TU 1981/82:17

Trafikutskottets betänkande
1981/82:17

om anslag till Sjöfart (prop. 1981/82:100)

SJÄTTE HUVUDTITELN
Sjöfart, m. m.

1. Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet. I proposition 1981/82:100 bilaga 9
(kommunikationsdepartementet) återfinns regeringens förslag till medelsanvisning
för budgetåret 1982/83 under avsnitt E. Sjöfart, punkterna E 1 - E 5,
på s. 97-117. Förslagen innebär
atftill Farledsverksamhet, exkl. isbrytning anvisas ett förslagsanslag på
343 313 000 kr. (punkt E 1, s. 99-105),
att till Isbrytning anvisas ett förslagsanslag på 166 000 000 kr. (punkt E 2, s.
106-107),

att till Fartygsverksamhet anvisas ett förslagsanslag på 29 983 000 kr.
(punkt E3, s. 107-111),
att till Sjöfartsmateriel m. m. anvisas ett reservationsanslag på 45 700 000
kr. (punkt E 4, s. 111-114),
att till Övrig verksamhet anvisas ett förslagsanslag på 26 069 000 kr. (punkt
E 5, s. 115-117).

Regeringen har vidare (punkt E 4, s. 111-114) föreslagit riksdagen att
sjöfartsverket lämnas ett beställningsbemyndigande på högst 5 000 000 kr.
för leveranser av sjöfartsmateriel under budgetåret 1984/85.

Motioner

I motion 1981/82:277 av Märta Fredrikson m. fl. (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer att ytterligare avbemanning av fyrar ej sker.

I motion 1981/82:426 av Sonja Rembo (m) yrkas att riksdagen anhåller att
regeringen snarast framlägger förslag till en framtida struktur av det svenska
hamnväsendet och till dess genomförande.

I motion 1981/82:785 av Hans Gustafsson m. fl. (s) yrkas att riksdagen
begär att regeringen skyndsamt vidtar åtgärder som säkrar fortsatt bemanning
av Hanö och Utklippans fyrar.

I motion 1981/82:792 åv Sonja Rembo m. fl. (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om lag om åtgärder till skydd för svensk sjöfart mot
osund konkurrens.

1 Riksdagen 1981182. 15 sami. Nr 17

TU 1981/82:17

I motion 1981/82:795 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen beslutar att begära av regeringen att ett sjöfartspolitiskt
program utarbetas i enlighet med innehållet i motionen,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till skapande av
ett statligt rederi,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till statlig
leasingverksamhet i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen beslutar att uttala att näringen anpassas till UNCTADkoden
40-40-20, bl. a. genom bilaterala avtal med råvaruproducerande och
progressiva u-länder,

5. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag syftande till att
utveckla kust- och inrikessjöfarten med statlig rederiverksamhet,

6. att riksdagen beslutar att uttala sig för att bemanningen av isbrytare skall
vara civil.

I motion 1981/82:1024 av Karl-Anders Petersson (c) yrkas att riksdagen
begär att regeringen tillser att sjöfartsverket inom sin organisation och
fortsatta verksamhet beaktar nödvändigheten av bemannad fyrplats på
Hanö.

I motion 1981/82:1026 av Oswald Söderqvist och Tore Claeson (båda vpk)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till uppbyggnad av
sjöfartslederna till Uppsala och Enköping så att de kan anslutas till
Mälarleden.

I motion 1981/82:1028 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som innebär att
fartyg som för flagg som av ITF listats som bekvämlighetsflagg ej skall tillåtas
anlöpa svensk hamn, såvida inte fartyget har slutit avtal med ITF eller av ITF
godkänt nationellt förbund och i övrigt uppfyller de krav som ställs på
utrustning, bemanning etc. för att få föra skandinavisk eller annan etablerad
flagg,

2. att riksdagen uttalar att statliga och kommunala myndigheter för sina
transporter inte skall anlita fiffelflaggade fartyg.

I motion 1981/82:1136 av Eric Holmqvist m. fl. (s) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 1), att riksdagen uttalar att regeringen bör uppdra åt transportforskningsdelegationen
att i samarbete med skånska varv och övrig industri
utveckla ett system för närsjöfart i enlighet med vad som anförts i
motionen.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1981/82:1131.

I motion 1981/82:1385 av Erling Bager (fp) yrkas

1. att riksdagen uttalar sig för att Sverige följer samtliga regler gällande
internationella säkerhetsbestämmelser i kemikaliebulkkoden enligt
IMCO,

2. - om beslutet inte kan uppfyllas omedelbart - att riksdagen uttalar sig för

TU 1981/82:17

en mycket kort tidsbegränsning av transporterna under nuvarande förhållanden.

I motion 1981/82:1389 av Rolf Clarksom m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 3 och 4),

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om regler för ett
avgiftssystem vid isbrytarhjälp i enlighet med vad som i motionen
anförts,

4. att riksdagen till Isbrytning för budgetåret 1982/83 anvisar ett
förslagsanslag på 161 000 000 kr.

I motion 1981/82:1390 av Bertil Danielsson (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en ändring i förordningen om lotsavgift i enlighet med vad
som i motionen anförts.

I motion 1981/82:1853 av Bertil Måbrink (vpk) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts rörande
lotsavgifter.

I motion 1981/82:1861 av Kerstin Nilsson m. fl. (s) yrkas att riksdagen
anhåller att regeringen framlägger förslag om regler och bestämmelser för
användning av flytväst i samband med båtfärder.

I motion 1981/82:1872 av Birger Rosqvist och Jan Bergqvist (båda s) yrkas
att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att kraven i SOLASkonventionen
angående inertgasanläggning på tankfartyg som anlöper
svensk hamn införs snarast möjligt.

I motion 1981/82:1873 av Birger Rosqvist och Olle Östrand (båda s)
yrkas

1. att riksdagen beslutar uttala att avgifter för sjösäkerhetstjänstens
lotsning utformas så att sjösäkerheten ej äventyras,

2. att riksdagen beslutar uttala att avgiften får en från hamnsynpunkt mera
neutral utformning i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 1981/82:1874 av Birgitta Rydle (m) och Kerstin Ekman (fp) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av en speciellt anpassad fritidsskepparutbildning.

I motion 1981/82:1886 av Olle Svensson m. fl. (s) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet
av trafikpolitiska åtgärder i Södermanland såvitt gäller sjöfart.

I motion 1981/82:1892 av Bertil Zachrisson m. fl. (s) yrkas

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en sjöfartspolitisk uppgörelse mellan staten, redarna
och de fackliga organisationerna,

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om bemanning av isbrytare och sjömätningsfartyg.

TU 1981/82:17

Utskottet

Sjöfartsverkets verksamhet är uppdelad på tre program: Farledsverksamhet,
Fartygsverksamhet och Övrig verksamhet. Medel till programmet
Farledsverksamhet anvisas över två anslag, Farledsverksamhet exkl. isbrytning
resp. Isbrytning. Härigenom ges möjlighet att särredovisa den icke
avgiftsfinansierade isbrytningen i förhållande till de avgiftsfinansierade
verksamhetsgrenarna inom programmet Farledsverksamhet. De övriga
programmen motsvaras av anslag med samma benämning sorn programmen.
För verkets investeringar anvisas medel över anslaget Sjöfartsmateriel
m. m.

Sjöfartsverket har i sin anslagsframställning beräknat bruttokostnaderna,
exkl. investeringar, till 582,5 milj. kr. för nästa budgetår. Efter avdrag för
intäkter under anslagen och bidrag från andra huvudtitlar motsvarar det ett
anslagsbehov på 553,2 milj. kr. eller 53,2 milj. kr. mer än vad som anvisats för
innevarande budgetår.

