SoU 1981/82:14

Socialutskottets betänkande
1981/82:14

om lagstiftning till skydd för ofödda, m. m.

Motioner

I motion 1980/81:376 av Mårten Werner (m) och Gunnar Oskarson (m)
yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att 1980 års abortkommitté får
tilläggsdirektiv som innebär full frihet för kommittén att om så erfordras
föreslå förändringar i gällande abortlagstiftning,

2. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om fostrets rättsliga
ställning och skydd utreds.

I motion 1980/81:538 av Allan Åkerlind (m) och Tore Nilsson (m) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts för att snabbt arbeta
fram förslag till en ny abortlagstiftning som tar hänsyn till barnets rätt till
liv.

I motion 1980/81:722 av Mårten Werner m. fl. (m) yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag syftande till obligatorisk information till abortsökande
beträffande bl. a. samhällets möjligheter att stödja dem, om de ändå
väljer att föda sitt barn.

I motion 1980/81:930 av Siri Häggmark (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om att utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt får
tilläggsdirektiv att utreda det ofödda barnets rättsliga status.

I motion 1980/81:931 av Siri Häggmark m. fl. (m,c, fp) yrkas att riksdagen
hos regeringen anhåller att 1980 års abortkommitté som tilläggsdirektiv får i
uppdrag att utreda förutsättningen för en inriktning av abortrådgivningen i
enlighet med vad i motionen anförts.

1 motion 1980/81:937 av Catarina Rönnung m. fl. (s) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär utredning om rättsligt skydd för ofödda barn vilkas
mödrar arbetar i för fosterskador speciellt utsatta miljöer.

I motion 1980/81:1638 av Sven Johansson (c) yrkas att riksdagen beslutar
hos regeringen begära en utredning om rättsskyddet i syfte att

1. skydda det ofödda barnet för skadlig påverkan och säkra dess
miljörätt,

2. pröva behovet av särskilda åtgärder och eventuell lagstiftning med
anledning av den moderna fosterdiagnostiken och de nya möjligheter den
ger,

3. pröva behovet av särskilda åtgärder och eventuell lagstiftning med
anledning av den moderna genetiska forskningens klarläggande av indivi -

1 Riksdagen 1981182. 12 sami. Nr 14

SoU 1981/82:14

duella strukturer med följd att barnet också behöver ett eget rättsskydd,

4. pröva huruvida icke fadern bör dela ansvarsbördan för det ofödda
barnet med modern och därmed också inrymmas i rättsskyddet.

Motionärerna i motion 376 framhåller att utvecklingen när det gäller
fosterdiagnostik aktualiserar spörsmålet om inte samhället - liksom kvinnan
- skall ha rätt att välkomna somliga väntade barn och avvisa andra. Enligt
motionärerna kan frågan komma att ställas, huruvida det är rimligt att ge
fortsatt liv åt gravt handikappade, som från födelsen och framgent blir
kostsamma för samhället, och huruvida inte abort bör vara tvång.
Motionärerna framhåller vidare att det årligen föds 400 barn som är skadade
till följd av moderns alkoholmissbruk under graviditeten. Enligt motionärerna
är det en allvarlig brist i lagstiftningen att det saknas stöd för
ingripanden mot gravida kvinnor med hänsyn till de risker det väntade barnet
utsätts för.

I motionen anförs också att det finns anledning att uppmärksamma den
opinion som växt fram mot abortlagstiftningen. Motionärerna anser att 1980
års abortkommitté förutsättningslöst bör försöka finna orsakerna till den
höga abortfrekvensen och därvid även beakta de effekter abortlagens princip
kan ge anledning till. I alla händelser är det enligt motionärerna nödvändigt
att frågan om livets begynnelse och fostrets rättsliga skydd blir föremål för en
seriös och allsidig utredning, som bör ske samtidigt och i samverkan med
1980 års abortkommitté.

Abortlagen tas också upp i motion 538, vari framhålls att ny lag på området
snarast bör föreläggas riksdagen. Lagstiftningen bör utgå från principen att
alla barn skall skyddas från den tidpunkt då man känner deras existens.
Undantag skall endast kunna göras på grund av vissa skäl, t. ex. att moderns
liv eller hälsa är i allvarlig fara, att man vet att barnet är allvarligt sjukt eller
skadat eller att modern utsatts för våldtäkt.

I en ny abortlag bör också ingå att barnets fader, om denne är känd, måste
få säga sin mening och, när det gäller omyndiga, även föräldrarna.

I motion 722 uttalas att det är angeläget att den information som ges en
kvinna i abortsituation omfattar det stöd samhället kan ge under graviditeten
och efter förlossningen, om kvinnan trots egna sociala svårigheter skulle föda
sitt barn. Med tanke på lagens princip att det är kvinnan som ensam avgör om
hon vill ha abort, kan man enligt motionärerna befara att information i
nämnda hänseende går henne förbi, om hon inte själv efterfrågar densamma.
Det är därför angeläget att representanter för de samhällets organ den
gravida kvinnan kommer i kontakt med åläggs att alltid ge henne fullständig
information även om hon inte uttryckligen begärt det. Informationen bör ges
också skriftligen, i synnerhet när det gäller samhällets stödåtgärder för den
som vill föda sitt barn men hesiterar av sociala skäl.

SoU 1981/82:14

Motionären i motion 930 framhåller att medicinska landvinningar vad
gäller diagnostik och - inom en snar framtid - även behandling av
sjukdomstillstånd redan tidigt i fosterlivet kommer att komplicera etiska och
rättsliga förhållanden beträffande fostret. Inte minst i fråga om möjligheten
att tidigt diagnostisera genetiska rubbningar och de än så länge teoretiska
möjligheterna att redan under tidigt fosterliv behandla vissa genetiskt
betingade ämnesomsättningssjukdomar har utvecklingen gått mycket
snabbt. Enligt motionären kan en följd bli att man tvingas ta ställning till
huruvida fostret har en självständig rätt till behandling oberoende av
moderns samtycke.

I någon mån kan även de olösta juridiska frågorna kring artificiell
insemination liksom diskussionen kring och den pågående utredningen om
eventuella möjligheter att ingripa med tvång gentemot vårdbehövande
missbrukande gravida kvinnor, utifrån de risker missbruket utgör för det
ofödda barnet, komma att aktualisera krav på att det ofödda barnets och
fostrets rättigheter klarläggs.

Enligt motionären var de redovisade frågorna inte på samma sätt som nu
aktuella under förarbetena till 1974 års abortlag. Man ägde då inte heller
dagens kännedom om alkohol- och narkotikamissbrukets deletära effekt på
fostret. I dag framstår det däremot nödvändigt att en rätt till tidig abort skall
kunna förenas med fostrets rätt till diagnos och behandling av allvarliga
sjukdomstillstånd liksom skydd mot deletär påverkan av alkohol och andra
gifter under fosterlivet.

I motion 931 framhålls angelägenheten av att de som arbetar med
rådgivning och stöd till abortsökande kvinnor görs medvetna om risken för
att man kanske i vissa fall felaktigt väljer den enklare vägen - abort - i stället
för att man genom mera krävande åtgärder, t. ex. vad gäller familjerådgivning,
angripande av relationsproblem, socialt eller ekonomiskt stöd etc.,
försöker hjälpa den kvinna som kanske egentligen har en önskan att föda sitt
barn.

Motionärerna finner det därför angeläget att socialstyrelsens direktiv till
dem som arbetar med abortrådgivningen utformas på ett sådant sätt att
rådgivningen verkligen blir en graviditetsrådgivning som lämnar alla
möjligheter öppna och omfattar samhällets stöd, vilket beslut kvinnan än
fattar.

I motion 937 framhålls att blivande mödrar som arbetar i industrier med
dålig arbetsmiljö löper risk för att få missfall eller föda barn med för låg
födelsevikt eller med missbildningar som utvecklats under fosterstadiet.
Särskilt stora är enligt motionärerna miljöriskerna i sulfit- och sulfatfabriker,
koksverk, vissa kemiska industrier och läkemedelsindustrier. Något rättsligt
skydd för väntade barn, vars mödrar arbetar i miljöer där fosterskador och
missfall är mer frekventa än annorstädes, finns inte och motionärerna anser
att införandet av ett sådant skydd bör utredas.

SoU 1981/82:14

Motionären i motion 1638 påpekar riskerna för fosterskador av alkoholmissbruk
hos de blivande mödrarna samt framhåller att också andra faktorer,
inte minst narkotikamissbruk, medför faror för psykiska och fysiska skador
på fostret. Vidare framhålls att den genetiska forskningen klarlagt att ett
foster inte är en del av moderns kropp utan att modern och fostret har helt
egna och särskilda strukturer var för sig samt att moderns uppgift är att svara
för vad fostret behöver av näringstillförsel m. m. Detta innebär enligt
motionären att modern kan bli till skada för ”annan person” då hon
missbrukar alkohol eller narkotika samtidigt som hon ”är med barn”.

Motionären anser att också den moderna fosterdiagnostiken ställt oss i en
helt ny situation, eftersom man nu med rätt enkla metoder redan 15-18:e
veckorna av en graviditet kan göra sig en bild av det ofödda barnets tillstånd
genom ett prov på fostervattnet. Tekniken kan användas i syfte att förbereda
förlossningen eller barnets situation efter födelsen, men den kan också
missbrukas till ett urval av ”bra" barn och utsorterande av ”mindre bra”
barn.

Allmän bakgrund

Abortlagen

Abortlagen (1974:595) trädde i kraft den 1 januari 1975. Samtidigt
upphörde brottsbalkens bestämmelser om fosterfördrivning och 1938 års lag
om avbrytande av havandeskap att gälla. Den äldre lagstiftningen innebar att
abort i princip var förbjuden men att havandeskap fick avbrytas om vissa
särskilt angivna indikationer förelåg.

Enligt abortlagen avgörs frågan om abort före utgången av 12:e
havandeskapsveckan av kvinnan själv. Hon får vägras abort endast om
åtgärden skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Denna
förutsättning prövas av en läkare. För abort efter 12:e men före utgången av
18:e veckan fordras i regel, utöver vad sorn gäller vid tidigare abort, att det
företas en särskild kuratorsutredning. Om kvinnan inte medges abort, är
läkaren skyldig att omedelbart hänskjuta frågan till socialstyrelsen för
förnyad prövning. Efter 18:e havandeskapsveckan får abort företas bara i
undantagsfall. För abort krävs då socialstyrelsens tillstånd, som får lämnas
endast om det föreligger synnerliga skäl för åtgärden. Kan det antas att
fostret är livsdugligt, får tillstånd endast lämnas om havandeskapet på grund
av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan medför allvarlig fara för hennes liv
eller hälsa.

I fråga om abort efter 18:e havandeskapsveckan anförde socialutskottet
vid behandlingen av förslaget till abortlag bl. a. följande (SoU 1974:21
s. 37).

I förhållande till vad som gäller enligt 1938 års lag innebär den i
propositionen föreslagna och av utskottet tillstyrkta ordningen att den

SoU 1981/82:14

tidsgräns, efter vilken abort endast får ske i undantagsfall och efter tillstånd
av socialstyrelsen, sänks från utgången av 20:e havandeskapsveckan till
utgången av 18:e veckan. Vidare kommer i princip alla aborter efter
utgången av nämnda tidsgräns att prövas av socialstyrelsen. F. n. fordras inte
tillstånd av socialstyrelsen då åtgärden sker på grund av sjukdom eller
kroppsfel hos kvinnan. Slutligen tas i den nya lagen in en uttrycklig
bestämmelse om att tillstånd till abort inte får lämnas om det kan antas att
fostret är livsdugligt. Undantag från regeln får göras blott i fall då fortsatt
graviditet på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan skulle medföra
allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Enligt utskottets mening innebär den
nya lagen en klar förbättring av det lagfästa skyddet för livsdugliga
foster.

Beträffande de överväganden som låg till grund för den nya abortlagstiftningen
hänvisas i första hand till proposition 1974:70 med förslag till
abortlag, m. m. och till utskottets ovan nämnda betänkande i ärendet, SoU
1974:21, vilket i alla punkter godkändes av riksdagen.

A bortrådgivning

Vid behandlingen av propositionen med förslag till abortlag m. m.
uppehöll sig utskottet utförligt vid frågan om abortrådgivning. Detta skedde
bl. a. mot bakgrunden av att det i ett flertal motioner tagits upp frågan om
obligatorisk information eller rådgivning i abortärenden. Beträffande
utskottets uttalanden i detta hänseende hänvisas till betänkandet SoU
1974:21 s. 32.

Anvisningar om bl. a. abortrådgivningen med utgångspunkt i de principer
som lades fast vid antagandet av abortlagstiftningen har utfärdats av
socialstyrelsen år 1974 (Socialstyrelsens cirkulär med anvisningar om
tillämpningen av abortlagen, MF 1974:100).

Skydd för ofödda

Svenska läkaresällskapets delegation för medicinsk etik anordnade den 15
december 1980 ett symposium "Vem svarar för den ofödde?”. Vid symposiet
diskuterades frågan om skydd för foster från medicinska, etiska och juridiska
utgångspunkter. Av de föredrag som hölls vid symposiet framgår bl. a.
följande.

Under förloppet av en graviditet kan en mängd olika faktorer förorsaka att
fostret utvecklas ogynnsamt. Redan för 10:e-12:e graviditetsveckorna, dvs.
den tidpunkt då fostrets organ är färdiganlagda, föreligger risker för skador
på fostret, vilka i regel ger upphov till grava anatomiska missbildningar.
Missbildningar och tillväxtrubbningar kan förorsakas av bl. a. strålning,
infektioner, läkemedel och andra kemikalier som kvinnan utsätts för under
graviditeten. Likaså kan missbruk av alkohol och narkotika föranleda svåra
utvecklings- eller tillväxtskador.

