TU 1981/82:19

Trafikutskottets betänkande
1981/82:19

om riktlinjer för det framtida trafiksäkerhetsarbetet m. m. (prop.
1981/82:81)

I betänkandet behandlas

dels proposition 1981/82:81 om riktlinjer för det framtida trafiksäkerhetsarbetet
m. m.,

dels motioner framlagda med anledning av propositionen,
dels motioner om trafiksäkerhet m. m. framlagda under den allmänna
motionstiden 1981,
dels motioner om trafiksäkerhet m. m. framlagda under den allmänna
motionstiden 1982.

Propositionen

I propositionen har regeringen (kommunikationsdepartementet)
dels föreslagit riksdagen

1. att godkänna de i propositionen förordade allmänna riktlinjerna för
trafiksäkerhetsarbetet,

2. att godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för ett fortsatt
arbete med mopedutbildning,

3. att godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för mopedregistrering,

4. att godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för förarutbildning
och förarbehörighet,

5. att godkänna de i propositionen förordade principerna för trafiksäkerhetsarbetets
organisation,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande departementschefen
i övrigt anfört om aktuella trafiksäkerhetsfrågor.

I propositionen tecknas en bakgrund till dagens trafiksäkerhetssituation.
Med utgångspunkt i denna läggs fram förslag till riktlinjer för det fortsatta
trafiksäkerhetsarbetet, innefattande en preciserad målsättning för detta
arbete.

I övrigt behandlas olika förslag till åtgärder för höjd trafiksäkerhet. Bland
dem kan nämnas

- förbättrad utbildning av trafikanter. Barn och ungdomar föreslås få en
sammanhållen trafikantutbildning

- förbättrad utbildning av förare av motorfordon

- nya behörighetsregler för förare av vissa fordon

- förbättringsåtgärder med avseende på mopedisternas trafiksäkerhet.

1 Riksdagen 1981/82. 15 sami. Nr 19

TU 1981/82:19

I propositionen behandlas också frågan om viltolyckor.

Slutligen läggs fram förslag till principer för trafiksäkerhetsarbetets
organisation.

Den år 1973 tillsatta trafiksäkerhetsutredningen, som avslutade sitt
arbete år 1980, har med ett flertal betänkanden givit underlag för
huvuddelen av de överväganden och förslag som återfinns i propositionen.

Motioner framlagda med anledning av propositionen

I motion 1981/82:227 av Bertil Danielsson m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen beslutar att obligatorisk trafikantutbildning ej skall införas
i gymnasieskolan, utan som hittills i dess helhet ligga på trafikskolorna,

2. att riksdagen avvisar propositionens principförslag om införande av
mopedkort och registrering av mopeder,

3. att riksdagen beslutar om att automatisk behörighetsövergång från lätt
till tung motorcykel vid uppnådd ålder skall ske som tidigare,

4. att riksdagen avslår förslaget om ny klassindelning för motorcyklar över
500/600 cc och behörighetsålder 20 år.

I motion 1981/82:228 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (båda m)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts dels beträffande obligatoriska trafikskolelektioner, dels att
något nytt körprov för rätt att föra tung motorcykel ej skall krävas.

I motion 1981/82:229 av Göthe Knutson m. fl. (m) yrkas att riksdagen
avslår propositionen såvitt avser ändrad struktur och arbetsfördelning när
det gäller trafiksäkerhetsinformation.

I motion 1981/82:230 av Wiggo Komstedt (m) yrkas

1. att riksdagen beslutar att obligatorisk registrering av mopeder i enlighet
med trafiksäkerhetsutredningens förslag skall införas,

2. att riksdagen beslutar att ett s. k. mopedkort i enlighet med trafiksäkerhetsutredningens
förslag skall införas.

I motion 1981/82:231 av Wiggo Komstedt (m) yrkas

1. att riksdagen beslutar om obligatoriskt användande av bilbälten i
personbilarnas baksäten,

2. att riksdagen, därest yrkandet under 1 icke skulle bifallas, beslutar att
bestämmelsen om att bilbälten skall finnas i bilarnas baksäten upphävs.

I motion 1981/82:233 av Eric Rejdnell och Ylva Annerstedt (båda fp)
yrkas

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
regeringen ej bör fixera antalet utbildningstimmar i skede 1 av förarutbildningen.

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst.

8-9

11-12

15-16

19-20

11-12

2 a

4
8

6 a

13 a

14 a
14 b

TU 1981/82:19 3

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
regeringen bör ge TSV i uppdrag att i samråd med STR fastställa minimigräns
för förarutbildningens längd.

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1981

I motion 1980/81:186 av Anna Wohlin-Andersson och Gunnar Björk i
Gävle (båda c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts beträffande bibehållande av 125 cc som lätt
motorcykel.

I motion 1980/81:266 av Sixten Pettersson (m) yrkas att riksdagen begär att
regeringen framlägger förslag med innebörden att det nuvarande undantaget
i bilbälteslagen för personer i taxibilar att slippa använda bilbältet i framsätet
slopas.

I motion 1980/81:457 av Margit Sandéhn och Maj-Lis Landberg (båda s)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av gällande trafiksäkerhetsbestämmelser.

I motion 1980/81:749 av Tage Adolfsson och Rolf Clarkson (båda m) yrkas
att riksdagen hos regeringen begär sådana ändringar i fordonskungörelsen
att besiktning av brandförsvarets fordon skall ske en gång årligen.

I motion 1980/81:750 av Karl Björzén och Ann-Cathrine Haglund (båda
m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
åldersgränsen för att få köra moped bör höjas till sexton år.

I motion 1980/81:754 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om frivillig överenskommelse om förbättrat reflexskydd på cyklar.

I motion 1980/81:986 av Kurt Hugosson m. fl. (s) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen beträffande
körkortsundervisningen, sättet att bekantgöra nytillkommande trafikbestämmelser
samt skyltsättningen längs våra vägar.

I motion 1980/81:1341 av Lennart Pettersson (s) yrkas att riksdagen uttalar
sig för en intensifierad upplysningskampanj för användning av bilbälte i
bilens baksäte med sikte på obligatorisk användning enligt lag fr. o. m. den 1
januari 1983.

I motion 1980/81:1342 av Sixten Pettersson (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om en utvidgning av 1975 års bilbälteslag innebärande
obligatorisk användning av bilbälte för baksätespassagerare i bilar fr. o. m.
1982 års modell.

Behandlas
utskottets
yttr. s.

21-22

9-10

24-25

Behandlas i

TU 1981/82:19 4 utskottets

yttr. s. hemst. p.

I motion 1980/81:1725 av Sture Ericson m. fl. (s) yrkas att riksdagen hos 9-10 2 d

regeringen begär att vägtrafikkungörelsen ändras så att barn skall ha uppnått
10 års ålder innan de utan vuxens uppsikt tillåts cykla i blandad trafik inom
tätort.

I motion 1980/81:1735 av Essen Lindahl (s) yrkas att riksdagen beslutar att 28 21

hos regeringen anhålla om en undersökning av rökningens betydelse som
riskfaktor vid bilkörning.

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1982

I motion 1981/82:174 av John Johnsson och Kurt Ove Johansson (båda s) 23 15 e

yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer att trafiksäkerhetsverket ges i
uppdrag att utarbeta sådana regler att radio i bil skall vara obligatoriskt i
enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 1981/82:279 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen beslutar att beträffande allmänna riktlinjer för trafiksä- 7-8 1
kerhetsarbetet godkänna vad i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar att beträffande största tillåtna hastighet fastställa 26 19 a

denna till högst 90 km/tim och att högre hastighet endast i undantagsfall får

medges,

3. att riksdagen beslutar att beträffande behörighetsålder för framförande 14 5

av moped fastställa denna till 16 år.

I motion 1981/82:424 av Gertrud Hedberg (fp) yrkas att riksdagen hos 11 2 e

regeringen begär förslag till lagstiftning om en väjningsplikt för bilister vid
obevakade övergångsställen.

I motion 1981/82:780 av Kerstin Anér (fp) yrkas att riksdagen som sin 9-10 2 b

mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
betoningen av barnens säkerhet i trafiken inom ramen för det nordiska
trafiksäkerhetsåret 1983.

I motion 1981/82:784 av Pär Granstedt och Stina Andersson (båda c) yrkas 22 15 a

att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder så att nymonterade
bilbälten kommer att förses med enhetliga lås.

I motion 1981/82:1017 av Ing-Marie Hansson (s) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning i syfte att göra 22 15 b

bilbältena säkrare och enklare att använda,

2. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till en utredning för att 22 15 c

standardisera olika bilmärkens dörrstängningsanordningar ur säkerhetssynpunkt.

26 c

26 b

TU 1981/82:19 5 1

yttr. s. hemst.

I motion 1981/82:1020 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (båda m) 23-24 16 a

yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om längre
intervaller för kontrollbesiktning av privatbilar.

I motion 1981/82:1022 av Gullan Lindblad m. fl. (m, c) yrkas att riksdagen 25-26 18

uttalar sig för att förbudet mot trafik med tyngre lastfordon helt slopas eller
åtminstone förbudet slopas på försök under ett antal år och att studierna av
trafikolyckorna fortsätter.

I motion 1981/82:1382 av Stina Andersson och Pär Granstedt (båda c)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att man bör
pröva möjligheterna att sätta upp skyltar med landskapsnamn enligt
motionens syfte.

I motion 1981/82:1386 av Karl Björzén (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller att trafiksäkerhetsverket får i uppdrag att utreda
möjligheterna att begränsa skyltningen längs våra gator och vägar.

I motion 1981/82:1401 av Göte Jonsson (m) yrkas att riksdagen hos 30-31 25 b

regeringen begär en översyn av gällande bestämmelser innebärande ett
upphävande av den särskilda straffsanktionen för överträdelse av förbudet
att gå mot rött ljus.

I motion 1981/82:1403 av Göthe Knutson m. fl. (m) yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att socialstyrelsen 18
återkallar reformen i de delar som i motionen anges och/eller ändrar
densamma till att följa propositionen och därmed kommunikationsministerns
förslag i dessa avseenden, så att de legitimerade optikerna får
behörighet att utföra synprövning och utfärda intyg för körkortssökande,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att de legitimerade 18
optikerna får den kompletterande utbildning i synfältsprövning som eventuellt
krävs för utfärdande av intyg,

3. att riksdagen beslutar att instruktionen för de legitimerade optikerna 18
ändras i dessa avseenden, om så krävs.

I motion 1981/82:1408 av Britt Mogård (m) yrkas att riksdagen beslutar att 23
bestämmelsen om att personbilar skall vara försedda med strålkastarrengörare
skall utgå.

I motion 1981/82:1419 av Allan Åkerlind (m) yrkas att riksdagen hos 26
regeringen begär att alla generella hastighetsbegränsningar som visar mer än
50 km/tim som högsta tillåtna hastighet och på vägar utanför tätorter skall
vara rekommenderade hastigheter där överträdelse endast skall kunna
beivras om en olycka skett.

15 f

19 b

I motion 1981/82:1832 av Bonnie Bernström och Ylva Annerstedt (båda 30-31 25 a

fp) yrkas att riksdagen beslutar avskaffa straffsanktionen att gå mot rött
ljus.

TU 1981/82:19 6

I motion 1981/82:1844 av Börje Hörnlund (c) yrkas att riksdagen begär att
regeringen vidtar åtgärder i enlighet med motionen som snarast möjliggör att
viltolyckorna kan begränsas.

I motion 1981/82:1845 av Karin Israelsson och Börje Hörnlund (båda c)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Tärnaområdet
bör få tillgång till bilbesiktningsverksamhet en till två dagar i
veckan.

I motion 1981/82:1847 av Elver Jonsson och Erling Bager (båda fp)
yrkas

1. att riksdagen beslutar uttala sig för att när den förbättrade mcförarutbildningen
träder i kraft godkänt förarprov behöver avläggas en
gång,

2. att riksdagen beslutar uttala sig för att regeringen nogsamt följer den
tekniska utvecklingen på mc-området.

I motion 1981/82:1848 av Elver Jonsson och Rolf Sellgren (båda fp) yrkas
att riksdagen beslutar att samarbetsformema för trafiksäkerhetsarbetet
utformas på ett sådant sätt att frivilligorganisationernas medverkan i
trafiksäkerhetsarbetet underlättas.

I motion 1981/82:1852 av Oskar Lindkvist och Mats Hellström (båda s)
yrkas att riksdagen begär att regeringen utreder frågan om möjligheten att
klassa bärgningsbilar med tjänstevikt över 10,5 ton som utryckningsfordon.

I motion 1981/82:1867 av Eric Rejdnell och Elver Jonsson (båda fp) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts angående omkörningsförbud och markeringslinjer samt framlägger
förslag till ändring av föreskrifterna.

I motion 1981/82:1868 av Eric Rejdnell m. fl. (fp) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet
med rehabiliteringsåtgärder för rattfyllerister.

I motion 1981/82:1877 av Rolf Sellgren (fp) yrkas att riksdagen hemställer
hos regeringen om sådana åtgärder som begränsar användningen av
terränggående motorcyklar till endast nyttobruk.

I motion 1981/82:1888 av Margareta Winberg m. fl. (s) yrkas att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
framhållits om behovet av en kartläggning av de samhällsekonomiska
konsekvenserna av skilda alternativ när det gäller bilprovning i glesbygd.

I motion 1981/82:1893 av Bertil Zachrisson m. fl. (s) yrkas

1. att riksdagen beslutar att avslå förslaget att mopedkort skall införas,

2. att riksdagen beslutar att avslå förslaget om obligatorisk utbildningsstart
i trafikskola vid privat förarutbildning,

Behandlas i
utskottets
yttr. s. hemst.
28-29 22

23-24

15-16

29-30

23-24

16 b

23 b

19-20 13 b

23 d

23 c

16 c

6 a

TU 1981/82:19 7	Behandlas utskottets	i
	yttr. s.	hemst
3. att riksdagen beslutar att avslå förslaget att åldersgränsen för privat	15	7
förarutbildare höjs från 21 till 24 år,
4. att riksdagen beslutar att avslå förslaget om särskilt förarprov för tung	15-16	8
motorcykel,
5. att riksdagen beslutar att avslå förslaget om 20-årsgräns för de största	16	9
och tyngsta motorcyklarna,
6. att riksdagen beslutar att avslå förslaget att införa en ny C-behörighet för	17	10 a
singellast bilsförare,
7. att riksdagen beslutar att avslå förslaget att förare med behörighet att	17	10 b
köra buss (DE) också skall få köra singellastbil,
8. att riksdagen beslutar att utmärkning av lastbil med tillkopplad släpvagn	22	15 d
skall vara obligatorisk,
9. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i	20	13 c
motionen anförts om en redovisning av hur det fortsatta trafiksäkerhetsin-

formationsarbetet skall bedrivas.

