UbU 1981/82:36

Utbildningsutskottets betänkande
1981/82:36

om flexibel skolplanering m. m. (prop. 1981/82:157 och prop. 1981/
82:125 bil. 5)

I detta betänkande behandlas förslag som regeringen förelagt riksdagen
dels i proposition 1981/82:157 om flexibel skolplanering m. m., dels i
proposition 1981/82:125 om tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret
1981/82, bilaga 5 (utbildningsdepartementet), punkt 3 mom. 1 och 2,
jämte motioner.

Propositionerna

Regeringen har i proposition 1981/82:157 (utbildningsdepartementet)
dels berett riksdagen tillfälle att

1. ta del av vad som i propositionen har anförts om storleken av skolenheter
av grundskolan,

dels föreslagit riksdagen att

2. godkänna vad som i propositionen har förordats om små högstadieskolor
som inte räknas som självständiga skolenheter vid basresurstilldelningen,

3. godkänna att den yrkesinriktade utbildningen i gymnasieskolan skall
få den större spridning som har förordats i propositionen,

4. godkänna vad som i propositionen har förordats om vissa möjligheter
att anordna yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan i form av filialutbildning
i annan kommun,

5. bemyndiga regeringen att enligt de principer som i propositionen har
förordats göra det möjligt för kommun med gymnasieskola på icke g-ort att
utöka sin yrkesinriktade utbildning,

6. godkänna vad som i propositionen har förordats om bidrag till köp
och förhyrande av utrustning för filialutbildning,

7. godkänna vad som i propositionen har förordats om ordinarie lektorstjänster,

8. godkänna vad som i propositionen har förordats om tjänstgöring i
ämnet specialidrott i gymnasieskolan av personer med kommunalt reglerade
anställningar och om grunder för statsbidrag till kostnader för tjänstgöringen.

Vidare har regeringen i proposition 1981/82:125 bilaga 5 (utbildningsdepartementet)
under punkt 3

1 Riksdagen 1981/82. 14 sami. Nr 36

UbU 1981/82:36

dels föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad som i propositionen har förordats om möjlighet för
kommun som saknar gymnasieskola att få anordna introduktionsprogram,
yrkesintroduktion och gymnasial lärlingsutbildning,

dels berett riksdagen tillfälle att

2. ta del av vad som i propositionen anförts beträffande särskilda möjligheter
att anordna gren eller variant genom inbyggd utbildning.

Motionerna

Motioner väckta under allmänna motionstiden vid riksmötet 1981/82

1981/82:585 av Sven Johansson (c) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen skall uttala att strävan att lågstadieskolor skall ligga så nära
barnens hem som möjligt skall vara ett riktmärke för kommunerna i deras
planering på skolområdet.

1981/82:1352 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, c, fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att en utvärdering av existerande skolor
med grundskola och gymnasium inom samma skolenhet genomförs.

Motioner väckta med anledning av proposition 1981/82:157

1981/82:2439 av Hans Nyhage m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen uttalar att alla ungdomar bör beredas möjlighet till såväl
teoretisk som yrkesinriktad gymnasieutbildning,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till utvidgning av
möjligheterna att förlägga teoretisk utbildning till icke g-ort.

1981/82:2477 av Lennart Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om kvaliteten
i föreslagna yrkesinriktade filialutbildning på icke-gymnasieorter.

Utskottet

På grundval av departementspromemorian (Ds U 1981:7) En flexiblare
skolplanering och mot bakgrund av vad som har skett på skolans område
under de senaste årtiondena förs i proposition 1981/82:157 resonemang om
skolstorlekar främst såvitt avser grundskolan samt diskuteras möjligheterna
till en större spridning av den gymnasiala utbildningen. I anslutning
härtill framläggs förslag om ökade möjligheter att reguljärt inrätta mindre
högstadier och om ändrade regler för anordnande av yrkesinriktad gymnasial
utbildning på orter som inte är s. k. gymnasieorter (g-orter). Under en

UbU 1981/82:36

avslutande punkt behandlas i propositionen vissa lärarfrågor i gymnasieskolan.

Utskottet behandlar i det följande var för sig grundskolan, gymnasieskolan
och lärarfrågoma.

Grundskolan

Riksdagen har tidigare behandlat frågan om skolväsendets organisation i
glesbygd (prop. 1973:77, UbU 1973:29, rskr 1973:243). Därvid uttalades
att ett viktigt mål för utbildningspolitiken var att åstadkomma största
möjliga rättvisa mellan olika landsdelar i fråga om utbildningens standard.
I de glest bebyggda delarna av landet borde eftersträvas en utbildning, som
var likvärdig med de tätt bebyggda landsdelarnas och tillhandahölls i
sådana organisatoriska former som var anpassade till de särskilda förhållandena.

Dåvarande departementschefen fann det angeläget att samhället gjorde
särskilda insatser för att upprätthålla en i förhållande till befolkningsunderlaget
rimlig servicenivå på skolans område i glesbygd. Satsningarna måste
dock främst inriktas på de orter, där stödet var mest angeläget, exempelvis
orter där avståndet till närmaste skolenhet var mycket långt eller där
särskilda regionalpolitiska skäl förelåg. Det gällde bl. a. åtgärder för att
bibehålla små högstadieskolor. Riksdagen godkände vad som hade förordats
i fråga om skolväsendets organisation i glesbygd.

