SoU 1981/82:43

Socialutskottets betänkande
1981/82:43

om åtgärder mot alkohol- och narkotikamissbruket m. m. (prop.
1981/82:100 bil. 8 och prop. 1981/82:143)

I betänkandet behandlas dels förslagen i proposition 1981/82:100 bil. 8
såvitt avser I. Ungdomsvård m. m. utom I 4 samt J. Alkoholpolitik och
missbrukarvård, dels proposition 1981/82:143 om åtgärder mot alkohol- och
narkotikamissbruket, såvitt den hänvisats till socialutskottet. Vidare
behandlas ett antal motionsyrkanden.

Anslaget I 4. Ersättningar till kommunerna för hjälp till utländska
medborgare, flyktingar m. m. behandlas i utskottets betänkande SoU
1981/82:37.

Övriga delar av proposition 1981/82:143 behandlas av skatteutskottet
(SkU 1981/82:50), utbildningsutskottet (UbU 1981/82:29), justitieutskottet
(JuU 1981/82:43), kulturutskottet (KrU 1981/82:22) och arbetsmarknadsutskottet
(AU 1981/82:26).

Propositioner

Proposition 1981/82:100 bil. 8

Regeringen har under punkterna I 1-1 3 (s. 176-180) samt I 5 och I 6 (s.
183-185) föreslagit

(11) att riksdagen till Ungdomsvårdsskolorna: Driftkostnader för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 113 845 000 kr.,

(12) att riksdagen till Ungdomsvårdsskolorna: Engångsanskaffning av
inventarier m. m. för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av
660 000 kr.,

(13) att riksdagen till Ungdomsvårdsskolorna: Personalutbildning för
budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 422 000 kr.,

(15) att riksdagen till Bidrag till driften av hem för vård eller boende för
budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 285 000 000 kr.,

(I 6) att riksdagen till Bidrag till upprustning och utveckling av hem för
vård eller boende för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av
150 000 000 kr.

Regeringen har under punkterna J 1-J 9 (s. 196-213) föreslagit
(J 1) att riksdagen till Statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare:
Driftkostnader för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av
29 385 000 kr.,

(J 2) att riksdagen till Statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare:

1 Riksdagen 1981182. 12 sami. Nr 43

SoU 1981/82:43

2

Utrustning m. m. för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av
150 000 kr.,

(J 3) att riksdagen till Bidrag till anordnande av vårdanstalter och
inackorderingshem m. m. för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag
av 1 000 kr.,

(J 4) att riksdagen till Lån till byggnadsarbeten vid vårdanstalter m. m. för
budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

(J 5) att riksdagen dels godkänner de i propositionen förordade ändringarna
i grunderna för bidrag till driftkostnader vid vårdanstalter och
inackorderingshem för alkoholmissbrukare m. m., dels till Bidrag till driften
av vårdanstalter och inackorderingshem m. m. för budgetåret 1982/83
anvisar ett förslagsanslag av 207 050 000 kr.,

(J 6) att riksdagen till Bidrag till alkoholpolikliniker och vårdcentraler
m. m. för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 94 900 000 kr.,
(J 7) att riksdagen till Utbildning och samverkan inom nykterhetsvården
för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 1 100 000 kr.,

(J 8) att riksdagen till Bidrag till organisationer m. m. för budgetåret
1982/83 anvisar ett anslag av 13 475 000 kr.,

(J 9) att riksdagen till Upplysning och information på alkoholområdet för
budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 16 250 000 kr.

Proposition 1981/82:143

Regeringen har i bilaga 1, såvitt här är i fråga,
dels föreslagit riksdagen att

3. godkänna vad socialministern anfört om bidrag till försöksverksamhet
med familjevård för vuxna missbrukare,

4. till Utveckling och försök med vissa vårdformer för budgetåret 1982/83
under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 7 000 000 kr.,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad socialministern anfört om
åtgärder mot alkohol- och narkotikamissbruket (såvitt avser avsnitten 2.1,
2.2, 2.4 och 2.6).

Motioner

Motion som väckts under allmänna motionstiden 1981

I motion 1980/81:1912 av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs, såvitt här
är i fråga (yrkande 4), att riksdagen hos regeringen begär initiativ till
internationell överenskommelse om stämplingstvång i passhandlingar.

SoU 1981/82:43

3

Motion som väckts med anledning av proposition 1980/81:179 om vissa
åtgärder inom alkoholpolitiken

I motion 1980/81:2155 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om införande av varningsetiketter på flaskor med alkoholdrycker.

Proposition 1980/81:179 har behandlats av skatteutskottet i betänkande
SkU 1980/81:54.

Motionen har överflyttats från skatteutskottet till socialutskottet.

Motioner som väckts under allmänna motionstiden 1982

I motion 1981/82:170 av Gunnel Jonäng (c) hemställs att riksdagen begär
att regeringen vidtar behövliga åtgärder för att projektet med att minska
opiumskördarna i ”Gyllene Triangeln” skall kunna fullföljas.

I motion 1981/82:207 av Sten Svensson (m) och Björn Körlof (m)
hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en snabb undersökning av
möjligheterna att samordna samhällets resurser för bekämpande av narkotikamissbruket
i enlighet med vad som anförs i punkt 6 b-d i motionens
sammanfattning,

2. att riksdagen uttalar sig för att missbruksvården förbättras i enlighet
med vad som anförs i punkt 7 i motionens sammanfattning,

3. att riksdagen hos regeringen begär att initiativ tas till internationella
åtgärder för bekämpandet av narkotikahanteringen i enlighet med vad som
anförs i punkterna 8-10 i motionens sammanfattning.

I motion 1981/82:266 av Margot Håkansson (fp) och Ylva Annerstedt (fp)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär att Sveriges Radio och TV på
lämpligt sätt aktivt deltar i informationsverksamheten mot missbruksproblematiken
i enlighet med vad i motionen anförs.

I motion 1981/82:348 av Anita Bråkenhielm (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär sådana åtgärder att delar av de medel som ställs till
socialstyrelsens förfogande i alkoholupplysningssyfte används på sätt som
angivits i motionen.

I motion 1981/82:555 av Margot Håkansson m. fl. (fp) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att inom givna ramar Riksförbundet
Narkotikafritt Samhälle (RNS) får del av de anslag som utgår för
narkotikabekämpning.

I motion 1981/82:556 av Elver Jonsson (fp) och Kerstin Sandborg (fp)
hemställs

SoU 1981/82:43

4

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om upprustning av den offentliga statistiken beträffande
alkoholskadorna,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om beslut om återinförande av
domstolarnas skyldighet att lämna statistik om sambandet mellan vissa
brottstyper och alkohol,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående användande av antalet våldsbrott som mått på
alkoholpolitikens resultat.

I motion 1981/82:744 av Joakim Ollén (m) och Olle Aulin (m) hemställs att
riksdagen under anslaget Socialdepartementet, Upplysning och information
på alkoholområdet, med avslag på förslaget att anslå 4,1 milj. kr. till statens
ungdomsråd, för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av
12 150 000 kr.

I motion 1981/82:869 av Lennart Brunander (c) och Maj Pehrsson (c)
hemställs att riksdagen ansluter sig till de riktlinjer för statsbidrag till
alkoholvård m. m. som angivits i motionen.

I motion 1981/82:958 av Siri Häggmark (m) och Anita Bråkenhielm (m)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts rörande medelsbehovet till behandlingshemmet Daytop
Ribbingelund.

I motion 1981/82:1113 av Esse Petersson (fp) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utarbetande
av ett åtgärdspaket för skapande av ett narkotikafritt samhälle.

I motion 1981/82:1304 av Blenda Littmarck (m) och Birgitta Rydle (m)
hemställs att riksdagen uttalar att vid fördelningen av anslaget Socialdepartementet:
J 8 andelen för Riksförbundet av Föräldraföreningarna mot
Narkotika uppräknas så att förbundet får en relativt större andel av det
samlade anslaget än tidigare.

I motion 1981/82:1593 av Kerstin Sandborg m. fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående att en av alkoholinformationens huvuduppgifter
skall vara att bryta sådana alkoholseder som innebär påtryckningar att bli
eller förbli alkoholkonsument,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående att i alkoholinformationen starkare skall betonas
alkoholens roll som inkörsport till narkotikamissbruk,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående att i alkoholinformationen starkare skall betonas
föräldrarnas betydelse för ungdomarnas alkoholvanor,

SoU 1981/82:43

5

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående förbättrad alkoholupplysning för invandrarungdomar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående återkommande kampanjer mot langning av
alkohol till barn och tonåringar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående socialstyrelsens medverkan när det gäller att
främja en utbyggd alkoholupplysning inom hälso- och sjukvården,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående förbättrad information om riskerna med att
använda alkohol tillsammans med vissa läkemedel,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående försök med varningstext på alkoholförpackningar.

I motion 1981/82:1746 av Linnea Hörlén (fp) och Börje Stensson (fp)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en fortsättning av den s. k. Lundbyundersökningen.

I motion 1981/82:1748 av Sven Johansson (c) hemställs

1. att riksdagen beslutar begära att regeringen vidtar åtgärder för att
ytterligare förstärka informationen om alkoholens skadeverkningar med
särskild inriktning på barnen i skolåldern och övrig ungdom,

2. att riksdagen beslutar begära att regeringen vidtar åtgärder för att
inrikta informationen på att angripa själva bruket av alkohol såsom onödigt
och skadligt.

I motion 1981/82:1752 av Wiggo Komstedt (m) och Bo Lundgren (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att denna tar initiativ -tillsammans med Norge och/eller Finland eller på egen hand - till
förhandlingar med danska myndigheter, för att få till stånd en stängning av
”fristaden” Christiania.

I motion 1981/82:2096 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen hos regeringen emställer om att ett rehabiliteringsprogram
för missbrukare läggs fram si m bygger på tillgång till förvärvsarbete,
bostad i lämplig miljö och kamratstöd från arbetsplatsen i enlighet med vad
som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att, med ändring av proposition 1981/82:100
bilaga 8, Socialdepartementet J 8 punkt 1 bevilja anslag med + 200 000 kr.
och vid punkt 3 med + 725 000 kr. utöver regeringens förslag, innebärande
att anslaget under J 8 uppräknas till 14 400 000 kr.

SoU 1981/82:43

6

Motioner sorn väckts med anledning av proposition 1981/82:143 om åtgärder
mot alkohol- och narkotikamissbruket

I motion 1981/82:2216 av Blenda Littmarck (m) och Anita Bråkenhielm
(m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär åtgärder i syfte

1. att ge socialstyrelsen det samlade ansvaret för fördelning av medel för
informations- och kampanj verksamhet på alkoholområdet,

2. att samordna Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning
med socialstyrelsen,

3. att överväga avveckling av a-nämnden,

4. att överföra statens ungdomsråds uppgifter i vad gäller fördelning av
AN-medel till socialstyrelsen.

I motion 1981/82:2229 av Eric Enlund (fp) och Börje Stensson (fp)
hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående den 1977 fastslagna principen att samhällets alkoholinformation
även skall inriktas på att försöka begränsa det traditionella bruket av
alkohol.

I motion 1981/82:2239 av Anita Bråkenhielm (m) hemställs

1. att riksdagen beslutar att av de medel som under anslaget J 7 Utbildning
och samverkan inom missbruksvården angivits till 1,1 milj. kr., anvisa
300 000 kr. till konferenser för personal inom öppenvården (kommunala och
landstingskommunala) kring tidiga insatser i missbruksvården,

2. att riksdagen beslutar att av de medel som under anslaget J 7 Utbildning
och samverkan inom missbruksvården angivits till 1,1 milj. kr. anvisa 300 000
kr. till försöksprojekt inom socialtjänsten för prövning av tidiga insatser i
samarbete med arbetsplats, familj och övriga lokala vårdresurser.

I motion 1981/82:2246 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkandena 7-14),

7. att riksdagen till Bidrag till socialt arbete och information i arbetslivet
för budgetåret 1982/83 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
6 500 000 kr.,

8. att riksdagen till Upplysning och information på alkoholområdet för
budgetåret 1982/83 anvisar ett i förhållande till proposition 1981/82:100 med
6 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 22 250 000 kr.,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om stöd till FN:s fond för kontroll av beroendeframkallande
medel,

10. att riksdagen till Bidrag till anordnande av vårdanstalter och
inackorderingshem m. m. för budgetåret 1982/83 anvisar ett i förhållande till
proposition 1981/82:100 med 1760 000 kr. förhöjt reservationsanslag av
1761 000 kr.,

11. att riksdagen till Bidrag till driften av vårdanstalter och inackorderingshem
m. m. för budgetåret 1982/83 anvisar ett i förhållande till

SoU 1981/82:43

7

proposition 1981/82:100 med 3 200 000 kr. förhöjt förslagsanslag av
210 250 000 kr.,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering m. m. av försöksverksamhet med tillnyktringsenheter,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om särskilda insatser för kvinnor med alkoholproblem,

14. att riksdagen till Bidrag till organisationer m. m. för budgetåret
1982/83 anvisar ett i förhållande till proposition 1981/82:100 med 2 000 000
kr. förhöjt anslag av 15 475 000 kr.

I motion 1981/82:2247 av Esse Petersson (fp) hemställs, såvitt här är i fråga
(yrkandena 3 och 8-11),

3. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder för kostnadsbesparingar på lång sikt inom sjukvårdssektorn vid
överläggningar med Landstingsförbundet,

8. att riksdagen ger regeringen till känna behovet av en kontinuerlig
informationskampanj för att begränsa alkoholkonsumtionen och stoppa
narkotikahanteringen som bör genomföras i radio, TV och tidningar samt
inom skola, arbete och föreningsliv tillsammans med nykterhetsrörelsen och
andra organisationer som har ett kunnande och intresse att arbeta i
drogbegränsande riktning,

9. att riksdagen uppdrar åt regeringen att ta initiativ till upprättande av en
samnordisk plan för narkotikahanteringens utrotning och skapande av en
narkotikafri zon i Norden,

10. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
socialstyrelsens arbetsuppgifter när det gäller vidareutveckling av sjukvårdens
insatser inom alkoholmissbruksområdet,

11. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående utredning om nya former för vård av särskilt gravt skadade
alkoholmissbrukare.

Utskottet

Inledning

I betänkandet behandlas anslag till ungdomsvård m. m. samt till alkoholpolitik
och missbrukarvård. Vidare behandlas proposition 1981/82:143 om
åtgärder mot alkohol- och narkotikamissbruket, till den del den hänvisats till
socialutskottet, samt ett antal motionsyrkanden rörande alkhol- och narkotikapolitiken
och insatserna för människor med missbruksproblem. Som
bakgrund lämnas här en kort redovisning för aktuella utredningar m. m. på
detta område.

SoU 1981/82:43

8

Utredningen (S 1977:04) om narkotikamissbrukets omfattning (UNO) har i
uppdrag att göra en kartläggning av narkotikamissbrukets omfattning.
Utredningen har avlämnat rapporterna Undersökningar av narkotikavanor
(Ds S 1977:8), Definitionsproblem vid narkotikaundersökningar
(Ds S 1978 10), Tungt narkotikamissbruk - en totalundersökning 1979
(Ds S 1980:5), Tungt narkotikamissbruk - en särredovisning för län och
kommuner av 1979 års undersökning (Ds S 1980:11) och Ungdom, droger
och förebyggande arbete (Ds S 1981:11). Utredningen beräknas avsluta sitt
arbete under 1982.

Familjevårdsutredningen (S 1978:05) har haft i uppdrag att initiera,
samordna och utvärdera viss försöksverksamhet med familjevård för
missbrukare. Utredningen överlämnade hösten 1981 betänkandet Det
förstärkta familjehemmet (Ds S 1981:17), vilket ligger till grund för vissa
förslag i proposition 1981/82:143. Uppdraget är därmed slutfört.

Kommittén (S 1979:13) för opinionsbildning mot drogkulturen tillkallades
för att planera och genomföra en aktion mot överlåtelse av alkohol till
ungdom samt för att fördjupa opinionsbildningen mot droger. Kommittén
har genomfört en rad informationsåtgärder under devisen Stoppa langningen
- Aktion mot alkoholfaran. En fördjupad opinionsbildning fortsätter under
första delen av 1982 under temat Aktion mot droger. Den avslutas därefter,
bortsett från vissa lokala uppföljningsåtgärder m. m.

Samordningsorganet (S 1980:06) för alkoholfrågor (SAMO) har haft till
uppgift att initiera och planlägga åtgärder inom det alkoholpolitiska området
m. m. I SAMO har bl. a. ingått statssekreterarna i berörda departement samt
cheferna för socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, rikspolisstyrelsen och generaltullstyrelsen.
Ordförande har varit statssekreteraren i socialdepartementet.

I december 1980 överlämnade SAMO rapporten Om alkoholpolitiken
(Ds S 1980:10). Förslagen behandlades av riksdagen i samband med
budgetpropositionen 1980/81 (se SoU 1980/81:20). I december 1981 har
SAMO överlämnat sitt slutbetänkande Om alkoholpolitiken II
(Ds 1981:25), vilket ligger till grund för vissa förslag i proposition 1981/
82:143.1 samband härmed har SAMO också överlämnat rapporterna Data
om alkoholkonsumtionen och dess skadeverkningar (Ds S 1981:21), Tekniska
förutsättningar för ransonering och registrering vid inköp av alkoholdrycker
(Ds S 1981:22) och Alkoholpolitiska restriktioner (Ds S 1981:23).

SAMO:s arbete är därmed avslutat.

Socialberedningen (S 1980:07) har i uppdrag bl. a. att dels genomföra en
översyn av bestämmelserna om vård oberoende av samtycke inom socialtjänst-
och sjukvårdslagstiftningen, dels följa och utvärdera hela socialtjänstreformen.
Beredningen skall vidare följa upp tillämpningen av lagen
(1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) och redovisa sina
överväganden i denna del under 1983. Under år 1983 skall beredningen även
redovisa sina principiella överväganden betr. lagen (1966:293) om beredande

SoU 1981/82:43

9

av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV).

Beredningen har avgivit betänkandena LVM - Lag om vård av missbrukare
i vissa fall (SOU 1981:7), Åtgärder mot missbruk under graviditet
(Ds S 1981:6) och Ändringar i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård
i vissa fall, LSPV (Ds S 1981:7).

