Trafikutskottets betänkande
1981/82:30

om vissa yrkestrafikfrågor (prop. 1981/82:78)

I betänkandet behandlas

dels proposition 1981/82:78 om vissa yrkestrafikfrågor,
dels motioner framlagda med anledning av propositionen,
dels motioner om yrkestrafikfrågor framlagda under den allmänna
motionstiden 1981,
dels motioner om yrkestrafikfrågor framlagda under den allmänna
motionstiden 1982.

Propositionen

I propositionen har regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslagit
riksdagen

dels att anta inom kommunikationsdepartementet upprättade förslag
till

1. lag om ändring i yrkestrafiklagen (1979:559),

2. lag om ändring i lagen (1977:67) om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik,

dels att godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för reformer på
yrkestrafikområdet.

I propositionen lämnas förslag till förenklingar av lagstiftningen rörande
den yrkesmässiga trafiken. Vidare förordas åtgärder för att komma till rätta
med olagligheter inom branschen.

Förslagen berör bl. a. reglerna om samåkning, ekonomisk lämplighetsprövning,
taxor, turlistor och fordonsanmälan. Ett nytt system för utmärkning
av fordon i yrkesmässig trafik föreslås också, liksom plombering av
taxametrar.

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse:

1 Riksdagen 1981/82. 15 sami. Nr 30

TU 1981/82:30

1 Förslag till

Lag om ändring i yrkestrafiklagen (1979:559)

Härigenom föreskrivs i fråga om yrkestrafiklagen (1979:559)
dels att 1 kap. 7 § och 2 kap. 10 § skall upphöra att gälla,
dels att 2 kap. 1 och 2 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. Meddelande av trafiktillstånd

Yrkesmässig trafik får drivas endast
av den som har trafiktillstånd.
Taxa, turlista och andra särskilda
villkor får föreskrivas.

Yrkesmässig trafik får drivas endast
av den som har trafiktillstånd.
Taxa, tidtabell och andra särskilda
villkor får föreskrivas.

I ett aktiebolag, en ekonomisk
förening, ett handelsbolag eller ett
kommanditbolag som har fått trafiktillstånd
skall det finnas en eller
flera personer som har utsetts att ha
ansvaret för trafikutövningen.

I ett aktiebolag, en ekonomisk eller
ideell förening, ett handelsbolag
eller ett kommanditbolag som har
fått trafiktillstånd skall det finnas
en eller flera personer som har utsetts
att ha ansvaret för trafikutövningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:67) om tilläggsavgift i kollektiv
persontrafik

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1977:67) om tilläggsavgift i kollektiv
persontrafik skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I §

Den som driver kollektiv persontrafik, för vilken regeringen eller förvaltningsmyndighet
fastställer taxa, får under de förutsättningar som anges
i denna lag taga ut tilläggsavgift av resande som ej kan förete giltig biljett.

Regeringen eller förvaltnings- Regeringen eller förvaltningsmyndighet
som regeringen bestäm- myndighet som regeringen bestämmer
får föreskriva att denna lag mer får föreskriva att denna lag

skall gälla även trafikutövare som skall gälla även annan utövare av

själv fastställer taxa. kollektiv persontrafik än sådan som

avses i första stycket.

Tilläggsavgift tages ut utöver avgift för biljett.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

TU 1981/82:30

Motionerna

Motioner framlagda med anledning av propositionen

I motion 1981/82:1851 av Wiggo Komstedt (m) yrkas att riksdagen beslutar
att 4 kap. 2 § första stycket yrkestrafiklagen skall ha följande lydelse:

Har beställningstrafik för godstransport eller för persontransport med buss
drivits utan tillstånd, dömes den för vars räkning otillåtna transporten har
utförts till böter.

I motion 1981/82:1891 av Bertil Zachrisson m. fl. (s) yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts i motionen om behovsprövning vid beställningstrafik för
godstransporter,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts i motionen om den ekonomiska lämplighetsprövningen,

3. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag att upphäva 2 kap.
10 § yrkestrafiklagen,

4. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts i motionen om att komplettera yrkestrafikförordningen med
regler som ger möjlighet att i samband med vägkontroller kunna förhindra
fortsatt färd,

5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts i motionen om förslag om skärpt ekonomisk påföljd för olaga
yrkesmässig trafik,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om plombering av taxametrar.

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1981

I motion 1980/81:1333 av Wiggo Komstedt (m) yrkas att riksdagen anhåller
att regeringen skyndsamt prövar frågan om inskränkning av möjligheterna
att bedriva yrkesmässig uthyrning av buss utan förare.

I motion 1980/81:1743 av Bertil Zachrisson m. fl. (s) yrkas att riksdagen
beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
förbättrad kontroll och tillsyn av utlandstrafiken.

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1982

I motion 1981/82:602 av Bengt Silfverstrand m. fl. (s) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om förändrade arbetstidsvillkor för yrkesförare
i enlighet med bilarbetstidsutredningens förslag.

I motion 1981/82:1834 av Erik Börjesson (fp) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts

1* Riksdagen 1981/82. 15 sami. Nr 30

TU 1981/82:30

angående en mer strikt tillämpning av lagstiftningen rörande överlåtelse av
trafiktillstånd och särskilt vad som anförts angående köpeavtalets ställning i
samband med sådan bedömning,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny lagstiftning på
yrkestrafikområdet innebärande att kretsen av personer som får överta
trafiktillstånd inskränks till enbart familjemedlemmar och personer som
under lång tid varit anställda hos trafikutövaren.

