SoU 1981/82:8

Socialutskottets betänkande
1981/82:8

om insatser för aldre genom allmänna arvsfonden

Motion

I motion 1980/81:1188 av Sven Aspling m. fl. (s) hemställs att riksdagen
begär att en undersökning görs om på vilket sätt och i vilken omfattning
medel från allmänna arvsfonden kan ställas till förfogande för insatser för
äldre i enlighet med vad som anförts i motionen.

Motionärerna erinrar inledningsvis om att arvsfondens ändamål genom
beslut av 1969 års riksdag utvidgades till att förutom ändamålet att främja
barns och ungdoms vård och fostran även omfatta omsorger för handikappade.
I detta sammanhang diskuterade man också frågan om att utvidga
fondens ändamål till att avse även omsorger om äldre men avstod från detta
med hänsyn till önskemålet att inte splittra verksamheten och därigenom
möjligheterna till effektiva insatser på de tidigare nämnda områdena.
Fortsättningsvis anför motionärerna bl. a. att den s. k. pensionärsundersökningen
visat att de starkt stigande omsorgs- och vårdbehoven främst gäller de
äldre åldersgrupperna och att det är just dessa åldersgrupper som ökar.

Med hänsyn till de stora behov som föreligger på detta område bör enligt
motionärerna på nytt frågan prövas om medel från arvsfonden kan ställas till
förfogande för att initiera och stimulera olika slag av insatser för att ge de
äldre en rikare och mer meningsfull ålderdom. Det bör i första hand gälla
behovet av ökade insatser i utvecklingsarbete och praktisk försöksverksamhet
för att dels klarlägga behov och önskemål, dels finna lämpliga lösningar
för att tillgodose dessa.

Allmänna arvsfonden

Allmänna arvsfonden inrättades år 1928 i samband med att arvsbestämmelserna
ändrades så att kusiner och avlägsnare släktingar uteslöts från
arvsrätt. Kvarlåtenskapen efter den som avlider utan att efterlämna
arvsberättigad make eller släkting tillfaller allmänna arvsfonden (5 kap.
1 § ärvdabalken). Egendom kan också tillföras fonden genom gåva eller
testamente.

Enligt lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden skall fonden förvaltas av
kammarkollegiet såsom en särskild fond för främjande av vård och fostran av
barn och ungdom samt omsorg om handikappade. Understöd får inte lämnas
ur fonden för åtgärd som det åligger stat eller kommun att bekosta. En
tiondel av de medel som flyter in under ett räkenskapsår läggs till fondens
kapital. De återstående nio tiondelarna och avkastningen på hela kapitalet är
tillgängliga för utdelning.

1 Riksdagen 1981182. 12 sami. Nr 8

SoU 1981/82:8

2

Under budgetåret 1979/80 uppgick influtna arvsmedel (brutto) till drygt 39
milj. kr. För utdelning under budgetåret 1979/80 fanns 46.2 milj. kr.
disponibla. De understöd som utdelades fördelade sig på följande sätt. Till
sommargårdar (barnkolonier) 485 000 kr., till försöks- och utvecklingsverksamhet
inom barn- och ungdomsområdet 27,2 milj. kr., till fritidssysselsättning
för barn och ungdom (lokal- och inventariestöd m. m.) 6,5 milj. kr. och
till omsorg om handikappade 9,2 milj. kr. Vid utgången av budgetåret
1979/80 fanns ca 125 milj. kr. som behållning i fonden.

Socialtjänstlagen

Den 1 januari 1982 träder socialtjänstlagen (1980:620) i kraft. Den
kommer att ersätta bl. a. den nuvarande socialhjälpslagen och innebär
ändrade och delvis utökade förpliktelser för kommunerna såvitt gäller bl. a.
äldreomsorgen.

Den proposition (1979/80:1) som föregick lagstiftningen bygger på
material från socialutredningen och pensionärsundersökningen. I propositionen
framhålls att pensionärsundersökningen visat att de äldre i allmänhet
är i ett förhållandevis gott fysiskt och psykiskt välbefinnande långt upp i
åldrarna. Detta ger enligt propositionen anledning till omprövning på många
punkter av de värderingar som hittills gällt i fråga om äldre i samhällslivet.
Den resurs som de äldres kunskaper och livserfarenheter utgör måste i
ökande grad tas till vara.

