SoU 1981/82:53

Socialutskottets betänkande
1981/82:53

om ändringar i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa
fall, m. m. (prop. 1981/82:72)

Propositionen

I proposition 1981/82:72 om ändringar i lagen om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV), m. m. har regeringen (socialdepartementet)
föreslagit riksdagen att anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall,

2. lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och
anhållna m. fl.

Ett lagförslag i propositionen (mom. 3 i hemställan) har behandlats av
socialförsäkringsutskottet i betänkande SfU 1981/82:5.

Motioner

I motion 1981/82:151 av Göran Karlsson m. fl. (s) hemställs

1. att riksdagen beslutar att försöksutskrivning skall begränsas till att i
princip gälla högst ett år,

2. att riksdagen beslutar att utskrivningsnämnden efter den första
tremånadersperioden var sjätte månad skall göra en ny anmälan för att pröva
behovet av fortsatt vård enligt LSPV,

3. att riksdagen beslutar att utskrivningsnämnden och centrala nämnden
tillförs ett förstärkt lekmannainslag och social expertis,

4. att riksdagen beslutar att en ny paragraf om patienternas rättigheter
införs,

5. att riksdagen beslutar att avslå förslaget att avskaffa gällande
ansökningsförfarande.

I motion 1981/82:154 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m) och
Gunnar Biörck i Värmdö (m) hemställs

1. att riksdagen

a) avslår propositionen i vad den avser upphävande av bestämmelserna om
ansökan i LSPV,

b) - om yrkandet under a) inte skulle bifallas - i lagen anger vilka som har
rätt och/eller plikt att hos läkare påkalla läkarundersökning för utfärdande av
vårdintyg, varvid personkretsen bör bestämmas i anslutning till nuvarande
bestämmelser i 4 § LSPV,

1 Riksdagen 1981182. 12 sami. Nr 53

SoU 1981/82:53

2

2. att riksdagen, med avslag på propositionen, beslutar att kravet på
tvåläkarprövning upprätthålls även i de s. k. konverteringsfallen.

I motion 1981/82:156 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
med godkännande av proposition 1981/82:72 i övrigt beslutar anta följande
såsom motionärernas förslag betecknade förslag till Lag om ändring i lagen
(1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall

Regeringens förslag Motionärernas förslag

19 §

Patienten får eget liv.

Utskrivning på försök skall avse Utskrivning på försök skall avse
viss tid, högst sex månader som kan viss tid, högst sex månader som kan

förlängas med högst sex månader åt förlängas med högst sex månader.

gängen. Patienten får åläggas att Patienten får åläggas att iaktta sär iaktta

särskilda föreskrifter och stäl- skilda föreskrifter och ställas under

las under tillsyn av lämplig person. tillsyn av lämplig person.

Bestämmelserna i på försök.

20 a §

Har en patient sitt ställningstagande.

Finner utskrivningsnämnden på försök.

Efter den i första stycket angivna
anmälan skall motsvarande anmälan
ske var sjätte månad, så länge patienten
vistas på sjukhuset.

28 §

Utskrivningsnämnd består av lag- Utskrivningsnämnd består av lagfaren
ordförande som är eller varit faren ordförande som är eller varit

innehavare av ordinarie domar- innehavare av ordinarie domartjänst,
en läkare som bör ha specia- tjänst, en läkare som bör vara sär listkompetens

inom gruppen psykis- skilt kunnig i psykiatri, en person

ka sjukdomar och en person med som är särskilt insatt i sociala frågor

erfarenhet i allmänna värv. och ytterligare två ledamöter.

Psykiatriska nämnden består av Psykiatriska nämnden består av

lagfaren ordförande som är eller lagfaren ordförande som är eller

varit innehavare av ordinarie domar- varit innehavare av ordinarie domartjänst,
två läkare som har specialist- tjänst, två läkare som är särskilt

kompetens inom gruppen psykiska kunniga i psykiatri, en person som är

sjukdomar och två personer med särskilt insatt i sociala frågor och

erfarenhet i allmänna värv. ytterligare två ledamöter.

För ledamot även suppleant.

37 §

Den som är intagen för vård med
stöd av denna lag skall så snart hans
tillstånd medger det genom överläkarens
försorg upplysas om sin rätt
att få intagningen prövad av
utskrivningsnämnden,

SoU 1981/82:53

3

Regeringens förslag

Motionärernas förslag

att i övrigt föra talan mot beslut
som har fattats med stöd av lagen,

att anlita ombud eller biträde enligt
förvaltningslagen (1971:290),

att begära rättshjälp genom offentligt
biträde enligt rättshjälpslagen
(1972:429).

Denna lag skall finnas anslagen
inom sjukhuset väl synlig för patienterna.

37 §

38 §

av socialstyrelsen.

Tillsyn över

38 §

39 §

av socialstyrelsen.

Närmare föreskrifter

Den med anledning av propositionen väckta motionen 1981/82:155 av
Lena Öhrsvik (s) behandlas i utskottets betänkande SoU 1981/82:45 om vissa
socialtjänstfrågor.

Utskottet

Bakgrund

I proposition 1979/80:1 om socialtjänsten ingick bl. a. ett förslag till lag om
ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall
(LSPV). Förslaget var avsett att till väsentlig del utgöra svaret på den sedan
länge kontroversiella frågan om vård utan samtycke av vuxna alkohol- och
narkotikamissbrukare men innehöll också ändringar som inte hängde
samman med missbruksproblematiken utan avsåg att undanröja vissa
allmänna brister i lagen. Förslaget till ändringar i LSPV avslogs i sin helhet av
riksdagen i juni 1980 utan att det skedde någon prövning i sak av de senare
ändringarna. Riksdagen enades om att begära nya överväganden rörande
vård av missbrukare oberoende av samtycke. Det ansågs då mest ändamålsenligt
att lämna återstoden av LSPV-förslaget utan sakprövning i det
sammanhanget.

Ungefär samtidigt uppdrog regeringen efter förslag av riksdagens socialutskott
åt en parlamentarisk beredning, socialberedningen (S 1980:07), att
utarbeta ett nytt förslag till vård av missbrukare oberoende av samtycke men
också att bl. a. se över LSPV i sin helhet och inte bara med avseende på
vården av missbrukare.

Socialberedningen avlämnade i januari 1981 delbetänkandet LVM - Lag
om vård av missbrukare i vissa fall (SOU 1981:7), vilket låg till grund för den
av regeringen senare framlagda propositionen 1981/82:8. Denna antogs med
vissa ändringar av riksdagen i december 1981 (SoU 1981/82:22, rskr

SoU 1981/82:53

4

1981/82:91). Lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM)
trädde i kraft den 1 januari 1982, samtidigt som den tidigare antagna
socialtjänstlagen (1980:620).

I juni 1981 avlämnade socialberedningen delbetänkandet Ändringar i
lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, LSPV (Ds S
1981:7), vari föreslogs vissa begränsade ändringar i LSPV. Dessa överensstämde
i huvudsak med vissa av de förslag som lagts fram redan i
propositionen om socialtjänsten. Denna del av socialtjänstpropositionen
byggde på ett förslag från en arbetsgrupp inom socialstyrelsen, LPV - Lag om
viss psykiatrisk vård (Socialstyrelsen redovisar 1977:14). Socialberedningen
hade även tagit upp en ändring i LSPV som byggde på ett förslag av 1971 års
utredning om behandling av psykiskt avvikande (den s. k. Bexeliuskommittén).
Några direkt nya frågor aktualiserades inte i socialberedningens
delbetänkande, vilket närmast avsåg att åstadkomma en lösning av mera
begränsade praktiska frågor i avvaktan på resultatet av den totala översynen
av LSPV.

I den nu framlagda propositionen 1981/82:72 föreslås att socialberedningens
förslag med mindre ändringar läggs till grund för lagstiftning. Föredragande
statsrådet anför (s. 25) att hon i allt väsentligt delar beredningens
uppfattning att dessa förslag kan behandlas för sig och inte föregriper
beredningens större genomgång av LSPV. Förslagen har varit aktuella en
längre tid och har tidigare bedömts vara så angelägna att de, med vissa
undantag, har underställts riksdagen. Statsrådet säger sig därför ha gjort
bedömningen att förslagen bör underställas riksdagen igen snarast möjligt.
Hon erinrar vidare om att socialberedningen i tilläggsdirektiv (Dir. 1981:55)
anmodats att bl. a. redovisa sina principiella överväganden i fråga om LSPV
under 1983. Hon framhåller, efter samråd med chefen för socialdepartementet,
som angeläget att socialberedningen nalkas sitt utredningsuppdrag
förutsättningslöst. De ändringar i LSPV som föreslås i propositionen bör ses i
det begränsade perspektivet att de avser att underlätta tillämpningen av
nuvarande lagstiftning, och de får enligt statsrådet inte bli styrande för
utredningens fortsatta arbete enbart som följd av att de gjorts så nyligen.

Allmänt

Som framgått av bakgrundsredogörelsen går socialberedningens förslag,
liksom propositionen, tillbaka på det förslag som lades fram år 1979 i
propositionen om socialtjänsten. I något fall är beredningens förslag mer
vittgående än socialtjänstpropositionen, men i huvudsak kan konstateras att
beredningens förslag är av mera begränsad räckvidd än det förslag som
tidigare förelädes riksdagen. Orsaken till detta torde vara att beredningen,
som också har i uppdrag att göra en total översyn av LSPV, velat undvika att i
detta läge ta upp förslag som innebär större organisatoriska förändringar
eller på annat sätt medför konsekvenser som beredningen inte kan underlåta

SoU 1981/82:53

5

att beakta vid den fortsatta översynen. Beredningens önskan har uppenbarligen
varit att åstadkomma en så förutsättningslös diskussion som möjligt av
LSPV:s regelsystem.

Utskottet delar denna syn på socialberedningens fortsatta arbete med att
se över LSPV och noterar i det sammanhanget att även föredragande
statsrådet särskilt uttalat att beredningen bör nalkas sitt uppdrag förutsättningslöst.
Den partiella översyn som riksdagen nu har att pröva får således
inte uppfattas som ett ställningstagande för att LSPV även i framtiden måste
ha t. ex. ett på samma sätt utformat beslutsförfarande. Beredningen bör vara
fri att pröva olika möjligheter att lösa såväl de principiella som de lagtekniska
frågorna, med siktet inställt på bl. a. att finna lösningar som begränsar
användningen av tvångsvård inom psykiatrin. I detta ligger bl. a. krav på en
fungerande eftervård, varom mera nedan.

Det nu sagda hindrar inte att man kan ha anledning att redan nu överväga
genomförandet av även andra av de i propositionen om socialtjänsten
aktualiserade ändringsförslagen. Yrkanden om ett mera fullständigt genomförande
av vissa av dessa tidigare framlagda förslag framförs i motionerna
1981/82:151 av Göran Karlsson m. fl. (s) och 1981182:156 av Lars Werner
m. fl. (vpk). Å andra sidan yrkas i motion 1981182:154 av förste vice
talmannen Ingegerd Troedsson (m) och Gunnar Biörck i Värmdö (m) sådana
ändringar i propositionsförslaget som innebär att nuvarande lagstiftning
behålls t. v. på ytterligare punkter.