I motion 1981/82:1837 av Kerstin Ekman (fp) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till skärpta regler för körkortsåterkallande vid
olovlig yrkesmässig trafik.

I motion 1981/82:1864 av Arne Nygren m. fl. (s) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 2), att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn syftande till
en förenkling av tillståndsgivningen för busstrafik.

I motion 1981/82:1889 av Anna Wohlin-Andersson m. fl. (c, m, fp) yrkas
att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjligheterna för taxiutövare att få dispens från
tvånget att tillhöra beställningscentral.

Utskottet

1 Samåkning m. m.

I propositionen erinras om att yrkesmässig trafik enligt yrkestrafiklagen
endast får drivas av den som har trafiktillstånd. Enligt 1 kap. 7 § i lagen gäller
denna emellertid inte för vissa typer av transporter. I paragrafen görs sålunda
undantag för samåkning omfattande högst fem personer samt för bl. a. vissa
ambulanstransporter, renhållnings- och bärgningstransporter och transporter
av vissa noggrant specificerade lantbruks- och skogsbruksprodukter.
Föredragande departementschefen förordar att undantagen förs över till
yrkestrafikförordningen och att 1 kap. 7 § upphävs. Vid överförandet bör
undantagen utvidgas till att avse bl. a. samåkning i större utsträckning än vad
7 § medger.

Föredragandens förslag i denna del har ej givit utskottet anledning till
erinran eller särskilt uttalande. Förslaget tillstyrks.

2 Tillståndsprövning

Föredraganden erinrar om att behovsprövningen för beställningstrafik för
godstransporter avskaffades helt den 1 januari 1979. För all yrkesmässig
trafik gäller dock - med de undantag som anges i 1 kap. 7 § yrkestrafiklagen -kravet på trafiktillstånd. Sådant tillstånd får ges endast till den som med
hänsyn till yrkeskunnande, personliga och ekonomiska förhållanden samt

TU 1981/82:30

andra omständigheter av betydelse bedöms vara lämplig att driva verksamheten.
Till grund för tillståndsmyndighetens bedömning av den ekonomiska
lämpligheten skall, när det gäller tillstånd till beställningstrafik för godstransporter,
ligga en av sökanden utförd ekonomisk utredning. Syftet härmed är
främst att motverka alltför optimistiska bedömningar av en sökande om
förutsättningarna för att kunna driva åkerirörelse i godtagbara former och på
företagsekonomiskt sunda villkor. Bestämmelserna om denna ekonomiska
lämplighetsprövning-som utfärdas med stöd av 2 kap. 10 § yrkestrafiklagen
- är ganska omfattande. Tillämpningen av dem medför en hel del arbete både
för tillståndsmyndigheterna och de sökande. Det är dock svårt för
länsstyrelserna att göra en mera ingående prövning av de kalkyler som
presenteras i de ekonomiska utredningarna. Det är däremot lätt för de
sökande att anpassa sina uppgifter till vad länsstyrelserna förmodas kunna
godta. Någon offentlig kontroll av hur rörelsen sköts förekommer i princip
inte efter den ekonomiska lämplighetsprövningen. Trots denna föreligger
f. n. stora svårigheter med företag som just i ekonomiskt hänseende kan
sägas vara olämpliga. Det är t. ex. företag som ofta inte sköter inbetalningar
av skatter och avgifter till det allmänna, samtidigt som de illojalt konkurrerar
med branschens korrekt drivna företag.

Föredraganden finner sammanfattningsvis att den ekonomiska lämplighetsprövningen
i nuvarande form är både ineffektiv och onödigt kostnadskrävande.
Han förordar därför att denna prövning avskaffas och att 2 kap.
10 § yrkestrafiklagen upphävs.

Föredraganden framhåller emellertid att problemen inom transportbranschen
tyder på att behovet av en ekonomisk kontroll av företagen liksom av
bättre utbildade företagare är stort. Det förstnämnda behovet kan tillgodoses
genom ett regelbundet samarbete mellan tillståndsmyndigheterna och
kronofogdemyndigheterna samt mellan berörda avdelningar inom länsstyrelserna.
Utbildningsbehovet kan tillgodoses bl. a. genom kurser som
Svenska åkeriförbundet anordnar för sina medlemmar.

I motion 1981/82:1891 (s) framhålls att den avskaffade behovsprövningen
vid beställningstrafik för godstransporter har medfört en omfattande
överetablering inom branschen. Starka skäl föreligger enligt motionärerna
för införande av en samhällsekonomisk prövning vid ifrågavarande tillståndsgivning.
En begränsning av antalet tillstånd kan ske genom ett
samarbete mellan berörda arbetsmarknadsparter och myndigheter. Därigenom
kan man komma till rätta med den illojala konkurrensen.

Motionärerna framhåller vidare att den ekonomiska lämplighetsprövningen
bör ses över och kompletteras men att den bör bibehållas. Sådan prövning
behövs dock inte för företag som har tillstånd för godsbefordran med fem
eller fler fordon. Motionärerna yrkar att riksdagen avslår förslaget om
upphävande av 2 kap. 10 § yrkestrafiklagen.

