Socialutskottets betänkande

1981/82:51

om hälso- och sjukvårdslag, m. m. (prop. 1981/82:97)

Propositionen m. m.

I proposition 1981/82:97 om hälso- och sjukvårdslag, m. m. har regeringen (socialdepartementet)

dels efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen atf anta vid propositionen fogade förslag fill

1. hälso- och sjukvårdslag,

2. lag om vissa läkartjänster vid enheter inom den landstingskommunala hälso- och sjukvården som har upplåtits för grundläggande utbildning av läkare, m. m.,

3. lag om ändring i lagen (1980:12) om förtroendenämnder inom hälso-och sju k värden,

rfe/.v föreslagit riksdagen att godkänna i propositionen förordade riktlinjer i fräga om statlig planering och samordning av hälso- och sjukvården. Lagförslagen framgår av bilaga. Med anledning av propositionen har väckts sju motioner.

Utskottet har i frågan om det medicinska ledningsansvaret m. m. uppvaktats av företrädare för Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemanna-förbund.

Vidare har i ärendet inkommit skrifter, bl. a. frän Sveriges läkarförbund rörande frägan om tidsbegränsad anställning för vissa läkare.

Motioner

I motion 1981 /82:2160 av Frida Berglund (s) och Gudrun Sundström (s) hemställs att riksdagen beslutar att 18 § i lagförslaget fär följande lydelse:

Socialstyrelsen har tillsynen över landstingskommunernas hälso- och sjukvård. Styrelsen skall därvid kontrollera, leda och utveckla verksamheten. Vid utövandet av sin tillsyn har styrelsen rätt atf företa inspektioner.

I motion 1981/82:2161 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) hemställs

1. aff riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
mofionen uttalas om

a) ett förstärkt inflytande för socialstyrelsens vetenskapliga råd,

b) ett förbättrat tillsättningsförfarande för överläkare-klinikchefer,

c) prioritering av värden av akut sjuka,

d) återinförande av kommenterade årsberättelser från sjukhusen fill
socialstyrelsen,

2. att riksdagen beslutar aff

a) i 1 § ordet "havandeskap" inskjuts före "sjukdomar och skador",

1 Riksdagen 1981/82. 12 saml. Nr 51

SoU 1981/82:51

SoU 1981/82:51 2

b) i 3 § orden "undersöknings- och" inskjuts före "behandlingsmetoder",

c) 13 § får en något mindre infantil utformning,

d) den obestämda artikeln "en" framför "läkare" i 14 § utgår.

I motion 1981/82:2162 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m) hemställs att riksdagen beslutar att 4 § skall utgå ur den föreslagna lagen om vissa läkartjänster vid enheter inom den landstingskommunala hälso- och sjukvärden som har up>pläfits för grundläggande utbildning av läkare m. m.

I motion 1981/82:2163 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen beslutar avvisa proposition 1981/82:97 och hemställa hos regeringen om nytt förslag i enlighet med vad som anförs i mofionen,

2. — därest riksdagen ej beslutar avvisa proposition 1981/82:97 — att riksdagen beslutar anta följande förslag om ändring i propositionens förslag till hälso- och sjukvårdslag:

Regeringens förslag Motionärernas förslag

Inledande bestämmelser Inledande bestämmelser

1§
Med hälso- och sjukvård avses i Med hälso- och sjukvård avses i

denna lag åtgärder för att medicinskt denna lag åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla förebygga, uppspåra, utreda och sjukdomar och skador. Till hälso- behandla sjukdomar och skador. Till och sjukvården hör sjuktransporter. hälso- och sjukvården hör sjuktrans-I fråga om omsorger om vissa psy- porter. I fråga om omsorger om vissa kiskt utvecklingsstörda finns be- psykiskt utvecklingsstörda finns bestämmelser i lagen (1967:940) angå- stämmelser i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt ende omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. I fråga om tand- utvecklingsstörda. I fråga om tandvård finns särskilda bestämmelser. vård finns särskilda bestämmelser.

All sjukvård skall bedrivas i samhällets regi.

Mål för hälso- och sjukvården Mäl för hälso- och sjukvården

2§
Målet för hälso- och sjukvärden är Målet för hälso- och sjukvården är

en god hälsa och en vård på lika en god hälsa och en vård på lika
villkor för hela befolkningen. villkor för hela befolkningen.

Vården skall utgå från en helhetssyn på människors behov.

Den landsfingskommunala hälso- Den landsfingskommunala hälso-
och sjukvården och sjukvärden

7§
Landstingskommunen skall pla- Landstingskommunen skall pla-

nera hälso- och sjukvården med nera hälso- och sjukvården med

14 §

Landstingskommunen skall ha ett sammanhållet ansvar för ledningen av all sjukvärdande verksamhet. Inom ramen för detta ansvar kan ansvaret delegeras till olika befattningshavare beroende på deras yrkesmässiga kompetens.

För vården av enskild patient ansvarar en läkare.

En särskUd läkare skall finnas som ansvarar för ledningen av den medicinska verksamheten inom det verksamhetsområde som landstingskommunen bestämmer. En sådan läkare benämns överläkare ifråga om verksamhet på sjukhus och distriktsläkare i fråga om verksamhet utanför sjukhus. En överläkares verksamhet kan omfatta även verksamhet utanför sjukhuset. Vid utövandet av denna ledning skall läkaren i frågor som inte rör värden av enskilda patienter följa de föreskrifter som landstingskommunen kan meddela.

Landstingskommunen kan förordna en annan läkare att fullgöra viss del av en överläkares eller distriktsläkares åligganden enligt första stycket.

Regeringen eller efter regeringens bemyndigande socialstyrelsen får för särskilt fall medge undantag från bestämmelsen i första stycket.

SoU 1981/82:51

Regeringens förslag Motionärernas förslag

inte annat är särskih föreskrivet. Patienter som är bosatta inom lands-tingskom/nunen skall därvid behandlas lika.

När sjukhusvård /neddelas en pe/i-sionär i fall där rätten till ersättning för vården upphört enligt 2 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall vården vara avgiftsfri de första sex dagarna vid varje vårdtillfälle. Vårdavgiflen för tid därefter får bestämmas med hänsyn lill pensionärens betalningsförmåga. I sådant fall skall endast pensionärens egna inkomster efter skatt läggas tdl grund för avgiften. Vårdavgiften skall alltid bestämmas så att pensionären förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov. Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om sådana avgifter.

En fordran på vårdavgift preskriberas tre år efter tillkomsten. I övrigt gällerpreskriplionslagen (1981:130) i fråga om sådana fordri/igar.

I motion 1981/82:2164 av Margareta Winberg (s) och Arne Nygren (s) hemställs att riksdagen beslutar att lagtexten med anledning av proposition 1981/82:97 ändras enligt följande:

Propositionens lydelse Föreslagen lydelse

1§

Med hälso- och sjukvård avses i Med hälso- och sjukvård avses i

denna lag åtgärder för atf medicinskt denna lag åtgärder för aff förebygga,

förebygga, utreda och behandla utreda och behandla sjukdomar och

sjukdomar och skador. Till hälso- skador. Till hälso- och sjukvården

och sjukvården hör sjukfranspor- hör sjuktransporter,
ter.

I fråga------------------- psykiskt utvecklingsstörda.

I fräga------------------- särskilda bestämmelser.

2§
Målet för------------------- hela befolkningen.

3§

Varje landstingskommun---------------- och sjukvård.

En god hälso- och sjukvård skall En god hälso- och sjukvård skall

särskilt särskilt

4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen.

Vården och------------------ med patienten.

Patienten skall----------------- sekretesslagen (1980:100)

Propositionens lydelse

1. vara av god kvalitet och fillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen,

2. vara lätt tillgänglig,

3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet.

Föreslagen lydelse

1. vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen,

2. vara lätt tillgänglig,

3. utgå från den enskildes eget ansvar för sin hälsa och bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet,

4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen.

Föreslagen lydelse

Varje landstingskommun skall erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom landstingskommunen. Även i övrigt skall landstingskommunen verka för en god hälsa hos hela befolkningen. Vad som i denna lag sägs om landstingskommuner gäller också kommuner som inte ingär i en landstingskommun. Bestämmelser om förvaltningsutskott skall därvid avse kommunstyrelsen. Vad här sagts utgör inte hinder för annan atf bedriva hälso- och sjukvård.

Motionärernas förslag

Varje landstingskommun skall erbjuda en god hälso- och sjukvård åf dem som är bosatta inom landstingskommunen och inte får sitt behov av vård tillgodosett på annat sätt. Även i övrigt skall landstingskommunen verka för en god hälsa hos hela befolkningen. Vad som i denna lag sägs om landstingskommuner gäller också kommuner som inte ingår i en landstingskommun. Bestämmelser om förvaltningsut-skoll skall därvid avse kommunstyrelsen. Vad här sagts utgör infe hinder för annan att bedriva hälso- och sjukvård.

SoU 1981/82:51 6

Föreslagen lydelse Motionärernas förslag

Regeringen fär meddela före- Regeringen meddelar föteskrifter

skrifter om behörighet fill tjänster om behörighet fill tjänster inom

inom hälso- och sjukvården och om hälso- och sjukvården och om till-

lillsältning. Regeringen får överlåta sättning. Regeringen får överlåta åt

åt socialstyrelsen aft meddela säda- socialstyrelsen aff meddela sädana

na föreskrifter. föreskrifter.

4. att riksdagen vid behandlingen av förslaget fill hälso- och sjukvårdslag beslutar aff som sin mening ge regeringen fill känna vad i mofionen anförts om ansvaret för den övergripande centrala planeringen och samordningen av hälso- och sjukvården och för fastställandet av läkarfördelningsprogrammet,

5. att riksdagen vid behandlingen av förslaget fill hälso- och sjukvårdslag beslutar atl som sin mening ge regeringen till känna att det bör vara en strävan att förlägga forskning inom värdområdet i anknytning fill högskolan och den kvalificerade medicinska utbildningen,

6. aff riksdagen vid behandlingen av förslaget lill hälso- och sjukvårdslag beslutar all som sin mening ge regeringen till känna att nämnden för läkares vidareutbildning (NLV) med nuvarande typ av organisation bör bibehållas som centralt expertorgan inom socialstyrelsen.

I motion 1981/82:2167 av Lahja Exner m. fl. (s) hemställs att riksdagen begär all regeringen tar upp överläggningar med Landstingsförbundet rörande hälso- och sjukvårdslagens tillämpning för invandrarna.

Utskottet

Propositionsförslagen

Enligt sjukvårdslagen (1962:242) åligger det landstingskommunerna och kommuner som ej tillhör landstingskommun (sjukvårdshuvudmännen) atf för dem, vilka är bosatta inom sjukvårdshuvudmännens områden, ombesörja säväl öppen som sluten vård för sjukdom, skada, kroppsfel och barnsbörd, i den mån infe annan drar försorg härom. Med annan åsyftas staten, primärkommuner och enskilda — personer eller organisafioner. Sjukvårdslagen innehåller inte nägot åläggande för sjukvårdshuvudmännen atf ombesörja hälsovård.

Den nuvarande sjukvårdslagstiftningen har sin tyngdpunkt i den sjukhusanknutna verksamheten och innehåller en relativt omfattande detaljreglering av sjukvärdens organisation och förvaltning.

I propositionen föreslås att sjukvårdslagen skall ersättas av en målinriktad ramlag för hela hälso- och sjukvården, en hälso- och sjukvårdslag, som

SoU 1981/82:51 7

ger sforf utrymme för sjukvårdshuvudmännen aft utforma vården efter lokala och regionala behov och förutsättningar. Samtidigt syftar flera av förslagen till att stärka patientens ställning inom hälso- och sjukvården.

Den föreslagna hälso- och sjukvårdslagen (HSL) inleds i 1 § med en definifion på vad som i lagen avses med hälso- och sjukvård. I paragrafens andra och tredje stycken anges verksamheter — omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda och tandvård — som inte skall omfattas av lagen. Beträffande dessa verksamheter hänvisas fill särskilda bestämmelser.

I 2 § sätts upp ett övergripande mål för all den hälso- och sjukvård som omfattas av definitionen i I §, nämligen både den hälso- och sjukvård som bedrivs av landstingskommunerna och den som bedrivs av annan huvudman, t. ex. enskilda vårdgivare, företagshälsovården och skolhälsovården. Det övergripande målet för hälso- och sjukvården skall vara en god hälsa och en värd på lika villkor för hela befolkningen.

I 3—19 §§ meddelas bestämmelser för den landsfingskommunala hälso-och sjukvärden.

I 20 § finns bestämmelser med bemyndigande för regeringen att meddela särskilda föreskrifter om hälso- och sjukvården i krig eller vid likartade förhållanden.

Bestämmelserna om den landsfingskommunala hälso- och sjukvården innebär huvudsakligen följande.

Landstingskommunerna ges ett vidgat ansvar för befolkningens hälsa. Landstingskommunerna åläggs sålunda förutom att erbjuda sjukvård även att förebygga ohälsa hos befolkningen genom insatser riktade mot såväl människorna som miljön.

Def förutsätts bl. a. att landstingskommunerna genom upplysning och information skall stimulera de enskilda människorna atf känna ansvar för sin hälsa och aff själva ompröva och eventuellt ändra sin livsföring mot bakgrund av aff människorna genom goda levnadsvanor kan infe bara undgå eller begränsa sjukdomar och skador utan även öka sitt eget välbefinnande.

Med hänsyn till aff människornas hälsa också påverkas av samhällets miljöutformning skall landstingskommunerna vidare fa fill vara, sammanställa, bearbeta och utnyttja den information som finns inom hälso- och sjukvården om risker i människornas livsmiljö. Hälso- och sjukvärden skall i framtiden mera aktivt medverka i samhällsplaneringen och på så sätt bidra till en bättre livsmiljö för befolkningen.

Eft antal krav pä land.stingskommunernas hälso- och sjukvård ställs upp. Den skall vara av god kvalitet och tillgodose patienternas behov av trygghet, vara lätt tillgänglig samt bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet. I sistnämnda hänseende åläggs landstingskommunerna all informera patienten om hälsotillståndet och de behandlingsmöjligheter som finns. Patienten skall vidare, så långt det är möjligt, ges

SoU 1981/82:51 8

tillfälle aff samråda med personalen om den egna vården och behandlingen. En god kontinuitet i konlakterna mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen skall främjas.

