SkU 1981/82:2

Skatteutskottets betänkande
1981/82:2

om avdragsrätt vid inkomstbeskattningen för fackföreningsavgifter

I detta betänkande behandlar utskottet två motioner om avdragsrätt vid
inkomstbeskattningen för fackföreningsavgifter.

Motionerna

1980/81:416 av Sten-Ove Sundström (s)

I motionen hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts om likvärdig behandling av medlemsavgiften
till arbetsgivarorganisation och fackförening i avdragshänseende.

1980/81:1533 av Tommy Franzén m. fl. (vpk)

I motionen hemställs att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad
som anförs i motionen om avdragsrätt för fackföreningsavgifter och begära
förslag därom.

Gällande bestämmelser

Till den skattskyldiges levnadskostnader, för vilka avdrag inte medges,
räknas enligt punkt 1 av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen (KL)
bl. a. avgifter till föreningar och andra sammanslutningar i vilka den skattskyldige
är medlem. Regeln anses innebära att medlemsavgifter inte är
avdragsgilla oavsett om medlemsskapet har samband med inkomstens
förvärvande eller inte. Avgift till fackförening är således inte avdragsgill vid
taxeringen (RÅ 1937 Fi 349). För avgift till arbetsgivarförening kan däremot
avdrag medges. Som förutsättning för sådan avdragsrätt brukar anges att
föreningen i händelse av konflikt är skyldig att lämna medlem konfliktbidrag.
Detta undantag från förbudet mot avdrag för medlemsavgifter motiveras
med att den avgift som arbetsgivare erlägger kan likställas med premie för
försäkring mot förlust i samband med arbetskonflikt. Avdrag har sålunda
medgivits för avgift till Svenska arbetsgivareföreningen (RÅ 1913 ref. 147).
Denna olikhet i den skattemässiga behandlingen av medlemsavgifter till
fackföreningar resp. till arbetsgivarföreningar måste dock ses i samband med
behandlingen av utgående konfliktunderstöd. Enligt punkt 8 av anvisningarna
till 32 § KL utgör understöd, som vid arbetskonflikt utgått till i
konflikten indragen arbetare från organisation som han tillhör, inte skattepliktig
intäkt. Konfliktunderstöd som medlem i arbetsgivarförening uppbär
anses däremot utgöra skattepliktig intäkt för arbetsgivaren.

Det allmänna avdragsförbudet för medlemsavgifter omfattar även avgifter

1 Riksdagen 1981182. 6 sami. Nr 2

SkU 1981/82:2

2

till olika bransch- och yrkesföreningar, trots att kostnaderna för tjänster från
en sådan förening skulle utgöra avdragsgill kostnad i medlems rörelse om
tjänsterna utfördes i egen regi. Emellertid anses i praxis inbetalningar till en
förening avdragsgilla när de - trots att de betecknas som medlemsavgifter -inte utgör föreningsavgifter i vanlig mening utan ersättning för direkta tjänster
åt medlemmen i hans förvärvsverksamhet. Ofta kännetecknas dessa fall
av att den avgiftsmottagande föreningen driver rörelse av sådan art att
avgiften utgör intäkt i denna.

Enligt anvisningarna till 19 § KL utgör influtna medlemsavgifter inte
skattepliktig inkomst för föreningarna. I vissa fall har emellertid, som nyss
antytts, även medlemsavgifter eller vad som betecknats som sådana ansetts
utgöra skattepliktiga intäkter. Så har skett när föreningen drivit rörelse och
avgifterna helt eller praktiskt taget helt utgjort vederlag för tjänster som
föreningen i denna rörelse utfört åt medlemmarna. I dessa fall har avdrag
medgivits för medlemsavgifter till föreningen (reciprocitet). För förening,
som såväl drivit rörelse som utövat en mera allmän verksamhet till fromma
för medlemmarna, har medlemsavgifterna däremot inte ansetts skattepliktiga,
även om rörelsen utgjort den väsentliga delen av verksamheten. I praxis
synes alltså reciprocitet mellan skatteplikt och avdragsrätt ha eftersträvats.
Ett undantag från denna princip utgör behandlingen av medlemsavgifter till
arbetsgivarföreningar, då sådan förening - trots medlems avdragsrätt för
avgift - inte beskattas för influtna medlemsavgifter.

