SkU 1981/82:35

Skatteutskottets betänkande
1981/82:35

om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för ökade levnadskostnader vid
sjukdom m. m.

I betänkandet behandlar utskottet motioner om rätt till avdrag för vissa
kostnader till följd av sjukdom m. m.

Motionerna

1981/82:333 av Anita Johansson m. fl. (s)

I motionen hemställs att riksdagen

1. hos regeringen anhåller om förslag till ändring i skattelagstiftningen så
att avdragsrätten för gifta skattskyldiga för ökade levnadsomkostnader vid
sjukdom görs individuell,

2. hos regeringen anhåller om förslag till ändrade inkomstgränser för
avdrag för ökade levnadsomkostnader vid sjukdom.

1981/82:334 av Göte Jonsson (m)

I motionen hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som anges i motionen beträffande avdragsrätt för resa, som
handikappad utför på egen eller vårdnadshavares bekostnad.

1981/82:899 av Bertil Dahlén (fp) och Margot Håkansson (fp)

I motionen hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att frågan om skattereduktion för diabeteskost samt tarm- och
magsjukas merkostnad bör bli föremål för utredning.

Gällande bestämmelser m. m.

Extra avdrag

Om en persons skatteförmåga varit väsentligen nedsatt kan den taxerade
inkomsten minskas med ett s. k. extra avdrag. Förutsättningen är att
skatteförmågan varit väsentligen nedsatt till följd av t. ex. långvarig sjukdom,
olyckshändelse, ålderdom eller underhållsskyldighet. Avdraget skall
bestämmas efter omständigheterna i det enskilda fallet och får inte överstiga
10 000 kr. (50 § 2 mom. andra stycket KL).

Avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga kan även medges om den
skattskyldiges inkomst, efter avdrag för skatt, understigit vad han kan anses
ha behövt till underhåll för sig och sin familj (existensminimum). För rätt till
avdrag krävs att skatteförmågan varit nedsatt till följd av bl. a. nedsatt

1 Riksdagen 1981182. 6 sami. Nr 35

SkU 1981/82:35

arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet eller stor försörjningsbörda
(50 § 2 mom. tredje stycket KL).

Riksskatteverket (RSV) utfärdade år 1976 särskilda anvisningar rörande
det extra avdraget för väsentligen nedsatt skatteförmåga på grund av
sjukdom m. m. (RSV Dt 1976:7) att tillämpas fr. o. m. 1976 års taxering.
Dessa anvisningar har därefter omarbetats och innebär i sin senaste lydelse
(RSV Dt 1981:27) i korthet följande.

Skatteförmågan skall enligt lagtexten vara väsentligen nedsatt. Detta
innebär att avdrag bör medges endast om den skattskyldige haft stora
merkostnader för sjukdom m. m. som medfört att den ekonomiska
situationen, dvs. skatteförmågan, avsevärt avvikit från vad som annars skulle
ha varit förhållandet. Avdrag kan därför inte medges endast för att
inkomsten varit låg.

Att skatteförmågan skall bestämmas med utgångspunkt i den skattskyldiges
ekonomiska förhållanden innebär bl. a. att hänsyn skall tas till både
inkomst och förmögenhet, såväl skattepliktig som inte skattepliktig. För
makar och andra sambeskattade personer sker bedömningen med hänsyn till
deras gemensamma inkomst och förmögenhet. Avdraget skall beräknas på
makarnas sammanlagda sjukdomskostnader och tillgodoföras den make som
har den högsta inkomsten.

Hänsyn skall vidare tas till om en persons nödvändiga kostnader för
livsuppehället m. m. på grund av nedsatta fysiska eller psykiska funktioner
betydligt överstiger vad som annars är normalt. Det kan t. ex. vara fråga om
merutgifter på grund av att hjälp måste anlitas för den dagliga livsföringen,
exempelvis för skötsel av hemmet under en längre tid eller att det finns behov
av särskild tillsyn. Stora utgifter kan också föranledas av kostnader för
speciell föda, medicinering, salvor, omläggning av bandage, särskild
bostadsutrustning eller extra slitage av kläder, resor m. m.

