SoU 1981/82: 28

Socialutskottets betänkande
1981/82:28

om en utredning om ett informationssystem om levnadsförhållandena
för barn och ungdom, m. m.

Motionsyrkanden

I motion 1980/81:1251 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkandena 1 och 2),

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om ett informationssystem
om barns levnadsförhållanden och förstärkning av forskningsresurser
i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder inom barnhälsovården m. m.

Yrkande 4 i motionen har behandlats i utskottets betänkande SoU 1980/
81:40 (p. 1) och yrkandena 3 och 5 i utskottets betänkande SoU 1981/82:1.

I motionen behandlas frågor rörande barn och ungdom. Betänkandet
behandlar de delar som rör upprättandet av ett informationssystem om
barns levnadsförhållanden och åtgärder inom barnhälsovården. Som exempel
på sådana åtgärder nämner motionärerna barnhälsovårdens utveckling,
ökad barnkunskap i utbildningen av bl. a. sjukvårdspersonal, uppföljning
av föräldrautbildningen, information och stöd till gravida missbrukare
och registreringen av barnolycksfall.

Motionärerna framhåller att man i stort kan hävda att svenska barns
hälsotillstånd i dag är utomordentligt gott och att dagens ungdom i genomsnitt
är mycket öppnare, kunnigare och mer självständig än tidigare
generationers. Motionärerna pekar emellertid också på att det finns negativa
drag i samhällsutvecklingen - av mer långsiktig karaktär - och att
dessa måste uppmärksammas. Som exempel på dessa nämns bl. a. osäkerhet
om föräldrarollens innebörd, begränsad tid för föräldrarna för vård av
och umgänge med sina barn, den ökande skilsmässofrekvensen, alkoholproblemet
och narkotikamissbruket, boendesegregation och en stark kommersialisering
av fritiden för barn och ungdomar.

I följande avsnitt lämnas en närmare redovisning för motionärernas
motivering för de i detta betänkande redovisade yrkandena.

Informationssystem om levnadsförhållandena för barn och ungdom, m.m.

Motionen

Motionärerna anser att regeringen bör utreda frågan om ett informationssystem
om barnens levnadsförhållanden och förstärkning av forskningsresurserna
härför. I motionen sägs att en systematisk och kontinuerlig
uppföljning av barns fysiska och psykiska hälsa med hänsyn till objek 1

Riksdagen 1981182. 12 sami. Nr 28

SoU 1981/82:28

tiva och subjektiva hälsobegrepp och insatta i ett socialt sammanhang helt
saknas. En sådan fortlöpande kartläggning av barns hälsa och välfärd är
enligt motionärerna av vital betydelse som underlag för en aktiv och rättvis
barn- och familjepolitik.

Motionärerna menar att vad som behövs är en tvärsnittsundersökning av
barns hälsotillstånd och levnadsvillkor för att man skall kunna observera
förändringar i dessa avseenden över tiden. Vilka ”hälsovariabler” som
skall ingå och vilka barn som skall undersökas bör enligt motionen bli
föremål för noggranna överväganden, men proceduren bör kunna genomföras
på ett ganska enkelt och samtidigt pålitligt sätt, tror man. Särskild
uppmärksamhet bör ägnas åt särskilt utsatta grupper, t. ex. kroniskt sjuka
och handikappade barn.

De många mindre undersökningar som gjorts på olika sätt vid olika
tidpunkter gör det enligt motionärerna inte möjligt att annat än i begränsade
avseenden få uppgifter som möjliggör en kvalitativ bedömning av utvecklingen
av barns levnadsförhållanden över en längre tidsperiod. Med
barnens villkor avses inte att man skall följa enskilda barns utveckling utan
att man skall få ett underlag om barnkollektivets utveckling i skilda avseenden.

Motionärerna tänker sig att man kan ha en löpande redovisning från
förlossningen, 4-årskontroIlen, vid inträdet i förskolan och skolan och vid
utträdet ur grundskolan i 16-årsåldern och kanske någon gång däremellan
under grundskoletiden.

Remissyttranden m. m.

Över frågan om informationssystem och förstärkning av forskningsresurser
har socialstyrelsen, statistiska centralbyrån, datainspektionen,
skolöverstyrelsen, delegationen för social forskning och barnmiljörådet
yttrat sig. Därutöver har Svenska barnläkarföreningen inkommit med en
skrivelse, där man bl. a. tar upp denna fråga.

Socialstyrelsen finner det ytterst angeläget att man utreder möjligheterna
att dels få till stånd ett löpande informationssystem om barns och
ungdomars levnadsförhållanden, dels förbättrar kvaliteten i data som samlas
in vid barns kontakter med olika samhällsinstitutioner. I yttrandet tar
man upp att befintligt informationssystem - exempelvis det arbete som
utförs av statistiska centralbyrån — kan kompletteras och byggas ut.
Socialstyrelsen anger vissa möjligheter att göra förbättringar när det gäller
insamlingen av data inom socialsektorns område men anser att det bör
undersökas vilka möjligheter till förbättringar i statistikföringen som finns.

Socialstyrelsen anser vidare att det är väsentligt att det skapas tillräckliga
resurser för forskning och kvalificerat utredningsarbete när det gäller
frågor av mera övergripande eller långsiktig karaktär inom barnomsorgen
där bristerna är stora i dagens läge. Även barnomsorgsområdet i vidare
bemärkelse anser man bör bli förmål för specialstudier med sikte på den

SoU 1981/82:28

kvalitativa aspekten. Som exempel nämner man frågor som rör barn som
vistas i familjehem eller hem för vård eller boende, kroniskt sjuka barn,
handikappade barn och invandrarbarn. Även ungdomens särskilda situation
bör enligt socialstyrelsen bli föremål för forskning och utvecklingsarbete.

I statistiska centralbyråns (SCB) yttrande konstateras att statistik som
avser att särskilt beskriva barnens förhållanden i stor utsträckning saknas.
Härefter redovisas olika typer av statistik som berör barn. I första hand
nämns den s. k. socialtjänststatistiken, vilken omfattar barn för vilka beslutats
om insatser enligt barnavårdslagen, barn i fosterhem och barn i
ungdomsvårdsskolor, liksom uppgifter om barn i barnomsorgen, dvs. i
förskola, familjedaghem och fritidshem.

På grundval av SCB:s undersökningar av vuxnas (åldrarna 16-74 år)
levnadsförhållanden (den s. k. ULF-undersökningen) har en sammanställning
som belyser bakgrunden till barnens levnadsförhållanden i form av
föräldrarnas levnadsvillkor utarbetats.

Även statistik som rör ungdomar har av SCB sammanförts i en särskild
publikation. Samma sak har gjorts beträffande gruppen invandrare.

SCB nämner också att det i nuläget finns ett flertal statistikgrenar där
barn ingår som delpopulation. Som exempel nämns folk- och bostadsräkningarna,
arbetskraftsundersökningarna, statistiken över hushållens inkomster
och undersökningarna av levnadsförhållanden.

SCB anför slutligen.

Mot ovan angivna bakgrund vill SCB vad gäller motionens förslag om en
utredning om ett informationssystem om barns levnadsförhållanden förorda
en närmast pragmatisk ansats enligt följande modell

a) Genomgång av befintlig statistik hos SCB och hos andra myndigheter
för att närmare kartlägga - förslagvis i en ”temapublikation” - hur barn
och deras förhållanden belyses i nuvarande statistik.

b) Utvärdering av den redovisning som presenterats i temapublikationen
och som kan ligga till grund för behovsanalysarbetet och det fortsatta
arbetet med en plan för utveckling av statistik över barn.

c) Genomgång av olika statistikgrenar för att närmare klarlägga möjligheterna
att genom specialbearbetningar av olika slag få ytterligare information
om barn och barns levnadsförhållanden (ex skulle uppgifter från folkoch
bostadsräkningarna år 1975 och 1980 kunna utnyttjas för att belysa
förändringar i barns familjemönster).

d) Därutöver bör möjligheterna undersökas att påverka uppgiftsinsamlingen
från t. ex. hälsokontroller, barnomsorgsinstitutioner m.m. så att
barnens delaktighet i välfärden kan studeras bättre liksom möjligheterna
att införa ny statistik som exempelvis rapportering av barnolycksfall.

