SoU 1981/82:25

Socialutskottets betänkande
1981/82:25

om invandrarna och hälso- och sjukvården
Motionsyrkanden

I motion 1980/81:374 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning och ev. förslag om
obligatorisk lungröntgenundersökning av invandrare till Sverige från länder,
där tuberkulosen fortfarande är vanlig.

1 motion 1980/81:1237 av Margareta Andrén (fp) och Ylva Annerstedt (fp)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär att den av riksdagen beslutade
försöksverksamheten med psykiatrisk vård för invandrare förläggs bl. a. till
Stockholms län.

I motion 1980/81:1500 av Anna-Greta Leijon m. fl. (s) hemställs att
riksdagen begär att regeringen tar upp överläggningar med Landstingsförbundet
rörande förbättrad hälso- och sjukvård för invandrare.

Motivering till yrkandet finns i motion 1980/81:1499.

Invandringens omfattning

Invandringen linder 1970-talet

Som redovisas i nedanstående tabell invandrade ca 410 000 utländska
medborgare till Sverige under tidsperioden 1970-80. Antalet utvandrare var
under samma tidsperiod ca 242 000. Invandringsöverskottet uppgick således
till drygt 160 000 utländska medborgare varav ca 62 000 nordbor.

I Riksdagen 1981/82. 12 sami. Nr 25

SoU 1981/82:25

Invandringens omfattning 1970-1980 (endast utländska medborgare)

Invandring Utvand- Invandringsöverskott/

ring underskott

År	Totalt	därav nordhor	Totalt	därav nordbor	Totalt	därav nordbor
1970	73 532	47 953	21 267	15 606	52 265	32 347
1971	38 716	20 747	31 364	23 762	7 352	-3 015
1972	25 643	13 596	32 334	22 229	-6 691	-8 633
1973	24 882	12 683	30 257	20 038	-5 375	-7 355
1974	31 918	18012	20 KM)	13 846	11 818	4 166
1975	38 061	25 435	20 406	13 317	17 655	12 118
1976	39 725	22 161	18 712	12 236	21 013	9 925
1977	38 710	19 638	14 860	10 617	23 850	9 021
1978	31 672	15 337	15 626	10 077	16 046	5 260
1979	32 400	16 266	16 321	10 472	16 079	5 794
1980	34 446	16 189	20 774	13 318	13 672	2 871
Summa	409 705	228 017	242 021	165 518	167 684	62 499

Invandringens sammansättning har förändrats i viktiga avseenden under
det senaste decenniet. Den utpräglade arbetskraftsinvandringen från utomnordiska
länder har nästan helt upphört. I stället har flyktinginvandring och
invandring genom famil jeanknytning ökat. Av tabellen nedan framgår också
att stora förskjutningar har skett mellan olika länderområden. Den
utomeuropeiska invandringens andel av den totala invandringen har mer än
tredubblats.

Invandringen till Sverige från olika delar av världen åren 1970-1980

År	Totalt	därav(i '	T)
Norden	Övr. Europa	Sydamerika	Asien	Övriga
1970	73 532	65	26	0	3	6
1972	25 643	53	29	1	8	9
1974	31 918	56	23	5	9	7
1976	39 725	56	18	5	16	3
1978	31 672	48	20	10	14	8
1980	34 446	47	20	8	18	7

Under 1980 invandrade 34 446 utländska medborgare till Sverige. Av
dessa var 34 % finska medborgare och 13 % övriga nordbor. Invandringen
från Sydamerika och Asien uppgick till drygt 8 900 personer, vilket var fler än
något tidigare år. Antalet utvandrare nådde sin högsta nivå sedan 1977 eller
ca 20 800. Finland var det dominerande utvandrarlandet (46 %). Av det
totala invandringsöverskottet, drygt 13 000 personer, svarade Finland för
2 200. Turkiet för 1 350 och Chile för drygt 900.

SoU 1981/82:25

Antalet invandrare i Sverige

I nedanstående tabell visas invandringens fördelning på de länder sorn
hade störst antal medborgare bosatta i Sverige vid årsskiftet 1980-81.

Land	Invandring 1980 Brutto	Netto	Utländska med-borgare 31.12.1980
Totalt	34 446	13 672	421 667
därav
Finland	11 865	2 207	181 481
Jugoslavien	857	-114	39 184
Danmark	1 950	1 658	29 465
N orge	1 569	69	25 995
Turkiet	1 472	1 350	18 303
Grekland	851	-192	15 254
Västtyskland	641	159	14 039
Polen	1 281	1 199	10 337
Storbritannien	774	195	8 652
Chile	1 069	938	7 225
USA	696	-71	5 835

Inslaget av invandrare i landet kan belysas på följande sätt. Siffrorna avser
slutet av år 1979.

1 000-tal personer
0-17 är 18 ar och däröver	Summa

Första generationen	75	531	606
(=antal utrikes födda)
Andra generationen	245	lill	355
utländska medborgare födda
i Sverige	86	10	95
svenska medborgare födda
i Sverige med minst en
förälder född utomlands	159	OKI	259
Summa	320	641	960

Av första generationens invandrare hade ca 20 r'r varit i Sv erige mindre ån
fem år. Mer än hälften invandrade för mer än tio är sedan. Av de invandrare
som var under 18 år (320 000) hade 33 rY< bada föräldrarna födda utomlands
och 41 ri en förälder todd utomlands.

SoU 1981/82:25

Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m. m.

År 1975 godkände riksdagen riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken
(prop. 1975:26, InU 1975:6, rskr 1975:160). De antagna riktlinjerna har
formulerats med utgångspunkt från målen jämlikhet, valfrihet och samverkan.
Enligt riktlinjerna innebär jämlikhetsmålet ett fortsatt arbete för att
invandrarna skall få samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter som
befolkningen i övrigt.

Regeringen utfärdade år 1976 förordningen (1976:310) om åtgärder för
invandrare m. fl. Enligt bestämmelser i denna förordning skall statlig
myndighet - i enlighet med nämnda riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken
- inom sitt verksamhetsområde fortlöpande beakta sitt ansvar för
invandrare och språkliga minoriteter.

Med stöd av ett bemyndigande av regeringen i fjol tillkallades invandrarpolitiska
kommittén (A 1980:04) för att göra en översyn av frågor rörande
invandringen samt invandrares och etniska minoriteters situation i Sverige.
Kommittén har en parlamentarisk förankring.

Förbättrad hälso- och sjukvård för invandrare

Motionen

I motiveringen till yrkandet i motion 1980/81:1500 (s) påpekas bl. a. att det
i dag finns omkring en miljon invånare i Sverige som antingen själva
invandrat hit eller är barn till invandrarföräldrar samt att ca en tredjedel av
Sveriges befolkning om något decennium kommer att tillhöra denna grupp.
Vidare påpekas att invandrarstrukturen har förändrats väsentligt under
senare år. Från att den utomnordiska invandringen tidigare dominerades av
arbetsföra vuxna som omedelbart kunde gå ut i arbetslivet, består den i dag,
anför motionärerna, främst av nära anhöriga till personer som bor i Sverige
och flyktingar. Motionärerna understryker att denna förändring är förenad
med betydande krav på ökade resurser.

I fråga om hälso- och sjukvården framhåller motionärerna att rätten till
denna måste göras praktiskt tillgänglig även för invandrarna samt anför bl. a.
följande.

Det är för många invandrarglesa landsting och kommuner svårt att bygga
upp egna personella resurser för att tillgodose de angelägna behoven för alla
invandrargrupper. Det finns därför anledning att bygga upp en språk- och
kulturkompetent "resursbank” för olika nationalitetsgrupper.

