SoU 1981/82:34

Socialutskottets betänkande
1981/82:34

om anslag inom socialdepartementets verksamhetsområde, såvitt
avser hälso- och sjukvård m. m. (prop. 1981/82:100, bil. 8)

I betänkandet behandlas - med de undantag som anges nedan -regeringens i proposition 1981/82:100 bil. 8 (socialdepartementet) framlagda
förslag om anslag för budgetåret 1982/83 under avsnitten E. Myndigheter
inom hälso- och sjukvården, socialvård m. m., F. Förebyggande hälso- och
sjukvård, G. Undervisningssjukhus m. m. samt H. Övrig sjukvård m. m.

Frågor om medelsanvisningar till (G 1) Akademiska sjukhuset i Uppsala:
Avlöningar till läkare, (G 2) Akademiska sjukhuset i Uppsala: Driftkostnader,
(G 3) Akademiska sjukhuset i Uppsala: Utrustning, (G 4) Akademiska
sjukhuset i Uppsala: Byggnadsinvesteringar, (G 5) Bidrag till kommunala
undervisningssjukhus, (G 6) Vårdcentralen i Dalby: Förvaltningskostnader,
(Fl 4) Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m. m., (H 5) Driftkostnader
för beredskapslagring m. m. samt (H 6) Utbildning av personal för
hälso- och sjukvård i krig m. m. kommer att behandlas senare under
riksmötet.

I anslutning till här aktuella delar av propositionen behandlas motioner
som anges vid de olika avsnitten.

Myndigheter inom hälso- och sjukvården, socialvård m. m.

1. El. Socialstyrelsen. Regeringen har under punkt El (s. 115-118)
föreslagit riksdagen att till Socialstyrelsen för budgetåret 1982/83 anvisa ett
förslagsanslag av 125 578 000 kr.

Motioner

I motion 1981/82:739 av Märta Fredrikson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär utredning för att komma till rätta med undernäring
(sjukhussvält).

I motion 1981/82:871 av Anders Gernandt (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om åtgärder i syfte att främja studier och praktisk
användning av spårämnen - främst selen - inom terapin.

I motion 1981/82:955 av Anders Gernandt (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller att i motionen framförda 25 programpunkter beaktas i
tillämpliga delar i samband med planering för hälsoskydd och sjukvård.

I motion 1981/82:965 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen

1 Riksdagen 1981182. 12 sami. Nr 34

SoU 1981/82:34

som sin mening ger regeringen till känna nödvändigheten av en bättre
styrning både utbildnings- och fördelningsmässigt av läkarresurser.

I motion 1981/82:1753 av Maj-Lis Lööw m. fl. (s) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkande 1), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförs om socialstyrelsens personalresurser för abortförebyggande
verksamhet m. m.

I motion 1981/82:1758 av Marianne Stålberg (s) hemställs att riksdagen
begär att regeringen uppdrar åt berörd myndighet att utarbeta förslag till
grundbemanning av arbetsterapeuttjänster relaterat till antal vårdplatser
inom olika verksamhetsområden samt att därvid även registrering av
arbetsterapeuter sker.

I motion 1981/82:2107 av Anders Gernandt (c) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande
värdet av närmare studier av magneteffekter för sjukvården.

Motivering till yrkandet finns i motion 1981/82:2106.

Utskottet

I samband med behandlingen av regeringens framställning om anslag till
socialstyrelsen behandlar utskottet motionsförslag om näringstillförseln för
sjukhuspatienter, om studier av betydelsen av spårämnen - främst selen -samt magneteffekter för patientbehandlingen, om stöd för utveckling av den
s. k. fria vårdsektorn, om fördelningen av läkare, om behovet av arbetsterapeuter
i hälso- och sjukvården samt om en heltidstjänst för en gynekolog
vid socialstyrelsen.

Näringstillförseln för sjukhuspatienter. I motion 1981/82:739 av Märta
Fredrikson m. fl. (c) anförs bl. a. att på vissa kirurgiavdelningar så många
som en tredjedel av alla nyinkomna patienter är undernärda och att
undernäring hos patienterna är ett stort problem inom långtidssjukvården.
Motionärerna påpekar att de som vårdar patienterna alltför ofta inte känner
till kostens betydelse för att man skall kunna bekämpa sjukdom riktigt och att
ingen ser till att patienterna får tillräcklig näring för att orka tillfriskna.
Motionärerna anser att förekomsten av undernäring - sjukhussvält - är ett så
stort problem för sjukvården att det borde bli föremål för särskild utredning
för att finna förebyggande åtgärder. De begär därför att en sådan utredning
skall komma till stånd.

På initiativ av det dåvarande statens institut för folkhälsan bildades i mitten
av 1960-talet Expertgruppen för samordning av sjukhuskosten (ESS) med
uppgift att utarbeta rekommendationer beträffande sjukhuskosten. Expertgruppens
rekommendationer har publicerats i skriften Sjukhuskoster, som
hittills kommit ut i två upplagor. Expertgruppen, som numera är knuten till
statens livsmedelsverk, kommer under innevarande år att ge ut en tredje

SoU 1981/82:34

upplaga av skriften. I denna upplaga kommer bl. a. att tas in ett särskilt
avsnitt om kosten på avdelningar för långtidsvård med bl. a. rekommendation
om att måltidsordningen för gamla människor bör omfatta många
tämligen små måltider som är spridda över dagen för att energi- och
näringsintag skall säkerställas.

Lika viktigt som att patientkosten är väl sammansatt i näringshänseende
och välsmakande är att patienterna får tid och vid behov hjälp med att inta
det som serveras. Här ligger ansvaret på dem som svarar för omvårdnaden
av patienterna. Viktigt är också att patienternas tandstatus observeras.

Betydelsen av kunskap om kostfrågor i utbildningen för personal som
deltar i verksamheten på vårdavdelningarna har uppmärksammats. Professorn
i klinisk näringslära vid universitetet i Göteborg Björn Isaksson - som
bl. a. är ordförande i Expertgruppen för samordning av sjukhuskosten - har i
en framställning till en arbetsgrupp inom universitets- och högskoleämbetet
som gör en översyn av läkarutbildningen påpekat kost- och näringsfrågornas
betydelse i läkarutbildningen. Inom skolöverstyrelsen har under den senaste
tiden kostfrågorna uppmärksammats vid planeringen av utbildningen för
vårdpersonal, såväl inom ramen för gymnasieskolan som inom ramen för den
kommunala högskolan.

Med hänsyn till det anförda torde något riksdagens initiativ med anledning
av motion 1981/82:739 (c) inte vara erforderligt. Utskottet avstyrker således
motionen.

Studier av betydelsen av spårämnen - främst selen - samt magneteffekter för
patientbehandlingen. I motion 1981/82:871 av Anders Gernandt (c) framhålls
vikten av tillförsel av spårämnen för botande av olika sjukdomar. Motionären
påpekar att utländska forskare påvisat statistiska samband mellan brist
på grundämnet selen samt hjärtsjukdomar och olika cancerformer samt att
man genom selenterapi uppnått goda resultat vid behandlingen av dessa
sjukdomar. Motionären begär mot denna bakgrund åtgärder i syfte att
främja studier och praktisk användning av spårämnen - främst selen - inom
terapin.

I motiveringen till motion 1981/82:2107 av samme motionär anförs bl. a.
att även om skadliga effekter av elektromagnetiska fält och strålningsformer
har iakttagits det också har uppmärksammats och utprovats att påverkan av
magnetfält kan ha gynnsam inverkan på levande materia. Motionären
framhåller att det rapporterats att exempelvis benbrott läker på avsevärt
kortare tid om läkningsaktiviteten stimuleras med ett magnetfält och att
magnetterapi har gynnsam effekt vid cirkulationsrubbningar, astma, kärlkramp
i hjärtats kransartärer, akuta urinvägsinfektioner och t. o. m. vid
tumörbildning. Motionären begär att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna att det är av stor vikt att sakkunnig personal inom
berörda fackområden avdelas för att studera värdet för sjukvården av
magneteffekter. Om metoderna är gynnsamma bör de enligt motionären

SoU 1981/82:34

utvecklas och nyttiggöras men om de är overksamma bör detta utredas och
bekantgöras.

Medicinska forskningsrådet och socialstyrelsen har att ta initiativ när det
gäller forskning och utvecklingsarbete beträffande bl. a. metoder för
behandling av sjukdomar m. m.

För medicinska forskningsrådet gäller bestämmelserna i förordningen
(1977:34) med instruktion för forskningsråden inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde. Enligt dessa bestämmelser har forskningsråd till
uppgift att inom sitt verksamhetsområde främja och stödja vetenskaplig
betydelsefull forskning. Forskningsråd skall härvid uppmärksamma behovet
av forskning inom områden som är angelägna från samhällets synpunkt. Det
åligger forskningsråd särskilt att bl. a. undersöka vilka forskningsbehov som
är angelägna inom olika forsknings- och samhällsområden, redovisa resultaten
av dessa undersökningar samt ta initiativ till och främja forskning som
behövs för att tillgodose sådana behov.

I den av riksdagen under 1979/80 års riksmöte behandlade propositionen
om socialstyrelsens framtida uppgifter och organisation, m. m. (prop.
1979/80:6, SoU 1979/80:45, rskr 1979/80:386) har när det gäller forskning och
utvecklingsarbete (FoU) inom hälso- och sjukvården bl. a. understrukits att
socialstyrelsen har ett ansvar för att identifiera, formulera och samordna krav
på FoU-insatser som har sin grund i patienternas behov och att framföra
dessa krav till forskningsansvariga myndigheter.

Med hänsyn till de uppgifter som medicinska forskningsrådet och
socialstyrelsen sålunda har då det gäller att ta initiativ i fråga om forskning
och utvecklingsarbete inom hälso- och sjukvårdssektorn finns det enligt
utskottets mening inte anledning för riksdagen att ta initiativ till närmare
studier av vissa terapiformer.

Det kan här nämnas att socialstyrelsen från medlemmen av myndighetens
vetenskapliga råd, f. d. professorn i onkologi vid universitetet i Umeå
Lars-Gunnar Larsson, inhämtat yttrande angående det medicinska värdet av
magnetterapi vid cancer. I yttrandet konstateras bl. a. att vederhäftig
dokumentation helt saknas om effekter av magnetterapi vid human cancer
(socialstyrelsens meddelandeblad 24/81, december 1981).

Med hänsyn till det anförda avstyrks motionerna 1981/82:871 (c) och
1981/82:2107 (c).