Som ett led i landstingskommunernas vidgade ansvar åläggs dessa vidare alt planera hälso- och sjukvärden med utgångspunkt i befolkningens behov av vård. En samordning av verksamheten med kommuner och andra vårdgivare i landstingskommunen saml med närliggande landstingskommuner skall ske i syfte aff åstadkomma ett samlat och rationellt utbud av vård.

Regleringen av den organisatoriska uppbyggnaden av landstingskommunernas hälso- och sjukvård har begränsats. Regler om en politiskt vald styrelse, benämnd hälso- och sjukvårdsnämnd, behälls dock. Möjligheter kommer atf finnas aff under denna nämnd inrätta förf roendemannaorgan.

Regler om medicinskt ledningsansvar för vissa läkare behälls. Möjligheter införs för socialstyrelsen aft ge dispens frän bestämmelserna härom.

Tillsynen över landstingskommunernas hälso- och sjukvård skall även i fortsättningen ligga pä socialstyrelsen. Tillsynen föreslås avse främst allmänna riktlinjer, erfarenhetsutbyte och rådgivning men även inspektioner skall kunna företas.

Till hälso- och sjukvårdslagen kommer aff knytas bestämmelser som utfärdas av regeringen och socialstyrelsen.

Kungörelsen (1970:704) om kommunala undervisningssjukhus (KUSK) föreslås till vissa delar bli ersatt med en lag om vissa läkartjänster vid enheter inom den landstingskommunala hälso- och sjukvården som har upplåtits för grundläggande utbildning av läkare, m. m.

I lagen (1980:12) om förtroendenämnder inom hälso-och sjukvården föresläs vissa ändringar av i huvudsak följdkarakfär.

Den föreslagna lagstiftningen föresläs träda i kraft den 1 januari 1983.

I proposifionen föreslås oeksä riktlinjer i fräga om statlig planering och samordning av hälso- och sjukvården.

Propositionen grundas på förslag av den är 1975 tillkallade hälso- och sjukvårdsutredningen (HSU) (S 1975:04)1 utredningens belänkande (SOU 1979:78) Mål och medel för hälso- och sjukvården med förslag lill hälso-och sjukvårdslag.

Förslaget till hälso- och sjukvårdslag

Itdedning

Den gällande sjukvårdslagstiftningen har sedan länge kritiserats för all den fortfarande har sin tyngdpunkt i den sjukhusanknutna verksamheten

SoU 1981/82:51 9

och för aft den innehåller en relativt ingående detaljreglering. Def räcker emellertid inte längre med att hälso- och sjukvården enbart tar hand om dem som blir sjuka eller skadas utan den mäste i större utsträckning engagera sig i hälsovårdande uppgifter. Sjukvårdslagstiftningen står vidare infe i samklang med strävandena i dagens samhälle atf lämna kommuner och landstingskommuner största möjliga frihet aff anpassa sina arbetsformer fill de lokala förhållandena. Om HSL antas av riksdagen får hälso-och sjukvärden eff vidgat ansvar för befolkningens hälsa och landstingskommunerna ges möjlighet aff anpassa hälso- och sjukvärden efter lokala och regionala behov och förutsättningar. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet aff def i propositionen framlagda förslaget fill hälso- och sjukvårdslag läggs fill grund för lagstiftning. Detta innebär samtidigt aft iifskot-fet avstyrker motion 1981/82:2163 av Lars Werner m.fl. (vpk), såvitt avser yrkande 1. I motionen framförs krifik mot en ramlagstiftning för hälso-och sjukvården. Mofionärerna begär atf riksdagen skall avvisa proposifionen och hemsfälla hos regeringen om ett nytt förslag.

I detta sammanhang vill utskoffef nämna aff utskottet vid de överväganden, som redovisas i del följande, kommer fram till att den lagtext som förelagts riksdagen bör godtas med endast en ändring, nämligen i 16 § första stycket HSL. Då def gäller fillämpningen av lagens bestämmelser gör utskottet vissa uttalanden.

Ufskoffet tar i det följande i huvudsak endast upp frågor som aktualiserats motionsvägen. Flertalet motionsyrkanden avser frågor som ingående diskuterats i proposifionen. I de fall utskottet ansluter sig till de överväganden som gjorts i propositionen begränsar sig utskottet i allmänhet fill aff i huvudsak hänvisa till framställningen i denna.

Hälso- och sjukvårdens mål och uppgifter

Utskottet instämmer i uppfattningen aff def främsta målet för hälso- och sjukvärden bör vara en god hälsa för hela befolkningen. För hälso- och sjukvårdens del förutsätter detta mål åtgärder för att befästa, skapa eller återställa ett så gott hälsotillstånd som möjligt för den enskilde individen. Def förutsäffer också allmänt förebyggande insatser för att så långt som möjligt begränsa riskerna i livsmiljön och därmed en god hälsopolitisk planering. Ufskoffet instämmer också i uppfattningen all ett annat övergripande mål för vården skall vara all den skall erbjudas befolkningen på lika villkor (prop. s. 27). I del följande återkommer utskottet lill den närmare innebörden av detta mäl.

I anslutning till def sagda finns skäl ta upp frågan hur begreppet hälso-och sjukvård skall definieras. I HSU;s lagförslag definierades hälso- och sjukvård som en verksamhet för att förebygga, uppspåra, utreda och behandla sjukdomar och skador. I 1 § HSL avses med hälso- och sjukvård

SoU 1981/82:51 10

åtgärder för aff medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador.

I motion 1981/82:2164 av Margareta Winberg (s) och Arne Nygren (s) uttalas mot bakgrund av atf ordet "medicinskt" tillagts definitionen av hälso- och sjukvård farhågor för aff en rent medicinsk syn pä hälso- och sjukvärden skall leda fill aff faktorer utanför def medicinska området som kan påverka hälsan infe uppmärksammas. Mofionärerna begär därför i här aktuell del av motionen att ordet "medicinskt" utesluts i definitionen av begreppet hälso- och sjukvård.

Av propositionen och av svaret på en fråga i kammaren framgår aff ordet "medicinskt" tillkommit inte för aff begränsa omfattningen av begreppet hälso- och sjukvård utan för atf undvika en alltför vid tolkning av begreppet. Hälso- och sjukvärden skall omfatta sådan verksamhet som bedöms kräva medicinskt utbildad personal eller sådan personal i samarbete med viss annan personal. HSL innebär infe någon förändring eller begränsning i synen pä hälso-och sjukvärden i förhållande till HSU:s förslag. För aff kunna åstadkomma en sä god hälsa som möjligt hos befolkningen måste förutsättas insatser av mänga andra samhällsorgan som kan medverka till eff bättre hälsotillstånd hos befolkningen, f.ex. arbetsmarknadsmyndigheter, arbetarskydd, bostadsmyndighefer, socialtjänst, sjukförsäkring och miljövärdsorgan. Hälso- och sjukvärden bör, framhålls det, i samverkan med dessa andra samhällsorgan främja människornas hälsa (prop. s. 27, RD:s prof. 1981/82:91 s. 73-76).

Med hänsyn fill def anförda bör mofion 1981/82:2164 i här aktuell del inte föranleda någon åtgärd av riksdagen.

I motion 1981/82:2163 av Lars Werner m.fl. (vpk) framförs krifik för att bland uppgifterna för hälso- och sjukvärden infe skrivits in uppgiften aff uppspåra sjukdomar. Motionärerna anser aff den förebyggande inriktning för hälso- och sjukvården som HSU föreslagit därigenom urholkats och begär i här aktuell del av motionen (yrkande 2 delvis) att ordet "uppspåra" tas in i definitionen av hälso- och sjukvård.

I hälso- och sjukvårdens individinrikfade förebyggande åtgärder innefattas även åtgärder för aff uppspåra sjukdomar och förstadier till sådana. Andra förebyggande insatser är information och hälsoupplysning samt åtgärder för atf förhindra uppkomsten av sjukdom, t. ex. vaccinering. Det finns inte anledning att särskilt ange uppspårande verksamhet i lagtexten. Som nämnts ovan innebär HSL infe nägon förändring eller begränsning i synen på hälso- och sjukvården i förhållande till HSU:s förslag.

Med hänsyn fill det anförda bör inte heller mofion 1981/82:2163 i här aktuell del föranleda någon åtgärd av riksdagen.

I motion 1981/82:2161 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) anförs bl. a. att i

SoU 1981/82:51 11

begreppet sjukdomar och skador ingår varken mödravård, förlossningsvärd eller abortverksamhet och aff graviditet varken är en sjukdom eller skada. Motionären begär därför i här aktuell del av mofionen (yrkande 2 a) aff ordet "havandeskap" skall skrivas in i definitionen av hälso- och sjukvärdens uppgifter för aft åtgärder med anledning av havandeskap skall innefattas i dessa uppgifter.

I proposifionen framhålls aff åtgärder med anledning av bl. a barnsbörd innefattas i begreppet hälso- och sjukvård trots aff de infe uttryckligen nämns i HSL och aff detsamma gäller åtgärder i samband med abort och sterilisering (prop. s. 111).

Med hänsyn fill aff nägon begränsning av de uppgifter som sjukvården nu i prakfiken har infe är avsedd i HSL och att därtill kommer aff hälsovård föreslås bli en med sjukvård jämställd uppgift bör def infe råda nägon tvekan om atf åtgärder med anledning av havandeskap innefattas i begreppet hälso- och sjukvård. Ett tillägg till definitionen av begreppet hälso- och sjukvård i enlighet med motionärens förslag är därför enligt utskottets mening inte erforderiigf. Utskottet avstyrker därför mofion 1981/82:2161 i här aktuell del.

Företräde till vård i vissa fall

Utskottet har i def föregående anslutit sig till förslag om aff som mål för hälso- och sjukvården bör uppställas en god hälsa och en värd på lika villkor för hela befolkningen (2 § HSL).

I den allmänna motiveringen i propositionen sägs bl. a. att behovet av värd, inom ramen för de ekonomiska resurserna, ensamt skall vara avgörande för vårdens omfattning och karaktär och atf vid prioritering mellan två patienter den som har det mest akuta behovet av värd skall ges företräde. Möjligheterna att vid behov erhålla vård får sålunda inte påverkas av sädana förhållanden som ålder, kön, förmåga att ta initiafiv, utbildning, betalningsförmåga, nationalitet, kulturella olikheter, sjukdomens art och sjukdomens varaktighet. Ett liknande uttalande om atf sjukdomens art och varaktighet inte fär påverka vårdmöjligheferna återkommer i specialmo-tiveringen fill 2 § (prop. s. 27 och 28 samt 114).

Med anledning av ett påpekande av lagrådet om vilken betydelse sjukdomens art och varaktighet bör ha för vårdmöjligheterna har föredragande statsrådet vid anmälan av lagrådets yttrande framhållit att avgörande för vårdens omfattning och karaktär bör vara patientens behov av vård och att vid en prioritering mellan två patienter det avgörande givetvis mäste vara hur angeläget behovet av vård är.

Mot bakgrund av dessa uttalanden i proposifionen begärs i motion 1981/82:2161 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) aft riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att den som har del mest akuta behovet av värd skall ges företräde (yrkande 1 c) samt i motion 1981/82:2166 av Nils

SoU 1981/82:51 12

Carlshamre m.fl. (m) all riksdagen skall uttala all sjukdomens art och varaktighet mycket väl kan ha betydelse vid prioritering i oundvikliga kösituationer (yrkande 1).

Utskottet anser aff def klart mäste slås fast aft def avgörande när en prioritering är ofrånkomlig måste vara hur angeläget behovet av medicinsk vård är och att vid bedömningen härav självfallet sjukdomens art och i vissa fall också dess varaktighet fär betydelse. Utskottet vill i anslutning härtill framhålla att i det sagda också ligger att en kölista inte i alla situafioner fär vara avgörande för vem som skall få vård.

Vad utskottet sålunda anfört tillgodoser här aktuella yrkanden i mofionerna 1981/82:2161 och 1981/82:2166.

Krav att vården skall utgå från en helhetssyn på människors behov

1 motion 1981/82:2163 av Lars Werner m.fl. (vpk) begärs i här aktuell del (yrkande 2 delvis) all 2 § HSL skall kompletteras med en bestämmelse om atl värden skall utgå från en helhetssyn på människors behov.

Utskottet ansluter sig till bedömningen i proposifionen atf def infe är nödvändigt aff ha en sädan föreskrift som mofionärerna förordar (se prop. s. 117). Mofion 1981/82:2163 avstyrks därför i här aktuell del.

Vårdansvar och planläggningsansvar

I överensstämmelse med vad HSU föreslagit föreslås i propositionen aff landstingskommunerna skall få ett vidgat ansvar inom hälso- och sjukvårdens område. Utskottet delar denna uppfattning. Landstingskommunerna bör ges ett ansvar för atf främja hälsan hos dem som är bosatta inom landstingskommunen och för att befolkningen erbjuds en god hälso- och sjukvård. De bör, som också föresläs i propositionen, ansvara för planeringen av hälso- och sjukvårdens utveckling och för samverkan med bl. a. andra myndigheter vars verksamhet kan ha betydelse för befolkningens hälsa. Att ett sådant samlat ansvar läggs på landstingskommunerna kan, som vidare anförs, fä stor betydelse för möjligheten aff på sikt förbättra hälsan hos befolkningen och för att effektivisera verksamheten.

Det sagda sfär infe i motsättning till den nu gällande principen atf det — med vissa undantag — står var och en fritt aft utöva verksamhet pä hälso-och sjukvårdens område. Någon anledning aff ändra på denna princip finns infe. Utskottet avstyrker därför motion 1981/82:2163 av Lars Werner m.fl. (vpk), såvitt däri yrkas atf I § i lagförslaget skall kompletteras med en bestämmelse om atf all sjukvård skall bedrivas i samhällets regi (yrkande 2 delvis).