För att invandrarna skulle kunna få adekvat hälso- och sjukvård, framför
allt inom områden som förebyggande vård, psykiatri och långtidsvård
(sjukhemsvård), krävs samordnade insatser t. o. m. över landstingsgränserna.
Det är knappast möjligt att varje landsting skall utarbeta planer som
gäller för en liten befolkningsgrupp inom vissa specifika vårdområden. Här
behövs naturligtvis gemensamma insatser på både nationell nivå.

Sol) 1981/82:25

Statens uppgifter inom hälso- och sjukvården bör enligt vår uppfattning
vara att medverka vid samplanering av verksamheter som kan vara av
övergripande natur och som bör lösas genom samverkan med flera parter.
Invandrarfrågorna hör till de områden där flera myndigheter på olika nivåer
bör samverka för att kunna uppnå både de invandrarpolitiska och de hälsooch
sjukvårdspolitiska målen.

Ett viktigt område som har stor betydelse för invandrarna inom hälso- och
sjukvården är mödra- och barnhälsovården.

Bristande insikter om vad invandrarsituationen betyder för den enskilda
personen och vilka kulturella bakgrundsfaktorer som har betydelse vid
samtal och behandling kan omöjliggöra förtroendefullt samarbete.

Tidigare riksdagsbehandling m.m.

1976/77 års riksmöte

I en år 1976 väckt motion begärdes bl. a. en utredning rörande
invandrarnas speciella sjukvårdsbehov. I motionen framhölls bl. a. att de
åtgärder som vidtagits på sjukvårdsområdet för att hjälpa invandrarna
framstod som otillräckliga med hänsyn till att invandrare som blir sjuka
många gånger möttes av särskilda problem av social och medicinsk
karaktär.

På förslag av socialutskottet i betänkande SoU 1976/77:13 avslog riksdagen
motionsyrkandet. Utskottet anförde bl. a. följande.

På sjukvårdsområdet har vidtagits olika åtgärder för att underlätta
språkkontakterna för invandrare. Landstingsförbundet rekommenderade år
1970 sjukvårdshuvudmännen att bekosta tolkservice och socialstyrelsen har
nyligen till bl. a. distriktsläkare och landstingen distribuerat en förteckning
kallad Invandrarnas läkarkontakter, vari läkarna sammanställts landstingsvis
med uppgift om namn, adress, specialitet och språkkunnighet. I det ovan
angivna slutbetänkandet (SoU 1974:69) har invandrarutredningen bl. a. gett
en översiktlig redovisning av hälsorisker för invandrarna. Därvid har
redovisats såväl risker som kan hänföras till situationen före utvandringen
och till situationen i samband med invandringen som störningar som kan
uppstå efter en längre tids vistelse i invandringslandet. Betänkandet utgjorde
grundval för förslag om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, som
riksdagen godkände år 1975 (prop. 1975:26, InU 1975:6). Regeringen har i
förordningen (1976:310) om åtgärder för invandrare m. fl. bl. a. föreskrivit
att statlig myndighet skall i enlighet med dessa riktlinjer inom sitt
verksamhetsområde fortlöpande beakta sitt ansvar för invandrare och
språkliga minoriteter och därvid uppmärksamma att särskilda åtgärder kan
behövas ifråga om dessa grupper. Med hänsyn till det ansvar som bl. a.
socialstyrelsen har för invandrarna och då statens invandrarverk skall
fortlöpande bevaka behovet av åtgärder samt föreslå och samordna åtgärder
för att främja invandrares sociala situation i vårt land finns det enligt
utskottets mening anledning räkna med att frågan om invandrarnas speciella
sjukvårdsbehov uppmärksammas utan något initiativ av riksdagen. Det
förtjänar i sammanhanget framhållas att den i fjol tillsatta utredningen
(S 1975:04) om en ny lagstiftning för hälso- och sjukvården som grundval för

1* Riksdagen 1981182. 12 sami. Nr 25

SoU 1981/82:25

sitt arbete skall föra en målsättningsdiskussion med utgångspunkt att alla
som bor i vårt land skall ha rätt till hälso- och sjukvård på lika villkor.
Målsättningen för utredningens arbete skall präglas av en social helhetssyn
på hälso- och sjukvården och därigenom även innefatta förebyggande
åtgärder.

1978/79 års riksmöte

I anslutning till behandlingen av en år 1978 väckt motion om lungröntgenundersökning
av invandrare (se mera härom i ett följande avsnitt i detta
betänkande) fann socialutskottet det angeläget att skaffa in en bredare
information beträffande frågan om invandrarnas kontakter med hälso- och
sjukvården. Utskottet anordnade därför i april 1978 ett sammanträde med
företrädare för socialstyrelsen, statens invandrarverk och Landstingsförbundet,
varvid frågan belystes genom föredragningar och utfrågningar. Myndigheterna
och Landstingsförbundet hade inför sammanträdet inkommit med
promemorior i frågan. Beträffande frågan om invandrarnas kontakter med
hälso- och sjukvården framhölls sammanfattningsvis i promemoriorna och
vid sammanträdet att invandrarna inte utgör ett medicinskt problem på det
sättet att de skulle hota hälsotillståndet hos den inhemska befolkningen. På
grund av brister i hälso- och sjukvården i hemländerna kan det emellertid hos
många nyanlända invandrare finnas ett ackumulerat behov både av sjukvård
och hälsovård. Som ett problem framhölls att invandrarna har bristande
kunskap om organisationen och utformningen av hälso- och sjukvårdsväsendet
i vårt land och om de tjänster - inte minst rådgivning i hälsofrågor - detta
kan ge dem. Som ett annat problem framhölls att det finns hinder i
kommunikationen och förståelsen mellan invandrarna och de inom hälsooch
sjukvården verksamma på grund av språksvårigheter och bristande
kunskaper hos de senare om vad invandrarsituationen innebär för patienterna
och om de olika kulturella bakgrundsfaktorer som har betydelse vid
samtal och behandling. Som exempel på problem av här nämnd art nämndes
situationen vid psykiatrisk diagnostik och behandling - där samtal mellan
terapeut och patient är grundläggande - i fall då terapeuten och patienten till
följd av språksvårigheter inte kan föra ett öppet och obehindrat samtal med
varandra. Som ett annat exempel nämndes att för kvinnor från länder, där
hemförlossning är regeln, redan tanken på att föda barn på sjukhus kan te sig
oroande. Att med små eller inga kunskaper i svenska ta sig fram till och inom
ett stort svenskt sjukhus med informationstavlor, kassaluckor, hänvisningspilar
och oändliga gångar innebär en särskild belastning, och en förlossning
utan tillgång till tolk bidrar till att barnaföderskan blir ångestfylld och
spänd.

Socialutskottet anförde i sitt i ärendet avgivna betänkande SoU 1978/79:3
bl. a. följande.

SoU 1981/82:25

En grundsats för arbetet med att bygga ut hälso- och sjukvården i vårt land
är att alla som bor i vårt land skall ha rätt till hälso- och sjukvård på lika
villkor. Detta har bl. a. fastslagits som utgångspunkt för det utredningsarbete
om en ny lagstiftning för hälso- och sjukvården, som den år 1975
tillkallade hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04) har att utföra. Denna
grundsats innebär när det gäller invandrarna att hälso- och sjukvården måste
anpassas även till deras situation. Vid ovannämnda sammanträde framkom
det att det härvidlag främst krävs en god information till invandrarna om vår
hälso- och sjukvård och om de tjänster denna kan erbjuda, åtgärder för att
stimulera invandrarna till kontakt med den förebyggande hälsovården inom
barnhälsovården, mödrahälsovården, den allmänna skärmbildsverksamheten,
företagshälsovården etc., en god tolkservice samt möjlighet för
invandrarna att vid behov få kontakt med personal som behärskar deras
språk och/eller har kunskap om föreställningar, seder och bruk i de miljöer
varifrån invandrarna kommer och därigenom bättre kan möta invandraren i
vårdsituationen.

