SkU 1981/82:58

Skatteutskottets betänkande
1981/82:58

om sparande
Motionerna

1981/82:166 av Rune Torwald (c)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts beträffande översyn av nuvarande regler för stimulans
åt småspararna.

1981/82:497 av Jens Eriksson och Siri Häggmark (båda m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag
innebärande att det extra avdraget på inkomst av kapital inflationssäkras.

1981/82:503 av Stig Josefson m.fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär översyn av de
sparstimulerande reglerna syftande till förenklade och mer generella regler i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1981/82:507 av Oskar Lindkvist m.fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till skattemässiga
stimulansåtgärder för sparande till bostad.

1981/82:1568 yrkande 7 av Lars Werner m.fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att godkänna vad som i motion
1981/82:1567 anförs om upphävande av skattefond- och aktiefondsparandet
och hos regeringen begära åtgärder i enlighet därmed.

1981/82:1675 av Olle Grahn (fp)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts angående vidgade möjligheter för skattefondsparande
i det egna företaget.

1981/82:1676 av Filip Johansson (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar begära att regeringen skyndsamt
utreder hur ett skattefondsparande skall administreras för de kooperativa
företagen i syfte att få ett ställningstagande, då denna fråga behandlas i
samband med den aviserade propositionen med anledning av kooperationsutredningens
betänkande.

1981/82:1685 av Kjell Mattsson m.fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna vad som i motionen anförts om ett skattestimulerat bostadssparande.

1 Riksdagen 1981/82. 6 sami. Nr 58
Omtryckning: Tillkommer: bilaga

SkU 1981/82:58

2

1981/82:1691 av Olof Palme m.fl. (s)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar avveckla det s.k. skattesparandet i enlighet med
vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar avskaffa skattereduktionen för aktieutdelning i
enlighet med vad som anförs i motionen.

1981/82:1692 av Jan Prytz (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att vinster på premieobligationer
upp till ett belopp av 1 000 kr. skall vara skattefria.

1981/82:2024 (jfr 2018) av Gösta Bohman m.fl. (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flyttning av behållningen mellan olika aktiesparfonder utan att
skattereduktionen återförs samt om åtgärder för att stimulera till fortsatt
sparande efter den femåriga spärrtidens utgång,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör aktiefondsparande
även i icke börsnoterade företag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vid i motionen
anförts om att placera aktier från andra företag i företagsanknutna
aktiesparfonder.

1981/82:2026 av Gösta Bohman m.fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om
att ett särskilt bostadssparande - bosparkonto - skall inrättas inom ramen för
skattesparande.

Yttrande från annat utskott

Finansutskottet har yttrat sig i ärendet (FiU 1981/ 82:4y). Yttrandet fogas
såsom bilaga till betänkandet.

Gällande bestämmelser m. m.

Lönsparande m. m.

Sedan åtskilliga år har lönsparande i särskilda former premierats i syfte att
stimulera till ett regelbundet och långsiktigt sparande. År 1972 ersattes ungdomens
lönsparande och allmänna lönsparandet av ett nytt lönsparande
(prop. 1972:22, FiU 1972:15, SkU 1972:16). Denna sparform innebär att
löntagare, lantbrukare och pensionärer m. fl. som har gjort regelbundna
insättningar på särskilt sparkonto premieras härför genom utlottning av
skattefria vinster. Dessutom lämnas en skattefri premie på sparmedel som
stått inne under fem år.

SkU 1981/82:58

3

Samtidigt bestämdes att bonustillägg på svenska statens sparobligationer
skall vara fria från inkomstskatt. Som skäl härför åberopades bl. a. att dessa
sparsystem företer betydande likheter och att båda i första hand vänder sig
till den stora mängden småsparare för att stimulera till långsiktigt sparande.

Fr. o. m. 1977 förbättrades villkoren för lönsparandet och samtidigt
igångsattes en lönsparkampanj (prop. 1976/77:47, FiU 1976/77:6). De då
beslutade reglerna hade en i viss mån provisorisk karaktär och ersattes år
1981 av ett mer permanent system (prop. 1980/81:167, FiU 1980/81:36).
Nyheterna innebär i korthet att sparpremierna avvecklas successivt och att
vinstmöjligheterna i stället förbättras, bl. a. genom ytterligare en utlottning
per år. Samtidigt förutsätts att riksgäldsfullmäktiges lönsparkommitté
fortsätter sitt arbete med att söka vidga sparandet till nya grupper.

Sparavdraget

Det s. k. sparavdraget - f. n. 800 kr. för ogift och 1 600 kr. för makar
gemensamt - infördes år 1955 (prop. 1955:59, BeU 1955:18) och konstruerades
som ett skattefritt bottenbelopp för kapitalinkomst. Avsikten var
främst att förenkla deklarations- och taxeringsförfarandet men också att
uppmuntra sparandet. Avdraget bestämdes ursprungligen till 100 kr. för
ogift och 200 kr. för makar gemensamt och har därefter höjts successivt, år
1957 till 300 resp. 600 kr. (prop. 1957:71, BeU 1957:32), år 1961 till 400 resp.
800 kr. (prop. 1961:160, BeU 1961:63) och år 1975 till nuvarande belopp
(prop. 1975: 92, SkU 1975:25).

Utskottet har senast i sitt betänkande SkU 1980/81: 36 avstyrkt ett
motionsyrkande om höjning av sparavdraget. Utskottet hänvisade då till att
riksdagen under senare tid genomfört åtskilliga lättnader i beskattningen för
att stimulera sparandet. Mot den bakgrunden var utskottet inte berett att
medverka till ytterligare sådana sparstimulanser.

Aktiebeskattningen

Realisationsvinstreglerna för aktier innebär sammanfattningsvis följande.

Vinst vid försäljning av korttidsaktier, dvs. aktier som innehafts mindre än
två år, beskattas i sin helhet.

Vid avyttring av äldre aktier är 40 % av vinsten skattepliktig. Eftersom
anskaffningsvärdet får beräknas till 50 % av vederlaget vid avyttringen
innebär detta att högst 20 % av köpeskillingen behöver tas upp som skattepliktig
inkomst. Om det verkliga anskaffningsvärdet är högre än 50 % av
köpeskillingen, får man i stället dra av den faktiska anskaffningskostnaden.
En ytterligare hjälpregel tillämpas i fråga om aktier som förvärvats före
årsskiftet 1975-76. Om aktien var börsnoterad får den tas upp till två
tredjedelar av deklarationskursen den 31 december 1975. För övriga aktier

1* Riksdagen 1981/82. 6 sami. Nr 58

SkU 1981/82:58

4

får anskaffningskostnaden beräknas till tre fjärdedelar av deklarationskursen
den 31 december 1975.

Från den skattepliktiga vinsten vid försäljning av äldre aktier medges ett
schablonavdrag på 3 000 kr. Detta avdrag höjdes år 1980 från 1 000 till 3 000
kr. för att förenkla beskattningen och stimulera aktiesparandet (prop.
1980/81:39, SkU 1980/81:12). Regeln innebär att äldre aktier alltid kan
försäljas skattefritt upp till ett belopp av 15 000 kr.

Beträffande beskattningen av utdelning på aktier genomfördes samtidigt en
särskild skattereduktion för fysiska personer och dödsbon. Skattereduktionen
beräknas till 30 % av mottagen utdelning till den del denna inte
överstiger 7 500 kr. för ensamstående och 15 000 kr. för makar gemensamt.
Den maximala skattereduktionen är således 2 250 kr. resp. 4 500 kr.
Skattereduktionen beräknas på utdelning på svenska börsnoterade aktier
och andelar i sådan svensk aktiefond som till minst två tredjedelar består av
sådana aktier.

De åtgärder som genomfördes år 1980 syftade bl. a. till att stimulera
aktiesparande och att främja tillgången på riskvilligt kapital i näringslivet och
grundade sig på ett delbetänkande från kapitalvinstkommittén. Utskottet
anförde följande:

Som framgår av proposition 1980/81:20 och den nu aktuella propositionen
är det av grundläggande betydelse för hela vår ekonomi att näringslivets
konkurrenskraft och produktionskapacitet förstärks. Detta innebär bl. a. att
investeringsnivån under en följd av år bör ligga väsentligt högre än f. n. En av
förutsättningarna för en positiv utveckling är att soliditeten inom näringslivet,
som sjunkit under hela 1970-talet, förbättras, och för att uppnå detta
behöver nytt riskvilligt kapital skjutas till. Företagens möjligheter att dra till
sig sådant kapital har emellertid varit begränsade. En av orsakerna härtill är
att skattereglerna för aktier framstår som särskilt ogynnsamma jämfört med
andra placeringar, bl. a. på grund av dubbelbeskattningen av bolagsvinster
och realisationsvinstbeskattningens utformning.

Som departementschefen framhåller är det av flera skäl uppenbart att
åtgärder för att förbättra villkoren för aktiesparande är starkt påkallade, inte
minst för att komma till rätta med balansbristerna i landets ekonomi. Denna
bedömning delas av finansutskottet, som i sitt yttrande över propositionen
framhåller att åtgärder som syftar till att öka sparandet i aktier har hög
angelägenhetsgrad. Samtidigt bör framhållas att de åtgärder som föreslås i
motion 139 delvis är av sådan karaktär att de bör prövas först när resultatet av
pågående utredningsarbete föreligger och att de i övrigt knappast kan anses
ägnade att tillgodose syftet med de nu aktuella förslagen.

Förslaget till skattereduktion för aktieutdelningar är avsett som en
provisorisk lindring av dubbelbeskattningen av bolagsvinster i avvaktan på
mer definitiva regler. I propositionen anförs bl. a. att lättnaderna bör kunna
stimulera även sådana hushåll som tidigare inte innehar aktier till sparande i
denna form. Med hänsyn härtill och för att inte försvåra övergången till ett
nytt system har departementschefen begränsat effekterna så att reduktionen
medges endast för den del av utdelningarna som inte överstiger det angivna
gränsbeloppet. Eftersom avsikten är att reglerna endast skall gälla under ett
par år har bestämmelserna utformats så enkelt som möjligt.

SkU 1981/82:58

5

Av vad utskottet redan anfört framgår att utskottet i huvudsak ansluter sig
till departementschefens bedömningar. Enligt utskottets uppfattning är de
föreslagna åtgärderna väl ägnade att tillgodose sitt syfte, och utskottet har i
princip inte något att erinra mot utformningen av bestämmelserna. Med
anledning av vad som anförts i motionerna 138 och 139 vill utskottet
understryka att det inte är fråga om att beskatta aktieinkomsterna lindrigare
än andra inkomster utan endast att mildra den nuvarande särskilt hårda
beskattningen. Utskottet instämmer också i departementschefens uppfattning
att åtgärden utgör en av förutsättningarna för att på sikt förbättra
landets ekonomi. Med hänsyn till det nuvarande budgetläget förordar
utskottet emellertid att den i propositionen föreslagna beloppsgränsen sätts
ned till 7 500 kr. för ogift och 15 000 kr. för makar gemensamt. Utskottets
förslag är också avsett att ytterligare underlätta den kommande övergången
till ett mer permanent system för att lindra dubbelbeskattningen.

