SkU 1981/82:60

Skatteutskottets betänkande
1981/82:60

om reformerad inkomstbeskattning (prop. 1981/82:197)

Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i proposition 1981/82:197 att
riksdagen antar de vid propositionen fogade förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

2. lag om ikraftträdande av lagen (1982:) om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt,

3. lagom ändring i lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,

4. lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa
fall,

5. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

6. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

7. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

8. lag om allmän löneavgift,

9. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

I propositionen läggs förslag fram om en reformerad inkomstbeskattning.
Reformen, som i huvudsak.bara berör den statliga inkomstskatten för
fysiska personer, har två väsentliga inslag.

För det första sänks marginalskatterna kraftigt och skattesatsen i den
statliga inkomstskatten föreslås uppgå till högst 20% för huvuddelen av de
heltidsarbetande inkomsttagarna. För det andra begränsas det skattemässiga
värdet av underskottsavdragen och då också till 20% vid den statliga
beskattningen. Med antagande om 30% kommunal skattesats innebär detta
att både marginalskatten och det skattemässiga värdet av underskottsavdrag
begränsas till 50%.

För skattskyldiga med inkomster över den s. k. brytpunkten vid 16
basenheter, vilket motsvarar 110400 kr. innevarande år, skall den särskilda
avdragsbegränsningen verka. För att uppnå detta föreslås att den statliga
inkomstskatten klyvs i två delar vilka kallas grundbelopp och tilläggsbelopp.

I fråga om grundbeloppet föreslås att det liksom dageris inkomstskatt tas
ut på den beskattningsbara inkomsten, dvs. på inkomsten efter underskottsavdrag.
Den högsta skattesatsen för grundbeloppet blir 20%. Denna
skattesats skall gälla även för inkomstdelar över brytpunkten och utan
någon begränsning uppåt.

1 Riksdagen 1981182. 6 sami. Nr 60

SkU 1981/82:60

Tilläggsbeloppet skall däremot beräknas i princip på inkomsten före
underskottsavdrag. Detta underlag benämns underlag för tilläggsbelopp.
Tilläggsbelopp skall bara tas ut om underlaget överstiger brytpunkten.
Skatteskalan för tilläggsbeloppet har därför ett nollskikt upp till brytpunkten.
När underlaget för tilläggsbeloppet växer därutöver stiger skattesatserna
från 5% till som högst 30%. Progressiviteten i den statliga inkomstskatten
kommer därmed över brytpunkten att ligga helt i skatteskalan för
tilläggsbeloppet. Reglerna om tilläggsbelopp beräknas komma att beröra
endast ca 10% av samtliga inkomsttagare.

Reformen medför ändringar även i fråga om ett antal särskilda regler för
skatteberäkningen. Bl. a. begränsas sambeskattningen av makars B-inkomster
och vidare förenklas tillämpningen av den s. k. marginalskattespärren.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första
gången vid 1984 års taxering. Genomförandet av reformen föreslås ske
under en treårsperiod. Såväl marginalskattesänkningen som avdragsbegränsningen
föreslås alltså ske successivt.

Ändring föreslås även i fråga om sjömansskatten för att anpassa denna
till skattereformen.

Samtidigt läggs förslag fram om vissa förenklingar i syfte att underlätta
taxeringsförfarandet. Ett schablonavdrag om 1 000 kr. föreslås för löntagare.
Vidare föreslås att avdragsrätten för s. k. frivilliga periodiska understöd
samt för premier på kapitalförsäkringar slopas. Dessa ändringar, som
berör även den kommunala beskattningen, föreslås gälla fr. o. m. 1984 års
taxering.

Slutligen föreslås att skattereformens första steg skall finansieras genom
införande av en allmän löneavgift om två procentenheter från den 1 januari
1983. Avgiften föreslås helt följa de regler som gäller för socialavgifter.

SkU 1981/82:60

1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt1 dels

att i 20 § 2 mom. angivna 10 § 3 mom. och 11 § 1 mom. skall bytas ut
mot 10b § respektive 11 § 3 morn.,

dels att 9§ 1 och 3-5 morn., 10§ 1-3 morn., 10 a§, 11 § 1 mom. samt
12 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 9 a§, 10 § 4-6 morn., 10
b§ och 11 § 3 morn., av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§

1 morn.2 Skattskyldigs beskattningsbara
inkomst
skall, med iakttagande av vad nedan
i 11 § stadgas, fastställas enligt
de i 2-4 mom. angivna grunder.

3 morn.3 Ha makar, som under
beskattningsåret levt tillsammans
och under någon del därav varit bosatta
här i riket, båda haft taxerad
inkomst, skall beskattningsbar Ainkomst
och beskattningsbar B-inkomst
för dem båda beräknas enligt
följande.

Med A-inkomst förstås inkomst av tjänst, dock icke periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk intäkt som avses i 31 § kommunalskattelagen,
samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse om den skattskyldige
varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Med Binkomst
förstås övriga inkomster.

Beskattningsbar A-inkomst utgörs
av det sammanlagda beloppet
av den skattskyldiges A-inkomst
minskat med allmänna avdrag, förlustavdrag
och sådant avdrag som
avses i 2 mom. första stycket. Beskattningsbar
A-inkomst avrundas
nedåt till helt hundratal kronor, så
att överskjutande belopp, som icke
uppgår till helt hundratal kronor,
bortfaller.

Beskattningsbar B-inkomst utgörs
av skillnaden mellan den

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.

2 Senaste lydelse 1970:163.

3 Senaste lydelse 1979:1156.

1 mom. Skattskyldigs beskattningsbara
inkomst skall, med
beaktande av bestämmelserna i
11 §, fastställas enligt de i 2 och 4
mom. angivna grunderna.

3 mom. Inkomst utgör A-inkomst
eller B-inkomst enligt följande.

SkU 1981/82:60

Nuvarande lydelse

skattskyldiges beskattningsbara inkomst,
beräknad enligt 2 eller 4
morn., och den beskattningsbara
A-inkomsten.

4 morn.4 För annan skattskyldig
än som i 2 mom. avses utgör den
taxerade inkomsten tillika beskattningsbar
inkomst. Denna skall för
fysisk person, oskift dödsbo och familjestiftelse,
varom förmäles i 10 §
1 morn., angivas i helt hundratal
kronor, så att överskjutande belopp,
som icke uppgår till helt
hundratal kronor, bortfaller. I fråga
om makar, som levt tillsammans
men icke varit här i riket bosatta
under någon del av beskattningsåret
och som båda haft taxerad inkomst,
skall beskattningsbar A-inkomst
och beskattningsbar B-inkomst
beräknas för dem båda, varvid
3 mom. gäller i tillämpliga delar.

5 morn.5 Skatteplikt till statlig
inkomstskatt inträder, då beräknad
beskattningsbar inkomst för skattskyldig
uppgår till minst 100 kronor.

Föreslagen lydelse

4 mom. För annan skattskyldig
än som i 2 mom. avses utgör den
taxerade inkomsten tillika beskattningsbar
inkomst.

5 mo m. Skatteplikt till statlig inkomstskatt
inträder i fråga om
skattskyldiga som avses i 10 a §, då
beräknad beskattningsbar inkomst
uppgår till minst 100 kronor.

9a§

Statlig inkomstskatt utgår i form
av grundbelopp och tilläggsbelopp.
Tilläggsbelopp beräknas bara för
skattskyldiga som avses i 10§ I
mom.

Den beskattningsbara inkomsten
är underlag för grundbeloppet. Underlaget
för tilläggsbelopp fastställs
enligt bestämmelserna i 10 §
3 mom.

Nuvarande lydelse
10§

1 morn.6 (första-tredje styckena) Statlig inkomstskatt utgår för fysiska
personer, dödsbon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd
procent av nedan angivna grundbelopp.

4 Senaste lydelse 1970:163.

5 Senaste lydelse 1970:163.

6 Senaste lydelse 1981:1000.

SkU 1981/82:60

Nuvarande lydelse

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 4 basenheter enligt lagen
(1977:1071) om basenhet enligt I0§ l mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt:

2 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger
1 basenhet;
när beskattningsbar inkomst överstiger

4 men icke 7 basenheter	grundbeloppet för 4 basenheter och	4% av återstoden
7”	8 ”	*» 11 y > t 11	9% ” ”
8 ”	9 •>	” 8”	14%” ”
9 ”	» w„	>> >» 9 .. ,,	23%” ”
10”	” 12 ”	” 10”	26%” ”
12 ”	” 13 ”	” 12”	29%” ”
13 ”	” 14 ”	” 13 ”	33%” ”
14 ”	” 15 ”	” 14”	38%” ”
15 ”	” 16”	” 15”	44%” ”
16 ”	” 17”	” 16”	45%” ”
17”	” 20 ”	” 17”	48%” ”
20”	” 30”	” 20”	53%” ”
30 basenheter	” 30”	58%” ”

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av
grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara
inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58
procent av denna inkomstdel.