I vissa sjukvårdsområden har betydande insatser gjorts för att underlätta
invandrarnas kontakter med hälso- och sjukvården men på många håll krävs
det kraftfulla insatser i nämnda avseende. Det är därför angeläget att frågan
om hur vår hälso- och sjukvård skall tillgodose även invandrarnas behov
ägnas särskild uppmärksamhet under den fortsatta utbyggnaden på området.

Det finns enligt utskottets mening anledning att närmare överväga de vid
ovannämnda sammanträde framkomna synpunkterna på hur vår hälso- och
sjukvård skall anpassas till invandrarnas situation. Utskottet har diskuterat
bl. a. möjligheten att låta personer som invandrar till vårt land erhålla ett
hälsobesked avfattat på de olika invandrarspråken med information om vår
hälso- och sjukvård och om de tjänster som hälso- och sjukvården kan
erbjuda invandrarna samt med utrymmen för noteringar av resultaten av
lungröntgenundersökningar och andra hälsoundersökningar som invandrarna
genomgår. Frågan om införandet av ett hälsobesked av detta slag hör till
de frågor som bör övervägas i angivna sammanhang.

På förslag av utskottet beslutade riksdagen (rskr 1978/79:1) att som sin
mening ge regeringen till känna vad utskottet sålunda anfört beträffande
invandrarna och hälso- och sjukvården.

Med anledning av riksdagens nämnda beslut överlämnade regeringen
genom beslut i november 1978 riksdagsskrivelsen och utskottets betänkande
till den år 1975 tillkallade hälso- och sjukvårdsutredningen (HSU) (S
1975:04).

Vissa utredningar m. m.

Hälso- och sjukvårdsutredningen (HSU)

HSU - som haft i uppdrag att utarbeta förslag till en helt ny lagstiftning för
hälso- och sjukvården - avgav under hösten 1979 sitt slutbetänkande (SOU
1979:78) Mål och medel för hälso- och sjukvården med förslag till en hälsooch
sjukvårdslag i form av en ramlag för verksamheten. Betänkandet har

SoU 1981/82:25

remissbehandlats och kommer att ligga till grund för en proposition som skall
avlämnas i början av nästa år.

I HSU:s förslag till hälso- och sjukvårdslag avses med hälso- och sjukvård
bl. a. verksamhet för att uppspåra sjukdomar och skador och som mål för
hälso- och sjukvården anges att den skall främja en god hälsa hos hela
befolkningen samt erbjuda sina tjänster åt alla på lika villkor. Dessa mål skall
enligt HSU bl. a. innebära att den som ansvarar för hälso- och sjukvården så
långt det är möjligt skall inrätta sin verksamhet så att betydelsen av t. ex.
geografiska eller språkliga och kulturella olikheter kan begränsas. En god
hälso- och sjukvård skall enligt HSU bl. a. tillgodose de vårdsökandes behov
av trygghet och kvalitet, präglas av en helhetssyn på den enskildes
förhållanden, vara nära och lätt tillgänglig samt vara organiserad så att goda
kontakter mellan de vårdsökande och hälso- och sjukvårdens personal
underlättas. Landstingskommunerna och kommunerna som inte ingår i
landstingskommun (sjukvårdshuvudmännen) skall ha ett totalansvar för
hälso- och sjukvården, vilket bl. a. skall innebära att varje huvudman skall
bära ett samlat ansvar för att främja hälsan hos dem som är bosatta inom
huvudmannens område och för att en god hälso- och sjukvård erbjuds
dem.

Utredning om hälso- och sjukvård inför 1990-talet

Socialdepartementets sjukvårdsdelegation beslutade i juni 1978 att ett
principprogram för den framtida hälso- och sjukvården med sikte på åren
1990-2000 (HS 90) skall upprättas. För att leda utredningsarbetet tillsattes en
styrgrupp med företrädare för staten och Landstingsförbundet. Socialstyrelsen
svarar för det praktiska utredningsarbetet, som beräknas pågå under
tidsperioden 1979-1983.

Under utredningsarbetet skall bl. a. beaktas att hälso- och sjukvården inte
skall fungera enbart som mottagare av vårdsökande. En utgångspunkt skall
vara att hälso- och sjukvården - vid sidan av de traditionella sjukvårdsuppgifterna
- utifrån sin kunskap om hälsoproblemens uppkomst och orsaker
aktivt arbetar för att samhället som helhet verkar för att bibehålla och
förbättra befolkningens fysiska, psykiska och sociala hälsa.

Utredningsarbetet har indelats i två etapper. Under den första etappen har
arbetet inriktats på att man skall redovisa och analysera olika områden av
betydelse för inriktningen av det fortsatta utredningsarbetet.

Inom ramen för den första etappen har en rad underlagsstudier tagits fram,
av vilka flertalet redovisats i år i följande tre volymer i SOU-serien, nämligen
Hälsorisker - en kunskapssammanställning (SOU 1981:1), Ohälsa och
vårdutnyttjande (SOU 1981:2) samt Hälso- och sjukvård i internationellt
perspektiv (SOU 1981:3).

Inom ramen för HS 90-projektets första etapp har även framlagts skriften
Sjukdom - ett relativt begrepp. Sjukdomsbegreppet sett i ett socialantropo -

SoU 1981/82:25

logiskt perspektiv (Socialstyrelsen redovisar 1980:5). I skriften, sorn
utarbetats av socialantropologen Lisbeth Sachs, belyses bl. a. den betydelse
invandrares kulturella bakgrund kan ha för sjukdomsuppfattningar och
beteenden vid sjukdom. Det understryks i skriften att det är väsentligt att
kulturella skillnader beaktas inom hälso- och sjukvården.

I den tillsammans med ovannämnda volymer framlagda skriften (SOU
1981:4) Utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet har redovisats
bl. a. av socialdepartementets sjukvårdsdelegation i fjol godkända riktlinjer
för den andra etappen i utredningsarbetet. Generella utgångspunkter för
utredningsarbetet i denna etapp skall vara (1) att hälso- och sjukvårdens
verksamhet måste utgå från ett offensivt hälsopolitiskt synsätt, (2) att
befolkningens behov av vård skall vara av avgörande betydelse för
fördelningen av hälso- och sjukvårdens resurser samt (3) att hälso- och
sjukvårdens resursinsatser härutöver måste relateras till såväl samhällsekonomiska
som sysselsättningspolitiska mål och restriktioner.

En av utgångspunkterna för utredningsarbetet med hälsoupplysning skall
vara att denna i första hand inriktas på vissa riskgrupper såsom bl. a. vissa
invandrargrupper.

Viss svensk-finsk arbetsgrupp

Efter gemensamma överläggningar mellan representanter för det svenska
socialdepartementet och det finska social- och hälsovårdsministeriet tillsattes
hösten 1979 en svensk-finsk arbetsgrupp med syfte att belysa möjligheterna
att förbättra de finskspråkiga invandrarnas situation inom den svenska hälsooch
sjukvården samt socialvården.

Arbetsgruppen, som benämns Arbetsgruppen rörande de finskspråkiga
invandrarnas situation inom den svenska hälso- och socialvården, består av
representanter för socialdepartementet och socialstyrelsen, för motsvarande
finska organ samt för vårdhuvudmän i Sverige och Finland.

