SkU *981/82:56

Skatteutskottets betänkande
1981/82:56

om skattefriheten för stipendier
Motionen

I motion 1981/82:1698 av Erik Wärnberg m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att en anvisningspunkt snarast utarbetas, i vilken
klarläggs vad som skall avses med stipendier enligt 19 § kommunalskattelagen
(KL).

Gällande bestämmelser

Enligt 19 § KL räknas stipendier till studerande vid undervisningsanstalter
eller eljest avsedda för mottagarens utbildning inte till skattepliktig inkomst.
Därutöver anges inte närmare i författningstexten vad som skall anses utgöra
ett sådant skattefritt stipendium. Stipendium, som i själva verket är
ersättning för lön eller utgör annan skattepliktig löneförmån, skall beskattas
såsom inkomst av tjänst.

Yttrande från riksskatteverket

Riksskatteverket (RSV) har avgivit yttrande över motionen. Yttrandet,
som också innehåller en redogörelse för frågans tidigare behandling och det
aktuella rättsläget på området, fogas som bilaga till betänkandet.

Utskottet

Enligt motionärernas uppfattning är det önskvärt att frågan i vilken
utsträckning stipendier är skattefria klarläggs genom särskild lagstiftning. I
motionen anförs att stipendier för bl. a. facklig utbildning under senare tid
inte behandlats enhetligt vid beskattningen.

Av rikskatteverkets yttrande framgår att frågan om ett stipendium skall
beskattas eller ej kan medföra problem i speciella fall. Ett stipendium för
mottagarens utbildning skall visserligen enligt en uttrycklig bestämmelse i
kommunalskattelagen inte räknas som skattepliktig inkomst. Det räcker
emellertid inte att utbetalningen betecknas som ett stipendium. Om
utbetalningen utgår i samband med ett anställningsliknande förhållande
mellan givaren och mottagaren skall beloppet enligt gällande praxis i
allmänhet jämställas med lön och beskattas. Det bör samtidigt framhållas att
stipendier i rättspraxis undantagits från beskattning även om ett anställnings -

1 Riksdagen 1981/82. 6 sami. Nr 56

SkU 1981/82:56

förhållande förelegat mellan mottagaren och den organisation som utgivit
beloppet, nämligen i vissa fall då det stått klart att utbetalningen inte haft
något samband med anställningsförhållandet.

Utskottet är medvetet om att tillämpningen kan medföra problem
exempelvis i fråga om sådana stipendier av olika slag som utgår från
fackförbunden till deras medlemmar och funktionärer. Som framgår av
riksskatteverkets yttrande visar emellertid resultatet av tidigare utredningsarbete
att alltför stora svårigheter föreligger att lösa hithörande problem
lagstiftningsvägen. Utskottet anser därför att de gränsdragningsfrågor som
uppkommer på detta område liksom hittills i första hand bör prövas i den
praktiska tillämpningen. Vid detta ställningstagande har utskottet förutsatt
att riksskatteverket följer utvecklingen och vid behov kommer med
vägledande uttalanden. Samtidigt vill utskottet erinra om möjligheten att i
tveksamma fall erhålla bindande förhandsbesked från verket.

Mot den angivna bakgrunden finner utskottet att motionen inte f. n. bör
föranleda några åtgärder från riksdagens sida. Utskottet avstyrker således
motionen i den mån den inte är tillgodosedd genom vad utskottet anfört.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1981/82:1698.

Stockholm den 20 april 1982

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Wilhelm Gustafsson (fp), Rune Carlstein (s), Olle Westberg i Hofors (s),
Tage Sundkvist (c), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund
(s), Olle Grahn (fp), Egon Jacobsson (s), Anita Johansson (s), Bo Södersten
(s) och Arne Svensson (m).