Regeringen föreslår att anslagen för nästa budgetår, exkl. investeringar, tas
upp med sammanlagt 565,4 milj. kr. Härav avser 343,3 milj. kr. Farledsverksamhet
exkl. isbrytning, 166,0 milj. kr. Isbrytning, 30,0 milj. kr.
Fartygsverksamhet och 26,1 milj. kr. Övrig verksamhet. Av det beräknade
anslagsbehovet för Övrig verksamhet avser 19,8 milj. kr. utgifter som
tidigare förts upp under andra anslag. Det betyder att det beräknade
anslagsbehovet totalt sett är 7,6 milj. kr. lägre i propositionen jämfört med
sjöfartsverkets förslag.

Anslagen har i propositionen beräknats enligt det s. k. huvudalternativet
vilket innebär att de minskats med 2 % efter pris- och löneomräkning. Enligt
föredragande departementschefen kan de nödvändiga rationaliseringarna
och besparingarna göras med i stort sett bibehållen ambitionsnivå för
verksamheten. Indragning av tjänster inom den centrala förvaltningen,
tidigare försäljning av mindre fartyg som verket planerar att ta ur drift,
rationaliseringar inom lotsväsendet genom naturlig avgång och minskade
driftkostnader för isbrytarna är exempel på föreslagna besparingar. Föredraganden
aviserar vidare att han så snart riksdagen tagit ställning till
propositionen (prop. 1981/82:74) om enklare mönstring av sjömän återkommer
till riksdagen med förslag om att avveckla sjömansnämnden.

I motion 1981/82:1389 (m) föreslås att en mindre avgift för isbrytning införs
som är konstruerad så att den premierar fartyg som har högsta isklass. Med
hänvisning härtill yrkar motionärerna att riksdagen till Isbrytning anvisar 161
milj. kr. vilket är 5 milj. kr. mindre än regeringens förslag.

Sjöfartsverket har i en skrivelse till regeringen, daterad den 21 september
1981, framhållit att avgifter för isbrytningen inte bör införas då de skulle
försämra sjötransporternas konkurrenskraft. Verket anser vidare att trafikrestriktioner
som innebär att isbrytarassistans till olika hamnar endast
lämnas fartyg av en viss storlek är ett effektivare styrmedel än avgifter.

TU 1981/82:17

Frågan om avgiftsbeläggning av isbrytarverksamheten behandlades senast
av riksdagen år 1970 i samband med beslutet att införa transportstöd (prop.
1970:84, SU 1970:105, rskr 1970:271). Transportstöd infördes inte för
sjötransporter vilket bl. a. motiverades med den avgiftsfria isbrytningen. Om
avgifter för isbrytning införs kommer konkurrensförhållandena mellan landoch
sjötransporter att rubbas. Utskottet anser därför att frågan bör tas upp i
ett större sammanhang. I utredningen om sjöfartens roll i trafikpolitiken
(SOU 1981:103) behandlas frågan om transportstöd till sjöfarten. I avvaktan
på den av regeringen aviserade propositionen med anledning av utredningen
avstyrker utskottet motionen i denna del och tillstyrker regeringens förslag
till anslagsberäkning för Isbrytning.

Utskottet godtar för sin del även regeringens övriga beräkningar av
sjöfartsverkets driftsanslag samt den föreslagna inriktningen av denna
verksamhet.

Sjöfartsverket har i sin anslagsframställning beräknat medelsförbrukningen
för investeringar under nästa budgetår till 137,4 milj. kr. Enligt
föredraganden kan investeringsramen begränsas till 65,4 milj. kr. vilket
motsvarar en belastning på anslaget på 45,7 milj. kr. Föredraganden
framhåller att han inte utöver medel för vissa ersättningsinvesteringar och
arbetsmiljöförbättrande åtgärder är beredd att föreslå ytterligare resurser för
fartygs- och båtinvesteringar eftersom verket de senaste åren kunnat
genomföra en relativt omfattande förnyelse av fartygs- och båtflottan.

I propositionen föreslås vidare att verket på samma sätt som tidigare ges ett
beställningsbemyndigande på högst 5 milj. kr. för leveranser av sjöfartsmateriel
under budgetåret 1984/85.

Utskottet tillstyrker den föreslagna investeringsramen liksom anslagsberäkningen.
Utskottet godtar vidare att sjöfartsverket lämnas det av
föredraganden begärda beställningsbemyndigandet.

I motion 1981/82:1892 (s) yrkas att regeringen i överläggningar med
redarna och de fackliga organisationerna kraftfullt verkar för att en
sjöfartspolitisk uppgörelse kan nås. Motionärerna anser att statliga insatser
för att öka konkurrenskraften hos den svenska sjöfarten bör göras under den
förutsättningen att redarna garanterar att en viss del av nybeställningarna av
fartyg görs hos svenska varv och att en ökad andel av handelsflottan blir
svenskflaggad. De fackliga organisationerna har enligt motionen förklarat
sig beredda att medverka till åtgärder som förbättrar kostnadsrelationerna
för svensk sjöfart.

Riksdagen beslutade den 10 juni 1980 om nya riktlinjer för sjöfartspolitiken
varvid bl. a. ett långsiktigt sjöfartspolitiskt program antogs (prop.
1979/80:166, TU 1979/80:30, rskr 1979/80:412). Målet för den statliga
sjöfartspolitiken angavs vara att skapa förutsättningar för att landets
utrikeshandel kan utföras på ett effektivt sätt till lägsta samhällsekonomiska

1* Riksdagen 1981182. 15 sami. Nr 17

TU 1981/82:17

kostnader. Förutsättningar borde skapas för att trygga landets transportförsörjning
i politiska och ekonomiska krissituationer, och sjöfartens möjligheter
att som konkurrenskraftig exportnäring stärka Sveriges betalningsbalans
borde tas till vara.

Det sjöfartspolitiska programmet utgör enligt utskottets mening en god
grund för samhällets strävan att stärka den svenska sjöfartsnäringen. Som
framhålls i motionen har emellertid svenska fartyg f. n. svårt att hävda sig i
den internationella konkurrensen. Dessa svårigheter förstärks av en matt
utrikeshandel och av att många rederiers ekonomiska ställning är svag.

Mot bakgrund av dessa problem har på regeringens initiativ överläggningar
förts mellan redarna och de fackliga organisationerna varvid olika
stimulansåtgärder för svensk sjöfart diskuterats. Generaldirektören för
sjöfartsverket har vidare på regeringens uppdrag fört samtal med parterna i
syfte att utröna om dessa kunde enas om vilka åtgärder som är erforderliga. I
en skrivelse till regeringen av den 15 februari 1982 meddelade generaldirektören
att vid överläggningarna enighet inte kunnat nås om en gemensam
framställning till regeringen.

Utskottet kan i och för sig instämma i vad som sägs i motionen om det
angelägna i att andelen svenskflaggade fartyg ökar och att nybeställningar av
fartyg görs på svenska varv. Utskottet konstaterar dock att regeringen redan
tagit initiativ av det slag som begärs i motionen. Tyvärr har dock parterna inte
kunnat enas vilket betyder att två inbördes olika framställningar om
stimulansåtgärder för svensk sjöfart föreligger. Enligt utskottets mening bör
regeringens överväganden med anledning av dessa förslag avvaktas varför
motion 1981/82:1892 (s) i denna del bör lämnas utan åtgärd från riksdagens
sida.