Enligt arbetsgruppens mandat, som fastställts av de finska och svenska
regeringarna hösten 1979 skall arbetsgruppen kartlägga de faktiska problem
som invandrarna, främst på grund av språksvårigheter, kan ställas inför inom
dessa sektorer. Arbetsgruppen skall även kartlägga de eventuella problem
inom hälso- och socialvårdssektorn som återvändande finska medborgare
kan ställas inför i Finland.

Enligt mandatet skall arbetsgruppen rapportera om sitt arbete till det
svenska socialdepartementet och till det finska social- och hälsovårdsministeriet.

Arbetsgruppen äger rätt att inkomma med förslag till nämnda departement/ministerium,
berörda myndigheter och organisationer.

Arbetsgruppen har i oktober i år avgivit en rapport över de två första
verksamhetsåren. 1 detta första skede har arbetsgruppen koncentrerat sina
genomgångar till att avse främst förhållandena i Sverige. Förhållandena i

SoU 1981/82:25

Finland avser arbetsgruppen att ta upp i sitt fortsatta arbete.

De allmänna frågor som gruppen diskuterar i rapporten är språkfrågan,
behovet av en utbyggd information, av ytterligare utrednings- och kartläggningsarbete
inom vissa områden, av seminarier för berörda personalkategorier
och av tjänstemannautbyte mellan länderna. Vidare tas upp frågor som
gäller vissa särskilda persongrupper. Det gäller barn och ungdom, åldringar,
missbrukare samt patienter inom den psykiatriska vården.

Landstingsförbundet har sänt ut rapporten till sjukvårdshuvudmännen för
kännedom.

I n v a n d r a r po 1 i t i s k a kommittén

Invandrarpolitiska kommitténs uppgift i fråga om uppdraget att göra en
översyn av invandrares och etniska minoriteters situation i Sverige skall
enligt direktiven för översynsarbetet vara att överväga den fortsatta
inriktningen av åtgärder för invandrare och minoriteter i Sverige i anslutning
till 1975 års riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken samt föreslå de
preciseringar i riktlinjerna som är nödvändiga, främst med hänsyn till
valfrihetsmålet. Kommittén skall vara oförhindrad att efter hand pröva olika
frågor med anknytning till invandrares och etniska minoriteters sociala,
arbetsmarknads-, utbildnings-, kulturella och religiösa situation, i den mån
dessa frågor inte utreds i annan ordning. Kommittén skall särskilt utreda
frågan om samhällets möjligheter på längre sikt att erbjuda språkliga
minoriteter i Sverige utbildning, vård och service på deras språk.

Viss kontakt mellan statens invandrarverk och Landstingsförbundet Den

11 november i år ägde på initiativ av statens invandrarverk en
konferens rum med representanter för invandrarverket och ett 20-tal
politiska företrädare för Landstingsförbundet, varvid invandrarfrågor diskuterades.
Från Landstingsförbundets sida framhölls bl. a. att Landstingsförbundet
avser att ta intitativ till en samordning av informationen till
invandrare så att de olika landstingen skall kunna dra nytta av varandras
erfarenheter. Från Landstingsförbundets sida underströks att invandrarfrågorna
för landstingens vidkommande är sammanlänkade med statliga beslut
och initiativ och att man mot denna bakgrund ville efterlysa på vilket sätt
statsmakterna mera konkret kan medverka till åtgärder som svarar mot
invandrarpolitikens särskilda krav.

Obligatorisk lungröntgenundersökning av invandrare från vissa länder

Motionen

I motion 1980/81:374 (m) anförs inledningsvis att tuberkulosen minskat
mycket dramatiskt i Sverige under de senaste årtiondena, nämligen från ca

SoU 1981/82:25

20000 nya fall år 1944 till 991 nya fall år 1979, samt att den minskade
förekomsten av tuberkulos bl. a. lett till att man upphört med calmettevaccinering
av nyfödda (år 1975). Detta innebär, anför motionären, att i år
praktiskt taget alla barn upp till feni års ålder kommer att sakna
vaccinationsskydd mot tbc-smitta.

Av de 991 tuberkulosfallen år 1979 var emellertid, påpekar motionären,
16% invandrare. Tuberkulos är. anförs det, således betydligt vanligare
bland invandrare än bland svenskar och många av de insjuknade vet inte att
de har sjukdomen, eftersom det dröjer innan den ger några symtom.

Enligt motionären bör invandrare, som kommer från länder där tuberkulosen
är vanlig och som avser att stanna i Sverige eller temporärt arbeta här,
för sin egen skull underkastas lungröntgen eller skärmbildsundersökning vid
ankomsten.

Motionären framhåller bl. a. att det blir allt angelägnare att smittfara i
samhället i möjligaste mån förebyggs, eftersom det numera för varje år
tillkommer en ny årskull barn som saknar vaccinationsskydd mot tuberkulos.

Nuvarande ordning beträffande skärmbilds- eller lungröntgenundersökning
av invandrare m. m.

För sådana flyktingar, som genom beslut av statsmakterna kollektivt
överförs till Sverige från flyktingläger i utlandet och till en början inkvarteras
i arbetsmarknadsstyrelsens mottagningsförläggningar m. m., sker skärmbildsundersökning
och i förekommande fall lungröntgenundersökning (i
fullformat) redan vid uttagningen i flyktinglägren. Då så erfordras sker
ytterligare skärmbildsundersökning eller lungröntgenundersökning under
vistelsen i mottagningsförläggningen. Sådana enskilt inresta utlänningar,
som jämställs med flyktingar och som under den första tiden här omhändertas
vid arbetsmarknadsstyrelsens mottagningsförläggningar. får genomgå
skärmbildsundersökning eller lungröntgenundersökning under vistelsen i
mottagningsförläggningen, om sjukdom misstänks. Vid kollektiv överföring
hit av arbetskraft, vari arbetsmarknadsstyrelsen medverkar, görs läkarundersökning
och, om läkaren anser det erforderligt, skärmbilds- eller
lungröntgenundersökning redan i samband med uttagningen.

I övrigt har invandrarna - i den mån vederbörande arbetsgivare inte
föranstaltat om skärmbildsundersökning - varit hänvisade till den allmänna
skärmbildsverksamheten. Denna har bedrivits av staten fram till år 1970. då
landstingskommunerna tog hand om den.

I rekommendationer som socialstyrelsen år 1969 utfärdade till sjukvårdshuvudmännen
om den fortsatta skärmbildsverksamheten uppmärksammades
behovet av skärmbildskontroll för invandrare snarast efter invandringen.

SoU 1981/82:25

Mot bakgrund av att resultaten av hälsoundersökningar av flyktingar tydde
på att tuberkulos var avsevärt mycket vanligare bland flyktinggrupper än i
den svenska befolkningen underströk socialstyrelsen i skrivelse i september
1976 till dispensärläkarna vid landets tuberkulosdispensärer behovet av
fortsatt uppmärksamhet på invandrare - särskilt flyktingar. Socialstyrelsen
anförde bl. a. att hälsokontroll kunde exempelvis behöva initieras bland
flyktingar som ej förut blivit undersökta efter ankomsten till Sverige - såsom
beträffande vissa flyktingar som inte vistas på mottagningsförläggningarna.
Vidare anfördes att även invandrare, som kommit till Sverige av arbetsmarknadsmässiga
skäl, torde vara i behov av hälsoundersökning i de fall då de
emigrerat från länder med hög tuberkulosmorbiditet.