Som anförs i propositionen innebar schablonavdraget när det infördes att
aktier upp till ett värde av 5 000 kr. under ett år kunde försäljas skattefritt. En
uppräkning av denna summa med hänsyn till penningvärdeförändringarna
leder till att schablonavdraget vid nuvarande skatteregler bör bestämmas till
3 000 kr. Därtill kommer att en sådan höjning leder till lättnader i det krångel
som nuvarande beskattningsregler kan medföra vid aktieförsäljningar och att
den även av detta skäl kan lämna ett icke oväsentligt bidrag till den
eftersträvade stimulansen av aktiesparandet.

Utskottets socialdemokrater reserverade sig mot beslutet och anförde
följande:

De skattelättnader som regeringen nu föreslår för aktieägarna motiveras i
propositionen med önskemålet att underlätta företagens anskaffning av nytt
riskvilligt kapital. Samtidigt anförs att det inte är fråga om att beskatta dessa
inkomster lindrigare än andra inkomster utan endast att i viss utsträckning
mildra den nuvarande särskilt hårda beskattningen genom att åstadkomma
en provisorisk lindring av den s. k. dubbelbeskattningen av bolagsvinster.
Båda dessa argument är enligt vår uppfattning helt felaktiga. För det första är
det tveksamt om åtgärderna över huvud taget kommer att medföra positiva
effekter för företagens anskaffning av nytt riskvilligt kapital. Skattelättnaderna
utgår generellt för alla utdelningsinkomster på börsnoterade aktier och
således inte enbart för nytt aktiekapital. För det andra så förekommer inte
någon dubbelbeskattning av utdelning på nyemitterade aktier. Företagen är
nämligen i allmänhet berättigade till avdrag under en 20-årsperiod för den
utdelade vinsten med ett belopp som motsvarar det inbetalade aktiekapitalet
(dock högst 10 % per år). Även i övrigt har förslaget presenterats på ett
bristfälligt sätt. Det kan nämnas att en höginkomsttagare med det förslag
som lagts fram i propositionen får väsentligt större favörer vid beskattningen
av utdelningar som omfattas av förslaget än vad som gäller i vissa andra
länder som har ett system för att avräkna bolagsskatten vid aktieägarnas
beskattning.

Det bör också framhållas att en höginkomsttagare enligt förslaget får sitt
netto av utdelningen efter skatt nästan tredubblat, medan nettot för en
låginkomsttagare stiger med ca 50 %. Under sådana förhållanden bör man
inte - såsom i propositionen - försöka ge ett intryck av att reformen är
inriktad på småsparare och på hushållen i allmänhet.

Som anförs i motion 139 ter det sig särskilt stötande att förslagen till
skattelättnader för aktieägare genomförs i ett skede, när regeringen lägger

SkU 1981/82:58

6

fram förslag som på olika sätt medför minskade inkomster och sociala
försämringar för löntagare, barnfamiljer, pensionärer, sjuka och handikappade.

För socialdemokraterna är det angeläget att stödja alla former av
samhällsnyttigt sparande, och det är också nödvändigt att stärka företagens
soliditet och tillgång på riskkapital. Som framgår av motion 139 har vi också
lagt fram olika förslag som verkar i denna riktning. Men den allmänna
sparskattereduktion, som vi föreslår i motion 1980/81:71, syftar till att
stimulera hushållens sparande oavsett om detta sker i form av aktiesparande
eller på annat sätt. Detta förslag har också utformats så att det främst
kommer den stora gruppen av småsparare till del. Regeringens politik
däremot syftar till att på ett medvetet sätt öka inkomst- och förmögenhetsklyftorna
i samhället. Det är för socialdemokraterna självklart att denna
orättfärdiga fördelningspolitik måste avvisas.

Av utskottets förslag framgår att utskottet till en del är medvetet om
allvaret i vår kritik. Trots de begränsningar som utskottet föreslår kommerom
förslaget antas av riksdagen - höginkomsttagare, som utnyttjar de nya
förmånerna, att få en väsentligt lägre skattebörda än den som bara har
inkomst av arbete. Våra invändningar kvarstår därför till alla delar.

De angivna frågorna behandlades på nytt i utskottets betänkande SkU
1980/81:44, som redovisas under nästa rubrik.

Skattesparandet

Skattesparandet infördes år 1978 för att stimulera till regelbundet och
långsiktigt sparande (prop. 1977/ 78:165, FiU 1977/78:37, jfr SkU 1977/
78:5y). Reglerna innebär att den som har A-inkomst (dvs. arbetsinkomst av
tjänst, jordbruksfastighet eller rörelse) erhåller en särskild skattereduktion -sparskattereduktion - för regelbundet sparande som sker i denna form.
Sparandet kan avse banksparande (skattesparkonto) eller ske i särskilda
aktiefonder genom insättning på s. k. skattefondkonto. Skattesparandet
innebär att sparmedlen binds i fem år efter sparårets utgång.

Sparandet premieras dels genom skattereduktion, dels genom att räntan
på kontomedlen är skattefri under fem år efter sparårets utgång. Beträffande
aktiesparfonderna gäller att den avkastning som tillfaller aktiesparfonderna
inte skall träffas av inkomstskatt. Avkastningen av fondens tillgångar
tillfaller andelsägaren i form av värdeökning av andelarna i fonden eller
genom att han erhåller ytterligare andelar. Värdestegringen på andelarna under
den första femårsperioden undantas från realisationsvinstbeskattning
under förutsättning att de inte avyttras före femårsperiodens utgång.

Skattereduktionen beräknades till en början till 20 % av ett högsta årligt
sparande av 4 800 kr. För banksparandet är reglerna fortfarande desamma.
För sparande i aktiefondkonto däremot har skattereduktionen höjts till 30 %
av sparbeloppet med verkan fr. o. m. 1981 års taxering (prop. 1979/80:85,
SkU 1979/80:30) och sparbeloppet till högst 7 200 kr. fr. o. m. 1982 års
taxering (prop. 1981/82:39, SkU 1981/82:12). Sparskattereduktion får alltså

SkU 1981/82:58

7

numera beräknas på högst 7 200 kr., varav högst 4 800 kr. får avse
insättningar på skattesparkonto.

I enlighet med 1978 års riksdagsbeslut har en särskild delegation tillsatts
för att följa de nya formerna för lönsparande. Lönspardelegationen (E
1978:01) har i uppdrag att analysera lönsparandet och föreslå de ändringar i
sparsystemet som uppföljningen ger anledning till.

De angivna skattelättnaderna för sparande som binds i aktiesparfonder
medges inte i fråga om sådana aktiefonder som ligger utanför detta
sparsystem. För beskattningen av sådana aktiefonder och deras delägare
(prop. 1974:181, SkU 1974:64) gäller särskilda regler som infördes år 1974.
Dessa regler innebär bl. a. att en aktiefond - trots att den inte är en juridisk
person - i princip skall beskattas för samtliga inkomster som flyter in i
kapitalförvaltningen men att fonden får avdrag för vad som delas ut till
delägarna. Delägarna beskattas endast för den utdelning som de erhåller från
aktiefonden och för realisationsvinst då de avyttrar andelar i fonden.

Aktiefondernas placeringsregler innebär i princip att investeringarna skall
avse börsnoterade värdepapper och att fonderna inte får placera mer än 15 %
av det totala värdet i ett papper med samme utfärdare (aktiefondslagen
1974:931 och lagen 1978:428 om aktiesparfonder). Avsikten med dessa regler
är att ge en effektiv riskspridning. Bankinspektionen får dock medge att procenttalet
överskrids om det finns skäl för det.

Fr. o. m. 1981 har möjligheter öppnats för anställda i ett företag eller inom
en koncern att spara i en företagsanknuten aktiefond (prop. 1980/81:45, FiU
1980/81: 12). Sparandet i en sådan aktiefond avser uteslutande aktier i
företaget eller koncernen. I övrigt är villkoren desamma som för vanligt
skattefondsparande.

I proposition 1981/82:116, som f. n. behandlas av näringsutskottet,
föreslås att aktiefonders och aktiesparfonders medel skall få placeras i aktier
och andra slags värdepapper som ges ut av icke börsnoterade företag. I
princip skall högst 10 % av tillgångarna få placeras i ej börsnoterade papper.
10-procentsgränsen skall kunna överskridas efter dispens från bankinspektionen.

S och vpk motsatte sig år 1978 att den då beslutade sparformen
genomfördes och har härefter vid upprepade tillfällen väckt motioner med
yrkanden om att slopa denna lagstiftning. Vid sin senaste behandling av
denna fråga avstyrkte utskottet - liksom tidigare - dessa yrkanden och
anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande SkU 1980/81:44 följande: I

nuvarande statsfinansiella läge är det av grundläggande betydelse för den
svenska ekonomin att näringslivets konkurrenskraft och produktionskapacitet
förstärks. Detta förutsätter en dämpning av den privata konsumtionen
och en stimulans av ett långsiktigt sparande som kan tillföra industrin
riskvilligt kapital. De sparstimulerande åtgärder som statsmakterna under
senare tid vidtagit har redan otvivelaktigt haft en positiv effekt på sparandet.

SkU 1981/82:58

8

Skattesparandet i bank som introducerades 1978 fick redan från början stor
omfattning, och aktiefondssparandet har, sedan villkoren för detta sparande
förbättrats, påtagligt ökat intresset för sparande i det egna företaget eller den
egna koncernens aktier.

I s-motionen görs gällande bl. a. att skattesparandet får effekter som från
fördelningspolitisk synpunkt är helt oacceptabla och att det är den stora
majoriteten av skattebetalare - särskilt de med mindre inkomster - som får
betala förmånerna för den minoritet som deltar i skattesparandet.

Utskottet har svårt att förstå dessa synpunkter. Med den konstruktion
skattesparandet har öppnar det tvärtom möjlighet även för skattskyldiga
med mindre inkomster till ett positivt nysparande.

Skattesparsystemet är ännu nytt och flera av de åtgärder i sparsstimulerande
syfte som riksdagen fattat beslut om har ännu inte trätt i kraft. Enligt
utskottets mening bör rimligen de nya reglerna hinna utvärderas innan man
tar ställning till frågan om de skall avskaffas eller ändras. Med hänsyn härtill
och till att det alternativ till skattesparande som erbjuds i s-motionen enligt
utskottets mening inte kan vara ägnat att tillgodose det syfte man vill
åstadkomma med skattesparande i bank och i aktier avstyrker utskottet bifall
till yrkandena från s och vpk om att detta sparande upphävs. Utskottet anser
inte heller att det finns skäl att ändra de bestämmelser om skattereduktion
för aktieutdelning och om schablonavdrag vid aktieförsäljning som riksdagen
antog i höstas och som skall tillämpas först fr. o. m. nästa års taxering.

Utskottets socialdemokrater reserverade sig och ansåg att utskottet bort
anförda följande:

Syftet med skattesparandet var enligt det ursprungliga regeringsförslaget
att öka det totala sparandet i ekonomin. Det finns ännu drygt två och ett halvt
år efter det att de första kontona öppnades inga klara belägg för att systemet
haft denna effekt. Tvärtom torde man på goda grunder kunna anta att den
ökade behållningen i skattesparandet motsvaras av en i huvudsak lika stor
minskning av behållningen på andra konton eller av ett nysparande som ändå
skulle kommit till stånd. Utskottet vill inte bestrida behovet av ytterligare
riskvilligt kapital. Det finns dock otvivelaktigt för samhället billigare
metoder att åstadkomma detta än genom skattesparande. Bara 1980 års
insättningar i skattesparandet på bank (totalt 1800 milj. kr.) kan vid
nuvarande räntesats för skattesparkonton beräknas komma att kosta staten
sammanlagt betydligt mer än en miljard kr., vartill kommer kostnaderna för
nysparande i aktiesparfonder under året.