Den personkrets som omfattas av anvisningarna torde företrädesvis vara
handikappade och personer med kroniska sjukdomar. Merutgifternas
storlek går oftast inte att schablonmässigt ange. Detta beror på att utgifterna
varierar såväl mellan som inom olika sjukdomsgrupper. Avdragsrätten blir
alltså beroende av en bedömning i varje enskilt fall.

Vid bedömningen av avdragsrätten bör beaktas samtliga utgifter som den
skattskyldige haft på grund av sjukdom. Utgifter för läkemedel, hjälpmedel,
resor, kostnader för ledarhund etc. medräknas endast till den del de inte
ersätts av försäkringskassa eller på annat sätt, dvs. endast nettokostnaden får
beaktas.

Avdrag bör endast medges om utgifterna överstiger vad som kan betraktas
som normala utgifter för läkarvård, medicin o. d. Utgifter som understiger
300 kr. per år bör inte beaktas i detta sammanhang.

Som merutgift får även medräknas utgifter för sjukdomskostnader för
omyndiga hemmavarande barn. Sådana utgifter för myndigt hemmavarande

SkU 1981/82:35

barn får beaktas i den mån barnet inte uppbär folkpension eller liknande
ersättning.

För merutgifter på grund av specialkost tar anvisningarna upp schablonbelopp
som uppgår till 2 400 kr. för diabetiker och som i övrigt varierar
mellan 500 och 4 800 kr. beroende på vilken typ av kost den skattskyldige
behöver. Schablonbeloppen gäller inte om handikappersättning eller annan
skattefri ersättning utgått för att täcka merutgifterna.

Det extra avdraget bör normalt kunna beräknas med ledning av följande
tabell:

Ensamstående skattskyldig

Om den taxerade inkomsten	Extra avdrag medges normalt
efter ev justering uppgår	med belopp motsvarande
till
högst 35 000 kr	2 ggr beräknade merutgifter
mer än 35 000 kr men högst	beräknade utgifter
45 000 kr
mer än 45 000 kr men högst	hälften av beräknade merutgifter
50 000 kr
över 50 000 kr	hälften av den del av beräknade mer-
	utgifter som överstiger 1/20 av in-
	komsten

Gift skattskyldig
Om makarnas sammanlagda	Extra avdrag medges normalt
taxerade inkomster efter	belopp motsvarande
ev justering uppgår till
högst 60 000 kr	2 ggr beräknade merutgifter
mer än 60 000 kr men högst	beräknade merutgifter
70 000 kr
mer än 70 000 kr men högst	hälften av beräknade merutgifter
80 000 kr
över 80 000 kr	hälften av den del av beräknade mer-
	utgifter som överstiger 1/20 av in-
	komsten

Som gifta räknas också sammanboende, som tidigare varit gifta med
varandra, samt sammanboende, som har eller har haft gemensamt barn.

Om den skattskyldige haft hemmavarande barn under 16 år bör ovan
angivna inkomstgränser i resp. tabell ökas med 6 000 kr. för varje sådant
barn. När avdrag medges för merutgifter som överstiger 1/20 av inkomsten
får avdraget beräknas efter inkomsten minskad med 6 000 kr. för varje
barn.

SkU 1981/82:35

Förmögenhet bör beaktas i överensstämmelse med vad som sägs i RSV:s
anvisningar om avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer (RSV
Dt 1981:26), vilket innebär att avdraget trappas ned om förmögenheten
uppgår till 90 100 kr. eller mer för att helt försvinna om den överstiger
150 000 kr.

Förmögenhetsinnehav påverkar storleken av folkpensionärers extra
avdrag. I den mån förmögenheten inte uppgår till 90 000 kr. skall den inte
beaktas i detta sammanhang. Om förmögenheten uppgår till belopp mellan
90 000 och 150 000 kr., skall det extra avdraget jämkas och om förmögenheten
överstiger 150 000 skall något avdrag inte medges.

Enligt nuvarande bestämmelser gäller beloppsgränsen såväl för ensamstående
pensionär som för makar tillsammans. Fr. o. m. 1983 års taxering skall
emellertid enligt riksdagsbeslut under hösten 1981 (prop. 1981/82:30, SkU 8,
SFS 999), vid beräkning av extra avdrag för en av makarna eller för båda,
vardera maken anses inneha hälften av den gemensamma förmögenheten.

