12

Motion

1981/82:289

Lars Werner m. fl.

Sysselsättningsskapande åtgärder i Bergslagen

I. Bergslagen i kris

Bergslagen, dvs. det bälte med traditionell bergshantering som finns i
landskapen Gästrikland, Dalarna, Närke, Södermanland, Värmland, Västmanland
och Norduppland, hotas nu av kriserna inom främst skogs- och
stålindustrierna. Trots en månghundraårig utveckling av produktionsmedlen
och ett sedan många generationer nedärvt yrkeskunnande och trots dessa
basnäringars betydelse för all industriell utveckling, kommer nu nedläggnings-,
avskeds- och permitteringsbuden snabbt.

Industrier läggs ned trots att de har stor betydelse för ortens liv. Många
bruksorter hotas nu om den s. k. ”utvecklingen” får följa marknadsekonomins
lagar.

Tidigare har man under 1970-talet försökt ”lösa” industrins problem med
anställningsstopp och så kallad ”naturlig avgång”. Det har betytt att
arbetsmarknaden för bl. a. ungdomar har krympt. Nu är det förtidspensionering
som används när företagen har ”övertaliga”, som de vill göra sig av
med. Det betyder att en stor resurs i form av gediget och mångårigt
yrkeskunnande förslösas.

Skogen

Skogstillgångarna har under lång tid varit utsatta för rovdrift. Kortsiktiga
lönsamhetsberäkningar har medfört att skogsråvaran inte förädlats i
tillräckligt hög grad. Kännetecknande för både Värmland och Norra Dalarna
är de stora kalhyggen som visar att här har funnit skog som snabbt
omvandlats till pengar samtidigt som sysselsättningen stadigt har minskat.

Skogsindustrin sviktar i brist på råvara, investeringar och krav om hög
profit. Många pappers- och massafabriker är därför nedläggningshotade.

Malmen och stålet

Gruvdöden har varit förfärande i Bergslagen. Endast några få gruvor är
när detta skrivs i drift. Dessa gruvor har en ”nådatid” till 1983. Därefter kan
hela järnmalmsepoken vara slut. Kvar finns då endast mindre brytning av
ädla metaller.

Handelsstålsindustrin har genom de felaktiga SSAB-besluten tvingats in i

Mot. 1981/82:289

13

en avvecklingskarusell som snurrar allt fortare. De två ”stora”, Domnarvet
och Oxelösund, specialiseras med personalminskningar som följd. De
mindre handelsstålverken är lämnade att självdö. Specialstålsindustrin har
fått en rejäl knäck inför 1980-talet genom nedläggningen av Spännarhyttan
samtidigt som den övriga specialstålsindustrin i snabb takt avvecklar viktiga
delar av produktionen och samtidigt gör den återstående produktionen
beroende av skrot som råvara i stället för malm och tackjärn.

I brist på övergripande planering och ett medvetet program för att rädda
och vidareutveckla specialstålsindustrin går den nu in i en period som
kommer att medföra att bara en mindre del återstår vid 1980-talets slut.

I denna motion angående utvecklingen i Bergslagen finns inte utrymme för
att utveckla konkreta krav för skogs- och stålpolitiken närmare, utan vi
hänvisar till vpk-motionerna på dessa områden.

Naturligtvis är en långsiktig utveckling av dessa basnäringar den grund på
vilken Bergslagens framtid vilar. Utan basindustri uppstår ingen förädlingsindustri.

Arbetslösheten ökar

Bergslagens kris kan mätas på flera sätt. På grund av basindustriernas
uttunning har utflyttningen under de senaste årtiondena varit stor. Främst
har ungdomen drabbats, men också kvinnorna har hög arbetslöshet.

Åldersstrukturen förändras. I vissa delar av Bergslagen finns en markant
förskjutning av medelålderna mot äldre invånare, vilket på sikt kommer att
ställa stora krav på den gemensamma sektorn, som i denna region har
jämförelsevis färre anställda än landet i genomsnitt.