Reglerna om aktiefondssparande i företagsknutna fonder har fått effekter
som enligt utskottets mening inte är tillfredsställande. Bl. a. kan med fog
ifrågasättas om de som amorteringsfritt lånar pengar har kvalificerat sig för
skattereduktion. Skattelättnaden är avsedd att vara en premie för ett
sparande. Den som lånar pengarna och under inkomståret inte erlägger
någon amortering har emellertid under det året inte gjort någon sparprestation.
Ändå är han berättigad till skattereduktion.

Skattesparandet kan ifrågasättas även från fördelningspolitiska utgångspunkter,
eftersom det - enligt vad som framgår av en av sparbanksföreningen
förra året genomförd stickprovsundersökning - endast i liten utsträckning
torde användas av de breda löntagargrupperna.

Det kan alltså sägas vara den stora majoriteten av skattebetalare - särskilt
de med mindre inkomster och sämre sparmöjligheter - som får betala
förmånerna för en minoritet skattskyldiga som deltar i skattesparandet.

SkU 1981/82:58

9

Den av riksdagen i höstas beslutade skattereduktionen för aktieutdelningar
och höjningen av det s. k. schablonavdraget från realisationsvinst på äldre
aktier motiverades med önskemålet att underlätta företagens anskaffning av
riskvilligt kapital. Det är enligt utskottets mening tveksamt om ändringarna
kommer att få denna effekt.

Allvarligare är emellertid att man med införandet av dessa regler tagit
ytterligare ett steg mot lindrigare beskattning av arbetsfria inkomster jämfört
med arbetsinkomster. Även från fördelningspolitisk synpunkt är ändringarna
enligt utskottets mening oacceptabla, eftersom de i första hand gynnar
höginkomsttagarna.

Bostadssparande m. m.

Tidigare år har utskottet vid upprepade tillfällen prövat motionsyrkanden
om nya former för sparstimulanser vid beskattningen, bl. a. genom särskilt
avdrag för bostadssparande. I sitt av riksdagen godkända betänkande SkU
1974:47 avstyrkte utskottet yrkanden i denna riktning med att det från
skattesynpunkt inte finns skäl att beskatta kapitalinkomst lindrigare än
annan inkomst. Utskottet har även hänvisat till att det enligt utförda
undersökningar (SoU 1961:2) är svårt att enbart genom lättnader vid
beskattningen åstadkomma ett verkligt nysparande och har i stället förordat
andra möjligheter att stimulera sparandet, exempelvis genom lönsparande
eller s. k. sparlån. Även år 1976 avstyrkte utskottet ett motionsyrkande om
avdrag vid beskattning för bostadssparande, då med hänvisning till andra
sparstimulerande åtgärder som nyligen genomförts och till 1972 års
skatteberednings då pågående arbete.

Utskottet

I syfte att stimulera till regelbundet och långsiktigt sparande och för att
främja tillgången på riskvilligt kapital i näringslivet infördes år 1978 en ny
sparform - det s. k. skattesparandet - som innebär att sparandet binds i fem
år och förenas med lättnader i beskattningen. Bestämmelserna som ändrats
1980 innebär i korthet följande.

Skattelättnader i form av reduktion av den slutliga skatten (sparskattereduktion)
medges med viss procent av de belopp som under inkomståret satts
in på särskilt lönsparkonto. Skattereduktionen utgör 20 % för banksparande
på skattesparkonto och 30 % för aktiesparande på skattefondkonto.
Sparskattereduktionen får inte beräknas på högre sammanlagt belopp än
7 200 kr., varav högst 4 800 kr. på skattesparkonto.

I samband med att riksdagen hösten 1980 förbättrade villkoren för
aktiesparandet i denna sparform beslutades också andra åtgärder i syfte att
stimulera sparande i aktier. Sålunda infördes en rätt till skattereduktion med
30 % av aktieutdelning upp till ett högsta belopp av 7 500 kr. för ogifta och
15 000 kr. för makar gemensamt. Vidare höjdes schablonavdraget vid

SkU 1981/82:58

10

beräkning av realisationsvinst vid aktieförsäljning från 1 000 kr. till 3 000
kr.

I motionerna 1568 av Lars Werner m. fl. (vpk) och 1691 av Olof Palme
m. fl. (s) upprepar motionärerna tidigare krav på att skattesparandet
avvecklas. I den sistnämnda motionen yrkas också att den år 1980 införda
skattereduktionen för aktieutdelning skall slopas. Socialdemokraterna
instämmer visserligen i syftet att uppnå ett ökat sparande men anser att
reglerna utformats så olämpligt att detta syfte - trots stora skattelättnader
framför allt åt höginkomsttagarna - inte har kunnat uppnås. De skisserar i
stället ett alternativ som de avser att återkomma till i annat sammanhang.

Utskottet konstaterar att bred enighet råder om att ett ökat hushållssparande
utgör en av förutsättningarna för att på sikt få en bättre balans i vår
ekonomi. Som utskottet anfört vid sin behandling av dessa frågor tidigare år
och som nu understryks i finansutskottets yttrande över de aktuella
motionerna är det av grundläggande betydelse att den privata konsumtionen
dämpas och att näringslivets konkurrenskraft och produktionskapacitet
förstärks. De aktuella stimulanserna syftar till att få fram ett ökat och
långsiktigt hushållsparande som i görligaste mån bör kanaliseras till
näringslivet. De undersökningar som finansutskottet åberopar i sitt yttrande
tyder på att åtgärderna totalt sett har medfört en ökning av sparandet, och
hushållen har på senare tid i ökad utsträckning valt att placera sitt sparande i
aktier. Det finns således stöd för att anta att åtgärderna har verkat i avsedd
riktning.

Samtidigt bör framhållas att det är av vikt att snarast få fram underlag för
en närmare bedömning av stimulansernas effekter på sparandet och
omfattningen av skattelättnaderna. Detta är något som givetvis beaktas i det
arbete som pågår inom lönspardelegationen (E 1978:01). Som utskottet
återkommer till i det följande bör en utvärdering också belysa möjligheterna
till alternativa lösningar eller kompletteringar till de nuvarande sparformerna.
I avvaktan på en sådan utvärdering avstyrker utskottet motion 1568
yrkande 7 och motion 1691.

De övriga motioner som utskottet behandlar i detta betänkande innehåller
yrkanden om att sparstimulanserna vid beskattningen skall byggas ut i olika
hänseenden eller ses över. Så yrkar Stig Josefson m. fl. (c) i motion 503 en
total översyn av de under senare år införda sparstimulanserna. Motionärerna
vill ha en samordning och förenkling av reglerna och en mer generell
utformning som på ett bättre sätt kan få med alla inkomsttagare i sparandet.
Ett av yrkandena i motion 2024 av Gösta Bohman m. fl. (m) innebär att
åtgärder bör övervägas för att stimulera till fortsatt sparande när medlen i
skattesparandet blir tillgängliga för lyftning efter den femåriga spärrtidens
utgång. I motion 1675 av Olle Grahn (fp) anförs att skattesparandet bör
utvidgas till att omfatta sparande i eget företag. Filip Johansson (c) tar i sin
motion 1676 upp en fråga som behandlas i det nyligen avlämnade

SkU 1981/82:58

11

betänkandet Kooperationen i samhället (SOU 1981:60), nämligen att införa
möjligheter till skattesparande i kooperativa företag. Sparstimulanser med
delvis annat ändamål behandlas i motionerna 507 av Oskar Lindkvist m. fl.
(s), 1685 av Kjell Mattsson m. fl. (c) och 2026 av Gösta Bohman m. fl. (m),
där motionärerna begär sparstimulanser för bostadssparande. Yrkanden om
höjning och inflationsskydd av sparavdraget framställs av Rune Torwald (c) i
motion 166 samt av Jens Eriksson (m) och Siri Häggmark (m) i motion 497.
Vidare yrkar Jan Prytz (m) i sin motion 1692 att sparandet i premieobligationer
främjas genom att vinster upp till 1 000 kr. blir skatte fria.

Beträffande det i motion 2024 framställda yrkandet om stimulanser för att
behålla det skattesparande som lösgörs efter fem år vill utskottet framhålla
att det ankommer på lönspardelegationen att utvärdera de hittillsvarande
erfarenheterna och pröva på vilket sätt skattesparandet bör förändras. I
delegationens uppdrag ingår bl. a. att lämna förslag för att stimulera att
sparandet hålls kvar efter den första femårsperioden. Yrkandet torde därför
vara tillgodosett varför utskottet avstyrker motionen.

Det i motion 1675 framställda yrkandet torde avse att de som är anställda i
företag som inte är börsnoterade skall få möjlighet att skattespara i företagets
aktier. Detta yrkande torde vara i viss mån tillgodosett genom de förslag i om
ändrade place ringsregler för aktiefonder och aktiesparfonder som läggs fram
i proposition 1981/82:116 och som f. n. behandlas av civilutskottet. Detsamma
torde gälla i fråga om de ändrade placeringsregler som föreslås i motion
2024. I propositionen framhålls också att skattefondsspararna har vissa
möjligheter att byta mellan olika fonder för sitt nysparande. I den mån dessa
motioner inte härigenom är tillgodosedda avstyrker utskottet de framställda
yrkandena.

Den i motion 1676 behandlade frågan angående kooperativa företag
kommer - som framgår redan av motionen - att uppmärksammas i samband
med ställningstagandena till kooperationsutredningens betänkande. I avvaktan
på resultatet av de kommande övervägandena är utskottet inte berett att
göra några närmare uttalanden i dessa frågor. Utskottet avstyrker därför
denna motion.

Som framgår av den tidigare redogörelsen har utskottet nyligen avstyrkt
motionsyrkanden om höjning av sparavdraget med hänvisning till de
sparstimulanser som nyligen genomförts vid beskattningen. Utskottet
vidhåller sin inställning till denna fråga och avstyrker följaktligen motionerna
166 och 497.

När det gäller lättnaderna i vinstbeskattningen i fråga om premieobligationer
bör det framhållas att riksgäldskontoret har andra och mer effektiva
metoder för att främja denna marknad, t. ex. genom att förbättra vinstplanerna
för lånen. Utskottet utgår från att riksgäldskontoret även i framtiden
tar initiativ till de åtgärder som är påkallade med hänsyn till den önskvärda
utvecklingen på premieobligationsmarknaden och avstyrker således motion
1692.

1** Riksdagen 1981182. 6 sami. Nr 58

SkU 1981/82:58

12

Med hänsyn till de krav i fråga om ökat hushållssparande som uppställs i
den nyligen publicerade avstämningen av 1980 års långtidsutredning
(SOU 1982:14) och som berörts i finansutskottets yttrande bör man enligt
utskottets uppfattning emellertid inte stå främmande inför tanken att
stimulera hushållssparande! i olika former på ett mer allsidigt sätt än hittills.
Som anförs i motion 503 finns det skäl för en översyn av samtliga de
sparstimulanser som införts under senare år. Vidare instämmer utskottet i
uppfattningen att ett ökat bostadssparande är angeläget och anser således att
även de förslag i denna riktning som förs fram i motionerna 507, 1685 och
2026 bör uppmärksammas. Enligt utskottets uppfattning ankommer det på
regeringen att bedöma om dessa frågor bör anses ingå i lönspardelegationens
uppgifter eller om de lämpligen skall anförtros en särskild utredning.
Utskottet utgår från att regeringen överväger detta utan särskild åtgärd från
riksdagen. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet de nu angivna
motionsyrkandena i den mån de inte är besvarade.

