TU 1981/82:27

Trafikutskottets betänkande
1981/82:27

om trafikpolitiken
Motioner

I motion 1981/82:280 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
beslutar att hos regeringen hemställa om att den med beaktande av i
motionen anförda förslag och synpunkter utarbetar ett förslag till program
för konkreta åtgärder med målsättningen att förverkliga ett trafiksystem där
samhällsekonomiska mål är vägledande.

I motion 1981/82:428 av Mona S:t Cyr (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en utvärdering av reformen om länstrafiken för att därmed
utröna om beslutet av samhällsekonomiska skäl bör revideras.

I motion 1981/82:599 av Hagar Normark m. fl. (s) yrkas att riksdagen
beslutar tillsätta en utredning för bättre samordning mellan statliga bolag och
verk för att kunna ta hänsyn till samhällsekonomi, energi och miljö vid val av
transportmedel.

I motion 1981/82:1857 av Eivor Nilsson och Stina Eliasson (båda c) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen angående samordning av olika transportmedel.

I motion 1981/82:1876 av Rolf Sellgren (fp) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till lagändring för att
ge kommunerna möjlighet att avgiftsbelägga biltrafik i tätort,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om närmare kartläggning av
bilismens samhällskostnader, varvid särskilt bör uppmärksammas de s. k.
miljökostnaderna samt regionala skillnader.

I motion 1981/82:1887 av Alf Wennerfors (m) yrkas att riksdagen begär att
regeringen utreder förutsättningarna för ett regionalt trafiksystem som
grundar sig på principen om fri konkurrens.

I motion 1981/82:2048 av Gösta Bohman m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 1-3),

1. att riksdagen uttalar att trafikpolitiken i största möjliga utsträckning
skall bedrivas under fri konkurrens och på marknadsmässiga villkor,

2. att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om att den
övergripande statliga transportplanering som utförs av transportrådet och
länsstyrelserna slopas,

1 Riksdagen 1981/82. 15 sami. Nr 27

TU 1981/82:27

3. att riksdagen uttalar att investeringar i järnvägsmateriel, vägar, broar,
flygplatser m. m. i ökad utsträckning skall finansieras på den öppna
lånemarknaden.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1981/82:2018.

Utskottet

Genom beslut under våren 1979 har riksdagen (prop. 1978/79:99, TU
1978/79:18, rskr 1978/79:419) fastställt de principer som skall ligga till grund
för den statliga trafikpolitiken. Målet för denna skall vara att erbjuda
medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande
trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. I det
samhällsekonomiska synsättet ligger att trafikpolitiken skall bidra till att
uppfylla mål inom andra samhällssektorer, såsom närings-, sysselsättningsoch
regionalpolitik. Trafikpolitiken måste enligt beslutet också anpassas till
de krav som ställs från miljöpolitisk utgångspunkt. Trafiksäkerheten måste
förbättras. Vidare skall de energipolitiska målen beträffande hushållning
med energi och minskat oljeberoende uppnås.

En samhällsekonomiskt effektiv fördelning av transportarbetet mellan
olika transportmedel skall vidare vara utgångspunkten för trafikpolitiken.
Effektiviteten i transportapparaten och kvaliteten på transporttjänstema
främjas enligt beslutet bäst genom en i princip fri konkurrens och samverkan
mellan olika trafikmedel och trafikföretag inom de ramar som samhället har
dragit upp för verksamheten. Ett rättvisande kostnadsansvar anges också
vara en viktig förutsättning för en riktig utveckling av transportsektorn.
Avgifterna för varje individuell resa eller transport skall så långt möjligt
anpassas till de samhällsekonomiska marginalkostnaderna för att ett
effektivt utnyttjande av befintliga transportresurser skall kunna uppnås.

En god persontrafikförsörjning måste enligt beslutet garanteras av
samhället. Särskilt måste den kollektiva persontrafiken förbättras och byggas
ut så att den blir tillgänglig och attraktiv för allt fler människor såväl i tätorter
som på landsbygden. En utbyggd kollektivtrafik ger ökade valmöjligheter i
fråga om arbete, bostad och fritidsaktiviteter.

Dessa ökade valmöjligheter skal! även ges handikappade. En utbyggd
kollektivtrafik anges också vara en förutsättning för att nödvändiga
begränsningar av privatbilismen i tätorternas centra skall kunna åstadkommas.