Skolöverstyrelsen (SÖ) anser att ett informationssystem bör utredas
grundligt vad avser såväl målsättning, innehåll som utförande. Enligt SÖ:s
mening bör målsättningen för en longitudinell kartläggning av barns och
ungdomars levnadsförhållanden vara att ge en bakgrund till planering av

SoU 1981/82:28

barn- och familjepolitik och till samhällets förebyggande insatser i förskola
och skola. Speciellt noga anses livssituationen böra dokumenteras för barn
med kroniska sjukdomar, för barn som är psykosocialt utsatta och för
invandrarbarn.

Vad gäller innehållet konstateras att dokumentation om barns och ungdomars
fysiska hälsa redan föreligger i stor utsträckning inom barnavårdscentral
och skolhälsovård medan kartläggningen av barns psykiska hälsa
är sämre tillgodosedd. SÖ påpekar också att det inte räcker med ett
informationssystem som är uppbyggt kring den enskilda individen utan ett
väl fungerande informationssystem bör innehålla mått på barnens och
familjernas miljö. Utförandet av kartläggningen bör knytas till redan befintliga
organ som tillförsäkras resurser för fördjupade undersökningar,
sammanställningar och utvärderingar.

Datainspektionen konstaterar att en tämligen omfattande registrering av
uppgifter om barn och ungdomar för olika forsknings- och statistikändamål
förekommer både med och utan hjälp av ADB-teknik.

Huruvida ett sådant informationssystem som skisseras i motionen är
berättigat eller ej anser man faller utanför datainspektionens kompetensområde
att bedöma, och man inskränker sig till att anföra synpunkter på de
integritetsfrågor som förslaget aktualiserar och som inspektionens praxis
ger stöd för.

Det skisserade informationssystemet torde också enligt datainspektionen
på grund av sin karaktär kunna komma att omfatta åtskilliga uppgifter,
bl. a. av integritetskänslig natur, som normalt förekommer i skilda
register och som nu kan komma att ge en mer heltäckande bild av den
registrerade. Datainspektionen säger fortsättningsvis att ett personregister
som ger möjlighet till mer eller mindre ”täckning” av en person i olika
avseenden måste betraktas som relativt sett mycket integritetskänsligt.
Det faktum att registret enligt förslaget måste föras under en relativt sett
lång tid ökar ytterligare integritetsriskerna.

Avslutningsvis uttalar datainspektionen.

Enligt datainspektionens uppfattning bör, då uppgifter insamlas för
forskningsändamål, registreringen bygga på frivillig medverkan. Detta innebär
att de som kan komma att registreras vid insamlandet av uppgifterna
skall informeras om att deltagandet är frivilligt, ändamålet med registreringen,
vilka uppgifter som tillförs registret och att uppgifterna skall bearbetas
med hjälp av automatisk databehandling. Även i det fall uppgifter
insamlas enbart från andra manuellt eller maskinellt förda register anser
datainspektionen att de registrerade i princip bör informeras om att uppgifter
om dem skall bearbetas med hjälp av automatisk databehandling.

Datainspektionen meddelar regelmässigt föreskrifter av ovan nämnd
innebörd för personregister som inrättas och förs för forsknings- och
statistikändamål. I detta fall måste frågan om eventuell information till
vårdnadshavare beaktas.

SoU 1981/82:28

Detta slag av föreskrifter överensstämmer i sina huvuddrag med de
forskningsetiska principer för psykologisk-pedagogisk humanforskning
som tillämpas av humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet vid
etikgranskning av forskningsprojekt.

I vissa fall har datainspektionen funnit möjligt att avstå från att meddela
sådana föreskrifter, t. ex. då ett personregister endast förs under en begränsad
tid eller då omständigheterna i övrigt är sådana att risken för
integritetsintrång synes mindre.

De uppgifter som kan komma att ingå i registret synes vara av den art att
dessa inte bör vara offentliga. Det bör därför föreligga särskilt stöd för
sekretess enligt sekretesslagen (1980:100).

Det bör i ett eventuellt utredningsarbete beaktas vilka möjligheter som
kan finnas att i så hög grad som möjligt undanröja inegritetsriskerna, t. ex.
genom frivilligt deltagande, minimering av uppgiftsinnehållet, begränsning
av populationen, bearbetning endast på avidentifierat material och andra
särskilda säkerhetsåtgärder m. m.

Det skisserade systemet synes dock inte, enligt vad datainspektionen för
närvarande kan bedöma, medföra andra integritetsrisker än sådana som
kan förebyggas med hjälp av föreskrifter enligt 6 § datalagen.

Datainspektionen erinrar om att före ett eventuellt regerings- eller riksdagsbeslut
om inrättande av personregister skall datainspektionens yttrande
enligt 2 8 andra stycket datalagen inhämtas.

Delegationen för social forskning (DSF) anser det angeläget att frågan
om ett informationssystem rörande barns och ungdomars levnadsförhållanden
och de olika förutsättningarna härför prövas. Detta bör enligt
delegationen ske mot bakgrund av en övergripande kartläggning av forskningen
inom området samt en översyn av de samlade resurserna för forsknings-
och utvecklingsarbetet rörande barns och ungdomars levnadsmiljö
och uppväxtvillkor.

Därutöver anför delegationen bl. a. följande.

I egenskap av centralt sektorsorgan med ansvar för FoU-frågor inom
bl. a. familjepolitikens område anser DSF det vara ytterst angeläget att
utveckla kunskaperna rörande barns och ungdomars livsvillkor i olika
avseeenden. Det statistiska underlag som idag finns är otillräckligt bl. a.
när det gäller:

- att klargöra hur den aktuella samhällsutvecklingen och förändringarna i
arbetsliv och samhällsplanering griper in i och påverkar barnfamiljernas
och ungdomarnas liv samt klarlägga de mekanismer som skapar välfärdsbrister
och ogynnsamma livsvillkor bland barn och unga

- att belysa verkningarna av de familjepolitiska stödformer som idag finns
samt möjligheterna att arbeta förebyggande och strukturinriktat inom
ramen för socialtjänsten och primärvården

- att belysa möjligheterna att ge omsorgen om barn och ungdom ett
innehåll som svarar mot socialtjänstlagens intentioner, både i fråga om
dess allmänna delar och i fråga om insatserna för barn och ungdomar
med behov av individuellt avpassat stöd

- att ge utgångspunkter för en vidgad samverkan mellan de olika samhällsorgan
och sektorer som idag delar ansvaret för barns och ungdomars
samlade välfärd.

11 Riksdagen 1981182. 12 sami. Nr 28

SoU 1981/82:28

Ett informationssystem som gör det möjligt att följa utvecklingen beträffande
barns och ungdomars levnadsförhållanden över tid bör i flera av
dessa avseenden kunna lämna viktiga bidrag och ge säkrare utgångspunkter
för samhällets allmänna barn- och familjepolitik.

Samtidigt är det enligt DSF angeläget att utveckla ett system för information
och erfarenhetsåterföring som också kan tillgodose behovet av
planeringsunderlag på olika nivåer inom den kommunala förvaltningen.
För detta syfte skulle ett informationssystem som bygger på den socialstatistik
som tas fram inom ramen för den kommunala socialtjänsten behöva
utvecklas.

DSF anser det mot denna bakgrund angeläget att såväl syftet som de
praktiska och ekonomiska förutsättningarna för ett eventuellt informationssystem
rörande barn och ungdomar klargörs.

Beträffande förstärkning av forskningsresurserna anför delegationen.

Inom barn- och familjepolitikens område har under den senaste tioårsperioden
relativt omfattande resurser satsats på forsknings- och utvecklingsarbete,
främst i anslutning till olika utredningar men även i form av fristående
projekt.

Denna FoU-verksamhet, som främst avsett barn i förskoleålder, har till
övervägande del varit spridd över ett antal forskningsinstitutioner och
discipliner. Många av projekten har dessutom haft karaktären av lokala
försök som utvecklats utan sammanhållande ramprogram eller gemensamma
ansatser vad gäller uppläggning och genomförande. Forskningen om
barn är således i dag splittrad på många olika håll och bedrivs huvudsakligen
i form av avgränsade projekt.

Mot denna bakgrund anser DSF det vara angeläget att söka erhålla en
samlad bild både av den kunskap som redan finns eller kan utvinnas ur
redan utförd forskning, och av möjligheterna att utnyttja befintliga resurser
mer effektivt än som sker i dag.