Nämnden för alkoholfrågor har enligt 30 § förordningen (1981:683) med
instruktion för socialstyrelsen att besluta i ärenden om fördelning av medel
som ställs till socialstyrelsens disposition för information i alkoholfrågor och
för fritidsaktiviteter med alkoholpolitisk anknytning samt i övriga ärenden
som hänskjuts till nämnden. Det ankommer vidare på nämnden att ta
initiativ till åtgärder på alkoholpolitikens område, att avge yttrande över
socialstyrelsens förslag till anslagsframställningar och andra ställningstaganden
inom det alkoholpolitiska området, samt att avge yttrande i frågor om
fördelning av medel till uppdragsforskning på det alkoholpolitiska området.

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) har enligt
1 § i sina stadgar till uppgift att bedriva och främja saklig upplysning om
verkningar på individ och samhälle av alkohol- och narkotikamissbruk
liksom om vägar och medel att förekomma och bekämpa alkoholskador och
motverka icke-medicinskt bruk av narkotika. Till CAN är 39 organisationer
anslutna. Verksamheten står under tillsyn av skolöverstyrelsen.

Narkotikagruppen vid brottsförebyggande rådet (BRA) har till uppgift att
verka för samordning av insatserna på narkotikaområdet. Den skall
fortlöpande analysera missbrukssituationen och mot bakgrund av dessa
analyser ta initiativ till fortsatta åtgärder inom narkotikaområdet. Den består
av bl. a. representanter för berörda departement och centrala ämbetsverk
samt de båda kommunförbunden och de fackliga huvudorganisationerna.
Gruppen har nyligen publicerat uppföljningsrapporten Myndigheternas
insatser mot narkotikamissbruk (BRÅ-S 1982:1).

Bidrag till anordnande av behandlingshem m. m.

I budgetpropositionen föreslås att anslaget J 3, Bidrag till anordnande av
vårdanstalter och inackorderingshem m. m. endast skall föras upp med ett
formellt belopp av 1000 kr. Härtill kommer en reservation på drygt
7 milj. kr. Medelsberäkningen avser tiden fram till den 1 januari 1983, då
huvudmannaskapet för bl. a. de statliga vårdanstalterna för alkoholmissbrukare
tas över av landstingskommuner och kommuner. Utskottet återkommer
härtill i det följande. Föredraganden anför vad gäller anslaget J 3 att det finns
medel disponibla för utbyggnad till det antal platser som förutsatts i
överenskommelsen om ändrat huvudmannaskap.

Enligt 23 § första stycket socialtjänstlagen (1980:620) skall behovet av hem
för vård eller boende inom varje landstingskommun tillgodoses av landstingskommunen
och kommunerna i området. Enligt andra punkten i

SoU 1981/82:43

10

övergångsbestämmelserna till lagen skall dock fram till den 1 januari 1983 i
stället för nämnda bestämmelse gälla att behovet av hem för vård eller
boende skall tillgodoses inom ramen för den organisation som fanns vid
socialtjänstlagens ikraftträdande den 1 januari 1982.

Vid riksdagens beslut om socialtjänstreformen förutsattes att avtal skulle
träffas mellan staten och de kommunala huvudmännen om övertagande av
ansvaret för vissa vårdinrättningar. Vidare förutsattes att en ekonomisk
uppgörelse skulle träffas om de fortsatta statsbidragen.

Efter riksdagens bemyndigande (prop. 1979/80:172, SoU 44, rskr 385)
godkände regeringen den 26 juni 1980 principöverenskommelsen med
Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet om ett ändrat huvudmannaskap
för ungdomsvårdsskolor och nykterhetsvårdsanstalter m. m.
Enligt överenskommelsen skall berörda kommuner och landstingskommuner
den 1 januari 1983 ta över dels huvudmannaskapet för de statliga
ungdomsvårdsskolorna och nykterhetsvårdsanstalterna, dels de rättigheter
och åtaganden som staten har ifråga om Margretelunds och Råby yrkesskolor,
erkända och enskilda nykterhetsvårdsanstalter samt inackorderingshem
och behandlingshem för alkohol och narkotikamissbrukare.

Statens förhandlingsnämnd har därefter den 25 mars 1981 träffat en
överenskommelse med Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet
om statsbidrag för verksamheten. Riksdagen har i december 1981
(prop. 1980/81:196, SoU 1981/82:23, rskr 92) bemyndigat regeringen att
godkänna överenskommelsen som innebär att staten från och med den 1
januari 1983 skall utge bidrag till kommuner och landstingskommuner
(huvudmännen) för driften av de hem för vård eller boende som avses i
principöverenskommelsen. Bidraget har med utgångspunkt i statens kostnader
för den nuvarande verksamheten fastställts till 570 milj. kr. år 1983 enligt
löne- och prisnivån den 1 januari 1982.

Den totala årliga bidragssumman 570 milj. kr. är beräknad med följande
fördelning:

Ungdomsvårdsskolor 208 milj. kr.

Nykterhetsvårdsanstalterna Gudhem, Runna- 57 milj. kr.

gården (med Brotorp), Venngarn (med Hornö),

Frösö samt Hessleby
Övriga nykterhetsvårdsanstalter 179 milj. kr.

Behandlings- och inackorderingshem för nar- 33 milj. kr.

kotikamissbrukare

Inackorderingshem för alkoholmissbrukare 93 milj. kr.

Av det belopp som anges för viss kategori av institutioner skall 75 %
användas för bidrag till de huvudmän som driver eller åtagit sig ansvaret för
driften. Bidraget utgår med ett för varje angiven kategori av institutioner
enhetligt belopp per vårdsplats. Återstoden av det belopp som anges för viss
kategori skall användas för bidrag till kommuner som under året haft att

SoU 1981/82:43

11

svara för vårddagkostnad vid institution. Bidraget utgår med ett enhetligt
belopp per vårddag för varje angiven kategori av institutioner. Huvudmännen
skall årsvis sammanställa och till staten insända ett gemensamt underlag
för fördelning och utbetalning av driftbidragen. Vid förhandlingar mellan
parterna skall den överenskomna bidragssumman omräknas med hänsyn till
löne-och prisnivån per den 1 juli det år bidraget skall avse.

För de angivna bidragen beräknas 285 milj. kr. under anslaget I 5.

Staten skall vidare enligt överenskommelsen den 25 mars 1981 med
Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet om statsbidrag till
verksamheten lämna sammanlagt 150 milj. kr. som bidrag för att möjliggöra
upprustning och utveckling m. m. av institutionsvården. Av upprustningsbidraget
utbetalas 70 milj. kr. per den 1 januari 1983 med fördelning efter resp.
huvudmans andel i totala antalet vårdplatser vid ungdomsvårdsskolor,
statliga nykterhetsvårdsanstalter samt erkända och enskilda nykterhetsvårdsanstalter.
Återstoden av upprustningsbidraget (80 milj. kr.) utbetalas i
den ordning som parterna senast den 31 december 1982 fastställer. Därvid
skall parterna även pröva konsekvenserna av den genomförda institutionsplaneringen
i vad avser behovet av vårdplatser. I enlighet härmed beräknas
150 milj. kr. för detta ändamål under anslaget I 6.

De ersättningsbelopp som bestämts i överenskommelsen utgår från vissa
beräkningar av platsantalet inom varje kategori av institutioner. Såvitt gäller
behandlingshem för narkotikamissbrukare har man utgått från att det den 1
januari 1983 kommer att finnas ca 440 sådana platser i drift. För inrättandet
av dessa har tillräckliga medel avsatts av staten.

I motion 1981182:2246 av Olof Palme m. fl. (s) anförs att 440 platser i
behandlingshem för narkotikamissbrukare är helt otillräckligt. Köerna till
behandlingshemmen är långa. Samtidigt finns angelägna projekt som inte
kan få statsbidrag om denna ram hålls. Motionärerna yrkar därför en höjning
av anslaget J 3 som svarar mot bidrag till anordnande av ytterligare 80 platser
i behandlingshem för narkotikamissbrukare (yrkande 10). En mot 80 platser
svarande höjning yrkas även såvitt gäller anslaget J 5, dvs. av driftbidragen
för tiden fram till den 1 januari 1983 (yrkande 11).

Frågan om ekonomiskt stöd för inrättande av ytterligare platser i
behandlingshem för narkotikamissbrukare tas upp även i motion 1981182:958
av Siri Häggmark (m) och Anita Bråkenhielm (m). Motionärerna anser att
staten bör beakta medelsbehovet för behandlingshemmet Daytop Ribbingelund
vid de fortsatta förhandlingarna angående fördelningen av de återstående
80 milj. som skall utgå som upprustnings-och utvecklingsbidrag (se
ovan).

Utskottet har fått bekräftat att de medel som f. n. finns tillgängliga för
bidrag till anordnande av behandlingshem redan är ”fulltecknade.” Flera
huvudmän som önskat inrätta ytterligare platser har fått besked att
statsbidrag inte kan utgå. Detta gäller bl. a. Stiftelsen Daytop Sweden för

SoU 1981/82:43

12

behandlingshemmet Ribbingelund. Ytterligare platser har aktualiserats för
statsbidrag.

Vad gäller de i motion 1981/82:2246 yrkade höjningarna av anslagen J 3
och J 5 vill utskottet vidare erinra om att ett beslut om en sådan höjning inte
löser problemet med de ökade kostnader som till följd därav uppstår efter
den 1 januari 1983. Om antalet platser i en viss typ av vårdinstitutioner visar
sig väsentligt överstiga vad som förutsatts i överenskommelsen mellan staten
och de båda kommunförbunden innebär det minskad ekonomisk kompensation
för de kommunala huvudmännen, om inte totalsumman höjs. Detta
kan leda till nya ersättningskrav och ytterligare omgångar i de redan
komplicerade förhandlingarna. Vidare kan staten tvingas ikläda sig ökat
ansvar för kostnaderna. De medel som beräknats under anslagen 15 och I 6
skulle då bli otillräckliga.

Utskottet delar den åsikt som kommer till uttryck i båda motionerna,
nämligen att man måste försöka komma till rätta med bristen på behandlingsplatser
för narkotikamissbrukare. Inte minst den från den 1 januari 1982
gällande lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM)
förutsätter att det finns tillgång till en ändamålsenlig vård i frivillig form som
alternativ till eller som fortsättning på den tvångsmässiga vården. Det är
också viktigt att ta till vara de olika vårdinitiativ som successivt aktualiseras,
med tanke på den tid det erfarenhetsmässigt tar att få i gång en väl
fungerande behandlingsenhet.

Hela institutionsstrukturen är emellertid stadd i omvandling som följd av
den nya socialtjänstlagstiftningen och de kommunala huvudmännens övertagande
av ansvaret för institutionsvården. Från den 1 januari 1983
ankommer det på berörda landstingskommuner och kommuner att avgöra
behovet av en viss typ av vårdplatser och att avväga resursernas fördelning
mellan olika former av vård. Mot bakgrund härav finns det anledning för
staten att visa återhållsamhet i fråga om att nu initiera förändringar i
vårdstrukturen som inte uttryckligen accepterats av de kommunala huvudmän
som inom kort skall ta över ansvaret därför. Man bör dessutom undvika
att rubba förutsättningarna för de avtal som ingåtts mellan staten och
huvudmännen, med de konsekvenser detta kan få för den redan komplicerade
institutionsplaneringen och ekonomiska uppgörelsen. Enligt utskottets
uppfattning bör man därför fram till årsskiftet 1982-1983 försöka tillgodose
narkomanvårdens behov inom ramen för tidigare beslutat antal platser. Det
får därefter ankomma på de kommunala huvudmännen att ta ställning till
frågan om bidrag till behandlingshemmen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1981/82:2246,
yrkandena 10 och 11.

Liknande synpunkter måste anläggas på motion 1981/82:958, vari visserligen
inte föreslås bidrag till inrättande av flera vårdplatser, men vars förslag
likafullt kan rubba de förutsättningar parterna haft vid ingåendet av avtalet
om statsbidrag för institutionsvården. Utskottet vill också peka på den

SoU 1981/82:43

13

svårighet som ligger i att på detta sätt ta principiell ställning för att en viss
enskild institution skall ha särskilt stöd för sin verksamhet. En avvägning
måste alltid göras mellan olika sökandes behov av stöd. Detta är en uppgift
för de tillämpande myndigheterna. Vad gäller Stiftelsen Daytop vill utskottet
dessutom nämna att såväl kriminalvårdsstyrelsen som Stockholms kommun
avses abonnera på ett antal fasta platser. Även andra kommuner kan bli
aktuella som parter i vårdavtal med stiftelsen, som härigenom kan få del av
de bidrag som kommer att utgå.

Utskottet anser sålunda inte att det finns skäl för något riksdagens initiativ
med anledning av motion 1981/82:958. Yrkandet avstyrks.

I detta sammanhang tar utskottet också upp motion 1981182:869 av
Lennart Brunander (c) och Maj Pehrsson (c), i vilken förordas en ändring av
principerna för statens bidrag till kommunernas alkoholvård. Motionärerna
anser att bidragen skall vara generella och avse alla kommunernas kostnader
för åtgärder mot alkoholmissbruk. Detta skulle ge kommunerna anledning
att i högre grad satsa på förebyggande arbete och på det sättet undvika senare
kostnader.

En liknande fråga behandlades av utskottet i samband med riksdagens
godkännande av överenskommelsen om statsbidragen (SoU 1981/82:23). I
en motion påpekades att bidragskonstruktionen bl. a. skulle leda till att det
blev billigare för kommunerna att placera sina klienter i vissa stora befintliga
institutioner än att satsa på öppnare vårdformer. Motionären ansåg att
regeringen inför de omförhandlingar som skall äga rum om ett par år borde
uppmärksammas på de brister som redan var uppenbara samt erinras om de
mål för vården som fastställts i socialtjänstlagen. Utskottet anförde
följande.

Enligt principöverenskommelsen som ligger till grund för huvudmannaskapsövertagandet
skall statsbidragens utformning medge handlingsfrihet
för kommunerna/landstingskommunerna vid utveckling och förändring av
verksamheten. Vid utformningen av bidraget skall eftersträvas en schablonisering.

I avvaktan på erfarenheter av bidragskonstruktionen har parterna enats
om fördelningen av bidraget för åren 1983 och 1984. Utskottet utgår från att
parterna tar till vara erfarenheterna från bidragsgivningen under dessa år då
de skall förhandla om den framtida bidragskonstruktionen. De bör sträva
efter att ge denna sådan utformning att den - i enlighet med vad motionären
framhåller - stöder en utveckling av vårdinnehållet och även i övrigt är ägnad
att främja de mål statsmakterna ställt upp för socialtjänsten.

Det i motion 1981/82:869 framlagda förslaget ligger väl i linje med
socialtjänstlagens syn på det förebyggande sociala arbetet och åtgärder mot
missbruk. Utskottet utgår vidare från att olika modeller för statsbidragen
kommer att diskuteras vid de senare förhandlingarna om bidragskonstruktionen
för tiden efter 1983-1984. Motionsförslaget påkallar därför inte någon
riksdagens åtgärd.

SoU 1981/82:43

14

Utveckling av vårdinnehåll m. m.

I budgetpropositionen föreslås under anslagen J 6 och J 7 medel för bl. a.
olika utvecklings- och samverkansinsatser inom missbrukarvården. I proposition
1981/82:143 om åtgärder mot alkohol-och narkotikamissbruket
presenteras ytterligare förslag som syftar till att åstadkomma en bättre vård
för människor med missbruksproblem och till en effektivare samordning av
åtgärderna mot missbruk.

Samordning av åtgärder mot missbruk

I motion 1981/82:207 av Sten Svensson (m) och Björn Körlof (m) föreslås
en undersökning av möjligheterna att samordna samhällets resurser för
bekämpande av narkotikamissbruket i enlighet med vad som anförs i
motionen (yrkande 1). Motionärerna vill ha en effektivare organisation
genom dels lokala arbetsgrupper för varje kommun med representanter för
bl. a. myndigheter och organisationer, dels regionala arbetsgrupper för
samordning på länsplanet. Vidare föreslås på riksplanet en narkotikakommission
med parlamentarisk förankring.

Ett motsvarande yrkande av samma motionärer behandlades ingående av
utskottet under föregående riksmöte (SoU 1980/81:20). Utskottet, som
lämnade en utförlig redovisning av redan pågående arbete för att förbättra
samordningen av olika åtgärder, ansåg därvid inte något riksdagens initiativ
erforderligt. Utskottet erinrade dessutom om att statsmakterna i samband
med behandlingen av socialtjänstreformen avvisat tanken på att binda
formerna för samverkan genom lagbestämmelser. Beträffande det centrala
samarbetet pekade utskottet på att brottsförebyggande rådets (BRÅ)
narkotikagrupp redan har som uppgift att verka för en samordning av
insatserna på narkotikaområdet och att bl. a. på grundval av olika
undersökningar och andra uppgifter fortlöpande analysera missbrukssituationen
och med det som bakgrund ta initiativ till fortsatta åtgärder. Även
socialstyrelsen har vissa centrala uppgifter på området. Utskottet ville inte
tillstyrka tillskapandet av ytterligare en central organisation.

De skäl som utskottet förra året anförde mot ett bifall till motionsyrkandet
har fortfarande sin giltighet. I sammanhanget kan nämnas att BRÅ:s
narkotikagrupp nyligen avgett rapporten Myndigheternas insatser mot
narkotikamissbruk, vari bl. a. redovisas erfarenheterna från de försöksverksamheter
som genomförts i enlighet med riksdagens beslut med anledning av
proposition 1977/78:105 om åtgärder mot narkotikamissbruk. Rapporten
innehåller även en översikt över myndigheternas åtgärder mot narkotikamissbruk
under de senaste åren. Socialstyrelsen har vidare utgett Allmänna
råd om tillämpningen av såväl socialtjänstlagen som lagen (1980:621) med
särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Allmänna råd angående
tillämpningen av LVM är under arbete. Däremot har tidigare planerade

SoU 1981/82:43

15

riktlinjer för det fortsatta s. k. BPS-samarbetet (barnavårdsnämnd-polisskola)
ännu inte kommit till stånd (jfr SoU 1980/81:20 s. 11-12). Cirkuläret
(1970:513) till socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, rikspolisstyrelsen, samtliga
länsstyrelser, polismyndigheter, länsskolnämnder, barnavårdsnämnder och
skolstyrelser om intensifierat samarbete mellan barnavårdsnämnd, skola och
polis (BPS-cirkuläret) gäller t. v. oförändrat med den skillnaden att ordet
”barnavårdsnämnd” bytts ut mot ”socialnämnd” från den 1 januari 1982
(SFS 1981:1228). I det sammanhanget kan erinras om att justitieutskottet
förra året i yttrande till socialutskottet uttalade att det kan ifrågasättas om det
inte erfordras åtgärder från statsmakternas sida för att åstadkomma en
effektivare och längre gående samverkan mellan berörda myndigheter än
som följer av det nu nämnda cirkuläret. Utskottet vill därför framhålla vikten
av att de berörda myndigheterna tillsammans med de båda kommunförbunden
intensifierar ansträngningarna att åstadkomma vägledande riktlinjer för
samarbetet på barn- och ungdomsområdet. Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet motion 1981/82:207, yrkande 1.