I enlighet med def ovan sagda föreslås atf def i 3 § HSL skall stadgas aft varje landstingskommun skall erbjuda en god hälso- och sjukvård ål dem som är bosatta inom landstingskommunen och all denna även i övrigt skall

SoU 1981/82:51 13

verka för en god hälsa hos hela befolkningen. Vidare föreslås att det skall stadgas atf vad sålunda sagts inte skall utgöra hinder för annan aff bedriva hälso- och sjukvård.

Lagrådet ansåg att sistnämnda stadgande var obehövligt, om avsikten var atf upplysa om att landstingskommunens skyldighet att erbjuda hälso-och sjukvård inte hindrade annan att erbjuda sädan vård. Om avsikten däremot var aff begränsa landstingskommunens ansvar borde detta i stället ske genom eff fillägg fill de föreslagna bestämmelserna av innehåll att landstingskommunens skyldighet atf erbjuda en god hälso- och sjukvård skulle begränsas till fall där invånarnas vårdbehov infe fillgodoses pä annat sätt.

Vid anmälan av lagrådets protokoll i regeringen avvisades lagrådets förslag. Därvid anfördes bl. a. att landstingskommunen bör ha ett förstahandsansvar för all den enskilde erbjuds hälso- och sjukvård, att emellertid vissa former av hälso- och sjukvård, t. ex. skolhälsovården och företagshälsovården, även i fortsättningen kommer att ha särskilda huvudmän, att det är angeläget att andra vårdgivare, t. ex. privatpraktiserande läkare och privata sjukhem, ges goda möjligheter för sin verksamhet samt att det bör markeras aft landstingskommunens ansvar inte utgör något hinder härför. Mot denna bakgrund följdes inte lagrådefs ändringsförslag i proposifionen.

I motion 1981/82:2166 av Nils Carlshamre m.fl. (m) yrkas att def av lagrådet föreslagna tillägget skall tas in i 3 § (yrkande 2).

Ufskoffet har stannat för atf godta den i propositionen föreslagna lagtexten. Den omständigheten aff landstingskommunen åläggs ett långtgående vårdansvar innebär enligt utskottets mening inte aff bestämmelserna i 3 § fär tas till intäkt för aff begränsa möjligheterna för annan aft bedriva hälso-och sjukvård. Bestämmelserna måste också ses i samband med de regler som föreslås rörande planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvärden. Dessa bestämmelser behandlas i det följande. Utskottet anser således atf mofionsyrkandet infe bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Enligt 7 § första stycket HSL skall landstingskommunen planera hälso-och sjukvården med utgångspunkt i befolkningens behov av hälso- och sjukvård. Planeringen skall enligt andra stycket i paragrafen avse även den hälso- och sjukvård som erbjuds av annan än landstingskommunen.

I motion 1981/82:2163 föresläs att det i 7 § andra stycket skall stadgas atf landstingskommun skall ha ett totalansvar för värdens planering (yrkande 2 delvis).

Enligt utskottets mening behövs def regler av def slag rörande planeringen av hälso- och sjukvården som föreslås i propositionen. Reglerna behövs för att landstingskommunen skall kunna fillgodose behovet av sjukvård hos dem, för vilka kommunen enligt 3 § har en skyldighet aff tillhandahålla sädan vård. Bl. a. för aff få eff effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser

SoU 1981/82:51 14

bör planeringen avse även andra vårdgivare än landstingskommunen. Utskottet, som inte kan finna all den i motionen föreslagna lagtexten skulle förändra innehållet i planeringsansvaret, tillstyrker propositionens förslag till 7 § HSL. Molionsyrkandel avstyrks.

Planeringsansvaret innebär bl. a. atf landstingskommunen skall fa hänsyn fill det utbud av hälso- och sjukvård som andra vårdgivare svarar för, t. ex. privata vårdinrättningar, privatpraktiserande läkare, skolhälsovård och företagshälsovård. I detta sammanhang vill utskottet erinra om atf en beredningsgrupp tillsatts inom socialdepartementet med uppgift att analysera frågan om nyrekrytering fill privafpraktikerkåren. Gruppen skall bl. a. lägga fram förslag om hur samarbetet mellan privatpraktikerna och den offentliga vården kan utvecklas. I det nu aktuella lagförslaget tas upp en bestämmelse som tar sikte på samarbetet mellan landstingskommunen och andra vårdgivare. Enligt 8 § HSL skall nämligen landstingskommunen i planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvärden samverka med samhällsorgan, organisafioner och enskilda. Utskottet vill starkt understryka vad som anförs i proposifionen om att ordet samverkan avser aft markera att samarbetet skall vara fråga om ett ömsesidigt givande och tagande (prop. s. 124). Det är således inte endast fräga om att bereda nägon tillfälle all la del av t. ex. ett visst förslag lill utbyggnad, ulan avsikten är att denne skall ges möjlighet all påverka utformningen av förslaget genom atf belysa def utifrån hans kunskaper och erfarenheter. Utskottet vill här oeksä understryka aff landstingskommunen inte får någon bestämmanderätt över andra vårdgivares verksamhet. Utskottet tillstyrker förslaget till lagtext. Detta innebär samtidigt att motion 1981/82:2163 avstyrks, såvitt däri föresläs en ändring som hänger samman med att utskottet avvisat tanken på att all hälso- och sjukvård skall bedrivas i samhällets regi (yrkande 2 delvis).

I propositionen fas utförligt upp frägan om avgränsningen av landstingskommunens ansvar för hälso- och sjukvården gentemot närliggande verksamhetsområden som andra huvudmän svarar för (prop. s. 42). Utskottet har inte något att erinra mot vad som där anförs. Inte minst då det gäller kommunernas ansvar för den allmänna hälsovården är det viktigt aft man sä långt möjligt söker klara av gränsdragningsfrågan. Det måste här ankomma pä landstingskommunen att vara akfiv för aff, öm osäkerhet uppkommer om en viss uppgift ankommer på hälso- och sjukvärden eller på den allmänna hälsovården, få fill stånd en överenskommelse med kommunen i fråga.

Den enskildes ansvar för sin hälsa

1 3 § stadgas aff en god hälso- och sjukvård skall särskilt (1) vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behand-

SoU 1981/82:51 15

lingen, (2) vara lätt tillgänglig, (3) bygga pä respekt för patientens självbestämmande och integritet, (4) främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen.

I motion 1981/82:2164 av Margareta Winberg (s) och Arne Nygren (s) framhålls bl. a. aff ingen samhällsåfgärd kan förbättra folkhälsan sä mycket som den livsföring som de enskilda människorna bestämmer sig för. Motionärerna begär mot denna bakgrund i här aktuell del av motionen atf punkt 3 i det ovan redovisade stadgandet skall kompletteras med en bestämmelse om all hälso- och sjukvården skall utgå från den enskildes eget ansvar för sin hälsa. Kravet på den enskildes ansvar för sin hälsa skall dock enligt motionärerna inte innebära att nägon, oavsett anledningen till sjukdom och ohälsa, inte skall fä den lika och goda vård som skall komma alla medborgare lill del.

Utskoffef kan helt ansluta sig fill def synsätt som präglar mofionen. Detta sfär också i överensstämmelse med vad som anförts i proposifionen. I denna förutsätts sålunda bl. a. aff landstingskommunen genom upplysning och information skall stimulera de enskilda människorna atl känna ansvar för sin hälsa och alt själva ompröva och eventuellt ändra sin livsföring. Hälsovård, s. k. friskvård och s. k. egenvård måste utgöra en viktig del av hälso- och sjukvården i framfiden (se vidare prop. s. 58).

Som både föredragande statsrådet och mofionärerna framhåller skall alla — oavsett orsaken till sjukdom eller skada — kunna fä värd och behandling. Mot denna bakgrund har det inte skrivits in i HSL att vården skall utgå från den enskildes ansvar. Utskottet ansluter sig till detta ställningstagande. Mofion 1981/82:2164 i här aktuell del avstyrks således.

Upplysningar om undersökningsmetoder

1 5 § lagen (1980:11) om tillsyn över hälso-och sjukvårdspersonalen m. fl. (fillsynslagen) finns en bestämmelse om aft den som har ansvaret för vården är skyldig att informera patienten om hans hälsotillstånd och om de behandlingsmöjligheter som sfär till buds. En motsvarande bestämmelse för den landstingskommunala hälso- och sjukvärden har tagits in i 3 § fjärde stycket HSL. Patienten inom den landsfingskommunala hälso- och sjukvärden skall således ges upplysningar om sitt hälsotillstånd och om de behandlingsmetoder som står till buds.

I motion 1981/82:2161 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) anförs bl. a. aff patienten ofta är mera frågande inför undersökningsmetoderna än inför behandlingen. Mofionären begär därför (yrkande 2 b) aft i lagtexten skall anges aft informationsskyldigheten även omfattar de undersökningsmetoder som står till buds.

Upplysning och information i def enskilda vårdfallet är av grundläggande betydelse för atf skapa ett förtroendefullt förhällande mellan patienten, å ena sidan, och hälso- och sjukvården och dess personal, å andra sidan.

SoU 1981/82:51 16

Ovannämnd bestämmelse i tillsynslagen och dess föreslagna motsvarighet i HSL innebär ett krav att vården bedrivs och organiseras pä eff sådant sätt atf patientens berättigade krav pä information kan tillgodoses. Någon tvekan om att information om de undersökningsmetoder som står till buds innefattas i informationsskyldigheten gentemot patienten bör mot denna bakgrund inte råda.

Mofion 1981/82:2161 påkallar därför enligt utskottets mening infe någon riksdagens åtgärd i här aktuell del.

Invandrarna och hälso- och sjukvården

I motion 1981/82.2167av Lahja Exner m.fl. (i) anges en rad åtgärder som — med hänsyn fill invandrarnas bakgrund i fräga om språk, kunskaper, levnadsvillkor m. m. — enligt mofionärerna måste vidtas för aff målet en vård på lika villkor för hela befolkningen skall uppnås. Motionärerna begär att regeringen skall ta upp överläggningar med Landstingsförbundet rörande hälso- och sjukvårdslagens tillämpning för invandrarna.

Utskoffef behandlade hösten 1981 i betänkande SoU 1981/82:25 en motion vari begärdes aff regeringen skulle fa upp överläggningar med Landstingsförbundet rörande förbättrad hälso- och sjukvård för invandrare. I motiveringen lill yrkandet framhölls bl. a. all hälso- och sjukvården måste göras praktiskt tillgänglig även för invandrarna. Utskottet redovisade i betänkandet olika sammanhang i vilka frågan om invandrarnas situation inom hälso- och sjukvården uppmärksammats, nämligen bl. a. i riktlinjerna för det utredningsarbete som pågår om ett principprogram för den framtida hälso- och sjukvården med sikte på åren 1990-2000 (HS 90), uppdraget för den hösten 1979 bildade arbetsgruppen rörande de finskspräkiga invandrarnas situation inom den svenska hälso- och sjukvården, en under hösten 1981 anordnad konferens om invandrarfrågor med representanter för statens invandrarverk och ett 20-fal företrädare för Landstingsförbundet samt direktiven för den är 1980 tillkallade invandrarpolitiska kommittén (A 1980:04).

I proposifionen framhålls bl. a. att en viktig uppgift för hälso- och sjukvården blir att utreda hur skilda sociala förhållanden, som kan begränsa den enskildes möjlighet att utnyttja vårdutbudet, bör påverka hälso- och sjukvärdens inriktning och utformning och understryks vikten av aff invandrarna fär fillgång till hälso- och sjukvård på samma villkor som den övriga befolkningen. Detta gäller infe minst de förebyggande insatserna. Invandrarnas särskilda informationsproblem mäste uppmärksammas (prop. s. 28, 52 och 59).

Det ansvar för att en god hälso- och sjukvård erbjuds befolkningen, som HSL lägger på landstingskommunerna, innebär att hälso- och sjukvården måste anpassas även till invandrarnas situafion. Den i utskottets ovannämnda betänkande lämnade redovisningen för hur invandrarnas situa-

SoU 1981/82:51 17

tion inom hälso- och sjukvården uppmärksammats i utredningssamman-hang m. m. och den ovan lämnade redovisningen för propositionens innehåll visar atf man är medveten om aff invandrarnas situation inom hälso- och sjukvärden behöver förbättras på olika sätt. Med hänsyn härtill och lill alt landstingskommunernas ansvar enligt HSL vidgas till aff omfatta även hälsovård har utskottet anledning räkna med atf mofionens syfte skall kunna fillgodoses utan aff riksdagen nu behöver ta några initiativ. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motion 1981/82:2167 är därför enligt utskottets mening inte erforderlig.

Krav att landstingskommunen skall delta i samhällsplaneringen

I motion 1981/82:2163 av Lars Werner m.fl. (vpk) begärs i här aktuell del av mofionen (yrkande 2 delvis) aft 8 § HSL kompletteras med en bestämmelse om aff landstingskommunen skall delta i samhällsplaneringen i syfte aft främja en god hälsa hos befolkningen.

Den offentliga hälso- och sjukvårdens betydelse för samhället har särskilt under de senaste årtiondena blivit allt större. Detta har bl. a. förf med sig aft landstingskommunernas delaktighet i den allmänna samhällsplaneringen har blivit mer markerad än tidigare. Bl. a. är landstingskommunerna genom författningsbestämmelser tillförsäkrade inflytande pä länsplaneringen.

I propositionen framhålls att landstingskommunerna måste ta en aktiv del i samhällsplaneringen och i sin planering ange hälso- och sjukvårdens önskemål om förändringar inom andra sektorer i samhället i syfte att förbättra befolkningens hälsa. Betydelsen av samverkan med sådana kommunala, regionala och centrala organ som kan påverka behov, förutsättningar och förhållanden inom andra samhällssektorer understryks (prop. s. 62 och 63).

Med hänsyn fill def vidgade ansvar för hälso- och sjukvården som HSL lägger pä landstingskommunerna har utskoffef anledning räkna med aff landstingskommunerna kommer aft öka sitt engagemang i samhällsplaneringen. Någon särskild bestämmelse i HSL om atf landstingskommunerna skall delta i samhällsplaneringen är därför infe erforderlig. Utskottet avstyrker således mofion 1981/82:2163 i här aktuell del.

