SoU 1981/82:38

Socialutskottets betänkande
1981/82:38

om vissa dricksvattenfrågor
Motioner

I motion 1981/82:163 av Bertil Fiskesjö (c) och Britta Hammarbacken
(c) hemställs att riksdagen beslutar

1. att hos regeringen begära en översyn av bestämmelserna om tillåtna
halter av tungmetaller i dricksvatten,

2. att införa gränsvärden för högsta tillåtna halt av koppar i enlighet
med vad som angetts i motionen.

I motion 1981/82:349 av Anita Bråkenhielm (m) och Karl Leuchovius
(m) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om omedelbara åtgärder
i syfte att undanröja oklarheten beträffande det centrala myndighetsansvaret
för konsumtionsvattenkontrollen.

1 motion 1981/82:550 av Lennart Brunander (c) och Märta Fredrikson
(c) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om rening av dricksvatten.

Inledning

Dricksvattenfrågor har under de senaste åren i olika sammanhang varit
aktuella i riksdagen. Socialutskottet har behandlat sådana frågor i betänkandena
SoU 1979/80:32 (frågan om fluoridering av dricksvatten), SoU
1980/81:13 (bl. a. frågan om gränsvärden för kopparhalter) och SoU
1980/81:19 (bl. a. frågan om tillsynsmyndighet för dricksvattenkontrollen).

Det centrala ansvaret för vattenkontrollen

Motionsmotivering

I motion 1981/82:349 av Anita Bråkenhielm (m) och Karl Leuchovius
(m) erinras om att frågan om det centrala myndighetsansvaret för konsumtionsvattenkontrollen
varit föremål för utredning och överväganden i olika
sammanhang sedan år 1976. Motionärerna betonar att det är angeläget
att det mycket snart blir klart vilken myndighet som på sikt skall ha ansvar
för vattenfrågorna. Enligt motionärerna inverkar oklarheten inför framtiden
starkt menligt på planering, utbildning och resursanvändning inom de

1 Riksdagen 1981/82. 12 sami. Nr 38

SoU 1981/82:38

nu splittrade enheter som på olika sätt deltar i arbetet med det centrala
ansvaret för vattenkontrollen. Då vid motionens ingivande ingen proposition
med övergripande förslag grundat på hälsovårdsstadgeutredningen
eller utredningen LAB 76 aviserats anser motionärerna det angeläget att en
särproposition angående det centrala myndighetsansvaret för konsumtionsvattenkontrollen
framläggs.

översyn av bestämmelserna om tillåtna halter av tungmetaller m. m.

Motionsmoti vering

1 motion 1981/82:163 av Bertil Fiskesjö (c) och Britta Hammarbacken
(c) anförs att den ökade uppmärksamheten på miljöriskerna i det moderna
samhället medfört bl. a. att man blivit mer allmänt medveten om att tungmetaller
kan ge allvarliga skador på levande organismer och att detta lett
till att man för en del tungmetaller fastställt bestämda gränsvärden för
tillåtna mängder i dricksvatten men att så inte skett beträffande koppar.
Motionärerna anser att en översyn av bestämmelserna om tillåtna halter av
tungmetaller i dricksvatten bör göras. Med hänsyn till de risker för akuta
kopparförgiftningar som finns och med hänsyn till att man inte känner till
effekten av en långvarig exposition av vissa låga kopparhalter är det enligt
motionärerna nödvändigt att gränsvärden införs för kopparhalten i dricksvatten
samt att hälsovårdsnämnderna åläggs att utföra kontinuerliga kontroller.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet har i sitt betänkande SoU 1980/81:13 behandlat bl. a. en
motion om översyn av bestämmelserna om tillåtna halter av tungmetaller
i dricksvatten och gränsvärden för högsta tillåtna halt av koppar. Motionen
remissbehandlades.

