TU 1981/82:34

Trafikutskottets betänkande
1981/82:34

om statsbidrag till kommunal väg- och gatuhållning m. m. (prop.
1981/82:133)

Propositionen

I proposition 1981/82:133 föreslår regeringen (kommunikationsdepartementet)
att riksdagen

1. medger att regeringen låter statens vägverk planera bidragsgivningen
under anslaget B 4. Bidrag till drift av kommunala vägar och gator för år
1983 utifrån ett anslag på 450 500 000 kr.,

2. godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna för ett nytt bidragssystem
för kommunal väg- och gatuhållning m. m.

I propositionen föreslås åtgärder för att få till stånd en rationellare
väghållning och ett vidgat kommunalt inflytande i väghållningsfrågor.
Fler kommuner bör således kunna ta över ansvaret för de allmänna vägarna
där detta från samhällsekonomiska utgångspunkter är lämpligt. Ett helt
nytt statsbidragssystem föreslås i syfte att rationalisera och förbättra väghållningen.

För att likaledes främja en samhällsekonomisk rationalitet föreslås att
de för väghållningen ansvariga skall kunna disponera väganslagen för fler
slags kollektivtrafikanläggningar än f. n. som alternativ till väginvesteringar.
Statsbidrag föreslås kunna lämnas till investeringar i det statskommunala
väg- och gatunätet samt till investeringar i cykelleder och kollektivtrafikanläggningar
som tillgodoser ett allmänt kommunikationsbehov. Bidrag
föreslås lämnas med 70 % av bidragsgrundande kostnad för investeringar
i väg- och gatunätet och 50 % för investeringar i språktrafikanläggningar.
Vidare föreslås att bidrag till små byggnadsprojekt samt bidrag för
drift och underhåll lämnas i schablonform.

Anslaget Bidrag till drift av kommunala vägar och gator m. m. föreslås
avse samma period som anslaget Drift av statliga vägar. Härigenom bortfaller
fr. o. m. år 1984 behovet av en särskild planeringsram.

Nuvarande ordning med statsbidrag till cykelleder och mindre kollektivtrafikåtgärder
föreslås vara kvar för icke väghållande kommuner. Samtliga
nuvarande författningar om statsbidrag till väghållande kommuner
föreslås bli ersatta med en ny författning, vilken bör träda i kraft den 1
januari 1984 då de nya fördelningsplanerna för byggande av statskommunvägar
börjar gälla.

1 Riksdagen 1981/82. 15 sami. Sr 34

TU 1981/82:34

Motionerna

Motioner framlagda med anledning av propositionen

I motion 1981/82:2381 av Margareta Andrén (fp) yrkas att riksdagen
med ändring av vad som anförts i propositionen beslutar att statsbidrag till
åtgärder för kollektivtrafiken skall kunna utgå också till landstingskommun
i enlighet med vad i motionen anförts.

I motion 1981/82:2382 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen beslutar att det statliga investeringsbidraget delas upp
i ett objektdestinerat bidrag och ett schablonbidrag,

2. att riksdagen beslutar att kommunerna får fritt disponera schablonbidraget
inom väg- och trafikområdet.

1 motion 1981/82:2383 av Bertil Zachrisson m. fl. (s) yrkas

1. att riksdagen beslutar att schablonbidrag till väginvesteringar skall
utgå i enlighet med vad som har anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att anslagsnivån för schablonbidrag skall bestämmas
av statsmakterna,

3. att riksdagen beslutar att statsbidrag till kollektivtrafikanläggningar
skall kunna utgå via såväl flerårsplan som fördelningsplan,

4. att riksdagen beslutar att statsbidrag till kollektivtrafikinvesteringar
skall kunna utgå även till kollektivtrafikens länshuvudmän,

5. att riksdagen beslutar att statsbidrag till investeringar i spårbunden
kollektivtrafik skall lämnas med 70 %,

6. att riksdagen beslutar att anläggningar för spårtrafikens och eldrivna
bussars strömförsörjning skall vara statsbidragsberättigade,

7. att riksdagen beslutar att medge regeringen att låta statens vägverk
planera bidragsgivningen under anslaget B 4. Bidrag till drift av kommunala
vägar och gator för år 1983 utifrån ett anslag på 475 500 000 kr.

I motion 1981/82:2384 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen uttalar

a) att anslag till kollektivtrafikanläggningar bör utgå även till länshuvudmännen
för trafiken,

b) att anslag även bör utgå till spårtrafikanläggningar med 70 %,

2. att riksdagen beslutar att bidragsgivningen under B 4. Bidrag till drift
av kommunala vägar och gator för år 1983 skall planeras enligt ett anslag
på 480 500 000 kr.,

3. att riksdagen i övrigt ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om statsbidrag till väghållning och kollektivtrafik.

TU 1981/82:34

Motion framlagd under den allmänna motionstiden 1982

I motion 1981/82:1871 av Gabriel Romanus m. fl. (fp) yrkas, såvitt nu
är i fråga (yrkande 3), att riksdagen uttalar sig för ett större lokalt inflytande
över väganslagen.

Utskottet

Statsbidragen till kommunal väg- och gatuhållning har under senare år
behandlats i ett flertal utredningar. Den dåvarande kommunikationsministern
tillkallade år 1979 en särskild utredare med uppgiften att göra en
samlad översyn av statsbidragssystemet för den kommunala väghållningen.
Utredaren som arbetat under namnet väghålllningsutredningen har i
juli 1980 avlämnat ett delbetänkande Statsbidrag till kollektivtrafikanläggningar
(Ds K 1980:3) och i maj 1981 ett slutbetänkande Bidragsvägar (Ds
K 1981:4). Dessa betänkanden har legat till grund för arbetet med propositionen.