Föreslagen lydelse
10 §

1 mom. För fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser beräknas
grundbelopp och tilläggsbelopp enligt följande skalor.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst inte överstiger 4 basenheter enligt lagen
(1977:1071) om basenhet;

3 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger
1 basenhet;

när beskattningsbar inkomst överstiger

4 men inte 9 basenheter: grundbeloppet för 4 basenheter och 4% av återstoden ;

9" ” 10” :” ” 9” ” 15% ” ”

10 basenheter :” ” 10” ” 20%” ”

Tilläggsbeloppet utgör:

när underlaget för tilläggsbelopp enligt 3 mom. inte överstiger 19 basenheter: 5

procent av den del av underlaget som överstiger 16 basenheter;
när underlaget överstiger

SkU 1981/82:60

Föreslagen lydelse

19 men inte 21 basenheter

21 ” ” 23 "

23 ” ” 26 ”

26” ” 45”

45 basenheter

tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 10% av återstoden

" 21" " 15% ” ”

” 23 ” " 20% ” ”

” 26" " 25%" "

" 45" " 30%," "

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 §

1 mom. (fjärde stycket) Med familjestiftelse
avses i denna lag stiftelse,
som enligt de för densamma
gällande stadgar har till huvudsakligt
ändamål att tillgodose viss familjs,
vissa familjers eller bestämda
personers ekonomiska intressen.

2 mom. Med familjestiftelse
avses i denna lag stiftelse, som enligt
de för densamma gällande
stadgar har till huvudsakligt ändamål
att tillgodose viss familjs, vissa
familjers eller bestämda personers
ekonomiska intressen.

3 mom. Underlaget för tilläggsbelopp
utgörs av den skattskyldiges
beskattningsbara inkomst

1. ökad med belopp varmed avdrag
har me dg etts enligt 4 § 1 mom.
för eget underskott i förvärvskälla,
om inte annat följer av 4 morn.,
eller enligt 11 § 1 mom. för makes
underskott i förvärvskälla

2. ökad med förlust för vilken avdrag
har medgetts enligt 4 a §

3. minskad med underskott som
skall avräknas enligt 5 mom.

4. ökad med räntetillägg enligt 6
mom.

Har summan av skattskyldigs underskottsavdrag
och övriga allmänna
avdrag överstigit det sammanlagda
beloppet av inkomsterna
från olika förvärvskällor, skall den
skattskyldige anses ha fått avdrag
för underskott först sedan övriga
allmänna avdrag har utnyttjats.
Motsvarande gäller för det fall att,
sedan den skattskyldiges egna allmänna
avdrag har utnyttjats, avräkning
har skett av andra makens
icke utnyttjade avdrag.

Underlaget för tilläggsbelopp avrundas
nedåt till helt hundratal kronor.

4 mom. Vid tillämpning av 3
mom. första stycket 1 skall den

SkU 1981/82:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

skattskyldiges underskott av fastighet
som avses i 24§ 2 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) minskas
med den vid taxeringen fastställda
inkomsten av kapital, dock
högst 30000 kronor. Vidare skall —
om den skattskyldige yrkar det —
den skattskyldiges underskott av
kapital minskas med den vid taxeringen
fastställda inkomsten

av tjänst: i den mån underskottet
hänför sig till ränta på skuld
avseende förvärv av den skattskyldige
vid beskattningsårets utgång
tillhöriga aktier eller andelar i fåmansföretag
som är aktiebolag eller
ekonomisk förening, dock att
underskottet inte får minskas med
större belopp än vad den skattskyldige
under beskattningsåret har
uppburit i kontant lön från företaget,

av jordbruksfastighet,
annan fastighet som avses i
24§ 1 mom. kommunalskattelagen
eller rörelse: i den mån
underskottet hänför sig till

a) ränta på skuld för arvsskatt
eller gåvoskatt avseende fastigheten
eller rörelsen eller

b) ränta på den skattskyldiges
skuld avseende förvärv av andelar i
handelsbolag som innehar eller bedriver
fastigheten eller rörelsen.

5 mom. Underskott av jordbruksfastighet,
annan fastighet
som avses i24 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) eller rörelse
får — om den skattskyldige yrkar
det — avräknas vid beräkning av
underlag för tilläggsbelopp vid en
senare taxering, dock högst med
belopp motsvarande den vid taxeringen
fastställda inkomsten av
samma förvärvskälla. Avräkning
får ske senast vid den taxering som
sker sjätte året efter det då taxering
för underskottsåret har ägt rum.
Avräkningen får fördelas på två eller
flera år. Avräkning får ske bara
för underskott som har uppkommit

SkU 1981/82:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

under beskattningsår för vilket den
skattskyldige enligt 22 § 1 mom.
första stycket 1, 2 eller 3 eller tredje
stycket taxeringslagen (1956:623)
har varit skyldig att avlämna självdeklaration
och även har fullgjort
deklarationsskyldigheten under
taxeringsåret. Den skattskyldige
skall visa i vad mån rätt till avräkning
föreligger.

6 mom. Skall den skattskyldige
ta upp värde av bostadsförmån
som intäkt av jordbruksfastighet
skall vid beräkning av underlag för
tilläggsbelopp tillägg göras med ett
belopp motsvarande den del av
räntekostnaderna på låneskulderna
i förvärvskällan som belöper på den
egna bostaden. På bostadsbyggnaden
och därtill hörande tomtmark
skall anses belöpa så stor del av
dessa räntekostnader som byggnadens
och tomtmarkens taxeringsvärde
utgör av värdet av samtliga
tillgångar i förvärvskällan.

Vid tillämpning av första stycket
skall räntetillägget minskas med

dels underskott som har uppkommit
i den ifrågavarande förvärvskällan,

dels den vid taxeringen fastställda
inkomsten av kapital, dock
högst 30000 kronor, till den del
denna inkomst inte har avräknats
enligt4 mom.

Har den skattskyldige vid beräkning
av inkomst av fastighet eller
rörelse yrkat avdrag för kostnader
för en i räkenskaperna upptagen
bil, båt eller liknande tillgång skall
tillägg göras med ett belopp motsvarande
en beräknad ränta på tillgångens
värde i den mån denna har
använts för privat bruk.

Har den skattskyldige erhållit lån
från arbetsgivare eller uppdragsgivare
och understiger den faktiskt
erlagda räntan på lånet sedvanlig
ränta skall tillägg göras med ett belopp
motsvarande skillnaden. Sådant
tillägg skall göras även om

SkU 1981/82:60

Nuvarande lydelse

10 § 2 mom.7

Den statliga inkomstskatten utgör: a)

för svenska aktiebolag, sparbanker,
sparbankernas säkerhetskassa,
ekonomiska föreningar som
ingå i jordbrukskasserörelsen,
svenska aktiefonder, svenska försäkringsanstalter
som icke äro aktiebolag
samt sådana utländska juridiska
personer som ej beskattas
enligt 1 morn.:

fyrtio procent av den beskattningsbara
inkomsten, i den mån
skatten icke skall beräknas enligt c)
här nedan;

b) för andra svenska ekonomiska
föreningar än sådana, som ingå
i jordbrukskasserörelsen, och sambruksföreningar
ävensom för Sveriges
allmänna hypoteksbank, Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa,
hypoteksföreningar samt sådana
juridiska personer som enligt
författning eller på därmed jämförligt
sätt bildats för att förvalta samfällighet
och som skola erlägga
skatt för inkomst:

trettiotvå procent av den beskattningsbara
inkomsten:

c) för livförsäkringsanstalter såvitt
angår försäkringsrörelsen:

tio procent av den beskattningsbara
inkomsten; samt

d) för andra skattskyldiga än
dem som avses i 1 mom. eller under

a), b) eller c) här ovan:

Föreslagen lydelse

lånet har lämnats till sådan den
skattskyldige närstående person
som avses i 35 § la mom. nionde
stycket kommunalskattelagen
(1928:370). Med lån från arbetsgivare
eller uppdragsgivare likställs
annat lån om det finns anledning
anta att denne har förmedlat lånet.
Bestämmelserna i detta stycke tilllämpas
inte i fall som avses i fjärde
stycket av nyssnämnda moment.