TU 1981/82:30

Regeringen föreslog i proposition 1977/78:137 att behovsprövningen för
den yrkesmässiga lastbilstrafiken skulle slopas liksom bestämmelserna om
geografiska begränsningar i rätten att utöva trafiken och om kapacitetsbegränsningar.
Föredragande departementschefen framhöll att behovsprövningen
var av ringa värde från samhällets synpunkt. För de redan etablerade
trafikutövarna hade den ett värde som skydd mot konkurrens. Detta skydd
verkade dock hämmande för det från samhällets synpunkt viktigare
rationaliseringsintresset. De geografiska begränsningarna, som följde av
bestämmelser om bl. a. en lokalområdesindelning, utgjorde vidare enligt
departementschefen hinder för en rationell transportuppläggning. Sålunda
inskränktes t. ex. möjligheterna för trafikutövare att ta returfrakter till andra
platser än sådana som var belägna inom det egna lokalområdet. Det
framhölls också att de geografiska begränsningarna utgjorde en hämmande
faktor från energibesparingssynpunkt.

Riksdagen godkände regeringens förslag (TU 1977/78:27, rskr 1977/
78:365).

Enligt utskottets mening skulle en behovsprövning - på sätt som yrkas i
ifrågavarande motion - medföra en återgång till den ordning som gällde före
den 1 januari 1979. Utskottet avstyrker därför - och med hänvisning till det
ovan anförda - detta yrkande.

Utskottet ansluter sig vidare till de överväganden som enligt föredraganden
talar för att slopa den ekonomiska lämplighetsprövningen för beställningstrafik
för godstransporter. Det ökade samarbete mellan berörda
myndigheter som föredraganden förordar tillgodoser enligt utskottets
mening i inte oväsentlig utsträckning behovet av en effektivare ekonomisk
kontroll än den nämnda lämplighetsprövningen. Utskottet avstyrker därför
också övriga här berörda motionsyrkanden och tillstyrker att 2 kap. 10 §
yrkestrafiklagen upphävs.

I motion 1981/82:1864 (s) yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen hos
regeringen begär att tillståndsgivningen för busstrafik skall förenklas. För
turistnäringen angelägen trafik har i många fall inte kunnat komma till stånd
på grund av nuvarande bestämmelser. Länshuvudmännen, som har det bästa
kunnandet om trafikbehovet och de olika trafikutövarna, måste ta ett
huvudansvar också för turisttrafiken och därmed för tillståndsgivningen.

Lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik
lägger ett ansvar på länshuvudmännen för - som framgår av namnet - den
kollektiva persontrafiken. Beställningstrafik med buss eller turisttrafik
omfattas däremot inte av detta ansvar. Någon laglig möjlighet för länshuvudmännen
att fungera som tillståndsmyndighet finns inte f. n. En lagändring
bör enligt utskottets mening inte övervägas förrän ytterligare erfarenhet
vunnits av den verksamhet som bedrivs med stöd av nämnda lag. Utskottet
avstyrker därför motionsyrkandet.

TU 1981/82:30

I motion 1980/81:1333 (m) hänvisas till en bestämmelse i lagen (1979:561)
om biluthyrning. Enligt bestämmelsen får tillstånd till uthyrning av bussar
ges endast om den avsedda verksamheten behövs och i övrigt är lämplig.
Behovet av bussuthyrning torde enligt motionären närmast avse privata eller
ideella persontransporter samt förarutbildning och tillfälliga fordonsinsatser
i yrkesmässig busstrafik, när förhyraren har egna fordon under reparation
e. d. Behovet av bussar för privata eller ideella ändamål - föreningsresor

o. d. - kan tillgodoses av den yrkesmässiga beställningstrafiken. Motivet för
att i stället hyra buss utan förare är i dessa fall en önskan att slippa betala de
kostnader som är förknippade med förarinsatsen. Uthyrningsverksamheten
innebär då en konkurrens med den yrkesmässiga beställningstrafiken som
medför vissa nackdelar även från samhällelig synpunkt. Den allvarligaste
invändningen mot bussuthyrningsverksamheten är dock enligt motionären
att den kan förleda till en svårbemästrad olaga yrkesmässig trafik och illojal
konkurrens. En allt liberalare inställning från tillståndsgivande myndigheters
sida till nyetablering av bussuthyrningsrörelse skapar mot den angivna
bakgrunden en växande oro i busstrafiknäringen och i de anställdas
organisationer. Sammanfattningsvis framhålls i motionen att det kan
ifrågasättas om möjligheter att bedriva rörelse för allmän uthyrning av
åtminstone större bussar bör få förekomma i annan mån än som behövs för
att tillgodose vissa speciella ändamål. Regeringen bör därför pröva frågan
om inskränkning av möjligheterna att bedriva yrkesmässig uthyrning av buss
utan förare.