Barnmiljörådet tillstyrker motionärernas förslag eftersom rådet anser
det väsentligt att följa förändringen över tiden i barns levnadsvillkor.
Rådet påpekar också att nuläget finns utförligt och bra beskrivet i t. ex.
Barnmiljöutredningen, Rita Liljeströms Uppväxtvillkor, Ungdomsrådets
Ej till salu, Eva-Lis Bjurmans Barn och barn och Eva Insulanders Barnen
och betongen. Man vill också fasta uppmärksamheten på att det saknas
tillräcklig kunskap om vilka effekter som olika samhälleliga insatser för
barn ger.

Svenska barnläkarföreningen understryker kraftigt att olika mått på
barns hälsa och utveckling utgör värdefulla indikatorer på barns sociala
situation och levnadsvillkor men att vi tyvärr ännu saknar en överblick
över barns hälsa i flera sådana avseenden.

Det framhålls att det handlar om mycket sammansatta problem och
såväl i fråga om kriterier på barns hälsa som när det gäller tolkningen av
dessa finns metodproblem som behöver analyseras närmare. Ett stort
behov av sammanfattande studier finns som på ett statistiskt säkert underlag
kan ge ett samlat perspektiv över den utveckling som ägt och äger rum i
fråga om barns hälsotillstånd.

SoU 1981/82:28

Utredningar m.m.

Barnmiljöutredningen som arbetade under åren 1973-1978 hade enligt
sina direktiv (S 1973:08) som huvuduppgift att ge en sådan deskriptiv
analys av barnens levnadsförhållanden, att den kunde ge underlag för en
åtgärdsinriktad diskussion om barnens situation. I huvudbetänkandet Barnens
livsmiljö (SOU 1975:30) redovisade utredningen en kartläggning av
viktiga miljöer för barn. Som bakgrundsmaterial till detta betänkande
publicerades samtidigt sju rapporter som behandlade olika delar av barns
levnadsvillkor. I sitt slutbetänkande Barnen i framtiden (SOU 1979:41)
beskrivs den framtida utvecklingen på några för barnen väsentliga samhällsområden.

I samarbete med delegationen för social forskning har barnmiljöutredningen
låtit utföra en probleminventering och forskningsöversikt kring
barns levnadsförhållanden (Barns levnadsförhållanden, probleminventering
och forskningsöversikt, Inger William-Olsson, stencil, socialdepartementet).

Under det internationella barnåret 1979 gjorde svenska universitet och
högskolor i samarbete en inventering av pågående och avslutad forskning
om barn som presenterades i en serie om nio kataloger. Utgivningen
skedde med stöd från regeringens särskilda beredningsgrupp för barnåret
samt skolöverstyrelsen och universitets- och högskoleämbetet. I dessa
kataloger finns närmare 700 projekt upptagna. Utöver dessa projekt bedriver
många landsting och kommuner egna forskningsprojekt. Rädda barnen
har under år 1981 givit ut en översiktlig redogörelse för den forskning och
de utredningar som gjorts under senare år för att kartlägga, visa på brister
och förbättra barns uppväxtförhållanden.

Förebyggande åtgärder för barn

Motionen

I motionen (s. 10 tY) framhålls bl. a. att de nya uppgifter för barnhälsovården
som föreslagits i socialstyrelsens förslag till principprogram för
mödra- och barnhälsovården enligt bedömare kan komma att leda till att
arbetssätt och arbetsformer behöver utvecklas och omprövas. Motionärerna
understryker att det därför är av betydelse att socialstyrelsen i sin
verksamhet lägger stor vikt vid frågan om barnhälsovårdens utveckling.

Inte minst betydelsefull är uppföljningen av riksdagsbeslutet om föräldrautbildning
i samband med barns födelse, anför motionärerna vidare. Det
framhålls att det är betydelsefullt att man söker finna och föra ut exempel
som kan tillämpas på många håll liksom att verksamheten kommer till
stånd enligt intentionerna. Det räcker inte, påpekas det, med föräldrautbildning
i landstingens regi utan uppföljning av föräldrautbildningen måste
ske på olika sätt - genom studieförbund och andra frivilliga organisationer.

SoU 1981/82:28

Motionärerna anför vidare bl. a. att det finns många skäl att ägna stor
uppmärksamhet åt barns fysiska miljö. Det gäller, sägs det, bl.a. de
olycksfall som drabbar många barn, ibland med konsekvenser för hela
livet. För att man på ett rätt sätt skall kunna vidta de behövliga åtgärderna
krävs, sägs det vidare, bl. a. en fortlöpande rapportering om barnolycksfall
och barns olika miljöer. Man bör enligt motionärerna överväga att koppla
det informationssystem om barns levnadsförhållanden som de begär i det
av utskottet tidigare i detta betänkande behandlade yrkandet 1 i motionen
till en registrering av barnolycksfall.

Motionärerna tar vidare upp fråga om undervisning om barn för olika
yrkeskategorier samt anför bl. a. följande.

En rad olika yrkesgrupper — inom sjukvården och socialvården - kan i
sin yrkesutövning ställas inför barn och ungdomar med särskilda problem.
Det gäller läkare, sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal, det gäller
kuratorer m.fl. inom sjukvården, det kan naturligtvis också gälla andra
yrkesgrupper inom dessa verksamhetsområden. För den personal som
skall arbeta i förskolan och skolan är utbildningen givetvis inriktad på
den kommande arbetsuppgiften att ha med barn att göra. För andra, nyss
nämnda yrkesområden kan inte utbildningen vara lika inriktad på barns
behov. Det bör enligt vår mening vara angeläget att undersöka förutsättningarna
till sådana omprioriteringar — inom den givna utbildningstiden —
som leder till att frågor kring barns svårigheter och problem, sätt att
bearbeta och lösa dem etc. får ökad vikt i undervisningen. Det kan gälla
sådana saker som att få fördjupade kunskaper om samspelet mellan barn,
familj och samhälle samt att under utbildningen få praktisk erfarenhet av
arbetet inom förskola, social barnavård i övrigt etc. En första kartläggning
borde kunna företas av barnmiljörådet i samarbete med socialstyrelsen,
skolöverstyrelsen samt universitets- och högskoleämbetet.

Det framhålls också att en särskilt viktig del av mödrahälsovårdens
verksamhet avser information och stöd till gravida kvinnor med missbruksproblem,
mot bakgrund av att forskning om alkoholens och narkotikans
inverkan på foster och det nyfödda barnet visat att missbruk hos
modern dels innebär en betydande risk för fosterskador, dels utgör en
allvarlig social belastning för barnet och dess familj. Motionärerna understryker
att det är en mycket angelägen uppgift för den förebyggande
mödravården att förhindra att barn erhåller svåra kroppsliga, psykiska
och/eller sociala handikapp genom moderns missbruk under graviditeten
och genom barnets uppväxt i en missbrukarmiljö.

Motionärerna erinrar om att Karolinska sjukhuset tilldelats resurser för
en specialmottagning för kvinnor med alkoholproblem i tidigt skede och att
samarbetsorganet för alkoholfrågor föreslagit att medel anslås till utbildningsverksamhet
.

Motionärerna betonar att det är viktigt att det inte blir fråga om någon
engångssatsning utan ett engagemang som möjliggör att alla sjukvårdsområden
sätter in kraftiga resurser.

SoU 1981/82:28

Barnhälsovårdens innehåll och organisation

Socialstyrelsen fastställde år 1969 ett normalreglemente för mödra- och
barnhälsovården (MF 1969:39). Enligt detta hade barnhälsovården till uppgift
att förebygga sjukdomar i såväl fysiskt som psykiskt hänseende för
barn under skolåldern. Normalreglementet har numera ersatts av Allmänna
råd om hälsovården för mödrar och barn inom primärvården
(1981:4) och Förslag till principprogram för mödra- och barnhälsovården
(Socialstyrelsen redovisar 1979:4).

F. n. pågår en omstrukturering av hälso- och sjukvården med uppdelning
av verksamheterna på primärvård, länssjukvård och regionsjukvård i enlighet
med ett principprogram för hälso- och sjukvården inför 1980-talet
(HS 80), som socialstyrelsen presenterade år 1975 (Socialstyrelsen anser
1976:1).

Den övervägande delen av vården skall lämnas inom primärvården vid
vårdcentraler och vid sjukhem. För den specialiserade medicinska verksamheten
skall primärvården kunna repliera på länssjukvården och på
regionsjukvården.