Inom persontrafiken finns uppenbara samverkansmöjligheter såväl mellan
de olika trafikmedlen och trafikutövarna som mellan dessa och myndigheter,
trafikhuvudmän m. fl. Även på godsområdet anges förutsättningar finnas att
öka samverkan och därigenom uppnå en högre effektivitet. De tekniska
förutsättningarna för en ökad samverkan anses vara goda, bl. a. genom
vidgad användning av lastbärare som medger att gods på ett effektivt sätt kan

TU 1981/82:27

flyttas mellan olika transportmedel och genom ökad samordning av
terminalverksamheten. Transporttider förkortas och godshantering underlättas
genom utvecklingen av systemtransporter och andra rationella
transportlösningar.

En ökad samverkan av angivet slag bör enligt beslutet bygga på
frivillighetens grund. Detta förutsätter god information som ger trafikföretagen
och samhället underlag för beslut om trafikinvesteringar. Det arbete
som utförs inom ramen för den regionala trafikplaneringen har stor betydelse
i detta sammanhang.

Bil- och busstrafiken anges vara av väsentlig betydelse för samhällets
funktion inte minst när det gäller glesbygden. Lastbilstrafiken är också en
väsentlig del i ett integrerat transportsystem. Det är därför enligt beslutet av
stor betydelse att åkerinäringen ges goda arbetsförutsättningar och att sunda
verksamhetsbetingelser råder inom branschen.

Järnvägens resurser bör användas för att så långt möjligt tillgodose
behovet av långväga och tunga godstransporter. En ökad samordning mellan
järnvägs- och landsvägstrafiken kan ge betydande trafikekonomiska vinster.
Detta förutsätter enligt beslutet bl. a. att SJ investerar så att järnvägen
framgångsrikt kan hävda sig inom ramen för ett samordnat transportsystem.
Det anges också vara viktigt att järnvägens resurser på persontrafiksidan
utnyttjas i största möjliga utsträckning.

Järnvägstrafiken som har en förhållandevis stor andel fasta kostnader har
genom 1979 års trafikpolitiska beslut avlastats en del av dessa. SJ har
härigenom kunnat göra sådana prisnedsättningar i persontrafiken som är
samhällsekonomiskt motiverade.

Regeringen har framlagt förslag på trafikpolitikens område som riksdagen
kommer att ta ställning till senare i vår. Ändringar i yrkestrafiklagstiftningen
föreslås sålunda som berör reglerna om samåkning, taxor, turlistor och det
s. k. svartåkeriet (prop. 1981/82:78). Förslag om transport av farligt gods har
presenterats som syftar till att möjliggöra en enhetlig och internationellt
anpassad normgivning för alla transport- och varuslag (prop. 1981/82:94).
Nya luftfartspolitiska riktlinjer föreslås som syftar till att anpassa luftfarten
till 1979 års trafikpolitiska beslut (prop. 1981/82:98).

Regeringen har vidare i årets budgetproposition aviserat att förslag senare
kommer att föreläggas riksdagen med anledning av närsjöfartsutredningens
betänkande Sjöfartens roll i trafikpolitiken (SOU 1981:103). Då kommer
även ett förslag om hamnpolitiken att presenteras med utgångspunkt i
sjöfartsverkets rapport Perspektivplanering för hamnväsendet.

I motion 1981/82:280 (partimotion vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen
hemställer att den med beaktande av i motionen anförda förslag och
synpunkter utarbetar ett förslag till program för konkreta åtgärder med
målsättningen att förverkliga ett trafiksystem där samhällsekonomiska mål är
vägledande.

1* Riksdagen 1981182. 15 sami. Nr 27

TU 1981/82:27

Motionärerna kräver bl. a. att interregionala godstransporter som nu går
på landsväg överförs till järnväg och insjö- och kustsjöfart, att järnvägsnätet
restaureras och byggs ut, att den kollektiva trafiken byggs ut för att ersätta
privatbilismen i de större tätorterna, att byggande av bostäder och
arbetsplatser inriktas på att nedbringa resandet, att den kollektiva trafiken
handikappanpassas, att trafikapparaten ges en teknisk förnyelse och att de
anställda tillförsäkras en bra arbetsmiljö. Enligt motionen måste samhället
utforma ett långsiktigt program för i första hand en halvering av bilismen i de
större tätorterna vilket i sin tur kräver en fyrfaldigt ökad kollektivtrafik.