Orsaker till den negativa utvecklingen

Strukturrationaliseringarna i skogsindustrin och inom gruv- och stålindustrin
har tillåtits ske på kapitalets villkor. Inga initiativ har tagits från
regeringshåll för att få till stånd en utveckling utifrån samhällsekonomiska
krav.

Investeringarna i stålindustrin har varit låga. Man har levt gott på de goda
åren efter andra världskriget och varit nöjd med att profiterna varit bra.

Detsamma gäller skogsindustrin där rovdriften varit markant.

Stora delar av näringslivet i området är ”fjärrstyrt”, dvs. makten över
jobben och över bruksorterna ligger i ett fåtals händer. Fyra finansfamiljer
har i sex mellansvenska län (Bergslagslänen exkl. Norduppland) makten
över ca 90 000 anställda. Avgörande beslut om bruksorternas liv och leverne
fattas i slutna styrelserum långt från arbetsplatserna. Enbart Wallenberggruppen
behärskar ca 60 000 anställda i Bergslagen. Förutom stålet och
skogen mjölkar finansjättarna också pengar ur vattenkraften. Vattenkraft

Mot. 1981/82:289

14

verk som är avskrivna sedan lång tid tillbaka fungerar som rena sedelpressar.
De snurrar för fullt och berikar aktieägarna. Pengar som naturligtvis borde
investeras för att skapa nya jobb och för att utveckla Bergslagen.

Under hela den industriella utvecklingen i Bergslagen har arbetarna,
precis som i landet i övrigt, burit kapitalägarna på sina axlar. Produktionen
har många gånger hållits uppe trots svåra förhållanden. Yrkesstolthet och
pliktkänsla har garanterat utvecklingen. Trots godtycke och fåtalsvälde har
bruksarbetarna genom sitt arbete stått för relativt välstånd och framåtskridande.
Som tack för detta hotas nu stora delar av Bergslagen när profiterna
anses för små.

II. Utvecklingsmöjligheter Anns

Råvaror finns. Malmen och skogen måste också i framtiden vara basen för
en fortsatt industriell produktion i Bergslagen. Ett mycket stort yrkeskunnande
finns, även om det nu hotas av att skingras i och med nedläggningar
och industridöd. Industrianläggningar och energi finns också i Bergslagen.
Vattenkraften snurrar vidare, och skogen har stora dolda energiresurser
värda att satsa på. Ny fyndigheter av silver och guld har gjorts. En vidare
prospektering efter legeringsmetaller för stålindustrin är samhällsekonomiskt
riktig, eftersom vi nu är utlandsberoende på detta område.

Vidareförädling av råvarorna kan skapa många nya jobb, men det fordras
makt att planera efter samhällsekonomiska mål. Satsning på forskning och
utveckling ger framtidsmöjligheter. Inom stålindustrin krävs snabba resultat
med de nya reduktionsprocesserna så att malmen i området kan utnyttjas.

Fortfarande finns skog för ett planmässigt utnyttjande. Återskapande av
skogsråvaran skulle vara en god grund för industrin att leva vidare på.

Skall detta var möjligt måste förädlingsgraden ökas samtidigt som nya,
mer skonsamma skogsbruksmetoder tas i bruk. En kvalitativt ändrad
skogshushållning med ökad gallring och röjning är nödvändig. Ett tillvaratagande
av de energiresurser som finns i skogen också en viktig del av en
överlevnadspolitik för Bergslagens skogsnäring.

Transportmöjligheterna för exportindustrin är stora. Mälaren och Vänern
kan utnyttjas för billig transport av tunga varor. Vidare finns det utmärkta
Bergslagshamnar utefter Östersjökusten. Järnvägsnätet är relativt väl
utbyggt även om viktiga förbättringar här kan göras.