Statens naturvårdsverk förordade att de problem som tagits upp i bl. a.
den ovan nämnda motionen inte blev föremål för särskilda anvisningar
utan att problemen löstes inom ramen för pågående lagstiftningsarbete.
Beträffande de kontrollmetoder som används anförde naturvårdsverket
bl. a.

Den nuvarande kontrollen av kommunalt dricksvatten kan kort sägas gå
ut på att en gång om året ta prov på vattnet när det lämnar vattenverket och
analysera det efter vissa metoder och bedömningsnormer. Analysens syfte
är huvudsakligen att bedöma vattnets sammansättning med hänsyn till
dess praktiska användbarhet och att finna kemiska indikatorer på avloppsförorening
främst med hänsyn till risken för bakterier. Av ämnen som kan
tänkas ha negativa hälsoeffekter ingår i den föreskrivna analysen endast
nitrat och fluorid. Inget krav föreligger på analys av koppar, tungmetaller,
asbest eller av någon specifik organisk förening. Några rekommenderade
analysmetoder för dessa ämnen finns inte heller. Den årliga kontrollen av

SoU 1981/82:38

vattnet på ovanstående sätt kan givetvis inte ensam garantera att konsumenterna
får ett tillfredsställande vatten, särskilt inte som man vet att
kvaliteten hos råvattnet inte bara när det gäller ytvatten kan variera starkt.

Naturvårdsverket anförde vidare.

Motionärerna har som gemensam nämnare ett problem som hittills
försummats helt, nämligen kvalitetsförsämringar som kan inträffa under
vattnets distribution inom ledningsnätet vilket ofta kan ha en längd av
flera mil. För konsumenten är det givetvis avgörande vilken kvalitet som
vattnet har när det kommer ut ur hans kran, men gällande lagstiftning har
hittills inte ansetts ge underlag för krav på kontroll av vattnets kvalitet hos
konsumenten. Denna kan sägas bero på tre faktorer: råvattnets kvalitet,
behandlingen på vattenverket och kvalitetsförsämringar under distributionen,
t. ex. genom bakterieväxt eller utlösning av ämnen från ledningsnätet.
Inget av dessa områden omfattas av lagstiftningen varför officiella råd och
anvisningar saknas i stort sett fullständigt.

Beträffande bedömningsnormer anförde verket bl. a.

Motionärerna pekar också på ett starkt behov av en omarbetning och
utvidgning av gällande bedömningsnormer för dricksvatten. Verket vill
starkt understryka detta behov. Viktigare än att fastställa fixa gränsvärden
för ett stort antal ämnen som eventuellt kan förekomma i omgivningen
inklusive dricksvatten, är dock att samla det vetenskapliga underlaget från
olika institutioner för hur bedömningen skall ske, s. k. kvalitetskriterier.
Dessa bör omfatta naturlig förekomst, risk för påverkan, analysmetoder,
hälsoeffekter och rekommendationer för hur föroreningar skall undvikas
resp. avlägsnas. Arbetet måste ske i nära samarbete mellan en rad experter
med sakkunskap inom områdena naturliga vattens kemi och biologi, vattenreningsteknik,
distributionsteknik, analytisk kemi, mikrobiologi, epidemiologi
och toxikologi.

Naturvårdsverket nämnde slutligen att i det verksamhetsprogram som
utarbetats för statens miljömedicinska laboratorium utarbetandet av kriteriadokument
för totalmiljön givits hög prioritet.

Socialstyrelsen anförde i sitt remissyttrande att styrelsen uppdragit åt
statens miljömedicinska laboratorium att utreda verkningarna av förhöjda
kopparhalter i vatten och att resultatet av detta utredningsuppdrag fick
utvisa om ett hygieniskt gränsvärde borde fastställas. Socialstyrelsen anförde
också att en fortlöpande översyn av bedömningsgrunder och analysrutiner
för konsumtionsvatten sker i Sverige inom såväl det mikrobiologiska
som det fysikalisk-kemiska området, att möjlighet till analys av de flesta
vattenburna sjukdomsalstrande mikroorganismerna finns i Sverige och att
den ombildning av omgivningshygieniska laboratoriet till statens miljömedicinska
laboratorium som ägde rum den 1 juli 1980 skulle komma att
medföra ökade möjligheter att ta fram/förmedla kunskaper om fysikalisk-kemiska
faktorer som kan påverka dricksvattenkvaliteten.