Primärvården skall ha ett förstahandsansvar för hälsotillståndet hos
befolkningen inom ett begränsat geografiskt område. Vid sidan av sjukvårdsuppgifterna
skall primärvården ha en klar hälsopolitisk inriktning. De
hälsovårdande och förebyggande åtgärderna skall avse såväl den kroppsliga
som den psykiska hälsan. Som exempel på åtgärder av nämnda slag
redovisar principprogrammet hälsovårdsupplysning, insatser syftande till
ökad förståelse för sjukas och handikappades problem, hälsokontroller,
skolhälsovård, hälsovård i förskolan, företagshälsovård, förebyggande
mödra- och barnhälsovård och familjerådgivning.

I principprogrammet konstateras att en stor del av den förebyggande
verksamheten emellertid till sin natur är socialpolitisk och att det ter sig
naturligt att en utbyggd primärkommunal socialvård tar på sig ett ökat
ansvar för förebyggande åtgärder beträffande den psykiska hälsan.

Det ovan redovisade förslaget till principprogram för mödra- och barnhälsovården
(Socialstyrelsen redovisar 1979:4) innehåller riktlinjer för
mödra- och barnhälsovårdens framtida innehåll och organisation.

I utredningsarbetet har man haft dels ett socialpolitiskt/familjepolitiskt
perspektiv, dels ett hälsopolitiskt/medicinskt perspektiv. Som mål för
mödra- och barnhälsovården har uppställts (1) att minska dödlighet, sjuklighet
och handikapp hos blivande och nyblivna mödrar och barn, (2) att
söka minska skadlig påfrestning för föräldrar och barn samt (3) att stödja
och aktivera föräldrar i deras föräldraskap och härigenom skapa gynnsamma
betingelser för en allsidig utveckling för barn. Mödra- och barnhälsovårdens
verksamhetsgrenar skall omfatta hälsoövervakning, rådgivning
om födelsekontroll, gynekologisk hälsoundersökning, hälsoupplysning,
föräldrautbildning och hälsovård i förskolan.

Verksamheten skall syfta till att både den fysiska och den psykiska

Soll 1981/82:28

hälsan hos föräldrar och barn skall förbättras. Hälsoövervakningen skall
även omfatta barnfamiljernas psykosociala förhållanden, och även psykosocialt
stöd skall ges.

Mödra- och barnhälsovården föreslås bli integrerad i primärvården vid
vårdcentraler.

Läkare som skall ansvara för hälso- och sjukvården för mödrar och barn
bör enligt förslaget vara antingen läkare med specialistkompetens i pediatrik
(barnaålderns invärtes sjukdomar) resp. i gynekologi och obstetrik
(kvinnosjukdomar och förlossningar) eller vara läkare med allmänläkarkompetens
och vidareutbildning eller fortbildning inom det av här nämnda
verksamhetsområden för vilket allmänläkaren skall svara. Betydelsen av
ett nära samarbete med den kommunala socialvården (socialtjänsten) understryks
i förslaget. Den kommunala socialvården (socialtjänsten) förutsätts
skola svara för åtgärder som kräver insatser av psykologer och
socionomer.

Med hänsyn till att remissinstanserna i huvudsak ställt sig bakom förslaget
till principprogram har några principiella ändringar inte gjorts i de
nyligen fastställda allmänna råden i förhållande till förslaget till principprogram.
De allmänna råden är avsedda att vara ett underlag för planering och
drift av sjukvårdshuvudmännens verksamhet.

Den del av hälsovården för mödrar och barn som inte behöver länssjukvårdens
resurser skall förläggas till primärvården, och den nuvarande
klinikanslutna organisationen för mödra- och barnhälsovården skall på sikt
förändras.

I de allmänna råden framhålls bl. a. att blivande föräldrars och barnfamiljers
behov av psykologiskt och socialt stöd måste beaktas i högre grad
än hittills. Det påpekas att personalen behöver hjälp av personer med
psykoterapeutisk och gruppdynamisk kompetens för fortbildning och fortlöpande
handledning samt för vissa individuella kontakter och stödåtgärder
för vissa föräldrar och barn. Denna kompetens bör enligt de allmänna
råden tillgodoses genom konsultinsatser från länssjukvården resp. socialtjänsten.

Om behovet av vissa kategorier läkare och sjuksköterskor för hälsovården
för mödrar och barn inom primärvården anförs i de allmänna råden
bl. a. följande.

Den intensifierade och riktade hälsoövervakningen förutsätter att antalet
vidareutbildade läkare ökar inom pediatrik och gynekologi/obstetrik
inom primärvården. Dessutom behövs konsultinsatser från länssjukvården.
Den distriktsläkare som har ansvar för uppgifter inom hälso- och
sjukvården för förskolebarn samt hälso- och sjukvården för kvinnor bör
vara antingen läkare med fullgjord vidareutbildning inom pediatrik respektive
gynekologi/obstetrik eller läkare med vidareutbildning inom allmänläkarvård
med vidgad erfarenhet inom respektive verksamhetsområde.

SoU 1981/82:28

Tillgången på läkare med fullgjord vidareutbildning inom barnmedicin
respektive gynekologi/obstetrik gör det möjligt för ett betydande antal av
dem att arbeta inom primärvården som distriktsläkare.

Eftersom det för närvarande ofta finns gott om barnsjuksköterskor
främst inom storstadsområdena, är det lämpligt att de tills vidare utför den
allra största delen av arbetet inom hälso- och sjukvården för förskolebarn.
Socialstyrelsen anser dock i princip att hälso- och sjukvård för barn skall
bedrivas av distriktssköterskor. Detta förutsätter att den nuvarande utbildningen
förändras både i fråga om innehållet och antal platser. Därför bör
man omfördela kapaciteten inom vårdyrkesutbildningen till fler platser för
vidareutbildning av sjuksköterskor inom öppen hälso- och sjukvård för
barn och vuxna.

Uppföljning av föräldrautbildningen m. m.

Riksdagen (prop. 1978/79:168. SoU 1978/79:45, rskr 1978/79:385) godkände
år 1979 allmänna riktlinjer för en allmän föräldrautbildning. Dessa
riktlinjer innebär bl. a. att en allmän föräldrautbildning i anslutning till
barns födelse med böljan år 1980 successivt skall byggas ut i landstingskommunernas
regi som en del av den normala verksamheten vid mödraoch
barnavårdscentraler samt BB. Föräldrautbildningen skall bl.a. förmedla
kunskap i frågor om hur det fysiska och psykiska tillståndet påverkas
under graviditet, förlossning och tiden närmast efter förlossning, fostrets
utveckling, förebyggande hälsovård och det stöd som samhället kan
erbjuda blivande och nyblivna föräldrar.

De av riksdagen godkända allmänna riktlinjerna för en allmän föräldrautbildning
byggde på förslag som den år 1973 tillkallade barnomsorgsgruppen
(S 1973:07) år 1978 framlagt i delbetänkandet (SOU 1978:5) Föräldrautbildning
1. Kring barnets födelse.

I socialutskottets i april 1981 avgivna betänkande SoU 1980/81:29 om
föräldrautbildning redovisades bl. a. följande uppgifter som inhämtats från
socialstyrelsen.

Inom ramen för socialstyrelsens projekt för föräldrautbildning, som
beräknas pågå i tre år, har hållits regionala konferenser i vilka landets
samtliga landsting deltagit. Man har där tagit upp bl. a. vad riksdagens
beslut om föräldrautbildningen innebär för landstingen. Därutöver har
projektet haft fem utbildningsomgångar om en vecka vardera där 5-7
personer deltagit från varje landsting. Deltagarna har utgjorts av den
personal som skall vara handledare vid fortbildningen av den mödra- och
barnavårdspersonal som i sin tur skall vara gruppledare i föräldragrupper.
Under hösten kommer en veckolång uppföljningskurs att hållas.

Landstingen har hunnit olika långt när det gäller föräldrautbildningen. I
exempelvis Norrbottens läns landsting har man genomfört fortbildningen
av personalen och också startat föräldragrupper. I andra landsting pågår
fortfarande fortbildningen och i andra åter har man inte hunnit längre än att
fortbildningsplanering gjorts.

Föräldrautbildningsprojektet har också som en hjälp för dem som skall
arbeta med föräldragrupperna utarbetat en litteraturlista där den litteratur

SoU 1981/82:28

som bedömts värdefull inom barnområdet förtecknats. Tillsammans med
landstingsförbundet gör man f. n. en genomgång av tillgängligt AV-material
för att på motsvarande sätt göra en lista över det som man bedömer vara
värdefullt att använda antingen vid fortbildningen av personalen eller i
föräldragrupperna.

Projektet arbetar också med en skriftserie kallad Föräldrar och Barn.
Serien är avsedd för personalen och tar exempelvis upp olika gruppers
behov.