Socialstyrelsen utfärdade i februari 1978 kungörelse (SOSFS (M) 1978:5)
med allmänna råd om lungröntgen vid hälsoundersökningar i vissa fall. I
kungörelsen lämnar socialstyrelsen allmänna råd om i vilken utsträckning
lungröntgen (dvs. skärmbildsundersökning eller lungröntgenundesökning i
fullformat) bör ingå i hälsoundersökningar i samband med anställning och
utbildning inom vissa yrkesområden och för kontroll av speciella riskgrupper.
Som en riskgrupp anges bl. a. invandrare från länder med sämre
tuberkulossituation än i vårt land. I ett avsnitt, vari frågan om i vilken
utsträckning lungröntgenundersökningar bör ske. anges beträffande invandrare
bl. a. följande.

Invandrare till Sverige bör snarast efter ankomsten hit genomgå lungröntgenundersökning.
Skolhälsovården ansvarar för att invandrarelever i skolan
vid behov röntgenundersöks. Eventuellt fortsatt kontroll bör av vederbörande
läkare föreskrivas från fall till fall med hänsyn tagen till lungbild.
hereditet, anamnes och övriga relevanta omständigheter.

Vad nu sagts bör gälla även för utlandssvenskar, som efter längre tids
vistelse i land med ett sämre tuberkulosläge än i Sverige, återvänder hit för
att bosätta sig här.

Information till invandrare om behovet av lungröntgenundersökning, var
sådana undersökningar utförs m. m. bör lämnas av berörd personal inom
hälso-, sjuk- och socialvården. Sådan information bör även kunna lämnas av
statens invandrarverk (genom det s. k. "invandrarpaketet") - t. ex. i
samband med kyrkobokföringen - och av kommunernas invandrarbyråer,
vilka byråer också bör kunna tillhandagå med tolkservice.

Tidigare riksdagsbehandling

Motioner med yrkanden som var likartade med det yrkande som framställs
i motion 1980/81:374 (m) har behandlats av utskottet i betänkandena SoU
1973:5 (s. 33), SoU 1974:5 (s. 19) och SoU 1978/79:3.

På förslag av socialutskottet i 1973 års och 1974 års betänkanden avslog
riksdagen de då aktuella motionerna. Utskottet hänvisade till att frågan om

SoU 1981/82:25

hälsokontroll av invandrare uppmärksammats dels i socialstyrelsens rekommendationer
beträffande den allmänna skärmbildsundersökningen. dels i
direktiven för den dåvarande invandrarutredningen ( lii 1969:22). Vidare
anförde utskottet att frågor om hälsokontroll av invandrare kunde bli
uppmärksammade av en inom socialstyrelsen arbetande hälsokontrollutredning.
1 1974 års betänkande nämnde utskottet även att Svensk lungmedicinsk
förening, som är en sektion av Svenska läkaresällskapet, i november 1973
antagit rekommendationer om skärmbildsundersökningar, vari det förutsattes
att skärpt uppmärksamhet skulle ägnas ät olika riskgrupper. Som de
viktigaste bland dessa riskgrupper angavs bl. a. invandrare från länder med
sämre tuberkulossituation än vår egen.

I samband med beredningen av den i 1978179 års betänkande aktuella
motionen anordnades, som nämnts i ett föregående avsnitt, ett sammanträde
med företrädare för socialstyrelsen, statens invandrarverk och Landstingsförbundet
för belysning av frågan om invandrarnas kontakter med hälso- och
sjukvården. Bland andra socialstyrelsens företrädare avvisade därvid tanken
på obligatorisk lungröntgenundersökning av invandrarna av olika skäl. bl. a.
för att det skulle bli komplicerat att få ett sådant system att fungera generellt,
då invandringen sker på olika sätt. I stället förordades insatser för att
motivera invandrare att frivilligt genomgå lungröntgenundersökningar
genom information och genom åtgärder för att underlätta för invandrarna att
delta i sådana undersökningar. 1 detta sammanhang påpekades det
emellertid att åtgärder för att stimulera invandrare att delta i lungröntgenundersökningar
inte fick leda till att t. ex. invandrare, som flyttar mellan
olika anställningar, skulle komma att genomgå lungröntgenundersökningar i
en omfattning som innebär risker för strålskador. Man ville därför förorda en
anteckning om genomgångna lungröntgenundersökningar på t. ex. ett
hälsobesked. som invandrarna kunde visa upp vid kontakter med hälso- och
sjukvården.

Som nämnts i det föregående förordade utskottet i betänkandet att man
borde överväga frågan om införande av ett hälsobesked för invandrare med
bl. a. utrymmen för noteringar om bl. a. lungröntgenundersökningar som
genomförts.

Betänkandet överlämnades, som nämnts, till hälso- och sjukvårdsutredningen
(HSU).

Hälsokontrollutredningen och hälso- och sjukvårdsutredningen (HSU)

Den inom socialstyrelsen arbetande hälsokontrollutredningen redovisade
sitt utredningsarbete i rapporten Hälsoundersökningar och annan förebyggande
hälsovård, utvecklingstendenser (Socialstyrelsen redovisar 1978:6).
Hälsokontrollutredningen - som begränsat sitt arbete till i huvudsak den del
av hälsovården som avser sjukdomsförebvggande och sjukdomsuppspårande

SoU 1981/82:25

åtgärder - fann att hälsoundersökningar endast var motiverade i den mån det
kunde visas, att åtgärderna på ett gynnsamt sätt påverkade dödlighet,
sjuklighet och/eller livskvalitet avseende medborgarnas förmåga att uppleva
en meningsfull tillvaro i samhället. Utredningen föreslog att hälsokontroller
och annan sjukdomsförebyggande verksamhet - innefattande hälsoupplysning-
skulle förankras inom primärvården och att ansvaret för planeringen
av hälsokontroller och sjudomsförebyggande verksamhet skulle anförtros
sjukvårdshuvudmännen. Hälsokontrollutredningen ansåg vidare, att det
borde ankomma på varje sjukvårdshuvudman att med hänsyn till förefintlig
efterfrågan och tillgång på resurser besluta om inriktning, metoder och
organisation för befolkningen av regelbundet återkommande hälsoundersökningar.
Utredningen föreslog ett program för dessa undersökningar.

Beträffande tuberkulos anfördes i hälsokontrollutredningens rapport
bl. a. (s. 75) att med nuvarande tuberkulossituation allmänna skärmbildsundersökningar
knappast var lönsamma om man ser enbart till utbytet av
tuberkulosfall men att riktade undersökningar av speciella grupper - t. ex.
invandrare - däremot borde kunna vara av stort värde.

Hälsokontrollutredningens rapport överlämnades till HSU för beaktande i
samband med HSU:s utredningsarbete.

HSU behandlar i sitt slutbetänkande (SOU 1979:78) mera allmänt frågor
om hälsoundersökningar och går inte in på frågor om lungröntgenundersökningar.
HSU anför bl. a. (s. 264) att den fortsatta utvecklingen av hälsoundersökningar
bör i första hand bli beroende av resultaten av ett utökat
forsknings-, utvecklings- och utvärderingsarbete samt av utökad försöksverksamhet
på lokal nivå.

Förläggning till hl. a. Stockholms län av en försöksverksamhet med psykiatrisk
vård för invandrare

Bakgrund

Mot bakgrund av de psykiska påfrestningar som omställningen till
förhållandena i ett annat land innebär för invandrare och de problem för
invandrare som följer av att psykoterapeutisk och psykiatrisk behandling är
starkt beroende av en god språkförbindelse mellan patient och vårdpersonal
framställdes i en under 1979/80 års riksmöte väckt motion ett yrkande som
syftade till att en särskild försöksverksamhet med psykiatrisk vård för
invandrare skulle komma till stånd inom ett landstingsområde med hög andel
invandrade invånare.

Sedan socialutskottet remissbehandlat motionen anförde utskottet i
betänkande SoU 1980/81:2 bl. a. följande med anledning av motionen.