Socialstyrelsen betonade också att den grundläggande principen för
övervakning av vattenkvaliteten enligt hälsovårdsstadgan (31 §) är att

SoU 1981/82:38

konsumtionsvattnet inte får förorenas. Enligt styrelsens mening bör tyngdpunkten
i översynsarbetet vad gäller konsumtionsvatten ligga på att ta
fram och förmedla kunskap i form av såväl information som råd och
anvisningar om hur föroreningar av vattnet skall undvikas/avlägsnas snarare
än att fastställa gränsvärden för ett stort antal ämnen/föreningar som
eventuellt kan förekomma i dricksvattnet i sådana halter att de kan medföra
ohälsa.

Statens livsmedelsverk anförde att om ansvaret för dricksvattenkontrollen
genom lagändring överfördes till livsmedelsverket det vore lämpligt att
i anslutning till denna ändring se över nu gällande analysförfarande och
bedömningsgrunder för konsumtionsvatten.

Utskottet anförde bl. a. följande.

Som en följd av att det under de senaste årtiondena tillkommit många
nya kemiska ämnen, som används inom industrin, och med hänsyn till att
vi nu har större kännedom om skadeverkningarna av tidigare använda
ämnen och material framstår det enligt utskottets mening som angeläget att
de bedömningsgrunder och analysmetoder som nu tillämpas beträffande
vattenkontrollen ses över.

Flera av remissinstanserna har uttalat att de anser en översyn nödvändig
och har förordat att en sådan sker i anslutning till pågående lagstiftningsarbete.

Dricksvattenkontrollen styrs av bestämmelser i hälsovårdsstadgan. Dessa
har varit föremål för översyn av hälsovårdsstadgeutredningen. I betänkande
(SOU 1978:44) Kommunalt hälsoskydd har utredningen föreslagit
att vattenkontrollen skall ske både som egenkontroll — dvs. huvudmannen
för ett vattenverk svarar själv för uttagande av prov — och som offentlig
stickprovskontroll utförd av miljö- och hälsoskyddsnämnd. Vidare har
föreslagits att kontrollen skall omfatta såväl leveransställe, dvs. vattenverk
eller motsvarande anläggning, som distributionsnät. Föreskrifter rörande
tillsatser till och främmande ämnen i konsumtionsvattnet föreslås också
utfärdas. I betänkande (SOU 1979:3) Regional laboratorieverksamhet som
avgivits av utredningen LAB 76 har föreslagits att reglerna om konsumtionsvatten
bryts ut ur hälsovårdsstadgan och överförs till livsmedelslagen.
Denna utredning delar den uppfattning som förts fram av hälsovårdsstadgeutredningen
om det sätt på vilket vattenkontrollen skall ske.

Ett genomförande av de förslag som i enlighet med det anförda föreligger
beträffande vattenkontrollen skulle enligt utskottets mening innebära
att vi får en utvidgad kontroll på området jämfört med vad som nu gäller.
Enligt vad utskottet inhämtat bereds frågan om vattenkontrollen f. n. i
regeringskansliet.

Utskottet avstyrkte motionen i de delar den avsåg översyn av bedömningsgrunder
och analysmetoder rörande dricksvatten. Beträffande gränsvärden
för koppar pekade utskottet på den utredning som pågick hos
statens miljömedicinska laboratorium och ansåg att någon riksdagens
åtgärd inte var påkallad.

Riksdagen biföll utskottets förslag och avslog motionen.