Arbetet med att framställa samhällsproducerat informationsmaterial bedrivs
främst av socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning, den s.k. hnämnden.

Under hösten 1980 har nämnden gett ut boken Vänta barn, som handlar
om graviditet, förlossning och föräldraskap och vänder sig till samtliga
blivande föräldrar. I anslutning till denna har nämnden också framställt
boken Att få tvillingar.

Utdelandet av boken Vänta barn bekostas för första årets behov av
socialstyrelsen. Därefter förutsätts landstingen svara för att boken via
mödravårdscentralerna når alla blivande föräldrar.

F. n. arbetar man i h-nämndens regi på en bok med titeln Leva med barn.
I den tas såväl barns psykosociala som fysiska utveckling upp. Boken
riktar sig till alla föräldrar.

Den i det föregående nämnda barnomsorgsgruppen framlade år 1980 sitt
slutbetänkande (SOU 1980:27) Barn och vuxna. I slutbetänkandet behandlas
frågor om föräldrautbildning under barnets förskole- och skolår samt
föräldrautbildning som når alla i samhället. Bl. a. föreslås studieförbunden
och de frivilliga organisationerna få en huvuduppgift i vad gäller diskussionsgrupper
samt studier och olika gemensamhetsarrangemang för föräldrar
och för föräldrar och barn.

Slutbetänkandet har remissbehandlats och är föremål för fortsatt beredning
inom regeringskansliet.

Registrering av barnolycksfall

Barnolycksfallsutredningen (S 1977:07), som tillkallades år 1977 för att
utreda frågan om barnolycksfall, föreslog i sitt år 1979 avgivna betänkande
(SOU 1979:28) Barnolycksfall en rad åtgärder i syfte att förebygga barnolycksfall.
Bl. a. föreslog utredningen att ett system för registrering av
barnolycksfall skulle införas.

Mot bakgrund av ett förslag av barnolycksfallsutredningen om att en
barnsäkerhetskommitté skulle inrättas som centralt ansvarigt organ för
säkerhetsfrågor bland barn och ungdom och för att ersätta socialstyrelsens
lekmiljöråd inrättades den 1 juli 1980 barnmiljörådet med uppgift att svara
för barnmiljöfrågor och barnsäkerhetsfrågor (prop. 1979/80:100 bil. 8 s. 16,
SoU 1979/80:46 p. 4, rskr 1979/80:376). Enligt 3 § i förordningen (1980:572)
med instruktion för barnmiljörådet åligger det rådet särskilt att inom sitt
verksamhetsområde genom samråd och samverkan med berörda myndigheter
och andra organ (1) hävda att en god barnmiljö är en förutsättning för

SoU 1981/82:28

människans utveckling, (2) verka för att goda möjligheter skapas för utvecklingsfrämjande
lek i såväl boendemiljö som offentlig miljö, (3) verka
för en samordning av samhällets förebyggande insatser inom
barnsäkerhetsområdet, (4) bevaka forskning och utveckling inom barnmiljö-
och barnolycksfallsområdet, (5) medverka till att befintlig kunskap
inom barnmiljö- och barnsäkerhetsområdet sammanställs och bearbetas
samt (6) informera statliga och kommunala myndigheter, bostadsföretag
m.fl. i frågor om barns miljö och säkerhet. Rådets verksamhet skall rikta
sig till bl. a. samhällsorgan på central, regional och lokal nivå, föräldrar,
producenter och distributörer av material för barn samt barn- och ungdomsorganisationer.

Statistiska centralbyrån (SCB) har i sitt yttrande över yrkande 1 i
motionen även berört barnolycksfallsstatistiken och därvid bl. a. anfört.

SCB ställer sig positiv till motionens förslag om en fortlöpande rapportering
av barnolycksfall. Olycksfall är i dag det största hotet mot barnens
liv och samhällets uppgift måste naturligtvis vara att minimera risker för
olycksfall.

Information om inträffade olycksfall är en av förutsättningarna för
olycksförebyggande arbete. En fortlöpande rapportering skulle ge ett sådant
underlag. Informationen skulle bl. a. utgöra underlag för planering
och prioritering av insatser inom ansvariga myndigheter och organ. Vidare
ger fortlöpande kunskaper om olyckssituationen möjlighet att bedöma
effekterna och värdet av vidtagna olycksförebyggande åtgärder.

SCB har sedan 1975 dels direkt arbetat med utveckling av lämplig metod
att inhämta information om olyckor, dels följt det internationella arbetet
som pågår inom området. Arbetet har bedrivits i nära kontakt med statliga
myndigheter, kommuner, organisationer, sjukhus och den medicinska
forskningen. Arbetet har drivits enligt två olika linjer - barnolycksfall resp
hem- och fritidsolyckor - som dock från metodsynpunkt inte skiljer sig
nämnvärt.

Behovet av registering av barnolycksfall har länge påtalats, bl. a. från
läkarhåll och olika ideella organisationer som intresserat sig för barnens
levnadsvillkor. En rekommendation om sådan registrering har uttalats av
Europarådet. Barnolycksfallsutredningen föreslog sådan statistik och
barnmiljörådet har nu önskemål om dess införande. Utredningen initierade
olika kommunala försök med olycksregistrering.

Ett annat intresse av olycksregistrering som bl. a. rör barn emanerar från
myndigheter och organ som ansvarar för fysisk miljö och konsumentfrågor.
Internationellt har man löpande statistik över hem- och fritidsolyckor i
USA, Storbritannien och Japan. Sådan statistik håller på att införas i EGländerna
och det finns också en OECD-rekommendation till medlemsländerna
om sådan statistik. Också en nordisk rekommendation finns, uttalad
1979 och 1980 av de nordiska konsumentministrarna inom ramen för samarbetet
i Nordiska ministerrådet. Ministerrådets ämbetsmannakommitté
har intresserat sig för olycksregistrering och har genomfört en gemensam
undersökning, där 20 sjukhus i de 5 nordiska länderna deltog. Det praktiska
projektansvaret låg därvid på SCB och lärdomarna har (via Danmark)
delvis kommit till användning vid konstruktionen av EGs rapporteringssystem.

SoU 1981/82:28

Också på vägtrafikolyckssidan finns önskemål om att kunna komplettera
bilden med uppgifter från sjukhus. Ett motiv är att få bättre belysning av
olyckor som drabbar oskyddade trafikanter, bland vilka många är barn.
Senast har trafiksäkerhetsutredningen föreslagit prov med uppgifter om
trafikskadade som kommer till sjukhus. I sitt remissutlåtande var SCB
positiv till ett sådant försök.

SCB har genom att deltaga i ett antal försök med rapportering av barnolycksfall,
hem- och fritidsolyckor resp brännskador skaffat en god grund
vad avser metoder, klassificeringar o d. Det borde därför gå att utan större
utredningsinsatser komma fram till ett lämpligt rapporteringssystem i samråd
med statistikanvändarna och uppgiftslämnarna.

Därför har SCB och konsumentverket under de två senaste åren i
samband med sina anslagsframställningar aktualiserat behovet av en löpande
rapportering av olycksfall som inträffar i hemmen och under fritiden
i övrigt. Några medel har dock inte erhållits för sådan verksamhet. Vid
senaste riksmötet motionerades (Mot 1980/81:1795) om att konsumentverket
skulle få anslag för upprättandet av ett rapporteringssystem. I anslagsframställningen
för 1982/83 anmäler SCB återigen behovet av medel för att
bygga upp ett rapporteringssystem.

Även barnmiljörådet har i sitt yttrande över yrkande 1 i motionen uttalat
sig om barnolycksfallsregistreringen och därvid anfört.

Motionärerna förutskickar att ett system för att registrera barnolycksfall
kan tänkas bli kopplat till det ovan angivna informationssystemet om barns
levnadsförhållanden. Barnmiljörådet ser för sin del en sådan koppling som
naturlig. Rådet har i anslagsframställan för bå 1982/83 och även genom
uppvaktning tillsammans med berörda myndigheter uppmärksammat socialdepartementet
på behovet av registrering av barnolycksfall. Rådet vill
dock påminna om att frågan om ett registreringssystem för barnolycksfall
utretts av barnolycksfallsutredningen (SOU 1979:28). Denna fråga kräver
därför ingen ytterligare utredning.

Undervisning om barn för olika yrkeskategorier

Barnmiljörådet har i ovannämnda remissyttrande även berört frågan om
undervisning om barn för olika yrkeskategorier samt därvid anfört följande.