Produktutveckling - vidareförädling

Inom Bergslagen finns stora resurser och ett mycket varierat kunnande på
respektive område, som om det sammanförs kan utnyttjas bättre. Kampanjer
av typ ”starta eget” och allmänt ”uppfinnarjockeri” kan kanske vara en

Mot. 1981/82:289

15

del av en kamp för att rädda jobben, men betydligt viktigare är ett
välplanerat produkt- och processutvecklingssamarbete som kan erhållas
genom samordning av resurser och kunnande. Om man skapar gemensamma
utvecklingsgrupper där hela kedjan från råvara till slutanvändare finns med,
har man stora förutsättningar att, förutom en mer anpassad och bearbetad
produktion, som ger billigare och bättre slutprodukt, också kunna skapa de
kontakter som ger långa och säkra leveranser och avtal med kunden i nästa
led av förädlingar.

Ett gammalt ordspråk säger att ”man skall inte gå över ån efter vatten”.
Det gör man tyvärr i alldeles för stor omfattning inom industrin. Det finns
exempel på hur man handlar insatsvaror i produktionen i andra länder trots
att de finns att få i närheten. Det sker naturligtvis av s. k. ”kostnadsskäl”.
Det står dock klart att det minsta försök till samhällsekonomiska beräkningar
visar att det är mer lönsamt att handla hemma än borta. Det är angeläget att
minska importinnehållet i produktionen och samtidigt medverka till att rädda
jobben hemmavid.

III. Rädda Bergslagen

Utveckla stålindustrin

Stålindustrin kan utvecklas med hjälp av ett nationellt industrialiseringsprogram
som innehåller bl. a. följande:

- Ökat byggande av såväl industribyggnader och bostäder som offentliga
anläggningar.

- Etablering av verkstadsindustri i Sverige - stopp för export av jobben.

- Svenska insatsvaror i svenska exportvaror, som ger minskat utlandsberoende.

- Utvecklande av alternativa energislag och kollektivtrafik.

Detta ger underlag för en ökad förädling inom stålindustrin. Beslut om de
nya stålprocesserna, SKF.s plasmasmelt, ASEA:s ELRED och Bolidens
INRED, bör tas omgående. Beroendet av importerad skrot som råvara för
stålindustrin måste minskas. SSAB-verken, bl. a. Oxelösund och Domnarvet,
utvecklas och garanteras en framtid. SSAB-verken och de återstående
mindre handelsstålverken samordnas med sikte på ökad produktion på
importens bekostnad. Då kan jobben räddas på bruksorterna. En övergripande
planering för specialstålsindustrin är nödvändig för att förhindra
planerade nedläggningar av bl. a. Nyby och Storfors.

Mot. 1981/82:289

16

Behåll gruvorna

Med en ny stålpolitik kan gruvorna räddas. Inga nedläggningar får ske
förrän fyndigheterna är utbrutna. Utökad prospektering efter legeringmetaller
i statlig regi är nödvändig, inte minst från beredskapssynpunkt, då vi är
nästan helt importberoende på detta område. Snabba insatser måste göras
för att rädda gruvorna i Grängesberg, Stråssa och Dannemora En
nationalisering av de nya guld- och silverfyndigheterna ger vinster som kan
användas, t. ex. för investeringar i gruvnäringen.

Verkstadsindustri till Bergslagen

Bergslagen har tappat mycket av sitt blod. Men ännu finns ett gediget
yrkeskunnande att bygga vidare på. Därför bör etablering av verkstadsindustri
ske i Bergslagen. Det samarbete och den integrering av verksamheterna
i hela kedjan från malm till färdig produkt som beskrivs på annan plats i
motionen kan här få stor betydelse för lönsamhet och livskraft.

Stoppa rovdriften på skogen

I hela Bergslagen har det bedrivits rovdrift på skogen. Skogsråvaran har
inte förädlats tillräckligt. Övermekanisering och användandet av kemiska
medel i skogsbruket har skapat profiter och arbetslöshet. Ökade inslag av
gallring och röjning och högt driven förädling av råvaran ger fler jobb och
bättre arbetsmiljö samtidigt som det är förenligt med långsiktiga samhällsintressen.
Ett planerat virkesuttag garanterar både tillgång till virke och
återväxt.

