TU 1981/82:37

Trafikutskottets betänkande
1981/82:37

om vissa sjöfartsfrågor (prop. 1981/82:217)

Propositionen

I proposition 1981/82:217 har regeringen (kommunikationsdepartementet) dels 1.

berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen har anförts
om planerade ändringar av sjömansbeskattningen,

dels föreslagit riksdagen att

2. godkänna att stöd ges svenska rederier i enlighet med de riktlinjer
som har förordats i propositionen,

3. godkänna att en särskild nämnd inrättas i enlighet med vad som har
förordats i propositionen.

I propositionen föreslås åtgärder som syftar till att stärka den svenska
sjöfartsnäringens konkurrenskraft.

I syfte att underlätta för sjöarbetsmarknadens parter att uforma avtal
och praxis som medför lägre kostnader för att driva fartyg under svensk
flagg, anges i propositionen vissa planerade förändringar av sjömansbeskattningen.
Chefen för budgetdepartementet kommer inom kort att ta
initiativ till att utreda vissa tekniska frågor i samband med förändringar av
beskattningsvillkoren för sjömän. Avsikten är att förslag skall kunna läggas
fram i sådan tid att förändringar kan tillämpas fr. o. m. inkomståren
1983 och 1984.

I propositionen föreslås också att svenska rederier övergångsvis skall
kunna erhålla ekonomiskt stöd. Stödet skall baseras på vad rederierna
levererar in i sjömansskatt avseende inkomståren 1982—1986. Under det
första kvalifikationsåret skall stödet i normalfallet utgöra 75 % av inlevererad
sjömansskatt. För fartyg som är av särskilt intresse från beredskapssynpunkt
föreslås stödet under det första kvalifikationsåret uppgå till 100
% av sjömansskatten och för passagerarfartyg och kombinerade passagerar-
och lastfartyg till 50 %. Under de fyra följande kvalifikationsåren skall
stödet successivt trappas ned.

Stödet, som har dels ett konsoliderande, dels ett expansivt syfte, skall
kunna erhållas efter ansökan upp till fem år efter kvalifikationsåret. Det
konsoliderande syftet föreslås bli tillgodosett på så sätt att ett rederi som
visar ett negativt resultat på nivån före bokslutsdispositioner och skatt
skall kunna ta stöd i anspråk — i mån av rederiets maximala möjlighet till
stöd — intill dess att ett nollresultat uppnås. Det expansiva syftet med
stödet föreslås bli tillgodosett så att rederier som har ett positivt resultat

1 Riksdagen 1981/82. 15 sami Nr 37

TU 1981/82:37

enbart skall kunna erhålla stöd om detta skall användas för investeringar
i fartyg under svensk flagg. Villkoret skall härvid vara att rederiets tillgångar
i fartyg långsiktigt ökar genom investeringen.

I propositionen aviseras också en omarbetning av lagen (1977:494) om
tillstånd till överlåtelse av fartyg.

Motionerna

I motion 1981/82:2560 av Kerstin Ekman och Kerstin Sandborg (båda
fp) yrkas att riksdagen beslutar förlänga tiden för statsbidrag till praktikantplatser
för fartyg i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 1981/82:2561 av Sonja Rembo och Siri Häggmark (båda m)
yrkas

1. att riksdagen måtte besluta att svensk köpare av fartyg som byggts
med beställarstöd vid svenskt varv belastas med högst samma ränta som en
utländsk köpare,

2. att riksdagen måtte besluta att räntesubventioner genom AB Svensk
Exportkredit vid försäljning av andrahandstonnage till utlandet endast
utgår i de fall svensk köpare inte stått att finna,

3. att riksdagen måtte besluta att finanseringsvillkoren vid nyanskaffning
av såväl nybyggt tonnage som andrahandstonnage utformas i enlighet
med motionens intentioner,

4. att riksdagen måtte besluta att hemställa hos regeringen att snarast
låta utreda i vilken utsträckning svenska tekniska särbestämmelser eller
ensidig svensk tillämpning av internationella regler föreligger och hur
dessa hinder skall kunna undanröjas,

5. att riksdagen måtte besluta att rederirörelse i form av partrederi
alltid skall anses sakna fast driftställe i kommunalskattelagens mening,

6. att riksdagen måtte besluta att rätten för partredare att även fortsättningsvis
göra underskottsavdrag vid beskattningen behålls oförändrad,

7. att riksdagen måtte besluta att kravet på uppnådd behörighet för att
erhålla statligt stöd till praktikplatser inom sjöfarten slopas,

8. att riksdagen måtte besluta att stödet till praktikplatser utvidgas till
att omfatta befälsassistenter,

9. att riksdagen måtte besluta att hemställa hos regeringen om förslag
till åtgärder i syfte att stimulera en ökad satsning på sjöfartsteknisk och
sjöfartsekonomisk forskning och utveckling.

I motion 1981/82:2564 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om inriktningen
av ändringar av sjömansbeskattningen,

2. att riksdagen godkänner vad som i motionen i övrigt anförts om
inriktningen av ändringar i sjömansbeskattningen,

TU 1981/82:37

3. att riksdagen i övrigt avslår propositionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande investeringsavdrag för fartyg samt beträffande
förbättring av kostnadsläget för sjöfartsnäringen.

I motion 1981/82:2565 av Sten Svensson och Göthe Knutson (båda m)
yrkas att riksdagen beslutar att rederirörelse i form av partrederi alltid skall
anses sakna fast driftställe i kommunalskattelagens mening.

I motion 1981/82:2566 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå propositionen,

2. att riksdagen beslutar att begära av regeringen att ett sjöfartspolitiskt
program utarbetas i enlighet med innehållet i motionen,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till skapande
av ett statligt rederi,

4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till statlig
leasingverksamhet i enlighet med vad som anförs i motionen,

5. att riksdagen beslutar uttala att näringen anpassas till UNCTADkoden
40-40-20, bl. a. genom bilaterala avtal med råvaruproducerande och
progressiva u-länder,

6. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag syftande till
att utveckla kust- och inrikessjöfarten med statlig rederiverksamhet.

I motion 1981/82:2567 av Bertil Zachrisson m. fl. (s) yrkas

1. att riksdagen beslutar att godkänna att stöd ges svenska rederier i
enlighet med de riktlinjer som förordats i motionen,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som har anförts i motionen om planerade ändringar av sjömansbeskattningen,

3. att riksdagen beslutar att begära att regeringen redovisar förslag till
ändrade regler för det statliga stödet till praktikplatser på fartyg,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge fullmäktige i riksbanken
till känna vad som har anförts i motionen om tillämpningen av valutalagstiftningen
vid rederiers etableringar i utlandet,

5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som har anförs i motionen om beställning av fartyg vid svenska varv.

Yttrande

I ärendet har yttrande avgivits av skatteutskottet (SkU 1981/82:10 y). Se
bilaga till detta betänkande.

Vidare har utskottet hos näringsutskottet hemställt om yttrande över
motionerna 1981/82:2561 (m) yrkandena 1—3 och 1981/82:2567 (s) yrkande
5. Näringsutskottet har enligt utdrag ur protokoll den 25 maj 1982
beslutat att avstå från att avge yttrande.

TU 1981/82:37

Inledning och allmän bakgrund

Riksdagen fastställde år 1980 vissa allmänna riktlinjer för sjöfartspolitiken
inom ramen för ett sjöfartspolitiskt program (prop. 1979/80:166, TU
1979/80:30, rskr 1979/80:412). Riktlinjerna innebär bl. a. att förutsättningar
skall skapas för en effektiv utrikeshandel till lägsta möjliga samhällsekonomiska
kostnad. Vidare gäller att Sveriges transportförsörjning
i politiska och ekonomiska krissituationer skall tryggas. Sjöfartens möjligheter
att som konkurrenskraftig exportnäring stärka Sveriges betalningsbalans
skall tas till vara.

Enligt den proposition som nu är i fråga måste svensk sjöfarts konkurrenskraft
stärkas för att den sålunda fastställda sjöfartspolitiken skall
kunna genomföras.

Föredragande departementschefen framhåller att den svenska handelsflottan
har minskat kraftigt sedan mitten av 1970-talet. Svenskt tonnage
har fortlöpande förlorat marknadsandelar. De större rederierna använder
i allt högre grad utländskt inhyrt tonnage. Investeringar i nytt tonnage sker
också i allt större utsträckning under utländsk flagg. Genom en sådan
omstrukturering av sin verksamhet minskar dessa rederier sitt beroende av
svenskt kostnadsläge.

Den svenska sjöfartsnäringens svårigheter beror enligt föredraganden
till en del av den internationella ekonomins stagnation och av den sjöburna
världshandelns ännu ogynnsammare utveckling. Dessa internationellt
sett allmänna faktorer kan emellertid inte förklara den svenska sjöfartens
relativt svaga internationella konkurrensförmåga.

Om inte konkurrensförmågan stärks, fortsätter föredraganden, är risken
stor för en fortsatt minskning av den svenska handelsflottan. Det är därvid
sannolikt att nuvarande tendens till ökande utlandsetablering ytterligare
markeras. Bara under det senaste halvåret har en rad svenska rederier fått
riksbankens tillstånd att etablera sig utomlands. De samhällsekonomiskt
negativa följderna av denna utveckling är uppenbara; sjöfartsnettot uppgick
år 1981 till 4,1 miljarder kronor. En fortsatt minskning av den svenska
handelsflottan innebär också svårigheter att upprätthålla kravet på transportkapacitet
för totalförsvarets behov under krig och krigsfara. Vidare
minskar sysselsättningen. Sedan år 1976 har 8 500 arbetstillfällen försvunnit
i den svenska handelsflottan. Arbetslösheten bland sjöfolk uppgår f. n.
till ca 9 %. Omkring 14 000 personer är f. n. sysselsatta på svenska fartyg.
Även svensk export- och importindustri drabbas av negativa verkningar.
Med sitt stora utlandsberoende bör Sverige ha möjlighet att för transporterna
till och från utlandet kunna påverka frakter och transportstandard.
Detta kan svårligen ske utan tillgång till svenska fartyg, i synnerhet inte i
fråga om den transoceana linjetrafiken.