1* Riksdagen 1981/82. 12 sami. Nr 14

SoU 1981/82:14

Genom utvecklingen av fosterdiagnostiken har det blivit möjligt att
upptäcka missbildningar hos fostret inne i livmodern samt att avslöja hudoch
blodsjukdomar, hjärtfel och vissa former av metaboliska sjukdomar,
t. ex. enzymbrist. Huvudsyftena med fosterdiagnostiken är att abort av friska
foster skall förhindras, att metoder för behandling av foster skall kunna
utarbetas samt att underlag skall skapas för avbrytande av graviditet i fall då
fostret visar sig vara svårt skadat. Möjlighet till behandling av foster i
livmodern föreligger endast vid några sjukdomstillstånd och rubbningar som
kan drabba fostret. Vid sidan av fosterterapin finns inom ramen för
mödrahälsovården möjligheter att förebygga fosterskador. Exempel härpå
är uppspårning och behandling av gravida kvinnor med syfilis eller diabetes
och RH-immunglobulinbehandling för att förhindra RH-immunisering.

En redovisning av symposiet och av etiska delegationens slutsatser finns i
Läkartidningen nr 37 år 1981 (s. 3131 ff). I samma nummer av tidskriften
finns också en närmare redogörelse för sambandet mellan exponering av
foster för riskfaktorer och fosterskador (Bengt Källén: Miljöfaktorer och
fosterskador - bakgrund och beslutsmodell, s. 3123 ff).

Som ovan redovisats innehåller abortlagen ett lagfäst skydd för livsdugliga
foster. I övrigt saknas lagbestämmelser som direkt syftar till att ge ett väntat
barn en särskilt skyddad ställning i de av motionärerna berörda hänseendena.
När det gäller hälsorisker på grund av sjukdomar, miljöfaktorer,
alkohol- och narkotikamissbruk, m. m. är lagstiftningen liksom på andra
områden inriktad endast på levande människor. Som regel görs det härvidlag
inte någon skillnad mellan könen och inte heller tillmäts det förhållandet att
en kvinna är gravid någon särskild betydelse. Detta innebär att ingripanden
till förebyggande av hälsorisker i allmänhet kan ske endast i den mån
kvinnans intressen påkallar det.

Arbetsmiljölagen (1977:1160) innehåller - till skillnad från den tidigare
arbetarskyddslagen - inte några särbestämmelser med hänsyn till arbetstagarens
kön med undantag av en särskild regel om kvinnans rätt till ledighet
för amning.

Några särskilda regler om ingripanden mot risker i arbetsmiljön som är
direkt hälsofarliga endast för ett foster finns inte. Arbetsmiljöutredningen
framhöll att det med nutida syn på rätten till arbete var angeläget att inte
uppställa onödiga hinder för vare sig kvinnors eller mäns tillträde till olika
arbeten. Föreskrifter om förbud mot arbete eller särskilda villkor som utgår
från arbetstagarens kön borde enligt utredningen bara komma i fråga när
arbetet kunde medföra könsspecifika risker. Vissa grupper av yrkesverksamma
kunde emellertid vara särskilt mottagliga eller utsatta för speciella risker
till följd av olika faktorer i arbetsmiljön. Utredningen framhöll att det fanns
ämnen som misstänktes kunna medföra nedsatt fruktsamhet hos man eller
kvinna. Andra ämnen kunde på kvinnor ha abortframkallande eller
fosterskadande effekt. Speciella risker vid havandeskap kunde också

SoU 1981/82:14

föreligga i samband med joniserande strålning. Det syntes inte kunna
uteslutas att även andra typer av arbetsmiljöfaktorer kunde utgöra särskilda
risker för havande kvinnor eller deras foster. Bl. a. de berörda förhållandena
borde enligt utredningen beaktas inom ramen för ett särskilt bemyndigande
till arbetarskyddsstyrelsen att meddela förbud mot att arbete utförs av vissa
riskgrupper eller föreskriva att vid arbetet annat särskilt villkor skall
gälla.

Föredragande statsrådet anslöt sig till utredningens förslag (prop. 1976/
77:149 s. 249). Det ansågs väsentligt att undanröja sådana formella hinder
mot inträde i arbetslivet som arbetarskyddslagens principiella förbud mot
kvinnors arbete under jord i gruva eller stenbrott. Därmed skulle man också
främja möjligheterna att få bort tidigare uppfattningar om olika arbetsuppgifters
lämplighet för män eller kvinnor. För att särskilda gruppers behov av
skydd i arbete skulle kunna beaktas förordade statsrådet ett bemyndigande
att i förekommande fall meddela förbud mot att arbete utförs av arbetstagare
i sådan grupp eller föreskriva särskilda villkor för dessa fall (3 kap. 16 §
arbetsmiljölagen).

I en med anledning av propositionen om arbetsmiljölag väckt motion
yrkades, såvitt nu är av intresse, att gravida kvinnor borde ha rätt till sådan
tillfällig förändring av sina arbetsförhållanden och arbetsuppgifter att de inte
på grund av arbetets art skulle behöva tidigarelägga sin graviditetsledighet.

I sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1977/78:1 (s. 30) anslöt sig
utskottet till vad som anförts av departementschefen och till vad som kommit
till uttryck i motionen. Utskottet förklarade sig förutsätta att de uttalanden
som sålunda gjorts beträffande omplacering inom arbetsplatsen av kvinna
som på grund av havandeskap inte kan fullgöra sitt ordinarie arbete skulle
komma att uppmärksammas av bl. a. arbetarskyddsstyrelsen i dess tillsynsverksamhet.
I de undantagsfall där omplacering inte kunde ske var det
naturligtvis angeläget att kvinnan fick kompensation för uteblivna löneförmåner.
Hur ersättningsfrågan skulle lösas fick emellertid övervägas bl. a. i
samband med det fortsatta reformarbetet på föräldraförsäkringens område.

Genom lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn har införts en
lagstadgad rätt för kvinnlig arbetstagare, som på grund av havandeskap inte
kan utföra fysiskt påfrestande arbetsuppgifter, att bli omplacerad till ett
mindre ansträngande arbete med bibehållna anställningsförmåner. Förmånen
gäller dock endast fr. o. m. den sextionde dagen före den beräknade
tidpunkten för barnets födelse. Kan kvinnan inte omplaceras, kan hon enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring få ledighet med ersättning från
försäkringskassan, havandeskapspenning. Ersättningen, som beräknas på
samma sätt som sjukpenning, utgår tidigast fr. o. m. den sextionde dagen och
längst t. o. m. den elfte dagen före den beräknade tidpunkten för barnets
födelse. Ett utnyttjande av rätten till havandeskapspenning påverkar inte

SoU 1981/82:14

rätten till ledighet i samband med barns födelse och föräldrapenning enligt de
nämnda lagarna. Kvinnlig arbetstagare har alltid rätt till ledighet sex veckor
före och sex veckor efter ett barns födelse, oberoende av anställningstid och
oberoende av om föräldrapenning utgår. Vidare har hon rätt till ledighet för
tid varunder föräldrapenning utgår. Föräldrapenning i samband med barns
födelse kan utgå under högst sex månader, varvid kvinnan har rätt till
föräldrapenning tidigast sextio dagar före den beräknade nedkomsten.

Riksdagsbehandling 1975-1980 av motionsspörsmålen

Ändring av abortlagen

Sedan abortlagens tillkomst har riksdagen vid åtskilliga tillfällen haft att ta
ställning till motioner med i huvudsak samma syfte som de nu aktuella
motionerna 376, såvitt avser yrkande 1, och 538. På hemställan av
socialutskottet (SoU 1975/76:20 och 41, 1977/78:11 och 26 samt 1979/80:10
och 37) har motionerna avslagits. Beträffande skälen för ställningstagandena
hänvisas till utskottets betänkanden.

Abortrådgivning

I samband med en av de vid 1979/80 års riksmöte aktuella motionerna om
ändring av abortlagen behandlade socialutskottet också bl. a. motionsyrkanden
om en utvärdering av abortlagen och om en intensifierad information
rörande samhällets stödåtaganden till abortsökande. I sitt av riksdagen
godkända betänkande (SoU 1979/80:10) framhöll socialutskottet att även om
utskottet inte var berett att förorda en omprövning av den huvudprincip på
vilken abortlagen bygger, det fanns skäl som talade för att abortlagen borde
bli föremål för en utvärdering. Utskottet förordade i enlighet med vad som
föreslagits i motionerna att en utvärdering kom till stånd.

Beträffande den närmare inriktningen av en utvärdering framhöll utskottet
följande såvitt nu är av intresse.

Utvärderingen bör ge en mera djupgående bild av hur lagstiftningen
tillämpas och effekterna av denna än vad som är möjligt att få fram genom
den statistik som erhålls genom nuvarande rapportering till socialstyrelsen
över verkställda aborter. Vid utvärderingen bör man söka klarlägga såväl de
positiva som de negativa konsekvenser abortlagen medfört. Då det gäller
positiva konsekvenser bör belysas bl. a. betydelsen av att abort numera ofta
kan utföras polikliniskt i ett tidigt skede av graviditeten. Man bör också söka
utreda om framförda påståenden om att det skulle finnas en benägenhet hos
vissa kvinnor att se abort som ett alternativ till användning av preventivmedel
är riktiga och i så fall vad anledningen är till denna inställning.

Utskottet anser sig inte i detalj böra precisera hur utvärderingen skall
utföras men finner det angeläget att peka på vissa förhållanden som måste
särskilt uppmärksammas vid utvärderingen (p. 1-3 nedan).

1. En genomgång av abortförfarandet bör göras. Därvid bör särskilt

SoU 1981/82:14

abortrådgivningen beaktas. Med abortrådgivning avses vid personligt besök
meddelad information om möjligheterna att vid icke önskad graviditet
erhålla abort samt om samhällets stödåtgärder vid graviditet m. m. (MF
1974:100). Rådgivningen har inte till syfte att påverka den abortsökande
kvinnan att avstå från att begära abort eller att låta utföra abort (se bl. a. SoU
1974:21 s. 32). Rådgivningskontakten är uteslutande avsedd att vara kvinnan
till stöd och hjälp i en för henne svår situation. I första hand kuratorer bör
vara verksamma i abortrådgivningen. Parentetiskt må här nämnas att
utskottet vid abortlagens tillkomst underströk att då abortutredning (kuratorsutredning)
skall göras - i princip för alla aborter efter 12:e havandeskapsveckan
- ett eventuellt behov av rådgivning torde kunna tillgodoses
inom ramen för den kontakt med kurator som ett sådant förfarande innebär.
Mot den bakgrunden att utskottet och riksdagen fäste utomordentligt stor
vikt vid abortrådgivningen vid abortlagens tillkomst och att det i praktiken
visat sig att det förekommer mycket stora regionala variationer då det gäller
förekomsten av kuratorsrådgivning bör en ingående undersökning göras av
dels orsakerna till variationerna, dels den praktiska utformningen av
abortrådgivningen - genom gynekolog, kurator eller genom annan - hos
olika sjukvårdshuvudmän, dels ock, så långt det är möjligt, betydelsen av
abortrådgivningen för kvinnans ställningstagande i abortfrågan. Då det
gäller den praktiska utformningen och omfattningen av abortrådgivning bör
ingående undersökas om den information som ges beträffande samhällets
stödåtgärder är tillfredsställande utformad. Utskottet anser att en undersökning
i detta hänseende bör bli en av de viktigaste uppgifterna vid
utvärderingen.

2. Stora regionala skillnader i abortfrekvensen förekommer. Försök bör
därför göras att utvärdera vilka faktorer som är av betydelse för dessa
skillnader. Därvid bör särskilt beaktas frågan om sambandet mellan
utbyggnaden av preventivmedelsrådgivningen och abortfrekvensen.

3. Eftersom abortlagen bygger på kvinnans egen bestämmanderätt i
frågan om en graviditet skall avbrytas eller ej har ett stort ansvar lagts på
kvinnan som gör att hon kan utsättas för psykiska påfrestningar såväl inför
beslut om en abort som efter det att aborten utförts. Med hänsyn till de
följder detta kan ha för kvinnan bör bl. a. undersökas vilka stödåtgärder
exempelvis i form av en uppföljande kuratorskontakt som kan vara av
betydelse för att minska dessa psykiska påfrestningar.

Vad bl. a. sålunda anförts med anledning av motionsyrkandena om en
utvärdering av abortlagen ansåg utskottet att riksdagen borde som sin
mening ge regeringen till känna.

I sammanhanget framhöll utskottet att utvärderingen av abortlagen
självfallet inte fick hindra att preventivmedelsrådgivningen och andra
abortförebyggande åtgärder byggs ut av huvudmännen. Mot bakgrund härav
och med beaktande av den av utskottet förordade utvärderingen av
abortlagen ansåg utskottet att ett då aktuellt motionsyrkande om informationen
rörande samhällets stödåtgärder till abortsökande inte påkallade
någon riksdagens åtgärd.

SoU 1981/82:14

Alkoholmissbruk m. m. under graviditet

I samband med proposition 1979/80:1 om socialtjänsten behandlade
socialutskottet en motion i vilken bl. a. föreslogs åtgärder för att förbättra
vårdmöjligheterna för gravida kvinnor med missbruksproblem. I motionen
begärdes även en översyn av de lagbestämmelser som berör möjligheterna
att i akuta situationer bereda sådana kvinnor den nödvändiga vården
oberoende av samtycke.

I sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1979/80:44 anförde
socialutskottet i denna del bl. a. följande (s. 64).

Utskottet delar motionärernas oro för en utveckling som innebär att allt
fler barn föds med allvarliga och livslånga handikapp till följd av ett alltmer
utbrett missbruk av alkohol. Man måste överväga alla möjligheter att minska
antal och omfattning av sådana skador. Som motionärerna framhåller ställer
detta krav såväl på särskild utbildning av berörd personal som på särskilt
avpassade behandlingsresurser. Det kan också bli nödvändigt att omvärdera
lagstiftningens hittillsvarande ståndpunkt i hithörande frågor. Även det
väntade barnets hälsa och säkerhet kan behöva skydd i lag.

Utskottet fann av närmare anförda skäl att en utredning borde ske av
frågan om vilka medel som bör stå mödra- och socialvården till buds för att i
akuta situationer genomföra en nödvändig vård i fall där en gravid kvinna
missbrukar alkohol eller narkotika, så att det väntade barnets hälsa allvarligt
hotas.

Arbetsmiljön för gravida kvinnor

Vid 1978/79 års riksmöte behandlade socialutskottet en motion, vari
framfördes önskemål om att regeringen skulle ta initiativ till lösning av de
problem som sammanhänger med gravida kvinnors exposition för riskämnen
i arbetslivet. I sitt av riksdagen godkända betänkande i ärendet (SoU
1978/79:10) anförde utskottet att frågan om hur gravida kvinnor skall kunna
skyddas mot sådana omgivningsfaktorer som kan befaras ha negativ inverkan
på graviditet eller foster var en av de mest angelägna och samtidigt mest
komplicerade uppgifterna för den miljömedicinska forskningen. En del av
problemet rörde de särskilda risker som kan orsakas av speciella förhållanden
i arbetsmiljön. Arbetsmiljöriskerna är ofta av allvarligt slag, fortsatte
utskottet, genom att de kan innebära intensiv påverkan av olika kemiska
ämnen, om vilkas olika effekter på människan man inte vet tillräckligt,
särskilt inte om ämnena förekommer i höga doser och under lång tid.
Gravida kvinnor utgjorde enligt utskottet i dessa avseenden en av de mest
känsliga grupperna av arbetstagare. Även en obetydlig inverkan på
fosterutvecklingen kan få katastrofala konsekvenser. Enligt utskottets
mening var det därför rimligt att låta frågan om arbetsmiljö- och liknande
omgivningsfaktorers inverkan på graviditet och foster få ta i anspråk en

SoU 1981/82:14

betydande del av tillgängliga forskningsresurser. Det var av största vikt att
hälsorisker som kan få så ödesdigra följder för de berörda uppmärksammas
och motverkas så långt det över huvud taget är möjligt.

I sammanhanget berörde utskottet frågan om möjligheten att minska
riskerna för gravida kvinnor genom omplaceringar på arbetsplatsen eller
genom ledighet från arbetet. Sådana åtgärder var visserligen angelägna, men
enligt utskottets mening tyvärr ofta otillräckliga för att förebygga de
arbetsmiljörisker som ligger i bl. a. exposition för olika kemiska ämnen. Det
är främst under graviditetens slutskede som sådana åtgärder aktualiseras och
då i allmänhet för kvinnor som har fysiskt tungt arbete. Fostrets känslighet
för yttre påverkan är emellertid stor också under de första månaderna av
graviditeten, ansåg utskottet. Omplacering eller ledighet under graviditetens
slutskede kan därför bara motverka vissa slag av graviditetsrisker. För att
åstadkomma ett effektivt skydd för gravida kvinnor måste, enligt utskottet,
man bl. a. söka klarlägga vilka ämnen i arbetsmiljön som kan vara farliga för
dem och så långt möjligt hindra att kvinnorna utsätts för exposition av sådana
ämnen. Man måste också ta hänsyn till att en viss arbetsmiljöfaktor kan få
särskilt svåra konsekvenser om kvinnan även är utsatt för en annan faktor
som är negativ för hälsan, något som kan vara fallet exempelvis då kvinnan är
rökare. Aven sådana samband måste klarläggas om skyddsåtgärderna för
kvinnorna skall få avsedd verkan. Att omplacering m. m. i vissa fall kan ske
minskar således inte behovet av att vi skaffar oss en väsentligt ökad kunskap
om sambanden mellan olika omgivningsfaktorer och senare graviditetskomplikationer.

Då det gällde frågan om på vad sätt detta skulle ske visade enligt utskottets
mening de remissyttranden som inhämtats över motionen att det bör vara
möjligt att förbättra vår kunskap om sådana samband genom att man bättre
utnyttjar de register som finns hos bl. a. socialstyrelsen. En väsentlig
förutsättning härför torde vara att en ökad samordning av registren sker och
att de kompletteras med uppgifter om olika bakgrundsfaktorer. Ett sådant
arbete hade initierats av medicinska forskningsrådet. Avsikten med projektet
var att med utgångspunkt i uppgifterna i det hos socialstyrelsen förda
medicinska födelseregistret komplettera materialet med bl. a. uppgifter från
andra riksomfattande register och härigenom få underlag för vidare studier
av olika belastningsfaktorers inverkan på prenatal dödlighet och sjuklighet.
Utfallet av detta och likartade projekt borde enligt utskottet kunna bli av
värde vid en bedömning av frågan om vilka organisatoriska åtgärder som bör
vidtas för att man skall få till stånd ett effektivt registerutnyttjande i här
aktuellt avseende.

Också då det gällde annan forsknings- eller utredningsverksamhet på
området än sådan som avser utnyttjande av olika register framstod det för
utskottet som nödvändigt att en bättre samordning av verksamheten kom till
stånd. Självfallet var det också viktigt att kunskapsmaterial som finns och
som successivt kommer fram samordnas och görs tillgängligt på ett sådant

SoU 1981/82:14

sätt att det praktiskt kan utnyttjas för att förebygga skador på foster eller
förhindra annan negativ inverkan i samband med graviditet.

Utskottet, som delade motionärernas uppfattning att det var nödvändigt
med snabba och samlade åtgärder på detta område, ansåg det dock av
närmare angivna orsaker inte erforderligt att riksdagen tog något initiativ
med anledning av motionen.

Frågan om risker för foster på grund av kvinnans arbetsmiljö har också
aktualiserats i socialförsäkringsutskottet genom motioner om rätt till
ersättning för gravida kvinnor som av förebyggande skäl måste avstå från
förvärvsarbete under graviditeten. I sitt av riksdagen godkända betänkande
(SfU 1980/81:5) i ärendet framhöll socialförsäkringsutskottet att det fanns
skäl att närmare utreda frågan om kompensation till sådana kvinnor i fall då
sjukdomstillstånd inte föreligger. En sådan utredning borde enligt utskottets
mening behandla bl. a. de frågor som framförts avslutningsvis i riksförsäkringsverkets
remissyttrande över motionerna, såsom att klarlägga i vilka fall
det är motiverat av medicinska skäl med uppehåll i förvärvsarbetet, i vilken
utsträckning och på vad sätt inkomstbortfall skall täckas och om arbetsgivares
skyldighet att omplacera till annat arbete skall utvidgas.

Vad socialförsäkringsutskottet sålunda anfört gav riksdagen som sin
mening regeringen till känna.

Frågan om omplacering av kvinnan med hänsyn till risken för fosterskada
har tagits upp även i en under allmänna motionstiden 1981 väckt motion
1980/81:1475. Motionen behandlas av socialutskottet i betänkandet SoU
1981/82:15.

Utredningsarbete m. m.

Utvärdering av abortlagen

Med anledning av riksdagens begäran år 1979 om en utvärdering av
abortlagen (se ovan s. 8 och 9) tillkallades 1980 års abortkommitté med
uppdrag att göra en sådan utvärdering. Enligt direktiven bör kommittén utgå
från den huvudprincip som abortlagen bygger på, nämligen kvinnans rätt att
inom vissa gränser själv bestämma om hon vill fullfölja en graviditet eller ej.
Vidare bör de tidsfrister som reglerar abortförfarandet gälla även i
fortsättningen. Kommittén bör i första hand inrikta sitt arbete pä att ge en
mer djupgående bild av hur abortlagen kommit att praktiskt tillämpas i
landet och kartlägga såväl positiva som negativa effekter av den nya
abortlagstiftningen.

Vidare framhålls att den nya abortlagen skiljer sig från tidigare lagstiftning
på området framför allt genom att kvinnan fått den principiella beslutanderätten
i en abortsituation och genom att utredningsförfarandet vid aborterna
avsevärt har förenklats. Det är därför av särskilt intresse att kommittén

SoU 1981/82:14

redovisar vilka konsekvenser dessa förhållanden har haft för de kvinnor som
övervägt abort och sedan eventuellt gått igenom abort. I detta sammanhang
bör även mannens roll i abortsituationen särskilt uppmärksammas.

I direktiven erinras om att riksdagen fäst stor vikt vid att abortrådgivningen
noggrant utvärderas och pekat på de regionala variationer som
förekommer. Kommittén bör i sin kartläggning av hela abortförfarandet
särskilt undersöka hur den rådgivning varit utformad som givits de
abortsökande kvinnorna dels före, dels efter en eventuell abort. I sammanhanget
bör om möjligt belysas hur kvinnan bedömer rådgivningen, kvinnors
erfarenheter av olika utformning av rådgivning samt kuratorernas betydelse
inom denna verksamhet. Även familjens roll i abortsituationen bör
undersökas. Vidare bör om möjligt belysas vilken betydelse den nuvarande
lagstiftningens utformning och abortrådgivningens innehåll och organisation
har för att förhindra psykiska efterreaktioner hos kvinnor som gått igenom
abort. Av stort intresse är givetvis att få del av sjukvårdspersonalens
bedömning av vad som varit positivt och negativt med abortförfarandet enligt
den nya lagen.

Abortutvecklingen och de regionala, arbetsmarknadsmässiga och åldersmässiga
variationerna i abortfrekvensen bör enligt direktiven analyseras.
Kommittén skall också studera hur förhållandena på arbetsmarknaden samt
kulturella, sociala och religiösa faktorer påverkar möjligheten att fullfölja en
graviditet och därmed inverkar på aborttalen. I sammanhanget måste,
framhålls det, även abortutvecklingen i förhållande till födelsetal och
preventivmedelsanvändning uppmärksammas. Kommittén skall även belysa
hur preventivmedelsrådgivningen fungerar och barnmorskans roll i rådgivningen
. Kommittén bör särskilt uppmärksamma de problem som gäller att nå
ut med information och rådgivning till olika grupper.

Med utgångspunkt i analysen skall kommittén söka lägga fram konkreta
förslag om abortrådgivningens utformning och innehåll samt abortförebyggande
åtgärder i syfte att minska abortfrekvensen i landet. Om möjligt bör
särskilda åtgärdsprogram föreslås för en förbättrad information om samlevnadsfrågor
och om abortförebyggande åtgärder.

Socialberedningen

Socialberedningen (S 1980:07) tillkallades år 1980 för översyn av
bestämmelserna om vård oberoende av samtycke inom socialtjänst- och
sjukvårdslagstiftningen. Uppdraget innefattar också att göra den av riksdagen
begärda utredningen i fråga om vård av gravida kvinnor med
missbruksproblem (se ovan s. 10). Socialberedningen avlämnade år 1981
betänkandet (SOU 1981:7) LVM - Lag om vård av missbrukare i vissa fall
vari framlades förslag till ny lagstiftning om vård oberoende av samtycke
avseende vuxna alkohol- och narkotikamissbrukare. På grundval av betän -

1** Riksdagen 1981/82. 12 sami. Nr 14

SoU 1981/82:14

kandet har i proposition 1981/82:8 lagts fram förslag till lag om vård av
missbrukare i vissa fall, m. m.

År 1981 avlämnade socialberedningen vidare bl. a. delbetänkandet (Ds S
1981:6) Åtgärder mot missbruk under graviditet. I betänkandet konstaterar
beredningen att missbruk under graviditeten, och då särskilt missbruk av
alkohol, innebär allvarliga risker för det väntade barnets hälsa. Enligt
beredningen försvåras åtgärder på detta område av att bruket av alkohol är så
utbrett och så vida accepterat. Var gränsen går för att en alkoholkonsumtion
under graviditet skall vara farlig för fostret är inte klarlagt. Man måste
därför, fortsätter beredningen, ha utgångspunkten att all alkohol under
graviditeten bör undvikas. Att förebygga skador orsakade av alkohol under
graviditet kan därför inte bara bli en fråga om åtgärder som riktar sig till
missbrukare i vanlig mening. Avgörande betydelse kan åtgärderna få först
när alla blivande mödrar blir medvetna om de faror för fostret som alkohol
medför.

Beredningen anser att åtgärder mot missbruk under graviditet i första hand
måste innebära en ökad satsning på information till blivande föräldrar och till
de yngre åldersgrupper som inom kort kan komma att bilda familj.
Informationen bör kombineras med en utökad utbildning av personalen
inom främst mödravården men även inom socialtjänsten i syfte att förbättra
möjligheterna att i tid uppmärksamma de blivande mödrar som är i behov av
hjälp för missbruksproblem och att ge dem det stöd som behövs.
Beredningen framhåller vidare att rådgivning och annat stöd ofta bör kunna
lämnas inom ramen för mödravården. När en gravid kvinna har kvalificerade
missbruksproblem krävs dock insatser genom socialtjänsten.