Föredragande statsrådet anför i den nu föreliggande propositionen 1981/
82:157 att de nuvarande bestämmelserna tillgodoser för glesbygdskommunerna
relativt höga anspråk på decentralisering av grundskolutbildning
genom att kravet på visst elevunderlag satts lågt. De förslag som fortsättningsvis
framläggs i propositionen tar därför inte sikte på glesbygdskommunerna.
De kan emellertid, menar statsrådet, tillämpas i glesbygd, när de
där innebär förbättrade möjligheter.

Utskottet vill stryka under att förslagen i det följande främst avser ickeglesbygd
och att de inte får medföra försämrade möjligheter jämfört med
nuläget till grundskolutbildning i glesbygd.

I proposition 1981/82:157 redovisas det planeringsunderlag som skolöverstyrelsen
(SÖ) rekommenderat avseende skolstorleken på grundskolans
olika stadier. I nyssnämnda departementspromemoria finns förslag
om vissa minskningar av SÖ:s rekommenderade gränsvärden för skolor
med låg-, mellan- och/eller högstadium.

De nu gällande principerna för utvecklingen på skolområdet innebär att
ansvaret för skolplaneringen alltmer förs över till regional och lokal nivå
och att statsmakterna iakttar mycket stark återhållsamhet med att utfärda
olika former av föreskrifter och rekommendationer till kommunerna. Mot
bakgrund härav är föredragande statsrådet för sin del inte beredd att
biträda förslaget i departementspromemorian om en rekommendation om

UbU 1981/82:36

maximivärden för skolstorlek. Hon räknar med att den positiva utvecklingen
mot mindre skolor som skett de senaste åren skall fortsätta även utan
sådana rekommendationer.

Beträffande nyetablering eller bibehållande av en skolenhet finns f. n.
endast delvis preciserade riktlinjer för hur stort elevunderlaget skall vara.
För en högstadieskola får emellertid — enligt vad som sägs i propositionen
— ett krav på ett underlag motsvarande minst tre paralleller anses gälla.
Såvitt avser glesbygd har dock riksdagen — efter förslag i proposition
1973:77 — fastslagit att det inte är motiverat med ett krav på tre paralleller
som minimum. För en skola omfattande endast ett eller bådadera av lågoch
mellanstadierna finns inte någon huvudregel om minsta antal paralleller
för bibehållande eller nyetablering.

Enligt föredragande statsrådets mening är det rimligt att anta att elevunderlaget
för många i dag befintliga små skolor såväl i som utanför glesbygd
kommer att minska under 1980-talet. Mot bakgrund av den minskning av
elevunderlaget för små högstadieskolor som kan befaras också i tätort
skulle — enligt vad som anförs i propositionen — ett bibehållande av
nuvarande krav på minst tre paralleller leda till att vissa små högstadieskolor
i icke-glesbygd skulle riskera att fa läggas ned. Erfarenheterna från
försöksverksamhet med årskurslösa glesbygdshögstadier, bl. a. det s.k.
PANG-projektet (Process Analysis of Non-Grading), visar att det inte
längre finns tungt vägande pedagogiska och organisatoriska skäl att bibehålla
kravet på minst tre paralleller vid en högstadieskola. Enligt föredragande
statsrådets mening finns det anledning att föreslå sådana ändringar i
gällande principer för statsbidragsgivningen att högstadier med mindre än
tre paralleller kan finnas också i icke-glesbygd.

Utskottet, som ansluter sig till föredragande statsrådets uppfattning,
avser att i det följande återkomma till frågan om statsbidrag till sådana små
högstadieskolor.

I motion 1981/82:585, som väckts under allmänna motionstiden, hemställs
att riksdagen skall begära att regeringen skall uttala att man skall
sträva efter att lågstadieskolor skall ligga så nära barnens hem som möjligt.
Detta skall vara ett riktmärke för kommunerna i deras planering på skolområdet.

Såsom framhålls i proposition 1981/82: 157 får praxis anses vara mycket
generös när det gäller det minsta antalet elever för en skolenhet med lågoch/eller
mellanstadium. I glesbygd räcker ofta något eller några tiotal
elever. Inte heller i tätort sätts kravet i många fall särskilt högt. Utskottet
vill vidare erinra om SÖ:s föreskrifter och anvisningar för beräkning av
basresurser i grundskolan (SÖ-FS 1979:50). Där sägs i ett avsnitt angående
indragning och bevarande av skolenheter bl. a. att pedagogiska synpunkter
i mer begränsad mening noga bör vägas mot de praktiska och andra
olägenheter för barnen och deras föräldrar som uppstår när avstånden till
närmast belägna skolenhet är stora. En mindre pedagogisk olägenhet bör få

UbU 1981/82:36

stå tillbaka för förmånen för föräldrarna att få behålla sina barn i en mera
närbelägen skola. Utskottet kan mot denna bakgrund inte finna skäl till ett
uttalande i frågan, varför motion 1981/82:585 avstyrks.

Utskottet har inte något att erinra mot vad föredragande statsrådet har
anmält om storleken av skolenheter av grundskolan. Riksdagen bör därför
lägga proposition 1981/82:157 i denna del till handlingarna.