10 a §

För nedan angivna skattskyldiga
utgör grundbeloppet:

a) för svenska aktiebolag, sparbanker,
sparbankernas säkerhetskassa,
ekonomiska föreningar som
ingår i jordbrukskasserörelsen,
svenska aktiefonder, svenska försäkringsanstalter
som inte är aktiebolag
samt sådana utländska juridiska
personer som ej beskattas enligt
10 § l morn.:

fyrtio procent av den beskattningsbara
inkomsten, i den mån
skatten inte skall beräknas enligt c)
här nedan;

b) för andra svenska ekonomiska
föreningar än sådana, som ingår
i jordbrukskasserörelsen. och sambruksföreningar
ävensom för Sveriges
allmänna hypoteksbank, Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa,
hypoteksföreningar samt sådana
juridiska personer som enligt
författning eller på därmed jämförligt
sätt bildats för att förvalta samfällighet
och som skall erlägga
skatt för inkomst:

trettiotvå procent av den beskattningsbara
inkomsten;

c) för livförsäkringsanstalter såvitt
angår försäkringsrörelsen:

tio procent av den beskattningsbara
inkomsten; samt

d) för andra skattskyldiga än
dem som avses i 10 § I mom. eller
under a), b) eller c) här ovan:

7 Senaste lydelse 1975: 261.

SkU 1981/82:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

femton procent av den beskattningsbara
inkomsten.

10 § 3 morn.8

Statlig inkomstskatt skall utgå i
helt antal kronor, därvid iakttages
att skattebeloppet vid öretal över
femtio avrundas uppåt och vid annat
öretal avrundas nedåt till närmaste
hela krontal.

femton procent av den beskattningsbara
inkomsten.

10 b §

Statlig inkomstskatt skall utgå i
helt antal kronor, varvid skattebeloppet
vid öretal över femtio skall
avrundas uppåt och vid annat öretal
nedåt till närmaste hela krontal.

11 §

1 mom.9 Äkta makar, som under
beskattningsåret levt tillsammans,
taxeras en var för sin inkomst,
varvid anvisningarna till
52 § kommunalskattelagen (1928:
370) äga motsvarande tillämpning.

Har vid dylik taxering avdrag,
varom i 4 § I mom. förmäles, helt
eller delvis ej kunnat utnyttjas å
den ena makens inkomst, må bristen
avräknas å den andra makens
inkomst.

1 mom. Äkta makar, som under
beskattningsåret levt tillsammans,
taxeras envar för sin inkomst, varvid
anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen
(1928: 370) tillämpas.

Har ena maken helt eller delvis
inte kunnat utnyttja sådant avdrag
som avses i 4 § 1 morn., avräknas
bristen från andra makens inkomst.

Avdrag, som i 9 § 2 mom. första stycket sägs, beräknas för vardera
maken för sig, varvid bestämmelserna i 52 § 1 mom. fjärde och femte
styckena kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas.

I fall då endast ena maken har
beskattningsbar inkomst, beräknas
skatten på hans beskattningsbara
inkomst utan uppdelning i beskattningsbar
A-inkomst och beskattningsbar
B-inkomst.

Har båda makarna beskattningsbar
inkomst, beräknas skatten enligt
sjätte—åttonde styckena.

Skatt på beskattningsbar A-inkomst
beräknas för vardera maken
för sig.

Beskattningsbar B-inkomst hos
make, som har den lägsta beskattningsbara
A-inkomsten, sammanläggs
med andra makens beskattningsbara
inkomst. Därefter beräknas
skatt med tillämpning av 10 § 1
mom. på summan av nämnda Binkomst
och andra makens beskatt -

3 mom. Vid beräkning av tillläggsbelopp
för makar, som under
beskattningsåret levt tillsammans,
gäller följande.

Har makarna B-inkomster som
sammanlagt överstiger 5000 kronor
skall A-underlag och B-underlag
beräknas för var och en av dem
enligt följande.

B-underlag utgörs av den skattskyldiges
B-inkomst. Av B-inkomsten
behandlas dock som A-inkomst
ett belopp om 2500 kronor samt — i
förekommande fall — det belopp
varmed andra makens B-inkomst
understiger 2500 kronor. B-underlaget,
som avrundas nedåt till helt
hundratal kronor, får inte överstiga
underlaget för tilläggsbelopp.

A-underlag utgörs av skillnaden

8 Senaste lydelse 1953:275.

9 Senaste lydelse 1979: 1156.

SkU 1981/82:60

Nuvarande lydelse

ningsbara inkomst. Skatten på makarnas
B-inkomster utgör skillnaden
mellan den sålunda beräknade
skatten och den skatt som belöper
på den i nämnda summa ingående
beskattningsbara A-inkomsten.
Skatten på B-inkomst fördelas på
makarna efter förhållandet mellan
deras beskattningsbara B-inkomster.
Bestämmelserna i 10 § 3 mom.
skall därvid iakttas.

Vid tillämpning av detta moment
skall, om det sammanlagda beloppet
av makars B-inkomster inte
överstiger 2000 kronor, dessa inkomster
anses som A-inkomst. Vidare
skall minst 4500 kronor av
vardera markens beskattningsbara
inkomst anses som beskattningsbar
A-inkomst.

Sammanlagda beloppet av skatt
på makes beskattningsbara A-inkomst
och B-inkomst utgör makes
statliga inkomstskatt.

10 a §'°

Vid beräkning av statlig inkomstskatt
gäller följande i fråga om
fysisk person, som varit bosatt här i
riket under hela eller någon del av
beskattningsåret, och för oskiftat
dödsbo efter den som vid sin död
var bosatt här.

Statlig inkomstskatt tas inte ut i
den mån den tillsammans med
kommunal inkomstskatt överstiger
80 procent av någon del av den beskattningsbara
inkomsten upp till
30 basenheter och 85 procent av
någon del av den beskattningsbara
nkomsten därutöver.

Har skattskyldig inkomst som enligt
kommunalskattelagen (1928:
370) beskattas i annan kommun än
hemortskommunen anses inkomst i
hemortskommunen utgöra den
högsta delen av den sammanlagda
inkomsten. Har skattskyldig inkomst
i två eller flera kommuner
utom hemortskommunen skall den
största av dessa inkomster anses
10 Senaste lydelse 1979:1156.

Föreslagen lydelse

mellan underlaget för tilläggsbelopp
och B-underlaget.

Tilläggsbelopp på A-underlag
beräknas för vardera maken för
sig.

B-underlag hos make, som har
det lägsta A-underlaget, sammanläggs
med andra makens underlag
för tilläggsbelopp, varefter tilläggsbelopp
beräknas på summan. Skillnaden
mellan det sålunda beräknade
tilläggsbeloppet och tilläggsbeloppet
på det i nämnda summa ingående
A underlaget fördelas på
makarna efter förhållandet mellan
deras B-underlag. Vad som belöper
på vardera maken utgör, avrundat
enligt bestämmelserna i 10 b §, tillläggsbelopp
på makens B-underlag.

Sammanlagda beloppet av sålunda
beräknade tilläggsbelopp på
makes A-underlag och B-underlag
utgör makens tilläggsbelopp.

12 §

Vid beräkning av tilläggsbelopp
gäller följande i fråga om fysisk
person, som har varit bosatt här i
riket under hela eller någon del av
beskattningsåret, samt för dödsbo
efter den som vid sin död var bosatt
här.

Tilläggsbelopp tas inte ut i den
mån det på någon del av underlaget
överstiger vad som motsvarar
60 procent minskat med den kommunala
skattesatsen.

Med den kommunala skattesatsen
avses skattesatsen i den kommun,
där den skattskyldiges till
kommunal inkomstskatt beskattningsbara
inkomst är störst. Är
därvid inkomsterna lika stora i två
eller flera kommuner, avses den
högsta av skattesatserna i dessa
kommuner. Om inkomsten i den
kommun, vars skattesats enligt vad
nu sagts skall ligga till grund för
beräkningen, skall beskattas i flera
församlingar, gäller motsvarande i

Nuvarande lydelse

utgöra den högsta delen av den
sammanlagda inkomsten i nämnda
kommuner. Uppgår inkomst i två
eller flera kommuner till samma belopp
skall inkomst i den kommun
som har den högsta skattesatsen,
anses utgöra den högsta delen av
den sammanlagda inkomsten. Motsvarande
skall gälla vid sådan fördelning
som avses i 60 § kommunalskattelagen.