Utskottet delar socialstyrelsens uppfattning att man bör pröva olika
modeller när det gäller utformningen av psykiatrisk vård för invandrare och

SoU 1981/82:25

ställer sig därför positivt till att en försöksverksamhet med psykiatrisk vård
för invandrare kommer till stånd. Utskottet vill därför förorda att socialstyrelsen
får i uppdrag att ta upp diskussioner med Landstingsförbundet,
sjukvårdshuvudmän, statens invandrarverk samt representanter för invandrar-
och personalgrupper syftande till att en sådan försöksverksamhet skall
komma till stånd. Vid beredningen av frågan om försöksverksamheten bör
bl. a. klarläggas försöksverksamhetens organisation och innehåll samt
förutsättningarna för finansiering av densamma. Kostnadsansvaret för
psykiatrisk vård för invandrare liksom för andra grupper i samhället ligger
visserligen på sjukvårdshuvudmännen men - eftersom det här är fråga om en
försöksverksamhet - bör det undersökas i vad mån finansieringen kan ske
genom bidrag från de anslag eller fonder från vilka stöd till forskning och
utvecklingsarbete m. m. på de sociala och arbetsmarknadspolitiska sektorerna
kan utgå. I första hand synes därvid böra undersökas vilka möjligheter
som finns till bidrag från anslaget till forsknings- och utvecklingsarbete samt
försöksverksamhet på socialdepartementets huvudtitel samt från anslaget till
åtgärder för invandrare på arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel.

På förslag av utskottet beslutade riksdagen (rskr 1980/81:10) som sin
mening ge regeringen till känna vad utskottet sålunda anfört.

Motionen

I motion 1980/81:1237 (fp) framhålls med hänvisning till riksdagens
ovannämnda beslut bl. a. att Stockholms läns landsting borde vara ett
lämpligt försöksområde för psykiatrisk vård för invandrare, därför att i flera
kommuner i Stockholms län så mycket som en fjärdedel av befolkningen är
av utländsk härkomst och därför att ca 9 000 invandrare finns anställda inom
hälso- och sjukvårdsnämndens personalstat i landstinget. Enligt motionärerna
skulle försöksverksamheten kunna kopplas till ett redan befintligt
psykiatriskt team eller till ett invandrarteam som inrättas under innevarande
år i landstinget.

Uppdrag åt socialstyrelsen

Med anledning av riksdagens ovannämnda beslut uppdrog regeringen i
februari i år åt socialstyrelsen att inventera och utvärdera pågående
försöksverksamheter hos sjukvårdshuvudmännen angående psykiatrisk vård
för invandrare. Enligt regeringens beslut bör socialstyrelsen utifrån gjorda
erfarenheter och med beaktande av vad socialutskottet anfört till regeringen
inkomma med förslag till en försöksverksamhet med psykiatrisk vård för
invandrare senast den 1 september 1981. Därvid bör de kostnader som kan
uppkomma särskilt redovisas.

Med anledning av uppdraget har inom socialstyrelsen bildats gruppen för
invandrarpsykiatri. till vilken såsom experter knutits professorn i psykiatri
vid Karolinska institutet Bengt Jansson. Huddinge sjukhus, och överläkaren
vid barnhälsovårdsorganisationen inom Stockholms läns landsting Göran
Aurelius. Gruppen utsände i juni i år en enkät till sjukvårdshuvudmännen

SoU 1981/82:25

om erfarenheter, pågående verksamhet och planerade projekt beträffande
psykiatrisk vård för invandrare. Enkätsvar inkom under hösten 1981.
Gruppen har ännu inte slutfört sitt arbete.

Utskottet

I de motioner som behandlas i detta betänkande tas upp frågor om
förbättrad hälso- och sjukvård för invandrare, om obligatorisk lungröntgenundersökning
för vissa invandrare och om förläggning bl. a. till Stockholms
län av en av riksdagen begärd försöksverksamhet med psykiatrisk vård för
invandrare.

Enligt uppgifter från år 1980 bor numera i Sverige 424 000 utländska
medborgare, och i befolkningen finns det nära 380 000 invandrare som
numera är svenska medborgare. Detta innebär att ungefär en tiondel av
befolkningen i Sverige är utländska eller f. d. utländska medborgare. Av de
utländska medborgarna är emellertid 21 % födda i Sverige, och 60 % av de
utländska medborgare som är födda utomlands har bott här i minst fem
år.

År 1975 godkände riksdagen riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken
(prop. 1975:26. InU 1975:6, rskr 1975:160). De antagna riktlinjerna har
formulerats med utgångspunkt i målen jämlikhet, valfrihet och samverkan.
Enligt riktlinjerna innebär jämlikhetsmålet ett fortsatt arbete för att
invandrarna skall få samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter som
befolkningen i övrigt.

Regeringen utfärdade år 1976 förordningen (1976:310) om åtgärder för
invandrare m. fl. Enligt bestämmelser i denna förordning skall statlig
myndighet - i enlighet med de nämnda riktlinjerna - inom sitt verksamhetsområde
fortlöpande beakta sitt ansvar för invandrare och språkliga
minoriteter.

Med stöd av ett bemyndigande av regeringen i fjol tillkallades invandrarpolitiska
kommittén (A 1980:04) för att göra en översyn av frågor rörande
invandringen samt rörande invandrares och etniska minoriteters situation i
Sverige. Kommittén har en parlamentarisk förankring.

Förbättrad hälso- och sjukvård för invandrare

I motion 1980/81:1500 av Anna-Greta Leijon m. fl. (s) begärs att
regeringen skall ta upp överläggningar med Landstingsförbundet rörande
förbättrad hälso- och sjukvård för invandrare. I motiveringen till yrkandet
framhålls att hälso- och sjukvården måste göras praktiskt tillgänglig även för
invandrarna. Motionärerna anför bl. a. att det för många invandrarglesa
landsting och kommuner är svårt att bygga upp egna personella resurser för
att tillgodose de angelägna behoven för alla invandrargrupper och att det
därför finns anledning att bygga upp en språk- och kulturkompetent

SoU 1981/82:25

”resursbank” för olika nationalitetsgrupper. För att invandrarna skall kunna
få adekvat hälso- och sjukvård, framför allt inom områden som förebyggande
vård, psykiatri och långtidsvård (sjukhemsvård), krävs samordnade insatser,
t. o. m. över landstingsgränserna. Statens uppgifter inom hälso- och
sjukvården för invandrarna bör enligt motionärerna vara att medverka till
samplanering av verksamheter som kan vara av övergripande natur och som
bör lösas genom samverkan med flera parter.

Mot bakgrund av att utskottet hade att behandla ett motionsyrkande om
lungröntgenundersökning av invandrare (se mera härom i följande avsnitt)
anordnade utskottet i april 1978 ett sammanträde med företrädare för
socialstyrelsen, statens invandrarverk och Landstingsförbundet för att få en
bred information rörande invandrarnas kontakter med hälso- och sjukvården.
De synpunkter m. m. som kom fram vid sammanträdet och i
promemorior som ingavs innebar beträffande invandrarnas situation inom
hälso- och sjukvården sammanfattningsvis att invandrarna inte utgör ett
medicinskt problem på det sättet att de skulle hota hälsotillståndet hos den
inhemska befolkningen. På grund av brister i hälso- och sjukvården i
hemländerna kan det emellertid hos många nyanlända invandrare finnas ett
ackumulerat behov av både sjukvård och hälsovård. Som ett problem
framhölls att invandrarna har bristande kunskap om organisationen och
utformningen av hälso- och sjukvårdsväsendet i vårt land och om de tjänster
- inte minst rådgivning i hälsofrågor - detta kan ge dem. Som ett annat
problem framhölls att det finns hinder i kommunikationen och förståelsen
mellan invandrarna och de inom hälso- och sjukvården verksamma på grund
av språksvårigheter och bristande kunskaper hos de senare om vad
invandrarsituationen innebär för patienterna och om de olika kulturella
bakgrundsfaktorer som har betydelse vid samtal och behandling.