Ansvaret för väghållningen, förhöjt driftbidrag och enskilda vägar med
statsbidrag

Uppdelningen av väghållningsansvaret mellan staten och kommunerna
för de allmänna vägar och gator som är nödvändiga för den allmänna
samfärdseln har endast i ringa utsträckning ändrats sedan förstatligandet
av vägväsendet år 1944. Av landets 279 kommuner var 108 väghållare den
1 januari 1982.

Föredragande departementschefen anser att det främsta syftet med ett
ökat kommunalt väghållningsansvar bör vara att öka rationaliteten i användningen
av de samhälleliga resurserna. Ett kommunalt övertagande av
ansvaret för väghållningen bör enligt propositionen ske frivilligt efter
förhandlingar mellan statens vägverk och berörd kommun. En utökning
av antalet väghållande kommuner anses kunna ske successivt fr. o. m. den
1 januari 1984.

I propositionen föreslås att statens vägverk fr. o. m. budgetåret 1984 ges
möjlighet att, med medel från anslaget Drift av statliga vägar, bekosta
sådana smärre uppprustningar som kan behövas inför kommuneras övertagande
av väghållningen. Sådana upprustningar förutsätts endast bli
aktuella i de fall driftkostnaden kan minskas väsentligt.

Föredraganden anser att bidrag till statskommunala vägar respektive
bidrag till enskilda vägar även i fortsättningen bör hanteras enligt skilda
bidragssystem då en överföring av det statsbidragsberättigade enskilda
vägnätet till de väghållande kommunerna skulle kräva omfattande lagändringar.

Utskottet har ingen erinran mot vad föredragande anfört under dessa
avsnitt.

1 * Riksdagen 1981/82. 15 sami. Nr 34

TU 1981/82:34

Byggande

Föredraganden föreslår att ett system med schablonbidrag till små byggnadsobjekt
införs. Bidraget bör enligt propositionen få användas till byggnadsåtgärder
på det statskommunala väg- och gatunätet eller till byggande
av cykelleder och till investeringar i kollektivtrafikanläggningar som tillgodoser
ett allmänt kommunikationsbehov.

Hur stor del av det totala anslaget Bidrag till byggande av kommunala
vägar och gator som skall användas för schablonbidrag måste avvägas på
samhällsekonomiska grunder. Denna avvägning kan enligt propositionen
lämpligen göras inför revideringarna av fördelningsplanerna för bidrag till
byggande av statskommunvägar. Fördraganden anser att fördelningen av
schablonbidraget till de väghållande kommunerna därefter bör göras enligt
en modell som beslutas av statens vägverk efter samråd med Svenska
kommunförbundet.

Schablonbidraget föreslås få en administrativ utformning som liknar
nuvarande bidrag till cykelleder m. m. Enligt föredraganden bör statsbidrag,
inom ramen för schablonbidraget, lämnas med 70 % av den bidragsgrundande
kostnaden för de objekt som bidragsåret är aktuella för schablonbidrag
i respektive väghållande kommun. Bidragsansökningar bör
prövas och bidragen betalas ut av statens vägverk som varje år skall
redovisa sina bedömningar rörande behovet av schablonbidrag i anslagsframställningen.

Om beloppsgränsen mellan små och stora objekt sätts alltför högt i
relation till det för respektive väghållande kommun tillgängliga schablonbidraget
kan det leda till att onödigt kostsamma lösningar väljs för att
kommunerna därigenom skall erhålla objektsdestinerade bidrag. Föredraganden
föreslår därför att gränsen mellan små och stora objekt för repsektive
väghållande kommun sätts lika med det för den väghållande kommunen
tillgängliga schablonbidraget.

I motion 1981/82:2382 (m) yrkas dels att det statliga investeringsbidraget
delas upp i ett ojektsdestinerat bidrag och ett schablonbidrag, dels att
kommunerna fritt får disponera schablonbidraget inom väg- och trafikområdet.
Enligt motionärerna uppnås med regeringens förslag inte den administrativa
förenkling av bidragssystemet som väghållningsutredningen
syftade till. Propositionen bör därför avvisas i denna del och schablonbidraget
utformas i enlighet med utredningens förslag.

I motion 1981/82:2383 (s) yrkas dels att schablonbidrag till väginvesteringar
skall utgå i enlighet med vad som anförts i motionen, dels att
anslagsnivån för schablonbidraget skall bestämmas av statsmakterna. Motionärerna
anser att det bidrag som föredraganden kallar schablonbidrag
är ett objektsbundet bidrag som kräver att en plan skall upprättas varje år
som skall granskas och godkännas av vägverket. Förslaget anses inte
innebära någon förenkling av administrationen. Schablonbidraget bör
därför enligt motionärerna utformas i linje med väghållningsutredningens

TU 1981/82:34

förslag vilket bl. a. betyder att bidragsmottagarna fritt får disponera bidragen
för avsedda ändamål.

Utskottet anser för sin del att ett system med schablonbidrag till små
byggnadsobjekt kan medföra administrativa förenklingar i bidragsförfarandet
samtidigt som kommunerna därmed får ökad handlingsfrihet. Utskottet
tillstyrker därför att ett schablonbidrag införs för den typ av byggnadsåtgärder
som angivits i propositionen samt att gränsen för små och
stora objekt sätts lika med det för bidragsmottagaren tillgängliga schablonbidraget.

Utskottet anser det väsentligt att reglerna för schablonbidraget utformas
på ett sådant sätt att största möjliga förenkling av bidragsgivningen kan
uppnås. Bestämmelserna för schablonbidraget kan enligt utskottets mening
ges en enklare utformning än den som föreslås i propositionen. I
likhet med vad som framhålls i motionerna 1981/82:2382 (m) och 1981/
82:2383 (s) bör bidragsmottagarna enligt väghållningsutredningens förslag
fritt få disponera de tilldelade medlen för avsedda ändamål. Därmed kan
en prövning av varje aktuellt byggnadsobjekt undvikas.