Reservation

av Erik Wärnberg, Rune Carlstein, Olle Westberg i Hofors, Bo Forslund,
Egon Jacobsson, Anita Johansson och Bo Södersten (alla s) som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar med orden ”Utskottet
är” och slutar med ”utskottet anfört” bort ha följande lydelse:

Stipendier förekommer numera i många sammanhang. Stipendierna är till
sin art mycket skiftande liksom de förhållanden under vilka de delas ut.
Utskottet kan i så måtto instämma i riksskatteverkets uppfattning angående
rättsläget, att vissa allmänna principer utkristalliserats beträffande gränsdragningen
mellan skattefria stipendier och andra stipendieliknande förmå -

SkU 1981/82:56

ner som är skattepliktiga. Det finns dock områden där praxis är så
svårtolkad, att oklarhet kan sägas råda om rättsläget. Inom dessa områden är
det svårt att bedöma hur ett stipendium kommer att behandlas i skattehänseende
och detta skapar osäkerhet hos såväl utgivaren som mottagaren av
stipendiet.

Som ett exempel på stipendier som är svårbedömliga i beskattningshänseende
och där rättspraxis och anvisningar ger ringa vägledning har
motionärerna åberopat stipendierna inom fackföreningsrörelsen. Utskottet
delar motionärernas uppfattning och vill i sammanhanget hänvisa till de
rättsfall som redovisas i riksskatteverkets anvisning RSV/FB Dt 1981:28. I
sex ärenden om förhandsbesked prövade regeringsrätten skatteplikten för
stipendier utgivna av olika förbund inom Landsorganisationen i Sverige till
fackliga förtroendemän. Regeringsrätten fann att skatteplikt förelåg i fem av
fallen. Utgången visar enligt utskottets mening att skattefrihet kan föreligga
även om mottagaren innehar en facklig förtroendepost. Enligt vad utskottet
erfarit har emellertid i vissa fall hävdats, att redan det förhållandet att
mottagaren av stipendiet är medlem i en facklig organisation utesluter
skattefrihet.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet att ett förtydligande av
skattebestämmelserna i fråga om stipendier är påkallat. Utskottet anser
därför att riksdagen hos regeringen bör begära en översyn av bestämmelserna
i syfte att skapa större klarhet om vad som skall anses utgöra grund för
skattefrihet för stipendier.

dels anser att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1981/82:1698 hos regeringen
begär en översyn av skattebestämmelserna om stipendier i
enlighet med vad utskottet anfört.

1* Riksdagen 1981/82. 6 sami. Nr 56

SkU 1981/82:56

RIKSSKATTEVERKET Bilaga

Utredningssektionen

Riksdagens skatteutskott
100 12 Stockholm

Yttrande över motion 1981/82:1698 om skattefrihet för stipendier

Skatteutskottet beslutade den 23 februari 1982, § 19.14, att inhämta
yttrande från riksskatteverket (RSV) över rubricerade motion. RSV anför
följande.

I motionen hävdas det att rättstillämpningen när det gäller beskattningen
av stipendier är synnerligen oklar. Motionärerna anser det därför önskvärt
med ett snabbt klarläggande av vad som skall anses utgöra grund för
skattefrihet för stipendium för utbildning. De föreslår därför att en
anvisningspunkt utarbetas, i vilken det klarläggs vad som skall avses med
stipendier enligt 19 § kommunalskattelagen (KL).

Frågans tidigare behandling

Bestämmelsen i 19 § KL om skattefrihet för stipendier till studerande vid
undervisningsanstalter eller eljest avsedda för mottagarens utbildning har
funnits ända sedan 1928. Någon särskild motivering till bestämmelsen kan
inte återfinnas i förarbetena till KL. Bestämmelsen torde dock inte ha
inneburit någon ändring i vad som dittills hade tillämpats.

I en motion vid 1938 års riksdag hemställdes, att riksdagen måtte anhålla
om förslag till sådan ändring av skatteförfattningarna eller eljest sådan åtgärd
att full klarhet skapades om skattefrihet för alla slags stipendier och
utbildningsunderstöd. I anledning av motionen anförde bevillningsutskottet
bl. a. följande:

I den föreliggande motionen har framhållits, att praxis i fråga om
beskattningen av stipendier och understöd, avsedda för mottagarens
utbildning, icke är enhetlig. Denna bristande enhetlighet i praxis torde
sammanhänga med att de bidrag, varom nu är fråga, ofta äro av olika natur,
samt att därför omständigheterna i varje särskilt fall måste bliva föremål för
närmare övervägande. Vid bedömande av förevarande spörsmål torde bland
annat följande synpunkter böra beaktas. Därest det huvudsakliga syftet med
bidraget är, att detsamma skall utgöra understöd för mottagarens utbildning,
synes bidraget, även om därmed skulle vara förbundet villkor om skyldighet
att i mindre omfattning fullgöra visst arbete, böra vara undantaget från
skatteplikt. Har bidraget däremot huvudsakligen karaktären av ersättning
för fullgörande av visst uppdrag, vilket exempelvis får anses vara förhållandet
med docentstipendier, torde, även om i dylika fall icke helt bortses från
utbildningssyftet, bidraget böra betraktas såsom skattepliktig inkomst. Vid
nu angivna förhållande och då det i skatteförfattningarna knappast torde
vara möjligt att angiva alla de olika slag av stipendier och understöd, som
böra vara undantagna från skatteplikt, anser sig utskottet icke kunna förorda

SkU 1981/82:56

bifall till motionärernas förslag om ändring i gällande författningsbestämmelser.
I likhet med vad som nu gäller, anser utskottet, att frågan om
skattskyldigheten för stipendier och understöd bör bedömas efter omständigheterna
i varje särskilt fall.

Utskottet hemställde att motionen inte måtte föranleda någon åtgärd,
vilket också blev riksdagens beslut.

Frågan behandlades därefter av 1944 års allmänna skattekommitté i SOU
1950:21 sid 74 - 92. Efter att ha redogjort för några exempel på stipendier
som enligt kommittén borde betraktas som skattepliktiga respektive
skattefria anförde kommittén (sid 92m) att ett förtydligande lämpligen borde
göras på så sätt att i 19 § KL något utförligare angavs när ett skattefritt
stipendium förelåg. Förslaget fick följande lydelse:

stipendier till studerande vid undervisningsanstalt eller eljest avsedda för
mottagarens utbildning eller för att möjliggöra av honom bedrivet forskningsarbete,
därest bidraget icke kan anses hava föranletts av ett anställningsförhållande
mellan bidragsgivaren och mottagaren eller grunda ett
sådant anställningsförhållande eller utgör ersättning för mistade löneförmåner.

Vid remissbehandlingen av förslaget förde kammarrätten fram bl. a.
följande synpunkter. Kammarrätten ansåg frågan fordra ytterligare överväganden
och böra upptas i ett större sammanhang. Gällande lagstiftning på
området ansåg kammarrätten vara knapphändig och praxis lämnade ringa
vägledning. Detta låg i sakens natur, då stipendier kunde utgå i så många
olika former och för så skiftande ändamål och då de begrepp, man i
sammanhanget hade att röra sig med, framför allt begreppet utbildning men
även i viss mån begreppet undervisningsanstalt, till sin innebörd var vaga och
tänjbara. Kammarrätten anmärkte t. ex. att då bidraget utgjorde ersättning
för mistade avlöningsförmåner, detta i förslaget inte ställdes i relation till
bidragsgivaren. Det skulle således vara fråga icke endast om avlöningsförmåner
från bidragsgivaren utan om vilka avlöningsförmåner som helst.
Dessutom torde det vara ytterst vanskligt att bedöma hur ett stipendium
fördelade sig på mistade avlöningsförmåner respektive de andra poster
stipendiet avsåg att täcka.

Frågan om beskattning av stipendier behandlades även av skattelagssakkunniga
i betänkandet Studiekostnader vid beskattningen, SOU 1960:6.

De sakkunniga erinrade inledningsvis (sid 170x) om att ett enstaka
stipendiebelopp ofta kunde vara att betrakta som gåva och därför redan av
denna anledning undantaget från skatteplikt. På grund av föreskrifter i 19
och 20 §§ KL var vidare periodiska understöd till annans undervisning eller
uppfostran i regel skattefria för mottagaren. Vidare framhöll de sakkunniga
att frågan huruvida en åtnjuten förmån var att betrakta som ett stipendium
och därmed skattefri inte kunde bedömas enbart genom tolkning av 19 § KL.

SkU 1981/82:56

Hänsyn måste också tas till bestämmelserna i KL om vad som skall hänföras
till intäkter i de olika förvärvskällorna.