Enligt beredningen är de flesta kvinnor beredda till stora ansträngningar
för att undvika att skada sitt väntade barn. Graviditeten innebär därför en
unik möjlighet att hjälpa många kvinnliga missbrukare att komma ifrån sitt
missbruk. Denna resurs måste tas till vara i vård- och behandlingsarbetet.
Socialtjänsten måste vara beredd att i en sådan situation göra betydande
insatser.

Med hänsyn till denna inställning hos blivande mödrar anser beredningen
att det sällan torde finnas anledning att av hänsyn till fostret överväga att
bereda en gravid kvinna vård utan samtycke. I de fall sådan vård kan bli
aktuell torde enlig beredningen kvinnan i allmänhet ha ett så kvalificerat eget
vårdbehov att den nödvändiga vården kan komma till stånd med stöd av
lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller den
föreslagna lagen om vård av missbrukare i vissa fall. I sammanhanget gör
beredningen vissa uttalanden beträffande vårdbehovet hos gravida kvinnor
med missbruksproblem. Enligt utredningen bör dessa uttalanden beaktas i
den aviserade propositionen om LVM eller vid riksdagsbehandlingen av
förslaget. Beredningen framhåller vidare att kvinnan kan vara psykiskt störd
av även annan orsak än missbruket och till följd därav vägra sin medverkan.

SoU 1981/82:14

men att detta inte kan lösas genom lagbestämmelser som tar sikte pä
missbruksproblem. Beredningen avvisar tanken på särskilda lagregler om
vård utan samtycke av gravida missbrukare.

Enligt beredningen måste fortsatt forskning komma till stånd, bl. a. för att
klarlägga var gränsen går mellan en för barnet farlig resp. ofarlig
alkoholkonsumtion. Socialstyrelsens medicinska födelseregister och missbildningsregister
bör kunna utnyttjas för uppföljande undersökningar.

Beredningen framhåller att de föreslagna åtgärderna inte får uppfattas
som att frågan om alkoholens risker för det ofödda barnet skulle vara löst.
Frågan måste ses i ett större alkoholpolitiskt sammanhang och vägas in vid
bedömningen av behovet av olika alkoholpolitiska åtgärder. Enligt beredningen
är det inte uteslutet att den klarlagda fosterskadande effekten av
alkohol i förening med andra tidigare kända skadeverkningar bör leda till en
skärpt hållning i de alkoholpolitiska frågorna. Beredningen erinrar om att
det åvilar samordningsorganet för alkoholfrågor (SAMO) att i sitt fortsatta
arbete genomföra en översyn och utvärdering av det samlade restriktionssystemet.
Beredningen utgår från att vad som nu sagts kommer att beaktas i
det sammanhanget.

När det gäller missbruk av narkotika konstaterar beredningen att
statsmakterna redan intar den ståndpunkten att allt bruk som inte är
medicinskt motiverat är att betrakta som missbruk och skall bekämpas.
Narkotikans inverkan på fostret aktualiserar därför inte något ändrat
ställningstagande till behovet av åtgärder för att begränsa tillgången till olika
sådana medel. De observerade negativa effekterna för barnet utgör
emellertid enligt beredningen ett ytterligare skäl för att med kraft fullfölja
det av riksdagen beslutade åtgärdsprogrammet mot narkotikamissbruk.

Betänkandet övervägs f. n. i socialdepartementet.

Översyn av föräldraförsäkringen

År 1980 tillkallades en särskild utredare för att utvärdera och se över
reglerna för rätt till ledighet för vård av barn samt ersättningssystemen inom
föräldraförsäkringen och för havandeskapspenning, översynen (S 1980:08)
av föräldraförsäkringen m. m. Efter riksdagens ställningstagande till frågan
om kompensation för inkomstbortfall för gravida kvinnor som av förebyggande
skäl måste avstå från förvärvsarbete (se ovan s. 12) har regeringen
beslutat överlämna riksdagens skrivelse och utskottsbetänkandet i ärendet
till utredningen och uppdragit åt den att utreda frågorna.

Skrivelse angående arbetsmiljö och graviditetsrisker

I en skrivelse år 1980 till arbetsmarknadsministern föreslog LO att en
utredning skulle få i uppdrag att närmare undersöka hur gravida kvinnor

SoU 1981/82:14

skall tillförsäkras en säker arbetsmiljö med avseende på graviditetsrisker och
risker för fosterskada. Utredningen borde enligt LO likaledes undersöka och
avge förslag om utformningen av ett försäkringsskydd att utnyttjas i de fall
där miljöåtgärder och omplaceringsåtgärder inte ger tillräckligt skydd.

Utredningen om barnens rätt

Utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt tillkallades år 1977 för att utreda
frågan om barns rättsliga ställning.

Skrivelse angående insemination

Svenska läkaresällskapets delegation för medicinsk etik hemställde i en
skrivelse år 1980 till justitieministern att en allsidig utredning skulle ske
beträffande frågorna om artificiell insemination skulle ske samt att förslag till
en rättslig reglering av sådan verksamhet skulle framläggas. I skrivelsen
hänvisas bl. a. till att spörsmålen beträffande artificiell insemination
diskuterats vid ett av delegationen år 1980 anordnat symposium. (Ett referat
från symposiet har lämnats i Svenska läkaresällskapets handlingar, Acta
Societatis Medicorum Suecanae Hygiea, band 89. häfte 3.) Framställningen
övervägs f. n. inom justitiedepartementet. I anslutning härtill kan nämnas att
det under den allmänna motionstiden år 1981 väckts två motioner, vari tas
upp olika frågor om artificiell insemination (mot. 1980/81:909 och 1189).
Motionerna har hänvisats till lagutskottet.

Utredning beträffande fosterdiagnostiken

Inom socialstyrelsen pågår f. n. en utredning rörande fosterdiagnostiken.
Arbetet syftar till en närmare kartläggning och analys av fosterdiagnostikens
problem, möjligheter och ställning inom hälso- och sjukvården. Den första
etappen av arbetet avser en probleminventering och kunskapsöversikt av den
nuvarande verksamheten på området i Sverige och beräknas vara avslutad i
januari 1982.

Remissyttranden

Remissyttranden över motion 376, yrkande 2, och motionerna 930, 937
och 1638, allt i vad motionerna syftar till särskild lagstiftning rörande skydd
för ofödda, har inhämtats från riksåklagaren, socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen,
Svea hovrätt, juridiska fakulteten vid Stockholms universitet,
utredningen om barnens rätt, 1980 års abortkommitté, socialberedningen,
Svenska läkaresällskapet, som bifogat ett yttrande från Svenska barnläkarföreningen,
LO, TCO, SACO/SR, som bifogat ett yttrande från Sveriges

SoU 1981/82:14

läkarförbund, Svenska ekumeniska nämnden och Sveriges medicinskjuridiska
förening.

Riksåklagaren och socialstyrelsen avstyrker bifall till motionsyrkandena,
medan Svea hovrätt, juridiska fakulteten, utredningen om barnens rätt. 1980
års abortkommitté. Svenska läkaresällskapet, Svenska barnläkarföreningen,
Svenska ekumeniska nämnden och Sveriges medicinsk-juridiska förening är
positiva till en utredning angående fostrets rättsliga ställning. Arbetarskyddsstyrelsen,
som begränsat sitt yttrande till frågan om arbetsmiljöriskerna,
förordar en utredning beträffande ökade möjligheter till omplacering
av och ekonomisk ersättning till kvinnan. Socialberedningen förordar en
kartläggning av i vilka fall det kan finnas behov av regler, som kan hindra en
kvinna att på grund av psykisk påverkan m. m. fatta för fostret skadliga
beslut, som hon senare kan komma att beklaga. LO tillstyrker en utredning
av arbetsmiljöfrågan men avstyrker i övrigt motionärernas önskemål. TCO,
som begränsat sitt yttrande till arbetsmiljöfrågan, tillstyrker förslaget i
motion 937. Sveriges läkarförbund, till vars yttrande SACO/SR hänvisar,
anser att ett ställningstagande bör anstå i avvaktan på pågående utredningsarbete
inom socialstyrelsen.

Riksåklagaren hänvisar till socialberedningens utredningsarbete beträffande
vård av gravida kvinnor och anser att något initiativ från riksdagens
sida i frågan inte torde vara erforderligt.

Socialstyrelsen pekar på det arbete som pågår inom styrelsen rörande
fosterdiagnostiken liksom på socialberedningens arbetsuppgifter. Enligt
socialstyrelsen finns det inte f. n. anledning att ytterligare utreda frågorna.

Arbetarskyddsstyrelsen framhåller att man i dag vet relativt litet om
sambandet mellan olika arbetsmiljöer och där förekommande kemiska och
fysikaliska faktorer å ena sidan och fosterskador å den andra. Forskningen på
detta område har dock tagit fart under de senaste åren. I fråga om vissa
miljöfaktorer är det enligt styrelsen klarlagt att det finns en ökad risk för
fosterskador. Mycket är dock fortfarande okänt. En del ämnen som vid en
bestämd halt i biologiskt material inte är farliga för moderns egen hälsa kan
vara skadliga för fostret. När det t. ex. gäller bly, fortsätter styrelsen, torde
det vara övertygande visat att känsligheten för exposition är större hos den
outvecklade hjärnan än hos den färdigutvecklade. Det betyder en ökad risk
för fosterutvecklingen om modern har blyexponerat arbete även om halten
av bly i hennes blod inte är farlig för hennes egen hälsa.

För arbete med bly gäller enligt av styrelsen utfärdade föreskrifter f. n. att
arbetstagare som tagit upp alltför stora halter bly i kroppen bör rådas att
underviss tid avhålla sig från blyexponerat arbete. Vidare skall arbetsgivaren
vidta förebyggande åtgärder för att nedbringa expositionen. Den som inte
kan omplaceras kan i vissa fall beredas ledighet, varvid ersättning för
inkomstbortfall kan utgå enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. Bestämmel -

SoU 1981/82:14

serna i arbetsskadeförsäkringslagen har emellertid såvitt styrelsen känner till
inte ansetts tillämpliga när endast fostrets hälsa är i fara.

I styrelsens pågående arbete med nya föreskrifter angående blyarbete har
vid den medicinska arbetsmiljöbevakningen förutom arbetsmarknadens
parter även jämställdhetskommittén medverkat. Diskussioner har därvid
förts huruvida skilda miljökrav skall gälla för män resp. för fertila kvinnor.
Ett problem i detta sammanhang utgör det förhållandet att hälsorisker för
fostret kan uppstå redan innan modern vet om att hon är gravid.

Enligt styrelsens mening är det angeläget att få till stånd möjligheter för
omplacering, i första hand hos den egna arbetsgivaren. Om detta inte är
praktiskt möjligt bör någon form av ekonomisk ersättning utgå för de
kvinnor som behöver avbryta sitt arbete på grund av risk för att fostret
skadas. Styrelsen tillstyrker den utredning som behövs för att ge underlag för
lagstiftningsåtgärder i dessa hänseenden.

Beträffande arbetsmiljön som sådan inrymmer arbetsmiljölagen enligt
styrelsens mening tillräckliga möjligheter att vid behov ingripa mot farliga
arbetsmiljöer. Detta gäller även i sådana fall där eventuella risker endast har
avseende på foster. I detta avseende anser styrelsen därför att det inte finns
behov av någon närmare utredning.

När det gäller behovet av lagstiftning till skydd för foster bedömer Svea
hovrätt de frågor som särskilt berörs i motionerna - bl. a. hälsoriskerna för
fostret till följd av att modern missbrukar alkohol eller narkotika eller
arbetar i skadlig miljö samt problemen kring diagnos och behandling av
foster - som utomordentligt viktiga. Hovrätten tillstyrker att frågorna blir
föremål för utredning i lämpligt sammanhang. Huruvida syftet med en sådan
utredning bör vara att genom generella lagregler åstadkomma rättsskydd för
fostret grundat på föreställning om ”mänskliga rättigheter” eller liknande
förefaller emellertid hovrätten tveksamt. Att t. ex. i regeringsformen införa
regler av innebörd att foster tillerkänns rätt till liv samt skydd mot påtvingat
kroppsligt ingrepp skulle få konsekvenser som torde vara svåra att
överblicka. Med hänsyn bl. a. till rådande uppfattningar i abortfrågan kan i
vart fall någon allmän uppslutning kring en sådan reform inte förväntas. Det
kan därför enligt hovrätten vara lämpligare att utredningsarbetet tar sikte på
att finna konkreta lösningar på de skilda problem kring fostrets ställning som
motionerna ger exempel på.

Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet anser att de skäl för
utredning av frågan om rättsskydd för ofödda som framförs i de olika
motionerna är värda beaktande och tillstyrker därför yrkandena om
utredning.

Utredningen om barnens rätt framhåller att de olika problemställningar
som tas upp i motionerna visar att det finns åtskilliga frågor kring fostrets
rätt, vilka till stor del är av mycket komplicerad beskaffenhet. Enligt
utredningen är det angeläget att frågor kring den oföddes rättsliga ställning

SoU 1981/82:14

utreds. I detta sammanhang pekar utredningen på vikten av att de rättsliga
frågorna kring artificiell insemination blir lösta, eftersom dessa har samband
med fostrets rättsliga status.

Utredningert anför vidare att den enligt sina direktiv skall utreda i vilka fall
och på vilka sätt barns intressen och behov bör tillgodoses bättre än f. n.
genom föreskrifter som - huvudsakligen inom ramen för lagstiftningen i
övrigt - särskilt tar sikte på barnens rätt. Utredningen anser sig inte ha i
uppdrag att utreda frågor som rör fostrets eller den oföddes rättigheter. Om
utredningen skall överväga frågor om den oföddes ställning och rättigheter,
måste således tilläggsdirektiv utfärdas. Utredningen är positivt inställd till att
utreda sådana frågor men anser att ett eventuellt utredningsuppdrag inte bör
omfatta spörsmål som rör rätten till abort och inte heller frågan om rättsligt
skydd för foster, vilkas mödrar arbetar i miljöer där risken för fosterskador är
speciellt stor.