I motion 1981/82:795 (partimotion, vpk) yrkas att riksdagen begär av
regeringen att ett sjöfartspolitisktprogram utarbetas med samhällsekonomiska,
sysselsättningspolitiska och försörj ningsberedskapsmässiga målsättningar
som grund. Det bör dessutom enligt motionärerna vara en del av och
harmonisera med ett långsiktigt industripolitiskt program som omfattar hela
den svenska industrins utveckling.

Som utskottet redan uttalat i det föregående fattade riksdagen i juni 1980
beslut om ett långsiktigt sjöfartspolitiskt program. Utskottet har också
redovisat att regeringen tagit initiativ till överläggningar mellan sjöarbetsmarknadens
parter. Regeringen har vidare i budgetpropositionen redovisat
att ett förslag med anledning av utredningen om sjöfartens roll i trafikpolitiken
kommer att föreläggas riksdagen.

Utskottet anser mot denna bakgrund att något behov inte föreligger att av
regeringen begära att ett sjöfartspolitiskt program utarbetas i enlighet med
vad som anges i motionen och avstyrker därför yrkandet härom.

I motion 1981/82:795 (partimotion, vpk) yrkas vidare att regeringen
utarbetar förslag till skapande av ett statligt rederi och statlig leasingverksam -

TU 1981/82:17

het samt att riksdagen uttalar att näringen anpassas till UNCTAD-koden
40-40-20, bl. a. genom bilaterala avtal med råvaruproducerande och
progressiva u-länder.

Utskottet som tidigare har behandlat dessa frågor anförde då att det är av
stor betydelse för att den svenska sjöfartsnäringen skall kunna utvecklas i
sunda former att konkurrensen inte snedvrids genom att staten engagerar sig
som rederiägare (TU 1979/80:26 och TU 1980/81:17). Utskottet framhöll
vidare att den sjöfartspolitiska utredningens förslag om ett statligt leasingföretag
(SOU 1979:67) kunde medföra att de marknadsmässiga, kommersiella
och tekniska bedömningar som bör göras i samband med investeringar i
fartyg kunde förlora i vikt vid de enskilda rederierna, samtidigt som staten
tvingades göra de nödvändiga bedömningarna.

Beträffande UNCTAD-koden ansåg utskottet att Sverige borde ansluta
sig på samma villkor som u-länderna varigenom det från svensk sida godtas
att u-landsrederier inom linjekonferenser får sig tillförsäkrade en viss andel
av konferenslasterna. Utskottet underströk att detta inte får tolkas som ett
allmänt godtagande av lastuppdelningsprincipen och att Sverige fortfarande
borde verka för att lastuppdelningen begränsas så att cross-trade-intressena
inte ytterligare skadas.

Utskottet som inte funnit anledning att ändra uppfattning i berörda frågor
avstyrker motionen i dessa delar.

I motion 1981/82:795 (partimotion, vpk) yrkas också att riksdagen hos
regeringen begär förslag syftande till att utveckla kust- och inrikessjöfarten
med statlig rederiverksamhet.

I motion 1981/82:1026 (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag till utbyggnad av sjöfartslederna till Uppsala och Enköping så att de
kan anslutas till Mälarleden.

Utskottet har tidigare uttalat att en större andel än f. n. av det samlade
transportarbetet lämpligen kan ske till sjöss samt att den långa kusten med
kanalförbindelser till insjöhamnar och det väl utbyggda hamnsystemet i
förening med en effektiv kustsjöfartsnäring borde kunna utnyttjas bättre
(TU 1979/80:26 och TU 1980/81:17).

I utredningen om sjöfartens roll i trafikpolitiken (SOU 1981:103)
behandlas såväl kust- och inrikessjöfarten som de inre vattenlederna. I
avvaktan på regeringens ställningstagande med anledning av utredningsförslagen
avstyrker utskottet motionerna såvitt nu är i fråga.

I motion 1981/82:1028 (partimotion, vpk) yrkas dels att riksdagen hos
regeringen hemställer om förslag som innebär att fartyg som för flagg som av
Internationella Transportfederationen (ITF) listas som bekvämlighets/lägg
ej skall tillåtas anlöpa svensk hamn, såvida inte fartyget har slutit avtal med
ITF eller av ITF godkänt nationellt förbund och i övrigt uppfyller de krav som
ställs på utrustning, bemanning etc. för att få föra skandinavisk eller annan

TU 1981/82:17

etablerad flagg, dels att riksdagen uttalar att statliga och kommunala
myndigheter för sina transporter inte skall anlita fiffelflaggade fartyg.

Utskottet behandlade även dessa frågor i sina betänkanden 1979/80:26 och
1980/81:17 och anförde då att bekvämlighetsflaggen utgör ett ovälkommet
inslag i världssjöfarten. Sverige borde därför fortsätta att verka för
internationell enighet om att undanröja skadeverkningarna av bekvämlighetsflottarnas
verksamhet och om det visar sig vara den enda möjligheten på
sikt avveckla bekvämlighetsregistren.

Utskottet framhöll vidare att Sveriges internationella åtaganden i princip
gör det omöjligt att hindra fartyg från att anlita svensk hamn bara med
hänvisning till att fartyget för en viss flagg. Det är dock angeläget att noga
övervaka att fartygen uppfyller överenskomna normer till skydd för
sjösäkerheten, de ombordanställda och havsmiljön varför utskottet ansåg att
sjöfartsverket borde prioritera inspektioner av fartyg som kan bedömas ha
bristfällig standard.

Beträffande yrkandet att statliga och kommunala myndigheter ej bör
anlita bekvämlighetsflaggade fartyg för transporter uttalade utskottet att ett
totalförbud skulle strida mot våra internationella åtaganden och dessutom
skulle kunna fördyra och i ett krisläge försvåra för landets energiförsörjning
nödvändig tillförsel av oljeprodukter. Utskottet framhöll också att kravet i
upphandlingskungörelsen (1973:600) att affärsmässighet skall iakttas vid
upphandling innebär att hänsyn också måste tas till transporternas kvalitet,
varför det måste kunna förutsättas att statlig myndighet förvissar sig om att
fartyg som man avser att befrakta inte brister i säkerhet eller standard och att
inte rederier anlitas som undandrar sig sitt sociala arbetsgivaransvar. Enligt
vad utskottet erfarit har de under senare år skärpta kraven på fartygen
medfört att på olika sätt undermåligt tonnage ej kommit i fråga vid
upphandling av frakttjänster för statliga myndigheter.

Utskottet har inte funnit anledning att ändra uppfattning i dessa frågor och
avstyrker därför motionen.

I motion 1981/82:795 (partimotion, vpk) yrkas att riksdagen uttalar sig för
att bemanningen av isbrytare skall vara civil.

I motion 1981/82:1892 (s) framhålls att det inte är klarlagt att en övergång
till civil bemanning av isbrytare och sjömätningsfartyg skulle innebära stora
merkostnader för samhället. Det yrkas därför att ett fullständigt utredningsmaterial
tas fram så att förslag i bemanningsfrågan kan läggas fram till
behandling under nästa riksmöte.

Det sjöfartspolitiska beslutet 1980 innebar en fortsatt militär bemanning
av isbrytare och sjömätningsfartyg. Som grund till beslutet låg bl. a. en av
sjöfartsverket utarbetad rapport benämnd Bemanning av isbrytare och
sjömätningsfartyg. Frågan om civil bemanning hade dessförinnan utretts i
flera omgångar under lång tid. Den avgörande faktorn enligt propositionen
var det statsfinansiella läget. Den samlade merkostnaden, vad avser löner,

TU 1981/82:17

beräknades årligen uppgå till minst 50 milj. kr. i 1979 års lönenivå. Härtill
skulle kostnader tillkomma för ombyggnad av äldre fartyg så att de motsvarar
civila krav. Dessa kostnader uppskattades i sjöfartsverkets rapport till 100 å
200 milj. kr.