Stöd för utveckling av den s. k. fria vårdsektorn. I motion 1981/82:955 av
Anders Gernandt (c) anförs bl. a. att hundratusentals människor i vårt land
önskar tillgång till naturmedel, naturenliga terapimetoder och annat som den
biologiskt orienterade medicinen har att erbjuda. För dessa terapimedel och
-metoder använder motionären som sammanfattande benämning ”den fria
vårdsektorn”. Man bör enligt motionären ta till vara, stödja och utveckla det
som är verkningsfullt och riktigt inom den fria vårdsektorn men motverka
och om möjligt stoppa sådant som uppenbart är skadligt eller endast utövas
för vinnings skull. Seriöst utförd verksamhet inom den fria vårdsektorn -

SoU 1981/82:34

liksom biologiskt orienterad medicin på högre nivå - skall enligt motionären
inte ses som en ersättning för den nuvarande sjukvården utan som ett
värdefullt komplement till denna. I motionen anges i 25 punkter åtgärder
som motionären rekommenderar för att uppnå en bättre folkhälsa och han
begär att dessa rekommendationer beaktas i tillämpliga delar i samband med
planering för hälsoskydd och sjukvård.

Flera av de i motionen rekommenderade åtgärderna går ut på att den
enskilde genom hälsoupplysning och på annat sätt skall stimuleras att vidta
åtgärder för att förbättra utsikterna att hålla sig frisk. I denna del tillgodoses
motionens syfte genom den inriktning på förebyggande åtgärder, som
verksamheten inom den offentliga hälso- och sjukvården under de senaste
åren fått. Denna inriktning av verksamheten kommer att förstärkas. I det
förslag till hälso- och sjukvårdslag, som nyligen förelagts riksdagen genom
proposition 1981/82:97, föreslås nämligen att sjukvårdshuvudmännen skall
åläggas - förutom att erbjuda sjukvård - att förebygga ohälsa hos
befolkningen genom insatser riktade mot såväl människorna som miljön. I
motiveringen till lagförslaget framhålls bl. a. att människorna genom sin
livsföring och goda levnadsvanor kan inte bara undgå eller begränsa
sjukdomar och skador utan även öka sitt eget välbefinnande.

Möjligheterna för de människor, som så önskar, att få tillgång till
naturmedel har väsentligt förbättrats under senare år. Efter en ändring i
läkemedelsförordningen (1962:701) år 1977 är naturmedel i princip undantagna
från läkemedelsförordningens bestämmelser om bl. a. inregistrering
av läkemedel. Vidare har bl. a. genom en särskild lag, som trädde i kraft den
1 juli förra året, möjlighet öppnats för att naturmedel för injektion skall få
användas utan att alla de krav som uppställs i läkemedelsförordningen är
uppfyllda.

Mot bakgrund av att socialstyrelsen ansett sig böra ställa samman
kunskapsunderlag beträffande s. k. alternativa behandlingsmetoder, som i
olika kombinationer i varierande omfattning bedrivs vid de s. k. hälsohemmen,
för att härigenom få en grund för socialstyrelsens mera långsiktiga
engagemang när det gäller att stödja utvecklingen regionalt och lokalt
påbörjade en arbetsgrupp inom socialstyrelsen år 1979 en utredning om
hälsohemmens verksamhet m. m. Utredningsarbetet omfattar bl. a. behandlingar
med vegetarisk kost och fasta, med olika manipulationsmetoder,
massage och liknande samt med olika örtmediciner och liknande. En rapport
från utredningsarbetet beräknas komma att framläggas under innevarande
år.

Mot bakgrund av den lämnade redovisningen för vidtagna åtgärder m. m.
som är ägnade att tillgodose syftet med rekommendationer som föreslås i
motion 1981/82:955 (c) och med hänsyn till vad i föregående avsnitt sagts om
socialstyrelsens initiativtagande uppgift beträffande utvecklingsarbete m. m.
inom hälso- och sjukvården påkallar motionen inte någon åtgärd av
riksdagen. Motionen avstyrks således.

SoU 1981/82:34

Fördelningen av läkare. Sedan början av 1970-talet antas till den grundläggande
utbildningen för läkare ca 1 000 studerande varje år. Grundutbildningen
omfattar fem och ett halvt år och avslutas med läkarexamen. Efter
grundutbildningen följer som ett första led i läkarnas vidareutbildning
allmäntjänstgöring (AT) på underläkartjänster om ett år och nio månader.
Vid allmäntjänstgöringens slut erhålls legitimation som läkare. Härefter
följer fortsatt vidareutbildning (FV), som leder till specialistkompetens och
som också fullgörs på underläkartjänster. FV tar från fyra till fem och halvt år
beroende på specialitet.

Antalet läkare har ökat starkt under 1970-talet, nämligen från ca 10 000 år
1970 till drygt 19 000 år 1980. Med nuvarande intagningskapacitet till
grundutbildningen för läkare beräknas antalet läkare år 1985 uppgå till
23 400, år 1990 till ca 27 000 och år 2 000 till ca 33 000.

Inom socialstyrelsen pågår - på uppdrag av socialdepartementets sjukvårdsdelegation
- en beräkning av den långsiktiga efterfrågan på läkararbetskraft.
I budgetpropositionen föreslås som en besparingsåtgärd bl. a. en
minskning med 90 nybörjarplatser i läkarutbildningen (bil. 12 s.
427-429).

Inrättandet av nya tjänster för läkare med vidareutbildning sker på
grundval av ett för riket upprättat läkarfördelningsprogram, som fastställs av
sjukvårdsdelegationen. Läkarfördelningsprogrammet (LP) revideras fortlöpande
och fastställs i princip vartannat år av delegationen. Förslag till
läkarfördelningsprogram utarbetas av socialstyrelsen i samråd med universitets-
och högskoleämbetet, Landstingsförbundet och Sveriges läkarförbund.

Genom läkarfördelningsprogrammen har man sökt styra nytillkommande
läkarresurser till de verksamhetsområden där de bäst behövs. Bristen på
läkare har emellertid medfört svårigheter att rekrytera läkare till mindre
attraktiva verksamhetsområden och orter och lett till en både verksamhetsmässig
och geografisk snedfördelning av läkarresurserna.

Den ännu rådande bristen på läkare och snedfördelningen av läkarresurserna
påtalas i motion 1981/82:965 av Lars Werner m. fl. (vpk). Motionärerna
anför bl. a. att drygt 1 000 läkartjänster är vakanta över hela landet och
att det är svårt att rekrytera läkare inte bara till glesbygder utan t. o. m. till
orter inom Stockholms läns landstingskommun. Motionärerna framhåller att
det finns problem då det gäller att rekrytera läkare till vårdcentraler och till
bl. a. verksamhetsområdena psykiatri, långtidssjukvård, anestesi och röntgen.
Motionärerna understryker att snedfördelningen av läkare måste rättas
till och begär att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att
det är nödvändigt med en bättre styrning både utbildnings- och fördelningsmässigt
av läkarresurser.

År 1979 vidtogs vissa åtgärder för att sjukvårdshuvudmännen skulle få
bättre möjligheter att på lika villkor få tillgång till de knappa läkarresurserna.

SoU 1981/82:34

I en inom Landstingsförbundet utarbetad och vid Landstingsförbundets
kongress år 1979 framlagd skrift, Solidarisk läkarförsörjning - möjligheter
och begränsningar, presenterades förslag till sådana åtgärder. Landstingsförbundets
kongress beslutade uppdra åt styrelsen för förbundet att efter viss
ytterligare beredning av frågan rekommendera sjukvårdshuvudmännen att
vidta i skriften föreslagna åtgärder. På grundval av den fortsatta beredningen
av frågan och en under hösten 1979 träffad överenskommelse mellan
Landstingsförbundet och Läkarförbundet utfärdade Landstingsförbundet i
november 1979 ett cirkulär om åtgärder för en förbättrad läkarförsörjning. I
cirkuläret rekommenderas sjukvårdshuvudmännen att (1) begränsa antalet
ansökningar om nya läkartjänster under åren 1980 och 1981 för att en bättre
balans skulle uppnås mellan antalet läkartjänster och antalet vidareutbildade
läkare, (2) på visst sätt effektivisera vidareutbildningssystemet för läkare
samt (3) intensifiera arbetet med översyn av organisationen för jour och
beredskap för att en successiv reducering av vikariebehovet skulle åstadkommas.
Enligt cirkuläret borde nya läkartjänster få inrättas endast för
verksamhetsområdena öppen vård vid vårdcentral, långtidssjukvård/rehabilitering
och psykiatri.

I de läkarfördelningsprogram som därefter fastställts har antalet tjänster
som skall få inrättas för vidareutbildade läkare under ettvart av åren 1981 och
1982 begränsats till 175 tjänster med följande fördelning, nämligen för enbart
öppen somatisk vård 150, för psykiatri 15 samt för långtidssjukvård/
rehabilitering 10.

Begränsningen av antalet nya tjänster som skall få inrättas för läkare med
vidareutbildning har lett till att redan inrättade tjänster som varit vakanta
besatts i ökad utsträckning. En kartläggning av läkartjänster och vakanser
inom den offentliga hälso- och sjukvården per den 16 september 1981 - som
socialstyrelsen utfört i samråd med Landstingsförbundet och Sveriges
läkarförbund och som presenterats av socialstyrelsen i skriften PM 3/82
Läkare, tjänster, vakanser 1981 (LTV 81) - visar nämligen bl. a. att antalet
vakanser minskat från totalt ca 1 000 år 1979 till 894 år 1981.

Landstingsförbundet har föreslagit att antalet nya tjänster för läkare, som
skall få inrättas under år 1983, skall uppgå till sammanlagt 400 och fördelas
med 300 på de prioriterade verksamhetsområdena öppen vård, psykiatri och
långtidssjukvård/rehabilitering samt med 100 på övriga verksamhetsområden,
huvudsakligen sluten somatisk vård.

Den fortgående ökningen av läkarkåren gör att problemen med snedfördelning
av läkarresurserna är av övergående natur.

Med hänsyn till de åtgärder som man enligt den ovan lämnade
redovisningen vidtar för att få till stånd en bättre fördelning av läkarresurserna
i landet är något initiativ med anledning av motion 1981/82:965 (vpk)
inte erforderligt. Utskottet avstyrker således motionen.