I samma motion yrkas även att riksdagen uttalar sig för att missbrukarvården
skall förbättras i enlighet med vad som anförs i motionen (yrkande 2
delvis). Motionärerna pekar dels på att vårdinsatserna bör effektiviseras och
samordnas, dels på behovet av en fungerande eftervård, varom mera nedan.
I motion 1981182:2247 av Esse Petersson (fp) aktualiseras vidare samordningen
med sjukvården samt alkoholskadornas betydelse för sjukvårdskostnaderna.
Motionären anför bl. a. att åtgärder för att begränsa alkoholförbrukningen
bör vara en viktig fråga vid överläggningarna mellan staten och
Landstingsförbundet (yrkande 3).

Utskottet vill först erinra om att socialtjänstlagen lägger ett nytt ansvar på
de kommunala socialnämnderna för att erforderlig samverkan med andra
myndigheter kommer till stånd även när det gäller enskilda vård- och
behandlingsärenden (se 9 §). Helhetssynen förutsätter ett samspel med de
andra organ som från olika utgångspunkter arbetar med de sociala
problemen. Socialtjänsten måste beakta alla tillgängliga möjligheter att
hjälpa en människa med missbruksproblem och inte enbart se till sina egna
insatser. Att utveckla ett sådant arbetssätt tar emellertid viss tid. Det behövs
också praktiska erfarenheter från försöksverksamheter av olika slag. Man
kan därför enligt utskottets uppfattning inte redan nu ta ställning till om det
kan komma att behövas särskild stimulans i form av permanenta insatser från
statsmakternas sida för att få till stånd en ökad samverkan inom missbrukarvården.
Det kan vidare finnas skäl att erinra om att socialtjänstlagen är en
ramlag som förutsätter ett lokalt utvecklingsarbete av bl. a. olika samverkansformer
som inte binds av detaljerade bestämmelser.

Vad särskilt gäller samordning mellan sociala och medicinska insatser vill
utskottet erinra om att riksdagen förra året i enlighet med ett förslag av
SAMO anslog 2,5 milj. som ett engångsanslag för att möjliggöra lokala
utvecklingsprojekt som skulle stimulera både sjukvårdshuvudmännen och

SoU 1981/82:43

16

missbrukarvårdens personal att finna bättre samverkansformer. En arbetsgrupp,
i vilken ingår företrädare för socialdepartementet, socialstyrelsen och
de båda kommunförbunden lägger f. n. sista handen vid fördelningen av
medlen. Man avser att sedan följa arbetet i projekten och löpande sprida
information om dem samt hjälpa till med dokumentationen.

I sammanhanget bör också nämnas bl. a. de olika projekt som igångsatts i
samarbete mellan sjukvårdshuvudmän och socialtjänst i syfte att spåra upp
och hjälpa gravida kvinnor med missbruksproblem.

I den nu aktuella propositionen 1981/82:143 föreslås vidare sammanlagt 7
milj. kr. för Utveckling och försök med vissa vårdformer. Härav avser 1,8
milj. kr. utveckling av vård enligt LVM och 5,2 milj. kr. utveckling av
familjevård för missbrukare. Även sådana projekt är ägnade att främja en
bättre samordning av olika vårdinsatser.

Utskottet vill vidare hänvisa till vad som nedan anförs i fråga om tidiga
vårdinsatser samt om eftervård och rehabilitering.

Av det anförda framgår att frågan om samordning av olika vårdinsatser
redan är föremål för betydande uppmärksamhet. Utskottet avstyrker därför
motion 1981/82:207 yrkande 2 i här behandlad del samt motion 1981/82:2247
yrkande 3.

Tidiga vårdinsatser

I budgetpropositionen föreslås 1,1 milj. kr. under anslaget J 7 Utbildning
och samverkan inom nykterhetsvården. I proposition 1981/82:143 anges att
600 000 kr. härav bör användas för länsvisa konferenser för berörda
personalgrupper inom öppenvården i enlighet med ett förslag från SAMO.
Syftet är att möjliggöra utbyte av erfarenheter och diskussion av hur man kan
nå missbrukare med tidig hjälp.

Tidig hjälp och förebyggande åtgärder mot missbruksproblem tas upp i
flera motioner.

Propositionsförslaget till medelsdisposition av J 7 ifrågasätts i motion
1981182:2239 av Anita Bråkenhielm (m). Motionären anser det tillräckligt att
i ett första skede satsa 300 000 kr. på nämnda personalkonferenser.
Återstoden av medlen bör enligt motionären användas till försöksprojekt
inom socialtjänsten, där verkligt tidiga insatser prövas i samarbete med
arbetsplats, familj och övriga lokala vårdresurser.

I motion 1981182:1113 (delvis) av Esse Petersson (fp) framhålls också
betydelsen av förebyggande åtgärder och handlingsberedskap när det gäller
vård av narkotikamissbrukare. I motion 1981/82:2247 av samma motionär
aktualiseras sjukvårdens möjligheter att ge tidig hjälp åt alkoholmissbrukare
och även att delta i den förebyggande hälsoinformationen (yrkande 10).
Alkoholupplysningen bör enligt motionären spela en större roll än tidigare
inom den förebyggande hälsovården vid mödravårdscentralerna och barnhälsovården.
Vidare anförs bl. a. att sjukvården måste försöka diagnostisera

SoU 1981/82:43

17

och behandla alkoholberoende sorn sådant och inte endast de skador och
symtom som det orsakar. Sådan vård måste enligt motionären kunna lämnas
på bl. a. de vanliga vårdcentralerna. De dolda missbrukarna, som är i behov
av tidig hjälp, vill inte stämplas som socialt avvikande genom att hänvisas till
specialkliniker för alkoholistvård. Liknande synpunkter på hälso- och
sjukvårdens möjligheter att medverka i alkoholupplysning och förebyggande
arbete anförs i motion 1981182:1593 av Kerstin Sandborg m. fl. (fp), yrkande
6.

Det finns självfallet inget entydigt svar på hur man skall kunna nå
människor med missbruksproblem på ett tidigt stadium och erbjuda dem den
hjälp som behövs. Frågan gäller såväl det sociala arbetets innehåll och
arbetsformer i stort som de varierande lokala förutsättningarna för arbete av
visst slag, t. ex. möjligheterna att utnyttja den förebyggande hälsovården.
Tidig hjälp åt dolda missbrukare måste därför i stor utsträckning bli en fråga
om successiv utveckling av olika modeller för uppsökande verksamhet och
nya arbetssätt inom både sjukvård och socialtjänst. Utbyte av erfarenheter
mellan olika delar av öppenvården torde därvid vara ett viktigt moment. Att i
dagens situation, när socialtjänstreformen gett delvis starkt förändrade
förutsättningar för missbrukarvården, satsa på regionala konferenser för
diskussion av aktuella erfarenheter anser utskottet därför väl motiverat.
Utskottet anser sig därvid inte ha anledning att ifrågasätta det i propositionerna
beräknade beloppet.

Samtidigt vill utskottet framhålla vikten av ett fortsatt utvecklingsarbete
kring olika tidiga insatser mot missbruk. Inte minst bör, i enlighet med vad
som anförts i motion 1981/82:2239, socialtjänstens ansvar för de verkligt
tidiga insatserna betonas. Utöver förebyggande och uppsökande verksamhet
kan också, innan medicinska skadeverkningar uppkommit, insatser för att
stödja missbrukare i ett tidigt skede genomföras inom den primärkommunala
socialtjänstens ram. Frågan är sedan lång tid bättre uppmärksammad inom
sjukvården. Bl. a. har socialstyrelsen svarat för en försöksverksamhet med
utveckling av behandlingsmetoder vid sex nytillkomna alkoholpolikliniker.
Erfarenheterna av denna verksamhet har visat att klinikerna i relativt hög
utsträckning har fått kontakt med människor i ”riskzonen” för missbruk på
grund av psykiska och/eller sociala problem. Vidare kan nämnas att man som
ett led i socialstyrelsens s. k. SOA-projekt (socialt arbete - innehåll och
form) 1981 utgivit skriften Det dolda missbruket - tidig hjälp. Däri redovisas
bl. a. olika erfarenheter av hur tidig hjälp ser ut eller borde se ut och vem
eller vilka som är lämpade att ge hjälpen. Man tar även upp något om
sjukvårdens svårigheter när det gäller behandling av alkoholproblem.

I sammanhanget kan också nämnas en vid Malmö allmänna sjukhus
nyligen avslutad omfattande studie som visar att det är möjligt att uppspåra
och behandla storkonsumenter av alkohol. Resultaten försvaras i en
avhandling av överläkare Hans Kristenson. Undersökningen visar bl. a. att
det är möjligt att förebygga alkoholism i stora undersökningsgrupper. För att
2 Riksdagen 1981182. 12 sami. Nr 43

SoU 1981/82:43

18

uppspåra storkonsumenter av alkohol har den s. k. GT-metoden (serumgammaglutamyltransferas-metoden)
använts. De invändningar som tidigare
framförts mot GT-metoden har varit av principiell, etisk, ekonomisk och
teknisk natur och har i denna undersökning, enligt Kristenson, kunnat
vederläggas.

Kristenson har under 5 år med GT-metoden undersökt 8 859 (76,1 %) av
11 643 44-49-åriga män som kallats till en planerad hälsoundersökning i
Malmö. Den egentliga undersökningsgruppen bestod av 585 män födda åren
1926-1933 vilka enligt hälsoundersökningen hade 2 på varandra följande
anmärkningsvärt höga GT-värden. Dessa individer fördelades slumpmässigt
på en behandlingsgrupp och en kontrollgrupp. Individerna i behandlingsgruppen
(317 personer) undersöktes närmare och 75 % av dem bedömdes ha
för högt GT-värde till följd av alkoholkonsumtion. Dessa personer följdes
under lång tid och uppmuntrades att sänka alkoholkonsumtionen. GTvärdet
användes härvid som en motiverande faktor i behandlingsprogrammet.
Kontrollgruppen informerades per brev att vara restriktiva med
alkoholkonsumtionen och informerades om att de skulle få erbjudande om
att kontrollera leverenzymerna efter 2, 4 och 6 år. Behandlings- och
kontrollgruppen följdes upp under en 2-6-årig period.

2 och 4 år efter undersökningen hade GT-värdet i båda grupperna minskat.
Efter undersökningen hade lika många individer från båda grupperna
registrerats på alkoholkliniken. Man fann dock skillnader mellan de två
grupperna med hänsyn till sjukfrånvaro, sjukhusvård och dödlighet. I
behandlingsgruppen var sjukfrånvaron 80 % lägre, antalet vårddagar på
sjukhus 60 % lägre och dödligheten 50 % lägre jämfört med kontrollgruppen.
Sålunda var behandlingsprogrammet effektivt i att förebygga socialmedicinska
konsekvenser av storkonsumtion av alkohol.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att något riksdagens
initiativ inte är påkallat i fråga om motionerna 1981/82:2239, 1981/82:1113
(delvis), 1981/82:1593, yrkande 6, och 1981/82:2247, yrkande 10.

Eftervård och rehabilitering

SAMO har i sitt slutbetänkande Om alkoholpolitiken II konstaterat att
den eftervård som kan erbjudas en missbrukare efter genomgången
behandling har stora brister eller saknas helt. I budgetpropositionen
beräknas i enlighet med SAMO:s förslag under anslaget J 6 ett engångsanslag
på 1 milj. kr. för en försöksverksamhet med syfte att utprova olika
modeller för eftervård. I proposition 1981/82:143 uttalas (s. 52) att projekten
bör utgå från den problembeskrivning som återfinns i SAMO:s slutrapport
samt att man vid utformningen av projekten även bör beakta en av
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) nyligen avlämnad rapport, Problem på
vägen mellan missbruk och jobb.

SoU 1981/82:43

19

Ovannämnda rapport har utarbetats av den s. k. arbetsgruppen för
narkotikafrågor vid AMS arbetsvårdsdelegation. Arbetsgruppen har haft till
uppgift att aktivt leda och främja åtgärder för att intensifiera samarbetet
mellan arbetsförmedlingen och narkomanvårdens behandlingshem. I gruppen
har ingått företrädare för AMS, socialdepartementet, socialstyrelsen,
skolöverstyrelsen, landstings- och kommunförbunden, arbetsmarknadens
parter samt Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare (RFHL). I
slutrapporten konstaterar arbetsgruppen bl. a. att många brister i rehabiliteringen
av narkotikamissbrukare beror på bristande samordning mellan de
olika berörda myndigheterna. Gruppen föreslår bl. a. att försäkringskassornas
rehabiliteringsgrupper (rehagrupper) skall vara forum för planering av
rehabiliteringsinsatserna och för ansvarsfördelningen mellan de berörda
myndigheterna, så att man uppnår en obruten rehabiliteringskedja där alla
de olika samhällsorganens åtgärder är väl samordnade sinsemellan. I
proposition 1981/82:143 uttalas att detta förslag är väl motiverat (s. 131). I
propositionen erinras vidare om att arbetsmarknadsinstituten (Ami) inom
arbetsmarknadsverket är en viktig resurs när det gäller vägledning och
yrkesinriktad rehabilitering av bl. a. personer som haft missbruksproblem.
Instituten ger fördjupad vägledning och möjlighet till arbetsprövning och
arbetsträning till sökande som behöver sådan mera omfattande förberedelse
innan de kan ta ett arbete. Vidare föreslås en höjning av anslaget till
Yrkesinriktad rehabilitering för att, som det sägs i propositionen, markera
betydelsen av utvecklingsarbete med inriktning på rehabilitering av narkotikamissbrukare.
Medlen skall användas för utveckling av metoder för
vägledning och rehabilitering av unga f. d. missbrukare.

Vidare kan nämnas att det i en ny rapport från socialstyrelsen, ”Eftervård
- olika modeller för utslussning på olika institutioner” (PM 9/82), beskrivs
ett antal eftervårdsprojekt som alla har det gemensamt att de syftar till att
öka klienternas tillgång till olika samhällsresurser. De verksamheter som
redovisas bedrivs av bl. a. Rätansgården, Vallmotorp, Trollängen, ALNArådet
i Mölnbacka samt av Malmö kommun. Syftet med rapporten är att
belysa de svårigheter projekten stött på samt på vilket sätt man löst dessa.
Beroende på skillnader mellan de olika projekten varierar lösningarna med
aktuella situationer och behov som ska tillgodoses. Alla verksamheter visar
dock att ökade insatser ger positiva resultat.

De motioner, i vilka föreslås intensifierade åtgärder för förbättring av
eftervård och rehabilitering, får anses besvarade genom det nu anförda. Det
gäller motion 1981182:207 av Sten Svensson (m) och Björn Körlof (m),
yrkande 2 i motsvarande del, och motion 1981/82:2096 av Lars Werner m. fl.
(vpk), yrkande 1.

Utskottet tar i detta sammanhang också upp motion 1981182:2247 av Esse
Petersson (fp), yrkande 11, vari påtalas behovet av att utveckla nya former av
skyddat boende för de gravt skadade alkoholmissbrukarna. Motionären
anser att socialstyrelsen skall initiera ett sådant utvecklingsarbete.

SoU 1981/82:43

20

Utskottet delar uppfattningen att det ofta behövs särskilt anpassade
former av boende och tillsyn för att ge dessa människor en någorlunda dräglig
tillvaro. Sådana åtgärder kan dessutom ofta ge goda resultat. Olika exempel
på hur man på olika håll försökt lösa dessa problem finns beskrivna i den av
Svenska kommunförbundet utgivna skriften ”10 kommuners sätt att arbeta
med de svårast alkoholskadade”. Utvecklingsprojekt kan få bidrag från
anslaget A 3. Forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet.
Utskottet vill också erinra om att de kommunala huvudmännens övertagande
av ansvaret för institutionsvården inom socialtjänsten är ägnat att främja
en utveckling mot mindre, lokala vårdenheter. Det är självklart att
socialstyrelsen bör följa denna utveckling. Något initiativ från riksdagens
sida kan f. n. inte anses påkallat.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion 1981/82:2247,
yrkande 11.

Tillnyktringsenheter

En försöksverksamhet med s. k. tillnyktringsenheter påbörjades 1977 i
enlighet med vad riksdagen uttalat sig för i samband med att man dels
avskaffade fylleristraffet, dels antog lagen (1976:511) om omhändertagande
av berusade personer m. m. (LOB). Försöksverksamheten har så småningom
utvidgats till tio orter. Den har fortlöpande utvärderats av en arbetsgrupp
inom socialdepartementet, vari även ingått företrädare för justitiedepartementet,
socialstyrelsen, rikspolisstyrelsen, Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet. En preliminär slutrapport föreligger.

I budgetpropositionen anför socialministern (s. 191) att hon i likhet med
arbetsgruppen anser att även om ett system med tillnyktringsenheter ger
möjligheter till en mera ändamålsenlig vård än vad som f. n. kan
tillhandahållas i polisarrest så är det uppenbart att en utbyggnad av
tillnyktringsenheter över hela landet enligt någon av de modeller som prövats
i försöksverksamheten skulle medföra betydande kostnader. Hon anser
därför att förutsättningarna att omhänderta akut berusade personer även i
andra och mindre resurskrävande former bör undersökas. Möjligheten till
nya försöksmodeller med sjuk- och socialvårdspersonal i anslutning till
polisarrest omnämns särskilt. Innan försöksverksamheten avslutas bör man
vidare enligt socialministern undersöka modeller som ökar möjligheterna till
samverkan mellan polis, sjukvårdspersonal och socialarbetare. 2 milj. kr. av
innevarande års anslag under J 6 beräknas kunna disponeras för en sådan ny
försöksverksamhet (prop. 100 s. 206). Utskottet återkommer i det följande
(s. 23) till medelsanvisningen.