Skall makars inkomster läggas
samman enligt 11 § 1 mom. beräknas
statlig inkomstskatt med utgångspunkt
i de regler som enligt
tredje stycket ovan gäller för make
som har den högsta beskattningsbara
A-inkomsten. Bestämmelserna
tillämpas därvid som om denne
make var skattskyldig även för andra
makens beskattningsbara B-inkomst.
Har makarna skilda hemortskommuner
anses hemortskommunen
för maken med den högsta
beskattningsbara A-inkomsten
vara makarnas gemensamma. Är
makarnas beskattningsbara A-inkomster
lika stora skall den kommun
där skattesatsen är högst
anses som hemortskommun.

12 §

Varje år bestämmes med vilka
procenttal av de i 10 § 1 mom. omförmälda
grundbelopp statlig inkomstskatt
skall ingå i preliminär
skatt dels för nästkommande budgetårs
förra hälft dels ock för detta
budgetårs senare hälft; därvid iakttages
att procenttalet för nästkommande
budgetårs förra hälft skall
vara lika med procenttalet för det
löpande budgetårets senare hälft.
Slutlig skatt på grund av taxering
visst år skall utgå efter det procenttal
av grundbeloppen, som bestämts
med avseende å preliminär
skatt för året näst före taxeringsåret.

Föreslagen lydelse

fråga om skattesatserna i de olika
församlingarna.

Vid beräkning av tilläggsbelopp
på underlag, som sammanläggs enligt
11 § 3 morn., tillämpas den
kommunala skattesats som enligt
tredje stycket gäller för den make
som har det högsta A-underlaget
eller — om makarnas A-underlag är
lika stora - den högsta kommunala
skattesats som enligt tredje stycket
gäller för någon av makarna.

Föreskrifter om ikraftträdandet av denna lag meddelas i lagen (1982: OOO)
om ikraftträdande av lagen (1982:000) om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt.

SkU 1981/82:60

2 Förslag till

Lag om ikraftträdande av lagen (1982:
(1947:576) om statlig inkomstskatt

) om ändring i lagen

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Lagen (1982:000) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången vid 1984 års
taxering om inte annat följer av 2—13 §§ nedan. Denna lag träder i kraft den

1 juli 1982.

2 § Vid 1984 års taxering utgör grundbeloppet i stället för vad som anges
i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt:

när beskattningsbar inkomst inte överstiger 4 basenheter enligt lagen
(1977:1071) om basenhet:

3 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger
1 basenhet;
när beskattningsbar inkomst överstiger

4 men inte 7 basenheter	rundbeloppet för 4 basenheter och	4 % av återstoden
7” ” 8 ”	” 7 ”	7% ” ”
8” ” 9”	” 8 ”	11%” ”
9” ” 10”	” 9”	20%” ”
10” ” 12”	” 10”	24%” ”
12” ” 13”	” 12 ”	26%” ”
13 ” ” 14”	” 13”	29%” ”
14 ” ” 15 ”	” 14-	32%” ”
15” ” 17”	” 15”	36%” ”
17 ” ” 19 ”	” 17 ”	38%” ”
19 ” ” 20 ”	„ 19 „	39%” ”
20 ” ” 26 ”	” 20”	40%” ”
26” ” 30”	” 26”	41%” ”
30 basenheter	” 30”	44%” ”

3 § Vid 1984 års taxering utgör tilläggsbeloppet i stället för vad som
anges i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt:
när underlaget inte överstiger 19 basenheter enligt lagen (1977:1071) om
basenhet:

2 procent av den del av underlaget som överstiger 16 basenheter;
när underlaget överstiger
19 men inte 20 basenheter: tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 3 % av återstoden;

20” ” 23 ” : ” ” 20” ” 5%” ” ;

23 ” ” 26” : ” ” 23 ” ” 7%" ” ;

26” ” 45” :” ” 26” ” 8% ” ”

45 basenheter : ” ” 45 ” ” 10% ” ”

4 § Vid 1985 års taxering utgör grundbeloppet i stället för vad som anges
i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt:
när beskattningsbar inkomst inte överstiger 4 basenheter enligt lagen
(1977:1071) om basenhet:

SkU 1981/82:60

3 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger
1 basenhet;
när beskattningsbar inkomst överstiger

4 men inte 7 basenheter

grundbeloppet

7	” ” 8 ”		” 6%
8	” ” 9 ”	" 8 ”	” 7%
9	” ” 10 ”		” 17%
10	” ” 12”	” 10”	” 22%
12	” ” 13 ”	” 12 ”	” 23%
13	” ” 14 ”	” 13 "	” 25%
14	” ” 15”	” i4”	” 26%
15	” ” 16”	” 15 "	” 28%
16	” ” 20”	” 16"	” 29%
20	” ” 30”	” 20”	” 30%
30	basenheter	” 30”	” 32%

ör 4 basenheter och 4 % av återstoden

5 § Vid 1985 års taxering utgör tilläggsbeloppet i stället för vad som
anges i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt;

när underlaget inte överstiger 19 basenheter enligt lagen (1977:1071) om
basenhet:

3 procent av den del av underlaget som överstiger 16 basenheter;
när underlaget överstiger

19 men inte 20 basenheter

tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 7% av återstoden

20” ” 21”	” 20”	8%’
21” ” 23”	” 21 ”	” 10%’
23” ” 26”	” 23”	” 13%’
26” ” 45”	” 26”	” 17%’
45 basenheter	” 45 ”	” 20% ’

6 § Vid 1984 och 1985 års taxeringar skall de nya bestämmelserna i 11 § 3
mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt inte tillämpas. I stället
tillämpas vid dessa taxeringar äldre bestämmelser i 9 § 3 och 4 mom. samt
11 § 1 mom. fjärde—nionde styckena samma lag. Därvid skall dock, i stället
för de äldre bestämmelserna i 11 § 1 mom. åttonde stycket första meningen
nyssnämnda lag, tillämpas de nya bestämmelserna i 11 § 3 mom. tredje
stycket andra meningen samma lag.

7 § Vid 1984 års taxering skall, i stället för de nya reglerna i 12 § andra
stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, gälla att grundbelopp inte
skall tas ut i den mån det överstiger ett belopp motsvarande

72 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomstdelar
som inte överstiger 30 basenheter,

76 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomstdelar
som överstiger 30 men inte 45 basenheter,

74 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomstdelar
som överstiger 45 basenheter.

8 § Vid 1985 års taxering skall, i stället för de nya reglerna i 12 § andra
stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, gälla att grundbelopp inte
skall tas ut i den mån det överstiger ett belopp motsvarande

63 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomstdelar
som inte överstiger 30 basenheter,

SkU 1981/82:60

65 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomstdelar
som överstiger 30 men inte 45 basenheter,

62 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomstdelar
som överstiger 45 basenheter.

9 § Vid 1984 och 1985 års taxeringar skall vad som i 12 § första och Qärde
styckena lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt sägs om tilläggsbelopp.
A-underlag och B-underlag i stället avse grundbelopp, beskattningsbar Ainkomst
och beskattningsbar B-inkomst.

10 § Vid 1984 års taxering skall i fråga om förvärvskälla för vilken
beskattningsåret har börjat före den 17 april 1982 iakttas följande. Underlaget
för tilläggsbelopp skall inte ökas med sådant avdrag för underskott i
förvärvskällan som avses i 10 § 3 mom. första stycket 1 lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt i den mån underskottet belöper på tid före nyssnämnda
dag. Härvid skall - om den skattskyldige inte visar annat - så
stor del av underskottet anses hänförligt till tid före den 17 april 1982 som
svarar mot förhållandet melian den del av beskattningsåret som infaller
före nämnda dag och hela beskattningsåret. Motsvarande skall gälla i fråga
om räntetillägg enligt 10 § 6 mom. första-tredje styckena.

11 § Vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp skall den beskattningsbara
inkomsten inte ökas med

förlustavdrag som hänför sig till beskattningsår för vilket taxering skall
ske år 1983 eller tidigare,
avdrag för underskott som hänför sig till beskattningsår som nyss
nämnts men enligt 4§ 1 mom. första stycket 3 lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt inte fått dras av,

underskott som har uppkommit till följd av att reparationskostnader
hänförliga till sådant beskattningsår som nyss nämnts fördelats med stöd
av reglerna i punkt 8 av anvisningarna till 25 § kommunalskattelagen
(1928: 370).

