SkU 1981/82:8

Skatteutskottets betänkande
1981/82:8

om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1981/82:30
bil. 4 i vissa delar)

Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i proposition 1981/82:30 bilaga
4 att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

2. lag om särskilt investeringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt,

3. lag om ändring i lagen (1980:953) om särskilt investeringsavdrag för
inventarieanskaffning,

4. lag om ändring i lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag för
byggnadsarbeten m. m.,

5. lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto,

6. lag om ändring i skogskontolagen (1954:142),

7. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

8. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

9. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

10. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

11. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

12. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

13. lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa
fall,

14. lag om ändring i lagen (1980:1047) om skattereduktion för aktieutdelning.

I propositionen redovisas bakgrunden till nedskrivningen av den svenska
kronan och till de förslag om andra ekonomisk-politiska åtgärder som
regeringen presenterade den 14 september i år. Effekterna av dessa åtgärder
redovisas jämte en bedömning av de internationella och inhemska
konjunkturutsikterna under åren 1981 och 1982.

Av de åtgärder som presenterades vid den nämnda tidpunkten framläggs
nu förslag bl. a. om en sänkning av mervärdeskatten. Vidare föreslås en
tidigareläggning av besparingar inom ett flertal departements verksamhetsområden.
Helårseffekten av de nu framlagda besparingsförslagen uppgår
till ca 4 miljarder kronor.

På skatteområdet tas i övrigt upp investeringsfrämjande åtgärder, bl. a.
en anknytning av stimulanserna till mervärdeskatteredovisningen samt
vissa mer allmänna inkomstskattefrågor.

1 Riksdagen 1981182. 6 sami. Nr 8

SkU 1981/82:8

Även andra åtgärder för att stimulera näringslivet föreslås. Slutligen
redovisas vissa åtgärder som faller inom regeringens kompetensområde.

De föreslagna investeringsstimulanserna vid beskattningen kommer utskottet
att behandla senare i höst. Lagförslagen under 2-4 ovan tas således
inte upp i detta betänkande.

Det under 13 ovan angivna lagförslaget kommer att behandlas i samband
med proposition 10. Detsamma gäller beträffande det under 7 ovan angivna
förslaget såvitt avser 53 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370).

De nu aktuella lagförslagen har - med de ändringar som föranletts av
det anförda — följande lydelse.

SkU 1981/82:8

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 13 och 59 §§ lagen (1968:430) om mervärdeskatt1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 f

Skatten utgår med nitton procent Skatten utgår med sexton och två
av beskattningsvärdet. tredjedels procent av beskattnings värdet.

59 §3

Mervärdeskatt utgår med nitton Mervärdeskatt utgår med sexton
procent av beskattningsvärdet. För och två tredjedels procent av be monteringsfardigt

hus utgår dock skattningsvärdet. För monterings skatten

med elva och fyra tiondels färdigt hus utgår dock skatten med

procent av beskattningsvärdet. tio procent av beskattningsvärdet.

Beskattningsvärdet är lika med varans värde, beräknat enligt 6 § tullförordningen
(1973:979), med tillägg av tull samt annan statlig avgift eller
skatt, mervärdeskatten inbegripen.

Vid bestämmande av beskattningsvärdet i fall som avses i 13 § tullförordningen
iakttages att, om varan

reparerats i utlandet, beskattningsvärdet är lika med det belopp som
betingats för reparationen med tillägg som i andra stycket sägs,

bearbetats på annat sätt eller tillverkats av svenskt eller i Sverige förtullat
material, avdrag får medges för vad som i annan ordning belagts med
mervärdeskatt,

tillverkats med utnyttjande av svenskt konstruktionsarbete eller annan
liknande svensk prestation, avdrag får medges för värdet av sådant arbete
eller sådan prestation.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1981.

1 Lagen omtryckt 1979: 304.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:885.

2 Senaste lydelse 1980:676.

3 Senaste lydelse 1980:676.

SkU 1981/82:8

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinst
konto

Härigenom föreskrivs att 1-5 och 7 §§ lagen (1980:456) om insättning
på tillfälligt vinstkonto skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

Svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk
förening och svensk sparbank
skall, om företagets huvudsakliga
verksamhet avser jordbruk,
skogsbruk eller rörelse, sätta in medel
på ett räntelöst konto i riksbanken
(vinstkonto) enligt bestämmelserna
i denna lag. Kreditinstitut
som avses i lagen (1974:922) om
kreditpolitiska medel behöver dock
inte göra sådan insättning.

Regeringen får, om det finns särskilda skäl, medge befrielse helt eller
delvis från skyldigheten att sätta in medel på vinstkonto.

Företag, som avses i första stycket och som sätter in medel på vinstkonto,
har rätt till avdrag enligt bestämmelserna i 4 § för det belopp som i
räkenskaperna har avsatts till en särskild fond (vinstfond).

Nuvarande lydelse

2 §

Insättning på vinstkonto skall göras
med ett belopp som motsvarar
25 procent av företagets justerade
årsvinst under det beskattningsår
för vilket taxering i första instans
sker år 1981 eller - om företaget på
grund av förlängning av räkenskapsåret
inte skall taxeras detta år
- år 1982. Understiger den justerade
årsvinsten 1 miljon kronor behöver
insättning på vinstkonto inte
göras.

Insättning på vinstkonto skall göras
med ett belopp som motsvarar
25 procent av företagets justerade
årsvinst under de beskattningsår
för vilka taxering i första instans
sker år 1981 och 1983 eller - om
företaget på grund av förlängning
av räkenskapsåret inte skall taxeras
ett av dessa år — närmast följande
år. Understiger den justerade årsvinsten
1 miljon kronor behöver insättning
på vinstkonto inte göras.

Med justerad årsvinst avses årsvinsten enligt fastställd balansräkning
sedan årsvinsten, i den mån den påverkats av nedan angivna poster,

a) ökats med erlagda eller beräknade allmänna svenska skatter,

b) ökats med belopp som har avsatts till allmän investeringsfond enligt
lagen (1979:609) om allmän investeringsfond och annan liknande fond,

c) ökats med belopp som har donerats till allmännyttigt eller därmed
jämförligt ändamål,

d) minskats med restituerade allmänna svenska skatter,

e) minskats med belopp som enligt 6 § lagen om allmän investeringsfond
har återförts från lagerinvesteringskonto jämte tillägg på sådant belopp,

SkU 1981/82:8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

f) justerats med belopp som har föranlett ändring av årsvinsten på grund
av överföring av allmän investeringsfond och annan liknande fond, samt

g) ökats med belopp som har tagits i anspråk för av- eller nedskrivningar
eller koncernbidrag utöver vad som kan godtas vid inkomsttaxeringen.

Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader skall
den justerade årsvinsten jämkas med hänsyn till detta. Skall företaget
taxeras för två beskattningsår skall årsvinsten för de båda beskattningsåren
läggas samman, varefter vinsten jämkas med hänsyn till de båda
beskattningsårens sammanlagda längd.

Har företaget vidtagit några åtgärder som kan antas ha tillkommit i syfte
att helt eller delvis undgå skyldighet att sätta in medel på vinstkonto skall
vid bestämmande av underlaget för insättningsskyldigheten bortses från
sådana åtgärder.

3 §

Inbetalning till vinstkonto skall ha kommit ett riksbankskontor till handa
senast den dag, då företaget enligt 34 § 1 eller 2 mom. taxeringslagen
(1956:623) skall ha avlämnat allmän självdeklaration för beskattningsåret.

Inbetalning som har gjorts senare än i första stycket sägs men senast den
15 oktober under taxeringsåret skall också godtas. I dessa fall skall företaget
betala en särskild avgift till statsverket. Avgiften är en procent av det
för sent inbetalade beloppet för den kalendermånad då beloppet rätteligen
senast skulle ha betalats in och därefter en procent av beloppet för varje
påbörjad kalendermånad till dess inbetalning sker.

Den särskilda avgiften skall betalas inom den tid som länsstyrelsen
bestämmer. Betalas inte avgiften inom föreskriven tid utgår restavgift
enligt 58 § 1 mom. första stycket uppbördslagen (1953:272) på avgiftsbeloppet.
Den särskilda avgiften och restavgiften får drivas in i samma
ordning som gäller för indrivning av skatt enligt uppbördslagen.

Avgifterna är inte avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

Skall företaget inte taxeras år Skall företaget inte taxeras år
1981 är företaget skyldigt att göra 1981 eller 1983 är företaget skyldigt

en preliminär inbetalning till riks- att göra en preliminär inbetalning

banken med belopp som motsvarar till riksbanken med belopp som

25 procent av den justerade års- motsvarar 25 procent av den justevinsten
eller - i förekommande fall rade årsvinsten eller - i förekom —

den jämkade årsvinsten, beräk- mande fall - den jämkade årsvins nad

enligt 2 §, som hänför sig till ten, beräknad enligt 2 §, som hän det

eller de beskattningsår för vil- för sig till det eller de beskattnings ket

taxering sker år 1980. Inbetal- år för vilket taxering sker år 1980

ningen skall ha kommit ett riks- respektive 1982. Inbetalningen skall

bankskontor till handa senast den ha kommit ett riksbankskontor till

30 april 1981. Finner företaget, vid handa senast den 30 april 1981 re avlämnandet

av sin allmänna själv- spektive den 2 maj 1983. Finner fö deklaration

till 1982 års taxering, retaget, vid avlämnandet av sin allätt
ett större belopp skall betalas in männa självdeklaration till 1982 reti
11 vinstkonto än vad som prelimi- spektive 1984 års taxering, att ett

närt har betalats in, skall företaget större belopp skall betalas in till

betala in vad som fattas senast den vinstkonto än vad som preliminärt

dag, då företaget enligt 34 § 1 eller 2 har betalats in, skall företaget betamom.
taxeringslagen skall ha av- la in vad som fattas senast den dag,

SkU 1981/82:8

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

lämnat sin deklaration. Bestämmelserna
i andra-fjärde styckena gäller
även företag som avses i detta
stycke.

då företaget enligt 34 § 1 eller 2
mom. taxeringslagen skall ha avlämnat
sin deklaration. Bestämmelserna
i andra-fjärde styckena gäller
även företag som avses i detta
stycke.

Riksbanken skall lämna bevis till företaget om inbetalning till vinstkonto.

Riksbanken skall till arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen översända
uppgifter angående de för beskattningsåret gjorda inbetalningarna
till vinstkonto senast den 31 maj under taxeringsåret eller, om belopp har
betalats in vid senare tidpunkt, snarast därefter.

4 §'

Vid beräkning av nettointäkt av
jordbruksfastighet eller av rörelse
enligt kommunalskattelagen (1928:
370) och lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt har företag, som
avses i 1 §, rätt till avdrag för belopp
som i räkenskaperna har avsatts
till vinstfond. Avdrag medges
inte med högre belopp än vad företaget
— i enlighet med bestämmelserna
i 2 § - senast den 15 oktober
under taxeringsåret har betalat in
till vinstkonto. Avdraget får göras
vid taxeringen det år då insättningen
senast skall ha skett eller — om
företaget på grund av förlängning
av räkenskapsåret inte skall taxeras
nämnda år — vid påföljande års
taxering.

Ett företag kan inte få avdrag för avsättning till vinstfond i mer än en
förvärvskälla.

Vid beräkning av nettointäkt av
jordbruksfastighet eller av rörelse
enligt kommunalskattelagen (1928:
370) och lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt har företag, som
avses i 1 §, rätt till avdrag för belopp
som i räkenskaperna har avsatts
till vinstfond. Avdrag medges
inte med högre belopp än vad företaget
- i enlighet med bestämmelserna
i 2 § - senast den 15 oktober
under taxeringsåret har betalat in
till vinstkonto. Avdraget får göras
vid 1981 års taxering eller — om
företaget på grund av förlängning
av räkenskapsåret inte skall taxeras
detta år — vid 1982 års taxering.

5 §

Om ett företag, som enligt bestämmelserna
i denna lag är skyldigt
att betala in medel till vinstkonto,
inte har gjort detta senast
den 15 oktober under taxeringsåret
skall som skattepliktig intäkt i den
förvärvskälla, som avses i 4 § andra
stycket, tas upp ett särskilt tilllägg
som svarar mot det belopp som
sålunda inte har betalats in till riksbanken.

Om ett företag, som enligt bestämmelserna
i denna lag är skyldigt
att betala in medel till vinstkonto,
inte har gjort detta senast
den 15 oktober under taxeringsåret
skall som skattepliktig intäkt i den
förvärvskälla, där avsättningen har
gjorts, tas upp ett särskilt tillägg
som svarar mot det belopp som sålunda
inte har betalats in till riksbanken.

1 Senaste lydelse 1981:303.

SkU 1981/82:8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

Vinstfond får tas i anspråk för följande ändamål, nämligen för

a) kostnader för reparations- och andra underhållsarbeten på här i riket
belägen byggnad, som inte utgör lagertillgång eller är avsedd att användas
som bostad, och för avskrivning av ny-, till- eller ombyggnad av sådan
byggnad,

b) avskrivning av inventarier som, om de inte utgör transportmedel i
internationell trafik, är avsedda att användas i här i riket bedriven verksamhet,
samt ombyggnad av fartyg eller luftfartyg och kostnader för reparation
av fartyg eller luftfartyg,

c) kostnader för främjande av skogsbruk eller underhåll av markanläggning
här i riket och för avskrivning av sådan del av anskaffningsvärdet
av markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag,

d) kostnader för undersökningsarbete, förberedande arbete eller tillredningsarbete
i gruva, stenbrott eller annan liknande fyndighet här i riket,

e) kostnader för tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete
samt kostnader för utbildning av arbetstagare hos företaget,

f) kostnader för att främja avsättningen utomlands av varor som tillverkas
här i riket.

Belopp, som har avsatts till vinstfond, får tas i anspråk endast för arbete
som utförs, inventarier som levereras och i övrigt kostnader som hänför sig
till tid efter bokslutsdagen.

Ianspråktagande av vinstfond för ändamål som anges i första stycket e)
får göras endast av företag som bedriver industriell tillverkning. Ianspråktagande
enligt första stycket e) och f) får göras endast efter medgivande av
regeringen.

Ianspråktagande av vinstfond får inte avse begagnade inventarier. I
fråga om inventarier som företaget har anskaffat från näringsidkare med
vilken företaget är förbundet i väsentlig ekonomisk intressegemenskap får
fonden tas i anspråk endast om inventarierna har tillverkats under beskattningsåret.

Om vinstfond enligt beslut enligt 6 § får tas i anspråk för arbete som
avses i första stycket a) eller c), får företaget, såvida arbetet hänför sig till
flera beskattningsår och avdrag på grund av arbetet inte redan har skett,
under det sista året ta fonden i anspråk för avskrivning av tillgångarna eller
för täckande av kostnaderna med högst ett belopp som svarar mot uppkomna
kostnader under de ifrågavarande åren. Vad nu sagts gäller också i
fråga om ny- eller ombyggnad av fartyg eller luftfartyg eller i fråga om
tillgångar som avses i punkt 3 tredje stycket och punkt 4 tredje stycket av
anvisningarna till 22 § samt i punkt 7 andra och tredje styckena och punkt
16 tredje och fjärde styckena av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
(1928: 370).

Med byggnader, inventarier och Med byggnader, inventarier och
markanläggningar förstås vid till- markanläggningar förstås vid till lämpning

av första stycket tillgång- lämpning av första stycket tillgångar
som vid inkomsttaxeringen be- ar som vid inkomsttaxeringen behandlas
enligt de bestämmelser handlas enligt de bestämmelser

som gäller för byggnader, maskiner som gäller för byggnader, maskiner

och andra för stadigvarande bruk och andra för stadigvarande bruk

avsedda inventarier respektive avsedda inventarier respektive

SkU 1981/82:8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

markanläggningar. Som inventarier markanläggningar. Som inventarier

anses dock inte tillgångar som anses dock inte tillgångar som

avses i punkt 5 av anvisningarna till avses i punkt 6 av anvisningarna till

29 § kommunalskattelagen. 29 § kommunalskattelagen.

Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag då lagen enligt uppgift
på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Den nya bestämmelsen i 1 § tillämpas inte i fråga om insättningsskyldighet
som hänför sig till årsvinst under det beskattningsår för vilket
taxering i första instans sker år 1981 eller - om företaget på grund av
förlängning av räkenskapsåret inte skall taxeras detta år - år 1982.

Befrielse, som före ikraftträdandet har meddelats med stöd av 1 § andra
stycket, gäller endast insättningsskyldighet som hänför sig till årsvinst som
avses i föregående stycke.

SkU 1981/82:8

6 Förslag till

Lag om ändring i skogskontolagen (1954:142)

Härigenom föreskrivs att 2 § skogskontolagen (1954:142)' skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §2

Beträffande viss förvärvskälla får
uppskovet för ett och samma beskattningsår,
om annat ej följer av
andra och tredje styckena, avse
högst ett belopp motsvarande summan
av

a) sextio procent av den på beskattningsåret
belöpande köpeskillingen
för skog, som har avyttrats
genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) fyrtio procent av den på beskattningsåret
belöpande köpeskillingen
för avyttrade skogsprodukter
samt

c) fyrtio procent av saluvärdet
av skogsprodukter, som under beskattningsåret
har tagits ut för förädling
i egen rörelse.

Medför stormfällning, brand, insektsangrepp
eller liknande händelse
att en betydande del av förvärvskällans
skog bör avverkas tidigare
än vad som annars skulle ha varit
fallet, får skattskyldig, om och i
den mån han med intyg från skogsvårdsstyrelsen
i länet eller på annat
sätt visar att intäkt hänför sig till
avverkning som nu har sagts, uppskov
med högst ett belopp motsvarande
summan av

a) åttio procent av den på beskattningsåret
belöpande köpeskillingen
för skog, som har avyttrats
genom upplåtelse av avverkningsrätt,

Beträffande viss förvärvskälla får
uppskovet för ett och samma beskattningsår
avse högst ett belopp
motsvarande summan av

/) den på beskattningsåret belöpande
köpeskillingen för skog, som
har avyttrats genom upplåtelse av
avverkningsrätt,

2) sjuttiofem procent av den på
beskattningsåret belöpande köpeskillingen
för avyttrade skogsprodukter
samt

3) sjuttiofem procent av saluvärdet
av skogsprodukter, som under
beskattningsåret har tagits ut för
förädling i egen rörelse.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 263.

2 Senaste lydelse 1979:501.

SkU 1981/82:8

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

b) femtio procent av den på beskattningsåret
belöpande köpeskillingen
för avyttrade skogsprodukter
samt

c) femtio procent av saluvärdet
av skogsprodukter, som under beskattningsåret
har tagits ut för förädling
i egen rörelse.

Uppskov med belopp som anges i
andra stycket medges också i fråga
om sådan ersättning för skog eller
skogsprodukter som avses i punkt 4
tredje stycket av anvisningarna till
35 § kommunalskattelagen (1928:
370).

Vid tillämpningen av förstatredje
styckena avses med köpeskilling
även försäkringsersättning
för skog och skogsprodukter.

Vid tillämpningen av första
stycket avses med köpeskilling
även försäkringsersättning för skog
och skogsprodukter.

Uppskov medges inte med så stort belopp att underskott i förvärvskällan
uppkommer vid beräkning av nettointäkt enligt kommunalskattelagen.

Har i förvärvskällan redovisats utdelning från samfällighet, som avses i
53 § 1 mom. första stycket f) kommunalskattelagen, medges uppskov för
den del av utdelningen som härrör från intäkt av skogsbruk i samfälligheten
under det beskattningsår som utdelningen hänför sig till på samma sätt
som om denna del utgjort intäkt av skogsbruk, som den skattskyldige drivit
själv.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gången
vid 1982 års taxering. Vid 1982 års taxering får dock uppskovet enligt 2 §
första stycket avse högst ett belopp motsvarande summan av

1. åttio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för
skog, som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

2. sextio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen
för avyttrade skogsprodukter samt

3. sextio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret
har tagits ut för förädling i egen rörelse.

SkU 1981/82:8

7 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 47a §, 48 § 2 och 3 morn., 52 § 1 morn., punkt
5 av anvisningarna till 33 § samt punkterna 1 och 2 av anvisningarna till
50 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse,
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

47 a §'

Sammanlagda beloppet av den inkomst från en eller flera förvärvskällor,
vilken är skattepliktig i en kommun, med avdrag i förekommande fall som
avses i 46 och 46 a §§, samt av i 47 § omförmält garantibelopp utgör
skattskyldigs inom kommunen taxerade inkomst.

Den taxerade inkomsten skall angivas
i jämna tiotal kronor, .så att
överskjutande belopp, som icke
uppgår till fullt tiotal kronor, bortfaller.

Den taxerade inkomsten avrundas
nedåt, för skattskyldig som
avses i 10 § I mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
till helt hundratal kronor och för
annan skattskyldig till helt tiotal
kronor.

48 §

2 morn.2 Skattskyldig fysisk
person, som varit här i riket bosatt
under hela beskattningsåret, äger
att å den i hemortskommunen taxerade
inkomsten åtnjuta kommunalt
grundavdrag med 6000 kronor.

Har skattskyldig under beskattningsåret
uppburit lön eller annan
gottgörelse som utgör skattepliktig
inkomst enligt lagen (1958:295) om
sjömansskatt skall grundavdraget
minskas med 500 kronor för vaije
period om trettio dagar för vilken
den skattskyldige uppburit beskattningsbar
inkomst enligt nämnda lag
samt enligt 1 § 2 mom. lagen skattepliktig
dagpenning.

3 morn.3 Skattskyldig fysisk
person, som varit här i riket bosatt
endast under en del av beskattningsåret,
äger i hemortskom -

2 mom. Skattskyldig fysisk person,
som varit här i riket bosatt under
hela beskattningsåret, äger att å
den i hemortskommunen taxerade
inkomsten åtnjuta kommunalt
grundavdrag med 7500 kronor.

Har skattskyldig under beskattningsåret
uppburit lön eller annan
gottgörelse som utgör skattepliktig
inkomst enligt lagen (1958:295) om
sjömansskatt skall grundavdraget
minskas med 625 kronor för varje
period om trettio dagar för vilken
den skattskyldige uppburit beskattningsbar
inkomst enligt nämnda lag
samt enligt 1 § 2 mom. lagen skattepliktig
dagpenning. Det sålunda beräknade
grundavdraget avrundas
uppåt till helt hundratal kronor.

3 mom. Skattskyldig fysisk person,
som varit här i riket bosatt endast
under en del av beskattningsåret,
äger i hemortskommunen åt -

1 Senaste lydelse 1960:64.

2 Senaste lydelse 1979:1157.

3 Senaste lydelse 1979:1157.

SkU 1981/82:8

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

munen åtnjuta kommunalt grundavdrag
med 500 kronor för varje kalendermånad
eller del därav, varunder
han varit här i riket bosatt.
Härvid gäller bestämmelserna i 2
mom. andra stycket.

njuta kommunalt grundavdrag med
625 kronor för varje kalendermånad
eller del därav, varunder han varit
här i riket bosatt. Härvid gäller bestämmelserna
i 2 mom. andra
stycket. Det sålunda beräknade
grundavdraget avrundas uppåt till
helt hundratal kronor.

52 §

I morn.4 Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans,
taxeras en var för sin inkomst.

Har vid dylik taxering avdrag, som i 46 § 1 och 2 mom. medgives, helt
eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens skattepliktiga inkomst,
må bristen avräknas å den andra makens inkomst i samma kommun.
Kvarstående brist, dock högst belopp motsvarande avdrag enligt 46 § 2
morn., må, med tillämpning i förekommande fall av bestämmelserna i
punkt 4 av anvisningarna till 46 §, avräknas å förstnämnda makens inkomst
och, där denna icke förslår, å andra makens inkomst i andra kommuner.

Underskott å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som
uppkommit för endera maken, må avräknas från den andra makens inkomst
i samma kommun av förvärvskälla av samma slag.

Avdrag, som i 50 § 2 mom. andra eller tredje stycket sägs, beräknas för
vardera maken för sig. Härvid iakttages att vardera makens skatteförmåga
bedömes med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet
samt att avdrag enligt 50 § 2 mom. andra stycket för makarna tillsammans
icke må överstiga det högsta belopp som där angives.

Avdrag enligt 50 § 2 mom. fjärde
stycket beräknas för vardera maken
för sig utan hänsyn tagen till
andra makens inkomst. Fråga om
jämkning av avdraget enligt bestämmelserna
i punkt 2 femte
stycket av anvisningarna till 50 §
prövas dock med hänsyn till värdet
av makarnas sammanlagda skattepliktiga
förmögenhet.

Avdrag enligt 50 § 2 mom. fjärde
stycket beräknas för vardera maken
för sig utan hänsyn tagen till
andra makens inkomst. I fråga om
jämkning av avdraget enligt bestämmelserna
i punkt 2 femte
stycket av anvisningarna till 50 §
skall för vardera maken beaktas
värdet av hälften av makarnas sammanlagda
skattepliktiga förmögenhet.
Vid jämkning som nu sagts
skall vidare bortses från sådan förmögenhet,
som enligt 8 § lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt
skall räknas in i den skattskyldiges
skattepliktiga förmögenhet.