SoU 1981/82:34

Underlag för dimensioneringen av utbildningen av arbetsterapeuter för hälsooch
sjukvården. Arbetsterapeuter utbildas på arbetsterapeutlinjen inom den
kommunala högskoleutbildningen. Utbildningen omfattar 120 poäng.

I motion 1981/82:1758 av Marianne Stålberg (s) anförs bl. a. att det f. n.
inte finns någon möjlighet att på ett rimligt sätt planera dimensioneringen av
arbetsterapeututbildningen, eftersom instrument saknas att fastställa framtida
efterfrågan och tillgången på arbetsterapeuter. Motionären påpekar att
riktlinjer saknas för vilken bemanning med arbetsterapeuter som skall finnas
inom olika områden och visar i en sammanställning i motionen hur antalet
arbetsterapeuter per vårdplats inom samma medicinska verksamhetsområden
varierar vid en jämförelse mellan tre landstingskommuner. Vidare
påpekar motionären att det - till skillnad mot vad som gäller för de flesta
andra yrkesgrupper på vårdområdet - inte finns någon registrering av
arbetsterapeuterna. Detta innebär, anför motionären, att man får söka
information om antalet arbetsterapeuter från olika håll med bristfälligt
resultat. Motionären begär att förslag utarbetas till grundbemanning med
arbetsterapeuttjänster, som relateras till antalet vårdplatser inom olika
verksamhetsområden, och att det sker en registrering av arbetsterapeuter.

I anslutning till behandlingen av motionen har utskottet uppvaktats av
företrädare för Förbundet Sveriges arbetsterapeuter, som därvid understrukit
det som anförts i motionen och lämnat vissa kompletterande upplysningar.
Vid uppvaktningen var företrädare för socialstyrelsen också närvarande
och framförde synpunkter i ärendet.

Socialstyrelsens planeringsuppgifter omfattar bl. a. att tillhandahålla
ansvariga statliga och kommunala utbildningsmyndigheter erforderligt
beslutsunderlag rörande vårdutbildningarnas dimensionering. Socialstyrelsen
redovisade senast år 1981 i rapporten VPP, vårdpersonalprognoser,
framtida tillgång och efterfrågan på vissa vårdpersonalkategorier, ett
prognosarbete avseende vissa vårdpersonalkategorier-bl. a. arbetsterapeuter-
som socialstyrelsen f. n. fortlöpande utför på uppdrag av socialdepartementets
sjukvårdsdelegation och i samråd med universitets- och högskoleämbetet,
skolöverstyrelsen, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet.
Bedömningarna av efterfrågan på vårdpersonal av olika kategorier
bygger till stor del på den redovisning av landstingens planer, som sker i
årliga s. k. LKELP-rapporter från Landstingsförbundet.

Enligt ovannämnda rapport beräknas nytillskottet av yrkesverksamma
arbetsterapeuter fram till år 1984, ca 1 050 personer, endast kunna täcka den
volymökning som sker inom hälso- och sjukvården och de tjänster som f. n.
är vakanta. Behov finns därutöver enligt rapporten att ersätta personal som
inte har den utbildning som krävs och personal som avgår genom
pensionering m. m. Vidare föreligger det enligt rapporten ett ersättningsoch
utbyggnadsbehov hos primärkommunerna för annan verksamhet än
hälso- och sjukvård.

SoU 1981/82:34

Socialstyrelsens företrädare kunde vid ovannämnda sammanträde inte
tillstyrka att normtal för antalet arbetsterapeuttjänster inom olika områden
utarbetas centralt med hänsyn till att det konkreta behovet av arbetsterapeuter
grundas på skiftande lokala förhållanden i fråga om vårdformer,
patientkategorier m. m. Däremot kunde det vara av värde med beskrivningar
av de effekter som kan åstadkommas med olika ”täthet” av arbetsterapeuter
i förhållande till olika befolkningstal.

Utskottet ansluter sig till den mening om normtal beträffande arbetsterapeuttjänster
som framförts av företrädare för socialstyrelsen. I likhet med
dessa vill utskottet i fråga om beräkningar av behovet av arbetsterapeuter
hänvisa till att det inom sjukvårdens och socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut (Spri) f. n. görs analyser av behovet av personal av
olika kategorier inom primärvården. Inom ramen för det genom beslut av
socialdepartementets sjukvårdsdelegation igångsatta utredningsarbetet med
ett principprogram för den framtida hälso- och sjukvården med sikte på åren
1990-2000 (HS 90) skall man vidare göra beräkningar på längre sikt av
efterfrågan och tillgång på olika kategorier vårdpersonal. Utskottet avstyrker
således motion 1981/82:1758 (s) såvitt avser frågan om normtal
beträffande arbetsterapeuttj änster.

Hos socialstyrelsen registreras yrkesutövare inom hälso- och sjukvården
för vilka socialstyrelsen utfärdar legitimation, dvs. f. n. läkare, tandläkare,
barnmorskor, sjuksköterskor, sjukgymnaster, glasögonoptiker och psykologer.

En allmän översyn av bestämmelserna om legitimation och annan
behörighet på hälso- och sjukvårdens område m. m. görs f. n. av den år 1980
tillkallade behörighetsutredningen (S 1980:11). Under sitt arbete skall
utredningen pröva behovet av bestämmelser om legitimation eller annan
behörighet för olika yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården samt för vilka
grupper sådana bestämmelser bör gälla. Frågan om legitimation för
arbetsterapeuterna - och därmed registrering av dem som en följd av
legitimation - innefattas i utredningsuppdraget.

Enligt bestämmelser i lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och
sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m. och i den till denna lag
knutna förordningen (1981:642) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal
m. m. - vilken lagstiftning bl. a. omfattar arbetsterapeuter - skall
socialstyrelsen också i den utsträckning som det behövs registrera personal
som är tjänstepliktig.

Socialstyrelsen får efter samråd med landstingskommun överlåta på denna
att registrera och krigsplacera särskilda grupper av hälso- och sjukvårdspersonal.

Genom beslut av riksdagen under 1980/81 års riksmöte (prop. 1980/81:57,
SoU 1980/81:23, rskr 1980/81:216) överflyttades ansvaret för ledningen av
hälso- och sjukvården i krig på lägre regional nivå från länsstyrelserna till
sjukvårdshuvudmännen och det förutskickades att en arbetsgrupp med

1* Riksdagen 1981182. 12 sami. Nr 34

SoU 1981/82:34

uppgift att utreda frågan om decentralisering av beredskapsuppgifter från
socialstyrelsen skulle tillsättas. Någon registrering av arbetsterapeuter hos
socialstyrelsen görs därför f. n. inte.

Med hänsyn till det nu anförda avstyrks motion 1981/82:1758 (s) även i vad
avser frågan om registrering av arbetsterapeuter.

En heltidstjänst för en gynekolog vid socialstyrelsen. I den personalorganisation
som socialstyrelsen hade före omorganisationen per den 1 juli 1981 fanns
en heltidstjänst som föredragande läkare (gynekolog) med arbetsuppgifter
huvudsakligen beträffande dels frågor om mödrahälsovård och däri integrerad
preventivmedelsrådgivning inom den dåvarande hälsovårds- och medicinalbyrån
(SN 1), dels sexual- och samlevnadsfrågor inom kansliet hos den
dåvarande nämnden för hälsoupplysning.

I socialstyrelsens nya organisation finns en primärvårdsbyrå (HS 1) för
bl. a. frågor om hälso- och sjukvård vid vårdcentraler, mottagningar för
distriktsvård och mödra- och barnhälsovård. Primärvårdsbyrån skall med
heltidstjänster som beräkningsgrund ha 20 tjänster. Med viss förändring av
arbetsuppgifterna och personalminskning har kansliet hos nämnden för
hälsoupplysning ersatts med en byrå för hälsoupplysning (FAP 4), som med
heltidstjänster som beräkningsgrund skall ha 24 tjänster.

En heltidstjänst för en gynekolog med arbetsuppgifter inom primärvårdsbyrån
och byrån för hälsoupplysning finns inte i den nya organisationen. En
deltidstjänst för en gynekolog med en tjänstgöring om tio timmar per vecka
finns emellertid vid primärvårdsbyrån.

Innehavaren av ovannämnda heltidstjänst har i enlighet med övergångsanordningar
i samband med omorganisationen fortfarande kvar sin tjänst vid
socialstyrelsen men avser enligt inhämtad uppgift att under våren 1982
övergå till annan läkartjänst.

I motion 1981/82:1753 av Maj-Lis Lööw m. fl. (s) begärs att riksdagen som
sin mening skall ge regeringen till känna att samhället även fortsättningsvis
bör bevaka och driva frågor om mödrahälsovård, familjeplanering och
föräldraskap samt svara för rådgivningsarbete i anslutning härtill genom en
heltidsanställd befattningshavare vid socialstyrelsen (yrkande 1).

Vid en utfrågning i ärendet med företrädare för socialstyrelsen har från
socialstyrelsens sida anförts bl. a. att de större projekt som socialstyrelsen
drivit under 1970-talet och i vilka innehavaren av ovannämnda heltidstjänst
varit engagerad har avslutats eller är i stort sett avslutade. Dessa projekt har
bl. a. avsett utredning om mödra- och barnhälsovårdens organisation,
preventivmedelsrådgivning inkl. fortbildning av barnmorskor, utvärdering
av gynekologisk hälsokontroll samt föräldrautbildning i samband med
mödra- och barnhälsovård. Enligt de allmänna riktlinjerna för socialstyrelsens
framtida verksamhet skall, anfördes det vidare, sjukvårdshuvudmännen
ansvara för genomförande av förändringar inom hälso- och sjukvården,
fortbildning och utvecklingsarbete m. m., och socialstyrelsens uppgift på

SoU 1981/82:34

dessa områden blir huvudsakligen att utöva tillsyn, bl. a. genom uppföljning
och rådgivning till sjukvårdshuvudmännen. Det framhölls att ett bibehållande
av en heltidstjänst för en gynekolog är angeläget men att medel för
tjänsten - i konkurrens med behov av medel för andra angelägna ändamål -inte kan inrymmas inom den medelsram som gäller för socialstyrelsens nya
organisation.

Detaljutformningen av socialstyrelsens nya organisation bygger på ett
förslag som avgetts av en särskild organisationskommitté. Regeringen har
med undantag som här inte är aktuella beslutat att den nya permanenta
organisationen skall utformas i enlighet med organisationskommitténs
förslag. Detta innehåller bl. a. följande.