Flera av de synpunkter om trafikpolitiken som framförs i motionen ligger
helt i linje med 1979 års trafikpolitiska beslut. Utskottet anser inte att det
finns någon anledning för riksdagen att frångå detta beslut. Som framgår av
den tidigare redovisningen kommer riksdagen i andra sammanhang att ta
ställning till vissa av de förslag som förs fram i motionen. Dessa beslut bör
avvaktas. Av det anförda följer att utskottet inte anser det påkallat att av
regeringen begära att ett trafikpolitiskt program utarbetas med den
inriktning som anges i motionen. Den avstyrks därför av utskottet.

I motion 1981/82:599 (s) yrkas att riksdagen beslutar tillsätta en utredning
för bättre samordning mellan statliga bolag och verk för att kunna ta hänsyn
till samhällsekonomi, energi och miljö vid val av transportmedel.

I motion 1981/82:1857 (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts angående samordning av
olika transportmedel. Det framhålls i motionen att det är viktigt att det över
hela Sverige byggs upp fungerande transportnät på järnväg och att det efter
kusterna sker en samordning med sjötransporter.

1979 års trafikpolitiska beslut innebar bl. a. att de samhällsekonomiska
fördelar som kan följa med en ökad samverkan i trafiken skall tas till vara.
Sålunda bör resp. trafikmedels speciella egenskaper och fördelar i större
utsträckning än tidigare utnyttjas genom samordning och samverkan i
marknadsmässiga former mellan olika trafikmedel och trafikföretag. När det
gäller persontrafiken framhölls de samverkansmöjligheter som finns dels
mellan de olika trafikmedlen och trafikutövarna, t. ex. i fråga om tidtabellsoch
taxeanpassningar, dels mellan trafikutövare och myndigheter, institutioner
och storarbetsplatser inom industri och offentlig verksamhet. Även inom
godstrafikområdet ansågs förutsättningarna för en ökad samverkan tekniskt
sett vara goda. En ökad samverkan skall enligt det trafikpolitiska beslutet i
allt väsentligt uppnås på frivillighetens grund.

I sitt betänkande TU 1980/81:19 framhöll utskottet att det är angeläget att
frågan om en bättre samordning mellan de statliga kommunikationsverken
förs framåt. Utskottet förutsatte vidare att regeringen senast i 1982 års
budgetproposition lämnar en redovisning av vidtagna och planerade
åtgärder.

Den av utskottet begärda redovisningen lämnas i årets budgetproposition

TU 1981/82:27

(prop. 1981/82:100, bil. 9). Föredraganden konstaterar sammanfattningsvis
att en omfattande samverkan kommit till stånd mellan departementets
myndigheter inom områden där man har gemensamma intressen. Det är
enligt föredraganden angeläget att samarbetet ytterligare utvecklas, och att
verken hela tiden uppmärksammar möjligheten att göra rationaliseringsvinster
genom samverkan.

I sitt betänkande TU 1981/82:22 framhåller utskottet att det delar denna
uppfattning och understryker särskilt vikten av att man från regeringens sida
även fortsättningsvis följer utvecklingen på området.

Den i motion 1981/82:1857 (c) aktualiserade frågan om bättre samordning
mellan sjötransporter och andra transportmedel behandlas av närsjöfartsutredningen
(SOU 1981:103). Regeringens ställningstagande till utredningens
förslag bör enligt utskottets mening avvaktas.

Under hänvisning till det anförda och då utskottet förutsätter att såväl
regeringen som berörda myndigheter även fortsättningsvis uppmärksamt
bevakar möjligheterna till samverkan mellan de statliga kommunikationsverken
synes någon åtgärd från riksdagen ej vara påkallad. Motionerna
avstyrks därför.

I motion 1981/82:2048 (partimotion m) yrkas att riksdagen uttalar att
trafikpolitiken i största möjliga utsträckning skall bedrivas under fri konkurrens
och på marknadsmässiga villkor. Enligt motionärerna finns det ingen
anledning att i princip frångå 1979 års beslut trots att de allmänna riktlinjer
som fastlades i vissa avseenden visat sig vara alltför vaga och givit upphov till
tolkningssvårigheter samt även missuppfattningar. Det är främst begreppet
”samhällsekonomiska kostnader” som kommit att missbrukas och ansetts
kunna motivera olönsamma investeringar samt utgjort hinder för kostnadsbesparande
rationaliseringsåtgärder. Valet av transportmedel bör i så stor
utsträckning som möjligt styras av vad som är företagsekonomiskt mest
effektivt.