4 Senaste lydelse 1976:88.

SkU 1981/82:8

Anvisningar

till 33 §

5.6 Vid 1979-1981 års taxeringar 5. Vid 1919-1983 års taxeringar

gäller följande. gäller följande.

Avdrag medgives skattskyldig för kostnader för skyddsutrustning och
skyddskläder som har varit nödvändiga för arbetets fullgörande. Med
skyddsutrustning avses bland annat hjälm, skyddsglasögon, hörselskydd
och skodon med stålhätta. Med skyddskläder avses sådana kläder, som
har särskilda skyddsegenskaper mot frätande ämnen, mekaniska skador
eller mot väta, värme eller kyla som i huvudsak har andra orsaker än
klimatförhållandena.

Skattskyldig som på grund av sitt arbete har haft icke oväsentliga kostnader
utöver det normala för andra arbetskläder än sådana som avses i
andra stycket är i anledning härav berättigad till avdrag med 300 kronor för
år räknat. Avdrag medgives endast om de ökade kostnaderna beror på att
arbetskläderna på grund av arbetets beskaffenhet utsättes för starkt slitage,
kraftig nedsmutsning eller annars förbrukas osedvanligt snabbt.

Riksskatteverket fastställer årligen förteckning över yrkesgrupper som
kan anses ha kostnader enligt tredje stycket.

till 50 §

1.7 Den skattskyldiges skatteförmåga bedöms med hänsyn, å ena sidan,
till hans inkomst och förmögenhet samt, å andra sidan, till vad han kan
anses ha behövt till nödvändigt underhåll för sig själv och för make och
oförsörjda barn (existensminimum). Om inte särskilda förhållanden motiverar
det skall existensminimum bedömas med hänsyn till förhållandena
under hela beskattningsåret. Sådana särskilda förhållanden får anses föreligga
t. ex. om en skattskyldig under året börjat i förvärvsarbete eller
upphört med sådant arbete och inkomsten utslagen på hela året därför
understigit existensminimibeloppet. I sådana fall bör existensminimum
bedömas med hänsyn till den tid inkomsten åtnjutits.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om existensminimum enligt de grunder som anges i det
följande.

Existensminimum i det särskilda fallet bestäms med ledning av normalbelopp
för existensminimum. Normalbeloppen utgör för ensamstående
skattskyldig 15 300 kronor, för sammanlevande makar 26600 kronor och
för vaije barn 6500 kronor multiplicerade med det tal (jämförelsetal) som
anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober månad året före
inkomståret och prisläget i oktober 1980. Förändringarna i det allmänna
prisläget skall därvid beräknas på grundval av konsumentprisindex. Normalbeloppen
skall avrundas uppåt till helt hundratal kronor. Normalbeloppen
skall anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad,
som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppen.

Normalbeloppen för existensminimum är i första hand avsedda för skattskyldiga,
vilkas inkomst huvudsakligen hänför sig till förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum
skall såsom inkomst av tjänst upptas den skattskyldiges bruttoin -

6 Senaste lydelse 1978:913.

7 Senaste lydelse 1981:387.

SkU 1981/82:8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

täkter — inklusive biinkomster — minskade med sådana nödvändiga utgifter
för inkomstens förvärvande som är avdragsgilla vid taxeringen, t. ex.
avgifter för sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med
tjänst, avgifter som den skattskyldige har erlagt i samband med tjänsten för
egen eller efterlevandes pensionering på annat sätt än genom försäkring,
eller kostnader för resor till och från arbetet. Består inkomsten av sådan
livränta som avses i 32 § 2 mom. skall livräntan inräknas i inkomsten med
oreducerat belopp. Även sådan livränta till följd av personskada som inte
är av skattepliktig natur skall inräknas i inkomsten. Vid bestämning av
avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum skall hänsyn vidare
tas till om den skattskyldige uppburit skattefri ersättning på grund av sådan
kollektiv sjukförsäkring som avses i 32 § 3 mom. tredje stycket. Barnbidrag
medräknas inte i inkomsten.

När frågan om avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum
bedöms skall särskild vikt läggas vid att inkomstförhållandena uppskattas
på ett riktigt sätt, speciellt med hänsyn till omfattningen av eventuella
naturaförmåner och deras värde.

Har den skattskyldige haft lägre levnadskostnader än normalt skall den
skattskyldiges existensminimum anses ha understigit normalbeloppet i
motsvarande mån, t. ex. om han är ogift och har haft gemensamt hushåll
med anhöriga eller andra eller om han har haft särskilda förmåner i form av
billiga livsmedel eller andra liknande förmåner. I regel torde det inte finnas
anledning att bevilja avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum
åt s. k. hemmasöner eller hemmadöttrar. Ej heller får avdrag medges
om den skattskyldige ägt tillgångar. Härvid bortses från sedvanliga husgeråd,
möbler och kläder, arbetsredskap, en mindre bostadsfastighet av
enklaste beskaffenhet osv. Å andra sidan får existensminimum beräknas
ha överstigit normalbeloppet om den skattskyldige haft utgifter för underhåll
av make och barn som han inte levt tillsammans med under beskattningsåret.
Existensminimum för den skattskyldige får även i andra fall
bestämmas högre än normalbeloppet, om det är motiverat av särskilda
skäl.

Har den skattskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den lokala
skattemyndigheten fått befrielse från eller nedsättning av den preliminära
skatten på grund av nedsatt skatteförmåga vid existensminimum, bör vid
prövning av frågan om avdrag vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga
avvikelse inte ske från det av den lokala skattemyndigheten fastställda
existensminimibeloppet, om inte nya omständigheter framkommit. Som
exempel på sådana omständigheter kan nämnas att den skattskyldige äger
tillgångar, som den lokala skattemyndigheten saknat kännedom om, eller
att den skattskyldiges ekonomiska ställning påtagligt förbättrats efter den
lokala skattemyndighetens beslut.

Om den skattskyldige inte har Om den skattskyldige inte har
haft högre inkomst än det för ho- haft högre inkomst än det för honom
beräknade existensminimibe- nom beräknade existensminimibeloppet
och detta beror på sådana loppet och detta beror på sådana

förhållanden som anges i 50 § 2 förhållanden som anges i 50 § 2

mom. tredje stycket, bör avdrag för mom. tredje stycket, bör avdrag för

nedsatt skatteförmåga medges med nedsatt skatteförmåga medges med

så stort belopp att den skattskyldi- så stort belopp att den skattskyldige
inte påförs beskattningsbar in- ge inte påförs beskattningsbar in -

SkU 1981/82:8

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

komst. Har den skattskyldige rätt
till skattereduktion enligt 2 § 4 eller
5 mom. uppbördslagen (1953:272),
skall detta beaktas då avdraget för
nedsatt skatteförmåga beräknas.

komst. Har den skattskyldige rätt
till skattereduktion enligt 2 § 4
mom. uppbördslagen (1953:272),
skall detta beaktas då avdraget för
nedsatt skatteförmåga beräknas.

Är inkomsten högre men inte så stor, att inkomsten minskad med skatten
uppgår till existensminimum, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga
beviljas med så stort belopp, att större skatt inte kommer att tas ut än att
inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga skall även anses föreligga om den skattskyldige
på grund av arbetsskygghet eller missanpassning eller annars av psykiska
skäl har svårt att förvärva normal arbetsinkomst.

2.8 Vid bedömningen av om skattskyldigs inkomst till icke obetydlig del
utgjorts av folkpension iakttages följande. Som folkpension räknas icke
barnpension eller vårdbidrag. Den omständigheten att folkpension under
ett beskattningsår utgått med ett ringa belopp, t. ex. till följd av att folkpensionen
icke åtnjutits under hela året, utgör icke hinder mot att medgiva den
skattskyldige avdrag. Avgörande för bedömningen i detta fall är huruvida
folkpensionen, om den utgått i full utsträckning, utgjort en icke obetydlig
del av inkomsten. Som folkpension behandlas även tilläggspension i den
mån den enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer närmare
föreskrifter för avdragsberäkningen enligt nedan angivna grunder.

Avdraget skall i första hand bestämmas
med hänsyn till storleken
av den skattskyldiges taxerade inkomst
enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. Överstiger
denna inkomst icke visst högsta belopp,
skall avdraget beräknas till
vad som behövs för att den skattskyldige
icke skall påföras högre
statligt beskattningsbar inkomst än
6000 kronor. Detta högsta inkomstbelopp
motsvarar taxerad inkomst
för skattskyldig, som under beskattningsåret
icke haft annan inkomst
än ålderspension enligt 6
kap. 2 § första stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring
och därutöver skattepliktiga intäkter
av tjänst om sammanlagt
6100 kronor samt åtnjutit avdrag
endast med 100 kronor enligt 33 § 2
mom. första stycket. För gift skattskyldig,
som uppburit folkpension

Avdraget skall i första hand bestämmas
med hänsyn till storleken
av den skattskyldiges taxerade inkomst
enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. Överstiger
denna inkomst inte visst högsta belopp,
skall avdraget beräknas till
vad som behövs för att den skattskyldige
inte skall påföras högre
statligt beskattningsbar inkomst än
7500 kronor. Detta högsta inkomstbelopp
motsvarar taxerad inkomst
för skattskyldig som under beskattningsåret
inte haft annan inkomst
än ålderspension enligt 6 kap. 2 §
första stycket lagen (1962:381) om
allmän försäkring och pensionstillskott
enligt 2 § lagen om pensionstillskott
samt åtnjutit avdrag endast
med 100 kronor enligt 33 § 2 mom.
första stycket. För gift skattskyldig,
som uppburit folkpension med
belopp som tillkommer gift vars

8 Senaste lydelse 1980:1062.

SkU 1981/82:8

Nuvarande lydelse

med belopp som tillkommer gift
vars make uppbär folkpension, beräknas
det högsta inkomstbeloppet
med utgångspunkt från en pension
utgörande 77,5 procent av basbeloppet.
För övriga skattskyldiga beräknas
det med utgångspunkt från
en pension utgörande 95 procent av
basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund
gäller också om gift
skattskyldig under viss del av beskattningsåret
uppburit folkpension
med belopp som tillkommer gift
vars make uppbär folkpension, och
under återstoden av året uppburit
folkpension med belopp som tillkommer
gift vars make saknar folkpension.

Om skattskyldigs statligt taxerade
inkomst överstiger det högsta
inkomstbeloppet enligt föregående
stycke, reduceras avdraget med belopp
motsvarade 40 procent av
överskjutande taxerad inkomst.

Det avdrag som beräknas med
hänsyn till skattskyldigs statligt
taxerade inkomst jämkas, om värdet
av skattepliktig förmögenhet
överstiger 90000 kronor. Om förmögenhetsvärdet
överstiger 150000
kronor, skall avdrag inte medges.
Fastighet, som avses i 24 § 2 morn.,
och jordbruksfastighet, som i huvudsak
används för bostadsändamål,
skall inräknas i förmögenhetsvärdet
med belopp som motsvarar
1/10 av skillnaden mellan taxeringsvärdet
året före taxeringsåret och
lånat kapital, som nedlagts i fastigheten,
i den mån skillnaden inte
överstiger 250000 kronor. Är skillnaden
större beräknas värdet till
25000 kronor jämte den del av skillnaden
som överstiger 250000 kro -

Föreslagen lydelse

make uppbär folkpension, beräknas
det högsta inkomstbeloppet med utgångspunkt
från en pension utgörande
77,5 procent av basbeloppet.
För övriga skattskyldiga beräknas
det med utgångspunkt från en pension
utgörande 95 procent av basbeloppet.
Sistnämnda beräkningsgrund
gäller också om gift skattskyldig
under viss del av beskattningsåret
uppburit folkpension med
belopp som tillkommer gift vars
make uppbär folkpension, och under
återstoden av året uppburit
folkpension med belopp som tillkommer
gift vars make saknar folkpension.

Om skattskyldigs statligt taxerade
inkomst överstiger det högsta
inkomstbeloppet enligt föregående
stycke, reduceras avdraget med belopp
motsvarande 66 2/3 procent av
taxerad inkomst mellan det belopp
vid vilket högsta extra avdrag utgår
och ett belopp som är 3 basenheter
större, med 40 procent av taxerad
inkomst inom ett därpå följande inkomst
skikt av 1,5 basenheters
bredd och med 33 113 procent av
taxerad inkomst därutöver.

Det avdrag som beräknas med
hänsyn till skattskyldigs statligt
taxerade inkomst jämkas, om värdet
av skattepliktig förmögenhet
överstiger 90000 kronor. Om förmögenhetsvärdet
överstiger 150000
kronor, skall avdrag inte medges.
Fastighet, som avses i 24 § 2 morn.,
samt sådan bostadsbyggnad med
tillhörande tomt på jordbruksfastighet,
som används som bostad
av den skattskyldige, skall inräknas
i förmögenhetsvärdet med belopp
som motsvarar 1/10 av skillnaden
mellan fastighetens respektive bostadsbyggnadens
och tomtens
taxeringsvärde året före taxeringsåret
och lånat kapital, som
nedlagts i fastigheten respektive i
bostadsbyggnaden och tomten i

SkU 1981/82:8

Föreslagen lydelse

den mån skillnaden inte överstiger
250000 kronor. Är skillnaden större
beräknas värdet till 25000 kronor
jämte den del av skillnaden som
överstiger 250000 kronor. Vid beräkning
av hur stort lånat kapital
som lagts ner i bostadsbyggnaden
och tomten, skall på dessa anses
belöpa så stor del av låneskulderna
i förvärvskällan som byggnadens
och tomtmarkens taxeringsvärde
utgör av det sammanlagda värdet
av tillgångarna i förvärvskällan inklusive
byggnaden och tomtmarken.
Har den skattskyldige eller
hans make flera sådana fastigheter,
som avses här, gäller bestämmelserna
endast för en fastighet och då
i första hand för fastighet som utgör
stadigvarande bostad för den skattskyldige.

Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får frångås, när särskilda
omständigheter föranleda det.

Vid beräkning av avdrag för gift skattskyldig iakttages bestämmelserna i
52 § 1 mom. sista stycket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas, såvitt avser
punkt 5 av anvisningarna till 33 §, första gången vid 1982 års taxering samt

i övrigt första gången vid 1983 års taxering, om inte annat följer av punkterna
2 och 3 nedan.

2. Vid 1982 års taxering skall beloppsgränsen för inkomst utöver ålderspensionen
i punkt 2 av anvisningarna till 50 § vara 6300 kronor i stället för
6 100 kronor.

3. Vid 1983 års taxering skall reduktion av avdraget enligt punkt 2 av
anvisningarna till 50 § ske med 55 5/9 procent i stället för 66 2/3 procent.

Nuvarande lydelse

nor. Har den skattskyldige eller
hans make flera sådana fastigheter,
som avses här, gäller bestämmelserna
endast för en fastighet och då
i första hand för fastighet som utgör
stadigvarande bostad för den skattskyldige.

2 Riksdagen 1981182. 6 sami. Nr 8

SkU 1981/82:8

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 5 §, 6 § 1 mom. och 10 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §2

Sammanlagda beloppet av den
skattskyldiges inkomster från olika
förvärvskällor, minskat i förekommande
fall med avdrag som i 4 och
4a§§ omförmälas, utgör taxerad
inkomst, vilken ut föres i fulla
tiotal kronor, så att överskjutande
belopp som ej uppgår till fullt tiotal
kronor bortfaller.

Sammanlagda beloppet av den
skattskyldiges inkomster från olika
förvärvskällor, minskat i förekommande
fall med sådant avdrag som
avses i 4 och 4a§§ utgör taxerad
inkomst.

Den taxerade inkomsten avrundas
nedåt, för skattskyldig som
avses i 10§ I mom. till helt hundratal
kronor och för annan skattskyldig
till helt tiotal kronor.

6 §

I morn.1 Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger, såframt ej annat
fpreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund
a|v överenskommelse eller beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs:

a) fysisk person:

för inkomst som avses i denna lag
enligt de grunder som anges i 53 § 1
mom. första stycket a) kommunalskattelagen
(1928:370) samt, såvitt
avser tid under vilken han ej varit
bosatt här i riket, för inkomst genom
utdelning på andelar i svenska
ekonomiska föreningar och för pension
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring även till den del
skattskyldighet inte föreligger enligt
nyssnämnda lagrum;

b) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning
äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samebyar, samfund,
stiftelser, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer,
dock såvitt gäller sådana juridiska personer som enligt författning eller på
därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet endast om samfälligheten
taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfällighet
eller regleringssamfällighet:

a) fysisk person:

för inkomst som avses i denna lag
enligt de grunder som angives i 53 §
1 mom. första stycket a) kommunalskattelagen
samt, såvitt avser tid
lander vilken han ej varit bosatt här
i riket, för inkomst genom utdelning
på andelar i svenska ekonomiska
föreningar;

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.

2 Senaste lydelse 1960:65.

3 Senaste lydelse 1976:926.

SkU 1981/82:8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för all inkomst, sorn av dem här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

c) utländska bolag:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket
eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;

för slutlig skatt eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats
eller avskrivits, i den mån avdrag därför av bolaget åtnjutits vid tidigare års
taxeringar; samt

för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar.

Nuvarande lydelse
10 §

1 morn.4 Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, dödsbon och
familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan
angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 1 basenhet enligt lagen
(1977: 1071) om basenhet enligt 10§ 1 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt:

1 procent av den beskattningsbara inkomsten;
när beskattningsbar inkomst överstiger

1 men icke 4 basenheter	grundbeloppet för 1 basenhet	och 2% av återstoden
4	” ” 5	” 4 basenheter och 4% "
5	” ” 6	” 5	” 5% "
6	” ” 7	” 6	” 8% ”
7	” " 8	” 7	” 11% ”
S	” ” 9	” 8	” 14% ”
9	” ” 10	” 9	” 20% '•
10	” ” 11	” 10	” 22% ”
11	" ” 12	” 11	” 26% ”
12	” ” 13	I2	” 29 % ”
13	,, ]4	” 13	” 33% ”
14	„ ,5	.. J4	” 38% ”
15	” ” 16	” 15	” 44% ”
16	” ” 17	” 16	” 45% "
17	" ” 20	" 17	” 48%c ”
20	.. „ 3Q	” 20	” 53% ”
30 basenheter	" 30	” 58% ”

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av
grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara
inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58
procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma
gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs,
vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

4Senaste lydelse 1980:1059.

SkU 1981/82:8

Föreslagen lydelse
10 §

1 mom. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, dödsbon och
familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan
angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 4 basenheter enligt lagen
(1977:1071) om basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt:

2 procent av den deI av den beskattningsbara inkomsten som överstiger
I basenhet;

när beskattningsbar inkomst överstiger

4 men icke 7 basenheter	grundbeloppet för 4 basenheter och 4% av återstoden
7 ” "8	„ 7	.. g% ..
8 ” "9	” 8	” 14% ”
9 ” ” 10	g	•' 23% ”
10 " ” 12	” 10	” 26% ”
12 '■ " 13	” 12	•' 29% ”
13 " ” 14	.. l3	” 33% ”
14 ” ” 15	14	” 38%c ”
15 " ” 16	•’ 15	’• 44% ”
16 " ” 17	I6	•' 45% ”
17 ” ” 20	" 17	” 48% ”
20 ” " 30	" 20	•' 53% ”
30 basenheter	.. 3Q	” 58% ”

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gången
vid 1983 års taxering.

SkU 1981/82:8

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 9§ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §2

Statlig förmögenhetsskatt skall utgå i förhållande till den på nedan angivet
sätt bestämda beskattningsbara förmögenheten.

Såsom beskattningsbar förmögenhet upptages den skattskyldiges skattepliktiga
förmögenhet vid beskattningsårets utgång.

Beskattningsbar förmögenhet ut- Den beskattningsbara förmögenföres
i fulla hundratal kronor, så att heten avrundas nedåt till helt tu överskjutande

belopp, som icke sental kronor.

uppgår till fullt hundratal kronor,
bortfaller.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gången
vid 1983 års taxering.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 859.

2 Senaste lydelse 1974:311.

SkU 1981/82:8

10 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)'

dels att 2 § 5 mom. skall upphöra att gälla,

dels att 2 § 2 mom. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

2 morn.2 I denna lag förstås med 2 mom. I denna lag förstås med

slutlig skatt: skatt som har slutlig skatt: skatt som har

påförts vid den årliga debiteringen påförts vid den årliga debiteringen

på grund av taxeringsnämnds be- på grund av taxeringsnämnds beslut
eller på grund av annat beslut, slut eller på grund av annat beslut,

som enligt gällande föreskrifter som enligt gällande föreskrifter

skall beaktas vid sådan debitering, skall beaktas vid sådan debitering,

och återstår efter iakttagande av och återstår efter iakttagande av

bestämmelserna om nedsättning av bestämmelserna om nedsättning av

skatt enligt 4 och 5 mom. samt 2§ skatt enligt 4 mom. samt 2§ lagen

lagen (1978:423) om skattelättnader (1978:423) om skattelättnader för

för vissa sparformer och 5 § lagen vissa sparformer och 5 § lagen

(1980:1047) om skattereduktion för (1980:1047) om skattereduktion för

aktieutdelning; aktieutdelning;

preliminär skatt: i 3 § nämnd skatt, som betalas i avräkning på slutlig
skatt;

kvarstående skatt: skatt, som återstår att betala, sedan preliminär skatt
har avräknats från slutlig skatt;

tillkommande skatt: skatt som skall betalas på grund av eftertaxering
eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt har
avslutats;

kvarskatteavgift: avgift enligt 27§ 3 morn.;
respitränta: ränta enligt 32 §;
anståndsränta: ränta enligt 49 § 4 mom.;
ö-skatteränta: ränta enligt 69§ 1 morn.;
restitutionsränta: ränta enligt 69§ 2 morn.;
skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 morn.;
särskild skattereduktion:
nedsättning av skatt enligt 5 morn.;
inkomstår: det kalenderår, som närmast har föregått taxeringsåret;
uppbördsår: tiden från och med mars månad ett år till och med februari
månad nästföljande år;
uppbördsmånad: mars, maj, juli, september, november och januari;
gift skattskyldig: skattskyldig som taxeras med tillämpning av 52 § 1

1 Lagen omtryckt 1972:75.
Senaste lydelse av
lagens rubrik 1974:771

2 § 5 mom. 1979:1159.

2 Senaste lydelse 1980: 1049.

SkU 1981/82:8 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mom. kommunalskattelagen (1928:370) och 11 § 1 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt;
ogift skattskyldig: annan skattskyldig fysisk person än nyss har sagts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gången i
fråga om preliminär skatt för år 1982 samt slutlig och tillkommande skatt
på grund av 1983 års taxering.

SkU 1981/82:8

11 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 22 § 1 och 3 mom. samt 68 § taxeringslagen
(1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §

1 morn.2 Nedannämnda skattskyldiga äro, där ej annat följer av stadgandet
i 3 morn., skyldiga att utan anmaning till ledning för egen taxering
avlämna deklaration (självdeklaration), nämligen:

1) aktiebolag, ekonomisk förening och aktiefond ävensom sådan stiftelse,
fond eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose
viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,

2) annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor
under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

3) fysisk person, vilkens bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor
under beskattningsåret uppgått, om han varit här i riket bosatt under hela
beskattningsåret och under denna tid icke erlagt sjömansskatt, till sammanlagt
minst 6000 kronor och eljest till sammanlagt minst 100 kronor,

4) fysisk eller juridisk person, 4) fysisk eller juridisk person,
vilkens tillgångar av den art, som vilkens tillgångar av den art som
angives i 3 § 1 mom. lagen om stat- anges i 3 § 1 mom. lagen (1947:577)

lig förmögenhetsskatt, vid be- om statlig förmögenhetsskatt, vid

skattningsårets utgång haft ett vär- beskattningsårets utgång haft ett

de överstigande 200000 kronor el- värde överstigande 400000 kronor

ler, såvitt angår sådan juridisk per- eller, såvitt angår sådan juridisk

son som avses i 6§ 1 mom. b) person som avses i 6§ 1 mom. b)

nämnda lag, 15 000 kronor, samt nämnda lag, 25 000 kronor, samt

5) fysisk eller juridisk person, för vilken garantibelopp för fastighet skall
upptagas såsom skattepliktig inkomst.

Vid bedömandet av fysisk eller juridisk persons deklarationsskyldighet
enligt punkterna 2)-4) skall hänsyn icke tagas till sådan inkomst eller
förmögenhet, för vilken den fysiska eller juridiska personen icke är skattskyldig
enligt kommunalskattelagen, lagen om statlig inkomstskatt eller
lagen om statlig förmögenhetsskatt.

Hava makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret
och levt tillsammans under större delen därav, varför sig haft inkomst eller
förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med
hänsyn till makarnas och boets sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Skall skattskyldig enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt taxeras för
förmögenhet, som tillhör barn eller annan, skall hänsyn därtill tagas vid
deklarationsskyldighetens bedömande.

