SkU 1981/82:39
Skatteutskottets betänkande
1981/82:39
om fastighetsbeskattningen m. m.
I betänkandet behandlar utskottet motioner om fastighetsbeskattning
m. m.
Motionerna
1981/82:167 av Rune Torwald (c)
I motionen yrkas att riksdagen uttalar att tomter, som utarrenderas på lång
tid, skall åsättas fastighetstaxeringsvärde i relation till det marknadsvärde
som framräknas med hjälp av en avkastningskalkyl jämlikt fastighetstaxeringslagens
5 kap. 5 §.
1981/82:502 av Stig Josefson m. fl. (c)
I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts med uppgift att pröva förutsättningarna för en avkastningsvärdering
vid fastighetstaxering av jordbruksfastighet.
1981/82:504 av Marianne Karlsson (c)
I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en ändring av
nuvarande skatteregler så att ökat energisparande belönas.
1981/82:510 av Bo Lundgren m. fl. (m)
I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts beträffande en utredning om förenklade
fastighetstaxeringsregler.
1981/82:710 av Karl-Anders Petersson (c)
I motionen yrkas att riksdagen beslutar att bestämmelserna i 16 kap.
fastighetstaxeringslagen ändras så att ny taxering kan ske om skogsbruksvärdet
ändrats med en femtedel, dock minst 25 000 kr., eller om
värdeförändringen uppgår till minst 100 000 kr.
1981/82:900 av Christer Eirefelt (fp) och Kerstin Ekman (fp)
I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en justering av det skattefria beloppet vid
stuguthyrning.
1981/82:913 av Sven-Erik Nordin (c) och Johan A. Olsson (c)
I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till nya regler
för beskattning av vattenkraftsanläggningar.
1981/82:1189 av Marianne Karlsson (c)
I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär skyndsam översyn av
nuvarande regler vid fastighetsbeskattning så att de boende skall rättvist
1 Riksdagen 1981182. 6 sami. Nr 39
SkU 1981/82:39
2
beskattas för det brukarvärde bostäderna har, oberoende av ägar- eller
boendeform.
1981/82:2027 av Gösta Bohman m. fl. (m)
Imotionen yrkas-med hänvisning till motion 1981/82:2018 avsnittet Fritid
i frihet - att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att uthyrning
av enskilt ägda fritidshus skall stimuleras genom minskad beskattning.
Gällande bestämmelser, tidigare behandling m. m.
Allmänt om fastighetstaxering
Riksdagen antog hösten 1979 nya regler för allmän fastighetstaxering
(prop. 1979/80:40, SkU 7, SFS 1979:1152-1155). Den nya lagstiftningen
innebär betydande formella ändringar. Dessa vidtogs främst för att anpassa
regelsystemet till den nya regeringsformens krav. De materiella reglerna
lämnades däremot i sina huvuddrag oförändrade.
De grundläggande reglerna om fastighetstaxering finns numera i en
särskild fastighetstaxeringslag (FTL) som kompletteras av verkställighetsanvisningar
utfärdade av regeringen eller riksskatteverket (RSV). FTL har
genom riksdagsbeslut under våren 1980 kompletterats med regler om
taxering av industrifastighet samt vatten- och värmekraftsanläggningar
(prop. 1979/80:86, SkU 46, SFS 1980:149 och 150). Vidare har villaschablonen
m. m. (prop. 1980/81:42, SkU 11, SFS 1980:1054-1058 och 1962) och
reglerna om bl. a. inkomstbeskattning av ägare till s. k. specialbyggnader
(prop. 1980/81:61, SkU 17, SFS 1981:956-966) ändrats. Under 1981 slutligen
har riksdagen antagit regler om särskild fastighetstaxering och om besvär
över sådan taxering och allmän fastighetstaxering (prop. 1980/81:111, SkU
42, SFS 1981:280-282 samt prop. 1981/82:19, SkU 17, SFS
1981:1119-1121).
Fastighetstaxeringen hade ursprungligen som enda syfte att ge underlag
för den särskilda kommunala fastighetsbeskattningen, som nu betecknas
garantibeskattning. I dag har fastighetstaxeringen och de uppgifter som
inhämtas vid denna taxering fått allt större betydelse också för andra regler
inom skattelagstiftningen liksom inom andra rättsområden.