I motion 1981/82:2246 av Olof Palme m. fl. (s) yrkas att riksdagen skall
som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
utvärdering m. m. av försöksverksamhet med tillnyktringsenheter (yrkande
12). Motionärerna anför att det är rimligt att även enklare former av akut

SoU 1981/82:43

21

omhändertagande av missbrukare prövas. Ideella organisationer som
arbetar med sådan verksamhet måste få bättre stöd. Försöken bör läggas upp
så att det vid behov finns tillgång till lämpliga sociala och medicinska insatser.
Motionärerna anser att riksdagen skall begära att regeringen skall lägga fram
ett förslag i frågan nästa år. Syftet med förslaget skall enligt motionärerna
vara att ange en modell för hur resurserna för tillnyktring och avgiftning
snabbt skall kunna byggas ut så att akut berusade människor kan få
omedelbar vård. Insatserna för den akuta missbrukarvården skall följas upp
med vård- och rehabiliteringsinsatser.

Som framgått av den inledande redogörelsen är utvärderingen av den
hittillsvarande försöksverksamheten med tillnyktringsenheter ännu inte helt
klar. Så mycket har emellertid kunnat konstateras som att de modeller som
hittills prövats innebär alltför stora kostnader för att en utbyggnad härav över
hela landet skall te sig realistisk. Såväl socialministern som motionärerna
synes anse att man nu måste pröva mindre resurskrävande modeller för
omhändertagande men med möjlighet att erbjuda erforderliga medicinska
och sociala insatser. Utskottet förutsätter vidare att utarbetandet av nya
sådana modeller bedrivs med den skyndsamhet som är möjlig. Enligt
utskottets mening erfordras därför inte någon riksdagens åtgärd med
anledning av motion 1981/82:2246 yrkande 12.

Kvinnliga missbrukare

På förslag av SAMO har för innevarande budgetår anvisats 1 milj. kr. för
att inom ramen för det s. k. KARTAD-projektet vid karolinska sjukhuset
göra vårdinsatserna bättre anpassade till de kvinnliga missbrukarnas behov.
Flösten 1981 inrättades vid sjukhusets alkoholklinik en särskild enhet för
kvinnor med tidiga alkoholproblem. I budgetpropositionen föreslås fortsatt
stöd med 1 070 000 kr. till denna verksamhet.

Insatserna för kvinnor med alkoholproblem tas upp i motion 1981182:2246
av Olof Palme m. fl. (s). Motionärerna anser det värdefullt med den nyligen
vid karolinska sjukhuset startade mottagningen för kvinnor och anför att
regeringen bör ta initiativ till att liknande verksamheter kommer i gång på
andra håll, i första hand inom storstadsområdena. Insatserna bör i första
hand utvecklas av landstingens primärvård och den kommunala socialtjänsten
gemensamt. Detta bör riksdagen enligt motionärerna ge regeringen till
känna (yrkande 13).

Vissa erfarenheter från den nystartade mottagningen för kvinnor med
tidiga alkoholproblem har nyligen redovisats i en artikel i Läkartidningen
13/82 (Dahlgren - Ideström - Bjerver: karolinska sjukhusets Ewa-projekt:
Försök med alkoholistvård speciellt för kvinnor). Därav framgår bl. a.
följande.

En försöksverksamhet avsedd för kvinnor med tidiga alkoholproblem,
öppnades den 1 oktober 1981 vid Magnus Huss klinik, Karolinska sjukhuset.

SoU 1981/82:43

22

Den fick namnet Ewa-projektet (The Karolinska project for Early treatment
of Women with Alcohol addiction).

Syftet är att genom intensifierat uppspårande och erbjudande av en
lättillgänglig vårdmöjlighet kunna behandla kvinnor som inte tidigare kunnat
nås för medicinsk alkoholistvård. Denna hittills ganska okända patientkategori
kan här kartläggas och behandlingsbehov liksom behandlingsutfall
studeras.

Det är sålunda en riktad försöksverksamhet avsedd som modell för
uppbyggnad av behandlingsprogram för kvinnor med alkoholberoende. Ett
stort behov av sådana behandlingsmöjligheter finns framför allt i landets
storstadsområden.

Projektet avser tidigt alkoholberoende, dvs. det riktar sig till kvinnor som
inte tidigare fått medicinsk vård för sitt missbruk och inte heller har tecken på
kronisk alkoholskada, såsom levercirrhos, eller grav hjärnskada. Kvinnorna
bör inte heller ha fått nykterhetsvård eller ha missbruk av narkotika eller
psykofarmaka som huvudproblem.

Under tidsperioden den 1 oktober 1981-den 31 januari 1982 har antalet
sökande varit 77, varav 50 har inskrivits i verksamheten. Av de inskrivna
kvinnorna var 28 i behov av avgiftning i sluten vård.

Nära hälften av kvinnorna (23 av 50) sökte helt på eget initiativ medan
resten kom genom i första hand anhörigas, därnäst socialvårdens och
arbetsplatsernas försorg. I regel initierades kontakten med mottagningen
genom en konkret och påtaglig händelse. I 10 fall utgjordes den direkta
orsaken av tillsägelse på arbetsplatsen. För 15 kvinnor hade den sociala
situationen blivit kritisk, ofta genom en ohållbar familjesituation.

Kvinnorna var i allmänhet ej synbart märkta av sitt missbruk. Även om de
flesta vid första kontakten tedde sig mycket trötta och pressade, återhämtade
de sig utåt sett tämligen snabbt. Däremot kvarstod ofta under betydligt
längre tid psykisk labilitet, depressionssymptom, skamkänslor och allmän
osäkerhet. Svårare somatiska alkoholskador påvisades inte.

Kvinnorna i Ewa-projektet var något yngre än de kvinnliga patienter som
tidigare omhändertagits på kliniken. De hade mindre avancerade alkoholvanor
och fungerade bättre socialt.

Den maximala dygnskonsumtionen av alkohol låg väsentligt lägre än för
KARTAD-gruppen och lättvin intog en mer dominerande roll. Färre
kvinnor i Ewa-projektet hade utvecklat återställarbehov, abstinenskramper
och hallucinationer, medan andelen kvinnor som upplevt black out var lika
stor som i KARTAD-gruppen.

Sammanfattningsvis kan således konstateras att verksamheten hittills
tycks ha varit framgångsrik på så sätt att man nått kvinnor som visserligen har
allvarliga alkoholproblem men som ännu inte utvecklat ett så avancerat
missbruk att det lett till svåra skador i medicinskt eller socialt hänseende.
Hjälp har således kunnat ges på ett tidigare stadium av missbruket.

Det är självfallet angeläget att kunna erbjuda kvinnor med tidiga

SoU 1981/82:43

23

alkoholproblem motsvarande hjälp även på andra håll i landet. Samtidigt
måste dock erinras om att det ännu är fråga om en försöksverksamhet och att
erfarenheter därifrån behövs för ställningstagandet till hur andra liknande
mottagningar för kvinnor bör organiseras. Utskottet vill därför framhålla
vikten av att verksamheten vid den nu öppnade mottagningen följs med
uppmärksamhet och att erfarenheterna därifrån sprids till såväl landstingens
primärvård som den kommunala socialtjänsten. Detta bör främja utvecklingen
mot en till de kvinnliga missbrukarnas behov bättre anpassad vård.
Enligt utskottets mening erfordras för närvarande inte någon riksdagens
åtgärd med anledning av motion 1981/82:2246 yrkande 13.

Anslagsberäkningen

1 budgetpropositionen beräknas som ovan nämnts (s. 20) 2 milj. kr. för att
avsluta försöksverksamheten med tillnyktringsenheter under nästa budgetår.
Föredraganden anför (s. 206) att eftersom 2 milj. kr. av innevarande
budgetårs anslag, 8,2 milj. kr., beräknas vara disponibla för detta ändamål,
fordras inga nya medel för nästa budgetår. Hon har för avsikt att föreslå
regeringen att ta i anspråk återstående belopp, högst 2 milj. kr., för att
avsluta verksamheten under nästa budgetår.

Riksdagen anslog förra året 8 220 000 kr. för statsbidrag till försöksverksamhet
med tillnyktringsenheter m. m. att användas under budgetåret
1981/82 (SoU 1981/82:20, rskr 1981/82:213). Medlen har anvisats under
anslaget J 6. Bidrag till alkoholpolikliniker och vårdcentraler m. m., vilket är
ett förslagsanslag. Dessa medel får inte utnyttjas under senare budgetår än
för vilket de anvisats. Oavsett att en besparing beräknas uppkomma under
innevarande år erfordras därför en ny medelsanvisning av riksdagen för nästa
budgetår. Detta påverkar inte den ekonomiska ram från vilken man utgått i
budgetpropositionen.

Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att anslaget J 6. höjs
med 2 milj. kr. för budgetåret 1982/83 avseende beräknade kostnader för att
slutföra försöksverksamheten med tillnyktringsenheter. Medlen får utnyttjas
endast i den utsträckning motsvarande besparing görs under innevarande
budgetår.

Bidrag till organisationer m. m.

I budgetpropositionen föreslås under J 8. Bidrag till organisationer m. m.
ett anslag på 13 475 000 kr., vilket innebär en minskning jämfört med
innevarande budgetår på ca 1,8 milj. kr. Minskningen avser minskade bidrag
till försök dels med alternativa behandlingsmetoder för missbrukare bland
ungdomsvårdsskoleelever och dels med nya vård- och behandlingsmetoder
vid kommunala inackorderingshem för alkoholmissbrukare. Bakgrund
härtill är huvudmannaskapsförändringen för bl. a. ungdomsvårdsskolorna

SoU 1981/82:43

24

samt det nya systemet för statsbidrag till institutionsvård inom socialtjänsten
(se ovan s. 10).

I flera motioner yrkas emellertid en höjning av anslaget i syfte att ge ökat
stöd till organisationer som arbetar med rehabilitering av missbrukare. I
motion 1981/82:2096 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås en höjning med
sammanlagt 925 000 kr. (yrkande 2). Därav avser 200 000 kr. ökade bidrag
till sammanslutningar av f. d. alkoholmissbrukare (Länkorganisationer
m. fl.) och 725 000 kr. ökade bidrag till kommuner och till vissa sammanslutningar
som ägnar sig åt rehabilitering av alkohol- eller narkotikaskadade
personer eller av personer som sniffar thinner eller andra lösningsmedel. I
motion 1981182:2246 av Olof Palme m. fl. (s) föreslås en höjning av anslaget
J 8 med sammanlagt 2 milj. kr. (yrkande 14). Motionärerna anför bl. a. att
olika föreningar och klientorganisationer spelar en central roll för att stödja
människor med missbruksproblem. Insatserna kan gälla arbete, bostad eller
helt enkelt mänskliga kontakter. Sådan verksamhet bör enligt motionärerna
ges ökat stöd.

Utskottet konstaterar att anslaget, bortsett från de nedskärningar som är
betingade av det ändrade ansvaret för institutionsvården, totalt sett höjts
med 0,4 milj. kr. jämfört med innevarande år. Redan detta markerar den vikt
statsmakterna lägger vid det stöd- och hjälparbete som bedrivs av ifrågavarande
organisationer. Även om verksamheten anses angelägen torde det f. n.
inte finnas utrymme för ytterligare höjning av bidragen. Utskottet kan
således inte biträda förslagen om uppräkning av anslaget J 8 och avstyrker
motionerna 1981/82:2096, yrkande 2, och 1981/82:2246, yrkande 14.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även motion 1981182:1304 av
Blenda Littmarck (m) och Birgitta Rydle (m), vari yrkas att riksdagen skall
uttala sig för att Riksförbundet av .Föräldraföreningarna mot Narkotika
(RFMN) skall få en relativt större andel bidrag än tidigare.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1982/83 redovisar socialstyrelsen
att RFMN för 1980/81 beviljats bidrag med 731 000 kr. mot sökta 870 000 kr.
RFMN var därmed den näst efter RFHL största bidragstagaren under
ifrågavarande anslagspunkt. Alla organisationer som söker sådant bidrag
måste vidare räkna med att inte alltid få hela den summa som begärts. Den
som är missnöjd med ett beslut av socialstyrelsen kan överklaga detta till
regeringen. Utskottet, som också vill framhålla att det inte är en uppgift för
riksdagen att ta ställning till angelägenhetsgraden mellan olika ansökningar
om bidrag, avstyrker därför bifall till motion 1981/82:1304.

Ett organisationsstöd med speciell inriktning föreslås i motion 1981/
82:2246 av Olof Palme m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen under ett nytt
förslagsanslag, Bidrag till socialt arbete och information i arbetslivet, anvisar
ett anslag på 6,5 milj. kr. (yrkande 7). Motionärerna, som erinrar om att
socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor under flera år avsatt medel för
kampanjer inom arbetslivsområdet, anser att staten i fortsättningen bör
stödja fackföreningsrörelsens sociala verksamhet på ett enkelt och smidigt

SoU 1981/82:43

25

sätt. De fackliga huvudorganisationerna föreslås därför erhålla stöd motsvarande
2 kr. per medlem för kamratstödjande insatser.

Som påpekas i motionen har staten tidigare genom alkoholnämnden gett
stöd till en kampanj om alkohol och arbetsliv. Dessa medel har utgått från
anslaget J 9. Upplysning och information på alkoholområdet. Kampanjen
påbörjades 1978 och erhöll då 3,8 milj. kr. Därefter har 2,8 milj. kr. beviljats
1979, 3 milj. kr. 1980 samt 3 milj. kr. hösten 1981 för verksamhet under 1982.
Man har vidare anslagit 300 000 kr. för en utvärdering av kampanjen. En
lägesrapport har avgetts i november 1981. Däri redovisas bl. a. ett
försöksprojekt med informations- och studieverksamhet och två med
kamratstödjande verksamhet (samtliga inom LO-området). Alkoholnämnden
har dessutom gett ut skriften Arbete-Alkohol-Kamratstöd, där man
redovisar sitt samarbete med arbetsmarknadens parter. Skriften ger dels en
bakgrund till verksamheten och dels en sammanfattning av hur de deltagande
organisationerna arbetat.

Kamratstödjande verksamhet finns organiserad främst inom LO-området.
Den centrala ledningen sköts av LO-Verdandi-gemenskap. Insatserna
omfattar både arbetsplats- och fritidsaktiviteter. Inom TCO har den
kamratstödjande verksamheten påbörjats relativt nyligen och erfarenheterna
är ännu begränsade.

Motionsyrkanden av samma innehåll som det nu aktuella har tidigare
behandlats av utskottet. Förra året avstyrkte utskottet ett sådant förslag med
hänvisning dels till den pågående kampanjen inom arbetslivet och dels till att
SAMO efter framställning av LO och TCO hade att pröva frågan om
huruvida medel för insatser inom arbetslivet skulle tillföras organisationerna
genom ett särskilt anslag i stället för att såsom nu fördelas av alkoholnämnden.

SAMO har emellertid i sitt slutbetänkande Om alkoholpolitiken II inte
funnit det möjligt att ta ställning till bl. a. frågan om bidrag till fackligt socialt
arbete på arbetslivets område. SAMO hänvisar till att riksrevisionsverket
(RRV) nyligen avgett en rapport rörande det statliga stödet till alkoholinformation,
vari bl. a. denna fråga tas upp. SAMO konstaterar (s. 46) att det
finns stora principiella överensstämmelser mellan LO/TCO:s och RRV:s
bedömning av gränsdragningsproblemen mellan CAN och alkoholnämnden.
SAMO anser att LO:s och TCO:s synpunkter bör bedömas i samband med
den fortsatta beredningen av informationsfrågorna. När dessa frågor bereds
bör man enligt SAMO ta hänsyn till att arbetsmarknadens parter har ett stort
ansvar för det alkoholförebyggande arbetet på arbetsplatserna.

RRV har i revisionsrapporten Statliga insatser för alkoholinformation
(Dnr 1981:196) föreslagit att om de fackliga organisationerna även fortsättningsvis
skall ges stöd till fackligt-socialt arbete detta bör ges genom ett
särskilt bidrag i statsbudgeten, exempelvis som en särskild punkt i det
nuvarande anslaget J 8. Bidrag till organisationer m. m. Om detta genomförs
bör det enligt RRV också innebära att de fackliga organisationerna i

SoU 1981/82:43

26

fortsättningen inte längre blir berättigade att söka alkoholinformationsmedel
för denna typ av verksamhet (rapporten s. 26). RRV ifrågasätter om de
fackliga organisationernas förebyggande och kamratstödjande insatser bör
betecknas som alkoholinformation (s. 20).

RRV:s rapport har gått på remiss till bl. a. ett stort antal organisationer,
däribland de fackliga huvudorganisationerna. I proposition 1981/82:143
anför socialministern att efter remissbehandlingen frågan kommer att
beredas i regeringskansliet med sikte på ett ställningstagande i anslutning till
nästa års budgetproposition (s. 43).

Den fråga som väckts genom motion 1981/82:2246, yrkande 7, är således
under övervägande. Förslag till ställningstagande beträffande ett eventuellt
fortsatt stöd till den fackligt sociala verksamheten kan väntas redan under
nästa år. Enligt utskottets mening bör man avvakta remissutfallet och
regeringens beredning av frågan. Motionsyrkandet avstyrks därför.

Upplysning och information

Allmänna riktlinjer m. m.

Vid behandlingen av propositionen om alkoholpolitiken enades man i
huvudsak om viss målsättning för informationen (prop. 1976/77:108 s. 23 och
SkU 1976/77:40 s. 75). Denna målsättning innebär att informationen skall
sätta in missbruksproblemen i deras sociala sammanhang och vidga
medvetenheten om att människors sociala svårigheter måste mötas med
öppenhet och vilja till solidariska insatser. Den skall också medverka till en
sådan förändring i synen på dem som har skadats genom missbruket att deras
delaktighet i den samhälleliga gemenskapen tryggas. Informationen bör
understryka riskerna för skadeverkningar och betona vikten av helnykterhet
under uppväxtåren, i trafiken och i arbetslivet. Informationen bör till stor del
avse ungdomen men inte ensidigt inriktas på denna. Ansvaret för den
övervägande delen av informationen skall vila på folkrörelserna, som bör ges
resurser härför. Skatteutskottet tillfogade, i anslutning till tidigare uttalanden,
att informationen också borde inriktas på att förändra och begränsa det
traditionella bruket av alkohol.