SoU 1981/82:38

Reningen av dricksvatten

Motionsmotivering

I motion 1981/82:550 av Lennart Brunander (c) och Märta Fredrikson
(c) påpekas att det svenska dricksvattnet i huvudsak renas med klor men
att det vore önskvärt att hitta andra metoder då klor är ett gift och kan
framkalla icke önskade biverkningar. Som exempel på andra metoder
nämner motionärerna möjligheten att med ultraviolett ljus rena vatten.
Motionärerna vill att socialstyrelsen eller annan myndighet ges i uppdrag
att utarbeta råd och anvisningar för anläggningar som använder ultraviolett
ljus för att rena konsumtionsvatten. Normer bör också enligt motionärerna
utfärdas beträffande vilka material som kan användas, kontroll av
anläggningens funktion och kontroll av att den ger ett vatten som är
bakteriologiskt godtagbart. Även användningen av ultraviolett strålning
för att rena vattnet i våra avloppsreningsverk bör enligt motionärerna
uppmärksammas.

Utskottet

Det centrala myndighetsansvaret för konsumtionsvattenkontrollen

Vattenkontrollen har utretts av såväl hälsovårdsstadgekommittén som
utredningen LAB 76. I betänkandet (SOU 1978:44) Kommunalt hälsoskydd
har föreslagits att nya regler för bl. a. utförandet av vattenkontrollen
skall tillskapas och att föreskrifter rörande tillsatser till och främmande
ämnen i konsumtionsvattnet skall utfärdas. I betänkandet (SOU 1979:3)
Regional laboratorieverksamhet har bl. a. föreslagits att reglerna om konsumtionsvatten
bryts ut ur hälsovårdsstadgan och överförs till livsmedelslagen,
vilket innebär att huvudansvaret för vattenkontrollen överförs från
socialstyrelsen till livsmedelsverket.

Utskottet har inhämtat att proposition med förslag till ändrad reglering
av hälsoskyddet och dricksvattenkontrollen kommer att framläggas inom
kort. I en nyligen avgiven lagrådsremiss i ärendet föreslås att bestämmelserna
om konsumtionsvatten förs över till livsmedelslagen och att den
centrala tillsynen flyttas från socialstyrelsen till livsmedelsverket. Tidpunkten
härför föreslås bli den 1 juli 1983. Riksdagen får således möjlighet
att inom kort ta ställning i den i motion 1981/82:349 upptagna frågan om
det centrala myndighetsansvaret för vattenkontrollen. Motionen påkallar
därför inte någon riksdagens åtgärd.

Tillåtna hålter av tungmetaller i dricksvatten

Ett krav motsvarande kravet i yrkande 1 i motion 1981/82:163, nämligen
en översyn av bestämmelserna om tillåtna halter av tungmetaller i

SoU 1981/82:38

dricksvatten, behandlades av utskottet i betänkande SoU 1980/81:13.
Utskottsbehandlingen hade föregåtts av remissbehandling varvid flera av
remissinstanserna uttalade att de ansåg en översyn av bedömningsgrunder
och analysmetoder beträffande dricksvatten nödvändig men att översynen
borde ske i anslutning till pågående lagstiftningsarbete. Riksdagen avslog
motionsyrkandet efter förslag av utskottet. Som ovan angivits kommer en
proposition med ändrade regler beträffande vattenkontrollen att framläggas
inom kort. Utskottet anser det därför inte nu påkallat med någon
riksdagens åtgärd med anledning av yrkande 1 i motion 1981/82:163.

Frågan om gränsvärden för koppar i dricksvatten

Utskottet har inhämtat följande upplysningar från socialstyrelsen och
statens miljömedicinska laboratorium (SML) beträffande gränsvärden för
koppar i dricksvatten.