Vissa bestämmelser om personal för hälso- och sjukvården

En god hälso- och sjukvård förutsätter en välutbildad och kompetent personal. I avsikt att landstingskommunens hälso- och sjukvård skall tillförsäkras den personalkader som behövs för aff tillhandahålla en god vård har i 13 § första stycket HSL tagits in en bestämmelse om aff i hälso-och sjukvården skall finnas den personal som behövs för aff meddela god värd. En erinran om aft det finns särskilda bestämmelser om åligganden för hälso- och sjukvårdspersonalen och om tillsynen över denna personal finns i andra stycket i paragrafen.

2 Riksdagen 1981/82. 12 saml. Nr 51

SoU 1981/82:51 18

I motion 1981/82:2161 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) begärs aff 13 § HSL skall fä en som motionären anför nägot mindre infantil utformning (yrkande 2 c).

Enligt utskottets mening behövs de i 13 § HSL föreslagna bestämmelserna. Utskottet har inte nägon erinran mot utformningen av dem. Mofion 1981/82:2161 avstyrks därför i här aktuell del.

Del medicinska ledningsansvaret m.m.

Föreskrifter om hälso- och sjukvårdspersonalens yrkesansvar Tmns i olika författningar, bl. a. i tillsynslagen och i allmänna läkarinstruktionen. Grundprincipen för hälso- och sjukvårdspersonalens yrkesansvar kan sammanfattningsvis sägas vara atf var och en som arbetar inom hälso- och sjukvården har ett ansvar för egna bedömningar, beslut och åtgärder i samband med yrkesutövningen. Alla har en skyldighet atf följa av socialstyrelsen utfärdade föreskrifter m. m. Hälso- och sjukvårdspersonalen står i yrkesutövningen under tillsyn av socialstyrelsen och frågor om disciplinansvar prövas av hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.

Principerna för delegering av uppgifter inom hälso- och sjukvärden finns redovisade i socialstyrelsens kungörelse med allmänna råd om delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård m. m. (SOSFS(M) 1980:100).

Ledningsansvar avser ansvar för atf undersfälld personal fullgör sina åligganden. Man skiljer inom hälso- och sjukvården mellan administrativt ledningsansvar, som omfattar verksamhet som infe hör fill den medicinska verksamheten, och medicinskt ledningsansvar, till vars innebörd utskottet återkommer nedan.

Def administrativa ledningsansvaret är ingående reglerat i den nuvarande sjukvårdslagstiftningen. Med utgångspunkt i aff def ankommer på landstingskommunen atf bestämma hur det administrativa ledningsansvaret skall vara fördelat har det administrativa ledningsansvaret infe närmare reglerats i HSL.

Enligt den nuvarande sjukvårdslagstiftningen avser det medicinska ledningsansvaret frågor som hör till den medicinska verksamheten och ligger på överordnade läkare (överläkare, distriktsläkare m. fl.). Den "direkt medicinska verksamheten" brukar enligt HSU definieras som undersökning och behandling (diagnos och terapi) — dvs. uppgifter, vilkas handhavande kräver särskild medicinsk utbildning.

1 HSL behålls regler om medicinskt ledningsansvar för vissa läkare. Enligt 14 § HSL skall således en särskild läkare finnas som ansvarar för ledningen av den medicinska verksamheten inom det verksamhetsområde som landstingskommunen bestäminer. Denne läkare skall benämnas överläkare i fråga om verksamhet på sjukhus och distriktsläkare i fråga om

SoU 1981/82:51 19

verksamhet utanför sjukhus. En överläkares verksamhet skall kunna omfatta även verksamhet utanför sjukhuset. Vid utövandet av ledningen skall läkaren i frågor som infe rör vården av enskilda patienter följa de föreskrifter som landstingskommunen kan meddela. Landstingskommunen skall kunna förordna en annan läkare aft fullgöra viss del av en överläkares eller disfrikfläkares åligganden. Def öppnas enligt lagförslaget en möjlighet att medge undantag från huvudregeln atf def medicinska ledningsansvaret skall ligga på en läkare.

Det bör i detta sammanhang nämnas att det i proposifionen förufskickas aff bl. a. begreppen överläkare och distriktsläkare kan komma att avskaffas i lagstiftningen (prop. s. 73).

Verksamhetsområde skall enligt proposifionen ha samma innebörd som i sjukvårdslagen, dvs. avse viss medicinsk funktion, t. ex. allmän kirurgi, hjärtsjukdomar eller allmän internmedicin.

Uttalanden i proposifionen om vad def medicinska ledningsansvaret bör avse kan sammanfattas pä följande sätt (prop. s. 130, 131, 150 och 151, se även s. 145).

Det medicinska ledningsansvaret omfattar diagnos, vård och behandling i def enskilda fallet. Ansvaret omfattar förutom vården av enskilda patienter i strikt mening också in- och utskrivning av patienten innefattande även prioritering mellan patienter och ansvar för remitterade patienter. 1 det medicinska ledningsansvaret ingär också eff ansvar för aff journaler förs för patienten, atf befintlig medicinsk-teknisk utrustning används pä det sätt som från sjukvårdssynpunkt bäst gagnar patienten samt ansvar för riktig och säker medicinering. Det medicinska ledningsansvaret omfattar vidare avgöranden i frågor som väsentligen inte berör en viss patient utan är av mera allmän natur men i varje fall kräver en medicinsk sakkunskap för bedömningen — t. ex. grundsatserna för den prioritering som bör ske av medicinska skäl, principerna för journalföring, lämplig användning av medicinsk utrustning, olika rutiner vid värden. I den mån fråga infe är om diagnos, vård och behandling av en enskild patient skall emellertid huvudmannen kunna utfärda för läkaren bindande föreskrifter. Dessa bör självfallet utgå från huvudmannens ansvar för resursfrågor och organisatoriska frågor.

I motion 1981/82:2163 av Lars Werner m.fl. (vpk) anförs bl. a. atf proposifionen underminerar landstingskommunens möjligheter aff planera hälso- och sjukvården genom aft bl. a. inte tillfredsställande lösa problemet med det medicinska ledningsansvaret. Ett ansvar för vården förutsätter enligt mofionärerna ett sammanhållet politiskt, administrativt och medicinskt ansvar hos landstingskommunen. Mofionärerna föreslår en lydelse av 14 § som har denna utgångspunkt (yrkande 2 delvis).

Utskoffef ansluter sig till förslaget i propositionen att def medicinska ledningsansvaret i princip skall ligga på en läkare. Med hänsyn härtill

SoU 1981/82:51 20

avstyrker utskottet motionsyrkandef.

Utskoffef har vid sina överväganden av frågan om innehållet i def medicinska ledningsansvaret kommit fram fill att detta ledningsansvar nu bör ges det innehåll som anges i proposifionen enligt den redovisning som lämnats ovan. Def medicinska ledningsansvaret skall således omfatta främst diagnos, vård och behandling i def enskilda fallet. Ufskoffet vill inte förneka atf avgörandet av vad som skall omfattas av nämnda ledningsansvar rymmer svåra gränsdragningsfrågor. Som framgår av propositionen är emellertid avsikten atf den år 1980 tillkallade 1981 års behörighetskommitté (S 1980:11) skall fä i uppdragatt se över vissa frågor som rör ansvarsfördelningen inom hälso- och sjukvärden. Utgångspunkt för översynen skall enligt propositionen vara förslaget i HSL beträffande det medicinska ledningsansvaret och en strävan i översynen bör vara aff klargöra ansvars-och arbetsfördelningen mellan framför allt läkare och vissa andra yrkesgrupper, t. ex. distriktssköterskor, barnmorskor och sjuksköterskor. Enligt ufskottets mening bör översynen bedrivas skyndsamt och företrädare för landstingskommunerna och personalorganisationerna bör inbjudas aff delta i översynen. 1 avvaktan på resultatet av en översyn och med hänsyn till vad utskoffef ovan anfört börden i proposifionen föreslagna regleringen i 14 § HSL godtas.

Dä det gäller den språkliga utformningen av paragrafen anförs i motion 1981/82:2161 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) atf användningen av den obestämda artikeln "en" framför ordet "läkare" lätt kan medföra missuppfattningar genom förväxling med räkneordet "en". Motionären begär därför aff "en" framför "läkare" utgår i paragrafen (yrkande 2 d).

Utskottet godtar den föreslagna lagtexten och avstyrker motionsyrkandet.

Föreskrifter om behörighet till och om tillsättning av tjänster

Om tillsättning av tjänstemän i sjukhusledningarna och av läkare finns grundläggande bestämmelser i sjukvårdslagen. Bestämmelser om villkor för behörighet till tjänster som läkare, sjuksköterska, barnmorska och sjukgymnast har meddelats i sjukvårdskungörelsen med stöd av följande bestämmelse i 36 § första stycket sjukvårdslagen: "Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger meddela föreskrifter om särskilda villkor för behörighet till läkartjänst, så ock närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna lag."

I 16 § första stycket HSL föreslås en bestämmelse om behörighet till och om tillsättning av tjänster av följande lydelse: "Regeringen fär meddela föreskrifter om behörighet till tjänster inom hälso- och sjukvärden och om tillsättning. Regeringen får överlåta åf socialstyrelsen aff meddela sådana föreskrifter."

SoU 1981/82:51 21

I proposifionen anförs bl. a. aff def i den nya lagen behövs en bestämmelse som gör def möjligt för regeringen aff ställa upp särskilda villkor för behörighet fill tjänster inom hälso- och sjukvården. Def påpekas atf bemyndigandet omfattar alla tjänster inom hälso- och sjukvärden med hänsyn fill aft också andra yrkesgrupper än de som nämnts i den nuvarande sjukvårdslagstiftningen numera har så kvalificerade och ansvarsfulla uppgifter aff man också för vissa tjänster som tillsätts med personal frän dessa yrkesgrupper måste ställa upp särskilda villkor för behörighet.

I motion 1981/82:2166 av Nils Carlshamre m.fl. (m) begärs i här aktuell del av mofionen (yrkande 3) aff orden "får meddela" i 16 § första stycket första meningen HSL byts uf mot ordet "meddelar" för atf def infe skall råda någon tvekan om aff def även i fortsättningen skall vara en regeringens angelägenhet atf meddela behörighets- och fillsätfningsföreskrifter eller att delegera denna verksamhet till socialstyrelsen.

Motionsyrkandet föranleder följande ställningstagande från utskottet. I 16 § första stycket första meningen bör ordet "får" utbytas mot "bemyndigas att". Vidare anser utskottet all riksdagen som sin mening bör ge regeringen fill känna att regeringen även i fortsättningen bör meddela sådana föreskrifter som avses i paragrafen eller delegera uppgiften fill socialstyrelsen. Syftet med detta tillkännagivande är att säkerställa att def bemyndigande som paragrafen innehåller utnyttjas.

Tillsättning av överläkartjänster

Enligt sjukvårdslagens ursprungliga lydelse skulle vid tillsättningen av överläkartjänsfer hos landstingskommunerna medicinalstyrelsen — sedermera socialstyrelsen — upprätta förslag och regeringen skulle utnämna överläkarna. Från och med år 1971 gäller att sjukvårdsstyrelserna hos landstingskommunerna förordnar överläkare och från och med år 1973 atf förslag upprättas av sakkunniga som utses i särskild ordning. De sakkunniga skall uppföra de fyra med avseende på förtjänst och skicklighet främsta sökandena. Socialstyrelsen har är 1973 utfärdat eff cirkulär med anvisningar till vägledning vid bedömning av de sökandes meriter i samband med tillsättning av vissa läkartjänster (MF 1973:33).

Sjukvårdsstyrelserna skall enligt bestämmelser i sjukvårdskungörelsen besluta om sjukhusens indelning i kliniker och avdelningar och om sammanförande av dessa fill block. Klinikchef är överläkare vid klinik. Finns flera överläkare vid en klinik förordnas en av dem fill klinikchef. Till blockchef förordnas en av klinikcheferna inom blocket.

I motion 1981/82:2161 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) anförs bl. a. att det för infe så länge sedan var så, att hela Sverige var en gemensam arbetsmarknad för läkare, varigenom det bl. a. blev möjligt för välutbildade läkare vid undervisningssjukhusen aff söka och erhålla överläkartjäns-

SoU 1981/82:51 22

ter vid "landsorts"-lasaretten och därigenom förmedla en levande kontakt mellan centrum och periferi i fråga om vetenskaplig utveckling och nya metoder. Med nuvarande utveckling håller enligt mofionären varje landstingsområde pä att bli en sluten befordringsenhet, vilket bl. a. predestinerar till stillastående. Motionären begär aft riksdagen skall ge regeringen till känna aft lagstiftningen bör återge socialstyrelsen och regeringen ansvaret för att överläkare-klinikchefer i framfiden kommer aff tillsättas — som mofionären uttrycker def — "på lika villkor för hela befolkningen" (yrkande I b).

Den ovannämnda behörighefskommiffén överväger f. n. behovet av behörighetskrav för anställning på olika nivåer samt fillsäftningsbesfämmel-ser inom den allmänna hälso- och sjukvården. Avsikten är, anförs det i propositionen, aff i avvaktan pä resultatet av kommitténs arbete i huvudsak oförändrade bestämmelser om behörighet och tillsättning skall gälla. Utskottet förutsätter att kommittén uppmärksammar om den nuvarande ordningen för tillsättning av överläkartjänsfer har sådana konsekvenser som mofionären gör gällande och, om så befinns vara fallet, överväger åtgärder som kan motverka den befarade utvecklingen. Med hänsyn härtill påkallar mofion 1981/82:2161 i här aktuell del inte nägon åtgärd av riksdagen.

Vårdavgifter

1 17 § HSL har intagits bestämmelser om landstingskommunens räft aff fa ut vårdavgiffer. Bestämmelserna innebär i princip infe nägon skillnad i förhållande fill vad som f. n. gäller.

I motion 1981/82:2163 av Lars Werner m.fl. (vpk) anförs bl. a. aff det i socialtjänstlagen (1980:620) har föreskrivits att värd och behandling skall vara avgiftsfri. Motsvarande regel bör enligt motionärerna gälla sjukvården. Mofionärerna begär aft det i 17 § HSL föreskrivs aft hälso-och sjukvården skall vara avgiftsfri (yrkande 2 delvis).

