SoU 1981/82:48

Socialutskottets betänkande
1981/82:48

om åtgärder för att förbättra rekryteringen av blodgivare, m. m.
Motioner

I motion 1981/82:404 av Nils Hjorth (s) och Margit Sandéhn (s) hemställs 1.

att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring av körkortsbestämmelserna
att blodgrupp införs på körkortet,

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om att blodgrupp skall anges på identitetskort.

I motion 1981/82:1751 av Göran Karlsson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att kraftfulla informationsoch
andra åtgärder bör vidtas för att förbättra rekryteringen av blodgivare.

Förbättrad rekrytering av blodgivare

I motion 1981/82:1751 av Göran Karlsson m. fl. (s) påpekas att blodgivningen
i Sverige inte räcker till för att täcka behovet av plasma ur vilket
bl. a. gammaglobulin och de ämnen som tillförs de blödarsjuka framställs.

Motionärerna erinrar om WHO:s rekommendation till medlemsländerna
att stödja utvecklingen av en inhemsk blodförsörjning. De åberopar
utskottets uttalande förra året om att det sätt på vilket problemen hittills
angripits inte varit tillräckligt effektiva och att då enighet länge rått om
målsättningen bristerna ligger i förverkligandet av ambitionerna.

De kampanjer som prövats har enligt motionärerna uppenbarligen inte
gett det resultat som förväntats. 1 Kristianstads län har man emellertid sökt
nå andra än de traditionella målgrupperna. Man har där vänt sig till de
värnpliktiga vid ortens regementen. Genom samarbete mellan blodgivarcentralerna
och de militära myndigheterna bör den resurs som värnpliktiga
utgör tillvaratas över hela landet.

Även annat samarbete bör etableras för att rekrytera nya blodgivare,
som exempel nämns arbetstagarorganisationer, Röda korset m. fl.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågor om förbättrad rekrytering av blodgivare har behandlats av riksdagen
vid flera tillfällen. Socialutskottet har vid riksmötet 1977/78 (SoU
1977/78:25 s. 33) avstyrkt en motion som rörde medel till en informationskampanj
för att öka rekryteringen. Utskottet anförde därvid bl. a. att det
med hänsyn till sjukvårdshuvudmännens ansvar ankom på dem att vid

1 Riksdagen 1981/82. 12 sami. Nr 48

SoU 1981/82:48

2

behov initiera åtgärder för en tillfredsställande blodförsörjning. Vid besvarandet
av en fråga i riksdagen den 20 februari 1981 redovisade dåvarande
statsrådet Elisabet Holm styrelsens för teknisk utveckling arbete på blodområdet,
att en hearing hållits under år 1980 och att Landstingsförbundet
hade för avsikt att under hösten 1981 tillställa huvudmännen en enkät
kring hälso- och sjukvårdens arbete med blodförsörjningsfrågorna. Slutligen
konstaterade statsrådet att hon mot bakgrunden av vad hon redovisat
inte fann anledning att då ta initiativ till ytterligare åtgärder för att öka
Sveriges självförsörjningsgrad när det gällde tillgången på blodplasma.

I betänkande SoU 1980/81:42 har utskottet bl. a. behandlat en motion
med yrkande att riksdagen av regeringen skulle begära förslag om åtgärder
för att stimulera till blodgivning, framför allt av värnpliktiga. Utskottet
uttalade följande.

Brist på inhemsk blodplasma som kan användas som råvara vid industriell
framställning av blodprodukter i vårt land har rått sedan 1960-talets början.
Däremot täcks sjukvårdens behov av röda blodkroppar av den befintliga
blodtappningsverksamheten. År 1975 uppmärksammades problemet
med blodgivning av WHO som — efter att ha konstaterat att man med oro
iakttagit att privata företag startat blodinsamling i utvecklingsländerna —
uppmanade medlemsländerna att stödja utvecklingen av den inhemska
blodförsörjningen och basera denna på frivillighet och blodgivning som
inte ersätts ekonomiskt.