Som exempel i det sistnämnda avseendet kan nämnas att uppgifter om
fastigheter spelar en ökande roll inom samhällsplaneringen. De uppgifter
sorn i stor mängd samlas in vid fastighetstaxeringen har sedan 1970 års
allmänna fastighetstaxering bearbetats ADB-mässigt och förts in i ett
fastighetstaxeringsregister.
Fastighetstaxeringen har också stor betydelse för garantibeskattningen.
Denna innebär i princip att varje kommun skall garanteras att en inkomst
som fr. o. m. 1982 års taxering motsvarar 1,5 % av taxeringsvärdet av de
skattepliktiga fastigheterna i kommunen beskattas där. Garantibeskattningen
ger en merinkomst för kommunen endast om den är effektiv. Det är den
SkU 1981/82:39
3
om det s. k. procentavdraget inte kan eller endast delvis kan utnyttjas samt
om garantibeloppet helt eller delvis kvarstår trots grundavdrag.
Även andra delar av skattelagstiftningen är beroende av resultatet från
fastighetstaxeringen. I detta sammanhang kan främst nämnas den schablonmässiga
inkomstbeskattningen av en- och tvåfamiljsfastigheter samt fastigheter
som tillhör allmännyttiga bostadsföretag och bostadsrättsföreningar.
Uppgifter om värden kommer också till användning t. ex. vid bestämmande
av underlag för byggnadsavskrivningar, realisationsvinstbeskattning och
fördelning av inkomst av fastighet mellan olika kommuner samt vid
beräkning av förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt, stämpelskatt och
skogsvårdsavgift. Beslut om fastighets beskattningsnatur har också avgörande
betydelse för till vilken förvärvskälla inkomsterna från fastigheten skall
föras.
Även utanför beskattningen har rättsverkningar knutits till taxeringsvärdena
och andra uppgifter från fastighetstaxeringen. Här kan nämnas
användningen i samband med olika kapital- och fonderingsregler, jordförvärvs-
och jordhävdslagstiftningen samt förköpslagen (1967:868).
Värderingsgrund
Enligt FTL utgör marknadsvärdet den allmänna värderingsgrunden vid
taxeringen. Marknadsvärdet skall därvid vara det pris taxeringsenheten
sannolikt betingar vid en försäljning på den allmänna marknaden.
I den proposition (1979/80:40) som innehöll förslaget till FTL uttalade
statsrådet Mundebo i fråga om allmän värderingsgrund vid fastighetstaxeringen
bl. a.:
Jag vill i det sammanhanget framhålla att frågan om värderingsgrund
diskuterades ingående i förarbetena till ändringarna i fastighetstaxeringsreglerna
till 1975 års taxering (SOU 1973:4 och prop. 1973:162). Riksdagen
beslutade då att den sedan 1922 gällande regeln om att marknadsvärdet skall
vara värderingsgrund alltjämt skall gälla (SkU 1973:70). Någon anledning att
nu föreslå någon ändring i denna grundprincip anser jag inte föreligga.
I det sammanhanget vill jag emellertid i korthet ta upp den ibland
framförda uppfattningen att avkastningsvärden genomsnittligt är lägre än
marknadsvärden. Avkastningsvärdet definieras som det sammanlagda
nuvärdet av vid värdetidpunkten mest sannolika framtida nettoavkastningar.
Värdet kan betecknas som ett objektivt avkastningsvärde om man vid
beräkningen utgår från ett driftprogram och en räntefot, som är normal för
den aktuella fastighetstypen i trakten. Väljs förutsättningarna med hänsyn
till en bestämd person, vanligen fastighetsägaren, kan värdet kallas ett
subjektivt avkastningsvärde. Om man skulle utgå från ett avkastningsvärde i
stället för ett marknadsvärde får detta förutsättas vara ett objektivt
avkastningsvärde. Det synes ej omöjligt att uppskatta en normal årlig
nettoavkastning vid varierande produktions- och brukningsförhållanden.