I syfte att i regelmässiga former kunna ha kvar eller nyinrätta högstadieskolor
med mindre än tre paralleller i icke-glesbygd föreslås i proposition
1981/82:157 att med bibehållande av det nuvarande skolenhetsbegreppet
ett filialskolebegrepp förs in i skolans regelsystem. Med fdialskola bör
enligt vad som anförs i propositionen menas en mindre skola, som administrativt
och pedagogiskt är knuten till en huvudskola. Förändringen får inte
medföra att antalet basresurser och antalet lärarveckotimmar i basresurserna
ökas. Detta innebär att eleverna vid det lilla högstadiet (filialskolan)
från basresurstilldelningssynpunkt måste räknas samman med eleverna i
huvudskolan (”moderskolan”). Principerna för statsbidragsgivningen föreslås
därför i förevarande fall ändras så att basresurser inte längre tilldelas
vaije enskild skolenhet för sig. Vid bedömningen om en skolenhet skall
karakteriseras som filialskola bör nuvarande principer för skolplaneringen
ligga som grund. Det innebär att t. ex. en tvåparallellig högstadieskola i
icke-glesbygd enligt det nya systemet kommer att betraktas som filialskola,
medan en skola med tre eller flera paralleller normalt erhåller
”egna” basresurser.

Enligt vad utskottet har erfarit praktiseras redan i dag ett filialskole system
på enstaka orter i landet, utöver vad som sker inom ramen för av
regeringen medgiven försöksverksamhet i Växjö kommun (Lammhults
skola) och Södertälje kommun (Majtorpsskolan).

Beträffande förekomsten av självständiga högstadieskolor med mindre
än tre paralleller i icke-glesbygd — varom erinras i propositionen (s. 15) —
har utskottet inhämtat att sådana högstadier har medgivits av länsskolnämnderna
i viss omfattning genom en generös tilldelning av basresurser.

Utskottet vill stryka under att regeringens förslag om filialskolor skall
ses som ett erbjudande för kommuner att bibehålla sådana mindre högstadieskolor,
som vid en mera strikt tillämpning av gällande regler borde
läggas ned. Ett sådant bibehållande av mindre högstadieskolor i form av
filialskola innebär minskad tilldelning av statliga resurser jämfört med om
de betraktas som självständiga högstadieskolor (antal veckotimmar i basresursen
och antalet basresurser).

Utskottet finner angeläget att i sammanhanget slå fast att förslaget om
filialskola avser enbart högstadiet.

Regeringens förslag om filialskolor avser, som tidigare nämnts, i princip
inte glesbygd. Vad gäller kriteriet för glesbygd såvitt avser skolväsendet
vill utskottet erinra om vad som i propositionen anförs om maximalt
restidsavstånd (som regel 30-45 minuter för grundskolans elever enligt

UbU 1981/82:36

1969 års glesbygdsutredning, prop. s. 11). De mindre skolor som en gång
tillkommit och fortfarande bibehålls enligt nu gällande regler för glesbygd
för att erbjuda en för bygden tillfredsställande servicestandard berörs
således inte av det nu aktuella förslaget om filialskolor. Ej heller bör en i
dag treparallellig högstadieskola i glesbygd som får se elevunderlaget vika
och får färre paralleller betraktas som filialskola. Utskottet föreslår att
riksdagen godkänner vad som i proposition 1981/82:157 har förordats om
små högstadieskolor som inte räknas som självständiga skolenheter vid
basresurstilldelningen. De nya reglerna om filialhögstadium bör som föreslås
i propositionen tillämpas fr. o. m. läsåret 1982/83, med det undantaget
att av länsskolnämnd redan fattat beslut om basresurser för ett mindre
högstadium för budgetåret 1982/83 får stå fast.

Utskottet vill tillägga att i det fall en glesbygdskommun vill nyinrätta en
liten högstadieskola bör självfallet systemet med filialhögstadium kunna
komma i fråga.

Gymnasieskolan

1 proposition 1981/82:157 erinras om de hittills gällande principerna för
lokalisering av gymnasieskolan. Redan under 1950-talet böljade den s. k.
centralortsprincipen att tillämpas. Det allmänna gymnasiet lokaliserades
till ett begränsat antal orter, benämnda gymnasieorter (g-orter). Runt vaije
g-ort avgränsades en gymnasieregion (g-region) som utgjorde upptagningsområde
(elevområde) för gymnasiet. Bl. a. i samband med riksdagens
beslut med anledning av proposition 1968:140 angående riktlinjer för det
frivilliga skolväsendet, när de dåvarande tre skolformerna fackskola, gymnasium
och yrkesskola fördes samman till en skolform, fastlades principen
att vaije g-ort skulle kunna erbjuda ett allsidigt urval av studievägar.

Det finns enligt föredragande statsrådet anledning att överväga vissa
modifieringar av de nu gällande planeringsprinciperna. Statsrådet erinrar
om det kommunala ansvaret för uppföljning av ungdomar upp till 18 års
ålder och det ökade behovet av att kunna erbjuda utbildning till följd av
ungdomsarbetslösheten. Den utbildning som härvid framför allt kommer i
fråga är den yrkesinriktade utbildningen.

I syfte att åstadkomma en spridning av den yrkesinriktade utbildningen
framlägger regeringen såvitt gäller anordnande av sådan utbildning två
förslag.