En rad åtgärder har vidtagits eller kommer att vidtas för att råda bot på
plasmabristen i landet. Som exempel kan nämnas de rekommendationer
som utfärdats av Landstingsförbundet, de projekt som drivs i styrelsens för
teknisk utveckling regi, det stöd till regionblodcentralerna som centralernas
arbetsgrupp avser att ge under år 1981 om rekrytering av blodgivare
och de avtal om plasmaleverans som slutits mellan blodcentralerna och
KabiVitrum AB. Utskottet hänvisar även till den utförliga redovisning som
gjorts i det föregående. Viss förbättring i fråga om plasmaförsörjningen
har inträtt men Sverige har fortfarande långt kvar till det mål som satts upp
bl. a. av den arbetsgrupp inom Landstingsförbundet som år 1977 utredde
blodverksamheten, nämligen att Sverige skall bli självförsörjande med
blodråvara till industriellt framställda blodprodukter.

Utskottet anser att Sverige bör söka leva upp till den princip som WHO
gett uttryck åt i fråga om blodförsörjningen. Riskerna vid en eventuell
avspärrning och farhågorna för att importerat blod kan vara sjukdomsöverförande
i högre grad än annat blod utgör skäl som med styrka talar för
att vi bör bli självförsörjande på blodområdet även vad gäller de industriella
behoven.

De sätt på vilka problemen med försörjningen hittills angripits har
uppenbarligen inte varit tillräckligt effektiva. Då enighet länge rått om
målsättningen, nämligen att Sverige skall vara självförsörjande även då
det gäller råvaror till industriell tillverkning av blodprodukter, ligger bristerna
uppenbarligen i förverkligandet av ambitionerna. En av Landstingsförbundet
aviserad enkät till huvudmännen kring hälso- och sjukvårdens
arbete med blodförsörjningsfrågorna kan antas komma att ge en bild av
vilka brister som finns i här aktuellt avseende. Eftersom sjukvården har
behov av de blodprodukter som framställs industriellt måste det vara ett

SoU 1981/82:48

3

gemensamt intresse att åstadkomma ett sådant system att råvarutillgången
säkras. Råvaruförsörjningen, bearbetning av plasman och förbrukningen
av plasmakomponenter inrymmer tekniska och ekonomiska problem som
bör behandlas i ett sammanhang. Socialutskottet anser därför att det är en
angelägen uppgift för Landstingsförbundet, styrelsen för teknisk utveckling,
socialstyrelsen, Spri och regionblodcentralernas samarbetsgrupp att
tillsammans finna de lösningar som gör det möjligt för Sverige att bli
självförsörjande i fråga om blod och blodprodukter.

Utskottet kan inte finna att ett riksdagens initiativ i frågan för närvarande
skulle vara ägnat att påskynda utvecklingen på området.

Vid Landstingförbundets kongress i Luleå i juni 1981 behandlades en
motion av Helge Persson i Kristianstads läns landsting med yrkande att
Landstingförbundets styrelse skulle få i uppdrag att (1) träffa överenskommelse
med försvaret om att blodgivning skall ingå i utbildningsprogrammet
för landets värnpliktiga, (2) att rekommendera sjukvårdshuvudmännen
att träffa överenskommelser med militärförbanden om att engagera de
värnpliktiga som blodgivare.

Kongressen beslutade att motionen skulle anses besvarad med det som
förbundsstyrelsen anfört i sitt yttrande över motionen. I yttrandet framhölls
att organisationen av blodverksamheten i likhet med övrig verksamhet
inom hälso- och sjukvården måste utformas efter rådande lokala förutsättningar.
Förbundsstyrelsen anförde också att man fann det angeläget
att varje enskild sjukvårdshuvudman tog ställning till sitt behov av blodgivare
och själv inom sitt sjukvårdsområde ansvarade för åtgärderna kring
blodförsörjningen. Man ansåg att motionärens förslag var ett sätt att
förverkliga ökad givarrekrytering. Styrelsen sade sig se positivt på de
tankegångar som framfördes i motionen inte minst när det gällde möjligheterna
att genom information under värnpliktstiden öka antalet givare,
som regelmässigt ger blod.