1980 års abortkommitté redovisar i sitt yttrande de problemställningar som
aktualiserats genom motionerna. Kommittén påpekar beträffande rätten till
diagnos och behandling av sjukdom under fosterstadiet att det endast
teoretiskt kan tänkas uppkomma intressekonflikter mellan kvinnan och
fostret. Tänkbart är emellertid enligt kommittén att kvinnan i undantagsfall
av någon anledning - t. ex. en fatalistisk inställning - motsätter sig en
behandling som kan förebygga sjukdomsutveckling hos det väntade barnet. I
fråga om skydd för foster mot kvinnans missbruk under graviditeten pekas på
socialberedningens arbete och framhålls risken för att eventuella möjligheter
till ingripanden mot en gravid kvinna kan leda till att hon väljer abort.
Kommittén anför vidare att de juridiska frågorna kring barn som avlats
genom artificiell insemination torde kunna lösas genom lagstiftning om
barnets rätt. När det gäller arbetsmiljöriskerna pekar kommittén på att
kunskapsunderlaget är mycket begränsat. Kommittén framhåller också de
särskilda problem som är förknippade med att risken för fosterskador på
grund av kvinnans arbetsmiljö kan uppkomma redan i ett så tidigt stadium av
graviditeten att denna ännu ej kan diagnostiseras. Sammanfattningsvis anser
kommittén i likhet med motionärerna att det är befogat att utreda fostrets
rätt i nämnda avseenden.

Socialberedningen framhåller att det för ett slutligt ställningstagande till
behovet av en sådan utredning som förespråkas i motionerna - vare sig den
ges en generell inriktning eller begränsas till vissa lagstiftningsområden -behövs en närmare analys av problemets natur och av i vad mån en eventuell
lagstiftning till skydd för foster kan innebära några fördelar jämfört med
nuvarande förhållanden. Socialberedningen pekar på några av de frågor som
därvid aktualiseras.

Att den svenska vårdlagstiftningen - bortsett från abortlagen - inte
innehåller några lagregler, som direkt tar sikte på att avväga fostrets
intressen mot kvinnans eller ge det en självständig rättsställning i förhållande

SoU 1981/82:14

till henne, torde enligt beredningen sammanhänga med att man i allmänhet
kan utgå från att kvinnan och fostret har ett gemensamt behov av skydd och
att således deras intressen sammanfaller. Med ett sådant synsätt innebär det
inga nackdelar att olika lagregler utformas så att de endast avser kvinnan. Att
kvinnan är gravid medför endast att skyddsintresset blir starkare än när det
gäller en inte havande kvinna, såsom vid hotande yttre miljöpåverkan. Detta
skulle, fortsätter beredningen, kunna motivera att man t. ex. i arbetsmiljölagstiftningen
tog särskild hänsyn till om en kvinna var gravid, varvid det
ofödda barnet indirekt skulle tillförsäkras ett starkare skydd.

Enligt socialberedningens uppfattning torde det vara möjligt att i de allra
flesta fall tillgodose det ofödda barnets behov av skydd genom regler som
värnar om den gravida kvinnan och därmed även hennes barn. Att utforma
lagregler som uttryckligen avser det ofödda barnet fyller ingen självständig
funktion, anser beredningen. Det är först om man ifrågasätter i vad mån
barnets behov av skydd verkligen kan tillgodoses genom lagregler till skydd
för modern som man kan ha anledning att överväga om den nuvarande
lagtekniska lösningen är i alla avseenden lämplig.

Motionsyrkandena bygger enligt beredningen på antagandet att modern
och det ofödda barnet i vissa fall kan ha skilda intressen och att en
lagreglering som endast avser modern kan få till följd att barnets intresse blir
otillräckligt beaktat i sådana situationer. Som exempel på tänkbara
konfliktsituationer nämner beredningen fall då modern bör underkasta sig
viss medicinsk behandling som är påkallad av fostrets hälsotillstånd och då
modern av hänsyn till det väntade barnets hälsa bör minska eller upphöra
med sitt alkoholintag, trots att konsumtionen inte innebär några mera
påtagliga risker för hennes egen del.

Beredningen ifrågasätter om det i sådana fall föreligger intressekonflikter i
vanlig mening. För en gravid kvinna torde det nämligen vara ett mycket
starkt intresse att få ett friskt och icke missbildat barn. Man kan därför utgå
från att praktiskt taget alla gravida kvinnor är villiga att medverka till vård
eller behandling som behövs av hänsyn till barnet eller att avhålla sig från
sådant som uppenbarligen allvarligt hotar barnets hälsa. Undantag härifrån
kan enligt socialberedningens uppfattning närmast komma i fråga i fall när
kvinnan är psykiskt oförmögen att inse konsekvenserna av sitt handlande
eller att genomföra de åtgärder som krävs av henne. Orsak härtill kan vara
psykisk sjukdom eller utvecklingsstörning eller att hon är beroende av
alkohol eller narkotika eller av annan anledning befinner sig i en svår
situation.

Enligt beredningen är det självfallet önskvärt att olika lagregler utformas
så att de även i sådana situationer som nämnts tillåter ett hänsynstagande till
fostrets hälsa. Även från kvinnans synpunkt torde det vara angeläget att
skydda fostret när hon själv tillfälligtvis är ur stånd att göra detta.
Socialberedningen vill således inte se ens dessa fall som en verklig

SoU 1981/82:14

intressekonflikt mellan mor och barn. 1 det längre perspektivet sammanfaller
moderns och barnets intressen även här.

Med de angivna utgångspunkterna anser beredningen att det knappast
finns anledning att överväga allmänna regler som skulle ha till syfte att
skydda fostrets intressen i förhållande till kvinnan. Det kan däremot på vissa
områden finnas anledning att undersöka behovet av regler som kan hindra
modern att till följd av psykisk påverkan eller förvirring fatta för fostret
skadliga beslut som hon, om hon var i psykisk balans, skulle ta avstånd från
och senare skulle komma att djupt beklaga. En kartläggning av dessa
situationer är därför önskvärd. En sådan kartläggning eller probleminventering
kan enligt beredningen ge underlag för en fortsatt mera konstruktiv
diskussion av hur frågorna skall kunna lösas.

Beträffande arbetsmiljöområdet har beredningen svårt att tänka sig att det
skulle kunna uppstå ens tillfälliga intressemotsättningar mellan en gravid
kvinna och hennes väntade barn. Utgångspunkten här bör vara att ett ämne
som kan misstänkas ha fosterskadande effekt bör elimineras ur arbetsmiljön.
Om detta inte är möjligt bör en gravid kvinna erbjudas omplacering för att
skydda fostret från det farliga ämnet. En sista utväg är att bevilja kvinnan
ledighet med ekonomisk ersättning enligt de särskilda reglerna om havandeskapspenning.
Enligt beredningen utesluter det sagda emellertid inte att
arbetsmiljölagen kompletteras så att skyddsbehovet för såväl den gravida
kvinnan som fostret kommer till mera tydligt uttryck. Arbetarskyddsstyrelsen
skulle därigenom få ökade möjligheter att vid meddelandet av olika
föreskrifter ta särskild hänsyn till de risker för fosterskador som eventuellt
kan föreligga vid vissa slag av arbete. En sådan lagändring påkallar knappast
någon mera omfattande utredning. Beredningen framhåller också att det
givetvis behövs fortsatt forskning i fråga om vilka faktorer i arbetsmiljön som
kan tänkas ha betydelse för uppkomsten av fosterskador.

LO framhåller beträffande frågan om arbetsmiljön som riskfaktor för
fostret att åtgärder i första hand måste vidtas mot den skadliga arbetsmiljön.
Ambitionen i miljöföreskrifterna bör inte sättas så lågt att de behöver
kompletteras med könsdiskriminerande åtgärder. På arbetsställen där
arbetsmiljön orsakar risker vid graviditet eller för fostrets utveckling under
graviditet skall miljön saneras.

Miljöarbetet bör således enligt LO ges högsta prioritet. Intill dess att
miljöförhållandena generellt ändrats så att de svarar mot kraven finns behov
av ett skydd för gravida kvinnor så utformat att de i första hand tillförsäkras
en omplacering till en säker miljö. För de fall omplacering inte är möjlig bör
sådana regler iaföras i socialförsäkringssystemet att kvinnan kan vara borta
från sitt arbete utan inkomstförlust.

LO hänvisar i sammanhanget till sin framställning till arbetsmarknadsministern
år 1980 (se ovan s. 15 och 16).

LO instämmer således i sak i vad som anförs i motion 937 rörande behovet

SoU 1981/82:14

av åtgärder mot risken för fosterskador på grund av dålig arbetsmiljö.
Spörsmålet bör emellertid i första hand utredas som en arbetsmiljöfråga och i
andra hand som en socialförsäkringsfråga. Övervägandena bör inte kopplas
till en allmän utredning om ofödda barns rättsliga ställning.

Vad härefter gäller den mer allmänna frågan om en utredning av ofödda
barns rättsliga ställning m. m. anser LO att bakom kraven skymtar tydligt
reaktionära tongångar som går ut på att begränsa kvinnornas rätt till abort
samt att skapa möjligheter till tvångsåtgärder mot gravida kvinnor med
missbruksproblem. Den senare frågan utreds redan av socialberedningen,
varför någon ytterligare utredning inte behövs. Med hänvisning till vad som
anförts avstyrker LO förslaget om en särskild utredning av ofödda barns
rättsliga status.

Även TCO understryker att man givetvis i första hand skall försöka
eliminera sådana faktorer i arbetsmiljön som kan leda till fosterskador.
Förutom forskning på området krävs enligt TCO att man tillvaratar de
forskningsresultat som finns och åtgärdar miljöerna. Vidare framhåller TCO
att risker även kan föreligga för män och icke gravida kvinnor att vistas i
sådana miljöer som kan leda till fosterskador.

TCO tillstyrker förslaget i motion 937, men påpekar samtidigt att det i
första hand måste sättas in resurser för att eliminera dåliga arbetsmiljöer.

Sveriges läkarförbund, till vars yttrande SACO/SR hänvisar, framhåller att
frågan om fostrets rättsliga ställning f. n. diskuteras bl. a. av den expert- och
arbetsgrupp inom socialstyrelsen som tillsatts för en utredning rörande
fosterdiagnostik i Sverige. Resultatet av arbetet bör lämpligen avvaktas
innan ställning tas till frågan om eventuellt behov av ytterligare utredning.

Svenska läkaresällskapet erinrar om att Läkaresällskapet i sitt yttrande
över 1965 års abortkommittés betänkande framhöll att ett foster har eget liv
och att det som blivande människa bör ges rättsskydd. Sällskapet har inte
funnit anledning att frångå denna grundinställning. Tvärtom har utvecklingen
visat att detta betraktelsesätt är det enda bärkraftiga. Från medicinsk
synpunkt kan det numera knappast enligt Läkaresällskapet anses föreligga
någon större skillnad mellan fostrets och den föddes belägenhet. Fostret
angrips liksom den födde av sjukdomar och skador, som i vissa fall kan
förebyggas, diagnosticeras och eventuellt behandlas. Ansvarsfördelningen,
när det gäller fostret, är dock oklar.

Läkaresällskapet anser att det i de allra flesta fall inte föreligger några
problem när det väntade barnet är välkommet. Föräldrarna ställer upp för att
deras barn alltifrån början skall utvecklas under goda betingelser. Men
förhållandena kan vara sådana att det blivande barnet utsätts för otillbörliga
risker, förorsakade av virusinfektion, strålning, gifter av olika slag,
läkemedel, olämpliga arbetsförhållanden för modern och annat. Föräldrar
och samhälle måste anses ha ansvar för att sådana risker i görligaste mån

SoU 1981/82:14

elimineras. Läkaresällskapet ställer sig därför positivt till förslaget att
strävanden i denna riktning förankras i en eventuell kommande lagstiftning.

Vidare framhålls att socialvården och sjukvården har ett betydande ansvar
för att gravida kvinnor med missbruksproblem uppspåras och erbjuds
behandling. I de flesta fall torde erforderlig behandling kunna genomföras på
frivillig grund om tillräckliga resurser ställs till förfogande. Ett särskilt
problem erbjuder enligt Läkaresällskapet kvinnor som önskar barn, men
som inte kan avhålla sig från ett levnadssätt som menligt inverkar på fostrets
utveckling. I sådana fall anser Läkaresällskapet att den etiska situationen är
klar. Det väntade barnets rätt till skydd måste så långt möjligt tillgodoses.
Det är inte godtagbart att tillskriva modern rätt till en livsföring som
äventyrar barnets hälsa. En eventuell lagstiftning på området måste innebära
en noggrann intresseavvägning mellan kvinnan och fostret.

Läkaresällskapet tillstyrker att de berörda frågorna blir föremål för en
särskild utredning.

Läkaresällskapet kan däremot inte tillstyrka yrkandet i motion 1638 om
utredning ”med anledning av den moderna fosterdiagnostiken och de nya
möjligheter den ger” och hänvisar till det pågående arbetet inom socialstyrelsen
rörande fosterdiagnostik.