Enligt lagen om biluthyrning prövas frågan om tillstånd till uthyrningsrörelse
av regeringen eller den myndighet som regeringen utser. Enligt lagen
skall vidare tillståndshavaren varnas eller tillståndet återkallas om det i
uthyrningsrörelsen förekommit sådana missförhållanden att denne inte kan
anses lämplig att fortsätta verksamheten. Utskottet förutsätter att regeringen
ser till att uppmärksamheten mot missförhållanden skärps. Exempel på
sådana missförhållanden som bör kunna medföra återkallelse av tillståndet
är enligt utskottets mening medverkan till olaga yrkesmässig trafik och
därmed illojal konkurrens, till att bussar körs av ovana förare och till att
förare anlitas som saknar anknytning till det privata eller ideella ändamål för
vars tillgodoseende bussförhyrning sker. I samtliga angivna fall bör dock
krävas att vederbörande bussuthyrares medverkan inte skall vara av endast
tillfällig natur. Utskottet vill dock inte medverka till att eliminera möjligheterna
för t. ex. en förening att hyra en buss och därvid anlita en medlem, som
är en väl kvalificerad bussförare, som chaufför.

Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört avstyrks motionen.

3 Taxor och turlistor m. m.

Föredraganden förordar att länshuvudmännen själva skall få bestämma
vilka taxor som skall tillämpas i den trafik som de ansvarar för. För den

TU 1981/82:30

busslinjetrafik som faller utanför huvudmannaansvaret och för vilken
transportrådet är tillståndsmyndighet i nära nog samtliga fall bör rådet
fastställa taxorna. Sådan trafik utgör högst 10 % av den totala busslinjetrafiken
i landet. Lagen (1977:67) om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik bör
ändras så att den ger länshuvudmännen rätt att ta ut tilläggsavgift av resande
som ej kan förete giltig biljett.

Inom områden där det inte finns någon trafik som konkurrerar med den
som länshuvudmännen bedriver är det vidare enligt föredraganden överflödigt
att kräva att turlistorna skall fastställas av en myndighet. Beteckningen
turlista bör f. ö. bytas ut mot det numera i dagligt tal använda ordet tidtabell.
Härför krävs en ändring i 2 kap. 1 § yrkestrafiklagen.

Utskottet har ingen erinran mot vad föredraganden sålunda anfört. De
berörda lagförslagen tillstyrks.

4 Utmärkning av fordon

Föredraganden framhåller att fordon i yrkesmässig trafik i framtiden -liksom nu - bör ha särskild utmärkning. Detta är motiverat inte minst med
hänsyn till de olagligheter och den illojala konkurrens som förekommer i
yrkestrafiken. Nuvarande ordning för utmärkning har emellertid visat sig
vara i hög grad bristfällig. Detta beror bl. a. på att beteckningsmärkena i
fråga anskaffas av trafikutövarna själva utan offentlig kontroll. Det är därför
lätt för en åkare som saknar tillstånd att utnyttja ett märke som kommit på
avvägar.

Trafiksäkerhetsverket har på regeringens uppdrag sett över utmärkningssystemet
och föreslagit en ordning som nära ansluter till den som f. n.
tillämpas för utmärkning av bussar. Förslaget bör enligt föredraganden
genomföras. Systemet skulle omfatta alla slags bilar och traktorer som
används vid godstransporter i beställningstrafik - inte bara lastbilar som f. n.
är fallet. Genom anknytning till yrkestrafikregistret och bilregistret blir det
möjligt att för en rimlig kostnad få ett ständigt aktuellt och tillförlitligt
utmärkningssystem.

Utskottet har ingen erinran mot vad föredraganden sålunda anfört. Det
föreslagna utmärkningssystemet bör - som föredraganden framhåller - vara
till god hjälp vid övervakningen av trafiken och i kampen mot den
ekonomiska brottslighet som förekommer i branschen.

5 Transportköparansvar och andra sanktioner

Föredraganden framhåller att en mycket effektiv metod för att bekämpa
ekonomisk brottslighet är att förmå presumtiva kunder att avstå från att
utnyttja mindre seriösa företag. Yrkestrafiklagens stadgande om transportköparansvar
innebär att om beställningstrafik för godstransporter bedrivits

TU 1981/82:30

utan tillstånd kan den för vars räkning den otillåtna transporten har utförts
dömas till böter. Enligt föredraganden tillämpas stadgandet sällan. Det är
troligt att många transportköpare har dålig kännedom om detta ansvar.
Okad information bör kunna bidra till att göra bestämmelsen effektiv.
Genom det nya databaserade yrkestrafikregistret och genom det förordade
utmärkningssystemet för fordonen bör det samtidigt bli möjligt för transportköparen
att på ett enkelt och effektivt sätt kontrollera om transportören har
tillstånd. Detta gäller i särskilt hög grad den som i sitt yrke köper
transportuppdrag.

I motion 1981/82:1851 (m) yrkas att yrkestrafiklagens stadgande om
transportköparansvar skall utvidgas till att omfatta persontransport med buss
som bedrivits utan tillstånd.

Utskottet delar föredragandens uppfattning om värdet av åtgärder ägnade
att motverka att transportköpare anlitar sådana transportörer som saknar
rätt att bedriva beställningstrafik för godstransporter. Det databaserade
yrkestrafikregistret och ett modernt utmärkningssystem för ifrågavarande
fordon utgör enligt utskottets mening exempel på lämpliga åtgärder.
Beställningstrafik med buss för persontransporter skiljer sig från beställningstrafik
för godstransporter bl. a. i så måtto att de i stor omfattning utförs
för sådana personer eller sammanslutningar som inte yrkesmässigt köper
transportuppdrag eller som eljest inte kan förväntas ha insikt om yrkestrafiklagstiftningen.
En utvidgning av transportköparansvaret på sätt som
föreslås i motionen är därför enligt utskottets mening inte lämplig. En av
berörda branschintressen bedriven informationsverksamhet synes dock vara
ägnad att motverka ifrågavarande olaga yrkesmässiga trafik.