Militärbefälhavaren i södra militärområdet har i skrivelse i april 1981 till
överbefälhavaren (ÖB) föreslagit att en undersökning genomförs i ÖB:s
regi syftande till att blodgivning skall kunna ingå som en obligatorisk del
i de värnpliktigas utbildning. Militärbefälhavaren förutsätter att själva
blodgivningen är frivillig, men att alla skall lära sig hur blodgivning går
till. Som skäl till sitt förslag anför han att förutom att de värnpliktiga utgör
en värdefull avlastning av den hårt trängda civila blodgivarverksamheten
det finns ett betydande utbildningsvärde i att soldaterna redan i fred lär sig
hur blodgivning går till.

1 en skrivelse i februari 1982 till cheferna för armén, marinen och
flygvapnet redogör ÖB för sin egen syn på det förslag som läggs i den
tidigare redovisade skrivelsen. Under krig skall militär personal inte ge
blod. Det ankommer på blodverksamheten inom den civila hälso- och
sjukvården i krig att förse försvarsmakten och övriga delar av totalförsvaret
med blod. Under fredstid är det av bl. a. beredskapsskäl viktigt att
bygga upp en levande blodbank som kan utgöra grund för blodverksam -

SoU 1981/82:48

4

heten i krig. F. d. värnpliktiga, över 47 år, kan ingå i en sådan verksamhet
i krig. Försvarsmakten bör därför inom sin ram göra en samhällsinsats och
medverka till att en levande blodbank kommer till stånd bland befolkningen
i Sverige. Dessutom finns ett militärt utbildningsvärde i blodgivningen.
Landstingens åtgärder för att stimulera värnpliktiga att ge blod bör enligt
ÖB:s uppfattning bemötas positivt. Attitydskapande utbildning om blodverksamhet
bör därför om möjligt ingå i den allmänmilitära utbildningen
inom alla tre försvarsgrenarna. Möjlighet till frivillig blodgivning under
tjänstetid, om inte annan tjänst lägger hinder i vägen, bör kunna medges
värnpliktiga under grundutbildningen. Bistånd med information m. m.
torde enligt ÖB kunna påräknas från sjukvårdshuvudmännen.

Skrivelsen avslutas med ett uppdrag till chefen för armén, chefen för
marinen och chefen för flygvapnet att senast den 15 maj 1982 inkomma
med förslag till omfattning av en attitydskapande utbildning om blodverksamhet
samt tidpunkt (utbildningsår) fr. o. m. vilken utbildningen kan
införas. Utgångspunkten är att själva blodgivningen skall vara frivillig.
Skrivelsen har också översänts till försvarets sjukvårdsstyrelse för eventuellt
yttrande.

Utskottet har från Landstingsförbundets kansli och från företrädare för
samrådsgruppen för regionblodcentralerna inhämtat följande. Landstingsförbundet
har inte genomfört sin enkät. Under det gångna året har en
arbetsgrupp om ett trettiotal personer med representanter från de åtta
regionblodcentralerna och de flesta övriga blodcentraler i landet diskuterat
möjligheterna att organisera blodgivningen landstingen emellan. Därvid
har även diskuterats hur Sverige i fortsättningen i övrigt skall kunna
täcka sitt behov av plasma. Man är nu i slutfasen av arbetet och kommer
under maj eller juni att gå fram med ett förslag till åtgärder till Landstingsförbundet.

Under januari månad har styrelsen för teknisk utveckling (STU) haft ett
mycket intressant symposium där representanter från Danmark redovisat
hur man där organisatoriskt löst blodförsörjningsproblemen. Dessutom
pågår av STU speciella finansierade forskningsprojekt på blodområdet
under medverkan av blodcentraler runt om i landet samt Spri m. fl.

Blodgruppsangivelse på körkort och ID-kort

I motion 1981/82:404 anför motionärerna bl. a. att de tror att blodgruppstillhörighet
på identitetskort och körkort skulle bli en förebyggande
åtgärd att rädda liv och att det skulle vara till god hjälp för ambulanspersonal
och läkare då det gäller att snabbt kunna ge skadade hjälp. Motionärerna
föreslår därför att körkortslagen ändras så att ägarens blodgrupp
tas med på körkortet och att också andra ID-kort förses med sådan uppgift.