Svenska barnläkarföreningen framhåller att den snabba utvecklingen på
fosterdiagnostikens område, omfattande bl. a. generella och specifika
förebyggande åtgärder samt abort av sjuka foster, har lett till att fostrets
situation alltmer kommit i blickpunkten. Många viktiga etiska och psykologiska
frågor har därmed aktualiserats. Prenataldiagnostik har enligt föreningen
blivit ett viktigt teknologiskt hjälpmedel. Dess syfte är att ge
föräldrarna underlag för ett ställningstagande till frågan om en aktuell
graviditet skall avbrytas eller ej samt att förhindra att friska foster aborteras
därför att en viss sjukdom hos fostret inte kunnat uteslutas. Mycket av den
prenataldiagnostik som bedrivs är att betrakta som kvalificerat medicinskt
utvecklingsarbete, i vissa fall som forskning. I detta senare fall, fortsätter
föreningen, torde granskning av projektet i forskningsetiska kommittén vara
helt tillfredsställande. När det gäller sådan prenataldiagnostik som bedrivs
som utvecklingsarbete resp. rutinmässig sjukvård är föreningen inte benägen
att tillstyrka yrkandet i motion 1638 om särskilda åtgärder.

Föreningen framhåller vidare att under senare år flera larmrapporter
kommit om samband mellan vissa arbetsmiljöer och ökad risk för låg
födelsevikt, missbildningar och andra fosterskador hos det väntade barnet.
Vissa - sannolikt de flesta - av dessa larm har enligt föreningen vid närmare
analys visat sig vara ogrundade. I fråga om arbetsmiljöer som innebär en reell
risk för fosterskador anser föreningen att man i första hand bör eliminera de
fosterskadande faktorerna. Behovet av ett lagligt reglerat skydd för det
väntade barnet mot risker i kvinnans arbetmiljö bör enligt föreningen bli
föremål för utredning.

SoU 1981/82:14

Beträffande fosterskador på grund av kvinnans missbruk av alkohol m. m.
påpekar föreningen att det ofta är en rad samverkande faktorer som kan
bidra till skadorna i dessa fall såsom bristande nutrition, otillräcklig
medicinsk övervakning av den gravida kvinnan, infektioner m. m. Det är
uppenbart att socialvården och sjukvården har ett betydande ansvar för att
uppspåra gravida kvinnor med missbruksproblem och erbjuda dessa kvinnor
behandling. Ökade resurser behövs dock för dessa insatser. Det är
föreningens uppfattning att nödvändiga åtgärder beträffande kvinnan i de
flesta fall kan ske på frivillig grund. För ett mindre antal kvinnor torde det
dock vara nödvändigt med en lagstiftning som möjliggör att en gravid kvinna
kan vårdas utan samtycke. I en sådan lagstiftning bör det ofödda barnets rätt
ges en större tyngd än den gravida kvinnans valfrihet. Föreningen tillstyrker
således att behovet av en lagstiftning för de ofödda barn vars mödrar
missbrukar alkohol och narkotika utreds.

Svenska ekumeniska nämnden framhåller att ett rättsligt skydd för foster är
särskilt påkallat i de fall som berörs i motionerna, nämligen då kvinnans
arbetsmiljö innehåller riskfaktorer, då kvinnan missbrukar alkohol och
narkotika samt då det till följd av medicinska landvinningar är möjligt att
behandla sjukdomstillstånd hos fostret. När det gäller arbetsmiljöriskerna
skulle ett skydd för fostret tjäna bl. a. syftet att berättiga kvinnan till en
annan arbetsmiljö av hänsyn till fostret. Beträffande gravida kvinnor med
missbruksproblem anser nämnden det motiverat att samhället får underlag
för åtgärder som syftar till att skydda fostrets hälsa. Omsorgen om fostrets
hälsa utgör också skäl för att fostret får en självständig rätt till behandling
oberoende av kvinnans samtycke och för att läkare rättsligen förpliktas att
pröva terapeutiska åtgärder. Nämnden tillstyrker således att en utredning
om fostrets rättsliga status sker. Avslutningsvis framhåller nämnden att en
sådan utredning inte torde vara möjlig om inte därvid också abortlagen
förutsättningslöst prövas.

Sveriges medicinsk-juridiska förening anser att fosterdiagnostiken - och i
dess förlängning möjligheten att behandla ett foster - gör det angeläget att
överväganden sker beträffande vilket rättsskydd i olika hänseenden ett foster
bör ges och på vad sätt detta skydd skall förverkligas.

Enligt föreningen behöver åtgärder - bl. a. genom lagstiftning - vidtas för
att skydda missbrukande kvinnors foster. Även verksamheten med artificiell
insemination och de framväxande möjligheterna till mer avancerade
tillvägagångssätt i fråga om befruktning och fosterutveckling påkallar
överväganden och ställningstaganden.

Föreningen pekar på att lagstiftningen - sånär som för sena aborter- är så
konstruerad att ett fosters intresse praktiskt taget enbart får tillvaratas av
modern. Det kan i en del frågor övervägas om sociala organ skall ges ökade
möjligheter att mer direkt kunna ingripa till fostrets hjälp. I flera hänseenden
bör, enligt föreningens mening, undersökas om inte fostret bör kunna få en

SoU 1981/82:14

självständig företrädare, någon form av godmanskap.

Föreningen tillstyrker att en utredning begärs syftande till lagstiftning och
andra åtgärder till skydd för ofödda.

Utskottet

Inledning

1 betänkandet behandlas sju motioner vari tas upp frågor om ändring av
abortlagen, om utformningen av abortrådgivningen samt om lagstiftning till
skydd för ofödda.

Som en allmän bakgrund till motionsyrkandena vill utskottet anföra
följande. Den 1 januari 1975 ersattes 1938 ars lag om avbrytande av
havandeskap av abortlagen (1974:595). Samtidigt upphörde brottsbalkens
bestämmelser om fosterfördrivning att gälla. Den äldre lagstiftningen
innebar att abort i princip var förbjuden men att havandeskap fick avbrytas
om vissa särskilt angivna indikationer förelåg.

Enligt 1974 års abortlag avgörs frågan om abort före utgången av 12:e
havandeskapsveckan av kvinnan själv. I lon får vägras abort endast om
åtgärden skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Denna
förutsättning prövas av en läkare. För abort efter 12:e men före utgången av
18:e veckan fordras i regel, utöver vad som gäller vid tidigare abort, att det
företas en särskild kuratorsutredning. Om kvinnan inte medges abort, är
läkaren skyldig att omedelbart hänskjuta frågan till socialstyrelsen för
förnyad prövning. Efter 18:e havandeskapsveckan får abort företas bara i
undantagsfall. För abort krävs då socialstyrelsens tillstånd, som får lämnas
endast om det föreligger synnerliga skäl för åtgärden. Kan det antas att
fostret är livsdugligt, får tillstånd lämnas endast om havandeskapet pa grund
av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan medför allvarlig fara för hennes liv
eller hälsa.

Under den tid abortlagen varit i kraft har i olika sammanhang kritik
framförts mot lagen. Debatten har också rört den rådgivning som skall
lämnas abortsökande kvinnor.

Efter en framställning fran riksdagen (SoU 1979/80:10) tillkallades 1980
års abortkommitté för att göra en utvärdering av abortlagen. Kommittén
skall i första hand ge en mera djupgående bild av hur abortlagen kommit att
praktiskt tillämpas och kartlägga såväl positiva som negativa effekter av den
nya lagstiftningen. Vidare skall bl. a. utformningen av abortrådgivningen
kartläggas av kommittén. Kommittén skall försöka lägga fram konkreta
förslag om abortrådgivningens utformning och innehåll och om abortförebvggande
åtgärder i syfte att minska abortfrekvensen här i landet.
Kommitténs arbete skall bedrivas med utgångspunkt i den huvudprincip som
abortlagen bygger på, nämligen kvinnans rätt att inom vissa gränser själv
bestämma om hon vill fullfölja en graviditet. Enligt direktiven skall också de
tidsfrister som reglerar abortförfarandet gälla i fortsättningen.

SoU 1981/82:14

I debatten om abortlagen har huvudprincipen om kvinnans bestämmanderätt
satts i fråga. Det har gjorts gällande att den avvägning mellan kvinnans
och fostrets intressen som gjorts i abortlagen medfört att fostret numera
saknar rättsligt skydd. I linje härmed har framförts den åsikten att ett lagfäst
skydd för foster inte kan genomföras utan en ändring av grundprincipen i
abortlagen om kvinnans beslutanderätt. Enligt utskottets mening kan det
riktiga i sådana tankegångar ifrågasättas från principiella utgångspunkter.
Abortlagen reglerar endast förfarandet då en kvinna vill avbryta sitt
havandeskap. Avvägningen av kvinnans och fostrets intressen i en abortsituation
har som ovan berörts lett till att kvinnan fått rätt att ensam bestämma
om havandeskapet skall avbrytas fram till utgången av 18:e havandeskapsveckan
och att under tiden därefter livsdugliga foster givits ett lagfäst skydd
mot abortingrepp i andra fall än då kvinnans liv eller hälsa är i allvarlig fara.
Enligt utskottets mening torde abortlagen inte kunna anses ge uttryck för
någon mer allmän princip i fråga om vilken hänsyn som skall tas till kvinnan
och fostret i olika sammanhang. Inte heller den äldre lagstiftningen på
området synes ha innefattat något mera allmängiltigt ställningstagande till
frågan om rättsligt skydd för det väntade barnet. Det förhållandet att
kvinnan givits en viss beslutanderätt beträffande avbrytande av havandeskapet
behöver med andra ord inte innebära att samhället i andra avseenden
skulle låta fostrets intressen stå tillbaka för kvinnans valfrihet, t. ex.
acceptera att kvinnan missbrukar alkohol till skada för det väntade barnet.
Med detta synsätt föreligger det inte - som gjorts gällande i debatten - något
direkt samband mellan utformningen av abortlagen och frågan om det
väntade barnets rättsskydd. Abortlagen utesluter således inte att på andra
områden införs lagregler beträffande rättsskydd för ofödda som bygger på en
annorlunda intresseavvägning. En annan sak är att det från etiska
utgångspunkter kan te sig otillfredsställande att hänsynen till oföddas
intressen skall skifta från område till område.

I det följande kommer utskottet att i skilda avsnitt behandla de frågor som
aktualiserats genom motionerna.

Abortlagen

I motion 1980/81:376 av Mårten Werner (m) och Gunnar Oskarson (m)
yrkas (yrkande 1) att riksdagen hos regeringen skall begära att 1980 års
abortkommitté får tilläggsdirektiv som innebär full frihet för kommittén att
om så erfordras föreslå ändringar i gällande abortlagstiftning. Motionärerna
anser att abortkommittén förutsättningslöst bör försöka finna orsakerna till
den höga abortfrekvensen och därvid även beakta de effekter principen i
abortlagen kan ge.

En mer långtgående översyn av abortlagen begärs i motion 1980/81:538 av
Allan Åkerlind (m) och Tore Nilsson (m). Motionärerna yrkar att en

SoU 1981/82:14

utredning skall tillsättas med uppgift att snabbt arbeta fram förslag till en ny
lagstiftning som tar hänsyn till barnets rätt till liv. Enligt motionärerna bör
utgångspunkten för lagstiftningen vara att alla barn skall skyddas från den
tidpunkt då man känner till dess existens samt att skyddet skall kunna brytas
endast då särskilda skäl föreligger.

Sedan abortlagen kom till har motioner med samma syfte som motion
1980/81:538 upprepade gånger prövats, senast våren 1980 (SoU 1979/80:37).
och därvid avslagits av riksdagen. I linje härmed har i direktiven till
abortkommittén slagits fast att utredningsarbetet skall bedrivas med
utgångspunkt i principen om kvinnans beslutanderätt. Även tidsfristerna
som reglerar förfarandet skall enligt direktiven gälla fortsättningsvis. Enligt
utskottets mening saknas anledning att nu frångå dessa ställningstaganden.
Utskottet avstyrker därför bifall till motion 1980/81:538.

Vad härefter gäller yrkandet i motion 1980/81:376 vill utskottet erinra om
att abortkommittén i första hand bl. a. skall kartlägga negativa och positiva
effekter av abortlagen. Kommittén skall vidare analysera abortutvecklingen
och de regionala, arbetsmarknadsmässiga och åldersmässiga variationerna i
abortfrekvensen. Med utgångspunkt i analysen skall kommittén, som
inledningsvis berörts, söka lägga fram förslag om abortförebyggande
åtgärder i syfte att minska abortfrekvensen i landet.

Enligt utskottets mening ligger det sålunda inom ramen för det uppdrag
som lämnats abortkommittén att klarlägga orsakerna till abortfrekvensen.
Kommittén torde vidare vara oförhindrad att - under beaktande av att
abortlagens huvudregler om bestämmanderätten för kvinnan och om
tidsfristerna skall fortsätta gälla - föreslå de lagändringar som kan finnas
befogade. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motion 1980/81:376 i
förevarande del är därför inte erforderlig.

Abortrådgivning

I motion 1980/81:722 av Mårten Werner m. fl. (m) yrkas att regeringen
skall förelägga riksdagen förslag syftande till obligatorisk information till
abortsökande beträffande bl. a. samhällets möjligheter att stödja dem som
väljer att föda sitt barn. Också i motion 1980/81:931 av Siri Häggmark m. fl.
(m, c, fp) framställs önskemål om att i abortrådgivningen skall inrymmas
information rörande samhällets stödåtgärder. Motionärerna yrkar att
abortkommittén genom tilläggsdirektiv skall få i uppdrag att utreda
förutsättningen för en inriktning av abortrådgivningen i enlighet med vad
som anförs i motionen.

En av abortkommitténs viktigaste uppgifter är enligt utskottets mening att
utvärdera abortrådgivningen och att därvid särskilt undersöka om den
information som ges beträffande samhällets stödåtgärder är tillfredsställande
utformad. Kommittén skall vidare söka framlägga konkreta förslag om
abortrådgivningens utformning.