Med hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet motionen.

I motion 1981/82:1891 (s) framhålls att för olaga yrkesmässig trafik hittills
endast har dömts till böter, ehuru även fängelse-i högst sex månader- ingår i
straffskalan. Böterna är i regel så låga att de inte innebär något större
ekonomiskt intrång för den dömde och inte heller har någon preventiv
verkan. Möjligheter att införa skärpta ekonomiska påföljder bör därför
övervägas. Genom ett avgiftssystem liknande överlastavgiften bör en
solidarisk betalningsskyldighet kunna åläggas transportör och transportköpare
vid brott mot yrkestrafiklagen. Andra möjligheter till kännbara
sanktioner av ekonomisk art som bör övervägas är beslag och förverkande av
fordon samt effektivare brukandeförbud.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att regeringen bör låta utreda
möjligheterna att utforma avgifter och andra ekonomiska sanktioner som på
ett effektivare sätt än nuvarande bötesstraff och brukandeförbud kan
motverka olaga yrkesmässig trafik. Regeringen bör enligt utskottets mening
återkomma till riksdagen med förslag härom. Vid utarbetandet av förslagen

TU 1981/82:30

bör bl. a. de i motionen anvisade möjligheterna till sanktioner övervägas.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

I motion 1981/82:1891 (s) framhålls också att yrkestrafikförordningen bör
kompletteras med regler som ger möjlighet att i samband med vägkontroller
kunna förhindra fortsatt färd. Kontrollen bör i första hand utföras av
polismyndigheterna, men samarbete bör även ske med trafiksäkerhetsverket
och yrkesinspektionen. Särskilt viktigt är att kontrollerna blir heltäckande,
dvs. att de omfattar efterlevnaden av samtliga de bestämmelser - inte minst i
fråga om skatter, avgifter och arbetstider - som utövare av yrkesmässig trafik
har att iaktta.

Även föredraganden framhåller att man bör överväga möjligheten att
använda vägkontroller - i trafiksäkerhetsverkets regi - för att hindra fortsatt
färd vid brott mot yrkestrafiklagstiftningen. Han erinrar också om att
vägtrafikskatteutredningen har föreslagit bl. a. att polisen skall kunna ta
hand om ett fordons registreringsskyltar för att förhindra att fordonet
används innan restförd vägskatt har betalats.

Vid de överväganden som sålunda enligt föredraganden kommer att ske
bör enligt utskottets mening även ifrågavarande motion, i här berörd del,
beaktas.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

I motion 1981/82:1837 (fp) yrkas att riksdagen begär förslag till skärpta
regler för återkallelse av körkort vid olovlig yrkesmässig trafik.

Av 16 § körkortslagen (1977:477) följer att grunder för återkallelse av
körkort är bl. a. grov vårdslöshet i trafik, rattfylleri, grov smitning,
yrkesmässig, grov, långvarig eller hänsynslös brottslighet samt sjukdom, som
t. ex. alkoholism. Grunderna syftar till att värna trafiksäkerheten. Detsamma
gäller den grund som innebär att körkort skall återkallas ”om
körkortshavaren genom upprepade förseelser i väsentlig grad har visat
bristande vilja eller förmåga att rätta sig efter de bestämmelser som gäller i
trafikens eller .trafiksäkerhetens intresse”. Till bestämmelser i trafikens
intresse hör enligt förarbetena till lagen (se prop. 1975/76:155, s. 94) t. ex.
bestämmelser om registrering, skatt och försäkring.

Nuvarande regler om återkallelse av körkort är enligt utskottets mening
ändamålsenliga. Något annat ändamål än trafiksäkerheten är utskottet inte
berett att överväga. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionen.

6 Taxifrågor

I motion 1981/82:1834 (fp) framhålls att tillämpningen av yrkestrafiklagens
regler om överlåtelse av trafiktillstånd har medfört problem inom taxitrafiken.
Enligt lagen får tillstånd överlåtas om tillståndshavaren dör eller har försatts i

TU 1981/82:30

konkurs eller - säger motionären - om särskilda skäl föreligger. I praxis,
heter det vidare i motionen, har denna skälighetsbedömning från länsstyrelsernas
sida kommit att uppluckras så att blotta förefintligheten av ett
överlåtelsekontrakt eller ett köpeavtal kommit att - i strid mot lagens anda
och bokstav - räknas som ett särskilt skäl. Motionärens första yrkande är att
regeringen skall verka för en striktare tillämpning av ifrågavarande lagrum
och därvid särskilt beakta vad som i motionen anförts om köpeavtalets
ställning i samband med denna tillämpning.

2 kap. 21 § yrkestrafiklagen har följande lydelse: "Om tillståndshavaren
dör får tillståndet överlåtas på någon annan. Tillståndet får också överlåtas
om tillståndshavaren har försatts i konkurs eller om det finns andra skäl”
(kurs. här). Något krav på särskilda skäl föreligger sålunda inte.