Utskottet

1 Allmänna riktlinjer

I detta avsnitt behandlar utskottet propositionens avsnitt 2 Målsättning
och ett motionsyrkande.

Föredragande departementschefen erinrar om minskningen av antalet
trafikolyckor på senare år och understryker att denna gynnsamma utveckling
inte får brytas. Den första målsättningen för arbetet med att öka trafiksäkerheten
är sålunda att antalet dödade och skadade i trafiken fortlöpande
skall minskas. Vidare framhålls att antalet olyckor för en viss trafikantgrupp
måste sättas i relation till den omfattning vari dessa trafikanter förekommer i
trafiken och därmed löper risker att dödas eller skadas. En andra målsättning
blir därför att dessa risker fortlöpande skall minskas och att detta skall gälla
för varje grupp av trafikanter. Föredraganden betonar också det angelägna i
att öka trafiksäkerheten särskilt för de oskyddade trafikanterna, som löper
större risker än de skyddade. En utjämning av dessa risker bör eftersträvas,
varför som en tredje målsättning anges att risken att dödas och skadas i
trafiken skall minskas i högre grad för de oskyddade trafikanterna än för de
skyddade. Slutligen understryker föredraganden att även barns och handikappades
trafiksäkerhet särskilt skall beaktas.

Utskottet har ingen invändning mot vad föredraganden sålunda anfört och
tillstyrker regeringens förslag till allmänna riktlinjer för trafiksäkerhetsarbetet
i nu berörd del.

I motion 1981/82:279 (partimotion, vpk) framhålls att frågan om trafiksäkerheten
inte kan ses isolerad från frågan om trafikpolitiken i stort. Den
allmänna målsättningen i arbetet för en ökad trafiksäkerhet måste innefatta
en minskad bilism och därmed en ökad kollektivtrafik.

TU 1981/82:19

Föredraganden framhåller att de av honom angivna allmänna riktlinjerna
för att öka trafiksäkerheten är förenliga med de av riksdagen år 1979
fastställda målen för trafikpolitiken. Utskottet, som gör samma bedömning,
är inte berett att i detta sammanhang överväga en ändrad inriktning av
trafikpolitiken. Härav följer att utskottet avstyrker motionsyrkandet.

2 Trafikantutbildning samt vissa frågor om barns och oskyddade trafikanters
trafiksäkerhet

I detta avsnitt behandlar utskottet propositionens avsnitt 3 Trafikantutbildning,
ett motionsyrkande väckt med anledning av propositionen och fyra
under den allmänna motionstiden 1981 och 1982 väckta motioner om barns
och oskyddade trafikanters trafiksäkerhet.

Trafikantutbildning är enligt propositionen den gemensamma beteckningen
för den trafikundervisning och den träning i lämpligt trafikantbeteende
som bedrivs inom barnomsorg och skola.

Föredraganden framhåller att målsättningen att öka trafiksäkerheten för
de oskyddade trafikanterna innebär krav på dem i fråga om kunskaper,
färdigheter och vilja att ta hänsyn till medtrafikanterna. Barnen blir
självständiga trafikanter i allt lägre åldrar. Om barnen tidigt - genom
samverkan mellan föräldrar, skola och samhällets barnomsorg - får ett riktigt
trafikantbeteende inövat är mycket vunnet i arbetet på en ökad trafiksäkerhet.
För grundskolan kommer fr. o. m. läsåret 1982/83 att gälla en läroplan i
vilken trafik betecknas som ett kunskapsområde av grundläggande betydelse.

Föredraganden erinrar vidare om ett förslag av trafiksäkerhetsutredningen
att bygga ut trafikantutbildningen i gymnasieskolan och att göra den till ett
obligatoriskt ämne. Utbildningen skulle enligt förslaget bl. a. omfatta de
teoretiska kunskaper som krävs för körkort för motorcykel eller personbil
utom rent fordonsanknutna delar. Föredraganden delar skolöverstyrelsens
uppfattning att trafikantutbildning inte bör vara ett obligatoriskt ämne i
gymnasieskolan. Han noterar emellertid med tillfredsställelse att styrelsen
vill verka för en mera omfattande trafikantutbildning än f. n. inom
ungdomsskolans ram. Föredraganden förordar därför att trafikantutbildning
- utan att utgöra ett självständigt ämne - införs i gymnasieskolan i den takt
och utsträckning som den enskilda kommunen bestämmer. Det långsiktiga
syftet därmed bör vara att i princip ersätta den nuvarande teoriundervisningen
vid förarutbildning med trafikantutbildning i gymnasieskolan.

I motion 1981/82:227 (m) yrkas att obligatorisk trafikantutbildning inte
skall införas i gymnasieskolan utan som hittills i sin helhet ligga på
trafikskolorna. Motionärerna befarar att stora olikheter i trafikantutbildningen
mellan skolorna kan uppstå om utbildningen införs stegvis såsom
föredraganden förutsätter.

TU 1981/82:19

Enligt utskottets mening är det värdefullt att skolan söker tillgodose högt
ställda krav på en god allmänbildning för trafikanter av alla slag, t. ex.
fotgängare, cyklister, motorcyklister och bilister. De teori- och förarprov
som krävs för att få körkort säkerställer att de särskilda krav som måste
ställas på motorcyklister och bilister blir uppfyllda. Gymnasieskolan
tillhandahåller redan i dag en trafikantutbildning, om än av skiftande
beskaffenhet i olika kommuner. Det är enligt utskottets mening under alla
förhållanden en mycket angelägen uppgift för skolan att fostra eleverna till
att i trafiken - liksom i all mänsklig samlevnad - visa ansvar, hänsyn och
respekt.

Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört avstyrks motionsyrkandet.

I motion 1981/82:780 (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts angående betoningen av
barnens säkerhet i trafiken inom ramen för det nordiska trafiksäkerhetsåret
1983.

Motionären pekar på en mängd faktorer av betydelse för barnens
trafiksäkerhet - skärpt övervakning av hastighetsbestämmelser, minskad
bilvolym och ökad kollektivtrafik i städerna, trafiksaneringar i syfte att skapa
skyddade bostadszoner, hastighetsbegränsningar och varningsmärken vid
daghem, skolor och fritidshem samt krav på bilbälte med bälteskudde för
äldre barn.

I motion 1980/81:457 (s) pekas på de risker som barn löper när de på ett
oskyddat sätt färdas i daghemspersonals bilar i samband med utflykter.
Motionärerna yrkar att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
gällande trafiksäkerhetsbestämmelser.

I motion 1980/81:1725 (s) yrkas att vägtrafikkungörelsen bör föreskriva att
barn under tio års ålder inte utan vuxens uppsikt får cykla i blandad trafik
inom tätort. Motionärerna pekar på forskningsresultat som visar att yngre
barn helt enkelt saknar förmågan att bedöma den totala trafiksituation de
befinner sig i. De felbedömer avstånd, hastigheter, bromssträckor, och de
har inte överblick i trafiken. Omkring 1 000 förskolebarn skadades, många
blev invalider, eller dödades när de cyklade i trafiken under 1970-talet.
Närmare 6 000 barn i åldrarna 7 till 14 år skadades eller dödades när de
cyklade i trafiken under samma årtionde.

De tre motionerna behandlar enligt utskottets mening frågor av betydelse
för barnens trafiksäkerhet. Som framgår ovan under avsnittet Allmänna
riktlinjer delar utskottet föredragandens uppfattning att barnens och de
oskyddade trafikanternas trafiksäkerhet bör ägnas särskild uppmärksamhet.
År 1983 blir ett nordiskt trafiksäkerhetsår. Gemensamma nordiska aktiviteter
blir informationskampanjer och seminarieserier med särskild inriktning
på de oskyddade trafikanterna. Seminarieserierna kommer att ägnas åt

1* Riksdagen 1981182. 15 sami. Nr 19

TU 1981/82:19

teman som ”Barn och trafik”, ”Cyklisters trafiksäkerhet” och ”Bilens aktiva
och passiva säkerhet”. I Sverige kommer trafiksäkerhetsorganisationer,
studieförbund och en rad andra organisationer att engageras i arbetet.
Trafiksäkerhetsverket har startat en informationskampanj angående barns
trafiksäkerhet ”Barn i trafiken”. Kampanjen är planerad att pågå under hela
1980-talet. Trafikmiljön, vuxna trafikanters attityder och beteenden samt
barnens utbildning och träning är tre områden som ägnas särskild uppmärksamhet.
Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF) bedriver
också informationsverksamhet med bl. a. särskild inriktning på barnen.

All denna planerade eller pågående verksamhet är enligt utskottets
mening av stor betydelse och torde tillgodose de tre motionernas syften. De
frågor som behandlas i motionerna synes i huvudsak vara sådana att de
naturligen faller inom ramen för verksamheten under det nordiska trafiksäkerhetsåret.
Någon ytterligare riksdagens åtgärd, som har föreslagits i
motion 1981/82:780 (fp), torde därför inte behövas.

Inom ramen för kampanjen ”Barn i trafiken” anordnar trafiksäkerhetsverket
bl. a. konferenser med kommuner. Därvid fäster verket kommunernas
uppmärksamhet på t. ex. de risker för barnen som daghemsutflykter kan
innebära i fall som anges i motion 1980/81:457 (s). Bilbälten med
bälteskuddar utgör ett gott skydd för många barn. Om kommunerna utrustar
daghemmen med bälteskuddar att användas vid utflykter med personalens
bilar torde mycket vara vunnet för att öka barnens säkerhet. Så har också
skett i viss utsträckning, enligt vad utskottet har erfarit. Utskottet förutsätter
att inte bara kommunerna utan även socialstyrelsen, som utövar tillsyn över
daghemsverksamheten, ägnar den i motionen väckta frågan uppmärksamhet.
En ökad samverkan mellan föräldrar och daghemspersonal bör också
kunna bidra till en godtagbar lösning av problemet. Någon riksdagens åtgärd
synes därför inte f. n. påkallad.

Föräldrarnas ansvar och medvetenhet är enligt utskottets mening faktorer
av mycket stor betydelse för den fråga som behandlas i motion 1980/81:1725
(s). Mindre barns oförmåga att klara sig själva i trafiken är oomtvistad. Det
har också framhållits att mindre barn i motoriskt avseende inte är tillräckligt
utvecklade för att utföra den samordning av rörelser som är nödvändig för att
kunna vistas i trafiken. Alla småbarnsföräldrar påminns dagligen om att
deras barn inte är ”små vuxna”. Men betydelsen av ökad insikt hos alla vuxna
om barns särart och begränsningar kan inte nog understrykas. Småbarnsföräldrar
torde dock vara särskilt mottagliga för information om de risker som
barnen löper i trafiken. Utskottet utgår vidare från att kommunerna
fortsätter sina ansträngningar att förbättra barnens trafikmiljö och att
tillhandahålla lämplig information och undervisning. I sistnämnda avseende
spelar också NTF och andra frivilligorganisationer en viktig roll. Med
hänvisning till vad sålunda anförts bör motionen inte f. n. föranleda någon
riksdagens åtgärd.

TU 1981/82:19

I motion 1981/82:424 (fp) yrkas att regler införs om väjningsplikt för
bilister vid obevakade övergångsställen. Enligt motionären har nuvarande
bestämmelser det felet att de lägger ett ansvar på fotgängarna. Personer med
synsvårigheter, äldre människor och inte minst barn har svårt att vid
obevakat övergångsställe visa den ”försiktighet som betingas av avståndet till
och hastigheten hos fordon som närmar sig övergångsstället”. Motionären
hänvisar också till andra bestämmelser i vägtrafikkungörelsen som ålägger
förare att visa särskild hänsyn mot barn, åldringar och personer som av yttre
tecken att döma lider av nedsatt syn. Vidare hänvisas till bestämmelsen att
”förare som närmar sig obevakat övergångsställe skall anpassa hastigheten så
att han ej åstadkommer fara för gående som befinner sig på övergångsstället
eller står i begrepp att beträda detta”. Det stora antalet olyckor vid
obevakade övergångsställen visar att de regler som sålunda gäller för
motorförare inte är tillräckligt stränga.

Nuvarande regler utgör enligt utskottets mening en lämplig avvägning av
de krav som - enligt vad som framgår ovan - måste ställas på både skyddade
och oskyddade trafikanter. Utskottet avstyrker därför motionen.

3 Mopedfrågor

I detta avsnitt behandlar utskottet propositionens avsnitt 4 Mopeden och
dess förare samt sex motionsyrkanden.

3.1 Mopedregistrering

Trafiksäkerhetsutredningen har föreslagit att alla mopeder i Sverige skall
registreras. Registrering krävs enligt utredningen för att trafikövervakningen
skall kunna fungera väl. Om övervakningen blir bättre följs också
trafikreglerna bättre. Vidare motverkas trimning. Om mopedens ägare kan
identifieras kan man också lättare påträffa sådana mopedister som begår
trafikförseelser eller grövre brott, t. ex. väskryckning.

Föredraganden ansluter sig till utredningens överväganden och tillägger
att en registrering kan bidra till att minska antalet mopedstölder. Han
framhåller dock att det främst är de unga mopedisterna som skapar problem.
En registrering kan uppfattas som onödig av äldre, laglydiga mopedister.
Den bör därför bli obligatorisk endast för nya mopeder och i övrigt vara
frivillig.

Enligt motion 1981/82:227 (m) bör förslaget om registrering av mopeder
avvisas. Motionärerna accepterar ökade kostnader för ökad trafiksäkerhet,
men de betvivlar att den effekten nås. Det främsta resultatet blir i stället ökat
byråkratiskt krångel.

I motion 1981/82:230 (m) yrkas att riksdagen beslutar om obligatorisk
registrering i enlighet med trafiksäkerhetsutredningens förslag. Föredragan -

TU 1981/82:19

dens förslag är osmidigt och innebär att det kommer att ta mycket lång tid
innan alla mopeder finns i register.

Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt föredraganden talar
för registrering av mopeder. Härav följer att motion 1981/82:227 (m) i nu
berörd del avstyrks.

Utskottet delar också uppfattningen - enligt motion 1981/82:230 (m) - att
en begränsad registrering är förenad med vissa olägenheter. Registreringens
brottsförebyggande syfte motverkas - låt vara övergångsvis - om denna
endast omfattar nya mopeder. Mopedens ålder torde sakna betydelse för
förarens benägenhet att begå trafikförseelser eller grövre brott. Och det är
inte bara nya mopeder som trimmas eller stjäls. Enhetliga regler synes
dessutom innebära fördelar inte minst från rättvisesynpunkt. Härtill kommer
att en registrering av alla mopeder gör det möjligt att nå flertalet mopedister
med information särskilt riktad till dem (jfr nedan). Med hänvisning till vad
sålunda anförts om mopedregistrering tillstyrker utskottet motionsyrkandet
och avstyrker de av regeringen förordade riktlinjerna.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

3.2 Mopedkort

Enligt trafiksäkerhetsutredningen bör ett kompetensbevis krävas för
rätten att få köra moped. Beviset skulle utgöras av ett mopedkort.
Kompetenskravet skulle inledningsvis endast avse dem som efter kravets
införande fyller 15 år. Det skulle också, till en början, bara gälla teoretiska
kunskaper att förmedlas - och prövas - av skolan. Det långsiktiga målet är
enligt utredningen att kommunerna svarar för såväl teoretisk som praktisk
utbildning. Till kompetenskravet knyter utredningen ett krav att alla
mopedförare - utom körkortshavare - som vid det förstnämnda kravets
införande fyllt 15 år skall ha mopedkort. Under ett ettårigt inledningsskede
skulle kortet kunna anskaffas av sådana personer efter en enkel ansökan utan
kompetensprövning. Därmed skulle det bl. a. bli möjligt att nå alla
mopedister med information särskilt riktad till dem. Efter inledningsskedet
skulle ådagalagd kompetens vara en förutsättning för att få mopedkort.