I 19 och 20 SS socialtjänstlagen upptas särskilda bestämmelser om
äldreomsorgerna. Socialnämnden skall enligt dessa bestämmelser verka för
att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt och att ha en
aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra. Socialnämnden skall
också verka för att äldre människor får goda bostäder och ge dem som
behöver det stöd och hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig service. Servicehus
skall inrättas för äldre med behov av särskilt stöd. Övergången från ett
yrkesverksamt liv skall underlättas genom information och annat stöd.

Utredningar m. m.

Under åren 1975-1978 arbetade den s. k. pensionärsundersökningen (S
1974:06). Uppdraget var att göra en undersökning angående åldringsvården
m. m. och att därvid bl. a. kartlägga pensionärernas situation i dagens
samhälle och göra en analys av de framtida utvecklingstendenserna. Ett
första betänkande kom år 1977 (SOU 1977:98) Pensionär-75. Därefter har
särskilda rapporter om social hemtjänst, färdtjänst, ålderdomshem och
hemsjukvård publicerats (Ds S 1979:5).

Äldrearbetskommittén (A 1979:02) skall enligt direktiven för sitt arbete ha
som utgångspunkt att äldre arbetstagare bör ha vidsträckt rätt att, inom
ramen för ett flexibelt pensionssystem, i praktiken själva bestämma när de

SoU 1981/82:8

3

vill lämna arbetslivet. Utredningen skall lägga särskild vikt vid att överväga
och föreslå arbetsmarknadspolitiska åtgärder som kan öka de äldres
möjligheter att få eller behålla ett lämpligt arbete, på hel- eller deltid.

1 ett delbetänkande (Ds A 1981:7) Anställningsskydd för äldre som
publicerats under september 1981 föreslår utredningen att lagen om
anställningsskydd ändras så att personer som uppnått pensionsålder skall
kunna träffa avtal med arbetsgivaren om anställning för viss tid. Under
hösten kommer kommittén också att publicera en intervjuundersökning om
äldres vilja till arbete. Rapporten kommer att kallas Grå arbetskraft.

Anhörigvärds kommittén (S 1979:11) är en parlamentariskt sammansatt
kommitté. I dess arbetsuppgifter ingår bl. a. att överväga frågan om
införande av rätt till hel eller partiell ledighet från arbetet för vård av äldre,
sjuk eller handikappad anhörig i hemmet och att bedöma behovet av och
möjligheterna att införa ett system med ersättning från den allmänna
försäkringen för vård i hemmet av äldre, sjuk eller handikappad anhörig.

I början av år 1979 inrättades en äldreberedning inom regeringskansliet för
beredning av frågor som gällde de äldres levnadsförhållanden. I samband
med behandlingen i riksdagen av socialtjänstlagen föreslog socialutskottet i
sitt av riksdagen godkända betänkande (SoU 1979/80:44, rskr 385) att de
uppgifter som tidigare ålegat den tidigare nämnda äldreberedningen skulle
anförtros åt en parlamentariskt sammansatt beredning.

Den parlamentariska äldreberedningen (S 1981:1) till vilken knutits
representanter för Pensionärernas riksorganisation (PRO) och Sveriges
Folkpensionärers Riksförbund (SFRF) som sakkunniga skall enligt utredningsdirektiven
utgå från de övergripande mål och de delmål för äldreomsorgen
som har bestämts i anslutning till den nya socialtjänstlagen.
Beredningens huvuduppgift är att behandla frågor om övergripande
prioritering och samordning av samhällets insatser.

Socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet och
Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri)
beslutade år 1976 att genomföra ett gemensamt utvecklingsarbete främst
inriktat på primärvård, äldreomsorger samt samverkan mellan landstingskommuner
och kommuner. Arbetet inleddes med förstudier. Resultatet av
förstudierna presenterades år 1977 i skriften Primärvård - äldreomsorgersamverkan.
Härefter följde ett utredningsarbete som syftade till att ge de
lokala huvudmännen ett så konkret underlag som möjligt för planeringen i
första hand till mitten av 1980-talet. Resultatet av utredningsarbetet
publicerades i sex skrifter år 1978.