Utskottet har i det läget valt att försöka åstadkomma en praktisk lösning,
som innebär att LSPV utan större olägenheter kan fortsätta att tillämpas till
dess ett väl genomarbetat förslag till en större reform föreligger. Det är svårt
att bedöma hur lång tid som kan behövas för att slutligt utreda och diskutera
fram ett mera genomgripande förslag. De försök som hittills gjorts har visat
att en modernisering av LSPV ingalunda är någon enkel uppgift. Det finns
därför anledning att räkna med att det dröjer ett antal år innan riksdagen får
tillfälle att ta ställning till ett nytt lagförslag. Mot denna bakgrund anser
utskottet att det finns skäl att tillgodose vissa motionsönskemål om
ytterligare ändringar i LSPV redan nu och därigenom skapa ett lugnare
klimat för en fortsatt diskussion om de grundläggande frågorna.

Utskottets förslag till ändringar i LSPV fogas som bilaga 1 till detta
betänkande. Förslagen kommenteras nedan under resp. sakrubriker.

Borttagande av kravet pä ansökan

För att intagning enligt LSPV skall få ske krävs f. n. antingen en ansökan
från vissa särskilt uppräknade personer jämte ett vårdintyg, eller ett
förordnande av domstol som påföljd för brott. I propositionen föreslås att
kravet på en särskild ansökan om intagning skall tas bort. I dessa fall skall i
stället vårdintyget tjänstgöra som enda intagningshandling. Samtidigt skärps
bl. a. behörighetskraven för intygsutfärdande läkare. Vidare föreslås

1* Riksdagen 1981/82. 12 sami. Nr 53

SoU 1981/82:53

6

bestämmelser om att vårdintyg endast får utfärdas i omedelbar anslutning till
personlig undersökning av den som intyget avser och om att undersökning för
vårdintyg bara får genomföras om det finns skälig anledning därtill.

Propositionsförslaget överensstämmer i dessa delar med socialtjänstpropositionen
och motiveras på följande sätt (prop. s. 30).

Kravet på ansökan har alltmer kommit att framstå som en formalitet.
Oftast har vårdbehovet konstaterats genom ett vårdintyg redan innan
ansökan skaffas fram. Ibland kan det också innebära en onödig tidsutdräkt
som hindrar nödvändig behandling att försöka finna någon behörig person
som kan underteckna en ansökan. Den sjukes anhöriga kan vidare vara
negativt inställda till att behöva framträda som ansvariga för intagningen.
Även om regeln om ansökan främst tjänar rättssäkerhetens intresse bör alltså
konstruktionen med en formell ansökan som förutsättning för intagning inte
behållas. Detta nödvändiggör att i stället större krav ställs på vårdintyget.

Det bör framhållas att även om kravet på ansökan tas bort detta inte
innebär några minskade skyldigheter för t. ex. socialnämnden att enligt den
grundläggande ansvarsregeln i 3 § socialtjänstlagen (1980:620) medverka till
att en sjuk person kommer under vård.

I två av motionerna yrkas avslag på förslaget att avskaffa kravet på formell
ansökan om intagning enligt LSPV. I motion 1981182:151 (s) anförs bl. a. att
ansökningsförfarandet i många fall i praktiken blivit en formalitet men att det
dock torde stå klart att det haft en återhållande verkan på tvångsomhändertagandena.
En avveckling av ansökningsförfarandet innebär enligt motionärerna
en principiellt viktig förändring som nära hänger samman med den
övriga beslutsprocessen enligt LSPV. Denna omfattas av socialberedningens
fortsatta översyn. Motionärerna anser därför att ansökningsförfarandet t. v.
bör finnas kvar i avvaktan på förslag från socialberedningen om ett
tillfredsställande rättsskydd för prövning av intagning på sjukhus enligt
LSPV.

Även i motion 1981182:154 (m) yrkas avslag på propositionsförslaget i
denna del. I andra hand yrkas att, om man ändå avskaffar ansökningsförfarandet,
det i LSPV Skall anges vilka som har rätt och/eller plikt att hos läkare
påkalla undersökning för vårdintyg. Personkretsen bör därvid bestämmas
med utgångspunkt i vilka som f. n. har rätt att göra ansökan. Motionärerna
anför bl. a. att ansökningsförfarandet fyller viktiga rättssäkerhetsfunktioner
och att den omständigheten att kravet på ansökan alltmer kommit att
uppfattas som en formalitet inte är grund för att avskaffa förfarandet. I stället
bör en bättre tillämpning av reglerna eftersträvas.

Utskottet har förståelse för motionärernas tveksamhet inför att vidta
större förändringar i LSPV:s beslutssystem samtidigt som en större översyn
av lagen pågår och kan väntas bli föremål för riksdagens prövning inom ett
fåtal år. Utskottet kan å andra sidan inte se några större nackdelar med att i
avvaktan härpå anpassa lagreglerna till det praktiska livets krav om det kan
ske utan försämring av rättssäkerheten. I den delen vill utskottet framhålla
att vårdintyget redan nu är en avgörande förutsättning för att intagning skall

SoU 1981/82:53

7

få ske enligt LSPV. Det framstår dessutom som otillfredsställande om någon
som av en därtill behörig läkare konstaterats lida av psykisk sjukdom och
vara i oundgängligt behov av vård enligt LSPV inte skulle kunna tas in på
sjukhus till följd av formella hinder. Utskottet har svårt att se att den sjukes
behov tillgodoses bättre genom att man i det läget måste försöka nå kontakt
med t. ex. någon släkting till honom eller med socialnämndens ordförande.
Dessa personer kan knappast bedöma sjukdomen eller vårdbehovet bättre
än den läkare som har patienten framför sig. Den sjukes anhöriga kan vidare i
vissa fall ha en befogad oro för att utsättas för senare repressalier om de
framträder som ansvariga för tvångsintagningen. Sekretesslagstiftningen ger
ett visst men icke fullständigt skydd för detta. Även hänsynen till den sjukes
egen integritet bör beaktas i sammanhanget. Genom att kontakt måste tas
med kanske flera släktingar till honom eller henne kan uppgifter om den
psykiska sjukdomen spridas till personer som annars inte utan patientens
medgivande kunnat få dessa sekretesskyddade uppgifter.

Ett avskaffande av kravet på ansökan innebär således att frågan om vård
eller inte enligt LSPV i högre grad blir en fråga mellan patienten och läkaren,
där utomståendes önskemål i princip inte skall inverka. Under förutsättning
att det finns garantier för att läkaren är opartisk och har tillräcklig kompetens
för den psykiatriska bedömningen kan detta inte anses vara någon
nackdel.

Vad gäller frågan om att begränsa rätten att påkalla läkarundersökning för
vårdintyg till vissa angivna personer har utskottet svårt att se att det skulle
innebära mer än en administrativt betungande rutin, som dessutom också
skulle leda till en onödig spridning av känsliga uppgifter om patienten.
Undersökning för vårdintyg får dessutom enligt propositionen ske endast om
det finns skälig anledning därtill. Utskottet anser det därför uteslutet att
sådana undersökningar företas annat än då någon uppvisar tydliga tecken på
psykisk sjukdom eller där läkaren får konkreta uppgifter som ger anledning
till misstanke att sådan sjukdom föreligger. Det är självklart att en begäran
från någon helt utomstående om att undersökning för vårdintyg skall ske
måste prövas ytterst kritiskt. I praktiken torde det bara bli personer i den
sjukes nära omgivning som har sådan kännedom om hans eller hennes
sjukdom att det kan komma i fråga att på deras begäran föranstalta om
undersökning för vårdintyg. Därtill kommer de fall som aktualiseras av
sociala myndigheter eller av polisen.

Utskottet anser således inte att förslaget att avskaffa ansökningsförfarandet
möter hinder från rättssäkerhetssynpunkt. Det finns därför skäl att
tillmötesgå de länge framförda önskemålen om en mera praktisk arbetsrutin
för intagning på sjukhus enligt LSPV. Utskottet vill också peka på reglerna
om s. k. konvertering, varom mera nedan. Ett smidigt och snabbt beslutsförfarande
i dessa fall förutsätter bl. a. att man inte behöver införskaffa
ansökan innan beslut fattas. Socialberedningen har emellertid att förutsätt -

SoU 1981/82:53

8

ningslöst pröva frågan om ansökan såsom ett led i beslutsförfarandet enligt
LSPV.

Utskottet tillstyrker med hänvisning till det anförda propositionens förslag
i här behandlad del och avstyrker motion 1981/82:151 yrkande 5 och motion
1981/82:154 yrkande 1.

Undantag från tvåläkarprövning

Nuvarande 10 § LSPV innebär att beslut om intagning enligt 8 § eller om
fortsatt vård enligt 9 § inte får meddelas av den läkare som har utfärdat
vårdintyget. Denna regel kompletteras av bestämmelsen i 6 § tredje stycket,
vilken innebär att vårdintyg inte får godtas för intagning på det sjukhus där
den intygsutfärdande läkaren är verksam. Om det innebär betydande
olägenhet att anlita annan läkare får dock vårdintyg av läkare vid sjukhuset
godtas för intagning där, under förutsättning att intagningen sker på annan
klinik än den där läkaren är verksam. Dessa regler utgör tillsammans
grunden för den s. k. tvåläkarprövningen enligt LSPV. Kravet på tvåläkarprövning
säkerställer alltså att patientens vårdbehov skall ha prövats av minst
två av varandra oberoende läkare för att intagning enligt LSPV skall kunna
komma i fråga.

Tvåläkarprövningen har tillkommit i patientens intresse för att förhindra
obefogade tvångsintagningar. Med den utformning den fått i nuvarande
LSPV har den emellertid i viss utsträckning ansetts komma i konflikt med
kravet på en ändamålsenlig och individuellt anpassad vård. Sålunda är det
inte möjligt för en läkare vid en psykiatrisk klinik att besluta att en patient
som vårdas där frivilligt enligt sjukvårdslagens bestämmelser i fortsättningen
skall vara intagen med stöd av LSPV. Sådan s.k. konvertering kan vara
motiverad bl. a. i det fallet att patientens tillstånd försämras eller om något
inträffar som gör att patienten plötsligt vill lämna sjukhuset men på grund av
sitt tillstånd inte bör få göra det.

I propositionen föreslås nu samma möjlighet till enläkarprövning i
konverteringsfall som i propositionen om socialtjänsten, dvs. att vårdintyg
som utfärdats av läkare vid den klinik där intagning skall ske kan godtas för
intagning om patienten redan är intagen på sjukhuset enligt sjukvårdslagen
och det skulle uppstå betydande olägenhet av att anlita annan läkare. Om en
läkare vid kliniken utfärdat vårdintyget skall emellertid intagningen prövas
av utskrivningsnämnden. Som skäl anförs bl. a. (prop. s. 33) att den patient
som på egen begäran vårdas på sjukhus på grund av psykisk sjukdom redan
måste ha bedömts vara i behov av sådan vård. Själva situationen gör att man
kan förutsätta att patientens tillstånd i dessa fall står fullt klart för
vårdpersonalen. Även här bör givetvis huvudregeln om två läkare så långt
möjligt följas. Är det en akutsituation, där patienten t. ex. under natten
kräver att bli utskriven, bör dock beslut som hindrar detta kunna fattas av en
läkare. Med de kontrollmöjligheter som finns inbyggda i ett stort sjukhus i

SoU 1981/82:53

9

dag och med kravet på prövning av nämnden inom en viss kortare tid efter
beslutet behöver rättssäkerhetsskäl inte tala emot det reformförslaget.