Föredraganden framhåller att den nya läroplanen för grundskolan gör det
naturligt att trafikantutbildningen på högstadiet särskilt inriktas på mopedkörning.
Han erinrar vidare om att remissopinionen varit negativ till tanken
att utbildningen och prövningen av unga mopedförare till en början endast
skulle avse teorikunskaper. Föredraganden skulle också för sin del gärna se
att utbildningen redan från början omfattade såväl teoretiska som praktiska
kunskaper. Han konstaterar emellertid - utan att förbigå de insatser som görs
av flera kommuner och frivilligorganisationer - att varken skolan eller någon
annan f. n. kan tillhandahålla en kostnadsfri utbildning med den för hela
landet enhetliga kvalitet och omfattning som fordras. Utformningen av

TU 1981/82:19

utbildningen måste därför utredas och fastställas innan krav på mopedkort
kan införas. Ett beslut om principen att ådagalagd kompetens skall vara en
förutsättning för rätt att föra moped bör emellertid fattas redan nu, till
vägledning för det erforderliga utredningsarbetet. Kompetenskravet bör
dock endast avse dem som efter dettas införande fyller 15 år. För dem skulle
ett mopedkort - med egenskap av kompetensbevis - ha den trafiksäkerhetsfrämjande
betydelsen att det skulle framstå som något i sig eftersträvansvärt.
Tidpunkten för införande av mopedkort kan inte anges nu och inte heller den
närmare utformningen av reglerna. För dem som vid kompetenskravets
införande redan fyllt 15 år bör emellertid inte något krav på mopedkort
gälla.

I motion 1981/82:227 (m) och motion 1981/82:1893 (s) yrkas att riksdagen
avslår förslaget att mopedkort skall införas. I den förstnämnda motionen
framhålls att de av trafiksäkerhetsutredningen beräknade kostnaderna -7,5-30 milj. kr. i inledningsskedet och därefter 0,75-3 milj. kr. per år - synes
underskattade. De nackdelar som kostnaderna och den ökade byråkratiska
belastningen innebär motsvaras inte av fördelar i form av ökad trafiksäkerhet.
Även i motion 1981/82:1893 (s) varnas för onödig byråkratisering.
Motionärerna finner det vidare mycket angeläget att utbildningen av
mopedförare byggs ut och att den omfattar både teori och praktik.
Mopedförarna bör dock kunna tillgodogöra sig utbildningen utan att krav
ställs på mopedkort.

Av propositionen framgår inte hur mopedkort skall kunna förvärvas av
den som efter reglernas ikraftträdande fyllt 15 år men som underlåtit att
tillgodogöra sig den utbildning som skolan eller någon annan erbjuder.
Utskottet delar uppfattningen att ett införande av mopedkort synes förenat
med omotiverat stora kostnader och administrativa besvär. En bättre
utbildning av mopedförare än f. n. bör kunna ge ett större bidrag till ökad
trafiksäkerhet. Med hänvisning till vad sålunda anförts om mopedkort
tillstyrker utskottet motionsyrkandena och avstyrker regeringens förslag.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

I motion 1981/82:230 (m) yrkas att riksdagen beslutar att mopedkort i
enlighet med trafiksäkerhetsutredningens förslag skall införas.

Som framgår av redogörelsen för utredningens förslag innebär detta bl. a.
att det kompetensbevis som mopedkortet är avsett att utgöra måste förvärvas
av personer som inte ådagalagt den kompetens som är i fråga. Kortet skulle
med andra ord i vissa fall bevisa en kompetens, i andra fall endast en
identitet. Utskottet vill inte medverka till genomförandet av ett dylikt förslag
och avstyrker därför motionsyrkandet.

TU 1981/82:19

3.3 Höjd behörighetsålder för förande av moped

I motion 1980/81:750 (m) och i motion 1981/82:279 (partimotion, vpk)
yrkas att behörighetsåldem för framförande av moped höjs till 16 år. I båda
motionerna hänvisas till erfarenheter från Danmark, där en motsvarande
höjning av behörighetsåldem medförde en avsevärd minskning av antalet
mopedolyckor.

Föredraganden finner det angeläget att utbildningen av mopedförare
knyter an till skolundervisningen. Han vill därför inte förorda att åldersgränsen
höjs.

Utskottet gör samma bedömning och avstyrker motionsyrkandena.

4 Körkortsfrågor

I detta avsnitt behandlar utskottet propositionens avsnitt 5 Förarutbildning
och 6 Körkort i tung trafik samt 17 motionsyrkanden.

4.1 Obligatorisk utbildningsstart i trafikskola

Föredraganden framhåller att han inte vill upphäva rätten att ge privat
körkortsundervisning. Privatutbildningen kan dock förbättras. Särskilt
angeläget är att körkortsaspiranten får en riktig utbildningsstart. Erfarenheten
visar att man vid privat förarutbildning lätt kommer fel från början.
Trafikskolefolk omvittnar hur svårt det är att rätta till från början inlärda fel.
För att man skall komma till rätta med dessa förhållanden bör enligt
föredraganden utbildningsstarten obligatoriskt ske i en trafikskola. Ett
lämpligt antal obligatoriska lektioner föreslås bli fyra. Därmed får eleven den
rätta inriktningen på sin utbildning.

I motion 1981/82:233 (fp) framhålls att olika individers utbildningsbehov
varierar. Många körkortsaspiranter skulle behöva flera obligatoriska lektioner
än det föreslagna antalet fyra. Andra kan behöva färre lektioner.
Motionärerna yrkar därför att antalet obligatoriska lektioner i trafikskola
inte bör fixeras.

I motionerna 1981/82:228 (m) och 1981/82:1893 (s) yrkas att riksdagen
avslår regeringens förslag. I båda motionerna framhålls att ett genomförande
av förslaget skulle leda till avsevärt ökade kostnader och svårigheter särskilt
för glesbygdsbefolkningen, som ofta har långa avstånd till en trafikskola.

Utskottet delar den i de båda sistnämnda motionerna uttalade uppfattningen.
Härav följer att utskottet tillstyrker yrkandena i fråga och avstyrker
regeringens förslag. Därmed avstyrks också motion 1981/82:233 (fp) i nu
berörd del.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

TU 1981/82:19

4.2 Skärpta krav på privata körkortsutbildare

Enligt nuvarande regler skall en privat utbildare bl. a. ha fyllt 21 år och
innehaft körkort i tre år för fordon av det slag som utbildningen avser.

Föredraganden framhåller att det är en krävande uppgift att fungera som
lärare i bil utan det dubbelkommando som trafikskolornas bilar är utrustade
med. Ökad mognad och längre erfarenhet hos den private utbildaren är
därför önskvärda. Föredraganden förordar att åldersgränsen ändras till 24 år
och kvalifikationstiden till fem år. Privata utbildare bör också föra
utbildningskort på sätt som sker vid trafikskolorna.

I motion 1981/82:1893 (s) yrkas att riksdagen avslår regeringens
förslag.

Utskottet delar emellertid föredragandens uppfattning och avstyrker
därför motionsyrkandet.

4.3 Särskilt förarprov för tung motorcykel

Utskottet vill först erinra om att nuvarande regler innebär att körkort för
motorcykel kan förvärvas av den som fyllt 16 år. Körkortshavaren får dock
inte köra tung motorcykel förrän han fyllt 18 år. En tung motorcykel har en
motor vars slagvolym överstiger 125 kubikcentimeter. Om slagvolymen
understiger 125 kubikcentimeter är det fråga om en lätt motorcykel.

Föredraganden framhåller att motorcyklisterna är den mest olycksdrabbade
trafikantgruppen. Antalet motorcyklar ökar starkt, och de blir allt
större och snabbare. Denna utveckling har satt sina spår i olycksstatistiken.
Motorcyklisternas utbildning kräver därför särskild uppmärksamhet. Det är
stor skillnad mellan att köra lätt och tung motorcykel. Blivande förare av de
tyngre motorcyklarna bör få vänj a sig vid fordonen under sakkunnig ledning.
Utbildningen bör inledas med fyra obligatoriska lektioner i en trafikskola.
För privata utbildare av motorcyklister bör dessutom gälla samma skärpta
krav som föreslagits gälla vid privat utbildning för körkort för bl. a. personbil
(jfr ovan). För utbildningen av motorcyklister får man f. n. i hög grad lita till
de frivilliga motorcykelorganisationerna. Så bör enligt föredraganden bli
fallet även i fortsättningen. Därvid kan dock viss ojämnhet i utbildningen
uppkomma. Denna motverkas genom ett väl upplagt förarprov, varvid
brister i utbildning och körvana kan avslöjas. Föredraganden förordar därför
att den som vill få behörighet att föra tung motorcykel skall avlägga
förarprov.

I motionerna 1981/82:227 (m), 1981/82:1893 (s), 1981/82:228 (m) och
1981/82:1847 (fp) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag. Enligt de två
förstnämnda motionerna grundas förslaget på felaktiga slutsatser av tillgängliga
statistiska uppgifter. Någon statistik som visar ett samband mellan
olycksfrekvens och motorcykelns storlek finns inte. Förbättrad grundutbild -

TU 1981/82:19

ning och fortbildning samt ett aktivt trafiksäkerhetsarbete torde innebära
bättre resultat för motorcyklisterna än regeringens förslag. Behovet av
förbättrad grundutbildning påpekas också i motion 1981/82:1847 (fp). I
motionerna 1981/82:227 (m) och 1981/82:228 (m) framhålls vidare att skärpta
krav på körkort för lätta motorcyklar synes ändamålsenliga.

Utskottet är för sin del inte heller övertygat om att ett genomförande av
förslaget skulle medföra någon ökning av trafiksäkerheten. Utskottet, som
delar motionärernas uppfattning om behovet av förbättrad grundutbildning
och fortbildning, tillstyrker därför de motionsyrkanden som nu är i fråga och
avstyrker regeringens förslag. Utskottets inställning till frågorna om
obligatorisk utbildningsstart i trafikskola och skärpta krav på körkortsutbildare
är densamma som angivits ovan.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

4.4 Höjd behörighetsålder för förande av vissa tunga motorcyklar

Enligt föredraganden bör gränsen mellan tunga och vissa tunga motorcyklar
dras vid en motorns slagvolym som bör ligga någonstans mellan 500 och
600 kubikcentimeter.

Föredraganden är oroad över olycksutvecklingen när det gäller de största
motorcyklarna. Många 18- och 19-åringar drabbas. För att köra de tyngsta
motorcyklarna krävs en mognad och en ansvarskänsla som i allmänhet följer
med ökad ålder. För rätt att köra de tyngsta motorcyklarna bör därför krävas
att föraren fyllt 20 år.

I motionerna 1981/82:227 (m) och 1981/82:1893 (s) yrkas att riksdagen
avslår regeringens förslag. Motionärerna åberopar samma skäl som anförts
mot förslaget om särskilt förarprov för tung motorcykel. I den sistnämnda
motionen framhålls vidare att 18-19-åringar med motorcykelkörkort är
mindre inblandade i olyckor än vad deras körkortsandel visar. Däremot är
18-19-åriga bilförare betydligt mer olycksdrabbade än motorcyklister i
samma åldersgrupp.

Utskottets inställning till detta förslag är densamma som till förslaget om
särskilt förarprov för tung motorcykel. Härav följer att utskottet tillstyrker
de motionsyrkanden som nu är i fråga och avstyrker regeringens förslag.

Vad utskottet nu har anfört bör ges regeringen till känna av riksdagen.

4.5 Körkort i tung trafik

Föredraganden föreslår att den av riksdagen år 1971 beslutade körkortsreformen,
som är endast delvis genomförd, skall ändras så att den som kör
tung lastbil utan släpfordon (singellastbil) inte skall behöva ha körkort med
behörighet (E) för släpfordon. Riksdagens beslut innebär stora krav på

TU 1981/82:19

utbildningskapaciteten. Utbildningen avses omfatta inte bara körskicklighet
utan också yrkesfärdigheter såsom lasthantering, kundservice och lämpligt
utnyttjande av fordonet. Kostnaderna för att ge denna yrkesinriktade
utbildning inom arbetsmarknadsutbildningen ofh gymnasieskolan beräknas
komma att uppgå till 155 milj. kr. per år. Många av dem som yrkesmässigt
kör lastbil kommer dock aldrig att behöva köra med släpfordon tillkopplat.
Riksdagsbeslutet skulle därför medföra en utbildning som i stor utsträckning
går utöver behovet. Med hänsyn härtill och till de dryga utbildningskostnaderna
föreslår föredraganden att en ny körkortsbehörighet (C) införs för
singellastbilar. Utbildningen för denna behörighet skulle inte vara yrkesinriktad.
Med tanke på trafiksäkerheten är det en god behörighetsutbildning
som är väsentlig. Vidare föreslås att de som har behörighet att köra buss
(DE) också skall få köra singellastbil, eftersom körtekniken är likartad.

I motion 1981/82:1893 (s) yrkas att riksdagen avslår de båda förslagen. I
likhet med de anställdas organisationer anser motionärerna att körkortsreformen
bör genomföras. Yrkesutbildningen är viktig för dem som arbetar
som förare i yrkesmässig trafik. Svenska åkeriförbundet och Biltrafikens
arbetsgivareförbund delar motionärernas uppfattning.

Mot bakgrund av vad föredraganden anfört tillstyrker utskottet regeringens
förslag och avstyrker de motionsyrkanden som är i fråga. Även utskottet
vill emellertid understryka vikten av en god yrkesutbildning - i förening med
en rationell resursanvändning - för dem som arbetar som förare i yrkesmässig
trafik. Utbildningen bör dock vara anpassad till det verkliga behovet.