Vid tillämpning av vad i första stycket vid 3) är stadgat, skall svensk
medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos

1 Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

2 Senaste lydelse 1979: 1080.

SkU 1981/82:8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utländsk makt, svensk permanent delegation hos mellanstatlig organisation
eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens, delegationens eller
konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands,
anses ha varit bosatt här i riket. Detsamma skall gälla sådan persons
make samt barn under 18 år, om de har varit svenska medborgare och har
bott hos honom. Person, som under beskattningsåret tillhört främmande
makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens
eller konsulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare, så ock
sådan persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare, om de har bott
hos honom och icke har varit svenska medborgare, anses däremot vid
tillämpningen av vad i första stycket vid 3) är stadgat icke ha varit här i
riket bosatta.

I fråga om deklarationsskyldighet
för oskift dödsbo efter skattskyldig,
som avlidit under beskattningsåret,
skall tillämpas vad som skolat gälla
för den avlidne.

3 morn.3 Skattskyldig, som uppburit
folkpension, är med undantag
som anges i andra stycket skyldig
att utan anmaning avlämna självdeklaration
endast om hans bruttointäkt
av en eller flera förvärvskällor
under året uppgått till minst
20400 kronor, eller, om hans make
uppburit folkpension, till minst
17800 kronor. Med folkpension
avses folkpension i form av ålderspension,
förtidspension, änkepension
och hustrutillägg. Som folkpension
räknas inte barnpension eller
vårdbidrag.

3 Senaste lydelse 1980:1063.

I fråga om deklarationsskyldighet
för dödsbo efter skattskyldig, som
har avlidit under beskattningsåret,
skall tillämpas vad som skulle ha
gällt för den avlidne.

3mom. Skattskyldig, som uppburit
folkpension, är med undantag
som anges i andra stycket skyldig
att utan anmaning avlämna självdeklaration
endast om hans bruttointäkt
av en eller flera förvärvskällor
under året varit större än belopp
motsvarande intäkten för
skattskyldig, som under beskattningsåret
inte haft annan intäkt än
ålderspension enligt 6 kap. 2 § första
stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring och pensionstillskott
enligt 2 § lagen (1969:205) om
pensionstillskott. För gift skattskyldig,
som uppburit folkpension med
belopp som tillkommer gift vars
make uppbär folkpension, beräknas
intäkten med utgångspunkt
från en pension utgörande 77,5 procent
av basbeloppet. För övriga
skattskyldiga beräknas intäkten
med utgångspunkt från en pension
utgörande 95 procent av basbeloppet.
Sistnämnda beräkningsgrund
gäller också för gift skattskyldig
som under viss del av beskattningsåret
uppburit folkpension med belopp
som tillkommer gift vars make
uppbär folkpension, och under
återstoden av året uppburit folk -

SkU 1981/82:8

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i första stycket
gälla icke om den skattskyldiges
make är skyldig att utan anmaning
avlämna självdeklaration, om den
skattskyldige har varit bosatt i riket
endast en del av beskattningsåret,
om han har skattepliktiga förmögenhetstillgångar
överstigande
75000 kronor eller om garantibelopp
för fastighet skall upptagas såsom
skattepliktig inkomst för honom.
/ fråga om makar gälla bestämmelserna
i 1 mom. tredje
stycket såvitt avser förmögenhet.

pension med belopp som tillkommer
gift vars make saknar folkpension.
Med folkpension avses folkpension
i form av ålderspension,
förtidspension, änkepension och
hustrutillägg. Som folkpension räknas
inte barnpension eller vårdbidrag.

Bestämmelserna i första stycket
gäller inte om den skattskyldiges
make är skyldig att utan anmaning
avlämna självdeklaration, om den
skattskyldige har varit bosatt i riket
endast en del av beskattningsåret
eller om garantibelopp för fastighet
skall upptagas såsom skattepliktig
inkomst för honom. Bestämmelsen
gäller inte heller i fråga om ogift
skattskyldig om hans skattepliktiga
förmögenhetstillgångar överstiger
90000 kronor och i fråga om gift
skattskyldig om makarnas gemensamma
skattepliktiga förmögenhetstillgångar
överstiger 180000
kronor.

68 §4

Av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skall för varje skattskyldig
införas i skattelängd.

1 skattelängden antecknas särskilt

dels i avseende på statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor
med angivande tillika i fråga om skattskyldiga som avses i 9 § 3 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt huruvida inkomsten utgör A-inkomst
eller B-inkomst, medgivet avdrag för underskott i förvärvskälla, sammanräknad
nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor,
minskad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som inte
avser underskott i förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst,
dels beskattningsbar inkomst enligt 2 § lagen (1958:295) om sjömansskatt
och enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning samt det
antal perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige har uppburit
sådan inkomst under beskattningsåret, samt sjömansskattenämndens beslut
om jämkning enligt 12 § 4 mom. lagen om sjömansskatt,
dels i avseende på kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar
inkomst,

dels beslut i övrigt, som avser
förutsättning för avdrag enligt 48 §
2 och 3 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) eller för skattere -

4 Senaste lydelse 1980: 1050.

SkU 1981/82:8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

duktion enligt 2 § 4 och 5 morn. duktion enligt 2 § 4 mom. upp uppbördslagen

(1953:272), bördslagen (1953:272),

dels beslut, som avser förutsättning för skattereduktion enligt 2 § lagen

(1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer eller 5 § lagen
(1980: 1047) om skattereduktion för aktieutdelning,
dels beslut om avräkning av utländsk skatt eller tillämpning av progressionsbestämmelser
enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning,
dels uppgift om skogsbruksvärde, varpå skogsvårdsavgift skall beräknas,

dels skattepliktig och beskattningsbar förmögenhet, om skatt skall utgå
enligt 11 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

Uppgår den enligt lagen om statlig inkomstskatt beräknade taxerade
inkomsten till minst 6000 kronor för ensamstående och till sammanlagt
minst 6000 kronor för makar, som varit gifta vid ingången av beskattningsåret
och under detta år levt tillsammans, skall den beräknade taxerade
inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

Skattelängden skall underskrivas av lokal skattemyndighet. Den skall
därefter såvitt gäller den årliga taxeringen med undantag av särskild fastighetstaxering
anses innefatta taxeringsnämndens beslut.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

2. De nya bestämmelserna i 68 § tillämpas dock första gången vid 1983
års taxering.

3. Äldre lydelse av 22 § 3 mom. första stycket skall tillämpas vid 1982
års taxering med den ändringen att de i lagrummet angivna beloppsgränserna
skall vara 23 500 kronor i stället för 20 400 kronor och 20 500 kronor i
stället för 17800 kronor. Vidare skall vid nämnda taxering beloppsgränsen
i 22 § 3 mom. andra stycket för gift skattskyldig vara 90000 kronor i stället
för 180000 kronor.

SkU 1981/82:8

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 9 a § och anvisningarna till 12 § lagen
(1958:295) om sjömansskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 a §2

Regeringen eller den myndighet Regeringen eller myndighet som
som regeringen bestämmer fast- regeringen bestämmer fastställer,

ställer, med ledning av de vid denna med ledning av de vid denna lag

lag fogade tabellerna, de sjömans- fogade tabellerna, de sjömans skattetabeller

som behövs för be- skattetabeller som behövs för beräkning
av sjömansskatt. Vid fast- räkning av sjömansskatt. Vid fastställandet
av sjömansskattetabel- ställandet av sjömansskattetabel lerna

för år 1980 och senare år skall lema för år 1980 och senare år skall

hänsyn tagas till inträffade ändring- hänsyn tas till inträffade ändringar i

ar i fråga om uttaget av statlig in- fråga om uttaget av statlig inkomst komstskatt

och storleken av den skatt och storleken av det kommu skattereduktion

som medgives en- nala grundavdraget enligt 48 § 2

ligt uppbördslagen (1953:272). och 3 mom. kommunalskattelagen

(1928:370).

Anvisningar

till 12 §3

Jämkning i fall som avses i 12 § 1 Jämkning i fall som avses i 12 § 1
mom. vid e) får för år räknat medgi- mom. vid e) får för år räknat medgivas
med högst ett belopp, som mot- vas med högst ett belopp, som motsvarar
summan av 6000 kronor och svarar summan av 7500 kronor och

det belopp, med vilket avdrag för det belopp, med vilket avdrag för

väsentligen nedsatt skatteförmåga väsentligen nedsatt skattelprmåga

högst skulle ha kunnat medgivas högst skulle ha kunnat medgivas

vid taxering till statlig inkomst- vid taxering till statlig inkomstskatt.
skatt.

I fråga om sjöman, som utan att vara bosatt i Sverige har att betala
sjömansskatt enligt 7 §, må vid jämkning enligt 12 § 1 mom. hänsyn tagas
till sådana i sistnämnda författningsrum omförmälda avdrag, vilka sjömannen
med tillämpning av grunderna för lagen om statlig inkomstskatt skulle
hava kunnat påräkna vid taxering i det land, där sjömannen är bosatt. Har
vid nämnda taxering avdrag kunnat utnyttjas av sjömannen själv eller hans
make skall jämkning dock ej medgivas.

Vid jämkning enligt 12 § 3 och 5 mom. för i Sverige icke bosatt sjöman
skall slutlig skatt beräknas med tillämpning av svenska beskattningsregler.

Med deltidstjänstgöring enligt 12 § 5 mom. förstås tjänstgöring som
enligt anställningsavtal skall fullgöras på kortare tid än heltid.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Äldre lydelse gäller beträffande
sjömansskatt som har erlagts eller skulle ha erlagts före ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1970:933.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.

2 Senaste lydelse 1978:916.

3 Senaste lydelse 1979: 1160.

SkU 1981/82:8

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:1047) om skattereduktion för aktieutdelning -

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1980:1047) om skattereduktion för
aktieutdelning skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

6 §

Nuvarande lydelse

I fråga om skattereduktion för
aktieutdelning tillämpas 2 § 4 mom.
femte och sjätte styckena uppbördslagen
(1953:272). Skattereduktion
för aktieutdelning skall
tillgodoräknas den skattskyldige
före skattereduktion enligt 2 § 4
och 5 mom. uppbördslagen.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att erlägga sjömansskatt
och har denna nedsatts enligt 12 § 4 mom. lagen (1958:295) om
sjömansskatt på grund av bestämmelserna i denna lag, skall reduktionsbeloppet
minskas med det belopp varmed nedsättning har skett.

I fråga om skattereduktion för
aktieutdelning tillämpas 2 § 4 mom.
femte och sjätte styckena uppbördslagen
(1953:272). Skattereduktion
för aktieutdelning skall tillgodoräknas
den skattskyldige före
skattereduktion enligt 2 § 4 mom.
■ uppbördslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gången i
fråga om skatt som påförs på grund av 1983 års taxering.

SkU 1981/82:8

Motioner

I detta sammanhang behandlas

dels de vid riksmötet 1980/81 väckta motionerna

1980/81:505 av Bertil Jonasson (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om möjlighet
till förhöjd skattereduktion när enskild anställer någon för vårduppgifter
i hemmet på sätt som angivits i motionen.

1980/81:507 av Esse Petersson (fp)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning
om en samordnad statskommunal enhetsskatt med generell ramfördelning
av skattemedel till kommuner och landsting i enlighet med vad som
framförts i motionen.

1980/81:671 av Sven Johansson (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om regler
som medger rätt att göra avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader för
privat barntillsyn.

1980/81:878 av Rolf Rämgård (c)

I motionen föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning
av möjligheterna att öka den individuella beskattningen av makar.

1980/81:1158 av Margit Odelsparr (c) och Ella Johnsson (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om övergång
till helt individuell beskattning av makars inkomst och förmögenhet i
enlighet med vad i motionen anförts.

1980/81:1173 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär skyndsam översyn i
enlighet med vad i motionen anförts av de skatteregler som missgynnar
äktenskapet som samlevnadsform resp. tillkomsten av barn.

1980/81: 1527 av Karin Ahrland (fp) och Bonnie Bernström (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en
utredning angående möjligheterna att införa fullständig särbeskattning av
förmögenhet och inkomst av förmögenhet m. m.

1980/81:1557 yrkande 1 av förste vice talmannen Ingegerd
(m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om en allsidig
utvärdering av den individuella beskattningen, som den kommit att utformas,
och om förslag i syfte att bättre anpassa skatten till bärkraft och
minska marginaleffekterna.

SkU 1981/82:8

1980/81:1559 yrkande 4 och 28 av Lars Werner m. fl. (vpk)

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om en parlamentarisk utredning
för att utreda frågan om övergång till en progressiv statskommunal
enhetsskatt i enlighet med vad som anförts i motionen,

28. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag i enlighet med
vad i motionen anförts rörande folkpensionärernas beskattning;

dels de med anledning av propositionen - såvitt avser bilaga 4 - väckta
motionerna

1981/82:8 yrkandena 2-4 av Gösta Bohman m. fl. (m)

I motionen, som i övrigt hänvisats till andra utskott, yrkas

2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om en sänkning av
mervärdeskatten beslutar om en sänkning av marginalskatterna för 1982 i
enlighet med vad i motionen föreslagits,

3. att riksdagen i övrigt ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om skattepolitikens inriktning,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag om avsättning till särskilda
investeringsfondkonton i riksbanken.

1981/82:9 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att höja det extra avdraget vid
taxering av skogsintäkter, från 5 procent för rotposter och 3 procent för
leveransvirke och egna uttag, till 10 procent för såväl rotposter, leveransvirke
som egna uttag.

1981/82: 33 av Kerstin Ekman m. fl. (fp, s, c, m)

I motionen yrkas att riksdagen antar ändring av lagen (1980:456) om
insättning på tillfälligt vinstkonto i enlighet med vad i motionen anförts.

1981/82:34 av Bertil Jonasson (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag innebärande
att tiden för skogskonton föranledda av inkomster från försäljningar
av insektsskadad skog måtte bestämmas till 20 år i enlighet med
virkesförsöijningsutredningens förslag.

1981/82:47 yrkandena 1-3 och 6—9 av OlofPalmem.fl. (s)

I motionen yrkas med hänvisning till motion 46

1. att riksdagen avslår proposition 1981/82: 30 såvitt avser dels förslaget
att vid beräkning av extra avdrag för en av makarna eller för båda, vardera
makar skall anses inneha hälften av den gemensamma förmögenheten, dels
det därav föranledda förslaget om justering av reglerna om förmögenhets
inverkan på deklarationsplikten,

2. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om ändring av lagen
om tillfällig insättning på vinstkonto.

SkU 1981/82:8

3. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

6. att riksdagen beslutar begära att regeringen snarast förelägger riksdagen
ett förslag till en 20-procentig tillfällig vinstskatt att tas ut på vinstökningar
under år 1982 överstigande 5 milj. kr.,

7. att riksdagen beslutar att basenheten enligt 10 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt för taxeringsåret 1983 skall vara 6800
kr.,

8. att riksdagen beslutar om en höjning av skogsvårdsavgiften med
0,4 % från den 1 januari 1982,

9. att riksdagen beslutar avvisa regeringens förslag om förändringar i
reglerna för skogskonton.

1981/82:56 av Alf Wennerfors (m)

1 motionen yrkas att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utreda frågan
om ersättning för ommärkningsarbetet i detaljhandeln i samband med
mervärdeskatteändringar.

1981/82:58 yrkandena 1—7, 10 och 11 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas - med hänvisning till motion 57 - att riksdagen
beslutar

1. att avslå förslaget i propositionen om lag om ändring i lagen
(1968:430) om mervärdeskatt,

2. att beträffar förslaget till höjning av det kommunala grundavdraget
och slopad särskild skattereduktion avslå regeringens förslag och i stället
anta följande förslag till Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt:

Härigenom föreskrivs att 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
skall ha nedan angivna lydelse.

10 §

1 mom. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, dödsbon och
familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan
angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör
när beskattningsbar inkomst överstiger

6 900 men inte 27 600 kr. : 2 % av det belopp som överstiger 6 900 kr.;

27600 ” ”	48 300 ”	414 kr.	för 27600 kr.	och 4 % av
48 300” ”	55 200 ”	: 1 242 ”	" 48 300 ”	” 9% ”
55 200” ”	62 100 ”	: 1863 ”	” 55 200 ”	” 14%”
62100” ”	69000 ”	: 2829”	” 62 100 ”	” 23%”
69000” ”	83 200 ”	: 4416”	” 69000”	” 26% ”
83 200 ” "	89600"	: 8108”	” 83 200 ”	” 34%”
89600” ”	96000”	: 10284”	” 89600 ”	” 40%”
96000” ”	102400”	: 12844 ”	” 96000 ”	” 46%”
102 400” ”	108800 ”	: 15 788 ”	” 102400 ”	” 48%”
108 800” ”	128000 ”	: 18860”	” 108800 ”	” 52%”
128000” ”	192000 ”	: 28 844”	" 128000 ”	” 53%”
192000” ”		: 64 764 ”	” 192000”	” 58%”

SkU 1981/82:8

3. att uttala att inflationsskyddet av skatteskalorna skall upphävas och
hos regeringen hemställa om förslag i enlighet därmed,

4. att beträffande marginalskattespärrar anta följande

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt 10 § a)

Härigenom föreskrivs att lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt 10 § a)
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1981. Äldre bestämmelse skall
fortfarande gälla ifråga om 1982 års taxering och om eftertaxering för år

1981.

5. att avslå propositionens förslag till förändringar av folkpensionärernas
skattelättnader,

6. att godkänna vad som i motionen anförs beträffande insättning av
medel på vinstkonto,

7. att godkänna vad som i motionen anförs om extra bolagsskatt på
storföretagens överlikviditet och dessa medels användning och hos regeringen
hemställa om erforderliga åtgärder och förslag i enlighet därmed,

10. att avslå propositionens förslag till Lag om ändring i skogskontolagen
(1954:142),

11. att godkänna vad som i motionen anförs om omsättningsskatt på
aktier och hos regeringen hemställa om skyndsamt förslag i enlighet därmed.

Övriga yrkanden i motionerna 1980/81:1557 och 1559 har utskottet behandlat
vid förra riksmötet.

Den med anledning av propositionen väckta motionen 1981/82:18 behandlar
utskottet i ett senare sammanhang.

De motionsyrkanden som framställts med anledning av propositionen
och som angår investeringsstimulanser vid beskattningen kommer — liksom
propositionen i dessa delar - att behandlas senare i höst. Dessa
yrkanden har alltså inte återgetts ovan.

Motionsyrkanden avseende lagförslagen 2—4 i propositionen behandlar
utskottet i senare sammanhang.

Skrivelser

Till utskottet har inkommit skrivelser från Sveriges Grossistförbund,
Svenska Bankföreningen m.fl., Svenska Försäkringsbolags riksförbund,
3 Riksdagen 1981/82. 6 sami. Nr 8

SkU 1981/82:8

Industriens Skattesakkunnige, Folksam, Price Waterhouse Konsulter AB,
SHIO-Familjeföretagen, Sveriges Redareförening, Kooperativa Förbundet,
Sveriges Köpmannaförbund och S. T. C. Finans AB.

Yttrande

Finansutskottet har avgivit ett yttrande (FiU 1981/82: ly) som fogas som
bilaga till betänkandet.

Utskottet

Inledning

Regeringen presenterade den 14 september i år en rad ekonomisk-politiska
åtgärder i syfte bl. a. att minska statsutgifternas ökningstakt, dämpa
inflationen och främja kapacitetstillväxten inom konkurrensutsatta sektorer
av näringslivet.

Av de åtgärder som presenterades i september framläggs i propositionen
förslag om besparingar inom ett flertal departements verksamhetsområden.

På skatteområdet föreslås bl. a. en sänkning av mervärdeskatten från 19
till 16 2/3 %. Vidare föreslås vissa investeringsfrämjande åtgärder i form av
bl. a. ett med mervärdeskatteuppbörden samordnat avdragssystem för stimulans
av näringslivets inventarieanskaffningar. Denna del av propositionen
kommer utskottet att behandla senare. Vidare framläggs förslag om en
höjning av grundavdraget vid taxeringen till kommunal inkomstskatt och
om slopande av den särskilda skattereduktionen. För att inte skatt skall tas
ut redan på helt obetydliga inkomster görs första skiktet i statsskatteskalan
skattefritt.

Propositionen innehåller också förslag att folkpensionärernas skattelättnader
skall minska i de högre av de inkomstlägen där extra avdrag nu
utgår. Detta skall ske genom en snabbare avtrappning av det extra avdraget.

Förslag läggs vidare fram om temporär förlängning av den lagstiftning
som gäller obligatorisk insättning av medel på vinstkonto i riksbanken och
om utvidgad rätt att göra insättning på skogskonto.

Utskottet behandlar i det följande de delar av proposition 30 som avser
budgetdepartementets verksamhetsområde jämte de motioner som väckts
i ansli'*ning härtill. Utskottet kommer också att ta upp vissa motioner
avseende bl. a. familjebeskattningen, som väckts vid förra riksmötet och
som ansetts lämpligen böra behandlas i detta sammanhang.

Mervärdeskatten

Finansutskottet har i yttrande till skatteutskottet över de här behandlade
förslagen funnit att en viktig förutsättning för att de positiva effekterna av

SkU 1981/82:8

devalveringen skall kunna tas till vara är att den allmänna pris- och kostnadsutvecklingen
kan hållas i schack. Finansutskottet anser det önskvärt
att prisklausulen i löneavtalen inte utlöses. Den nyligen genomförda räntesänkningen
bidrar till att dämpa prisstegringen men inte tillräckligt, varför
en sänkning av mervärdeskatten kan vara motiverad. Räntesänkningen
och prisutvecklingen i övrigt sedan regeringen offentliggjorde sitt åtgärdsprogram
talar för att mervärdeskattesänkningen inte behöver bli så stor
som regeringen föreslagit i propositionen. Finansutskottet förordar mot
denna bakgrund att mervärdeskatten, räknat som pålägg på priset, sänks
med något mindre än 2% från 23,46% till 21,5%. Sänkningen bör enligt
finansutskottets mening genomföras snarast möjligt.

Skatteutskottet kan i huvudsak ansluta sig till finansutskottets bedömning
av frågan om mervärdeskattens höjd. Skatteutskottet förordar därför
att skattesatsen för mervärdeskatten fastställs till 17,7% motsvarande ett
pålägg av 21,51 %. Vid tillämpning av den 60-procentiga reduceringsregeln
blir skattesatsen 10,62, vilket motsvarar ett pålägg med 11,88% medan
däremot svarande värden för 20-procentsregeln blir 3,54 resp. 3,67%.

Enligt regeringens förslag skulle sänkningen träda i kraft den 1 november
1981, vilket förutsatte att riksdagen gick med på att motionstiden
förkortades. Sedan samtliga riksdagspartier utanför regeringen motsatt sig
en sådan förkortning återkallade statsministern detta yrkande i propositionen.

Företrädare för detaljhandeln har i skrivelser till utskottet framhållit att
det är förenat med betydande svårigheter att genomföra en mervärdeskattesänkning
med kort varsel, eftersom tryckning och distribution av omräkningstabeller
tar viss tid i anspråk. Det nuvarande läget med prisstopp
ställer enligt deras mening större krav på att handeln tillämpar korrekta
priser efter sänkningens ikraftträdande än vad som varit fallet vid tidigare
skattesatsändringar då prisbildningen var fri. Utskottet är väl medvetet om
att varje skattesatsändring förorsakar handeln betydande merkostnader
och merarbete. I den aktuella ekonomiska situationen anser dock skatteutskottet
i likhet med finansutskottet att det är angeläget att skattesänkningen
genomförs snarast möjligt om den skall få de avsedda verkningarna.
Skatteutskottet förordar därför att den nya skattesatsen skall gälla från och
med den 16 november 1981. Om svårigheterna med distributionen av
omräkningstabeller övergångsvis i enstaka fall leder till att de i samband
härmed ändrade stoppriserna inte iakttas fullt ut kan pris- och kartellnämnden
i enlighet med redan givna befogenheter bortse från sådana överträdelser
av prisregleringsbestämmelserna. Utskottet förutsätter därför att
nämnden med beaktande av den korta tidsfristen tillämpar prisstoppsbestämmelsema
på ett smidigt sätt.

Utskottets ställningstagande till mervärdeskattens höjd innebär samtidigt
att utskottet avstyrker bifall till de med anledning av propositionen
väckta partimotionerna om avslag på förslaget om mervärdeskattesänk Kartong:

S. 45, näst sista stycket Står: begränsas genom A-inkomst Rättat

till: begränsas till högre inkomster och genom — - - A-inkomst och
utgöra fribelopp.

SkU 1981/82:8

ning, alltså motion 1981/82:8 av Gösta Bohman m.fl. (m), motion 1981/
82:47 av Olof Palme m. fl. (s) och motion 1981/82:58 av Lars Werner m. fl.
(vpk) i vad motionerna avser mervärdeskattens höjd. De i motionerna
framförda alternativen till en mervärdeskattesänkning behandlar utskottet
senare i betänkandet i den mån de berör utskottets ämnesområde.