SoU 1981/82:14

På grund av det anförda påkallar motionerna 1980/81:722 och 1980/81:931
inte någon åtgärd från riksdagens sida.

Skydd för ofödda

Fosterskador kan i princip uppkomma på två olika sätt. De blivande
föräldrarna eller den ene av dem kan ha fått nedärvbara förändringar i
arvsmassan, förorsakade av ärvda faktorer eller av yttre påverkan, t. ex.
joniserande strålning. En sådan mutation av en könscell hos mannen eller
kvinnan kan leda till uppkomsten av en fosterskada. Under förloppet av en
graviditet kan vidare en mängd olika yttre faktorer förorsaka att det väntade
barnet utvecklas ogynnsamt eller skadas. Missbildningar och tillväxtrubbningar
hos fostret kan sålunda uppstå som en föl jd av att kvinnan utsätts för
bl. a. strålning, infektioner, läkemedel och andra kemikalier eller att hon
missbrukar alkohol och narkotika. Riskerna för sådana skador kan i vissa fall
uppkomma redan i ett så tidigt stadium att graviditeten ännu ej kunnat
konstateras.

Genom utvecklingen av fosterdiagnostiken har det blivit möjligt att
upptäcka missbildningar och vissa sjukdomstillstånd hos fostret inne i
livmodern. Några av de sjukdomstillstånd och rubbningar som kan drabba
det väntade barnet kan numera också behandlas under graviditeten.

Som tidigare redovisats innehåller abortlagen ett lagfäst skydd för
livsdugliga foster. I övrigt saknas lagbestämmelser som innebär en avvägning
mellan kvinnans och det väntade barnets intressen eller som eljest direkt
syftar till att ge foster en särskilt skyddad ställning. När det gäller hälsorisker
på grund av sjukdomar, miljöfaktorer, alkohol- och narkotikamissbruk,
m. m. är lagstiftningen liksom på andra områden inriktad endast på födda
och levande människor. Som regel görs det härvidlag inte någon skillnad
mellan könen och inte heller tillmäts det förhållandet att en kvinna är gravid
någon särskild betydelse. Detta innebär att ingripanden till förebyggande av
hälsorisker för ett väntat barn i allmänhet kan ske endast i den mån också
kvinnans hälsa är i fara. dvs. i fall då kvinnans och det väntade barnets
intressen sammanfaller.

En särställning intar i viss mån arbetsmiljölagen (1977:610) och lagen
(1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn. Enligt arbetsmiljölagen
gäller bl. a. att, om visst slag av arbete medför särskilda risker för vissa
grupper av arbetstagare, arbetarskyddsstvrelsen kan meddela förbud mot att
arbete utförs av arbetstagare som tillhör sådan grupp eller föreskriva
särskilda villkor för sådana fall. Av uttalanden under förarbetena (se ovan s.
boch 7) framgår att bemyndigandet tillkommit för att bl. a. behovet av skydd
mot risker för havande kvinnor och deras väntade barn skall kunna
tillgodoses. Föräldraledighetslagen ger en gravid kvinna, som på grund av
havandeskapet inte kan utföra fysiskt påfrestande arbete, rätt till omplacering
under de sista sextio dagarna före den beräknade nedkomsten. Kan hon

SoU 1981/82:14

inte omplaceras har hon enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring rätt till
ledighet med s. k. havandeskapspenning.

I motionerna 1980/81:376 av Mårten Werner (m) och Gunnar Oskarson
(m), 1980/81:930 av Siri Häggmark (m). 1980/81:937 av Catarina Rönnung
m. fl. (s) och 1980/81:1638 av Sven Johansson (c) tas upp frågor om rättsligt
skydd för ett väntat barn i olika avseenden. Motion 1980/81:937 är begränsad
till arbetsmiljöområdet medan de tre övriga motionerna behandlar spörsmålen
från mera allmänna utgångspunkter, varvid dock vissa förslag om
konkreta åtgärder framförs. Motionärernas önskemål kan i huvudsak anses
beröra fyra problemområden. För det första bör det väntade barnet ges ett
skydd mot risker som är förknippade med kvinnans bruk av alkohol och
narkotika. För det andra bör barnet få ett självständigt skydd mot risker i
kvinnans arbetsmiljö. Vidare bör barnet ha en rätt till behandling, da
sjukdomstillstånd och rubbningar diagnostiseras under fosterstadiet. Slutligen
bör åtgärder vidtas till förhindrande av att fosterdiagnostiken utnyttjas
till ett urval av foster som är lämpliga att födas och mindre lämpliga foster. I
motion 1980/81:930 pekas också på att de juridiska frågor som har
anknytning till verksamheten med artificiell insemination är olösta.

De här aktuella yrkandena är följande.

Motionärerna i motion 1980/81:376 (yrkande 2) yrkar att frågan om
fostrets rättsliga ställning och skydd utreds. Yrkandet i motion 1980/81:930 är
att utredningen om barnens rätt genom tilläggsdirektiv skall få i uppdrag att
utreda det ofödda barnets rättsliga status. I motion 1980/81:937 begärs en
utredning om rättsligt skydd för ofödda barn, vilkas mödrar arbetar i för
fosterskador speciellt utsatta miljöer. Motionären i motion 1980/81:1638
yrkar att en utredning om fosters rättsskydd skall ske. Utredningsarbetet
skall syfta till att ge skydd för foster mot skadlig påverkan och säkra dess
miljörätt (yrkande 1). Utredningen skall vidare pröva behovet av särskilda
åtgärder och eventuell lagstiftning med anledning av dels den moderna
fosterdiagnostiken och de möjligheter den ger (yrkande 2), dels den
genetiska forskningens klarläggande av att kvinnan och fostret har individuella
strukturer och att fostret därför behöver ett eget rättsskydd (yrkande
3). Utredningen skall också pröva huruvida den blivande fadern bör dela
ansvarsbördan för det väntade barnet med kvinnan och inrymmas i
rättsskyddet (yrkande 4).

Enligt utskottets mening får önskemålen i motionerna främst ses mot
bakgrund av att man i ökande utsträckning blivit medveten om riskerna för
att barn skall födas med allvarliga sjukdomstillstånd eller skador. Utskottet
vill peka på bl. a. de rön som gjorts beträffande sambandet mellan
användningen av vissa läkemedel och fosterskador. Vidare kan nämnas
arbetsmiljöområdet, där riskerna för fosterskador på grund av kemisk
exponering av arbetstagarna alltmer kommit i blickpunkten. Att vissa
läkemedel, kemikalier m. m. konstaterats ha skadliga effekter på ett väntat
barn har lett till att manga människor i dag känner en stark oro för att också

SoU 1981/82:14

andra miljöfaktorer innebär risker för fosterskador.

I likhet med motionärerna anser utskottet det mycket angeläget att
åtgärder vidtas som förebygger att väntade barn skadas på grund av olika
yttre faktorer. Inte bara hänsynen till de enskilda människorna utan också
samhälleliga intressen talar för ökade insatser. Det sagda gäller också sådana
fosterskador som har sin orsak i att föräldrarnas arvsmassa påverkats. Hur
skador på det väntade barnet skall kunna förhindras är emellertid inte främst
att se som en lagstiftningsfråga. Våra kunskaper om sambandet mellan olika
faktorer och riskerna för fosterskador är ännu så länge begränsade. Inte
minst på arbetsmiljöområdet är läget oklart. Också när det gäller faktorer
som konstaterats vara skadliga för fostret, t. ex. alkoholmissbruk, är
kunskaperna bristfälliga. Sålunda saknas närmare kännedom om vid vilken
alkoholkonsumtion risken inträder. Enligt utskottets mening är en intensifiering
av forskningen en grundförutsättning för att fosterskador skall kunna
förhindras i största möjliga utsträckning. Utskottet anser därför att
forskningen beträffande fosterskadande faktorer bör ges hög prioritet.

När det gäller att förebygga risker för fosterskador vill utskottet också
peka på betydelsen av att blivande föräldrar har insikt om vilka faktorer som
kan innebära faror för det väntade barnet. Det helt övervägande antalet
föräldrar torde vara beredda att ändra sin livsföring och göra andra insatser
för att skydda det väntade barnet. En saklig information till föräldrarna om
sambandet mellan olika faktorer och riskerna för fosterskador är därför ett
effektivt medel att förebygga skadeverkningar. För spridande av sådan
information utgör mödrahälsovården en betydelsefull resurs. Det är också
viktigt att man vid föräldrautbildningen särskilt uppmärksammar de risker
som är förknippade exempelvis med missbruk av alkohol under graviditet.
Utskottet vill även understryka betydelsen av att den personal bl. a. inom
mödrahälsovården som kommer i kontakt med blivande föräldrar får
erforderlig utbildning på området.

1 anslutning till det anförda vill utskottet peka pä det förhållandet att
riskerna för fosterskador kan uppstå under ett så tidigt skede av graviditeten
att denna ännu inte kan konstateras. I praktiken medför detta förhållande att
åtgärder till förebyggande av fosterskador inte kan begränsas till gruppen
blivande föräldrar om åtgärderna skall få avsedd effekt. Enligt utskottets
mening är det därför angeläget att kunskaper om riskerna för fosterskador
mera allmänt sprids i samhället. Skolan har här en viktig uppgift att fylla.

Vad härefter angår frågan om lagstiftning i syfte att ge ofödda en
självständig rättsställning vill utskottet erinra om vad utskottet inledningsvis
uttalat om sambandet mellan detta spörsmål och abortlagen. I konsekvens
med dessa uttalanden anser utskottet att det inte kan komma i fråga att införa
lagregler av övergripande natur om oföddas ställning. I stället får man på
varje område för sig bedöma om och i vad mån särskilda regler erfordras till
skydd för ofödda. Vid bedömningen av huruvida en översyn av olika lagar är
påkallad av hänsyn till fostrets intressen måste enligt utskottets mening

SoU 1981/82:14

beaktas att en lagstiftning är förenad med åtskilliga problem av mycket
komplicerad beskaffenhet och kräver ett omfattande utredningsarbete. En
sådan översyn bör därför komma till stånd endast om det kan anses att
gällande ordning allmänt sett är otillfredsställande. Utskottet vill härvidlag
framhålla att det i många avseenden torde förhålla sig så att kvinnan och det
väntade barnet har samma behov av skydd mot skaderisker och att deras
intressen därför sammanfaller. I andra avseenden kan visserligen fostret ha
ett större behov av skydd än kvinnan men en intressegemenskap kan ändock
som regel anses föreligga. Som utskottet ovan framhållit torde nämligen det
helt övervägande antalet blivande föräldrar vara angelägna om att skydda det
väntade barnet. Frånvaron av intressekonflikter gör att det i allmänhet inte
innebär några nackdelar för fostret om lagreglerna på olika områden, såsom
f. n. är fallet, endast tar sikte på kvinnan. Att införa lagregler som ger det
ofödda barnet en självständig ställning skulle med andra ord inte medföra att
det väntade barnets intressen i det stora flertalet fall kan tillvaratas bättre än i
dag.

Det sagda utesluter emellertid inte att det i vissa avseenden kan vara
befogat att närmare överväga om regler bör införas som mera uttryckligen
syftar till att skydda det väntade barnet. Motionärerna har pekat på några
områden där sådana regler anses erforderliga. Beträffande de önskemål som
härvidlag framförts i motionerna vill utskottet framhålla följande.

Frågan om skydd för foster mot skaderisker på grund av kvinnans alkoholoch
narkotikamissbruk har - efter en framställning från riksdagen (SoU
1979/80:44) - behandlats av socialberedningen. I delbetänkandet (Ds S
1981:6) Åtgärder mot missbruk under graviditet avvisar beredningen tanken
på särskilda lagregler som skulle ge samhället möjligheter att av hänsyn till
det väntade barnet bereda en gravid kvinna med missbruksproblem vård
utan samtycke. Enligt beredningen kan den nödvändiga vården av gravida
kvinnor med omfattande missbruksproblem komma till stånd med stöd av
bl. a. den lag om vård av missbrukare i vissa fall som föreslagits av
beredningen i ett tidigare avlämnat betänkande (SOU 1981:7). Beredningen
anser att ökade insatser bör göras när det gäller information, utbildning och
forskning beträffande alkoholens risker för fostret. Betänkandet övervägs
f. n. inom socialdepartementet.

I proposition 1981/82:8 har - på grundval av socialberedningens förslag i
betänkandet SOU 1981:7-framlagts förslag till lag om vård av missbrukare i
vissa fall, m. m. Med anledning av propositionen har väckts bl. a. en motion
(1981/82:25) vari framförs önskemål om att vissa motivuttalanden beträffande
vård av gravida kvinnor med missbruksproblem skall göras vid riksdagsbehandlingen.

Med hänsyn till att frågan huruvida fostrets intressen påkallar särskilda
regler om vård av gravida missbrukare sålunda nyligen övervägts anser
utskottet att det på detta område f. n. inte finns anledning till ytterligare

SoU 1981/82:14

utredningsarbete. Frågan torde få en ytterligare belysning under den
remissbehandling av socialberedningens betänkande i ämnet som utskottet
förutsätter kommer till stånd. Inte heller finns det anledning att i förevarande
ärende närmare överväga huruvida vårdbehovet kan tillgodoses inom ramen
för den föreslagna lagen om vård av missbrukare i vissa fall. Detta spörsmål
kommer inom kort att behandlas av socialutskottet i betänkandet SoU
1981/82:22 över proposition 1981/82:8.