Utskottet hemställer

1. beträffande slopande av skattesparandet och av skattereduktionen
för aktieutdelning

att riksdagen avslår

a) motionerna 1981/82:1568 yrkande 7 och 1981/82:1691
yrkande 1,

b) motion 1981/82:1691 yrkande 2,

2. beträffande övriga sparstimulanser vid beskattningen

att riksdagen avslår följande motioner i den mån de inte är
besvarade genom vad utskottet anfört

a) motionerna 1981/82:166 och 1981/82:497,

b) motion 1981/82:503,

c) motionerna 1981/82:507, 1981/82:1685 och 1981/82:2026,

d) motion 1981/82:1675,

e) motion 1981/82:1676,

f) motion 1981/82:1692,

g) motion 1981/82:2024.

Stockholm den 27 april 1982

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m)*, Stig Josefson (c),
Wilhelm Gustafsson (fp), Rune Carlstein (s), Olle Westberg i Hofors (s),
Hagar Normark (s), Tage Sundkvist (c), Bo Lundgren (m), Ingemar
Hallenius (c), Bo Forslund (s), Olle Grahn (fp), Anita Johansson (s), Bo
Södersten (s)* och Bengt Wittbom (m)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1981/82:58

13

Reservation

beträffande slopande av skattesparandet och skattereduktionen för aktieutdelning Erik

Wärnberg, Rune Carlstein, Olle Westberg i Hofors, Hagar Normark,
Bo Forslund, Anita Johansson och Bo Södersten (alla s) har

dels anfört följande:

Vi har från början motsatt oss införandet av skattesparandet och har också
yrkat avslag på de nya skattelättnader som har genomförts på detta område.
Allvaret i vår kritik, som upprepas i de analyser som lämnas i den nu aktuella
motionen 1691, i motion 2016 av Olof Palme m. fl. (s) om den ekonomiska
politiken och i den avvikande mening som Kjell-Olof Feldt m. fl. (s) fogat till
finansutskottets ärende, har bekräftats av de praktiska erfarenheterna.

Syftet med skattesparande var enligt det ursprungliga regeringsförslaget
att öka det totala sparandet i ekonomin. Det finns emellertid inga belägg för
att systemet har haft denna effekt. Tvärtom tyder de undersökningar som
utskottet åberopar på att den ökade behållningen i skattesparandet
motsvaras av en i huvudsak lika stor minskning av behållningen på andra
konton eller av ett nysparande som ändå skulle ha kommit till stånd. Därtill
kommer att skattelättnaderna överstiger det nysparande som enligt mer
optimistiska bedömningar har kunnat initieras genom reformen.

Ett annat argument som tillskyndarna av dessa skattelättnader framhållit
särskilt på senare tid är att näringslivets behov av riskvilligt kapital bör
tillgodoses genom ett ökat hushållssparande. Detta argument har bl. a. lett
till att skattelättnaderna för aktiesparande utökats väsentligt, dels inom
ramen för skattesparandet, dels genom en särskild skattereduktion för
aktieutdelningar. En närmare analys av effekterna av dessa skattelättnader
pekar emellertid på att nettotillförseln av riskvilligt kapital till produktionsföretagen
varit mycket begränsad och att hushållens riskvilliga sparande i
form av aktieköp minskat i stället för att öka.

Tillgängliga uppgifter ger således vid handen att det angivna syftet med
skattelättnaderna förfelats. Härtill kommer att reglerna medför effekter
bl. a. av fördelningspolitisk karaktär som enligt vår uppfattning inte kan
accepteras. Vår kritik i dessa hänseenden riktar sig framför allt mot att
reglerna utformats på ett sådant sätt att sparformerna inte förmått attrahera
de breda löntagargrupperna. Majoriteten av skattebetalarna - särskilt de
med mindre inkomster och sämre sparmöjligheter - får därför betala de
avsevärda förmåner som en minoritet skattskyldiga i gynnsamma ekonomiska
förhållanden får åtnjuta utan att ens behöva prestera ett ökat
sparande. Enligt vår uppfattning är det olämpligt att på detta sätt ytterligare
lindra beskattningen av arbetsfria inkomster.

Vi instämmer således i uppfattningen att ansträngningarna att få till stånd
ett ökat hushållssparande och att tillgodose näringslivets behov av riskvilligt

SkU 1981/82:58

14

kapital bör få en annan inriktning än hittills. I motion 1691 erinrar
motionärerna om tidigare förslag som från vårt håll har lagts fram i denna
riktning och som f. n. diskuteras i vårt arbete med att utforma lämpliga
system för att stimulera hushållssparande!. Resultatet av detta arbete
kommer att redovisas i annat sammanhang.

Med hänvisning till det anförda instämmer vi i yrkandena som framställs i
motion 1691 och som innebär att skattesparandet och skattereduktionen för
aktieutdelningar avvecklas vid årsskiftet 1982-1983. Som anförs i motionen
bör insättningar som gjorts före den 1 januari 1983 dock berättiga till
förmåner enligt nu gällande regler. Härmed är också det yrkande om
avskaffande av skattesparandet som framställs i motion 1568 tillgodosett.

dels ansett att utskottet under mom. 1 bort hemställa

a) att riksdagen med bifall till motion 1981/82:1691 yrkande 1 och
med anledning av motion 1981/82:1568 yrkande 7 antar
följande

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa
sparformer

Härigenom föreskrivs att lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa
sparformer skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Den upphävda lagen gäller
dock fortfarande i fråga om kontoinsättningar som skett före ikraftträdandet,
kontomedel som innestår vid ikraftträdandet samt avkastningen på dessa
medel.

b) att riksdagen med bifall till motion 1691 yrkande 2 antar
följande

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1980:1047) om skattereduktion för aktieutdelning Härigenom

föreskrivs att lagen (1980:1047) om skattereduktion för
aktieutdelning skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Den upphävda lagen gäller
fortfarande i fråga om aktieutdelning som blivit tillgänglig för lyftning före
ikraftträdandet.

SkU 1981/82:58 Bilaga

15

Finansutskottets yttrande »Haga

1981/82:4 y

över motioner om åtgärder för att stimulera sparandet

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 2 februari 1982 beslutat bereda finansutskottet
tillfälle att yttra sig över motionerna 1981/82:166, 503, 507, 1568 yrkande 7,
1675, 1676, 1685, 1691, 1692, 2024 och 2026 om åtgärder för att stimulera
sparandet.

Motionerna

I motion 166 av Rune Torwald (c) hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande översyn av
nuvarande regler för stimulans åt småspararna.

I motion 503 av Stig Josefson m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär översyn av de sparstimulerande reglerna syftande till
förenklade och mer generella regler i enlighet med vad som anförts i
motionen.

I motion 507 av Oskar Lindkvist m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till skattemässiga stimulansåtgärder för sparande till
bostad.

I motion 1568 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs (yrkande 7) - med
hänvisning till motiveringen i motion 1981/82:1567 - att riksdagen beslutar
att godkänna vad som i motion 1567 anförs om upphävande av skattefondoch
aktiefondsparandet och hos regeringen begära åtgärder i enlighet
därmed.

I motion 1675 av Olle Grahn (fp) hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående vidgade
möjligheter för skattefondsparande i det egna företaget.

I motion 1676 av Filip Johansson (c) hemställs att riksdagen beslutar
begära att regeringen skyndsamt utreder hur ett skattefondsparande skall
administreras för de kooperativa företagen i syfte att få ett ställningstagande,
då denna fråga behandlas i samband med den aviserade propositionen med
anledning av kooperationsutredningens betänkande.

I motion 1685 av Kjell Mattsson m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om ett
skattestimulerat bostadssparande.

SkU 1981/82:58 Bilaga

16

I motion 1691 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs

1. att riksdagen beslutar avveckla det s. k. skattesparandet i enlighet med
vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar avskaffa skattereduktionen för aktieutdelning i
enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 1692 av Jan Prytz (m) hemställs att riksdagen beslutar att vinster
på premieobligationer upp till ett belopp av 1 000 kr. skall vara skattefria.

I motion 2024 av Gösta Bohman m. fl. (m) hemställs - med hänvisning till
motiveringen i motion 1981/82:2018 -

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flyttning av behållningen mellan olika aktiesparfonder utan att
skattereduktionen återförs samt om åtgärder för att stimulera till fortsatt
sparande efter den femåriga spärrtidens utgång,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör aktiefondsparande
även i icke börsnoterade företag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att placera aktier från andra företag i företagsanknutna
aktiesparfonder.

I motion 2026 av Gösta Bohman m. fl. (m) hemställs - med hänvisning till
motiveringen i motion 1981/82:2018 - att riksdagen begär att regeringen
lägger fram förslag om att ett särskilt bostadssparande - bosparkonto - skall
inrättas inom ramen för skattesparande.

Utskottet

Samhällsekonomiska utgångspunkter

Sparandet utgör grunden för samhällets kapitalbildning och därmed för
den ekonomiska tillväxten. Genom att spara avstår vi för tillfället från att
utnyttja det tillgängliga utrymmet för konsumtion i avsikt att skapa ett
växande sådant utrymme i framtiden. Sparandet utgör således en av
förutsättningarna för en ökande levnadsstandard.

Det totala finansiella sparandet i Sverige sjönk kraftigt under senare
hälften av 1970-talet. Detta kommer till uttryck i det växande underskottet i
bytesbalansen. Bakom försämringen i totalsparandet sedan mitten av
1970-talet döljer sig en kraftig ökning av det statliga finansiella sparandeunderskottet,
medan däremot sparandet i den privata sektorn har ökat. Det
låga sparandet kommer att skapa svårigheter under mycket lång tid framöver
bl. a. på kredit- och kapitalmarknaden. Sparbristen har inneburit att den
inhemska efterfrågan hållits på en hög nivå. Efterfrågan har därigenom
utvecklats mer expansivt än i omvärlden. I kombination med budgetunderskottets
kraftigt likviditetsskapande effekt utgör detta sannolikt en viktig

SkU 1981/82:58 Bilaga

17

förklaring till att de svenska företagen höjde sina relativpriser under 1979 och

1980. Det är således nödvändigt att finansiera budgetunderskottet på ett sätt
som begränsar likviditetstillväxten i ekonomin till vad som är förenligt med
en önskad prisstegringstakt.

I den nyligen publicerade avstämningen av 1980 års långtidsutredning görs
utifrån olika målsättningar bedömningar av den finansiella utvecklingen
fram t. o. m. 1985 (SOU 1982:14). I ett av de alternativ som utredningen
räknat på, alternativ I, anges vilken utveckling som krävs för att nå vissa
balansmål och de krav detta ställer på den ekonomiska politiken. I alternativ
I antas således full sysselsättning råda i den svenska ekonomin 1985. Vidare
antas att vi skall nå balans i utrikesbetalningarna 1990. Man kan om man så
vill definiera alternativ I i avstämningen som en ekonomisk utveckling där
den svenska ekonomin når fullt kapacitetsutnyttjande utan att bytesbalansunderskottet,
dvs. det totala finansiella sparandeunderskottet, försämras
från 1981.