Utskottet anser att dessa skäl alltjämt äger sin giltighet och att något behov
av att nu utreda frågan inte föreligger. Motionerna avstyrks därför i denna
del.

I motion 1981/82:426 (m) yrkas att riksdagen anhåller att regeringen
snarast framlägger förslag till en framtida struktur av det svenska hamnväsendet
och till hur den skall genomföras. Enligt motionären har utvecklingen
lett till en viss överkapacitet på hamnresurser. Det framhålls vidare att det
inte torde vara realistiskt att tänka sig att kommunerna skulle vara beredda
att göra avkall på den höga prioritering av hamnverksamheten som är vanlig
och att det finns en uppenbar risk för att alltmer skattemedel kommer att
satsas i en ofruktbar konkurrens mellan de hamnägande kommunerna. Av
dessa skäl är det enligt motionen nödvändigt att snarast genomföra en
övergripande planering och styrning av det svenska hamnväsendet.

I motion 1981/82:1886 (s) framhålls att Oxelösunds kommun under en
femårsperiod förlorat närmare 1 000 arbetstillfällen och att svårigheterna för
stålindustrin på orten inneburit konsekvenser också för hamnen. Det
hänvisas också i motionen till en utredning, som kommunen tillsammans med
länsstyrelsen tagit initiativ till, i vilken konstateras att hamnens utvecklingsmöjligheter
såväl vad beträffar massgodshantering som styckegodshantering
är goda. Motionärerna, som förordar Oxelösunds hamn som en bashamn,
anser att hamnen med mycket måttliga investeringar kan byggas ut till en
kapacitet som svarar mot förväntad kolimport i hela Mellansverige.

Utskottet har tidigare framhållit att det finns ett behov av en övergripande
hamnplanering och att en mera aktiv styrning av hamnväsendet än den som
sker f. n. är nödvändig (TU 1979/80:26). På uppdrag av regeringen har
sjöfartsverket utarbetat en perspektivplan för hamnväsendet. I budgetpropositionen
aviseras att ett förslag om hamnpolitiken med anledning av
verkets rapport kommer att föreläggas riksdagen. Regeringens förslag i
denna fråga bör enligt utskottets mening avvaktas. Utskottet förutsätter att
propositionen kommer att föreläggas riksdagen utan onödigt dröjsmål.
Någon särskild framställning till regeringen, som begärs i motion 1981/82:426
(m), synes därför inte nödvändig.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionerna 1981/82:426
(m) och 1981/82:1886 (s) i denna del bör lämnas utan åtgärd från riksdagens
sida.

Bemanningen av fyrplatser tas upp i tre motioner.

I motion 1981/82:277 (c) yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer att
ytterligare avbemanning av fyrar ej sker.

TU 1981/82:17

I motion 1981/82:785 (s) yrkas att riksdagen begär att regeringen
skyndsamt vidtar åtgärder som säkrar fortsatt bemanning av Hanö och
Utklippans fyrar.

I motion 1981/82:1024 (c) yrkas att riksdagen begär att regeringen tillser att
sjöfartsverket inom sin organisation och fortsatta verksamhet beaktar
nödvändigheten av bemannad fyrplats på Hanö.

Yrkandena motiveras på liknande sätt i de tre motionerna. De skäl som
anförs är bl. a. att personbemanning av fyrarna är ett viktigt led i
kustbevakningen, behovet av väderleksobservationer samt övervakning av
båttrafiken och då speciellt fritidsbåtarna.

I samband med att riksdagen i mars 1981 fattade beslut om miljösäkrare
sjötransporter lades en ny handläggningsordning för indragning av kustpersonal
fast (prop. 1980/81:119 bil. 2, TU 1980/81:31, rskr 1980/81:442). Den
nya ordningen innebär att innan åtgärder vidtas som syftar till indragning av
personal, som har direkt betydelse för tillsynen och övervakningen av
kusterna, skall andra berörda myndigheter och länsstyrelsen i det aktuella
länet informeras. Om länsstyrelsen finner att den tilltänkta indragningen
innebär mera väsentliga förändringar skall länsstyrelsen göra en allsidig
utredning. Därvid skall bl. a. förslag lämnas på bemanning som tillgodoser
de anspråk som olika samhällsintressen ställer. I utredningen skall även
behandlas frågor om finansiering av en fortsatt bemanning, fördelning av
kostnader mellan olika intressenter samt huvudmannaskap för personalen.

Sjöfartsverkets program för automatisering av bemannade fyrar har
slutförts, vilket innebär att fast stationerad personal inte behövs för
fyrteknisk tjänst. Av andra skäl än fyrtekniska finns emellertid fortfarande
personal anställd på en rad fyrplatser. Hanö för vilken SMHI är huvudman är
ett sådant exempel.

Enligt utskottets mening har den nya handläggningsordningen skapat
garantier för att indragning av kustpersonal inte sker utan att intressenter av
det slag som omnämns i motionerna beretts tillfälle att redovisa hur en sådan
indragning skulle påverka deras verksamhet. Utskottet vill i sammanhanget
erinra om sitt uttalande i betänkande TU 1980/81:31 att ambitionen inte får
begränsas till att undvika onödiga indragningar av personal utan att det är
angeläget att sjöfartsverket och andra berörda myndigheter även aktivt
verkar för att tillskapa nya arbetsuppgifter på fyrplatserna.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionerna inte bör
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

I motion 1981/82:1390 (m) framhålls att lotsplatserna i Västervik och
Oskarshamn har öppet kl. 05.00-21.00 medan lotsplatsen i Kalmar har s. k.
dispositionsdygn som omfattar 24 timmar för att den sjöfart som går genom
sundet skall kunna få lots dygnet runt. De förändringar i förordningen om
lotsavgifter som genomfördes vid årsskiftet har enligt motionären inneburit

TU 1981/82:17

att de som önskar anlita lots för passage av Kalmarsunds djupränna mellan
kl. 19.00 och 05.00 måste erlägga en lotsavgift som är en tre gånger så stor
som normaltaxan vilket medför att åtskilliga fartyg söker sig utanför Öland
med ökad haveririsk som följd. Motionären anser att det enklaste sättet att
lösa frågan är att besluta att Kalmar lotsplats skall vara öppen för
genomfartstrafik kl. 00-24.

I motion 1981/82:1853 (vpk) framhålls att förändringen i förordningen om
lotsavgifter som i vissa fall innebär en tredubbling av avgifterna drabbat de
mindre hamnarna hårt. Söderhamn och Hudiksvall omnämns särskilt. Enligt
motionen finns det ingen anledning att på detta sätt spara in några miljoner
kronor då även de mindre hamnarna måste vara kvar och utgöra en viktig del
av vårt framtida transportsystem.

I motion 1981/82:1873 (s) yrkas dels att avgifter för sjösäkerhetstjänstens
lotsning utformas så att sjösäkerheten ej äventyras, dels att avgiften får en
från hamnsynpunkt mera neutral utformning. Enligt motionärerna kommer
den kraftiga höjningen av lotsavgifterna att medföra att fartyg ger sig in i
farleder utan lots och därmed hotar sjösäkerheten vilket strider mot av
riksdagen tidigare uttalade riktlinjer. Det framhålls också att systemet med
trefaldiga lotsavgifter påverkar hamnverksamheten på så sätt att de hamnar
som har sådana straffavgifter mister en del av sin attraktivitet.