Utskottet instämmer i motionärens krav på att bestämmelserna om
överlåtelse av trafiktillstånd, såvitt de avser taxinäringen, skall tillämpas
striktare än hittills. Enbart förekomsten av köpeavtal eller överlåtelsekontrakt
kan inte anses utgöra tillräcklig grund för överlåtelse.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Det andra yrkandet i motion 1981/82:1834 (fp) är att regeringen skall
framlägga förslag om sådan ändring av yrkestrafiklagen att kretsen av
personer som får överta trafiktillstånd för taxi inskränks till endast
familjemedlemmar och personer som under lång tid varit anställda hos
trafikutövaren.

Utskottet förutsätter att regeringen även prövar denna fråga. Med
hänvisning härtill bör yrkandet lämnas utan åtgärd.

I motion 1981/82:1889 (c, m, fp) hänvisas till riksdagens beslut om
beställningscentraler för taxi med anledning av proposition 1979/80:142 om
vissa taxifrågor (TU 1979/80:27, rskr 1979/80:403). I sitt betänkande uttalade
utskottet bl. a. att en viktig förutsättning för en ekonomiskt sund och
rationell taxitrafik är att trafikutövarna är anslutna till en gemensam
beställningscentral. Länsstyrelserna borde dock få medge undantag från
denna huvudregel i vissa fall - såsom i glesbygd med stora avstånd mellan de
enskilda trafikutövarna. Motionärerna framhåller vidare att begreppet
glesbygd har medfört stora tolkningssvårigheter för länsstyrelserna. Taxiutövarna
är också oroade av de ekonomiska konsekvenserna av tvånget att
tillhöra en beställningscentral samt av svårigheterna att förena detta med den
personliga service och lokalkännedom man hittills kunnat tillhandahålla på
taxistationer i glesbygd. Riksdagens ovan återgivna uttalande behöver
kompletteras och förtydligas med ett uttalande enligt vilket undantag från
huvudregeln skall kunna medges för taxistationer med uppställningsplatser
inom en tätortskommuns landsbygdsområde.

Utskottet delar motionärernas uppfattning och tillstyrker motionen.

TU 1981/82:30

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Föredraganden anser att åtgärder bör vidtas för att förhindra eller försvåra
att i taxitrafiken intjänade belopp inte redovisas. Han förordar därför att
bestämmelser om att taxametrar skall vara av godkänd typ och att de skall
plomberas snarast införs.

I motion 1981/82:1891 (s) hänvisas till en uppgift i propositionen att AB
Svensk bilprovning skall godkänna de företag som skall äga rätt att plombera
taxametrar. Motionärerna framhåller att trafikutövare ofta är agenter för
olika taxameterföretag och således säljer och bidrar med installationer av
dessa. Inte minst från allmänpreventiv synpunkt är det viktigt att dessa
företag inte får rätt att arbeta med plomberingen av taxametrar. Härigenom
undanröjs alla misstankar om och möjligheter till missbruk.

Med den inställning som föredraganden redovisat till det önskvärda i att
komma åt fusk med taxametrar tar utskottet för givet att motionen beaktas
vid utarbetandet av de tillämpningsföreskrifter som fordras. Motionen, i nu
berörd del, synes sålunda kunna lämnas utan åtgärd.

7 Arbetstider för yrkesförare

I motion 1981/82:602 (s) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag
om förändrade arbetstidsvillkor för yrkesförare i enlighet med bilarbetstidsutredningens
förslag.

I regeringens skrivelse 1980/81:79 behandlades vissa bilarbetstidsfrågor.
Föredragande departementschefen framhöll nackdelarna med nuvarande
ordning, som innebär att yrkesförares arbetstid regleras enligt två olika
principer. Därmed avsågs dels principen om maximerad arbetstid som gäller
för nationell trafik, dels principen om en maximal körtid som gäller för
internationell trafik. Föredraganden skulle därför ta intitativ till en översyn
av reglerna om bilarbetstid avseende möjligheterna dels till en samordning av
de svenska och de internationella arbetstidsreglerna, dels till en effektivare
kontroll av reglernas efterlevnad.

I sitt betänkande TU 1980/81:11 med anledning av skrivelsen framhöll
utskottet att det delade föredragandens uppfattning om det olämpliga i att
arbetstidsbestämmelserna för yrkesförare bygger på två olika principer. En
enhetlig lagstiftning borde införas så snart som möjligt. Utskottet förutsatte
därför att den aviserade översynen skulle genomföras skyndsamt.

Utskottet är alltjämt av denna uppfattning och förutsätter att resultatet av
översynen snarast redovisas för riksdagen.

Vad utskottet nu har anfört bör ges regeringen till känna av riksdagen.

TU 1981/82:30

8 Internationella vägtransporter

I motion 1980/81:1743 (s) framhålls att en allt större andel av Sveriges
varuutbyte med utlandet sker med lastbil. Inom den internationella
lastbilstrafiken förekommer flera missförhållanden. Exempel härpå är
förfalskade trafiktillstånd samt bristande respekt för bestämmelser om s. k.
tredjelandstrafik, sociala avgifter, försäkringar, arbets- och vilotider,
maximilast m. m. För att råda bot på missförhållandena krävs en förbättrad
tillsyn av utlandstrafiken och skärpta påföljder vid överträdelser av gällande
bestämmelser.