12 § Vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp får avräkning enligt de
nya bestämmelserna i 10 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
inte ske av underskott som har uppkommit under beskattningsår för vilket
taxering skall ske år 1983 eller tidigare.

13 § Beslut enligt äldre bestämmelser i 12 § lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt tillämpas sista gången i fråga om förra hälften av budgetåret
1982/83.

SkU 1981/82:60

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 § 1 mom.
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1977:1071) om basenhet
enligt 10§ 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt samt 1-3 §§
lagen skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om basenhet

Nuvarande lydelse

Basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
fastställes av regeringen varje
år före utgången av september månad.

Basenhet utgör för vaije taxeringsår
ett belopp som motsvarar
6400 kronor multiplicerat med
årets jämförelsetal. Basenheten avrundas
nedåt till helt hundratal kronor.

Jämförelsetalet för taxeringsåret
är det tal som anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget i augusti
månad två år före taxeringsåret
och augusti månad år 1980.
Därvid skall förändringarna i det
allmänna prisläget beräknas med
bortseende från indirekta skatter,
tullar, avgifter och ändringar i energipriser
samt tillägg göras för subventioner.

Föreslagen lydelse

Basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
fastställes av regeringen från
och med år 1985 vaije år före utgången
av september månad.

§'

Basenhet utgör för varje taxeringsår
ett belopp som motsvarar
8100 kronor multiplicerat med
årets jämförelsetal. Basenheten avrundas
nedåt till helt hundratal kronor.

§2

Jämförelsetalet för taxeringsåret
är det tal som anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget i augusti
månad två år före taxeringsåret
och augusti månad år 1984.
Därvid skall förändringarna i det
allmänna prisläget beräknas med
bortseende från indirekta skatter,
tullar, avgifter och ändringar i energipriser
samt tillägg göras för subventioner.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången vid
1984 års taxering. Basenheten skall vara 7300 kronor för taxeringsåret
1984, 7 700 kronor för taxeringsåret 1985 och 8 100 kronor för taxeringsåret
1986.

1 Senaste lydelse 1980: 1060.

2 Senaste lydelse 1980: 1060.

SkU 1981/82:60

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa
fall

Härigenom föreskrivs att 3-6 §§ lagen (1970: 172) om begränsning av
skatt i vissa fall1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid prövning av skattebegränsningen
fastställes ett spärrbelopp
med hänsyn till den beskattningsbara
inkomst som beräknats för
den skattskyldige enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
för det år vartill skatten hänför sig.

Den beskattningsbara inkomsten,
minskad med 4500 kronor,
skall

ökas med särskilt investeringsavdrag,

ökas med påförda egenavgifter
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter
och avdrag för avsättning
för egenavgifter,

minskas med restituerade, avkortade
eller avskrivna egenavgifter
samt till beskattning återfört avdrag
för avsättning för egenavgifter,

allt under förutsättning att den
skattskyldige vid beräkningen av
den beskattningsbara inkomsten
erhållit avdrag eller beskattats för
intäkt av här angivet slag.

Om den skattskyldige erlagt sjömansskatt
under beskattningsåret,
skall den beskattningsbara inkomsten
ökas med den till sjömansskatt
beskattningbara inkomsten och enligt
1 § 2 mom. lagen (1958:295) om
sjömansskatt skattepliktig dagpenning.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:
2 Senaste lydelse 1981:1151.

Vid prövning av skattebegränsningen
fastställs ett spärrbelopp
med hänsyn till den beskattningsbara
inkomst och det underlag för
tillläggsbelopp som beräknats för
den skattskyldige enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
i förekommande fall efter sådan justering
som skall ske enligt andra
och tredje styckena.

Den beskattningsbara inkomsten
och underlaget för tilläggsbelopp
skall ökas med vid taxeringen medgivet
särskilt investeringsavdrag.

Om den skattskyldige erlagt sjömansskatt
under beskattningsåret,
skall den beskattningsbara inkomsten
och underlaget för tilläggsbelopp
ökas med den till sjömansskatt
beskattningsbara inkomsten och
dagpenning som är skattepliktig enligt
1 § 2 mom. lagen (1958:295) om
sjömansskatt.

2 Riksdagen 1981/82. 6 sami. Nr 60

SkU 1981/82:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Spärrbeloppet utgör 80 procent
av den del av den skattskyldiges enligt
första stycket beskattningsbara
inkomst, ökad eller minskad enligt
andra och tredje styckena, som ej
överstiger 30 basenheter enligt lagen
(1977:1071) om basenhet enligt
10 § I mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt och 85 procent
av överskjutande belopp.

Spärrbeloppet utgörs av summan

1. 50 procent av den justerade
beskattningsbara inkomsten,

2. 25 procent av det justerade underlaget
för tilläggsbelopp till den
del detta underlag inte överstiger
45 basenheter enligt lagen
(1977:1071) örn basenhet,

3. 30 procent av det justerade underlaget
för tilläggsbelopp till den
del detta underlag överstiger 45
basenheter enligt nämnda lag.

4 §3

Spärrbelopp enligt 3 § jämförs
med sammanlagda beloppet av statlig
inkomstskatt, förmögenhetsskatt,
kommunal inkomstskatt
och egenavgifter enligt lagen
(1981 691) om socialavgifter som
beräknats för den skattskyldige på
grund av taxeringen (skattebeloppet).
I skattebeloppet inräknas
även sjömansskatt, om den skattskyldige
enagt sådan skatt under
beskattningsåret.

Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomstskatt
eller förmögenhetsskatt genom skattereduktion som avses i 2 § 4 mom.
uppbördslagen (1953:272), 2 § lagen (1978:423) om skattelättnader för
vissa sparformer eller 5 § lagen (1980: 1047) om skattereduktion för aktieutdelning
eller genom avräkning av utländsk skatt enligt särskilda föreskrifter,
skall skattebelopp enligt första stycket beräknas som om skattereduktion
eller avräkning av skatt inte hade skett.

Spärrbelopp enligt 3 § jämförs
med sammanlagda beloppet av statlig
inkomstskatt, förmögenhetsskatt
och kommunal inkomstskatt
som beräknats för den skattskyldige
på grund av taxeringen (skattebeloppet).
1 skattebeloppet inräknas
även sjömansskatt, om den
skattskyldige erlagt sådan skatt under
beskattningsåret.

5 §4

Om skattebeloppet enligt 4 § är
högre än spärrbeloppet nedsätts
den statliga inkomstskatten och
förmögenhetsskatten med överskjutande
belopp. Förmögenhetsskatten
får dock med tillämpning av
denna lag inte bli lägre än skatten
på 50 procent av den skattskyldiges
beskattningsbara förmögenhet.

Om skattebeloppet enligt 4 § är
högre än spärrbeloppet nedsätts
den statliga inkomstskatten och förmögenhetsskatten
med överskjutande
belopp. Nedsättning av statlig
inkomstskatt Jär avse både
grundbelopp och tilläggsbelopp.
Tilläggsbelopp får dock inte nedsättas
med större belopp än som
motsvarar tilläggsbelopp beräknat
på den beskattningsbara inkomsten
enligt lagen (1947:576) om statlig

3 Senaste lydelse 1981:1151.

4 Senaste lydelse 1981: 1151.

SkU 1981/82:60

Nuvarande lydelse

Nedsättning sker av den statliga
förmögenhetsskatten om inte en annan
ordning kan antas vara förmånligare
för den skattskyldige. Skattenedsättning
som avses i 4 § andra
stycket verkställs sedan nedsättning
har skett enligt första stycket i
denna paragraf.

Föreslagen lydelse

inkomstskatt. Förmögenhetsskatten
får inte nedsättas så att skatten
blir lägre än skatten på 50 procent
av den skattskyldiges beskattningsbara
förmögenhet.

Nedsättning sker av den statliga
förmögenhetsskatten om inte en annan
ordning kan antas vara förmånligare
för den skattskyldige. 7 fråga
om inkomstskatt skall nedsättning i
första hand ske av grundbelopp.
Skattenedsättning som avses i 4 §
andra stycket verkställs sedan nedsättning
har skett enligt första
stycket i denna pragraf.