Handikappads resekostnader

Handikappade kan f. n. erhålla samhällsstöd för bil i flera olika former,
dels som direkt stöd för inköp och drift av bilen, dels indirekt genom att bilkostnaden
kan utgöra underlag i andra mer generellt utformade stöd för
handikappade. De viktigaste stödformerna är:

1. arbetsmarknadsverkets bidrag samt lån till köp av bil,

2. arbetsmarknadsverkets bidrag till specialutrustning av bil,

3. landstingens kontantbidrag för inköp av bil,

4. vägtrafikskatteåterbäring för handikappade,

5. avdrag för verkliga kostnader för arbetsresor med bil vid inkomsttaxeringen,

6. ersättning för bilkostnader i handikappersättningen.

De statliga vanförestiftelserna ger också i vissa fall bidrag till bil. Några
kommuner har infört ett bilstöd med anknytning till färdtjänsten. Inom
socialtjänsten förekommer också exempel på att bidrag eller lån beviljats för
bil.

Bidrag och lån till motorfordon för handikappade enligt arbetsmarknadskungörelsen Handikappade

som är beroende av personbil eller motordriven invalidbil
för att få utkomst av arbete eller för att förvärva utbildning med
yrkesinriktning kan erhålla statligt bidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen
för inköp av bil. Bidraget är inkomstprövat och utgår f. n. med högst 30 000
kr. Bidragsgivningen kompletteras med vissa möjligheter till räntefria
lån.

SkU 1981/82:35

Det särskilda bidraget till speciella anordningar på fordonet utgår utan
inkomstprövning och täcker hela kostnaden för specialutrustning och
ändringar, som behövs för att den handikappade själv skall kunna köra bilen.
Sådana anordningar kan t. ex. vara automatisk växellåda, handreglage för
gas och broms, servostyrning, motor- och kupé värmare eller mobiltelefon.
Behovet av anordningar eller ändringar skall vara styrkt av bilinspektör vid
statens trafiksäkerhetsverk.

Kontantbelopp till invalidbil

Kostnadsansvaret för tekniska hjälpmedel åvilar numera uteslutande
sjukvårdshuvudmännen. Enligt en av Landstingsförbundet utgiven hjälpmedelsförteckning
kan bidrag till moped utgå till den som genom sitt handikapp
har svårt att använda annat fortskaffningsmedel. En förutsättning är att den
handikappade är i stånd att föra moped utan fara för sig själv eller andra. Den
som är berättigad till moped kan i stället erhålla ett kontantbelopp till inköp
av bil med 6 500 kr. Kontantbeloppet kan inte utgå om bidrag till inköp av
fordon utgått enligt arbetsmarknadskungörelsen.

Kommunal färdtjänst

Till kommuner och landstingskommuner som tillhandahåller transportservice
för handikappade, vilka har svårt att anlita allmänna kommunikationer
eller förflytta sig på egen hand, utgår statsbidrag med 35 % av kommunernas
driftkostnader brutto för verksamheten. Genom färdtjänsten erbjuds
handikappade skolresor, arbetsresor, behandlingsresor, inköps- och övriga
privatresor.

Handikappersättning

Handikappersättning tillkommer försäkrad, vars fysiska eller psykiska
funktionsförmåga för avsevärd tid är nedsatt i sådan omfattning att han
antingen i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan
eller, för att kunna förvärvsarbeta, behöver fortlöpande hjälp av annan eller
eljest får vidkännas betydande merutgifter. Vid bedömning av frågan om rätt
till ersättning skall den handikappades vård- och hjälpbehov vägas samman
med hans merkostnader till följd av handikappet. Föreligger behov av hjälp i
den dagliga livsföringen eller för utförande av förvärvsarbete samtidigt med
merutgifter i annat avseende bör bedömningen grundas på det sammanlagda
behovet av stöd. Handikappersättningen utgör för år räknat 61,46 eller 31 %
av basbeloppet. Ersättningen skall enligt förslag i proposition 1981/82:100
bilaga 8 höjas till 63, 48 och 32 % av basbeloppet.