4.6 Synprövning i körkortsärenden

Riksdagen godkände i november 1981 vissa riktlinjer i fråga om hälso- och
nykterhetsprövningen i körkortsärenden (prop. 1981/82:9, TU 1981/82:2,
rskr 1981/82:12). Riktlinjerna innebar främst att den då obligatoriska
läkarundersökningen skulle slopas för dem som söker körkort för motorcykel
eller personbil. Det skulle normalt räcka med en hälsodeklaration och ett
synprov. I propositionen uttalade föredragande departementschefen att
synfältsprövning och synskärpeprövning borde få utföras av t. ex. legitimerade
optiker. Härför krävdes vissa utbildningsinsatser. Sedan lämplig
apparatur hade tagits fram kunde sådan synprövning som avgör om närmare
undersökning behövs kanske göras vid trafikskolorna. Det ankom på
socialstyrelsen att närmare pröva den frågan. Departementschefen förordade
att kravet på läkarundersökningen skulle slopas den 1 januari 1982 och
förutsatte att under den närmaste tiden därefter allt fler optiker skulle få
behörighet att utföra synprövning. Propositionens riktlinjer innebar att
ändringar behövde göras i bl. a. socialstyrelsens föreskrifter för legitimerade
optiker.

1** Riksdagen 1981182. 15 sami. Nr 19

TU 1981/82:19

I motion 1981/82:1403 (m) framhålls att de sålunda angivna riktlinjerna
inte har följts av socialstyrelsen. Av de anvisningar som styrelsen har utfärdat
- med anledning av riksdagens beslut - framgår att personal vid trafikskolor,
men inte optiker, får utföra sådan synprövning i körkortsärenden som avgör
om närmare undersökning behövs.

Kommunikationsministern har i februari 1982 - med anledning av en
interpellation - upplyst riksdagen om att socialstyrelsen är i färd med att
omarbeta bl. a. sina anvisningar så att de på ett entydigare sätt skall ge
besked om riksdagsbeslutets innehåll. Utskottet vill i detta sammanhang
understryka värdet av att såväl trafikskolorna som de legitimerade optikerna
använder en säker, enkel och billig synprövningsmetod. Ett genomförande
av denna metod förutsätter anpassade utbildningsinsatser såväl för trafikskolornas
personal som för de legitimerade optikerna.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

4.7 Övriga körkortsfrågor

I motion 1981/82:233 (fp) varnas för vådorna av en s. k. intensivutbildning
för körkortsaspiranter. I all inlärning betonas vikten av att under en längre
tid ge repetition och möjlighet för kunskaperna att mogna. Motionärerna
yrkar därför att trafiksäkerhetsverket ges i uppdrag att i samråd med Sveriges
trafikskolors riksförbund fastställa en minimigräns för förarutbildningens
längd.

Enligt vad utskottet erfarit har trafiksäkerhetsverket ägnat den i motionen
väckta frågan ett ingående studium. Man har därvid funnit att intensivutbildningen
inte är förenad med några påtagliga olägenheter.

Utskottet ser inget skäl att ifrågasätta verkets bedömning. Motionsyrkandet
avstyrks därför.

I motion 1980/81:986 (s) framhålls att körkortsutbildningen ställer onödigt
stora krav på teoretiska kunskaper. Den som tar körkort enbart för bil bör
inte behöva belasta minnet med mängder av regler som gäller t. ex. tung
trafik. Kunskapskrav av den typen borde utgå och ersättas med väsentligare
frågor.

Enligt vad utskottet har erfarit pågår f. n. i trafiksäkerhetsverket en
översyn av de krav på teoretiska kunskaper som bör gälla för körkort.
Avsikten är att i större utsträckning än f. n. begränsa kraven till den
körkortsbehörighet som är i fråga. I avvaktan på resultatet av denna översyn
synes motionen, i nu berörd del, böra lämnas utan åtgärd.

TU 1981/82:19

5 Organisatoriska frågor

I detta avsnitt behandlar utskottet propositionens avsnitt 8 Information
och 13 Den framtida organisationen samt tre motionsyrkanden.

Föredragandens överväganden i denna del utgår från tanken att trafiksäkerhetsinformation
är av två slag: dels sakinformation som hämtar sin näring
i rättsregler och som talar till allmänheten i imperativ, dels pläderande
information, som vädjar till trafikanterna att lära sig mer, uppträda bättre
och vara vänligare mot varandra. Sakinformationen är en naturlig myndighetsuppgift
för trafiksäkerhetsverket. Den pläderande informationen utförs
lämpligare inom ramen för det frivilliga arbete som med brett folkligt stöd
utförs av Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF).
Trafiksäkerhetsverkets medel för sådan pläderande information som inte har
anknytning till lagstiftning bör därför efter hand - under tre år - överföras till
NTF, som står i kontakt med regionala och lokala trafiksäkerhetsorgan och
med en mängd medlemsorganisationer. En sådan omfördelning löser de
samverkansproblem som kan ha förekommit och minskar risken för
dubbelarbete. Medelsförstärkningen bör av NTF användas främst för större
insatser på det regionala och lokala planet. Föredraganden betonar att detta
är viktigt inte minst för att det nordiska trafiksäkerhetsåret skall nå önskat
resultat.

Föredraganden framhåller vidare att trafiksäkerhetsverkets övergripande
samordnings- och planeringsfunktion i trafiksäkerhetsfrågor gör det angeläget
att verket har goda kontakter med berörda myndigheter och organisationer.
Det nuvarande registerrådet bör avvecklas och ersättas av ett till
verket knutet råd för samordning och planering med uppgift att ge det för
myndigheter och organisationer gemensamma trafiksäkerhetsarbetet en
fastare form. Därigenom kan man få till stånd det samråd som behövs för att
genomföra en övergripande planering av detta arbete. Rådet kan i sin
långtidsplanering se till att statliga besparingsmål iakttas.

I motion 1981/82:229 (m) yrkas att riksdagen avslår förslaget till ändrad
arbetsfördelning i fråga om trafiksäkerhetsinformation. En överföring av
informationsmedel till NTF skulle innebära att man tog pengar från en
fungerande enhet för att bygga upp en regional NTF-administration. Risken
är stor att det inte blir pengar över till en aktiv trafiksäkerhetsinformation.
Trafiksäkerhetsverket har redan en väl fungerande regional organisation och
ett gott samarbete med kommunerna genom de kommunkonferenser som
verket anordnar.

I motion 1981/82:1848 (fp) yrkas att riksdagen beslutar att samarbetstormer
för trafiksäkerhetsarbetet utformas så att de frivilliga organisationernas
medverkan underlättas. En överföring av informationsmedel från trafiksäkerhetsverket
till NTF får inte medföra en minskning av det stöd som andra
frivilligorganisationer får från verket. Samarbetsformerna mellan NTF och

TU 1981/82:19

övriga frivilligorganisationer bör fastställas så att statliga medel som ställs till
förfogande för ökad trafiksäkerhet ger största möjliga utbyte.

I motion 1981/82:1893 (s) framhålls att årets budgetproposition innebär en
stark minskning av anslagen för trafiksäkerhetsinformation. Vidare framgår
det inte av propositionen hur trafiksäkerhetsverkets informationsverksamhet
skall krympas, vilka omdisponeringar som skall göras och vilka
rationaliseringsvinster som därigenom skall uppnås. Verket har en långtidsplan
för sin informationsverksamhet som sträcker sig över hela 1980-talet.
Genom minskade anslag till denna verksamhet torde även informationen via
massmedia komma att minska, till förfång för svaga grupper i samhället.
Motionärerna har ingen invändning mot att en del av trafiksäkerhetsverkets
verksamhet överförs till NTF. Men den totala anslagsvolymen får inte
minska och osäkerheten om vilka delar av informationen som skall bortfalla
måste undanröjas. Regeringen bör se till att en planerad genomgång görs av
hur trafiksäkerhetsinformationen skall bedrivas. Ingen väsentlig informationsuppgift
bör få utgå. Trafiksäkerhetsverkets stöd till t. ex. Motorförarnas
helnykterhetsförbund får inte äventyras. Riksdagen bör få en redogörelse för
resultatet av denna genomgång senast i 1983 års budgetproposition.

Utskottet delar uppfattningen att trafiksäkerhetsintressets förankring i en
bred folkopinion utgör en tillgång som på allt sätt bör tillvaratas för att främja
en ökad trafiksäkerhet. Information är en åtgärd som kan användas mot
nästan varje trafiksäkerhetsproblem. NTF och andra frivilliga organisationer
tillhandahåller i stor utsträckning sådan information för att söka tillgodose
ett nära nog omättligt behov. Den omfördelning av roller och resurser i
informationsverksamheten som föredraganden förordar synes mot den
angivna bakgrunden naturlig. Medlemmar i NTF är 71 riksorganisationer, 24
länsförbund för trafiksäkerhet samt trafiksäkerhetsföreningama i Stockholm,
Göteborg och Malmö. Trafiksäkerhetsnämnder i bortemot 200
kommuner och trafiksäkerhetsråd i 50 kommuner innebär goda samarbetsmöjligheter
för NTF på det lokala planet. Något behov av att bygga upp en
regional eller lokal organisation synes sålunda inte föreligga.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1981/82:229
(m).

Med anledning av de två övriga motioner som nu är i fråga vill även
utskottet framhålla vikten av att frivilligorganisationerna på trafikområdet
får fortsatt stöd för sin trafiksäkerhetsfrämjande verksamhet. Utskottet
delar vidare uppfattningen om betydelsen av trafiksäkerhetsinformation via
massmedia. Dessa frågor bör enligt utskottets mening klarläggas av
regeringen och redovisas för riksdagen i samband med den vidare förändringen
av informationsverksamheten på trafiksäkerhetsområdet. Utskottet
förutsätter att så sker. Ifrågavarande motionsyrkanden synes därför kunna
lämnas utan åtgärd.

TU 1981/82:19

Utskottet har ingen invändning mot att det till trafiksäkerhetsverket
knutna registerrådet avskaffas och att ett råd för samordning och planering
upprättas.

Med hänvisning till vad sålunda anförts om organisatoriska frågor
tillstyrker utskottet de av regeringen förordade principerna för trafiksäkerhetsarbetets
organisation i nu berörda delar.

6 Övriga motionsyrkanden

Propositionen innehåller bl. a. ett avsnitt 10 Vissa frågor angående
motorfordon, ett avsnitt 11 Vissa andra trafiksäkerhetsfrågor och ett avsnitt
12 Viltolyckorna i trafiken. Avsnitten behandlar till en del frågor som
omfattas av återstående motionsyrkanden. Utskottet behandlar i det
följande dessa yrkanden.

6.1 Bilbälten och annan bilutrustning

I de under den allmänna motionstiden år 1981 väckta motionerna
1980/81:1341 (s) och 1980/81:1342 (m) samt i motion 1981/82:231 (m)
framställs yrkanden om obligatorisk användning av bilbälten i baksäten på
personbilar. I de båda förstnämnda motionerna framhålls att tvingande
regler bör föregås av en upplysningskampanj. Den sistnämnda motionen
kompletteras av ett andrahandsyrkande - att nuvarande bestämmelser om
bilbälten i baksätet bör upphävas - om riksdagen inte beslutar om
obligatorisk användning.

Enligt föredraganden är nyttan av bilbälten i baksätet ovedersäglig. De
används dock i alltför liten omfattning. Användningen ökar genom
information. Så skedde innan nuvarande bestämmelser om obligatorisk
bältesanvändning i framsätet infördes. Erfarenheten talar sålunda för att
frivillighet - sporrad av upplysning - bör prövas före obligatorisk användning.

Utskottet delar föredragandens uppfattning och förutsätter att en målmedveten
informationsverksamhet bedrivs för att bältesanvändningen skall
öka. Med hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet motionerna
1980/81:1341 (s), 1980/81:1342 (m) och 1981/82:231 (m) yrkande 1.

Utskottet avstyrker även andrahandsyrkandet i motion 1981/82:231
(m).

I den under den allmänna motionstiden år 1981 väckta motionen
1980/81:266 (m) yrkas att det undantag som nu gäller i taxibilar från
skyldigheten att använda bilbälte i framsätet skall slopas, i första hand för
passageraren och i andra hand för föraren.

Av propositionen framgår att förstahandsyrkandet avses bli tillgodosett.

TU 1981/82:19

Vad gäller den fråga som omfattas av andrahandsyrkandet hänvisar
föredraganden till taxiförarnas ljumma intresse av att använda bilbälte. Han
vill därför inte nu införa tvingande regler utan förordar samverkan med
branschens organisationer i syfte att söka ändra taxiförarnas inställning.

Utskottet, som delar föredragandens uppfattning, vill framhålla att ett gott
föredöme från taxiförarnas sida synes vara ägnat att öka den allmänna
bältesanvändningen.

Med hänvisning till det anförda synes motionen kunna lämnas utan
åtgärd.

I motion 1981/82:784 (c) yrkas att nymonterade bilbälten förses med
enhetliga lås. I motion 1981/82:1017 (s) yrkas att utredningar görs dels om
sätt att göra bilbälten säkrare och enklare att använda, dels om standardisering
av olika bilmärkens dörrstängningsanordningar. Okunnighet om
bältes- och dörrlåsens funktion kan innebära att passageraren i en kritisk
situation inte tillräckligt snabbt kan spänna av sig bältet och ta sig ur
bilen.

Utskottet har tidigare (se bl. a. TU 1979/80:25) behandlat frågan om
enhetliga lås på bilbälten. Utskottet har därvid framhållit det angelägna i att
det internationella standardiseringsarbetet på detta område påskyndas.
Resultat har - enligt vad utskottet erfarit - nåtts så till vida som bälteslåsens
utlösningsmekanismer numera skall markeras på ett enhetligt sätt. Ensidigt
svenska regler - som föreslås i den förstnämnda motionen - bör enligt
utskottets mening undvikas. Även frågan om enhetliga dörrstängningsanordningar
synes vara en inte oväsentlig uppgift för det internationella
harmoniseringsarbetet. Detta torde också utgöra ett mera ändamålsenligt
forum än de föreslagna utredningarna för att tillgodose de syften som är i
fråga. Utskottet förutsätter att man i det internationella samarbetet från
svensk sida aktivt verkar för en lösning av de berörda problemen.

Med hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet motionerna.

I motion 1981/82:1893 (s) hänvisas till ett förslag av trafiksäkerhetsutredningen
om obligatorisk utmärkning av lastbil med tillkopplad släpvagn.
Utmärkningen skulle bestå i en skylt med texten ”Släp” att placeras framtill
på lastbilens högra sida med texten läsbar bakifrån. Motionärerna ansluter
sig till utredningens förslag, eftersom det värnar om de oskyddade
trafikanternas säkerhet.

Föredraganden framhåller att det är förenat med praktiska svårigheter att
alltid ge skylten en sådan placering att den får avsedd informationseffekt.
Han vill därför inte införa tvingande bestämmelser utan förordar en frivillig
användning.

Utskottet ansluter sig till föredragandens bedömning och avstyrker
motionsyrkandet.

TU 1981/82:19

I motion 1981/82:174 (s) framhålls betydelsen av de trafikvarningar som
förekommer i lokalradion. Regler bör därför införas som föreskriver att en
radiomottagare måste finnas i alla bilar.