Barnmiljörådet, liksom tidigare lekmiljörådet, har i sin verksamhet för
att åstadkomma bättre villkor för barn, lagt stor vikt vid att skapa attityder
hos vuxna som är positiva till barn liksom ökade kunskaper om barn. Vi
ser därför som positivt att motionen påtalar behov av praktiska och teoretiska
kunskaper om barn för andra grupper än barnomsorgspersonal. Barnmiljörådet/lekmiljörådet
har engagerat sig i arbetet med attitydförändring
hos exempelvis sjukhuspersonal för att ge leken och det friska hos barnet
utrymme i vården på våra sjukhus. Vi ser det emellertid också som viktigt
att vända sig till andra grupper i samhället som direkt eller indirekt har med
barn att göra eller vars förehavanden får konsekvenser för barnen och
barnfamiljerna. En grupp barnmiljörådet ständigt vänder sig till är planerare
och politiska beslutsfattare. Kunskaper om barn i arkitektutbildning och

SoU 1981/82:28

landskapsarkitektutbildning ser vi som ett måste. Men även andra grupper
som är verksamma i samhället behöver veta något om hur det är att vara
barn i dagens värld och vad de kan göra för att underlätta levnadsvillkoren
för barnen och göra barnen delaktiga. Barnmiljörådet ser det som väsentligt
att det görs en kartläggning av möjligheterna att öka inslaget av kunskap
om barn i utbildningar som leder till kontakt med barn men ser gärna
att målgruppen vidgas. Sådan teoretisk och praktisk kunskap bör tillmätas
vikt vid tillsättning av tjänst. Barnmiljörådet är självfallet berett svara för
en sådan kartläggning. Vi förutsätter att erforderliga resurser anvisas.

Åtgärder mot missbruk under graviditet

Den år 1980 tillkallade socialberedningen (S 1980:07) - som har i uppdrag
att göra en översyn av reglerna om vård oberoende av samtycke inom
socialtjänst- och sjukvårdslagstiftningen m. m. - fick i direktiven för utredningsarbetet
till uppgift att bl. a. utreda frågan om vilka medel som bör
stå mödra- och barnhälsovården till buds för att i akuta situationer genomföra
en nödvändig vård i fall av missbruk hos gravida kvinnor som allvarligt
hotar det väntade barnets hälsa.

Med anledning av denna del av utredningsuppdraget har socialberedningen
i juni i år avgivit delbetänkandet (Ds S 1981:6) Åtgärder mot
missbruk under graviditet, som f. n. bereds inom regeringskansliet.
Socialberedningen anför i delbetänkandet bl. a. följande.

Var gränsen går för att en alkoholkonsumtion under graviditet skall vara
farlig för fostret är inte klarlagt. Man måste därför ha utgångspunkten att
allt alkoholbruk under graviditeten bör undvikas. Att förebygga skador
orsakade av alkohol under graviditeten kan därför inte bara bli en fråga om
åtgärder som riktar sig till missbrukare i vanlig mening. Avgörande betydelse
kan åtgärderna få först när alla blivande mödrar blir medvetna om de
faror för fostret som alkohol medför.

Beredningen anser därför att åtgärder mot missbruk under graviditet i
första hand måste innebära en ökad satsning på information till blivande
föräldrar och till de yngre åldersgrupper som inom kort kan komma att
bilda familj. Denna information bör kombineras med en utökad utbildning
av personalen inom främst mödravården men även inom socialtjänsten i
syfte att förbättra möjligheterna att i tid uppmärksamma de blivande mödrar
som är i behov av hjälp för missbruksproblem och att ge dem det stöd
som behövs.

Rådgivning och annat stöd bör ofta kunna lämnas inom ramen för
mödravården. När en gravid kvinna har kvalificerade missbruksproblem
krävs dock insatser genom socialtjänsten.

Med hänsyn till att de flesta kvinnor förutsätts vara beredda till stora
ansträngningar för att undvika att skada sitt väntade barn torde det enligt
socialberedningen sällan finnas anledning att av hänsyn till fostret överväga
att bereda en gravid kvinna vård utan samtycke. I de fall detta kan bli
aktuellt torde kvinnan enligt socialberedningen i allmänhet ha ett så kvalifi -

SoU 1981/82:28

cerat eget vårdbehov att den nödvändiga vården kan komma till stånd med
stöd av den lagstiftning som redan finns eller är att vänta.

I fråga om missbruk av narkotika anför socialberedningen bl. a. följande.

När det gäller missbruk av narkotika kan konstateras att statsmakterna
redan intar den ståndpunkten att allt bruk som inte är medicinskt motiverat
är att betrakta som missbruk och skall bekämpas. Narkotikans inverkan på
fostret aktualiserar därför inte något ändrat ställningstagande till behovet
av åtgärder för att begränsa tillgången till olika sådana medel. De observerade
negativa effekterna för barnet utgör emellertid ett ytterligare skäl för
att med kraft fullfölja det av riksdagen beslutade åtgärdsprogrammet mot
narkotikamissbruk.

Under budgetåret 1980/81 utgick från socialhuvudtitelns anslag för Upplysning
och information på alkoholområdet (J 9) - på förslag av samordningsorganet
för alkoholfrågor (SAMO) - 1,7 milj. kr. till utbildning av
mödra- och barnhälsovårdens personal.

Då socialutskottet behandlade budgetförslaget för budgetåret 1981/82
avstyrkte utskottet (SoU 1980/81:20 s. 17) en motion med förslag om att
medel till utbildningsinsatser när det gäller mödra- och barnhälsovårdens
personal skulle anslås även för budgetåret 1981/82. Utskottet anförde
därvid bl. a.

Socialutskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att utbildningsinsatser
av det slag SAMO föreslagit inte blir av engångskaraktär.
Utskottet anser dock att utbildning rörande missbruksfrågor bör ingå som
ett naturligt led i landstingens utbildningsprogram för mödravårds- och
barnhälsovårdspersonal. Den över statsbudgeten för innevarande budgetår
finansierade utbildningen måste därför ses som ett sätt att stimulera till nya
och fortsatta insatser på området. I fortsättningen bör utbildningsverksamheten
kunna drivas utan extra medelstillskott från staten.

Socialberedningen har i sitt ovannämnda delbetänkande Åtgärder mot
missbruk under graviditet (Ds S 1981:6) anfört följande rörande personalutbildningen.

Flera landstingskommuner har redan inlett utbildningsinsatser för mödravårds-
och barnhälsovårdspersonalen i frågor som rör missbruk under
graviditet. Här kan nämnas Stockholms, Uppsala och Västmanlands läns
landsting samt ett projekt i Malmö (se s. 48).

Landstingsförbundet har vidare upprättat en plan för den av SAMO
föreslagna utbildningen, vilken skall genomföras i samverkan med socialstyrelsen.
Enligt planen är den övergripande målsättningen att minska
alkoholbruket och alkoholmissbruket hos kvinnor. Delmål är att motivera
gravida och nyförlösta kvinnor att avstå från alkoholförtäring, att göra
mödra- och barnhälsovårdens personal medvetna om hälsoupplysningens
betydelse samt att skapa kontakter mellan landsting, primärkommuner och
frivilliga organisationer för att få till stånd ett aktivt behandlingsarbete för
grava missbrukare.

SoU 1981/82: 28

Man ämnar tills vidare utgå från två försökslandsting, som skall vara
olika till struktur och organisation. Utbildningen skall avse personalen vid
mödra- och barnhälsovård, förlossningskliniker och distriktsvård. Syftet
med utbildningen är att bearbeta deltagarnas egna attityder till alkohol
samt att öka kunskaperna om alkoholfrågor, missbrukarproblematik och
olika behandlingsmetoder. Man vill också lära ut utrednings- och samtalsteknik,
belysa behovet av samverkan samt diskutera hur man i det reguljära
arbetet kan nå ut med hälsoupplysning och annan förebyggande verksamhet.
Erfarenheterna från försökslandstingen skall utvärderas och föras
ut till övriga landsting. Avsikten är att redovisa en sammanställning av
metoder och erfarenheter och att skapa intresse hos de ansvariga i landstingen
för liknande projekt.

Landstingsförbundet anordnar också under våren och hösten 1981 sex
regionala konferenser på temat ”Att uppmärksamma missbruk bland patienter
och klienter i vården”. Konferenserna vänder sig i första hand till
distriktssköterskor, barnmorskor och läkare inom primärvården samt socialarbetare
inom missbruksvården.