I proposition 1981/82:143 ges en i huvudsak likartad beskrivning av
principerna för samhällets alkoholinformation. I motion 1981/82:2229 av
Eric Enlund (fp) och Börje Stensson (fp) påpekas emellertid att det av
skatteutskottet gjorda tillägget om att informationen även skall inriktas på
att förändra och begränsa det traditionella bruket av alkohol inte finns med i
propositionen. Motionärerna vill därför inte godta propositionens formulering
av målsättningarna för alkoholinformationen och begär att riksdagen
skall slå fast att riksdagsbeslutet från 1977 fortfarande är grunden för
samhällets alkoholupplysning.

Den i propositionen lämnade redovisningen för frågeställningar som gäller

SoU 1981/82:43

27

opinionsbildning och information, av vilken riksdagen endast beretts tillfälle
att ta del, innebär självfallet inte någon ändring av riksdagens tidigare beslut.
Som motionärerna anför bör informationen således även syfta till att
förändra och begränsa det traditionella bruket av alkohol. Motion 1981/
82:2229 får anses tillgodosedd härmed. Yrkandet avstyrks.

I ett par motioner tas vidare upp olika förslag till preciseringar vad gäller
samhällets information på drogområdet. Det gäller motion 1981/82:1593 av
Kerstin Sandborg m. fl. (fp), yrkandena 1-3 och motion 1981182:1748 av Sven
Johansson (c), yrkande 1 och 2.

Utskottet kan i stor utsträckning ansluta sig till de synpunkter på
alkohol- och droginformationen som anförs i motionerna. Motionsförslagen
står i god samklang med de principer för informationen som riksdagen
tidigare uttalat sig för. Enligt utskottets mening finns dock inte skäl att nu
omformulera eller ytterligare precisera riktlinjerna för samhällets alkoholinformation.
Vad gäller betoningen av föräldrarnas roll m. m. vill utskottet
också hänvisa till vad som anförs beträffande Aktionen mot droger (nedan
samt s. 29). Utskottet avstyrker således här nämnda motionsyrkanden.

I motion 1981/82:1593 av Kerstin Sandborg m. fl. (fp) tas vidare upp
invandrarungdomarnas särskilda behov av information på alkoholområdet
(yrkande 4). Utskottet vill därför nämna att socialstyrelsens nämnd för
alkoholfrågor under 1981 påbörjat en långsiktig insats för att nå invandrarna
med alkoholinformation. I juni 1981 anslogs 150 000 kr. till olika invandrarorganisationer.
Under hösten har alkoholnämnden fört diskussioner med
bl. a. statens invandrarverk och de större invandrarorganisationerna om hur
en större insats skulle kunna utformas. Beslut härom skall fattas under våren
1982. Nämnden har vidare för avsikt att ”lyfta fram” invandrarna som en
prioriterad målgrupp när man går ut med inbjudan att ansöka om bidrag för
alkoholinformation. Den s. k. Aktionen mot droger har också anslagit medel
till invandrarorganisationer. Alkoholnämnden skall ta över denna verksamhet
när aktionen avslutas. Utskottet anser med hänvisning till det anförda att
motionsyrkandet inte påkallar någon riksdagens åtgärd.

I samma motion föreslås också att man regelbundet bör genomföra
kampanjer mot langning av alkohol till barn och tonåringar (yrkande 5). I
motion 1981182:2247 av Esse Petersson (fp) förordas en kontinuerlig
informationskampanj för att begränsa alkoholkonsumtionen och stoppa
narkotikahanteringen (yrkande 8).

Socialdepartementet har sedan 1980 bedrivit aktioner inom drogområdet.
Under 1980/81 genomfördes ”Aktion mot alkoholfaran - Stoppa langningen”.
Som en direkt fortsättning härpå genomförs nu "Aktion mot droger”,
vilken avslutas under sommaren 1982. En rad olika myndigheter och
organisationer som berörs av alkohol- och narkotikafrågorna samarbetar i
aktionen.

Aktionen syftar till att fördjupa och bredda informationsarbetet, inte
minst i skolan. Viktiga målgrupper är ungdomar och föräldrar. Målet för

SoU 1981/82:43

28

aktionen mot droger är bl. a. att höja debutåldern för alkoholkonsumtion,
att kraftigt motarbeta alla andra droger och att fortsätta opinionsbildningen
mot langning. En huvudprincip i arbetet är att stimulera lokala aktiviteter
och samarbete mellan lokala förvaltningar och föreningar.

Socialministern anför (budgetpropositionen s. 188 och proposition 1981/
82:143 s. 43) att intensiva riksomfattande informationsinsatser av detta slag
enligt hennes mening bör vara avgränsade i tiden. Annars riskerar man att en
mättnadseffekt uppstår och att intresset mattas av. De nu pågående
aktiviteterna skall vara avslutade under innevarande budgetår. För att det
arbete som kommit igång ute i landet skall kunna fortsätta föreslås dock att
2,5 milj. kr. avsätts under nästa budgetår för att stimulera en sådan
uppföljning av aktionen mot droger och för vissa kompletterande informationsinsatser
i övrigt. Medlen bör ses som ett komplement till de informationsinsatser
genom organisationer och kommuner som staten stöder med
bidrag som fördelas av statens ungdomsråd och socialstyrelsens nämnd för
alkoholfrågor.

Utskottet delar socialministerns syn på användandet av riksomfattande
kampanjer på drogområdet. Man kan inte få lika god effekt av en sådan
kampanj om den bedrivs år efter år på ungefär samma sätt. Detta hindrar inte
att man om några år kan ha anledning att överväga om det behövs en ny
kampanj mot langning. Man bör dock inte redan nu fatta beslut om någon
sådan fortsättning. Bl. a. bör undersökas vilken effekt de nu genomförda
kampanjerna får på något längre sikt. Utskottet avstyrker därför motion
1981/82:1593, yrkande 5, och motion 1981/82:2247, yrkande 8.

Motion 1981182:266 av Margot Håkansson (fp) och Ylva Annerstedt (fp)
gäller möjligheterna att utnyttja radio och TV för upplysningsverksamhet på
narkotikaområdet. Motionärerna tror att det finns en bred opinion för ett
programinslag, gärna återkommande på fasta tider varje vecka, som
upplyser människor om narkotikamissbrukets faror.

Liknande motionsyrkanden har tidigare behandlats av utskottet (se SoU
1979/80:31 s. 15 och SoU 1980/81:20 s. 16), som därvid avstyrkt förslagen
med hänvisning till att det är programföretagen ensamma som har att
utforma programverksamheten. I proposition 1977/78:91 om radions och
televisionens fortsatta verksamhet anfördes (s. 195) att programföretagen
bör besinna sitt ansvar vid spegling av bruket av olika gifter, t. ex. alkohol.
Någon särskild avtalsföreskrift av denna innebörd ansågs dock ej böra
meddelas. Riksdagen anslöt sig till dessa uttalanden. Det ankommer således
på programföretagen själva att utforma programverksamheten inom de
gränser som följer av radiolagen och avtalet med staten.

Frågan om hur bruket av droger speglas i radio och TV har även
uppmärksammats av SAMO (Om alkoholpolitiken II s. 35). SAMO
konstaterar att programverksamheter såväl i ljudradion som i TV under de
senaste åren vid flera tillfällen belyst alkohol- och narkotikafrågorna på ett
sätt som står i god överensstämmelse med de alkoholpolitiska strävandena.

SoU 1981/82:43

29

Erfarenheterna av programföretagens uppmärksamhet under de senaste
åren på alkohol- och andra drogproblem visar enligt SAMO:s uppfattning att
en från alkoholpolitisk synpunkt tillfredsställande behandling av drogproblemen
i radio och TV kan åstadkommas utan att programföretagen åläggs
att följa den statliga alkoholpolitiken och utan att dessa frågor uttryckligen
regleras i avtalen mellan staten och programföretagen. De önskemål som
från olika håll framförts om skärpt uppmärksamhet och fördjupat ansvar när
det gäller behandlingen i radio och TV av alkohol- och andra drogfrågor har i
betydande utsträckning tillgodosetts. Enligt SAMO:s uppfattning har
programföretagen tillämpat anvisningarna i den ovannämnda propositionen
på ett sådant sätt att det inte finns anledning att ta någon ändrad ställning i
fråga om behovet av särskilda avtalsföreskrifter rörande behandlingen av
alkohol- och andra drogfrågor i radio och TV.

SAMO har dock iakttagit att delar av programföretagens utbud är mindre
tillfredsställande i detta avseende. Många program, ofta av underhållningskaraktär,
innehåller fortfarande inslag som på olika sätt glorifierar användning
av beroendeframkallande medel. SAMO framhåller vikten av att man
inom programföretagen ägnar dessa frågor särskild uppmärksamhet och
vidtar de åtgärder som kan visa sig erforderliga för att hela programverksamheten
skall svara mot berättigade krav på varsamhet vid speglingen av
bruket av alkohol och andra droger.

Det kan vidare nämnas att Aktionen mot droger omfattat vissa mindre
s. k. TV-blänkare, som främst vänt sig till föräldrar. De har bl. a. gällt
langning och rökning av hasch. Aktionen har också medverkat till en
TV-serie vid namn Tonåringar behöver föräldrar.

Motion 1981/82:266 får anses besvarad med det nu anförda. Motionsyrkandet
avstyrks.

Utskottet vill under detta avsnitt också erinra om vad som anförts i tidigare
sammanhang (s. 17) angående hälso- och sjukvårdens medverkan i alkoholupplysning
och förebyggande arbete.

RRV.s rapport om alkoholinformationen

Som tidigare nämnts (s. 25) har riksrevisionsverket (RRV) hösten 1981
avgett en revisionsrapport angående de statliga insatserna för alkoholinformation
(Dnr 1981:196), som innehåller delvis kritiska synpunkter på
samordningen av insatserna och på organisationen för bidragsgivning m. m.
Rapporten har sänts på remiss till berörda myndigheter och organisationer.
Socialministern anför i proposition 1981/82:143 (s. 43) att frågan därefter
kommer att beredas i regeringskansliet med sikte på ett ställningstagande i
anslutning till nästa års budgetproposition.

Vissa motionsyrkanden knyter an till de synpunkter som framförts av
RRV. Här lämnas därför en kort redogörelse för huvudpunkterna i RRV.s
rekommendation.

SoU 1981/82:43

30

RRV, som kartlagt alla de olika kanaler som finns för statens bidrag till
alkoholinformation, konstaterar bl. a. att det inte finns någon samlad
överblick av vilka organ som sysslar med alkoholinformation och av vilket
informationsmaterial som finns att tillgå. I flera fall har RRV iakttagit att
olika organ samtidigt producerat i stort sett likartat material inriktat på
samma målgrupper, till följd av bristen på kunskap om vad andra organ gör.
RRV pekar också på att det tycks oklart vad man menar med alkoholinformation.
Detta har således kommit att omfatta aktiviteter av delvis annat slag,
vilket försvårar redovisning och uppföljning av insatserna. De flesta
organisationer som RRV studerat har vidare fått bidrag genom flera av de
olika anslagen.

RRV tar också upp ansvarsfördelningen mellan å ena sidan socialstyrelsen
som central myndighet och å andra sidan socialstyrelsens nämnd för
alkoholfrågor. Denna är i vissa avseenden oklar. Vidare påpekas att det inte
finns något organiserat samarbete mellan alkoholnämnden och Centralförbundet
för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN). Det är enligt RRV
över huvud taget en svaghet att det finns två centrala organ med likartad
ställning som båda skall stödja organisationernas informationsinsatser. Man
erinrar i det sammanhanget om att LO och TCO föreslagit att det skall prövas
om inte alkoholnämnden och CAN kan slås ihop till ett organ.
Sammanfattningsvis rekommenderar RRV

att socialstyrelsen skall verka för en samordning av alkoholinformationen,

att CAN ställs under socialstyrelsens överinseende och att den vid CAN
anställda personalen förs över från skolöverstyrelsen till socialstyrelsen,
att vissa anslag förs över från utbildningsdepartementets till socialdepartementets
område,

att statens ungdomsråd i fortsättningen inte disponerar över en del av
alkoholinformationsanslaget (J 9),

att eventuellt stöd till facklig-social verksamhet i fortsättningen utgår
genom särskilt anslag,

att man tillser att ungdomsorganisationer som samtidigt är nykterhetsorganisationer
i fortsättningen ges organisationsstöd genom endast ett
anslag,

att alkoholnämndens funktion att fördela medel till lokala alkoholinformationsprojekt
överförs till CAN och att socialstyrelsen i fortsättningen själv
får fatta beslut beträffande de medel för alkoholinformation som ställs till
styrelsens förfogande,
att en avveckling av alkoholnämnden övervägs,

att organisationer som direkt erhållit medel för vissa typer av alkoholpolitiska
insatser inte ges rätten att samtidigt erhålla stöd till lokala projekt med
samma inriktning.

S AMO har i sitt slutbetänkande (Om alkoholpolitiken lis. 45) sagt sig dela

SoU 1981/82:43

31

de principiella uppfattningar som RRV redovisat i sin rapport. Det finns
enligt SAMO:s mening anledning att se över ansvaret för både information
och medelsfördelning. De rekommendationer RRV lämnat förutsätter en
rad organisatoriska förändringar. SAMO anser att de statliga insatserna för
information på alkohol- och narkotikaområdet bör beredas ytterligare inom
regeringskansliet. Som inledningsvis nämnts kommer detta också att bli
fallet. Riksdagen får anledning att pröva dessa frågor vid nästa års
budgetbehandling.

I motion 1981/82:2216 av Blenda Littmarck (m) och Anita Bråkenhielm (rn)
framförs fyra olika förslag i syfte att förbättra samordningen på alkoholinformationsområdet.
Motionärerna ifrågasätter om de mycket stora belopp,
som genom skilda icke samordnade kanaler satsas på upplysningsverksamhet
och andra kampanjåtgärder verkligen används på ett effektivt sätt. I
motionen förordas i enlighet härmed att socialstyrelsen ges det samlade
ansvaret för fördelning av medel för alkoholinformation, att CAN samordnas
med socialstyrelsen, att en avveckling av alkoholnämnden övervägs,
samt att statens ungdomsråds uppgifter vad gäller fördelning av alkoholinformationsmedel
överförs till socialstyrelsen.

Åtgärdsförslagen knyter an till vissa av RRV:s här återgivna rekommendationer.
Enligt utskottets mening bör de synpunkter som anförs i motionen
lämpligen beredas tillsammans med dessa. Utskottet avstyrker därför
motionen.

Frågan om i vad mån statens ungdomsråd skall få disponera över en del av
alkoholinformationsmedlen berörs även i motion 1981/82:744. Denna
motion behandlas nedan (s. 33).

Anslagsdisposition m. m.

I motion 1981182:348 av Anita Bråkenhielm (m) förordas att delar av de
medel som ställs till socialstyrelsens förfogande i alkoholupplysningssyfte
skall användas för en fortsättning av viss samlevnadsundervisning för
värnpliktiga. En integration av dessa moment är enligt motionären ägnad att
sätta missbruksfrågorna i ett vidare sammanhang och även bättre motivera
de värnpliktiga att delta.

Försvarsstaben genomförde för ett par år sedan med socialstyrelsens hjälp
vissa kurser angående relationsproblematik för försvarets personalkonsulenter.
Meningen var att konsulenterna senare skulle kunna fungera som
resurspersoner och handledare för studiecirklar på förbanden. Kurserna var
upplagda av försvarsstabens personalvårdsenhet i samarbete med socialstyrelsen
och RFSU. Materialet utarbetades av socialstyrelsen (den tidigare
h-nämnden), som också ställde upp med viss personal. Några penningbidrag
lämnades inte. Samlevnadsundervisningen har därefter utvecklats lokalt och
har fått olika utformning på olika förband. Socialstyrelsen har hittills inte
deltagit i den senare utvecklingen av verksamheten.

SoU 1981/82:43

32

Alkoholupplysningen inom försvaret har däremot fått betydande bidrag.
1981/82 utgick 116 000 kr. till Värnpliktiga arbetsgruppen för deras kampanj
”Soldat mot droger” och 75 000 kr. till arméstaben för kampanjen ”Armén
spolar kröken”. På förslag av SAMO har regeringen senare ställt 500 000 kr.
till förfogande ur allmänna arvsfonden för ytterligare insatser. Därav har
250 000 kr. gått till försvarsstaben för en utbildningssatsning inriktad på bl. a.
värnpliktiga. 105 000 kr. har utgått för en fortsättning på kampanjen ”Soldat
mot droger”. Vidare har två av försvarets personalorganisationer fått 75 000
kr. för insatser bland sina medlemmar.

I sammanhanget bör vidare påpekas att samlevnadsundervisning för
värnpliktiga tas upp i proposition 1981/82:187 om vissa åtgärder mot
prostitutionen. Socialministern anför däri bl. a. följande (s. 25).

Att bedriva attitydpåverkan och upplysning i sexual- och samlevnadsfrågor
är ett krävande arbete som ställer särskilda krav på sina utövare. Det
krävs också att en metodik utarbetas för att nå människor på ett personligt
plan. Inom socialstyrelsen finns en omfattande erfarenhet bl. a. från arbetet
med sexual- och samlevnadsupplysning som bör tas tillvara. Socialstyrelsens
nuvarande upplysningsverksamhet i sexual- och samlevnadsfrågor bör dock
ges ett vidare innehåll. Betydelsen av en ömsesidig och jämlik sexualitet bör
enligt min bedömning komma till ett klart uttryck i det attitydpåverkande
arbetet.

För att få underlag för det fortsatta arbetet med att förebygga prostitution
bör socialstyrelsen initiera särskilda projekt. Sådana utvecklingsprojekt bör
belysa vilka grupper som det är särskilt angeläget att nå och hur berörda
myndigheter och organisationer kan nå ut till dessa grupper i det
prostitutionsförebyggande arbetet. När det gäller frågor om könsroller och
prostitution är det särskilt viktigt att komma i kontakt med unga människor.
Det är enligt min mening angeläget att metoder utvecklas för att integrera
dessa frågor i det upplysningsarbete om sexual- och samlevnadsfrågor som i
dag bedrivs av bl. a. SÖ, landsting, kommuner och frivilliga organisationer.
En försöksverksamhet bör omfatta främst ungdomar, värnpliktiga, invandrarmän
och olika yrkesgrupper som kommer i kontakt med prostitutionen.