Frågans tidigare behandling

Avdragsrätten för medlemsavgifter har varit föremål för utredning dels av
1944 års allmänna skattekommitté (PM 1.10.1946 med förslag till ändrade
regler angående avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter vid taxeringen),
dels av skattelagssakkunniga (PM 2.12.1958 angående avdragsrätt
vid beskattningen för vissa medlemsavgifter och bidrag) och dels slutligen av
1972 års skatteutredning (SOU 1977:91). Motionsyrkanden om avdrag för
medlemsavgifter till fackföreningar och även branschorganisationer har
behandlats av riksdagen åren 1959, 1960, 1963, 1973, 1975, 1976/77 och
1978/79. Inte heller dessa förslag har medfört några ändrade regler
beträffande avdragsrätt för medlemsavgifter.

1944 års allmänna skattekommittés förslag

1944 års allmänna skattekommitté ansåg att frågan om den skattemässiga
behandlingen av avgifter till arbetsgivarorganisationer borde lösas på sätt
dittills skett i praxis. Enligt kommittén borde således avdrag medges för
erlagda avgifter och beskattning ske först då bidrag i händelse av
arbetskonflikt utbetalades till arbetsgivaren. Eftersom avgifter till fackföreningar
och arbetsgivarorganisationer hade likartad karaktär syntes det

SkU 1981/82:2

3

kommittén vara mest logiskt om beskattningen skedde efter en och samma
princip. Avdrag borde därför medges även för fackföreningsavgifter.
Utgående konfliktunderstöd borde å andra sidan vara skattepliktiga.
Kommittén anförde i detta sammanhang bl. a. att den av arbetsgivarföreningarna
och fackföreningarna bedrivna verksamheten kunde anses till
huvudsaklig del utgöra försäkringsmässig verksamhet. Kommittén föreslog
vidare att avdragsrätt skulle föreligga för avgifter till olika bransch- och
yrkesföreningar som hade till huvudsaklig uppgift att främja medlemmarnas
ekonomiska verksamhet på visst sätt.

Något förslag om ändring av föreningarnas beskattning lades inte fram av
kommittén. Influtna medlemsavgifter skulle således alltjämt vara skattefria
och någon avdragsrätt skulle inte föreligga för utbetalade konfliktersättningar.

Vid remissbehandlingen av skattekommitténs förslag ifrågasattes bl. a.
om inte genom särskilda föreskrifter garantier borde skapas för att de vid en
lagändrings ikraftträdande fonderade medel, vilka redan en gång beskattats
därigenom att medlemmarna vägrats avdrag för dem, inte blev föremål för en
förnyad beskattning, när de framdeles utbetalades till medlemmarna såsom
konfliktbidrag.

Den proposition (1949:173) som lades fram på grundval av kommittéförslaget
avvek så till vida från detta att såväl fackföreningar som arbetsgivarföreningar
skulle ta upp influtna medlemsavgifter som skattepliktig intäkt.
Vid inkomstberäkningen skulle föreningen få avdrag - förutom för de
egentliga kostnaderna för föreningsverksamheten - för vad föreningen
utbetalade som konfliktunderstöd samt vad föreningen därutöver avsatte till
särskild fond för att tas i anspråk vid framtida konflikttillfällen. Med dessa
bestämmelser avsågs att förebygga att obeskattade medel användes för
främmande ändamål.

Bevillningsutskottet (BeU 1949:48) fann en avdragsrätt vid inkomsttaxeringen
för medlemsavgifter till föreningar som biträdde sina medlemmar i
deras förvärvsverksamhet principiellt välgrundad och ansåg det vära en
angelägenhet av vikt att den bristande likställighet som i avdragshänseende
fanns mellan fackföreningar och arbetsgivarföreningar försvann. Utskottet
avstyrkte emellertid propositionen med hänvisning främst till att den
föreslagna lagstiftningen skulle kunna medföra svårigheter vid den praktiska
tillämpningen.

Riksdagen följde utskottet och avslog propositionen.

Skattelagssakkunniga

Skattelagssakkunnigas förslag innebar bl. a. att rörelseidkare skulle få
avdrag för medlemsavgifter till arbetsgivarföreningar, branschorganisationer
och Sveriges advokatsamfund, att i inkomstslaget tjänst avdrag skulle
medges för avgift till fastighetsägarförening och att i inkomstslaget tjänst
1* Riksdagen 1981/82. 6 sami. Nr 2

SkU 1981/82:2

4

avdrag skulle kunna erhållas endast för avgift till Advokatsamfundet.