De regler som motionärerna föreslår skulle innebära ett förbud att köra bil
som saknar radio. Motionen avstyrks.

I motion 1981/82:1408 (m) yrkas att bestämmelsen om att personbilar skall
vara försedda med strålkastarrengörare skall upphävas. Dessa anordningar
fungerar enligt motionären i regel dåligt eller inte alls.

Bestämmelsen i fråga gäller för bilar fr. o. m. 1974 års modell. Motionärens
anmärkning, som avser flera årsmodeller men i synnerhet 1974 års
modell, är enligt vad utskottet har erfarit inte utan fog. Hållbarhet och
driftsäkerhet har på senare år blivit bättre men är ännu inte fullt godtagbara.
Produktutvecklingen på området bör dock kunna medföra avsevärda
förbättringar. Strålkastarrengörare synes fullgöra en för svenska väg- och
klimatförhållanden inte oväsentlig uppgift. Utskottet är med hänvisning till
det anförda inte berett att tillstyrka motionen.

6.2 Kontrollbesiktning

I motion 1981/82:1020 (m) yrkas att intervallen mellan kontrollbesiktningar
av bilar förlängs. AB Svensk bilprovnings avgifter har höjts kraftigt.
Kostnaden för färden till och från bilprovningsanläggningen blir alltmera
kännbar, särskilt för glesbygdsbefolkningen. Mången arbetsinsats och
arbetsförtjänst går förlorad till följd av förrättningarna. Å andra sidan har
bilarnas hållbarhet förbättrats. Bilägarna vårdar också sina bilar bättre än
förr. Personbilarnas årliga körsträcka har minskat och torde numera
understiga 1 200 mil i genomsnitt. Alla dessa omständigheter talar för att
mellanrummen mellan besiktningarna bör förlängas. Första besiktning bör
ske först efter tre år. Den andra när bilen är fem år. Därefter, eller kanske
först när bilen är ännu äldre, bör årliga besiktningar äga rum.

I motion 1981/82:1845 (c) yrkas att Tärnaområdet får tillgång till
kontrollbesiktning en å två dagar per vecka. Befolkningen där är i dag
hänvisad till Storuman för kontrollbesiktningar. Vägen dit är 135 km lång.
Kundunderlaget i Tärnaområdet är tillräckligt stort för att berättiga
besiktningsverksamhet där i angiven omfattning. Lokaler finns som skulle
kunna användas.

I motion 1981/82:1888 (s) yrkas att de samhällsekonomiska konsekvenserna
av skilda alternativ för bilprovning i glesbygd skall kartläggas. Motionärerna
framhåller att fordonsägare i Funäsdalen har en genomsnittlig resväg
på 300 km fram och åter till kontrollbesiktningen i Sveg. De långa resvägarna
där och i annan glesbygd åsamkar fordonsägarna stora kostnader. Om
bilprovningsfilialer anläggs i glesbygd drabbas samhället av kostnader för
verksamheten. De merkostnader som fordonsägarna drabbas av står inte i

TU 1981/82:19

rimlig proportion till samhällets kostnader för att upprätta filialerna.

Utskottet har erfarit att en framställning liknande den i motion 1981/
82:1020 (m) nyligen har överlämnats till regeringen och att framställningen
f. n. remissbehandlas. Utskottet har vidare erfarit att Svensk bilprovning
undersöker möjligheter att söka tillmötesgå de tre motionernas syften. I
fråga om besiktningar i glesbygd studeras sålunda görligheten av en
uppsökande verksamhet. Frågan om erforderlig besiktningsfrekvens omfattar
svårbedömda trafiksäkerhetsmässiga och ekonomiska överväganden,
som synes kräva en viss tidsutdräkt.

Utskottet ser med tillfredsställelse att de i motionerna behandlade
frågorna utreds på sätt som f. n. sker. I avvaktan på resultatet av denna
utredning bör motionerna enligt utskottets mening inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

I motion 1980/81:749 (m) yrkas att besiktning av brandförsvarets fordon
skall ske en gång årligen. Nuvarande ordning, som innebär att utryckningsfordon
skall kontrollbesiktigas två gånger per år, medför onödiga kostnader.
Körsträckorna är merendels mycket korta. Skötseln och internkontrollen av
de kommunala brandförsvarens fordon utförs av välutbildad personal och på
sådant sätt att kontrollbesiktning mer än en gång per år synes obefogad.
Beredskapen försämras då kontrollbesiktningarna måste göras på annan ort
än där brandstationen ligger. Kommunernas sammanlagda kostnader för
dessa kontrollbesiktningar uppgår till ca 2 milj. kr. per år. En halvering av
kostnaden skulle innebära att medel kunde friställas till användning för en
effektivare räddningstjänst.

Vid tidigare behandling av den fråga som omfattas av motionen har
utskottet hänvisat till yttranden från trafiksäkerhetsverket och Svensk
bilprovning. Av verkets yttrande framgick att ett fordons trafiksäkerhet inte
enbart beror av dess användning och körsträcka, att brister, särskilt på äldre
fordon, kan uppstå utan samband med användningens omfattning och
frekvens samt att fordon med låg nyttjandegrad i regel får relativt stor
livslängd. Verket underströk också att olägenheterna med kontrollbesiktningar
på Svensk bilprovnings stationer till stor del kunde undvikas genom
att besiktningarna på begäran av vederbörande huvudmän utfördes på
fordonens stationeringsorter. I det yttrande från Svensk bilprovning som
utskottet hänvisade till framhölls att långvarig uppställning av fordon i vissa
fall kan resultera i fel som innebär allvarlig fara för trafiksäkerheten och att
en undersökning av förekommande fel hos brandbilar hade visat att dessa
ofta var behäftade med brister av betydelse för trafiksäkerheten.

Utskottet har-i samband med behandlingen av den motion som är i fråga -från Svensk bilprovning erfarit att andelen brandbilar som fått anmärkning
vid besiktning gått ned avsevärt på senare år. Under år 1981 befanns dock
alltjämt mellan var tredje och fjärde brandbil ha fel av betydelse för
trafiksäkerheten. Samma år belädes brandbilar med körförbud i tre fall. Mot

TU 1981/82:19

denna bakgrund saknas enligt bolagets uppfattning skäl att minska antalet
besiktningstillfällen. Utskottet gör samma bedömning och avstyrker därför
motionen.

6.3 Klassificering av vissa bärgningsbilar som utryckningsfordon

I motion 1981/82:1852 (s) begärs en utredning om möjligheterna att
klassificera s. k. tungbärgningsbilar som utryckningsfordon. Dessa bilar,
vilkas tjänstevikt överstiger 10,5 ton, har en mycket omfattande utrustning
som kommer till nytta vid svåra olyckor. Förarnas arbete är svårt när de inte
kommer fram snabbt nog i trafiken och när de vet att det hänger på dem om
människor som sitter fastklämda efter en bilolycka skall kunna räddas till
livet.

Utskottet har förståelse för de berörda problemen och vill peka på
möjligheten för polisen att i de fall som motionärerna beskriver ställa ett
utryckningsfordon till förfogande som eskort åt bärgningsbilen. Nuvarande
regler om de motorfordon som får registreras som utryckningsfordon är dock
enligt utskottets mening ändamålsenliga, varför motionen inte kan tillstyrkas.

6.4 Helgförbudet mot trafik med tyngre lastfordon

I motion 1981/82:1022 (m, c) yrkas att riksdagen uttalar sig för att förbudet
mot trafik med tyngre lastfordon helt slopas eller slopas på försök.
Motionärerna hänvisar till uppgifter från bl. a. Svenska åkeriförbundet och
Svenska transportarbetareförbundet, som båda ifrågasätter förbudets betydelse
för ökad trafiksäkerhet. Motionärerna framhåller lastbilstransporternas
stora betydelse för näringslivet, att förbudet innebär en diskriminering av
en viktig del av transportapparaten och att detta leder till ökade kostnader
för näringsliv och konsumenter samtidigt som det medför olägenheter för
åkeriägare och anställda. Då dessutom stor tvekan råder om förbudets
trafiksäkerhetsmässiga effekt bör detta slopas, åtminstone på försök under
ett antal år.

Enligt utskottets mening bör ett slopande av ifrågavarande förbud
övervägas endast om uppenbara skäl föreligger. Förbudets uppgift är att öka
framkomligheten på vägarna vid toppar i personbilstrafiken så att riskerna
för olycksfall minskar och trafiksäkerheten ökar.

De tider då förbudet gäller kungörs i god tid. För innevarande år gäller att
tiderna för förbudet kraftigt har begränsats i jämförelse med tidigare år. Med
förutseende planering och med utnyttjande av de timmar på dygnet då
förbudet suspenderas torde därför förbudets olägenheter för berörda
intressenter kunna avsevärt minskas. Dispensmöjligheterna bör också
uppmärksammas.

TU 1981/82:19

Med hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet motionen.

6.5 Hastighetsbegränsningar

I motion 1981/82:279 (partimotion, vpk) yrkas att högsta tillåtna hastighet
fastställs till 90 km/tim och att högre hastigheter endast i undantagsfall skall
få medges. Motionärerna hänvisar till en uppgift i propositionen att en
sänkning av hastigheten från 110 km/tim till 90 km/tim skulle medföra en
minskning av personskadeolyckorna med 20 %. Trots denna omständighet
vill inte regeringen föreslå en allmän sänkning av hastigheten utan stannar
vid en rekommendation om återhållsamhet när det gäller att i fortsättningen
bestämma nya hastighetsgränser över 90 km/tim.

Enligt föredraganden är tiden ännu inte mogen för en hastighetsbegränsning
sådan som den föreslagna. Den skulle, i vart fall till en början, inte
uppfattas som meningsfull av allmänheten. Möjligheterna till bevakning är
begränsade. Alltför många överträdelser skulle i sin tur medföra att
trafikregler i allmänhet efterlevdes sämre än f. n. Om trafikanterna allmänt
skulle iaktta de hastighetsgränser som gäller skulle antalet olyckor minska
avsevärt. Schablonbeloppen för penningböter vid hastighetsöverträdelser
har nu fördubblats. Dessa förseelser bör därför rimligen minska.

Utskottet, som inte har någon erinran mot vad föredraganden anfört,
förutsätter att alla möjligheter tillvaratas för att ordna en så rationell och
effektiv trafikövervakning som möjligt. Av utskottets ställningstagande
följer att motionsyrkandet avstyrks.

I motion 1981/82:1419 (m) yrkas att alla generella hastighetsbegränsningar
som avser högre hastighet än 50 km/tim och som gäller utanför tätorter skall
omvandlas till rekommendationer. Motionären menar att förarens eget
omdöme - i de fall han avser - medför en till väg- och trafikförhållandena
bättre anpassad hastighet än en skyltning, som inte regelmässigt kan fylla den
funktionen så att den av trafikanterna uppfattas som meningsfull. Överträdelser
av rekommenderade hastigheter skulle medföra påföljd endast i de fall
de medverkat till en olycka.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen - senast i betänkande TU 1979/80:25 -behandlat motioner av den innebörd som nu är i fråga. Utskottets avgörande
invändning mot en generell tillämpning av rekommenderade hastighetsgränser
är att de skulle kunna medföra ett ökat antal risktaganden och därmed
menliga följder för trafikanterna, även de mest omdömesgilla.

Med hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet motionen.

TU 1981/82:19

6.6 Rehabilitering av rattfyllerister

I motion 1981/82:1868 (fp) framhålls att en försöksverksamhet med
rehabiliteringsåtgärder för rattfyllerister bör inledas i Sverige.

Av propositionen framgår att trafiksäkerhetsutredningen - till följd av
riksdagens beslut med anledning av proposition 1975/76:155 om vissa
körkortsfrågor (TU 1975/76:28, rskr 1975/76:390) - har studerat den i
motionen behandlade frågan. Utredningen har redovisat erfarenheter från
Förenta staterna, där rehabiliteringsåtgärder för rattfyllerister prövas med
utgångspunkt i tanken att utbildning och behandling från individualpreventiv
synpunkt kan vara effektivare än straff. De amerikanska erfarenheterna
manar enligt utredningen inte till efterföljd. Det starka sambandet mellan
trafiknykterhetsbrott och annan brottslighet talar för att frågan om
rehabiliteringsåtgärder för rattfyllerister bör bedömas av frivårdskommittén
(Ju 1979:5) som studerar kriminalvård i frihet och alternativ till frihetsstraff
för andra brottslingar.

Av propositionen framgår vidare att frivårdskommittén avser att behandla
frågan om att på försök införa s. k. kontraktsvård för bl. a. trafiknykterhetsbrottslingar.
Sådan vård används i Förenta staterna främst för återanpassning
av narkotikamissbrukare. Frivårdskommittén överväger vidare om
allmänpreventionens krav kan tillgodoses utan frihetsstraff vid bl. a.
trafiknykterhetsbrott. I samband därmed studeras erfarenheter från Finland,
där många rattfyllerister döms till ett villkorligt fängelsestraff. Sådant straff
skulle kunna kombineras med tillsyn av den dömde.

Motionärerna framhåller att trafiksäkerhetsutredningen hade fått i
uppdrag att lägga fram förslag om rehabiliteringsåtgärder. De konstaterar att
någon konkret förslag inte föreligger. Utredningen har dessutom bortsett
från en del av problemet genom att alltför mycket betona ett samband mellan
rattfylleri och kriminalitet i allmänhet. De amerikanska erfarenheterna talar
enligt motionärerna för att försöksverksamhet med rehabiliteringsåtgärder
nu bör inledas i Sverige.

Enligt utskottets mening är det värdefullt att nya vägar prövas för att
komma till rätta med det synnerligen allvarliga trafiksäkerhetsproblem som
alkoholförtäring kan innebära. Den s. k. kontraktsvård som frivårdskommittén
studerar innebär vård i enlighet med ett behandlingsprogram i stället
för straff. Sådan vård synes till stor del kunna tillgodose de krav på
rehabiliteringsåtgärder som motionärerna framställer. Frivårdskommitténs
arbete kommer att medföra att förutsättningarna för att införa kontraktsvård
i Sverige blir allsidigt bedömda. I avvaktan på denna bedömning synes
motionen inte böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

TU 1981/82:19

6.7 Rökning och bilkörning

I motion 1980/81:1735 (s) yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen
anhålla om en undersökning av rökningens betydelse som riskfaktor vid
bilkörning. Den som kör måste vara helt koncentrerad på vägen, den
omgivande trafiken och bilens manövrering. Att samtidigt ta fram, tända och
röka en cigarett sänker koncentrationen. Risker uppstår också då tappad
glöd måste släckas. Härtill kommer medicinsk påverkan, inte minst i form av
försämrat mörkerseende.