Det första avser införandet av ett system med filialutbildning. En kommun
som är huvudman för en gymnasieskola med yrkesinriktad utbildning
på g-ort bör under vissa förutsättningar få bedriva viss yrkesinriktad utbildning
som filialutbildning i en närliggande kommun som saknar egen
gymnasieskola. Filialutbildningen bör administrativt knytas till skolenheten
på g-orten. Filialutbildningen får enligt förslaget inte medföra
större kostnader för staten än om ifrågavarande utbildning i stället hade
varit förlagd till skolenheten på g-orten. Därför måste filialutbildningen i

UbU 1981/82:36

åtskilliga avseenden behandlas som om den vore förlagd till g-ortens skolenhet.
Föredragande statsrådet utgår från att filialutbildningen vanligtvis
kommer att avse studieväg som redan finns på g-orten och efter filialutläggningen
kommer att finnas såväl på g-orten som på filialorten. Det bör
dock även kunna vara möjligt att medge filialutbildning på en studieväg
som inte finns vid skolenheten på g-orten (hemställan 4).

Regeringens andra förslag om ytterligare spridning av den yrkesinriktade
utbildningen tar sikte på de orter som — utan att vara g-orter - har
yrkesinriktad gymnasieutbildning i form av någon eller några linjer och/
eller specialkurser. Kommunen, där orten ligger, är själv huvudman för
gymnasieutbildningen. Om en utökning av den yrkesinriktade utbildningen
på dessa orter bedöms möjlig skulle enligt föredragande statsrådet följande
principer kunna tillämpas. Om den önskade studievägen finns inom en
utbildningssektor som redan är representerad i kommunens gymnasieskola,
bör länsskolnämnden inom givna länsramar få pröva om skolortskommunen
skall få utöka den yrkesinriktade utbildningen. Om den önskade
studievägen avser en annan utbildningssektor, bör SÖ:s medgivande
krävas för att kommunen skall få anordna den. Konsekvenserna i ekonomiskt
avseende behöver dock utredas ytterligare, och föredragande statsrådet
är därför inte beredd att ta slutlig ställning till om dessa principer bör
införas. Om utredningen ger underlag för detta, behöver dock ett beslut
kunna fattas omgående för att kommunerna skall få tillräcklig planeringstid.
Regeringen begär därför redan nu riksdagens bemyndigande att genomföra
förslaget (hemställan 5).

Vidare begär regeringen att riksdagen godkänner att den yrkesinriktade
utbildningen i gymnasieskolan skall få den större spridning som har förordats
(hemställan 3).

Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag om vissa möjligheter
att anordna yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan i form av filialutbildning
i annan kommun på det sätt som regeringen föreslår. Utskottet vill
emellertid erinra om att det redan i dag går att utlokalisera gymnasial
yrkesutbildning till orter utanför g-ortens kommun när det gäller inbyggd
utbildning. För att få anordna filialutbildning anser utskottet i likhet med
regeringen att det bör krävas medgivande av den statliga skoladministrationen.
I enlighet med det nya planeringssystemet bör det normalt vara
länsskolnämnden som tar ställning till om filialutbildningen skall medges i
ett visst fall. Utskottet vill i sammanhanget peka på att anordnande av
filialutbildning bygger på ett frivilligt åtagande av såväl g-ortens kommun
som filialortens och framhålla vikten av samarbete mellan berörda kommuner.
Utskottet är ense med föredragande statsrådet om att en planeringssamverkan
mellan g-ortskommunen och den kommun som vill ha
filialutbildning är en förutsättning för att filialutbildningen skall kunna
förverkligas. Utskottet föreslår således att riksdagen godkänner vad som i
proposition 1981/82:157 har förordats om större spridning av den yrkesin -

UbU 1981/82:36

riktade utbildningen i gymnasieskolan i den del som avser yrkesinriktad
utbildning i form av filialutbildning. Vidare bör riksdagen godkänna vad
som har förordats om vissa möjligheter att anordna yrkesinriktad utbildning
i gymnasieskolan i form av filialutbildning i annan kommun (hemställan
3 i denna del och hemställan 4). De nya reglerna om filialutbildning bör
tillämpas fr. o. m. läsåret 1983/84.

När det gäller regeringens begäran om bemyndigande att enligt de principer
som har förordats i propositionen göra det möjligt för kommun med
gymnasieskola på icke g-ort att utöka sin yrkesinriktade utbildning, har
utskottet inget att erinra mot att möjligheterna till sådan spridning av den
gymnasiala yrkesutbildningen närmare undersöks. Då det är angeläget att
göra den yrkesinriktade utbildningen tillgänglig för så många ungdomar
som möjligt, bör den av regeringen omnämnda utredningen snarast möjligt
genomföras. Något underlag för ett beslut av riksdagen om nya planeringsprinciper
kan inte utskottet anse föreligga i den aktuella propositionen.
Regeringen bör därför, om den finner skäl därtill, återkomma i ärendet.

Utskottet föreslår att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:157
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört beträffande
bemyndigande för regeringen att enligt vissa principer göra det möjligt
för kommun med gymnasieskola på icke g-ort att utöka sin yrkesinriktade
utbildning (hemställan 3 i denna del och hemställan 5).

