SkU 1981/82:28

Skatteutskottets betänkande
1981/82:28

om skogsavdrag i vissa fall
Motionerna

I två motioner 1981/82:337 av Bo Lundgren m. fl. (m) och 1981/82:383 av
Stig Josefson (c) och Wilhelm Gustafsson (fp) har yrkats att riksdagen antar
följande

Förslag till

Lag om beräkning av avdrag på grund av avyttring av skog i vissa
fall

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Har en skattskyldig under år 1981 förvärvat en fastighet som nämnda år
har taxerats som jordbruksfastighet, skall, om den skattskyldige begär det,
bestämmelserna i 2 och 3 §§ tillämpas.

2 § Har överlåtelsen betecknats som köp, byte eller liknande och
understiger det utfästa vederlaget inte det för fastigheten för år 1980 gällande
taxeringsvärdet, skall fastigheten vid beräkning av avdrag på grund av
avyttring av skog enligt punkterna 7 och 8 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen (1928:370) anses ha förvärvats av den skattskyldige
genom köp, byte eller därmed jämförligt fång.

3 § Har fastigheten vid 1980 års fastighetstaxering utgjort del av en
taxeringsenhet, skall, vid tillämpning av 2 §, som fastighetens taxeringsvärde
anses den del av enhetens taxeringsvärde som belöper på fastigheten.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen enligt uppgift på
den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

Gällande rätt

Frågan om ett fastighetsförvärv skall anses som köp eller som gåva har i en
rad hänseenden betydelse för inkomstbeskattningen. Om en överlåtelse
anses som köp grundas avskrivningsunderlag för byggnader och avdrag för
värdeminskning av skog på den likvid köparen erlagt för fastigheten.
Betraktas däremot överlåtelsen som gåva får den nye ägaren som avskrivningsunderlag
för byggnad i stället ta upp givarens skattemässiga restvärde.
Avdrag på grund av avyttring av skog (skogsavdrag) beräknas i detta fall med
utgångspunkt i det för givaren gällande ingångsvärdet, vilket innebär att den
nye ägaren får samma rätt till avdrag som skulle ha tillkommit givaren om
denne fortfarande ägt fastigheten.

1 Riksdagen 1981182. 6 sami. Nr 28

SkU 1981/82:28

Åtkomstsättet har också betydelse för beskattningen av vinst vid framtida
försäljning av fastigheten. Har denna förvärvats genom gåva skall den
nämligen vid realisationsvinstberäkningen anses förvärvad genom det köp,
byte eller därmed jämförliga fång som skett närmast dessförinnan.

Några inom hela skatterätten gällande, enhetliga kriterier på när en
överlåtelse av fastighet skall anses ha karaktären av köp och när den bör
bedömas som gåva finns inte. Genomgående sker dock en jämförelse mellan
det vederlag som utgått och taxeringsvärdet för fastigheten. I fråga om
gåvoskatt och stämpelskatt gäller enligt uttryckliga regler att skatten bestäms
med utgångspunkt i taxeringsvärdet året före det år då gåvan fullbordades
resp. då lagfart söktes. Någon motsvarighet till dessa bestämmelser finns inte
inom inkomstbeskattningen.

I fråga om såväl inkomstskatt som stämpelskatt görs en huvudsaklighetsbedömning
när det gäller att fastställa en överlåtelses karaktär av köp eller
gåva. Vid gåvobeskattningen sker inte någon motsvarande bedömning. Om
en skattskyldig vid förvärv av en fastighet utger ett vederlag som understiger
taxeringsvärdet anses skillnaden utgöra en skattepliktig gåva.

I ett i juni 1981 meddelat utslag avseende förhandsbesked i taxeringsfråga
förklarade regeringsrätten med tre röster mot två att vid tillämpning av
bestämmelserna om beskattning av realisationsvinst ett såsom köp betecknat
fastighetsförvärv skulle anses utgöra gåva. Den överlåtelse som det
överklagade förhandsbeskedet gällde hade skett genom ett den 20 juni 1975
dagtecknat köpeavtal. Vederlaget utgjorde 65 000 kr., motsvarande 1974 års
taxeringsvärde för fastigheten, vilket med 35 000 kr. understeg det värde som
åsatts fastigheten vid 1975 års allmänna fastighetstaxering.