En fråga som inte gäller skattesänkningen som sådan utan de därmed
förenade kostnaderna för detaljhandeln tas upp av Alf Wennerfors i motion
1981/82:56. Motionären understryker att detaljhandeln befinner sig i en
pressad ekonomisk situation som ytterligare försämras av de kostnader
som en ändring av mervärdeskattens höjd förorsakar och som uppskattas
till ca 200 milj. kr. Mot denna bakgrund begär motionären utredning av
frågan om ersättning för ommärkningsarbetet i detaljhandeln i samband
med mervärdeskatteändringar.

Utskottet vill i denna fråga erinra om en uppgörelse som träffades i
riksdagen mellan de borgerliga partierna och socialdemokraterna i samband
med mervärdeskattens införande och som avsåg ersättning till detaljhandeln
för dess bestyr med mervärdeskatten. Överenskommelsen innebar
att handeln som ersättning härför fick en i förhållande till förslaget i
den då föreliggande propositionen med 20 dagar förlängd tid för inbetalning
av skatten. Den betydande värdeökning av omsättningen som därefter ägt
rum inom detaljhandeln i förening med de skattehöjningar som genomförts
leder enligt utskottets mening till att värdet av den förlängda kredittiden i
motsvarande mån ökat. Enligt en grov uppskattning torde tidsfristen motsvara
en tredjedels årsränta på ca 30 miljarder, vilket vid en räntesats på
omkring 10% ger handeln en kompensation på ungefär en miljard kr. om
året. Om den av motionären begärda utredningen kommer till stånd borde
den enligt utskottets mening arbeta utifrån den förutsättningen att den
tidigare uppgörelsen skulle upphävas och inbetalningstiden förkortas. Med
hänsyn till att varken statsverket eller handeln kan antas finna en sådan
ordning vara förenad med några fördelar avstyrker utskottet bifall till
motion 1981/82:34.

Grundavdrag och skattereduktion m.m.

Under 1970-talets första år tillkom som inslag i skatteomläggningar olika
regler, enligt vilka staten skulle tillskjuta skatteunderlag till kommunerna,
samtidigt som vissa skattepliktiga ersättningar, bl. a. sjukpenning, skulle
frånräknas. 1 samband med att dessa särregler avskaffades och sjukpenning
jämte ett flertal andra skattepliktiga förmåner kom att ingå i det
kommunala skatteunderlaget höjdes genom beslut år 1979 grundavdraget
vid taxeringen till kommunal inkomstskatt från 4500 kr. till 6000 kr.,
samtidigt som den särskilda skattereduktionen, vilken helt belastar statsbudgeten,
sänktes i motsvarande mån. 1 anslutning härtill avskaffades
grundavdraget vid taxeringen till statlig inkomstskatt, vilket påkallade en
teknisk anpassning av statsskatteskalan och en mindre justering av den

SkU 1981/82:8

särskilda skattereduktionen. Denna utgör sedan dess 0,4 basenheter minskat
med 2000 kr.

I proposition 1980/81:116 bil. 1 om kommunalekonomiska frågor inför år
1982 framhöll chefen för budgetdepartementet att kommunsektorn - till
följd av att grundavdragets reala värde minskade, medan de skattskyldiga
kompenserades för detta av staten genom den särskilda skattereduktionen
— tillfördes ett ökat skatteunderlag. Budgetministem uttalade vidare att
det i en situation, där det var angeläget att begränsa det finansiella utrymmet
i kommunsektorn och förstärka statsbudgeten, var nödvändigt att
motverka denna överföring av skatteinkomster från staten till kommunsektorn.
Han föreslog därför en ytterligare höjning av grundavdraget med
1000 kr. till 7000 kr. och anmälde att han hade för avsikt att senare
återkomma till den lagtekniska regleringen av grundavdragshöjningen
m. m.

I den nu aktuella propositionen föreslås att grundavdraget höjs med
ytterligare 500 kr. till 7 500 kr. Budgetministern pekar i sammanhanget på
de regler om begränsning av avdraget för resor till och från arbetet som
gäller fr. o. m. 1983 års taxering och den gynnsamma effekt dessa regler
kommer att få för det kommunala skatteunderlaget.

Som en extra budgetförstärkning föreslås att den särskilda skattereduktionen
helt slopas. Samtidigt föreslås att första skiktet i skatteskalan skall
vara skattefritt. Effekten av dessa båda åtgärder blir en skatteskärpning
med 241 kr. i alla inkomstlägen. Den i propositionen föreslagna skatteskalan
innebär i jämförelse med den nu gällande en skärpning av marginalskatten
i inkomstskikten mellan 9 och 11 basenheter och en sänkning i inkomstskikten
4-7 basenheter. I övrigt är skalan oförändrad.

I motion 1981/82:8 från m har, som alternativ till den i propositionen
föreslagna sänkningen av mervärdeskatten från 19% till 16 2/3% yrkats
sänkning av nu gällande marginalskatter med 1-4 procentenheter i inkomstskikten
7-9 basenheter och med 1-10 procentenheter i skikten 10
basenheter och däröver. Sedan skatteutskottets borgerliga ledamöter enats
om att begränsa mervärdeskattesänkningen till 17,7% har vid utskottsbehandlingen
m begränsat sina yrkanden. Den sist presenterade skalan innebär
en mindre skärpning än enligt propositionen i skikten 9— 11 basenheter
och i övrigt marginalskattesänkningar varierande mellan 1 och 5 procentenheter
i inkomstskikten däröver.

I motion 1981/82:58 från vpk yrkas avslag på propositionen såvitt gäller
förslagen om en uppräkning av det kommunala grundavdraget med 1500
kr. och slopande av den särskilda skattereduktionen. Motionärerna begär
vidare lagstiftning av innehåll att marginalskattespärren skall upphöra att
gälla vid utgången av år 1981 och förslag om att inflationsskyddet av
skatteskalorna tas bort ur skattelagstiftningen.

Förslaget i motionen innebär oförändrade marginalskatter i inkomstskikt
upp till ca 8 basenheter men skärpningar i skikten däröver.

SkU 1981/82:8

I s-motionen 1981/82:47 yrkar motionärerna att basenheten för taxeringsåret
1983 skall utgöra 6800 kr. i stället för av regeringen fastställda
6900 kr. Yrkandet innebär vissa skattehöjningar men genomsnittligt sett i
huvudsak oförändrade marginalskatter.

I april i år träffades mellan centerpartiet, folkpartiet och socialdemokraterna
en överenskommelse om en inkomstskattereform som skall genomföras
fr. o. m. inkomståret 1983. En expertgrupp med företrädare för de tre
partierna har därefter utarbetat ett konkret förslag till sådan reform (Reformerad
inkomstbeskattning, DsB 1981:16). Förslaget innebär att marginalskatterna
i enlighet med den sålunda träffade överenskommelsen skall
sänkas under en treårsperiod med böljan inkomståret 1983. När reformen
är fullt genomförd skall huvuddelen av de heltidsarbetande ha en marginalskatt
om högst ca 50%. Samtidigt skall underskottsavdragens skattemässiga
värde ha begränsats till ca 50% av avdragsbeloppet.

Skatteutskottet har tidigare i olika sammanhang understrukit angelägenheten
av att marginalskattesänkningar kommer till stånd och noterar med
tillfredsställelse att ett konkret förslag till en successiv skattereform med
betydande marginalskattesänkningar fr. o.m. inkomståret 1983 nu föreligger.
Mot bakgrund av den överenskommelse som i april i år träffats mellan
tre partier, som representerar en betydande majoritet i riksdagen, är utskottet
inte berett att medverka till marginalskattelättnader redan för inkomståret
1982. Utskottet kan av samma skäl inte heller biträda förslaget
om marginalskatteskärpningar för detta år. Utskottet godtar de i propositionen
framförda skälen för en höjning av det kommunala grundavdraget
med 1 500 kr. och för slopande av den särskilda skattereduktionen. Utskottet
biträder också förslaget att det första skiktet i skatteskalan görs skattefritt.
Yrkanden om att marginalskattespärren skall avskaffas och indexregleringen
av skatteskalorna slopas har riksdagen tidigare vid upprepade
tillfällen avvisat. Något skäl att nu inta en annan ståndpunkt i dessa frågor
föreligger inte enligt utskottets mening. Utskottet tillstyrker med det anförda
bifall till förslagen i propositionen och avstyrker således bifall till
samtliga i detta avsnitt behandlade motionsyrkanden.

Folkpensionärerna

Folkpensionärer vilkas huvudsakliga inkomst utgörs av allmän folkpension,
dvs. grundpension och pensionstillskott, medges vid inkomsttaxeringen
ett särskilt avdrag för nedsatt skatteförmåga med så stort belopp att
någon skatt inte påförs. Det extra avdraget avtrappas allteftersom en
folkpensionär har inkomster utöver grundförmånerna. Avtrappningen sker
f. n. med 40% av den inkomst som överstiger dessa förmåner.

Även förmögenhetsinnehav påverkar det extra avdragets storlek. I den
mån förmögenheten inte överstiger visst högsta belopp skall den inte
beaktas i detta sammanhang. Beloppsgränsen utgör enligt beslut vid förra
riksmötet 90000 kr. och gäller såväl för ensamstående pensionär som för

SkU 1981/82:8

makar tillsammans. En folkpensionär är enligt gällande bestämmelser i
taxeringslagen skyldig att deklarera om förmögenheten är större än 75000
kr.

Förslaget i propositionen innebär att det extra avdraget skall avtrappas i
snabbare takt än f. n. I stället för nuvarande enhetliga 40% föreslås 66 2/3
% i ett första skikt som sträcker sig från det belopp där högsta extra avdrag
kan medges till ett belopp som är tre basenheter större. I nästa skikt
motsvarande en och en halv basenhet sker avtrappning med 40% och för
inkomster däröver med 33 1/3%. Vidare föreslås att vid beräkning av extra
avdrag för en av makarna eller för båda vardera maken skall anses inneha
hälften av den gemensamma förmögenheten. 1 enlighet härmed och mot
bakgrund av de ändrade bestämmelser om förmögenhets inverkan på det
extra avdraget som antogs av riksdagen vid förra riksmötet föreslås att
deklarationsplikt skall föreligga för ensamstående pensionärer vid en förmögenhet
om 90000 kr. och för makar om förmögenheten uppgår till
180000 kr. Övergångsvis skall vid 1982 års taxering endast 90000 kronorsgränsen
gälla.

I partimotionen 1981/82:46 från s kritiserar motionärerna den i propositionen
föreslagna bestämmelsen att vid beräkning av extra avdrag för en av
makarna eller för båda vardera maken skall anses inneha hälften av den
gemensamma förmögenheten. Denna bestämmelse innebär menar de — i
förening med de förmånliga värderingsreglerna för bl. a. schablontaxerad
villafastighet och den nedre förmögenhetsgränsen på 90000 kr. - att
makarna kan ha en faktisk förmögenhet som överstiger 500000 kr. utan att
det extra avdraget reduceras. Detta anser de strida bl. a. mot skatteförmågeprincipen.
De yrkar därför i motion 1981/82:47 avslag på propositionen i
denna del. I enlighet härmed yrkar de också avslag på förslaget om motsvarande
justering av reglerna om förmögenhets inverkan på deklarationsplikten.

I den vid förra riksmötet väckta partimotionen 1980/81:1559 från vpk
har yrkats att pensionär som inte har annan inkomst än grundpension och
pensionstillskott jämte en sidoinkomst av 1 500 kr. inte skall påföras beskattningsbar
inkomst. Med hänvisning till denna motion yrkar motionärerna
i den med anledning av propositionen väckta motionen 1981/82:58
avslag på propositionens förslag om avtrappning av det extra avdraget för
folkpensionärer, som enligt motionärernas mening kommer att innebära
försämringar för pensionärerna främst på sikt.

Kommittén om folkpensionärernas skattelättnader konstaterar i sitt betänkande
Folkpensionärernas beskattning (DsB 1981:7), som ligger till
grund för förslaget i propositionen, att det inte är möjligt att åstadkomma
ett system för skattelättnader som både eliminerar marginaleffekter och
samtidigt begränsar lättnaderna till pensionärer med låga eller mer måttliga
sammanlagda inkomster. En långsiktig lösning av frågan om pensionärernas
beskattning skulle enligt kommittén kunna uppnås genom en generell

SkU 1981/82:8

förbättring av pensionsförmånerna och ett borttagande av det extra avdraget.
Även ett sådant system skulle emellertid - förutom betydande kostnadsökningar
för staten - medföra vissa andra inte önskvärda effekter.

I likhet med kommittén och budgetministern anser skatteutskottet att
det extra avdraget måste bibehållas och att principen även framdeles bör
vara att de grupper för vilka folkpensionen utgör den helt dominerande
inkomsten inte skall behöva betala någon skatt. Av propositionen framgår
att det extra avdraget för en ensamstående pensionär vid 1983 års taxering
kan antas inte komma att vara helt avtrappat förrän vid en taxerad inkomst
av ca 62 100 kr. och att en folkpensionär även med de nya reglerna i stor
utsträckning kommer att påföras lägre skatt än inkomsttagare i aktiv ålder i
motsvarande inkomstläge. Ett bifall till det nu aktuella yrkandet i vpkmotionen
1980/81:1559 innebär däremot en utvidgning av folkpensionärernas
skattelättnader som enligt utskottets mening av rättviseskäl och med
hänsyn till skatteförmågeprincipen inte kan accepteras. Utskottet avstyrker
därför bifall till detta yrkande liksom yrkandet i motion 1981/82:58
om avslag på propositionen i denna del.

Vad härefter angår frågan om beräkning av extra avdrag för makar med
gemensam förmögenhet finnér utskottet nuvarande bestämmelser om förmögenhetsprövning
mindre tillfredsställande, eftersom de kan leda till att
båda makarnas extra avdrag trappas av mot en och samma förmögenhet.
En sådan effekt av sambeskattningen av förmögenhet bör enligt utskottets
mening undvikas. Med hänsyn härtill och då makar med gemensam förmögenhet
i den storleksordning som s-motionärerna talar om många gånger
torde ha inkomster som utesluter medgivande av extra avdrag avstyrker
utskottet bifall till motion 1981/82:47 i denna del.

Skogskonto m. m.

Enligt skogskontolagen kan fysisk person, dödsbo och familjestiftelse
medges uppskov vid inkomsttaxeringen för viss del av beskattningsårets
skogsintäkter under förutsättning att motsvarande belopp sätts in på konto
i bank. I normalfallen medges uppskov med högst 60% av köpeskillingen
för sålda rotposter och 40% av köpeskillingen för leveransvirke och saluvärdet
av uttag till egen rörelse. Om en avverkning måste tidigareläggas på
grund av skador på skogen får insättning ske med högst 80% resp. 50%. I
syfte att stimulera avverkningar inom det enskilda skogsbruket har enligt
beslut vid riksmötet 1979/80 en enskild skogsägare medgivits rätt att vid
1981 och 1982 års taxeringar erhålla uppskov med 80% av köpeskillingen
för avverkningsrätter och 60% av köpeskillingen för leveransvirke och
värdet av egna uttag. Avdragsrätten gäller skogsintäkter som hänför sig till
perioden 1 januari 1980-30 juni 1981. I samma syfte antog riksdagen i
våras bestämmelser om rätt till extra avdrag vid taxering för skogsintäkter
som hänför sig till perioden den 1 januari 1981-den 30 juni 1983. Det extra
avdraget uppgår till 5% för rotposter och 3% för leveransvirke och egna
uttag.

SkU 1981/82:8

I propositionen föreslås, i syfte att ytterligare stimulera enskilda skogsägare
att höja avverkningsvolymen, en utvidgning av uppskov srätten enligt
skogskontosystemet. Propositionen, som i denna del bygger på ett
förslag av virkesförsörjningsutredningen innebär att uppskovsrätten
fr. o. m. 1983 års taxering skall kunna avse hela köpeskillingen för avverkningsrätter
och 75% av köpeskillingen för leveransvirke och värdet av
egna uttag. Vid 1982 års taxering gäller dessutom att de tillfälligt höjda
procentsatser — 80 resp. 60% — som ursprungligen avsåg intäkter under
tiden den 1 januari 1980-den 30 juni 1981 får tillämpas utan inskränkningar.

I partimotionerna 1981/82:47 från s och 1981/82:58 från vpk yrkas avslag
på propositionen i denna del. Motionärerna i den förra motionen framhåller
att det är fördelningspolitiskt utmanande att bevilja skogsägarna
ytterligare ekonomiska förmåner och anser nuvarande regler väl ägnade att
tillgodose den inkomstutjämnande effekt som är syftet med skogskonton.
Liknande synpunkter förs fram i vpk-motionen.

Inom utskottet har inte rått några delade meningar om angelägenheten
av att få till stånd en ökning av virkesutbudet. I likhet med virkesförsöijningsutredningen
och budgetministern anser utskottet att det — i avvaktan
på den aviserade sänkningen av marginalskatterna - kan finnas anledning
att ytterligare utvidga möjligheten att göra insättning på skogskonto. Utskottet
tillstyrker därför bifall till propositionen och avstyrker motionerna i
denna del.

Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) anser att det extra avdraget, f. n. 5%
av köpeskillingen för rotposter och 3% för köpeskillingen för leveransvirke
och saluvärdet av egna uttag, bör höjas till en enhetlig procentsats
om 10 och begär i motion 1981/82:9 lagstiftning av sådant innehåll. Härigenom
skulle man, menar motionärerna, stimulera själv verksamheten, vilket
i sin tur ytterligare skulle underlätta virkesutbudet.

Av vad utskottet tidigare anfört framgår att statsmakterna under senare
år vidtagit en rad åtgärder på skatteområdet för att stimulera enskilda
skogsägare att höja avverkningsvolymen. Ett bifall till propositionen innebär
att virkesutbudet ytterligare stimuleras. Mot den bakgrunden och då
ett bifall till motionen skulle innebära att kombinationen insättning på
skogskonto-extra avdrag kunde avse 110% av köpeskillingen för rotposter
avstyrker utskottet motionsyrkandet. Med anledning av vad som anförts
i motionen om skogsvårdsavgiften vill utskottet framhålla att det
givetvis måste förutsättas att avgiftsuttaget samordnas med de kostnader
för skogsvård m. m. som finansieras via avgiften.

Bertil Jonasson (c) tar i motion 1981/82:34 upp en särskild fråga gällande
skogskonto. Han framhåller att många skogsägare till följd av skador på
grund av insektsangrepp kan tvingas avverka en 100-årig skogstillväxt
inom en tidrymd av 10-20 år och att detta kan föranleda dyrbara skogsvårdsåtgärder
under en period av 20-25 år. Under denna tid måste skogs -

SkU 1981/82:8

ägarna ha pengar för inköp av plantor och för eget och familjens uppehälle.
Motionärerna anser att inkomster från försäljning av insektsskadad skog
skall kunna stå inne på skogskonto under 20 i stället för 10 år.

Virkesförsöijningsutredningen har i en framställning till regeringen i
april i år föreslagit en förlängning av löptiden för skogskonto i skadefallen
från högst 10 till högst 20 år. Framställningen, som remissbehandlats, har
fatt ett blandat mottagande. Riksskatteverket och ett par länsstyrelser har
med hänvisning främst till problemställningar av teknisk art avstyrkt bifall
till framställningen, medan bl. a. skogsstyrelsen - med hänsyn främst till
behovet av en förlängd löptid i svårare skadefall - tillstyrkt densamma.

Utskottet finnér de i motionen framförda synpunkterna värda beaktande.
Som motionären framhåller torde kostnaderna för skogs vårdsåtgärder
ofta vara betungande och sträcka sig över relativt lång tid. Enligt utskottets
mening torde det därför krävas särskilda åtgärder för att lindra beskattningen
av inkomster på grund av tidigarelagda avverkningar till följd
av insektsangrepp och andra skador på skogen. Utskottet är medvetet om
de problem av kontrollteknisk och annan art som kan uppkomma vid en
förlängning i vissa fall av skogskontotiden. Dessa bör emellertid inte vara
större än att de kan lösas. Utskottet vill i sammanhanget bl. a. peka på
möjligheten att i skadefallen medge dispens från skyldigheten att till beskattning
återföra medel innestående på skogskonto. Med hänvisning till
det anförda förutsätter utskottet att regeringen vid den fortsatta prövningen
av skogskontolagstiftningen även uppmärksammar det av motionären
aktualiserade spörsmålet och utan onödigt dröjsmål föreslår de ändringar
av skogskontots löptid som kan anses motiverade. Vad utskottet anfört
bör ges regeringen till känna. Motionen får härigenom anses besvarad.

I s-motionen 1981/82:46 har föreslagits en rad åtgärder i syfte att stimulera
utbudet av virke till skogsindustrin. Motionärerna har - med hänvisning
till nämnda motion - i den till jordbruksutskottet remitterade motionen
1981/82:51 begärt ökade bidrag till bl. a. återväxtåtgärder, skogsbruksplaner
och skogsdikning. Kostnaderna för de ökade bidragen bör enligt
motionärerna bäras av skogsbruket självt och finansieras genom en höjning
av skogsvårdsavgiften från 0,6% till 1 %. De yrkar sådan höjning av
avgiften i den till skatteutskottet hänvisade motionen 1981/82:47.

Jordbruksutskottet har vid sammanträde den 29 oktober beslutat avstyrka
bifall till motion 1981/82:51. Vid sådant förhållande får grunden för
yrkandet om en höjning av skogsvårdsavgiften anses ha förfallit. Utskottet
avstyrker följaktligen motion 1981/82:47 i denna del.

Vinstkonto

Enligt lagen om vinstkonto är aktiebolag, ekonomiska föreningar och
sparbanker, vilkas huvudsakliga verksamhet avser jordbruk, skogsbruk
eller rörelse skyldiga att betala in 25 % av årsvinsten till spärrade räntelösa
konton i riksbanken. Det belopp som skall betalas in beräknas på grundval

SkU 1981/82:8 43

av företagets årsvinst under det beskattningsår för vilket taxering sker i
första instans år 1981 eller — om företaget på grund av förlängning av
räkenskapsåret inte skall taxeras detta år - år 1982.

I propositionen föreslås att vinstkontolagen skall vara tillämplig även på
företagens vinster år 1982.

I partimotionerna 1981/82:47 från s och 1981/82:8 från m har yrkats
avslag på propositionen i denna del. I vpk-motionen 1981/82:58 accepteras
förslaget men motionärerna anser bl. a. att skyldigheten att göra insättningarna
bör kombineras med samhälleligt och fackligt inflytande över hur
medlen används. Kerstin Ekman m. fl. (fp, s, m, c) anser att ett byggföretag
bör ha rätt att ta vinstkonto i anspråk också för investeringar i egna
driftfastigheter och begär i motion 1981/82:33 lagstiftning av sådan innebörd,
medan Industriens skattesakkunnige anser att den obligatoriska avsättningen
till vinstkonto bör ersättas med en tillfällig ökning av möjligheterna
att göra avsättning till allmän investeringsfond.

Vid utskottsbehandlingen av propositionen har samtliga partier i utskottet
enats om att avstyrka bifall till förslaget om en förlängning av giltighetstiden
för vinstkontoavsättningar. Vid sådant förhållande är yrkandena i
motionerna 1981/82:8 och 1981/81:47 om avslag på propositionen i denna
del tillgodosedda, medan de yrkanden som avser ändringar i vinstkontolagstiftningen
i huvudsak får anses ha förfallit.

Vad särskilt angår motion 1981/82:33 vill utskottet erinra om den möjlighet
som regeringen enligt 9 § andra stycket vinstkontolagen har att medge
återbetalning av medel som innestår på vinstkonto före utgången av den
femåriga löptiden. Vidare bör framhållas att riksdagen vid förra riksmötet
antog bestämmelser, som innebär att fastighet som anskaffats för stadigvarande
användning i jordbruk, skogsbruk eller rörelse fr. o. m. 1984 års
taxering inte skall anses utgöra omsättningstillgång. Mot den bakgrunden
finns det enligt utskottets mening särskild anledning att i sådana fall som
avses i motionen tillämpa dispensregeln generöst. Vad utskottet nu anfört
bör ges regeringen till känna. Motionen får härigenom anses besvarad.

Vinstskatt m.m.

I s-motionen 1981/82:46 framhålls att den vinstuppgång som devalveringen
medför kan driva fram kostnadsstegringar. Om lönsamhetsförbättringen
sker alltför snabbt skapas enligt motionärerna stor risk för s. k.
vinstinflation som kan urholka devalveringens resultat genom okontrollerad
löneglidning och överefterfrågan på insatsvaror. För att motverka
uppkomsten av en vinstinflation bör — menar motionärerna — en viss
tillfällig beskattning ske av de vinstökningar som kommer att registreras
under 1982. Skatt bör utgå med 20% och bara tas ut på sådana vinstökningar
som överstiger 1981 års nivå med mer än 5 milj. kr. Ett yrkande av sådan
innebörd framställs i s-motionen 1981/82:47.

Vpk yrkar i sin partimotion 1981/82:58 att en extra bolagsskatt om 5%

SkU 1981/82:8

tas ut på storföretagens överlikviditet fr.o.m. den 1 januari 1982. De
härigenom influtna medlen bör enligt motionärerna gå till en samhällsfond
för skapande av nya samhällsägda industrier. I samma motion begärs
också skyndsamt förslag till en omsättningsskatt på aktier med 10% av
försäljningspriset.