Efter framställning från sjöfartsverket beslutade regeringen den 26
november 1981 att lotsavgifterna skulle höjas fr. o. m. den 1 januari 1982.
Beslutet innebar dels en generell höjning av avgifterna, dels att en kraftigt
förhöjd avgift infördes för lotsning under tid då lotsplats enligt sjöfartsverkets
föreskrifter är stängd. Den förhöjda avgiften är tre gånger så stor som
ordinarie taxa.

Enligt vad utskottet erfarit står vid en del lotsplatser båtmän och lots till
förfogande för lotsning även på tider då lotsplatsen enligt sjöfartsverkets
föreskrifter skulle vara stängd. Konsekvensen av regeringsbeslutet blir att
även i dessa fall lotsavgifterna kommer att sättas till tre gånger den ordinarie
taxan vilket inte torde ha varit avsikten med beslutet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att de beslutade förändringarna
i lotsavgifterna kan medföra negativa konsekvenser inte minst vad gäller
konkurrensförhållandena mellan olika hamnar. För att undanröja de
uppkomna olägenheterna har sjöfartsverket den 17 februari 1982 beslutat att
sätta ned den förhöjda avgiften till en och en halv gånger ordinarie taxa i de
fall lotsplatsen hålls öppen enligt vaktlista, turfördelningslista eller liknande
trots att den enligt sjöfartsverkets föreskrifter skall hållas stängd. Enligt
verket sker den beslutade nedsättningen av taxan i avvaktan på resultatet av
en pågående översyn av lots- och fyrkungörelsen och därav föranledda
ändringar i lotsavgiftsförordningen.

Utskottet finner det tillfredsställande att sjöfartsverket har beslutat att
sätta ner de förhöjda lotsavgifterna. Därmed torde de problem som
motionärerna pekat på väsentligen kunna undvikas. Utskottet vill i

TU 1981/82:17

sammanhanget understryka betydelsen av att verket vid sin översyn av
lotsavgifterna beaktar att dessa fastställs på ett sådant sätt att konkurrensförhållandena
mellan olika hamnar inte påverkas. Likaså vill utskottet
understryka vikten av att lotskungörelsen, lotsavgifter och service utformas
på ett sådant sätt att fartygen stimuleras att anlita lots där sjö- och
miljösäkerhet så kräver.

Med hänvisning till det anförda synes syftena med motionerna till väsentlig
del vara tillgodosedda varför de inte bör föranleda någon riksdagens
åtgärd.

I motion 1981/82:792 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag
till lag om åtgärder till skydd för svensk sjöfart mot osund konkurrens.

Enligt motionen medger inte existerande lagstiftning ingripanden mot
exempelvis osund priskonkurrens från statshandelsländer och länder som
tillhandahåller bekvämlighetsflagg. Motionärerna anser att det är angeläget
att Sverige inför en lagstiftning som ger regeringen befogenhet att vidta
åtgärder i samklang med åtgärder som kan komma att beslutas av övriga
sjöfartsnationer i västvärlden. Med anledning härav, framhåller de, är det
olyckligt att det förslag till proposition som utarbetats inom regeringskansliet
och som underställts lagrådets prövning ännu inte förelagts riksdagen.

I augusti 1978 gjorde Befraktarrådet och Sveriges redareförening ett
gemensamt uttalande angående öststaternas sjöfartspolitik. Organisationerna
hemställde att regeringen - i likhet med vad som skett i flera stater - skulle
lägga fram ett förslag till lagstiftning, som möjliggör ingrepp mot utländska
rederier som bedriver priskonkurrens efter normer som ter sig främmande
för en sund marknadsekonomi, att användas för koordinerade åtgärder på
bred västeuropeisk bas.

I den sjöfartspolitiska propositionen framhölls att Sverige, i likhet med
andra sjöfartsnationer, bör skydda sin sjöfart mot såväl diskriminering som
andra skadliga åtgärder. Föredraganden anmälde att han hade för avsikt att
påbörja ett lagstiftningsarbete i detta syfte. Detta uttalande lämnades utan
erinran från riksdagens sida (prop. 1979/80:166, TU 1979/80:30, rskr
1979/80:412).

Regeringen beslutade den 9 april 1981 att inhämta lagrådets yttrande över
ett inom regeringskansliet utarbetat förslag till lag om åtgärder till skydd för
svensk sjöfart. I lagrådsremissen föreslås att regeringen får möjlighet att
föreskriva åtgärder till skydd för svensk sjöfart om denna drabbas av
diskriminering, priskonkurrens som bedöms vara snedvridande eller andra
förfaranden till skada för sjöfartsnäringen. Åtgärderna skall endast vidtas i
samarbete med andra traditionella sjöfartsländer. Lagrådet lämnade sitt
yttrande till förslaget den 29 april 1981. Regeringen har ännu inte förelagt
riksdagen någon proposition i frågan.

Utskottet vill för sin del slå fast det angelägna i att den svenska sjöfarten
inte skadas av osund priskonkurrens på fraktmarknaden eller andra

TU 1981/82:17

diskriminerande åtgärder. Utskottet konstaterar att ett lagförslag till skydd
för svensk sjöfart har utarbetats i enlighet med vad som angavs i den
sjöfartspolitiska propositionen. Detta måste tolkas som att Sverige med kraft
är berett att skydda svenska sjöfartsintressen mot osund konkurrens. Ett
flertal länder inom OECD har redan infört en sådan lagstiftning. Det gäller
t. ex. samtliga EG-länder. Utskottet förutsätter att regeringen noga följer
hur statshandelsländernas och andra länders prispolitik påverkar den
svenska rederinäringens bestånd och utvecklingsmöjligheter samt ingående
prövar behovet att förelägga riksdagen det utarbetade lagförslaget. Det är
självfallet angeläget att ett nära samarbete i dessa frågor sker med andra
sjöfartsnationer inom OECD och EG.

Med hänvisning till det anförda synes syftet med motionen till väsentlig del
vara tillgodosett varför den inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motion 1981/82:1136 (s) yrkas att riksdagen uttalar att regeringen bör
uppdra åt transportforskningsdelegationen att i samarbete med skånska varv
och övrig industri utveckla ett transportsystem för närsjöfart.

Motionärerna hänvisar dels till närsjöfartsutredningens förslag till transportsystem
där stycke- och partigods sjötransporteras på ro-ro-fartyg med
landsvägstrailers som lastbärare, dels till ett system för närsjöfart som
utvecklats vid tekniska högskolan i Lund. Enligt motionärerna är det viktigt
att pågående utredningsarbete kan fullföljas vilket sannolikt kräver statligt
initiativ.

Utskottet betraktar de transportsystem med kombinerade sjö- och
landtransporter som omnämns i motionen som intressanta. Denna typ av
transportsystem kan tänkas vara ett av flera tänkbara sätt att öka den andel
av transportarbetet som sker till sjöss. Utskottet har vid flera tillfällen uttalat
att en sådan utveckling är önskvärd. Regeringens ställningstagande till
närsjöfartsutredningens förslag bör dock avvaktas. Utskottet har den
principiella inställningen att riksdagen endast i undantagsfall bör ta ställning
till vilka frågor som olika forskningsorgan skall prioritera inom ramen för
sina resurser.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionen i denna del
inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

I motion 1981/82:1861 (s) yrkas att riksdagen anhåller att regeringen
framlägger förslag om regler och bestämmelser för användning av flytväst i
samband med båtfärder.

Enligt motionen skulle många tillbud få en lyckligare utgång om de
inblandade använde flytväst. Motionärerna framhåller att i samband med
tvingande bestämmelser bör minimikrav på flytvästars säkerhet fastställas.
De framhåller vidare att vid båtförsäljning bör minst en flytväst ingå i köpet
och att båtuthyrare bör åläggas att tillhandahålla flytvästar.