Lantbrukarnas riksförbund (LRF) aktualiserade hos regeringen frågan om
gränsdragningen mellan köp och gåva vid överlåtelser av jordbruksfastigheter
som ägt rum under år 1981. Därvid framhöll LRF bl. a. att generationsskiften
på jordbruksfastigheter förekommit i stort antal under året och att vid
härav föranledda fastighetsförsäljningar köpeskillingen ofta bestämts till
belopp som legat mellan 1980 års taxeringsvärde och det värde som åsatts vid
1981 års allmänna fastighetstaxering. Utgångspunkten hade - menade
riksförbundet - varit att sådana överlåtelser av skattedomstolarna skulle
anses som köp i inkomstskattehänseende, något som enligt förbundets
uppfattning var av avgörande betydelse för finansieringen av fastighetsförvärven
särskilt i sådana fall då förvärven avsett jordbruksfastigheter med ett
mer betydande inslag av skogsmark. Riksförbundet har också framhållit att
förbundets driftbyrå - innan regeringsrättens ovannämnda dom blivit känd -i sin rådgivning rekommenderat fastighetsöverlåtelser till köpeskillingar
understigande 1981 års taxeringsvärde.

SkU 1981/82:28

Tidigare behandling

Under hösten 1981 väcktes inom skatteutskottet fråga om att anta en
lagstiftning av samma innebörd som den i motionerna nu aktualiserade.
Utskottet anförde i sitt betänkande SkU 1981/82:22:

Enligt vad utskottet erfarit har under år 1981 skett ett inte obetydligt antal
fastighetsöverlåtelser där fråga kan uppkomma om överlåtelserna skall
bedömas som köp eller gåva. I de fall då överlåtelserna avser skogsfastigheter
torde - som LRF framhållit - betydande finansieringsproblem kunna
uppkomma om överlåtelserna i enlighet med det tidigare redovisade
regeringsrättsavgörandet kommer att bedömas som gåvor och utrymmet för
skogsavdrag härigenom avsevärt begränsas eller helt försvinner. Av vad LRF
uppgivit torde också kunna dras den slutsatsen att många av överlåtelserna
kommit till stånd under den givna förutsättningen att de vid inkomstbeskattningen
liksom vid gåvobeskattningen skulle komma att behandlas som
köp.

Mot den nu angivna bakgrunden finner utskottet - utan att gå in på en
generell prövning av frågan när ett fastighetsförvärv skall anses ha
karaktären av köp eller gåva - anledning föreslå riksdagen att anta
bestämmelser av innebörd att en som köp, byte eller liknande betecknad
fastighetsöverlåtelse, såvitt avser rätten till skogsavdrag, skall kunna
bedömas som ett oneröst fång även om överlåtelsen vid inkomstbeskattningen
allmänt sett är att anse som gåva. En förutsättning för en sådan bedömning
skall vara att fastighetsförvärvet sker eller har skett under 1981. Vidare skall
köpeskillingen uppgå till lägst ett belopp motsvarande 1980 års taxeringsvärde
för fastigheten. Bestämmelserna bör som nämnts begränsas till sådana
fall då fastighetsöverlåtelsen har ett väsentligt inslag av skogsmark med
växande skog, eftersom det är möjligheterna att erhålla skogsavdrag som är
av störst betydelse i sammanhanget.

En lösning i enlighet med vad utskottet sålunda föreslagit kommer, såvitt
utskottet kan bedöma, inte att medföra några oskäliga skattelättnader. Vare
sig överlåtelsen bedöms som köp eller som gåva kommer de skogsavdrag som
medgivits tidigare ägare och kommer att medges förvärvaren i princip att
återföras till beskattning.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle anta lagstiftning om beräkning
av avdrag på grund av avyttring av skog i enlighet med det sålunda
anförda.