Resursfördelningen mellan enheterna inom socialstyrelsen bör vara
flexibel med återkommande resursfördelningar och utlåning av resurser
mellan enheterna och till verksamhetsprogrammen. Kommitténs förslag till
resurstilldelning skall således uppfattas som ett ungefärligt riktvärde och en
startpunkt för den nya organisationen. För vissa av tjänsterna beräknar
kommittén att det krävs speciell kompetens. Härutöver beräknar kommittén
att ca 24 tjänster måste avse personal med medicinsk utbildning på
högskolenivå. Detta betyder att socialstyrelsen bör kunna omvandla vissa av
tjänsterna (nivå 2-4 av totalt 6 nivåer) till föredragandetjänster på hel- eller
deltid samt att vissa av avdelnings- och byråcheferna kan behöva ha
medicinsk kompetens. Kommittén har inte velat binda vilka tjänster som
skall innefatta medicinsk kompetens, bl. a. eftersom behovet av sådan kan
variera även mellan byråerna.

Utskottet anser att regering och riksdag bör iaktta stor försiktighet med att
föreskriva att socialstyrelsen skall anställa befattningshavare med viss
kompetens för viss verksamhet. Som framgår av det föregående måste det
göras en avvägning mellan olika ofta mycket angelägna arbetsuppgifter, och
det är svårt för statsmakterna att skaffa sig den helhetsbild som krävs för att
man skall kunna ta ställning till hur de tillgängliga resurserna bör användas
för att de övergripande mål som uppställts för myndighetens verksamhet
skall uppnås. Utskottet, som inte kan förorda en utökning av den
personalorganisation som nu gäller för socialstyrelsen, är mot denna
bakgrund inte berett att vid ställningstagandet till medelsanvisningen för
myndigheten föreskriva att vissa medel bör reserveras för en heltidsanställd
gynekolog med de uppgifter som anges i motion 1981/82:1753 (s).

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att
socialstyrelsen även i fortsättningen bevakar och driver de frågor om bl. a.
mödrahälsovård och familjeplanering som hitintills handlagts av en heltidsanställd
gynekolog. I organisationen för den nya byrån för läns- och
regionsjukvård (HS 2) ingår också en deltidstjänst för en gynekolog med en
tjänstgöring om tio timmar per vecka. Socialstyrelsen har vidare möjlighet
att för erhållande av gynekologisk expertkunskap anlita ledamöter av
myndighetens vetenskapliga råd och utomstående experter. Med hänsyn till

SoU 1981/82:34

frågornas vikt kan det emellertid enligt utskottets mening vara motiverat att
socialstyrelsen ånyo överväger möjligheterna att inom organisationen
inrymma en heltidstjänst för gynekolog för de aktuella uppgifterna.
Utskottet förutsätter att socialstyrelsen överväger frågan. Motion 1981/
82:1753 (s) bör med hänsyn till det anförda inte medföra någon riksdagens
åtgärd i här aktuell del (yrkande 1).

Utskottet hemställer

1. beträffande näringstillförseln för sjukhuspatienter
att riksdagen avslår motion 1981/82:739,

2. beträffande vissa studier av spårämnen
att riksdagen avslår motion 1981/82:871,

3. beträffande vissa studier av magneteffekter
att riksdagen avslår motion 1981/82:2107,

4. beträffande stöd för utvecklingen av den s. k. fria vårdsektorn att

riksdagen avslår motion 1981/82:955,

5. beträffande fördelningen av läkare

att riksdagen avslår motion 1981/82:965,

6. beträffande normtal för arbetsterapeuttjänster m. m.
att riksdagen avslår motion 1981/82:1758,

7. beträffande en heltidstjänst för en gynekolog

att riksdagen avslår motion 1981/82:1753 yrkande 1,

8. att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1982/83 anvisar
ett förslagsanslag av 125 578 000 kr.

2. E 2. Statlig kontroll av läkemedel m. m. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt E2 (s. 118-121) och hemställer

att riksdagen till Statlig kontroll av läkemedel m. m. för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 38 417 000 kr.

3. E3. Hälso-och sjukvårdens ansvarsnämnd. Regeringen har under punkt
E 3 (s. 121 och 122) föreslagit riksdagen att till Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 3 207 000
kr.

Motion

I motion 1981/82:268 av Jörn Svensson (vpk) och Karin Nordlander (vpk)
hemställs

1. att riksdagen beslutar begära förslag om att nuvarande ansvarsorganisation
för vårdsektorn ersätts med en allmän patientdomstol enligt i
motionen angivna huvudprinciper,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av tjänst som
patientombudsman.

SoU 1981/82:34

Utskottet

Den 1 juli 1980 inrättades hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd som en
följd av beslut av riksdagen (SoU 1979/80:16, rskr 1979/80:130) med
anledning av förslag i proposition 1978/79:220 om samhällets tillsyn över
hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. Nämnden har en fristående ställning
och har till uppgift att pröva frågor om disciplinansvar för hälso- och
sjukvårdspersonalen. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd ersatte den till
socialstyrelsen knutna medicinalväsendets ansvarsnämnd.

I motion 1981/82:268 av Jörn Svensson (vpk) och Karin Nordlander (vpk)
anförs bl. a. att även efter inrättandet av hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
patienternas ställning rent rättsligt är otillfredsställande och att en
reform därför är nödvändig. Reformen måste bygga på att rättssituationen
inom vårdsektorn betraktas på principiellt samma sätt som inom det
allmänna rättsväsendet. Motionärerna begär att nämnden ersätts med en
allmän patientdomstol (yrkande 1) och att en tjänst som patientombudsman
inrättas (yrkande 2).

Förslagen i motionen överensstämmer i huvudsak med förslag som
framfördes i motion 1978/79:1281, vilken behandlades i samband med
ovannämnda proposition 1978/79:220. Utskottet gjorde förslagen i sistnämnda
motion till föremål för en ingående behandling i betänkande SoU
1979/80:16. På hemställan av utskottet avslog riksdagen motionen.

Därefter har förslag som är likartade med dem som framförs i motion
1981/82:268 (vpk), framförts i motioner som väckts under 1979/80 års och
1980/81 års riksmöten. På förslag av socialutskottet (SoU 1979/80:32 p. 2 och
SoU 1980/81:19 p. 3) har riksdagen avslagit dessa motioner. I likhet med vad
utskottet framhållit vid behandlingen av dessa motioner har någon omständighet
inte inträffat som föranleder utskottet till ändrat ställningstagande i
frågorna om inrättande av en patientdomstol och en tjänst som patientombudsman.
Utskottet avstyrker därför motion 1981/82:268 (vpk).

Medelsberäkningen under anslaget föranleder inte någon erinran från
utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. beträffande en allmän patientdomstol m. m.
att riksdagen avslår motion 1981/82:268,

2. att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för
budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 3 207 000 kr.

4. E 4. Bidrag till sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut.
Regeringen har under punkt E 4 (s. 122) föreslagit riksdagen
att till Bidrag till sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut
för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 14 675 000
kr.

SoU 1981/82:34

Motion

I motion 1981/82:962 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en översyn av normerna för byggnader inom
vårdområdet i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet

I samband med behandlingen av regeringens framställning om anslag till
bidrag till sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut
(Spri) för nästa budgetår behandlar utskottet motion 1981/82:962 av
Per-Olof Strindberg m. fl. (m) om byggnadsnormerna för vårdområdet.

I motionen påtalas de ständigt stigande investeringskostnaderna för
sjukhusbyggen. Motionärerna anför bl. a. att samtidigt som kostnaderna per
kvadratmeter har stigit har också byggnadsytan, fördelad per vårdplats,
ökat. I en sammanställning i motionen redovisas utvecklingen härvidlag
under de senaste 30 åren. Motionärerna framhåller att en utredning snarast
bör komma till stånd i syfte att analysera ytbehovet inom olika delar av
vårdområdet, och de begär en översyn av normerna för byggnader inom
vårdområdet.

Genom beslut av riksdagen under 1978/79 års riksmöte (prop. 1978/79:174,
SoU 1978/79:39, rskr 1978/79:396) upphävdes den 1 juli 1979 bestämmelser i
sjukvårdslagen (1962:242) om att sjukvårdshuvudmännens förslag till
nybyggnad m. m. av sjukhus skulle granskas och godkännas av staten.
Samtidigt avvecklades nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader,
som närmast svarat för granskningen m. m. Bakgrunden härtill var förslag av
den dåvarande decentralisationsutredningen (Kn 1975:01). Genom riksdagsbeslutet
fick sjukvårdshuvudmännen det samlade ansvaret för planering och
detaljutformning av enskilda vårdbyggnader. Det förutsattes i prop.
1978/79:174 att Spri skulle fungera som ett centralt rådgivningsorgan
beträffande byggnadsplanering för sjukvårdshuvudmännen och att Spri
skulle svara för erfarenhetsutbyte mellan dem. I ett cirkulär till sjukvårdshuvudmännen
den 5 oktober 1979 framhöll Landstingsförbundet bl. a. det
angelägna i att sjukvårdshuvudmännen tillvaratog möjligheterna till samråd
med Spri om förslag till utformning av sjukvårdsanläggningar. Spri inrättade
år 1980 en s. k. byggbank, som i första hand har till uppgift att förmedla
enskilda sjukvårdshuvudmäns erfarenheter från byggplaneringsprocessen
till andra sjukvårdshuvudmän.

Under 1970-talet har Spri publicerat ett flertal råd med planeringsrekommendationer,
lokalförteckningar och principplanlösningar beträffande olika
arbetsenheter inom sjukhusen. Sedan år 1968 genomför Spri en uppföljning
av nybyggda sjukhusanläggningar i vad avser ytmått och kostnader. Inom
ramen för detta arbete publicerade Spri år 1980 skriften Vårdavdelningar -en exempelsamling från Spris byggbank (Spri-rapport nr 42), vari redovi -

SoU 1981/82:34

sades tio svenska och tre utländska vårdavdelningar inom somatiska
akutsjukhus, som var nybyggda, under uppförande eller under planering och
som representerade olika storlekar på sjukhus. Spri startade år 1980 en
utredning med tonvikten lagd på erfarenhetsåterföring från ett antal
nybyggda och nyligen ombyggda vårdavdelningar. Resultatet av detta
utredningsarbete beräknas komma att framläggas i år i en Spri-rapport.