Enligt kalkylerna förutsätts att allmänheten 1985 svarar för en mer än
dubbelt så stor andel av budgetunderskottets finansiering som man gjorde

1981. Andelen förutsätts öka från 7-8 % 1981 till ca 20 % 1985. Detta ställer
självfallet stora krav på en relativt hög realränta och/eller särskilda
skattefavoriserade upplåningsinstrument. Nya former för upplåning från
företagen kan också behöva utvecklas. När det gäller upplåningen från
hushållen bör denna i huvudsak ske i långfristiga former. Om den sker i
kortfristiga former finns det risk att allmänheten kan komma att uppfatta sina
fordringar på staten som i det närmaste likvärdiga med pengar, vilket skulle
innebära en betydande likvidisering av ekonomin.

För de icke finansiella företagen (industriföretag etc.) antas i alternativ I
en snabb investeringsökning ske. Det ställs stora krav på nyemissioner för att
företagen skall kunna uppnå en soliditet som är förenlig med den relativt
stora investeringsökning som antagits. En måttlig ökning av soliditetsnivån
från drygt 27 % 1981 till drygt 29 % 1985 ställer krav på nyemissioner i
storleksordningen 4 miljarder kronor per år. Eftersom hushållen äger
ungefär hälften av det totala aktiekapitalet skulle det kräva att hushållen
svarade för ungefär hälften av nyemissionskapitalet. Det kan i sammanhanget
nämnas att aktiefondsparandet tillförde den svenska aktiemarknaden
1,2 miljarder kronor 1981 och att utländska köpare förvärvade svenska aktier
för 1,3 miljarder kronor 1981.

Ett högt hushållssparande är enligt utskottets uppfattning nödvändigt för
att investeringsbehoven framöver skall kunna tillgodoses liksom för att
begränsa budgetunderskottets likvidiserande effekt för den svenska ekonomin.
För att detta sparande skall komma till stånd erfordras åtgärder som
stimulerar sparandet inom hushållssektorn. Lika viktigt är att detta sparande
kommer till stånd i former som gör det möjligt att långsiktigt slussa över
kapitalmedlen till de behövande sektorerna. Sparandet bör också i möjli -

SkU 1981/82:58 Bilaga

18

gaste mån ha den formen att andelen riskvilligt kapital i näringslivet kan öka
och bidra till en nödvändig förstärkning av näringslivets soliditet.

Åtgärder för att stimulera hushållssparandet

När det nuvarande skattesparandet infördes uppställdes tre mål för
detta. För det första skulle spararen få en avkastning efter skatt som var
positiv med hänsyn tagen till inflationen. För det andra skulle det stimulera
till ett ökat totalt hushållssparande. För det tredje skulle sparmedlen vara
långsiktigt bundna och i görligaste mån kanaliseras på ett sådant sätt att
kapitalbildningen inom näringslivet stimulerades.

Med anledning av att systemet nu funnits i drygt tre år kan det finnas skäl
att närmare studera hur systemet fungerat i förhållande till de uppställda
målen.

I proposition 1977/78:165 om värdesäkert lönsparande beräknades den
nominella årliga avkastningen på skattesparandet, med en 20 procentig
skattereduktion, bli ca 3 1/2 procentenheter över högsta bankränta. Räknat
på samma sätt på 1981 års förhållanden skulle det innebära en nominell
avkastning i storleksordningen 16-17 %. Konsumentprisuppgången under
loppet av 1981 beräknas till 9,7 %. I och med att ränteavkastningen på
skattesparkontona är skattefri skulle således reala nettoavkastningen uppgå
till drygt 6%. Räknat på förhållandena under 1980 blev avkastningen
betydligt lägre men fortfarande positiv.

Motsvarande beräkningar för skattefondkontona ger väsentligt högre
realvärdeökning eftersom skattereduktionen är högre och kursuppgången på
andelarna under 1980 och 1981 vida har överstigit bankräntan.

Kravet att systemet skall ge en positiv real avkastning efter skatt synes
således ha blivit väl tillgodosett.

Vad gäller kravet att systemet skall stimulera till ökat hushållssparande
kan konstateras att antalet skattesparkonton i bank i februari 1982 var drygt
708 000. Ökningen var 102 000 under 1981 mot 94 000 under 1980. Antalet
fondkonton ökade med drygt 231 000 under 1981 och uppgick i februari 1982
till närmare 400 000. Därtill kommer ca 51 000 konton i företagsanknutna
fonder. Totalt uppgick således antalet konton i februari 1982 till drygt 1,1
miljoner. Det bör nämnas att en person kan delta i flera sparformer
samtidigt. Den månatliga avsättningen för varje person är emellertid
maximerad till 600 kr. varav på skattesparkonto högst 400 kr.

Exklusive räntor och värdeökning ökade behållningen på sparkontona
med 3,5 miljarder kronor under 1981, varav närmare 1,3 miljarder kronor i
aktiefonderna. I februari 1982 sattes totalt närmare 330 milj. kr. in på de
olika skattesparkontona. Om sparandet skulle fortsätta i den takten hela
1982 skulle totala behållningen 1982 öka med närmare 4 miljarder kronor,
varav 1,9 miljarder kronor i aktiesparfonder. De totala avsättningarna till
kontona har ökat månad för månad. För sparkontona tycks emellertid

SkU 1981/82:58 Bilaga

19

ökningstakten ha stagnerat sedan kulmen nåddes i mars 1981. Dämpningen
synes ha skett till förmån för det aktiefondanknutna sparandet.

Det kan således konstateras att skattesparsystemet fått ett kraftigt gensvar
hos hushållen. Mellan vart fjärde och vart femte hushåll deltar i någon form
av skattesparande.

En viktig fråga är i vilken utsträckning detta sparande är ett nysparande
eller består av överflyttning från sparande i andra former. Det är av naturliga
skäl svårt att göra sådana mätningar.

När propositionen 1977/78:165 om värdesäkert lönsparande behandlades
av utskottet våren 1978 föreslog utskottet att en särskild expertgrupp skulle
tillsättas för att följa och analysera det föreslagna lönsparsystemet. Med
tanke på systemets komplexitet och på den osäkerhet som rådde i vissa
avseenden beträffande systemets effekter ansågs det vara av yttersta vikt att
en noggrann uppföljning skedde av hur sparformerna verkade och hur
sparandet utvecklades. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets
förslag.

I de direktiv som departementschefen gav den föreslagna expertgruppen
angavs att det i gruppens uppgifter borde ingå inte enbart att studera det
införda sparsystemets utveckling utan också att analysera effekterna på
övriga sparformer och på hushållssparande! som helhet. Effekterna på
sparkvotens utveckling borde bl. a. belysas. I anslutning härtill borde de till
sparsystemet knutna finansieringseffekterna utredas, bl. a. konsekvenserna
för näringslivets försörjning med riskvilligt kapital. I uppgifterna ingick
också att föreslå de ändringar i sparsystemet som uppföljningen gav
anledning till liksom att föreslå de åtgärder som kan behövas för att få
sparmedlen för de olika sparåren att stå kvar i systemet även efter den
femåriga periodens utgång.

Lönspardelegationen tillsattes i september 1978. Delegationen publicerade
i januari 1982 en undersökning som utförts av statistiska centralbyrån på
delegationens uppdrag. I uppdraget ingick att undersöka skattespararnas
resp. icke-skattespararnas socio-ekonomiska profil, dvs. ålder, civilstånd,
inkomst etc. samt att jämföra skillnader i förmögenhetsförändring mellan
skattesparare och icke-skattesparare.

Kartläggningen bygger på data från de av SCB årligen genomförda
inkomstfördelningsundersökningarna och gäller tidsperioden 1978 och 1979.
Undersökningen omfattar således inte den kraftiga expansion av skattefondsparandet
som inträffade i början av 1981.

Kartläggningen visar att skattesparhushållen vid årsskiftet 1978/79 hade en
högre inkomst än andra hushåll och att de innehade större förmögenhetstillgångar
än icke skattesparare. Undersökningen tyder på att skattesparandet
var vanligast bland sådana hushåll som traditionellt har en hög
sparbenägenhet. Det framgår vidare av undersökningen att skattesparhushållen
under 1979 hade ett betydande finansiellt sparande, dvs. de ökade sin
finansiella förmögenhet. Övriga hushålls finansiella förmögenhet minskade

SkU 1981/82:58 Bilaga

20

under samma period. En orsak bland flera till denna skillnad i förmögenhetsförändring
kan enligt lönspardelegationen förmodas vara att skattesparsystemet
har framkallat ett nysparande hos hushållen. Men även andra
faktorer anges som förklaring. Bl. a. kan man anta att hushåll med mer
utpräglat sparbeteende i första hand attraherades av skattesparsystemet när
detta infördes.

Av en s. k. omnibusundersökning i SCB-regi våren 1981 framgår att om
skattesparandet skulle upphöra skulle hälften av hushållen spara lika mycket
ändå. En tredjedel av hushållen skulle spara en del och låta resten gå till
löpande utgifter. En rimlig bedömning av dessa svar skulle ge vid handen att
ungefär en tredjedel av sparandet i systemet är stimulerat av skattesparandet.
Dessa undersökningar kan enligt utskottet tolkas så att skattesparandet
har bidragit till att hålla uppe hushållens totala sparande.

En central fråga då skattesparsystemet skulle införas var hur stora de
statsfinansiella kostnaderna skulle bli för systemet. I utskottets betänkande
FiU 1977/78:37 redovisades olika kalkyler för hur stor andel nysparande av
det totala sparandet i systemet som behövdes för att man skall få ett
nettotillskott av sparande för samhället som helhet. Enligt beräkningar i
propositionen 1977/78:165 skulle det räcka med 20 % nysparande, medan
riksrevisionsverket (RRV) i sitt remissyttrande hade angett att det krävdes
ett nysparande av mer än 37 % för att systemet skulle ge positivt resultat.
Utskottet tog inte närmare ställning till vilka beräkningsmetoder som var
riktiga eller vilka antaganden som var rimliga utan konstaterade endast att
det rådde en viss osäkerhet beträffande de statsfinansiella kostnaderna för
systemet.

Sedan skattereduktionen höjdes för sparande i aktiesparfond har sparandet
i denna form ökat kraftigt. Hushållen har således valt att i ökad
utsträckning placera sitt sparande i ett risksparande, vilket utskottet ser som
den största framgången med skattesparsystemet. Aktiemarknaden har
genom aktiefondsparandet tillförts ett kraftigt ökat riskvilligt kapital från
hushållen. Tillskottet under 1982 väntas, som utskottet redovisat i det
föregående, uppgå till minst 1,9 miljarder kronor. Hushållen skulle
därigenom tillföra aktiemarknaden det nytillskott av kapital som motsvarar
deras andel av totala aktiestocken. Genom årliga tillskott i denna storleksordning
skapas den nödvändiga finansiella förutsättningen för den investeringstillväxt
som utskottet ser som nödvändig för att på sikt stärka den
svenska industrins konkurrenskraft.

Utskottet konstaterar således att även den tredje av de målsättningar som
ställdes upp för skattesparandet, nämligen att det skulle bidra till att förse
näringslivet med riskvilligt kapital, har uppfyllts.

SkU 1981/82:58 Bilaga

21

Fråga om avveckling av skattesparandet

I motionerna 1691 av Olof Palme m. fl. (s) och 1568 yrkande 7 av Lars
Werner m. fl. (vpk) yrkas att skattesparandet och skattefondsparandet skall
avvecklas. Som motiv härför anges i motion 1691 att skattesparandet inte
stimulerar till nysparande, att det urholkar statsinkomsterna, att det finns
osunda inslag i aktiefondsparandet och att skattesparandet är orättvist.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Det kan inte hävdas
att hela det sparande som sker i skattesparsystemet skulle vara ett
nysparande. Det kan aldrig undvikas att omfördelningar sker mellan olika
sparformer. Enligt utskottets mening finns det å andra sidan inte fog för
påståendena att sparandet i skattesparsystemet enbart skulle vara konsekvensen
av en omdisponering av sparmedel. De undersökningar utskottet
redovisat i det föregående visar att ett nysparande skett bland skattespararna.
Det är emellertid svårt att mäta hur stor denna andel är.