I motion 1981182:154 (m) yrkas avslag på propositionen i denna del
(yrkande2). Motionärerna, som vill ha kvar kravet på tvåläkarprövning även
i konverteringsfallen, anför bl. a. att de patienter som frivilligt sökt vård på
sjukhuset inte bör försättas i ett sämre läge i rättssäkerhetshänseende än
andra patienter.

Propositionsförslaget bygger på den förutsättningen att, i de fåtaliga fall
där kravet på tvåläkarprövning frångåtts, intagningen alltid skall prövas av
utskrivningsnämnden. I nämnden bör bl. a. ingå en läkare med specialistkompetens
inom gruppen psykiska sjukdomar. Enligt utskottets förslag får
dessutom nämnderna ett förstärkt lekmannainslag samt social expertis (se s.
11). Den prövning som görs av nämnden måste därför anses vara mer
kvalificerad än den som kan göras av en ensam ytterligare läkare. Vetskapen
om denna efterföljande granskning av nämnden utgör enligt utskottets
mening en effektiv garanti för att inte den nu föreslagna möjligheten
utnyttjas annat än när det finns verkligt tvingande skäl för det. Utskottet vill
också erinra om att utskrivningsnämnd enligt propositionsförslaget får rätt
att självständigt besluta om utskrivning av patient (17 § fjärde stycket), också
det en bestämmelse som är ägnad att stärka nämndens kontrollerande
ställning.

Utskottet anser således, till skillnad från motionärerna, att propositionsförslaget
inte inger betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt. Några andra
invändningar har inte framförts. Utskottet tillstyrker därför propositionen i
aktuell del.

Återkommande prövning av vårdbehovet

I socialtjänstpropositionen föreslogs en ny 20 a § av innebörd dels att om
en patient vårdats enligt LSPV under en tid av tre månader och fortfarande
ansågs behöva sådan vård överläkaren skulle anmäla detta till utskrivningsnämnden,
dels att sådan anmälan i fortsättningen skulle ske var tredje månad
så länge patienten vårdades på sjukhuset. Bakgrunden till förslaget var
önskemål om att stärka patienternas rättssäkerhet genom att nämnden viss
tid efter det att patienten tagits in för vård skulle pröva behovet av fortsatt
vård enligt LSPV. Den återkommande anmälningsskyldigheten skulle vidare
ge nämnden insyn i den fortsatta vården av patienten.

Socialberedningen delade uppfattningen att det från rättssäkerhetssynpunkt
innebär fördelar att nämnden efter viss tid överväger förutsättningarna
för att bereda någon vård enligt lagen. Efter tre månader bör det, menade
beredningen, vara möjligt att göra en säkrare bedömning av patientens
sjukdom. Beredningen föreslog därför i enlighet med socialtjänstpropositionen
att överläkaren skall anmäla de fall till nämnden där vården bedöms
behöva fortsätta utöver en tid av tre månader. Nämnden kan härefter i

SoU 1981/82:53

10

förekommande fall ta upp frågan om utskrivning eller utskrivning på
försök.

Däremot ville beredningen inte i nuläget föreslå en återkommande
anmälningsskyldighet var tredje månad under hela vårdtiden. Enligt
beredningens uppfattning måste man i många fall ifrågasätta värdet av en
sådan återkommande nämndprövning. Bl. a. kunde erinras om det stora
antalet äldre patienter med en kronisk sjukdomsbild som knappast undergår
några större förändringar. En sådan regelbunden prövning i nämnd skulle
också innebära en avsevärt ökad arbetsbörda för nämnderna, i varje fall om
prövningen skulle bli av annat än rent formell natur. Andra former av
återkommande kontroll kan eventuellt vara bättre ägnade att tillgodose
behovet av insyn i den fortsatta vården. Frågan borde därför övervägas
närmare vid den kommande översynen av LSPV, menade beredningen.

Propositionsförslaget överensstämmer med socialberedningens förslag.

I två motioner föreslås emellertid en utvidgad återkommande prövning av
vårdbehovet, i huvudsak enligt socialtjänstpropositionens förslag. Det gäller
motion 1981182:151 (s), yrkande 2, och motion 1981/82:156 (vpk), delvis. I
båda motionerna har man emellertid stannat för att föreslå en var sjätte
månad återkommande prövning, i stället för var tredje månad såsom enligt
socialtjänstpropositionen. I motion 1981/82:151 anförs bl. a. att man har en
viss förståelse för de av socialberedningen framförda argumenten att en tät
regelbunden omprövning leder till en ökad arbetsbörda. Motionärerna anser
dock en återkommande kontroll vara av stort värde. Efter den första
tremånadersprövningen, som föreslås i propositionen, bör det dock t. v.
räcka med en sådan omprövning var sjätte månad.

Utskottet delar den såväl i propositionen som i motionerna framförda
uppfattningen om värdet av att införa en obligatorisk nämndprövning när
någon vårdats upp till tre månader enligt LSPV utan att vården kunnat
avslutas. En sådan särskilt föreskriven prövning bör bl. a. motverka att
LSPV-vård används i fall när annan mindre ingripande vård kunnat
övervägas. Som socialberedningen anfört kan det också efter en tids vård
vara möjligt att göra en säkrare bedömning av patientens sjukdom.

Liknande synpunkter gör sig emellertid gällande i fråga om behovet av en
regelbundet återkommande kontroll. Man har självfallet inga garantier för
att inte LSPV-vården fortsätter slentrianmässigt efter det att nämnden gjort
sin prövning efter de första tre månaderna. Från såväl rättssäkerhets- som
vårdsynpunkt finns starka skäl som talar för att införa en fortsatt
återkommande prövning. Mot detta talar å andra sidan att genomföra en
förändring som kan innebära avsevärt ändrade förutsättningar för nämndernas
arbete, samtidigt som en större översyn av beslutsförfarandet och
beslutsorganisationen pågår.

Utskottet anser dock, i likhet med motionärerna, att värdet av en
regelbundet återkommande prövning av vårdbehovet är så stort att man trots
allt bör acceptera de praktiska och resursmässiga konsekvenser som den

SoU 1981/82:53

11

innebär. Erfarenheterna av dessa reglers tillämpning kan dessutom bli av
värde vid det senare ställningstagandet till en reformerad LSPV-lagstiftning.
Utskottet tillstyrker därför bifall till motion 1981/82:151, yrkande 2 och
motion 1981/82:156 i motsvarande del. Utskottets förslag till utformning av
20 a § framgår av bilaga 1 till detta betänkande.

Nämnderna

Socialtjänstpropositionen innehöll vissa förslag om nämndernas sammansättning,
vilka inte tagits upp i socialberedningens förslag eller i propositionen.
Syftet var att utvidga nämnderna så att dessa tillfördes dels ett förstärkt
lekmannainslag, dels social expertis.

I såväl motion 1981/82:151 (s) som motion 1981182:156 (vpk) yrkas att
riksdagen beslutar om en förstärkning av nämnderna i enlighet med förslaget
i socialtjänstpropositionen. Förslaget innebär att utskrivningsnämnd utökas
med två ledamöter, varav en som är särskilt insatt i sociala frågor, och
psykiatriska nämnden med en ledamot, som är särskilt insatt i sociala frågor.

Motionärerna i motion 1981/82:151 anför bl. a. att de uppfattar det
förstärkta lekmannainslaget och att nämnderna tillförs social expertis som en
viktig del av förslaget i socialtjänstpropositionen. Nämnden måste kunna
bedöma i vilken mån omvårdnadsbehoven kan tillgodoses på annat sätt än
genom sjukhusvård, t. ex. inom ramen för socialtjänstens resurser. Med
nuvarande sammansättning är nämndernas kompetens för att göra sådana
bedömningar otillfredsställande. Det vore därför enligt motionärerna
olyckligt att vänta med förstärkningen av nämnden i avvaktan på den
allmänna översynen, vars resultat ligger flera år framåt i tiden. En sådan
förstärkning är också enligt motionärernas mening en viktig förutsättning för
att kunna medge det föreslagna undantaget från kravet på tvåläkarprövning
(jfr ovan).

Utskottet kan i huvudsak ansluta sig till motionärernas synpunkter. Bl. a.
när det gäller att överväga alternativa vårdmöjligheter för patienter som
riskerar att bli kvar på sjukhus under lång tid är det värdefullt med ett
förstärkt samband mellan nämnderna och socialtjänsten. Sådana bedömningar
rymmer även andra aspekter än de rent medicinska och juridiska.
Utskottet anser det därför tilltalande att lekmännen får en starkare ställning
än nu. Detta bör även underlätta för nämnderna att göra en allsidig
bedömning av hur en patients vårdbehov skall kunna tillgodoses på bästa
sätt.

Trots de praktiska olägenheter som kan vara förenade med att bygga ut en
organisation som samtidigt är föremål för en större översyn, anser således
utskottet i likhet med motionärerna att den föreslagna förstärkningen av
nämnderna inte bör anstå till dess socialberedningens slutliga förslag
föreligger. Utskottet tillstyrker därför bifall till motionerna i nu behandlad
del (motionerna 1981/82:151 yrkande 3 och 1981/82:156 delvis).

SoU 1981/82:53

12

Utskottet föreslår samtidigt tillägg av ett nytt tredje stycke i 30 §, enligt
vilket undantag får göras från det nuvarande absoluta kravet på att samtliga
nämndens ledamöter skall ha personlig kännedom om patienten, under
förutsättning att det finns synnerliga skäl för det. Samma regel återfanns i
förslaget i socialtjänstpropositionen.

Utskottets förslag till utformning av 28 och 30 §§ framgår av bilaga 1.

Patienternas rätt till information m. m.

Socialtjänstpropositionen innehöll ett förslag till en ny lagregel om att
patienten skulle upplysas om sin rätt att föra talan mot beslut om intagning
m. m. och om rätten till juridiskt biträde. Upplysning skulle ges så snart
patientens tillstånd medgav det. Vidare föreskrevs att lagen skulle anslås
inom sjukhuset väl synlig för patienterna. Socialberedningen föreslog inte
någon motsvarande lagregel, under åberopande av bl. a. att åtgärder av detta
slag borde kunna genomföras utan särskild lagföreskrift. Inte heller
propositionen har tagit upp något sådant förslag. Föredragande statsrådet
anför härom följande (s. 27).

Jag delar beredningens uppfattning att det knappast skall behöva
föreskrivas i lag att patienterna måste underrättas om sina rättigheter, om
utskrivningsnämndernas existens och uppgifter osv. Jag vill dock understryka
det angelägna i att den information som berör LSPV-patienternas
särskilda rättssäkerhetsbehov faktiskt kommer dessa patienter till del. Även
om socialstyrelsen - som beredningen framhåller - tidigare har gjort insatser
på området bör detta arbete kontinuerligt följas upp. Det kan t. ex. ske
genom att tillhandahålla lättillgängligt faktamaterial. Att ett viktigt informationsansvar
vilar på hälso- och sjukvårdspersonalen följer av 5 § lagen
(1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal m. fl.