Förslaget föranledde inte lagstiftning. Vederbörande departementschef
uttalade (prop. 1959:137) att frågan om avdragsrätt för medlemsavgifter
borde underkastas mer ingående överväganden.

1972 års skatteutrednings förslag

1972 års skatteutredning föreslog i sitt slutbetänkande Översyn av
skattesystemet (SOU 1977:91) att medlemsavgift till fackförening skulle vara
avdragsgill vid taxeringen. Avdraget skulle dock begränsas till 50 % av den
erlagda avgiften och vara maximerat till 300 kr. per år.

Som främsta skäl för avdragsrätt. anförde skatteutredningen, hade i olika
sammanhang åberopats att det var fråga om en utgift som hade direkt
samband med tjänst samt att medlemmar i fackföreningar borde behandlas
på samma sätt såvitt gäller avdragsrätt för medlemsavgifter som medlemmar i
arbetsgivarföreningar.

Skatteutredningen övervägde om föreningarna skulle beskattas för
influtna avgifter. Enligt utredningen skulle emellertid en sådan beskattning,
även om föreningarna medgavs avdrag för utbetalda konfliktersättningar och
för fonderingar för detta ändamål, kunna - särskilt för fackföreningarna -leda till ekonomiska svårigheter. Skatteutredningen ansåg därför att
avdragsrätt för medlemsavgifter till fackföreningar inte borde medföra
beskattning av avgifterna hos föreningen.

Beträffande den skattemässiga behandlingen av konfliktbidrag fann
utredningen en beskattning av dessa kunna leda till olika problem. Sålunda
skulle det inom de flesta fackföreningar komma att finnas två typer av
konfliktfonder, dels "gamla" fonder som byggts upp av beskattade medel,
dels "nya” fonder som byggts upp av obeskattade medel. Vid beskattning av
alla konfliktbidrag skulle bidrag från gamla fonder komma att beskattas två
gånger. Denna dubbla beskattning skulle kunna undvikas genom särskilda
övergångsregler av innebörd att bidrag från gamla fonder blev skattefria.
Med hänsyn till de mycket svåra praktiska problem som enligt utredningen
kunde antas uppkomma vid ett system med dubbla fonder borde enligt
utredningen konfliktbidragen även i fortsättningen undantas från beskattning.

Departementspromemorian Ds B 1980:3

1 en inom budgetdepartementet utarbetad promemoria (Ds B 1980:3) har
föreslagits att avdrag inte i något fall skall medges för medlemsavgifter till
arbetsgivarföreningar, medan å andra sidan konfliktersättning, som vid
arbetskonflikt utgått från sådan förening, inte skall räknas som skattepliktig
intäkt.

Av promemorian framgår att Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) är

SkU 1981/82:2

5

huvudorganisation för 37 arbetsgivarförbund som vid utgången av år 1978
hade sammanlagt 35 800 medlemmar. Dessa medlemmar hade vid samma tid
1 335 064 anställda. Varje enskild arbetsgivare som inträder som medlem i ett
av förbunden blir samtidigt delägare i SAF och har att erlägga avgifter såväl
till sitt förbund som till SAF.

Enligt stadgarna åligger det SAF att vid arbetskonflikt lämna delägare i
föreningen ersättning för skada. De till SAF anslutna förbunden lämnar
däremot inte sina medlemmar sådant understöd. Under den senaste
femårsperioden har SAF utbetalat sammanlagt 258 milj. kr. som konfliktersättningar.

Delägarna i SAF betalar avgifter till föreningen i förhållande till de
anställdas löner. År 1978 uttogs sålunda delägaravgifter med 0,30 % av 1977
års lönesumma för arbetare och med 0,22 % av motsvarande lönesumma för
övriga anställda. Totalt uppgick årsavgifterna 1978 till ca 190 milj. kr. Den
del av influtna årsavgifter som inte används för S AF:s löpande utgifter tillförs
en särskild ”försäkringsfond”. Denna fond används för att betala ut
ersättning till delägare som gör förluster till följd av arbetskonflikter. Fonden
uppgick vid utgången av år 1978 till 1 019 milj. kr.