De båda kommunförbunden rekommenderade - bl. a. med hänvisning till
ovannämnda skrifter - i likalydande cirkulär i april 1979 kommunerna och
landstingskommunerna att, i den mån så inte redan skett, snarast kommunvis
påbörja ett - mellan landstingskommuner och kommuner samordnat -konkret och åtgärdsinriktat program- och planeringsarbete för äldreomsorgernas
utbyggnad och utveckling, att i första hand inrikta planeringen på en

SoU 1981/82:8

4

femårsperiod samt att bedriva arbetet i kontakt med pensionärsorganisationerna.
De båda förbunden presenterade under våren 1980 uppgifter om läget
beträffande den planerade utvecklingen av äldreomsorgerna, vilka byggde
på en enkät hösten 1979 till landstingskommunerna och kommunerna.

Sedan flera kommuner vänt sig till Svenska kommunförbundet och
efterfrågat material som kan vara till hjälp vid planeringen av den sociala
äldreomsorgen, har Kommunförbundet år 1980 tagit fram ett s.k. idématerial
benämnt Att planera för äldre, gemensamma insatser under 80-talet.
Idématerialet består av en huvudskrift, i vilken avsikten är att belysa hur man
kan arbeta fram program för kommunens insatser för äldre, och ett
arbetsmaterial.

Bidrag till forskning nt. m. rörande äldreomsorgen

Under budgetåret 1980/81 beviljade regeringen (socialdepartementet),
efter beredning i departementets delegation för social forskning, drygt 1,5
milj. kr. till projekt rörande äldreomsorgen. Medlen utgick från anslaget
Forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet (A3) under
socialhuvudtiteln. Sammanlagt nio projekt fick stöd varav fyra var nya,
medan de andra fem utgjorde fortsättning på tidigare igångsatta verksamheter.
För budgetåret 1981/82 har hittills drygt 1.4 milj. kr. beviljats projekt
inom äldreomsorgsområdet. Projekten rör både de äldres hälsa och deras
livssituation för övrigt. I en studie kartläggs i vilken utsträckning tidigt insatta
sociala och medicinska serviceåtgärder kan minska behovet av tyngre
vårdinsatser i högre åldrar. I en kommun studeras de sociala kontakternas
betydelse för de äldres användning av service och vård. I ett annat projekt
kartläggs vilken betydelse en konkret information och uppföljning i hemmen
har för äldres användning av olika tekniska hjälpmedel. Från anslaget har
även medel beviljats till ett par undersökningar rörande förtidspensioneringens
inverkan på hälsan och levnadsförhållandena.

Från socialhuvudtitelns anslag Extra utgifter (A 4) utgår bidrag till
pensionärsorganisationer med 1 280 000 kr. för budgetåret 1981/82.

Tidigare riksdagsbehandling

År 1964 tillsattes en utredningsman för att göra en översyn av lagen om
allmänna arvsfonden. Ett förslag till ändringar främst avseende fondens
ändamål framlades i slutet av år 1966 (SOU 1967:2). I utredningen föreslogs
bl. a. att arvsfondens ändamål utvidgades till att omfatta, förutom vård och
fostran av barn och ungdom, omsorger om åldringar och handikappade. 1
den proposition (prop. 1969:83) som grundar sig på utredningen uttalades
bl. a. följande (s. 43-44).