I motion 1981/82:2477 framförs farhågor beträffande kvaliteten i den
föreslagna yrkesinriktade filialutbildningen på icke g-orter. Ett decentraliserat
ansvar måste utformas så att eleverna garanteras likvärdig utbildningsstandard
och enhetlighet i fråga om slutkompetens. Motionären anser
risk föreligga för att yrkesutbildningen utformas utifrån det lokala näringslivets
önskemål utan att hänsyn tas till elevernas långsiktiga utbildningsbehov.
Därför är det enligt motionärens mening särskilt angeläget att en
tillfredsställande tillsyn och uppföljning av eleverna sker under den företagsförlagda
utbildningen på icke g-orter.

Utskottet anser att de synpunkter som framförts i motionen beträffande
den föreslagna filialutbildningens kvalitet och inriktning är mycket viktiga.
Utskottet finnér det självklart att de lokala och regionala myndigheterna
ställer samma kvalitetskrav på filialutbildningen som på all annan utbildning
i gymnasieskolan. Något särskilt uttalande i frågan är enligt utskottets
mening inte påkallat, varför motion 1981/82:2477 avstyrks.

I proposition 1981/82:157 redovisas även överväganden om förläggning
av teoretisk utbildning till icke g-ort. Föredragande statsrådet finner det
inte nu möjligt att föreslå ytterligare decentralisering av sådan utbildning.
Som skäl härtill anförs dels att den teoretiska utbildningen under 1970-talet
har blivit rätt väl tillgodosedd i fråga om spridning genom besluten om
särskild samordnad gymnasieskola, B-form (SSG-B) och om alternativa
timplaner för tre- och fyraåriga linjer, dels att de beräknade merkostna -

UbU 1981/82:36

derna för en sådan spridning inte kan accepteras i rådande statsfinansiella
läge. Mot bakgrund av vad som i propositionen har anförts bl. a. om
strävan att minska viss teoretisk utbildning finnér föredragande statsrådet
det inte nu möjligt att föreslå en ytterligare spridning av SSG-B.

I motion 1981/82:2439 hävdas att tillgängligheten har stor betydelse inte
bara för dem som söker yrkesinriktad utbildning utan även för de teoretiskt
inriktade eleverna. Om ambitionen är att bereda alla ungdomar oavsett
hemvist möjlighet till fritt val av studieväg, måste eleverna självfallet få
nära tillgång också till teoretiska studievägar. Riksdagen bör därför enligt
motionärerna uttala att alla ungdomar bör beredas möjlighet till såväl
teoretisk som yrkesinriktad gymnasieutbildning (yrkande 1). Motionärerna
begär vidare förslag till utvidgning av möjligheterna att förlägga teoretisk
utbildning till icke g-ort (yrkande 2).

Då utskottet utgår från att yrkande 1 i motion 1981/82:2439 också avser
den i propositionen behandlade frågan om ytterligare spridning av gymnasieskolans
teoretiska utbildning till icke g-ort, behandlar utskottet motionens
båda yrkanden i ett sammanhang.

Gymnasieutredningen har i sitt betänkande (SOU 1981:96) En reformerad
gymnasieskola bl. a. behandlat lokaliserings- och dimensioneringsfrågor
mot bakgrund av tendenserna i befolkningsutvecklingen och redovisat
vissa förslag. I likhet med föredragande statsrådet anser utskottet att
det är lämpligt att avvakta beredningen av gymnasieutredningens förslag,
vilket kan ge delvis andra utgångspunkter för en samlad bedömning av de
frågor som rör en ytterligare spridning av gymnasieskolans teoretiska
utbildningar. Mot bakgrund härav anser utskottet det inte påkallat med ett
uttalande av det slag som begärs i motionen. Inte heller bör riksdagen nu
begära förslag om ökade möjligheter att förlägga teoretisk utbildning till
icke g-ort. Med det anförda avstyrker utskottet båda yrkandena i motion
1981/82:2439. Utskottet vill för klarhetens skull påpeka att ett avslag på
motion 1981/82:2439 inte innebär att riksdagen har tagit ställning till föredragande
statsrådets avsikt att nu inte föreslå ytterligare spridning av
SSG-B till flera g-orter. Regeringen bör vara oförhindrad att i undantagsfall
medge nyetablering av sådan enhet.

I motion 1981/82:1352, som väckts under den allmänna motionstiden,
begärs en utvärdering av existerande skolor med grundskola och gymnasium
inom samma skolenhet. Motionärerna ser klara fördelar i en sådan
organisation och insikten om värdet av denna skolform har enligt motionärerna
ökat.

Vid behandlingen av ett likartat motionsyrkande under föregående års
riksmöte anförde utskottet, med hänvisning till SÖ:s planeringsanvisningar,
att en skolenhet med många åldersgrupper kan bli ganska stor. Frågan
gällde då grundskolan. Utskottet vill i sammanhanget peka på att föredragande
statsrådet i den nu föreliggande propositionen utgår från att ett

UbU 1981/82:36

filialhögstadium — regeringens förslag härom har utskottet behandlat i det
föregående - normalt kommer att samlokaliseras med låg- och/eller mellanstadium.

Den nu aktuella motionen avser skolenhet med både grundskola och
gymnasieskola. Gymnasieutredningen har i sitt betänkande (SOU 1981:96)
En reformerad gymnasieskola framlagt förslag om en ändrad organisation
av gymnasieskolans utbildningar. Då frågan om ändrade principer för
organisationen av gymnasieskolenheter kan komma upp i samband med
beredningen av betänkandet, finner inte utskottet skäl att begära en särskild
utvärdering av en vertikal skolorganisation omfattande både gymnasieskola
och grundskola i enlighet med yrkandet i motion 1981/82:1352.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionen.