För varje delägare i SAF skall årligen fastställas ett s. k. ansvarighetsbelopp
motsvarande 2 % av lönesumman under föregående år. Delägaren har
att avlämna en garantiförbindelse att, utöver årsavgift, till föreningen eller
order inbetala en summa som motsvarar hans ansvarighetsbelopp. Delägarnas
ansvarighetsbelopp bildar tillsammans föreningens s. k. garantifond.
Fonden får, då så erfordras för utgivande av konfliktersättning, uppsägas till
betalning efter beslut av föreningens fullmäktige. SAF:s garantifond uppgick
vid utgången av år 1978 till 1 457 milj. kr.

Förbundsavgifterna, som utgår vid sidan av årsavgifterna till SAF, varierar
i storlek mellan de olika förbunden. Även dessa avgifter baseras i allmänhet
på medlemmarnas lönekostnader. Totalt uppgick förbundsavgifterna år 1978
till omkring 140 milj. kr. Dessa avgifter svarade härigenom för mer än 40 %
av det sammanlagda avgiftsuttaget (omkring 330 milj. kr.) inom SAF och
dess förbund. Det inbördes storleksförhållandet mellan å ena sidan
förbundsavgifterna och å andra sidan delägaravgifterna har enligt uppgift
varit i stort sett konstant under de senaste åren.

Under perioden 1974-1978 synes i genomsnitt drygt 70 % av till SAF
influtna delägaravgifter ha använts för konfliktändamäl. Till konfliktändamål
har härvid ansetts gå inte bara utbetalda konfliktersättningar utan också
det överskott av SAF:s verksamhet som lagts till den s. k. försäkringsfonden.
Förbundsavgifterna har å andra sidan inte till någon del använts för
konfliktändamål. Även dessa avgifter bör beaktas vid bedömningen av hur
stor del av erlagda medlemsavgifter som varit avsedda att bereda de till SAF
anslutna företagen ersättning vid arbetskonflikt. Tas hänsyn jämväl till
förbundsavgifterna kan andelen, som under den angivna perioden använts
för konfliktändamål, uppskattas till drygt 40 %.

SkU 1981/82:2

6

Statsföretagens förhandlingsorganisation (SFO) bildades i september 1970
för att tillgodose behovet av samordning av de statsägda företagens
uppträdande som arbetsgivarparter.

SFO har enligt stadgarna bl. a. att lämna medlem ersättning på grund av
arbetskonflikt. För detta ändamål bildas en konfliktfond. Medlemsavgifterna
utgår i förhållande till de anställdas löner. Under år 1978 uttogs avgifter
med sammanlagt 9,5 milj. kr. Liksom inom SAF fastställs för varje medlem
ett ansvarsbelopp motsvarande högst 3 % av medlemmens lönesumma för
närmast föregående år. Medlemmarnas sammanlagda ansvarsbelopp bildar
tillsammans förbundets s. k. garantifond. Vid arbetskonflikt erhåller medlem
ersättning genom ianspråktagande av konfliktfonden och garantifonden.
Endast mindre belopp synes dock ha utbetalats i konfliktersättning.

En rad arbetsgivarorganisationer är verksamma inom den enskilda
sektorn, den kooperativa sektorn och inom folkrörelserna. I allmänhet torde
dessa föreningar använda endast en obetydlig del av influtna medlemsavgifter
för konfliktändamål. Enligt stadgarna torde dock medlemmarna ofta ha
rätt till sådan ersättning.

I departementspromemorian diskuteras två möjligheter att uppnå likformighet
i den skattemässiga behandlingen av medlemsavgifter till fackföreningar
och arbetsgivarföreningar. Därvid anförs bl. a. följande.

En lösning vore att, vad gäller arbetsgivarorganisationernas medlemmar,
behålla skatteplikten för uppburet konfliktunderstöd men å andra sidan
medge avdrag endast för den del av medlemsavgiften som används för
konfliktändamål. Den del av avgiften som avser att täcka kostnaderna för
föreningens övriga verksamhet skulle således komma att bli beskattad genom
att inte vara avdragsgill. En lösning av detta slag förhindrar också att
obeskattade medel används för ändamål som är ovidkommande för den
försäkringsmässiga verksamhet som motiverat avdragsrätten.