Hur stor del av det totala anslaget Bidrag till byggande av kommunala
vägar och gator som skall användas som schablonbidrag bör avgöras av
statsmakterna i sedvanlig budgetbehandling. Statens vägverk bör i samband
med anslagsframställningarna redovisa sin bedömning rörande det
totala behovet av schablonbidrag.

Utskottet har inget att erinra mot föredragandens förslag att schablonbidraget
bör fördelas till de väghållande kommunerna enligt en fördelningsmodell
som beslutas av statens vägverk efter samråd med Svenska
kommunförbundet.

Vad utskottet anfört om schablonbidrag, vilket innebär att motionerna
i allt väsentligt synes tillgodosedda i denna del, bör av riksdagen ges
regeringen till känna.

Förslaget om schablonbidrag innebär att de väghållande kommunerna
får använda detta bidrag till cykelleder m. m. Med hänsyn till bl. a. de
trafiksäkerhetsvinster som en separering av trafiken innebär bör enligt
föredraganden nuvarande bidrag till cykelleder m. m. behållas för de
kommuner som inte är väghållare. I propositionen föreslås att statens
vägverk får svara för handläggning och beslut i bidragsfrågor och att för
detta ändamål 10 milj. kr. förs över från anslaget Bidrag till byggande av
kommunala vägar och gator till anslaget Byggande av statliga vägar.
Bidragsprocenten föreslås även i fortsättningen uppgå till 50 % av den
bidragsgrundande kostnaden.

Utskottet har inget att erinra mot vad föredraganden anfört om bidrag
till cykelleder m. m. för icke väghållande kommuner.

Beträffande objektsdestinerade bidrag, dvs. bidrag till stora byggnads -

TU 1981/82:34

objekt, föreslår föredraganden att bidrag — förutom till byggnadsåtgärder
på det statskommunala väg- och gatunätet — skall kunna lämnas till
byggande av busstrafikleder, bussterminaler, infartsparkeringar för kollektivtrafik
samt till investeringar i spåranläggningar för uteslutande lokal
kollektiv persontrafik som tillgodoser ett allmänt kommunikationsbehov
och ej ingår i statens järnvägars bannät.

Förslaget innebär att bidragsgivningen vidgas till att omfatta även andra
investeringar i kollektivtrafikanläggningar än tunnelbanor. Enligt propositionen
bör investeringar i kollektivtrafikanläggningar med väghållningsmedel
alltid kunna ske om en tillfredsställande väghållning härigenom kan
uppnås till lägre samhällsekonomiska kostnader än för motsvarande investeringar
i väg- och gatubyggande.

I motion 1981/82:2384 (partimotion vpk) yrkas att bidrag även skall
kunna utgå till byggande för trafikutövningsändamål t. ex. anordningar för
resenärer och personal. Detta anses vara av avgörande betydelse för att den
kollektiva trafiken skall kunna handikappanpassas.

Utskottet har för sin del inget att erinra mot vad föredraganden anfört
om till vilka ändamål objektsdestinerade bidrag skall kunna utgå. Härav
följer att utskottet avstyrker motion 1981/82:2384 (partimotion vpk) i
denna del.

Föredraganden föreslår att bidrag till investeringar i det statskommunala
väg- och gatunätet lämnas med 70 % av bidragsgrundande kostnad samt att
statens vägverk ges möjlighet att om synnerliga skäl föreligger medge att
bidrag lämnas med 85 % av kostnaden. I dag utgår bidrag med 85/95 % av
bidragsunderlaget. Den föreslagna minskningen av bidragsprocenten föreslås
kombineras med en utökning av bidragsunderlaget varigenom vägverkets
granskning avsevärt kan minskas.

Till investeringar i väg- och gatuanläggningar för kollektivtrafik bör likaledes
enligt propositionen bidrag kunna lämnas med 70 % av kostnaden.

Utskottet tillstyrker de i propositionen föreslagna bidragsatserna för
investeringar i det statskommunala väg- och gatunätet samt för investeringar
i väg- och gatuanläggningar för kollektivtrafik.

Enligt propositionen bör statsbidrag till investeringar i spåranläggningar
för uteslutande lokal kollektiv persontrafik som tillgodoser ett allmänt
kommunikationsbehov kunna lämnas med 50 % av den bidragsgrundande
kostnaden. Som investering räknas i detta sammanhang även större upprustningsarbeten.
Underlaget för bidragsgrundande kostnad föreslås utökas
till att även omfatta ballast, slipers och spår.

Enligt nu gällande bestämmelser utgår statsbidrag för byggande av
tunnelbanor med 95 % av kostnaderna för underbyggnad för de i den s. k.
Hörjelöverenskommelsen (prop. 1965:1 bil. 8, SU 1965:6) angivna tunnelbanorna.

TU 1981/82:34

Föredraganden föreslår att för de tunnelbaneobjekt i Storstockholmsområdet
som enligt hittillsvarande ordning är under byggande och för
vilka statens vägverk före den 1 januari 1984 beviljat bidrag eller som eljest
är aktuella för bidrag enligt nuvarande flerårs- och fördelningsplaner
statsbidrag skall utgå enligt kungörelsen (1971:956) om statsbidrag till
byggande av tunnelbana. Objekt för vilka vägverket inte beviljat bidrag
eller som inte varit aktuella för bidrag före den 1 januari 1984 föreslås bli
behandlade enligt de nya reglerna. Innebörden av detta förslag är att de
tunnelbanor som omfattas av Hörjelöverenskommelsen skall få bidrag
enligt nu gällande regler.

Föredraganden anser att den föreslagna bidragskonstruktionen stimulerar
till en utbyggnad av den kollektiva trafiken i de små och medelstora
väghållande kommunerna och undviker att en regionalpolitisk oacceptabel
obalans i bidragsgivningen skapas. Ett bibehållande av nuvarande
regler för bidrag till tunnelbanor, eventuellt utvidgat till fler sorters spåranläggningar
skulle enligt propositionen ensidigt gynna storstadskommunerna
och i realiteten omöjliggöra angelägna insater i många kommuner
landet över.