Sveriges redareförening och de ombordanställdas organisationer har
var för sig — i samband med överläggningar som på föredragandens

TU 1981/82:37

initiativ inleddes hösten 1981 — till kommunikationsdepartementet översänt
förslag till åtgärdsprogram för den svenska sjöfartsnäringen. Generaldirektören
och chefen för sjöfartsverket har därefter fört samtal med
parterna för att söka utröna möjligheterna till en gemensam framställning
från deras sida om utformningen av stimulansåtgärder för svensk sjöfart.
Åtgärdsprogrammen och generaldirektörens rapport har fogats till propositionen
som bilagor.

Föredraganden framhåller att diskussionerna mellan parterna har visat
att de är eniga om att Sverige behöver en handelsflotta både av samhällsekonomiska
skäl och av beredskapsskäl. Parterna är vidare överens om att
ett bibehållande av den svenska handelsflottan i nuvarande omfattning
kräver åtgärder för att öka dess konkurrenskraft och att detta i sin tur
kräver väsentligt sänkta kostnader för att driva fartyg under svensk flagg.
Parternas enighet, konstaterar föredraganden, är dock större om målen än
om medlen. Förslag om ekonomiskt stöd som innebär att rederierna ges
rätt att innehålla viss del av sjömansskatteuppbörden har man dock kunnat
enas om. Enighet föreligger vidare om smärre åtgärder som t. ex.
statligt resebidrag och statligt stöd till praktikplatser. Förslagen har det
gemensamt — understryker föredraganden — att de ensidigt riktar anspråk
på staten.

Häremot invänder föredraganden att ensidigt statliga bidrag till branschen
inte långsiktigt gagnar dess internationella konkurrensförmåga. Om
inte parterna själva är beredda att medverka till åtgärder med långsiktigt
och väsentligt kostnadssänkande effekter kan svensk sjöfart inte återfå en
naturlig livskraft. Tvärtom föreligger en uppenbar risk för upprepade krav
på statliga subventioner. Inom den ram som anges av den ekonomiska
politiken är det i första hand parterna som är ansvariga för att kostnaderna
för svensk sjöfart anpassas till en sådan nivå att den återfår sin konkurrenskraft.
Ett indirekt statligt stöd — genom förändringar av sjömansbeskattningen
— bör dock kunna underlätta för parterna att ta detta ansvar. I
avvaktan på effekten av dessa åtgärder bör även ett direkt statligt ekonomiskt
stöd kunna utgå under en övergångstid.

Utskottet

Planerade förändringar av sjömansbeskattningen

Föredraganden framhåller att den enda av kostnadsposterna för att äga
och driva fartyg som systematiskt varierar mellan olika nationers fartyg är
bemanningskostnaden. Arbetskraft på svenskflaggade fartyg medför väsentligt
högre kostnader än i flertalet andra sjöfartsländer. Ett i Sverige
internationellt sett högt löneläge i förening med höga socialavgifter och det
tillämpade avlösningssystemet är de främsta orsakerna. Vid en internationell
jämförelse har emellertid anställda ombord i svenska fartyg — på

TU 1981/82:37

grund av den svenska inkomstbeskattningen — inga anmärkningsvärt
höga nettolöner. Höga inkomstskatter och arbetsgivaravgifter, dvs. sådana
kostnader som staten direkt kan påverka, förklarar sålunda en stor del av
kostnadsskillnaderna mellan att driva sjöfart under svensk resp. utländsk
flagg.

Avlösningssystemet innebär, fortsätter föredraganden, att den ombordanställde
under ett år vistas ungefär halva tiden ombord och är ledig den
andra halvan. Det krävs sålunda ca två anställda för varje befattning.
Detta system innebär kostnadsnackdelar för svenska fartyg, eftersom
tjänstgöringstiden ombord i regel är längre i andra länders fartyg.

Den sammanlagda effekten av de regler som gäller för beskattning av
anställda på svenska fartyg utgör vidare enligt föredraganden en stimulans
för den enskilde att söka begränsa ombordvistelsen. En stor del av förklaringen
till det kostnadskrävande svenska avlösningssystemet torde enligt
föredraganden kunna sökas i skattereglerna. Från den lön som sjömannen
uppbär som anställd vid ett rederi dras sjömansskatt. Om den anställde
under sin lediga tid har annan inkomst beskattas denna för sig. Den
sammanläggs inte med sjömansinkomsten. Detsamma gäller om en och
samma person har sjömansinkomster från olika rederier för samma tid. En
ombordanställd kan sålunda under ett och samma år ha inkomster från
flera håll utan att drabbas av den skatteprogression som andra inkomsttagare
i samma inkomstläge har.

Sjömän har i regel fri kost — framhålls vidare i propositionen — under
den tid de vistas ombord. Värdet av denna förmån är inräknad till ett
månatligt belopp på f. n. 535 kr. i sjömansskattetabellerna. Under den tid
de är lediga och inte vistas ombord får de kostersättning om ca 55 kr. per
dag som till största delen är skattefri. Reglerna om kostersättning torde
enligt föredraganden utgöra ett incitament för den enskilde att söka begränsa
tjänstgöringstiden ombord. Samma effekt har det förhållandet att
s. k. engångsbelopp beskattas förhållandevis hårt i förhållande till motsvarande
inkomst som sjömannen får från arbete i land. Följden har enligt
föredraganden blivit att ombordanställda i mycket hög utsträckning väljer
att ta ut ersättning för t. ex. arbetad övertid i form av ledighet i stället för
som kontantersättning.

En förändring av de villkor som sålunda gäller för beskattningen av
ombordanställd personal bör enligt föredraganden underlätta för sjöarbetsmarknadens
parter att utifrån nya förutsättningar enas om kostnadsavlastande
åtgärder. De förändringar han åsyftar är främst att den ombordanställdes
samtliga inkomster läggs samman vid landbeskattningen,
att den kostersättning som de ombordanställda erhåller under ledighet
beskattas samtidigt som uppräkningen i sjömansskattetabellen för den fria
kosten slopas samt att skatten på engångsbelopp sänks. Som utgångspunkt
för förändringarna bör gälla att lön och ersättningar som är hänförliga till
tjänstgöring ombord skall ge en större nettoförtjänst än motsvarande

TU 1981/82:37

förtjänst som är hänförlig till vistelse i land. Ändringarna av reglerna om
kostersättning skall i princip inte leda till ekonomiska försämringar för de
ombordanställda. Avsikten är att de ändrade reglerna — efter utredning av
vissa tekniska frågor och riksdagens godkännande — skall kunna tillämpas
redan på 1983 års inkomster. Även olika sjölöner som under en och
samma period erhållits från olika arbetsgivare bör enligt föredraganden
läggas samman vid beskattningen. Regler härom bör kunna börja tillämpas
inkomståret 1984.

Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som i propositionen
sålunda anförts om planerade ändringar av sjömansbeskattningen.

I motion 1981/82:2564 (m) yrkas att riksdagen godkänner vad som i
propositionen anförts om inriktningen av ändringar av sjömansbeskattningen.

I motion 1981/82:2566 (partimotion vpk) yrkas att riksdagen avslår
propositionen.

1 motion 1981/82:2567 (s) framhålls att det aviserade förslaget om att
ombordanställdas samtliga inkomster skall läggas samman innebär att större
rättvisa än f. n. uppnås vid beskattningen. Motionärerna tillstyrker
därför att regeringen låter utreda denna fråga.

Utskottet ansluter sig i denna del i likhet med föredraganden till den i
sistnämnda motion uttalade uppfattningen. I avvaktan på regeringens av
sådan utredning föranledda förslag avstyrker utskottet motion 1981/
82:2566 (partimotion vpk) i den del som nu är i fråga samt lämnar de i
propositionen förordade riktlinjerna i denna del utan erinran. Övriga här
nämnda motionsyrkanden bör såvitt nu är i fråga inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

I motion 1981/82:2567 (s) framhålls vidare att de aviserade förändringarna
av skattereglerna för ombordanställdas kostersättning och för engångsbelopp
innebär klara ingrepp i gällande avtal för de ombordanställda.
Det bör enligt motionen vara möjligt att ändra skattereglerna så att
konkurrenskraften för den svenska handelsflottan stärks utan att de anställdas
arbetsförhållanden och levnadsvillkor därigenom försämras.
Riksdagen bör därför uttala sig mot en skatteomläggning i nu nämnda
delar. Vad sålunda anförts anses av motionärerna böra ges regeringen till
känna.

Även utskottet vill understryka vikten av att de i övrigt ändrade skatteregler
som avses bli följden av propositionens förslag inte får medföra
försämrade arbetsförhållanden och levnadsvillkor för de ombordanställda.
Utskottet förutsätter att regeringens förslag, när det föreläggs riksdagen,
har en sådan inriktning.

Utskottet delar föredragandens uppfattning att utgångspunkten för förändringarna
av beskattningsvillkoren bör vara att lön och ersättningar

TU 1981/82:37

som är att hänföra till tjänstgöringstid ombord skall ge en större nettoförtjänst
än motsvarande förtjänst som är hänförlig till vistelse i land.

Föredraganden framhåller att han vid sina överväganden utgått från att
staten, utan att ingripa i parternas frihet att själva sluta avtal, bör söka
underlätta för parterna att inom ramen för gällande säkerhetsbestämmelser
enas om kostnadsavlastande åtgärder. Även utskottet anser att avtalsoch
beskattningsfrågor bör hållas isär.

Med hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet motionsyrkandet
i fråga och lämnar utan erinran de i propositionen i denna del
förordade riktlinjerna. Med detta ställningstagande torde motion 1981/
82:2564 (m) yrkande 1 i denna del få anses tillgodosett och därför kunna
lämnas utan åtgärd. Av utskottets ställningstagande följer även att motion
1981/82:2566 (partimotion vpk) yrkande 1 i här berörd del avstyrks.

I motion 1981/82:2564 (m) väcks en fråga som rör både de skattefrågor
som utskottet behandlar i detta avsnitt och de frågor om ekonomiskt stöd
till sjöfarten som behandlas i följande avsnitt.

Motionärerna framhåller att de höga svenska bemanningskostnaderna
till stor del har förorsakats av alltför höga marginalskatter. Sjömansskatten
bör redan fr. o. m. den 1 januari 1983 utgå från den inkomstskatt i övrigt
som kommer att gälla i slutläget av den av moderata samlingspartiet
föreslagna skattereformen, som bl. a. innebär sänkta marginalskatter. Under
hänvisning till detta förslag avvisar motionärerna propositionens förslag
om stöd till förlusttäckning.