Rökningens medicinska skadeverkningar på lång sikt synes ovedersägliga.
Det förefaller vidare sannolikt att rökning vid ratten är en faktor - bland
andra - som kan ha en menlig inverkan på förarens uppmärksamhet och
därmed på trafiksäkerheten. Utskottet förutsätter att trafiksäkerhetsverket
och statens väg- och trafikinstitut ger akt på sådana faktorer och, om
erforderligt, föreslår lämpliga åtgärder. Någon riksdagens åtgärd synes
sålunda motionen inte påkalla, varför denna avstyrks.

6.8 Viltolyckorna i trafiken

I motion 1981/82:1844 (c) yrkas att regeringen vidtar åtgärder för att
begränsa viltolyckorna. Motionärerna erinrar om den kraftiga ökningen av
viltolyckorna och de skador på liv och egendom som denna utveckling
medför. Siktröjning, viltstängsel, älgvarningsmärken, viltspeglar och ökad
avskjutning har inte hjälpt. Ytterligare åtgärder krävs. Personskadorna
måste kunna begränsas genom forsknings- och utvecklingsarbete i fråga om
bilarnas konstruktion. Avskjutningen bör öka ytterligare. Inventeringar i
ökad omfattning är viktiga för att kartlägga älgarnas vandringar och därmed
bidra till att förebygga olyckor.

Föredraganden framhåller att ett omfattande forsknings- och utredningsarbete
har visat att det inte finns några enkla medel för att avsevärt minska
antalet viltolyckor. Att söka begränsa älgstammens tillväxt bör främst
komma i fråga. Ökad avskjutning är nödvändig i vissa särskilt olycksdrabbade
områden. Frågor om älgstammens storlek, avskjutning och jakttidens
längd kommer att behandlas i regeringens proposition om den framtida
älgjaktens utformning. Siktröjningar är effektiva om de genomförs fortlöpande
och konsekvent. De är emellertid liksom viltstängsel mycket
kostsamma. Föredraganden anser att hastighetsbegränsning till 70 km/tim
och varningsskyltning på flera vägsträckor bör införas, även om effekten inte
kan antas bli särskilt stor.

Utskottet är allvarligt oroat över det växande antalet viltolyckor, som
numera utgör mer än en tredjedel av antalet polisrapporterade trafikolyckor.
Utskottet nödgas konstatera att några snabbt verkande åtgärder - trots
forskning och utredningar - inte föreslås i propositionen. Behovet av sådana

TU 1981/82:19

åtgärder framstår dock för var dag som alltmer uppenbart. Utskottet
förutsätter att förslag om en av trafiksäkerhetsskäl ökad avskjutning av
framför allt älg snarast föreläggs riksdagen. Utskottet utgår vidare från att
trafikanterna i högre grad än f. n. uppmärksammas på de risker som viltet
innebär och på vikten av att respektera viltvarningsmärken. I avvaktan på
nämda förslag bör motionen inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

6.9 Vissa frågor angående motorcyklar och motorcyklister

I den under den allmänna motionstiden 1981 väckta motionen 1980/81:186

(c) hänvisas till ett förslag av trafiksäkerhetsutredningen om cylindervolymgränsen
för lätt motorcykel. Motionärerna vill inte att förslaget skall
genomföras.

Av propositionen framgår att föredraganden har samma inställning.
Motionen kan sålunda lämnas utan åtgärd.

I motion 1981/82:1847 (fp) yrkas att regeringen nogsamt följer den
tekniska utvecklingen av motorcyklar. Av motionen framgår att motionärerna
vill att regeringen uppdrar åt trafiksäkerhetsverket att följa den
nämnda utvecklingen. Så sker redan, varför motionen i nu berörd del kan
lämnas utan åtgärd.

I motion 1981/82:1877 (fp) fästs uppmärksamheten på miljöstörningar som
kan vållas av vissa terränggående motorcyklar. Dessa används till en del av
samerna. Deras användning bör betraktas som nyttobruk och vara tillåten.
Skulle terrängmotorcyklar vinna ökande marknad för fritidsändamål kan
man befara att de blir ett besvärande hot mot miljön. Utvecklingen bör
uppmärksammas, så att lämpliga motåtgärder kan sättas in för att värna om
miljön. Regeringen bör få i uppdrag att vidta åtgärder som begränsar
användningen av terränggående motorcyklar till endast nyttobruk.

Bestämmelserna i terrängkörningslagen (1975:315) innebär avsevärda
begränsningar av möjligheterna till miljöstörningar. Lagen ger också
naturvårdsverket rätt att meddela kompletterande bestämmelser. Även
lokala trafikföreskrifter kan användas för att värna om miljön. Vid
förarutbildningen av motorcyklister betonas vidare nödvändigheten av att
undvika sådana miljöstörningar som motionären befarar. Goda möjligheter
synes alltså föreligga att tillgodose motionärens syfte utan att man behöver
tillgripa sådana svåra gränsdragningar som hans förslag innebär.

Med hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet motionen.

I motion 1981/82:1867 (fp) hänvisas till en regel i vägmärkesförordningen
om omkörningsförbud. Motsvarande märke innebär förbud att köra om
andra motordrivna fordon än motorcyklar utan sidovagn och mopeder. Bil
får alltså köra om motorcykel, säger motionärerna, men motorcykel får inte
köra om en bil. Motorcyklister behöver ofta mera plats än vad som återstår av

TU 1981/82:19

vägbanan när en bil kör om. Omkörningsförbud är vanligast på sträckor där
vägen är smal. Motorcyklisten tvingas, när han blir omkörd, ofta ut på den
vita markeringslinjen som kan vara hal och därmed farlig. Ett tvåhjuligt
fordon får lättare sladd än ett fyrhjuligt. I de vita markeringslinjerna borde
användas ett mera strävt material än det nuvarande. Trafiksäkerhetsverket
bör närmare studera de berörda problemen.

Enligt utskottets mening är de omkörningar som motionärerna talar om
inte påfallande vanliga. Problemet synes bäst kunna angripas genom
information. Utskottet förutsätter att så sker. Vad gäller materialet i de vita
markeringslinjerna utgår utskottet från att frågan uppmärksammas av
berörda myndigheter. Någon riksdagens åtgärd synes sålunda inte erforderlig,
varför motionen avstyrks.

6.10 Reflexutrustning på cyklar

I den under den allmänna motionstiden 1981 väckta motionen 1980/81:754
(fp) framhålls att en överenskommelse bör träffas mellan trafiksäkerhetsansvariga
myndigheter och cykeltillverkare om reflexutrustning på cyklar. En
sådan överenskommelse gäller i Finland och innebär att cyklarna är försedda
med fram-, sido-, bak- och trampreflexer.

Av propositionen framgår att även föredraganden gärna ser att överenskommelser
av den nämnda innebörden kommer till stånd. Motionen synes
sålunda kunna lämnas utan åtgärd.

6.11 Förbudet att gå mot rött ljus

I motionerna 1981/82:1401 (m) och 1981/82:1832 (fp) framställs yrkanden
som båda syftar till ett upphävande av nuvarande straffsanktion vid
överträdelse av förbudet att gå mot rött ljus. Motionärerna framhåller att det
är ytterst få personer som bryr sig om förbudet och att polisens möjligheter
till övervakning är begränsade. Det är otillfredsställande att ha lagar som inte
efterlevs; de få som bötfälls känner sig orättvist behandlade. Barn måste
också få en säregen inställning till straffbestämmelsers innebörd.

Utskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande TU 1978/79:25 (rskr
1978/79:368) utförligt behandlat ifrågavarande spörsmål. Utskottet motsatte
sig en ändring av gällande regler under hänvisning bl. a. till risken att en
avskaffad straffsanktion kunde uppfattas som ett avskaffat förbud. Detta
bedömdes i sin tur ha svåröverskådliga konsekvekser för trafiksäkerheten.
Utskottet beaktade också NTF:s bedömning, som innebar att gällande regler
är ändamålsenliga med hänsyn till barnens säkerhet.

Utskottet vidhåller sin inställning och vill framhålla vikten av åtgärder
ägnade att öka trafikanternas respekt för förbudet och därmed för varandra.
För att nå detta syfte fordras inte bara ökad information, utan också tekniska

TU 1981/82:19

lösningar i fråga om signalsystemens funktion vid skiftande trafikförhållanden.

Med hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet motionerna.

6.12 Vägskyltar

I motionerna 1980/81:986 (s) och 1981/82:1386 (m) framhålls att mängden
vägskyltar på vissa platser och vägavsnitt har blivit så stor att trafikanterna
inte kan urskilja och uppfatta deras budskap utan fara för uppmärksamheten
på vägen. Skyltanhopningen blir därigenom - tvärtemot syftet - en fara för
trafiksäkerheten.

Utskottet delar motionärernas uppfattning och vill fästa uppmärksamheten
på regeringens uttalande i proposition 1978/79:111 (TU 1978/79:27) att de
myndigheter som meddelar olika typer av trafikföreskrifter bör tänka på
följderna för skyltsättningen av sina beslut. Det är vidare en uppgift för
trafiksäkerhetsverket att beakta skyltsättningens betydelse för trafiksäkerheten.
Även om syftet med motionärernas yrkanden sålunda synes
tillgodosett, förutsätter utskottet att regeringen erinrar berörda myndigheter
om sitt uttalande som inte synes ha haft någon mera påtaglig verkan.
Utskottet finner sålunda att motionsyrkandena kan lämnas utan åtgärd.

I motion 1981/82:1382 (c) yrkas att skyltar med landskapsnamn bör sättas
upp vid landskapsgränserna. Med sin ovan redovisade syn på skyltsättningen
längs våra vägar kan inte utskottet biträda motionärernas önskemål.
Landskapskyltar har ingen betydelse från trafiksynpunkt men kan naturligtvis
ha andra värden. Det torde dock närmast ankomma på vägverket att
pröva frågan, varför någon riksdagens åtgärd ej synes påkallad. Utskottet
avstyrker motionen.

6.13 Information om trafiklagstiftning och parkeringsbestämmelser

I motion 1980/81:986 (s) yrkas att information om nyheter inom
trafiklagstiftningen bör bifogas den årliga kallelsen till Svensk bilprovning.
Vidare framhålls att kommunerna varje år bör ställa ett tryckt koncentrat av
parkeringsbestämmelserna till förfogande.

Enligt utskottets mening tillgodoses behovet av information av det
förstnämnda slaget inom ramen för nuvarande informationsverksamhet, som
särskilt via massmedia torde ha större genomslagskraft än den broschyr som
motionärerna avser. Vad gäller det andra önskemålet utgår utskottet från att
det beaktas av kommunerna. Någon riksdagens åtgärd synes inte böra
komma i fråga, varför motionen i nu berörd del avstyrks.

Beträffande övriga här ej berörda delar av propositionen har utskottet inte
funnit anledning till erinran eller särskilt uttalande.

TU 1981/82:19

7 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande målsättningen för ökad trafiksäkerhet

att riksdagen avslår motion 1981/82:279 (vpk) yrkande 1,

2. beträffande trafikantutbildning m. m.
att riksdagen

a. avslår motion 1981/82:227 (m) yrkande 1,

b. lämnar motion 1981/82:780 (fp) utan åtgärd,

c. lämnar motion 1980/81:457 (s) utan åtgärd,

d. lämnar motion 1980/81:1725 (s) utan åtgärd,

e. avslår motion 1981/82:424 (fp),

3. beträffande mopedregistrering

att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del och
på motion 1981/82:227 (m) yrkande 2 i motsvarande del samt
med bifall till motion 1981/82:230 (m) yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

4. beträffande mopedkort

att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del och
på motion 1981/82:230 (m) yrkande 2 samt med bifall till
motionerna 1981/82:227 (m) yrkande 2 i motsvarande del och
1981/82:1893 (s) yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

5. beträffande höjd behörighetsålder för förande av moped

att riksdagen avslår motionerna 1980/81:750 (m) och 1981/
82:279 (vpk) yrkande 3,

6. beträffande obligatorisk utbildningsstart i trafikskola
att riksdagen

a. med avslag på regeringens förslag i denna del samt med bifall
till motionerna 1981/82:228 (m) i motsvarande del och 1981/
82:1893 (s) yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet härom anfört,

b. avslår motion 1981/82:233 (fp) yrkande 1,

7. beträffande skärpta krav på privata körkortsutbildare

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del
avslår motion 1981/82:1893 (s) yrkande 3,

8. beträffande särskilt förarprov för tung motorcykel

att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del samt
med bifall till motionerna 1981/82:227 (m) yrkande 3, 1981/
82:228 (m) i motsvarande del, 1981/82:1847 (fp) yrkande 1 och
1981/82:1893 (s) yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

9. beträffande höjd behörighetsålder för förande av vissa tunga
motorcyklar

TU 1981/82:19

att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del samt
med bifall till motionerna 1981/82:227 (m) yrkande 4 och
1981/82:1893 (s) yrkande 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

10. beträffande körkort i tung trafik
att riksdagen

a. med bifall till regeringens förslag om en ny C-behörighet för
singellastbilsförare avslår motion 1981/82:1893 (s) yrkande 6,

b. med bifall till regeringens förslag om behörighet för
bussförare att också få köra singellastbil avslår motion 1981/
82:1893 (s) yrkande 7,

11. beträffande synprövning i körkortsärenden

att riksdagen med anledning av motion 1981/82:1403 (m) som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

12. beträffande övriga körkortsfrågor
att riksdagen

a. avslår motion 1981/82:233 (fp) yrkande 2,

b. lämnar motion 1980/81:986 (s) i denna del utan åtgärd,

13. beträffande organisatoriska frågor
att riksdagen

a. med bifall till regeringens förslag i denna del avslår motion
1981/82:229 (m),

b. lämnar motion 1981/82:1848 (fp) utan åtgärd,

c. lämnar motion 1981/82:1893 (s) yrkande 9 utan åtgärd,

14. beträffande bilbälten
att riksdagen

a. avslår motionerna 1980/81:1341 (s), 1980/81:1342 (m) och
1981/82:231 (m) yrkande 1,

b. avslår motion 1981/82:231 (m) yrkande 2,

c. lämnar motion 1980/81:266 (m) utan åtgärd,

15. beträffande annan bilutrustning
att riksdagen

a. avslår motion 1981/82:784 (c),

b. avslår motion 1981/82:1017 (s) yrkande 1,

c. avslår motion 1981/82:1017 (s) yrkande 2,

d. avslår motion 1981/82:1893 (s) yrkande 8,

e. avslår motion 1981/82:174 (s),

f. avslår motion 1981/82:1408 (m),

16. beträffande kontrollbesiktning
att riksdagen

a. lämnar motion 1981/82:1020 (m) utan åtgärd,

b. lämnar motion 1981/82:1845 (c) utan åtgärd,

TU 1981/82:19

c. lämnar motion 1981/82:1888 (s) utan åtgärd,

d. avslår motion 1980/81:749 (m),

17. beträffande klassificering av vissa bärgningsbilar som utryckningsfordon att

riksdagen avslår motion 1981/82:1852 (s),

18. beträffande helgförbudet mot trafik med tyngre lastfordon
att riksdagen avslår motion 1981/82:1022 (m, c)

19. beträffande hastighetsbegränsningar
att riksdagen

a. avslår motion 1981/82:279 (vpk) yrkande 2,

b. avslår motion 1981/82:1419 (m),

20. beträffande rehabilitering av rattfyllerister

att riksdagen lämnar motion 1981/82:1868 (fp) utan åtgärd,

21. beträffande rökning och bilkörning

att riksdagen avslår motion 1980/81:1735 (s),

22. beträffande viltolyckorna i trafiken

att riksdagen lämnar motion 1981/82:1844 (c) utan åtgärd,

23. beträffande vissa frågor angående motorcyklar och motorcyklister att

riksdagen

a. lämnar motion 1980/81:186 (c) utan åtgärd,

b. lämnar motion 1981/82:1847 (fp) yrkande 2 utan åtgärd,

c. avslår motion 1981/82:1877 (fp),

d. avslår motion 1981/82:1867 (fp),

24. beträffande reflexutrustning på cyklar

att riksdagen lämnar motion 1980/81:754 (fp) utan åtgärd,

25. beträffande förbudet att gå mot rött ljus
att riksdagen

a. avslår motion 1981/82:1832 (fp),

b. avslår motion 1981/82:1401 (m),

26. beträffande vägskyltar
att riksdagen

a. lämnar motion 1980/81:986 (s) i denna del utan åtgärd,

b. lämnar motion 1981/82:1386 (m) utan åtgärd,

c. avslår motion 1981/82:1382 (c),

27. beträffande information om trafiklagstiftning och parkeringsbestämmelser att

riksdagen avslår motion 1980/81:986 (s) i denna del,

28. beträffande övriga - i mom. 1-27 ej behandlade - delar
att riksdagen

a. godkänner de i propositionen förordade allmänna riktlinjerna
för trafiksäkerhetsarbetet,

b. godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna för ett
fortsatt arbete med utbildning av mopedförare,

TU 1981/82:19

c. godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna för
förarutbildning och förarbehörighet,

d. godkänner de i propositionen förordade principerna för
trafiksäkerhetsarbetets organisation.