I motion 1981/82:2383 (s) yrkas att statsbidrag till investeringar i spårbunden
kollektivtrafik skall lämnas med 70 %. Enligt motionärerna innebär
förslaget i propositionen en drastisk sänkning av statsbidraget till
tunnelbanor. F. n. utgår statsbidrag med 95 % av underbyggnadskostnaden
vilket motsvarar ca 50 % av totalkostnaden. Regeringens förslag innebär
att statsbidraget sänks till ca 30 % av totalkostnaden. Väghållningsutredningen
föreslog en höjning av statsbidraget till ca 70 % av totalkostnaden.

Motionärerna anser att ett nytt statsbidragssystem måste följa utredningsförslaget,
dvs. statsbidrag skall utgå med 70 % till spårinvesteringar.
Avsikten med utredningsförslaget var att likställa väginvesteringar med
kollektivtrafikinvesteringar. Regeringsförslaget diskriminerar enligt motionen
spårbunden trafik. Den borde i stället av trafiksäkerhets-, miljö- och
energiskäl gynnas.

Det framhålls vidare i motionen att en ökad bidragsgivning till kollektivtrafikanläggningar
inte får innebära en minskad bidragsgivning till
väginvesteringar utanför de stora tätorterna. Motionärerna förutsätter därför
att en ökad bidragsgivning kombineras med en motsvarande vidgning
av anslagsramen. Det ankommer enligt motionen på regeringen att återkomma
med en beräkning av anslagsbehovet i 1983 års budgetproposition.

I motion 1981 /82:2384 (partimotion vpk) yrkas också att statsbidrag till
spårtrafikanläggningar skall utgå med 70 % i enlighet med väghållningsutredningens
förslag. Motionärerna anser att en rätt kraftig ökning av
anslaget Byggande av kommunala vägar och gator måste ske och anmäler
att de återkommer i denna fråga i samband med kommande års budgetförslag.

TU 1981/82:34

Förslagen i propositionen innebär att möjligheterna att erhålla statsbidrag
för investeringar i kollektivtrafikanläggningar vidgas väsentligt. Beträffande
spåranläggningar föreslås att bidrag skall kunna utgå även till
andra investeringar än de som avser tunnelbanor. Bidrag skall således utgå
till investeringar i spåranläggningar för uteslutande lokal kollektiv persontrafik
som tillgodoser ett allmänt kommunikationsbehov och ej ingår i
statens järnvägars bannät. Utskottet förutsätter att det faktum att en begränsad
godstrafik kan förekomma på dessa banor inte diskvalificerar
dem från möjligheten att få bidrag.

Utskottet hälsar dessa förslag med tillfredsställelse och anser att de är
väl förenliga med 1979 års trafikpolitiska beslut som bl. a. markerade att
den kollektiva persontrafiken måste förbättras och byggas ut så att den blir
tillgänglig och attraktiv för allt fler människor såväl i tätorter som på
landsbygden (prop. 1978/79:99, TU 1978/79:18, rskr 1978/79:419).

Det statsfinansiella läget torde medföra stor restriktivitet när det gäller
anslagstilldelningen de närmaste åren. Mot denna bakgrund och då investeringar
i spårtrafik ofta är synnerligen kapitalkrävande delar utskottet
föredragandens uppfattning att bidragsprocenten i dessa fall bör sättas
lägre än för investeringar i vägar och gator.

Motionärernas förslag att höja bidragsprocenten för investeringar i
spåranläggningar till 70 % kan enligt utskottets mening inte genomföras
utan en kraftig höjning av anslagsnivån om byggandet i små och medelstora
kommuner skall kunna upprätthållas på nuvarande nivå. Utskottet
avstyrker därför motionerna i denna del och tillstyrker regeringens förslag
att statsbidrag skall kunna lämnas med 50 % av den bidragsgrundande
kostnaden. Utskottet tillstyrker också förslaget att de tunnelbanor som
omfattas av den s. k. Hörjelöverenskommelsen skall få bidrag enligt nu
gällande bestämmelser.

I Hörjelöverenskommelsen bör enligt utskottets mening även innefattas
den aktuella förlängningen av tunnelbanan från Akalla till Hansta.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Länshuvudmännen som har ansvar för den lokala och regionala trafikförsörjningen
har möjlighet att köpa trafiktjänster av statens järnvägar.
Föredraganden anser att bidrag inte bör lämnas från väganslagen till
investeringar i statens järnvägars bannät. Detta motiveras med att statens
järnvägars bannät i första hand utnyttjas för långväga gods- och persontrafik
och att den lokala/regionala persontrafiken därför endast behöver
bära en del av bankostnaden. I de fall en länshuvudmans trafik motiverar
speciella investeringar skall enligt det trafikpolitiska beslutet kostnaderna
till den del de hänför sig till denna trafik bestridas av huvudmannen.

I motion 1981/82:2384 (partimotion vpk) yrkas att länshuvudmännen
skall kunna få bidrag även till investeringar i statens järnvägars bananläggningar.
Därmed anses smidiga trafiklösningar kunna åstadkommas utan

TU 1981/82:34

att finansieringen blir en stridsfråga.

Utskottet delar föredragandens och väghållningsutredningens uppfattning
att statsbidrag inte bör utgå till investeringar i statens järnvägars
bannät och avstyrker därmed motionen i denna del.

Föredraganden anser att bidrag inte skall utgå från väghållningsanslagen
till investeringar i fasta anläggningar för eldrivna bussars kraftförsörjning
då dessa investeringar egentligen är att se som kapitaliserade driftkostnader.