Skatteutskottet har i yttrande (bilaga) över motionen framhållit att sjömansskatten
i stort sett bör motsvara den vanliga inkomstskatten. Med
hänvisning härtill och till att motionärernas förslag inte innebär några
omedelbara förbättringar för rederinäringen avstyrker man motionsyrkandet.

Trafikutskottet gör samma bedömning.

Ekonomiskt stöd till sjöfarten

Med utgångspunkt i sjöarbetsmarknadsparternas förslag att rederierna
skall ges rätt att innehålla viss del av sjömansskatteuppbörden föreslår
föredraganden att ett statligt ekonomiskt stöd till sjöfarten skall kunna
utgå under en övergångstid. Stödet bör utformas så att det främjar sjöfart
under svensk flagg och att därför med vissa undantag endast sjömansskatt
hänförlig till anställning ombord på fartyg som är registrerade i Sverige
bör berättiga till stöd.

Tekniken att beräkna stödets omfattning på grundval av inlevererad
sjömansskatt leder till icke avsedda effekter för sådana partrederier där
delägarna själva arbetar ombord eftersom dessa inte betalar sjömansskatt
i de fall partrederiet svarar för driften av fartyget. För att möjliggöra ett

TU 1981/82:37

stöd till partrederier med seglande delägare anser föredraganden att hänsyn
bör tas till att dessa inte betalar sjömansskatt när stöd till sådana
partrederier skall beräknas. Utgångspunkten föreslås härvid vara att i
första hand försöka beräkna vad de seglande delägarna skulle ha erlagt i
sjömansskatt om de hade varit anställda i rederiet.

Enligt propositionen bör stödet överföras till rederierna över ett särskilt
förslagsanslag på statsbudgeten och grundas på vad som har inbetalts i
sjömansskatt under ordinarie inbetalningsperiod. För att ett rederi skall
kunna erhålla stöd måste det i samband med ansökan härom dokumentera
genomförda rationaliseringsåtgärder eller lägga fram en plan över sådana
åtgärder.

Stödet föreslås grundas på sjömansskatteinbetalningar under fem år
med en successiv avtrappning under perioden.

Under det första kvalifikationsåret bör enligt propositionen stödet i
normalfallet uppgå till 75 % av vad rederiet levererat in till staten i sjömansskatt.
Från denna huvudregel förordas att två undantag görs. Från
beredskapssynpunkt är det angeläget att värna om sådant tonnage som är
lämpligt för kustsjöfart. För sådana fartyg föreslås därför att det under det
första kvalifikationsåret skall vara möjligt att medge stöd med upp till
100 % av den inlevererade sjömansskatten.

För passagerarfartyg och kombinerade passagerar- och lastfartyg föreslår
föredraganden att stöd under det första kvalifikationsåret skall kunna
utgå med högst 50 %. Detta motiveras bl. a. med att den försäljnings- och
restaurationsverksamhet som bedrivs ombord på sådana fartyg i viss mån
sker i konkurrens med liknande landbaserad verksamhet. Vidare erinras
om det indirekta stöd som passagerartrafiken får genom den skattefria
försäljning som ofta sker ombord samt att färjetrafiken i huvudsak konkurrerar
med färjor under annan nordisk flagg.

Stödet föreslås få den storlek under de fem kvalifikationsåren som
framgår av följande tablå.

Stödets storlek i procent av inlevererad sjömansskatt

Kvalifika- tionsår	”Kustsjö- fartsfartyg”	Passagerarfartyg samt kombinerade passagerar- och lastfartyg	Övriga fartyg
1982	100	50	75
1983	80	40	60
1984	60	30	45
1985	40	20	30
1986	20	10	15

Föredraganden anser att såväl de ombordanställda som staten måste
tillförsäkras garantier för att det statliga stödet används i avsett syfte,
nämligen att konsolidera och expandera den svenska sjöfartsnäringen.

Det konsoliderande syftet kan enligt propositionen tillgodoses på följande
sätt.

1* Riksdagen 1981/82. 15 sami. Nr 37

TU 1981/82:37

I det fall ett rederi visar ett negativt resultat i rederiverksamheten på
nivån före bokslutsdispositioner och skatt exklusive stöd skall stöd — i
mån av rederiets maximala möjlighet till sådant — kunna tas i anspråk
intill dess att ett nollresultat uppnås. Resultatet skall då ha belastats med
avskrivningar enligt plan och extraordinära kostnader och intäkter men ej
vara påverkat av t. ex. koncernbidrag och aktieägaretillskott. Avskrivningar
enligt plan skall vara gjorda i enlighet med god sed inom branschen.
Resultatet skall vidare inkludera ev. kostnader och intäkter som är hänförliga
till t. ex. inhyrda fartyg. Till grund för ansökan om och utbetalning av
stöd skall en av auktoriserad eller godkänd revisor styrkt beräkning av
resultatet redovisas. Härvid skall beaktas att det redovisade resultatet är
riktigt fördelat i förhållande till eventuella andra rörelsegrenar och till
t. ex. driftbolag som hyrt in rederiets fartyg.

För partrederier — där avskrivningar inte görs i partrederiets resultaträkning
utan i de enskilda partrederiägarnas årsbokslut respektive deklarationer
— skall resultaträkningen i partrederiet vara uppställd enligt ovan
redovisade principer och kompletteras med fiktiva avskrivningar enligt
plan. På liknande sätt bör för rederiverksamhet som t. ex. ingår som en del
i ett industriföretag och som inte har egen resultaträkning en särskild
resultaträkning upprättas.

Även om stödet i princip skall beräknas för det enskilda rederiet bör —
när det t. ex. är fråga om rederier som ingår i en koncern — det samlade
resultatet av koncernens rederiverksamhet kunna läggas till grund för
beräkning av stöd om det är uppenbart att dispositioner har vidtagits som
syftar till att komma i åtnjutande av stöd i konsoliderande syfte.

Stödets expansiva syfte kan enligt föredraganden tillgodoses på följande
sätt. Sådana rederier som redovisar ett nollresultat — och då inkluderas
även rederier som erhållit stöd i konsoliderande syfte — eller ett positivt
resultat före bokslutsdispositioner och skatt exklusive stöd, bör endast
kunna erhålla stöd om detta skall användas till investeringar i fartyg under
svensk flagg. Stödet kommer i dessa fall att närmast få karaktären av
investeringsbidrag. För partrederier bör gälla att en enskild delägare skall
ha möjlighet att erhålla sin andel av partrederiets samlade ”potentiella”
stöd under förutsättning att han använder stödet till fartygsinvestering.

För att garantera att stödet verkligen får en expansiv effekt bör enligt
propositionen gälla att rederiets eller partdelägarens samlade tillgångar i
fartyg skall öka genom investeringen som skall kunna avse såväl nya fartyg
som andrahandsfartyg.

För den del av Rederi AB Gotlands verksamhet som omfattas av det
särskilda avtalet mellan staten och rederiet föreslås gälla att stödet enbart
skall kunna utgå för att täcka förlust. Den resultaträkning som härvid skall
läggas till grund för stöd skall således inte inkludera statsbidrag enligt
avtalet mellan staten och rederiet.

Den föreslagna inriktningen av stödet till den svenska rederinäringen

TU 1981/82:37

ger enligt propositionen bättre möjligheter också för de svenska varven att
erhålla nya fartygsorder. Föredraganden anser det emellertid olämpligt att
binda den svenska rederinäringen till att beställa vid svenska varv. En
sådan ordning skulle innebära en återgång till att stödja svenska varv via
en ny form av beställarstöd, en stödform som riksdagen våren 1980 mot
bakgrund av bl. a. den internationella utvecklingen beslutat överge.

I syfte att kunna utjämna de stora svängningar som ofta förekommer på
olika fraktmarknader föreslås att ett rederi skall ha rätt att ta stödet i
anspråk under fem år efter det att sjömansskatt levererats in till staten.
Föredraganden beräknar att stödet under det första kvalifikationsåret
maximalt kommer att uppgå till 250 milj. kr.

Beslut om stöd bör enligt propositionen fattas av en särskild nämnd i
vilken bör ingå en representant för arbetsgivarsidan och en representant
för arbetstagarsidan. Övriga ledamöter bör representera expertkunskap
inom skilda delar av nämndens verksamhetsområde. Den nya nämnden
föreslås utnyttja samma kansli som lånenämnden för den mindre sjöfarten.
Kostnaderna för det första verksamhetsåret beräknas till 300 000 kr.

I motion 1981/82:2564 (m) yrkas avslag på regeringens förslag till
stödåtgärder. Motionärerna framhåller att under 1970-talet har olönsamma
näringar subventionerats, vilket lett till att produktionsresurser låsts
fast i krisindustrier som varvs-, järn- och stålindustrin. Den politik som nu
måste föras kräver enligt motionärerna att subventioneringen av stora
delar av vårt näringsliv minskas. Det i propositionen framlagda förslaget
om stöd till förlusttäckning avvisas också med hänvisning till att det kan
bli svårt att säga nej till motsvarande krav på ”skatteåterbäring” från andra
branscher i vad som kan uppfattas som likartad belägenhet.

I motion 1981/82:2567 (s) framhålls att det förslag som redovisas från
regeringen och som innebär ett stöd på ca 250 milj. kr. under det första året
och som sedan successivt trappas av knappast kan förväntas få sådana
positiva effekter att utvecklingen för svensk sjöfart vänder. Motionärerna
accepterar stödets tekniska konstruktion, dvs. främst att inlevererad sjömansskatt
skall utgöra beräkningsgrund, men avvisar förslaget om en
snabb avtrappning. Det föreslås därför att stödet skall utgå under en
treårsperiod enligt de regler som regeringen föreslagit för det första året.
Den del av stödet som avser att konsolidera rederier som går med förlust
bör enligt motionen ges en sådan utformning att det får ett klart redovisat
samband med stabiliserings- och utvecklingsinsatser i företagen i syfte att
stärka svensk sjöfart. Den särskilda nämnd som förutskickas i propositionen
bör nära följa och utvärdera stödets effekter.