Stockholm den 18 mars 1982

På trafikutskottets vägnar
BERTIL ZACHRISSON

Närvarande: Bertil Zachrisson (s), Rolf Clarkson (m), Bertil Jonasson (c),
Essen Lindahl (s), Nils Hjorth (s), Wiggo Komstedt (m), Rune Torwald (c),
Filip Fridolfsson (m), Olle Östrand (s), Ove Karlsson (s), Eric Rejdnell (fp),
Margit Sandéhn (s), Erik Börjesson (fp), Sten-Ove Sundström (s) och Gösta
Andersson (c)

dock att vid avsnitt 6.11 Förbudet att gå mot rött ljus (mom. 25)

Lars Hedfors (s) deltagit i stället för Essen Lindahl (s).

TU 1981/82:19

8 Reservationer

1. beträffande mopedregistrering (mom. 3)

Bertil Jonasson, Rune Torwald och Gösta Andersson (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”till känna.” bort ersättas med text av följande
lydelse:

Utskottet ansluter sig främst av administrativa skäl till föredragandens
förslag att införa en obligatorisk registrering av nya mopeder. Utskottet
tillstyrker sålunda de av regeringen förordade riktlinjerna och avstyrker de
motionsyrkanden som nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande mopedregistrering

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del
avslår motionerna 1981/82:227 (m) yrkande 2 i motsvarande del
och 1981/82:230 (m) yrkande 1,

2. beträffande mopedregistrering (mom. 3)

Rolf Clarkson och Filip Fridolfsson (båda m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”förordade riktlinjerna.” bort ersättas med text av
följande lydelse:

Regeringens förslag innebär att ett svåröverskådligt antal år hinner förflyta
innan alla mopeder är registrerade. Under tiden motverkas det brottsförebyggande
syfte som har åberopats som praktiskt taget enda skäl för att
registrera mopeder. Det torde - som föredraganden framhåller - främst vara
mopedförarens ålder som har betydelse för hans benägenhet att begå
trafikförseelser eller ett brott som väskryckning. Mopedens ålder, däremot,
kan inte rimligen ha någon sådan betydelse. Trimning av mopedmotorer och
stölder av mopeder torde inte heller vara begränsade till att omfatta bara nya
sådana. Även om dessa invändningar endast gäller övergångsvis innebär de
att utskottet inte har övertygats om att en registrering av mopeder - de må
vara nya eller gamla - skulle ha någon större betydelse för att tillgodose det
föregivna syftet.

Den administrativa omgång och de kostnader för den enskilde som en
registrering innebär synes dessutom motverka den utveckling mot en enklare
och billigare moped - av den ursprungliga typen cykel med hjälpmotor - som
utskottet i likhet med föredraganden finner önskvärd.

Med hänvisning till vad sålunda anförts tillstyrker utskottet motion
1981/82:227 (m) i nu berörd del och avstyrker de av regeringen förordade

TU 1981/82:19

riktlinjerna. Härav följer att även motion 1981/82:230 (m), i den del som nu
är i fråga, avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande mopedregistrering

att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del och
på motion 1981/82:230 (m) yrkande 1 samt med bifall till motion
1981/82:227 (m) yrkande 2 i motsvarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

3. beträffande mopedkort (mom. 4)

Bertil Jonasson (c), Rune Torwald (c) och Gösta Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Av
propositionen” och slutar med ”till känna.” bort ersättas med text av
följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt föredraganden talar
för att införa mopedkort och låta detta krav endast avse dem som efter
mopedkortets införande uppnår behörighetsåldern. Samma tillvägagångssätt
utnyttjades i Danmark, när man där införde mopedkort. Utskottet
tillstyrker sålunda regeringens förslag och avstyrker de motionsyrkanden
som nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande mopedkort

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del
avslår motionerna 1981/82:227 (m) yrkande 2 i motsvarande
del, 1981/82:230 (m) yrkande 2 och 1981/82:1893 (s) yrkande
1,

4. beträffande mopedkort (mom. 4)

Wiggo Komstedt (m), Eric Rejdnell (fp) och Erik Börjesson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Av
propositionen” och slutar med ”till känna.” bort utgå,

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”därför motionsyrkandet.” bort ersättas med text
av följande lydelse:

Med ett mopedkort i enlighet med trafiksäkerhetsutredningens förslag
skapas enligt utskottets mening förutsättningar för att ställa de krav på
mopedförare i fråga om kunskaper och lämplighet som dagens trafikförhållanden
nödvändiggör. Utskottet finner det särskilt angeläget att dessa krav
främst ställs på de ungdomar som debuterar som mopedförare vid fyllda 15
år. En ettårig övergångstid under vilken de som vid mopedkortets införande

TU 1981/82:19

redan fyllt 15 år får mopedkort utan kompetensprövning synes därför kunna
godtas. Därmed förloras inte det långsiktiga syftet med ett mopedkort som är
att alla mopedister skall besitta erforderlig kompetens. Detta syfte torde i
väsentlig omfattning kunna tillgodoses genom att alla mopedister inlemmas i
ett mopedkortssystem, varigenom de samtliga kan nås av trafiksäkerhetsfrämjande
information särskilt riktad till dem. Kravet att alla mopedister
skall ha mopedkort synes också kunna medföra att sådana mopedister som av
olika skäl endast sällan använder sitt fordon avstår från att skaffa mopedkort.
De blir därmed inte behöriga att föra moped. Med hänsyn till den bristande
trafikvana som kännetecknar sådana mopedförare torde bortfallet av
behörigheten komma att innebära avsevärda trafiksäkerhetsmässiga fördelar.

Med hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet regeringens
förslag och tillstyrker motion 1981/82:230 (m) såvitt nu är i fråga. Härav
följer att de övriga motionsyrkanden som nu är i fråga avstyrks.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande mopedkort

att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del och
på motionerna 1981/82:227 (m) yrkande 2 i motsvarande del
och 1981/82:1893 (s) yrkande 1 samt med bifall till motion
1981/82:230 (m) yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet härom anfört,

5. beträffande obligatorisk utbildningsstart i trafikskola (mom. 6)

Bertil Jonasson (c), Wiggo Komstedt (m), Rune Torwald (c), Eric
Rejdnell (fp), Erik Börjesson (fp) och Gösta Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”till känna.” bort ersättas med text av följande
lydelse:

Utskottet ansluter sig till föredragandens överväganden och tillstyrker
regeringens förslag. Härav följer att utskottet avstyrker motionsyrkandena
om avslag på nämnda förslag. Vad gäller yrkandet i motion 1981/82:233 (fp)
ansluter sig utskottet till föredragandens bedömning. Denna innebär att
erfarenheten får visa om fyra obligatoriska lektioner är tillräckligt eller om
den grundläggande utbildningen i trafikskola bör utökas. Utskottet avstyrker
sålunda även sistnämnda motionsyrkande.

TU 1981/82:19

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande obligatorisk utbildningsstart i trafikskola

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del
avslår motionerna 1981/82:228 (m) i motsvarande del, 1981/
82:1893 (s) yrkande 2 och 1981/82:233 (fp) yrkande 1,

6. beträffande skärpta krav på privata körkortsutbildare (mom. 7)

Bertil Zachrisson, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Olle Östrand, Ove
Karlsson, Margit Sandéhn och Sten-Ove Sundström (alla s) anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med
”Utskottet delar” och slutar med ”därför motionsyrkandet.” bort ersättas
med text av följande lydelse:

Kraven på mognad och erfarenhet hos privata körkortsutbildare tillgodoses
enligt utskottets mening med nu gällande regler. De nya regler som
regeringen föreslår synes innebära en så pass marginell förändring av dessa
krav att de måste tillmätas mindre betydelse än de nackdelar som
förändringen skulle innebära särskilt för ungdom i glesbygd.

Med hänvisning till vad sålunda anförts tillstyrker utskottet motionsyrkandet
och avstyrker regeringens förslag.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande skärpta krav på privata körkortsutbildare

atf riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del och
med bifall till motion 1981/82:1893 (s) yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

7. beträffande särskilt förarprov för tung motorcykel (mom. 8)

Bertil Jonasson (c), Wiggo Komstedt (m), Rune Torwald (c), Eric
Rejdnell (fp), Erik Börjesson (fp) och Gösta Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet
är” och slutar med ”till känna.” bort ersättas med text av följande
lydelse:

Utskottet delar föredragandens uppfattning att den snabba ökningen av
antalet motorcyklar, särskilt tyngre sådana, och av antalet olycksdrabbade
yngre motorcyklister gör det nödvändigt att vidta motåtgärder. Det är enligt
utskottets mening viktigt att söka skapa garantier för att motorcykelförare
genom utbildning och kontroll kan förutsättas behärska den motorcykel de
framför.

De som menar att regeringens förslag grundas på felaktiga slutsatser av
tillgänglig statistik bortser inte minst från det betydelsefulla förhållandet att

TU 1981/82:19

ett mycket stort antal motorcyklar avställs under vintern. Andelen vinteravställda
motorcyklar har ökat från 18 % år 1970 till 78 % år 1981. Man bör
också hålla i minnet att medeltunga motorcyklar endast körs ca 600 mil per år
och de tyngsta 800-1 000 mil per år.

Trafiksäkerhetsutredningen har jämfört riskerna vid motorcykelkörning
och bilkörning för förare i åldersgruppen 18-24 år. Man fann därvid att
motorcykelförarnas risktal var 9,7 gånger högre än bilförarnas.

Av de olycksinblandade motorcyklisterna är 34 % 16-17 år, 21 % 18-19 år
och 28 % 20-24 år. 54 % av motorcykelägarna är mellan 16 och 25 år. 44 %
av ägarna till tunga motorcyklar är 18-25 år.

Motorcyklarnas antal är endast 2 % av antalet personbilar. Om man
jämför antalet dödade förare och passagerare per 1 000 motorcyklar resp.
1 000 personbilar finner man att motorcyklarna har en 4,9 gånger högre andel
än personbilarna.

Antalet tunga motorcyklar minskade fram till 1977. Därefter har en
fördubbling skett. År 1981 var antalet tunga motorcyklar 47 000. År 1980
skadades 3 000 motorcykelförare. År 1981 var antalet 3 800. 40 förare dog
båda åren. 500 passagerare skadas årligen.

Om det vore lika farligt att köra bil som det är att köra motorcykel skulle
antalet dödade bilförare år 1980 inte ha varit 277 utan 3 333. Motsvarande
siffror för antalet skadade är 15 840 resp. 250 000.

I Danmark får ingen köra motorcykel förrän han fyllt 18 år. I Finland och
Norge - liksom i Frankrike och Västtyskland - tillämpas två åldersgränser -16 och 18 år. I Schweiz är åldersgränserna 18 och 20 år. I Italien har man tre
åldersgränser - 16, 18 och 21 år.

Med hänvisning till vad sålunda anförts tillstyrker utskottet regeringens
förslag och avstyrker de motionsyrkanden som nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande särskilt förarprov för tung motorcykel

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del
avslår motionerna 1981/82:227 (m) yrkande 3,1981/82:228 (m) i
motsvarande del, 1981/82:1847 (fp) yrkande 1 och 1981/82:1893
(s) yrkande 4,

8. beträffande körkort i tung trafik (mom. 10)

Bertil Zachrisson, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Olle Östrand, Ove
Karlsson, Margit Sandéhn och Sten-Ove Sundström (alla s) anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Mot
bakgrund” och slutar med ”verkliga behovet.” bort ersättas med text av
följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att körkortsreformen bör
genomföras i enlighet med riksdagens beslut år 1971. Härför talar inte bara

TU 1981/82:19

arbetsmarknadsparternas önskemål om en god yrkesutbildning för alla som
arbetar som förare i yrkesmässig trafik. Den föreslagna ändringen av
körkortsreformen skulle dessutom medföra betydande risker för en otillfredsställande
arbetsmarknadssituation för de förare som har behörighet
endast för singellastbil. Härtill kommer de kontrollsvårigheter som förslaget
innebär. Lastbilsförarnas utbildning är enligt utskottets mening en så
angelägen verksamhet att den bör ske i samhällets regi. Av detta
ställningstagande följer att utskottet inte heller kan ansluta sig till uppfattningen
att den som har behörighet att köra buss också skall få köra
singellastbil.