SkU 1981/82:35

Skattelättnader på grund av handikapp

Som tidigare nämnts kan vid beskattningen extra avdrag för väsentligen
nedsatt skatteförmåga medges den vars skatteförmåga är väsentligen nedsatt
till följd av bl. a. långvarig sjukdom.

Härutöver bör erinras om att den som på grund av hög ålder, sjukdom eller
handikapp måste använda bil för resa till och från arbetet kan få avdrag för
bilkostnaderna oberoende av vägavstånd och tidsvinst. I så fall medges
avdrag med de verkliga bilkostnaderna per mil (fr. o. m. taxeringsåret 1983
minskat med 1 000 kr).

Tre former av ekonomiskt stöd till handikappade för inköp av bil finns
inom ramen för vägtrafikbeskattningen. En handikappad kan vid inköp av ny
bil få ett bidrag som svarar mot försäljningsskatten på motorfordon. Han kan
dessutom erhålla befrielse från vägtrafikskatten samt ett årligt bidrag till
skattekostnaden för 700 liter bensin, s. k. bensinbidrag. Befrielsen från
vägtrafikskatt gäller inte bara fordonsskatt utan även i förekommande fall
kilometerskatt (vid dieseldrift). Befrielse medges under förutsättning att
fordonet ägs av höggradigt invalidiserad person, som för sin huvudsakliga
förvärvsverksamhet eller för sin utbildning är varaktigt beroende av fordonet
som fortskaffningsmedel. Kan man på grund av sitt handikapp inte föra
fordonet kan man ändå få befrielse, om någon annan kör bilen.

Den som har fått befrielse från fordonsskatt får automatiskt bensinbidrag,
om fordonet är bensindrivet. Detta bidrag utgår årligen i efterskott till den
som under bidragsåret varit ägare till fordonet.

Tidigare behandling

Frågan om avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader till följd av
diabetes och andra sjukdomar har vid upprepade tillfällen prövats av
skatteutskottet. Utskottet har därvid motsatt sig att möjligheterna till avdrag
för kostnader av detta slag utvidgas. Som skäl har utskottet åberopat (jfr
bl. a. SkU 1979/80:41) att en förbättring för dem som drabbas av kostnader
för sjukdom och handikapp enligt utskottets mening bättre och enklare tillgodoses
genom åtgärder på det sociala området än med en svårbedömbar
avdragsrätt vid beskattningen. Utskottet har också hänvisat till att RSV:s
anvisningar fortlöpande ses över med hänsyn till penningvärdeutvecklingen
och erfarenheterna från den praktiska tillämpningen.

Vad särskilt angår frågan om en individuell behandling av makar med
förmögenhet har utskottet menat att en individuell förmögenhetsprövning
skulle kunna leda till en avsevärt förmånligare behandling i fråga om extra
avdrag inte bara i förhållande till gällande regler utan också jämfört med
ensamstående pensionärer. Utskottet har också pekat på att konsekvenserna
av ett förmögenhetsinnehav bör bedömas med hänsyn till att bostadsfastighet
i detta sammanhang i princip tas upp till endast 10 % av taxeringsvärdet.

SkU 1981/82:35

Bilstödskommittén

Frågan om samhällets bilstöd till handikappade är f. n. föremål för en
allsidig utredning inom bilstödskommittén (Dir 1979:44). I uppdraget ingår
att pröva vidgade möjligheter för handikappade att få tillgång till egen bil, att
se över det nuvarande särskilda stödet i form av befrielse från fordonsskatt,
återbäring av omsättningsskatt och bensinskattebidrag, att utreda frågor om
kostnader för reparation och underhåll av bil m. m.

I sitt arbete är kommittén oförhindrad att ta upp frågor som har omedelbar
anknytning till handikappmotorismen, även om de inte direkt gäller
samhällets ekonomiska stöd till denna.

Utskottet

I de förevarande motionerna tas upp frågor om avdrag för ökade
levnadskostnader till följd av bl. a. diabetes och om avdrag för vissa resor
som en handikappad företar på egen eller vårdnadshavares bekostnad.