I motion 1981/82:2566 (partimotion vpk) yrkas avslag på regeringens
förslag till ekonomiskt stöd för sjöfartsnäringen.

Utskottet ansluter sig till föredragandens uppfattning att statliga insatser
övergångsvis krävs för att omedelbart förhindra en fortsatt decimering av

TU 1981/82:37

den svenska handelsflottan och för att långsiktigt understödja framtidsinriktade
investeringar i branschen. Utskottet kan också i huvudsak acceptera
den tekniska konstruktion av stödet sorn föreslås i propositionen. Det
innebär att stödet bör främja sjöfart under svensk flagg, att det bör grundas
på vad som har inbetalts i sjömansskatt under ordinarie inbetalningsperiod
och att det bör kunna tas i anspråk under fem år efter det att
sjömansskatt levererats in till staten. Det betyder vidare att stödet bör
användas för att konsolidera och expandera den svenska sjöfartsnäringen
och att en differentiering bör göras med hänsyn till fartygstyp. En särskild
nämnd bör inrättas för att besluta om stöd.

Utskottet anser emellertid för sin del att den avtrappning av stödet som
föreslås i propositionen kan innebära att redarna inte ges tillräcklig stimulans
att stoppa utflaggningen eller investera i svenskflaggade fartyg.
För att undvika en sådan utveckling bör enligt utskottets mening stödet,
under de två första åren, utgå enligt de regler som regeringen föreslår gälla
för det första året. Under det tredje och fjärde året bör stödet reduceras
med hälften. Stödperioden bör således omfatta endast fyra år vilket gör det
möjligt att få en snabbare utvärdering till stånd.

Stödets storlek under de fyra åren enligt utskottets förslag framgår av
följande tablå.

Stödets storlek i procent av inlevererad sjömansskatt

Kvalifika- tionsår	”Kustsjö- fartsfartyg”	Passagerarfartyg samt kombinerade passagerar- och lastfartyg	Övriga fartyg
1982	100	50	75
1983	100	50	75
1984	50	25	37,5
1985	50	25	37,5

Föredraganden anser att som villkor för att ett rederi skall kunna erhålla
stöd bör gälla att det i samband med ansökan härom dokumenterar genomförda
rationaliseringsåtgärder eller lägger fram en plan över sådana
åtgärder. Utskottet som delar denna uppfattning vill understryka att huvudsyftet
med stödet måste vara att stimulera företagen till utvecklingsinsatser
så att den svenskflaggade handelsflottan kan öka.

Enligt utskottets mening är det vidare angeläget att en kontinuerlig
utvärdering av stödet kan ske. Denna uppgift kan lämpligen läggas på den
särskilda nämnd som skall inrättas för att besluta om stöd. Nämnden bör
till regeringen redovisa iakttagelser med anledning av utvärderingen i
sådan tid att regeringen senast år 1985 för riksdagen kan redovisa sin syn
på stödets effektivitet.

TU 1981/82:37

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion 1981/82:2567 (s)
yrkande 1 till väsentlig del blir tillgodosett, bör av riksdagen ges regeringen
till känna.

Av utskottets ställningstagande följer att motionerna 1981/82:2564 (m)
och 1981/82:2566 (partimotion vpk) så vitt nu är i fråga avstyrks.

överlåtelse av fartyg och utlandsetablering

Enligt lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg — den s. k.
flagglagen — fordras tillstånd till överlåtelse av fartyg om fartyget genom
överlåtelsen upphör att vara svenskt. Lagen gäller t. o. m. utgången av
1983. När flagglagen skall ersättas med en ny lag bör den enligt föredraganden
utformas så att prövningen av utlandsetablering genom utförsel av
fartyg blir jämförbar med den praxis som riksbanken tillämpar i fråga om
s. k. direktinvesteringar.

I motion 1981/82:2567 (s) framhålls att rederiernas etableringar i utlandet
bör prövas på likartade grunder oberoende av frågan om det gäller
utförsel av fartyg eller av annat kapital. Den nya lagstiftningen får inte
luckras upp på det aviserade sättet utan bör som den nuvarande föreskriva
en sjöfartspolitisk prövning av rederiernas utlandsinvesteringar. I avvaktan
på en ny flagglag bör riksbankens tillämpning av valutalagstiftningen
skärpas genom att anpassas till gällande regler för utförsel av fartyg.

Föredraganden framhåller att han har övervägt om rederiernas utlandsetableringar
bör bli föremål för en vidare prövning än f. n. Han erinrar i
sammanhanget om att flagglagen endast omfattar export av fartyg men
inte kapitalexport. Föredraganden vill dock inte nu införa en sådan vidgad
prövning, eftersom den skulle kunna medföra omotiverade ingrepp i rederiernas
kommersiella överväganden till förfång för svensk sjöfart. Skulle
emellertid rederiernas utlandsetableringar medföra att en allt större del av
rederiernas verksamhet flyttas utomlands, på bekostnad av den svenska
handelsflottan, är föredraganden beredd att förorda en lagstiftning som
möjliggör en mera heltäckande prövning av rederiernas utlandsinvesteringar.

Utskottet ansluter sig till föredragandens bedömning. Härav följer att
motionsyrkandet avstyrks.

övriga frågor

I motion 1981/82:2561 (m) yrkas att riksdagen beslutar att svensk köpare
av fartyg som byggts med beställarstöd vid svenskt varv belastas med
högst samma ränta som en utländsk köpare.

TU 1981/82:37

Export av fartyg omfattas av en särskild överenskommelse som har
träffats inom ramen för OECD, vilken bl. a. innebär att räntan på fartygskredit
som omfattas av statlig garanti inte får understiga en viss procentsats.
I enlighet härmed har riksdagen fattat beslut om ett kreditfinansieringssystem
som skall underlätta svenska företags exportförsäljning. AB
Svensk Exportkredit kan enligt detta system under vissa förutsättningar
lämna lån för finansiering av exportkrediter i svenska kronor eller lämplig
utländsk valuta till fast ränta som baseras på de lägsta räntesatserna som
har överenskommits internationellt för statligt stöd till exportkreditgivning.

Svenska redare som före år 1980 beställde fartyg vid svenska varv
betalade normalt högre räntor än vad som enligt det ovan nämnda systemet
gäller vid exportorder, liksom vad de i allmänhet kunde erhålla från
utländska varv. Detta år beslutade riksdagen att de svenska varven skulle
få möjlighet att erbjuda de svenska beställarna samma räntevillkor som de
utländska beställarna (NU 1979/80:69, rskr 1979/80:405). De svenska
redarna kunde tidigare välja mellan att placera en fartygsbeställning vid
ett svenskt varv och erhålla beställarstöd och att anlita ett utländskt varv
och därmed i allmänhet erhålla lägre räntor.

Utskottet som finner det tillfredsställande att likställighet numera råder
mellan svenska och utländska beställare anser det dock inte motiverat att
i efterhand kompensera de svenska redare som drabbats av höga räntekostnader.
Motionen avstyrks därför i denna del.

I motion 1981/82:2561 (m) yrkas att riksdagen måtte besluta att räntesubventioner
genom AB Svensk Exportkredit vid försäljning av andrahandstonnage
till utlandet endast utgår i de fall svensk köpare inte stått att
finna. Enligt motionärerna har de moderna fartyg som nu finns under
svensk flagg i allmänhet byggts med olika former av statligt stöd. De
framhåller att det är angeläget att detta tonnage i största möjliga utsträckning
förblir under svensk flagg.

Vid försäljning av andrahandstonnage till utlandet är principen den att
räntesubventioner inte utgår annat än i undantagsfall. Utskottet anser att
denna princip är riktig. Om exportkrediter skulle ges vid försäljning av
andrahandstonnage skulle det innebära ett incitament för svenska redare
att sälja detta tonnage utomlands. Då syftet med motionsyrkandet redan
synes tillgodosett bör detta lämnas utan åtgärd från riksdagens sida.

I motion 1981/82:2561 (m) framhålls vidare att finansieringsvillkoren
vid inköp av andrahanstonnage i dag är ofördelaktiga i jämförelse med de
villkor som gäller vid beställning av nybyggnation vid svenskt varv. Det
yrkas därför att statliga kreditgarantier med förmånlig ränta utgår också
vid inköp av andrahandstonnage.

I propositionen föreslås att rederier som åtminstone redovisar ett nollresultat
skall få stöd för investeringar i svenskt tonnage. Detta stöd omfat -

TU 1981/82:37

tar investeringar i såväl nya fartyg som andrahandstonnage. Syftet med
motionsyrkandet om stöd vid inköp av andrahandstonnage synes således
till väsentlig del tillgodosett varför det inte bör föranleda någon åtgärd
från riksdagens sida.

I motionerna 1981/82:2561 (m) och 1981/82:2565 (m) yrkas att partrederier
alltid skall anses sakna fast driftställe i kommunalskattelagens mening.
I den förstnämnda motionen yrkas också att rätten för partredare att
göra avdrag för underskott vid beskattningen inte begränsas på sätt som har
föreslagits i proposition 1981/82:197.

Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande över motionsyrkandena att
reglerna om rätt beskattningsort för partrederier kan medföra problem på
grund av de begränsningar dessa regler innebär i fråga om möjligheterna
till underskottsavdrag. Man anser att detta är ett generellt problem som bör
prövas i samband med det utredningsarbete som pågår inom kommittén (B
1980:05) om underskottsavdrag. Med hänvisning härtill och eftersom skatteutskottet
inte finner anledning att förorda ett särskilt undantag för partrederier
från de nu aktuella begränsningarna i rätten till underskottsavdrag
avstyrker man motionsyrkandena.

Trafikutskottet ansluter sig till skatteutskottets ställningstagande men
vill dock för egen del understryka vikten av att frågan om rätt beskattningsort
för partrederier får en snabb lösning speciellt för de seglande partredarnas
vidkommande. Frågan om partrederier bör behandlas med förtur
av kommittén om underskottsavdrag.

I motion 1981/82:2564 (m) yrkas att regeringen bör överväga att låta
investeringar i fartyg berättiga till investeringsavdrag. Regeringen bör även
överväga sänkta arbetsgivaravgifter i syfte att förbättra sjöfartsnäringens
kostnadsläge.