Bestämmelser om gränsöverskridande yrkesmässig trafik finns i kungörelsen
(1974:681) om internationella vägtransporter. För sådana transporter
krävs tillstånd som av transportrådet meddelas den som med hänsyn till sina
personliga kvalifikationer kan anses lämplig att utöva trafiken. I kungörelsen
finns också bestämmelser om återkallelse av tillstånd och om varning av
tillståndshavare. Vidare finns regler om ansvar för den som överträder
bestämmelserna.

Av propositionen framgår att inom transportrådet - mot bakgrund av de
erfarenheter som rådet hittills gjort av tillståndsgivningen - pågår en översyn
av gällande regelsystem i vissa angivna avseenden. I avvaktan på resultatet av
denna översyn bör motionen enligt utskottets mening inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Beträffande övriga här ej berörda delar av propositionen har utskottet inte
funnit anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande samåkning m. m.

att riksdagen bifaller det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i yrkestrafiklagen (1979:559) såvitt det avser att
1 kap. 7 § skall upphöra att gälla,

2. beträffande tillståndsprövning
att riksdagen

a. avslår motion 1981/82:1891 (s) yrkande 1,

b. med bifall till de i propositionen förordade riktlinjerna för en
reformerad lämplighetsprövning och till det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i yrkestrafiklagen
(1979:559), såvitt det avser att 2 kap. 10 § skall upphöra att
gälla, avslår motion 1981/82:1891 (s) yrkandena 2 och 3,

c. avslår motion 1981/82:1864 (s) yrkande 2,

d. avslår motion 1980/81:1333 (m),

TU 1981/82:30

3. beträffande taxor och turlistor m. m.
att riksdagen

a. bifaller det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1977:67) om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik,

b. bifaller det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i yrkestrafiklagen (1979:559) såvitt det avser 2 kap.

1 §,

4. beträffande transportköparansvar

att riksdagen avslår motion 1981/82:1851 (m),

5. beträffande skärpta ekonomiska påföljder för olaga yrkesmässig
trafik

att riksdagen med anledning av motion 1981/82:1891 (s)
yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet härom anfört,

6. beträffande möjligheter att i samband med vägkontroller kunna
förhindra fortsatt färd

att riksdagen med anledning av motion 1981/82:1891 (s)
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet härom anfört,

7. beträffande skärpta regler för återkallelse av körkort
att riksdagen avslår motion 1981/82:1837 (fp),

8. beträffande överlåtelse av trafiktillstånd inom taxitrafiken
att riksdagen

a. med anledning av motion 1981/82:1834 (fp) yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

b. lämnar motion 1981/82:1834 (fp) yrkande 2 utan åtgärd,

9. beträffande beställningscentraler för taxi

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:1889 (c, m, fp) som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
undantag från skyldigheten för taxiutövare att tillhöra sådana
centraler,

10. beträffande taxametrar

att riksdagen lämnar motion 1981/82:1891 (s) yrkande 6 utan
åtgärd,

11. beträffande arbetstider för yrkesförare

att riksdagen med anledning av motion 1981/82:602 (s) som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

12. beträffande internationella vägtransporter

att riksdagen lämnar motion 1980/81:1743 (s) utan åtgärd,

13. beträffande övriga - i mom. 1-12 ej behandlade - delar
att riksdagen

a. bifaller det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i yrkestrafiklagen (1979:559),

TU 1981/82:30

b. godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna för
reformer på yrkestrafikområdet.

Stockholm den 27 april 1982

På trafikutskottets vägnar
BERTIL ZACHRISSON

Närvarande: Bertil Zachrisson (s), Rolf Clarkson (m), Bertil Jonasson (c),
Wiggo Komstedt (m), Rune Torwald (c), Birger Rosqvist (s). Anna
Wohlin-Andersson (c), Ove Karlsson (s), Eric Rejdnell (fp), Per Stenmarck
(m), Erik Börjesson (fp), Sten-Ove Sundström (s). Lars Hedfors (s) och Elvy
Nilsson (s).

Reservationer

1. beträffande tillståndsprövning (mom. 2 a och b)

Bertil Zachrisson, Birger Rosqvist, Ove Karlsson, Sten-Ove Sundström,
Lars Hedfors och Elvy Nilsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Enligt
utskottets” och slutar med ”yrkestrafiklagen upphävs.” bort ersättas med
text av följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motion 1981/82:1891 (s) att
avskaffandet av ifrågavarande behovsprövning har medfört en omfattande
överetablering inom åkeribranschen. Denna uppfattning delas också av
berörda bransch- och fackorganisationer samt av länsstyrelser och kronofogdemyndigheter.
Överetableringen bör enligt utskottets mening motverkas.
Detta kan - som motionärerna framhåller - ske genom en samhällsekonomisk
prövning vid tillståndsgivning för beställningstrafik för godstransporter.
Det kan också ske genom att tillståndsmyndigheterna ges möjlighet att
förhindra att s. k. firmabilar får tillstånd till yrkesmässig trafik. Genom ett
samarbete mellan arbetsmarknadsparterna samt länsstyrelser och länsarbetsnämnder
bör det kunna bli möjligt för de tillståndsgivande myndigheterna
att avvisa ansökningar om trafiktillstånd under hänvisning exempelvis
till arbetsmarknadsläget inom en viss region. Genom en begränsning av
antalet tillstånd skapas också goda förutsättningar för att komma till rätta
med den illojala konkurrensen inom branschen.