De sakkunniga anförde att det hade ifrågasatts om inte regeln i 19 § KL var
för snäv. I detta hänseende framhölls att skattefrihet i praxis förklarats
föreligga i alla de fall, då fråga varit om utbildningsstipendier i egentlig
mening och åtnjutna förmåner ej heller kunnat hänföras till intäkter av
tjänst. Gällande bestämmelse om skattefrihet för utbildningsstipendier fick
anses till fyllest för att alla verkliga stipendier av denna art skulle undgå
beskattning. Att från skatteplikt frikalla belopp, som utgick under utbildningstid
och var hänförliga till intäkter av tjänst, borde inte ifrågakomma.
Det fick nämligen anses inkonsekvent om en inkomsttagare, som får sin
inkomst på grund av anställningsförhållade av något slag, skulle beskattas
lindrigare om han mot betalning genomgick utbildning än om han för samma
betalning utförde arbete.

De sakkunniga övervägde ett förtydligande av skattefrihetsbestämmelsen
genom införande i KL av någon definition av begreppen stipendier och
utbildning. Detta alternativ förkastades dock av de sakkunniga, eftersom de
stipendier, som enligt rådande bestämmelser var skattefria, var av mycket
skiftande art. Om innebörden av praxis skulle sammanfattas i författningstext,
skulle denna antingen få göras så vidlyftig att den blev svåröverskådlig,
eller avfattas i så allmänna ordalag, att den inte utsade så mycket mer än de
gällande bestämmelserna.

Rättsläget

Rättspraxis när det gäller beskattningen av stipendier är tämligen
omfattande och relativt entydig. Problem uppstår dock bl. a. på grund av att
benämningen stipendium används för en lång rad sinsemellan helt olikartade
bidrag. Därmed sammanhänger att omständigheterna vid utdelningen kan
bli skiftande.

Det mest karakteristiska för ett stipendium är dess benefika karaktär.
Föreligger ett krav eller en förväntan om en motprestation är stipendiet
skattepliktigt, medan det är skattefritt om det föreligger en gåvoavsikt.
Stipendier i egentlig mening kan ofta - men inte alltid - ses som en
uppmuntran och erkänsla för redan utförda prestationer.

Skattepliktiga stipendier

Det finns åtskilliga rättsfall i vilka stipendier har ansetts utgöra skattepliktig
intäkt av tjänst på grund av att någon form av anställnings- eller
uppdragsförhållande mellan givaren och mottagaren har förelegat. I vissa fall
har det räckt med en svagare relation, t. ex. en förhoppning från utgivaren
om att få någon form av motprestation från mottagaren i framtiden. Följande
avgöranden kan nämnas. RÅ 1961 ref 19 (resebidrag för tryckeritekniska

SkU 1981/82:56

studier i USA från en förlagsstiftelse hos vilken mottagaren var anställd), RÅ
1962 ref 24 (arbetsstipendium från Bonniers förlag till en författare, vars verk
gavs ut av förlaget), RÅ 1966 ref 23 nr I (ett såsom forskningsbidrag
betecknat honorar på 2 500 kr från KF:s förlag till en doktor i historia, tillika
licentiand i statskunskap, för ett verk om Geijer och samhällsekonomin samt
ett anslag på 3 000 kr från AB Bofors till samme person för forskningar
beträffande Pehr Lagerhjelm, som varit en av de sista brukspatronerna på
Bofors bruk), RÅ 1977 Aa 65 (kandidatstipendium på 19 832 kr från
universitetet i Odense för utarbetande av objektiva test för mätning av
nordbors förståelse av de tre skandinaviska språken; stipendiaten kunde
åläggas att i viss utsträckning assistera vid undervisning eller annat
institutionsarbete vid sidan av den forskning som stipendiet avsåg), RÅ 1979
Aa 26 (utbildningsbidrag på 3 000 kr från ett landsting till en person som efter
avslutad utbildning redan anställts hos landstinget när bidraget beviljades),
RÅ 1981 1:22 (stipendium på 10 000 kr från ett landsting till en sjuksköterska,
som var tjänstledig från landstinget för att genomgå läkarutbildning) och
RÅ 1981 1:31 nr I och III—VI (stipendier från fackförbund till förtroendemän
inom facket för deltagande i kurser, som varit i huvudsak inriktade på den
fackliga verksamheten).