I motion 1981/82:1887 (m) yrkas att riksdagen begär att regeringen utreder
förutsättningarna för ett regionalt trafiksystem som grundar sig på principen
om fri konkurrens. Motionären anser att kollektivtrafiken inte fungerar
tillfredsställande i Storstockholmsområdet. Nya vägar måste därför prövas.
Bl. a. måste enligt motionen ett trafiksystem utvecklas som grundar sig på fri
konkurrens, innovationer och samverkan.

Som bl. a. framgår av den tidigare redovisningen innebar 1979 års
trafikpolitiska beslut att olika trafikmedel och trafikföretag skall tillåtas
arbeta i konkurrens i företagsekonomiska former men att detta i högre grad
än tidigare och på ett mer medvetet sätt måste ske inom de ramar som lagts
fast av samhället utifrån ett samhällsekonomiskt synsätt. Begreppen
kostnadsansvar och konkurrens måste därför ges en delvis annan innebörd än
tidigare. Trafiksäkerhetskrav och miljökrav liksom regional- och sysselsättningspolitiska
mål är exempel på förhållanden som gör det nödvändigt för

TU 1981/82:27

samhället att ställa upp regler och ramar inom vilka trafikutövningen skall
äga rum.

Utskottet anser för sin del att 1979 års riktlinjer bör ligga fast. Något
särskilt uttalande från riksdagens sida om trafikpolitikens inriktning är enligt
utskottets mening inte nu påkallat. Utskottet avstyrker därför motion
1981/82:2048 (partimotion m) i denna del. Utskottet anser inte heller att det
föreligger något behov av en utredning om förutsättningarna för ett regionalt
trafiksystem som grundar sig på principen om fri konkurrens och avstyrker
därför motion 1981/82:1887 (m).

I motion 1981/82:2048 (partimotion m) yrkas att riksdagen begär att
regeringen lägger fram förslag om att den övergripande statliga transportplanering
som utförs av transportrådet och länsstyrelserna slopas.

I den trafikpolitiska propositionen framhölls att en utbyggd trafikplanering
är värdefull för att trafikföretagen och samhället skall få underlag för
trafik- och investeringsbeslut (prop. 1978/79:99). Detta uttalande lämnades
utan erinran från riksdagens sida.

Det är självfallet så att formerna för trafikplaneringen måste förändras.
Genom att länshuvudmännen har etablerats på persontrafikområdet och
yrkestrafiklagstiftningen har förenklats har länsstyrelsernas uppgifter på
kollektiv- och yrkestrafikens område minskat. Detta påverkar förutsättningarna
för länsstyrelsernas arbete med olika planeringsfrågor. Regeringen har
vidare i proposition 1981/82:113 föreslagit att de fullständiga länsplaneringarna
som hittills genomförts ungefär vart femte år skall tas bort. Detta förslag
får också betydelse för länsstyrelsernas arbete med trafikplanering.

Utskottet anser liksom tidigare att trafikplaneringen har en viktig uppgift
att fylla. Det trafikpolitiska beslutet måste konkretiseras genom beslut på
olika nivåer i samhället. Dessa beslut förutsätter beslutsunderlag i form av
trafikplanering. I det sammanhanget spelar såväl länsstyrelserna som
transportrådet en viktig roll. Utskottet avstyrker därför motionen i denna
del.

I motion 1981/82:2048 (partimotion m) yrkas vidare att riksdagen uttalar
att investeringar i järnvägsmateriel, vägar, broar, flygplatser m. m. i ökad
utsträckning skall finansieras pä den öppna lånemarknaden. Enligt motionärerna
skulle en eventuell Öresundsbro vara ett lämpligt projekt för en sådan
finansiering.

Utskottet behandlade i sitt betänkande TU 1981/82:16 motioner med
liknande krav beträffande broinvesteringar och framhöll då att berörda
finansieringsmetod aktualiserats redan under den gångna höstens budgetarbete
men hitintills av principiella skäl avvisats från regeringens sida.
Utskottet var inte heller berett att utan närmare utredning biträda förslaget
härom men förutsatte att vid den fortsatta beredningen av budgetfrågorna
inom regeringskansliet ytterligare överväganden i ämnet sker. Regeringens

TU 1981/82:27

överväganden och eventuella förslag i nästa budgetproposition borde
avvaktas.