Utskottet har ingen erinran mot de riktlinjer som föredraganden har
angivit för förbättringar av den ekonomiska kontrollen och av branschens
företagareutbildning. Den ekonomiska lämplighetsprövningen i nuvarande
form har dock ett inte oväsentligt värde så till vida som den tvingar sökanden

TU 1981/82:30

till eftertanke och ger honom vissa insikter om vad som verkligen krävs i
ekonomiskt hänseende för att driva en åkerirörelse. Den ger dessutom
länsstyrelserna vissa uppgifter av värde för prövningen. Utskottet delar
sålunda motionärernas uppfattning i det berörda avseendet och kan också
ansluta sig till deras mening att den ekonomiska lämplighetsprövningen inte
behövs för etablerade transportföretag som innehar trafiktillstånd för
godsbefordran för fem eller fler fordon.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 2 a och b bort ha följande lydelse:

2. beträffande tillståndsprövning
att riksdagen

a. med anledning av motion 1981/82:1891 (s) yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
behovsprövning vid beställningstrafik för godstransporter,

b. med anledning av motion 1981/82:1891 (s) yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om den
ekonomiska lämplighetsprövningen och med bifall till motion
1981/82:1891 (s) yrkande 3 avslår det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1979:559), såvitt
det avser att 2 kap. 10 § skall upphöra att gälla,

2. beträffande tillståndsprövning (mom. 2 d)

Wiggo Komstedt (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Enligt
lagen” och slutar med ”avstyrks motionen.” bort ersättas med text av
följande lydelse:

Bestämmelserna om meddelande av tillstånd till biluthyrning i 2 kap. lagen
om biluthyrning bör enligt utskottets mening tillämpas så att tillstånd till
uthyrning av bussar endast ges till trafikutövare som sysslar med beställnings-,
turist- eller linjetrafik och så att tillstånden avser bussar som huvudsakligen
används i sådan verksamhet.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 d bort ha följande lydelse:

2. beträffande tillståndsprövning
att riksdagen

(d) med anledning av motion 1980/81:1333 (m) som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om tillstånd till
uthyrning av bussar,

TU 1981/82:30

3. beträffande transportköparansvar (mom. 4)

Wiggo Komstedt (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet
delar föredragandens” och slutar med ”utskottet motionen.” bort ersättas
med text av följande lydelse:

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande transportköparansvar

att riksdagen med anledning av motion 1981/82:1851 (m) som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

4. beträffande beställningscentraler för taxi (mom. 9)

Bertil Zachrisson, Birger Rosqvist, Ove Karlsson, Sten-Ove Sundström,
Lars Hedfors och Elvy Nilsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 12 slutar med ”till känna.” bort ersättas med text av följande
lydelse:

1 proposition 1979/80:142 om vissa taxifrågor anförde föredragande
departementschefen följande:

”Det är inte minst från taxikundernas synpunkt väsentligt att trafikutövarna
är anslutna till en gemensam beställningscentral med fullgod kapacitet.
Såväl för allmänheten som för taxis stora kunder, däribland kommuner och
landstingskommuner, bör detta vara av stor vikt. Mot bakgrund av vad jag
anfört delar jag utredarnas och remissinstansernas uppfattning att tillståndshavarna
regelmässigt skall vara anslutna till gemensam beställningscentral.
Något utrymme för flera beställningscentraler inom samma trafikområde
finns i allmänhet inte.”

1 propositionen angavs också villkoren för undantag från dessa regler. Det
framhölls därvid, att länsstyrelserna i enskilda fall skulle kunna medge att
beställning av taxibilar löstes på annat sätt än genom beställningscentraler.

TU 1981/82:30

Detta skulle exempelvis kunna ske i glesbygdsområden med stora avstånd
mellan de enskilda trafikutövarna. Riksdagen anslöt sig till dessa förslag.

Utskottet finner inget skäl att frångå detta riksdagsbeslut. Utskottet anser
fortfarande att väl fungerande beställningscentraler är en förutsättning för
taxis möjligheter att ge allmänheten en god service och i ökad utsträckning
åta sig samhällsbetalda uppdrag. Om alltför många taxiutövare får stå
utanför beställningscentraler, kan den ekonomiska grunden för dessa ryckas
undan. Detta gäller särskilt i de mindre kommunerna. Utskottet kan därför
inte acceptera de vidgade dispensmöjligheter som föreslås i motion
1981/82:1889 (c, m, fp).

Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört avstyrks motionen.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande beställningscentraler för taxi

att riksdagen avslår motion 1981/82:1889 (c, m, fp),

TU 1981/82:30

Innehållsförteckning

Propositionen 1

Lagförslagen 1

Motionerna 3

Motioner framlagda med anledning av propositionen 3

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1981 3

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1982 3

Utskottet 4

1 Samåkning m. m 4

2 Tillståndsprövning 4

3 Taxor och turlistor m. m 7

4 Utmärkning av fordon 8

5 Transportköparansvar och andra sanktioner 8

6 Taxifrågor 10

7 Arbetstider för yrkesförare 12

8 Internationella vägtransporter 13

Hemställan 13

Reservationer

GOTAB 70933 Stockholm 1982