I motionerna 1981/82:2383 (s) och 1981/82:2384 (partimotion vpk)
yrkas att statsbidrag skall kunna utgå för denna typ av investeringar. I den
förstnämnda motionen framhålls att det är ytterst angeläget att underlätta
införandet av energisnål och miljövänlig fordonsteknik. I vpk-motionen
understryks att elbussar kan förbättra trafikmiljön främst i de större tätorternas
centrala delar.

Utskottet anser i likhet med föredraganden att bidrag inte skall lämnas
till den del av en spårbunden kollektivtrafikanläggning som kan anses
utgöra en kapitaliserad driftkostnad för trafiken då detta skulle innebära
att väghållningsmedel används till kollektivtrafikens bedrivande. Utskottet
tillstyrker sålunda regeringens förslag och avstyrker motionerna i denna
del.

1 motion 1981/82:2383 (s) yrkas att statsbidrag till kollektivtrafikanläggningar
skall kunna utgå via såväl flerårsplan som fördelningsplan. Enligt
motionärerna föreslås i propositionen att alla kollektivtrafikinvesteringar
skall prioriteras in i fördelningsplanerna. Den föreslagna ordningen anses
innebära försämrade möjligheter att på länsnivå göra en övergripande
prioritering mellan kollektivtrafikobjekt och vägobjekt. Det framhålls vidare
att risken är stor att medelsutrymmet på fördelningsplanen kommer
att upplevas som betydligt mindre än på fierårsplanen.

För statliga riksvägar upprättar och fastställer vägverket flerårsplaner
medan länsstyrelserna upprättar och fastställer flerårsplaner för de statliga
länsvägarna. För de statskommunala vägarna upprättar och fastställer
vägverket fördelningsplaner. Enligt nu gällande bestämmelser kan bidrag
utgå för byggande av kollektivtrafikanläggningar på det statliga vägnätet.
Dessa projekt prövas då i flerårsplanerna.

I propositionen framhålls att investeringar i kollektivtrafikanläggningar
med hänsyn till det kommunala väghållningsansvaret bör lämnas i fördelningsplanerna.
Enligt utskottets tolkning avser detta uttalande investeringar
i väghållande kommuner. Utskottet förutsätter att investeringar i kollektivtrafikanläggningar
liksom tidigare skall kunna ingå i flerårsplanerna.
Något särskilt uttalande från riksdagens sida att så bör ske anser utskottet
inte erforderligt varför motionen avstyrks i denna del.

TU 1981/82:34

Drift och underhåll

Föredraganden föreslår att statsbidrag lämnas till väghållande kommun
med 95 % av den bidragsgrundande kostnaden och att beräkningarna av
denna kostnad förenklas enligt utredningens förslag. Enligt propositionen
bör bidrag till drift och underhåll av väg- och gatuanläggningar för kollektivtrafik
kunna lämnas till väghållande kommuner på samma villkor som
till väg- och gatuanläggningar i övrigt. Med hänvisning till hur förslagen
rörande bidrag till spårinvesteringar är utformade är föredraganden inte
beredd att föreslå bidrag till drift och underhåll av sådana investeringar.

I motion 1981/82:2384 (partimotion vpk) yrkas att bidrag till drift och
underhåll även skall utgå till spåranläggningar och till sådana anordningar
som anläggs för passagerare och personal.

Utskottet har tidigare tillstyrkt förslaget att statsbidrag skall utgå till
större upprustningar av spåranläggningar. Detta innebär att kostnaden för
driften kommer att minska avsevärt. Mot den bakgrunden avstyrks yrkandet
i motionen att bidrag även skall utgå till drift och underhåll av spåranläggningar.

Utskottet har i det föregående avstyrkt ett yrkande i den nu aktuella
motionen om att bidrag skall utgå för byggande av anordningar för resenärer
och personal. I enlighet härmed avstyrker utskottet också yrkandet
att bidrag skall utgå för drift och underhåll av sådana anordningar.

Utskottet återkommer under nästa avsnitt till frågan om vilka som skall
kunna få statsbidrag för drift och underhåll av väg- och gatuanläggningar
för kollektivtrafik. I övrigt tillstyrks regeringens förslag.

Bidragsmottagare

I propositionen föreslås att statsbidrag till kommunal väg- och gatuhållning
i form av schablonbidrag och objektsdestinerade bidrag endast bör
lämnas till väghållande kommuner. Förslaget motiveras med att kommunerna
har ansvaret för den övergripande planeringen och kan göra de
trafikpolitiska avvägningar som erfordras i exempelvis bebyggelse- och
trafikplaneringen.

Stockholms läns landsting räknas som väghållare och bidragsmottagare
i fråga om objektsdestinerade bidrag till spårtrafikanläggningar. Med hänsyn
till att Stockholms läns landsting inte har ansvar för vare sig anläggandet
eller driften av vägar och gator bör enligt propositionen något schablonbidrag
inte lämnas till landstinget.

I motion 1981/82:2383 (s) yrkas att statsbidrag till kollektivtrafikinvesteringar
skall kunna utgå även till kollektivtrafikens huvudmän. Enligt
motionen innebär förslaget i propositionen att hanteringen av statens
bidrag blir beroende på var ett objekt är beläget. Som exempel nämns att
i Stockholmsområdet skulle statsbidrag utgå för utbyggnaden av busster -

TU 1981/82:34

minalen vid Karolinska sjukhuset men inte för den lika angelägna utbyggnaden
av bussterminalen vid Huddinge sjukhus. Motionärerna anser att
det är orimligt att möjligheten att få statsbidrag skall avgöras av i vilken
kommun kollektivtrafikanläggningen är belägen. Kollektivtrafikinvesteringarna
bör göras där de bäst behövs och statsbidraget — även i form av
schablonbidrag — bör därför utgå till den som har ansvar för kollektivtrafiken,
dvs. länshuvudmännen.