1 proposition 1981/82:157 ägnas ett särskilt avsnitt åt frågan om bidrag
till lokaler och utrustning. Föredragande statsrådet erinrar om beslutet att
avveckla statsbidragen till investeringar i skolbyggnader och förhyrande
av skollokaler (prop. 1979/80:90 bil. 3, FiU 1979/80:25, rskr 1979/80:287)
och förslaget i innevarande års budgetproposition att avskaffa det nuvarande
systemet för statsbidrag till stadigvarande undervisningsmateriel i gymnasieskolan.
Riksdagens beslut (UbU 1981/82:19, rskr 1981/82:215) om
nya regler för investeringsbidrag innebär i korthet att ett individrelaterat
bidrag till förnyelse av stadigvarande undervisningsmateriel bör utgå under
budgetåret 1982/83. I enlighet med förslaget i budgetpropositionen bör
bidraget avse undervisningstimme i karaktärsämne på studieväg inom teknisk-industriell
sektor och teknisk-naturvetenskaplig sektor, som är förlagd
till skolinstitution, och utgå med visst belopp per elev och undervisningstimme.
Övergångsvis borde vidare ett särskilt statsbidrag utgå till
första uppsättningen undervisningsmateriel. Med anledning av ett
motionsyrkande (1981/82:1789) och regeringens förslag att bidraget till
första uppsättningen stadigvarande materiel skall finnas kvar övergångsvis
pekade utskottet på att det är tekniskt möjligt och ändamålsenligt att
fr. o. m. budgetåret 1983/84 låta utrustningsdelen av bidraget till inbyggd
utbildning vara utgångspunkt för beräkning av ett differentierat bidrag till
förnyelse av undervisningsmateriel. Systemet kan, anförde utskottet, utformas
så att det — utan att statens totala bidragsandel ändras — ersätter
bidragsformerna såvitt avser undervisningsmateriel som föreslås finnas
under anslaget Bidrag till undervisningsmateriel inom gymnasieskolan
m.m. budgetåret 1982/83. Ett enhetligt bidragssystem skulle på så sätt
kunna ernås. Riksdagen gav regeringen detta till känna.

I propositionen föreslås tre typer av bidrag till utrustning kunna komma i
fråga för den yrkesinriktade filialutbildningen. Statsbidrag för köp av utrustning
för filialutbildning bör utgå om och i den mån bidrag för köp skulle
ha lämnats om utbildningen förlagts till g-ortens skola. De sambruksmöjligheter
som i så fall hade funnits skall beaktas vid framtagandet av beräk -

UbU 1981/82:36

ningsunderlaget. Bidrag till köp bör enligt förslaget inte få lämnas om
materielen till följd av sådana sambruksmöjligheter inte hade behövt anskaffas,
om utbildningen i stället förlagts till g-ortens skola. Statsbidrag
föreslås även kunna utgå för att hyra undervisningsmateriel, om kommunen
beslutar det. I det fallet bör enligt föredragande statsrådet emellertid
inte bidragsunderlaget behöva reduceras till följd av sambruksmöjligheter.
För inbyggd utbildning föreslås statsbidrag lämnas enligt bestämmelserna
för sådan utbildning.

Utskottet delar regeringens uppfattning att statsbidrag bör kunna utgå
till utrustning för filialutbildning. Utskottet ifrågasätter emellertid om det
är välbetänkt att ha olika sätt att beräkna bidraget vid köp av materielen
och vid förhyrning av den. Den föreslagna konstruktionen med dels reducerat
beräkningsunderlag på grund av sambruksmöjligheter i de fall kommunen
köper sin materiel, dels ett bidrag som ger högre kostnadstäckning
vid hyra av materielen måste, som utskottet ser det, innebära administrativa
svårigheter, bl. a. utifrån det förhållandet att det inte sällan förekommer
att kommunen delvis hyr, delvis köper undervisningsmaterielen.

I det föregående har utskottet framhållit att kvaliteten i undervisningen
på filialorten bör vara densamma som på g-orten. Staten har samma ansvar
för de elever som befinner sig i filialutbildning som för eleverna i motsvarande
utbildning på g-orten. Utskottet finnér det då rimligt att bidrag till
utrustning vid filialutbildning fr. o. m. budgetåret 1983/84 utgår med belopp
som beräknas i princip enligt samma grunder som gäller för beräkningen av
utrustningsdelen av bidraget till inbyggd utbildning. I ett sådant system
beräknas utrustningskostnaderna efter normal avskrivningstid och standard
för utrustningen. Bidraget till utrustning står i proportion till utrustningskostnaderna
för resp. studieväg i gymnasieskolan. SÖ skall kontinuerligt
följa prisutvecklingen.