Jag har för avsikt att senare föreslå regeringen att anvisa medel för detta
ändamål från det under socialdepartementets huvudtitel anvisade reservationsanslaget
A 3; Forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet.

Syftet med motion 1981/82:348 torde enligt utskottets mening i huvudsak
tillgodoses genom vad socialministern anfört i ovannämnda proposition. Det
förefaller lämpligt att socialstyrelsen tar upp dessa frågor i samband med de
prostitutionsförebyggande åtgärderna. Utskottet avstyrker därför motionen.

I motion 1981/82:555 av Margot Håkansson m. fl. (fp) begärs åtgärder i
syfte att åstadkomma ökat statligt stöd till organisationen Riksförbundet
Narkotikafritt Samhälle (RNS), som arbetar med upplysningsverksamhet på
narkotikaområdet.

RNS faller i viss mån utanför tillämpningsområdet för de olika bidragen till

SoU 1981/82:43

33

organisationer på alkohol- och narkotikaområdet. Det synes dock inte
föreligga något principiellt hinder för att ansöka om bidrag från anslaget J 9
åtminstone vad gäller vissa delar av verksamheten. Föreningen har
emellertid tidigare intagit den ståndpunkten att man borde undvika att
bedriva verksamheten med samhällsstöd. Någon ansökan om bidrag synes
hittills inte ha gjorts. Om föreningen senare ansöker om bidrag får detta
således prövas i vanlig ordning. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill
motion 1981/82:555.

I motion 1981182:744 av Joakim Ollén (m) och Olle Aulin (m) yrkas avslag
på budgetpropositionens förslag under anslaget J 9 såvitt avser 4,1 milj. kr.
att fördelas av statens ungdomsråd för upplysning om alkohol- och narkotikaproblemen.

Statens ungdomsråds verksamhet på alkoholinformationsområdet berörs
som tidigare nämnts av RRV:s rapport. RRV anför i denna del att eftersom
stödet utgått i nästan tio år till i stort sett samma organisationer, så har det
förlorat sin karaktär av projektstöd. Om statsmakterna även i fortsättningen
vill ge ungdomsorganisationerna ett sådant särskilt stöd bör det därför enligt
RRV inordnas i ett lämpligt reguljärt stöd t. ex. under något av de anslag för
bidrag till ungdomsorganisationer som redan finns under utbildningsdepartementet.

SAMO betonar för sin del vikten av att ungdomsorganisationerna kan
bedriva information på drogområdet. De medel som statens ungdomsråd har
att fördela för sådan information bör dock enligt SAMO vara ”öronmärkta”
för insatser inom alkohol-och narkotikaområdet. Enligt SAMO:s mening
behövs klarare och tydligare regler för användningen av ifrågavarande bidrag
(Om alkoholpolitiken II, s. 47).

Med anledning av ett förslag från statens ungdomsråd om nya fördelningskriterier
för medlen under J 9 anför vidare socialministern (budgetpropositionen
s. 213) att hon ämnar ta upp denna fråga efter remissbehandlingen av
RRV:s rapport.

Frågan om eventuell avveckling av statens ungdomsråds fördelning av viss
del av alkoholinformationsanslaget har sålunda redan aktualiserats av RRV
och är under beredning. Även fördelningskriterierna för eventuella bidrag
genom statens ungdomsråd kommer att övervägas. Enligt utskottets mening
bör resultatet härav avvaktas innan riksdagen beslutar om någon ändring i nu
gällande principer för anslagets disposition. På grund härav avstyrker
utskottet motion 1981/82:744.

En höjning av anslaget J 9 med 6 milj. kr. i syfte att öka stödet till
information och fritidsverksamhet i folkrörelseregi föreslås i motion 1981/
82:2246 av Olof Palme m. fl. (s), yrkande 8. I motionen nämns olika
folkrörelseaktiviteter med social inriktning vilka är av betydelse för kampen
mot drogmissbruket. Motionärerna anser att det finns ett stort behov av
ökade resurser för att stödja folkrörelsernas fritidsarbete och en socialt
inriktad information kring drogproblemen. Stödet bör avse förebyggande

3 Riksdagen 1981182. 12 sami. Nr 43

SoU 1981/82:43

34

insatser med särskild inriktning på ungdom i riskzonen. Vidare behöver det
lokala föreningsarbetet utvecklas och förnyas. Alkoholnämnden bör enligt
motionärerna få permanenta medel för att stödja lokala drogförebyggande
projekt. Av de föreslagna 6 milj. kr. avses 2 milj. kr. bli reserverade för
nöjesverksamhet i drogfri miljö och återstående 4 milj. kr. fördelas av
samlingslokalsorganisationernas samarbetskommitté för lokala projekt.

Alkoholnämnden har, som påpekas i motionen, sedan 1978 årligen
disponerat 5 milj. kr. för försöksverksamhet med fritidsaktiviteter med
alkoholpolitisk anknytning. Medlen har ställts till förfogande ur allmänna
arvsfonden. 1982 är sista året för försöksverksamheten. Alkoholnämnden,
som gjort en utvärdering, har på grundval därav föreslagit att försöksverksamheten
permanentas i modifierad form och hemställt att sammanlagt 10
milj. kr. skall ställas till nämndens förfogande för drogförebyggande
verksamhet utöver vad som begärts i socialstyrelsens anslagsframställning.
Socialministern anför i budgetpropositionen (s. 213) att hon ämnar föreslå
regeringen att för försöksverksamhet med fritidsaktiviteter bevilja understöd
ur allmänna arvsfonden även under första halvåret 1983.

Som tidigare flera gånger framhållits har en omfattande översyn av
organisation och principer för den statliga alkohol- och droginformationen
inletts som följd av RRV:s och SAMO:s förslag. Ställningstagande härtill
torde bli aktuellt under nästa budgetår. Bidrag till fortsatt försöksverksamhet
med fritidsaktiviteter kommer vidare enligt socialministern att finnas
tillgängliga även för andra delen av budgetåret. Enligt utskottets uppfattning
bör därför frågan om eventuell permanentning av den nuvarande försöksverksamheten
liksom om ytterligare medel att fördelas av alkoholnämnden
anstå i avvaktan på ett heltäckande förslag om utformningen av statens stöd
till alkohol- och droginformation. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill
motion 1981/82:2246, yrkande 8.

Särskilda förslag

I motion 1980/81.2155 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) föreslås införande
av varningsetiketter på flaskor med alkoholdrycker. Motionären erinrar om
att det finns varningar på cigarrettpaket och anser att man på motsvarande
sätt kan förse alkoholförpackningar med uppgifter om t. ex. hur alkoholsjukdomen
utvecklas och om vilka mängder som ger upphov till bestående
skador. Även i motion 1981182:1593 av Kerstin Sandborg m. fl. (fp) begärs att
det skall göras försök med varningstext på alkoholförpackningar (yrkande
8).

Enligt lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på
tobaksvaror skall förpackning till tobaksvara som är avsedd att saluhållas till
konsument inom landet förses med dels varningstext, som lämnar upplysning
om hälsorisker förbundna med bruk av tobak, dels innehållsdeklaration, som
lämnar uppgift om skadliga ämnen som varan innehåller eller ger upphov till.

SoU 1981/82:43

35

Ansvaret för att tobaksförpackning har föreskriven varningstext och
innehållsdeklaration åvilar beträffande svensktillverkad vara tillverkaren
och beträffande annan vara den som först saluhåller varan inom landet.

Någon motsvarighet till denna lag finns inte på alkoholområdet. Beträffande
marknadsföring av alkoholdrycker resp. tobaksvaror finns dock två
parallella lagar (SFS 1978:763 och 764). Dessa gäller näringsidkares
marknadsföring som riktar sig till konsument. Regleringen är likartad utom
beträffande kommersiell annons i periodisk skrift, vilket är förbjudet
beträffande spritdryck, vin och starköl. Beträffande tobaksvaror gäller i
stället att annonsen skall återge varningstext och innehållsdeklaration enligt
ovan.

Yrkanden om att alkoholförpackningar skall förses med varningstext har
tidigare behandlats av utskottet i betänkandet SoU 1979/80:31 (s. 15).
Utskottet hänvisade då till att frågan behandlats av tobaks- och alkoholreklamutredningen,
som i betänkandet Reklamen för alkohol och tobak (SOU
1976:63 s. 176 ff.) bl. a. anförde att det kan vara svårt att finna en sådan
information om alkoholens skadeverkningar i olika avseenden som är
lämplig och meningsfylld när den lämnas på dryckesförpackningar. Utredningen
erinrade vidare om att frågan om varningstext inte fanns närmare
belyst på alkoholområdet, till skillnad från vad som var fallet på tobaksområdet.
Utredningen lade bl. a. därför inte fram något förslag i detta avseende.
Inte heller utskottet sade sig f. n. kunna tillstyrka att alkoholförpackningar
skulle förses med varningstext. Motionsyrkandena avstyrktes.

Det kan visserligen synas överraskande att varningstext måste finnas på
tobaksvaror medan det inte krävs på alkoholförpackningar. Försäljningen av
alkohol är emellertid noga reglerad i andra avseenden. Alkoholinformation
ställer även större krav på nyanserade förklaringar och på att problemen sätts
in i ett vidare sammanhang. Utskottet anser därför att ett införande av
varningstexter på alkoholförpackningar måste föregås av ytterligare överväganden.
Utskottet är för sin del inte berett att i nuläget tillstyrka detta
förslag. Motionerna 1980/81:2155 och 1981/82:1593, yrkande 8 avstyrks i
enlighet härmed.

I motion 1981182:1593 av Kerstin Sandborg m. fl. (fp) påtalas vidare
behovet av en förbättrad information om farorna med att använda alkohol
tillsammans med vissa läkemedel (yrkande 7).

Någon särskild märkning av läkemedel som är särskilt riskfyllda att inta
tillsammans med alkohol finns inte och är inte heller planerad. Utgångspunkten
har varit att läkemedel och alkohol aldrig skall intas tillsammans på
grund av den generella risken för interaktion. Interaktionen är i stor
utsträckning oförutsebar, eftersom individuella faktorer spelar in. Man
skulle t. o. m. kunna ifrågasätta om inte en särskild märkning av vissa
läkemedel skulle kunna invagga människor i falsk säkerhet när det gäller
riskerna med att inta andra läkemedel i förening med alkohol. En
intensifierad allmän information om olämpligheten av att kombinera alkohol

SoU 1981/82:43

36

och läkemedel vore därför måhända att föredra. Frågan härom torde ligga
inom området för det nyinrättade läkemedelsinformationsrådets verksamhet
(om rådets sammansättning och uppgifter m. m. se SoU 1981/82:6 s. 5 ff.).
Utskottet är med hänsyn till det anförda inte berett att biträda motionärernas
förslag. Motion 1981/82:1593, yrkande 7, avstyrks således.

Internationella åtgärder mot narkotikamissbruket

Insatser för att minska opiumodlingen m. m.

Flera motioner tar upp frågan om ökat stöd till projekt med s. k. alternativ
odling i syfte att minska odlingen av opium samt FN:s engagemang när det
gäller det internationella samarbetet i narkotikafrågor.

I motion 1981182:170 av Gunnel Jonäng (c) yrkas att riksdagen skall begära
att regeringen vidtar behövliga åtgärder för att projektet med att minska
opiumskördarna i den s. k. Gyllene Triangeln skall kunna fullföljas.
Motionen gäller det av FN:s narkotikafond (UNFDAC) understödda
skördeersättningsprogrammet i Thailand, vilket syftar till att få bönderna i
vissa byar att överge sin traditionella opiumodling och i stället satsa på andra
grödor. Motionären har uppfattningen att den thailändska ledningen inte
längre vill fullfölja denna verksamhet. Även i motion 1981182:207 av Sten
Svensson (m) och Björn Körlof (m) önskas regeringsinitiativ till internationella
åtgärder mot narkotikahanteringen (yrkande 3, delvis). Motionärerna
anser att u-hjälp skall kunna ges till projekt för alternativ odling för bönder i
bl. a. Sydostasien som lever på hamp- och vallmoodling och vidare att
Sverige bör öka ansträngningarna att via initiativ i FN skapa opinion för en
internationell kraftsamling mot den illegala narkotikahanteringen. I motion
1981/82:2246 av Olof Palme m. fl. (s) yrkas att riksdagen skall ge regeringen
till känna vad som anförts i motionen om stöd till FN:s fond för kontroll av
beroendeframkallande medel (yrkande 9). Motionärerna anför bl. a. att
Sveriges bidrag till FN:s narkotikafond f. n. är drygt 4 milj. kr. men att
regeringen aktivt bör pröva möjligheterna att engagera Sverige i nya projekt
inom ramen för fondens verksamhet. De höjda bidrag som kan behövas bör
enligt motionärerna utgå från anslaget Övriga multilaterala bidrag (under
utrikesdepartementets huvudtitel).

I proposition 1981/82:143 lämnas vissa bakgrundsuppgifter om det
internationella samarbetet på narkotikaområdet. Därav framgår bl. a.
följande (s. 26).

Samarbetet i FN har lett till två konventioner om kontroll av bl. a.
produktion av och handel med narkotika, nämligen 1961 års allmänna
narkotikakonvention, ändrad år 1972, och 1971 års konvention om
psykotropa substanser. Aktiva svenska insatser bidrog verksamt till antagandet
av den senare konventionen. Anslutningen till psykotropkonventionen
är emellertid fortfarande dålig från de stora producentländernas sida.

SoU 1981/82:43

37

Sverige fortsätter att aktivt verka för en allmän internationell anslutning även
till denna konvention.

Ett sätt att försöka minska produktionen av illegal narkotika är att hjälpa
befolkningen i de u-länder som odlar växter ur vilka narkotika kan
framställas att övergå till odling av andra grödor. FN:s narkotikafond
(UNFDAC) bekostar olika typer av sådana utvecklingsprojekt. Mest kända
är ersättningsodlingarna i bl. a. Thailand, Burma och Pakistan. FN:s
narkotikafond bygger helt på frivilliga bidrag från medlemsländerna. Sverige
är tillsammans med Norge en av de största bidragsgivarna.

Insatserna för att minska tillgången på narkotika kompletteras med
insatser för att minska efterfrågan på illegal narkotika. FN:s arbete för att
minska efterfrågan på narkotika är inriktat på att utveckla och sprida
kunskap om olika typer av förebyggande åtgärder och behandlingsmetoder.

Vid 1981 års möte enades FN:s narkotikakommission om en långsiktig
strategi och ett femårsprogram för narkotikakontrollen som slutligt antogs av
FN:s generalförsamling i december 1981. Den långsiktiga strategin fastslår
bl. a. att den illegala odlingen och handeln med narkotika måste stoppas.
Den internationella kontrollen måste förbättras. En ökad förebyggande
verksamhet är nödvändig liksom en satsning på vård, rehabilitering och
social integration av narkotikamissbrukare. I femårsprogrammet ingår 22
olika projekt. Dessa omfattar en rad olika frågor som t. ex. en översyn av den
allmänna narkotikakonventionen, effektivisering av narkotikakontrollen,
utbyte av erfarenheter inom såväl vårdområdet som förebyggande åtgärder
och information samt utveckling av forskning om droger. Narkotikakommissionens
sekretariat, Division of narcotic Drugs (DND), har ansvaret för att
förverkliga programmet. DND är en liten enhet med små ekonomiska
resurser. Sverige har tillsammans med de övriga nordiska länderna verkat för
ökade ekonomiska resurser till narkotikaarbetet i FN.

Socialministern anför för egen del följande (prop. 1981/82:143 s.
61-62).

Produktionen av narkotika kan inte stoppas utan att en rad politiska,
ekonomiska och sociala förhållanden i producentländerna genomgår omfattande
förändringar. Speciell uppmärksamhet bör ägnas åt de sociala och
ekonomiska förhållandena i dessa länder. Detta är en viktig uppgift för FN:s
generalförsamling, FN:s ekonomiska och sociala råd och andra FN-organ
som är involverade i utvecklingsarbetet. Sverige bör medverka till att dessa
problem uppmärksammas mer.

Producentländerna måste kunna påräkna bistånd från narkotikakontrollorganen,
den internationella narkotikakontrollstyrelsen och FN:s narkotikadivision.
Möjligheterna härtill begränsas för närvarande av de begränsade
resurser som dessa organ har. Sverige bör även i fortsättningen verka för att
dessa organ får tillräckliga resurser för att kunna bedriva sitt arbete på ett
ändamålsenligt sätt.

Det är vidare av stor vikt att de mer utvecklade länderna aktivt stöder

SoU 1981/82:43

38

producentländerna i deras kamp mot den illegala hanteringen med narkotika.
Detta kan ske genom bl. a. FN:s narkotikafond. Narkotikafondens
verksamhet stämmer väl överens med andra utvecklingssträvanden i tredje
världen. En integrerad landsbygdsutveckling är ofta en nödvändig förutsättning
för att socioekonomiska förändringar skall kunna åstadkommas.
Genom att förbättra de allmänna levnadsbetingelserna för den fattiga
jordbruksbefolkningen i dessa länder skapas ett effektivt motvärn mot en
fortsatt narkotikaproduktion. Fondens projekt har därför inneburit att
denna befolkning fått sjukvård, utbildning och hjälp till en förbättrad social
situation. Ett aktivt deltagande från de berörda människorna själva är
betydelsefullt för att resultat skall kunna uppnås. Det är också nödvändigt att
regeringarna i producentländerna engagerar sig i dessa insatser och
genomför kraftfulla åtgärder mot illegal odling och tillverkning.

Genom sin inriktning på just opium har fonden visat att goda resultat kan
åstadkommas med en landsbygdsutveckling som samtidigt slår mot narkotikan.
Dessa erfarenheter och insikter bör tas till vara av enskilda länder och
internationella finansieringsorgan. Det är nödvändigt att andra internationella
utvecklingsorgan i fortsättningen ger ökad uppmärksamhet åt fondens
insatser.

Sverige är ett av de länder som ger störst bidrag till FN-fonden. Regeringen
har under åren 1977-80 anvisat sammanlagt 6 milj. kr. av biståndsmedel till
narkotikafondens verksamhet. År 1981 gavs ett bidrag med 4 milj. kr. till
projekt med alternativ odling i Laos, Pakistan och Thailand.

Sverige lämnar vidare ett icke specialdestinerat bidrag till fondens
allmänna verksamhet. I årets budgetproposition (prop. 1981/82: Bilaga 8,
Ll) har jag för detta ändamål beräknat ett anslag till narkotikafonden på
291 000 kr.