För makar som levt tillsammans
under beskattningsåret skall, såvitt
angår senare beskattningsår än det
under vilket äktenskapet ingåtts,
skattebegränsningen ske med hänsyn
till makarnas sammanlagda justerade
beskattningsbara inkomst,
sammanlagda justerade underlag
för tilläggsbelopp och sammanlagda
skattebelopp enligt 4 §. Det
belopp, varmed nedsättning av tillläggsbelopp
högst får medges enligt
5 § första stycket, beräknas
dock med utgångspunkt i den beskattningsbara
inkomsten för var
och en av makarna. Har vid beräkning
av tilläggsbelopp B-underlag
hos ena maken sammanlagts med
andra makens underlag för tillläggsbelopp
skall vid denna beräkning
motsvarande belopp av förstnämnda
makes beskattningsbara
inkomst, dock högst hela denna inkomst,
sammanläggas med den
andra makens beskattningsbara inkomst.
Är makarnas A-underlag
lika stora skall sammanläggningen
ske hos den make, vars beskattningsbara
inkomst med lägst belopp
understiger underlaget för tillläggsbelopp.
Spärrbelopp och det
belopp, varmed nedsättning av tillläggsbelopp
högst får medgivas,
fördelas på makarna efter förhål -

SkU 1981/82:60

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

landet mellan deras justerade beskattningsbara
inkomster.

Om beskattningsbar förmögenhet fastställes gemensamt för makar eller
för föräldrar och barn enligt 12 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt, skall beräkning enligt 5 § första stycket av den statliga
förmögenhetsskatten ske på 50 procent av den gemensamt bestämda beskattningsbara
förmögenheten.

I fall som avses i andra stycket fördelas det belopp, varmed nedsättning
av skatt högst får medgivas, på makar och barn efter förhållandet mellan
deras skattepliktiga förmögenheter.

Bestämmelserna i första, andra och tredje styckena om makar äger
motsvarande tillämpning på skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket
kommunalskatteiagen (1928:370).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången i fråga
om skatt som påförs på grund av 1984 års taxering. I fråga om 1984 års
taxering skall dock de i 3 § tredje stycket angivna procenttalen vara 67, 8
och 10 samt i fråga om 1985 års taxering 58, 17 och 20.

SkU 1981/82:60

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 7 och 8 §§, 9 § 2 morn., 12 § 1 mom. samt de
tabeller som avses i 7 § 1 mom. och 8 § lagen (1958: 295) om sjömansskatt1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

1 morn.2 Här i riket bosatt sjöman samt sjöman bosatt i Danmark,
Finland, Island eller Norge skall erlägga sjömansskatt på beskattningsbar
månadsinkomst,

a) vid anställning ombord på fartyg,
som huvudsakligast användes i
fjärrfart, enligt vid denna lag fogad
tabelI F, samt

b) vid anställning ombord på annat
fartyg enligt vid denna lag fogad
tabell N.

Därvid erlägger

1. ogift sjöman utan barn skatt enligt kolumn 1,

2. gift sjöman skatt enligt kolumn 2-3, samt

3. ogift sjöman med barn skatt enligt kolumn 4.

Skattebelopp enligt tabellerna utgår i helt krontal, varvid öretal över
femtio avrundas uppåt och annat öretal bortfaller.

Bestämmelserna i 65 § kommunalskattelagen äga motsvarande tillämpning
i fråga om sjömansskatt.

2 morn.3 I särskilda läll må sjömansskattenämnden
föreskriva, att
sjömansskatt skall erläggas enligt
tabell F jämväl vid anställning ombord
på fartyg, som huvudsakligast
användes i närfart.

Nämnden må i särskilda fall medgiva,
att denna lag tillämpas vid anställning
ombord på lastfartyg, som
huvudsakligast användes i inre fart,
om fartyget har certifikat för stor
kustfart och tidvis även nyttjas i sådan
fart samt är försett med giltig
sjömansrulla. Därvid skall sjömansskatt
erläggas enligt tabell N.

(Se vidare anvisningarna.)

2 mom. I särskilda fall må sjömansskattenämnden
föreskriva, att
sjömansskatt skall erläggas enligt
tabellerna F och FT jämväl vid anställning
ombord på fartyg, som huvudsakligast
användes i närfart.

a) vid anställning ombord på fartyg,
som huvudsakligast användes i
fjärrfart, enligt vid denna lag fogade
tabellerna F och FT, samt

b) vid anställning ombord på annat
fartyg enligt vid denna lag fogade
tabellerna N och NT.

' Lagen omtryckt 1970:933.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.

2 Senaste lydelse 1974: 777.

3 Senaste lydelse 1974: 777.

SkU 1981/82:60

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §4

För sjöman, som icke skall erlägga sjömansskatt enligt 7 § 1 mom.
(utländsk sjöman), skall sjömansskatt utgå på beskattningsbar månadsinkomst a)

vid anställning ombord på fartyg, som huvudsakligast användes i
fjärrfart, enligt vid denna lag fogad tabell F kolumn U, samt

b) vid anställning ombord på annat fartyg enligt vid denna lag fogad
tabell N kolumn U.

Skatt enligt första stycket utgår icke, om sjömannen på godtagbart sätt
visar, att han är skattskyldig i annat land för inkomsten ombord.

Bestämmelserna i 7 § 1 mom.
tredje stycket och 7 § 2 mom. äga
motsvarande tillämpning i fråga om
skatt enligt denna paragraf.

(Se vidare anvisningarna.)

2 morn.5 Skatten på engångsbelopp
beräknas för sig och utgår med
den procentandel, som skatten på
den beskattningsbara månadsinkomsten
under den månad, när
engångsbeloppet avräknas, utgör
av månadsinkomsten jämte värdet
av fri kost. Har sjömannen icke varit
anställd i redarens tjänst under
nämnda månad, bestämmes procenttalet
med hänsyn till hans närmast
dessförinnan uppburna månadsinkomst
och värdet av fri kost.
Ojämnt procenttal jämnas uppåt till
närmast hela tal. Skatten på engångsbelopp
erlägges i helt antal
kronor, varvid överskjutande öretal
bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

Bestämmelserna i 7 § 1 mom.
tredje stycket och 7 § 2 mom. tilllämpas
också i fråga om skatt enligt
denna paragraf. Därvid skall dock i
fall som avses i 7 § 2 mom. första
stycket skatt erläggas enligt tabell
F kolumn U och i fall som avses i
andra stycket av samma lagrum enligt
tabell N kolumn U.

(Se vidare anvisningarna.)

2 mom. Skatten på engångsbelopp
beräknas för sig och utgår med
den procentandel, som skatten på
den beskattningsbara månadsinkomsten
under den månad, när
engångsbeloppet avräknas, utgör
av månadsinkomsten jämte värdet
av fri kost. Beräkningen skall i förekommande
fall ske särskilt för skatt
enligt tabell F och skatt enligt tabell
FT eller skatt enligt tabell N
och skatt enligt tabell NT. Har sjömannen
icke varit anställd i redarens
tjänst under nämnda månad,
bestämmes procenttalet med hänsyn
till hans närmast dessförinnan
uppburna månadsinkomst och värdet
av fri kost. Ojämnt procenttal
jämnas uppåt till närmast hela tal.
Skatten på engångsbelopp erlägges
i helt antal kronor, varvid överskjutande
öretal bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

4 Senaste lydelse 1974:777.

3 Senaste lydelse 1971: 814.

SkU 1981/82:60

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §

I morn.6 Gör sjöman, som har att erlägga sjömansskatt enligt 7 §, sannolikt
att han året efter beskattningsåret vid taxering enligt lagen om statlig
inkomstskatt skulle kunna påräkna avdrag för

a) underskott å egen eller makes förvärvskälla,

b) utbetalning av periodiskt understöd,

c) avgift för sådan pensionsförsäkring, som avses i 46 § 2 mom. första
stycket 6) kommunalskattelagen (1928: 370),

d) sådant underhåll av icke hemmavarande barn, som avses i 46 § 2
mom. första stycket 4) kommunalskattelagen, eller

e) nedsatt skatteförmåga

må genom beslut om jämkning föreskrivas, att den eljest beskattningsbara
inkomsten skall minskas med belopp motsvarande vad av sådant avdrag
kan antagas icke bliva utnyttjat vid nu nämnd taxering.

Jämkning i fall som avses vid a)— Jämkning i fall som avses vid aldi
må dock endast medgivas, om d) må dock endast medgivas, om

den till sjömansskatt beskattnings- den till sjömansskatt beskattningsbara
inomsten därigenom nedsättes bara inkomsten därigenom ned med

minst 600 kronor. sättes med minst 600 kronor. I fall

som avses vid a) skall minskning av
inkomsten inte ske vid bestämmande
av skatt enligt tabell FT eller
NT.