För budgetåret 1981/82 har 1 milj. kr. anslagits till ett projekt med
specialmottagning vid Karolinska sjukhuset för kvinnor med alkoholproblem
i tidigt skede (prop. 1980/81: 100, bil. 8, SoU 1980/81: 20, rskr 213).

För budgetåret 1982/83 föreslås i bugetpropositionen ett anslag om 1
milj. kr. till samma ändamål (prop. 1981/82:100, bil. 8).

Socialutskottet har under hösten 1981 (SoU 1981/82:22) i samband med
behandling av proposition 1981/82:8 om lag om vård av missbrukare i vissa
fall, m.m. behandlat en motion om missbruk under graviditeten. 1 motionen
begärs bl. a. att vederbörande myndigheter skall göra en sammanställning
av de vårdresurser som finns för de gravida missbrukarna.

Utskottet uttalade bl. a.

Vad gäller den begärda sammanställningen av tillgängliga vårdresurser
för gravida kvinnor med allvarliga missbruksproblem vill utskottet erinra
om att socialberedningens betänkande, innehållande bl. a. en redovisning
av den aktuella vårdsituationen, avgavs så sent som i juni 1981. Av betänkandet
framgår även att landstingskommuner och kommuner på många
håll inlett eller planerar olika projekt för att bättre tillgodose det speciella
behov av vård och behandling som denna grupp har. Enligt utskottets
mening är det därför för tidigt att redan nu göra en ny inventering av
vårdsituationen. Det kan emellertid finnas skäl att uppmärksamma de
vårdansvariga på frågan och därigenom stimulera till ytterligare ansträngningar
att genom särskilt anpassade vård- och behandlingsinsatser motverka
att fler barn skadas till följd av moderns missbruk under graviditeten.
Detta kan bl. a. ske genom att socialberedningens nu nämnda betänkande
sänds på remiss till berörda huvudmän. Utskottet förutsätter att så kommer
att ske.

SoU 1981/82:28

Utskottet

Informationssystem om levnadsförhållandena för barn och ungdom, m. m.

I motion 1980/81:1251 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs att frågan om ett
informationssystem om barnens levnadsförhållanden och förstärkning av
forskningsresurserna härför utreds (yrkande 1). Informationssystemet
skulle enligt motionärerna ge ett bättre underlag för bedömningen om vilka
åtgärder som bör vidtas då det gäller barns och ungdomars levnadsförhållanden.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionsyrkandet från socialstyrelsen,
statistiska centralbyrån (SCB), datainspektionen, skolöverstyrelsen,
delegationen för social forskning (DSF) och bammiljörådet. Därutöver
har Svenska barnläkarföreningen inkommit med en skrivelse, där
bl. a. denna fråga behandlas.

Remissinstanserna är ense om att det f. n. saknas ett informationssystem
rörande barns och ungdomars levnadsförhållanden i Sverige och att ett
sådant system skulle kunna ge säkrare utgångspunter för utformningen av
samhällets allmänna barn- och familjepolitik. Samtidigt visar svaren att
åtskilligt material redan finns insamlat exempelvis i statistiska centralbyråns
barn- och vuxenstatistik, i utredningar och i forskningsprojekt.

Socialstyrelsen pekar på möjligheterna att komplettera och bygga ut
befintligt informationssystem. Man anser det också väsentligt att tillräckliga
resurser för forskning och kvalificerat utredningsarbete inom barnområdet
ställs till förfogande.

Statistiska centralbyrån anser att man bör börja med en genomgång av
befintlig statistik hos centralbyrån och andra myndigheter för att kartlägga
hur barn och deras förhållanden belyses i nuvarande statistik. Efter utvärdering
kan man gå vidare och utarbeta en plan för utveckling av statistik
över barn. I arbetet bör också ingå att klarlägga möjligheterna att genom
specialbearbetningar av olika slag av olika statistikgrenar få ytterligare
information men också att undersöka möjligheterna att påverka uppgiftsinsamlingen
från t. ex. hälsokontroller och barnomsorgsinstitutioner liksom
möjligheterna att införa ny statistik, exempelvis rapportering av barnolycksfall.

Datainspektionen trycker på att man i ett eventuellt utredningsarbete
bör beakta vilka möjligheter som kan finnas att i så hög grad som möjligt
undanröja integritetsriskerna.

Delegationen för social forskning anser att prövningen av frågan om ett
informationssystem bör ske mot bakgrund av en övergripande kartläggning
av forskningen inom området samt en översyn av de samlade resurserna
för forsknings- och utvecklingsarbete rörande barns och ungdomars levnadsmiljö
och uppväxtvillkor.

Delegationen för social forskning betonar att det är angeläget att samtidigt
utveckla ett system för information och erfarenhetsåterföring som
också kan tillgodose kommunernas behov av planeringsunderlag.

SoU 1981/82:28

Beträffande forskningen om barn pekar delegationen på att denna verksamhet
är splittrad på många olika håll och huvudsakligen bedrivs i form
av avgränsade projekt. Mot den bakgrunden anser delegationen det angeläget
att man söker erhålla en samlad bild både av den kunskap som redan
finns eller kan utvinnas ur redan utförd forskning och av möjligheterna att
utnyttja befintliga resurser mer effektivt än som sker i dag.

Barnmiljörådet tillstyrker motionärernas förslag och Svenska barnläkarföreningen
understryker kraftigt att olika mått på barns hälsa och utveckling
utgör värdefulla indikatorer på barns sociala situation och levnadsvillkor
men att en överblick över barns hälsa saknas i flera avseenden. Man
framhåller också att det finns ett stort behov av sammanfattande studier.

Socialutskottet anser i likhet med motionärerna att det är angeläget att
ett informationssystem rörande barns och ungdomars levnadsförhållanden
utvecklas så att vi kan få ett bättre underlag för utformningen av samhällets
insatser för barn och ungdom. Utskottet förordar därför att ett utredningsarbete
sätts i gång som syftar till att ett sådant informationssystem
utvecklas.

Utskottet vill beträffande ett sådant system framhålla följande. Avsikten
är inte att resurser skall avsättas för en utökad, omfattande uppgiftsinsamling.
Av remissyttrandena framgår att det redan nu sker en fortlöpande
insamling av data hos olika myndigheter men att, enligt remissorganens
mening, vissa kompletteringar behövs för att en mera fullständig bild av
levnadsförhållandena för barn och ungdom skall kunna erhållas. Vid det av
utskottet förordade utredningsarbetet blir det därför en central uppgift att
undersöka möjligheterna att utnyttja och samordna den information som
nu samlas in på olika håll. Om det likväl bedöms nödvändigt att vidta
åtgärder för att utöka informationsinsamlingen bör särskilt undersökas i
vad mån man i andra avseenden kan begränsa den insamling av uppgifter
som nu sker. Det är angeläget att ett nära samarbete med statistikutredningen
(E 1980:02) sker.

Såsom delegationen för social forskning påpekat i sitt remissvar och som
också framgår av en inventering av pågående forskningsprojekt om barn
som gjordes under FN:s barnår 1979 pågår ett stort antal forskningsprojekt
huvudsakligen i form av avgränsade projekt. I motionen yrkas att man vid
den förordade utredningen om ett informationssystem om levnadsförhållandena
för barn och ungdom också skall utreda frågan om förstärkning av
forskningsresurserna på området. Utskottet delar denna uppfattning men
anser att man till en böljan bör undersöka möjligheterna att åstadkomma
ett centralt register över alla de olika forskningsprojekt om barn som redan
pågår med stöd av bl. a. allmänna arvsfonden, delegationen för social
forskning, Solstickan, Rädda barnen, Allmänna barnhuset, Jerringfonden,
Riksbankens jubileumsfond samt kommuner och landsting. Utredningen
bör också se över möjligheterna att utnyttja redan utförd forskning och hur
befintliga resurser i fortsättningen kan utnyttjas effektivare.

SoU 1981/82:28

Vad utskottet sålunda anfört om ett informationssystem om levnadsförhållandena
för barn och ungdom, m. m. bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna med anledning av yrkande 1 i motion 1980/81: 1251.

Förebyggande åtgärder rörande barn

I yrkande 2 i motion 1980/81: 1251 av Olof Palme m.fl. (s) hemställs att
riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om åtgärder inom barnhälsovården m. m.