Finansutskottet har med anledning av dessa yrkanden i sitt yttrande till
skatteutskottet bl. a. framhållit att företagen - såvitt nu kan bedömas -bör kunna förbättra sin lönsamhet under 1982. Den vinstnivå som i så fall
skulle uppnås är dock inte högre än vad som uppnåddes medelgoda år
under tidigare konjunkturfaser och den är väsentligt lägre än under det s. k.
övervinståret 1974. Inom vissa branscher kommer - menar utskottet -vinstläget att fortsätta att vara mycket pressat. Med hänvisning till att
vinstnivån inom industrin och den avkastning som erhålls på nysatsat
kapital behöver öka avstyrker utskottet bifall till motionsyrkandena.

Skatteutskottet, som delar finansutskottets bedömning, vill erinra om att
utskottet under senare år i olika sammanhang avvisat tanken på såväl
skärpt bolagsbeskattning som omsättningsskatt på aktier. Någon anledning
att nu inta annan ståndpunkt i dessa frågor föreligger inte. Utskottet
avstyrker följaktligen bifall till samtliga i detta avsnitt behandlade motionsyrkanden.

Skatteutskottet, som i detta sammanhang också tar upp de i motionerna
1980/81:507 av Esse Petersson (fp) och 1980/81:1559 av vpk aktualiserade
frågorna om en statskommunal enhetsskatt vill i ifråga om dessa motionsyrkanden
endast konstatera att motsvarande yrkanden under en följd av år
avvisats av riksdagen med hänvisning bl. a. till att en lagstiftning om det
kommunala skatteuttagets höjd inte är förenlig med den kommunala självstyrelsen.
Utskottet som anser att riksdagen bör vidhålla sin ståndpunkt i
denna fråga avstyrker bifall till dessa motionsyrkanden.

Familjebeskattning m.m.

I den vid förra riksmötet väckta motionen 1980/81:505 av Bertil Jonasson
(c) framhålls att en skattskyldig som anställer någon för vårduppgifter i
hemmet bör kunna meges skattereduktion med förslagsvis 40% av den
lönesumma som han lämnar inkomstuppgift på med tillägg för de sociala
avgifterna. En sådan skattereduktion skulle enligt motionären öppna en
möjlighet för enskilda att i större utsträckning lösa sociala problem.

Utskottet vill med anledning av detta yrkande erinra om att frågor
gällande vård av anhöriga f. n. är föremål för en samlad översyn inom
anhörigvårdskommittén. I kommitténs uppdrag ingår bl. a. att förutsättningslöst
bedöma behovet av och möjligheterna att införa ett system med
ersättning från den allmänna försäkringen för vård i hemmet av äldre,
handikappad eller sjuk anhörig. Kommittén skall också ta upp frågan om
vårdbidrag till föräldrar med svårt handikappade barn under 16 års ålder.

Den i motionen aktualiserade frågan har nära samband med de frågor

SkU 1981/82:8

som prövas av anhörigvårdskommittén. Utskottet anser sig i avvaktan på
resultatet av kommitténs arbete inte böra medverka till skattelättnader av
den art motionären avser och avstyrker således bifall till motionen.

Av samma skäl och med hänvisning till att frågor om det ekonomiska
stödet till barnfamiljer f. n. utreds av familjepolitiska kommittén avstyrker
utskottet det yrkande om avdrag för kostnader för privat barntillsyn som
framställs i motion 1980/81:671 av Sven Johansson (c).

1 detta sammanhang behandlar utskottet slutligen vissa utredningsyrkanden,
avseende bl. a. individuell beskattning, som framställts i olika till
skatteutskottet hänvisade motioner vid förra riksmötet.

Rolf Rämgård (c) begär i motion 1980/81:878 en utredning av möjligheterna
att öka den individuella beskattningen av makar utan att samtidigt
öka riskerna för skatteflykt. Margit Odelsparr och Ella Johnsson (båda c)
anser att frågan om individuell beskattning av B-inkomst och förmögenhet
bör utredas i särskild ordning och hemställer i motion 1980/81:1158 att
riksdagen hos regeringen begär förslag om övergång till helt individuell
beskattning. Karin Ahrland och Bonnie Bernström (båda fp) begär i motion
1981/82:1527 likaledes utredning angående möjligheterna att införa
fullständig särbeskattning av förmögenhet och inkomst av förmögenhet,
medan förste vice talmannen Ingegerd Troedsson i motion 1980/81:1557
hemställer om en allsidig utvärdering av den individuella beskattningen
och om förslag i syfte att bättre anpassa skatten till bärkraft och minska
marginaleffekterna. Samma motionär och ytterligare två moderater begär i
motion 1980/81:1173 en skyndsam översyn av de skatteregler som missgynnar
äktenskapet som samlevnadsform respektive tillkomsten av barn.

Utskottet har under senare år vid upprepade tillfällen haft anledning att
ta ställning till frågan om en utvidgning av den individuella beskattningen.
Därvid har utskottet genomgående intagit den ståndpunkten att även om
principiella skäl talar för en sådan beskattning också av B-inkomster, en
ändring bör anstå i avvaktan på resultatet av familjelagssakkunnigas arbete.
Denna utredning kommer enligt vad utskottet erfarit inom kort att avge
sitt huvudbetänkande.

Som tidigare nämnts har en expertgrupp inom budgetdepartementet med
representanter för s, c och fp utarbetat ett konkret förslag till skattereform.
Enligt denna skall marginalskatterna fr. o. m. inkomståret 1983 och under
en treårsperiod sänkas kraftigt för huvuddelen av heltidsarbetande skattskyldiga.
Förslaget innebär också att sambeskattningen av makars Binkomster
begränsas till högre inkomster och genom att 5 000 kr. i stället
för 2000 kr. skall räknas som A-inkomst och utgöra fribelopp.

Med hänsyn till att de frågor som tas upp i motionerna har samband
också med marginaleffekterna vid beskattningen kan några av de problem
som motionärerna aktualiserat väntas minska i betydelse genom den nya
skattereformen.

SkU 1981/82:8

Utskottet anser med det anförda att det f. n. inte finns anledning att
biträda något av de nu aktuella motionsyrkandena utan avstyrker bifall till
desamma.

Övriga frågor

Förslaget att höja grundavdraget från 6000 till 7500 kr. har föranlett att
departementschefen på motsvarande sätt räknat upp att det skattefria
beloppet för pension till den som inte är bosatt här i riket.

Utskottet har inte något att erinra mot propositionen i denna del men
kommer att ta upp den författningsmässiga regleringen av denna fråga i
samband med den lagändring i 53 § KL som aktualiseras i proposition 10.

Att den särskilda skattereduktionen slopas medför en följdändring i
fråga om lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall. Även denna
ändring kommer att tas upp i samband med proposition 10.

Hemställan
Utskottet hemställer

1. beträffande mervärdeskatten

a. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:30, bilaga
4 budgetdepartementet, och med avslag på motionerna
1981/82:8 yrkande 2 i vad avser sänkning av mervärdeskatten,
1981/82:47 yrkande 3 och 1981/82:58 yrkande 1 beslutar att
skattesatsen för mervärdeskatten skall fastställas till 17,7%
fr. o. m. den 16 november 1981,

b. att riksdagen avslår motion 1981/82:56,

2. beträffande grundavdrag och särskild skattereduktion

att riksdagen bifaller propositionen i denna del och avslår motion
1981/82:58 yrkande 2 i denna del,

3. beträffande basenhet och indexregleringen av skatteskalan

att riksdagen avslår motion 1981/82:47 yrkande 7 och motion
1981/82:58 yrkande 3,

4. beträffande utformningen i övrigt av skatteskalan

att riksdagen bifaller propositionen i denna del och avslår motionerna
1981/82:8 yrkande 2 i denna del och 1981/82:58 yrkande
2 i denna del,

5. beträffande marginalskattespärren

att riksdagen avslår motion 1981/82:58 yrkande 4,

6. beträffande individuell beskattning m.m.
att riksdagen avslår motionerna

a) 1980/81:878,

b) 1980/81:1158,

c) 1980/81: 1173,

d) 1980/81:1527,

e) 1980/81: 1557 yrkande 1,

SkU 1981/82:8

7. beträffande anhörigvård m. m.
att riksdagen avslår motionerna

a) 1980/81:505,

b) 1980/81:671,

8. beträffande folkpensionärer

att riksdagen bifaller propositionen i denna del och avslår motionerna
1980/81: 1559 yrkande 28, 1981/82:47 yrkande 1 och
1981/82:58 yrkande 5,

9. beträffande vinstkonto

a) att riksdagen med bifall till motion 1981/82:8 yrkande 4 och
motion 1981/82:47 yrkande 2 avslår propositionen och motion
1981/82:58 yrkande 6,

b) att riksdagen med anledning av motion 1981/82:33 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande ändrade procentsatser för insättning på skogskonto att

riksdagen bifaller propositionen i denna del och avslår motionerna
1981/82:47 yrkande 9 och 1981/82:58 yrkande 10,

11. beträffande extra avdrag för vissa skogsuttag
att riksdagen avslår motion 1981/82:9

12. beträffande skogskontots löptid

att riksdagen med anledning av motion 1981/82:34 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

13. beträffande skogsvårdsavgift

att riksdagen avslår motion 1981/82:47 yrkande 8,

14. beträffande vinstskatt m. m.
att riksdagen avslår

a) motion 1981/82:47 yrkande 6,

b) motion 1981/82:58 yrkande 7,

c) motion 1981/82: 58 yrkande 11,

15. beträffande statskommunal enhetsskatt

att riksdagen avslår motionerna 1980/81:507 och 1980/81:1559
yrkande 4,

16. beträffande skattepolitikens inriktning

att riksdagen avslår motion 1981/82:8 yrkande 3,

17. beträffande lagförslagen

att riksdagen beträffande de i propositionen framlagda här ovan
s. 3—33 återgivna förslagen

dels avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1980:456) om
insättning på tillfälligt vinstkonto
dels antar förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt med de
ändringar att 13 och 59 §§ och ikraftträdandebestämmelserna
erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

SkU 1981/82:8

Regeringens förslag Utskottets förslag

13 §

Skatten utgår med sexton och två Skatten utgår med sjutton och sju

tredjedels procent av beskattnings- tiondels procent av beskattningsvärdet.
värdet.

59 §

Mervärdeskatt utgår med sexton Mervärdeskatt utgår med sjutton

och två tredjedels procent av be- och sju tiondels procent av beskatt skattningsvärdet.

För monterings- ningsvärdet. För monteringsfärdigt

färdigt hus utgår dock skatten med hus utgår dock skatten med tio och

tio procent av beskattningsvärdet. sextiotvå hundradels procent av

beskattningsvärdet.

Denna lag träder i kraft den 1 no- Denna lag träder i kraft den 16
vemberl981. november 1981.

b) lag om ändring i skogskontolagen (1954:142),

c) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

d) lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

e) lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

f) lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

g) lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

h) lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

i) lag om ändring i lagen (1980:1047) om skattereduktion för
aktieutdelning.

Stockholm den 5 november 1981

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m)*, Stig Josefson
(c), Valter Kristenson (s)*, Wilhelm Gustafsson (fp), Rune Carlstein (s),
förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m). Tage Sundkvist (c), Hagar
Normark (s), Bo Lundgren (m), Curt Boström (s),Ingemar Hallenius (c),
Bo Forslund (s), Olle Grahn (fp) och Anita Johansson (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1981/82:8

Reservationer

1. Mervärdeskatten (mom. 1) i utskottets hemställan

av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Rune Carlstein, Hagar Normark,
Curt Boström, Bo Forslund och Anita Johansson (alla s).

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som med början på s. 34
behandlas under rubriken Mervärdeskatten bort ha följande lydelse:

De i propositionen angivna syftena med den föreslagna sänkningen av
mervärdeskatten är dels att undvika en utlösning av de gällande löneavtalens
prisklausul för innevarande år, dels att motverka en alltför stark
nedgång i inhemsk efterfrågan som annars antas bli följden av devalveringen.

Den försvagning av budgeten som momssänkningen medför skall balanseras
av sparåtgärder och andra skattehöjningar. För budgetåret 1981/82
uppgår dessa emellertid endast till 1,5 miljarder kr., medan de ökade
utgifterna och minskade inkomsterna beräknas till 4,4 miljarder kr., varför
nettoeffekten av paketet är en försvagning av budgeten med knappt 3
miljarder kr. För budgetåret 1982/83 beräknas budgetförsvagningen uppgå
till 4 miljarder kr.

Den realinkomstminskning som devalveringen syftar till vältras över
dels på de grupper som drabbas av de statliga utgiftsnedskärningarna, i
första hand pensionärerna, dels på den statliga budgeten som ytterligare
försvagas. Effekten blir endast att realinkomstminskningen tillfälligt fördröjs.

I propositionen görs inte någon beräkning av hur stor konkurrenskraftsförsämringen
skulle bli om mervärdeskatten inte sänks. I motion 46 har
denna konkurrenskraftsförsämring beräknats till mindre än en halv procent,
vilket är mindre än hälften av den konkurrenskraftsförbättring som
till följd av den västtyska D-markens appreciering skett efter det att det
ekonomiska åtgärdspaketet presenterades.

I propositionen anges en väntad ökning av den inhemska efterfrågan bli
en följd av att prisklausulen utlöses. Momssänkningen syftar främst till att
förhindra en sådan utveckling. I detta avseende bygger propositionen på
ett felaktigt antagande, eftersom prisklausulens konstruktion är sådan att
löntagarna endast kompenseras till 2/3 för inflationen. En inflationstakt
som är högre än den i prisklausulen stipulerade leder med andra ord till att
de reala disponibla inkomsterna minskas, inte ökas.

Mot bakgrund av detta — felaktiga — resonemang framstår momssänkningen
med dess ökning av de reala disponibla inkomsterna och stimulans
av inhemsk efterfrågan som svårförståelig.

Det andra argumentet för momssänkningen är att man vill undvika en
alltför kraftig sänkning av efterfrågan och produktionen. Som påvisas i
motion 46 skulle emellertid momssänkningen till stor del leda till en ökning
4 Riksdagen 1981/82. 6 sami. Nr 8

SkU 1981/82:8

av importen och därför endast i begränsad omfattning bidra till en ökad
inhemsk produktion.

Den av regeringen förordade skattepolitiken, i vilken manipulationen av
löneavtalens prisklausul genom bl. a. en momssänkning ingår som en väsentlig
del skapar i förening med de övriga ogynnsamma effekterna av
regeringens ekonomiska politik utomordentligt dåliga förutsättningar inför
1983 års avtalsrörelse. Mot bakgrund av det anförda finnér utskottet övervägande
skäl tala mot en sänkning av mervärdeskatten. Utskottet förordar
därför att riksdagen med bifall till motionerna 1981/82:8, 47 och 58 i vad de
avser mervärdeskatten avslår den i propositionen föreslagna mervärdeskattesänkningen,

att utskottet under 1 mom. a. bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1981/82:8 yrkande 2 i vad
avser sänkning av mervärdeskatten, 1981/82:47 yrkande 3 och
1981/82:58 yrkande 1 samt med avslag på proposition 1981/82:30 i
denna del beslutar att mervärdeskatten skall behållas på nuvarande
nivå.

2. Basenhet och indexregleringen av skatteskalan (moni. 3 i utskottets hemställan) av

Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Rune Carlstein, Hagar Normark,
Curt Boström, Bo Forslund och Anita Johansson (alla s).

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med
”Skatteutskottet har” och slutar med ”behandlade motionsyrkanden”
bort ha följande lydelse:

Den i propositionen föreslagna höjningen av det kommunala grundavdraget
är en uppföljning av de riksdagsbeslut som fattades våren 1981 och
innebär endast en lagteknisk reglering av dessa beslut. Utskottet anser sig
därför sakna anledning att nu avstyrka förslaget i denna del. Mot slopandet
av den särskilda skattereduktionen har utskottet ingen erinran, eftersom
det ;nnebär en välbehövlig budgetförstärkning. Utskottet tillstyrker likaså
att skattesatsen i det första skiktet sänks från 1 procentenhet till 0. Mot
bakgrund av den överenskommelse som i april i år träffats mellan tre
partier, som representerar en betydande majoritet i riksdagen, är utskottet
inte berett medverka till marginalskattelättnader redan för inkomståret

1982. Av samma skäl kan utskottet inte heller biträda förslaget om marginalskatteskärpningar
av den art som aktualiserats i partimotionen 1981/
82:58.

Utskottet vill däremot gärna instämma i den kritik som i s-motionen
1981/82:46 riktas mot den automatiska indexreglering av statsskatteskalan.
I likhet med motionärerna i denna motion anser utskottet att det kan finnas

SkU 1981/82:8

skäl att bryta upp den automatiska indexregleringen och i stället genomföra
en måttligare anpassning av skalan. Den metod motionärerna anvisar för
att avskaffa den automatiska indexregleringen finner utskottet vara förenad
med uppenbara fördelar.

Den i motionen förordade nedsättningen av basenheten motsvarar en
uppräkning av skatteskalorna som torde innebära en god anpassning till de
relativt blygsamma löneökningarna enligt avtalen för år 1982.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion 1981/82:47 yrkande
7.1 övrigt avstyrker utskottet samtliga i detta avsnitt behandlade motionsyrkanden.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa

att riksdagen bifaller motion 1981/82:47 yrkande 7 och avslår motion
1981/82:58 yrkande 3.

3. Utformningen i övrigt av skatteskalan (mom. 4 i utskottets hemställan)

av Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson och Bo
Lundgren (alla m).

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som i andra stycket på s. 38
börjar med ”Mot bakgrund” och slutar med ”behandlade motionsyrkanden”
bort ha följande lydelse:

Utskottet godtar de i propositionen framförda skälen för en höjning av
det kommunala grundavdraget med 1 500 kr. och för slopande av den
särskilda skattereduktionen. Utskottet biträder också förslaget att det
första skiktet i skatteskalan görs skattefritt. Yrkanden om att marginalskattespärren
skall avskaffas och indexregleringen av skatteskalorna slopas
har riksdagen tidigare vid upprepade tillfällen avvisat. Något skäl att
nu inta en annan ståndpunkt i dessa frågor föreligger inte enligt utskottets
mening.

Skatteutskottet har tidigare i olika sammanhang starkt understrukit angelägenheten
av att marginalskattesänkningar kommer till stånd.

I motion 1981/82:8 föreslås en sänkning av inkomstskatten för 1982, som
väsentligen sammanfaller med första steget i det förslag till ny statsskatteskala
som den borgerliga trepartiregeringen utarbetade våren 1981. Även
om den föreslagna sänkningen av momsen tar i anspråk en stor del av det
för skattesänkningar tillgängliga utrymmet, anser utskottet att ett första
steg mot arbetsvänligare skatter bör tas redan nu. Utskottet förordar
därför att den statliga inkomstskatteskalan för 1982 får följande utformning.

SkU 1981/82:8

Beskattningsbar inkomst	1982 års skatte- c\|/a\|a pnl rppp-	Vårt förslag	+/-
I basen-heter	1 kronor år 1981	i rv cl t cl viii. i egt ringens förslag
0- 1	64000	0	0
1- 4	6400- 25600	2	2
4- 7	25600- 44 800	4	4
7- 8	44800- 51200	9	9
8- 9	51200- 57600	14	14
9-10	57600- 64000	23	22	-1
10-11	64000- 70400	26	25	-1
11-12	70400- 76 800	26	26	±0
12-13	76800- 83 200	29	28	-1
13-14	83 200- 89600	33	32	-1
14-15	89600- 96000	38	35	-3
15-16	96000-102400	44	40	-4
16-17	102400-108800	45	40	-5
17-20	108800-128000	48	44	-4
20-30	128000-192000	53	49	-4
30-	192000-	58	54	-4

Det inkomstbortfall — ca 350 milj. kr. under budgetåret 1981/82 - som
på kort sikt uppkommer för staten kompenseras i nuvarande budgetläge
genom extra besparingar på statsbudgetens utgiftssida i enlighet med vad
som anförs i motionen.

Utskottet avstyrker bifall till övriga i detta avsnitt behandlade motionsyrkanden.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1981/82:8
yrkande 2 i denna del samt med avslag på motion 1981/82:58
yrkande 2 i denna del beslutar att statsskatteskalan utformas i
enlighet med vad reservanterna anfört ovan.

4. Individuell beskattning m. m. (mom. 6 i utskottets hemställan).

av Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson och Bo
Lundgren (alla m)

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som böljar på s. 45 med
”Utskottet har” och slutar på s. 46 med ”till desamma” bort ha följande
lydelse:

I motion 1980/81:1173 redogörs för ett antal exempel på sambeskattningsregler
som missgynnar äktenskapet och i fråga om samboende, ej
gifta par, tillkomsten av gemensamt barn. Bl. a. nämns sambeskattningen
av förmögenheter. Till makars (motsvarande) sammanlagda förmögenheter
läggs också eventuella barns, styvbarns och fosterbarns förmögenheter.
Gränsen för skattefrihet har därvid inte satts högre för de sammanlagda
förmögenheterna än för ensamstående. Ej heller sker beskattningen
efter lägre skattesats. Den s. k. 80/85-procentsregeln kan få nära nog kon -

SkU 1981/82:8

fiskatoriska effekter om en person som faller under denna begränsningsregel
gifter sig.

Vid reavinstbeskattning av äldre aktier medges schablonavdrag med
3 000 kr. Makar får dock endast tillgodogöra sig högst 3 000 kr. tillsammans
mot det dubbla beloppet om de taxeras var för sig. S. k. B-inkomster hos
makar och jämställda sambeskattas vidare genom att de — så snart de
överstiger 2000 kr. — från första kronan skatteberäknas på toppen av
inkomsten hos den make som har högst inkomst. Denna frigräns har varit
oförändrad sedan 1971, då den individuella beskattningen infördes. Inflationen
och ränteutvecklingen har lett till att det realkapital vars avkastning
undantas från sambeskattning, i år kan sägas uppgå till endast en femtedel
av det som gällde 1971.

I Reformerad inkomstbeskattning (Ds B 1981:16) föreslås bl. a. att frigränsen
skall ersättas med ett fribelopp och att beloppet skall höjas till
5000 kr. Detta förslag överensstämmer med vad moderaterna i tidigare
väckta motioner föreslagit som ett provisorium. Även om förslaget skulle
bifallas av riksdagen kvarstår dock behovet av en mer långsiktig lösning.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget med en
skyndsam översyn av de skatteregler som missgynnar äktenskapet som
samlevnadsform eller, för samboende par, tillkomsten av barn och tillstyrker
således bifall till utredningsyrkandet i motion 1980/81:1173.

I motion 1980/81:1557 framhålls att det nu är mer än tio år sedan
sambeskattningen av makars förvärvsinkomster upphörde och den individuella
beskattningen infördes. Tyvärr har den individuella beskattningen,
som den utformats, i många fall lett till betydande orättvisor i fördelningen
av skattebördan samt till andra svårbemästrade problem. Det framstår
således klart att skattesystemet inte tar hänsyn till bärkraft, tvärtom blir
skattebelastningen per konsumtionsenhet normalt allt större ju fler barn
som finns i familjen. Skatten på en och samma familjeinkomst blir ofta
bortåt 50% eller mer om den endast intjänas av en av makarna mot om den
fördelas lika dem emellan. Skattereglerna har också medfört ett stort
behov av inkomstprövade bostadsbidrag för att i någon mån kompensera
den bristande hänsynen till skatteförmågan. Detta medför inte bara en
betydande rundgång utan också allvarliga marginaleffekter, hårdare och
långvarigare ju större behovet av en inkomstökning är. Beskattningens
utformning har vidare uppammat konstlade inkomstuppdelningar samt
t. o. m. ”skilsmässor” för att nedbringa skattebelastningen.

Det är enligt utskottets mening angeläget att en allsidig utvärdering av
inkomstbeskattningen kommer till stånd och att förslag framläggs i syfte
att komma till rätta med dess nackdelar. En lämplig utgångspunkt är de
olika tänkbara åtgärder som diskuteras i motionen.

Utskottet tillstyrker således motionens yrkande om en allsidig utvärdering
av den individuella beskattningen, som den kommit att utformas och

SkU 1981/82:8

om förslag i syfte att bättre anpassa skatten till bärkraft och minska marginaleffekterna.

Genom vad utskottet anfört får övriga i detta avsnitt behandlade motioner
anses besvarade.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa

a. att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1173 hos regeringen
begär en skyndsam översyn av de skatteregler som missgynnar
äktenskapet som samlevnadsform eller, för samboende par, tillkomsten
av barn,

b. att riksdagen med bifall till motion 1980/81:1557 yrkande 1 hos
regeringen begär en allsidig utvärdering av den individuella beskattningen,
som den kommit att utformas och om förslag i syfte
att bättre anpassa skatten till bärkraft och minska marginaleffekterna,

c. att motionerna 1980/81:878, 1980/81:1158 och 1980/81:1527 måtte
anses besvarade med vad utskottet anfört.

5. Folkpensionärer (mom. 8 i utskottets hemställan)

av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Rune Carlstein, Hagar Normark,
Curt Boström, Bo Forslund och Anita Johansson (alla s).