I såväl motion 1981182:151 (s) som motion 1981/82:156 (vpk) yrkas
införande av en mot förslaget i socialtjänstpropositionen svarande regel om
patienternas rätt till information. I motion 1981/82:151 anförs att förslaget
om en lagreglering av patienternas rättigheter tillkom bl. a. som ett resultat
av överläggningar med klientorganisationer och andra berörda. Motionärerna
uppfattar det som en viktig förstärkning av rättssäkerheten för den mycket
utsatta grupp som de tvångsvårdade psykiskt sjuka människorna utgör.

Utskottet kan inte se att det egentligen råder några djupare meningsmotsättningar
i denna fråga. I såväl propositionen som motionerna framhålls
vikten av att LSPV-patienterna verkligen får information om sina rättsliga
handlingsmöjligheter. Frågan är närmast om det behövs en särskild
lagföreskrift i LSPV för att åstadkomma något som borde vara självklart.
Utskottet har emellertid inga invändningar mot att slå fast patienternas rätt
till information genom att föra in en särskild lagregel. Utskottet tillstyrker
således bifall till motionerna i denna del (1981/82:151 yrkande 4 och
1981/82:156 delvis). Bestämmelsen förs in som en ny 37 §, vilken utformats i

SoU 1981/82:53

13

enlighet med förslaget i socialtjänstpropositionen. Lydelsen framgår av
bilaga 1.

Utskottet vill samtidigt erinra om att förslaget innebär att information om
överklagandemöjligheter etc. skall lämnas när patientens tillstånd medger
det. Det är t. ex. inte nödvändigt eller i många fall ens lämpligt med hänsyn
till patienten att en akut insjuknad nyintagen patient genast informeras om
sina juridiska rättigheter gentemot läkaren och sjukhuset. Personalen måste i
första hand försöka få ett gott förhållande till patienten och se till att han eller
hon får den vård som är omedelbart påkallad. Det får ankomma på den
ansvarige läkaren att avgöra när patientens tillstånd stabiliserats så att en
meningsfull information kan ges. Självfallet bör det ske så snart som
möjligt.

Försöksutskrivning

Enligt 19 § LSPV får patient skrivas ut på försök om särskilda skäl
föreligger och det inte medför fara för annans personliga säkerhet eller hans
eget liv. Försöksutskrivning skall avse viss tid, högst sex månader, som kan
förlängas med högst sex månader åt gången.

Socialtjänstpropositionen innehöll ett förslag till ändring i dessa regler.
Förslaget innebar att försöksutskrivning skulle begränsas till i princip ett år.
Förlängning utöver denna tid skulle bara få beslutas om det fanns synnerliga
skäl. Beslut skulle i sådant fall fattas av utskrivningsnämnden. Om den tid
som beslutats för försöksutskrivning gick till ända utan att förlängning
dessförinnan beslutades skulle enligt förslaget patienten anses som slutligt
utskriven.

Socialberedningens förslag innehöll ingen motsvarighet till denna ändring
av reglerna för försöksutskrivning. Beredningen ansåg det tveksamt att
genomföra så viktiga principiella förändringar i detta sammanhang (dvs. vid
den här aktuella begränsade översynen av LSPV). Enligt beredningens
uppfattning behövdes ytterligare överväganden, bl. a. rörande frågan om i
vad mån olika patientkategorier bör behandlas på samma sätt i förevarande
hänseende. Särskilt förslaget om automatisk utskrivning vid viss tidpunkt
ansågs tveksamt. Beredningen ansåg det kunna ifrågasättas om patientens
vårdbehov blir tillräckligt beaktat genom en sådan regel. Även skyddet för
tredje man motiverar enligt beredningen att det görs en prövning innan
vården definitivt upphör. Beredningen sade sig av dessa skäl inte vara beredd
att ”nu” föreslå någon ändring i 19 §.

Inte heller den nu aktuella propositionen innehåller förslag om ändring av
reglerna för försöksutskrivning.

I motion 1981/82:151 (s) yrkas att riksdagen skall besluta att försöksutskrivning
skall begränsas till att i princip gälla högst ett år (yrkande 1).
Motionärerna anför att man med en sådan begränsning kan förhindra att en
patient får leva under hotet om återintagning i kanske flera år. Detta förslag

1** Riksdagen 1981182. 12 sami. Nr 53

SoU 1981/82:53

14

var avsett att stärka patienternas rättssäkerhet. Motionärerna förordar
därför att 19 § LSPV utformas i enlighet med förslaget i socialtjänstpropositionen.

Ett liknande förslag finns i motion 1981182:156, delvis (vpk). Detta
motionsförslag innebär att försöksutskrivning inte i något fall kan beslutas
för tid utöver sammanlagt ett år.

Utskottet delar i princip uppfattningen att försöksutskrivning inte bör pågå
under lång tid utan att någon egentlig uppföljande vård bedrivs. Försöksutskrivning
bör fungera som en form av mjuk övergång från den slutna vården.
Rätt använd kan försöksutskrivning bidra till att minska sjukhusvistelsens
längd och till att patienterna tidigare kan få träning i att klara sig själva ute i
samhället.

Samtidigt rymmer denna fråga flera praktiska problem. Som socialberedningen
anfört är det t. ex. långt ifrån självklart att alla patientkategorier bör
behandlas lika i detta avseende. Hänsynen till t. ex. vården av sådana
patienter som begått allvarliga brott kan då komma att i onödigt hög grad
styra utformningen av regler som för de flesta patienters behov skulle kunna
utformas annorlunda eller helt avvaras.

En annan viktig faktor att beakta är att försöksutskrivning för att vara
meningsfull förutsätter möjlighet att erbjuda en effektiv uppföljande öppen
vård. En patient som behöver stöd och hjälp när han lämnar sjukhuset måste
följas till dess hans förhållanden stabiliserats. Detta kan, beroende på
omständigheterna i det enskilda fallet, vara en uppgift för den öppna
psykiatriska vården men också för socialtjänsten. Även en patient som inte
löpande är i behov av stöd bör med vissa tidsintervall erbjudas kontakt och
därigenom påminnas om de hjälpmöjligheter som finns. Innan en sådan
uppföljande kontakt helt avbryts genom slutlig utskrivning bör någon form
av kontroll göras av att den enskildes tillstånd är sådant att vården utan
olägenhet kan avslutas. Det får inte bli så att vården upphör trots att den
enskilde i själva verket blivit sämre och behöver hjälp.

Den öppna psykiatriska vården har emellertid på många håll inte de
resurser som krävs för en god eftervård. Även samverkan med socialtjänsten
behöver utvecklas. Utskottet kan därför se vissa risker för patienternas del
med att ändra reglerna om försöksutskrivning utan att samtidigt överväga
vilka krav som måste ställas på uppföljande vård och kontakt. Trots
önskvärdheten av att begränsa de nu i vissa fall alltför rutinmässiga
försöksutskrivningarna anser därför utskottet att ställningstagandet i denna
fråga bör anstå tills socialberedningen genomfört sin totala översyn av LSPV.
Utskottet förutsätter härvid att beredningen kommer att överväga inte
endast utformningen av de olika tvångsreglerna utan även dessa reglers
samband med bl. a. tillgången till uppföljande vårdinsatser, såväl inom den
öppna psykiatriska vården som inom socialtjänstens ram.

Motionsförslagen om ändrad lydelse av 19 § LSPV bör på grund härav inte
nu föranleda någon riksdagens åtgärd.

SoU 1981/82:53

15

Den fortsatta översynen av LSPV

Som utskottet i det föregående framhållit har socialberedningen i uppdrag
att fortsättningsvis göra en total översyn av LSPV. Flera av de frågor som
behandlas i detta betänkande kommer därvid att bli aktuella på nytt. Det är
möjligt att det beslutsunderlag som då kommer att finnas tillgängligt i vissa
fall kan föranleda en ändrad bedömning från riksdagens sida. Det förslag till
ändringar i LSPV som utskottet nu lägger fram på grundval av proposition
1981/82:72 och med anledning därav väckta motioner bör således inte
uppfattas som bindande för den fortsatta översynen av lagen. Utskottet vill i
det sammanhanget särskilt framhålla vikten av att få en bättre belysning av
sambandet mellan å ena sidan LSPV-vården och å andra sidan den övriga
psykiatriska vården och vård inom socialtjänsten samt av hur olika
vårdinsatser kan komplettera varandra så att det skapas en kontinuerlig
vårdkedja.

I proposition 1981/82:97 om hälso- och sjukvårdslag, m. m. föreslås vidare
att sjukvårdslagen (1962:242) från den 1 januari 1983 skall ersättas av en
målinriktad ramlag för hälso- och sjukvården. Detta har vissa konsekvenser
för LSPV, som utformats med utgångspunkt i den organisation som anges i
den nu gällande sjukvårdslagen. När begrepp som finns i den nu gällande
lagen utmönstras kan frågor uppkomma om hur LSPV då skall tillämpas.

I proposition 1981/82:212 om viss följdlagstiftning till hälso- och sjukvårdslagen
m. m. föreslås emellertid inte nu några följdändringar i LSPV.
Föredragande statsrådet anför därom följande (s. 11).

LSPV ses över f. n. av socialberedningen (S 1980:07). I prop. 1981/82:72
läggs förslag fram om ett flertal ändringar i LSPV. Riksdagen har ännu inte
tagit ställning till propositionen. Ordet ”klinik” förekommer i 6 och 10 §§
LSPV i den lydelse lagen har enligt förslagen i propositionen. Enligt 6 § får
vårdintyg i princip inte godtas för intagning på den klinik där den läkare som
har utfärdat intyget tjänstgör. Har intagning likväl undantagsvis grundats på
vårdintyg från sådan läkare, skall utskrivningsnämnden pröva om fortsatt
vård kan beredas patienten enligt LSPV.

Klinikbegreppet används inte i den nya hälso- och sjukvårdslagen. Jag har
därför övervägt om 6 och 10 §§ redan nu bör följdändras. Jag har därvid bl. a.
övervägt om begreppet kan ersättas med något mera allmänt begrepp. Jag
har emellertid stannat för att inte nu föreslå någon ändring. LSPV är föremål
för översyn. Någon tveksamhet torde heller inte behöva uppkomma om
innebörden av bestämmelserna. Vad som avses med klinik är väl inarbetat.
Det förtjänar måhända också att påpekas att någon definition av klinikbegreppet
inte heller finns i nuvarande lagstiftning.

Det är angeläget att bestämmelserna inte hindrar en önskvärd utveckling
av den psykiatriska vården. Jag vill därför påpeka att det förhållandet att
ordet klinik används i 6 och 10 §§ inte innebär något krav på landstingskommunen
att sjukhus som meddelar vård enligt LSPV skall vara indelade i
kliniker. När ett sjukhus är indelat på detta sätt skall naturligtvis
bestämmelserna iakttas. Väljer landstingskommunen en annan indelning
ankommer det naturligtvis i sista hand på de tillämpande myndigheterna att
avgöra hur de aktuella bestämmelserna skall tolkas. En rimlig tolkning torde

SoU 1981/82:53

16

vara att ett vårdintyg inte får godtas för intagning inom den medicinska enhet
eller verksamhet där läkaren som utfärdat intyget tjänstgör, dvs. motsvarigheten
till kliniken. Socialberedningens översyn av LSPV skall - som jag
framhållit i prop. 1981/82:97 - bl. a. syfta till att begreppen överläkare,
sjukhus, öppen och sluten vård avskaffas. Beredningen bör även i övrigt i sitt
arbete utgå från att landstingskommunerna när det gäller den psykiatriska
vården, liksom när det gäller annan hälso- och sjukvård, bör ha stor frihet att
själva bestämma hur vården skall organiseras.