Socialberedningens ställningstagande beträffande vården av gravida
missbrukare grundas pä bl. a. uppfattningen att några intressekonflikter
mellan kvinnan och fostret sällan torde föreligga i missbruksfallen. Utskottet
delar denna uppfattning och vill framhålla att det inte heller finns några
egentliga intressemotsättningar i fall då kvinnan mera måttligt brukar
alkohol eller hon eljest har en sådan livsföring att det vid en graviditet kan
uppkomma risker för fosterskador. Än mer markant är enligt utskottets
mening frånvaron av intressekonflikter när det gäller behandling av
sjukdomstillstånd och rubbningar under fosterstadiet. Över huvud taget kan
man i de nu berörda fallen - som socialberedningen framhållit i sitt
remissyttrande över motionerna - utgå från att praktiskt taget alla gravida
kvinnor är villiga att medverka till vård eller behandling som behövs av
hänsyn till det väntade barnet eller att avhålla sig från sådant som
uppenbarligen hotar dess hälsa.

Även om förhållandena således i allmänhet är sådana att fostrets intressen
väl kan tillvaratas av kvinnan kan det dock - både i de av motionärerna
angivna fallen och i andra situationer - undantagsvis tänkas att kvinnan av
olika orsaker förbiser eller inte kan inse konsekvenserna av sitt handlande
eller vidta de åtgärder som behövs för att fostret inte skall skadas eller dess
intressen eljest inte skall åsidosättas. Som exempel på tänkbara sådana
orsaker har socialberedningen i sitt remissyttrande pekat pä att kvinnan är
psykiskt sjuk eller utvecklingsstörd eller att hon är beroende av alkohol eller
narkotika eller av annan anledning befinner sig i en tvångssituation. 1980 års
abortkommitté har i sitt remissyttrande framhållit att kvinnan på grund av
exempelvis en fatalistisk inställning kan motsätta sig en behandling av ett
väntat barn i sjukdomsförebvggande syfte. Andra orsaker kan också tänkas
till att kvinnan inte tar tillbörlig hänsyn till det väntade barnet. Enligt
utskottets mening kan det för fall. som nu berörts, finnas ett behov av regler
som ger det väntade barnet en särskilt skyddad ställning och förhindrar att
kvinnan fattar för fostret skadliga beslut eller på annat sätt åsidosätter dess
intressen. Närmare överväganden i frågan om införandet av sådana regler
bör emellertid göras först sedan en kartläggning skett av i vilka situationer
det kan finnas behov av regler till skydd för ofödda samt av de problem som
kan vara förknippade med en lagstiftning. Utskottet förordar att en sådan
kartläggning och analys kommer till stand. Därvid bör också den blivande
faderns roll uppmärksammas.

SoU 1981/82:14

Med anledning av vad som anförts i motion 1980/81:930 beträffande
verksamheten med artificiell insemination vill utskottet tillägga att frågan om
lagreglering av verksamheten aktualiserats i justitiedepartementet genom en
skrivelse år 1980 från Svenska läkaresällskapet. Enligt vad utskottet
inhämtat avser regeringen att inom kort utfärda direktiv för en närmare
utredning av de olika frågor som verksamheten aktualiserar.

På arbetsmiljöområdet torde det knappast ens undantagsvis föreligga några
intressekonflikter mellan kvinnan och hennes väntade barn. Vad frågan här
gäller är närmast arbetarskyddsverkets och andra myndigheters möjligheter
att ingripa mot faktorer i arbetsmiljön som inte är direkt farliga för
arbetstagarens hälsa utan endast innebär risk för fosterskador. En komplikation
i sammanhanget är att sådana risker kan föreligga redan innan
graviditeten kan konstateras. Ett annat spörsmål som härvidlag aktualiseras
är utrymmet för kvinnan att handla så att hon kan ta till vara det väntade
barnets intresse och därmed också sitt eget. Som framhållits av flera
remissinstanser måste utgångspunkten vara att ämnen som kan misstänkas
förorsaka fosterskador inte bör få förekomma i arbetsmiljön. Detta gäller
både sådana miljöfaktorer som direkt kan påverka fostret och sådana som
kan åstadkomma nedärvbara förändringar i arbetstagarens arvsmassa. Så
länge arbetsmiljön inte kan anses betryggande finns det anledning överväga
huruvida en gravid kvinna bör ha möjlighet till omplacering i förebyggande
syfte. I fall då en omplacering antingen inte är möjlig eller inte kan anses ge
tillräckligt skydd mot riskerna för fosterskada bör övervägas om inte kvinnan
bör ha rätt till ledighet med kompensation för inkomstförlusten.

Frågan om den gravida kvinnans rätt till omplacering på grund av riskerna
för fosterskada liksom hennes rätt att av förebyggande skäl få ledighet fran
arbetet med ersättning utreds f. n. av översynen (S 1980:08) av föräldraförsäkringen
m. m. Något initiativ från riksdagens sida i denna fråga är således
inte erforderligt. I fråga om förutsättningarna för myndigheterna att
åstadkomma ett tillfredsställande skydd mot fosterskador har arbetarskvddsstyrelsen
vid remissbehandlingen av motionerna uttalat att arbetsmiljölagen
enligt styrelsens mening inrymmer tillräckliga möjligheter att vid behov
ingripa mot farliga arbetsmiljöer, detta även i sådana fall där eventuella
risker enbart har avseende på foster. Utskottet vill understryka vikten av att
arbetarskyddsverket utnyttjar de möjligheter arbetsmiljölagen ger. Med
hänsyn till frågans betydelse anser utskottet att det närmare bör övervägas
om arbetsmiljölagen kan ändras sä att den klarare än f. n. ger uttryck för ett
hänsynstagande till fostrets intresse.

Vad slutligen angår den fråga om fosterdiagnostiken som tagits upp i
motion 1980/81:1638 och även berörts i motion 1980/81:376 vill utskottet
framhålla att detta spörsmål f. n. utreds inom socialstyrelsen. Arbetet syftar
till en närmare kartläggning och analys av fosterdiagnostikens problem,
möjligheter samt ställning inom hälso- och sjukvården. I avvaktan på
resultatet av arbetet bör enligt utskottets mening närmare överväganden

SoU 1981/82:14

anstå i frågan huruvida utvecklingen av fosterdiagnostiken påkallar några
särskilda åtgärder fran statsmakternas sida.

Utskottets ställningstaganden i de frågor som aktualiserats genom
motionerna innebär sammanfattningsvis följande. Yrkande 2 i motion
1980/81:1638 avstyrks med hänvisning till vad som anförts beträffande
fosterdiagnostiken. Utskottet förordar att en kartläggning kommer till stånd
beträffande fall då en gravid kvinna på grund av olika orsaker befinner sig i en
sådan situation att hon kan tänkas förbise eller inte inse riskerna för det
väntade barnet av att hon handlar eller underlåter att handla på visst sätt. De
problem som är förknippade med en lagstiftning till skydd för fostrets
intressen i sådana fall bör därvid analyseras. Vidare bör sådana ändringar i
arbetsmiljölagen övervägas som syftar till att lagen klarare än f. n. skall ge
uttryck åt det väntade barnets behov av skydd. Det ankommer på regeringen
att bestämma om det förordade kartläggningsarbetet och övervägandena
beträffande arbetsmiljölagen bör ske i ett sammanhang liksom eljest
formerna för arbetets bedrivande. Vad utskottet anfört med anledning av
motion 1980/81:376 yrkande 2. motionerna 1980/81:930 och 1980/81:937
samt motion 1980/81:1638 yrkandena 1 och 4 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna. Yrkande 3 i motion 1980/81:1638 avstyrks i den mån
det inte blivit tillgodosett genom vad utskottet anfört.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande en ny abortlag

att riksdagen avslår motion 1980/81:538,

2. beträffande tilläggsdirektiv till 1980 års abortkommitté
att riksdagen avslår motion 1980/81:376 yrkande 1,

3. beträffande abortrådgivningen

att riksdagen avslår motionerna 1980/81:722 och 1980/81:931.

4. beträffande skydd för ofödda

att riksdagen med anledning av motion 1980/81:376 yrkande 2,
motionerna 1980/81:930 och 1980/81:937 samt motion 1980/
81:1638 yrkandena 1 och 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om viss kartläggning och om ändring
av arbetsmiljölagen,

5. beträffande fosterdiagnostiken

att riksdagen avslår motion 1980/81:1638 yrkande 2,

6. beträffande den genetiska forskningen

att riksdagen avslår motion 1980/81:1638 yrkande 3 i den mån
det inte tillgodoses genom vad utskottet hemställt under
moment 4 ovan.

SoU 1981/82:14

Stockholm den 24 november 1981

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s). Gabriel Romanus (fp). Anna-Greta Skantz
(s). Mårten Werner (m). John Johnsson (s). Erik Larsson (c). Ivar Nordberg
(s). Blenda Littmarck (m). Kjell Nilsson (s). Karin Israelsson (c). Anita
Bråkenhielm (m). Gunhild Bolander (c). Christer Eirefelt (fp). Maria
Lagergren (s) och Anita Persson (s).

SoU 1981/82:14

Reservation

Beträffande skydd för ofödda (moni. 4 i utskottets hemställan)

Mårten Werner (m) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 26 som börjar med ”1
debatten” och slutar med ”till område” bort utgå,

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 30 med ”Vad
härefter” och slutar på s. 31 med ”framhålla följande” bort ha följande
lydelse:

Vad härefter angår frågan om lagstiftning i syfte att ge ofödda en
självständig rättsställning vill utskottet framhålla att den intresseavvägning
till förmån för kvinnan som gjorts i abortlagen bygger på synsättet att fostret
är en del av kvinnans kropp. En konsekvens av detta synsätt är att det
väntade barnet numera anses helt sakna rättsligt skydd i olika avseenden.
Som framhålls i motionerna 1980/81:376 och 1980/81:1638 har emellertid
forskningen numera klarlagt att fostret inte kan anses vara en del av kvinnans
kropp utan är en självständig individ i vardande. Också utvecklingen inom
fosterdiagnostiken liksom de ökande möjligheterna till behandling av ett
väntat barn under fosterstadiet visar att det tidigare synsättet inte längre är
riktigt och att abortlagen således bygger på en felaktig förutsättning. Redan
mot bakgrund av det anförda framstår det enligt utskottets mening som
befogat att regler införs som uttryckligen avser att tillgodose fostrets
intressen. Också från etiska utgångspunkter framstår det som angeläget att
frågan om rättsskydd för fostret i olika avseenden - bl. a. i aborthänseende -övervägs i ett sammanhang och från mera principiella utgångspunkter.
Härtill kommer att man alltmer blivit uppmärksam på riskerna för
fosterskador och det väntade barnets behov av skydd mot sådana risker. Att
införa mera övergripande regler på området är emellertid förenat med
åtskilliga problem av komplicerad beskaffenhet. En utredning av frågan bör
därför komma till stånd. Utredningen bör försöka lägga fram förslag till
lagstiftning som ger forstret en självständig rättsställning under hela
graviditeten. Härvid bör bl. a. också övervägas i vad mån abortlagen behöver
ändras så att den på ett bättre sätt än f. n. kommer att stå i överensstämmelse
med synen på fostret som en självständig varelse med eget behov av
skydd.

Det sagda utesluter emellertid inte att det saknas anledning att närmare
överväga införandet av regler som i olika avseenden ger ett mera konkret
uttryck för det väntade barnets behov av skydd. Motionärerna har pekat på
några områden där sådana regler anses erforderliga. Beträffande de
önskemål som härvidlag framförts i motionerna vill utskottet framhålla
följande.

SoU 1981/82:14

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 34 som börjar med
”Utskottets ställningstaganden” och slutar med ”utskottet anfört” bort ha
följande lydelse:

Utskottets ställningstaganden i de frågor som aktualiserats genom
motionerna innebär sammanfattningsvis följande. Yrkande 2 i motion
1980/81:1638 avstyrks med hänvisning till vad som anförts beträffande
fosterdiagnostiken. Utskottet förordar att frågan om en lagreglering i syfte
att ge det väntade barnet en självständig rättsställning närmare utreds liksom
det därmed sammanhängande spörsmålet om abortlagens utformning.
Vidare bör en kartläggning ske beträffande fall då en gravid kvinna på grund
av olika orsaker befinner sig i en sådan situation att hon kan tänkas förbise
eller inte inse riskerna för det väntade barnet av att hon handlar eller
underlåter att handla på visst sätt. De problem som är förknippade med en
lagstiftning till skydd för fostrets intressen i sådana fall bör därvid analyseras.
Slutligen bör sådana ändringar i arbetsmiljölagen övervägas som syftar till att
lagen klarare än f. n. skall ge uttryck åt det väntade barnets behov av skydd.
Det ankommer på regeringen att bestämma om det förordade utredningsoch
kartläggningsarbetet och övervägandena beträffande arbetsmiljölagen
bör ske i ett sammanhang liksom eljest formerna för arbetets bedrivande.
Vad utskottet anfört med anledning av motion 1980/81:376 yrkande 2,
motionerna 1980/81:930 och 1980/81:937 samt motion 1980/81:1638 yrkandena
1 och 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Yrkande
3 i motion 1980/81:1638 avstyrks i den mån det inte blivit tillgodosett genom
vad utskottet anfört.

dels ock att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande
lydelse:

4. beträffande skydd för ofödda

att riksdagen med anledning av motion 1980/81:376 yrkande 2,
motionerna 1980/81:930 och 1980/81:937 samt motion 1980/
81:1638 yrkandena 1 och 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om utredning m. m. av frågan om
lagreglering till skydd för ofödda och om ändring av arbetsmiljölagen,