Utformningen av vårdavdelningar och andra lokaler i ett sjukhus måste
variera med hänsyn bl. a. till den organisation man valt för verksamheten
m. m. vid sjukhuset. I ovannämnda Spri-rapport nr 42 anförs - i anslutning
till en redovisning av den successiva ökning av ytorna per vårdplats som skett
- att ökningen till en början hänförde sig i huvudsak till tillkommande
bilokaler och att ökningen skulle säkerligen ha blivit ännu större om inte
1960- och 1970-talens trend mot centralisering m. m. av vissa verksamheter,
såsom sterilisering, provanalyser, dukning av matbrickor m. m., hade
genomförts. Nuvarande trend mot decentralisering av vissa lokaler - såsom
terapiutrymmen, konferens- och undervisningslokaler, personalomklädningsrum
samt expeditioner - samt krav att normalvårdavdelningens
utformning måste kunna anpassas till gruppvård medför, anförs det vidare,
behov av ytterligare ytor.

Mot bakgrund av det anförda och då det är sjukvårdshuvudmännen som
har ansvaret för att ett sjukhus får en utformning som tillgodoser
patienternas och personalens berättigade önskemål, kan utskottet inte ställa
sig bakom ett krav på centralt utarbetade normer för utformningen av
byggnader inom vårdområdet. Angeläget är emellertid att sjukvårdshuvudmännen
inför ny-, om- eller tillbyggnad av en sjukvårdsanläggning söker
finna rationella och kostnadsbesparande lösningar. Utskottet konstaterar
med tillfredsställelse att Spri såsom redovisats i det föregående arbetar för en
erfarenhetsåterföring på området.

Med hänsyn till det anförda bör motion 1981/82:962 (m) inte föranleda
något initiativ av riksdagen. Motionen avstyrks därför.

Medelsberäkningen under anslaget till bidrag till Spri föranleder inte
någon erinran från utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. beträffande vissa byggnadsnormer

att riksdagen avslår motion 1981/82:962,

2. att riksdagen till Bidrag till sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut för budgetåret 1982/83
anvisar ett förslagsanslag av 14 675 000 kr.

5. E 5-E 9. Statens bakteriologiska laboratorium: Uppdragsverksamhet
m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna
E5-E9 (s. 125-131) och hemställer att riksdagen för budgetåret 1982/83
anvisar

SoU 1981/82:34

1. till Statens bakteriologiska laboratorium: Uppdragsverksamhet
ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

2. till Statens bakteriologiska laboratorium: Driftbidrag ett reservationsanslag
av 1 000 kr.,

3. till Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratorieuppgifter
ett förslagsanslag av 18 188 000 kr.,

4. till Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk
verksamhet ett förslagsanslag av 3 506 000 kr.,

5. till Statens bakteriologiska laboratorium: Utrustning ett reservationsanslag
av 2 225 000 kr.

6. E 10. Statens miljömedicinska laboratorium. Regeringen har under punkt
E 10 (s. 131 och 132) föreslagit riksdagen att till Statens miljömedicinska
laboratorium för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 16 537 000
kr.

Motion

I motion 1981/82:743 av Grethe Lundblad m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer att en undersökning görs om förekomst av vissa
cancersjukdomar i södra Sverige kan ha samband med försurning eller svåra
vattenföroreningar.

Utskottet

I samband med behandlingen av regeringens framställning om anslag till
statens miljömedicinska laboratorium för nästa budgetår behandlar utskottet
motion 1981/82:743 av Grethe Lundblad m. fl. (s) om sambandet mellan
cancersjukdomar och vattenföroreningar.

I motionen anförs bl. a. att mellan år 1973 och år 1976 frekvensen av nya
fall av tarmcancer ökade i Sverige med en klar koncentration till landets
södra delar. Motionärerna begär att en undersökning görs om förekomsten
av vissa cancersjukdomar i södra Sverige kan ha samband med försurning
eller svåra vattenföroreningar.

År 1976 redovisades en utredning som gjorts inom socialstyrelsen i syfte att
klargöra om ett eventuellt samband förelåg mellan risk för cancer och
nitrathalten i dricksvattnet inom kommuner i Kristianstads län med
kommunala vattentäkter med olika nitrathalt. Underlag för utredningen var
bl. a. cancerfall som inträffat fram t. o. m. år 1971. Av en delstudie som
avsåg befolkningen i kommuner med känd hög nitrathalt i kommunala
vattentäkter kunde man inte dra några slutsatser som talade för en ökad risk
för de tumörformer som studien omfattade. I en annan delstudie, som avsåg
en befolkning som bott inom ett vattentäktsområde med särskilt hög

SoU 1981/82:34

nitrathalt, visade det sig att det observerade antalet cancerfall nära anslöt sig
till det förväntade. Vissa avvikelser - bl. a. fall av tarmcancer hos kvinnor i
åldersgruppen 40-84 år - ansågs kunna vara ett utslag av slumpmässiga
förhållanden.

År 1980 inrättades statens miljömedicinska laboratorium (SML). SML,
som har socialstyrelsen som chefsmyndighet, skall inom den fysikaliska och
kemiska miljömedicinen samt den allmänna hälsovården bedriva långsiktig
forskning samt undersöknings-, utrednings- och utbildningsverksamhet.
Någon undersökning av det slag som avses i motion 1981/82:743 (s) görs f. n.
inte av SML.

Förslag till strategi avseende åtgärder mot cancer skall utarbetas av den år
1979 tillkallade cancerkommittén (S 1979:07). Cancerkommittén, som
beräknas slutföra sitt arbete i år, skall bl. a. pröva möjligheterna att
samordna undersöknings- och forskningsverksamheten kring sambandet
mellan miljöfaktorer och cancersjukdomar.

Då utskottet förutsätter att socialstyrelsen, SML och cancerkommittén
uppmärksammar frågan om behovet av sådana undersökningar som avses i
motionen, påkallar motionen inte något initiativ av riksdagen. Utskottet
avstyrker således motionen.

Medelsberäkningen under anslaget till SML föranleder inte någon erinran
från utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. beträffande viss undersökning avseende cancersjukdomar
att riksdagen avslår motion 1981/82:743,

2. att riksdagen till Statens miljömedicinska laboratorium för
budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 16 537 000
kr.

7. Eli. Statens institut för psykosocial miljömedicin. Regeringen har under
punkt E 11 (s. 132 och 133) föreslagit riksdagen att till Statens institut för
psykosocial miljömedicin för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av
2 187 000 kr.

Motion

I motion 1981/82:738 av Gunnar Biörck i Värmdö m. fl. (m) hemställs,
såvitt här är i fråga (yrkande 2), att riksdagen till Statens institut för
psykosocial miljömedicin för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av
2 787 000 kr.

SoU 1981/82:34

Utskottet

I motion 1981/82:738 av Gunnar Biörck i Värmdö m. fl. (m) föreslås, såvitt
här är i fråga (yrkande 2), att riksdagen till statens institut för psykosocial
miljömedicin för nästa budgetår skall anvisa 600 000 kr. utöver det belopp
om 2 187 000 kr. som regeringen föreslagit. Motionärerna anför bl. a. att
institutet saknar medel för sin egentliga verksamhet. De synes hävda att den
av regeringen föreslagna medelsanvisningen inte täcker kostnaderna för
institutets verksamhet inom ramen för institutets uppgifter och medgiven
organisation för institutet. I anslutning till här aktuellt förslag föreslår
motionärerna en besparingsåtgärd, nämligen en nedskärning av anslaget till
Forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet under socialdepartementets
huvudtitel. Detta förslag har avstyrkts av utskottet (SoU
1981/82:32 p. 3).

Under anslaget till institutet för innevarande budgetår har utöver medel till
förvaltningskostnader och lokalkostnader som en engångsanvisning för
anskaffning av vetenskaplig utrustning anvisats 200 000 kr. En engångsanvisning
föreslås av regeringen även för nästa budgetår, nämligen med ett
belopp av 100 000 kr. Utskottet har inhämtat att det är avsett att denna
engångsanvisning skall få användas av institutet till att även bestrida
lönekostnader. Med hänsyn härtill är utskottet inte berett tillstyrka en
medelsanvisning till institutet för nästa budgetår utöver den som regeringen
föreslagit. Motion 1981/82:738 (m) avstyrks således i här aktuell del
(yrkande 2).

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1981/82:738 yrkande 2 till Statens institut för psykosocial
miljömedicin för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 2 187 000 kr.

8. E 12-E 14. Statens rättskemiska laboratorium m. fl. anslag. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag under punkterna E 12-E 14 (s. 134-138) och
hemställer

att riksdagen för budgetåret 1982/83 anvisar

1. till Statens rättskemiska laboratorium ett förslagsanslag av
18 211 000 kr.,

2. till Statens rättsläkarstationer ett förslagsanslag av 17 194 000
kr.,

3. till Bidrag till driften av en WHO-enhet för rapportering av
läkemedelsbiverkningar ett förslagsanslag av 1 273 000 kr.

SoU 1981/82:34

Förebyggande hälso- och sjukvård

9. F 1. Allmän hälsokontroll. Regeringen har under punkt F 1 (s. 141 och
142) föreslagit riksdagen att till Allmän hälsokontroll för budgetåret 1982/83
anvisa ett förslagsanslag av 3 477 000 kr.

Motioner

I motion 1981/82:191 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen hos
regeringen hemställer att åtgärder vidtas för att utbilda röntgenpersonal för
mammografiundersökningar i sådan omfattning att alla kvinnor som så
önskar kan få genomgå sådan undersökning utan påfrestande väntetider.

I motion 1981/82:740 av Karin Israelsson m. fl. (c) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om tidig
diagnos och stöd till kvinnor med misstänkt bröstcancer.

Utskottet

I samband med behandlingen av regeringens framställning om anslag till
allmän hälsokontroll för nästa budgetår behandlar utskottet motion 1981/
82:191 av Lars Werner m. fl. (vpk) och motion 1981/82:740 av Karin
Israelsson m. fl. (c), vilka syftar till utbyggnad av resurserna för tidig
diagnostik av bröstcancer hos kvinnor genom röntgenundersökning av
brösten (mammografi) m. m.

Genom mammografi kan även mycket små tumörer i bröstkörtlar
upptäckas. Det har visats att enbildsmammografi av varje bröst - med sned
projektion - innehåller tillräcklig information för att motsvara behovet vid
hälsoundersökningar. Vid undersökning av misstänkta fall används mera
omfattande mammografimetoder m. m.