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med "Vad
härefter” och slutar med ”denna del”, bort ha följande lydelse:

Förslaget om beräkning av extra avdrag för makar med gemensam
förmögenhet innebär att vardera maken skall anses inneha hälften av
förmögenheten. Kopplar man den sålunda föreslagna bestämmelsen till de
förmånliga värderingsregler som gäller enligt punkt 2 av anvisningarna till
50§ kommunalskattelagen och till förmögenhetsgränsen om 90000 kr.
innebär regeln att makarna kan ha en faktisk förmögenhet som överstiger
500000 kr. utan att det extra avdraget reduceras. Som exempel kan tas två
makar som äger en obelånad villafastighet med ett taxeringsvärde på
300000 kr. Marknadsvärdet kan beräknas till ca 400000 kr. Av detta
belopp skall enligt den nämnda anvisningspunkten endast 75000 kr. beaktas
vid beräkning av det extra avdraget. Makarna kan alltså därutöver ha
drygt 100000 kr. i banktillgodohavanden eller aktier utan att avdraget
reduceras. Av en förmögenhet på över en halv miljon kr. tas alltså hänsyn
till endast knappt 180000 kr. och extra avdrag utgår med samma belopp
som för de makar som helt saknar förmögenhet.

Detta är enligt utskottets mening orimligt och strider mot såväl principen
om sambeskattning av förmögenhet som mot att skatt skall utgå efter
förmåga. Förslaget innebär också att de redan i dag svårtillgängliga reglerna
om extra avdrag ytterligare kompliceras.

SkU 1981/82:8

Utskottet avstyrker med det anförda propositionen i denna del. Ställningstagandet
innebär bifall till yrkande 1 i motion 1981/82:47.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa

att riksdagen med avslag på propositionen såvitt avser förmögenhetsgränserna
för makar vid beräkning av extra avdrag m.m.
bifaller motion 1981/82:47 yrkande 1 och avslår motionerna 1980/
81:1559 yrkande 28 och 1981/82:58 yrkande 5.

6. Ändrade procentsatser för insättning på skogskonto (mom. 10 i utskottets
hemställan)

av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Rune Carlstein, Hagar Normark,
Curt Boström, Bo Forslund och Anita Johansson (alla s).

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”Inom
utskottet” och slutar med ”via avgiften” bort ha följande lydelse:

Inom utskottet råder inga delade meningar om angelägenheten av att få
till stånd en ökning av virkesutbudet. Utskottet kan emellertid för sin del
av flera skäl inte acceptera den i propositionen föreslagna uppskovsrätten.
Utskottet finner det fördelningspolitiskt och från allmän rättvisesynpunkt
utmanande att bevilja skogsägarna ytterligare ekonomiska förmåner. De
nuvarande reglerna måste anses väl ägnade att tillgodose den inkomstutjämnande
effekt som är skogskontots syfte. Den nuvarande uppskovsrätten
är också fullt tillräcklig för att motverka det eventuella marginalskattetänkande
och uppskjutande av avverkningar som budgetministern åberopar
som skäl för förslaget. Till detta kommer att om man tillåter en
avsättning på hela 75% av köpeskillingen för leveransvirke innebär det en
avsättning som är större än bruttovinsten, rånettot, vid en avverkning.
Genom en sådan uppskovsrätt skulle en skogsägare få möjlighet att undgå
beskattning av andra inkomster inom samma förvärvskälla, och detta i sin
tur skulle direkt motverka syftet med skogskontot.

På grund av det anförda anser utskottet sig böra avstyrka bifall till
propositionen och tillstyrka bifall till motionerna 1980/81:47 och 1980/81:58
i denna del.

Av vad utskottet anfört framgår att utskottet inte heller kan biträda ett
av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) i motion 1981/82:9 framställt yrkande
om en utvidgning av det extra avdraget för insättning på skogskonto till
generellt 10% för såväl rotposter som leveransvirke och egna uttag. Utskottet
avstyrker följaktligen även detta yrkande.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa

att riksdagen med avslag på propositionen i denna del bifaller motionerna
1981/82:47 yrkande 9 och 1981/82:58 yrkande 10.

Kartong: S. 56, rad 14 Står: för insättning får Rättat till: för vissa skogsuttag

får

SkU 1981/82:8

7. Extra avdrag för vissa skogsuf tag (morn 11 i utskottets hemställan)

av Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson och Bo
Lundgren (alla m)

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med "Av
vad" och slutar med ”via avgiften" bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna anser utskottet att de åtgärder som föreslås i
propositionen för att öka virkesutbudet ger resultat först på några års sikt.
Åtgärderna bör därför kompletteras med en höjning av det extra avdraget
vid taxering av skogsintäkter till 10% för såväl rotposter, leveransvirke
som egna uttag.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:9 beslutar att extra
avdrag för vissa skogsuttag får ske med 10% för såväl rotposter
och le verans virke som egna uttag.

8. Skogsvardsavgiften (mom. 13 i utskottets hemställan)

av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Rune Carlstein, Hagar Normark,
Curt Boström, Bo Forslund och Anita Johansson (alla s).

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med
"Jordbruksutskottet har” och slutar med "denna del" bort ha följande
lydelse:

De åtgärder om ökade bidrag till återväxtåtgärder m. m. som föreslås i
motion 1980/81:46 anser utskottet vara bättre ägnade att åstadkomma ett
ökat virkesutbud än den enligt utskottets mening från fördelningspolitisk
synpunkt oacceptabla utvidgning av möjligheterna att sätta in medel på
skogskonto som föreslås i propositionen. I likhet med motionärerna i
nämnda motion anser utskottet att kostnaderna för stödåtgärderna bör
bäras av skogsbruket självt och finansieras genom en höjning av skogsvårdsavgiften.

Utskottet tillstyrker därför yrkandet i motion 1981/82:47 om en uppräkning
av avgiften med 0,4% till 1 %.

dels att utskottet under mom 13 bort hemställa

att riksdagen bifaller motion 1981/82:47 yrkande 8.

SkU 1981/82:8

9. Vinstskatt m. m. (moni. 14 i utskottets hemställan)

av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Rune Carlstein, Hagar Normark,
Curt Boström, Bo Forslund och Anita Johansson (alla s).

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med
"Finansutskottet har” och slutar med ”behandlade motionsyrkanden”
bort ha följande lydelse:

Utskottet finner de i motion 1981/82:46 framförda skälen för en vinstskatt
värda beaktande. Om lönsamhetsförbättringen i näringslivet till följd
av devalveringen sker alltför snabbt och innan kapacitetsutnyttjandet nått
en sådan nivå att företagen börjar öka sina investeringar, skapas stor risk
för att devalveringens resultat genom okontrollerad löneglidning och överefterfrågan
på insatsvaror urholkas. Har denna process väl påbörjats visar
bl. a. den internationella erfarenheten från 1970-talet att man mycket
snabbt åter kan hamna i en ny devalveringssituation. Särskilt allvarlig är
risken för vinstinflation i sådana branscher där exportintäkterna, räknat i
svenska kronor, ökar mycket snabbt till följd av att försäljningen sker
huvudsakligen i en valuta som skrivits upp mer än genomsnittligt gentemot
kronan. Detta är fallet exempelvis i skogsindustrin som till stor del säljer i
dollar. De prognoser som nu föreligger pekar på att näringslivet under 1982
kan komma att registrera en kraftig lönsamhetsförbättring. Bakom detta
ligger för det första att löneavtalet för 1982 är fastlagt och innebär en låg
löneökning. För det andra kan produktiviteten komma att öka kraftigt.
Detta skulle medföra att arbetskraftskostnaderna per producerad enhet
endast skulle öka obetydligt. För det tredje kan företagens inkomster
beräknas öka med åtminstone ökningen i världsmarknadspriserna på ca 7
procent och därutöver med en del av det utrymme som devalveringen
skapat. Sammantaget torde dessa faktorer leda till en snabb vinstuppgång.
För att motverka att denna leder till vinstinflation bör statsmakterna bidra
till att lönsamhetsförbättringen sker i kontrollerade former och just därigenom
får förutsättning att bli varaktig.

Mot denna bakgrund anser utskottet att regeringen redan under 1982 bör
vidta åtgärder för att motverka uppkomsten av en vinstinflation. Detta bör
ske genom en tillfällig beskattning av de vinstökningar som kommer att
registreras under 1982.

Som motionärerna framhåller bör skatt endast utgå på större vinstökningar
och de medel som skatten inbringar på lämpligt sätt återföras till
näringslivet. En skattesats på 20% innebär enligt utskottets mening en
lämplig avvägning och utskottet tillstyrker följaktligen bifall till motion
1981/82:47 yrkande 6.

Utskottet kan däremot inte biträda yrkandena i vpk- motionen 1981/
82:58 om skärpt bolagsbeskattning och om en särskild omsättningsskatt på
aktier. Sådana yrkanden har under senare år i olika sammanhang avvisats

SkU 1981/82:8

av riksdagen och någon anledning att nu inta en annan ståndpunkt i dessa
frågor föreligger inte.

dels att utskottet under mom. 14 a bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:47 yrkande 6 hos regeringen
begär förslag snarast om en tillfällig 20-procentig skatt på
sådana vinstökningar under 1982 som överstiger 5 milj. kr. i
enlighet med vad som anförts i motion 1981/82:46.

10. Skattepolitikens inriktning (mom. 16 i utskottets hemställan)

av Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson och Bo
Lundgren (alla m).

Reservanterna anser

dels att i utskottets yttrande mellan avsnitten FamHjebeskattning m.m.
och Övriga frågor bort tas in ett nytt avsnitt av följande lydelse:

Skattepolitikens inriktning

Det torde i dag råda en mycket bred enighet om att de höga marginalskatterna
i Sverige är ett centralt ekonomiskt-politiskt problem. I årets
reviderade finansplan framhölls:

”En marginalskattereform är av största vikt inte endast för att minska
kostnadsinflationen, stimulera till ökade arbetsinsatser, ökat sparande,
och för att minska incitamenten till skatteflykt och skattefusk utan även
därför att de nuvarande höga marginalskatterna har negativa verkningar
också i en rad andra avseenden.”

Också OECD-sekretariatet underströk i sin Sverigerapport i år starkt de
problem som hänger samman med de stigande skatterna och den höga
marginalbeskattningen. T. o. m. socialdemokraterna har under de senaste
åren medgivit att marginalskatterna är ett allvarligt problem.

Om man anser att marginalbeskattningen är ett centralt ekonomiskt
problem och att en förutsättning för att återvinna balansen i den svenska
ekonomin är att detta problem bemästras, fordrar all logik att skattepolitiken
inriktas på att snabbt åvägabringa en lösning.

Utskottet vill i detta sammanhang ta upp ytterligare tre frågor med
an. nytning till den aktuella skattepolitiska debatten och tili uppgörelsen
mell n socialdemokraterna samt centern och folkpartiet om skattepolitikens
, tformning. Det gäller inflationsskyddet av skatteskalan, rätten till
underskottsavdrag och marginalskattesänkningens finansiering.

Inflationsskyddet

Det har under 1970-talet skett en kraftig skärpning av progressiviteten i
inkomstskattesystemet. Detta har i främsta rummet sammanhängt med

SkU 1981/82:8

effekterna av den ökade inflationstakten under decenniet. Nominella inkomstökningar
som endast svarat mot penningvärdeförsämringen har beskattats
som om de hade varit reala. Vissa justeringar i inkomstskatteskalan
företogs visserligen före 1977 men huvudsakligen i de s.k. vanligaste
inkomstlägena. Resultatet blev att en automatisk marginalskatteskärpning
inte slog fullt ut i dessa, men skärpningen av progressiviteten blev i stället
desto hårdare i inkomstlägena däröver. Eftersom de höga marginalskatterna
har medverkat till att driva upp inflationstakten, har kombinationen av
dessa två faktorer representerat en ond cirkel: Marginalskatterna har drivit
upp inflationen som drivit upp marginalskatterna som drivit upp inflationen
o. s. v.

1 detta perspektiv var 1977 års beslut om införande av ett indexreglerat
inkomstskattesystem 1970-talets viktigaste skattepolitiska reform.

Genom indexregleringen skärps inte skatten på en realt oförändrad
inkomst oavsett hur inflationen och de nominella lönerna utvecklas. Beskattningen
har knutits till inkomstens reala värde och inkomstskatteskalan
justeras sålunda automatiskt med hänsyn till inflationsutvecklingen.
Det betyder också att beslutade justeringar i inkomstskatteskalan syftande
till att dämpa marginalbeskattningen blir bestående — de äts inte upp av
inflattionens verkningar.

Den modell för en begränsning av indexregleringen som nu föreslås av
den särskilda expertgruppen inom budgetdepartementet innebär, att skatteskalan
endast justeras med hänsyn till inflationen upp till en viss nivå,
ungefär 5,5 procent. Om inflationen överstiger denna nivå, leder detta till
skärpt skatt, ökade marginalskatter och skärpt progressivitet i inkomstskattesystemet.
Statens skatteinkomster skulle kort sagt tillåtas öka på
skattebetalarnas bekostnad så snart statsmakterna misslyckas med att
hålla inflationstakten under 5,5 procent per år. Tanken bakom en sådan
ordning är sannolikt bl. a. att den skatteskärpning som inträder vid en
snabbare inflation än 5,5 procent skulle medverka till att dämpa efterfrågan
i samhället och därmed verka återhållande på inflationsutvecklingen. 1970-talets erfarenhet är dock att skärpta marginalskatter inte fungerar på detta
sätt. De begränsar incitamenten till ökade arbetsinsatser och skapar kompensationskrav
som accelererar inflationen och verkar i övrigt destabiliserande
på ekonomin. Vid en inflationsutveckling som är mera sannolik
skulle en begränsning av indexregleringen av detta slag relativt snabbt
undergräva resultatet av en skattereform syftande till att begränsa marginalskatten
till 50 procent för flertalet inkomsttagare.

Efter 10 år skulle resultatet av marginalskattereformen vara i stort sett
upphävt. Vi skulle kort sagt, om inflationen inte bemästras, gå mot en ny
period av ökad progressivitet och skärpta marginalskatter.

En begräsning av indexregleringen står enligt utskottets mening i direkt
motsättning till den typ av åtgärder som erfordras för att långsiktigt återställa
balansen i den svenska samhällsekonomin och bör därför inte genomföras.

SkU 1981/82:8

U nderskottsavdragen

Moderata Samlingspartiet har i sin motion 1980/81:2188 med anledning
av årets kompletteringsproposition relativt utförligt utvecklat kritiken mot
en begräsning av rätten till underskottsavdrag. 1 denna erinrades inledningsvis
om att den s.k. Kleppe-modellen — förebilden till det aktuella
förslaget om avdragsbegränsningar - lagts på hyllan i sitt hemland Norge
med hänsyn till dess tekniska och rättsliga komplikationer. Det framhölls
vidare att det i och för sig är sant att nuvarande avdragsregler i kombination
med hög inflation och höga marginalskatter skapat problem från
rättvisesynpunkt och från samhällsekonomisk synpunkt, men att man till
betydande del kommer till rätta med dessa problem genom en sänkning av
marginalskatterna. Vidare underströks, att det intryck som kan ha skapats
i debatten, att en begränsning av rätten till underskottsavdrag egentligen
bara skulle beröra en mycket liten grupp s. k. nolltaxerare, är i grunden
falsk. Den skulle - direkt eller indirekt — beröra en mycket stor grupp
medborgare.

En begränsning av underskottsavdragen kommer att leda till att ytterligare
skattebetalare i stället för att få sänkt skatt i samband med en marginalskattereform
får sin skatt skärpt.

En effekt av avdragsbegränsningarna skulle bli ett betydande prisfall på
småhusmarknaden och detta i sin tur skulle negativt påverka småhusbyggnadet
och bl. a. den industri som ägnar sig åt tillverkning av prefabricerade
småhus. Avdragsbegränsningen kan i en rad andra hänseenden förväntas
få negativa effekter för näringslivet. Inte minst gäller detta effekterna för
nyföretagandet.

Det förslag om underskottsavdragen som lagts fram bör enligt utskottets
mening på ingen punkt föranleda någon revidering av den bedömning som
gjordes i ovannämnda motion. Utvecklingen har tvärtom understrukit det
ansvarslösa i att binda sig för en lösning av det aktuella slaget utan att vara
fullt på det klara över konsekvenserna. Redan under de månader som
förflutit har man kunnat bevittna ett kraftigt prisras på småhusmarknaden.
Människor som av en eller annan anledning varit tvungna att sälja sina
egnahem har i många fall gjort kapitalförluster på 10000-tals eller 100000-tals kronor. Det är i dagsläget knappast möjligt att avyttra ett nyproducerat
småhus till ett pris som svarar mot byggkostnaden. Följaktligen minskar
småhusbyggandet kraftigt.

Det finns också anledning att uttrycka stor oro för de effekter som skulle
kunna bli följden också för företagsamheten - särskilt mindre och medelstora
företag. Inte minst skulle de risker som är förenade med nyföretagande
öka betydligt. Reformen skulle alltså motverka det ökade företagande
som är högst angeläget att det kommer till stånd för att vi skall
komma till rätta med vårt lands långsiktiga problem. Det vore sålunda
också i detta perspektiv högst olyckligt om de föreslagna avdragsbegränsningarna
genomfördes.

SkU 1981/82:8

Promsfmansiering m. m.

Enligt förslaget till skatteomläggning skall finansiering ske genom införandet
av s. k. produktionsfaktorskatt eller genom en höjning av arbetsgivaravgifterna.
En central invändning mot att en framtida skatteomläggning
finansieras med höjda arbetsgivaravgifter eller höjd produktionsfaktorskatt
är att detta skulle stå i motsättning till strävandena att upprätthålla
den i förhållande till omvärlden gynnsamma kostnadsutveckling, som är en
förutsättning för en återvunnen ekonomisk balans. En sådan finansiering
skulle medverka till att undergräva resultatet av den genomförda devalveringen.
Det görs visserligen gällande att en produktionsfaktorskatt skulle
”övervältras bakåt” som det brukar heta men 1970-talets entydiga erfarenhet
är dock att höjda arbetsgivaravgifter — och arbetsgivaravgifter är en
produktionsfaktorskatt - leder till höjda kostnader i förhållande till omvärlden.

Tanken på en produktionsfaktorskatt står också i övrigt i motsättning till
långsiktiga stabiliseringspolitiska mål. Att ökade investeringar och därvidlag
särskilt ökade industriinvesteringar är av vital betydelse för att stärka
vårt lands produktionsskapacitet och därmed möjligheterna att åstadkomma
den ökade produktion som återställd balans förutsätter, torde det råda
en bred enighet om. En produktionsfaktorbeskattning innebär emellertid
jämfört med nuläget en ökad beskattning av investeringar och är sålunda -allt annat lika - ägnad att minska i stället för att öka dessa.

Frågan om en kommande skatteomläggningsfinansiering har också betydelse
i debatten om begränsningar av rätten till underskottsavdrag. Som
redovisats i det föregående skulle en avdragsbegränsning leda till att en
betydande grupp inkomsttagare drabbas av skärpt skatt i samband med en
skatteomläggning - i vissa fall också skärpt marginalskatt. Samma inkomsttagare
kommer naturligtvis därtill att få vara med och bära bördan av
en produktionsfaktorskatt eller höjda arbetsgivaravgifter i form av en
svagare real löneutveckling eller höjda priser. Det har dessutom sagts att
vissa inkomsttagare i samband med en marginalskattereform får acceptera
en mindre framtida löneökning än andra grupper med hänsyn till de skattesänkningar
som skett. Resultatet av uppgörelsen kan då bli en tredubbel
merbelastning i förhållande till nuläget:

— skärpt i stället för sänkt skatt;

— minskad reallön till följd av en produktionsfaktorskatt;

— minskade löneökningar i förhållande till andra grupper.

Detta är orimligt.

Varaktig skattereform

Sverige behöver en varaktig skattereform. Den måste innehålla marginalskattesänkningar
så att den helt dominerande delen heltidsarbetande
har högst 50 procents marginalskatt. I det fall man bedömer att den köp -

SkU 1981/82:8

kraftspåspädning, som blir följden av marginalskattesänkningen, inte kan
accepteras bör den motverkas genom besparingar i de offentliga utgifterna.
Reformen förutsätter ett bibehållet inflationsskydd av skatteskalan.

dels att utskottet under mom. 16 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:8 yrkande 3 ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts om skattepolitikens
inriktning.

Lagförslagen (mom. 17 i utskottets hemställan)

11. av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Rune Carlstein, Hagar Normark,
Curt Boström, Bo Forslund och Anita Johansson (alla s).

Reservanterna anser att - under förutsättning av bifall till reservationerna
1, 2, 5, 6 och 8 — mom. 17 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

17. att riksdagen

A. avslår de i propositionen framlagda förslagen till

a. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

b. lag om ändring i skogskontolagen (1954:142)

c. lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt

vinstkonto.

B. antar de i propositionen framlagda förslagen till

a. lag om ändring i kommunalskattelagen med den ändringen att

52 § 1 mom. erhåller följande som reservanternas förslag betecknade
lydelse:

Utskottets förslag Reservanternas förslag

52 §

1 mom. Äkta makar sin inkomst.

Har vid andra kommuner.

Underskott å samma slag.

Avdrag, som där angives.

Avdrag enligt 50§ 2 mom. fjärde Avdrag enligt 50§ 2 mom. fjärde
stycket beräknas för vardera ma- stycket beräknas för vardera maken
för sig utan hänsyn tagen till ken för sig utan hänsyn tagen till

andra makens inkomst. I fråga om andra makens inkomst. Fråga om

jämkning av avdraget enligt be- jämkning av avdraget enligt bestämmelserna
i punkt 2 femte stämmelserna i punkt 2 femte

stycket av anvisningarna till 50 § stycket av anvisningarna till 50 §

skall för vardera maken beaktas prövas dock med hänsyn till värdet

värdet av hälften av makarnas sam- av makarnas sammanlagda skatte manlagda

skattepliktiga förmögen- pliktiga förmögenhet. Vid jämkning

het. Vid jämkning som nu sagts som nu sagts skall bortses från såskall
vidare bortses från sådan för- dan förmögenhet, som enligt 8§ la mögenhet,

som enligt 8§ lagen gen (1947:577) om statlig förmö (1947:577)

om statlig förmögen- genhetsskatt skall räknas in i den

SkU 1981/82:8

Utskottets förslag Reservanternas förslag

hetsskatt skall räknas in i den skatt- skattskyldiges skattepliktiga förmö skyldiges

skattepliktiga förmögen- genhet.

het.

b. lag om ändring i taxeringslagen med den ändringen att 22 § 3
mom. erhåller följande som reservanternas förslag betecknade
lydelse:

Utskottets förslag Reservanternas förslag

22 §

3 mom. Skattskyldig, som eller vårdbidrag.

C. att riksdagen antar följande

Bestämmelserna i första stycket
gälla icke om den skattskyldiges
make är skyldig att utan anmaning
avlämna självdeklaration, om den
skattskyldige har varit bosatt i riket
endast en del av beskattningsåret,
om han har skattepliktiga förmögenhetstillgångar
överstigande
90000 kronor eller om garantibelopp
för fastighet skall upptagas såsom
skattepliktig inkomst för honom.
I fråga om makar gälla bestämmelserna
i 1 mom. tredje
stycket såvitt avser förmögenhet.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift skall
ha nedan angivna lydelse.

1 §

Den, för vilken vid taxering till Den, för vilken vid taxering till
kommunal inkomstskatt såsom kommunal inkomstskatt såsom

skattepliktig inkomst upptagits ga- skattepliktig inkomst upptagits garantibelopp
för jordbruksfastighet, rantibelopp för jordbruksfastighet,

SkU 1981/82:8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som vid fastighetstaxering åsatts som vid fastighetstaxering åsatts

delvärdet skogsbruksvärde, skall delvärdet skogsbruks värde, skall

betala skogsvårdsavgift. Avgiften betala skogsvårdsavgift. Avgiften

utgör för vaije beskattningsår sex utgör för varje beskattningsår en

promille av skogsbruksvärdet. procent av skogsbruksvärdet.

Har garantibeloppet skogsvårdsavgift jämkas.

Skogsvårdsavgift utgår hela krontal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gången
vid 1983 års taxering. Till den del beskattningsåret omfattar tid före den 1
januari 1982 beräknas avgiften dock alltjämt enligt äldre bestämmelser.

D. att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

a. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

b. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

c. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

d. lag om ändring i lagen (1958:295), om sjömansskatt,

e. lag om ändring i lagen (1980:1047) om skattereduktion för
aktieutdelning.

12. av Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson och
Bo Lundgren (alla m).