SoU 1981/82:48

5

Tidigare riksdagsbehandling

Socialutskottet (SoU 1980/81:42) behandlade under våren 1981 en motion
vari hemställdes att riksdagen hos regeringen skulle begära en utredning
angående införande av blodgruppsbestämning på ID-kort och körkort.

Motionen remissbehandlades varvid socialstyrelsen, Landstingsförbundet
och Sveriges läkarförbund yttrade sig över den. Alla tre avstyrkte
tanken på en sådan utredning och anförde olika skäl till varför det inte var
nödvändigt. Bl. a. anfördes att det vid olycksfall i första hand ges blodersättningsmedel
och att det då inte behövs någon blodgruppsbestämning,
att risk för förväxlingar finns och att systemet skulle bli resurs- och kostnadskrävande.

Utskottet uttalade att med hänsyn till vad som framkommit vid remissbehandlingen
utskottet gjorde bedömningen att införandet av blodgruppsuppgifter
på 1 D-kort och körkort inte kunde antas medföra sådana fördelar
att åtgärderna var motiverade med hänsyn till det merarbete och de
merkostnader det skulle medföra. Motionen avstyrktes och riksdagen följde
förslaget.

Utskottet

Förbättrad rekrytering av blodgivare

Utskottet anser att målet för blodverksamheten i landet skall vara att
Sverige blir självförsörjande med blodråvara även till industriellt framställda
blodprodukter. Det är angeläget att Landstingsförbundet, STU,
socialstyrelsen, Spri och regionblodcentralernas samarbetsgrupp i samarbete
finner de lösningar som gör det möjligt att nå målet.

Av den redovisning som lämnats framgår att frågan under det år som
gått sedan utskottet senast behandlade frågan om blodförsörjningen varit
föremål för behandling i flera olika sammanhang. Det finns enligt utskottets
mening anledning att räkna med att ett i motion 1981/82:1751 av
Göran Karlsson m. fl. (s) framfört förslag om att värnpliktiga i högre
utsträckning skall stimuleras att bli blodgivare kommer att genomföras
inom en relativt nära framtid. Likaså finns anledning att se positivt på det
fortsatta samarbetet på området mellan ansvariga myndigheter och organisationer.
Utskottet finner det med hänvisning härtill inte erforderligt
med någon riksdagens åtgärd med anledning av motion 1981/82:1751.

Frågan om blodgruppsangivelse på körkort och ID-kort

Av den redovisning som lämnats tidigare i betänkandet framgår att
utskottet efter remissbehandling förra året (SoU 1981/82:42) avstyrkt ett
motionsyrkande med innehåll att en utredning skulle tillsättas angående

SoU 1981/82:48

6

införandet av blodgruppstillhörighet på körkort och ID-kort. Remissinstanserna
hade bl. a. anfört att blodersättningsmedel brukar användas i
akuta situationer och att risk för förväxlingar finns om blodgruppsangivelsen
inte kontrolleras. Utskottet gjorde med hänsyn till vad som framkommit
bedömningen att införandet av blodgruppsuppgift på körkort och
ID-kort inte kunde antas medföra sådana fördelar att åtgärderna var
motiverade med hänsyn till det merarbete och de merkostnader de skulle
medföra.

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande och avstyrker motion
1981/82:404.

Utskottet hemställer

1. beträffande förbättrad rekrytering av blodgivare
att riksdagen avslår motion 1981/82:1751,

2. beträffande frågan om införande av blodgrupp på körkort och
identitetskort

att riksdagen avslår motion 1981/82:404.

Stockholm den 18 maj 1982

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s). Karl Leuchovius (m), Rune Gustavsson
(c), Evert Svensson (s), John Johnsson (s), Blenda Littmarck (m), Kjell
Nilsson (s), Karin Israelsson (c), Sven-Gösta Signell (s), Kersti Swartz (fp),
Anita Bråkenhielm (m), Stig Alftin (s), Gunhild Bolander (c), Christer
Eirefelt (fp) och Maria Lagergren (s).

LiberTryck Stockholm 1982