Med hänvisning till vad sålunda anförts tillstyrker utskottet motionsyrkandena
och avstyrker regeringens förslag.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande körkort i tung trafik
att riksdagen

a. med avslag på regeringens förslag om en ny C-behörighet för
singellastbilsförare och med bifall till motion 1981/82:1893 (s)
yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet härom anfört,

b. med avslag på regeringens förslag om behörighet för
bussförare att också få köra singellastbil och med bifall till
motion 1981/82:1893 (s) yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

9. beträffande övriga körkortsfrågor (mom. 12 a)

Eric Rejdnell och Erik Börjesson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Enligt vad
utskottet erfarit” och slutar med ”avstyrks därför.” bort ersättas med text av
följande lydelse:

Inlärning är delvis en fråga om mognad och repetition. Att få sitt körkort är
ett stort ansvar. Med tanke på den stora andel av olyckorna som
åldersgruppen 18-24 år svarar för måste kraven på förarutbildning ställas
högt. Den intensivutbildning om en eller två veckor som till en början
erbjöds vissa körkortsaspiranter i glesbygden med långa resavstånd till
körskolan men som nu spritt sig även till storstadsregionerna, måste enligt
utskottets mening även fortsättningsvis vara ett undantag. De trafikkunskaper
som inhämtas måste få tid att mogna. Utbildningen av de unga
körkortsinnehavarna är en av de viktigaste frågorna i trafiksäkerhetssammanhang.

Utskottet delar sålunda motionärernas uppfattning och tillstyrker motionen.

TU 1981/82:19

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 a bort ha följande lydelse:

12. beträffande övriga körkortsfrågor
att riksdagen

a. med bifall till motion 1981/82:233 (fp) yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
intensivutbildning för körkort,

10. beträffande bilbälten (mom. 14 a)

Wiggo Komstedt (m) anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med
”Utskottet delar” och slutar med ”och 1981/82:231 (m) yrkande 1.” bort
ersättas med text av följande lydelse:

Bestämmelser om att bilbälten skall finnas för förarplatsen och för alla
övriga sittplatser gäller för personbilar fr. o. m. 1970 års modell. Sedan år
1975 gäller regler om obligatorisk användning av bilbälten i framsätet. Ingen
bestrider att dessa regler starkt har bidragit till minskningen på senare år av
antalet dödade och skadade i trafiken. Ingen lär heller bestrida att en
obligatorisk användning av bilbältena i baksätet skulle ha stor betydelse för
att öka trafiksäkerheten. Som en första målsättning för det fortsatta
trafiksäkerhetsarbetet bör enligt regeringens och utskottets mening gälla att
antalet dödade och skadade i trafiken fortlöpande skall minskas. I
konsekvens med denna målsättning bör därför nu införas regler om
obligatorisk användning av bilbälten i baksätet.

Med hänvisning till vad sålunda anförts tillstyrker utskottet motion
1981/82:231 (m) yrkande 1. Därmed torde syftet med motionerna 1980/
81:1341 (s) och 1980/81:1342 (m) få anses tillgodosett. Om riksdagen inte
bifaller yrkande 1 i motion 1981/82:231 (m) bör enligt utskottets mening
yrkande 2 i den motionen - om upphävande av nuvarande bestämmelser om
bilbälten i baksätet - bifallas.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 a bort ha följande lydelse:

14. beträffande bilbälten
att riksdagen

a. med bifall till motion 1981/82:231 (m) yrkande 1 samt med
anledning av motionerna 1980/81:1341 (s)och 1980/81:1342 (m)
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om bilbälten i baksäten,

11. beträffande bilbälten (mom. 14 b) - under förutsättning att den med 10
betecknade reservationen ej vunnit riksdagens bifall

TU 1981/82:19

Wiggo Komstedt (m) anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med
”Utskottet avstyrker” och slutar med ”motion 1981/82:231 (m).” bort
ersättas med text av följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det inte berättigat att föreskriva skyldighet att
ha bilbälten i baksätet utan att samtidigt föreskriva skyldighet att använda
dem. Utskottet delar sålunda motionärens uppfattning att nuvarande
bestämmelse om bilbälten i baksätet skall upphävas och tillstyrker motionsyrkandet.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 b bort ha följande lydelse:

14. beträffande bilbälten
att riksdagen

(b) med bifall till motion 1981/82:231 (m) yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
upphävande av nuvarande bestämmelse om bilbälten i baksätet
på personbilar,

12. beträffande annan bilutrustning (mom. 15 d)

Bertil Zachrisson, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Olle Östrand, Ove
Karlsson, Margit Sandéhn och Sten-Ove Sundström (alla s) anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med
”Utskottet ansluter” och slutar med ”avstyrker motionsyrkandet.” bort
ersättas med text av följande lydelse:

Obligatorisk användning av en skylt av angivet slag i enlighet med
trafiksäkerhetsutredningens förslag utgör enligt utskottets mening ett
effektivt och föga kostnadskrävande värn för de oskyddade trafikanterna.
De praktiska svårigheterna synes kunna övervinnas utan större besvär eller
kostnader och bör inte få stå i vägen för ett genomförande av utredningens
förslag. Förslaget har tillstyrkts av berörda parter.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionsyrkandet.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 d bort ha följande lydelse:

15. beträffande annan bilutrustning
att riksdagen

(d) med bifall till motion 1981/82:1893 (s) yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
obligatorisk utmärkning av lastbil med tillkopplad släpvagn,

TU 1981/82:19

13. beträffande rehabilitering av rattfyllerister (morn. 20)

Eric Rejdnell och Erik Börjesson (båda fp) anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”riksdagens åtgärd.” bort ersättas med text av
följande lydelse:

Alkohol och trafik hör inte ihop. Det klara sambandet mellan trafikonykterhet
och trafikolyckor kräver att stränga åtgärder vidtas för att rehabilitera
dem som förbrutit sig och för att förhindra att nya förseelser begås.
Trafiksäkerhetsutredningens tilläggsdirektiv innebar - som framgår av
motionen - att förslag skulle läggas fram om hur rehabiliteringsåtgärder
skulle kunna användas för att stärka det individualpreventiva syftet. Den
som dömts för rattonykterhet eller rattfylleri skulle i detta fall bli föremål för
målinriktade vårdinsatser. En försöksverksamhet med sådan alternativ
vårdform bör enligt utskottets mening snarast startas. 1 avsaknad av ett
förslag från trafiksäkerhetsutredningen bör regeringen enligt utskottets
mening utarbeta ett förslag till riksdagen om utformningen av en försöksverksamhet
med rehabiliteringsåtgärder för rattfyllerister. Sådan försöksverksamhet
skulle kunna inledas inom de kommuner eller landsting som kan
ställa adekvata vårdresurser till förfogande.

Utskottet tillstyrker sålunda motionen.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande rehabilitering av rattfyllerister

att riksdagen med anledning av motion 1981/82:1868 (fp) som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

14. beträffande förbudet att gå mot rött ljus (mom. 25)

Rolf Clarkson (m), Rune Torwald (c) och Filip Fridolfsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 31 slutar med ”utskottet motionerna.” bort ersättas med text
av följande lydelse:

Utskottet vitsordar motionärernas uppgifter om att alltför få trafikanter
respekterar förbudet att gå mot rött ljus. I motion 1981/82:1832 (fp) uppges
att år 1977 bötfälldes 635 personer i hela landet för överträdelse av förbudet,
varav nio i Stockholm och två i Göteborg. Utskottet har inte tillgång till
uppgifter för senare år men utgår från att alltjämt endast få av dem som
överträder förbudet bötfälls. I den mån så sker synes det innebära ett visst
godtycke i fråga om upprätthållandet av ett straffbud. Sådant godtycke är
enligt utskottets mening varken lämpligt eller acceptabelt. Under alla
förhållanden gäller att polisens möjligheter att kontrollera efterlevnaden av

TU 1981/82:19

förbudet är mycket begränsade. Med hänvisning till det anförda anser
utskottet det riktigt att slopa straffsanktionen i fråga. Detta undanröjer
självfallet inte behovet av att vidta andra åtgärder i syfte att öka respekten för
förbudet att gå mot rött ljus och därigenom höja trafiksäkerheten. Till
sådana åtgärder hör inte bara ökad information utan också tekniska
lösningar i fråga om signalsystemens funktion vid skiftande trafikförhållanden.

Utskottet tillstyrker sålunda motion 1981/82:1832 (fp). Därmed torde
också syftet med motion 1981/82:1401 (m) få anses tillgodosett.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande förbudet att gä mot rött ljus

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:1832 (fp) och med
anledning av motion 1981/82:1401 (m) som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

9 Särskilda yttranden

1. beträffande obligatorisk utbildningsstart i trafikskola (mom. 6)

Eric Rejdnell (fp) anför:

Som framhålls i reservation nr 5 bör erfarenheten visa om fyra
obligatoriska lektioner är tillräckligt eller om den grundläggande utbildningen
i trafikskola bör utökas. En genomgång av trafikskolornas utbildningskort
visar klart att lektionstimmarnas antal, vad gäller denna del av utbildningen,
betydligt oftare överstiger fyra timmar än underskrider detta antal. Det är
vanligare att antalet lektionstimmar i detta skede överstiger både åtta och tio.
Jag anser det olyckligt, om man i regeringen skulle låsa sig vid ett så litet antal
lektionstimmar som fyra i skede 1. Detta kan uppfattas som ett riktmärke och
få negativa verkningar på utbildningskvaliteten. Då är det bättre att inte ha
någon tidsbestämd utbildningstid vad gäller den grundläggande körundervisningen
(punkt 2.1-4.2 enligt utbildningskortet) utan i stället låta kravet på
utbildningskvaliteten vara avgörande.

2. beträffande höjd behörighetsålder för förande av vissa tunga motorcyklar

(mom. 9)

Bertil Jonasson (c), Rune Torwald (c), Eric Rejdnell (fp), Erik Börjesson
(fp) och Gösta Andersson (c) anför:

Större motorcyklar har en accelerationsförmåga som motsvarar tävlingsbilars.
Den snabba och parallella ökningen av antalet tunga motorcyklar och
av antalet olycksdrabbade yngre motorcyklister visar - som framgår av
utskottets yttrande över förslaget om särskilt förarprov för tung motorcykel -ett tydligt samband mellan förarens ålder, olycksfrekvens och motorcykelns

TU 1981/82:19

storlek. Vi delar i princip föredragandens uppfattning att större mognad och
erfarenhet bör krävas av dem som kör de allra största motorcyklarna. Dessa
krav skulle bli i rimlig utsträckning tillgodosedda genom den föreslagna nya
åldersgränsen. Vid gränsdragningen mellan tunga och vissa tyngre motorcyklar
bör inte endast cylindervolymen beaktas. Moderna motorcyklar,
särskilt de som har s. k. turbomotorer, kan vid en betydligt lägre
cylindervolym än 500-600 cm3 ha fart- och accelerationsresurser som svarar
mot tävlingsbilars.

Även om vi alltså anser att mycket talar för en höjd behörighetsålder för
vissa tyngre motorcyklar, så har vi bl. a. beroende på brister i olycksstatistiken
inte nu funnit anledning att reservera oss mot utskottets yrkande.

3. beträffande helgförbudet mot trafik med tyngre lastfordon (mom. 18)

Rolf Clarkson, Wiggo Komstedt och Filip Fridolfsson (alla m) anför:

Vi delar uppfattningen i motion 1981/82:1022 (m, c) att betydelsen av
ifrågavarande förbud är tveksam. För innevarande år kommer förbudet att
gälla i mindre omfattning än tidigare år. Även regeringen delar sålunda i viss
mån motionärernas uppfattning. Enligt vår mening bör regeringen för
kommande år förordna om sådana ytterligare begränsningar av förbudet att
det endast tillämpas vid de två veckoslut då flertalet semestrar börjar och
slutar. Vi anser vidare att förbudet - tvärtemot sitt syfte - kan ha en menlig
inverkan på trafiksäkerheten. Förbudet gäller nämligen endast Europavägar
och riksvägar med nummer 1-80 utom motorvägar och E 4:an norr om
Örnsköldsvik. Alla andra vägar, som i det helt övervägande antalet fall är
smalare och även i andra avseenden sämre än de nämnda vägarna, får
trafikeras med mycket tunga lastbilar och fordonskombinationer. Möjligheterna
härtill utnyttjas också - och måste utnyttjas - i stor utsträckning för
näringslivets behov. En sådan omfördelning av den tunga trafiken skapar fler
problem än den löser.

4. beträffande hastighetsbegränsningar (mom. 19 b)

Rolf Clarkson (m) anför:

Av utskottets av riksdagen godkända betänkande TU 1978/79:10 (rskr
1978/79:127) med anledning av proposition 1978/79:36 om allmän differentierad
hastighetsbegränsning framgår att trafiksäkerhetsverket har förordat
att frågan om rekommenderade farter bör studeras vidare. Utskottet anslöt
sig till denna uppfattning, som delades av föredragande departementschefen.
Enligt min mening bör trafiksäkerhetsverket påminnas om riksdagens beslut.
Jag bestrider inte att de hastighetsbegränsningar som gäller på våra vägar har
haft betydelse för att öka trafiksäkerheten. I många fall och vid de oftast
förekommande trafikförhållandena framstår dock nuvarande hastighetsbegränsningar
som föga meningsfulla för det stora flertalet bilister. Jag tänker

TU 1981/82:19

då särskilt på motorvägarna men även på andra vägar av hög standard, inte
minst i Norrland, vars kapacitet utnyttjas i högre grad endast vid
semestertid.

TU 1981/82:19

Innehållsförteckning

Hemställan i propositionen 1

Motioner framlagda med anledning av propositionen 2

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1981 3

Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1982 4

Utskottet 7

1 Allmänna riktlinjer 7

2 Trafikantutbildning samt vissa frågor om barns och oskyddade

trafikanters trafiksäkerhet 8

3 Mopedfrågor 11

3.1 Mopedregistrering 11

3.2 Mopedkort 12

3.3 Höjd behörighetsålder för förande av moped 14

4 Körkortsfrågor 14

4.1 Obligatorisk utbildningsstart i trafikskola 14

4.2 Skärpta krav på privata körkortsutbildare 15

4.3 Särskilt förarprov för tung motorcykel 15

4.4 Höjd behörighetsålder för förande av vissa tunga motorcyklar
16

4.5 Körkort i tung trafik 16

4.6 Synprövning i körkortsärenden 17

4.7 Övriga körkortsfrågor 18

5 Organisatoriska frågor 19

6 Övriga motionsyrkanden 21

6.1 Bilbälten och annan bilutrustning 21

6.2 Kontrollbesiktning 23

6.3 Klassificering av vissa bärgningsbilar som utryckningsfordon
25

6.4 Helgförbudet mot trafik med tyngre lastfordon 25

6.5 Hastighetsbegränsningar 26

6.6 Rehabilitering av rattfyllerister 27

6.7 Rökning och bilkörning 28

6.8 Viltolyckorna i trafiken 28

6.9 Vissa frågor angående motorcyklar och motorcyklister . 29

6.10 Reflexutrustning på cyklar 30

6.11 Förbudet att gå mot rött ljus 30

6.12 Vägskyltar 31

6.13 Information om trafiklagstiftning och parkeringsbestäm melser

7 Hemställan 32

8 Reservationer 36

9 Särskilda yttranden 45

GOTAB 70637 Stockholm 1982