Utskottet behandlade under 1980/81 års riksmöte fyra motioner vari
begärdes åtgärder för utbyggnad av verksamhet med mammografiundersökningar
för tidig diagnostik av bröstcancer m. m. I samband med behandlingen
av motionerna inhämtade utskottet vid ett sammanträde med företrädare
för socialstyrelsen, cancerkommittén, Landstingsförbundet och Svenska
läkaresällskapet synpunkter på mammografimetoden och på en utbyggnad
av verksamhet med denna metod. Vad som framkom vid sammanträdet har
redovisats utförligt i utskottets betänkande SoU 1980/81:36 i ärendet. På
förslag av utskottet beslutade riksdagen (rskr 1980/81:402) med anledning av
motionerna som sin mening ge regeringen till känna följande.

Vad som framkommit vid ovannämnda sammanträde gör att utskottet
vidhåller den mening utskottet tidigare redovisat beträffande mammografimetoden
och massundersökningar med mammografi.

Vid sammanträdet framgick att mammografin f. n. är den bästa metoden
att upptäcka små tumörer i bröstet.

SoU 1981/82:34

Utskottet förordar således att kvinnor, som vänder sig till sjukvården med
anledning av misstanke om bröstcancer eller som av viss anledning anser sig
löpa särskild risk för eller känner oro för bröstcancer, inom ramen för den
kliniska undersökningen skall kunna erhålla mammografiundersökning om
de så önskar. Möjligheter att tillgodose sådana önskemål torde enligt vad
som framkom vid sammanträdet också föreligga i stort sett över hela
landet.

Däremot finns det enligt utskottets mening skäl att avvakta utvärdering av
W-E-projektet innan man tar slutlig ställning till frågan om att införa
regelbundet återkommande massundersökningar med mammografi. En
utvärdering beräknas föreligga år 1983. Utskottet vill understryka att det är
angeläget att utvärderingen inte dröjer längre än vad som är nödvändigt med
hänsyn till projektets uppläggning. För ställningstagandet är även de
överväganden som cancerkommittén skall göra av betydelse.

I likhet med vad utskottet gjorde då utskottet senast behandlade motioner
om mammografi vill utskottet understryka den betydelse för tidig upptäckt
av bröstcancer som även självundersökning av brösten har och framhålla
angelägenheten av att kvinnorna också stimuleras att använda denna
metod.

Det ankommer på sjukvårdshuvudmännen att avgöra i vilken omfattning
och i vilken form man vill erbjuda hälsoundersökningar med mammografi.
Med anledning av att Landstingsförbundet i den av förbundet ingivna
skriften har påpekat att det kan finnas skäl att utvidga försöksverksamhet
med sådana hälsoundersökningar till att gälla fler landstingskommuner än
f. n. vill utskottet dock framhålla att det är angeläget att initiativ från
sjukvårdshuvudmannahåll till en sådan utvidgning aktivt stöds.

För statens del gäller det härvid främst att vidta åtgärder för att få till stånd
ökad utbildning av röntgenläkare för mammografiverksamhet och att ta
initiativ som leder till utbildning av röntgenassistenter och annan personal för
sådan verksamhet.

Utskottet anser det angeläget att redan nu vid planeringen av utbildningen
av läkare och andra personalgrupper de krav beaktas som en mera
omfattande verksamhet med mammografi i framtiden kan ställa.

Det i utskottets yttrande nämnda W-E-projektet är en pågående försöksverksamhet
i Kopparbergs och Östergötlands läns landstingskommuner med
mammografiundersökningar för att spåra bröstcancer. I budgetpropositionen
anges att socialstyrelsen räknar med att en utvärdering av denna
försöksverksamhet kan föreligga tidigast under budgetåret 1983/84.

I motion 1981/82:191 (vpk) anförs bl. a. att det är staten som ansvarar för
att behovet av utbildad personal för mammografiundersökningar tillgodoses
och att det fortfarande finns en stor brist på sådan personal. Motionärerna
begär att åtgärder vidtas för utbildning av röntgenpersonal för mammografiundersökningar
i sådan omfattning, att alla kvinnor som så önskar kan få
genomgå sådana undersökningar utan påfrestande väntetider.

I motion 1981/82:740 (c) anförs bl. a. att det är av vikt att resurser ställs till
förfogande för att få diagnos ställd hos de kvinnor som på grund av oro för
bröstcancer söker sig till sjukvården. Det påpekas att brist på röntgenläkare
och på röntgenläkare som är utbildade för tolkning av mammografi

SoU 1981/82:34

emellertid är till hinder för en snabb utbyggnad av mammografiverksamheten.
Motionärerna anför vidare att värdefulla insatser till stöd och hjälp till
kvinnor som fått diagnosen bröstcancer ställd görs av frivilliga organisationer
av kvinnor som genomgått bröstoperation och som ställer upp och ger
information. Motionärerna framhåller att dessa organisationer bör ges en
naturlig plats i vården av bröstcancerpatienter. I motionen begärs att
riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad som anförts i
motionen om tidig diagnos och stöd till kvinnor med misstänkt bröstcancer.

Med anledning av riksdagens ovannämnda beslut under förra riksmötet
beslutade regeringen i juni 1981 att riksdagsskrivelsen i ärendet skulle
överlämnas till socialstyrelsen för att beaktas vid planeringen i samråd med
berörda myndigheter och organisationer av utbildningen av läkare, röntgenassistenter
och annan vårdpersonal. Enligt från socialstyrelsen inhämtad
uppgift förbereder myndigheten f. n. en framställning till regeringen om
utbildning av läkare och annan personal för mammografiverksamhet.

Med hänsyn till att frågan om utbildning av personal för mammografiverksamhet
sålunda är föremål för beredning påkallar motion 1981/82:191
(vpk) och motion 1981/82:740 (c) i nu aktuell del inte något initiativ av
riksdagen.

Utskottet anser det angeläget att den personal som ger en kvinna besked
om att bröstcancer diagnostiserats har beredskap att ge och/eller att förmedla
stöd till kvinnan från t. ex. kuratorer och psykologer inom sjukvården. Det
är därför viktigt att denna fråga uppmärksammas inom sjukvården, inte
minst vid fortbildning av berörd personal.

Det kan i detta sammanhang också nämnas att bland de uppgifter som
förutsatts för de förtroendenämnder som avses i lagen (1980:12) om
förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården ingår inte bara att förbättra
kontakterna mellan patienterna och sjukvården utan också att vid behov
förmedla kontakt med socialtjänsten samt med patientorganisationer och
sådana andra ideellt arbetande organisationer som kan ge patienten stöd.
Utskottet anser det inte påkallat med något riksdagens initiativ med
anledning av motion 1981/82:740 (c) i här aktuell del.

Utskottet avstyrker således motion 1981/82:191 (vpk) och motion 1981/
82:740 (c).

Medelsberäkningen under anslaget till allmän hälsokontroll föranleder
inte någon erinran från utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. beträffande utbildning av personal för mammografi
att riksdagen avslår motion 1981/82:191,

2. beträffande tidig diagnos och stöd till kvinnor med misstänkt
bröstcancer

att riksdagen avslår motion 1981/82:740,

SoU 1981/82:34

3. att riksdagen till Allmän hälsokontroll för budgetåret 1982/83
anvisar ett förslagsanslag av 3 477 000 kr.

10. F2. Hälsoupplysning. Regeringen har under punkt F2 (s. 142-144)
föreslagit riksdagen att till Hälsoupplysning för budgetåret 1982/83 anvisa ett
reservationsanslag av 4 850 000 kr.

Motioner

I motion 1981/82:305 av Margot Håkansson (fp) och Bernt Ekinge (fp)
föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder inom givna
resurser i enlighet med vad i motionen anförts.

I motion 1981/82:670 av Eva Hjelmström (vpk) och Inga Lantz (vpk)
hemställs

1. att riksdagen med ändring i proposition 1981/82:100 som sin mening ger
regeringen till känna att preventivmedelsrådgivningen bör byggas ut både
kvantitativt och kvalitativt och att dimensioneringen vad gäller preventivmedelsrådgivningen
bör vara sådan att hälften av alla kvinnor i fruktsam
ålder skall kunna nås av sådan rådgivning,

2. att riksdagen med ändring i proposition 1981/82:100 hos regeringen
hemställer om åtgärder för att utöka den uppsökande verksamheten inom
preventivmedelsrådgivningen och att denna inriktas också på män,

3. att riksdagen med ändring i proposition 1981/82:100 hos regeringen
hemställer om åtgärder så att den abortförebyggande informationen inom
socialstyrelsen byggs ut.

I motion 1981/82:1298 av Anders Gernandt (c) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
riksomfattande hälsokampanj - ett friskvårdsår - för ökad folkhälsa.

I motion 1981/82:1753 av Maj-Lis Lööw m. fl. (s) hemställs, såvitt här är i
fråga (yrkande 2), att riksdagen beslutar anvisa 5 850 000 kr. till socialstyrelsens
verksamhet för hälsoupplysning.

Utskottet

Sedan år 1973 har socialstyrelsen bedrivit hälsoupplysningsverksamhet
genom myndighetens nämnd för hälsoupplysning. Nämnden, vilken haft
egna personalresurser, har bedrivit upplysningsverksamheten med tyngdpunkt
på tre områden, nämligen kost och motion, beroendeframkallande
medel samt sexual- och samlevnadsfrågor.

I enlighet med beslut av riksdagen under 1979/80 års riksmöte (SoU
1979/80:45, rskr 1979/80:386) med anledning av proposition 1979/80:6 om
socialstyrelsens uppgifter och organisation, m. m. har bl. a. nämnden för

SoU 1981/82:34

hälsoupplysning upphört fr. o. m. den 1 juli 1981, och nämndens kansli har
ombildats till en byrå inom socialstyrelsen. Skälet till denna förändring är att
det ansetts att hälsoupplysning primärt bör vara en uppgift för sjukvårdshuvudmännen
och att upplysningsarbetet i första hand bör ske genom de
organisatoriska resurser som sjukvårdshuvudmännen förfogar över. I det
förslag till hälso- och sjukvårdslag som förelagts riksdagen genom proposition
1981/82:97 föreslås sålunda bl. a. att sjukvårdshuvudmännen skall
åläggas - förutom att bereda sjukvård - att förebygga ohälsa hos befolkningen
genom insatser riktade mot såväl människorna som miljön. Föredragande
statsrådet understryker i motiveringen bl. a. att hälsoupplysning och
annan individinriktad förebyggande vård främst bör vara en uppgift för
primärvården. Socialstyrelsens uppgift beträffande hälsoupplysning avses
enligt beslutet om omorganisation av socialstyrelsen i framtiden vara att på
grundval av myndighetens verksamhet samt nationella och internationella
rön om hälsorisker och hälsofrämjande åtgärder prioritera viktiga områden
för hälsoupplysningsarbetet och förse sjukvårdshuvudmännen med visst
underlag för deras hälsoupplysning. Socialstyrelsen avses vidare skola
stimulera sjukvårdshuvudmännens hälsoupplysningsverksamhet och verka
för att innehållet uppfyller sakliga krav.