Det svåra avgörandet blir vilken kapitaliseringsränta som skall väljas och
detta avgör helt om avkastningsvärdenivån eller marknadsvärdenivån skall
bli högst.
1* Riksdagen 1981/82. 6 sami. Nr 39
SkU 1981/82:39
4
Jord- och skogsbruksfastigheter har under senare år uppvisat en värdestegring
som klart överstiger inflationen dvs. de har i hög grad varit
realvärdesäkra. Den reala förräntning som kunnat erhållas vid alternativa
placeringar synes under senaste årtiondet knappast ha överstigit 3 %. Vid ett
förräntningskrav av denna storleksordning torde nuvarande marknadsvärdenivå
inte framstå som oskäligt hög. Innan de problem som en övergång till
taxering med utgångspunkt i årlig nettoavkastning och skälig förräntning
medför har blivit föremål för en grundlig utredning är jag inte beredd att
förelå ett frångående av marknadsvärdet som grund för taxeringsvärdet.
Långtids kontrakt
Även markområden som är låsta av långtidskontrakt skall enligt huvudregeln
värderas med utgångspunkt i marknadsvärdet. I fråga om detta slag av
tillgångar gäller emellertid i vissa fall särskilda regler om kapitalskattelättnader.
Regler om kapitalskattelättnader för företagsförmögenhet infördes första
gången 1970. Dessa ersattes med nya bestämmelser 1974 och 1977. Reglerna
innebär att det enligt särskilda föreskrifter framräknade substansvärdet av
förmögenhet som lagts ned i jordbruk eller rörelse får reduceras till 30 % av
det värde varmed tillgångarna överstiger beloppet av skulder och andra
avgående poster. För att förhindra att lättnadsreglerna skulle stimulera till
passivt ägande i jordbruksfastigheter och till annan spekulation i fastigheter
gällde ursprungligen en spärregel. Innebörden av denna var att det
skattepliktiga förmögenhetsvärdet av förvärvskällan inte fick tas upp till ett
lägre belopp än som motsvarade värdet av jordbruk, skog och byggnader
minskat med de skulder som belöpte på dessa tillgångar.
Riksdagen beslutade förra våren vissa ändringar i förmögenhets-, arvs- och
gåvobeskattningen i syfte att anpassa reglerna till de höjningar av taxeringsvärdena
som skedde vid 1981 års allmänna fastighetstaxering (prop.
1980/81:193, SkU 61, SFS 1981: 634 och 635). Beslutet innebar att spärregeln
slopades. Slopandet kompletterades med en bestämmelse att som tillgångar i
rörelse endast skall räknas sådana bostadsbyggnader som används som
personalbostäder. Vidare bestämdes att vissa fastigheter - trots att de inte
utgör rörelsetillgångar i skatterättslig mening - skall anses som en särskild
förvärvskälla inom inkomstslaget rörelse och således få behandlas enligt
reglerna för företagsförmögenhet.
Som förvärvskälla i rörelse skall enligt riksdagsbeslutet under vissa
förutsättningar anses också byggnader och mark, som är belägna på viss ort
och som av fastighetsägaren regelbundet och i viss omfattning hyrs ut för
fritidsändamål till annan än närstående. Sådana tillgångar kan således
värderas enligt de bestämmelser som gäller i fråga om företagsförmögenhet.
Bakgrunden till denna bestämmelse är att utarrenderade tomter på en jordbruksfastighet
enligt en tvingande regel i FTL skall brytas ut och åsättas
beskattningsnaturen annan fastighet och att man i dessa - liksom i många fall
SkU 1981/82:39
5
där uthyrningsstugorna redan tidigare utgjort självständiga enheter - kunnat
förutse mycket betydande höjningar av taxeringsvärdena.
Energibesparande åtgärder
I samband med behandling våren 1981 av en proposition om besvärsregler
vid allmän fastighetstaxering prövade utskottet med anledning av motioner
och skrivelser också frågor om vissa inredningsmaterials (bl. a. treglasfönster
och trä) inverkan på en fastighets taxeringsvärde (SkU 1980/81:42).