Den lagstiftning om särskilt investeringsavdrag vid redovisningen av
mervärdeskatt som antogs av riksdagen i höstas innebär — liksom tidigare
lagstiftning — att bl. a. fartyg inte omfattas av reglerna om investeringsavdrag.

Skatteutskottet har i sitt förutnämnda yttrande avstyrkt den ifrågasatta
ändringen av lagstiftningen under hänvisning bl. a. till att dess syfte är att
stimulera till inventarieanskaffningar under en lågkonjunktur.

Trafikutskottet har i det föregående uttalat att ett ekonomiskt stöd till
rederinäringen behövs under en övergångstid. Utskottet har också tagit
ställning till stödets tekniska konstruktion. Ekonomiska stödåtgärder härutöver
— i form av t. ex. investeringsavdrag eller sänkta arbetsgivaravgifter
— bör enligt utskottets mening inte komma i fråga.

Med hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet motionsyrkandet.

TU 1981/82:37

I motion 1981 /82:2567 (s) framhålls att det är angeläget att svenska varv
ges möjlighet att delta i för svenska rederier aktuella fartygsupphandlingar.
Visar det sig nödvändigt bör regeringen medverka till att förutsättningar
även på kort sikt skapas för att anpassa offertvillkoren till den rådande
konkurrensen. Motionärerna framhåller vidare att ett närmare samarbete
och informationsutbyte mellan rederierna och varvsindustrin som syftar
till att förbättra den svenska varvsindustrins konkurrensläge vid kommande
fartygsbeställningar är mycket angeläget.

Såsom redovisats i det föregående beslutade riksdagen år 1980 att räntestödet
till varvsindustrin borde utformas på ett sådant sätt att kravet på
likställighet mellan svenska och utländska beställare tillgodoses (NU
1979/80:69, rskr 1979/80:405).

Utskottet anser att riksdagens beslut om likställighet mellan svenska och
utländska beställare alltjämt bör gälla. Detta bör dock enligt utskottets
mening inte hindra regeringen att jämka dessa villkor i fråga om fartygsbeställningar
av stort strategiskt värde för svenska varv. Denna möjlighet
bör utnyttjas endast i undantagsfall.

I likhet med föredraganden anser utskottet det olämpligt att binda den
svenska rederinäringen till att beställa vid svenska varv. Såsom framhålls
i motionen är det angeäget att de svenska rederierna och de svenska varven
samarbetar och utbyter information i syfte att en så stor andel som möjligt
av nybeställningarna sker vid svenska varv. Utskottet förutsätter att den
särskilda nämnd som skall inrättas för att besluta om stöd initierar och
aktivt deltar i ett sådant informationsutbyte.

Med hänvisning till det anförda synes motionsyrkandet i allt väsentligt
tillgodosett varför det inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida.

I motion 1981/82:2560 (fp) framhålls att av de 20 milj. kr. som anvisats
för statsbidrag till praktikplatser på fartyg sannolikt inte mer än 14 milj. kr.
kommer att utnyttjas inom föreskriven tid. Det föreslås därför att återstående
medel får utnyttjas under tiden 30 september 1982 till den 30 september
1983 och att bestämmelserna får en utformning som i stort motsvarar
villkoren för s. k. enskilt beredskapsarbete men med krav på minst en
månads tjänstgöring ombord.

I motion 1981/82:2561 (m) yrkas att kravet på uppnådd behörighet för
att erhålla statligt stöd till praktikplatser inom sjöfarten slopas och att
stödet utvidgas till att omfatta befälsassistenter.

I motion 1981/82:2567 (s) yrkas att regeringen redovisar förslag till
ändrade regler för det statliga stödet till praktikplatser på fartyg. Bl. a. bör
enligt motionärerna övervägas att ändra behörighetskrav och krav på
kvalifikationstid i syfte att trygga rekryteringen till den svenska handelsflottan.

Riksdagen beslutade år 1980 att införa statsbidrag till praktikplatser för

TU 1981/82:37

sjömän som avser att uppnå behörighet som matros eller motorman på
svenska fartyg (prop. 1979/80:166, TU 1979/80:30, rskr 1979/80:412). För
ändamålet anvisades 20 milj. kr. för praktik som fullföljs under tiden den
1 juli 1980 — den 30 september 1982. Bidrag utgår endast om sjömannen
uppnår behörighet som matros eller motorman.

Såsom påpekas i motionerna kommer sannolikt en stor del av de anvisade
medlen inte att utnyttjas inom föreskriven tid. Med hänsyn till det
angelägna i att underlätta för ungdomar att få arbete och behovet av att
trygga rekryteringen till den svenska handelsflottan anser utskottet att
regeringen skyndsamt bör se över reglerna för statsbidraget så att de
anvisade medlen fullt ut kan utnyttjas. Enligt utskottets mening talar
mycket för att kravet att sjömannen måste uppnå behörighet som matros
eller motorman kan slopas. För att så långt möjligt tillförsäkra att bidragen
utnyttjas för elever med ett seriöst intresse för sjömansyrket torde det vara
rimligt att kräva att praktiken omfattar en viss minsta tid. Den i motion
1981 /82:2560 (fp) föreslagna minsta tjänstgöringstiden på en månad synes
dock enligt utskottets mening vara för kort. Regeringen bör vidare i sammanhanget
överväga att förlänga den tid för vilken bidrag kan utgå.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna 1981/82:2560
(fp), 1981/82:2561 (m) yrkande 7 och 1981/82:2567 (s) yrkande 3 i allt
väsentligt blivit tillgodosedda, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Utskottet anser att bidraget även fortsättningsvis bör stimulera redarna
till att anställa fler nybörjare ombord på fartygen och avstyrker därför
yrkande 8 i motion 1981/82:2561 (m) att stödet utvidgas till att omfatta
befälsassistenter.

I motion 1981/82:2561 (m) framhålls att vid köp av andrahandstonnage
från utlandet merkostnader ofta uppkommer för en svensk köpare på
grund av anpassning till de tekniska särbestämmelser som gäller för fartyg
under svensk flagg och som inte är internationellt vedertagna. Sverige bör
inte heller — heter det vidare i motionen — anpassa sin lagstiftning till
internationella rekommendationer och konventionsbestämmelser i snabbare
takt än vad som sker i våra konkurrentländer. Även skeppsmätningsregler
bör tillämpas i harmoni med vår omvärld. Regeringen bör låta
utreda i vilken utsträckning konkurrenshämmande hinder av angiven art
föreligger för svensk sjöfart och föreslå sätt för hindrens undanröjande.

Vad först gäller tekniska särbestämmelser för utländskt andrahandstonnage
har Sveriges redareförening — enligt vad utskottet erfarit — nyligen
uttalat ”att förhållandena på detta område numera avsevärt förbättrats
som en följd av en mer positiv inställning från sjöfartsverkets sida under
senare år”. Kvarstående problem bör enligt föreningen kunna lösas vid
överläggningar som kontinuerligt pågår med verket.

Av proposition 1980/81:119 om miljösäkrare sjötransporter (TU 1980/
81:31) framgår att sjöfartens internationella karaktär gör det nödvändigt

1* Riksdagen 1981/82. 15 sami. Nr 37

TU 1981/82:37

att eftersträva enhetliga regler för fartygs konstruktion och utrustning.
Nationella krav som saknar förankring i internationellt tillämpade regler
innebär inte bara en risk för den svenska sjöfartens konkurrenskraft utan
också att den svenska försörjningstryggheten i vissa fall kan hotas. Långtgående
svenska särkrav skulle vidare kunna medföra en betydande kapitalförstöring
i det befintliga tonnaget och försämrade ekonomiska villkor
för den svenska sjöfartsnäringen.

Vad gäller skeppsmätningsregler framgår av utskottets betänkande
1981/82:18 om ändrade regler för angivande av fartygs dräktighet att
Sverige har ratificerat 1969 års internationella skeppsmätningskonvention
och att denna träder i kraft internationellt den 18 juni 1982. Härigenom
säkerställs att flertalet sjöfartsnationer i framtiden tillämpar enhetliga
skeppsmätningsregler.

Med hänvisning till vad sålunda anförts föreligger enligt utskottets
mening inte något behov av den begärda utredningen. Motionsyrkandet
avstyrks därför.

I motion 1981/82:2561 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer
om förslag till åtgärder i syfte att stimulera en ökad satsning på sjöfartsteknisk
och sjöfartsekonomisk forskning och utveckling.

Utskottet anser att forskningen spelar en betydelsefull roll när det gäller
möjligheterna att utveckla den svenska handelsflottan och stärka dess
internationella konkurrenskraft. Det sjöfartspolitiska beslutet år 1980 innebar
att den samlade sjöfartsforskningen tillfördes 3,5 milj. kr. under
budgetåret 1980/81, varav 3 milj. kr. avsåg teknisk forskning och 0,5 milj.
kr. ekonomisk-geografisk sjöfarts- och hamnforskning (prop. 1979/
80:166, TU 1979/80:30, rskr 1979/80:412). Sjöfartsforskningen har därefter
anvisats motsvarande belopp i reala termer såväl budgetåret 1981/82
som 1982/83.

Den sjöfartstekniska och sjöfartsekonomiska forskningen har enligt
utskottets mening under senare år tillförts ansenliga belopp. Mot den
bakgrunden synes syftet med motionsyrkandet till väsentlig del tillgodosett
varför det inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

I motion 1981/82:2566 (partimotion vpk) yrkas att riksdagen begär av
regeringen att ett sjöfartspolitiskt program utarbetas med samhällsekonomiska,
sysselsättningspolitiska och försärjningsberedskapsmässiga målsättningar
som grund. Det bör dessutom enligt motionärerna vara en del
av och harmonisera med ett långsiktigt industripolitiskt program som
omfattar hela den svenska industrins utveckling.

Som framgår av inledningen till detta betänkande fastställde riksdagen
år 1980 ett sjöfartspolitiskt program. Genom den proposition som nu är i
fråga har regeringen föreslagit kompletteringar av detta program. Med
hänvisning härtill och till utskottets i det föregående redovisade syn på
propositionen föreligger enligt utskottets mening inte något behov av att

TU 1981/82:37

hos regeringen begära ett program med den i motionen angivna inriktningen.
Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

I motion 1981/82:2566 (partimotion vpk) yrkas också att regeringen
utarbetar förslag till skapande av ett statligt rederi och av statlig leasingverksamhet.