Riksdagen har under en följd av år på förslag av socialförsäkringsuf-skoftef avslagit yrkanden från vänsterpartiet kommunisterna om atf patientavgifterna i sjukvården skall avskaffas, senast i samband med behandlingen av det i proposition 1980/81:73 framlagda förslaget fill lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader m. m. (SfU 1980/81:17, rskr 1980/81:133). Genom denna lag, som trätt i kraft den 1 juli 1981, har införts ett högkosfnadsskydd som innebär aff den som har betalat avgift för 15 läkemedelsköp eller besök hos läkare m.fl. blir befriad från kostnader för ytterligare läkemedel och vårdbesök. Befrielsen gäller under en folvmånadersperiod från det första inköpet eller besöket.

Under hänvisning fill def anförda avstyrker ufskoffet mofion 1981/ 82:2163 i här aktuell del.

SoU 1981/82:51 23

Socialstyrelsens tillsyn

Enligt 18 § HSL skall socialstyrelsen ha tillsynen över landstingskommunernas hälso- och sjukvård. Styrelsen skall därvid följa och stödja verksamheten. Vid utövandet av sin tillsyn skall styrelsen ha rätt atf företa inspektioner.

I motion 1981/82:2160 av Frida Berglund (s) och Gudrun Sundström (s) anförs bl. a. atf en större frihet för huvudmännen fordrar atf socialstyrelsen fär en stark ställning för aff kunna leda utvecklingen inom hälso- och sjukvårdsområdet, följa upp att statsmakternas intentioner genomförs på regional och lokal nivå och värna om den enskildes rättssäkerhet när def gäller att fä tillgäng till vård men också trygghet och kvalitet i vården. Mofionärerna begär aft andra meningen i 18 § HSL får följande lydelse; "Styrelsen skall därvid (dvs. vid tillsynen) kontrollera, leda och utveckla verksamheten."

Socialstyrelsen svarar enligt sin instruktion (1981:683) för tillsyn över en rad verksamhetsgrenar inom den sociala sektorn. Tillsynen skall enligt instruktionen ske med beaktande av huvudmännens självständighet och behov av aft anpassa sin verksamhet efter lokala förhållanden.

I proposition 1979/80:6 om socialstyrelsens uppgifter och organisation, m. m., framlades bl. a. riktlinjer för ansvarsfördelningen mellan staten och de kommunala huvudmännen beträffande socialvärden (socialtjänsten) och hälso- och sjukvården. Dessa riktlinjer som närmare redovisas i det följande (s. 29) innebär atf staten tillsammans med kommunerna och landstingskommunerna har ett gemensamt ansvar för socialvärdens och hälso- och sjukvårdens omfattning, kvalitet och framtida utveckling och aft statens uppgifter därvid är aff på riksplanet samordna de olika delarna av samhällsverksamheten och göra de avvägningar som är nödvändiga för aft utnyttja tillgängliga resurser med hänsyn till den övergripande välfärdspolitiken. I sammanhanget framhölls atf staten har ett tillsynsansvar som innebär aff ytterst garantera de enskilda människornas trygghet och säkerhet säväl vad avser vårdens kvalitet som i rättsligt avseende. Socialstyrelsen skall enligt dessa riktlinjer som stafiig myndighet verka för att statsmakternas beslut och intentioner verkställs, och myndigheten skall fullgöra denna uppgift dels genom aff medverka i planeringen av socialvärden och hälso- och sjukvärden, dels genom en akfiv tillsyn inom dessa områden. I fråga om utövandet av tillsynen framhölls särskilt socialstyrelsens uppgift aft följa och stödja huvudmännens verksamhet vid utövandet av tillsynen. Def påpekades aff socialstyrelsens inspektionsverksamhet huvudsakligen fått formen av utbyte av information och erfarenheter.

I den nu aktuella propositionen framhålls bl. a. aft en av socialstyrelsens huvuduppgifter som tillsynsmyndighet över den landstingskommunala hälso- och sjukvården blir aff fillgodose medicinska, sociala och rättsliga säkerhetskrav säväl för enskilda patienter som för verksamheten samt aff

SoU 1981/82:51 24

se till att gällande bestämmelser inom området följs.

De riktlinjer som i enlighet med det anförda skall gälla för socialstyrelsens tillsynsverksamhet m. m. tillgodoser enligt utskottets mening önskemålen i motion 1981/82:2160. Mofionen bör därför inte föranleda någon åtgärd av riksdagen.

Visst engagemang av socialstyrelsens vetenskapliga råd

Till socialstyrelsen är knutna framstående företrädare för medicinsk vetenskap, samhällsvetenskap och socialvård som socialstyrelsens vetenskapliga råd. De vetenskapliga råden, som fidigare utsågs av regeringen men numera utses av socialstyrelsen, står fill socialstyrelsens förfogande inom de ämnesområden och specialiteter som de representerar.

I motion 1981/82:2161 av Gunnar Biörck i Värmdö (mjframhållsbl. a. aff en nackdel med en ramlag för hälso- och sjukvården är atf en sädan lag minskar rättssäkerheten både för patienterna och för dem som är verksamma i sjukvården och att def därför är ofrånkomligt aff återge socialstyrelsen som statligt kontrollorgan den ställning som medicinalstyrelsen en gäng hade. Motionären anser aft den kompefens som de vetenskapliga råden representerar bör utnyttjas genom aff bland råden utses en begränsad men effektiv arbetsstyrka med uppgift aff företräda kvalitetsaspekten inom hälso- och sjukvården såväl inom socialstyrelsen som genom inspektionsverksamhet. Motionären begär i här aktuell del av motionen att riksdagen som sin mening skall ge regeringen fill känna vad som i mofionen uttalas om eft förstärkt inflytande för socialstyrelsens vetenskapliga råd (yrkande I a).

Def ankommer på socialstyrelsen aft besluta i vilka sammanhang och på vilket sätt myndigheten vill tillgodogöra sig den kompetens som de vetenskapliga råden besitter. Utskottet är infe berett att förorda någon ändring i detta hänseende. Motion 1981/82:2161 i här aktuell del bör därför inte föranleda någon åtgärd av riksdagen.

Krav på kommenterade årsberättelser från sjukhusen

Enligt bestämmelser i sjukvärdskungörelsen skall sjukvårdsstyrelse varje år avge redogörelse för verksamheten under nästföregående år inom läkardistrikten och vid sjukhusen enligt föreskrifter som socialstyrelsen meddelar. Uppgifterna lämnas till socialstyrelsen på formulär eller i viss utsträckning på magnetband för databehandling.

I motion 1981/82:2161 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) anförs bl. a. atf grunden för en riktig utveckling av samhällets hälso- och sjukvård har i alla fider varit erfarna läkares observationer om hälsotillståndet och dess förändringar över tiden. Väsentliga dokument har enligt mofionären därvidlag under två århundraden varit provinsialläkarnas och lasareffsläkar-

SoU 1981/82:51 25

nas ämbetsberättelser och årsrapporter och infe minst de reflexioner kring sina iakttagelser som dessa läkare gjort. Enligt mofionären bör den ordning som innebar aff kommenterade årsberättelser översändes från sjukhusen till socialstyrelsen återinföras (yrkande 1 d).

1 propositionen anförs bl. a. aff från Landstingsförbundet inhämtats att förbundet har för avsikt att medverka fill att socialstyrelsen får tillgäng till sådan stafistik som gör def möjligt atf följa och analysera hälso- och sjukvärdsutvecklingen. Utskottet — som också vill hänvisa till sina betänkanden SoU 1976/77:29 och SoU 1978/79:27 p. 1 - anser med hänsyn till vad som inhämtats från Landstingsförbundet atf mofion 1981/82:2161 i här aktuell del inte bör föranleda någon åtgärd av riksdagen.

Förslaget till hälso- och sjukvårdslag i övrigt m. m.

Förslaget till hälso- och sjukvårdslag i övrigt har infe föranlett nägon erinran frän ufskottets sida. Utskottet tillstyrker således aft riksdagen antar förslaget fill hälso- och sjukvårdslag med den ändring i 16 § som utskottet förordat (s. 21).

Förslaget till lag om vissa läkartjänster vid enheter inom den landsfingskommunala hälso- och sjukvården som har upplåtits för grundläggande utbildning av läkare, m.m.

Allmänt om lagförslaget

Bestämmelser om behörighet till och om tillsättning av läkartjänster m. m. vid sådant kommunalf sjukhus eller del av kommunalf sjukhus, som har upplåtits for grundläggande högskoleutbildning av läkare, har meddelats i den fill sjukvårdslagen knutna kungörelsen om kommunala undervisningssjukhus (KUSK).

Mot bakgrund av att förslaget fill hälso- och sjukvårdslag (HSL) medför behov av följdändringar i de särskilda bestämmelserna om undervisningssjukhusen samt att den nya regeringsformen kräver atl vissa av bestämmelserna måste fas in i lag framläggs i propositionen förslag till lag om vissa läkartjänster vid enheter inom den landstingskommunala hälso- och sjukvärden som har upplåtils för grundläggande utbildning av läkare, m. m. Den föreslagna lagen skall även gälla för öppenvärdsenheter som upplåts för grundläggande utbildning av läkare. Bestämmelserna i lagförslaget motsvarar i huvudsak bestämmelser i KUSK.

I 16 § andra stycket HSL hänvisas lill all särskilda bestämmelser finns om behörighet till och tillsättning av tjänster i fråga om enheter inom hälso- och sjukvärden som har upplåtits för grundläggande högskoleutbildning av läkare.

Som nämnts i def föregående överväger f. n. 1981 års behörighetskom-

SoU 1981/82:51 26

mitte behovet av behörighetskrav för anställning på olika nivåer samt tillsäffningsbestämmelser inom den allmänna hälso- och sjukvården.

Tidsbegränsad anställning för v/s.ra läkare, m.m.

Enligt bestämmelser i KUSK tillsätts tjänst som överläkare eller biträdande överläkare som är förenad med tjänst som lärare vid högskoleenhet (som professor eller klinisk lärare) i den ordning som gäller för lärartjänsten. Samma ordning föresläs i lagförslaget för tillsättning av sådan läkartjänst som är förenad med en lärartjänst vid högskoleenhet.

Enligt bestämmelser i 11 § KUSK förordnas biträdande överläkare, vars tjänst inte är förenad med lärartjänst vid högskoleenhet, samt avdelningsläkare för sex är, om infe särskilda skäl föranleder förordnande för kortare tid. Socialstyrelsen fär dock medge aff förordnande meddelas fills vidare. Bakgrund till huvudregeln om tidsbegränsat förordnande för nu nämnda läkare är aft tjänsterna för dem har ansetts böra vara som regel genom-gängsfjänsfer, som skall bereda läkare möjlighet aft under sin läkarbana skaffa sig fördjupade kunskaper vid de högspecialiserade utbildningsenheterna.

Enligt den under 1970-talef tillkomna lagstiftningen om anställningsskydd gäller som huvudregel atf anställning gäller fills vidare (se 4 § i lagen (1982:80) om anställningsskydd, som den 1 april 1982 ersatt lagen (1974:12) om anställningsskydd). Med anledning av ovannämnda huvudregel i lagstiftningen om anställningsskydd har det förekommit aft biträdande överläkare, som infe fillika är lärare vid högskoleenhet, och avdelningsläkare har förordnafs tills vidare.

I 4 § här aktuellt lagförslag föreslås bestämmelser motsvarande dem som finns i 11 § KUSK. De föreslagna bestämmelserna i 4 § innebär att andra specialistutbildade läkare än överläkare, distriktsläkare och läkare som med läkartjänsten förenar lärartjänst vid högskoleenhet skall anställas med förordnande för sex år om inte särskilda skäl föranleder förordnande för kortare tid. Socialstyrelsen skall dock få medge att förordnande meddelas att gälla tills vidare utan tidsbegränsning.

I motion 1981/82:2162 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m) kritiseras att en huvudregel om begränsad anställningstid för nämnda läkare föreslås i lagförslaget. Def påpekas bl. a. aft en avdelningsläkare som regel uppnått en ålder av 40 år och en biträdande överläkare som regel en ålder av 45 år eller mera dä sexårsförordnandena löper uf, aft de arbetsuppgifter som avdelningsläkarna och de biträdande överläkarna utför infe fill sin natur skiljer sig från de uppgifter överläkare utför vid samma sjukhus och aff arbetsuppgifterna infe på något sätt är fidsbegränsade. Def skulle enligt motionären vara stötande atl ge befattningshavare på den kvalifikalionsnivå varom fråga är sä dålig anställningstrygghet som

SoU 1981/82:51 27

tidsbegränsade förordnanden innebär. Motionären begär därför aff 4 § i lagförslaget slopas.

Enligt utskottets mening talar skäl fortfarande för aft genomgångstjäns-fer skall finnas vid läkarutbildningsenheterna, på vilka specialistutbildade läkare under viss fid kan tjänstgöra i utbildningssyfte. Bl. a. torde de kontakter mellan verksamheten vid läkarutbildningsenheterna och verksamheten inom hälso- och sjukvården i övrigt som skapas genom en sådan tjänstgöring för läkarna vara av stor betydelse för den allmänna utvecklingen av undersöknings- och behandlingsmetoder inom hälso- och sjukvården. Samtidigt måste beaktas atf läkare liksom andra arbefsfagargrup-per har eff berättigat krav på trygghet i anställningen som bör fä vika endast dä starka motstående intressen finns. Frågan hur man skall göra avvägningen mellan de olika intressen som sfär emot varandra när det gäller här aktuella tjänster bör enligt utskottets mening närmare utredas. Utredningsarbetet bör bedrivas i nära kontakt med företrädare för dessa intressen. Det får ankomma på regeringen att bestämma om utredningsarbetet bör utföras av 1981 ärs behörighefskommiffé eller i annan form. Vad utskottet sålunda med anledning av mofion 1981/82:2162 anfört i frågan om anställningsvillkor för vissa specialistutbildade läkare bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I avvaktan pä resultat av det sålunda förordade utredningsarbetet bör de i 4 § lagförslaget föreslagna bestämmelserna godtas. Det bör påpekas aff dessa, som redovisats ovan, inrymmer eff bemyndigande för socialstyrelsen att medge atf förordnande meddelas att gälla tills vidare utan tidsbegränsning för läkare tillhörande här aktuell kategori. Detta bemyndigande bör kunna utnyttjas i fall där ett sådant förordnande framstår som angeläget.