Med anledning av detta statsrådets uttalande vill utskottet framhålla att
det naturligtvis inte kan accepteras att en tvångslag av LSPV:s karaktär ger
utrymme för olika tolkningsmöjligheter när det gäller centrala rättssäkerhetsfrågor,
som t. ex. om en viss läkare är behörig att besluta om
tvångsintagning eller om jäv föreligger. Inte heller kan accepteras att
lagbestämmelser av denna karaktär får olika materiellt innehåll beroende på
vilken lokal organisation som finns.

Emellertid finns knappast anledning att befara att några mera drastiska
förändringar av sjukvårdsorganisationen genomförs omedelbart efter den
nya hälso- och sjukvårdslagens ikraftträdande. I praktiken torde därför inte
större olägenheter behöva uppstå som följd av att LSPV följdändras först vid
en något senare tidpunkt. Trots de principiella invändningarna mot att inte
redan nu anpassa LSPV:s regler till den nya huvudlagen på hälso- och
sjukvårdens område anser därför utskottet att man kan acceptera ett visst
dröjsmål. Ett kvarhållande i LSPV av begrepp som hänför sig till den tidigare
sjukvårdsorganisationen kan dock bl. a. försvåra och försena den behövliga
omstrukturering av den psykiatriska vården som redan inletts. Vidare kan
den, som ovan nämnts, ge upphov till en olikformig praxis i frågor där
rättssäkerhetsaspekter gör sig gällande.

Enligt utskottets mening är det därför knappast möjligt att avvakta
socialberedningens slutliga förslag till lösning av dessa frågor. Det kan i
sammanhanget erinras om att beredningen ålagts att redovisa endast sina
principiella överväganden under 1983. Ett slutligt förslag från beredningen
kan knappast väntas förrän flera år senare. Mot bakgrund härav torde det
vara nödvändigt att ta upp frågan om LSPV:s anpassning till de nya
organisatoriska förutsättningarna inom hälso- och sjukvården dessförinnan
och i sådan tid att utvecklingen av den psykiatriska vården inte försenas. En
möjlighet kan vara att överväga denna fråga i samband med den översyn av
annan hithörande lagstiftning som skall syfta till att utmönstra begreppen
överläkare, distriktsläkare, sjukhus samt öppen och sluten vård (se prop.
1981/82:97 s. 73). Med hänsyn till att LSPV tillmäter flera av här nämnda
begrepp avgörande betydelse för tvångsreglernas tillämpning måste nämligen
konsekvenserna av att utmönstra dem i allt fall belysas för LSPV:s
del.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

SoU 1981/82:53

17

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande borttagande av kravet på ansökan

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och
med avslag på motion 1981/82:151 yrkande 5 och motion
1981/82:154 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört,

2. beträffande undantag från tvåläkarprövning

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1981/82:154 yrkande 2 godkänner vad utskottet
anfört,

3. beträffande återkommande prövning av vårdbehovet

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1981/82:151 yrkande 2 och motion 1981/82:156 i
motsvarande del godkänner vad utskottet anfört,

4. beträffande nämnderna

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:151 yrkande 3 och
motion 1981/82:156 i motsvarande del godkänner vad utskottet
anfört,

5. beträffande patienternas rätt till information m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:151 yrkande 4 och
motion 1981/82:156 i motsvarande del godkänner vad utskottet
anfört,

6. beträffande försöksutskrivning

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:151 yrkande 1 och
motion 1981/82:156 i motsvarande del godkänner vad utskottet
anfört,

7. att riksdagen antar av utskottet framlagt förslag till lag om
ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall (bilaga 1),

8. att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till lag om
ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och
anhållna m. fl. (bilaga 2),

9. beträffande den fortsatta översynen av LSPV

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Stockholm den 25 maj 1982

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Karl Leuchovius (m), Evert Svensson (s),
John Johnsson (s), Ivar Nordberg (s), Blenda Littmarck (m), Kjell Nilsson
(s), Karin Israelsson (c), Kersti Swartz (fp), Anita Bråkenhielm (m), Stig
Alftin (s), Gunhild Bolander (c), Anita Persson (s), Marianne Karlsson (c)
och Gertrud Hedberg (fp).

SoU 1981/82:53

18

Bilaga 1

Av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1966:293) om
beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i
vissa fall

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1966:293) om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall

dels att nuvarande 36 a § skall betecknas 36 §,
dels att nuvarande 37 och 38 §§ skall betecknas 38 respektive 39 §§,
dels att 1-12,15-18, 22, 24, 28-30, 35 och nya 36 §§ skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 20 a och 37 §§, av nedan
angivna lydelse.

Till följd härav kommer lagen att ha följande lydelse från och med den dag
då denna lag träder i kraft.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Inledande bestämmelser

1 §'

Den som lider av psykisk sjukdom får oberoende av eget samtycke beredas
sluten psykiatrisk vård med stöd av denna lag, om sådan vård är
oundgängligen påkallad med hänsyn till sjukdomens art och grad och till att
han

a) dels till följd av sjukdomen uppenbarligen saknar sjukdomsinsikt eller
till följd av beroende av narkotiska medel uppenbarligen är ur stånd att rätt
bedöma sitt behov av vård, dels kan få sitt tillstånd avsevärt förbättrat genom
vården eller avsevärt försämrat om vården uteblir,

b) till följd av sjukdomen är farlig för annans personliga säkerhet eller
fysiska eller psykiska hälsa eller för eget liv,

c) till följd av sjukdomen är ur stånd att taga vård om sig själv,

d) till följd av sjukdomen har ett för närboende eller andra grovt störande
levnadssätt eller

e) till följd av sjukdomen är farlig för annans egendom eller annat av
lagstiftningen skyddat intresse som icke avses under b).

Med psykisk sjukdom jämställes i denna lag psykisk abnormitet, som icke
är psykisk sjukdom eller utgöres av hämning i förståndsutvecklingen.

Värd beredes på sjukhus som drives
av staten, landstingskommun
eller kommun som ej tillhör landstingskommun.

Vad som sägs om överläkare i

1 Senaste lydelse 1971:638.

SoU 1981/82:53

19

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

denna lag avser även biträdande
överläkare som anförtrotts särskild
sjukavdelning.

2 §2

Vård enligt denna lag bereds på
sjukhus som drivs av staten, landstingskommun
eller kommun som ej
tillhör landstingskommun. Värd får
efter regeringens bestämmande beredas
även på annan vårdinstitution.
Vad i denna lag sägs om sjukhus
gäller även sådana institutioner.

Vad som sägs om överläkare i
denna lag gäller även biträdande
överläkare som anförtrotts särskild
sjukavdelning. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer
får uppdra åt annan läkare att
fullgöra uppgifter som enligt denna
lag ankommer på överläkare.

För behandling av vissa frågor enligt denna lag finnas utskrivningsnämnder
med de verksamhetsområden regeringen bestämmer och en för riket
gemensam psykiatrisk nämnd.

Intagning

Intagning på sjukhus med stöd av
denna lag äger rum efter ansökan
eller på grund av domstols förordnande
enligt 31 kap. 3 § brottsbalken.
Intagning efter ansökan får icke
ske på grund av omständighet som
avses i 1 § första stycket e).

4

Ansökan om intagning får göras av
make till den som ansökningen avser,
om makarna sammanbo, av annan

§

Intagning på sjukhus med stöd av
denna lag grundas pä vårdintyg eller
på domstols förordnande enligt 31
kap. 3 § brottsbalken. Intagning på
grund av omständighet som avses i
1 § första stycket e) får ske endast
enligt domstols förordnande enligt
nyssnämnda bestämmelse.

Vårdintyg får utfärdas endast i
omedelbar anslutning till personlig
undersökning av den som intyget

2 Senaste lydelse 1974:581.

3 Senaste lydelse 1981:218.

SoU 1981/82:53

20

Nuvarande lydelse

som stadigvarande sammanbor med
honom eller av hans barn, fader,
moder, syskon, förmyndare eller
gode man. Ansökan får göras även
av ordförande i socialnämnd, barnavårdsnämnd,
nykterhetsnämnd eller
hälsovårdsnämnd eller av polismyndighet.
Om kommunfullmäktige
besluta det, äger socialnämnden uppdraga
ät annan ledamot i nämnden än
ordföranden eller åt tjänsteman i
ledande ställning hos kommunen att
göra ansökan om intagning.

Läkare vid sjukhus eller klinik, där
sluten psykiatrisk vård icke meddelas,
eller vid sjukhem för lättskötta
psykiskt sjuka eller specialsjukhus
för psykiskt utvecklingsstörda eller
rektor för särskola eller föreståndare
för vårdhemför psykiskt utvecklingsstörda
får göra ansökan ifråga om
den för vars värd han svarar. Militär
chef, dock lägst kompanichef eller
motsvarande chef, får göra ansökan
beträffande den som står under hans
befäl.

I fråga om den som genom lagakraftvunnen
dom dömts till skyddstillsyn
eller som villkorligt frigivits
frän kriminalvårdsanstalt eller villkorligt
utskrivits från arbetsanstalt
får ansökan göras av ordföranden i
den övervakningsnämnd under vars
tillsyn han står.

Beträffande den som är intagen i
kriminalvårdsanstalt, arbetsanstalt,
häkte, allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare
eller ungdomsvårdsskola
och vistas inom anstalten får
ansökan göras endast av tjänsteman
som har att sörja för den intagne.
Sådan tjänsteman får i annat fall än

Utskottets förslag

avser.

Undersökning för vårdintyg får
företas endast om det finns skälig
anledning därtill.

Undersökningsläkaren skall se till
att vårdintyget sänds till det sjukhus
där intagningen avses ske.

SoU 1981/82:53

21

Nuvarande lydelse

som avses i tredje stycket göra ansökan
även i fråga om den som vistas
utom anstalten utan att vara slutligt
utskriven därifrån.

Regeringen äger förordna om
behörighet att vid krig eller krigsfara
göra ansökan i fråga om den som
tillhör försvarsmakten.

5 S

Ansökan om intagning göres
skriftligen. Vid ansökningshandlingen
skall fogas vårdintyg angående
den som ansökningen avser. Vårdintyget
får icke vara äldre än en månad,
när ansökningen göres.

Vårdintyg skal!, om annat ej följer
av 7 § andra stycket, innehålla dels
uttalande att sannolika skäl föreligga
för att den som ansökningen avser
lider av psykisk sjukdom och för att
sluten psykiatrisk vård är oundgängligen
påkallad med hänsyn till sjukdomens
art och grad och till någon
eller några av de i 1 § första stycket
a)—d) angivna omständigheterna,
dels redogörelse för sjukdomen och
de omständigheter i övrigt som föranleda
vårdbehovet.

Regeringen äger förordna att
vårdintyg vid krig eller krigsfara icke
behöver innehålla redogörelse som
avses i andra stycket.