6 Senaste lydelse 1978: 916.

SkU 1981/82:60

Bilaga

Nuvarande lydelse
Tabeller för beräkning av sjömansskatt4

Fjärrfart

Tabell F kolumn 1

(Ogift sjöman utan barn)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.	Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.	Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns
1770- 1800	12,40	+32,0 %
1800- 2400	22	+32,5 %
2400- 3000	217	+34,0 %
3000- 3600	421	+38,0 %
3600- 4200	649	+42,0 %
4200- 4800	901	+48,5 %
4800- 5 400	1 192	+51,5 %
5400- 6000	1501	+56,5 %
6000- 6600	1 840	+61,5 %
6600- 7 200	2209	+68,0 %
7200- 7800	2617	+72,5 %
7800- 8400	3052	+74,5 %
8400 - 9000	3499	+76,0 %
9000- 9600	3955	+77,0 %
9600-10000	4417	+81,0 %
10000-14400	4 741	+80,0 %
14400-	8 261	+85,0 %

Tabell F kolumn 2—3 (Gift sjöman)
Beskattningsbar	Skatt på inkomst	Skatt på inkomst
månadsinkomst,	vid skiktets nedre	utöver skiktets
kr.	gräns, kr.	nedre gräns
2250- 2400	11,25	+32,5 %
2400- 3000	60	+34,5 %
3000- 3600	267	+37,5 %
3600- 4200	492	+42,0%
4200- 4 800	744	+48,0 %
4 800- 5400	1032	+52,0 %
5 400- 6000	1344	+ 56,0 %
6000- 6600	1680	+61,5 %
6600- 7200	2049	+67,5 %
7200- 7800	2454	+72,5 %
7800- 8400	2889	+75,0%
8400 - 9000	3 339	+76,0 %
9000- 9600	3795	+76,5 %
9600-10000	4254	+81,0%
10000-14400	4 578	+ 80,0 %
14400-	8098	+85,0%

4 Senaste lydelse 1979:1160

SkU 1981/82:60

Nuvarande lydelse

Tabell F kolumn 4

(Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.	Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns. kr.	Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns
2420- 3000	11,70	+33,5 %
3000- 3600	206	+37,0 %
3600- 4200	428	+40,5 %
4 200- 4 800	671	+46,5 %
4 800- 5400	950	+50,5 %
5400- 6000	1253	+55,0 %
6000 - 6600	1583	+60,5 %
6600- 7 200	1946	+65,5 %
7200- 7800	2 339	+71,5 %
7800- 8400	2 768	+74,0 %
8400- 9000	3212	+ 76,0 %
9000 - 9600	3 668	+76.0 %
9600-10000	4 124	+ 80,0 %
10000-14600	4444	+80,0 %
14600-	8 124	+ 85,0 %

Tabell F kolumn U (Utländsk sjöman)
Beskattningsbar	Skatt på inkomst	Skatt på inkomst
månadsinkomst,	vid skiktets nedre	utöver skiktets
kr.	gräns, kr.	nedre gräns
1850- 2400	10,00	+ 8,0%
2400- 3 000	54	+31,0%
3000- 3600	240	+ 34,0 %
3600- 4200	444	+37,5 %
4 200- 4 800	669	+43,5 %
4 800- 5400	930	+46,5 %
5400- 6000	1209	+50,5 %
6000- 6600	1512	+ 55,0%
6600- 7 200	1842	+61,0 %
7 200- 7 800	2208	+65,5 %
7 800- 8400	2601	+67,0 %
8400 - 9000	3003	+ 68,5 %
9000 - 9600	3414	+69,0 %
9600-10000	3828	+73,0 %
10000-14400	4 120	+72,0 %
14400-	7 288	+76.5 %

SkU 1981/82:60

Nuvarande lydelse

Närfart

Tabell N kolumn 1

(Ogift sjöman utan barn)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.	Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.	Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns
850- 1200	11,00	+ 30.0 %
1200- 1800	116	+31,0%
1800- 2400	302	+32,5 %
2400- 3 000	497	+35,0 %
3000- 3600	707	+39.0 %
3600- 4200	941	+44,0%
4 200- 4800	1205	+49,0 %
4 800- 5 400	1499	+53,0%
5400- 6000	1817	+58,0 %
6000- 6600	2165	+63,5 %
6600- 7200	2546	+69.5 %
7200- 7 800	2963	+72.5 %
7 800- 8400	3 398	+75,5 %
8400- 9000	3851	+76,0 %
9000- 9600	4 307	+78,5 %
9600-10000	4 778	+80,5 %
10000-14200	5 100	+ 80,0 %
14 200-	8460	+85,0 %

Tabell N kolumn 2—3 (Gift sjöman)
Beskattningsbar	Skatt på inkomst	Skatt på inkomst
månadsinkomst,	vid skiktets nedre	utöver skiktets
kr.	gräns, kr.	nedre gräns
1370- 1800	11,70	+31,0%
1800- 2400	145	+32,5 %
2400- 3000	340	+ 35,0%
3 000- 3 600	550	+ 39,0%
3600- 4200	784	+44,0 %
4200- 4 800	1048	+49,0 %
4800- 5400	1342	+52,5 %
5400- 6000	1657	+58,0 %
6000- 6600	2005	+63,0%
6600- 7 200	2 383	+69.5 %
7 200- 7800	2 800	+ 72,5 %
7800- 8400	3 235	+75,5 %
8400- 9000	3 688	+76,0 %
9000- 9600	4 144	+78,5 %
9600-10000	4615	+ 80,5 %
10000-14200	4937	+ 80.0 %
14 200-	8297	+ 85,0 %

SkU 1981/82:60

Nuvarande lydelse

Tabell N kolumn 4

(Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.	Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns. kr.	Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns
1530- 1800	11.00	+ 30,0 %
1800- 2 400	92	+ 32.0 %
2400- 3000	284	+ 34,5 %
3000- 3600	491	+ 38,0 %
3600- 4 200	719	+41,5 %
4200- 4 800	968	+48,5 %
4800- 5400	1259	+51,5 %
5400- 6000	1568	+56,5 %•
6000 - 6600	1907	+61.0 %
6600- 7 200	2273	+ 68.0 %
7 200- 7800	2681	+72,0 %
7 800- 8400	3113	+75,0 %
8400 - 9000	3 563	+76,0 %
9000 - 9600	4019	+76,5 %
9600-10000	4478	+81,0 %
10000-14400	4 802	+ 80,0 %
14 400-	8 322	+ 85.0 %

Tabell N kolumn U
(Utländsk sjöman)
Beskattningsbar	Skatt på inkomst	Skatt på inkomst
månadsinkomst,	vid skiktets nedre	utöver skiktets
kr.	gräns, kr.	nedre gräns

870- 1200	10,95	+ 18,5 %
1200- 1800	72	+ 19,0%
1800- 2400	186	+ 20,0 %
2400- 3000	306	+ 31,5 %
3000- 3600	495	+ 35,0%
3600- 4 200	705	+ 39,5 %
4 200- 4 800	942	+44,0 %
4 800- 5400	1206	+47,5 %
5 400- 6000	1491	+52,0 %
6000 - 6600	1803	+ 57,0 %
6600- 7200	2145	+62,5 %
7200- 7 800	2520	+65,5 %
7 800- 8400	2913	+68,0 %
8400 - 9000	3321	+68.0 %
9000 - 9600	3 729	+70.5 %
9600-10000	4152	+73,0 %
10000—14 200	4444	+72,0 %
14 200-	7468	+76,5 %

SkU 1981/82:60

Bilaga

Föreslagen lydelse
Tabeller för beräkning av sjömansskatt

Fjärrfart

Tabell F kolumn 1

(Ogift sjöman utan barn)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.	Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.	Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns
2310- 3600	10,30	+33,0 %
3 600- 4 200	436	+34.0 %
4 200- 4 800	640	+ 37,0 %
4 800 - 5 400	862	+42,0 %
5400 - 6000	I 114	+50,0 %
6000- 7 200	1414	+53,0 %
7200- 7800	2050	+56,0 %
7 800 - 8400	2 386	+58,5 %
8 400 - 9 000	2737	+61,5 %
9000-10200	3 106	+65,0 %
10200-11400	3 886	+67,0 %
11400-12000	4 690	+68.5 %
12000-15600	5 101	+69,0 %
15600-18000	7 585	+70,0 %
18000-	9 265	+73,0 %