Utskottet avstyrker sålunda yrkandet i mofion 1981/82:2162 om aft 4 § i lagförslaget skall slopas.

Lagförslaget i övrigt har infe föranlett någon erinran från ufskottets sida. Utskottet fillstyrker att riksdagen antar lagförslaget.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:12) om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården

Utskottet har inte något att erinra mot förslaget till lag om ändring i lagen (1980:12) om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården. Utskottet tillstyrker aff riksdagen antar lagförslaget.

SoU 1981/82:51 28

De föreslagna riktlinjerna i fråga om statlig planering och samordning av hälso- och sjukvården

Allmänt om ansvarsfördelningen m.m. ifråga om planering och samordning av hälso- och sjukvården

Utgångspunkt för vad som föreslås i fråga om statlig planering och samordning av hälso- och sjukvården är de riktlinjer för ansvarsfördelningen mellan staten och de kommunala huvudmännen beträffande socialvården och hälso- och sjukvården, som angavs i proposifion 1979/ 80: 6 om socialstyrelsens uppgifter och organisation, m. m. Dessa riktlinjer innebär atf staten tillsammans med kommunerna och landstingskommunerna har eft gemensamt ansvar för socialvärdens och hälso- och sjukvårdens omfattning, kvalitet och framfida utveckling och statens uppgifter är därvid aff på riksplanet samordna de olika delarna av samhällsverksamheten och göra de avvägningar som är nödvändiga för aff utnyttja fillgängliga resurser med hänsyn fill den övergripande välfärdspolitiken.

De riktlinjer i fråga om stafiig planering och samordning av hälso- och sjukvården som föreslås i den nu aktuella proposifionen innebär i huvudsak följande.

Mot bakgrund av statens uppgifter inom ramen för såväl den samlade välfärdspolitiken som samhällsekonomin bör regering och riksdag ha ansvaret för den övergripande centrala planeringen och samordningen av hälso- och sjukvården.

Ett nära och kontinuerligt samråd beträffande den övergripande centrala planeringen och samordningen av hälso- och sjukvärden måste finnas mellan regeringen och landstingskommunerna. Därvid är det värdefullt att fa till vara de kunskaper och erfarenheter som finns hos personalorganisationerna.

Detta samråd bör förankras inom socialdepartementet med hänsyn till departementets övergripande ansvar för hälso- och sjukvården samt socialpolitik i övrigt.

En möjlig uppläggning av samrädsförfarandet mellan statsmakterna och sjukvårdshuvudmännen kan vara aff staten utarbetar förslag till ramar för hälso- och sjukvårdens utveckling. Dessa ramar — som kan uttryckas i olika alternativ — grundas på polifiska bedömningar av den samhällsekonomiska utvecklingen, tillgången på utbildad personal, det framtida sysselsättningsläget, de av statsmakterna formulerade målen för hälso- och sjukvården saml de övergripande prioriteringarna såväl mellan olika samhällssektorer som inom hälso- och sjukvården.

Samrådet bör syfta till en överenskommelse vilken skall utgöra utgångspunkt för landstingskommunernas långsikliga planering. Med ledning av bl. a. en sådan överenskommelse utarbetar landstingskommunerna planer för den mer långsikliga utvecklingen av hälso- och sjukvården.

SoU 1981/82:51 29

Socialstyrelsen skall följa och stödja hälso- och sjukvårdsplaneringen på landstings- och regionnivä samt yttra sig över enskilda planförslag före huvudmännens ställningstaganden. Sammanställningar och analyser av landstingskommunernas uppgifter bör ske i samverkan mellan socialstyrelsen. Landstingsförbundet och sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri).

I propositionen behandlas i särskilda avsnitt vissa frågor som sammanhänger med den statliga planeringen, nämligen frågorna om fördelning av läkare, om forskning och utveckling samt om personal- och utbildningsplanering. Ufskoffet återkommer fill dessa frågor i def följande.

Här far utskottet först upp eft yrkande rörande ansvaret för den övergripande centrala planeringen och samordningen av hälso- och sjukvården, som framställts i motion 1981/82:2166 av Nils Carlshamre m.fl. (m). Motionärerna anför bl. a. aff de saknar eff uttalande om hur ansvaret för den mer övergripande centrala planeringen och samordningen av hälso-och sjukvården skall utövas. Motionärerna framhåller att detta bör åligga regeringen och de begär aft riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad de anfört (yrkande 4 delvis).

I ovannämnda proposition 1979/80:6 — vilken som nämnts utgör utgångspunkt för här aktuella förslag — har statens ansvar för socialvärden och hälso- och sjukvården närmare beskrivits pä följande sätt (nämnda prop. s. 18).

De uppgifter som följer av statens ansvar för socialvården och hälso-och sjukvården har sin grund i statens övergripande ansvar för den samlade välfärdspolitiken och för samhällsekonomin. Staten fullgör dessa uppgifter genom lagstiftning samt genom en betydande medverkan i värdens försörjning med ekonomiska resurser och utbildad personal. Statens ansvar för socialvården och hälso- och sjukvården kan sägas omfatta ett övergripande planerings- och samordningsansvar som innebär att påverka omfattning och inriktning av socialvården och hälso- och sjukvården. Statsmakterna har vidare möjligheter atf påverka den kommunala verksamheten inom ramen för den ekonomiska politiken och genom överläggningar med representanter för kommuner och landsting. Statsmakterna har slufligen eft tillsynsansvar som innebär att ytterst garantera de enskilda människornas trygghet och säkerhet såväl vad avser vårdens kvalitet som i rättsligt hänseende.

I den nu aktuella propositionen framhålls att de i propositionen föreslagna riktlinjerna infe innebär någon principiell förändring av ansvarsfördelningen mellan staten och landstingskommunerna.

De i propositionen föreslagna riktlinjerna för statlig planering och samordning av hälso- och sjukvården i här aktuella delar föranleder inte nägon erinran från utskottets sida.

Som framgår av den lämnade redovisningen innebär riktlinjerna infe någon begränsning av regeringens och riksdagens nuvarande ansvar för

SoU 1981/82:51 30

den övergripande centrala planeringen och samordningen av hälso- och sjukvården och tillgodoser därmed syftet med mofion 1981/82:2166 i här aktuell del. Mofionen bör därför i denna del infe föranleda någon åtgärd av riksdagen.

Fördelning av läkare

Enligt bestämmelser i sjukvårdslagen fordras det i princip medgivande av socialstyrelsen för att inrätta läkartjänster för hälso- och sjukvärdande verksamhet hos landstingskommuner och primärkommuner. Villkoren för att inrätta läkartjänster anges i sjukvårdskungörelsen.

Socialstyrelsen beslutar hur mänga underläkartjänsfer (organiserade i s. k. block) som får finnas inom varje sjukvårdsområde för läkarnas allmäntjänstgöring, dvs. den läkartjänsfgöring som är det första ledet i läkarnas vidareutbildning efter läkarexamen.

Socialstyrelsens prövning av frågor om inrättande av underläkartjänsfer (också organiserade i s. k. block) för läkarnas fortsatta vidareutbildning till specialistkompetens och om inrättande av tjänster för läkare med fullgjord vidareutbildning skall ske pä grimdval av för riket upprättat läkarfördelningsprogram, som fastställs av socialdepartementets sjukvårdsdelegation. Förslag till Läkarfördelningsprogrammet (LP) upprättas av socialstyrelsen i samråd med universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), Landstingsförbundet och Sveriges läkarförbund och omfattar vanligtvis en period av fem år. Det revideras i princip vartannat år.

De riktlinjer i fråga om fördelning av läkare som föresläs i propositionen innebär i huvudsak följande.

I vart fall tills vidare är det nödvändigt aft på riksplanet noga följa frägan hur många vidareutbildade läkare som behövs inom de olika specialiteterna och landstingskommunerna. Vid den fortsatta läkarplanering-en bör socialstyrelsen i samråd med huvudmännen och Läkarförbundet liksom hittills utarbeta rullande läkarfördelningsprogram (LP), vilka lämpligen bör omfatta fem år. Pä grundval av sådana läkarfördelningsprogram bör socialstyrelsen utarbeta en läkarplaneringsram för varje sjukvårdsområde. Denna ram — som bör diskuteras vid de förufskickade överläggningarna mellan staten och huvudmännen — skall tjäna som underlag för huvudmännens planering. Nägon motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen aff landstingskommuner och primärkommuner skall ha socialstyrelsens medgivande för atf få inrätta läkartjänster behövs infe i hälso- och sjukvårdslagen. En sådan bestämmelse vad gäller vidareutbildade läkare kan för övrigt mot bakgrund av det ökande antalet läkare antagas vara av mindre betydelse på längre sikt.

Inom sjukvårdsregionerna bör samråd ske i syfte att en balanserad

SoU 1981/82:51 31

fördelning av läkarresurserna inom regionerna sker mellan bl. a. regionsjukvård, länssjukvård och primärvård.

Den centrala planeringen av läkarutvecklingen bör även omfatta läkarresurser för privatpraktik, annan enskild hälso- och sjukvård och företagshälsovård. Om det visar sig nödvändigt för atf uppnå en lämplig framfida fördelning får andra medel för atf styra utvecklingen övervägas.

Det föreslagna läkarfördelningssystemef innebär ingen ändring beträffande planeringen av läkarnas vidareutbildning. Socialstyrelsen har således att i fortsättningen fastställa block för allmänfjänsfgöring och fortsatt vidareutbildning mot bakgrund av läkarfördelningsprogrammet och i samråd med huvudmännen och Läkarförbundet.

I motion 1981/82:2166 av Nils Carlshamre (m) anför motionärerna bl. a. aft de saknar ett uttalande om vem som skall fastställa läkarfördelningsprogrammet. Mofionärerna framhåller aff detta bör åligga regeringen (yrkande 4 delvis).

Utskottet har infe något att erinra mot de i proposifionen föreslagna riktlinjerna i fråga om fördelning av läkare.

Som nämnts ovan fastställs läkarfördelningsprogrammen f. n. av socialdepartementets sjukvårdsdelegafion. Sjukvärdsdelegationen, som är sammansatt av företrädare för berörda departement, ämbetsverk. Landstingsförbundet samt de fackliga organisationerna, har fill uppgift att följa utbyggnaden av sjukvårdsresurserna i landet och verka för en samordnad sjukvårdsplanering. Läkarfördelningsprogrammen har stor betydelse för att vi skall fä en lämplig fördelning av läkarna i landet. Med hänsyn härtill och fill det ansvar för den övergripande centrala planeringen och samordningen av hälso- och sjukvärden, som statsmakterna även i fortsättningen skall ha, förutsätter utskottet att prövningen av läkarfördelningsprogrammen liksom hittills kommer att vara anknuten till socialdepartementet. Motion 1981/82:2166 i här aktuell del påkallar därför inte någon åtgärd av riksdagen.

Expertnämndens för läkares vidareutbildning fortsatta uppgifter

Den ursprungliga nämnden för läkares vidareutbildning (NLV) inrättades år 1969 för att ansvara för frågor sammanhängande med läkares vidareutbildning i den mån frågorna inte ankom på socialstyrelsen. NLV, som hade egen instruktion och eget kansli, skulle bl. a. dels anordna prov för läkare som fullgjorde allmänfjänsfgöring samt systematisk undervisning med kunskapsprov för läkare som genomgick allmänläkar- eller specialistutbildning, dels meddela beslut om godkänd allmänfjänsfgöring samt bevis om allmänläkar-och specialistkompetens. NLV hade för sin verksamhet bl. a. särskilda delegationer, provgrupper och ämnesexpertgrupper.

I enlighet med i def föregående nämnt beslut av riksdagen om socialsty-

SoU 1981/82:51 32

relsens uppgifter och organisation, m.m. (prop. 1979/80:6, SoU 1979/ 80:45, rskr 1979/80:386) upphörde den ursprungliga nämnden med utgången av juni månad 1981. Nämndens uppgifter lades på socialstyrelsen, som har inrättat en särskild experfnämnd för läkares vidareutbildning (som också betecknas NLV). Ledamöterna i den tidigare nämndens äm-nesexperfgrupper förordnades som ledamöter i socialstyrelsens motsvarande grupper.

I proposition 1979/80:6 föreslogs bl. a. aft det skulle ankomma på socialstyrelsen att avgöra inriktningen av läkares vidareutbildning och utbildningens innehåll men atf uppgifterna atf genomföra vidareutbildningen samt att meddela bevis om allmänläkar- och specialistkompetens skulle decentraliseras.

Socialutskottet (SoU 1979/80:45) biträdde förslaget i propositionen om förändring av den dåvarande nämndens uppgifter och ställning men var inte berett att förorda en decentralisering av genomförandet av läkarnas vidareutbildning m. m. En förändring av läkarnas vidareutbildning kunde enligt utskottets mening genomföras först om eff i proposifionen förutskickaf utredningsarbete visade aff en decentralisering kunde ske utan aff utbildningens kvalitet försämrades. På förslag av utskottet gav riksdagen som sin mening regeringen fill känna vad utskottet anfört om nämndens uppgifter och ställning m. m.

I motion 1981/82:2166 av Nils Carlshamre m. fl (m) framhålls bl. a. aff experfnämndens nuvarande organisation med ämnesexperfgrupper m. m. har visat sig ändamålsenlig och aft en decentralisering och uppsplittring av organisationen skulle vara till men för kvaliteten i verksamheten och sjukvårdens utveckling samt vani samhällsekonomisk ogynnsam. Motionärerna begär i här aktuell del av motionen (yrkande 6) aff riksdagen som sin mening skall ge regeringen fill känna att experfnämnden för läkares vidareutbildning med nuvarande organisation bör behållas som centralt expertorgan inom socialstyrelsen.