6

Behörig att utfärda vårdintyg är
legitimerad läkare samt den som
utan att vara legitimerad är förordnad
att uppehålla befattning som

Utskottets förslag

Vårdintygskall, om annat ej följer
av 7 § andra stycket, innehålla dels
uttalande att sannolika skäl föreligger
för att den som intyget avser lider
av psykisk sjukdom och för att sluten
psykiatrisk vård är oundgängligen
påkallad med hänsyn till sjukdomens
art och grad och till någon eller
några av de i 1 § första stycket a)-d)
angivna omständigheterna, dels redogörelse
för sjukdomen och de
omständigheter i övrigt som föranleder
vårdbehovet.

Regeringen får förordna att
vårdintyg vid krig eller krigsfara icke
behöver innehålla redogörelse som
avses i första stycket.

jS

Behörig att utfärda vårdintyg är
legitimerad läkare. Från detta krav
får socialstyrelsen medge undantag
om särskilda skäl föreligger. Vårdin -

4 Senaste lydelse 1974:581.

5 Senaste lydelse 1971:638.

SoU 1981/82:53

22

Nuvarande lydelse

läkare i allmän tjänst och genomgått
för medicine licentiatexamen föreskriven
kurs i psykiatri. Från sistnämnda
krav äger socialstyrelsen
medge undantag, om särskilda skäl
föreligga. Vårdintyg med åberopande
av omständighet som avses i 1 §
första stycket a) får dock utfärdas
endast av läkare som har specialistkompetens
avseende psykiska och
nervösa sjukdomar eller erhållit socialstyrelsens
tillstånd att utfärda
vårdintyg av detta slag.

Vårdintyg får utfärdas endast i
omedelbar anslutning till personlig
undersökning av den som ansökningen
avser. Den som får göra ansökan
om intagning äger föranstalta om
sådan undersökning.

Vårdintyg utfärdat av läkare, som
tjänstgör inom den slutna psykiatriska
vården får icke godtagas för intagning
på det sjukhus där läkaren är
verksam. Om betydande olägenhet
skulle uppstå genom anlitande av
annan läkare, får dock vårdintyg
utfärdat av läkare vid sjukhuset godtagas
för intagning på annan klinik
än den där han är verksam.

Vårdintyg får icke godtagas, om
det är utfärdat av den som gör
ansökan om intagning.

Bestämmelserna i 4 och 5 §§ förvaltningslagen
(1971:290) äga icke
tillämpning i ärende om utfärdande
av vårdintyg.

Utskottets förslag

tyg med åberopande av omständighet
som avses i 1 § första stycket a)
får dock utfärdas endast av läkare
som har specialistkompetens inom
gruppen psykiska sjukdomar eller
erhållit socialstyrelsens tillstånd att
utfärda vårdintyg av detta slag.

Vårdintyg får ej godtas för intagning
på en klinik där den läkare som
har utfärdat intyget tjänstgör.

Om fråga uppkommer att bereda
vård enligt denna lag av en patient
som på egen begäran är intagen för
psykiatrisk vård på sjukhus, får
undantag göras från bestämmelsen i
andra stycket, om det skulle uppstå
betydande olägenhet av att anlita
annan läkare.

Vid utfärdande av vårdintyg gäller
bestämmelserna i 4 och 5 §§ förvaltningslagen
(1971:290) även för läkare
som utövar yrket enskilt.

7 §

Föreligga sannolika skäl för att någon lider av psykisk sjukdom och är
farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, äger polismyndighet
omhändertaga honom, om fara är i dröjsmål.

Friges den omhändertagne icke Friges den omhändertagne icke

SoU 1981/82:53

23

Nuvarande lydelse

omedelbart, skall polismyndigheten
genast föranstalta om undersökning
som avses i 6 § andra stycket. Utfärdas
vårdintyg, skall polismyndigheten
genast ansöka om den omhändertagnes
intagning på sjukhus för
sluten psykiatrisk vård. I fall som
avses i denna paragraf behöver vårdintyget
icke innehålla annat än uttalande
att sannolika skäl föreligga för
att den omhändertagne på grund av
psykisk sjukdom är i behov av sluten
psykiatrisk vård och för att han är
farlig för annans personliga säkerhet
eller eget liv jämte en redogörelse
för de iakttagelser på vilka läkaren
grundar sin uppfattning.

Sker intagning enligt 8 §, skall
polismyndigheten senast andra dagen
efter dagen för intagningen tillställa
överläkaren protokoll rörande
de omständigheter som föranlett
ansökningen.

Utfärdas icke vårdintyg eller
avslås ansökningen om intagning, får
den omhändertagne icke längre
kvarhållas av polismyndigheten med
stöd av denna lag.

Bestämmelserna i andra-fjärde
styckena äga icke tillämpning, om
den omhändertagne redan intagits
på sjukhus med stöd av denna lag
och icke utskrivits därifrån enligt
16 §. Friges den omhändertagne i
sådant fall icke omedelbart av polismyndigheten,
skall han genast föras
till sjukhuset.

Utskottets förslag

omedelbart, skall polismyndigheten
genast föranstalta om undersökning
som avses i 4 § första stycket. Utfärdas
vårdintyg, skall polismyndigheten
genast föranstalta om att den
omhändertagne tas in på sjukhus för
sluten psykiatrisk vård. I fall som
avses i denna paragraf behöver
vårdintyget icke innehålla annat än
uttalande att sannolika skäl föreligger
för att den omhändertagne på
grund av psykisk sjukdom är i behov
av sluten psykiatrisk vård och för att
han är farlig för annans personliga
säkerhet eller eget liv jämte en
redogörelse för de iakttagelser på
vilka läkaren grundar sin uppfattning.

Sker intagning enligt 8 §, skall
polismyndigheten senast andra dagen
efter dagen för intagningen tillställa
överläkaren protokoll rörande
de omständigheter som föranlett
undersökning för vårdintyg.

Utfärdas icke vårdintyg eller
beslutas ej om intagning, får den
omhändertagne icke längre kvarhållas
av polismyndigheten med stöd av
denna lag.

Bestämmelserna i andra-fjärde
styckena skall icke tillämpas om den
omhändertagne redan intagits på
sjukhus med stöd av denna lag och
icke utskrivits därifrån enligt 16 §.
Friges den omhändertagne i sådant
fall icke omedelbart av polismyndigheten,
skall han genast föras till
sjukhus.

8 §

Överensstämma ansökan och Överensstämmer vårdintyget med

vårdintyg med föreskrifterna i 4-1 §§ föreskrifterna i 5-7 §§ och föreligger

SoU 1981/82:53

24

Nuvarande lydelse

och föreligga sannolika skäl för att
vård kan beredas med stöd av denna
lag, får den ansökningen avser intagas
på sjukhus.

Om intagning beslutar överläkaren.
Om särskilda skäl föreligga,
äger han överlåta på annan läkare
vid sjukhuset att besluta om intagning.

Utskottets förslag

sannolika skäl för att vård kan beredas
med stöd av denna lag, får den
som vårdintyget avser tas in på sjukhus.

Vårdintyget får ej godtas som
underlag för ett intagningsbeslut om
det är utfärdat mer än fjorton dagar
före beslutet.

Om intagning beslutar överläkaren.
Om särskilda skäl föreligger, får
han överlåta på annan läkare vid
sjukhuset att besluta om intagning.

Beslut enligt denna paragraf får,
utom i sådana fall som avses i 6 §
tredje stycket, inte meddelas av samma
läkare som har utfärdat vårdintyget.
Utskrivningsnämnden skall genast
underrättas om intagningsbeslutet
i fall när det enligt 10 § åvilar
nämnden att pröva behovet av
vård.

Sker intagning enligt 8 §, skall
överläkaren efter undersökning av
patienten snarast möjligt och senast
tionde dagen efter dagen för intagningen
pröva om vård kan beredas
patienten med stöd av denna lag.
Har som grund för ansökningen om
intagning åberopats att patienten är
farlig för annans personliga säkerhet,
får med prövningen anstå till femtonde
dagen efter dagen för intagningen,
om särskilda skäl föreligga och intagningen
icke beslutats med stöd av
vårdintyg av innehåll som avses i 7 §
andra stycket.

Finner överläkaren att vård kan
beredas med stöd av denna lag, skall
han besluta att patienten även i
fortsättningen skall vara intagen på

Sker intagning enligt 8 §, skall
överläkaren efter undersökning av
patienten snarast möjligt och senast
åttonde dagen efter dagen för intagningen
pröva om vård kan beredas
patienten med stöd av denna lag.

Finner överläkaren att vård kan
beredas med stöd av denna lag, skall
han besluta att patienten även i
fortsättningen skall vara intagen på

SoU 1981/82:53

25

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

sjukhuset. I annat fall skall överläka- sjukhuset. I annat fall skall överläkaren
omedelbart utskriva honom. ren omedelbart skriva ut patienten.

10 §

Beslut enligt 9 § skall i stället fattas
av utskrivningsnämnden om

1. intagningen, i fall som avses i 6 §
tredje stycket, har grundats pä ett
vårdintyg som har utfärdats av överläkaren
eller annan läkare vid den
klinik där intagningen har skett
eller

2. jäv enligt 4 § förvaltningslagen
(1971:290) har förelegat mot den som
utfärdat vårdintyget eller beslutat om
intagningen eller om sådant jäv föreligger
mot överläkaren.

Utan hinder av första stycket får
överläkaren fatta beslut som ej kan
anstå. Sådant beslut skall ofördröjligen
underställas nämndens provning.

§

Beslut enligt 8, 9 eller 10 S gäller
fortfarande, om patienten överförs
till annat sjukhus utan att ha utskrivits
enligt 16 §.

12 §6

Har någon genom lagakraftvunnen dom överlämnats till sluten psykiatrisk
vård, skall socialstyrelsen föranstalta om att han utan dröjsmål intages på
sjukhus för sådan vård. Är han redan intagen på sjukhus för sluten
psykiatrisk vård, skall han i fortsättningen anses intagen på grund av
domstolens förordnande.

Är den dömde häktad skall vad
som sägs i första stycket gälla även
om domen ej har vunnit laga kraft
under förutsättning att den dömde
och åklagaren medger att intagning
får ske.

Beslut enligt 8 eller 9 § får icke
meddelas av läkare som utfärdat
vårdintyget.

Beslut enligt 8 eller 9 § äger fortsatt
giltighet, om patienten överföres till
annat sjukhus utan att ha utskrivits
enligt 16 §.

6 Senaste lydelse 1969:212.

SoU 1981/82:53

26

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Bestämmelser om patienterna

13 §

Den som är intagen på sjukhus med stöd av denna lag får hindras att lämna
sjukhuset och får i övrigt underkastas det tvång som är nödvändigt med
hänsyn till ändamålet med vården eller för att skydda honom själv eller
omgivningen.

14 §

Patient kan få tillstånd att vistas på egen hand utom sjukhusområdet under
viss del av dygnet eller tillfälligt undervisst antal dygn, om det icke medför fara
för annans personliga säkerhet eller hans eget liv. Sådant tillstånd får
förbindas med särskilda föreskrifter.

Om tillstånd att vistas på egen hand utom sjukhusområdet beslutar
överläkaren, om annat ej följer av tredje stycket. Om särskilda skäl
föreligga, äger han beträffande viss patient överlåta på annan läkare vid
sjukhuset att besluta om tillstånd.

I fråga om patient som avses i 17 § andra stycket beslutar utskrivningsnämnden
om tillstånd att vistas på egen hand utom sjukhusområdet.
Nämnden äger beträffande viss patient överlåta på överläkaren att besluta
om tillstånd.