Ett problem i sammanhanget utgör det förhållandet att den andel av
medlemsavgiften som är tillgänglig för konfliktändamål är högst olika inom
de olika organisationerna. En undersökning beträffande SAF och dess
medlemsförbund visar att i genomsnitt under den senaste femårsperioden
drygt 40 % av de totala avgifterna använts för konfliktersättningar/konfliktfondsavsättningar.
Andra föreningar har emellertid inga
eller så gott som inga konfliktfonder. Den andel av avgifterna som är
tillgänglig för konfliktändamål är också olika från år till år. Av praktiska skäl
borde avdraget bestämmas till samma andel av erlagda avgifter oberoende av
föreningstillhörighet. En sådan schablonregel skulle dock inbegripa även
avgifter till de arbetsgivarföreningar vilkas avgifter f. n. icke är avdragsgilla.
Mot bakgrund av dessa omständigheter är det knappast möjligt att fastställa
avdragets storlek schablonmässigt till viss bråkdel av den erlagda medlemsavgiften.
I stället torde man få införa en regel som tar hänsyn till
förhållandena i det enskilda fallet. En bestämmelse av innebörd att avdrag
medges medlem i arbetsgivarförening med så stor del av erlagd avgift som av
den ifrågavarande föreningen kan anses användas för konfliktändamål,
skulle sannolikt bli mycket svårtillämpad. Ett sådant system förutsätter
nämligen att organisationerna varje år lämnar sina medlemmar uppgift om

SkU 1981/82:2

7

andelstalet. Beräkningen av detta andelstal kan inrymma vissa problem och
måste i vart fall kontrolleras.

En annan metod att åstadkomma en likställdhet i den skattemässiga
behandlingen är att för avgifter till arbetsgivarföreningar helt enkelt införa
samma regelsystem som gäller för avgifter till fackföreningar. Detta innebär
att avdrag vägras för erlagda medlemsavgifter medan uppburet konfliktunderstöd
blir skattefritt. En regel av angivet slag tillgodoser givetvis i hög grad
önskemålet om samordning av avdragsrätt och skatteplikt för belopp som
betalas till och från arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. Vidare
bortfaller problemet hur man undviker att obeskattade medel används för
ändamål som är för föreningen som sådan ovidkommande. Framför allt är
emellertid regeln från taxeringssynpunkt synnerligen enkel och lättillämpad.
Avdragsförbudet kommer sålunda att gälla avgifter till såväl fackföreningar
som arbetsgivarföreningar och alldeles oavsett om och i vilken utsträckning
föreningarna iämnar sina medlemmar konfliktbidrag i händelse av strejk
eller lockout.

De övergångsproblem som en generell skattefrihet för konfliktbidrag
skulle innebära genom att det inom arbetsgivarföreningar, vilkas avgifter
ansetts avdragsgilla vid medlemmarnas taxeringar, skulle finnas fonder som
byggts upp av obeskattade medel, och där utgående bidrag således skulle
komma att bli helt obeskattade, utgör enligt promemorian inte skäl att ha ett
system med dubbla fonder. Detta motiveras bl. a. med att fonder uppbyggda
av obeskattade medel främst finns hos SAF. Medlemsavgifter till
arbetsgivarorganisationer vid sidan av SAF har i allmänhet inte ansetts
avdragsgilla vid medlemmarnas taxering och i detta fall ter sig en beskattning
av uppburna konfliktbidrag som direkt omotiverad. Slutligen understryks att
inga konfliktfonder är uppbyggda helt av medlemsavgifter.

Utskottet

Avgifter till föreningar och sammanslutningar räknas enligt gällande rätt
till levnadskostnader för vilka avdrag inte medges vid taxeringen. För
medlemsavgifter till arbetsgivarförening medges dock avdrag under förutsättning
att föreningen i händelse av konflikt är skyldig lämna medlem
konfliktbidrag. Avgiften anses i detta fall likställd med premie för försäkring
mot förlust i samband med arbetskonflikt.

Till föreningar influtna medlemsavgifter är att hänföra till icke skattepliktig
inkomst. Arbetsgivarföreningar beskattas-trots medlems rätt till avdrag
för avgift - inte för influtna medlemsavgifter.

Understöd som vid konflikt utgått till en i konflikten indragen arbetare
från organisation som han tillhör utgör inte skattepliktig intäkt. Konfliktunderstöd
som medlem i arbetsgivarförening uppbär utgör däremot skattepliktig
intäkt i rörelse.

Av det anförda framgår att förbudet mot avdrag för fackföreningsavgifter
kompenseras av skattefrihet för konfliktbidrag, medan avdragsrätten för

SkU 1981/82:2

avgifter till arbetsgivarorganisationer är avsedd att uppvägas av att konfliktersättningarna
är skattepliktiga.