FN:s generalförsamling beslutade i december 1981 att anta ett strategi- och
policyprogram mot narkotikamissbruket. Programmet kan bli en viktig bas
för den gemensamma kampen mot narkotikamissbruket. Sverige har deltagit
aktivt i utarbetandet av programmet. Sverige bör verka för att programmet
genomförs.

Utskottet har vidare inhämtat att den thailändska regeringen efter
påstötning från FN hösten 1981 vidtagit vissa åtgärder mot odlingen av och
handeln med opium. Bl. a. har bönder erbjudits ris i utbyte mot att de brände
sina opiumskördar. Dessa försök har varit tämligen framgångsrika. Man har
vidare ingripit mot en av de största uppköparna av opium.

Motionerna 1981/82:170 och 1981/82:207 har båda väckts under allmänna
motionstiden. Enligt utskottets mening får de anses tillgodosedda genom vad
socialministern numera anfört om inriktningen av de svenska insatserna för
ett förbättrat internationellt samarbete mot den illegala narkotikahanteringen.
Utskottet avstyrker därför bifall till motion 1981/82:170 och motion
1981/82:207, yrkande 3 i motsvarande del.

När det gäller det i motion 1981/82:2246 framförda förslaget om ett ökat
svenskt engagemang inom ramen för FN:s narkotikafonds verksamhet vill
utskottet nämna att utrikesutskottet nyligen vid behandling av ett motionsyrkande
om höjt anslag för bidrag till fonden avstyrkt detta förslag med
hänvisning till att regeringen nära följer organisationens arbete och är beredd
att överväga ytterligare bidrag och till att omfattningen av det fortsatta

SoU 1981/82:43

39

samarbetet med UNFDAC får bli beroende av vilka projekt som presenteras
(UU 1981/82:20 s. 22). Socialutskottet delar utrikesutskottets uppfattning att
omfattningen av Sveriges engagemang inom ramen för narkotikafondens
verksamhet får bli beroende av vilka projekt som presenteras. Utskottet
avstyrker därför motion 1981/82:2246, yrkande 9.

Stängning av Christiania

Flera motionärer tar upp förhållandena i den danska s. k. fristaden
Christiania i Köpenhamn och dess betydelse för spridningen av cannabis
inom Norden. I såväl motion 1981/82:207 av Sten Svensson (m) och Björn
Körlof (m) (yrkande 3, delvis) som motion 1981182:1752 av Wiggo Komstedt
(m) och Bo Lundgren (m) yrkas att riksdagen skall begära att regeringen
skall ta initiativ till åtgärder för att få till stånd en stängning av Christiania. I
motion 1981182:2247 av Esse Petersson (fp) begärs en samnordisk plan för
narkotikahanteringens utrotning och skapande av en narkotikafri zon i
Norden (yrkande 9). Motionären anför att en första åtgärd för detta är, utom
att förstärka tull-och poliskontrollen, att stoppa den fria försäljningen av
narkotika i Christiania, som blivit ett centrum för haschförsäljningen.

Det finns ett omfattande samarbete inom Norden på narkotikaområdet.
Vid ett särskilt ministermöte i februari 1982, vilket kommit till stånd på
svenskt initiativ, beslutade social-, hälso- och justitieministrarna att utvidga
samarbetet. Samarbetet intensifieras f. n. inom polisens och tullens områden
samt när det gäller informations- och vårdfrågor. Särskilda insatser skall
vidtas för att bekämpa cannabismissbruket i Norden. I en av Nordiska
ministerrådet utgiven presskommuniké från det nordiska ministermötet i
Stockholm har vidare antecknats att ”regeringarna är eniga om att ytterligare
intensifiera ansträngningarna för att stoppa narkotikahanteringen och även
de speciella narkotikamarknader som finns i Norden”. Vidare kan nämnas
att förhållandena i Christiania uppmärksammats även vid Nordiska rådets
möte i Helsingfors i mars 1982, då Gabriel Romanus (fp) ställde en fråga till
Danmarks regering angående vad Danmark avsåg att göra åt problemet. Den
danske justitieministern Ole Espersen svarade därvid bl. a. att regeringen
överväger det framtida utnyttjandet av Christianiaområdet och därvid i hög
grad kommer att vara uppmärksam på problemen med haschförsäljningen.
De nordiska justitieministrarna är eniga om att försöka få varje haschmarknad
stängd. I de planer, som den danska regeringen baserar sina överväganden
om Christiania på, ingår enligt justitieministern som en klar förutsättning
en stängning av haschmarknaden i Christiania. Han ansåg det uteslutet att
den danska regeringen skulle acceptera ett framtida Christiania i en eller
annan form med mindre man har grundad anledning att tro att haschmarknaden
stängs och inte öppnar på nytt.

Med anledning av ett medlemsförslag antog Nordiska rådet även en
rekommendation till Nordiska ministerrådet, som innebar att ministerrådet

SoU 1981/82:43

40

uppmanades bl. a. att aktivt arbeta för att de nordiska länderna inte skall
acceptera någon form av narkotika som inte är medicinskt betingad och att
bekämpningen av narkotikamissbruket skall ske med denna målsättning som
grund.

Av det anförda framgår att man från såväl svensk som övriga nordiska
länders sida tagit initiativ för att få ett slut på narkotikaförsäljningen i
Christiania. Den danska regeringen är positiv härtill. Vilka åtgärder som
därvid bör komma i fråga är en angelägenhet för danska myndigheter.
Motionsönskemålen får därmed anses tillgodosedda. Utskottet avstyrker
således motion 1981/82:207, yrkande 3 i motsvarande del, motion 1981/
82:1752 och motion 1981/82:2247, yrkande 9.

Stämpling av pass

I motion 1980181:1912 av Rune Gustavsson m. fl. (c) yrkas att riksdagen
skall begära att regeringen tar initiativ till internationell överenskommelse
om stämplingstvångi passhandlingar (yrkande4). I motionen anförs bl. a. att
genom att stämplingstvånget avskaffats så har tullens möjligheter minskat att
få reda på vilka människor som misstänkt ofta reser till länder och platser som
utgör stationer i den internationella narkotikatrafiken. I första hand bör
eftersträvas en internationell överenskommelse om att alla länder skall
införa stämplingstvång. I andra hand bör enligt motionärerna de nordiska
länderna gemensamt införa krav på stämpling i pass vid in- och utresa till och
från resp. länder.

Generaltullstyrelsen, rikspolisstyrelsen och brottsförebyggande rådet har
yttrat sig över motionen. Samtliga har avstyrkt förslaget. Man pekar bl. a. på
att detta förutsätter att stämplingstvång införs även i andra länder, vilket ter
sig svårt att få genomfört. Vidare framhålls att en sådan rutin skulle kräva
kraftigt utökade resurser för passkontroll.

Ett medlemsförslag av samma innebörd har i år även behandlats i Nordiska
rådet (A 616/s), varvid förslaget avslogs med hänvisning till att de förväntade
resultaten inte stod i rimlig proportion till resurskraven.

Inte heller utskottet är berett att förorda ett återinförande av stämplingstvång
i passhandlingar. Motionsyrkandet härom avstyrks således.

Alkoholskadornas omfattning m. m.

Statistik och forskning

Några motioner gäller behovet av att ha ett tillförlitligt beslutsunderlag för
de alkoholpolitiska ställningstagandena. I motion 1981182:556 av Elver
Jonsson (fp) och Kerstin Sandborg (fp) begärs en upprustning av den
offentliga statistiken beträffande alkoholskadorna (yrkande 1). Motionärerna
anför bl. a. att man i och för sig vet ganska mycket om alkoholskadorna.

SoU 1981/82:43

41

Det är däremot oacceptabelt att informationen är så svårtillgänglig. En
åtgärd av strategisk betydelse när det gäller alkoholpolitiken är därför en
väsentlig upprustning av den offentliga statistiken. På de områden där så är
lämpligt kan man i stället för totalundersökningar använda urvalsundersökningar.
Som exempel nämns skolöverstyrelsens undersökningar av skolelevers
drogvanor. Liknande synpunkter anförs i motion 1981/82:1113 av Esse
Petersson (fp) (delvis). Motionären framhåller bl. a. att vetenskapliga
undersökningar är till föga nytta om de inte kommer till allmänhetens och
politikernas kännedom och presenteras på ett sådant sätt att de kan utnyttjas
i praktisk verksamhet.

I SAMO:s uppdrag har ingått att pröva om det kunskapsunderlag som
finns i dag om alkoholkonsumtionen och alkoholskadornas omfattning och
utveckling är tillräckligt eller om det behöver förändras. SAMO har ställt
samman merparten av de data som finns kring dessa frågor i rapporten Data
om alkoholkonsumtionen och dess skadeverkningar (Ds S 1981:21). Därav
framgår bl. a. följande.

Den totala alkoholkonsumtionen utgörs dels av den registrerade konsumtionen
och dels av ett mörkertal som innefattar konsumtion av t. ex.
hemtillverkat vin, hembrända spritdrycker och s. k. turistsprit. SAMO
konstaterar att tillgängliga uppgifter inte ger någon vägledning för att få reda
på den icke-registrerade konsumtionens storlek. De ger inte heller någon
säker uppfattning om i vilken riktning utvecklingen går.

Undersökningar av konsumtionsvanorna genomförs regelbundet på vissa
befolkningsgrupper. Undersökningarna har genomförts med delvis skilda
utgångspunkter och med olika metoder och frågeformuleringar. Detta gör
att det inte går att väga samman dem till någon heltäckande bild av
alkoholvanorna. Ungdomsgrupperna har undersökts mest. Det är enligt
SAMO:s uppfattning också genom vissa av ungdomsundersökningarna som
det är möjligt att spegla trenden i utvecklingen. De undersökningar som
gäller vuxengrupperna ger däremot ingen uppfattning om utvecklingen.
Undersökningarna ger inte heller någon klar bild av skillnaderna i
alkoholvanor mellan olika befolkningsgrupper eller relationen normalkonsumenter/storkonsumenter.

Data om alkoholens skadeverkningar finns från flera vitt skilda områden.
Således finns årlig statistik från nykterhetsvården och om antalet omhändertaganden
av berusade. I annan statistik, såsom statistiken över den slutna
psykiatriska vården, över dödsorsaker, över förtidspensioneringar och över
trafikbrott, finns olika konsekvenser av alkoholkonsumtion eller alkoholmissbruk
med som klassificeringsgrunder. Trots att alkoholkonsumtionens
konsekvenser berörs i statistik från många sektorer i samhället anser SAMO
att statistiken inte ger någon klar bild av hur stora skadeverkningarna är eller
hur de förändras. En av förklaringarna till detta är att den statistik som
regelbundet samlas in har haft som sitt huvudsakliga syfte att spegla
verksamheten inom ett visst område eller hur vissa resurser utnyttjas.

4 Riksdagen 1981182. 12 sami. Nr 43

SoU 1981/82:43

42

Utredningen om narkotikamissbrukets omfattning (UNO) har tidigare
gjort en liknande sammanställning av data på narkotikaområdet. UNO skall
enligt sina direktiv bl. a. lämna förslag om hur man i framtiden skall följa
narkotikamissbrukets utveckling. Utredningens slutbetänkande väntas inom
kort.

I proposition 1981/82:143 anför socialministern (s. 59) att hon delar
SAMO:s uppfattning om att det i flera olika avseenden behövs en
metodutveckling för att kunskapsunderlaget om alkoholskadorna skall
kunna förbättras. Hon anser också att det behövs en bättre samordning i
arbetet med dessa frågor. Det arbete som nu utförs av UNO berör till stor del
de frågor som SAMO har tagit upp. I likhet med SAMO anser socialministern
att alkohol- och narkotikafrågorna bör behandlas integrerat när det
gäller att följa utvecklingen inom drogområdet. När UNO har lämnat sin
slutrapport bör dessa frågor beredas ytterligare inom regeringskansliet med
sikte på ett ställningstagande i anslutning till nästa års budgetproposition.

Socialministern tar i proposition 1981/82:143 även upp frågan om
förmedling av forskningsresultat och anför bl. a. (s. 60) att behovet av att
förmedla den kunskap som kommer fram genom forskning och statistikinsamling
är stort. Resultat från forskningsprojekt utnyttjas inte alltid i
planerings- och utvecklingsarbetet i den grad som är önskvärd och borde
vara möjlig. Den försöksverksamhet med en särskild dokumentationscentral
för alkohol- och narkotikaforskning som bedrivits vid CAN föreslås i
propositionen bli permanentad. I det sammanhanget nämns att SAMO även
föreslagit att en årlig rapport skall ges ut med en översiktlig kvalificerad
bedömning av drogsituationen och rådande kunskapsläge, grundad på en
kritisk granskning av de data som finns tillgängliga. Ansvaret för en sådan
årlig rapport borde enligt SAMO ligga på samma organ som får samordningsansvaret
för studier av utvecklingen på drogområdet. Socialministern
anför att hon i princip delar SAMO:s uppfattning i dessa avseenden. Den
närmare organisatoriska utformningen får tas upp i samband med den
ytterligare beredning av dessa frågor som avses ske inom regeringskansliet.

Vad som sålunda anförs i propositionen tillgodoser enligt utskottets
uppfattning syftet med motionerna 1981/82:556, yrkande 1, och 1981/82:1113
i hithörande del. Utskottet avstyrker därför dessa motionsförslag.

I motion 1981/82:1746 av Linnea Hörlén (fp) och Börje Stensson (fp) yrkas
att riksdagen skall uttala sig för en fortsättning av den s. k. Lundbyundersökningen,
som drivs vid institutionen för social- och rättspsykiatri vid Lunds
universitet (S:t Lars sjukhus). Den är en longitudinell socialpsykiatrisk
studie av en representativ befolkning på 3 563 personer, vilkas levnadsförhållanden
under 25 år har kartlagts. Huvudfrågor har varit omfattning och art
av psykisk ohälsa inklusive alkoholproblem, eventuella förändringar häri
samt orsakerna. I materialet finns bl. a. för första gången en redovisning av
antalet nytillkomna alkoholister, vilket gör att man kan beräkna sannolik -

SoU 1981/82:43

43

heten för män att insjukna i alkoholism till 20 %. Man vill nu göra en
fördjupad studie i syfte bl. a. att försöka identifiera grupper som visat sig löpa
större risker för psykisk ohälsa samt skadliga bakgrundsfaktorer i den
psykosociala miljön. Lundbyprojektet har pågått sedan 1947 och finansieras
med anslag år från år. Under innevarande år har anslag sökts hos
Delegationen för social forskning (DSF) i socialdepartementet, hos Forskningsrådsnämnden
och hos Riksbankens Jubileumsfond. Ansökan till DSF
gäller 1 055 260 kr. Den är ännu inte slutbehandlad.

Det är angeläget att ta till vara den kunskap som kan fås från det delvis
unika materialet i Lundbyundersökningen. Materialets möjligheter torde
emellertid vara väl känt för de myndigheter som handlägger frågor om
forskningsstöd (jfr prop. 1981/82:143 s. 37). Det ankommer inte heller på
riksdagen att ta ställning till hur tillgängliga medel skall fördelas mellan olika
forskningsprojekt. Detta får prövas i vanlig ordning av de myndigheter som
har till uppgift att bereda sådana ärenden. Utskottet avstyrker därför motion
1981/82:1746.

Sambandet mellan väld och alkohol

Motion 1981/82:556 av Elver Jonsson (fp) och Kerstin Sandborg (fp) tar
upp sambandet mellan alkohol och våld. Motionärerna anför bl. a. att
avskaffandet av domstolarnas tidigare rapporteringsskyldighet beträffande
vissa brott som begåtts under påverkan av alkohol försvårar användandet av
statistiken över våldsbrott som ett mått på hur alkoholpolitiken lyckas. Det
fördunklar också sambandet mellan våld och alkohol. Motionärerna begär
att den tidigare rapporteringsskyldigheten för domstolarna skall återinföras
(yrkande 2) och att riksdagen som sin mening skall ge till känna vad i
motionen anförs om användande av antalet våldsbrott som mått på
alkoholpolitikens resultat (yrkande 3).

Ett par motionsyrkanden av samma innebörd behandlades vid föregående
års riksmöte. Utskottet avstyrkte därvid förslagen med hänsyn till det arbete
som redan pågick på statistikområdet (SoU 1980/81:20 s. 7-8). Frågan om
förbättrad statistik angående olika konsekvenser av alkoholkonsumtion och
alkoholmissbruk har sedan dess behandlats av SAMO och skall enligt
socialministern beredas ytterligare inom regeringskansliet. Utskottet hänvisar
till vad som anförts ovan (s. 41 f.). På grund härav bör motionsyrkandena
inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Som allmän bakgrundsinformation när det gäller sambandet mellan
våldsbrott och alkohol vill utskottet emellertid redovisa vissa uppgifter ur
Brottsförebyggande rådets rapport Brottsutvecklingen (Rapport 1981:1).
Där konstateras bl. a. (s. 20) att om man ser till antalet anmälda fullbordade
mord, dråp och misshandel med dödlig utgång så har det skett en ökning med
ca 30 % under 1970-talet. Övrig misshandel har ökat i samma takt som
våldsbrotten med dödlig utgång, dvs. med ca 30 %. Uppgången för anmäld

SoU 1981/82:43

44

grov misshandel är dock betydligt kraftigare. Sammantaget pekar tillgänglig
information entydigt på att det faktiska våldet ökat. Vad som ligger bakom
denna ökning är inte klarlagt. Det finns dock enligt BRÅ skäl att tro att den
ökade alkoholkonsumtionen under 1970-talet är en betydelsefull faktor.

I BRÅ-rapporten redovisas vidare följande uppgifter (s. 73).

I SCB:s rättsstatistik saknas uppgifter om hur ofta alkoholpåverkan
förekommer i andra brott än rattonykterhetsbrott. För att få en uppfattning
om alkoholens roll vid dessa brott är det nödvändigt att studera utvalda
brottstyper. En sådan möjlighet finns exempelvis när det gäller våldsbrott,
som utreds på BRÅ (Kiihlhorn m. fl.). Undersökningsmaterialet omfattar
alla misshandelsbrott, dvs. mord, dråp, misshandel och våld mot tjänsteman,
avdömda under 1975. I lägesrapport 1 konstaterades att av de undersökta
våldsbrotten är i endast 16 % av fallen varken gärningsmannen eller offret
påverkade av alkohol, i 35 % av fallen är såväl gärningsmannen som offret
alkoholpåverkade. Lis Somander har i en undersökning ”Dödsfall till följd
av våldsbrott i Sverige 1976” funnit att 56 % av gärningsmännen och 38 % av
offren är alkoholmissbrukare. Vid brottstillfället var ca 70 % av gärningsmännen
och ca 50 % av offren under alkoholpåverkan. I en undersökning
beträffande kvinnomisshandelsbrott har man också noterat att alkoholpåverkan
ofta förekommer såväl hos gärningsmännen (78 %) som hos offren
(44,5 %) (Kemvall 1981). Liknande resultat har man uppnått i flera andra
undersökningar (Virkunnen 1974; Sveri 1976).