Utskottet menade att taxeringsvärdet självfallet påverkas av alla faktorer
som är ägnade att höja eller sänka prisnivån och anförde bl. a.:
Fastighetens standard utgör naturligtvis en betydelsefull sådan
faktor. God isolering, värdebeständiga inredningsdetaljer o. d. höjer således
värdenivån och bör enligt utskottets mening göra det. Det kan inte anses
rimligt att ett hus med treglasfönster skall åsättas samma värde som ett hus
utan sådan isolering enbart av den anledningen att en bättre isolering av
energipolitiska skäl är önskvärd. Med ett sådant resonemang skulle man med
samma fog kunna göra gällande att ett vinterbonat hus skall ha samma värde
som ett icke vinterbonat.
De riktvärden som kritiseras i motionerna och skrivelsen tas fram av
värderingsexpertis i samverkan med fastighetstaxeringsnämnderna och
allmänheten. De bygger normalt på de bästa utredningar om fastigheternas
marknadsvärden som går att få fram som underlag för värderingen.
Naturligtvis kan oriktiga beräkningar förekomma. Av den anledningen har
riktvärdena meddelats i anvisningsform och inte i form av bindande
föreskrifter. Betydelsen av trä och andra inredningsdetaljer som värdefaktorer
vid fastighetstaxeringen får naturligtvis inte överdrivas. Genom att
riktvärdena meddelas i anvisningsform är fastighetstaxeringsinstanserna
oförhindrade att i varje enskilt ärende eller mål pröva riktigheten av
anvisningen och avgöra om den skall tillämpas eller frångås. Härtill kommer
att den skattskyldige har möjlighet att i deklarationen ange om exempelvis
trätak eller trägolv inte håller normal standard och därför inte bör föranleda
högre poäng.
Utskottet framhöll också att det var medvetet om att kritik kunde riktas
mot enskildheter i det nya systemet och att det kunde finnas anledning att
göra ändringar i förenklande syfte sedan erfarenhet vunnits av den praktiska
tillämpningen.
Vattenkraftsanläggningar
Vattenfallsfastigheter skall enligt riksdagsbeslut 1979 (prop. 1979/80:40,
SkU 17, SFS 1979:1152-1155) taxeras enligt en avkastningsmetod. Denna
bygger på en kapitalisering av den framtida produktionens nettovärde.
Totalvärdet av en nybyggd anläggning beräknas så att enhetens s. k.
taxeringseffekt, varmed förstås dess på föreskrivet sätt beräknade effekt i
kilowatt, multipliceras med ett riktvärde som bestäms med hänsyn till kraft
-
SkU 1981/82:39
6
stationens lönsamhet. Enhetens markvärde utgör skillnaden mellan totalvärdet
och 75 % av kostnaderna för att uppföra en anläggning (återanskaffningskostnaden).
Värmekraftsanläggningar värderas enligt produktionskostnadsmetoden,
dvs. med utgångspunkt i anläggningskostnaderna. Värderingen genomförs
härvid i två steg. Först bestäms en anläggnings återanskaffningskostnad och
därefter nedräknas denna till ett tekniskt nuvärde med hänsyn till anläggningens
ålder och beskaffenhet.
En strikt värdering av vattenkraften enligt en avkastningsmetod och av
värmekraften enligt en produktionskostnadsmetod skulle leda till att de
samlade elkraftstillgångarna åsattes ett för högt värde. För att skapa en rimlig
nivå när det gäller värderingen av de samlade elkraftstillgångarna antog
riksdagen på våren 1980 en jämkningsregel (prop. 1979/80:86, SkU 46, SFS
1980:149 och 150). Denna innebär att vattenkraftens avkastningsvärde skall
justeras med hjälp av en omräkningsfaktorså, att det sammanlagda värdet av
vattenkraften och värmekraften motsvarar det avkastningsvärde som erhålls
om landets samlade krafttillgångar värderas med ledning av gällande
eltariffer. För att tillförsäkra vattenkraftskommunerna en med hänsyn till
vattenkraftsanläggningarnas lönsamhet skälig andel av det samlade värdet av
vattenkraftsanläggningarna antog riksdagen samtidigt en bestämmelse av
innebörd att man vid fördelningen av det kapitaliserade avkastningsvärdet av
den samlade elkraften i landet på vattenkraft och värmekraft skall lägga lägst
75 % på vattenkraften.