Mot beslutet anmälde s avvikande mening.

Utskottets hemställan avslogs av riksdagen.

Utskottet

Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår att skatteutskottet i
höstas hemställt att riksdagen skulle anta lagstiftning om skogsavdrag i
enlighet med yrkandet i de förevarande motionerna. Utskottet vidhåller den

SkU 1981/82:28

ståndpunkt utskottet tidigare intagit i denna fråga och tillstyrker således
bifall till motionerna.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionerna 1981/82:337 och 1981/
82:383 antar följande

Förslag till

Lag om beräkning av avdrag på grund av avyttring av skog i vissa
fall

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Har en skattskyldig under år 1981 förvärvat en fastighet som nämnda år
har taxerats som jordbruksfastighet, skall, om den skattskyldige begär det,
bestämmelserna i 2 och 3 §§ tillämpas.

3 § Har fastigheten vid 1980 års fastighetstaxering utgjort del av en
taxeringsenhet, skall vid tillämpning av 2 § som fastighetens taxeringsvärde
anses den del av enhetens taxeringsvärde som belöper på fastigheten.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen enligt uppgift på
den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling och skall
tillämpas första gången vid 1982 års taxering.

Stockholm den 2 februari 1982

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Wilhelm Gustafsson (fp), Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m), Tage Sundkvist (c), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m),
Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Olle Grahn (fp), Egon Jacobsson
(s), Anita Johansson (s) och Bo Södersten (s).

SkU 1981/82:28

Reservation

av Erik Wärnberg, Rune Carlstein, Hagar Normark, Bo Forslund, Egon
Jacobsson, Anita Johansson och Bo Södersten (alla s) som

dels anför följande:

Den av motionärerna föreslagna lagstiftningen har ursprungligen initierats
av LRF och har till syfte uteslutande att underlätta finansieringen av
skogsfastighetsförvärv i samband med generationsskifte. Bestämmelserna
har utformats så att en skattskyldig vid beräkning av skogsavdrag under vissa
förutsättningar skall få lägga det faktiskt utgivna vederlaget till grund för
bestämningen av avdragsutrymmet och detta även om vederlaget i väsentlig
mån understiger det för fastigheten gällande taxeringsvärdet.

Innebörden av lagstiftningen är att ett fastighetsförvärv vid beräkning av
skogsvärdeminskningsavdrag skall bedömas som köp men att förvärvet i alla
andra hänseenden skall vara att anse som gåva. Detta kan enligt vår mening
inte anses rimligt.

Riksdagen antog 1979 nya regler för beskattning av skogsinkomster. Enligt
de nya bestämmelserna medges avdrag på grund av avverkningar under
innehavstiden enligt en schablon med 50 % av summan av intäkter till följd
av rotpostförsäljning och med 30 % av intäkter till följd av försäljning eller
uttag av skogsprodukter, sammanlagt under innehavstiden dock högst med
belopp motsvarande 50 % av anskaffningsvärdet för skogen.

Skogsavdrag skall alltså medges även om avverkningarna inte överstiger
tillväxten på fastigheten. Dessa nya regler för skogsavdrag måste, såvitt vi
kan bedöma, mer än väl tillgodose de krav på lättnader i beskattningen som
aktualiserats av LRF.

Som tidigare nämnts innebär den av motionärerna föreslagna lagstiftningen
att ett fastighetsförvärv i ett enda hänseende, nämligen såvitt gäller
skogsavdrag, skall bedömas som köp men i alla andra hänseenden som gåva.
Att detta från administrativ synpunkt måste anses mycket otillfredsställande
säger sig självt.

Den i motionerna aktualiserade lagstiftningsfrågan har behandlats av
utskottet så sent som i december i höstas med anledning av en inom utskottet
väckt fråga om initiativ. Utskottet föreslog, med minsta möjliga majoritet,
att riksdagen skulle anta lagstiftning i enlighet med yrkandet i de nu aktuella
motionerna. Utskottets hemställan avslogs av riksdagen.