Utskottet som alltjämt har denna uppfattning förutsätter att regeringens
överväganden även omfattar sådana investeringar inom kommunikationssektorn
som motionärerna aktualiserat. I avvaktan på regeringens ställningstagande
bör motionen i denna del lämnas utan åtgärd från riksdagens
sida.

I motion 1981/82:428 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en
utvärdering av reformen om länstrafiken för att därmed utröna om beslutet av
samhällsekonomiska skäl bör revideras. Enligt motionären finns det
anledning att ifrågasätta om den service som i dag erbjuds också verkligen
sker till lägsta samhällsekonomiska kostnad. Det framhålls vidare att det är
uppenbart att inte alla länstrafikens huvudmän uttar den taxa för servicen
som är berättigad med hänsyn till kostnadsutvecklingen och att det finns
tecken som tyder på att tidigare huvudmän, med samma serviceutbud, inte
handlade den finansiella sidan sämre än nuvarande huvudmän.

Länstrafikreformen innebar att beslut fattades om vilka samhällsorgan
som skall ha ansvaret för den lokala och regionala trafikförsörjningen, dvs.
vilka som skall vara huvudmän för densamma (prop. 1977/78:92, TU
1977/78:28, rskr 1977/78:364). Utskottet uttalade i sammanhanget att en
förbättrad kollektiv trafikservice för att vara attraktiv kräver ökade
kostnader och insatser från samhällets sida. Länstrafikreformen är också en
grundläggande förutsättning för 1979 års trafikpolitiska beslut.

Utskottet finnér det vara av största vikt att länstrafikreformen fullföljs i
enlighet med riksdagens beslut. Reformen är ännu inte i sin helhet
genomförd. Sålunda har länshuvudmän inte etablerats i tre län. I övriga län
har huvudmän funnits under så kort tid att en utvärdering inte är meningsfull.
Utskottet avstyrker därför motionen.

I motion 1981/82:1876 (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om
förslag till lagändring för att ge kommunerna möjlighet att avgiftsbelägga
biltrafik i tätort.

Enligt motionären har enigheten vuxit om behovet av att begränsa
bilismen i de större tätorterna. Hälso-, miljö- och olycksriskerna har börjat
tas på allvar. I de större tätorterna prövas redan olika metoder, såsom
trafiksaneringar och skärpt parkeringsövervakning, för att minska antalet
bilar i stadskärnorna. Motionären framhåller att undersökningar visar att
verkligt betydande resultat bara kan uppnås om nya möjligheter öppnas. Ett
system anges vara att ta ut särskilda tullavgifter då bilisterna åker in till
stadskärnan. En alternativt utformad färdavgift är att inom parkeringspolitikens
ram ta ut den avgift man önskar för att styra det faktiska utnyttjandet
av hårt belastade gator, dvs. en form av trängselavgift.

Båda dessa kommunala fordonsavgifter saknar i dag stöd i lagen. Enligt

TU 1981/82:27

motionen är tiden nu mogen att ge kommunerna möjlighet att ta ut tull- eller
trängselavgifter.

Enligt 1979 års trafikpolitiska beslut bör åtgärder vidtas som dämpar
personbilsutnyttjandet. Begränsningar bör i första hand ske i form av direkta
restriktioner mot bilutnyttjandet i de större tätorterna. Personbilstrafiken
bör vidare kunna dämpas genom olika former av trafikregleringar, t. ex.
genom körförbud för icke yrkesmässig trafik inom en del av en tätort.
Beslutanderätten för sådana åtgärder ligger hos resp. kommun. Riksdagen
har vidare i enlighet med det trafikpolitiska beslutet medgivit att de större
kommunerna får bedriva försöksverksamhet med s. k. boendeparkering på
gatumark (prop. 1979/80:34, TU 1979/80:6, rskr 1979/80:78).

En särskild utredare har på kommunikationsministerns uppdrag upprättat
ett program för samordnade åtgärder i Stockholmsområdet (Ds K 1982:1).
Utredaren har i sitt betänkande inte behandlat eller föreslagit införande av
tull- eller trängselavgifter.

Antalet bilresor i storstadsområdena har minskat under senare år. Sedan
år 1976 har antalet bilresenärer till och från Stockholms innerstad minskat
med ca 10 %. Denna utveckling torde främst förklaras av ökade bensinpriser
och sjunkande realinkomster hos hushållen. I Göteborg har parkeringsavgifterna
höjts kraftigt i de centrala delarna av staden. Undersökningar som
utförts har visat att parkeringsavgiftema kan vara ett effektivt medel att
påverka bilisternas resvanor.