Utredningens förslag tillgodoser de krav som enligt vad jag nyss anförde
bör ställas i fråga om ändamålet för bidragsverksamheten, och det är väl

SoU 1981/82:8

5

förenligt med de tankegångar som kom till uttryck i samband med
arvsfondens tillkomst. Från dessa synpunkter finns därför inte anledning till
erinran mot förslaget. Ett genomförande av detta skulle emellertid innebära
en ganska kraftig utvidgning av de grupper som skall kunna få bidrag ur
fonden. Som jag nyss framhöll kommer även i fortsättningen att föreligga
stort behov av stöd till barna- och ungdomsvårdsändamål. Det är angeläget
att undvika en splittring av verksamheten som kan minska möjligheterna att
göra effektiva insatser på något område. Jag anser därför att fondens
bidragsändamål inte bör utvidgas i så stor omfattning som utredningen har
föreslagit. Av de grupper som omfattas av utredningsförslaget synes i första
hand de handikappade böra uppmärksammas. Visserligen har det allmännas
insatser inom handikappvården ökat kraftigt under senare år. Det finns dock
fortfarande åtskilliga behov som inte tillgodoses genom understöd från det
allmännas sida. Både utredningen och remissinstanserna har pekat på många
sådana behov, särskilt inom ramen för allmän service, rekreation och
fritidssysselsättning. Åtgärder på dessa områden kan vara av stor betydelse
för att bryta de handikappades isolering genom att ge dem tillfälle till
samvaro med andra och till gemensamma sysselsättningar såsom hobbyverksamhet,
gymnastikövningar etc. samt möjliggöra miljöbyte. Anordningar för
handikappade kräver emellertid ofta kostsamma investeringar. Bidrag ur
allmänna arvsfonden skulle här kunna fylla en väsentlig uppgift. Även för de
gamlas del föreligger behqv av lokaler där de kan samlas för gemensam
verksamhet. Ofta torde emellertid befintliga lokaler kunna användas för
sådant ändamål. Bl.a. kan lokaler som har inrättats med stöd från arvsfonden
också utnyttjas som samlingslokaler för gamla i den mån detta inte inkräktar
på den verksamhet lokalerna i första hand är avsedda för.

De nu redovisade övervägandena har lett mig till den slutsatsen att
arvsfondens ändamål alltjämt bör omfatta främjande av vård och fostran av
barn och ungdom samt att utvidgningen bör begränsas till att avse omsorger
om handikappade. I enlighet med vad utredningen har anfört bör som
handikappade betraktas personer vilka på grund av lyte eller eljest bristande
kropps- eller själskrafter har mera betydande svårigheter med sin dagliga
livsföring. Jag vill också i likhet med utredningen förorda att åldersgränsen
för dem som skall betraktas som ungdom i tillämpningen höjs från 21 till 25
år.

Departementschefen uttalade härefter att liksom hittills bidrag från
fonden inte skall lämnas för åtgärder som det åligger stat eller kommun att
bekosta. Endast i undantagsfall bör arvsfondsmedel användas för ändamål
som kan finansieras med stöd från det allmänna i annan ordning, exempelvis
genom lån eller bidrag ur särskilda, av statsmedel bildade fonder.

Första lagutskottet (1 LU 1969:37) fann inte anledning till erinran mot de i
propositionen framlagda ändringsförslagen. Riksdagen beslutade i enlighet
med utskottets hemställan (rskr 238).

Fråga om ändring av allmänna arvsfondens ändamål har också varit aktuell
för behandling i riksdagen år 1979 (LU 1978/79:17).

1 motion 1978/79:689 av Bertil Johansson (c) och Martin Olsson (c)
yrkades att reglerna för allmänna arvsfonden ändrades på sådant sätt att
möjligheter öppnades att utdela stöd för ungdomsverksamhet till idrottsföreningar.

SoU 1981/82:8

6

Vid behandlingen i lagutskottet konstaterades att under de senaste åren en
allt större del av de utdelade medlen gått till olika projekt av försöks- och
utvecklingskaraktär och att idrottsföreningar i några fall fått medel för
särskilda utvecklingsprojekt.

Utskottet anförde slutligen.

Enligt utskottets mening är det värdefullt att stöd har lämnats av
arvsfondsmedel för utvecklingsprojekt av nu nämnt slag. Utskottet utgår
från att stöd i fortsättningen kommer att beviljas för liknande projekt och att
härvid även idrottsföreningar kan komma i fråga som bidragstagare. Med
hänsyn till det anförda och då vad i motionen i övrigt anförs inte påkallar
någon ändring av gällande principer för utdelningen av arvsfondsmedel
avstyrker utskottet bifall till motionen.