Under förevarande anslag beräknas medel för socialstyrelsens fortsatta
verksamhet med hälsoupplysning.

I anslutning till behandlingen av regeringens framställning om medelsanvisning
under anslaget behandlar utskottet motioner om främjande av s. k.
friskvård, om utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen m. m. samt om
socialstyrelsens resurser för abortförebyggande information m. m.

Främjande av friskvård. I två motioner framläggs förslag av sådant innehåll
att utskottet vid behandlingen av motionerna sammanför dem under
rubriken Främjande av friskvård. Med termen friskvård avser utskottet
åtgärder som den enskilda, ordinärt friska människan själv kan vidta för att
förbättra utsikterna att hålla sig frisk.

Motionerna är följande.

I motion 1981/82:305 av Margot Håkansson (fp) och Bernt Ekinge (fp)
anförs bl. a. att vi under många år i alltför hög grad har prioriterat botandet
av sjukdomar och låtit en alltför liten del av de samlade resurserna läggas på
förebyggande av ohälsa och sjukdom. Motionärerna begär att man inom
givna resurser skall intensifiera informationsverksamheten beträffande -som det uttrycks i motionen - hur man skall sköta sin hälsa för att kunna få ut
det bästa av sitt liv. Sådan information bör enligt motionärerna förmedlas till
den enskilde redan inom barnhälsovården och fortsätta inom skolan samt
genom olika kanaler under vuxenlivet.

I motion 1981/82:1298 av Anders Gernandt (c) framhålls att det nu bör
vara dags för en samlad men omfattande och effektiv satsning på alla
friskvårdsaktiviteter främst genom upplysning och inspiration. Det behövs

SoU 1981/82:34

enligt motionären en riksomfattande upplysnings- och informationskampanj
- ett friskvårdsår - år 1983 eller år 1984 i vilken bl. a. landets alla
frivilligrörelser av alla slag deltar. Motionären begär att riksdagen som sin
mening skall ge regeringen till känna vad som i motionen anförs om en
riksomfattande hälsokampanj - ett friskvårdsår - för ökad folkhälsa.

Sjukvårdshuvudmännen har alltmer engagerat sig i sjukdomsförebyggande
och hälsobefrämjande åtgärder som ett led i en offensiv sjukvårdspolitik
som syftar till att säkra den enskildes hälsa och välbefinnande samt till att
minska den framtida belastningen på sjukvårdsorganisationen. En majoritet
av sjukvårdshuvudmännen har sålunda under de senaste åren utformat
förslag till s. k. friskvårdsplaner, och medel har anvisats till sjukdomsförebyggande
och hälsobefrämjande insatser, bl. a. hälsoupplysning. Hos
sjukvårdshuvudmännen finns också lämpliga kanaler för hälsoupplysning
m. m. såsom mödra- och barnhälsovården, primärvården, sjukhusen och
tandvården samt genom samarbete med vederbörande huvudmän skolhälsovården
och företagshälsovården. Tanken bakom ovannämnda förändringar
av socialstyrelsens uppgifter och organisation beträffande hälsoupplysning
är att tyngdpunkten i arbetet med hälsoupplysning m. m. lämpligast
förankras på fältet.

Utskottet utgår från att de insatser som i enlighet med det anförda är att
vänta av sjukvårdshuvudmännen för att främja friskvård kommer att
tillgodose syftet med motion 1981/82:305 (fp). Något riksdagens initiativ med
anledning av motionen är därför inte påkallat. Motionen avstyrks således.

I propositionen om socialstyrelsens uppgifter och organisation, m. m.
förutskickade föredragande departementschefen att insatser för hälsoupplysning
av typen kampanjer riktade till allmänheten eller bestämda
målgrupper skulle komma att krävas. För genomförande av sådana insatser
på regional och lokal nivå ansågs sjukvårdshuvudmannen eller i vissa fall
kommunen bäst lämpad. Socialstyrelsen förutsattes dock bl. a. kunna ta
initiativ till riksomfattande upplysningskampanjer, föra ut dem i massmedia
och ge huvudmännen uppslag och material för regionala eller lokala
uppföljningar. Enligt utskottets mening finns det anledning räkna med att
särskilda kampanjer för främjande av friskvård skall ses som angelägna bland
de fortsatta insatserna för hälsoupplysning både på riksnivå och på lägre
nivåer. Inte heller något initiativ med anledning av motion 1981/82:1298 (c)
är därför påkallat. Utskottet avstyrker således motionen.

Utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen. I motion 1981/82:670 av Eva
Hjelmström (vpk) och Inga Lantz (vpk) framhålls att preventivmedelsrådgivningen
måste förstärkas kraftigt. Motionärerna beräknar att hälften av
samtliga kvinnor i fruktsam ålder behöver preventivmedelsrådgivning och
begär att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att
preventivmedelsrådgivningen bör byggas ut både kvantitativt och kvalitativt

SoU 1981/82:34

och att dimensioneringen av preventivmedelsrådgivningen bör vara sådan att
hälften av alla kvinnor i fruktsam ålder skall kunna nås av rådgivningen
(yrkande 1). Motionärerna begär vidare åtgärder för att utöka den uppsökande
verksamheten inom preventivmedelsrådgivningen och att denna
inriktas också på män (yrkande 2). Yrkande 3 i motionen behandlas i
följande avsnitt.

I likhet med vad utskottet gjorde vid behandlingen under förra riksmötet
(SoU 1980/81:19 p. 8) av motionsförslag som var likartade med de här
aktuella erinrar utskottet om att utskottet under 1979/80 års riksmöte begärt
att en utvärdering av abortlagstiftningen skulle komma till stånd (SoU
1979/80:10, rskr 1979/80:24) och att regeringen med anledning härav tillkallat
1980 års abortkommitté (S 1980:02) med uppdrag att göra en utvärdering av
abortlagstiftningen samt föreslå åtgärder som syftar till att minska abortfrekvensen
i landet.

1980 års abortkommitté, som fått parlamentarisk förankring, skall enligt
direktiven för sitt arbete även behandla frågor om preventivmedelsrådgivningen.
Kommittén skall sålunda belysa bl. a. hur preventivmedelsrådgivningen
fungerar, barnmorskans roll i rådgivningen samt särskilt uppmärksamma
de problem som finns då det gäller att nå ut med information och
rådgivning till olika grupper. Kommittén skall lägga fram konkreta förslag
om abortrådgivningens utformning och innehåll samt om abortförebyggande
åtgärder i syfte att minska abortfrekvensen i landet. Om möjligt skall
kommittén föreslå särskilda åtgärdsprogram för en förbättrad information
om samlevnadsfrågor och om abortförebyggande åtgärder. Kommitténs
arbete skall bedrivas skyndsamt.

Det utredningsarbete om bl. a. preventivmedelsrådgivningen som ankommer
på 1980 års abortkommitté tillgodoser enligt utskottets mening syftet
med yrkandena 1 och 2 i motion 1981/82:670 (vpk). Motionen avstyrks därför
i dessa delar.

Socialstyrelsens resurser för abortförebyggande information m. m. Under
anslaget till hälsoupplysning för innevarande budgetår om 6 250 000 kr. har
under posten till socialstyrelsen för hälsoupplysning anvisats 3 949 000 kr. Av
sistnämnda medel utgör 400 000 kr. verksamhetsmedel för informationssektionen
inom socialstyrelsens byrå för alkohol- och narkotikafrågor.

För nästa budgetår föreslås en medelsanvisning under anslaget till
hälsoupplysning om 4 850 000 kr., varav under posten till socialstyrelsen för
hälsoupplysning 2 549 000 kr. Samtidigt beräknas medel för information om
alkohol och narkotika för nästa budgetår under anslaget J 9. Upplysning och
information på alkoholområdet. Budgetförslaget innebär således i realiteten
en nedskärning av medelsposten till socialstyrelsen för hälsoupplysning med
1 000 000 kr.

I motion 1981/82:1753 av Maj-Lis Lööw m. fl. (s) anförs i här aktuell del
bl. a. att nedskärningen av medelsanvisningen torde få allvarliga konsekven -

SoU 1981/82:34

ser för såväl abortförebyggande åtgärder som andra angelägna områden som
anges i motionen. Motionärerna hemställer (yrkande 2) att riksdagen
beslutar anvisa 1 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit, dvs. 5 850 000
kr., till socialstyrelsens verksamhet för hälsoupplysning.

I motion 1981/82:670 av Eva Hjelmström (vpk) och Inga Lantz (vpk)
framhålls i här aktuell del betydelsen av abortförebyggande information, och
motionärerna begär (yrkande 3) åtgärder så att den abortförebyggande
informationen inom socialstyrelsen byggs ut.

Som nämnts i inledningen till detta avsnitt i utskottets betänkande
förutsätter den föreslagna hälso- och sjukvårdslagen att sjukvårdshuvudmännen
engagerar sig i hälsoupplysning. Sjukvårdshuvudmännen har enligt
utskottets mening en viktig uppgift beträffande information om preventivmedel
och andra abortförebyggande åtgärder. Utskottet framhöll i betänkande
SoU 1979/80:45 med anledning av propositionen om socialstyrelsens
uppgifter och organisation, m. m. (s. 29) bl. a. att när det gäller upplysningsverksamhet
i sexual- och samlevnadsfrågor det numera finns ett omfattande
material till ledning för sjukvårdshuvudmännens verksamhet på området.
Utskottet utgick från att sjukvårdshuvudmännen kommer att föra utvecklingen
av hälsoupplysningen vidare.

Här bör även framhållas att 1980 års abortkommitté bl. a. har i uppdrag att
överväga ett särskilt åtgärdsprogram för att förbättra informationen om
samlevnadsfrågor och om abortförebyggande åtgärder.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion 1981/82:670 (vpk)
och motion 1981/82:1753 (s) i här aktuella delar. Utskottet tillstyrker den av
regeringen föreslagna medelsanvisningen under anslaget till hälsoupplysning.