Av det anförda följer att motionärens synpunkter om bilism i tätort till
väsentlig del kan tillgodoses. Enligt vad utskottet erfarit har inte heller någon
kommun begärt att regeringen skall utarbeta lagförslag som syftar till att göra
det möjligt för kommunerna att avgiftsbelägga biltrafik i tätort. Utskottet
avstyrker motionsyrkandet.

I motion 1981/82:1876 (fp) yrkas vidare att riksdagen hos regeringen
anhåller om närmare kartläggning av bilismens samhällskostnader, varvid
särskilt bör uppmärksammas de s. k. miljökostnaderna samt regionala
skillnader. Enligt motionären gjorde den trafikpolitiska utredningen en god
analys av samhällskostnaderna för vägdrift, trafikövervakning, trängsel,
trafikolyckor m. m. Någon kvantifiering av miljökostnader, humanvärde vid
olyckor etc. kunde dock inte göras på grund av brist på forskningsmaterial.

Utskottet har tidigare vid ett par tillfällen behandlat denna fråga och då
konstaterat att miljökostnaderna trots ett mångårigt och omfattande
utredningsarbete inte befunnits möjliga att helt kvantifiera (TU 1979/80:18
och TU 1980/81:25). Ett betydande och viktigt underlag på detta område har
dock tagits fram för statsmakternas ställningstagande i de avgörande
trafikpolitiska frågorna. Ytterligare belysning av frågorna härom ansåg
utskottet kunna förväntas genom pågående utrednings- och forskningsarbete
på trafik- och trafiksäkerhetsområdet m. m.

TU 1981/82:27

Utskottet vidhåller sin uppfattning i frågan och avstyrker därför motionen i
denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ny trafikpolitik

att riksdagen avslår motion 1981/82:280 (vpk),

2. beträffande samordning av transportmedel
att riksdagen

a. avslår motion 1981/82:599 (s),

b. avslår motion 1981/82:1857 (c),

3. beträffande trafikpolitikens inriktning
att riksdagen

a. avslår motion 1981/82:2048 (m) yrkande 1,

b. avslår motion 1981/82:1887 (m),

4. beträffande transportplanering

att riksdagen avslår motion 1981/82:2048 (m) yrkande 2,

5. beträffande finansiering av investeringar på trafikområdet

att riksdagen lämnar motion 1981/82:2048 (m) yrkande 3 utan
åtgärd,

6. beträffande utvärdering av länstrafikreformen
att riksdagen avslår motion 1981/82:428 (m),

7. beträffande avgiftsbeläggning av biltrafik i tätort

att riksdagen avslår motion 1981/82:1876 (fp) yrkande 1,

8. beträffande kartläggning av bilismens samhällskostnader
att riksdagen avslår motion 1981/82:1876 (fp) yrkande 2.

Stockholm den 15 april 1982

På trafikutskottets vägnar
BERTIL ZACHRISSON

Närvarande: Bertil Zachrisson (s), Rolf Clarkson (m), Rolf Sellgren (fp),
Nils Hjorth (s), Wiggo Komstedt (m), Rune Torwald (c), Birger Rosqvist (s),
Filip Fridolfsson (m), Anna Wohlin-Andersson (c), Ove Karlsson (s), Eric
Rejdnell (fp), Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s). Ingegärd
Oskarsson (c) och Lars Hedfors (s).

TU 1981/82:27

Reservationer

1. beträffande trafikpolitikens inriktning (morn. 3)

Rolf Clarkson, Wiggo Komstedt och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet
anser för” och slutarmed ”motion 1981/82:1887 (m).”bort ersättas med text
av följande lydelse:

Utskottet anser för sin del att det nu inte finns någon anledning att frångå
1979 års trafikpolitiska beslut. Som framhålls i motion 1981/82:2048
(partimotion m) har beslutet dock givit upphov till tolkningssvårigheter och
missuppfattningar. Begreppet samhällsekonomiska kostnader har motiverat
olönsamma investeringar och utgjort hinder för kostnadsbesparande rationaliseringsåtgärder.
De statliga och kommunala bidragen till olika transportmedel
har ökat kraftigt. Enbart för SJ:s del uppgår summan av bidrag och
underskottstäckning över statsbudgeten till närmare 2 miljarder kronor om
året.