Överläkaren får återkalla tillstånd att vistas på egen hand utom sjukhusområdet,
om förhållandena påkalla det. Om särskilda skäl föreligga, äger
han beträffande viss patient överlåta på annan läkare vid sjukhuset att
återkalla tillstånd.

15 §7

Om särskilda skäl föreligga, får Om det finns särskilda skäl, får
överläkaren taga del av innehållet i överläkaren eller den han har be brev

eller annan handling som myndigat ta del av innehållet i brev

ankommer till patient eller som pati- eller annan handling som kommer

ent önskar avsända. Kan vidarebe- till en patient eller som en patient

fordrande av handling som ankom- önskar avsända.

mer till patient medföra fara för Kan vidarebefordrande av en
ordningen eller säkerheten på sjuk- handling som kommer till en patient
huset eller vara olämpligt med hän- medföra fara för ordningen eller

syn till syftet med vården eller kan säkerheten på sjukhuset eller vara

handling som patient önskar avsän- olämpligt med hänsyn till syftet med

da föranleda betydande olägenhet vården eller kan en handling som en

för honom eller annan person, får patient önskar avsända föranleda

överläkaren besluta att handlingen betydande olägenhet för honom

skall kvarhållas. eller annan person, får handlingen

7 Senaste lydelse 1973:129.

SoU 1981/82:53

Nuvarande lydelse

Handling som är ställd till utskrivningsnämnden,
psykiatriska nämnden,
socialstyrelsen, justitiekanslern
eller någon av riksdagens ombudsmän
skall vidarebefordras utan
granskning. Handling som är ställd
till eller avsedd för annan myndighet
och rör mål eller ärende vari patienten
själv äger föra talan, samt handling
ställd till eller avsedd för advokat
eller offentligt biträde skall vidarebefordras.
Beslutar överläkaren att
kvarhålla brev till myndighet, skall
beslutet underställas utskrivningsnämndens
prövning.

Visar det sig att handling, som är
ställd till annan än utskrivningsnämnden,
psykiatriska nämnden, socialstyrelsen,
justitiekanslern eller någon
av riksdagens ombudsmän, är
avsedd för någon av dessa myndigheter,
skall den vidarebefordras.

27

Utskottets förslag

kvarhållas. Beslut att kvarhålla en
handling fattas av utskrivningsnämnden
efter framställning av överläkaren.
I avvaktan på nämndens beslut
får överläkaren ta hand om handlingen.

En handling som är ställd till
utskrivningsnämnden, psykiatriska
nämnden, socialstyrelsen, hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd, förtroendenämnden,
justitiekanslern eller
någon av riksdagens ombudsmän
skall vidarebefordras utan granskning.
Vad nu har sagts skall också
gälla en handling som är ställd till
offentlig försvarare för patienten.

En handling som är ställd till eller
avsedd för annan myndighet än dem
som anges i tredje stycket och som rör
mål eller ärende, vari patienten själv
får föra talan, får granskas men inte
kvarhållas. Detsamma gäller en
handling som är ställd till eller
avsedd för en advokat som ej är
offentlig försvarare eller någon som
är biträde enligt rättshjälpslagen
(1972:429).

Visar det sig att en handling, som
är ställd till annan mottagare än dem
som anges i tredje stycket, är avsedd
för någon av dessa, skall den vidarebefordras.

Utskrivning
16 §

Den som beretts vård med stöd av Den som beretts vård med stöd av

beslut enligt 9 § andra stycket eller beslut enligt 9 eller 10 § eller på

på grund av domstols förordnande grund av domstols förordnande skall

SoU 1981/82:53

28

Nuvarande lydelse

skall ofördröjligen utskrivas, om förutsättningar
enligt 1 § för att bereda
honom vård icke längre föreligga.
Omständighet som avses i 1 § första
stycket e) får icke utgöra grund för
kvarhållande i annat fall än då
patienten beretts vård på grund av
domstols förordnande.

Frågan om utskrivning skall prövas

Utskottets förslag

ofördröjligen utskrivas, om förutsättningar
enligt 1 § för att bereda
honom vård icke längre föreligger.
Sådana omständigheter som avses i
1 § första stycket e) får icke utgöra
grund för kvarhållande i annat fall än
då patienten beretts vård på grund
av domstols förordnande,
fortlöpande

17 §“

Om utskrivning beslutar överläkaren, om annat ej följer av andra stycket.
Han äger hänskjuta frågan om utskrivning till utskrivningsnämnden.

Utskrivningsnämnden beslutar om utskrivning enligt 16 § av patient som
intagits på grund av domstols förordnande eller som under inflytande av
psykisk sjukdom begått brott mot annans personliga säkerhet, för vilket åtal
icke väckts, eller som varit intagen i kriminalvårdsanstalt för undergående av
påföljd för brott och under tiden för anstaltsvården eller i samband med att
denna upphört intagits för sluten psykiatrisk vård med stöd av denna lag och
icke skall återföras till anstalten.

När anledning föreligger till utskrivning av patient som avses i andra
stycket, skall överläkaren ofördröjligen anmäla detta hos nämnden.

Utskrivningsnämnden får även i
andra fall än som förutsagts skriva ut
en patient.

18 §

Patienten eller hans make, om makarna sammanbodde vid tiden för
intagningen, eller annan, som då stadigvarande sammanbodde med honom
eller hans barn, fader, moder, syskon, förmyndare eller gode man får göra
ansökan om utskrivning.

Ansökan hos utskrivningsnämnden göres skriftligen. Om patient som
avses i 17 § andra stycket ger till känna att han icke vill vara intagen på
sjukhuset, skall han genom överläkarens försorg underrättas om sin
möjlighet att ansöka om utskrivning och tillfälle beredas honom att upprätta
erforderliga handlingar.

8 Senaste lydelse 1974:206.

SoU 1981/82:53

29

Nuvarande lydelse

Utskrivningsnämnden är icke
skyldig att pröva ansökan om
utskrivning förrän tre månader förflutit
från prövningen av tidigare
ansökan.

Utskottets förslag

Utskrivningsnämnden är icke
skyldig att pröva ansökan om
utskrivning förrän en månad förflutit
från prövningen av tidigare ansökan.

18 a §

Har beträffande någon som är patient enligt denna lag beslut meddelats
om avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen (1980:376) eller utlämning
enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott eller lagen (1959:254) om
utlämning för brott till Danmark, Finland. Island och Norge eller lagen
(1970:375) om utlämning till Danmark, Finland. Island eller Norge för
verkställighet av beslut om vård eller behandling, skall han utskrivas, om det
begärs av den myndighet som skall verkställa beslutet och hans tillstånd
tillåter sådan verkställighet.

Beträffande utskrivning som nu sagts gäller 17 §.

19 §

Patient får utskrivas på försök om särskilda skäl föreligga och det icke
medför fara för annans personliga säkerhet eller hans eget liv.

Utskrivning på försök skall avse viss tid, högst sex månader som kan
förlängas med högst sex månader åt gången. Patienten får åläggas att iakttaga
särskilda föreskrifter och ställas under tillsyn av lämplig person.

Bestämmelserna i 17 och 18 §§ avse även utskrivning på försök.

20 §

Den som utskrivits på försök får återintagas på sjukhuset, om förhållandena
påkalla det.

Om återintagning beslutar överläkaren. Om särskilda skäl föreligga, äger
han beträffande viss patient överlåta på annan läkare vid sjukhuset att
besluta om återintagning.

20 a §

Har en patient vårdats pä sjukhus
under tre månader efter intagningen
med stöd av denna lag och anser
överläkaren att patienten behöver
fortsatt sådan vård, skall överläkaren
snarast anmäla detta till utskrivningsnämnden.
I anmälan skall läkaren
ange skälen för sitt ställningstagande.

SoU 1981/82:53

30

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Finner utskrivningsnämnden efter
en sådan anmälan beträffande en viss
patient skäl därtill, skall nämnden ta
upp fråga om utskrivning enligt 16 §
eller om utskrivning pä försök.

Efter den i första stycket angivna
anmälan skall motsvarande anmälan
ske var sjätte månad så länge patienten
vårdas pä sjukhuset.

Besvär m. m.

21 §

Talan får föras mot läkares beslut enligt denna lag, om läkaren
intagit någon på sjukhus eller enligt 9 § andra stycket beslutat att patient
alltjämt skall vara intagen på sjukhus,
lämnat begäran om tillstånd att vistas på egen hand utom sjukhusområdet
helt eller delvis utan bifall eller återkallat sådant tillstånd,

avslagit ansökan om utskrivning i annat fall än som avses i 18 a § eller om
utskrivning på försök,

i samband med utskrivning på försök ålagt patient att iakttaga särskilda
föreskrifter eller ställt honom under tillsyn eller
återintagit patient under utskrivning på försök.

I övrigt får talan icke föras mot läkares beslut enligt denna lag.

Talan föres hos utskrivningsnämnden genom besvär.

22 §9

Talan får föras mot utskrivningsnämnds beslut, om nämnden

ogillat besvär över beslut om intagning eller beslut enligt 9 § andra

enligt 10 § beslutat att en patient
alltjämt skal! vara intagen på sjukhus,

avslagit ansökan om utskrivning i
annat fall än som avses i 18 a § eller
om utskrivning på försök eller ogillat
besvär över läkares beslut om avslag
på sådan ansökan,

i samband med utskrivning på
försök ålagt patienten att iaktta särskilda
föreskrifter, ställt honom
under tillsyn eller lämnat besvär
över läkares beslut i sådana frågor

9 Senaste lydelse 1980:381.

stycket

avslagit ansökan om utskrivning i
annat fall än som avses i 18 a § eller
om utskrivning på försök eller ogillat
besvär över läkares beslut om avslag
på sådan ansökan eller

i samband med utskrivning på
försök ålagt patient att iakttaga särskilda
föreskrifter eller ställt honom
under tillsyn eller lämnat besvär
över läkares beslut i sådana frågor

SoU 1981/82:53

31

Nuvarande lydelse Utskpttets förslag

helt eller delvis utan bifall. helt eller delvis utan bifall eller

i annat fall beslutat att utskrivning
eller utskrivning på försök ej skall
ske.

I övrigt får talan mot utskrivningsnämnds beslut enligt denna lag föras
endast i fall som avses i 26 §.

Talan föres hos psykiatriska nämnden genom besvär.

23 §

Mot psykiatriska nämndens beslut enligt denna lag får talan icke föras.

24 §10

Talan enligt 21 eller 22 § får föras Talan enligt 21 eller 22 § får föras
av den som enligt 18 § äger ansöka av den som enligt 18 § får ansöka om

om utskrivning. Talan får föras utan utskrivning. Talan får föras utan

inskränkning till viss tid. I fråga om inskränkning till viss tid så länge

prövning av talan enligt 21 § äger patienten vårdas med stöd av denna

bestämmelsen i 18 § tredje stycket lag. Talan får därutöver föras under

motsvarande tillämpning. tre veckor från det patienten skrevs

ut. I fråga om prövning av talan
enligt 21 § tillämpas bestämmelsen i
18 § tredje stycket.