Riksdagen beslutade i enlighet med ett regeringsförslag under hösten 1980
ändringar av vissa skatteregler med hänsyn bl. a. till de höjda taxeringsvärdena
som väntades vid 1981 års fastighetstaxering (prop. 1980/81:42, SkU 11,
SFS 1980:1054—1058 och 1962). Förslaget avsåg bl. a. sänkning av repartitionstalet
från 2 till 1,5. I samband med behandlingen av detta förslag
prövade skatteutskottet en socialdemokratisk partimotion i vilken motionärerna
- med åberopande av riksdagens beslut tidigare under året
avseende vattenkraftsanläggningarna - yrkade att repartitionstalet för
sådana anläggningar även i fortsättningen skulle utgöra 2.
Skatteutskottet framhöll med anledning härav att den värderingsmetod
som vid 1981 års fastighetstaxering skulle användas i fråga om vattenkraftsanläggningar
med all sannolikhet skulle komma att medföra fördelar totalt
sett - jämfört med 1975 års fastighetstaxering - för såväl vattenkraftsanläggningarna
som berörda kommuner, och detta även med den föreslagna
sänkningen av repartitionstalet. Utskottet hänvisade också till att fastighetstaxeringskommittén
i sitt betänkande (SOU 1979:81) med förslag till
ändrade regler för taxering av bl. a. vattenkraftsanläggningar uttalat att det
inte kunde uteslutas att taxeringsvärdehöjningarna i enstaka fall kunde bli av
den storleksordningen att det var motiverat att under en övergångstid införa
vissa begränsningar i de verkningar som höjningarna medförde i fråga om
garantibeskattningen. Det kunde enligt utskottet förutsättas att kommittén
SkU 1981/82:39
7
skulle uppmärksamma den nya garantiskattens effekter på vattenkraftsanläggningarnas
taxering och föreslå de justeringar av bestämmelserna som
kunde anses motiverade. Skatteutskottet avstyrkte därför motionen. Mot
utskottets beslut reserverade sig (s).
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Nytaxeringsgrunder vid särskild fastighetstaxering
Riksdagen antog hösten 1981 nya regler om särskild fastighetstaxering
(prop. 1981/82:19, SkU 17, SFS 1981: 1119-1121). De nya bestämmelserna
innebär i huvudsak en samordning av de regler som tidigare gällt enligt
kommunalskattelagen (1928:370) och taxeringslagen (1956:623). Särskild
fastighetstaxering skall även i fortsättningen ske varje år under perioderna
mellan de allmänna fastighetstaxeringarna.
Nytaxeringsgrunderna som tidigare fanns i kommunalskattelagen har förts
över till FTL med vissa redaktionella ändringar. De beloppsmässiga
spärregler som är knutna till vissa av nytaxeringsgrunderna har justerats
något. Minimibeloppet, 10 000 kr., har höjts till 25 000 kr. En ny
beloppsregel som främst berör villafastigheter har också införts. Ny taxering
skall sålunda alltid ske om småhusets eller tomtmarkens fysiska beskaffenhet
ändrats så att värdet bör höjas eller sänkas med minst 100 000 kr. Ytterligare
en nyhet är att man vid nytaxeringsprövningen skall väga samman alla
förändringar som en fastighet berörts av, även om de faller inom olika
nytaxeringsgrunder. Kvittning av värdehöjande och värdesänkande förändringar
kommer därför att kunna ske i större utsträckning än tidigare. Den
s. k. femtedelsregeln - som innebär att nytaxering skall ske när en taxeringsenhets
värde genom förändring av enhetens fysiska beskaffenhet
förändrats så att taxeringsvärdet bör sänkas eller höjas med minst en
femtedel - kvarstår oförändrad.