Inte skattepliktiga stipendier

Ett tecken på att gåvoavsikt föreligger är att det inte föreligger något
samband, t. ex. ett anställnings- eller uppdragsförhållande, mellan utdelaren
och mottagaren. Exempel på sådana fall utgör förhandsbeskeden RSV Dt
1976:24 (stipendium från statens råd för byggnadsforskning för vistelse vid
forsknings- och undervisningsanstalt i USA under ett år), RÅ 1977 Aa 154
(stipendium på 3 000 kr från en förening för årets bästa skådespelareprestation
i svensk reklamfilm), RÅ 1977 Aa 189 (stipendium från arbetarskyddsfonden
för studier i USA) och RÅ 1978 Aa 71 (arbetsstipendium på 50 000 kr
från styrelsen för teknisk utveckling). Samma bedömning har gjorts i
rättsfallet RK 77 1:45. Målet gällde ett stipendium på 1 860 kr från ett företag
till en gymnasieelev, som erhållit praktisk undervisning i form av inbyggd
utbildning hos bolaget. Eleven anställdes efter genomgången gymnasieutbildning
hos företaget. Kammarrätten i Göteborg fann att beloppet inte
utgjort ersättning för arbete utan i stället fick jämställas med sådant
stipendium, som enligt 19 § KL inte var skattepliktigt. Något anställningsförhållande
e dyl förelåg inte vid tidpunkten för stipendiets utbetalande.

Ett fall där skattefrihet ansågs föreligga trots att det förelåg en viss relation
mellan utgivaren och mottagaren är förhandsbeskedet RÅ 1981 1:31 nr II.
En facklig förtroendeman avsåg att söka ett stipendium för deltagande i en
30-veckors folkhögskolekurs på LO:s folkhögskola Runö. Kursen skulle
omfatta följande ämnen: fackföreningskunskap, arbetarrörelsens historia,

SkU 1981/82:56

ekonomi, samhällskunskap samt tillvalsämnen såsom engelska, matematik,
företagsekonomi, bokföring, filosofi, psykologi och maskinskrivning. Stipendiet
avsågs täcka skillnaden mellan den statliga studiehjälpen och
folkhögskolans inackorderingskostnader. Regeringsrätten ansåg kursen
syfta till att höja den allmänna utbildningsnivån hos deltagarna. Även om
fackförbundet hade intresse av att förtroendemannen deltog i kursen, kunde
detta intresse inte anses vara så påtagligt att stipendiet var att hänföra till
gottgörelse för arbete för förbundets räkning. Inte heller förelåg annan grund
för att beskatta beloppet. Detta utgjorde således ett sådant utbildningsstipendium
som avsågs i 19 § KL.

Från de huvudprinciper som har lagts fast i rättspraxis finns det, som
motionärerna också har framhållit, några undantag. Ett exempel är RN:s
meddelande 1954 nr 8:3 där stipendier till folkskollärare för deltagande i
akademiska fortbildningskurser ansågs hänförliga till sådana stipendier som
inte är skattepliktiga enligt 19 § KL. Stipendierna utbetalades av skolöverstyrelsen
från anslaget ”vissa åtgärder för avhjälpande av lärarbristen vid
högre skolor”. Fortbildningskurserna anordnades i ämnena matematik,
fysik, kemi, botanik och zoologi i syfte att ge deltagarna kunskaper
motsvarande fordringarna för betyget Godkänd i filosofisk ämbetsexamen.
Kursverksamheten stod under överinseende av universitetskanslersämbetet,
som efter samråd med skolöverstyrelsen fördelade dem som anmält sig på
olika akademiska lärosäten och kursorter. Med hänsyn till de omständigheter,
varunder stipendierna uppbars, fann RN dem huvudsakligen ha karaktär
av sådana stipendier för mottagarens utbildning, som enligt 19 § KL icke
skulle räknas till skattepliktig inkomst. Detta fall har dock inte varit föremål
för regeringsrättens prövning och torde med hänsyn till senare praxis numera
vara överspelat.