Utskottet hemställer

1. beträffande intensifierad information om friskvård
att riksdagen avslår motion 1981/82:305,

2. beträffande ett friskvårdsår

att riksdagen avslår motion 1981/82:1298,

3. beträffande utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen

att riksdagen avslår motion 1981/82:670 yrkandena 1 och 2,

4. att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag
på motion 1981/82:670 yrkande 3 och motion 1981/82:1753
yrkande 2 till Hälsoupplysning för budgetåret 1982/83 anvisar
ett reservationsanslag av 4 850 000 kr.

11. F 3. Epidemiberedskap m. m. F 4. Åtgärder för att förbättra kontinuiteten
i hälso- och sjukvården. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkterna F 3 och F 4 (s. 144-146) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1982/83 anvisar

SoU 1981/82:34

1. till Epidemiberedskap m. m. ett förslagsanslag av 11 357 000
kr.,

2. till Åtgärder för att förbättra kontinuiteten i hälso- och sjukvården
ett reservationsanslag av 3 500 000 kr.

Undervisningssjukhus m. m.

12. G 7-G 9. Vidareutbildning av läkare m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkterna G 7-G 9 (s. 152-158) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1982/83 anvisar

1. till Vidareutbildning av läkare ett förslagsanslag av 23 733 000
kr.,

2. till Efterutbildning av viss sjukvårdspersonal m. m. ett förslagsanslag
av 2 657 000 kr.,

3. till Vidareutbildning av tandläkare m. m. ett förslagsanslag av
2 729 000 kr.

13. G 10. Giftinformationscentralen. Regeringen har under punkt G 10 (s.
158-161) föreslagit riksdagen att till Giftinformationscentralen för budgetåret
1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 4 628 000 kr.

Motion

I motion 1981/82:112 av Blenda Littmarck (m) och Gullan Lindblad (m)
hemställs att riksdagen vid behandlingen av proposition 1981/82:48 som sin
mening ger regeringen till känna vad som i förevarande motion anförts
beträffande Giftinformationscentralens framtida ställning.

Utskottet

I samband med behandlingen av regeringens framställning om anslag till
giftinformationscentralen för nästa budgetår behandlar utskottet motion
1981/82:112 av Blenda Littmarck (m) och Gullan Lindblad (m). Motionen
har väckts med anledning av proposition 1981/82:48 om upprättande av en
toxikologisk informationsservice, m. m., som behandlats av jordbruksutskottet
(JoU 1981/82:17).

Giftinformationscentralen (GIC) är placerad vid Karolinska sjukhuset. I
och med att huvudmannaskapet för sjukhuset övergått till Stockholms läns
landstingskommun den 1 januari 1982 har socialstyrelsen blivit chefsmyndighet
för GIC.

I motionen anförs bl. a. att det är utomordentligt väsentligt att GIC även
framgent tillförsäkras fortlöpande optimala arbetsbetingelser, bl. a. autonomi
i sin verksamhet gentemot myndighet, så att det liksom tidigare står helt

SoU 1981/82:34

klart för GIC:s samarbetspartner, bl. a. industrin, att GIC själv liksom
tidigare helt ansvarar för och kan garantera konfidentialiteten i viss
handläggning. Industrin har nämligen, anförs det vidare, under 20 års tid på
helt frivillig bas lämnat information till GIC om produktingredienser, och i
mycket stor utsträckning har informationen lämnats på det villkoret att den
skall handhas konfidentiellt och under förutsättningen att den endast skall
användas för bedömning av akut förgiftning och att GIC tar ansvaret härför.
Motionärerna framhåller att en direkt anslutning av GIC till eller inordning
av GIC under myndighet med kontrollfunktioner mot nu nämnd bakgrund
torde på väsentliga punkter kunna rasera GIC:s verksamhet. Motionärerna
begär att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att det vid
utredning av GIC:s framtida ställning är väsentligt att i motionen framförda
åsikter beaktas och att GIC bör företrädas av egna representanter i en sådan
utredning.

I december 1981 har regeringen meddelat vissa bestämmelser för GIC för
budgetåret 1981/82. Enligt dessa bestämmelser skall socialstyrelsen vara
chefsmyndighet för GIC och avgöra ekonomiska frågor av större vikt.
Överläkaren vid GIC skall vara chef. Ärenden som inte skall avgöras av
socialstyrelsen skall avgöras av denne.

Föredragande statsrådet anför i bugetpropositionen bl. a. att det är
önskvärt att frågan om den framtida organisationen av GIC utreds närmare
och att hon har för avsikt att föreslå regeringen att uppdra åt socialstyrelsen
att tillsammans med statskontoret företa en översyn av organisationen. I
samband därmed bör det enligt statsrådet övervägas på vilket sätt berörda
sjukvårdshuvudmän kan bidra till driftkostnaderna för GIC och i vilken
utsträckning de bör få inflytande över hur service från GIC bör lämnas.

Enligt vad utskottet inhämtat undersöks f. n. förutsättningarna för ett
landstingskommunalt huvudmannaskap för GIC.

I den nya sekretesslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1981, finns en
paragraf (8 kap. 12 §) som har till syfte att skydda uppgifter om en varas
tillverkning eller innehåll som lämnas till informationscentraler och sjukvårdsinrättningar.
Genom paragrafen skapas en garanti för att uppgifterna
inte kommer konkurrenter eller andra obehöriga till del. Av paragrafen
följer att sekretess gäller för uppgifter av här aktuellt slag hos bl. a. GIC.

Sekretess gäller även myndigheter emellan. Med hänsyn till vad som
anförs i motionen finns också skäl framhålla att bestämmelserna om
sekretess myndigheter emellan också gäller mellan olika verksamhetsgrenar
inom samma myndighet, när de är att betrakta som självständiga i
förhållande till varandra.

Med hänsyn till vad utskottet sålunda redovisat finns det enligt utskottets
mening tillräckliga garantier för att industrin inte skall avhålla sig från att av
sekretesskäl lämna uppgifter till GIC även om GIC skulle undergå viss
omorganisation eller få en annan huvudman. Något riksdagens initiativ med

SoU 1981/82:34

anledning av motion 1981/82:112 (m) är därför enligt utskottets mening inte
erforderligt. Motionen avstyrks således.

Medelsberäkningen under anslaget har inte föranlett någon erinran från
utskottets sida.

Utskottet hemställer

1. beträffande behandlingen av produktinformation att riksdagen
avslår motion 1981/82:112,

2. att riksdagen till Giftinformationscentralen för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 4 628 000 kr.

14. Gil. Lån till Stockholms läns landstingskommun för vissa investeringar.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt Gil (s. 161) och
hemställer

att riksdagen till Lån till Stockholms läns landstingskommun för
vissa investeringar för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag
av 20 000 000 kr.

Övrig sjukvård m. m.

15. H 1-H 3. Rättspsykiatriska stationer och kliniker m. fl. anslag. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag under punkterna H 1-H 3 (s. 163-168) och
hemställer

att riksdagen för budgetåret 1982/83 anvisar

1. till Rättspsykiatriska stationer och kliniker ett förslagsanslag av
69 294 000 kr.,

2. till Bidrag till anordnande av kliniker för psykiskt sjuka m. m.
ett förslagsanslag av 250 000 000 kr.,

3. till Bidrag till driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m. ett
förslagsanslag av 4 028 000 000 kr.

16. H 7. Bidrag till pensioner för vissa provinsialläkare. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkt H 7 (s. 169) och hemställer

att riksdagen till Bidrag till pensioner för vissa provinsialläkare för
budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 15 025 000
kr.

Stockholm den 16 mars 1982

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

SoU 1981/82:34

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Rune Gustavsson
(c), Anna-Greta Skantz (s), Mårten Werner (m), John Johnsson (s), Erik
Larsson (c), Blenda Littmarck (m), Karin Israelsson (c), Sven-Gösta Signell
(s). Kersti Swartz (fp), Anita Bråkenhielm (m), Stig Alftin (s), Maria
Lagergren (s) och Anita Persson (s).

Reservation

Vid 10. F 2. Hälsoupplysning

Medelsanvisningen, såvitt avser socialstyrelsens resurser för abortförebyggande
information m. m.

Göran Karlsson, Anna-Greta Skantz, John Johnsson, Sven-Gösta Signell,
Stig Alftin, Maria Lagergren och Anita Persson (alla s) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 26 som börjar med ”Sorn
nämnts” och slutar med ”till hälsoupplysning” bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder den mening som framförs i här aktuell del av motion
1981/82:1753 (s) och föreslår att under anslaget till hälsoupplysning för nästa
budgetår anvisas ett belopp av 5 850 000 kr. Härmed tillgodoses också
motion 1981/82:670 (vpk) i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen med bifall till motion 1981/82:1753 yrkande 2 samt
med anledning av regeringens förslag och motion 1981/82:670
yrkande 3 till Hälsoupplysning för budgetåret 1982/83 anvisar
ett reservationsanslag av 5 850 000 kr.

Särskilt yttrande

Vid 13. G 10. Giftinformationscentralen

Beträffande giftinformationscentralens organisatoriska förankring anför
Mårten Werner, Blenda Littmarck och Anita Bråkenhielm (alla m)
följande.

Föredragande statsrådet har i budgetpropositionen bl. a. anfört att hon
har för avsikt att låta göra en översyn av giftinformationscentralens (GIC:s)
verksamhet och status. Vi vill med anledning därav framhålla att enligt alla
intressenter i verksamheten GIC:s nuvarande organisatoriska tillhörighet är
tillfredsställande. Vid det planerade utredningsarbetet är det angeläget att
beakta GIC:s av oeftergivliga konfidentialitetskrav betingade behov av
självständighet samt behovet av fortsatt fast klinisk förankring. Detta måste
utgöra två bärande principer vid planering av GIC:s framtida verksamhet.
Uppenbarligen talar allt för fortsatt samlokalisering med Karolinska
sjukhuset, där GIC alltid funnit optimala samarbetsformer.

SoU 1981/82:34

Innehållsförteckning

Sid.

Myndigheter inom hälso- och sjukvården, socialvård m. m 1

Förebyggande hälso- och sjukvård 19

Undervisningssjukhus m. m 27

Övrig sjukvård m. m 29

Reservation (av s-ledamöterna)

Vid 10. F 2. Hälsoupplysning

Medelsanvisningen, såvitt avser socialstyrelsens resurser för abortförebyggande
information m. m 30

Särskilt yttrande (av m-ledamöterna)

Vid 13. G 10. Giftinformationscentralen

Beträffande giftinformationscentralens organisatoriska förankring 30

GOTAB 70725 Stockholm 1982