Organisationskommittén (S 1979:12) för socialstyrelsen, som utfört det i proposition 1979/80:6 förutskickade utredningsarbetet, avgav är 1981 betänkandet (Ds S 1981:5) Ansvars- och uppgiftsfördelning m. m. för läkarnas vidareutbildning med förslag om decentralisering av vissa uppgifter beträffande vidareutbildningen fill sjukvårdshuvudmännen på regional nivå. Organisationskommitténs betänkande, som har remissbehandlats, övervägs f. n. inom regeringskansliet tillsammans med en av den fidigare nämnden utarbetad rapport. Läkares efterutbildning — principiella riktlinjer.

Med hänsyn fill aft frågor om ansvars- och uppgiftsfördelning m. m. beträffande läkarnas vidareutbildning sålunda är föremål för överväganden inom regeringskansliet bör motion 1981/82:2166 i här aktuell del inte föranleda nägon åtgärd av riksdagen. Utskottet förutsätter atf övervägandena i frågorna underställs riksdagens prövning.

SoU 1981/82:51 33

Forskning och utveckling

I den nu aktuella proposifionen anförs i huvudsak följande om forskning och utveckling (prop. s. 105).

Staten har ett starkt intresse av att forsknings- och utvecklingsarbete bedrivs inom områden av hälso- och sjukvården som statsmakterna har prioriterat. Det är också väsentligt att det finns ett allsidigt och vederhäftigt underlag för polifiska ställningstaganden. Socialstyrelsen bör som central planeringsmyndighet svara för att sådant planeringsunderlag tas fram. Socialstyrelsen bör vidare i nära samverkan med Landstingsförbundet och Spri samt i samråd med högskoleorganisationen och forskningsrådsorga-nisafionerna infitiera forskning inom områden som är särskilt angelägna ur det allmännas synpunkt.

Beträffande frågor som hänger samman med den långsiktiga inriktningen av den statligt finansierade forskningsverksamheten hänvisas fill förslag som väntas i den sedermera avgivna proposifionen 1981/82:106 om forskning m. m., vilken i huvudsak behandlas av utbildningsutskottet.

I motion 1981/82:2166 av Nils Carlshamre m.fl. (m) begärs i här aktuell del (yrkande 5) att riksdagen som sin mening skall ge regeringen fill känna aff def bör vara en strävan att förlägga forskning inom vårdområdet i anknytning fill högskolan och den kvalificerade medicinska utbildningen.

I proposition 1978/79:119 om vissa frågor rörande forskning och forskarutbildning uttalades bl. a. att en viktig utgångspunkt för planeringen av högskolans resurser för forskning är att fasta resurser för forskning inom högskolan även under den fid som då var överblickbar bör vara koncentrerade till de sju högskoleorter som hade enheter med fast forskningsorganisation, dvs. de sex universitetsorterna — Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå — samt Luleå. En geografisk koncentration av fasta forskningsresurser skulle inte på något sätt uppfattas som ett hinder för aff forskningsverksamhet mera tillfälligt bedrevs också pä andra högskoleorter än dessa sju. Forskningsanknytning av grundläggande högskoleutbildning kunde, framhölls det, utvecklas på flera sätt även om den inte kunde byggas på direkt samband med fasta forskningsresurser. Någon erinran mot nämnda uttalanden framfördes infe av riksdagen (UbU 1978/ 79:44, rskr 1978/79:391).

Fasta resurser för medicinsk forskning i anslutning till den prekliniska grundutbildningen m. m. för läkare finns i direkt anknytning till de medicinska lärosätena. Vidare finns fasta resurser för medicinsk forskning i anslutning till den kliniska delen av grundutbildningen i Uppsala vid akademiska sjukhuset saml på de övriga universitetsorterna och i Malmö på kommunala sjukhus som av huvudmännen upplåts för läkarutbildning och forskning.

Stöd till forskning på det medicinska området lämnas främst av medi-

3 Riksdagen 1981/82. 12 saml. Nr 51

SoU 1981/82:51 34

cinska forskningsrådet och delegationen för social forskning. Sä golf som hela den forskning som stöds av medicinska forskningsrådet är f. n. knuten till högskolan. Av all den forskning som stöds av delegationen för social forskning är f. n. ca två tredjedelar förlagd till högskolan.

1 proposifion 1981/82:106 om forskning m. m. framhålls bl. a. aff principen är riktig aff, när def gäller läkarutbildning och forskning, staten replierar pä sjukvårdshuvudmännens resurser.

1 propositionen föreslås bl. a. atf den försöksverksamhet med forskning och utbildning inom primärvård och angränsande områden av socialvården (socialtjänsten) som har bedrivits vid vårdcentralen i Dalby och vid de socialmedicinska fältsfationerna i Tierp och Vilhelmina skall inordnas i högskoleorganisationen i form av särskilda enheter för forskning inom primärvården och angränsande områden av socialtjänsten som inrättas vid universiteten i Lund (verksamheten i Dalby), i Uppsala (verksamheten i Tierp) och i Umeå (verksamheten i Vilhelmina).

I den nämnda propositionen föreslås vidare atf forskning om viktiga problem inom social- och hälsovårdsområdet skall prioriteras. Därvid nämns bl. a. primärvårdsforskning. Medicinska forskningsrådet bör enligt propositionen ha ansvar för sådana medicinskt inriktad hälso- och sjukvårdsforskning, som har uppmärksammals av forskningsrådels initiativ-grupper, medan huvudansvaret för tillämpad hälso- och sjukvärdsforsk-ning saml forskning med utgångspunkt i ett social-, samhälls- och beleen-devefenskapligf perspektiv bör ligga hos delegationen för social forskning.

Förslagen i proposition 1981/82:106 innebär som framgår av den lämnade redovisningen inte någon förändring beträffande anknytningen till högskolan och till undervisningssjukhusen av den statsunderstödda forskningen på vårdområdet. Syftet med motion 1981/82:2166 i här aktuell del fillgodoses därmed. Motionen bör därför inte föranleda någon åtgärd av riksdagen.

De riktlinjer i fråga om forskning och utveckling, som föresläs i den i detta betänkande behandlade propositionen, föranleder inte nägon erinran från utskottets sida.

Utskoffef vill i detta sammanhang framhålla vikten av att landstingskommunerna har förståelse för önskemål hos läkare m. fl. vid andra enheter inom hälso- och sjukvården än undervisningsenheterna om att bedriva forskning inom värdområdet.

Personal- och utbildningsplanering m. m.

I proposifionen anförs i huvudsak följande om personal- och utbildningsplanering.

Socialstyrelsens uppgift att som fackmyndighet medverka till atf sfafs-makternas ambitioner inom hälso- och sjukvården genomförs innebär aff socialstyrelsen och universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) bör utarbeta

SoU 1981/82:51 35

underlag för statsmakternas beslut om målen för olika utbildningar.

En ny inriktning av samhällets vårdpolitik för med sig krav på ändringar av både innehåll och dimensionering av vårdutbildningarna. Mot denna bakgrund måste utbildningsplaneringen ske i nära samband med vårdplaneringen och ses som en del i en mer övergripande personalförsörjningsplanering. Utbildningsplaneringen förutsätts på eff bäftre sätt än hittills ske med utgångspunkt i landstingskommunernas planer för hälso- och sjukvårdens utbyggnad.

Det förutsätts i proposifionen att frågor om hälso- och sjukvårdens personalbehov av olika slag samt därav föranledda krav på utbildningsinsatser kommer aff fortlöpande diskuteras vid överläggningar mellan staten och hälso- och sjukvårdshuvudmännen.

De föreslagna riktlinjerna beträffande personal- och utbildningsplanering föranleder inte någon erinran från utskottet.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskoffef de i proposifionen föreslagna riktlinjerna i fråga om statlig planering och samordning av hälso- och sjukvården.

Utskottets hemställan

Utskoffef hemställer

Frågan om avslag pä propositionen, m. m.

1. beträffande//-ågan om avslag på proposition 1981/82:97Jämte
begäran om nytt förslag

att riksdagen avslår motion 1981/82:2163 yrkande 1, Hälso- och sjukvårdslagen

2. beträffande frågan om begränsning av hälso- och sjukvårdens
uppgifter till medicinska åtgärder

aft riksdagen med bifall fill proposifionen avslår mofion 1981/ 82:2164 i motsvarande del,

3. beträffande uppgiften att uppspåra sjukdomar

att riksdagen med bifall till propositionen avslår mofion 1981/ 82:2163 yrkande 2 i motsvarande del,

4. beträffande åtgärder med anledning av havandeskap

aft riksdagen med anledning av proposifionen och med avslag pä motion 1981/82:2161 yrkande 2 a godkänner vad utskottet anfört,

5. beträffande företräde till vård i vissa fall

all riksdagen med anledning av propositionen, motion 1981/ 82:2161 yrkande 1 c och motion 1981/82:2166 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört.

SoU 1981/82:51 36

6. beträffande krav att vården skall utgå från en helhetssyn på
människors behov

atf riksdagen med bifall fill propositionen avslår motion 1981/ 82:2163 yrkande 2 i motsvarande del,

7. beträffande krav att all sjukvård skall bedrivas i samhällets regi
m. m.

att riksdagen med bifall till proposifionen avslår mofion 1981/ 82:2163 yrkande 2 i motsvarande del,

8. beträffande landstingskommunens vårdansvar

aft riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på motion 1981/82:2166 yrkande 2 godkänner vad ufskoffet anfört,

9. beträffande planering av hälso- och sjukvården samt samverkan
i planering och utveckling

aft riksdagen med bifall fill propositionen avslår mofion 1981/ 82:2163 yrkande 2 i motsvarande delar,

10. beträffande den enskildes ansvar för sin hälsa

aft riksdagen med bifall fill proposifionen avslår mofion 1981/ 82:2164 i motsvarande del,

11. beträffande upplysningar om undersökningsmetoder

atf riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på motion 1981/82:2161 yrkande 2 b godkänner vad utskottet anfört,

12. beträffande invandrarna och hälso- och sjukvården att riksdagen avslår motion 1981/82:2167,

13. beträffande krav att landstingskommunen skall delta i samhällsplaneringen

atl riksdagen med bifall lill propositionen avslår motion 1981/ 82:2163 yrkande 2 i motsvarande del,

14. beträffande vissa bestämmelser om personaiför hälso- och sjuk
vården m. m.

all riksdagen med bifall lill propositionen avslår motion 1981/ 82:2161 yrkande 2 c,

15. beträffande det medicinska ledningsansvaret m. m.

att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på motion 1981/82:2163 yrkande 2 i motsvarande del godkänner vad utskottet anfört,

16. beträffande utformningen av 14 §

aff riksdagen med bifall fill propositionen avslår mofion 1981/ 82:2161 yrkande 2 d,

17. beträffande föreskrifter om behörighet till och om tillsättning av
tjänster

aff riksdagen med anledning av proposifionen och motion

SoU 1981/82:51 37

1981/82:2166 yrkande 3 i motsvarande del godkänner vad utskottet anfört,

18. beträffande tillsättning av överläkartjänster

atf riksdagen avslår mofion 1981/82:2161 yrkande 1 b,

19. beträffande vårdavgifter

atf riksdagen med bifall fill propositionen avslår mofion 1981 / 82:2163 yrkande 2 i motsvarande del,

20. beträffande socialstyrelsens tillsyn

aff riksdagen med bifall till proposifionen avslår mofion 1981/ 82:2160,

21. beträffande visst engagemang av socialstyrelsens vetenskapliga
råd

atf riksdagen avslår mofion 1981/82:2161 yrkande I a,

22. beträffande krav på kommenterade årsberättelser från sjukhusen atf riksdagen avslår mofion 1981/82:2161 yrkande 1 d,

23. aff riksdagen antar det i bilagan till betänkandet redovisade förslaget fill hälso- och sjukvårdslag,

24. beträffande/rågöM om utnyttjande av visst bemyndigande i 16 § förslaget till hälso- och sjukvårdslag

att riksdagen med anledning av motion 1981/82:2166 yrkande 3 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad ufskoffet anfört i frågan,

Lagen om vissa läkartjänster vid enheter inom den landstingskommunala hälso- och sjukvården som har upplåtits för grundläggande utbildning av läkare, m. m.

25. beträffande/rågan om anställningsvillkor för vissa specialistut
bildade läkare

att riksdagen med anledning av motion 1981/82:2162 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i frägan,

26. beträffande bestämmelser om tidsbegränsad anställning för vis
sa läkare

atf riksdagen med bifall till proposifionen avslår motion 1981/ 82:2162, såvitt motionen inte behandlas vid moment 25,

27. aff riksdagen antar def i proposifionen framlagda och i bilagan
till betänkandet redovisade förslaget fill lag om vissa tjänster
vid enheter inom den landsfingskommunala hälso- och sjuk
vården som har upplåtits för grundläggande utbildning av lä
kare, m. m,

Lagen om ändring i lagen (1980:12) om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården

28. aff riksdagen antar def i propositionen framlagda och i bilagan
till betänkandet redovisade förslaget till lag om ändring i lagen
(1980:12) om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården.

SoU 1981/82:51 38

Riktlinjerna i fråga om statlig planering och samordning av hälso- och sjukvård

29. beträffande ansvarsfördelningen m. m. ifråga om planering och
samordning av hälso- och sjukvården

atfriksdagen med bifall till propositionen avslår mofion 1981/ 82:2166 yrkande 4 delvis,

30. beträffande fördelning av läkare

atf riksdagen med bifall fill propositionen avslår motion 1981/ 82:2166 yrkande 4 delvis,

31. beträffande expertnämndens för läkares vidareutbildning fort
satta uppgifter

att riksdagen avslår mofion 1981/82:2166 yrkande 6,

32. beträffande/o«-/:n;>!g och utveckling

att utskottet med bifall till proposifionen avslår mofion 1981/ 82:2166 yrkande 5,

33. aft riksdagen godkänner de i proposifionen föreslagna riktlin
jerna i fråga om statlig planering och samordning av hälso- och
sjukvården.