Även i motion 1981/82:2384 (partimotion vpk) yrkas att statsbidrag för
kollektivtrafikanläggningar, såväl det s. k. schablonbidraget som det
objektsdestinerade bidraget, skall kunna utgå till länshuvudmännen.

I motion 1981/82:2381 (fp) yrkas att statsbidrag till åtgärder för kollektivtrafiken
skall kunna utgå också till landstingskommun. I Stockholms
län är det landstinget som svarar för den kollektiva trafiken. Motionären
anser därför att de i propositionen föreslagna bestämmelserna bör kompletteras
för att möjliggöra för landstinget i Stockholms län att motta
statsbidrag för främjande av bl. a. busstrafik.

Utskottet delar inte föredragandens uppfattning att endast objektsdestinerade
bidrag för investeringar i spåranläggningar skall kunna lämnas
till Stockholms läns landstingskommun (SLL). Stockholms län är nämligen
det enda landsting som finansierar större kollektivtrafikinvesteringar
såväl vid spår- som busslösningar. Utskottet finner därför att SLL bör vara
bidragsmottagare för sådana investeringar. Av samma skäl bör SLL kunna
få del av det schablonbidrag som de väghållande kommunerna i Stockholms
län enligt föredraganden bör kunna erhålla. Utskottet anser att detta
bör inarbetas i den av föredraganden förordade fördelningsmodellen.
Motsvarande skall alltså inte gälla för övriga län där trafikhuvudmännen
för kollektivtrafik utgörs av landstingen tillsammans med kommunerna i
länet. Här bör således bidrag till ifrågakommande kollektivtrafikanläggningar
utgå till väghållande kommuner vartill kommer de insatser som kan
komma i fråga genom vägverket i de icke väghållande kommunerna.

Som en naturlig följd av utskottets ställningstagande bör SLL även
kunna få bidrag till drift och underhåll av väg- och gatuanläggningar för
kollektivtrafik.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion 1981/82:2381 (fp)
tillstyrks och motionerna 1981 /82:2383 (s) och 1981 /82:2384 (partimotion
vpk) till en del blir tillgodosedda, bör av riksdagen ges regeringen till
känna.

I motion 1981/82:1871 (fp) yrkas att riksdagen uttalar sig för ett större
lokalt inflytande över väganslagen. Vägverkets fördelning av statliga väganslag
styr i stor utsträckning de projekt olika kommunala instanser fattar
beslut om. Kommunen skulle enligt motionärerna kanske ibland valt en
billigare lösning om statsbidrag kunnat erhållas. Det framhålls också i
motionen att den regionala uppbyggnad av länstrafikbolag som f. n. sker
och landstingens ökande inflytande över regionens trafikplanering talar

TU 1981/82:34

för ökat lokalt inflytande även över de väganslag som vägverket förfogar
över.

Propositionen syftar bl. a. till att kommunerna i ökad utsträckning skall
ta över ansvaret för väghållningen. Därmed kan ett ökat kommunalt
inflytande och självbestämmande i väghållningsfrågor uppnås. I samma
riktning verkar det föreslagna systemet med schablonbidrag till små byggnadsobjekt.
Ett sådant system innebär att administrationen förenklas samtidigt
som den statliga kontrollen minskar. Förslagen i propositionen
innebär vidare att möjligheten att erhålla statsbidrag för investeringar i
kollektivtrafikanläggningar vidgas.

Av det anförda följer att yrkandet i motionen till väsentlig del blivit
tillgodosett, varför det inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida.

Vissa budget- och anslagstekniska förändringar

I budgetpropositionen för budgetåret 1982/83 avser förslagen för samtliga
väganslag utom bidragsanslagen till drift av kommunala respektive
enskilda vägar verksamheten under år 1983. För nämnda två anslag innebär
nuvarande anslagsteknik att bidrag anvisas för år 1982. För att motverka
de nackdelar i olika avseenden som systemet medför har regeringen
fr. o. m. budgetåret 1980/81 föreslagit en särskild planeringsram för framförliggande
bidragsår. Anslag har sedan anvisats i enlighet med planeringsramen.

Föredraganden föreslår en budgetteknisk förändring fr. o. m. budgetåret
1983/84 så att anslaget anvisas för framförliggande kalenderår. Det
betyder att år 1983 är det sista år för vilket en planeringsram behöver
tillämpas.

Riksdagen har till anslaget Bidrag till drift av kommunala vägar och
gator anvisat 450,5 milj. kr. (prop. 1981/82:100 bil. 9, TU 1981 /82:24, rskr,
1981/82:196) för budgetåret 1982/83 (bidragsåret 1982). Föredraganden
föreslår att planeringsramen även för år 1983 fastställs till 450,5 milj. kr.

I motion 1981/82:2383 (s) yrkas att planeringsramen för år 1983 skall
uppgå till 475,5 milj. kr. med hänvisning till behovet av en ökad medelstilldelning
för vägunderhåll m. m.

I motion 1981/82:2384 (partimotion vpk) yrkas att planeringsramen för
år 1983 fastställs till 480,5 milj. kr.

Utskottet anser i likhet med föredraganden att det statsfinansiella läget
inte ger utrymme för reformer som innebär ökade anspråk på samhällets
resurser. Som framhålls i propositionen bör en utgångspunkt vara att
samma standard skall upprätthållas på det statskommunala vägnätet som
på det statliga vägnätet. De föreslagna åtgärderna på väghållningens område
medför ett bättre resursutnyttjande som kan användas till att förbättra
vägstandarden. Den i propositionen föreslagna planeringsramen innebär
att anslaget de senaste 6 åren räknats upp med i genomsnitt 13 % per år.

TU 1981/82:34

Under motsvarande period har anslaget till driften av de statliga vägarna
räknats upp med 12,8 % per år.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag
till planeringsram och avstyrker motionerna i denna del.