Alkoholpåverkan har en större betydelse som utlösande faktor vid
tillfälleskriminalitet än vid planerade brott. Alkoholen förstärker ofta vissa
spontana och impulsiva reaktioner och sänker hämningskänslor. Detta kan
förklara alkoholens utlösande roll i våldsbrott, skadegörelse och sexualbrottslighet.

Övriga frågor

Medelsberäkningen i budgetpropositionen såvitt avser anslagen 11-13,1
5 och I 6 tillstyrks. Beträffande de två sistnämnda anslagen vill utskottet
emellertid också erinra om vad som anförts ovan på s. 12. Budgetpropositionens
förslag beträffande anslagen under avsnitt J tillstyrks i den mån de
inte behandlats under föregående avsnitt.

Utskottet tillstyrker vidare proposition 1981/82:143, första ”dels-satsen”,
mom. 3 och 4 i hemställan. Utskottet föreslår att andra ”dels-satsen” i
propositionen till den del frågan behandlats av socialutskottet, inte
föranleder annat uttalande av riksdagen än som angivits i tidigare avsnitt.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer
Bidrag till anordnande av behandlingshem m. m.

1. beträffande medelsbehovet för behandlingshemmet Ribbingelund/Daytop -

SoU 1981/82:43

45

att riksdagen avslår motion 1981/82:958,

2. beträffande statsbidrag till alkoholvård
att riksdagen avslår motion 1981/82:869,

3. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:100 bil. 8 och
med avslag på motion 1981/82:2246 yrkande 10 till Bidrag till
anordnande av vårdanstalter och inackorderingshem m. m. för
budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 1 000
kr.,

4. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:100 bil. 8
godkänner de i propositionen förordade ändringarna i grunderna
för bidrag till driftkostnader vid vårdanstalter och inackorderingshem
för alkoholmissbrukare m. m.,

5. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:100 bil. 8 och
med avslag på motion 1981/82:2246 yrkande 11 till Bidrag till
driften av vårdanstalter och inackorderingshem m. m. för
budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 207 050 000
kr.,

Utveckling av vårdinnehåll m. m.

6. beträffande samordning av resurserna för att bekämpa narkotikamissbruket att

riksdagen avslår motion 1981/82:207 yrkande 1,

7. beträffande samordning av vårdinsatser

att riksdagen avslår motion 1981/82:207 yrkande 2 delvis,

8. beträffande kostnadsbesparingar inom sjukvårdssektorn
att riksdagen avslår motion 1981/82:2247 yrkande 3,

9. beträffande socialstyrelsens uppgifter på alkoholområdet,

att riksdagen avslår motion 1981/82:2247 yrkande 10 och
motion 1981/82:1593 yrkande 6,

10. beträffande förebyggande åtgärder mot narkotikamissbruk
m. rrt.

att riksdagen avslår motion 1981/82:1113 delvis,

11. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:100 bil. 8 och
proposition 1981/82:143 i motsvarande del (s. 51) och med
avslag på motion 1981/82:2239 till Utbildning och samverkan
inom nykterhetsvärden för budgetåret 1982/83 anvisar ett
reservationsanslag av 1 100 000 kr.,

12. beträffande eftervård

att riksdagen avslår motion 1981/82:207 yrkande 2 delvis,

13. beträffande rehabiliteringsprogram för missbrukare
att riksdagen avslår motion 1981/82:2096 yrkande 1,

14. beträffande vård av gravt skadade alkoholmissbrukare
att riksdagen avslår motion 1981/82:2247 yrkande 11,

SoU 1981/82:43

46

15. beträffande försöksverksamhet med tillnyktringsenheter
att riksdagen avslår motion 1981/82:2246 yrkande 12,

16. beträffande insatser för kvinnor med alkoholproblem
att riksdagen avslår motion 1981/82:2246 yrkande 13,

Bidrag till organisationer m. m.

17. beträffande stöd till Riksförbundet av Föräldraföreningarna mot
Narkotika

att riksdagen avslår motion 1981/82:1304,

18. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:100 bil. 8 och
med avslag på motion 1981/82:2096 yrkande 2 och motion
1981/82:2246 yrkande 14 till Bidrag till organisationer m. m. för
budgetåret 1982/83 anvisar ett anslag av 13 475 000 kr.,

19. beträffande nytt förslagsanslag för socialt arbete och information
i arbetslivet

att riksdagen avslår motion 1981/82:2246 yrkande 7,

Upplysning och information

20. beträffande informationens allmänna inriktning m. m.

att riksdagen avslår motion 1981/82:1593 yrkandena 1-3,
motion 1981/82:1748 och motion 1981/82:2229,

21. beträffande alkoholupplysning till invandrare

att riksdagen avslår motion 1981/82:1593 yrkande 4,

22. beträffande informationskampanjer

att riksdagen avslår motion 1981/82:1593 yrkande 5 och motion
1981/82:2247 yrkande 8,

23. beträffande alkoholupplysning bland värnpliktiga
att riksdagen avslår motion 1981/82:348,

24. beträffande stöd till Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle
att riksdagen avslår motion 1981/82:555,

25. beträffande åtgärder för att effektivisera alkoholinformationen att

riksdagen avslår motion 1981/82:2216,

26. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:100 bil. 8 och
med avslag på motion 1981/82:744 och motion 1981/82:2246
yrkande 8 till Upplysning och information på alkoholområdet
för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av
16 250 000 kr.,

27. beträffande användande av läkemedel tillsammans med alkohol att

riksdagen avslår motion 1981/82:1593 yrkande 7,

SoU 1981/82:43

47

28. beträffande droginformation i radio och TV
att riksdagen avslår motion 1981/82:266,

29. beträffande varningstext på alkoholförpackningar

att riksdagen avslår motion 1980/81:2155 och motion 1981/
82:1593 yrkande 8,

Internationella åtgärder mot narkotikamissbruket

30. beträffande stämplingstvång i pass

att riksdagen avslår motion 1980/81:1912 yrkande 4,

31. beträffande internationella åtgärder för att minska opiumodlingen
m. m.

att riksdagen avslår motion 1981/82:170, motion 1981/82:207
yrkande 3 delvis och motion 1981/82:2246 yrkande 9,

32. beträffande narkotikahandeln i Norden

att riksdagen avslår motion 1981/82:207 yrkande 3 delvis,
motion 1981/82:1752 och motion 1981/82:2247 yrkande 9,

Alkoholskadornas omfattning m. m.

33. beträffande statistik om alkoholskador

att riksdagen avslår motion 1981/82:556 yrkande 1,

34. beträffande sambandet mellan alkohol och vissa brott

att riksdagen avslår motion 1981/82:556 yrkandena 2 och 3,

35. beträffande spridning av forskningsresultat m. m.
att riksdagen avslår motion 1981/82:1113 delvis,

36. beträffande fortsättning av Lundbyundersökningen
att riksdagen avslår motion 1981/82:1746,

Förslag som inte berörs av motionsyrkanden

37. att riksdagen till Ungdomsvårdsskolorna: Driftkostnader för
budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 113 845 000
kr.,

38. att riksdagen till Ungdomsvårdsskolorna: Engångsanskaffning
av inventarier m. m. för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag
av 660 000 kr.,

39. att riksdagen till Ungdomsvårdsskolorna: Personalutbildning
för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 422 000
kr.,

40. att riksdagen till Bidrag till driften av hemför vård eller boende
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 285 000 000
kr.,

SoU 1981/82:43

48

41. att riksdagen till Bidrag till upprustning och utveckling av hem
för vård eller boende för budgetåret 1982/83 anvisar ett
reservationsanslag av 150 000 000 kr.,

42. att riksdagen till Statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare:
Driftkostnader för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 29 385 000 kr.,

43. att riksdagen till Statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare:
Utrustning m. m. för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag
av 150 000 kr.,

44. att riksdagen till Lån till byggnadsarbeten vid vårdanstalter
m. m. för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av
1 000 kr.,

45. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:100 bil. 8
till Bidrag till alkoholpolikliniker och vårdcentraler m. m. för
budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 96 900 000
kr.,

46. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:143 godkänner
vad i propositionen anförts om bidrag till försöksverksamhet
med familjevård för vuxna missbrukare,

47. att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:143 till Utveckling
och försök med vissa vårdformer för budgetåret 1982/83
under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
7 000 000 kr.,

48. att riksdagen beslutar att vad i övrigt anförts i avsnitten 2.1,2.2,
2.4 och 2.6 i bil. 1 i proposition 1981/82:143 inte skall föranleda
något riksdagens uttalande.

Stockholm den 6 maj 1982

På socialutskottets vägnar

GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Rune Gustavsson
(c), Karl Leuchovius (m), Evert Svensson (s), John Johnsson (s), Blenda
Littmarck (m), Kjell Nilsson (s), Karin Israelsson (c), Sven-Gösta Signell (s),
Kersti Swartz (fp), Anita Bråkenhielm (m), Stig Alftin (s), Gunhild
Bolander (c) och Maria Lagergren (s).

SoU 1981/82:43

49

Reservationer

Fyra reservationer har avgivits av de socialdemokratiska ledamöter som
deltagit i ärendets avgörande, nämligen Göran Karlsson, Evert Svensson,
John Johnsson, Kjell Nilsson, Sven-Gösta Signell, Stig Alftin och Maria
Lagergren.

1. Beträffande medelsanvisning till Bidrag till anordnande av vårdanstalter
och inackorderingshem m. m. (mom. 3 i hemställan) och till Bidrag till
driften av vårdanstalter och inackorderingshem m. m. (mom. 5 i hemställan)
anser reservanterna

dels att den del av utskottets motivering på s. 12 som börjar med ”Vad
gäller” och slutar med ”10 och 11” bort ha följande lydelse:

Det finns således flera projekt som är långt framskridna i planeringen och
som inte kommer att kunna realiseras om inte ramen för statsbidragen ökas.
Med tanke på den starka efterfrågan på platser i behandlingshem för
narkotikamissbrukare är detta oacceptabelt. Utskottet tillstyrker därför den
ökning av anslagen J 3 och J 5 som föreslås i motion 1981/82:2246 yrkandena
10 och 11. Utskottet förutsätter härvid att det ökade medelsbehovet för tiden
efter den 1 januari 1983 som eventuellt kan bli följden av detta ställningstagande
tas upp i tilläggsbudget.

dels att utskottets hemställan under mom. 3 och mom. 5 bort ha följande
lydelse:

3. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:100 bil. 8
och med bifall till motion 1981/82:2246 yrkande 10 till Bidrag till
anordnande av vårdanstalter och inackorderingshem m. m. för
budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 1 761 000
kr.,

5. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:100 bil. 8
och med bifall till motion 1981/82:2246 yrkande 11 till Bidrag till
driften av vårdanstalter och inackorderingshem m. m. för

budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 210 250 000

kr.,

2. Beträffande medelsanvisning till Bidrag till organisationer m. m. (mom.
18 i hemställan) anser reservanterna:

dels att den del av utskottets motivering på s. 24 som börjar med

”Utskottet konstaterar” och slutar med ”yrkande 14” bort ha följande

lydelse:

Det stöd och den hjälp som de frivilliga organisationerna kan ge människor
med missbruksproblem är av delvis annat slag än de insatser som ges i
samhällets regi och får ses som ett ofta nödvändigt komplement till dessa.
Trots det rådande ekonomiska läget anser utskottet det därför motiverat att

SoU 1981/82:43

50

ge ökat utrymme för bidrag till sådan verksamhet. Med tillstyrkan av motion
1981/82:2246 yrkande 14 föreslår utskottet således att anslaget höjs med 2
milj. kr. Detta tillgodoser även motion 1981/82:2096 yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under mom. 18 bort ha följande lydelse:

18. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:100 bil. 8
och med bifall till motion 1981/82:2246 yrkande 14 och motion
1981/82:2096 yrkande 2 till Bidrag till organisationer m. m. för
budgetåret 1982/83 anvisar ett anslag av 15 475 000 kr.,

3. Beträffande frågan om medelsanvisning under nytt förslagsanslag för
socialt arbete och information i arbetslivet (mom. 19 i hemställan) anser
reservanterna

dels att den del av utskottets motivering på s. 26 som börjar med ”Den
fråga” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns dock knappast anledning att avvakta
beredningen av RRV:s i huvudsak praktiskt inriktade förslag innan ställning
tas till den principiella fråga som aktualiserats i motionen. Vid övervägande
härav anser vidare utskottet i likhet med motionärerna att det nu efter flera
års kampanjer på arbetslivsområdet är rimligt att organisera stödet till de
fackliga organisationernas sociala verksamhet i mera fast form. Ett särskilt
anslag för detta ändamål är ägnat att främja en bred utveckling av de
kamratstödjande insatserna. Utskottet tillstyrker således bifall till motion
1981/82:2246 yrkande 7, vari föreslås att 6,5 milj. kr. anvisas under ett nytt
förslagsanslag, benämnt Bidrag till socialt arbete och information i arbetslivet.
Som anges i motionen bör bidrag utgå till de fackliga huvudorganisationerna
med 2 kr. per medlem.

dels att utskottets hemställan under mom. 19 bort ha följande lydelse:

19. att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2246 yrkande 7 till
Bidrag till socialt arbete och information i arbetslivet för
budgetåret 1982/83 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 6 500 000 kr.,

4. Beträffande medelsanvisning till Upplysning och information på alkoholområdet
(mom. 26 i hemställan) anser reservanterna

dels att den del av utskottets motivering på s. 34 som börjar med ”Sorn
tidigare” och slutar med ”yrkande 8” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motionen finns ett stort behov av ökat stöd till folkrörelsernas
olika socialt inriktade aktiviteter. De ytterligare medel som kan ställas till
förfogande ur allmänna arvsfonden är otillräckliga för detta ändamål, särskilt
som ovissheten om hur stora tillgångar som kommer att finnas tillgängliga för
bidragsgivning försvårar såväl organisationernas som alkoholnämndens egen
planering. Kraven på en effektiv planering och bidragsprövning motiverar

SoU 1981/82:43

51

enligt utskottets mening att medel anvisas över statsbudgeten. Utskottet
ansluter sig därför till förslaget i motion 1981/82:2246 yrkande 8. Medlen bör
disponeras på det sätt motionärerna förordat.

dels att utskottets hemställan under mom. 26 bort ha följande lydelse:

26. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:100 bil. 8,
med bifall till motion 1981/82:2246 yrkande 8 och med avslag på
motion 1981/82:744 till Upplysning och information på alkoholområdet
för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag
av 22 250 000 kr.

SoU 1981/82:43

52

Motionsregister

Motionsyrkande	Sida i betänkandet	Moment i hemställan	Reservation nr (parti)
1980/81:1912 yrk. 4	40	30
2155	34-35	29
1981/82:170	36-38	31
207 yrk. 1	14-15	6
207 yrk. 2 delvis	15-16	7
207 yrk. 2 delvis	19 .	12
207 yrk. 3 delvis	36-38	31
207 yrk. 3 delvis	39-40	32
266	28-29	28
348	31-32	23
555	32-33	24
556 yrk. 1	40-42	33
556 yrk. 2 och 3	43	34
744	33	26
869	13	2
958	11-13	1
1113 delvis	16-18	10
1113 delvis	41-42	35
1304	24	17
1593 yrk. 1-3	27	20
1593 yrk. 4	27	21
1593 yrk. 5	27-28	22
1593 yrk. 6	17-18	9
1593 yrk. 7	35-36	27
1593 yrk. 8	34-35	29
1746	42-43	36
1748	27	20
1752	39-40	32
2096 yrk. 1	19	13
2096 yrk. 2	24	18	2(s)
2216	31	25
2239	16-18	11
2246 yrk. 7	24-26	19	3 (s)
2246 yrk. 8	33-34	26	4 (s)
2246 yrk. 9	36-39	31
2246 yrk. 10	11-12	3	1 (s)
2246 yrk. 11	11-12	5	1 (s)
2246 yrk. 12	20-21	15
2246 yrk. 13	21-23	16
2246 yrk. 14	24	18	2 (s)
2247 yrk. 3	15-16	8
2247 yrk. 8	22-28	22
2247 yrk. 9	39-40	32
2247 yrk. 10	16-18	9
2247 yrk. 11	19-20	14

SoU 1981/82:43

53

Innehållsförteckning

Propositioner 1

Proposition 1981/82:100 bil. 8 1

Proposition 1981/82:143 1

Motioner 2

Motion som väckts under allmänna motionstiden 1981 2

Motion som väckts med ani. av prop. 1980/81:179 om vissa

åtgärder inom alkoholpolitiken 3

Motioner som väckts under allmänna motionstiden 1982 3

Motioner som väckts med ani. av prop. 1981/82:143 6

Utskottet 7

Inledning 7

Bidrag till anordnande av behandlingshem m. m 14

Utveckling av vårdinnehåll m. m 14

Samordning av åtgärder mot missbruk 14

Tidiga vårdinsatser 16

Eftervård och rehabilitering 18

Tillnyktringsenheter 20

Kvinnliga missbrukare 21

Anslagsberäkningen 23

Bidrag till organisationer m. m 23

Upplysning och information 26

Allmänna riktlinjer m. m 26

RRV:s rapport om alkoholinformationen 29

Anslagsdisposition m. m 31

Särskilda förslag 34

Internationella åtgärder mot narkotikamissbruket 36

Insatser för att minska opiumodlingen m. m 36

Stängning av Christiania 39

Stämpling av pass 40

Alkoholskadornas omfattning m. m 40

Statistik och forskning 40

Sambandet mellan våld och alkohol 43

Övriga frågor 44

Utskottets hemställan 44

Reservationer (4 reservationer har avgivits av s-ledamöterna) .... 49

Motionsregister 52

GOTAB 72061 Stockholm 1982