I betänkande SoU 1978/79:3 anförde utskottet i fråga om invandrarna och
hälso- och sjukvården bl. a. att en grundsats för arbetet med att bygga ut
hälso- och sjukvården i vårt land är att alla som bor i vårt land skall ha rätt till
hälso- och sjukvård på lika villkor och att denna grundsats, när det gäller
invandrarna, innebär att hälso- och sjukvården måste anpassas även till deras
situation. Utskottet pekade på att det härvidlag främst krävs en god
information till invandrarna om vår hälso- och sjukvård och om de tjänster
denna kan erbjuda, åtgärder för att stimulera invandrarna till kontakt med
den förebyggande hälsovården inom barnhälsovården, mödrahälsovården,
den allmänna skärmbildsverksamheten. företagshälsovården etc., en god
tolkservice samt möjlighet för invandrarna att vid behov få kontakt med
personal som behärskar deras språk och/eller har kunskap om föreställningar,
seder och bruk i de miljöer varifrån invandrarna kommer och därigenom
bättre kan möta invandraren i vårdsituationen. Utskottet underströk
angelägenheten av att frågan om hur vår hälso- och sjukvård skall tillgodose
även invandrarnas behov ägnades särskild uppmärksamhet under den
fortsatta utbyggnaden på området. Utskottet har i dag samma syn på frågan

SoU 1981/82:25

om vad invandrarna har rätt att kräva av vår hälso- och sjukvård.

Utskottet tog i nämnda betänkande. SoU 1978/79:3, upp fråga om
möjlighet att låta personer som invandrar till vårt land erhålla ett hälsobesked
avfattat på de olika invandrarspråken med information om vår hälso- och
sjukvård och om de tjänster som hälso- och sjukvården kan erbjuda
invandrarna samt med utrymmen för noteringar av resultaten av lungröntgenundersökningar
och andra hälsoundersökningar som invandrarna
genomgår.

Utskottet ansåg att det fanns anledning att närmare överväga de vid
sammanträdet med företrädarna för socialstyrelsen, invandrarverket och
Landstingsförbundet framkomna synpunkterna på hur vår hälso- och
sjukvård skall anpassas till invandrarnas situation inkl. frågan om införande
av ett hälsobesked av ovannämnt slag. På begäran av utskottet gav riksdagen
(rskr 1978/79:1) som sin mening detta regeringen till känna. Regeringen
överlämnade i november 1978 riksdagens skrivelse i ärendet och utskottets
betänkande till den år 1975 tillkallade hälso- och sjukvårdsutredningen
(S 1975:04).

HSU avgav år 1979 sitt slutbetänkande (SOU 1979:78) Mål och medel för
hälso- och sjukvården med förslag till en hälso- och sjukvårdslag. I
lagförslaget har som mål för hälso- och sjukvården angivits att den skall
främja en god hälsa hos hela befolkningen samt erbjuda sina tjänster åt alla
på lika villkor. Detta mål skall enligt utredningen bl. a. innebära att den som
ansvarar för hälso- och sjukvården skall inrätta sin verksamhet så att
betydelsen av bl. a. språkliga och kulturella olikheter kan begränsas. En
proposition på grundval av HSU:s förslag beräknas komma att framläggas
för riksdagen inom en nära framtid.

HSU behandlade i sitt slutbetänkande inte frågan om införande av ett
hälsobesked för invandrare.

Frågan om invandrarnas situation inom hälso- och sjukvården har även
uppmärksammats i andra sammanhang.

I anslutning till ett utredningsarbete som pågår om ett principprogram för
den framtida hälso- och sjukvården med sikte på åren 1990-2000 (HS 90) har
i år framlagts skriften Sjukdom - ett relativt begrepp. Sjukdomsbegreppet
sett i ett socialantropologiskt perspektiv (Socialstyrelsen redovisar 1980:5),
vari belyses bl.a. den betydelse invandrares kulturella bakgrund kan ha för
sjukdomsuppfattningar och beteenden vid sjukdom.

I riktlinjer för det fortsatta arbetet inom HS 90-projektet som antagits år
1980 har som en av utgångspunkterna för utredningsarbetet med hälsoupplysning
angetts att hälsoupplysningen i första hand skall inriktas på bl. a.
vissa invandrargrupper.

Hösten 1979 bildades arbetsgruppen rörande de finskspråkiga invandrarnas
situation inom den svenska hälso- och sjukvården med representanter för
socialdepartementet och socialstyrelsen, för motsvarande organ i Finland

SoU 1981/82:25

samt för vårdhuvudmän i Sverige och Finland (bl. a. Landstingsförbundet).
Arbetsgruppen skall bl. a. belysa möjligheterna att förbättra de finskspråkiga
invandrarnas situation inom den svenska hälso- och sjukvården samt
socialvården.

I november i år anordnades en konferens med representanter för statens
invandrarverk och ett 20-tal politiska företrädare för Landstingsförbundet,
varvid invandrarfrågor diskuterades.

En översyn av invandrares och etniska minoriteters situation i Sverige skall
som nämnts i det föregående utföras av invandrarpolitiska kommittén.
Kommittén är enligt direktiven för översynsarbetet oförhindrad att pröva
bl. a. frågor om invandrares och etniska minoriteters sociala situation och
skall särskilt utreda frågan om samhällets möjligheter på längre sikt att
erbjuda språkliga minoriteter i Sverige utbildning, vård och service på deras
språk.

Utskottet instämmer med motionärerna i motion 1980/81:1500 (s) i att
ansträngningar måste göras för att göra hälso- och sjukvården praktiskt
tillgänglig för invandrarna. Åtgärder av det slag som motionärerna förordar
är härvidlag av betydelse. Den ovan lämnade redovisningen av utredningsaktiviteter
m. m. visar emellertid att man på olika håll är medveten om att
invandrarnas situation inom hälso- och sjukvården behöver förbättras.
Utskottet har därför anledning räkna med att motionens syfte skall kunna
tillgodoses utan att riksdagen nu behöver ta något initiativ. Någon riksdagens
åtgärd med anledning av motionen är därför enligt utskottets mening inte
påkallad.

Med hänsyn till det anförda avstyrks motion 1980/81:1500 (s).

Utskottet förutsätter att - sedan HSU avslutat sitt arbete utan att ta upp
frågan till behandling - regeringen kommer att ta ett förnyat initiativ med
anledning av att riksdagen år 1978 begärt att frågan om införande av
ett hälsobesked för invandrare skall övervägas.