När det gäller att beräkna kostnaderna för systemet kan som framgått av
det föregående olika metoder och antaganden användas. Enligt utskottets
mening bör under alla förhållanden de räntor som genereras och som är
bundna på kontona betraktas som ett sparande. Med ett sådant betraktelsesätt
torde de kostnader som anges i motion 1691 vara betydligt
överskattade. Utskottet förutsätter att lönspardelegationen som har att
pröva frågan om kostnaderna för systemet beaktar de erfarenheter och de
undersökningsresultat som framkommit, när man prövar frågan om stimulansåtgärdernas
framtida storlek och former efter den första femårsperiodens
utgång.

I motion 1691 hävdas att det finns vissa osunda inslag i aktiefondsparandet.
Bl. a. åsyftas att vissa anställda fått lån, som under de första åren är ränteoch
amorteringsfria, från det egna företaget för att köpa andelar i
företagsanknutna aktiefonder. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att
det i proposition 1981/82:95 om låneförbudet i aktiebolagslagen föreslås vissa
begränsningar vad gäller storleken på det belopp som den anställde får låna.
Vidare är frågan hur dessa förmåner skall betraktas skatterättsligt under
övervägande inom regeringskansliet.

Beträffande påståendena att skattesparandet är orättvist vill utskottet
anknyta till vad utskottet redovisat inledningsvis i detta yttrande. Behovet att
öka hushållssparande! är stort. Hushållens förväntade andel av kapitaltillskottet
till aktiemarknaden har med utgångspunkt i långtidsutredningens
kalkyler beräknats vara av storleksordningen 2-3 miljarder kronor. Likaså är
det nödvändigt med hushållens medverkan för att finansiera budgetunderskottet.
Det är emellertid inte rimligt att förvänta sig att alla hushåll skall
kunna ta på sig en lika stor andel av det erforderliga sparandet. Kravet måste
enligt utskottet ställas högre på de ekonomiskt sett bättre ställda hushållen.
Det är därigenom ofrånkomligt att de åtgärder som behöver vidtas i syfte att
stimulera hushållssparande! också kommer dessa hushåll till del. Med vad

SkU 1981/82:58 Bilaga

22

utskottet nu anfört avstyrker utskottet bifall till motionerna 1568 yrkande 7
och 1691.

Fråga om utvidgning av skattesparandet

I motionerna 2024 och 2026 av Gösta Bohman m. fl. (m) föreslås vissa
utvidgningar av skattesparandet. Motionärerna föreslår att behållningen på
aktiefonder skall kunna flyttas från en aktiefond till en annan utan att
skattereduktionen återförs. Vidare anser motionärerna att ett bostadssparande
bör inrättas inom ramen för skattesparandet.

Utskottet delar den principiella inställning till skattesparandet som
kommer till uttryck i den socialdemokratiska partimotionen 1691. Skattesparandet
bör enligt utskottets mening avvecklas snarast möjligt. Utskottet
avstyrker därför alla förslag till utvidgningar av systemet.

I motion 2024 av Gösta Bohman m. fl. (m) yrkas vidare att aktiefondsparandet
görs möjligt även i icke börsnoterade företag. Detta yrkande kan
enligt utskottet anses vara tillgodosett genom de förslag som regeringen har
lagt fram i proposition 116 om ändring i aktiefondslagen. I propositionen
föreslås att högst 10 % av aktiefonders och aktiesparfonders medel skall få
placeras i aktier och andra slags värdepapper som ges ut av icke börsnoterade
företag. Dispenser skall kunna ges upp till 25 % för ett eller ett par onoterade
papper och en högre andel om flera papper inbegripes.

I motion 1675 av Olle Grahn (fp) anförs att det av många skulle uppfattas
som rättvist om även anställda i mindre och medelstora företag som inte är
börsnoterade kunde få möjlighet att spara i det egna företagets aktier med
samma skatteförmåner som i skattefondsparandet. Enligt utskottets mening
kan yrkandet i motionen anses vara tillgodosett genom förslagen i
proposition 116 om ändring i aktiefondslagen. De anställda vid små och
medelstora företag skall kunna bilda aktiesparfonder med viss placeringsinriktning
på det egna företagets aktier. Motionen bör enligt utskottet därför
avstyrkas.

Vad gäller yrkandet 3 i motion 2024 av Gösta Bohman m. fl. om rätt att
placera aktier även för andra företag i företagsanknutna aktiesparfonder
berörs denna fråga i proposition 116. Finansutskottet har yttrat sig över
denna proposition till näringsutskottet (FiU 1981/82:5y).

I motion 1676 av Filip Johansson (c) begärs att anställda i olika
företagsformer skall ges likvärdig rätt att med skattestimulans kunna
medverka till kapitaluppbyggnaden i det företag man är anställd i. Genom
s. k. B-insatser - som kooperationsutredningen föreslår - kan andra än
medlemmar (t. ex. de anställda) bidra med kapital till de kooperativa
företagen. Motionären hemställer att regeringen skyndsamt utreder hur ett
skattefondsparande skall administreras för de kooperativa företagen.

SkU 1981/82:58 Bilaga

23

Den fråga motionären tar upp torde komma upp i samband med
behandlingen av kooperationsutredningens förslag. Det bör nämnas att vissa
möjligheter till aktiesparande i kooperativa företag också öppnas genom den
utvidgning av aktiefondsparandet till icke börsnoterade företag som föreslagits
i proposition 1981/82:116. Utskottet föreslår därför att motion 1676 i
nuvarande läge avstyrks.

Fråga om vidgade skatteavdrag vid annat sparande

I en rad motioner föreslås utvidgade eller nya skatteavdrag vid sparande.

I motion 166 av Rune Torwald (c) föreslås att sparavdraget vid taxeringen
höjs så att de motsvarar avkastningen på ett basbelopp. Förslaget innebär att
nuvarande avdrag skulle fördubblas.

I motion 507 av Oskar Lindkvist m. fl. (s) begärs ett skattepremierat
bosparande som direkt syftar till att underlätta nyinvesteringar i bostadssektorn.

I motionerna 503 av Stig Josefson m. fl. (c) och 1685 av Kjell Mattsson
m. fl. (c) föreslås att avsättningen till vissa slag av sparkonton skall vara helt
eller delvis avdragsgill vid beskattning. Enligt motion 1685 skall uttag få ske
utan att beloppet återförs till beskattning, om sparandet används för köp av
bostad.

Som utskottet anfört i det föregående skall lönspardelegationen inte
enbart studera skattesparsystemets utveckling utan också analysera effekterna
för övriga sparformer och för hushållssparande! som helhet. Delegationen
skall föreslå de förändringar som uppföljningen ger anledning till.
Utskottet anser det inte lämpligt att nu, innan lönspardelegationens
utvärdering och ställningstagande föreligger, föreslå ändringar i nuvarande
system eller att nya sparstimulerande åtgärder införs. Det gäller också frågan
om särskild premiering av bostadssparande. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motionerna 166, 503, 507 och 1685. Beträffande motion
503 vill utskottet därutöver anföra att de frågor som berörs i motionen
kommer att behandlas av utredningen om progressiv utgiftsbeskattning (B
1981:04).

I motion 1692 av Jan Prytz (m) föreslås att vinster på premieobligationer
upp till ett belopp av 1 000 kr. skall vara skattefria.

Utredningsarbete pågår i riksbanken rörande möjligheterna att placera en
större del statsobligationer hos hushållen genom att bilda särskilda obligationsfonder.
Den i motionen väckta frågan om ytterligare skattestimulans för
sparande i premieobligationer hör enligt utskottets mening nära samman
med frågan om i vilka former och på vilka villkor andelar i dessa
obligationsfonder skall kunna placeras.

Utskottet förutsätter att riksgäldskontoret följer utvecklingen på premieobligationsmarknaden
och att kontoret tar initiativ till de åtgärder som visar

SkU 1981/82:58 Bilaga

24

sig påkallade med anledning därav. Utskottet är därför inte berett tillstyrka
motion 1692.

Stockholm den 13 april 1982

På finansutskottets vägnar
ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Lars Tobisson (m), Rolf
Rämgård (c), Paul Jansson (s), Arne Gadd (s), Bo Siegbahn (m), Per-Axel
Nilsson (s), Karl-Anders Petersson (c), Roland Sundgren (s), Christer
Nilsson (s), Mona S:t Cyr (m), andre vice talmannen Thorsten Larsson (c),
Hans Lindblad (fp) och Karin Flodström (s).

Avvikande meningar

1. Kjell-Olof Feldt, Paul Jansson, Arne Gadd, Per-Axel Nilsson, Roland
Sundgren, Christer Nilsson och Karin Flodström (alla s) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ”Samhällsekonomiska
utgångspunkter” och på s. 8 slutar med ”och 1691” bort ha
följande lydelse:

Sparandet i det svenska samhället måste öka kraftigt under 1980-talet om
vi skall kunna komma till rätta med de stora obalanserna i ekonomin.

Större delen av sparandeunderskottet finns inom den offentliga sektorn.
Men även hushållens sparande är för lågt. Inom ramen för den totala
sparandebristen finns ett speciellt slags underskott, nämligen bristen på
riskvilligt kapital för industrins utbyggnad.

Slutsatsen är given. Ansträngningarna under 1980-talet måste i betydande
utsträckning inriktas på att förbättra statsfinanserna, öka det totala
sparandet och tillgodose industrins behov av riskvilligt kapital.

Skattesparandet

Den första borgerliga trepartiregeringen införde 1978 ett nytt, skattepremierat
sparande, det s. k. skattesparandet. Sparandet kan ske dels på bank
(skattesparkonton), dels i särskilda aktiesparfonder (skattefondkonton).

Skattelättnaden i systemet medges i form av avdrag från den slutliga
skatten, sparskattereduktion, med viss procent av de belopp som under
inkomståret satts in på skattesparkonto eller skattefondkonto. Skattefondkontot
är ett uppsamlingskonto för medel som successivt omvandlas till
andelar i speciella aktiesparfonder.

SkU 1981/82:58 Bilaga

25

Enligt de ursprungliga reglerna medgavs skattereduktion med 20 procent
av ett sparat belopp av högst 4 800 kr. per år. Reglerna för sparande på
skattefondkonto har sedermera ändrats. Fr. o. m. 1981 medges avdrag med
30 procent av högst 7 200 kr. Vidare öppnades för drygt ett år sedan
möjlighet för anställda i ett företag eller inom en koncern att spara i en
aktiesparfond som uteslutande placerar sparandet i värdepapper i det egna
företaget eller koncernen. En förmån utöver skattereduktionen är att
avkastningen av sparandet är helt skattefri. En förutsättning för skattelättnaderna
är att sparandet binds i fem år utöver sparåret.

Socialdemokraterna motsatte sig införandet av skattesparandet och har
yrkat avslag på de utvidgningar som har genomförts. I en partimotion
(1980/81:2062) med anledning av regeringens besparingsproposition våren
1981 yrkades att skattesparandet skulle avskaffas. I en partimotion
1981/82:1691 yrkar socialdemokraterna ånyo att skattesparandet skall
avskaffas.