Förädla papper och massa

Export av massa och halvfabrikat bidrar till råvarubrist och rovdrift. En
grundregel är att ökad förädling relativt sett ger fler jobb till mindre
energi.

Utveckla träindustrin

Sågade varor och färdiga träprodukter har ett högre värde än timmer.
Därför är det viktigt att en ökad bearbetning sker. Då skapas fler jobb i
Bergslagen samtidigt som export kan ske till ett högre värde än om virket är
obearbetat. Det påverkar handelsbalansen positivt.

Mot. 1981/82:289

17

Öka byggandet - bygg ut samhällsservicen

Ett ökat byggande för att fylla de behov som finns inom både
bostadssektorn och den offentliga sektorn skapar avsättning för både ståloch
träindustrins produkter. För varje byggnadsarbetare som kommer i
arbete sysselsätts flera utanför den egentliga byggbranschen.

Inom den offentliga sektorn finns många behov att fylla, bl. a. daghem,
vårdcentraler, pensionärshem och skolor. Vidare kan en omfattande
handikappanpassning av offentliga och andra byggnader ge stort bidrag till
sysselsättning/avsättning inom träförädlingsindustrin.

Ta vara pä energin och lägg den i samhällets händer

Bergslagen är rikt på energitillgångar. Vattenkraften bör omedelbart
överföras i samhällets ägo. Försök pågår i Bergslagen med odling av
energiskog, och det finns också vissa torvtillgångar. Vidare finns i
skogsregionerna mycket virkesspill som kan utnyttjas. En plan för utnyttjande
av Bergslagens energitillgångar ger jobb på platsen.

Gemensam marknadsföring

Basnäringarna behöver samordna sin utrikeshandel. Ett handelsbolag för
både stål- och träindustri är nödvändigt. Handel med planekonomierna
kräver egen planering och möjlighet att utnyttja ev. bytesvaror. Stora order
har gått landet förbi på grund av bristande branschsamordning.

Samhällsekonomin avgörande

För att rädda Bergslagen krävs snabba och aktiva insatser. Det privata
ägandet av basindustrier och naturtillgångar är ett hinder för planering och
samordning på samhällsekonomiska villkor. En nationalisering av viktiga
basnäringar och tillgångar ser vi som en nödvändighet för att nå målen för
Bergslagens befolkning. Om rovdrift, utsugning och kortsiktigt tänkande får
fortsätta riskerar Bergslagen att bli ett reservat fyllt av minnen från en
omöjlig ekonomis uppgång och fall.

IV. Åtgärder

Riksdagen bör ställa sig bakom inriktningen av de föreslagna åtgärderna.
För att fullfölja inriktningen, för att inventera möjligheterna och för att
framlägga ett aktionsprogram behövs en delegation för Bergslagen - en
BERGSLAGSDELEGATION. Delegationens sammansättning skall vara
sådan att företrädare för fackföreningarna och kommunerna får majoritet.

Mot. 1981/82:289

18

V. Hemställan

Mot bakgrund av vad som i motionen anförts föreslås

1. att riksdagen uttalar sig i enlighet med inriktningen av det
åtgärdsprogram som beskrivs i motionen,

2. att riksdagen hemställer hos regeringen om att tillsätta en
delegation för Bergslagen med uppgift att genomföra åtgärdsprogrammet.

Stockholm den 14 januari 1982

LARS WERNER (vpk)
EIVOR MARKLUND (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
EVA HJELMSTRÖM (vpk)
LARS-OVE HAGBERG (vpk)
PER ISRAELSSON (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
HANS PETERSSON (vpk)
RAUL BLUCHER (vpk)
OSWALD SÖDERQVIST (vpk)