Reservanterna hemställer - under förutsättning av bifall till reservationerna
3 och 7 -

att riksdagen

a. antar utskottets förslag under mom. 17 med den ändringen att
10 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt erhåller lydelse:

10 §

1 mom. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, dödsbon och
familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan
angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 4 basenheter enligt lagen
(1977:1071) om basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt:

2 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger
! basenhet;

SkU 1981/82:8

när beskattningsbar inkomst överstiger

4 men icke 7 basenheter	grundbeloppet för 4 basenheter och 4% av återstoden
7 " " 8	” 7	" 9% "
8 " "9	” 8	" 14% "
9 " ” 10	„ 9	" 22% "
10 ” ” 11	” 10	„ 25% „
11 ” ” 12	"11	" 26% "
12 ” ” 13	” 12	" 28% "
13 " ” 14	” 13	„ 32% „
14 ” ” 15	” 14	" 35% ”
15 ” ” 16	”15	” 40% ■'
16 ” ” 17	" 16	" 40% ”
17 ” ” 20	"17	" 44% "
20 ” ” 30	"20	" 49% "
30 basenheter	"30	•• 54% „

b. antar följande

Förslag till lag om ändring i lagen (1981:341) om extra avdrag för vissa
skogsuttag.

Härigenom föreslås att 2§ lagen (1981:342) om extra avdrag skall ha
nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse

2 § Det extra avdraget utgör summan
av

a) fem procent av köpeskillingen
för skog som har avyttrats genom
upplåtelse av avverkningsrätt,

b) tre procent av köpeskillingen
för avyttrade skogsprodukter samt

c) tre procent av saluvärdet av
skogsprodukter som har tagits ut
för förädling i egen rörelse.

Avdrag beräknas dock endast på
sådan intäkt som hänför sig till tiden
den 1 januari 1981—den 30 juni
1983.

Föreslagen lydelse

Det extra avdraget utgör summan
av tio procent av summan av köpeskillingen
för skog som avyttrats
genom upplåtelse av avverkningsrätt
och av köpeskillingen för avyttrade
skogsprodukter och av saluvärdet
av skogsprodukter som har
tagits ut för förädling i egen rörelse.

Avdrag beräknas dock endast på
sådan intäkt som hänför sig till tiden
den 1 januari 1981-den 30 juni
1983.

Denna lag träder ikraft en vecka efter den dag då lagen enligt uppgift på
den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

5 Riksdagen 1981182. 6 sami. Nr 8

SkU 1981/82:8

Särskilda yttranden

1. Utformningen i övrigt av skatteskalan (mom. 4 i utskottets hemställan)

av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Rune Carlstein, Hagar Normark,
Curt Boström, Bo Forslund och Anita Johansson (alla s) anför:

Det i propositionen framlagda förslaget till statsskatteskala för inkomståret
1982 innebär i princip oförändrade marginalskatter. Vi har därför
ingenting att erinra mot skatteskalans tekniska utformning. Däremot vill vi
erinra om att vi i vår partimotion 1981/82:46 anvisat ett system för att bryta
upp den automatiska indexregleringen och i stället genomföra en måttligare
anpassning av skatteskalorna genom en användning av skalor som
uttrycks med hjälp av basenheten. Vi ställer för dagen inte något särskilt
yrkande i fråga om skatteskalan.

2. Anhörigvård m. m. (mom. 7 i utskottets hemställan)

Knut Wachtmeister, förste vice talmannen Ingegerd Troedsson och Bo
Lundgren (alla m) anför:

Sven Johansson (c) hemställer i motion 1980/81:671 att riksdagen hos
regeringen begär förslag om regler som medger rätt att göra avdrag vid
inkomstskattetaxeringen för kostnader för privat barntillsyn. Motionen
överensstämmer delvis med tidigare väckta moderata motioner om rätt för
småbarnsföräldrar att göra avdrag för sådana styrkta och nödvändiga
barntillsynskostnader, som är en nödvändig förutsättning för föräldrarnas
förvärvsarbete. Då motionsyrkandet är begränsat till avdragsrätt för privata
barntillsynskostnader har vi emellertid inte kunna ställa oss bakom
det. Enligt vår mening bör avdragsrätten omfatta såväl privata barnomsorgskostnader
som kostnader för kommunal barnomsorg. Föräldraavgiftema
skulle då kunna höjas i motsvarande mån och behovet av statliga och
kommunala bidrag till den kommunala barnomsorgen minska. Valfriheten
inom familjepolitiken skulle därigenom öka. En välkommen bieffekt blir
dessutom en bättre skattekontroll avseende utbetald ersättning för barntillsyn.

SkU 1981/82:8 Bilaga

Finansutskottets yttrande
1981/82:1 y

över proposition 1981/82:30 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder,
m. m., i vad avser bilaga 4 Budgetdepartementet jämte motioner

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 7 oktober 1981 beslutat bereda finansutskottet
tillfälle att yttra sig över i bilaga 4 till proposition 1981/82:30 framlagda
förslag till ekonomisk-politiska åtgärder jämte motioner.

Utskottet vill anföra följande.

De bedömningar av den svenska ekonomins och statsbudgetens utveckling
på något längre sikt som regering och riksdag gjorde i våras visade
eftertryckligt på det svåra läge vi befinner oss i (prop. 1980/81:150, FiU
1980/81:40). Industrisektorn i vår ekonomi måste expandera kraftigt under
de närmaste åren om vi inom överskådlig tid skall nå jämvikt i vår bytesbalans.
Samtidigt måste den offentliga utgiftsexpansionen hejdas.

Ett arbete i denna riktning har inletts. Takten i den kommunala konsumtionsökningen
har kraftigt gått ned och statens egen efterfrågan på reala
resurser väntas minska såväl i år som nästa år. Åtagandena inom socialförsäkringssystemet
har i vissa hänseenden begränsats. En rad åtgärder har
vidtagits eller förbereds som syftar till att förbättra näringslivets produktionsförmåga.
Några redovisas i den nu föreliggande propositionen.

Ofrånkomligen tar det emellertid viss tid innan de gynnsamma effekterna
av en sådan politik kan avläsas i ökad produktion och förbättrad yttre
och inre balans. Den åtstramning av den inhemska efterfrågan som inleddes
med besluten vid det urtima riksmötet hösten 1980 har tillsammans
med återhållsamma löneavtal 1981-1982 skapat förutsättningar för en
exportledd expansion. Utvecklingen under loppet av år 1981 har emellertid
varit en besvikelse. Den svaga internationella konjunkturen och utvecklingen
på de internationella kapital- och valutamarknaderna har inte möjliggjort
den eftersträvade exportledda tillväxten. I det läget blev åtgärder
för att förbättra den svenska industrins konkurrensläge oundvikliga.

Enligt utskottets uppfattning ger nedskrivningen av den svenska kronan
den 14 september svensk industri en möjlighet att stärka sin position såväl
på utlandsmarknaderna som på hemmamarknaden. Den positiva effekten
förstärks av att den tyska marken därefter har skrivits upp. Men en
förutsättning för att förbättringen skall komma till stånd är att företagen
kan hålla kostnadsutvecklingen under kontroll. För de allra flesta företag
som arbetar i utländsk konkurrens är den svenska marknaden den ojämförligt
största. I ett perspektiv där den internationella efterfrågan är matt men
en uppgång allmänt väntas är det viktigt att efterfrågan inom landet är

SkU 1981/82:8 Bilaga

återhållsam. Det har den varit under år 1981 och förutses komma att bli
också under 1982. Det är emellertid inte tillrådligt att låta den inhemska
efterfrågan bli alltför svag. Föreslagna skattesänkningar skall ses i det
perspektivet. Efter devalveringen skulle enligt regeringens bedömning i
propositionen den privata konsumtionen minska med hela 3% jämfört med
1981 års konsumtionsnivå om inga motverkande åtgärder vidtas. Då är att
märka att konsumtionen redan i år väntas minska med 1,5%.

En viktig förutsättning för att devalveringens positiva effekter skall
kunna tas till vara är att den allmänna pris- och kostnadsutvecklingen kan
hållas i schack. Det är därför önskvärt att inte prisklausulen i löneavtalen
utlöses. Devalveringen höjer priserna på importerade varor och därmed
prisnivån. Räntesänkningen den 14 oktober sänker prisnivån, men inte
tillräckligt för att hålla den totala prisstegringen december 1980-december
1981 under pristaket i avtalen. I ett sådant läge föreligger motiv för ytterligare
åtgärder, t. ex. en sänkning av mervärdeskatten. För löntagarna är det
givetvis en fördel om avtalens prisklausul inte överskrids redan av det
skälet att avtalskonstruktionen inte ger full kompensation för sådana prisstegringar.
För företagen och för svensk ekonomi är det en given fördel om
kostnaderna kan hållas nere så att de svenska företagens konkurrenskraft
stärks.

Även en annan omständighet måste emellertid beaktas när man avgör
om och i så fall hur mycket mervärdeskatten skall sänkas. En sänkt
mervärdeskatt innebär ett betydande inkomstbortfall för staten. Varje
procentenhets reducering av momspålägget betyder ca 1 500 milj. kr. i
inkomstbortfall. En sänkning av den indirekta skatten måste därför vara
mycket angelägen för att kunna motiveras i nuvarande statsfinansiella
läge.

Med nuvarande konjunkturutsikter har utskottet vid en vägning av de
skilda synpunkterna för och emot funnit att starka skäl talar för en sänkt
mervärdeskatt. Diskontosänkningen i oktober månad liksom prisutvecklingen
i övrigt sedan regeringen offentliggjorde innehållet i åtgärdsprogrammet
talar dock för att mervärdeskattesänkningen inte behöver bli så
omfattande som planerat. En sänkning från nuvarande mervärdeskattesats
om 23,46% räknat som pålägg på varans pris exklusive skatt till
21 1/2% torde vara tillräcklig för att avtalens indexklausul skall klaras med
viss marginal och för att ge viss stimulans till efterfrågan inom landet.

Med en sådan begränsad sänkning av mervärdeskatten minskar riskerna
för att stimulanseffekten blir för kraftig. Den uppgång i den internationella
efterfrågan som i det föregående ansetts sannolik torde knappast ge sig till
känna under det närmaste halvåret. När uppgången på exportmarknaderna
kommer, bör den efterfrågeökningen tillgodoses genom att i takt härmed
omfattande besparingar sätts in som drar ned resursanspråken inom landet.
Vilka besparingar det därvid kan bli fråga om återkommer utskottet till
i det följande.

SkU 1981/82:8 Bilaga

Sänkningen bör genomföras snarast möjligt och innan prismätningen
äger rum i december månad, eftersom det är den uppmätta prisnivån i
december månad som avgör om någon mer betydande kompensation skall
utgå enligt avtalen.

Förslaget i propositionen om obligatorisk avsättning till särskilda vinstfonder
godtas i motion 57 (vpk) under förutsättning att avsättningarna
kombineras med samhälleligt och fackligt inflytande över hur medlen
används (yrkande i motion 58). I motion 8 (m) avvisas förslaget med
hänvisning till att näringslivets lönsamhet under lång tid legat på en alltför
låg nivå. Också i motion 46 (s) avvisas förslaget men i stället föreslås att en
särskild vinstskatt om 20% tas ut på vinstökningar under år 1982 som
överstiger 1981 års nivå med 5 milj. kr. (yrkande i motion 47).

Såvitt nu kan bedömas bör företagen kunna förbättra sin lönsamhet
under år 1982. Enligt preliminära kalkyler väntas driftsöverskottet i tillverkningsindustrin
exkl. varv som andel av förädlingsvärdet komma att
överstiga den nivå som uppnåddes åren 1979-1981 med 1/3. Den nivå som
i så fall skulle uppnås är likväl inte högre än vad som uppnåddes medelgoda
år under tidigare konjunkturfaser och den är väsentligt lägre än under
det s.k. övervinståret 1974. Inom vissa branscher kommer vinstläget att
fortsätta att vara mycket pressat. Allmänt gäller att vinstnivån inom industrin
och den avkastning som erhålles på nysatsat kapital behöver öka för
att näringslivet skall kunna dra till sig erforderligt riskkapital och för att
investeringsuppgången skall komma till stånd. Möjligheterna att höja utdelningen
på aktier bör därför inte i onödan begränsas. Mot den angivna
bakgrunden skulle i synnerhet en extra vinstskatt kunna uppfattas som att
vinstnivån i svensk industri nu nått en alltför hög nivå medan i själva
verket vinstnivån inom tillverkningsindustrin alltjämt måste betraktas som
otillräcklig, särskilt mot bakgrund av att företagen har bakom sig en lång
period av helt otillräcklig lönsamhet.

Med det anförda avstyrker utskottet från sina utgångspunkter såväl
förslaget i propositionen om särskild avsättning till vinstfonder som det
socialdemokratiska förslaget till särskild skatt på vinstökningar.

Av det nu sagda framgår att utskottet inte heller kan tillstyrka förslaget i
motion 58 om omsättningsskatt på aktier. Förslaget skulle motverka aktiemarknadens
förmåga att dra till sig riskvilligt kapital.

Vad gäller förslaget i propositionen om förlängning av tiden för nu
gällande investeringsavdrag för byggnader i näringslivet har finansutskottet
inga erinringar häremot. Näringslivets fasta investeringar behöver
främjas och byggmarknaden behöver den stimulans som kan uppkomma
härigenom.

Vad gäller förslaget till omläggning av nuvarande system för investeringsavdrag
för inventarier vill utskottet anföra följande.

6 Riksdagen 1981/82. 6 sami. Nr 8

SkU 1981/82:8 Bilaga

Betydande enighet synes råda om att avdrag för anskaffning av inventarier
bör ges även för tiden efter att nuvarande period för rätt till avdrag löpt
ut vid årsskiftet. I propositionen föreslås en omläggning av systemet så att
avdrag i fortsättningen skall kunna göras direkt i samband med mervärdeskatteuppbörden.
Det nya systemet skulle få utnyttjas redan under fjärde
kvartalet innevarande år för de företag som så önskar.

I den socialdemokratiska motionen 47 (motivering i motion 46) föreslås
dock en förlängning under 1982 av nu gällande regler.

Det nya system som redovisas i propositionen innebär att företagen
likviditetsmässigt kan tillgodogöra sig avdraget redan i samband med investeringen
och inte som nu vid beskattningen långt senare. Vid övergången
till det nya systemet förbättras således företagssektorns likviditet jämfört
med om nuvarande regler får fortsätta att gälla. Utskottet ser det som en
väsentlig fördel. För många företag är en sådan likviditetsförbättring angelägen
och kan ha betydelse för företagets investeringsbenägenhet. Det
gäller bl. a. företag som av ett eller annat skäl inte kan förväntas redovisa
vinst för det år då rätt till avdrag föreligger. Psykologiskt kan de positiva
verkningarna av det nya systemet bli betydande. Genom att avdraget knyts
till mervärdeskatteredovisningen avgränsas investeringsstödet i högre grad
än med nuvarande system till den konkurrensutsatta delen av näringslivet.
Utskottet noterar i sammanhanget att subventionsnivån sänkts något för
att motverka den räntevinst som uppkommer för företagen i det nya
systemet. Med det anförda tillstyrker utskottet från sina utgångspunkter
det nya systemet för investeringsavdrag för inventarier.

Vad utskottet här anfört innebär ett avstyrkande också av förslaget att
införa en skatt på företagens likviditet som förts fram i motion 58 (vpk).

Det finns enligt utskottets mening anledning uppmärksamma ett par
ytterligare effekter som uppkommer vid övergången till det nya systemet
för investeringsavdrag. Baksidan av den förbättrade likviditetssituationen
för företagen är att staten förlorar inkomster tidigare än i nu gällande
system. Vid övergången mellan det gamla och nya systemet kommer därtill
de båda systemen att gälla parallellt och inkomstbortfallet i statens budget
blir under en period dubbelt. Vidare bör uppmärksammas att kostnaderna
för avdraget i det nya systemet kommer att helt belasta staten medan
kostnaden för nu gällande system belastat även kommunernas intäkter,
något som f. ö. föga uppmärksammades när nu gällande regler fastställdes
hösten 1980 (jämför FiU 1980/81:5 y). Denna lättnad för kommunerna
torde komma att noteras i de kontinuerliga överläggningar som äger rum
mellan staten och de båda kommunförbunden.

Vad gäller slopandet av den särskilda skattereduktionen har utskottet
redan i våras ställt sig bakom att denna minskas, nämligen den del som
motsvarar höjningen av det kommunala grundavdraget från 6000 kr. till
7000 kr. Med anledning härav beslutade riksdagen att förskottsutbetal -

SkU 1981/82:8 Bilaga

ningen av kommunalskattemedlen år 1982 skulle beräknas efter ett korrigerat
skatteunderlag. Det skulle beräknas som om grundavdraget var 7 000
kr. i stället för 6000 kr. I propositionen föreslås nu att det kommunala
grundavdraget skall vara 7 500 kr. Det innebär att det kommunala skatteunderlaget
som kommunalskatterna beräknas efter kommer att skilja sig
från det underlag som kommuninvånarna taxeras för. Utskottet förklarade
sig i det sammanhanget också positivt till tanken att förändringar i den
kommunala beskattningen så snart som möjligt skulle få slå igenom på
utbetalningar av kommunalskattemedel. Det kan konstateras att om förändringar
görs i det underlag som ligger till grund för förskottsutbetalningar
och dessa inte överensstämmer med faktiska förändringar som görs i
skatteunderlaget kommer de avvikelser som uppstår att regleras vid slutregleringen
två år senare. Detta kan försvåra överblicken av de ekonomiska
relationerna mellan staten och kommunerna och möjligheten att planera
den kommunala verksamheten.

De av regeringen föreslagna besparingarna, i propositionen redovisade
för helår, uppgår enligt utskottets beräkningar till ca 2,3 miljarder kronor
räknat i effekt på statsbudgeten budgetåret 1982/83.

Ytterligare utgifter föreslås i regeringens åtgärdsprogram endast på ett
par punkter. Ökade bidrag tili skogsvård föreslås. Förslag till finansiering
kommer att läggas fram senare. I fråga om medlen till ytterligare arbetsmarknadspolitiska
insatser gäller dessa innevarande budgetår och tynger
dessutom inte långsiktigt statsbudgeten.

Som redovisats i det föregående föreslår moderata samlingspartiet i nu
aktuella motioner konkreta besparingar utöver regeringens förslag, som
motionärerna bedömer skulle vid fullt genomslag minska statsutgifterna
eller socialförsäkringskostnaderna med en knapp miljard. I den socialdemokratiska
motionen avvisas en rad av de i propositionen föreslagna
besparingarna. Härtill kommer ökade utgifter för bl. a. höjda barnbidrag
samt - vad gäller budgetåret 1981/82 — ytterligare medel för arbetsmarknadspolitiska
insatser.

Enligt utskottets mening är det ytterligt önskvärt att riksdagen redan nu i
höst beslutar om avsevärda besparingar i statsbudgeten så att dessa får
verkan så snart som möjligt under 1982. Att mervärdeskattesänkningen
föreslås få mindre omfattning än i regeringens förslag minskar enligt utskottets
mening på intet sätt behovet av besparingar. Besparingarna är
långsiktigt och strukturellt motiverade och i enlighet med av riksdagen
uttalade mål för budgetpolitiken.

Med det anförda tillstyrker utskottet omfattningen av de sparåtgärder
som föreslås i propositionen och som fått stöd i motionen från moderata
samlingspartiet. Utskottet kan däremot inte tillstyrka omfattande nya utgifter,
exempelvis höjda barnbidrag och studiebidrag så som föreslås i den
socialdemokratiska motionen. Det bör noteras att förslaget härom ingår i

SkU 1981/82:8 Bilaga

ett alternativ där man helt avvisar tanken på sänkt mervärdeskatt. Sänkt
mervärdeskatt har självklart gynnsamma verkningar på barnfamiljernas
ekonomi. Det bör också erinras om att behovet av arbetsmarknadspolitiska
insatser minskar om efterfrågan inom landet stimuleras genom att
mervärdeskatten sänks, jämfört med om ingen sänkning sker.

Vad slutligen gäller de av moderata samlingspartiet framförda ytterligare
besparingarna med verkan redan från nyåret finnér utskottet det svårt att
på detta stadium bedöma i vilken utsträckning de framförda förslagen kan
beredas i sådan takt att de kan träda i kraft redan vid årsskiftet. Den
fortsatta beredningen i utskotten får klargöra detta.

Förutsatt att riksdagen vid den fortsatta behandlingen ställer sig bakom
de riktlinjer för den ekonomiska politiken som utskottet uttalat sig för och
att samtliga de i propositionen framförda förslagen till besparingar godkänns,
kommer de budgetmässiga verkningarna att bli en förstärkning av
budgeten med drygt 3 miljarder kronor jämfört med vad som skulle följa av
propositionen. Saldoförsämringen skulle stanna vid ca 700 milj. kr. (tabell
1).

Tabell 1. Budgeteffekt enligt utskottets förslag till riktlinjer

Förändring av	bå 1981/82	bå 1982/83
Inkomster	-2000	-2000
Utgifter	300	-1300
Saldo	-2300	- 700
Förändring i förhållande
till prop.	+ 600	+3 300

I detta sammanhang finns det anledning att något beröra sambandet
mellan de nu aktuella åtgärderna och det sparmål för budgetåret 1982/83
som riksdagen fastställde vid behandlingen av kompletteringspropositionen
i våras. Sparmålet borde enligt propositionen uppgå till minst 12
miljarder kronor. Föredraganden anförde att sparmålet t. v. dock borde
vara preliminärt. Den slutliga prövningen av målet borde ske inom ramen
för den gängse budgetprocessen och med de bedömningar som då skulle
föreligga. Därvid skulle också en avstämning göras gentemot åtgärder som
kunde bli aktuella på budgetens inkomstsida. Riksdagen ställde sig bakom
det så formulerade sparmålet.

Som framgått av redogörelserna i det föregående påverkas kalkylerna
för statsbudgetens utveckling under ett budgetår av en rad från tid till
annan skiftande omständigheter, bl. a. ändringar i konjunkturläget som ger
utslag i förändrade kalkyler för statsinkomsterna. Också utgifterna kan
komma att påverkas av tillfälliga faktorer som exempelvis utgifter för
sysselsättningspolitiken. Kvar står att besparingsarbetet kraftfullt och målmedvetet
måste inriktas mot att begränsa statsutgifterna genom faktiska

SkU 1981/82:8 Bilaga

besparingar i från år till år löpande utgifter. De totala besparingarna skall
vara 12 miljarder kronor i enlighet med vad som tidigare uttalats.

Stockholm den 2 november 1981
På finansutskottets vägnar
ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Lars Tobisson (m),
Rolf Rämgård (c), Paul Jansson (s), Arne Gadd (s), Bo Siegbahn (m), PerAxel
Nilsson (s), Karl-Anders Petersson (c), Anita Gradin (s), Lennart
Blom (m), Roland Sundgren (s), Christer Nilsson (s), Olle Wästberg i
Stockholm (fp) och Paul Grabo (c).

Avvikande mening

Kjell-Olof Feldt, Paul Jansson, Arne Gadd, Per-Axel Nilsson, Anita
Gradin, Roland Sundgren och Christer Nilsson (alla s) anser att utskottets
yttrande bort ha följande lydelse:

Utvecklingen under 1981 har inneburit en ytterligare fördjupning av de
grundläggande balansbrister som utmärker den svenska ekonomin. Underskottet
i utbytet med utlandet, ett alltmer svårkontrollerat statligt budgetunderskott,
hög inflation, fallande investeringar och en på sista tiden
snabbt stigande arbetslöshet är den ekonomiska krisens mera påtagliga
yttringar. Under loppet av 1981 har därtill ovanpå de strukturellt betingade
obalanserna lagrats följderna av en internationell lågkonjunktur.

De ekonomisk-politiska förslag (prop. 1981/82:30) som sent omsider
förelagts riksdagen innebär att

1) den svenska kronan devalverades med 10 procent per den 14 september,

2) de prishöjande effekterna av devalveringen avses bli motverkade av
en sänkning av mervärdeskatten från 23,46 procent till 20 procent per den 1
november. De angivna syftena med denna skattesänkning är dels att undvika
en utlösning av de gällande löneavtalens prisklausul för innevarande år,
dels att motverka en alltför stark nedgång i inhemsk efterfrågan som
annars sägs bli följden av devalveringen,

3) den ytterligare försvagning av budgeten som momssänkningen medför
skall balanseras av sparåtgärder och skattehöjningar. Förbudgetåret 1981/
82 uppgår dessa emellertid endast till 1,5 miljarder kr., medan de ökade
utgifterna och minskade inkomsterna beräknas till 4,4 miljarder kr., varför
nettoeffekten av paketet är en försvagning av budgeten med knappt 3

SkU 1981/82:8 Bilaga

miljarder kr. För budgetåret 1982/83 beräknas budgetförsvagningen uppgå
till 4 miljarder kr.

Utskottet bedömer den genomförda devalveringen som helt oundviklig
med hänsyn till att den borgerliga politiken medfört att vi under de senaste
två åren haft en väsentligt högre inflationstakt än våra viktigaste konkurrentländer.
Devalveringen är ett fullbordat faktum och kan inte göras
ogjord. Den grundläggande fråga som den ekonomiska politiken ställs inför
i och med devalveringen är huruvida denna görs till startpunkten för en ny
och lägre inflationstrend i Sverige eller om devalveringen endast blir ytterligare
en anhalt på den väg som innebär fortsatt snabb urholkning av
penningvärdet.

