3

Motion

1981/82:56

av Alf Wennerfors

med anledning av proposition 1981/82:30 om vissa ekonomiskpolitiska
åtgärder, m. m.

I proposition 1981/82:30 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder föreslås
bl. a. en sänkning av mervärdeskatten. Den nya skattesatsen blir 20 % räknat
som påslag på varans pris exkl. skatt att jämföra med den nuvarande
skattesatsen på 23,46 %.

Det är inte länge sedan riksdagen beslöt om en höjning av mervärdeskatten.
I september 1980 skedde detta. Bara drygt ett år har alltså förflutit. År
1977 genomfördes också en mervärdeskatteändring.

Detaljhandelns organisationer har i skrivelse till regeringen uttalat oro
över att det kan bli allt oftare förekommande att göra ändringar av
mervärdeskatten som ett inslag i den ekonomiska politiken. Man redovisar
alla de problem som en momsändring innebär för detaljhandeln. Man
understryker särskilt de extra, ej planerade, kostnader som en ommärkning
för med sig. De totala kostnaderna för hela detaljhandeln beräknar man till
ett belopp i storleksordningen 200 milj. kr.

Under 1950- och 1960-talet var detaljhandeln i Sverige mycket expansiv.
Möjligheterna att förnya och att pröva nya metoder och sortiment var stora.
Antalet butiker minskade. Butiksytorna ökade. De tre ledande företagsgrupperingarna
dominerade alltmer marknaden, samtidigt som den minskande
lönsamheten ställde allt större krav på rationalisering. Självbetjäningssystemet
är ett exempel på en av lönsamhetsskäl mer eller mindre
påtvingad ”industriell revolution” inom handeln.

Men införandet av självbetjäning och annan nydaning inom handeln har
ställt och ställer fortfarande stora krav på kapital. I detta sammanhang kan
exempelvis nämnas att skuldsättningsgraden i två stora företag - NK-Åhléns
och Konsum Stockholm - under 1970-talet försämrats i snabbare takt än i
börsföretagen i genomsnitt. Som vi vet har räntabiliteten samtidigt utvecklats
mycket negativt.

I boken Åttiotalets handel av Nils-Erik Wirsäll m. fl. anför forskarna Lars
Östman och Lars Erik Forsgårdh i en uppsats att i förhållande till 1977 års
resultat skulle NK-Åhléns, före dispositioner och skatt, behöva förbättra sitt
resultat med minst 200 milj. kr. för att nå upp till exempelvis kravet på 8 %
räntabilitet. För Konsum Stockholm låg motsvarande krav på resultatförbättring
kring 40 milj. kr. Även om det genomsnittliga familjeföretaget - i
allmänhet det mindre företaget - visar en påtagligt bättre lönsamhetsbild än
storföretaget, ser de anställda i detaljhandeln den här utvecklingen med stor
oro.

Mot. 1981/82:56

4

Sammanfattningsvis kan man konstatera att svensk detaljhandel befinner
sig i en synnerligen pressad situation. Framtidsbedömningarna är ju inte
heller särskilt optimistiska.

Mot denna bakgrund förutsätter jag att riksdagsbehandlingen innefattar
ett närmare studium av de problem och kostnader som en mervärdeskatteändring
innebär för ett litet resp. stort företag i detaljhandeln. Det kan
nämnas att antalet varuenheter som måste ommärkas på exempelvis
Tempo-Åhléns presentavdelning är ca 6 miljoner. Varje ommärkning kostar
ca 15 öre. Hela ommärkningen på enbart denna avdelning kostar således
nära 1 miljon kronor. Detta är mycket för ett företag som har allvarliga
lönsamhetsproblem. Möjligheten att kompensera sig genom en prishöjning
är omöjliggjord genom prisstoppet. Men lönerna kan höjas. Lönestopp
förekommer inte.

Otryggheten för de anställda ökar härigenom ytterligare. För hela
detaljhandeln gäller att den aktuella lönsamhetsutvecklingen inte tål
extrakostnader av den typ - särskilt inte i en period av starkt vikande
försäljningsutveckling.

Detaljhandelns organisationer har tidigare framfört förslag om någon
form av ersättning för ommärkningsarbetet. Den gången avslogs förslaget. I
dag vet vi att momsändringarna förekommit oftare och det finns anledning
förmoda med hänsyn till såväl den politiska som samhällsekonomiska
situationen i Sverige att momsändringar kan bli ett vanligt förekommande
inslag i den ekonomiska politiken.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer jag

att riksdagen begär att regeringen utreder frågan om ersättning för
ommärkningsarbetet i detaljhandeln i samband med mervärdeskatteändringar.

Stockholm den 22 oktober 1981
ALF WENNERFORS (m)

GOTAB 69735 Stockholm 198]