Vägverkets tillsynsverksamhet författningsändringar och övriga frågor

Statens vägverk är tillsynsmyndighet för den statskommunala väghållningen.
Föredraganden finner det från samhällsekonomisk synpunkt angeläget
att vägverket har teknisk expertis inom områden som brokonstruktion,
geoteknik m. m. för att kunna bistå de väghållande mindre kommunerna.
För detta ändamål och för tillsynsverksamheten föreslås att liksom
f. n. årligen ett belopp på ca 10 milj. kr. innehålls i fördelningsplanen.

Statsbidrag till väghållande kommuner regleras i ett flertal författningar.
Föredraganden anser att en samordning av dessa författningsbestämmelser
samt ett genomförande av det föreslagna statsbidragssystemet skulle
innebära en förenkling av vägverkets och kommunernas handläggning av
statsbidragsärenden. Föredraganden kommer senare att föreslå regeringen
nödvändiga författningsändringar som avses träda i kraft den 1 januari
1984 då de nya fördelningsplanerna börjar gälla.

Vad föredraganden anfört under dessa avsnitt eller i de delar av propositionen
som utskottet i det föregående ej särskilt behandlat har ej givit
anledning till erinran eller särskilt uttalande från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande schablonbidrag

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1981/82:2382 (m) och 1981/82:2383 (s) yrkandena 1 och
2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

2. beträffande statsbidrag till byggnader för resenärer och personal
m. m.

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:2384 (vpk) yrkande
3 i denna del godtar vad föredraganden härom anfört,

3. beträffande statsbidrag till investeringar i spåranläggningar
m. m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1981/82:2383 (s) yrkande
5 och 1981/82:2384 (vpk) yrkande 1 b som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

4. beträffande investeringar i statens järnvägars bannät

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:2384 (vpk) yrkande
3 i denna del godtar vad föredraganden härom anfört,

TU 1981/82:34

5. beträffande statsbidrag till eldrivna bussars kraftförsörjning
att riksdagen med avslag på motionerna 1981/82:2383 (s) yrkande
6 och 1981/82:2384 (vpk) yrkande 3 i denna del godtar
vad föredraganden härom anfört,

6. beträffande flerårsplan och fördelningsplan

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:2383 (s) yrkande
3 godtar vad föredraganden härom anfört,

7. beträffande bidrag till drift och underhåll av spåranläggningar
m. m.

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:2384 (vpk) yrkande
3 i denna del godtar vad föredraganden härom anfört,

8. beträffande bidragsmottagare

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1981/82:2383 (s) yrkande 4 och 1981/82:2384 (vpk) yrkande
1 a samt med bifall till motion 1981/82:2381 (fp) som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

9. beträffande lokalt inflytande över väganslagen

att riksdagen lämnar motion 1981/82:1871 (fp) yrkande 3 utan
åtgärd,

10. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1981/82:2383 (s) yrkande 7 och 1981/82:2384
(vpk) yrkande 2 medger att regeringen låter statens vägverk
planera bidragsgivningen till drift av kommunala vägar och
gator för år 1983 utifrån ett anslag på 450 500 000 kr.,

11. att riksdagen i återstående delar godtar de av föredraganden
förordade riktlinjerna för ett nytt bidragssystem för kommunal
väg- och gatuhållning m. m.

Stockholm den 13 maj 1982

På trafikutskottets vägnar
BERTIL ZACHRISSON

Närvarande: Bertil Zachrisson (s), Rolf Clarkson (m), Bertil Jonasson (c),
Rolf Sellgren (fp), Nils Hjorth (s), Kurt Hugosson (s), Rune Torwald (c),
Birger Rosqvist (s), Filip Fridolfsson (m), Olle Östrand (s), Eric Rejdnell
(fp), Per Stenmarck (m), Margit Sandéhn (s), Sten-Ove Sundström (s) och
Åke Svensson (c).

Reservationer

1. beträffande statsbidrag till investeringar i spåranläggningar m. m. (mom.

Bertil Zachrisson, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger Rosqvist, Olle
Östrand, Margit Sandéhn och Sten-Ove Sundström (alla s) anser

TU 1981/82:34

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet
hälsar” och slutar med ”gällande bestämmelser.” bort ersättas med text av
följande lydelse:

Förslaget i propositionen innebär en drastisk sänkning av statsbidraget
till tunnelbanor och spårvagnar både i förhållande till väghållningsutredningens
förslag och nu gällande bestämmelser. F. n. utgår statsbidrag med
ca 50 % av totalkostnaden. Regeringens förslag innebär att bidraget sänks
till ca 30 % av totalkostnaden. Väghållningsutredningen föreslog en höjning
av statsbidraget till 70 % av totalkostnaden.

Enligt utskottets mening kan den diskriminering av spårbunden trafik
som regeringen föreslår inte accepteras. Av trafiksäkerhets-, miljö- och
energiskäl bör denna trafik i stället gynnas. Regeringsförslaget medför att
det blir betydligt lönsammare att satsa på väginvesteringar och busstrafik
(70 % i statsbidrag) än på investeringar i spårbunden trafik (30 % i statsbidrag).

Utskottet anser därför att statsbidrag till investeringar i spåranläggningar
bör utgå med 70 % i enlighet med väghållningsutredningens förslag.
Därmed kommer investeringar i spåranläggningar bidragsmässigt att likställas
med investeringar i övriga kollektivtrafikanläggningar och vägar.

Utskottet anser vidare att en ökad bidragsgivning till kollektivtrafikanläggningar
inte får medföra en minskad bidragsgivning till väginvesteringar
utanför de stora tätorterna. En ökad satsning på spårbunden trafik som
främst kan väntas ske i de stora tätorterna bör därför inte komma till stånd
utan motsvarande vidgning av anslagsramen. Det nya bidragssystemet
skall gälla fr. o. m. den 1 januari 1984. Det bör ankomma på regeringen att
återkomma med en beräkning av anslagsbehovet i nästa budgetproposition.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna 1981/82:2383 (s)
yrkande 5 och 1981/82:2384 (partimotion vpk) yrkande 1 b tillstyrks, bör
av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande statsbidrag till investeringar i spåranläggningar m. m.
att riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall
till motionerna 1981/82:2383 (s) yrkande 5 och 1981/82:2384
(vpk) yrkande 1 b som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört i berörda delar.