Utskottet, som tidigare har behandlat dessa frågor, anförde då att det är
av stor betydelse för att den svenska sjöfartsnäringen skall kunna utvecklas
i sunda former att konkurrensen inte snedvrids genom att staten engagerar
sig som rederiägare (TU 1979/80:26, TU 1980/81:17 och TU 1981 /82:17).
Utskottet framhöll vidare att den sjöfartspolitiska utredningens förslag om
ett statligt leasingföretag (SOU 1979:67) kunde medföra att de marknadsmässiga,
kommersiella och tekniska bedömningar som bör göras i samband
med investeringar i fartyg kunde förlora i vikt vid de enskilda
rederierna, samtidigt som staten tvingades göra de nödvändiga bedömningarna.

Utskottet, som inte funnit anledning att ändra uppfattning i berörda
frågor, avstyrker motionen i dessa delar.

I motion 1981/82:2566 (partimotion vpk) framhålls vidare att svensk
sjöfarts nuvarande inriktning på s. k. cross-trading bör ändras och ersättas
av en målsättning syftande till en övergång till lastuppdelning enligt UNCTAD-koden
40-40-20, bl. a. genom bilaterala avtal med råvaruproducerande
och progressiva u-länder.

De av riksdagen år 1980 fastställda riktlinjerna för sjöfartspolitiken
innebär bl. a. — som framhållits inledningsvis — att sjöfartens möjligheter
att som konkurrenskraftig exportnäring stärka Sveriges betalningsbalans
bör tillvaratas. Så sker i väsentlig utsträckning genom cross-trading, dvs.
sjöfart mellan utländska hamnar.

Av tidigare betänkanden — senast TU 1981/82:17 — framgår att Sverige
bör ansluta sig till UNCTAD-koden på samma villkor som EGländerna.
Villkoren innebär ett godtagande av att u-landsrederier inom
linjekonferenser får sig tillförsäkrat en viss andel av konferenslaster. Kodens
lastuppdelningsbestämmelser skall däremot inte tillämpas mellan
EG-länderna och andra OECD-länder som ansluter sig till koden på
samma villkor som EG-länderna. Utskottet har också betonat att en svensk
anslutning till koden inte får tolkas som ett allmänt godtagande av lastuppdelningsprincipen.
Sverige bör tvärtom — har utskottet framhållit — verka
för att lastuppdelningen begränsas så att cross-trade-intressena inte ytterligare
skadas.

Utskottet har inte heller i den nu berörda frågan ändrat uppfattning.
Motionsyrkandet avstyrks därför.

1 motion 1981/82:2566 (partimotion vpk) yrkas även att riksdagen hos
regeringen begär förslag syftande till att utveckla kust- och inrikessjöfarten

TU 1981/82:37

med statlig rederiverksamhet.

Utskottet har tidigare — senast i betänkandet TU 1981/82:17 — uttalat
att en större andel än f. n. av det samlade transportarbetet lämpligen kan
ske till sjöss samt att den långa svenska kusten med kanalförbindelser till
insjöhamnar och det väl utbyggda hamnsystemet i förening med en effektiv
kustsjöfartsnäring borde kunna utnyttjas bättre. I utredningen om
sjöfartens roll i trafikpolitiken (SOU 1981:103) behandlas såväl kust- och
inrikessjöfarten som de inre vattenlederna. I avvaktan på regeringens
vidare ställningstagande med anledning av utredningsförslagen avstyrker
utskottet motionsyrkandet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande sammanläggning av ombordanställdas inkomster
vid beskattning

att riksdagen

a. med avslag på motion 1981/82:2566 (vpk) yrkande 1 i denna
del lämnar utan erinran de i propositionen i motsvarande del
förordade riktlinjerna,

b. lämnar motionerna 1981/82:2564 (m) yrkande 1 i denna del
och 1981/82:2567 (s) yrkande 2 i denna del utan åtgärd,

2. beträffande övriga planerade förändringar av sjömansbeskattningen att

riksdagen

a. med avslag på motionerna 1981/82:2566 (vpk) yrkande 1 i
denna del och 1981/82:2567 (s) yrkande 2 i denna del lämnar
utan erinran de i propositionen i motsvarande del förordade
riktlinjerna,

b. lämnar motion 1981 /82:2564 (m) yrkande 1 i denna del utan
åtgärd,

3. beträffande sänkta marginalskatter för sjömän

att riksdagen avslår motion 1981/82:2564 (m) yrkande 2,

4. beträffande ekonomiskt stöd till sjöfarten m. m.
att riksdagen

a. med anledning av propositionens förslag och motion 1981/
82:2567 (s) yrkande 1 och med avslag på motionerna 1981/
82:2564 (m) yrkande 3 i denna del och 1981/82:2566 (vpk)
yrkande 1 i denna del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om sådant stöd,

b. med bifall till propositionens förslag och med avslag på
motionerna 1981/82:2564 (m) yrkande 3 i denna del och 1981 /
82:2566 (vpk) yrkande 1 i denna del godkänner att en särskild
nämnd inrättas i enlighet med vad föredraganden har förordat,

TU 1981/82:37

5. beträffande överlåtelse av fartyg och utlandsetablering
att riksdagen avslår motion 1981/82:2567 (s) yrkande 4,

6. beträffande fartyg som byggts med beställarstöd

att riksdagen avslår motion 1981/82:2561 (m) yrkande 1,

7. beträffande försäljning av andrahandstonnage

att riksdagen lämnar motion 1981/82:2561 (m) yrkande 2 utan
åtgärd,

8. beträffande inköp av andrahandstonnage

att riksdagen lämnar motion 1981/82:2561 (m) yrkande 3 utan
åtgärd,

9. beträffande rätt beskattningsort för partrederier

att riksdagen avslår motionerna 1981/82:2561 (m) yrkande 5
och 1981/82:2565 (m),

10. beträffande underskottsavdrag för partredare

att riksdagen avslår motion 1981/82:2561 (m) yrkande 6,

11. beträffande investeringsavdrag och sänkta arbetsgivaravgifter
att riksdagen avslår motion 1981/82:2564 (m) yrkande 4,

12. beträffande fartygsupphandlingar m. m.

att riksdagen lämnar motion 1981/82:2567 (s) yrkande 5 utan
åtgärd,

13. beträffande statsbidrag till praktikplatser
att riksdagen

a. med anledning av motionerna 1981/82:2560 (fp), 1981/
82:2561 (m) yrkande 7 och 1981/82:2567 (s) yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

b. avslår motion 1981/82:2561 (m) yrkande 8,

14. beträffande tekniska särbestämmelser m. m.

att riksdagen avslår motion 1981/82:2561 (m) yrkande 4,

15. beträffande forskning och utveckling

att riksdagen lämnar motion 1981/82:2561 (m) yrkande 9 utan
åtgärd,

16. beträffande sjöfartspolitiskt program

att riksdagen avslår motion 1981/82:2566 (vpk) yrkande 2,

17. beträffande statligt rederi och statlig leasingverksamhet

att riksdagen avslår motion 1981/82:2566 (vpk) yrkandena 3
och 4,

18. beträffande UNCTAD-koden

att riksdagen avslår motion 1981/82:2566 (vpk) yrkande 5,

19. beträffande kust- och inrikessjöfart

att riksdagen avslår motion 1981/82:2566 (vpk) yrkande 6.

Stockholm den 1 juni 1982

På trafikutskottets vägnar
BERTIL ZACHRISSON

TU 1981/82:37

Närvarande: Bertil Zachrisson (s), Rolf Clarkson (m), Bertil Jonasson (c),
Essen Lindahl (s), Nils Hjorth (s), Wiggo Komstedt (m), Rune Torwald (c),
Birger Rosqvist (s), Anna Wohlin-Andersson (c), Ove Karlsson (s), Eric
Rejdnell (fp), Per Stenmarck (m), Margit Sandéhn (s), Erik Börjesson (fp)
och Sten-Ove Sundström (s).

Reservationer

1. beträffande övriga planerade förändringar av sjömansbeskattningen

(mom. 2)

Bertil Zachrisson, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Birger Rosqvist, Ove
Karlsson, Margit Sandéhn och Sten-Ove Sundström (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 8 slutar med ”del avstyrks.” bort ersättas med text av
följande lydelse:

De aviserade förändringarna av skattereglerna för ombordanställdas
kostersättning och för engångsbelopp innebär dock enligt utskottets mening
klara ingrepp i gällande avtal för de ombordanställda. Dessas avtalsenliga
villkor får inte ensidigt försämras genom att ändringar görs i de
speciella skatteregler som gäller för dessa grupper och som ligger till grund
för avtal.

Med hänvisning till vad sålunda anförts tillstyrker utskottet motion
1981/82:2567 (s) yrkande 2 i här berörd del. Härigenom tillgodoses motion
1981/82:2566 (partimotion vpk) i motsvarande del. Motion 1981/82:2564
(m) yrkande 1 i den del som nu är i fråga avstyrks.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande övriga planerade förändringar av sjömansbeskattningen att

riksdagen med avslag på de i propositionen förordade riktlinjerna
i denna del och på motion 1981/82:2564 (m) yrkande 1
i motsvarande del samt med bifall till motion 1981/82:2567 (s)
yrkande 2 i motsvarande del och med anledning av motion
1981/82:2566 (vpk) yrkande 1 i motsvarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

2. beträffande sänkta marginalskatter för sjömän (mom. 3)

Rolf Clarkson, Wiggo Komstedt och Per Stenmarck (alla m) anser

dels att det stycke på s. 8 i utskottets yttrande som innehåller meningen
”Trafikutskottet gör samma bedömning.” bort ersättas med text av följande
lydelse:

TU 1981/82:37

Trafikutskottet anser emellertid att sjöfartsnäringens speciella situation
motiverar att sjömansskatten redan fr. o. m. den 1 januari 1983 utgår från
den inkomstskatt i övrigt som kommer att gälla i slutläget av den marginalskattereform
som nu håller på att genomföras. Förslag om detta bör
föreläggas riksdagen under hösten 1983. Dessa förslag bör samordnas med
de övriga ändringar av sjömansskatten som regeringen avser att förelägga
riksdagen. På detta sätt skapas förutsättningar för kostnadssänkningar i
samband med förhandlingar mellan parterna på denna del av arbetsmarknaden.
Hänsyn måste då tas till den snabbare justering av marginalskatterna
som på detta vis kommer de ombordanställda till godo. Utskottet
tillstyrker sålunda motionsyrkandet.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande sänkta marginalskatter för sjömän