Utskottet vill först kommentera yrkandet om minimikrav på flytvästars
säkerhet. Med stöd av marknadsföringslagen har konsumentverket utfärdat

TU 1981/82:17

tvingande riktlinjer för flytutrustning för fritidsbruk (konsumentverkets
författningssamling 1978:7). För att kontrollera att riktlinjerna följs gör
verket stickprov. Enligt vad utskottet erfarit synes kvaliteten på de flytvästar
som finns på marknaden vara god. Motionsyrkandet i denna del synes således
redan vara tillgodosett.

Antalet dödsolyckor med fritidsbåtar har minskat under senare år. Under
år 1975 då det fanns 545 000 fritidsbåtar omkom 115 personer. År 1981 hade
antalet omkomna minskat till 77 trots att antalet fritidsbåtar ökat till 845 000.
Denna positiva utveckling beror bl. a. på bättre båtmaterial, ökat simkunnande,
bättre flytvästar och det propaganda- och upplysningsarbete som
främst sjösäkerhetsrådet bedrivit. Den främsta olycksorsaken är alkoholen.

Sjösäkerhetsrådet som har till uppgift att verka för sjösäkerhet med
inriktning på fritidsbåttrafiken anser enligt vad utskottet inhämtat att den
viktigaste åtgärden för att ytterligare minska olyckorna med fritidsbåtar är en
fortsatt intensiv informations- och upplysningsverksamhet riktad till en bred
allmänhet. Enligt rådet bör man så långt som möjligt undvika tvång och
myndighetsåtgärder i samband med den avkoppling och rekreation som sjöoch
båtliv innebär.

Utskottet som med tillfredsställelse noterat minskningen av antalet
omkomna i fritidsbåtolyckor under senare år är inte berett att tillstyrka de
förslag till regler och bestämmelser för användning av flytväst som förs fram i
motionen. I likhet med sjösäkerhetsrådet anser utskottet att informationsoch
upplysningsarbetet har stor betydelse för möjligheterna att ytterligare
minska antalet olyckor. Utskottet som sålunda avstyrker motionen vill också
peka på svårigheterna att övervaka att bestämmelser av det slag motionärerna
vill införa efterlevs.

I motion 1981/82:1872 (s) ställs krav på förbättrad säkerhetsutrustning på
tankfartyg. Motionärerna yrkar att krav på inertgasanläggning snarast
möjligt skall införas för vissa tankfartyg som anlöper svensk hamn. Genom
en sådan anläggning kan syrehalten i lastoljetankarna nedbringas, varigenom
risken för explosion bortfaller eller minskar väsentligt. Sverige är bundet av
konventionsregler, som träder i kraft internationellt i juni 1983 och som bl. a.
innebär att befintliga oljetankfartyg från 70 000 dödviktston och uppåt skall
vara försedda med inertgasanläggning. Förenta staterna, Storbritannien och
Japan har inte avvaktat det internationella ikraftträdandet utan redan
genomfört kraven både för egna fartyg och för främmande fartyg som
anlöper deras hamnar. Norge ämnar göra detsamma med verkan från den 1
april 1982. Med tanke på de mycket betydande säkerhetsrisker som avsaknad
av inertgasanläggning innebär anser motionärerna att Sverige snarast bör
följa de nämnda ländernas exempel.

Utskottet har erfarit att Sveriges redareförening har vänt sig till regeringen
med en framställning liknande motionärernas. För att framställningen skall

TU 1981/82:17

kunna bifallas krävs att de svenska fartyg som är i fråga uppfyller de krav som
gäller för inertgasanläggningar. Undersökningar huruvida så är fallet pågår
f. n.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om angelägenheten av ett
snabbt införande av ifrågavarande krav, inte minst för främmande fartyg som
anlöper svenska hamnar. Utskottet förutsätter därför att de pågående
undersökningarna bedrivs med största möjliga skyndsamhet och att regeringen
snarast inför ifrågavarande bestämmelser. Med det anförda synes
syftet med motionen till väsentlig del tillgodosett varför den bör lämnas utan
åtgärd från riksdagens sida.

I motion 1981/82:1874 (m, fp) framhålls att det finns stort behov av en
speciellt anpassad fritidsskepparutbildning vilken bör sortera under sjöfartsverket.
Enligt motionen är inte dagens skepparexamen tillräckligt omfattande
för att uppfylla internationell standard. Motionärerna anser vidare att en
rad avsnitt i skepparexamen inte behövs för fritidsskeppare medan andra
avsnitt såsom meteorologi, manövrering, navigering, livräddning, sjukvård
och bogsering bör ingå i en fritidsskepparexamen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att förarna av
fritidsbåtar kan ges en lämplig utbildning i vilken bl. a. praktiska moment bör
ingå. Enligt vad utskottet erfarit pågår f. n. inom kommunikationsdepartementet
en översyn av behörighetsförordningen (1980:465) för sjöpersonal. I
samband därmed diskuteras även skepparexamen och möjligheterna att
bättre anpassa den till fritidsskepparnas behov. Utskottet anser att resultatet
av översynen bör avvaktas och föreslår därför att motionen lämnas utan
åtgärd från riksdagens sida.

I motion 1981/82:1385 (fp) pekas på de säkerhets- och miljörisker som
fartygstransporter av kolsvavla innebär. För dessa transporter gäller bestämmelser
i den s. k. kemikaliebulkkoden. Denna har utarbetats inom Mellanstatliga
rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO) och tillämpas av de flesta
stora sjöfartsnationer. Reglerna i koden ökar i stränghet med det transporterade
ämnets farlighetsgrad. För ifrågavarande transporter gäller att
fartygen förutom dubbla bottnar och sidor även skall ha lasttankarna skilda
från innerskrovet. Sjöfartsinspektionen har medgivit undantag från sistnämnda
krav för transporter av kolsvavla med brittiska fartyg via Göta älv
och Vänern till Karlstad. Detta finner motionären mycket anmärkningsvärt
med tanke på den synnerliga farlighet som kännetecknar transporter av detta
gods. Motionären yrkar i första hand att riksdagen uttalar sig för att Sverige
följer samtliga säkerhetsbestämmelser i kemikaliebulkkoden. Om ett sådant
beslut inte kan verkställas omedelbart yrkas i andra hand att riksdagen
uttalar sig för en mycket kort tidsbegränsning av transporterna under
nuvarande förhållanden.

Enligt vad utskottet erfarit har de brittiska fartyg som är i fråga godkänts
för transporter av kolsvavla av den brittiska sjöfartsmyndigheten. Denna har

TU 1981/82:17

därvid medgivit undantag från kravet att lasttankarna skall vara skilda från
innerskrovet med hänvisning till att fartygen är utrustade med likvärdiga
skyddsanordningar. Sjöfartsinspektionen har inte funnit skäl att ifrågasätta
den brittiska sjöfartsmyndighetens bedömning. Man har dock för ifrågavarande
fartygstransporter föreskrivit att de endast får äga rum på dagtid, att
lots måste användas och att annan trafik i stor utsträckning skall lämna dessa
fartyg företräde. Vid slussning är säkerhetskontrollen dessutom extra skärpt.
Sjöfartsinspektionen utövar också tillsyn över transporterna och har
inspekterat fartygen.

Utskottet har vidare erfarit att tillgången på tonnage lämpat för dessa
transporter på Göta älv och i Vänern är så begränsad att den praktiskt taget
endast omfattar de fartyg som är i fråga. Sjöfartsinspektionen har mot den
angivna bakgrunden inte funnit anledning att motsätta sig transporterna.