Vid remissbehandlingen av fastighetstaxeringskommitténs betänkande
(Ds B 1981:5) Särskild fastighetstaxering, som låg till grund för riksdagsbeslutet
i höstas och som i fråga om nytaxeringsgrunderna var enigt, gjorde
Lantbrukarnas riksförbund (LRF) gällande att femtedelsregeln borde
tillämpas särskilt för skogsbruksvärdet och att värdeförändringar som
uppgick till 100 000 kr. alltid skulle utgöra grund för nytaxering av
skogsvärdet.
Något förslag i enlighet med LRF:s yrkande förelädes inte riksdagen.
Uthyrning av fritidshus
Inkomstberäkningen av en- och tvåfamiljsfastigheter sker i allmänhet
enligt en schablonmetod. Denna metod innebär att man som intäkt endast
skall redovisa en viss procent av fastighetens taxeringsvärde enligt en
progressiv skala. Från detta belopp medges avdrag för ränteutgifter och
SkU 1981/82:39
8
tomträttsavgäld. För deri som själv är bosatt på fastigheten tillkommer
dessutom ett s. k. extra avdrag på högst 1 500 kr.
Schablonmetoden skall användas om fastigheten uteslutande utnyttjas
såsom bostad åt ägaren - stadigvarande eller som sommarnöje - eller också
som stadigvarande bostad åt annan. Om fastigheten brukar användas även
för annat ändamål, t. ex. uthyrning åt sommargäster, blir schablonreglerna
tillämpliga endast om bruttointäkterna härav uppgår till mindre betydande
belopp. Om de årliga intäkterna av denna uthyrning överstiger 4 000 kr. och
också överstiger 2 % av fastighetens taxeringsvärde, skall inkomstberäkningen
ske enligt de vanliga regler som gäller för hyresfastigheter, vilket bl. a.
innebär att de faktiska intäkterna - dvs. erhållna hyror m. m. och
hyresvärdet för den egna bostaden - skall redovisas och att avdrag medges för
samtliga omkostnader för fastigheten.
Beloppsgränsen 4 000 kr. fastställdes av riksdagen i maj 1980 (prop.
1979/80:137, SkU 50, SFS 1980:269). I samband därmed väcktes av
representanter för m en motion med yrkande att beloppsgränsen skulle
fastställas till 4 200 kr. I en annan motion undertecknad av m-, c- och
fp-ledamöter yrkades en väsentlig höjning av beloppsgränsen.
Motionerna avstyrktes enhälligt av skatteutskottet, som anförde bl. a.:
Till grund för nuvarande regler ligger uppfattningen att merinkomster
genom uthyrning till sommargäster skall beskattas om uthyrningen sker
regelbundet och inte är av alltför obetydlig omfattning. Som skäl härför har
bl. a. åberopats att sådan uthyrning oftast har en mer rörelsemässig prägel än
uthyrning till stadigvarande bostad. I detta sammanhang har också beaktats
att ägare till jordbruksfastigheter och flerfamiljshus alltid beskattas även för
intäkt genom uthyrning av sommarnöjen, och att en obegränsad skattefrihet
för sådan verksamhet då det gäller villor inte skulle överensstämma med
kravet på en rättvis beskattning.
Neutralitet mellan olika boendeformer
I proposition 1980/81:42 med förslag om ändrade regler för villabeskattningen
m. m. inför 1981 års allmänna fastighetstaxering uttalade vederbörande
statsråd bl. a. att strävandena att söka upprätthålla neutralitet i kostnadshänseende
mellan olika boendeformer kunde komma att kräva en
samordning med åtgärder på andra områden än beskattningens och att han
för sin del ansåg åtskilligt tala för att en mer grundläggande omprövning av
villabeskattningen skedde för framtiden, där hänsyn kunde tas till de ändrade
förutsättningar som rådde på detta område.
Utskottet
I sju av de motioner utskottet behandlar i detta betänkande yrkar
motionärerna ändringar i bestämmelserna om fastighetstaxering.
Stig Josefson m. fl. (c) begär i motion 502 en utredning med uppgift att
SkU 1981/82:39
9
pröva förutsättningarna för en avkastningsvärdering vid taxering av jordbruksfastighet.