25 §

På begäran av överläkaren skall utskrivningsnämnds beslut underställas
psykiatriska nämndens prövning, om överläkaren gjort förbehåll om
underställning senast vid det sammanträde då beslutet fattades och begärt
underställning inom tre dagar därefter.

26 §

Talan mot beslut, varigenom utskrivningsnämnd utlåtit sig om ersättning
som avses i 32 § eller 33 § tredje stycket, föres hos psykiatriska nämnden
genom besvär.

27 §

Beslut som meddelas enligt denna lag länder omedelbart till efterrättelse.
Har förbehåll gjorts enligt 25 §, får dock utskrivningsnämnds beslut,
varigenom patient fått tillstånd att vistas på egen hand utom sjukhusområdet
eller utskrivits eller utskrivits på försök, verkställas först sedan beslutet blivit
bestående.

111 Senaste lydelse 1971:638.

SoU 1981/82:53

32

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Nämnderna

28 §"

Utskrivningsnämnd består av lagfaren
ordförande som är eller varit
innehavare av ordinarie domartjänst,
en läkare som bör vara särskilt
kunnig i psykiatri och en person
med erfarenhet i allmänna värv.

Psykiatriska nämnden består av
lagfaren ordförande som är eller
varit innehavare av ordinarie domartjänst,
två läkare som äro särskilt
kunniga i psykiatri och två personer
med erfarenhet i allmänna värv.

För ledamot av utskrivningsnämnd
eller psykiatriska nämnden
finnas en eller flera suppleanter.
Bestämmelserna om ledamot gälla
även suppleant.

Utskrivningsnämnd består av lagfaren
ordförande som är eller varit
innehavare av ordinarie domartjänst,
en läkare som bör ha specialistkompetens
inom gruppen psykiska
sjukdomar, en person som är
särskilt insatt i sociala frågor och
ytterligare två ledamöter.

Psykiatriska nämnden består av
lagfaren ordförande som är eller
varit innehavare av ordinarie domartjänst,
två läkare som har specialistkompetens
inom gruppen psykiska
sjukdomar, en person som är särskilt
insatt i sociala frågor och ytterligare
tvä ledamöter.

För ledamot av utskrivningsnämnd
eller psykiatriska nämnden
finns en eller flera suppleanter.
Bestämmelserna om ledamot gäller
även suppleant.

29 §12

Ledamot av utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden förordnas av

regeringen för högst fyra år i sänder.

Innan ledamot börjar tjänstgöra,
skall han ha avlagt domared eller
försäkran enligt 4 kap. 11 § rättegångsbalken.

Läkare som tjänstgör inom den
slutna psykiatriska vården får icke
som ledamot deltaga i handläggningen
av ärende rörande patient på det
sjukhus där han tjänstgör. Om jäv
mot ledamot gälla i övrigt bestämmelserna
i 4 kap. rättegångsbalken
om jäv mot domare.

11 Senaste lydelse 1974:581.

12 Senaste lydelse 1974:581.

Innan ledamot börjar tjänstgöra,
skall han ha avlagt domared.

En läkare som tjänstgör inom den
slutna psykiatriska vården får icke
som ledamot delta i handläggningen
av ärenden rörande patienter på det
sjukhus där han tjänstgör. Om jäv
mot ledamot gäller i övrigt bestämmelserna
i 4 kap. rättegångsbalken
om jäv mot domare.

SoU 1981/82:53

33

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

30 §

Vid sammanträde med utskrivningsnämnd skola överläkaren och patienten
vara närvarande, om icke särskilda skäl föranleda annat. Föres talan av
annan än patienten, skall den som för talan beredas tillfälle att närvara, om
icke särskilda skäl föranleda annat.

Ärende som handlägges i patientens frånvaro får icke avgöras utan att
nämndens ledamöter före avgörandet skaffat sig personlig kännedom om
patienten. Är denne utskriven på försök, får dock ärendet avgöras, om minst
en av ledamöterna har sådan kännedom.

Frän kravet i andra stycket på
personlig kännedom om patienten får
göras undantag, om det finns synnerliga
skäl.

31 8

I ärende hos psykiatriska nämnden skall muntlig förhandling hållas, om
ärendets beskaffenhet kräver det. Därvid äga bestämmelserna i 30 8 första
stycket motsvarande tillämpning.

32 8

Patient eller annan som för talan hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska
nämnden får tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnad för resa
och uppehälle i samband med inställelse inför nämnden, i den mån det finnes
skäligt. Nämnden får bevilja förskott på ersättningen. Närmare bestämmelser
om ersättning och förskott meddelas av regeringen.

33 8

I ärende hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden får förhör
anordnas med den som kan antagas ha upplysningar av betydelse att
lämna.

Vid förhöret skall patienten vara närvarande, om icke särskilda skäl
föranleda annat.

I fråga om ersättning till den med vilken förhör anordnas äga bestämmelserna
om ersättning av allmänna medel till vittnen motsvarande tillämpning.
Ersättningen skall stanna på statsverket.

34 8

Utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden får avgöra ärende endast
om nämndens samtliga ledamöter äro närvarande. Beslut rörande förskott
på ersättning som avses i 32 8 eller 33 8 tredje stycket får dock på nämndens
vägnar meddelas av ordföranden. Detsamma gäller beslut som rör rättshjälp
genom offentligt biträde.

Bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i överrätt äga

SoU 1981/82:53

34

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

motsvarande tillämpning på avgörande av utskrivningsnämnd eller psykiatriska
nämnden.

Särskilda bestämmelser
34 a §

I ärende, vari 17 § förvaltningslagen (1971:290) äger tillämpning få skälen
för beslutet utelämnas även i andra fall än som sägs där, om ändamålet med
vården annars skulle motverkas.

I läkares beslut enligt 8 eller 9 § eller varigenom ansökan om utskrivning
avslagits samt i motsvarande beslut av utskrivningsnämnd eller psykiatriska
nämnden skola alltid anges de i 1 § angivna förutsättningar på vilka beslutet
grundas.

35 §

Polismyndighet skall lämna handräckning

på begäran av läkare som enligt 6 § på begäran av läkare som enligt 6 §
första stycket är behörig att utfärda första stycket är behörig att utfärda

vårdintyg, om den som skall under- vårdintyg, om läkaren behöver

sökas icke ställer sig till förfogande skydd för sin personliga säkerhet

för undersökningen eller läkaren eller, på begäran av läkare i allmän

behöver skydd för sin personliga tjänst, om den som skall undersökas

säkerhet, icke ställer sig till förfogande för

undersökningen,

på begäran av överläkaren, om på begäran av läkare i allmän

den som med stöd av denna lag skall tjänst som har utfärdat vårdintyg eller

intagas på sjukhus icke inställer sig överläkaren, om den som med stöd

på sjukhuset, av denna lag skall tas in på sjukhus

icke inställer sig på sjukhuset,

på begäran av överläkaren, om patient avviker från sjukhuset eller icke
återvänder dit, sedan tiden för tillstånd att vistas på egen hand utom
sjukhusområdet eller för utskrivning på försök gått ut, eller icke inställer sig
på sjukhuset, sedan tillstånd att vistas på egen hand utom sjukhusområdet
återkallats eller beslut meddelats om återintagning under utskrivning på
försök.

Om särskilda skäl föreligga, må överläkaren beträffande viss patient
överlåta på annan läkare vid sjukhuset att begära handräckning.

36 a § 36 §13

Har överläkare med stöd av 13 § Har med stöd av 13 § omhänder omhändertagit

alkoholhaltiga dryck- tagits alkoholhaltiga drycker eller

13 Förutvarande 36 § upphävd genom lag 1981:464.
Senaste lydelse av 36 a § 1976:373.

SoU 1981/82:53

35

Utskottets förslag

andra berusningsmedel som påträffats
hos eller ankommit till den som
är intagen på sjukhus med stöd av
denna lag, skall överläkaren låta
bevisligen förstöra eller försälja den
omhändertagna egendomen enligt
bestämmelserna om beslagtagen
egendom i 2 § i första stycket lagen
(1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m. m. Belopp,
som erhållits vid sådan försäljning,
tillfaller staten.

Påträffas alkoholhaltiga drycker
eller andra berusningsmedel inom
sjukhus där patienter som intagits
med stöd av denna lag vårdas, får
berusningsmedlen omhändertas av
sjukhusdirektören eller styresmannen
för sjukhuset, om det inte finns
någon känd ägare till berusningsmedlen.
Första stycket tillämpas
också i fråga om sålunda omhändertagen
egendom. Vad som där föreskrivs
om överläkaren skall i stället
gälla den sorn omhändertagit egendomen.

Bestämmelserna i första och andra styckena har motsvarande tillämpning
på injektionsspruta eller kanyl som kan användas för insprutning i
människokroppen.

37 §

Den som är intagen för vård med
stöd av denna lag skall sä snart hans
tillstånd medger det genom överläkarens
försorg upplysas om sin rätt
att fä intagningen prövad av
utskrivn ingsnämnden,
att i övrigt föra talan mot beslut
som har fattats med stöd av lagen,
att anlita ombud eller biträde enligt
förvaltningslagen (1971:290),

att begära rättshjälp genom offentligt
biträde enligt rättshjälpslagen
(1972:429).

Nuvarande lydelse

er eller andra berusningsmedel som
påträffats hos eller ankommit till den
som är intagen på sjukhus med stöd
av denna lag, skall den omhändertagna
egendomen bevisligen förstöras
eller försäljas enligt bestämmelserna
om beslagtagen egendom i 2 §
lagen (1958:205) om förverkande av
alkoholhaltiga drycker m. m. Belopp,
som erhållits vid sådan försäljning,
tillfaller staten.

Påträffas alkoholhaltiga drycker
eller andra berusningsmedel inom
sjukhus där patienter som intagits
med stöd av denna lag vårdas, får
berusningsmedlen omhändertagas
av sjukhusdirektören eller styresmannen
för sjukhuset, om känd
ägare till berusningsmedlen ej finnes.
Första stycket har motsvarande
tillämpning pä sålunda omhändertagen
egendom.

SoU 1981/82:53

36

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Denna lag skall finnas anslagen
inom sjukhuset väl synlig för patienterna.

37 § 38 §

Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som meddelas med
stöd av lagen utövas av socialstyrelsen.

38 § 39 §

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av socialstyrelsen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

2. Har en ansökan gjorts, ett vårdintyg upprättats eller ett intagningsbeslut
fattats före ikraftträdandet skall för förfarandet i samband med intagning och
prövning enligt 9 § gälla äldre bestämmelser.

3. Utan hinder av 24 § får talan enligt 21 eller 22 § föras under tre veckor
från ikraftträdandet.

SoU 1981/82:53

37

Bilaga 2

1 proposition 1981/82:72 framlagt och av utskottet tillstyrkt förslag till lag om
ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna
m. fl.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna
m. fl.

Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1976:371) om behandlingen av
häktade och anhållna m. fl. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

19 §

Om behandlingen i vissa fall av
häktad som skall undergå rättspsykiatrisk
undersökning finns särskilda
bestämmelser i 7 a § lagen (1966:
301) om rättspsykiatrisk undersökning
i brottmål.

Om behandlingen i vissa fall av
häktad som skall undergå rättspsykiatrisk
undersökning eller som
genom en dom som inte har vunnit
laga kraft har överlämnats till sluten
psykiatrisk vård finns särskilda
bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

GOTAB 72215 Stockholm 1982