Trots detta återkommer nu representanter för de borgerliga partierna med
krav på att riksdagen skall anta en lagstiftning av samma innebörd. Denna
avses bli tillämplig redan vid 1982 års taxering.

Vi finner det i hög grad otillfredsställande att utskottet - i strid mot ett av
riksdagen så sent som den 8 december 1981 meddelat beslut och ännu en gång
med knappast möjliga majoritet - vill driva fram en lagstiftning som från
rättvisesynpunkt måste anses synnerligen diskutabel och som kan väntas leda
till orimliga konsekvenser i den praktiska tillämpningen.

SkU 1981/82:28

Tanken bakom de ytterst förmånliga reglerna om avdrag för värdeminskningsavdrag
för avyttrad skog är att de avdrag som ägaren åtnjutit under
innehavstiden skall återvinnas vid realisationsvinstberäkningen vid en
framtida försäljning. Den nye ägaren får å andra sidan lägga köpeskillingen
till grund för beräkning av sina skogsavdrag. Den föreslagna lagstiftningen
innebär att - om överlåtelsen bedöms som gåva - någon realisationsvinstbeskattning
eller lagfartsstämpel aldrig blir aktuell men att den nye ägaren
trots detta blir berättigad att lägga vederlaget vid överlåtelsen till grund för
nya skogsavdrag.

Till grund för förslaget ligger uppfattningen att gällande regler är oklara,
vilket skulle ha medfört att lantbrukarnas organisationer missförstått
rättsläget vid sin rådgivning i fråga om överlåtelser av skogsfastigheter, och
att man först efter regeringsrättens dom i mitten av 1981 haft anledning att
anta att överlåtelser till ett pris under det nya taxeringsvärdet skulle komma
att betraktas som gåva. Mot detta bör framhållas, att frågan om en
överlåtelse har karaktär av köp eller gåva enligt fast praxis skall bedömas
med hänsyn till fastighetens värde vid överlåtelsen och att övriga omständigheter
i samband med förvärvet också har betydelse i sammanhanget.
Denna uppfattning ligger också till grund för riksskatteverkets överklagade
förhandsbesked, och regeringsrättens nyssnämnda dom innebär att detta
förhandsbesked har fastställts.

Att mot den bakgrunden påstå att syftet med den nu föreslagna
lagstiftningen är att förebygga rättsförluster på grund av ett missförstånd kan
inte anses riktigt. Vad det i själva verket gäller är att utskottsmajoriteten i
lantbruksorganisationernas intresse vill genomdriva en lagstiftning som helt
strider mot grunderna för skogsbeskattningen och som leder till avsevärda
skattelättnader i det enskilda fallet. Utskottets initiativ i höstas - som för
övrigt stred mot den vedertagna uppfattningen att utskottsinitiativ bör tas
under politisk enighet -• bör ses mot bakgrund av att budgetdepartementets
redan för sin del av - enligt vår uppfattning - naturliga skäl inte ansett en
lagändring av den innebörd som utskottet sedan föreslog påkallad.

Den av motionärerna aktualiserade lagstiftningen är, som tidigare nämnts,
avsedd att bli tillämplig redan vid 1982 års taxering. Enligt vår uppfattning är
det ett angeläget krav att de skattskyldiga har någon möjlighet att överblicka
de regler som gäller för det aktuella årets taxering.

Ett bifall till motionärernas krav skulle innebära att en lagstiftning av
delvis mycket komplicerad art skulle komma att antas av riksdagen ganska
långt in på deklarationsåret. Detta är enligt vår mening otillfredsställande, så
mycket mer som samma lagstiftning avvisats av riksdagen kort före
deklarationsårets ingång.

Med åberopande av det anförda avstyrker vi bifall till motionerna.

dels anser att utskottet bort hemställa

att riksdagen avslår motionerna 1981/82:337 och 1981/82:383.

GOTAB 70450 Stockholm 1982