Inom regeringskansliet pågår f. n., enligt vad utskottet har erfarit, arbete
med att utforma regler för det nya statsbidragssystem för undervisningsmateriel
i gymnasieskolan som riksdagen under innevarande riksmöte
beslutat om för budgetåret 1982/83. Vad gäller tiden därefter vill
utskottet erinra om riksdagens i det föregående återgivna uttalande att
regeringen bör eftersträva ett enhetligt bidragssystem, där utrustningsdelen
av bidraget till inbyggd utbildning är utgångspunkt för beräkning av ett
elevrelaterat, differentierat bidrag. Utskottet vill i sammanhanget erinra
om att vid framräknandet av utrustningsdelen av bidraget till inbyggd
utbildning skall hänsyn tas till om mer än en klass eller grupp kan använda
materielen. Med ett sådant system för bidrag till utrustning medför filialutbildningen
inte större kostnader för staten än om ifrågavarande utbildning i
stället varit förlagd till skolenheten på g-orten.

Utskottet vill avslutningsvis framhålla att det är nödvändigt att filialortema
undviker att investera i egen utrustning, om man inte med säkerhet
kan konstatera att det finns ett stabilt elevunderlag.

UbU 1981/82:36

Med hänvisning till vad utskottet nu har anfört föreslår utskottet att
riksdagen med anledning av proposition 1981/82:157 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört om bidrag till utrustning för
filialutbildning.

Utskottet behandlar i detta sammanhang förslag rörande introduktionsprogram,
yrkesintroduktion och gymnasial lärlingsutbildning m.m. som
regeringen framlagt i proposition 1981/82:125. Avsikten är att ifrågavarande
anordningar skall äga tillämpning fr. o. m. läsåret 1982/83.

Enligt riksdagens beslut våren 1980 med anledning av proposition 1979/
80:145 om åtgärder för att främja ungdomars utbildning i gymnasieskolan
m.m. (UbU 1979/80:34, rskr 1979/80:363) och enligt bestämmelser i förordningen
(1980:534) om försöksverksamhet med introduktionsprogram
och yrkesintroduktion knutna till gymnasieskolan kan endast kommuner
som har gymnasieskola anordna introduktionsprogram och yrkesintroduktion.
Enligt nämnda riksdagsbeslut får kommuner som har gymnasieskola
anordna även försöksverksamhet med gymnasial lärlingsutbildning (jfr
förordningen 1980:533 om försöksverksamhet med gymnasial lärlingsutbildning).

1 proposition 1981/82:125 anförs bl. a. att flera kommuner som saknar
gymnasieskola har uttryckt önskemål om att själva få anordna framför allt
yrkesintroduktion men även introduktionsprogram. Likartade önskemål
har uttryckts vad gäller gymnasial lärlingsutbildning.

Av arbetsmarknadspolitiska skäl och då det är angeläget att ta till vara
alla möjligheter att hjälpa ungdomar till utbildning eller annan sysselsättning
föreslår föredragande statsrådet att det bör öppnas möjligheter för
kommun som saknar gymnasieskola men har kommunal vuxenutbildning
att anordna introduktionsprogram, yrkesintroduktion och gymnasial lärlingsutbildning.
Verksamheterna bör i fråga om skolledning få anknytas till
den kommunala vuxenutbildningen.

Utskottet har tidigare under innevarande riksmöte behandlat verksamheten
med introduktionsprogram för utbildning (motion 1981/82:774, UbU
1981/82:18 och 23). Utskottet anförde då att kommun som inte har gymnasieskola
men som anser sig kunna anordna introduktionsprogram för utbildning
enligt reglerna i övrigt bör ha möjlighet att göra detta och då i
samverkan med den kommun som har gymnasieskola. Riksdagen gav detta
till känna (rskr 1981/82: 252). Enligt utskottets mening bör detta riksdagens
beslut inte ändras.

Vad gäller yrkesintroduktion och gymnasial lärlingsutbildning har utskottet
inget att erinra mot att dessa verksamheter kan spridas till orter
utan egen gymnasieskola på det sätt som förordas i proposition 1981/
82:125, varför riksdagen bör bifalla förslaget.

SÖ har i skrivelse till regeringen den 15 december 1981 föreslagit ett
antal åtgärder för arbetslös ungdom i syfte att underlätta för skolstyrelsen

UbU 1981/82:36

att ta emot fler 16—17-åringar på bl. a. gymnasieskolans yrkesinriktade
studievägar under pågående läsår. SÖ föreslår bl. a. att elever i årskurs 2
av tvåårig utbildning skall kunna delta i utbildning på gren eller variant som
inte finns i organisationsbeslutet.

Föredragande statsrådet ansluter sig i proposition 1981/82:125 till SÖ:s
förslag och anser att det bör skapas vissa möjligheter att i årskurs 2
anordna gren eller variant utöver de möjligheter som gällande bestämmelser
inrymmer. En förutsättning bör vara att företag kan ställa utbildningsplats
till förfogande för inbyggd utbildning. Regeringen avser meddela
särskilda föreskrifter för att möjliggöra anordningen. Riksdagen bereds
tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anmält i ärendet.

Utskottet har inget att erinra mot det anmälda. Proposition 1981/82:125 i
denna del bör läggas till handlingarna.

Vissa lärarfrågor i gymnasieskolan

I proposition 1981/82:157 förordas att lektorstjänsterna, i avvaktan på
beredningen inom regeringskansliet av lärartjänstutredningens förslag i
betänkandet (SOU 1980:3) Lärare i högskolan, tills vidare tillsätts som
ordinarie.