Stockholm den 25 maj 1982

På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Evert Svensson (s), John Johnsson (s), Erik Larsson (c), Ivar Nordberg (s), Blenda Littmarck (m), Kjell Nilsson (s), Karin Israelsson (c), Kersti Swartz (fp), Anita Bråkenhielm (m), Sfig Alftin (s), Gunhild Bolander (c), Ann-Cathrine Haglund (m), Anita Persson (s) och Gertrud Hedberg (fp).

SoU 1981/82:51 . 39

Bilaga

I proposition 1981/82:97 framlagda lagförslag, vilka med en av socialutskottet föreslagen ändring i 16 § förslaget till hälso- och sjukvårdslag tillstyrkts av utskottet.

1 Förslag till

Hälso- och sjukvårdslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Med hälso- och sjukvård avses i denna lag åtgärder för aff medicinskt
förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Till hälso- och
sjukvärden hör sjuktransporter.

I fräga om omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda finns bestämmelser i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

I fråga om tandvård finns särskilda bestämmelser.

Mål för hälso- och sjukvården

2 § Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor
för hela befolkningen.

Den landstingskommunala hälso- och sjukvården

Landstingskommunens ansvar

3 § Varje landstingskommun skall erbjuda en god hälso- och sjukvård åt
dem som är bosatta inom landstingskommunen. Även i övrigt skall
landstingskommunen verka för en god hälsa hos hela befolkningen. Vad som
i denna lag sägs om landstingskommuner gäller också kommuner som infe
ingår i en landstingskommun. Bestämmelser om förvaltningsutskott skall
därvid avse kommunstyrelsen. Vad här sagts utgör inte hinder för annan aff
bedriva hälso- och sjukvård.

En god hälso- och sjukvård skall särskilt

1. vara av god kvalitet och fillgodose patientens behov av trygghet i vården
och behandlingen,

2. vara lätt tillgänghg,

3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet,

4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen.

Vården och behandlingen skall så långt def är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.

Patienten skall ges upplysningar om sitt hälsotillstånd och om de behandlingsmetoder som står till buds. Om upplysningarna inte kan lämnas fill patienten skall de i stället lämnas till en nära anhörig fill honom. Upplysningar får dock infe lämnas till patienten eller någon anhörig i den mån def finns hinder för detta i sekretesslagen (1980:100).

SoU 1981/82:51 40

4 § Om någon som vistas inom landstingskommunen utan aff vara bosatt där behöver omedelbar hälso- och sjukvård, skall landstingskommunen erbjuda sådan vård.

5 § För hälso- och sjukvård som kräver intagning i vårdinrättning skall def finnas sjukhus. Vård som ges under sådan intagning benämns sluten vård. Annan hälso- och sjukvård benämns öppen vård.

6 § Landstingskommunen svarar för aff def inom landstingskommunen finns en ändamålsenlig organisation för aff till och från sjukhus eller läkare transportera personer vilkas tillstånd kräver att transporten utförs med fordon som är särskilt inrättade för ändamålet.

7 § Landstingskommunen skall planera hälso- och sjukvården med utgångspunkt i befolkningens behov av hälso- och sjukvård.

Planeringen skall avse även den hälso- och sjukvård som erbjuds av annan än landstingskommunen.

8 § I planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården skall landstingskommunen samverka med samhällsorgan, organisationer och enskilda.

9 § Regeringen får föreskriva atf riket skall delas in i regioner för den hälso-och sjukvård som berör flera landstingskommuner.

Landstingskommunerna skall samverka i frågor som rör sådan hälso- och sjukvård.

Nämnder

10 § Ledningen av hälso- och sjukvården utövas av en hälso- och sjukvårds
nämnd, i den mån infe annat följer av sådant beslut som avses i 3 kap. 14 §
kommunallagen (1977:179).

Landstingskommunen fär tillsätta en särskild hälso- och sjukvårdsnämnd eller uppdra åf en annan nämnd att vara hälso- och sjukvårdsnämnd. Har detta infe skett, är förvaltningsutskottet hälso- och sjukvårdsnämnd.

11 § Eff eller flera särskilda organ får tillsättas för atf under hälso- och sjukvårdsnämnden leda hälso- och sjukvården, vart och eff för den verksamhet som landstingskommunen bestämmer.

12 § I fråga om särskild hälso- och sjukvårdsnämnd och organ som avses i 11 § gäller bestämmelserna i 3 kap. 2-12 §§ kommunallagen (1977:179) i fillämpliga delar.

Personal

13 § I hälso- och sjukvården skall def finnas den personal som behövs för att
meddela god vård.

Om åligganden för hälso- och sjukvårdspersonalen och om tillsynen över denna personal finns särskilda bestämmelser.

14 § En särskild läkare skall finnas som ansvarar för ledningen av den
medicinska verksamheten inom def verksamhetsområde som landstingskom-

SoU 1981/82:51 41

munen bestämmer. En sådan läkare benämns överläkare i fråga om verksamhet på sjukhus och distriktsläkare i fråga om verksamhet utanför sjukhus. En överläkares verksamhet kan omfatta även verksamhet utanför sjukhuset. Vid utövandet av denna ledning skall läkaren i frågor som infe rör vården av enskilda patienter följa de föreskrifter som landstingskommunen kan meddela.

Landstingskommunen kan förordna en annan läkare att fullgöra viss del av en överläkares eller distriktsläkares åligganden enligt första stycket.

Regeringen eller efter regeringens bemyndigande socialstyrelsen får för särskilt fall medge undantag frän bestämmelsen i första stycket.

15 § Läkare under allmänfjänsfgöring eller specialistutbildning enligt lagen (1960:408) om behörighet aft utöva läkaryrket skall förordnas för viss fid.

16 §' Regeringen bemyndigas aff meddela föreskrifter om behörighet fill tjänster inom hälso- och sjukvården och om tillsättning. Regeringen får överlåta åf socialstyrelsen aff meddela sådana föreskrifter.

I fräga om enheter inom hälso- och sjukvården som har upplåtits för grundläggande högskoleutbildning av läkare finns särskilda bestämmelser.

Vårdavgifter

17 § Av patienterna får tas ut vårdavgifter enligt grunder som landstings
kommunen bestämmer, i den mån infe annat är särskilt föreskrivet. Patienter
som är bosatta inom landstingskommunen skall därvid behandlas lika.

När sjukhusvärd meddelas en pensionär i fall där rätten fill ersättning för vården upphört enligt 2 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall värden vara avgiftsfri de första sex dagarna vid varje värdtillfälle. Vårdavgiften för fid därefter får bestämmas med hänsyn till pensionärens betalningsförmåga. I sådant fall skall endast pensionärens egna inkomster efter skaft läggas till grund för avgiften. Vårdavgiften skall alllid bestämmas så att pensionären förbehålls tillräckliga medel för sina personhga behov. Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om sådana avgifter.

En fordran på vårdavgiff preskriberas fre år efter tillkomsten. I övrigt gäller preskripfionslagen (1981:130) i fråga om sådana fordringar.

Tillsyn

18 § Socialstyrelsen har tillsynen över landstingskommunernas hälso- och
sjukvård. Styrelsen skall därvid följa och stödja verksamheten. Vid
utövandet av sin tillsyn har styrelsen rätt aft företa inspektioner.

Ytterligare föreskrifter

19 § Regeringen bemyndigas aff i fräga om landstingskommunernas hälso-
och sjukvård meddela ytterligare föreskrifter fill skydd för enskilda eller
beträffande verksamhetens bedrivande i övrigt.

Regeringen får överlåta åt socialstyrelsen alt meddela föreskrifter till skydd för enskilda.

' I propositionen föreslogs att 16 § första stycket skulle börja med orden "Regeringen fär meddela".

SoU 1981/82:51 42

Hälso- och sjukvården i krig m. ni.

20 § Regeringen bemyndigas att meddela särskilda föreskrifter om hälso-och sjukvården i krig, vid krigsfara eller under sådana utomordenthga förhållanden som är föranledda av aff riket har befunnit sig i krig eller krigsfara.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Genom lagen upphävs sjukvårdslagen (1962:242).

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag fillämpas i stället den nya bestämmelsen.

2 Förslag till

Lag om vissa läkartjänster vid enheter inom den landstingskommunala hälso- och sjukvården som har upplåtits för grundläggande utbildning av läkare, m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § I denna lag ges bestämmelser om vissa läkartjänster vid sådana enheter
inom den landsfingskommunala hälso- och sjukvården som har upplåtits för
den grundläggande högskoleutbildningen på läkarlinjen.

Vad som sägs om landstingskommunal hälso- och sjukvård gäller också den hälso- och sjukvård som anordnas av kommuner som infe ingår i en landstingskommun.

2 § Regeringen får förordna att en tjänst för specialistutbildad läkare skall vara förenad med en tjänst för lärare vid en högskoleenhet.

3 § Sådan läkartjänst som är förenad med en lärartjänst vid en högskoleenhet tillsätts i den ordning som gäller för lärartjänsten. Vid tillsättningen skall, utöver de befordringsgrunder som gäller för lärartjänsten, beaktas den kliniska skickligheten i undervisningsämnet.

På förslag till sädan läkartjänst som avses i första stycket får uppföras endast den som uppfyller behörighetskraven för läkartjänsten eller som socialstyrelsen förklarat behörig till sådan tjänst.

Tjänsfeförslagsnämnden skall bereda hälso- och sjukvårdsnämnden tillfälle aft, såvitt avser den hälso- och sjukvårdande verksamheten, yttra sig över de sökande som tjänsfeförslagsnämnden anser främst bör komma i fråga fill tjänsten.

4 § Andra specialistutbildade läkare än överläkare, distriktsläkare och läkare som avses i 3 § anställs med förordnande för sex år om infe särskilda skäl föranleder förordnande för kortare fid. Socialstyrelsen får dock medge aff förordnande meddelas atf gälla fills vidare utan tidsbegränsning.

5 § Varje läkare som är anställd vid sådan hälso- och sjukvårdsenhet som avses i denna lag är skyldig aft biträda vid handledningen av medicine studerande.

Specialistutbildad läkare anställd vid enheten är, i den mån hälso- och sjukvårdsnämnden medger def, skyldig aff inom sitt verksamhetsområde ombesörja den undervisning och den examination som behövs för att den grundläggande högskoleutbildningen av läkare skall kunna bedrivas pä ett ändamålsenligt sätt.

6 § Kliniska amanuenser och medicine studerande får biträda i hälso- och sjukvården.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:12) om förtroendenämnder inom

hälso- och sjukvården

Härigenom föreskrivs aff 1 § lagen (1980:12) om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

För den sjukvård som en landstingskommun och en kommun som inte fillhör landstingskommun ombesörjer enligt sjukvårdslagen (1962:242) skall def finnas en eller flera förtroendenämnder med uppgift atf främja kontakterna mellan patienterna och hälso- och sjukvårdspersonalen samt aff åf patienterna förmedla den hjälp som förhållandena påkallar.

Landstingskommunen eller kommunen fär tillsätta särskild förtroendenämnd eller uppdra åf någon annan nämnd aft vara förtroendenämnd. När flera förtroendenämnder finns, skall varje nämnd fullgöra de uppgifter som sägs i första stycket för en viss del av sjukvårdsområdet eller för en viss sjukvårdsinrättning.

1§

Föreslagen lydelse

För den hälso- och sjukvård som en landstingskommun och en kommun som infe fillhör landstingskommun ombesörjer enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:00) skall def finnas en eller flera förtroendenämnder med uppgift aff främja kontakterna mellan patienterna och hälso- och sjukvårdspersonalen samt aft åt patienterna förmedla den hjälp som förhållandena påkallar.

Landstingskommunen eller kommunen fär tillsätta särskild förtroendenämnd eller uppdra åf någon annan nämnd aft vara förtroendenämnd. När flera förtroendenämnder finns, skall varje nämnd fullgöra de uppgifter som sägs i första stycket för en viss del av landstingskommunen eller kommunen eller för en viss vårdinrättning.

SoU 1981/82:51 44

Innehållsförteckning

Sid.

Propositionen m. m............................................... ... 1

Motioner ............................................................ ... 1

Utskottet........................................................... ... 6

Proposifionsförslagen .......................................... ... 6

Förslaget fill hälso- och sjukvårdslag ....................... 8

Inledning............................................................ 8

Hälso- och sjukvårdens mål och uppgifter................. ... 9

Företräde fill vård i vissa fall................................... .. 11

Krav att vården skall ufgå frän en helhetssyn på människors

behov ............................................................... 12

Vårdansvar och planläggningsansvar........................ 12

Den enskildes ansvar för sin hälsa ......................... .. 14

Upplysningar om undersökningsmetoder .................. 15

Invandrarna och hälso- och sjukvården.................... .. 16

Krav aff landstingskommunen skall delta i samhälls
planeringen ..................................................... .. 17

Vissa bestämmelser om personal för hälso- och sjukvården 17

Del medicinska ledningsansvaret m. m...................... 18

Föreskrifter om behörighet fill och om tillsättning av tjänster .. 20

Tillsättning av överläkartjänster ............................. . 21

Vårdavgiffer ...................................................... 22

Socialstyrelsens tillsyn.......................................... 23

Visst engagemang av socialstyrelsens vetenskapliga råd 24

Krav på kommenterade årsberättelser från sjukhusen.. 24

Förslaget till hälso- och sjukvårdslag i övrigt m. m...... 25

Förslaget till lag om vissa tjänster vid enheter inom den landsfings
kommunala hälso- och sjukvården som har upplåtits för grundläg
gande utbildning av läkare, m. m............................. .. 25

Allmänt om lagförslaget ........................................ 25

Tidsbegränsad anställning för vissa läkare, m. m........ 26

Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:12) om förtroendenämn
der inom hälso- och sjukvården............................... . 27

De föreslagna riktlinjerna i fråga om statlig planering och samord
ning av hälso- och sjukvården ............................... . 28

Allmänt om ansvarsfördelningen m. m. i fråga om planering och

samordning av hälso- och sjukvården ................... . 28

Fördelning av läkare.............................................. . 30

Expertnämndens för läkares vidareutbildning fortsatta uppgifter 31

Forskning och utveckling........................................ . 33

Personal- och utbildningsplanering, m. m................... . 34

Utskottets hemsfällan............................................ 35