Skattesparandet och sparandets utveckling

Syftet med skattesparandet var enligt det ursprungliga regeringsförslaget
att öka det totala sparandet i ekonomin. Socialdemokraterna ifrågasatte då
om systemet verkligen skulle komma att få denna effekt.

Det är nu möjligt att konstatera att dessa farhågor besannats. Sparkvoten1
i hela ekonomin har under de första fyra åren halverats i förhållande till den
nivå på ca 15 procent som gällde från början av 1960-talet till 1976. Under
1981 och 1982 reduceras sparkvoten ytterligare till en nivå av drygt 5
procent.

Ser man till hushållens sparande som andel av de disponibla inkomsterna
så minskar detta markant under 1981 och 1982, dvs. under de år då
skattesparandet och i synnerhet skattefondsparandet ökat i omfattning.

Dessa omständigheter pekar på att andelen nysparande inom ramen för
skattesparandet utöver det sparande som ändå skulle ha kommit till stånd är
mycket begränsat. Den absoluta merparten av insättningarna på skattesparresp.
skattefondkonton torde utgöras av överföringar från andra konton.
Detta bekräftas också av den s. k. omnibusundersökning i SCB regi våren
1981 som genomförts på initiativ av sparbankerna och som visar att om
skattesparandet skulle upphöra hälften av hushållen skulle spara lika mycket
ändå. En tredjedel av hushållen skulle spara en del och låta resten gå till
löpande utgifter. En för systemet mycket positiv bedömning av dessa svar är
att endast omkring en tredjedel av sparandet i systemet skulle vara stimulerat
av skattelättnaderna. Denna omständighet är av stor betydelse för att
bedöma de effektiva kostnaderna för dessa sparstimulanser.

1 Nettosparkvoten.

SkU 1981/82:58 Bilaga

26

Lönspardelegationen har sedan lång tid tillbaka i uppdrag att bl. a. göra en
utvärdering av skattesparandets effekter på nysparandet. I februari 1982
publicerade delegationen en undersökning som utförts av statistiska centralbyrån
på delegationens uppdrag. I uppdraget ingick att undersöka skattespararnas
resp. icke-skattespararnas socio-ekonomiska profil dvs. ålder,
civilstånd, inkomst etc. samt att jämföra skillnader i förmögenhetsförändring
mellan skattesparare och icke-skattesparare.

Kartläggningen bygger på data från de av SCB årligen genomförda
inkomstfördelningsundersökningarna och gäller tidsperioden 1978 och 1979.
Undersökningen avser således ett tämligen föråldrat material och omfattar
inte den kraftiga expansion av skattefondsparandet som inträffade i början
av 1981.

Kartläggningen bekräftar emellertid de invändningar beträffande skattesparandets
förmåga att stimulera till verkligt nysparande med en rimlig
fördelningsmässig profil som framförts från socialdemokratiskt håll. Den
visar nämligen att skattesparhushållen vid årsskiftet 1978/79 hade en högre
inkomst än andra hushåll och att de innehade större förmögenhetstillgångar
än icke skattesparare. Undersökningen tyder på att skattesparandet var
vanligast bland sådana hushåll som traditionellt har en hög sparbenägenhet.
Det framgår vidare av undersökningen att skattesparhushållen under 1979
hade ett betydande finansiellt sparande, dvs. de ökade sin finansiella
förmögenhet. Övriga hushålls finansiella förmögenhet minskade under
samma period.

I sin argumentation för skattefondsparandet har regeringen under senare
tid hävdat att det för att bedöma nyttan av systemet inte är avgörande
huruvida en nettospareffekt uppnås. Det väsentliga anges numera vara att
systemet bidrar till att ge ett tillskott av riskkapital. Denna omsvängning i
argumentationen är i och för sig anmärkningsvärd. Utskottet bestrider inte
på något sätt behovet av ytterligare riskvilligt kapital. Men enligt utskottets
mening finns det lämpligare och för samhället billigare metoder att
åstadkomma detta än genom skattesparandet.

Därtill kommer att inte ens denna senaste argumentation för systemet har
stöd i verkligheten. Detta framgår av den närmare analys av in- och utflödet
av kapital till börsbolagen, som gjorts av en för LO och SAP gemensam
arbetsgrupp. Denna sammanfattar sina resultat på följande sätt:

Låt oss till slut sammanställa alla siffrorna från 1981 och deras fördelning
på olika typer av företag.

Också utdelningarna kan fördelas mellan produktionsföretag och transaktionsföretag.

SkU 1981/82:58 Bilaga 27

Det totala in- och utflödet av pengar till och från resp. sektor framgår av
tabellen.

Tabell. Nettoutflödet från börsföretagssektorn i Sverige 1981, Mkr

	Produktions- företag	Transaktions- företag	Summa
Nyemission	+ 957	+ 508	+ 1465
Introduktioner	+ 8	+ 705	+ 713
Utbetalningar i sämb. med uppköp	- 824	- 45	- 869
	141	1 168	1309
Utdelningar	- 1 988	- 526	- 2 514
	- 1847	+ 642	- 1205

Att utdelningarna från börsföretagen kan överstiga ägartillskotten är
måhända inte så förvånande. Det är emellertid intressant att så även är fallet
ett år som 1981 med de rekordstora nyemissioner som då gjordes. Än mera
intressant är emellertid fördelningen mellan de producerande företagen och
andra. Medan produktionsföretagen 1981 netto betalade ut nära 1,9
miljarder kr. tillfördes transaktionsföretagen genom aktiemarknaden över
600 Mkr. netto.

Ser man utdelningssummorna som ett mått på respektive sektors relativa
storlek utgör produktionsföretagen ca fyra femtedelar av börsföretagen. Mot
denna bakgrund blir det än mera oroande att de producerande företagen
endast tillförts 141 Mkr. eller 11 procent av de 1 309 Mkr., som netto
tillskjutits i nytt ägarkapital på den svenska börsen 1981. Ty det är genom
produktion och inte genom transaktioner av olika slag som den svenska
ekonomin kan komma på fotter.

Trots att börsen under 1981 tillfördes inte mindre än 1,3 miljarder kr. via
aktiesparfonderna har nettotillförseln av riskvilligt kapital till produktionsföretagen
således varit utomordentligt begränsad. Därtill kommer att
analyser av hushållens riskvilliga sparande i form av aktieköp pekar på att
dessa under 1980 och 1981 minskat i stället för att öka.

Kostnaderna för skattesparandet

Det otillfredsställande resultatet i fråga om hushållens nysparande och
ökningen av tillförseln av riskkapital måste givetvis ställas i relation till de
statsfinansiella kostnaderna.

Vid utgången av februari 1982 var till skattesparandet anslutna drygt
708 600 skattesparkonton, drygt 397 450 skattefondkonton och ca 50 850
konton i företagsanknutna aktiesparfonder. Antalet konton uppgick alltså
totalt till 1 156 900.

Behållningen på kontona var vid samma tid sammanlagt drygt 8,8
miljarder kr., fördelade med 6,9 miljarder kr. på skattesparkonton, 1,7
miljarder kr. på skattefondkonton och 212 milj. kr. på företagsanknutna

SkU 1981/82:58 Bilaga

28

konton. Insättningarna under 1981 på dessa konton uppgick till 2,2 miljarder
kr., 1100 milj. kr. resp. 175 milj. kr.

Insättningarna under år 1981, om sammanlagt drygt 3 miljarder kr.,
innebär för budgetåret 1982/83 ett inkomstbortfall för staten (i form av
sparskattereduktioner) med ca 800 milj. kr. Inkl. skattefriheten för
avkastningen kan insättningarna vid nuvarande diskonto under en dryg
femårsperiod beräknas kosta staten drygt 2 miljarder kr. Denna beräkning
utgår från en marginalskatt på 60 procent och att skattebefrielsen för räntor
kan utnyttjas till 80 procent. Varje insatt hundralapp kostar alltså med dessa
förutsättningar staten 65 kr. i minskade inkomster.

Om insättningarna i skattesparandet även i fortsättningen ligger på 1981
års nivå kommer sålunda skattebortfallet för staten årligen att uppgå till drygt
2 miljarder kr. Men, som utskottet återkommer till senare, om man i
fullfunktionsstadiet vill stimulera till fortsatt nettotillförsel av sparmedel till
systemet, kommer kostnaderna för staten att öka ytterligare.

Osunda inslag i aktiefondsparandet

Den senaste ändringen av reglerna om aktiefondsparande, införandet av
företagsanknutna fonder, har fått effekter som med fog kan ifrågasättas.
Åtskilliga företag har startat egna aktiesparfonder och erbjuder sina
anställda lån på villkor att pengarna sätts in i fonden. Lånen motsvarar ofta
den maximala insättning som får göras i systemet, dvs. 600 kr./mån., och är
inte sällan räntefria samt under de första åren dessutom amorteringsfria.
Dessa transaktioner premieras av staten med en skattereduktion på 2 160 kr.
och skattefrihet för avkastningen.

Det kan ifrågasättas om den som amorteringsfritt lånar pengar som sätts in
i systemet egentligen har kvalificerat sig för skattereduktion. Skattelättnaden
är ju avsedd att vara en premie för ett sparande. Med hänsyn bl. a. till
reglerna om beskattningsårets slutenhet och lagstiftningens uttalade syfte
ligger det i sakens natur att sparandet skall ha skett under det inkomstår som
skattereduktionen hänför sig till. Men den som lånat pengar och under
inkomståret inte erlagt någon amortering har ju det året inte gjort någon
sparprestation. Ändå medges han skattereduktion. Detta är enligt utskottets
mening stötande.

Efter att under lång tid ha åsett hur de företagsanknutna fonderna ökat i
antal och omfattning i huvudsak tack vare de räntefria eller subventionerade
lånen, har regeringen i prop. 1981/82:95 föreslagit förändringar i reglerna
beträffande låneförbudet i aktiebolagslagen. Förslaget innebär att ett
begränsat undantag införs från förbudet i aktiebolagslagen mot penninglån i
syfte att låntagaren skall förvärva aktier i det långivande bolaget. Undantaget
gäller lån från ett bolag till de anställda. Lånebeloppet begränsas till högst
två basbelopp per anställd. Man föreslår vidare att innehav eller förvärv av

SkU 1981/82:58 Bilaga

29

andel i en aktiefond eller i en icke företagsanknuten aktiesparfond skall
undantas från låneförbudsreglerna.

Utskottet vill i detta sammanhang ansluta sig till motion 2156 av Lennart
Andersson m. fl. (s), liksom till den avvikande mening till utskottets yttrande
1981/82:3y som anförts av Paul Jansson (s) m. fl. Såsom där konstateras
gäller de invändningar som i partimotionen 1691 anförts mot skattefondsparandet
med samma styrka lån för direktförvärv av aktier samt andelar i
aktiefonder och vanliga aktiesparfonder. Ett genomförande av de i
propositionen föreslagna lagändringarna innebär därtill dels risker för
långivarens fordringsägare, dels att möjligheter öppnas för ett bolag att
stödja eller driva upp den egna aktiekursen med hjälp av egna medel.