Motionärerna har även åberopat rättsfallet RÅ 1966 ref 23 nr II. Målet
gällde en amanuens vid tandläkarinstitutet i Umeå, som avlönades av
tandläkarhögskolan i Stockholm. Han uppbar ett forskningsanslag på 4 800
kr från Västerbottens läns landsting för ”utarbetande av apparatur och
metodik för bestämmande av den pulpala väggens tjocklek i en preparerad
kavitet”. Enligt landstingets uppgifter avsåg beloppet att täcka förlorad
arbetsinkomst och semesterersättning samt kostnader för en resa mellan
amanuensens hemort och Umeå. Klaganden uppgav att bidraget inte hade
varit förenat med redovisningsplikt och att det hade använts till, förutom
resekostnader, att täcka kostnader för laboratoriemateriel och ökade
levnadskostnader. Regeringsrätten konstaterade att beloppet hade lämnats
som bidrag till studier för utarbetande av en doktorsavhandling och att
studierna avsåg ett sådant ämne, att resultatet av dem inte kunde antas vara
av särskild nytta för bidragsgivaren. Även om beloppets storlek och särskilt
dess beräkning med utgångspunkt från två månaders förlorad arbetsinkomst
för klaganden kunde inge viss tvekan om bidragets karaktär, fann

SkU 1981/82:56

regeringsrätten att bidraget utgjorde ett sådant stipendium för utbildning,
som enligt 19 § KL inte utgjorde skattepliktig intäkt.

Sammanfattning

RSV anser att rättspraxis kan sammanfattas på följande sätt. Förutsättningen
för att ett stipendium skall vara skattefritt enligt 19 § KL är för det
första att det är avsett för mottagarens utbildning. För det andra krävs det att
stipendiet är rent benefikt, dvs att en verklig gåvoavsikt föreligger.
Gåvoavsikt kan inte anses föreligga om givaren kan antas förvänta sig någon
form av motprestation av mottagaren eller i övrigt ha någon nytta eller eget
intresse av mottagarens utbildning.

Slutligen förutsätts det för skattefrihet också att beloppet inte är
skattepliktigt enligt någon annan bestämmelse i KL.

Enligt RSV:s mening är praxis på området numera relativt klar och
entydig. Detta behöver i och för sig inte betyda att motionärernas
uppfattning att rättstillämpningen på området är oenhetlig saknar grund.
Som framgått leder tillämpningen av denna regel ofta till svåra överväganden
i det enskilda fallet. Detta ligger emellertid i bestämmelsens natur. För att
åstadkomma en ändring på denna punkt torde det vara nödvändigt att ändra
bestämmelsens innehåll och i stället utforma en regel av schablonkaraktär.
En sådan lösning, som ligger helt vid sidan av motionärernas önskemål,
skulle emellertid medföra svåra avvägningar från bl. a. rättvisesynpunkt.

För att främja en riktig och enhetlig tillämpning av gällande föreskrifter på
beskattningsområdet ger RSV årligen ut bl a handboken Handledning för
taxering. Denna publikation är i första hand avsedd att vara ett stöd för
taxeringsfunktionärerna i deras arbete. 11982 års upplaga av handledningen
finns en redogörelse för stipendiernas beskattning på s 66 f. Denna
redogörelse stämmer överens med vad som ovan har redovisats i frågan. RSV
har även utfärdat anvisningar när det gäller frågan om beskattning av vissa
tidsbegränsade konstnärsbidrag mm (RSV Dt 1977:14). RSV vill i detta
sammanhang också erinra om möjligheten att få taxeringsfrågor prövade
genom förhandsbesked.

RSV anser att sådana skäl för en ändring av lagbestämmelsen som 1944 års
allmänna skattekommitté ansåg föreligga inte längre är för handen. Enligt
RSV:s mening finns det fog för de skattelagssakkunnigas uppfattning att -om innebörden av praxis skulle sammanfattas i författningstext - denna
antingen skulle få göras så vidlyftig att den blev oöverskådlig, eller avfattas i
så allmänna ordalag att den inte säger mer än de gällande bestämmelserna.

SkU 1981/82:56

RSV anser att motionen inte bör föranleda någon åtgärd.

Beslut i detta ärende har fattats av undertecknad generaldirektör. Vid den
slutliga handläggningen har även deltagit avdelningsdirektören André och
byrådirektören Munck-Persson, föredragande.

Gösta Ekman

Brita Munck-Persson