Utskottet har inget att erinra häremot. Beträffande ledigkungörande av
lektorstjänster hänvisar utskottet till betänkandet UbU 1981/82:37 s. 61.

Beträffande försöksverksamheten med kombination av gymnasieskolstudier
och elitidrott, vilken verksamhet riksdagen tidigare under innevarande
riksmöte har beslutat skall vara reguljär fr. o. m. budgetåret 1982/83
(UbU 1981/82:18 och 23, rskr 1981/82:252), föreslås i proposition 1981/
82:157 att det för idrottslärare eller instruktörer bör vara möjligt att i en
rent kommunal anställning inräkna tjänstgöring i gymnasieskolan i ämnet
specialidrott. Statsbidrag till kostnaderna för tjänstgöringen bör lämnas
som för timlärare.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad som i proposition 1981/
82:157 har förordats i frågan.

Hemställan

Åberopande det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen beträffande planering av lågstadieskolor avslår motion
1981/82:585,

2. att riksdagen lägger till handlingarna vad som i proposition 1981/
82:157 har anmälts om storleken av skolenheter av grundskolan,

3. att riksdagen beträffande små högstadieskolor som inte räknas
som självständiga skolenheter vid basresurstilldelningen godkänner
vad som har förordats i proposition 1981/82:157,

UbU 1981/82:36

4. att riksdagen beträffande större spridning av den yrkesinriktade
utbildningen i gymnasieskolan med bifall till proposition 1981/
82:157 godkänner vad som har förordats om vissa möjligheter att
anordna yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan i form av
filialutbildning i annan kommun,

5. att riksdagen beträffande större spridning av den yrkesinriktade
utbildningen i gymnasieskolan i vad avser bemyndigande för
regeringen att enligt de principer som förordats göra det möjligt
för kommun med gymnasieskola på icke g-ort att utöka sin
yrkesinriktade utbildning med avslag på proposition 1981/82:157
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

6. att riksdagen beträffande kvaliteten i den yrkesinriktade filialutbildningen
avslår motion 1981/82: 2477,

7. att riksdagen beträffande ytterligare spridning av gymnasieskolans
teoretiska utbildningar avslår motion 1981/82:2439,

8. att riksdagen beträffande utvärdering av en vertikal skolorganisation
avslår motion 1981/82:1352,

9. att riksdagen beträffande bidrag till utrustning för filialutbildning
med anledning av proposition 1981/82:157 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört,

10. att riksdagen beträffande möjlighet för kommun som saknar
gymnasieskola att få anordna introduktionsprogram med anledning
av proposition 1981/82:125 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört,

11. att riksdagen beträffande möjlighet för kommun som saknar
gymnasieskola att få anordna yrkesintroduktion och gymnasial
lärlingsutbildning godkänner vad som har förordats i proposition
1981/82:125,

12. att riksdagen beträffande särskilda möjligheter att anordna gren
eller variant genom inbyggd utbildning lägger till handlingarna
vad som har anmälts i proposition 1981/82:125,

13. att riksdagen beträffande ordinarie lektorstjänster godkänner
vad som har förordats i proposition 1981/82:157,

14. att riksdagen beträffande tjänstgöring i ämnet specialidrott i
gymnasieskolan av personer med kommunalt reglerade anställningar
och grunder för statsbidrag till kostnader för tjänstgöringen
godkänner vad som har förordats i proposition 1981/82:157.

Stockholm den 27 maj 1982

På utbildningsutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Stig Alemyr (s), Christina Rogestam
(c), Hans Nyhage (m). Bengt Wiklund (s), Jörgen Ullenhag (fp),
Lars Gustafsson (s), Rune Rydén (m), Helge Hagberg (s), Lennart Bladh
(s), Birgitta Rydle (m), Lena Hjelm-Wallén (s), Kerstin Göthberg (c), Ylva
Annerstedt (fp), Iris Mårtensson (s) och Sigvard Persson (c).

UbU 1981/82:36

Särskilt yttrande

Stig Alemyr, Bengt Wiklund, Lars Gustafsson, Helge Hagberg, Lennart
Bladh, Lena Hjelm-Wallén och Iris Mårtensson (alla s) anför:

Enligt vår mening är det önskvärt med små skolor inom grundskolan.
Gällande regler för skolstorlekar på låg- och mellanstadierna samt högstadiet
i glesbygd är - enligt proposition 1981/82:157 och ett enhälligt utskott
— redan så generösa att några förändringar inte är nödvändiga. I de fall
som avser glesbygd följs reglerna för skolstorlekar upp med särskild statlig
resurstilldelning. Dessa regler utarbetades av dåvarande socialdemokratiska
regering och beslutades av riksdagen år 1973. Det aktuella regeringsförslaget
är begränsat till högstadieskolor i icke-glesbygd.

Systemet med filialskola föreslås tillämpas redan läsåret 1982/83. Vi vill
framhålla att en så kort förberedelsetid för kommunerna är orealistisk. Vi
vill dock inte motsätta oss att beslutet får tillämpas fr. o.m. läsåret 1982/
83.

Föreliggande proposition är behäftad med stora brister. Det är otillfredsställande
att riksdagen föreläggs förslag som är oklara och otillräckligt
underbyggda. Vi beklagar detta och måste konstatera att regeringsförslaget
om små skolor kommer att få ett mycket begränsat reellt värde.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982