Anita Johansson m. fl. (s) menar att de inkomstgränser som enligt
riksskatteverket (RSV) bör gälla för beräkning av extra avdrag till följd av
merutgifter för sjukdom bör ses över med hänsyn bl. a. till prisutvecklingen.
Motionärerna begär i motion 333 förslag till ändrade sådana inkomstgränser.
De yrkar vidare att bedömningen av frågan om rätt till extra avdrag för gifta
skattskyldiga skall ske individuellt och inte med hänsyn till makarnas
gemensamma inkomst och förmögenhet. Bertil Dahlén och Margot Håkansson
(båda fp) anser, i likhet med motionärerna i motion 333, att de av RSV
fastställda inkomstgränserna för extra avdrag för personer med diabetes samt
mag- och tarmsjukdomar är för låga. Enligt motionärernas mening bör det
extra avdraget - i stället för att knytas till den taxerade inkomsten - medges
som ett avdrag på den slutliga skatten. Motionärerna begär i motion 899 att
riksdagen uttalar att frågan om en sådan skattereduktion bör utredas.

Av den redogörelse utskottet lämnat i inledningen till betänkandet
framgår att de i motionerna aktualiserade frågorna tidigare upprepade
gånger har prövats av skatteutskottet. De skäl som utskottet därvid anfört
mot en utvidgning av möjligheterna till avdrag för kostnader på grund av
sjukdom och som godtagits av riksdagen äger fortfarande giltighet. Utskottet
vill i sammanhanget understryka att de av RSV anvisade normalbeloppen för
merutgifter på grund av specialkost - vilka f. ö. skall tillämpas bara då den
skattskyldige inte kan göra sannolikt hur stora utgifterna varit för särskild
kosthållning - räknats upp såväl 1978 och 1979 som 1980 och 1981 och att de
f. n, varierar mellan 500 kr. för den som behöver proteinreducerad kost och
4 800 kr. för den som behöver fettreducerad kost. Även de inkomstgränser
som enligt anvisningarna bör gälla för beräkning av extra avdrag till följd av
merutgifter för sjukdom har fortlöpande räknats upp under senare år. Dessa
inkomstgränser kan höjas om den skattskyldige haft hemmavarande barn

SkU 1981/82:35

under 16 år. Enligt de anvisningar som gäller vid 1982 års taxering kan
uppräkning ske med 6 000 kr. för varje sådant barn.

Utskottet, som förutsätter att RSV kommer att höja normalbeloppen om
de visar sig otillräckliga, avstyrker med det anförda bifall till motionerna 333
och 899.

Göte Jonsson (m) tar i motion 334 upp frågan om handikappades resor i
vissa fall. Motionären menar att det ibland kan vara bättre och naturligare för
en familj med ett handikappat barn att själv svara för resor som i och för sig
berättigar till färdtjänst. I ett sådant fall borde det enligt motionärens mening
vara rimligt att den kostnadsökning för familjen som användningen av egen
bil medför berättigade till avdrag vid taxeringen. Motionären begär att
riksdagen ger regeringen detta till känna.

Frågan om samhällets bilstöd till handikappade är f. n. föremål för en
allsidig utredning inom bilstödskommittén. Kommittén är enligt direktiven
oförhindrad att i sitt arbete ta upp frågor som har omedelbar anknytning till
handikappsmotorism, även om de inte direkt gäller samhällets ekonomiska
stöd till denna.

Enligt vad utskottet inhämtat behandlar kommittén, som väntas avge sitt
betänkande före halvårsskiftet i år, även inkomstbeskattningsfrågor. Enligt
utskottets mening bör resultatet av bilstödskommitténs arbete avvaktas
innan riksdagen tar ställning till frågor av den art som Göte Jonsson tar upp.
Utskottet avstyrker därför bifall till hans motion 334.

Utskottet hemställer

1. beträffande avdrag för kostnader till följd av sjukdom

att riksdagen avslår motionerna 1981/82:333 och 1981/82:899,

2. beträffande avdrag för handikappads resekostnader i vissa fall
att riksdagen avslår motion 1981/82:334.

Stockholm den 23 februari 1982

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Valter Kristenson (s), Wilhelm Gustafsson (fp), Rune Carlstein (s), förste
vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Olle Westberg i Hofors (s), Tage
Sundkvist (c), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m)*, Ingemar Hallenius
(c), Olle Grahn (fp), Egon Jacobsson (s) och Bo Södersten (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 70598 Stockholm 1982