Det statsfinansiella läget har gjort det nödvändigt att noga bevaka att de
offentliga utgifterna kan ges en så effektiv användning som möjligt.
Utskottet tillstyrker därför yrkandet i motion 1981/82:2048 (partimotion m)
att riksdagen bör uttala att trafikpolitiken i största möjliga utsträckning skall
bedrivas under fri konkurrens och på marknadsmässiga villkor.

Vad utskottet nu anfört vilket också innebär att motion 1981/82:1887 (m)
till väsentlig del blir tillgodosedd bör av riksdagen ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande trafikpolitikens inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2048 (m) yrkande 1
och med anledning av motion 1981/82:1887 (m) som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

2. beträffande transportplanering (mom. 4)

Rolf Clarkson, Wiggo Komstedt och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”1 den” och
slutar med ”denna del.” bort ersättas med text av följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion 1981/82:2048
(partimotion m) att den övertro på övergripande statlig trafikplanering som
finns i 1979 års trafikpolitiska beslut bör nedtonas. Trafikpolitiken bör i så
stor utsträckning som möjligt bygga på fri konkurrens. Detaljreglering och
byråkrati bör undvikas. Utskottet tillstyrker därför yrkandet i motionen att
riksdagen bör begära av regeringen att förslag läggs fram om att den

TU 1981/82:27

övergripande statliga transportplanering som utförs av transportrådet och
länsstyrelserna slopas.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande transportplanering

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2048 (m) yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

3. beträffande finansiering av investeringar på trafikområdet (mom. 5)

Rolf Clarkson, Wiggo Komstedt och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Utskottet
behandlade” och på s. 7 slutar med ”riksdagens sida.” bort ersättas med text
av följande lydelse:

I likhet med vad som framhålls i motion 1981/82:2048 (partimotion m)
anser utskottet att investeringar i järnvägsmateriel, broar, vägar, flygplatser
etc. i många fall är sysselsättningsskapande och grundläggande för landets
infrastruktur. Det är angeläget att skapa så smidiga finansieringsmöjligheter
som möjligt. Utskottet tillstyrker därför yrkandet i motionen att riksdagen
bör uttala att denna typ av investeringar i ökad utsträckning skall finansieras
på den öppna lånemarknaden.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande finansiering av investeringar på trafikområdet

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2048 (m) yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

4. beträffande kartläggning av bilismens samhällskostnader (mom. 8)

Rolf Sellgren (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 9 slutar med ”denna del.” bort ersättas med text av följande
lydelse:

Utskottet har tidigare vid ett par tillfällen behandlat denna fråga (TU
1979/80:18 och TU 1980/81:25). Det har då konstaterats att miljökostnaderna
ännu inte helt kunnat kvantifieras. En viktig ansats att analysera och
kvantifiera samhällskostnaderna gjordes inom ramen för trafikpolitiska
utredningen. De beräknade samhällsekonomiska marginalkostnaderna för
vägtrafiken angavs där för vägunderhåll, trafikövervakning, trängsel,
olyckor och skulle ha angivits för miljöstörningar. Som konstaterades krävs

TU 1981/82:27

ytterligare insatser för att närmare belysa bl. a. miljökostnadernas särart.
Det tänkande som utredningen påbörjade har bärighet för samhällets
fortsatta trafikplanering och bör fullföljas. Utskottet har tidigare hänvisat till
att frågorna kunde förväntas bli belysta genom pågående utrednings- och
forskningsarbete på trafik- och trafiksäkerhetsområdet. Så har dock ännu
inte blivit fallet. Utskottet tillstyrker därför yrkandet i motion 1981/82:1876
(fp) att riksdagen hos regeringen anhåller om en närmare kartläggning av
bilismens samhällskostnader, varvid särskilt bör uppmärksammas de s. k.
miljökostnaderna samt regionala skillnader.

Trafiksäkerhetsutredningen har sedan ärendet senast behandlades blivit
föremål för propositionsskrivande och riksdagsbehandling. Det analys- och
forskningsarbete som krävs för att vidareutveckla trafikpolitiska utredningens
analysmodell kan delvis ske inom ramen för befintliga organ genom en
samordning och en ökad målinriktning mot de kvantifieringsproblem som
ännu inte nått sin lösning.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande kartläggning av bilismens samhällskostnader
att riksdagen med bifall till motion 1981/82:1876 (fp) yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört.

GOTAB 70808 Stockholm 1981