Obligatorisk limgröntgenundersökning för vissa invandrare

Någon skyldighet för den som invandrar till vårt land att genomgå
lungröntgenundersökning (skärmbildsundersökning eller lungröntgenundersökning
i fullformat) finns inte, såvida inte tuberkulossjukdom direkt
misstänks hos honom eller hos person i hans närmaste omgivning. Flyktingar
som tas emot i vårt land och till en början inkvarteras i arbetsmarknadsstyrelsens
mottagningsförläggningar får emellertid under vistelsen i mottagningsförläggningarna
genomgå lungröntgenundersökning om sådan inte
skett redan i samband med att flyktingarna överförs till Sverige. Invandrarbarn
och invandrarungdomar nås i stor utsträckning av barnhälsovården och
skolhälsovården och kan i anknytning härtill genomgå lungröntgenundersökning.
För de förvärvsarbetande vuxna invandrarna står ofta lungröntgen -

SoU 1981/82:25

undersökning i anknytning till företagshälsovården till förfogande. Samtliga
anställda i vissa näringar m. m. är underkastade återkommande lungröntgenundersökningar.
Många invandrare - särskilt de hemmavarande kvinnorna-
omfattas dock inte av rutinmässig lungröntgenundersökning. Socialstyrelsen
har i rekommendationer om fortsatt skärmbildsverksamhet, som gavs
i en promemoria av socialstyrelsen år 1969 angående rekommendationer om
fortsatt skärmbildsverksamhet, och i en år 1978 utfärdad kungörelse med
allmänna råd om lungröntgen vid hälsoundersökningar i vissa fall (SOSFS
(M) 1978:5) - vilken ersatt den tidigare promemorian - understrukit att
invandrare är en riskgrupp beträffande tuberkulos och att invandrare bör
genomgå lungröntgenundersökning snarast efter invandringen. I kungörelsen
har framhållits att information till invandrare om behovet av lungröntgenundersökning
och om var sådana undersökningar utförs m. m. bör
lämnas av berörd personal inom hälso-, sjuk- och socialvården, av statens
invandrarverk och av kommunala invandrarbyråer.

I motion 1980/81:374 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m)
påpekas inledningsvis att tuberkulossjukdomen minskat mycket kraftigt i
Sverige under de senaste årtiondena - från ca 20 000 nya fall år 1944 till 991
nya fall år 1979-och att den minskade förekomsten av sjukdomen bl. a. lett
till att man upphört med calmettevaccinering av nyfödda, vilket skedde år
1975. Av de 991 tuberkulosfallen år 1979 avsåg, anför motionären, 16 %
invandrare, och tuberkulossjukdomen är således betydligt vanligare bland
invandrare än bland svenskar. Det blir, framhåller motionären, allt
angelägnare att smittfara i samhället i möjligaste mån förebyggs, eftersom
det för varje år tillkommer en ny årskull barn som saknar vaccinationsskydd
mot tuberkulossjukdomen. Motionären begär därför utredning och eventuellt
förslag om obligatorisk lungröntgenundersökning av invandrare som
kommer från länder, där tuberkulossjukdomen fortfarande är vanlig, och
som avser att stanna i Sverige eller temporärt arbeta här.

Vid utskottets ovannämnda sammanträde i april 1978 med företrädare för
socialstyrelsen, statens invandrarverk och Landstingsförbundet om invandrarna
och hälso- och sjukvården - för vilket sotti nämnts bakgrunden
utgjorde ett motionsyrkande om lungröntgenundersökning av invandrare -avvisade bl. a. socialstyrelsens företrädare tanken på obligatorisk lungröntgenundersökning
av invandrarna av olika skäl, bl. a. för att det skulle bli
komplicerat att få ett sådant system att fungera generellt, då invandringen
sker på olika sätt. I stället förordades insatser för att motivera invandrare att
frivilligt genomgå lungröntgenundersökningar genom information och
genom åtgärder för att underlätta för invandrarna att delta i sådana
undersökningar. I detta sammanhang påpekades det emellertid att åtgärder
för att stimulera invandrare att delta i lungröntgenundersökningar inte fick
leda till att t. ex. invandrare, som flyttar mellan olika anställningar, skulle
komma att genomgå lungröntgenundersökningar i en omfattning som
innebär risker för strålskador. Man ville därför förorda att noteringar om

SoU 1981/82:25

genomgångna lungröntgenundersökningar kunde göras på t. ex. ett hätsobesked,
som invandrarna kunde visa upp vid kontakter med hälso- och
sjukvården.

Utskottet förordade i betänkande SoU 1978/79:3 som nämnts ovan (s. 18)
att man skulle överväga frågan om införande av ett hälsobesked för
invandrare med utrymmen för bl. a. sådana noteringar.

Utskottet är inte berett tillstyrka en ordning med obligatorisk lungröntgenundersökning
av vissa invandrare mot bakgrund av den negativa
inställning till obligatoriska sådana undersökningar som framkom vid
ovannämnda sammanträde. Utskottet tror att man med sådant hälsobesked
för invandrare som utskottet diskuterade år 1978 skulle kunna nå syftet med
motion 1980/81:374 (m). Detta understryker angelägenheten av att - såsom
förutsatts ovan - regeringen tar ett förnyat initiativ beträffande överväganden
om hälsobesked för invandrare.

Med hänsyn till det anförda avstyrks motion 1980/81:374 (m).

Förläggning till bl. a. Stockholms län av en försöksverksamhet med psykiatrisk
vård för invandrare

För att olika modeller skall prövas när det gäller utformningen av
psykiatrisk vård för invandrare förordade riksdagen under förra riksmötet -med anledning av en motion och på förslag av socialutskottet - att
socialstyrelsen skulle få i uppdrag att ta upp diskussioner med Landstingsförbundet,
sjukvårdshuvudmän, statens invandrarverk samt representanter
för invandrar- och personalgrupper i syfte att en försöksverksamhet med
psykiatrisk vård för invandrare skulle komma till stånd (SoU 1980/81:2, rskr
1980/81:10).

I motion 1980/81:1237 av Margareta Andrén (fp) och Ylva Annerstedt (fp)
hemställs att den förordade försöksverksamheten förläggs till bl. a. Stockholms
län. Motionärerna framhåller bl. a. att i flera kommuner i Stockholms
län så mycket som en fjärdedel av befolkningen är av utländsk härkomst och
att ca 9 000 invandrare är anställda hos hälso- och sjukvårdsnämnden i
Stockholms läns landsting.

Med anledning av riksdagens ovannämnda beslut uppdrog regeringen i
februari i år åt socialstyrelsen att inventera och utvärdera pågående
försöksverksamheter hos sjukvårdshuvudmännen angående psykiatrisk vård
för invandrare samt att till regeringen inkomma med förslag till en
försöksverksamhet med psykiatrisk vård för invandrare. För fullgörande av
detta uppdrag har inom socialstyrelsen bildats en arbetsgrupp, till vilken
såsom experter knutits läkare som har tjänster hos Stockholms läns
landsting. Arbetsgruppen har sänt ut en enkät till sjukvårdshuvudmännen
om erfarenheter, pågående verksamhet och planerade projekt beträffande
psykiatrisk vård för invandrare.

SoU 1981/82:25

Enligt utskottets mening bör arbetsgruppens och socialstyrelsens överväganden
inte föregripas. Med hänsyn härtill bör motion 1980/81:1237 (fp) inte
föranleda någon åtgärd av riksdagen. Motionen avstyrks därför.

Utskottet hemställer

1. beträffande förbättrad hälso- och sjukvård för invandrare
att riksdagen avslår motion 1980/81:1500,

2. beträffande obligatorisk lungröntgenundersökning för vissa
invandrare

att riksdagen avslår motion 1980/81:374,

3. beträffande förläggning till bl. a. Stockholms län av en försöksverksamhet
med psykiatrisk vård för invandrare

att riksdagen avslår motion 1980/81:1237.

Stockholm den 3 december 1981

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s). Gabriel Romanus (fp). Anna-Greta Skantz
(s)*, Mårten Werner (m). John Johnsson (s), Erik Larsson (c), Ivar
Nordberg (s), Blenda Littmarck (m). Kjell Nilsson (s), Karin Israelsson (c),
Anita Bråkenhielm (m), Gunhild Bolander (c). Christer Eirefelt (fp). Maria
Lagergren (s) och Anita Persson (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB Stockholm 1981