Det ökade antalet skattefondkonton visar ingalunda att hushållen utan
konstlade subventioner skulle vara intresserade av att satsa de stora belopp
som strömmat till börsen under det senaste året. För det första motsvaras inte
kursuppgången av någon jämförbar förbättring av företagens resultat och
speglar därför inte en real ekonomisk utveckling. För det andra talar numera
seriösa bedömare av börsen om systemet som ett kedjebrevssystem, där de
som går in först (och i synnerhet de som i utgångsläget hade stora aktieposter)
gör stora vinster. De som kommer in senare riskerar däremot att förlora stora
belopp om aktiekurserna i framtiden skulle uppvisa en mindre gynnsam
utveckling.

Skattesparandets fördelningspolitiska effekter

Skattesparandet kan ifrågasättas även från fördelningspolitiska utgångspunkter.
Förmånerna i skattesparandet överstiger vida förmånerna av annat
sparande. Det är därför intressant att studera dels vilka som är med i
skattesparandet, dels vilka som gynnas mest av systemet. Många människor
sparar inte alls. Den främsta orsaken är självfallet att de inte har råd. Men det
finns också de som frivilligt väljer att konsumera hela sin inkomst.
Banksparandet är trots det utbrett. Genomsnittsspararen har ca 3 000 kr på
sitt konto. Sparbanksföreningens undersökning av skattespararna visade att
hälften av dessa hade banktillgodohavanden som översteg 20 000 kr. Detta
bekräftar vad socialdemokraterna hävdat. Skattesparandet används endast i
liten utsträckning av de breda löntagargrupperna. Det är ett system för dem
som redan har pengar. Och det är ganska naturligt. Det är inte många vanliga
löntagare som numera kan binda sitt sparande i fem år och ännu mindre så
stora belopp som 400-600 kr./mån.

Avkastningen på de pengar som sätts in i skattesparandet är skattefri. Det
innebär störst förmån för dem som har hög marginalskatt och dem som redan
utnyttjat sparavdraget eller har tillräckligt stort underskott i förvärvskällan
kapital. Detta är oftast en och samma grupp, höginkomsttagarna. En
genomsnittlig inkomsttagare som - hypotetiskt - satte in 7 200 kr. på ett
skattefondkonto under år 1981 har under perioden 1981-1986, bortsett från

SkU 1981/82:58 Bilaga

30

skattereduktionen, ingen fördel av systemet jämfört med om han sparat på
en vanlig bankräkning och varit berättigad till sparavdrag med 1 600 kr.,
förutsatt att familjen inte haft annat sparande. En höginkomsttagare som
redan utnyttjat sparavdraget eller har tillräckligt stort underskott i förvärvskällan
kapital gör däremot en vinst på drygt 5 200 kr. jämfört med om han
sparat i bank. En person med genomsnittsinkomst skulle i motsvarande
situation få en skattelättnad på ca 3 700 kr. I dessa exempel har förutsatts att
totalavkastningen av aktierna i aktiesparfonderna är densamma som räntan
på banksparande. I själva verket har avkastningen på aktierna blivit mycket
större på grund av den allmänna kursuppgången.

Följande exempel belyser hur orimligt systemet kan fungera i praktiken.

Varje månad fr. o. m. januari 1982 sätts 600 kr. in i en aktiesparfond,
sammanlagt 7 200 kr./år. Pengarna har lånats eller flyttats över från ett
bankkonto. Skattereduktion medges direkt med 2 160 kr. Efter utgången av
femte året efter sparåret kan man dessutom lyfta en skattefri avkastning på ca

6 400 kr. Avkastningen har beräknats enligt den räntesats som f. n. tillämpas
för skattesparande i bank. (Men som framhållits ovan har värdet av
andelarna i aktiesparfonderna i själva verket stigit mera.) Personen i fråga
har alltså tjänat ca (2160+6 400=) 8 600 kr. trots att inget nysparande
skett.

Som jämförelse kan nämnas att den som under år 1982 sparar motsvarande
belopp på en vanlig bankräkning och redan har utnyttjat sparavdraget under
samma tid skulle få ut sammanlagt ca 1 600 kr. i ränta vid en marginalskatt på
75%.

Den som fr. o. m. 1982 årligen sätter in (7 200 - 2 160=) 5 040 kr. i en
aktiesparfond kan alltså år 1988 skattefritt lyfta 6 400 kr., förutom insatsen

7 200 kr. Året därpå kan han lyfta ett lika stort belopp osv. År 1988 kan de
7 200 kr. som ”nysparades” år 1982 sättas in i systemet igen, år 1989 de 7 200
kr. som ”nysparades” år 1983 etc. I den mån det tidigare förekommit verkligt
nysparande i systemet kan man vara förvissad om att detta upphör när samma
pengar kan sättas in i systemet igen med bibehållna skattelättnader. De
subventioner som då behövs för att förhindra att systemet efter hand töms på
sparmedel, som används för konsumtionsändamål, torde behöva bli gigantiska.
Statens kostnader för systemet skulle behöva ökas ytterligare.
Skattesparandet har då blivit en ren konsumtionsstimulans för de höginkomsttagare
som omfattas av systemet. Kostnaderna betalas av den stora
majoritet skattebetalare, främst låginkomsttagare och barnfamiljer, som inte
är med i skattesparandet. Den tidpunkt då problemet aktualiseras rycker allt
närmare. År 1985 kommer det att vara möjligt att lyfta de medel som
sparades 1979 - det första året systemet var i full funktion.

SkU 1981/82:58 Bilaga

31

Alternativa former för sparstimulans

Utskottet noterar i detta sammanhang att man i motion 1691 klart anger att
socialdemokraterna inte är negativt inställda eller likgiltiga gentemot
individuellt sparande.

Den socialdemokratiska partikongressen tog i höstas ställning för att
hushållens sparande bör uppmuntras och uppdrog åt partistyrelsen att
utarbeta konkreta förslag på detta område. Som villkor för stimulanser av
hushållens sparande angavs att de skall vara fördelningspolitiskt rättvist
utformade och främst komma den stora gruppen av småsparare till del, att de
skall vara enkla och överskådliga och avse alla typer av produktivt sparande
samt att de så långt möjligt skall uppmuntra ett verkligt nysparande. Vidare
måste åtgärderna utformas med hänsyn till det ansträngda statsfinansiella
läget.

Utskottet noterar vidare att motionärerna säger sig f. n. arbeta med att
utforma ett sådant system och avser återkomma till denna fråga i annat
sammanhang.

Motionärerna påminner vidare om det socialdemokratiska förslaget om att
det s. k. sparavdraget skall utvidgas från 800 till 2 000 för ensamstående resp.
1 600 kr. till 4 000 kr. för makar och samtidigt göras om till en allmän
sparskattereduktion om 50 %, dvs. med högst 1 000 resp. 2 000 kr. Utskottet
ansluter sig till såväl de allmänna principerna för ett rättvist sparstimulerande
system så som motionärerna angivit dem, som till motionärernas förslag om
att utvidga sparavdraget och göra om det till en allmän sparskattereduktion.

Utskottet ansluter sig till den allmänna bedömningen som görs i motion
1691 att ansträngningarna under 1980-talet i betydande utsträckning måste
inriktas på att förbättra statsfinanserna, öka det totala sparandet i samhället
och tillgodose industrins behov av riskvilligt kapital. Det nuvarande
skattesparandet motverkar i flera avseenden möjligheterna att uppnå dessa
mål. Systemet är dessutom fördelningspolitiskt orättvist och utnyttjas i vissa
fall på ett sätt som strider mot syftena med gällande lagstiftning.

Mot denna bakgrund bör skattesparandet i enlighet med yrkandet i motion
1691 avvecklas från årsskiftet 1982/83. Därvid bör insättningar som gjorts
före den 1 januari 1983 berättiga till förmåner enligt nu gällande regler. Med
vad utskottet nu anfört tillstyrker utskottet bifall till motion 1691 yrkande

1.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”1 motion 2024”
och på s. 9 slutar med ”utgiftsbeskattning (B 1981:04)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser därför att motionerna 2024, 2026, 1675 och 1676 bör
avstyrkas.

SkU 1981/82:58 Bilaga

32

Fråga om vidgade skatteavdrag vid annat sparande

I en rad motioner föreslås utvidgade eller nya skatteavdrag vid sparande.

I motion 166 av Rune Torwald (c) föreslås att sparavdraget vid taxeringen
höjs så att det motsvarar avkastningen på ett basbelopp. Förslaget innebär att
nuvarande avdrag skulle fördubblas.

I motion 507 av Oskar Lindkvist m. fl. (s) begärs ett skattepremierat
bosparande som direkt syftar till att underlätta nyinvesteringar i bostadssektorn.

I motionerna 503 av Stig Josefson m. fl. (c) och 1685 av Kjell Mattsson
m. fl. (c) föreslås att avsättningen till vissa slag av sparkonton skall vara helt
eller delvis avdragsgill vid beskattning. Enligt motion 1685 skall uttag få ske
utan att beloppet återförs till beskattning, om sparandet används för köp av
bostad.

Som utskottet anfört i det föregående pågår arbete inom det socialdemokratiska
partiet på att utforma ett förslag till ett rättvist system för stimulans
av hushållens sparande. I avvaktan på detta anser utskottet att den enda
utvidgning av skatteavdrag vid sparande som bör genomföras är det i motion
1691 återupprepade förslaget att utvidga och göra om det nuvarande s. k.
sparavdraget till en sparskattereduktion.

När det gäller motionerna 503 och 1685 konstaterar utskottet att förslagen i
dessa motioner innebär ett första steg i riktning mot införande av
utgiftsbeskattning. Utskottet vill inte i nuvarande läge principiellt ta avstånd
från denna tanke men konstaterar att frågan f. n. utreds av utgiftsskattekommittén
(B 1981:04). Med det anförda avstyrker utskottet bifall till
motionerna 166, 503, 507 och 1685.

2. Eric Enlund (fp), Rolf Rämgård (c). Karl-Anders Petersson (c), andre
vice talmannen Thorsten Larsson (c) och Hans Lindblad (fp) anser att den
del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet delar” och slutar
med ”av systemet” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i sammanhanget peka på de möjligheter skattefondspararna
har att byta mellan olika fonder för sitt nysparande. Enligt utskottets mening
skulle de uppsatta målsättningarna för skattesparandet inte i högre grad
komma att uppfyllas om även behållningarna från tidigare års sparande tilläts
flytta mellan olika fonder. Det är också sannolikt att de administrativa
problemen skulle öka av ett sådant förslag. Detsamma gäller för förslaget om
att inlemma bosparande i skattesparandet. Det får ankomma på lönspardelegationen
att utvärdera de hittillsvarande erfarenheterna och pröva på
vilket sätt skattesparandet bör förändras. I delegationens uppdrag ingår även
att lämna förslag för att stimulera att sparandet hålls kvar efter den första

SkU 1981/82:58 Bilaga

33

femårsperioden. Utskottet är därför inte nu berett att tillstyrka yrkandena i
motionerna.

3. Lars Tobisson, Bo Siegbahn och Mona S:t Cyr (alla m) anser att den del
av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet delar” och slutar
med ”av systemet” bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker de förslag som på dessa punkter framförts i
motionerna 2024 och 2026 och vilka närmare motiverats i motion 2018.
Genom att skapa möjligheter för spararna att under spärrtiden flytta
behållningen mellan olika aktiesparfonder utan att skattereduktionen
återförs skulle man uppnå ökad rörlighet och konkurrens om sparmedlen.
Likaså bör man undersöka möjligheterna att ge de regler som gäller för
skattefritt sparande en vidare tillämpning genom att låta sådana medel lyftas
även före femårsperiodens utgång för inköp av bostad utan att premien
återgår till staten.

GOT AB 72174 Stockholm 1982