Utskottet, som inte finner skäl att ifrågasätta sjöfartsinspektionens
bedömning, förutsätter att inspektionen tillvaratar alla möjligheter som den
pågående utvecklingen mot miljösäkrare fartyg innebär för att se till att alla
miljöfarliga sjötransporter bedrivs på ett sätt som i största möjliga
utsträckning minskar de därmed förenade riskerna. Med hänvisning till vad
sålunda anförts och till betydelsen av ifrågavarande transporter för den
berörda industrisysselsättningen avstyrker utskottet motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Farledsverksamhet exkl. isbrytning för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag på 343 313 000 kr.,

2. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1981/82:1389 (m) yrkandena 3 och 4 till Isbrytning för
budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag på 166 000 000
kr.,

3. att riksdagen till Fartygsverksamhet för budgetåret 1982/83
anvisar ett förslagsanslag på 29 983 000 kr.,

4. att riksdagen till Övrig verksamhet för budgetåret 1982/83
anvisar ett förslagsanslag på 26069000 kr.,

5. att riksdagen

a. medger att regeringen lämnar sjöfartsverket det beställningsbemyndigande
gällande leveranser av sjöfartsmateriel som har
förordats i propositionen,

b. till Sjöfartsmateriel m. m. för budgetåret 1982/83 anvisar ett
reservationsanslag på 45 700 000 kr.,

6. beträffande sjöfartspolitiken
att riksdagen

a. lämnar motion 1981/82:1892 (s) yrkande 1 utan åtgärd,

b. avslår motion 1981/82:795 (vpk) yrkandena 1-5,

TU 1981/82:17

7. beträffande sjöfartslederna till Uppsala och Enköping
att riksdagen avslår motion 1981/82:1026 (vpk),

8. beträffande fartyg under s. k. bekvämlighetsflagg
att riksdagen avslår motion 1981/82:1028 (vpk),

9. beträffande civil bemanning av isbrytare och sjömätningsfar tyg att

riksdagen

a. avslår motion 1981/82:1892 (s) yrkande 2,

b. avslår motion 1981/82:795 (vpk) yrkande 6,

10. beträffande hamnpolitiken
att riksdagen

a. lämnar motion 1981/82:426 (m) utan åtgärd,

b. lämnar motion 1981/82:1886 (s) i denna del utan åtgärd,

11. beträffande bemanningen av fyrplatser
att riksdagen

a. lämnar motion 1981/82:277 (c) utan åtgärd,

b. lämnar motion 1981/82:785 (s) utan åtgärd,

c. lämnar motion 1981/82:1024 (c) utan åtgärd,

12. beträffande lotsavgifter
att riksdagen

a. lämnar motion 1981/82:1390 (m) utan åtgärd,

b. lämnar motion 1981/82:1853 (vpk) utan åtgärd,

c. lämnar motion 1981/82:1873 (s) utan åtgärd,

13. beträffande osund konkurrens på sjöfartens område

att riksdagen lämnar motion 1981/82:792 (m) utan åtgärd,

14. beträffande transportsystem för närsjöfart

att riksdagen lämnar motion 1981/82:1136 (s) yrkande 1 utan
åtgärd,

15. beträffande användning av flytväst

att riksdagen avslår motion 1981/82:1861 (s),

16. beträffande säkerhetsutrustning på tankfartyg

att riksdagen lämnar motion 1981/82:1872 (s) utan åtgärd,

17. beträffande fritidsskepparutbildning

att riksdagen lämnar motion 1981/82:1874 (m, fp) utan
åtgärd,

18. beträffande fartygstransporter av kolsvavla
att riksdagen avslår motion 1981/82:1385 (fp).

TU 1981/82:17

Övriga sjöfartsändamål

2. Handelsflottans pensionsanstalt. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkt E 6 (s. 117-118) och hemställer

att riksdagen till Handelsflottans pensionsanstalt för budgetåret
1982/83 anvisar ett anslag på 1 000 kr.

3. Handelsflottans kultur- och fritidsråd. Regeringen har under punkt E 7 (s.
118-120) föreslagit riksdagen att till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för
budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Motionen

I motion 1981/82:1882 av Bo Siegbahn (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller att verksamheten vid handelsflottans kultur- och
fritidsråd utreds under beaktande av vad som sägs i motionen.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning under punkt

E7.

I motion 1981/82:1882 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller att
verksamheten vid handelsflottans kultur- och fritidsråd (HKF) utreds under
beaktande av vad som sägs i motionen.

Enligt motionen har rådets verksamhet till följd av den drastiska
nedgången av antalet ombordanställda ständigt minskat samtidigt som den
ekonomiska ramen till följd av finansieringssystemet är alltför stor.
Motionären anser att utomlands yrkesverksamma svenskar med rätta kan
kräva samma kulturella service som de ombordanställda och att en
verksamhet därför bör skapas som tillgodoser alla dessa gruppers kulturbehov.
Det föreslås därför att HKF snarast avvecklas och att delar av dess
verksamhet överförs på andra myndigheter varigenom en besparing på ca 3
milj. kr. skulle kunna göras samtidigt som betydligt fler medborgare skulle få
tillgång till ett värdefullt kulturutbud.

Det är enligt utskottets mening väsentligt att i möjligaste mån motverka de
ombordanställdas isolering och att staten även framledes påtar sig ansvar för
att sjöfolket kan erbjudas kultur- och fritidsaktiviteter. Utskottet är inte
berett att förorda att HKF utreds på det sätt som föreslås i motionen och
avstyrker därför densamma.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för
budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.,

2. beträffande kultur- och fritidsverksamheten för sjöfolk
att riksdagen avslår motion 1981/82:1882 (m).

TU 1981/82:17

4. Ersättning till viss kanaltrafik. Utskottet tillstyrker regeringen förslag
under punkt E 8 (s. 120) och hemställer

att riksdagen till Ersättning till viss kanaltrafik för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

5. Lån till den mindre skeppsfarten. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkt E 9 (s. 120-121) och hemställer

att riksdagen till Lån till den mindre skeppsfarten för budgetåret
1982/83 anvisar ett reservationsanslag på 40 000 000 kr.

Stockholm den 9 mars 1982

På trafikutskottets vägnar
ROLF CLARKSON

Närvarande: Rolf Clarkson (m). Bertil Jonasson (c), Rolf Sellgren (fp), Nils
Fljorth (s), Wiggo Komstedt (m), Kurt Hugosson (s). Rune Torwald (c),
Birger Rosqvist (s). Olle Östrand (s), Anna Wohlin-Andersson (c), Ove
Karlsson (s), Per Stenmarck (m). Rune Johansson (s), Margit Sandéhn (s)
och Erik Börjesson (fp).