Rune Torwald (c) anser att tomter som utarrenderats på lång
tid bör åsättas taxeringsvärde med utgångspunkt i ett marknadsvärde som
räknas fram med hjälp av en avkastningskalkyl och begär i motion 167 ett
riksdagsuttalande av den innebörden.
I motion 504 yrkar Marianne Karlsson (c) - med åberopande av att
fastighetstaxeringen i sin nuvarande utformning motverkar energibesparande
investeringar i hus - att riksdagen skall begära sådan ändring av
bestämmelserna att ökat energisparande gynnas.
Karl-Anders Petersson (c) tar i motion 710 upp frågan om nytaxeringsgrunderna
vid särskild fastighetstaxering. Motionären yrkar att den s. k.
femtedelsregeln - enligt vilken ny taxering skall ske om ett taxeringsvärde till
följd av förändringar i en taxeringsenhets fysiska beskaffenhet bör ändras
med minst en femtedel -skall gälla speciellt för skogsbruksvärdet och att
värdeförändringar om 100 000 kr., liksom i fråga om småhus, alltid skall
utgöra grund för nytaxering av sådant värde.
I motion 913 av Sven-Erik Nordin och Johan Olsson (båda c) yrkas förslag
till nya regler för beskattning av vattenkraftsanläggningar. Motionärerna
anser att kommunerna bör erhålla en årlig kompensation i pengar för upplåtelser
av mark i samband med vattenkraftsutbyggnad. Det bör enligt
motionärernas mening ske genom att man vid garantibeskattningen av
vattenkraftsanläggningarna tillämpar ett högre repartitionstal än för andra
fastigheter.
Bo Lundgren m. fl. (m) anser att fastighetstaxeringen bör förenklas. Det
kan - menar motionärerna - uppnås bl. a. genom att man söker ta bort
anknytningen av vissa beskattningsregler till fastighetstaxeringsvärdena.
Motionärerna begär i motion 510 en utredning om förenklade fastighetstaxeringsregler.
Även Marianne Karlsson begär i motion 1189 en översyn av
fastighetsbeskattningsreglerna. Syftet med hennes motion är att åstadkomma
neutralitet mellan olika boendeformer.
Fastighetstaxeringen har alltsedan 1970-talets början reformerats fortlöpande.
Omfattande ändringar i fastighetstaxeringsreglerna gjordes inför
1975 års allmänna fastighetstaxering. Även inför 1981 års fastighetstaxering
har riksdagen - efter förslag av fastighetstaxeringskommittén - vidtagit
genomgripande förändringar av fastighetstaxeringens regelsystem. Början
gjordes 1979 då de grundläggande reglerna om allmän fastighetstaxering
samlades i en särskild fastighetstaxeringslag (FTL). FTL har därefter 1980
och 1981 kompletterats med bestämmelser om bl. a. taxering av industrifastigheter
och om särskild fastighetstaxering samt med processuella regler
gällande såväl allmän som särskild fastighetstaxering.
Genom dessa reformer har fastighetstaxeringen förbättrats och förutsättningarna
för rättvisa och likformighet vid fastighetstaxeringen blivit större än
tidigare. Fortfarande kan emellertid kritik riktas mot systemet både i
materiellt och formellt hänseende. Ett bevis härför utgör enligt utskottets
SkU 1981/82:39
10
mening bl. a. de krav på ändringar i olika avseenden i systemet som utskottet
under senare tid haft att ta ställning till och som redovisats i inledningen till
detta betänkande.
Av den redogörelse utskottet tidigare lämnat framgår också att flera av de
frågor som tas upp i motionerna nyligen prövats av riksdagen och i andra
sammanhang. Mot den bakgrunden och då resultatet av 1981 års fastighetstaxering
ännu inte kan överblickas är utskottet inte berett att nu medverka till
omedelbara ändringar av gällande regler. Utskottet anser det däremot
motiverat att man med stöd av erfarenheterna från 1981 års allmänna
fastighetstaxering prövar om och i vad mån förbättringar i nuvarande system
kan åstadkommas. Denna uppfattning grundar utskottet bl. a. på det
förhållandet att fastighetstaxeringskommitténs överväganden i huvudsak
avsett taxeringens tekniska utformning och inte de grundläggande fastighetsvärderingsreglerna.