SML framlade i slutet av år 1980 en förstahandsrapport om koppar i
dricksvatten. Vid överlämnandet till socialstyrelsen var till rapporten fogad
en av livsmedelsverket sammanställd rapport. Socialstyrelsen fann att
materialet inte kunde läggas till grund för fastställande av gränsvärden
utan ville att utredningen skulle fortsätta. Som ett led i det fortsatta arbetet
har rapporten Hygienisk bedömning av koppar i dricksvatten (Rapport nr
6/81 från SML) utarbetats. En litteraturgenomgång har också gjorts. Då
problemet inte finns beskrivet i andra länder måste egna undersökningar
göras i Sverige. Närmast i tur står ett forskningsprojekt som rör eventuellt
samband mellan förhöjd kopparhalt i dricksvatten och barndiarréer. SML
beräknar att ett underlag för preliminär bedömning skall kunna föreligga
vid årsskiftet 1982—83.

Med hänsyn till det arbete som sålunda pågår när det gäller att ta fram
underlag för eventuella gränsvärden för koppar i dricksvatten avstyrks
yrkande 2 i motion 1981/82:163.

Frågan om viss reningsmetod för dricksvatten

Utskottet har under hand inhämtat följande från SML beträffande metoden
med ultraviolett strålning för rening av vatten. Metoden används
relativt mycket i Norge där det vatten som används till dricksvatten kommer
från klara fjällsjöar. I Sverige innehåller vattnet ofta färg och grumlighet
som gör att den ultravioletta strålningen inte förmår rena vattnet.
Metoden har dock prövats i mindre vattenverk, på fartyg och för vatten i
simbassänger. Desinfektion med ultraviolett strålning sker i vattenverket
och påverkar inte bakterier i ledningssystemet i motsats till klor.

Enligt SML behöver kunskaperna om metoder för rening och desinfektion
av vatten utvecklas. Därvid är metoden med ultraviolett strålning en
bland många andra reningsmetoder.

Från statens bakteriologiska laboratorium (SBL) har likaledes under
hand inhämtats följande.

SoU 1981/82:38

SBL har under 2 å 3 års tid delvis i samarbete med Tekniska högskolan
i Stockholm genomfört projekt för att pröva användbarheten av metoden
att rena vatten genom ultraviolett strålning. Erfarenheterna av detta tillsammantaget
med de erfarenheter som finns i andra länder gör att man
bedömer att tiden nu är mogen att riktlinjer utfärdas om användningen av
metoden, exempelvis efter norsk modell. I Norge sker ett typgodkännande
av instrument att användas för processen. Som ett andra led undersöks
både kvalitativt och kvantitativt det vatten på vilket metoden avses användas,
och därefter ges ett eventuellt godkännande.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det vore önskvärt att
rening av vatten kunde ske utan användande av giftiga medel.

Av de uppgifter som utskottet inhämtat från SML, SBL och socialstyrelsen
framgår att metoden att rena vatten med ultraviolett strålning redan
används i Sverige. Utskottet har inte att ta ställning till i vilken utsträckning
denna reningsmetod är lämplig. Utskottet utgår emellertid från att
när underlag föreligger för utfärdande av riktlinjer beträffande användandet
av metoden socialstyrelsen — eller annan myndighet som kommer att
ha det centrala myndighetsansvaret på området — utfärdar sådana. Med
hänvisning härtill bör motion 1981/82:550 inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Utskottet hemställer

1. beträffande översyn av bestämmelserna om tillåtna halter av tungmetaller
i dricksvatten

att riksdagen avslår motion 1981/82:163 yrkande 1,

2. beträffande gränsvärden för koppar i dricksvatten
att riksdagen avslår motion 1981/82:163 yrkande 2,

3. beträffande centrala myndighetsansvaret för konsumtionsvattenkontrollen att

riksdagen avslår motion 1981/82:349,

4. beträffande viss metod för rening av dricksvatten
att riksdagen avslår motion 1981/82:550.

Stockholm den 1 april 1982

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Karl Leuchovius
(m), Rune Gustavsson (c), Mårten Werner (m), John Johnsson (s), Karin
Israelsson (c), Sven-Gösta Signell (s), Kersti Swartz (fp), Anita Bråkenhielm
(m), Stig Alftin (s), Gunhild Bolander (c), Maria Lagergren (s), Anita
Persson (s) och Georg Karlsson (s).