Vidare kan konstateras att de ekonomisk-politiska åtgärder, som åtföljer
devalveringen, medför att den realinkomstminskning som devalveringen
syftar till, vältras över dels på de grupper som drabbas av de statliga
utgiftsnedskärningarna, i första hand pensionärerna, dels på den statliga
budgeten som ytterligare försvagas. Detta i sin tur innebär endast att
realinkomstminskningen tillfälligt uppskjuts. Detta sker antingen genom
att den ökade inflation som budgetförsämringen förorsakar urgröper realinkomsterna
eller genom senare skattehöjningar för att täcka budgetförsämringen.

De två huvudsakliga motiv som anförts för den föreslagna sänkningen av
mervärdeskatten är dels att en utlösning av prisklausulen i det gällande
tvååriga löneavtalet skall undvikas, dels att den inhemska efterfrågan
skulle behöva hållas uppe.

Utskottet noterar att det i prop. 1981/82:30 inte görs någon beräkning av
hur stor konkurrenskraftsförsämringen skulle bli om mervärdeskatten inte
sänks. I motion 46 har denna konkurrenskraftsförsämring beräknats till
mindre än en halv procent, vilket är mindre än hälften av den konkurrenskraftsförbättring,
som till följd av den västtyska D-markens appreciering,
skett efter det att det ekonomiska åtgärdspaketet presenterades.

I propositionen anges en förmodad expansion av den inhemska efterfrågan
till följd av en utlösning av prisklausulen som skäl för att genom en
momssänkning förhindra en dylik. I detta avseende bygger propositionen
på ett felaktigt antagande, eftersom prisklausulens konstruktion är sådan
att löntagarna endast kompenseras till 2/3 för den inträffade inflationen. En
inflationstakt som är högre än den i prisklausulen stipulerade leder med
andra ord till att de reala disponibla inkomsterna minskas, inte ökas.

Mot bakgrund av detta — felaktiga - resonemang framstår momssänkningen
med dess ökning av de reala disponibla inkomsterna och stimulans
av inhemsk efterfrågan som svårförståeliga. I propositionen anges också
att man med momssänkningen skall undvika en utlösning av klausulen
under 1982. Utskottet noterar emellertid att KI:s prognos - som innebär
att prisklausulen överskrids — motsäger denna bedömning.

SkU 1981/82:8 Bilaga

Det andra argumentet för momssänkningen är att man vill undvika en
alltför kraftig nedpressning av efterfrågan och produktionen. De - mer
realistiska — prognoser för den privata konsumtionen, som konjunkturinstitutet
gjort, tyder emellertid på att nedgången i privat konsumtion även
utan en momssänkning inte skulle behöva bli så stark som regeringen
antagit. Det har också anförts att mervärdeskattesänkningen skulle vara
nödvändig för att undvika en alltför stark nedgång i produktionen. Som
påvisas i motion 46 skulle emellertid momssänkningen till stor del leda till
en ökning av importen och endast i begränsad omfattning till en ökning av
den inhemska produktionen.

Momssänkningen kan därför ses som ett uttryck för en strävan från
regeringens sida att genomföra en devalvering, utan att konsumenterna
under ett valår skulle behöva drabbas av den inkomstminskning som
oundvikligen åtföljer en devalvering.

Den föreslagna budgetförsvagningen sätts vidare in i en sådan fas av
konjunkturen att stimulanseffekterna kan förväntas sammanfalla med en
internationellt betingad konjunkturåterhämtning under loppet av 1982.

Denna inriktning av politiken — manipulationen av löneavtalens prisklausul,
försvagningen av statsfinanserna, påspädningen av inflationstrycket
och åtgärder som förvärrar i stället för att dämpa konjunktursvängningarna
- skapar utomordentligt dåliga förutsättningar inför 1983 års avtalsrörelse.
I själva verket kan mittenregeringens s. k. offensiv sägas innebära att
man avsäger sig ansvaret för den övergripande stabiliseringspolitiken och
lägger hela bördan av denna på arbetsmarknadens parter. Mot bakgrund av
det anförda avstyrker utskottet förslaget om sänkning av mervärdeskatten.

Den ovan beskrivna konjunkturutvecklingen innebär en fortsatt svag
produktionsutveckling under detta år med en produktionsuppgång under
loppet av 1982. Arbetslösheten kommer att fortsätta att stiga och någon
förbättring kan inte väntas förrän mot slutet av nästa år. Samtidigt är den
svenska inflationstakten högre än våra viktigaste konkurrenters. Devalveringen
ger en förbättring av konkurrensläget, men denna förbättring kan
ganska snabbt undergrävas om inte inflationen motverkas.

Mot denna bakgrund delar utskottet den bedömning som görs i motion
46 (s) att den ekonomiska politiken bör utformas så

— att den arbetslöshet, som förorsakats av den borgerliga ekonomiska
politiken, motverkas nu genom en aktiv arbetsmarknadspolitik,

— att den ekonomiska politiken inte — som i regeringens förslag —
utformas så att den leder tili en allmän stimulans som tidsmässigt sammanfaller
med att konjunkturen i övrigt går in i en expansionsfas. Politikens
uppgift måste vara att stabilisera ekonomin, inte destabilisera den,

— att genom en mera ansvarsfull finanspolitik en lättnad på penningpolitikens
område möjliggörs. En lägre räntenivå än dagens skulle ge ett
verkningsfullt stöd åt industrins benägenhet att investera, minska det
statliga budgetunderskottet och verka dämpande på inflationen,

SkU 1981/82:8 Bilaga

- att den ekonomiska politiken ges en sådan fördelningsmässig profil att
de uppoffringar, som är nödvändiga för att föra landets ekonomi ur krisen,
får bäras solidariskt av alla och inte lastas på vissa grupper som har de
sämsta förutsättningarna att bära dem.

Utskottet vill i det följande kommentera den ekonomiska politik, som
förordas i motion 8 (m). Denna bygger huvudsakligen på två element: dels
en sådan sänkning av inkomstskatterna fr. o.m. den 1 januari 1982 att
marginalskatterna sänks, dels utgiftsnedskärningar utöver dem, som föreslagits
i prop. 1981/82:30. Den av regeringen föreslagna sänkningen av
mervärdeskatten avvisas.

Den marginalskattesänkning som förordas i motionen skulle innebära en
reduktion av statsskatten med 8-10 procent i de högre inkomstskikten och
beräknas under 1982 medföra ett inkomstbortfall för staten på ca 2 miljarder
kr.

Utskottet konstaterar att förslaget om marginalskattesänkning redan
fr.o.m. 1982 strider mot den skattereform som nyligen överenskommits
mellan centern, folkpartiet och socialdemokraterna och som således har
stöd av en bred majoritet i riksdagen. Genomförandet av denna reform
skall påbörjas 1983 och vara avslutad 1985. Flera skäl bidrog till detta val
av genomförandeperiod. En ändring av marginalskatterna fr.o.m. 1982
skulle bl. a. innebära att en av de viktigaste förutsättningarna för det
tvåårsavtal som i början av 1981 träffades mellan arbetsmarknadsparterna
skulle ryckas undan.

Den skattetabell för 1982 som föreslås i motion 8 utgör ett första steg i
riktning mot en marginalskatteskala 1984 som är avsevärt mera gynnsam
för höginkomsttagarna än den som nu har föreslagits av den för centern,
folkpartiet och socialdemokraterna gemensamma expertkommittén. I den
skatteskala som förordas av moderata samlingspartiet skulle den s. k.
brytpunkten, upp till vilken marginalskatten är högst 50 procent, läggas
väsentligt högre och marginalskatterna i de översta skikten vara lägre än i
expertkommitténs förslag.

Strävan att gynna höginkomsttagarna tar sig även uttryck i att man i
motionen avvisar en begränsning av underskotfsavdragens värde. Utskottet
konstaterar att en marginalskattesänkning utan en begränsning av underskottsavdragens
värde, skulle medföra sådana skattesänkningar för
höginkomsttagarna, att det fördelningspolitiskt skulle bli omöjligt att genomföra
reformen. Bl. a. skulle man inte begränsa möjligheterna till nolltaxering.
Sammanfattningsvis finner utskottet att den inriktning av skattepolitiken,
som förordas i motionen, dels är fördelningspolitiskt oacceptabel,
dels har blivit politiskt inaktuell i och med att en bred majoritet av
riksdagen ställt sig bakom en skattereform med annan inriktning.

Det andra huvudförslaget i motionen avser nedskärningarna av de statliga
utgifterna. Motionärerna accepterar de av regeringen föreslagna

SkU 1981/82:8 Bilaga

besparingsåtgärderna men kräver därutöver att nedskärningarna utökas
genom att utgifter skärs ned fr. o. m. den 1 januari 1982 med ca 1 miljard
mer än vad som ingår i regeringens förslag. Utskottet tar i det följande
ställning till regeringens nedskärningsförslag. Beträffande de av moderata
samlingspartiet framförda ytterligare nedskärningarna för budgetåret 81/82
är det att märka att dessa har sin tyngdpunkt på social-, arbetsmarknadsoch
regionalpolitiken. Inom socialdepartementets huvudtitel föreslås
exempelvis en avsevärd urholkning av arbetsskadeförsäkringen, tandvårdsförsäkringen
samt av reglerna för vård av sjukt barn. På arbetsmarknadsområdet
skulle AMS’ möjligheter att genom kommunala beredskapsarbeten
och industribeställningar bereda de växande skarorna av arbetslösa
sysselsättning reduceras ytterligare.

Under budgetåret 1982/83 avser man reducera statsutgifterna med
knappt 14 miljarder kr. Utskottet får tillfälle att ta ställning till dessa
förslag till nedskärningar i samband med behandlingen av budgetpropositionen
1982. Här räcker det med att konstatera att de största nedskärningarna
avses ske inom social- och bostadspolitikens områden (5,4 resp. 2,6
miljarder). Den senare nedskärningen är av speciellt intresse med hänsyn
till den omfattande kritik mot att skattereformen även inkluderar en begränsning
av underskottsavdragens värde, som framförts från moderata
samlingspartiets sida såväl i motion 8 som i den allmänna debatten. Begränsningen
av underskottsavdragens värde sägs leda till kraftigt ökade
boendekostnader även i villor av genomsnittlig storlek.

Reformen av underskottsavdragen beräknas totalt medföra ökade statsinkomster
med ca 1,4 miljarder kr. Av denna summa kan ca 600 miljoner
beräknas falla på villaavdragen. Reformen genomförs successivt under
loppet av tre år, varför den årliga skatteskärpningen blir 200 milj. kr. vart
och ett av åren 1983, 1984, 1985. Mot denna bakgrund framstår motionens
krav på nedskärningar av bostadssubventionerna på ett enda år med 2,5
milj. kr. som minst sagt förvånande. Ty om den minskade subventionsnivå,
som underskottsavdragsreformen innebär för vissa kategorier villaägare,
skulle medföra de förödande konsekvenser som anges i motionen,
så måste en subventionsminskning som är mer än 12 gånger så stor leda till
konsekvenser av en helt annan storleksordning. Förklaringen till att man i
motionen kan anföra så inbördes motstridiga krav ligger förmodligen i att
motionärerna primärt värnar om inkomsttagare med höga inkomster, dyra
villor och stora underskottsavdrag, medan de räntesubventioner, som man
vill dra ned, i första hand avser boendet i småhus med statliga lån, liksom i
bostads- och hyresrättslägenheter.

Dessa nedskärningar, som huvudsakligen skulle drabba de svagaste
grupperna i samhället är fördelningspolitiskt oacceptabla i sig. I betraktande
av att de föreslås ske för att finansiera marginalskattesänkningar för de
mest välbeställda grupperna i samhället, framstår dessa nedskärningar som
direkt stötande.

SkU 1981/82:8 Bilaga

Den moderata fördelningspolitiska profilen på de olika förslagen framstår
dessutom med full tydlighet i de realekonomiska beräkningar under
1982 som utskottet genomfört och som presenterats ovan: Samtidigt som
höginkomsttagarna ges en skattesänkning på 8—10 procent, dvs. en ökning
av de disponibla realinkomstema med 2-3 procent, sänks den genomsnittliga
reala disponibla inkomsten med ca 1 1/2 procent. Tvärtemot att motverka
arbetslösheten skulle den sammanlagda effekten av de i motionen
förordade åtgärderna bli en ökning av antalet arbetslösa med i storleksordningen
10000 personer.

Med hänvisning till dessa fördelningspolitiska och sysselsättningsmässiga
konsekvenser av motion 8 avstyrker utskottet de i motionen förordade
riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

Syftet med den föreslagna förlängningen av de obligatoriska avsättningarna
till vinstkonto anges vara att dels stimulera till investeringar och dels
motverka inflationsdrivande löneökningar. Utskottet noterar att fondavsättningar
av det aktuella slaget tillämpats under en stor del av efterkrigstiden.
Därvid har syftet varit att utjämna investeringsaktiviteten över konjunkturcykeln.
Under senare år har emellertid detta instrument kommit att
användas för att på mer eller mindre permanent basis subventionera fram
investeringar.

Likväl ligger industriinvesteringarna på en mycket låg nivå och minskar

f. n. ytterligare. På de olika investeringsfondskontona1 i riksbanken har
företagen f. n. 6,4 miljarder innestående. Det finns mot denna bakgrund
anledning att betvivla att ytterligare en form av gynnsam skattemässig
behandling av investeringar, som exempelvis den föreslagna avsättningen
till vinstkonto skulle medföra, får några märkbara positiva effekter på
investeringsvolymen. Det är uppenbart att andra faktorer, främst efterfrågan,
kapacitetsutnyttjandet och räntenivån spelar en vida större roll för
investeringsverksamheten under de allmän-ekonomiska förhållanden som
råder f. n. Däremot skulle de föreslagna vinstavsättningarna medföra ett
inkomstbortfall för staten i storleksordningen 1 miljard kr.

Även det andra motivet för de obligatoriska vinstavsättningarna - deras
förmenta dämpande effekt på löne- och prisbildningen - kan ifrågasättas.
1970-talets erfarenhet i Sverige, liksom utomlands där motsvarande system
tillämpats, visar att vinstavsättningar av det aktuella slaget inte märkbart
påverkar företagens förmåga att betala löneglidning resp. överpriser
på insatsvaror. Anledningen härtill är att dylika avsättningar inte nämnvärt
förändrar företagens soliditet eller räntabilitet. Därmed påverkas inte heller
deras beteende i pris- och lönehänseende.

Sammanfattningsvis anser utskottet att den föreslagna förlängningen av

1 Konton för investering i rörelse och skogsbruk, arbetsmiljö, särskilda investeringskonton,
konto för allmän investeringsfond, samt tillfälligt vinstkonto.

SkU 1981/82:8 Bilaga

lagen om tillfällig insättning på vinstkonto i riksbanken inte bör genomföras.
Det är osannolikt att avsättningarna leder till högre investeringsvolym
inom näringslivet eller att de bidrar till en starkare pris- och löneutvecklir/
j. Däremot skulle de medföra en ansenlig belastning på budgeten vilket
via budgetunderskottens verkningar på ekonomin snarast bidrar till att
försämra förutsättningarna för investeringarna.

Med det anförda avstyrker utskottet propositionens förslag om obligatorisk
avsättning till vinstkonto under 1982.

Det socialdemokratiska förslaget till tillfällig vinstskatt har som mål att
devalveringen skall leda till en långsiktig konkurrenskraftsförbättring.

För att uppnå detta krävs en ekonomisk politik som håller tillbaka
kostnadsstegringar. Dessa kan drivas fram dels av kompensationskrav till
följd av importprisökningar dels av den vinstuppgång som devalveringen
medför. Sker denna lönsamhetsförbättring alltför snabbt och innan kapacitetsutnyttjandet
nått en sådan nivå att företagen börjar öka sina investeringar,
skapas stor risk för s. k. vinstinflation som kan urholka devalveringens
resultat genom okontrollerad löneglidning och överefterfrågan på
insatsvaror. Har denna process väl påbörjats visar bl. a. den internationella
erfarenheten från 1970-talet att man mycket snabbt åter kan hamna i en
ny devalveringssituation.

Mot denna bakgrund ansluter sig utskottet till motionärernas åsikt att
regeringen redan under 1982 bör vidta åtgärder för att motverka uppkomsten
av s. k. vinstinflation. Detta bör ske genom en viss tillfällig beskattning
av de vinstökningar som kommer att registreras under 1982. I princip
borde dessa vinstindragningar på lämpligt sätt återföras till näringslivet.
Ett tänkbart sätt vore att föra de indragna medlen till 4:e AP-fonden för att
förstärka dess möjlighet att bidra till näringslivets utbyggnad. Emellertid
skulle en sådan lösning stöta på principiella betänkligheter, då det skulle
innebära en ny finansieringsform för AP-fonderna genom att skattemedel
skulle överföras till fonden. Den föreslagna beskattningen avser vinsterna
under 1982 och blir aktuell för uppbörd först under 1983. Det bör därför
vara möjligt att till dess utforma ett lämpligt system för att till näringslivet
återföra de medel som den tillfälliga vinstskatten kommer att inbringa.
Denna bör endast utgå på sådana vinstökningar under 1982, som överstiger
1981 års nivå med mer än 5 milj. kr. Vinstökningen utöver denna nivå bör
beskattas med 20 procent.

Utskottet finner att det i motion 46 framförda förslaget till tillfällig
vinstskatt är ett lämpligt medel att motverka den vinstinflation som kan
komma att genereras av den snabba lönsamhetsförbättringen under 1982.
Utskottet ställer sig därför bakom det i motionen framförda yrkandet att
regeringen snarast utarbetar ett förslag om närmare föreskrifter för en
tillfällig vinstskatt i enlighet med de riktlinjer som anges i motion 46.

SkU 1981/82:8 Bilaga

Frågan om effekterna av den föreslagna omläggningen av investeringsavdragen
- budgetmässigt och med avseende på hur företagen påverkas -ges i propositionen en anmärkningsvärt torftig behandling. Avsikten har
uppenbarligen varit att det föreslagna systemet i ett fortvarighetstillstånd
skall kostnadsmässigt ligga på ungefär samma nivå som det nuvarande.
Det gäller beträffande kostnaderna för den offentliga sektorn som helhet.
Om man ser på kostnadernas fördelning mellan staten och kommunerna,
kan man konstatera att staten, som med dagens system svarar för ca 2/3 av
kostnaderna, med det föreslagna systemet skulle få svara för hela kostnaden.

En övergång till ett system där investeringsavdragen görs i samband
med redovisningen av mervärdeskatt innebär att företagen kan komma i
åtnjutande av avdragen ett till två år tidigare än som är fallet med nu
gällande system. Följaktligen kommer under återstoden av innevarande
budgetår och under nästa budgetår statsbudgeten att belastas med dels 2/3
av kostnaderna för det nuvarande systemet, dels hela kostnaden för det
nya systemet.

Denna tillfälliga belastning på statsbudgeten tas över huvud taget inte
upp i propositionen. Dess storlek kan visserligen inte exakt beräknas, men
det är ändå klart att det rör sig om avsevärda belopp. En relativt försiktig
bedömning är att helårskostnaden ligger i storleksordningen 1 500 milj. kr.

Regeringens förslag innebär att skattesubventionens storlek sänks från
nuvarande genomsnittliga 11,6 procent av investeringskostnaden till 10
procent. Å andra sidan skulle företagen få möjlighet att ta ut avdraget
tidigare än förut. Slutsatsen blir att investeringskalkylen i det enskilda
projektet inte påtagligt påverkas av omläggningen och att denna därför inte
kan förväntas ge något nämnvärt utslag i investeringsverksamheten. Vad
som däremot inträffar är att företagens likviditet ökar genom omläggningen.

Utskottet delar den i motion 46 gjorda bedömningen att en ytterligare
ökning av företagens likviditet ingalunda är något som i dagsläget bör
eftersträvas. Snarare torde motsatsen vara fallet. Detta, tillsammans med
den temporära belastning på statsbudgeten som omläggningen skulle innebära,
talar enligt utskottets mening mot förslaget. Utskottet avstyrker
därför förslaget till nytt system för investeringsavdrag och tillstyrker yrkandet
att i stället det nu gällande systemet förlängs till att gälla t.o.m.
utgången av 1982.

I propositionen föreslås vidare en i huvudsak oförändrad skatteskala för
1982. Utskottet noterar att denna skatteskala innebär oförändrade marginalskatter
för 1982 vilket står i överensstämmelse med överenskommelsen
mellan centerpartiet, folkpartiet och socialdemokraterna om reform av
inkomstskatten. Utskottet, som i det föregående tagit avstånd från det i
motion 8 framförda förslaget om en marginalskattesänkning redan 1982,

SkU 1981/82:8 Bilaga

har därför i detta stycke inga erinringar mot den föreslagna inkomstskatteskalan.
Förslaget i propositionen om en höjning av det kommunala
grundavdraget är en uppföljning av de riksdagsbeslut som fattades våren
1981. Även om utskottet inte anser att dessa beslut var välgrundade, ser
det ingen anledning att nu gå emot detta förslag eftersom det endast utgör
en lagteknisk reglering av tidigare fattade beslut. Utskottet noterar vidare
att det råder enighet i utskottet om att slopa den särskilda skattereduktionen.

I fråga om den automatiska indexregleringen av skatteskalorna delar
utskottet de principiella invändningar som härvidlag anförs i motion 46.
Den automatiska indexregleringen är inflationsdrivande, eftersom den
bygger in kraftiga historiska prisstegringar i skatteskalorna. Det krävs då
kraftiga löneökningar för att förhindra ökade inkomstklyftor, räknat efter
skatt. Med hänsyn till de låga löneavtalen för 1982 är det därför motiverat
att bryta upp den automatiska indexregleringen. Utskottet finner att förslaget
i motion 46 om en uppjustering av den s. k. basenheten för år 1982 till
6800 kr. i stället för 6900 kr., som.föreslås i propositionen, skulle ge en
uppräkning av skatteskalorna med 6,25 procent vilket nära ansluter sig till
löneökningstakten under 1982. Med denna justering ökas statsinkomsterna
med 1000 milj. kr. jämfört med regeringens förslag.

Innan utskottet kommenterar de i propositionen föreslagna nedskärningarna,
vill utskottet påminna om att det föregivna syftet bakom de föreslagna
nedskärningarna är att åtminstone till en del finansiera sänkningen av
mervärdeskatten. Utskottet har i det föregående inte funnit regeringens
argument för denna sänkning vara övertygande. Den ev. önskvärdheten av
de föreslagna nedskärningarna får således prövas med hänsyn till deras
effekter i det enskilda fallet och inte med hänsyn till behovet att finansiera
momssänkningen.

De största besparingarna i propositionen sker genom att pensionärernas
förmåner reduceras. Detta sker dels genom en ytterligare urholkning av
pensionernas inflationsskydd, utöver de redan genomförda, och genom en
nedskärning av det kommunala bostadstillägget. Såsom påvisas i motion
46 skulle de nya reglerna för fastställande av basbelopp, om de hade
tillämpats under 1980, lett till att en ensamstående pensionär med enbart
folkpension och pensionstillskott skulle ha mist över 2 500 kr. Detta motsvarar
ett inkomstbortfall på ca 12 procent — och detta för grupper med en,
absolut sett, mycket låg inkomstnivå. Utskottet delar uppfattningen att
förslag med sådana fördelningspolitiska konsekvenser inte kan godtas.

SkU 1981/82:8 Bilaga

Särskilt yttrande

Lars Tobisson, Bo Siegbahn och Lennart Blom (alla m) anför:

I motion 8 (m) förordas en sänkning av inkomstskatten för 1982 som ett
led i strävan att nedbringa marginalskatterna till högst 50% för den helt
dominerande delen av de heltidsarbetande inkomsttagarna. Detta förslag
har inte avstyrkts av utskottet. Enligt vår mening är en sådan snabbt
verkande marginalskattesänkning ytterligt angelägen. Den skulle stimulera
till ökade arbetsinsatser och allmänt sett få gynnsamma verkningar för vår
ekonomi. Det inkomstbortfall som på kort sikt uppkommer för staten bör i
nuvarande budgetläge kompenseras genom extra besparingar på statsbudgetens
utgiftssida i enlighet med vad som anförs i motion 8.

SkU 1981/82:8

Innehåll

Propositionen 1

Författningsförslagen 3

Skrivelser 33

Utskottet

Inledning 34

Mervärdeskatten 34

Grundavdrag och skattereduktion m. m 36

Folkpensionärerna 38

Skogskonto m. m 40

Vinstkonto 42

Vinstskatt m. m 43

Familjebeskattning m. m 44

Övriga frågor 46

Hemställan 46

Reservationer

Mervärdeskatten 49

Basenhet och indexregleringen av skatteskalan 50

Utformningen i övrigt av skatteskalan 51

Individuell beskattning m. m 52

Folkpensionärer 54

Ändrade procentsatser för insättning på skogskonto 55

Extra avdrag för vissa skogsuttag 56

Skogsvårdsavgiften 56

Vinstskatt m. m 57

Skattepolitikens inriktning 58

Lagförslagen 62

Särskilda yttranden 66

Yttrande från finansutskottet 67

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981