Motionsyrkandet omfattar ett flertal delfrågor. Motionärerna framhåller
nödvändigheten av att en registrering av barnolycksfall införs. De understryker
vikten av att socialstyrelsen i sin verksamhet ägnar stor uppmärksamhet
åt frågan om barnhälsovårdens utveckling och av att föräldrautbildningen
följs upp på olika sätt genom studieförbund och frivilliga organisationer.
De vill också att möjligheterna till undervisning om barn för olika
yrkeskategorier skall undersökas. Information och stöd till gravida mödrar
med missbruksproblem skall ges.

Registrering av barnolycksfall

För att man skall kunna vidta de åtgärder som krävs för att motverka
barnolycksfall behövs det, anför motionärerna, bl. a. en fortlöpande rapportering
av barnolycksfall och om barnens olika miljöer. Man bör enligt
motionärerna överväga att koppla det informationssystem om barns levnadsförhållanden
som begärs i motionen (se ovan) till en registrering av
barnolycksfall.

’ Barnolycksfallsutredningen (S 1977:07) föreslog i sitt år 1979 avgivna
betänkande (SOU 1979:28) Barnolycksfall bl. a. att ett system för registrering
av barnolycksfall skulle införas.

I samband med att statistiska centralbyrån (SCB) och barnmiljörådet
beretts tillfälle att yttra sig över yrkande 1 i motionen har de även uttalat
sig om registreringen av barnolycksfall.

SCB ställer sig positiv till motionens förslag och redovisar att man sedan
år 1976 bedrivit arbete för att utveckla en lämplig metod att inhämta
information om olyckor. Man har därigenom skaffat en god grund i vad
avser metoder, klassificeringar o.d. och anser att det borde gå att utan
större utredningsinsatser komma fram till ett lämpligt rapporteringssystem.

Även barnmiljörådet är positivt till införandet av en olycksfallsregistrering.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det skulle vara värdefullt
om ett system med registrering av barnolycksfall kunde införas. Som bl. a.
framkommit vid remissbehandlingen av det ovan nämnda betänkandet av
barnolycksfallsutredningen är dock en sådan registrering förknippad med
vissa problem. Utskottet förutsätter dock att regeringen i samband med

SoU 1981/82:28

prövningen av den av utskottet i det föregående behandlade frågan om ett
informationssystem om levnadsförhållandena för barn och ungdom eftersträvar
att lösa frågan om registrering av barnolycksfall.

Barnhälsovårdens utveckling

Som redovisats tidigare i betänkandet har socialstyrelsen år 1981 gett ut
Allmänna råd (1981:4) för den framtida hälsovården för mödrar och barn
inom primärvården. Dessa jämte det år 1979 utgivna principprogrammet
för mödra- och barnhälsovården (Socialstyrelsen redovisar 1979:4) utgör
socialstyrelsens rekommendationer om den framtida mödra- och barnhälsovårdens
innehåll och organisation. De allmänna råden bygger på den
nuvarande verksamheten i mödra- och barnhälsovården med främst den
förändringen att det psykosociala innehållet skall vidgas och att verksamheten
skall förankras i primärvården.

Utskottet ser det som angeläget att den nya organisationen bibehåller
och vidareutvecklar den medicinska kvaliteten och nära samarbetar med
den kommunala socialtjänsten. Utskottet förutsätter att socialstyrelsen
följer genomförandet av de förändringar som blir nödvändiga i arbetssätt
och arbetsformer inom barnhälsovården.

Uppföljning av föräldrautbildningen

Såsom redovisats i det föregående bedriver socialstyrelsen i samarbete
med landstingen en intensiv verksamhet då det gäller utbildningen av
personal som skall leda första etappen av föräldrautbildningen, dvs. utbildning
för föräldrar till nyfödda. Utskottet har inhämtat att 170 handledare
från samtliga landsting deltagit i en handledarutbildning som ordnats av
socialstyrelsen. Vidare har utskottet inhämtat bl. a. att socialstyrelsen
håller på att bearbeta en enkät som myndigheten gjort hos landstingen
rörande föräldrautbildningen. Socialstyrelsen räknar med att kunna redovisa
resultatet av enkäten under våren.

Frågorna om föräldrautbildningen under barnets förskole- och skolår
bereds i regeringskansliet sedan barnomsorgsgruppens slutbetänkande
(SOU 1980:27) Barn och vuxna remissbehandlats. I betänkandet föreslås
studieförbunden och de frivilliga organisationerna få en huvuduppgift då
det gäller diskussionsgrupper och olika gemensamhetsarrangemang för
föräldrar och barn.

Undervisning om barn för olika yrkeskategorier

I motionen anförs att det är angeläget att man undersöker förutsättningarna
för sådana omprioriteringar i undervisningen för personal inom sjukoch
socialvård som leder till större kunskap om barn.

Insikten om att det är nödvändigt för personalen att ha kunskap om barn
även då det gäller annan verksamhet än skola och barnomsorg har under
de senaste åren ökat. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är

SoU 1981/82:28

angeläget med ökade kunskaper om barn för olika personalkategorier och
förutsätter att man vid den översyn av olika läroplaner som fortlöpande
görs och vid mera övergripande utbildningsreformer uppmärksammar behovet
av att ge eleverna inom olika yrkesutbildningar en vidgad kunskap
om barn och deras förhållanden.

Åtgärder mot missbruk under graviditet

I motionen understryks vikten av att mödrahälsovården informerar och
stöder de gravida kvinnor som missbrukar alkohol och narkotika. Man
pekar på de insatser som gjorts och poängterar att det är viktigt att det inte
blir fråga om engångssatsningar utan ett engagemang som möjliggör att alla
sjukvårdsområden sätter in kraftiga resurser.

I betänkandet har tidigare redovisats delar av socialberedningens delbetänkande
(Ds S 1981:6) Åtgärder mot missbruk under graviditet och tidigare
riksdagsbehandling av den av motionärerna upptagna frågan.

Utskottet uttalade våren 1981 att utbildning rörande missbruksfrågor
borde ingå som ett naturligt led i landstingens utbildningsprogram för
mödravårds- och barnavårdspersonal och i fortsättningen kunna drivas
utan extra medelstillskott från staten.

Vid behandlingen hösten 1981 av proposition 1981/82:8 om lag om vård
av missbrukare i vissa fall, m. m. förelåg en motion med förslag om att
vederbörande myndigheter skulle göra en sammanställning av de vårdresurser
som fanns för gravida missbrukare. Utskottet (SoU 1981/82:22)
erinrade om socialberedningens betänkande och påpekade att av detta
framgår att landstingskommuner och kommuner på många håll inlett eller
planerar olika projekt för att bättre tillgodose det speciella behov av vård
och behandling som denna grupp har. Utskottet fann därför att det var för
tidigt att redan då göra en ny inventering av vårdsituationen då socialberedningen
för inte så länge sedan gjort en sådan. Utskottet förutsatte att
socialberedningens betänkande skulle komma att utsändas på remiss till
berörda huvudmän och ansåg att en sådan remiss kunde tjäna som ett sätt
att uppmärksamma de vårdansvariga på frågan och därigenom stimulera
till ytterligare ansträngningar att genom särskilt anpassade vård- och behandlingsinsatser
motverka att fler barn skadas till följd av moderns missbruk
under graviditeten. Utskottet vidhåller sin uppfattning i remissfrågan.

Med hänvisning till vad ovan anförts bör enligt utskottets mening motion
1980/81:1251 inte föranleda någon riksdagens åtgärd beträffande registrering
av barnolycksfall, barnhälsovårdens utveckling, uppföljning av föräldrautbildningen,
undervisning om barn för olika yrkeskategorier samt åtgärder
mot missbruk under graviditet, (yrkande 2).

Utskottet hemställer

1. beträffande ett informationssystem om levnadsförhållandena för
barn och ungdom, m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1980/81:1251 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

SoU 1981/82:28

2. beträffande registrering av barnolycksfall, barnhälsovårdens utveckling,
uppföljning av föräldrautbildningen, undervisning om
barn för olika yrkeskategorier samt åtgärder mot missbruk under
graviditet

att riksdagen avslår motion 1980/81:1251 yrkande 2.

Stockholm den 9 februari 1982

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Karl Leuchovius
(m), Rune Gustavsson (c), Anna-Greta Skantz (s), Mårten Werner (m),
John Johnsson (s), Erik Larsson (c), Ivar Nordberg (s), Blenda Littmarck
(m), Kjell Nilsson (s), Karin Israelsson (c), Kersti Swartz (fp), Stig Alftin
(s) och Anita Persson (s).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982