2. beträffande statsbidrag till investeringar i spåranläggningar m. m. (mom.

Bertil Jonasson, Rune Torwald och Åke Svensson (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”1 Hörjelöverenskommelsen”
och slutar med ”till känna.” bort utgå.

TU 1981/82:34

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande statsbidrag till investeringar i spåranläggningar m. m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1981/82:2383 (s) yrkande
5 och 1981/82:2384 (vpk) yrkande 1 b godtar vad föredraganden
härom anfört,

3. beträffande statsbidrag till eldrivna bussars kraftförsörjning (mom. 5)

Bertil Zachrisson, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger Rosqvist, Olle
Östrand, Margit Sandéhn och Sten-Ove Sundström (alla s) anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”motionerna i denna del.” bort ersättas med text
av följande lydelse:

Väghållningsutredningen föreslog att statsbidrag skall kunna utgå till
kraftanläggningar för eldrivna bussar med motiveringen att bidragsbestämmelserna
inte bör påverka valet av trafiklösning.

Det är enligt utskottets mening angeläget att underlätta införandet av
energisnål och miljövänlig fordonsteknik. Mot den bakgrunden finnér
utskottet det anmärkningsvärt att regeringen går emot utredningens förslag
och därmed försvårar uppbyggnaden av trådbussystem. Utskottet
tillstyrker därför yrkandena i motionerna 1981/82:2383 (s) och 1981/
82:2384 (partimotion vpk) att statsbidrag skall kunna utgå till fasta anläggningar
för eldrivna bussars kraftförsörjning. Bidraget bör utgå i samma
omfattning som till motsvarande anläggningar för tunnelbanor och spårvagnssystem.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande statsbidrag till eldrivna bussars kraftförsörjning
att riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall
till motionerna 1981/82:2383 (s) yrkande 6 och 1981/82:2384
(vpk) yrkande 3 i denna del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

4. beträffande bidragsmottagare (mom. 8)

Bertil Zachrisson, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger Rosqvist, Olle
Östrand, Margit Sandéhn och Sten-Ove Sundström (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”till känna.” bort ersättas med text av följande
lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i de nu aktuella motionerna
att förslaget i propositionen att endast väghållande kommuner skall
kunna erhålla bidrag för investeringar i kollektivtrafikanläggningar ska -

TU 1981/82:34

par stora problem. Det innebär att frågan om statsbidrag skall utgå eller ej
blir beroende av på vilken sida om en kommungräns som objektet är
beläget. Som framhålls i den socialdemokratiska motionen skulle t. ex. i
Stockholmsområdet statsbidrag utgå för utbyggnaden av bussterminalen
vid Karolinska sjukhuset men inte för den lika angelägna utbyggnaden av
bussterminalen vid Huddinge sjukhus.

För att skapa möjligheter till en bättre och enklare planering för kollektivtrafiken
bör enligt utskottets mening länshuvudmännen i vissa fall direkt
kunna erhålla statsbidrag för kollektivtrafikinvesteringar, såväl
objektsdestinerade bidrag som schablonbidrag, utan att gå omvägen via
den väghållande kommunen.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna 1981/82:2383 (s)
och 1981/82:2384 (partimotion vpk) tillstyrks i denna del och motion
1981/82:2381 (fp) till väsentlig del synes tillgodosedd, bör av riksdagen ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande bidragsmottagare

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1981/82:2381 (fp) samt med bifall till motionerna 1981/82:2383
(s) yrkande 4 och 1981/82:2384 (vpk) yrkande 1 a som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

5. beträffande planeringsram för 1983 års driftbidrag till den kommunala
väghållningen (mom. 10)

Bertil Zachrisson, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger Rosqvist, Olle
Östrand, Margit Sandéhn och Sten-Ove Sundström (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet
anser” och på s. 13 slutar med ”i denna del.” bort ersättas med text av
följande lydelse:

Riksdagen har anvisat 450,5 milj. kr. till anslaget Bidrag till drift av
kommunala vägar och gator för budgetåret 1982/83 ( = bidragsåret 1982).
Enligt utskottets mening är denna medelstilldelning otillräcklig om vägarna
skall kunna hållas i ett försvarbart skick. Konsekvensen blir försämrad
vinterväghållning, minskat beläggningsarbete på grusvägnätet samt i övrigt
försämrat vägunderhåll på främst det sekundära och tertiära vägnätet.

I propositionen föreslås att vägverket för år 1983 skall planera bidragsgivningen
utifrån ett oförändrat anslag på 450,5 milj. kr. Utskottet anser att
medelstilldelningen till vägunderhåll måste öka och tillstyrker därför yrkandet
i motion 1981/82:2383 (s) att planeringsramen för år 1983 bör
fastställas till 475,5 milj. kr.

Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att yrkandet i motion 1981/
82:2384 (partimotion vpk) till en del blir tillgodosett, bör av riksdagen ges
regeringen till känna.

TU 1981/82:34

dels att utskottets hemställand under 10 bort ha följande lydelse:

10. att riksdagen med avslag på regeringens förslag och motion
1981/82:2384 (vpk) yrkande 2 samt med bifall till motion
1981/82:2383 (s) yrkande 7 medger att regeringen låter statens
vägverk planera bidragsgivningen till drift av kommunala vägar
och gator för år 1983 utifrån ett anslag på 475 500 000 kr.,

LiberTryck Stockholm 1982