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2564 (m) yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

3. beträffande ekonomiskt stöd till sjöfarten m. m. (mom. 4)

Rolf Clarkson, Wiggo Komstedt och Per Stenmarck (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
ansluter” och på s. 13 slutar med ”fråga avstyrks.” bort ersättas med text
av följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som framhålls i motion 1981/82:2564
(m) att problemen inom sjöfartsnäringen sammanhänger med näringslivets
problem i övrigt. 1970-talet var ett krisdecennium för svenskt näringsliv.
Olönsamma näringar subventionerades, vilket lett till att produktionsresurser
låsts fast i krisindustrier som varvs-, järn- och stålindustrin. Subventionerna
har också krävt en finansiering i form av skattehöjningar som
medfört att andra branscher t. ex. sjöfartsnäringen fått ett svårare konkurrensläge.
Skattetrycket har nått en nivå som innebär att vår ekonomi
förlorat sin tillväxtförmåga. Det samlade skatteuttaget måste därför reduceras
och de offentliga utgifterna skäras ned. Näringspolitiken måste
bedrivas med generella i stället för selektiva medel. Den politik som måste
föras kräver vilja till omställning samtidigt som investeringar görs i den
konkurrensutsatta sektorn. Subventioneringen av stora delar av vårt näringsliv
måste minskas. En samhällsekonomi i balans utgör den bästa
grunden för en god utveckling också inom sjöfartsnäringen. Huvudskälet
till att den svenska sjöfartsnäringen har svårigheter torde vara det höga
kostnadsläget i Sverige.

Av det anförda följer att utskottet inte kan biträda regeringens förslag
till ekonomiskt stöd till den svenska sjöfartsnäringen. Utskottet vill också

TU 1981/82:37

understryka att det på sikt torde bli mycket svårt att avvisa motsvarande
krav på stöd från andra branscher om regeringens förslag skulle genomföras.

Utskottets ställningstagande som innebär att motion 1981/82:2564 (m)
yrkande 3 tillstyrks och motion 1981/82:2567 (s) yrkande 1 avstyrks bör
av riksdagen ges regeringen till känna. Det anförda innebär också att
yrkandet i motion 1981/82:2566 (partimotion vpk) om avslag på propositionen
i denna del tillstyrks. Utskottet kan självfallet dock inte ansluta sig
till motiveringen härför.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande ekonomiskt stöd till sjöfarten m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2564 (m) yrkande 3
och med anledning av motion 1981/82:2566 (vpk) yrkande 1 i
dessa delar samt med avslag på propositionens förslag och motion
1981/82:2567 (s) yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet härom anfört,

4. beträffande överlåtelse av fartyg och utlandsetablering (mom. 5)

Bertil Zachrisson, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Birger Rosqvist, Ove
Karlsson, Margit Sandéhn och Sten-Ove Sundström (alla s) anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”motionsyrkandet avstyrks.” bort ersättas med
text av följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste åtgärder vidtas redan nu för att hejda den
allt snabbare utvecklingen i fråga om svenska rederiers utlandsetableringar.
Detta bör ske på sätt som anvisas i motionen. Utskottet, som även i
övrigt instämmer i vad som i motionen anförts i denna del, tillstyrker
sålunda motionsyrkandet.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen ge fullmäktige i riksbanken till
känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande överlåtelse av fartyg och utlandsetablering

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2567 (s) yrkande 4
som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad
utskottet härom anfört,

5. beträffande investeringsavdrag och sänkta arbetsgivaravgifter (mom. 11)

Rolf Clarkson, Wiggo Komstedt och Per Stenmarck (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Den
lagstiftning” och slutar med ”utskottet motionsyrkandet.” bort ersättas
med text av följande lydelse:

TU 1981/82:37

Vissa särskilda åtgärder behöver vidtas så att sjöfartsnäringen inte i vissa
avseenden diskrimineras i förhållande till andra branscher. Enligt lagstiftningen
om investeringsavdrag tillhör fartyg inte de investeringsobjekt som
berättigar till avdrag. Enligt utskottets mening bör regeringen överväga att
låta investeringar i fartyg berättiga till sådana avdrag.

I propositionen anför departementschefen att ombordanställda inte på
samma sätt som landanställda kan tillgodogöra sig olika samhälleliga
förmåner och faciliteter. Detta gäller naturligtvis också de förmåner som
utgår genom olika socialförsäkringar. Det skulle därför framstå som naturligt
att förbättra kostnadsläget för sjöfartsnäringen även genom sänkta
arbetsgivaravgifter. Det bör ankomma på regeringen att efter ytterligare
överväganden återkomma till riksdagen med eventuella förslag i detta
hänseende.

Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört tillstyrks motionsyrkandet.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande investeringsavdrag och sänkta arbetsgivaravgifter
att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2564 (m) yrkande
4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

6. beträffande motiveringen för utskottets yrkande i vad avser statligt rederi
och statlig leasingverksamhet (mom. 17)

Bertil Zachrisson, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Birger Rosqvist, Ove
Karlsson, Margit Sandéhn och Sten-Ove Sundström (alla s) anser att den
del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet, som tidigare”
och slutar med ”dessa delar.” bort ersättas med text av följande lydelse:

Utskottet anser det inte nu aktuellt att inrätta ett statligt leasingföretag
enligt de i motionen angivna riktlinjerna. Mot bakgrund av de kraftiga
ekonomiska stödåtgärder som staten fått göra direkt eller indirekt i sjöfartsnäringen
bör dock ett statligt ägarengagemang i sjöfartsnäringen inte
kategoriskt avvisas. Utskottet anser det dock inte aktuellt att nu ta ställning
till den frågan. Med hänvisning till det anförda avstyrks motionsyrkandena.

TU 1981/82:37

Skatteutskottets yttrande Bilaga

1981/82:10y

över proposition 1981/82:217 om vissa sjöfartsfrågor jämte
motioner

Till trafikutskottet

Trafikutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1981/82:217 om vissa sjöfartsfrågor jämte motioner. Med anledning
därav får skatteutskottet anföra följande.

I propositionen lägger regeringen fram vissa förslag i syfte att stärka den
svenska sjöfartsnäringens konkurrenskraft. Förslagen innebär i huvudsak
- att rederierna under en övergångsperiod skall kunna få ett ekonomiskt
stöd. Vidare bereder regeringen riksdagen tillfälle att ta del av vad som
anförts i propositionen om planerade ändringar i sjömansbeskattningen.

Det föreslagna stödet till rederierna skall utgå under en femårsperiod.
Under det första året beräknas stödet normalt till 75 % av den sjömansskatt
som inlevererats och trappas därefter successivt ned. Att stödet sätts i
förhållande till den sjömansskatt som utgått för de ombordanställda har
sin bakgrund i att beskattningen ansetts utgöra en av de viktigaste orsakerna
till de svenska rederiernas kostnadssituation. Samtidigt har såväl praktiska
som principiella skäl ansetts tala mot en nedsättning av sjömansskatten.

I motion 2564 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas avslag på propositionen
i denna del. Motionärerna anser att problemen i stället bör lösas genom en
varaktig sänkning av marginalskatterna och föreslår att sjömansskattetabellerna
fr. o. m. inkomståret 1983 utformas med hänsyn till slutläget i den
marginalskattereform som föreslagits från deras håll.

Utskottet saknar för sin del anledning att gå in närmare på frågan hur
ett ekonomiskt stöd till rederinäringen bör utformas, eftersom denna fråga
ingår i trafikutskottets och inte i skatteutskottets ämnesområde. Utskottet
vill endast framhålla att sjömansskatten i stort sett bör motsvara den
vanliga inkomstskatten. Med hänvisning härtill och till att motionärernas
förslag inte innebär några omedelbara förbättringar för rederinäringen
avstyrker utskottet motionen i denna del (yrkande 2).

Sjömansskatten är en definitiv källskatt som tas ut av dem som är
anställda ombord på svenska handelsfartyg. Sjömannen skall inte deklarera
sin sjöinkomst, och någon särskild taxering sker inte heller av inkomsten
ombord. Under vissa förhållanden kan sjömansskatten jämkas. Om en
sjöman även har inkomst i land beskattas han härför i stort sett enligt
vanliga regler. Vid denna beskattning bortser man från inkomsten ombord,
men möjligheterna till vissa allmänna avdrag, grundavdrag och
skattereduktion påverkas av att sjömansskatt utgått.

TU 1981/82:37

Avsikten med sjömansskatten är att den i stort sett skall motsvara den
skatt som skulle ha utgått enligt vanliga regler men med beaktande av de
särskilda förhållanden som råder för sjömännen. I proposition 1981/
82:197 om en reformerad inkomstbeskattning, som f. n. behandlas av
utskottet, föreslås bl. a. att sjömännen skall få del av de marginalskattesänkningar
som förordas i propositionen men samtidigt vidkännas de
aktuella avdragsbegränsningarna. Vidare föreslås att det schablonmässiga
omkostnadsavdraget för sjömännen räknas upp till 7 000 kr. i fjärrfart och
4 000 kr. i närfart per år räknat mot nuvarande 4 000 resp. 2 000 kr. Vidare
medges ett särskilt avdrag från skatten, bl. a. med hänsyn till att ombordanställda
har mindre möjligheter än andra att utnyttja de förmåner som
samhället erbjuder. Detta avdrag uppräknas till 600 kr. i fjärrfart och 275
kr. i närfart mot nuvarande 400 resp. 175 kr. i månaden. Avdraget för
kapitalförsäkringspremier slopas för sjömännen liksom för andra skattskyldiga.
Värdet av fri kost inräknas liksom tidigare i tabellerna, vilket
medför att kontant ersättning för kosten inte skall tas upp som inkomst.
Detta värde uppräknas nu till 805 kr. i månaden mot tidigare 535 kr. I den
nyssnämnda propositionen föreslås också att sjömansskatten bestäms med
utgångspunkt i en kommunal skattesats på 29 % i stället för nuvarande
28 %.