Utskottet föreslår således att fastighetstaxeringen blir
föremål för en översyn. Denna bör enligt utskottets mening vara allsidig och
förutsättningslös och avs,e såväl de materiella som de formella reglerna. Ett
syfte med utredningsarbetet bör vara att åstadkomma förenklingar i
systemet.
I avvaktan på resultatet av den av utskottet begärda översynen anser
utskottet sig inte ha anledning att nu ta ställning i sak till några av de motioner
som tar upp frågor med anknytning till fastighetstaxeringen. Utskottet
avstyrker följaktligen bifall till samtliga dessa motioner.
Inkomster av stuguthyrning
I två motioner, 900 av Christer Eirefelt och Kerstin Ekman (båda fp) samt
partimotionen 2027 av m, begärs ett riksdagsuttalande att uthyrning av
stugor bör stimuleras genom minskad beskattning.
Den beloppsgräns om 4 000 kr. som f. n. gäller för att intäkter av
stuguthyrning inte skall beskattas fastställdes så sent som i maj 1980. De skäl
mot en uppräkning av beloppsgränsen som skatteutskottet i det sammanhanget
åberopade med anledning av liknande motioner i ämnet och som
utskottet redovisat tidigare i detta betänkande äger fortfarande giltighet.
Med hänsyn härtill och mot bakgrund av det förslag till marginalskattesänkningar
som aviserats till i vår saknar enligt utskottets mening riksdagen
anledning att nu medverka till en höjning av beloppsgränsen. Utskottet
avstyrker följaktligen bifall även till dessa motioner.
Utskottet hemställer
A. beträffande fastighetstaxeringen m. m.
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av fastighetstaxeringen
i enlighet med vad utskottet anfört,
2. att riksdagen avslår
a) motion 1981/82:167,
b) motion 1981/82:502,
SkU 1981/82:39
11
c) motion 1981/82:504,
d) motion 1981/82:510,
e) motion 1981/82:710,
f) motion 1981/82:913,
g) motion 1981/82:1189, i den mån motionerna inte är
tillgodosedda genom vad utskottet ovan anfört och hemställt,
B. beträffande stuguthyrning
att riksdagen avslår motionerna 1981/82:900 och 1981/
82:2027
Stockholm den 9 mars 1982
På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG
Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Valter Kristenson (s), Wilhelm Gustafsson (fp), Rune Carlstein (s)*, förste
vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Olle Westberg i Hofors (s), Tage
Sundkvist (c), Hagar Normark (s), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s)*,
Olle Grahn (fp), Egon Jacobsson (s) och Arne Svensson (m).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservation
Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson och Arne
Svensson (alla m) anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Den
beloppsgräns” och slutar med ”dessa motioner” bort ha följande lydelse:
Den beloppsgräns om 4 000 kr. som f. n. gäller för att intäkter av uthyrning
av fritidshus skall beskattas fastställdes visserligen 1980 men är enligt
utskottets mening alltför låg.
Utskottet finner de i motion 2018 - till vilken motion 2027 hänvisar -framförda synpunkterna värda beaktande. Som i m-motionen anförs måste
det anses vara av stort värde att få ett ökat utbud av privatägda fritidshus som
hyrs ut en viss tid av året. Genom ett sådant utbud kan fler människor få
tillgång till ett fritidshus. Detta minskar i sin tur behovet av kommunalt
byggda fritidsbyar och kan leda till minskad hyresnivå.
Utskottet förordar därför att inkomster av uthyrning av fritidshus inte
SkU 1981/82:39 12
beskattas till den del de understiger 10 000 kr. för år räknat.
Förslag av sådan innebörd bör föreläggas riksdagen.
Genom utskottets ställningstagande får motionerna 900 och 2027 anses
vara tillgodosedda.
dels att utskottet under mom. B bort hemställa
att riksdagen med anledning av motionerna 1981/82:900 och
1981/82:2027 hos regeringen begär förslag till ändrade regler för
beskattning av intäkter vid uthyrning av fritidshus i enlighet
med vad utskottet anfört.
GOTAB 70707 Slockholm 1982