Riksdagen beslutade i enlighet med lagutskottets förslag.

Utskottet

Allmänna arvsfonden var ursprungligen en fond för främjande av vård och
fostran av barn och ungdom. Efter förslag i proposition till 1969 års riksdag
utvidgades fondens ändamål till att avse även omsorger om handikappade.
Under budgetåret 1979/80 uppgick influtna medel till drygt 39 milj. kr. För
utdelning fanns 46,2 milj. kr. tillgängliga. Följande belopp utbetalades,
nämligen 450 000 kr. i understöd till sommargårdar, 27,2 milj. kr. till försöksoch
utvecklingsverksamhet inom barn- och ungdomsrådet, 6,5 milj. kr. till
fritidssysselsättning för barn och ungdom och 9,2 milj. kr. till omsorg om
handikappade.

I motion 1980/81:1188 av Sven Aspling m. fl. (s) anförs att det med hänsyn
till de stora behov som föreligger bör prövas om medel från allmänna
arvsfonden kan ställas till förfogande även för ändamål som gäller de äldre.
Motionärerna vill att riksdagen skall begära en undersökning av frågan.

Riksdagen har vid två tidigare tillfällen haft att ta ställning till ändringar i
allmänna arvsfondens ändamålsbestämmelser. Den ovan angivna propositionen
till 1969 års riksdag grundade sig på en utredning där det föreslagits att
ändamålet skulle utvidgas till att omfatta förutom vård och fostran av barn
och ungdom även omsorger om handikappade och äldre. Dåvarande
departementschefen avvisade emellertid mycket bestämt förslaget i vad det
avsåg omsorger om äldre. Han uttalade bl. a. att det var angeläget att
undvika en splittring av verksamheten som kunde minska möjligheterna att
göra effektiva insatser på något område och att det även i fortsättningen
skulle komma att föreligga ett stort behov av stöd till barn- och ungdomsändamål.

Enligt utskottets uppfattning är situationen densamma i dag. Kraven på att
medel skall utgå från fonden till nyskapande verksamheter då det gäller vård
och fostran av barn och ungdom liksom till omsorger om handikappade är
fortfarande stora. Den resurs som allmänna arvsfonden utgör utnyttjas bäst

SoU 1981/82:8

7

om den inte splittras på fler ändamål än för närvarande. Det bör å andra sidan
framhållas att det föreligger ett stort behov av insatser för att ge människor en
rikare och mer meningsfull ålderdom.

Vid den avvägning mellan olika intressen som sålunda måste göras finns
skäl att beakta även följande. Av den redovisning som lämnats tidigare
framgår bl. a. att en rad utredningar pågår som avser de äldre och att medel
för projekt avseende denna grupp utgår ur socialdepartementets anslag
Forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet. Det pågår också
ett utredningsarbete som bedrivs av socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet och sjukvårdens och socialvårdens planeringsoch
rationaliseringsinstitut. T sammanhanget kan också nämnas att pensionärsorganisationerna
får vissa bidrag som anvisas över socialhuvudtiteln.
Utskottet vill här också peka på det vidgade ansvar bl. a. för omsorgen om de
äldre som åläggs kommunerna i den nya socialtjänstlagen som träder i kraft
vid årsskiftet.

Vad utskottet sålunda anfört leder enligt utskottets mening till slutsatsen,
att allmänna arvsfondens uppgifter inte bör vidgas till att avse även insatser
för de äldre. Motionen avstyrks således.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1980/81:1188.

Stockholm den 3 november 1981

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s). Gabriel Romanus (fp), Karl Leuchovius
(m). Rune Gustavsson (c). Evert Svensson (s), John Johnsson (s), Erik
Larsson (c)*. Ivar Nordberg (s). Karin Israelsson (c), Sven-Gösta Signell (s),
Kersti Swartz (fp). Anita Bråkenhielm (m), Stig Alftin (s), Ann-Cathrine
Haglund (m) och Maria Lagergren (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 69567 Stockholm 1981