De ändringar i sjömansskattereglerna som diskuteras i den nu aktuella
propositionen är bl. a. att lägga samman den ombordanställdes samtliga
inkomster vid landbeskattningen, att beskatta kontant kostersättning under
ledighet och samtidigt slopa uppräkningen i sjömansskattetabellerna
för fri kost och att sänka skatten på engångsbelopp. I propositionen anförs
bl. a. att utgångspunkten för ändringarna bör vara att lön och ersättningar
som är hänförliga till tjänstgöringstid ombord skall ge en större nettoförtjänst
än motsvarande förtjänst i land. Avsikten är att dessa frågor skall
utredas skyndsamt med sikte på att de nya reglerna i huvudsak skall kunna
tillämpas fr. o. m. inkomståret 1983.

Bakgrunden till denna omprövning av sjömansbeskattningen är bl. a. de
ändrade förhållanden som inträtt sedan sjömansskatten infördes 1958.
Enligt vad som anförs i propositionen vistas sjömännen numera ungefär
halva året i land. Den ombordanställde kan under ett och samma år ha
inkomster från flera håll utan att drabbas av samma skatteprogression som
andra i motsvarande inkomstläge. Reglerna verkar även i övrigt i den
riktningen att sjömännen tjänar på att byta ut tjänstgöring ombord mot
tjänstgöring i land.

Rolf Clarkson m. fl. (m) biträder i motion 2564 de nu angivna förslagen
i propositionen. Även Bertil Zachrisson m. fl. (s) tillstyrker i motion 2567
en utredning om att beskatta extrainkomsterna i land med hänsyn till den
sammanlagda inkomsten. De motsätter sig däremot de förändrade skatteregler
för kostersättning och engångsbelopp som aviseras i propositionen
och som enligt deras mening innebär klara ingrepp i gällande avtal för de

TU 1981/82:37

ombordanställda. I motion 2566 yrkar Lars Werner m. fl. (vpk) avslag på
propositionen med hänvisning bl. a. till att de anställdas villkor och rättigheter
enligt deras mening försämras på ett ej acceptabelt sätt.

Med anledning av vad som anförts i de båda sistnämnda motionerna
kan framhållas att sjömansskatten i allmänhet är lägre än skatten på
motsvarande inkomst i land. Detta har ansetts motiverat av att sjömännen
i många fall inte kan tillgodogöra sig olika samhälleliga förmåner på
samma sätt som andra. Sjömansskattens karaktär av definitiv källskatt
innebär fördelar både för de ombordanställda och för skatteadministrationen.
Detta gör också att vissa skatteförmåner och en del ojämnheter vid
beskattningen bör kunna accepteras. Av redogörelsen ovan för de förslag
som läggs fram i proposition 1981/82:197 framgår att ytterligare lättnader
nu kommer att genomföras i sjömansskatten. Utskottet har inte något att
erinra mot dessa förslag. Avsikten med den aviserade översynen av sjömansskatten
är inte heller att skärpa beskattningen av sjömännens inkomster
ombord. Däremot kan det — mot bakgrund inte minst av de ändrade
förhållanden som inträtt sedan sjömansskatten infördes 1958 — ifrågasättas
om reglerna för beskattningen av sjömännens inkomster i land till alla
delar är lämpligt utformade. Det går inte att bestrida att reglerna i vissa fall
kan medföra betydande lättnader även för beskattningen av sådana inkomster,
vilket inte har varit avsikten med reglerna. Utskottet har för sin
del inte något att erinra mot en översyn av dessa regler.

När det gäller beskattningen av sjömansinkomster i form av fri kost
ombord m. m. och av engångsersättningar har avsikten med dessa regler
inte varit att åstadkomma särskilda lättnader i beskattningen. I propositionen
anförs att beskattningsreglerna i fråga om dessa detaljer medför vissa
ej önskvärda konsekvenser.

Utskottet har inte något att erinra mot att även dessa frågor omfattas av
den aviserade översynen av beskattningen eller mot att man också tar upp
frågan om beskattningen av sjölöner som under en och samma period
erhållits från olika arbetsgivare. Riksdagens ställningstagande till dessa
frågor bör enligt utskottets uppfattning anstå i avvaktan på resultatet av de
kommande övervägandena. Utskottet finner för sin del inte skäl att nu
göra sådana bindande uttalanden i dessa frågor som yrkas i motionerna.
Utskottet avstyrker således mot denna bakgrund motionerna 2564 yrkande
1,2567 yrkande 2 och 2566 yrkande 1 i den mån yrkandet avser riktlinjerna
för det planerade utredningsarbetet.

Yrkande 4 i motion 2564 av Rolf Clarkson m. fl. (m) innebär att regeringen
bör överväga att låta investeringar i fartyg berättiga till investeringsavdrag.

Den lagstiftning om särskilt investeringsavdrag vid redovisningen av
mervärdeskatt som antogs av riksdagen i höstas innebär — liksom tidigare
lagstiftning om investeringsavdrag — att fartyg och andra anskaffningar
inom transportsektorn inte omfattas av reglerna om investeringsavdrag.

TU 1981/82:37

Utskottet är för sin del tveksamt till att en ändring i detta hänseende kan
bidra till att lösa sjöfartsnäringens aktuella problem. Med hänsyn härtill
och till att syftet med reglerna är att stimulera till inventarieanskaffningar
under en lågkonjunktur avstyrker utskottet motionen i denna del.

I motionerna 2561 av Sonja Rembo (m) och Siri Häggmark (m) och 2565
av Sten Svensson (m) och Göthe Knutson (m) yrkas att partrederier alltid
skall anses sakna fast driftställe i kommunalskattelagens mening. I den
förstnämnda motionen yrkas också att rätten för partredare att göra avdrag
för underskott vid beskattningen inte begränsas på sätt som har
föreslagits i proposition 1981/82:197.

Som utskottet anfört tidigare i yttrande till trafikutskottet kan reglerna
om rätt beskattningsort för partrederier medföra problem på grund av de
begränsningar dessa regler medför i fråga om möjligheterna till underskottsavdrag.
Utskottet fann då att detta var ett generellt problem som bör
prövas i samband med det utredningsarbete som pågår inom kommittén (B
1980:05) om underskottsavdrag. Med hänvisning härtill och eftersom utskottet
inte finner anledning att förorda ett särskilt undantag för partrederier
från de nu aktuella allmänna begränsningarna i rätten till underskottsavdrag
avstyrker utskottet motionerna i dessa delar.

Stockholm den 19 maj 1982

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Valter Kristenson (s), Rune Carlstein (s), Tage Sundkvist (c), Bo Lundgren
(m), Curt Boström (s), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Anita
Johansson (s), Bernt Ekinge (fp), Arne Gadd (s), Arne Svensson (m) och
Erling Bager (fp).

Avvikande meningar

1. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Arne Svensson (samtliga m)
anser att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 1 som börjar med ”Utskottet
saknar” och slutar med ”i denna del (yrkande 2)” bort ha följande
lydelse:

Som anförs i motion 2564 sammanhänger problemen inom sjöfartsnäringen
med näringslivets problem i övrigt. Skattetrycket har under
1970-talet nått en nivå som innebär att vår ekonomi förlorat sin tillväxtförmåga.
Därför måste det samlade skatteuttaget minska och de offentliga
utgifterna skäras ned. Likaså måste näringspolitiken bedrivas med generella
i stället för selektiva medel. Att olönsamma näringar subventioneras
leder till att produktionsresurser låses fast i krisindustrier som varvs-, järnoch
stålindustrin. Subventionerna kräver också skattehöjningar som med -

TU 1981/82:37

för att andra branscher, t. ex. sjöfartsnäringen, får ett svårare konkurrensläge.
Huvudskälet till att den svenska sjöfartsnäringen kämpar med svårigheter
torde vara det höga kostnadsläget i Sverige.

Mot denna bakgrund kan utskottet inte biträda det i propositionen
framlagda förslaget om stöd till sjöfartsnäringen. Detta stöd är konstruerat
på ett i grunden felaktigt sätt. Skulle förslaget genomföras torde det dessutom
på sikt bli mycket svårt att avvisa motsvarande krav på "skatteåterbäring”
från andra branscher i likartad belägenhet.

Det är framför allt bemanningskostnaderna som skiljer svenska fartyg
från flertalet andra länders fartyg i kostnadshänseende. Dessa höga kostnader
har till stor del förorsakats av alltför höga marginalskatter. Det är
därför av stor vikt att en varaktig sänkning av marginalskatterna snarast
genomförs.

Med tanke på sjöfartsnäringens speciella situation bör sjömansskatten
redan fr. o. m. den 1 januari 1983 utgå från den inkomstskatt i övrigt som
kommer att gälla i slutläget av den marginalskattereform som nu håller på
att genomföras. Förslag om detta bör föreläggas riksdagen under hösten
1983. Dessa förslag bör samordnas med de övriga ändringar av sjömansskatten
som regeringen avser att förelägga riksdagen. På detta sätt skapas
förutsättningar för kostnadssänkningar i samband med förhandlingar
mellan parterna på denna del av arbetsmarknaden. Hänsyn måste då tas
till den snabbare justering av marginalskatterna som på detta vis kommer
de ombordanställda till godo.

Utskottet tillstyrker således yrkandena 2 och 3 i motion 2564.

2. Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Rune Carlstein, Curt Boström, Bo
Forslund, Anita Johansson och Arne Gadd (samtliga s) anser att det avsnitt
av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med "Utskottet har inte” och slutar
med "planerade utredningsarbetet” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning får dock inte de ombordanställdas avtalsenliga
villkor ensidigt försämras genom att ändringar görs i de speciella
skatteregler som gäller för dessa grupper och som ligger till grund för
arbetsöverenskommelser. Utskottet instämmer därför i yrkande 2 i motion
2567, medan yrkande 1 i motion 2564 och yrkande 1 i motion 2566 avstyrks
i den mån dessa yrkanden avser riktlinjerna för det planerade utredningsarbetet.

TU 19Cl/82:37

3. Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Arne Svensson (alla m) anser
att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 3 med ”Den lagstiftning”
och slutar på s. 4 med ”denna del” bort ha följande lydelse:

LiberTryck Stockholm 1982

!: 's ' • •-