Frågan om arbetsgivar- och arbetstagarorganisationers behandling i
beskattningshänseende har - som framgår av den i inledningen till detta
betänkande lämnade redogörelsen - uppmärksammats under en lång följd av
år. Den gällande ordningen har stundom kritiserats med hänvisning bl. a. till
att kombinationen avdragsrätt för avgifter och skatteplikt för konfliktbidrag i
praktiken ställer sig förmånligare än förbud mot avdrag för avgifter
kombinerat med skattefrihet för konfliktersättningar. Som skäl härför har
åberopats att endast en del av de inflytande avgifterna används för konfliktändamål
och att således en arbetsgivarorganisation helt eller delvis
finansierar även den del av verksamheten som avser annat än ersättningar
eller fonderingar för konfliktändamål med obeskattade medel.

Utskottet kan biträda den av motionärerna framförda uppfattningen att
enligt gällande bestämmelser den rent skattemässiga behandlingen av
medlemsavgifter resp. konfliktersättningar är förmånligare för
arbetsgivarorganisationer och deras medlemmar än för fackföreningar och
deras medlemmar. Att den nuvarande ordningen innebär ett problem
bevisas därav att inte mindre än fyra utredningar lagt fram förslag i syfte att
söka undanröja den nuvarande skillnaden i den skattemässiga behandlingen
av de olika avgifterna men att inte något av dessa förslag ännu föranlett
lagstiftning.

Det senaste förslaget (Ds B 1980:3), som innebär att samma regelsystem
skall gälla för avgifter till arbetsgivarföreningar som för avgifter till
fackföreningar (dvs. generellt förbud mot avdrag för avgifter och skattefrihet
för konfliktbidrag), har vid remissbehandlingen kritiserats av bl. a. representanter
för såväl arbetsgivare som arbetstagare. Från arbetsgivarhåll har
därvid gjorts gällande bl. a. att frågan inte kan avgöras med utgångspunkt
uteslutande i skattemässiga bedömningar. Flänsyn måste tas också till de
många förmåner i form av bl. a. bidrag från staten sorn under senare år
kommit fackföreningarna till del. Riksskatteverket har vid remissbehandlingen
av departementspromemorian framhållit att medlemsavgifter till
arbetsgivarorganisationer kan antas vara avsedda att täcka utgifter - förutom
för konfliktersättningar kostnader för bl. a. utbildningsverksamhet,
förhandlingsverksamhet och allmän policyverksamhet. Utgifter för vissa av
dessa ändamål är - menar verket - av sådan art att de enligt nuvarande
rörelsebeskattningsprinciper är att anse som avdragsgilla omkostnader i den
skattskyldiges verksamhet i de fall denne direkt bestrider dessa kostnader.

Skatteutskottet har tidigare uttalat att skillnaden i den skattemässiga
behandlingen av avgifter tili fackföreningar och till vissa arbetsgivarorganisationer
är otillfredsställande och bör undanröjas.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och förutsätter att riksdagen
kommer att föreläggas en proposition i ämnet.

SkU 1981/82:2

9

Utskottet är medvetet om att en avdragsrätt för fackföreningsavgifter som
tillgodoser såväl arbetstagarnas som arbetsgivarnas intressen är praktiskt
svår att genomföra. Innan riksdagen tar slutlig ställning till frågan bör enligt
utskottets mening regeringen lämna riksdagen en fullständig redovisning och
kartläggning bl. a. av de konfliktbidrag som betalas ut av fackföreningar och
arbetsgivarorganisationer och storleken av dessa i förhållande till de
sammanlagda medlemsavgifterna.

Målet måste vara att åstadkomma ett så neutralt system som möjligt.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Härigenom får
motionerna anses besvarade.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionerna 1980/81:416 och
1980/81:1533 ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 13 oktober 1981

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Stig Josefson (c), Valter Kristenson (s),
Rune Ångström (fp)*, Rune Carlstein (s)*, förste vice talmannen Ingegerd
Troedsson (m), Olle Westberg i Hofors (s), Tage Sundkvist (c), Hagar
Normark (s)*, Bo Lundgren (m). Ingemar Hallenius (c). Wilhelm Gustafsson
(fp), Egon Jacobsson (s)*, Bo Södersten (s)* och Arne Svensson
(m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

:

GOTAB 69588 Stockholm 1981