Reservationer

1. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande avgift för
isbrytning (mom. 2)

Rolf Clarkson, Wiggo Komstedt och Per Stenmarck (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Sjöfartsverket
har i en skrivelse” och på s. 5 slutar med ”för Isbrytning.” bort ha
följande lydelse:

Utskottet kan för sin del instämma i det förslag som framförs i motion
1981/82:1389 (m) att en mindre avgift för isbrytning bör införas som
premierar fartyg som har högsta isklass. En sådan avgift innebär dels ökade
inkomster till statsverket, dels att behovet av isbrytning totalt sett bör
minska.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet yrkandet att riksdagen
hos regeringen bör begära förslag om regler för ett avgiftssystem vid
isbrytning konstruerat på det sätt som angivits i motionen, liksom yrkandet
att regeringens förslag till medelsanvisning till Isbrytning för nästa budgetår
bör reduceras med 5 milj. kr.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

TU 1981/82:17

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen

a. med bifall till motion 1981/82:1389 (m) yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
avgiftssystem vid isbrytarhjälp,

b. med bifall till motion 1981/82:1389 (m) yrkande 4 och med
avslag på regeringens förslag till Isbrytning för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag på 161 000 000 kr.,

2. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande sjöfartspolitiken
(mom. 6 a)

Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger Rosqvist, Olle Östrand, Ove
Karlsson, Rune Johansson och Margit Sandéhn (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Riksdagen
beslutade” och på s. 6 slutar med ”yrkandet härom.” bort ha följande
lydelse:

Den svenska handelsflottan har som påtalas i motionen mer än halverats
sedan år 1975. Tonnaget har minskat från 13 miljoner dwt till 5,5 miljoner
dwt och antalet ombordanställda från 23 500 till 11 000. Utskottet ser mycket
allvarligt på denna utveckling då en konkurrenskraftig svensk handelsflotta
behövs av flera skäl. Som framhålls i motion 1981/82:1892 (s) skapar
handelsflottan betydande exportinkomster. Försörjningsberedskapen kräver
att vi har en svensk handelsflotta av viss omfattning. Enligt närsjöfartsutredningen
(SOU 1981:103) har vi nu nått den gräns under vilken
totalförsvarets behov inte längre kan tillfredsställas. Den starka minskningen
av handelsflottan ger upphov till stor arbetslöshet bland svenska sjömän.
Dessutom skapar en svensk handelsflotta arbetstillfällen inom varv och
verkstäder.

För att långsiktigt säkra den svenska sjöfartens utveckling är det enligt
utskottets mening nödvändigt att staten, redarna och de fackliga organisationerna
samverkar. Överläggningar har förts mellan redarna och de fackliga
organisationerna varvid olika stimulansåtgärder för svensk sjöfart diskuterats.
Generaldirektören för sjöfartsverket har vidare på regeringens uppdrag
fört samtal med parterna i syfte att utröna om dessa kunde komma överens
om vilka åtgärder som är erforderliga. Varken överläggningarna eller
generaldirektörens medlingsförsök har emellertid lett till att parterna kunnat
enas.

Mot bakgrund av regeringens agerande är det enligt utskottets mening inte
förvånande att medlingsarbetet inte gett något resultat. Som motionärerna
framhåller antyds inte med ett ord i budgetpropositionen vilka åtgärder som
regeringen anser nödvändiga för att den negativa utvecklingen för den
svenska handelsflottan skall kunna brytas. Generaldirektören för sjöfarts -

TU 1981/82:17

verket hade inte heller några konkreta bidrag från regeringen att erbjuda vid
samtalen med parterna. Detta måste tolkas av parterna som att regeringen
inte är villig att medverka till åtgärder som kan förbättra förhållandena för
svensk sjöfart.

Utskottet anser att det är angeläget att den svenska sjöfartens problem kan
lösas snabbt i samverkan mellan stat, redare och sjöfolk. Utskottet tillstyrker
därför yrkandet i motionen att riksdagen bör uttala att regeringen i
överläggningar med parterna kraftfullt bör verka för att en sjöfartspolitisk
uppgörelse av det slag som anges i motionen skyndsamt kan nås och att
resultatet av överläggningarna bör redovisas för riksdagen under våren
1982.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande torde innebära att yrkandet i motion 1981/
82:795 (partimotion, vpk) att regeringen skall utarbeta ett sjöfartspolitiskt
program med samhällsekonomiska, sysselsättningspolitiska och försörjningsberedskapsmässiga
målsättningar som grund till väsentlig del blir
tillgodosett. Utskottet kan dock inte ställa sig bakom att ett program skall
utarbetas med den inriktning som anges i motionen och avstyrker därför
denna såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 6 a bort ha följande lydelse:

6. beträffande sjöfartspolitiken
att riksdagen

a. med bifall till motion 1981/82:1892 (s) yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

3. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande civil
bemanning av isbrytare och sjömätningsfartyg (mom. 9 a)

Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger Rosqvist, Olle Östrand, Ove
Karlsson, Rune Johansson och Margit Sandéhn (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Det
sjöfartspolitiska” och på s. 9 slutar med ”denna del.” bort ha följande
lydelse:

Isbrytning sker för att bistå handelssjöfarten under vintersjöfart vid
issvårigheter. Såvitt det är utskottet bekant handhas isbrytningen inte i något
annat land av militär personal. Såväl isbrytning som sjömätning är i huvudsak
till för att tjäna civila ändamål och syften.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion 1981/82:1892 (s) att
någon objektiv redovisning av vilka konsekvenser en ändrad bemanningsform
skulle få för berörda statliga myndigheter inte har redovisats för
riksdagen. Utskottet tillstyrker därför yrkandet i motionen att ett fullständigt
utredningsmaterial med uppgifter om vilka konsekvenser i ekonomiska och
andra hänseenden som en ändrad bemanningsform skulle få bör tas fram så

TU 1981/82:17

att förslag i bemanningsfrågan kan läggas fram till behandling under nästa
riksmöte.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande synes innebära att yrkandet i motion 1981/
82:795 (partimotion, vpk) att riksdagen skall uttala sig för att bemanningen
av isbrytare skall vara civil till en del blir tillgodosett. Utskottet kan dock inte
utan föregående utredning av frågan ställa sig bakom ett sådant krav och
avstyrker därför motionen i denna del.

dels att utskottets hemställan under 9 a bort ha följande lydelse:

9. beträffande civil bemanning av isbrytare och sjömätningsfar tyg att

riksdagen

a. med bifall till motion 1981/82:1892 (s) yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört, *

4. vid punkt 3 Handelsflottans kultur- och fritidsråd beträffande kultur- och
fritidsverksamheten för sjöfolk (mom. 2)

Wiggo Komstedt (m) anser

dels att det stycke av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Det är”
och slutar med ”därför densamma.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning att utomlands yrkesverksamma
svenskar med rätta kan kräva samma kulturella service som de ombordanställda
och att en verksamhet därför bör skapas som tillgodoser alla dessa
gruppers kulturbehov. Det nuvarande systemet med finansiering genom
tillförsel av en viss procentandel av influtna fyravgifter är otillfredsställande
då HKF:s ekonomiska ramar därigenom bestäms av seglationen på Sverige
och inte av antalet ombordanställd personal.

Utskottet anser i likhet med vad som framhålls i motionen att HKF snarast
bör avvecklas och delar av dess verksamhet överföras på andra myndigheter
varigenom en avsevärd ekonomisk besparing för samhället bör kunna
åstadkommas. Utskottet tillstyrker därför yrkandet att riksdagen hos
regeringen bör anhålla att verksamheten vid HKF utreds under beaktande av
vad som sägs i motionen.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande kultur- och fritidsverksamheten för sjöfolk

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:1882 (m) som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört.

TU 1981/82:17

Särskilt yttrande

vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande hamnpolitiken
(mom. 10)

Wiggo Komstedt (m) anför:

Jag delar utskottets uppfattning att det finns ett behov av en övergripande
hamnplanering och att en mera aktiv styrning av hamnväsendet än den som
sker f. n. är nödvändig. Jag vill utöver vad utskottet anfört vid sin behandling
av motionerna 1981/82:426 (m) och 1981/82:1886 (s) framhålla att det
ekonomiska läget gjort den än angelägnare med en sådan planering för att
därigenom en så effektiv fördelning som möjligt av hamninvesteringarna
mellan landets kommuner skall kunna uppnås.

GOTAB 70625 Stockholm 1982