Tabell F kolumn 2—3 (Gift sjöman)
Beskattningsbar	Skatt på inkomst	Skatt på inkomst
månadsinkomst,	vid skiktets nedre	utöver skiktets
kr.	gräns, kr.	nedre gräns
2770- 3 600	12,10	+ 33,0 %
3 600- 4 200	286	+ 34,0 %
4 200- 4 800	490	+37,0 %
4800- 5400	712	+42,0 %
5400- 6000	964	+50,0 %
6000- 7200	1 264	+53,0 %
7200- 7800	1900	+56,0 %
7800- 8400	2 236	+ 58,5 % ■
8400- 9000	2 587	+61,5 %
9000-10200	2956	+65,0 %
10200-11400	3736	+67,0 %
11400-12000	4 540	+68,5 %
12000-15600	4951	+69,0 %
15600-18000	7435	+70.0 %
18000-	9115	+73,0 %

SkU 1981/82:60

Föreslagen lydelse

Tabell F kolumn 4

(Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.	Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.	Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns
2930- 4 200	9,90	+33,0 %
4 200- 4800	429	+ 36,0 %
4800- 5 400	645	+40,0 %
5 400- 6000	885	+48,5 %
6000 - 7200	1 176	+53,0 %
7 200- 7 800	1812	+ 54,5 %
7 800- 8400	2 139	+58,0%
8400- 9000	2487	+ 60,5 %
9000- 9600	2850	+64,5 %
9600-10 200	3 237	+65,0 %
10200-11600	3 627	+67,0 %
11 600-12200	4 565	+68,0 %
12 200-15 800	4973	+69,0 %
15 800-18200	7457	+70,0 %
18200-	9137	+73,0%

Tabell F kolumn U (Utländsk sjöman)
Beskattningsbar	Skatt på inkomst	Skatt på inkomst
månadsinkomst,	vid skiktets nedre	utöver skiktets
kr.	gräns, kr.	nedre gräns
2370- 2400	9,85	+ 10,5 %
2400- 3000	13	+ 11,0%
3 000- 3600	79	+29,5 %
3600- 4 200	256	+ 30,5 %
4 200- 4 800	439	+33,5 %
4 800- 5400	640	+ 38,0 %
5400- 6000	868	+45,0 %
6000- 6600	1 138	+47.5 %
6600- 7200	1423	+48,0 %
7200- 7 800	1711	+50,0 %
7 800- 8400	2011	+52,5 %
8400- 9000	2 326	+55.5 %
9000- 9600	2659	+59,0 %
9600-10200	3013	+60.5 %
10 200-11400	3 376	+62,0 %
11 400-12000	4120	+64,5 %
12000-13800	4 507	+66,5 %
13 800-15600	5 704	+68,5 %
15600--18000	6937	+70,0 %
18000-27 200	8617	+73,0 %
27 200-	15 333	+74,5 %

SkU 1981/82:60

Föreslagen lydelse

Tabell FT kolumn 1—3

(Ogift sjöman utan barn samt gift sjöman)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.	Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.	Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns
9000- 9600	0	+ 0,5 %
9600-11400	3	+ 2,0%
11400-12000	39	+ 3,0%
12000-13800	57	+ 5,0%
13800-15600	147	+ 7,0 %
15 600- 27 200	273	+ 8,0 %
27 200-	1201	+ 10,0 %

Tabell FT kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)
Beskattningsbar	Skatt på inkomst	Skatt på inkomst
månadsinkomst,	vid skiktets nedre	utöver skiktets
kr.	gräns, kr.	nedre gräns
9600-11600	0	+ 2,0%
11600-12200	40	+ 3,0%
12200-14000	58	+ 5,0%
14000-15800	148	+ 7,0%
15800-27 400	274	+ 8,0%
27400-	1202	+ 10,0%

SkU 1981/82:60

Föreslagen lydelse

Närf3rt

Tabell N kolumn 1

(Ogift sjöman utan barn)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.	Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.	Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns
1050- 1800	11,00	+ 32,0 %
1 800- 3 600	251	+ 33,0%
3 600- 4 200	845	+ 35,0 %
4 200- 4800	1055	+ 38,5 %
4 800- 5400	1 286	+46,0 %
5 400 - 6000	1 562	+ 51,5 %
6000 - 6600	1 871	+ 53,0%
6600 - 7 200	2189	+54,0 %
7 200- 7 800	2513	+57,0 %
7 800- 8400	2855	+ 59,5 %
8400 - 9000	3 12	+63,5 %
9000 - 9600	3 593	+65,0 %
9600-11000	3983	+66,5 %
11000-11 800	4914	+68,0 %
11800-15400	5458	+69,0 %
15 400-17 800	7 942	+70,0 %
17 800-	9622	+73,0 %

Tabell N kolumn 2—3 (Gift sjöman)
Beskattningsbar	Skatt på inkomst	Skatt på inkomst
månadsinkomst,	vid skiktets nedre	utöver skiktets
kr.	gräns, kr.	nedre gräns
1520- 1800	11,40	+ 32,0 %
1800- 3 600	101	+ 33.0 %
3600 - 4 200	695	+ 35,0%
4 200- 4 800	905	+ 38,5 %
4 800- 5400	1 136	+46,0 %
5400 - 6000	1 412	+51,5 %
6000- 6600	1721	+ 53,0 %
6600- 7 200	2039	+ 54,0 %
7 200- 7 800	2 363	+ 57,0 %
7 800- 8 400	2 705	+ 59,5 %
8400- 9000	3 062	+ 63,5 %
9000- 9 600	3 443	+65,0 %
9600-11000	3 833	+66,5 %
11 000- 1! 800	4764	+68.0 %
11800- 15 400	5 308	+69,0 %
15 400-17 800	7 792	+ 70,0 %
17 800-	9472	+73,0 %

SkU 1981/82:60

Föreslagen lydelse

Tabell N kolumn 4

(Ogift sjöman med barn)

Beskattningsbar	Skatt på inkomst	Skatt på inkomst
månadsinkomst,	vid skiktets nedre	utöver skiktets
kr.	gräns, kr.	nedre gräns
1680- 1800	9,60	+32,0 %
1800- 2400	48	+ 32,5 %
2400- 3600	243	+ 33.0%
3600- 4200	639	+ 34,0 %
4 200- 4 800	843	+ 37,5 %
4 800- 5400	1068	+43,5 %
5400- 6000	1329	+ 50.5 %
6000- 6600	1632	+53,0 %
6600- 7200	1950	+53,5 %
7 200- 7800	2271	+56.0 %
7 800- 8400	2607	+59.0 %
8400 - 9000	2961	+62,0 %
9000-10000	3 333	+65,0 %
10000-11 200	3 983	+67,0 %
11 200-11 800	4 787	+68,0 %
11800-15 600	5 195	+69,0 %
15600-18000	7817	+70,0%
18000-	9497	+73.0 %
Tabell N kolumn U
(Utländsk sjöman)
Beskattningsbar	Skatt på inkomst	Skatt på inkomst
månadsinkomst,	vid skiktets nedre	utöver skiktets
kr.	gräns, kr.	nedre gräns
1070- 1200	11.75	+22,5 %
1200- 1800	41	+ 22.0 %
1800- 2 400	173	+23,0 %
2400- 3 000	311	+22,5 %
3000- 3 600	446	+ 30,0 %
3600- 4 200	626	+31,5 %
4 200- 4 800	815	+ 34,5 %
4800- 5400	1022	+41,5%
5400- 6000	1271	+46,0 %
6000- 6600	1 547	+48.0 %
6600- 7 200	1835	+49,0 %
7 200- 7800	2129	+51,0%
7 800- 8400	2435	+53,5 %
8400- 9000	2756	+57,0 %
9000- 9600	3098	+ 59.5 %
9600-11000	3455	+62.0 %
11 000-11 800	4 323	+63,5 %
11800-13 600	4831	+67,0 %
13 600-15400	6037	+68,0 %
15 400- 17 800	7 261	+70,5 %
17800-27000	8953	+73,0 %
27000-	15 669	+ 74,5 %

SkU 1981/82:60

Föreslagen lydelse

Tabell NT kolumn 1-3

(Ogift sjöman utan barn samt gift sjöman)

Beskattningsbar månadsinkomst, kr.	Skatt på inkomst vid skiktets nedre gräns, kr.	Skatt på inkomst utöver skiktets nedre gräns
9000- 9600	0	+ 1,0%
9600-11000	6	+ 2,0%
11000-11800	34	+ 3,5 %
11800-13 600	62	+ 5,0%
13600-15400	152	+ 7,0%
15400-27 000	278	+ 8,0%
27 000-	1 206	+ 10,0 %

Tabell NT kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)
Beskattningsbar	Skatt på inkomst	Skatt på inkomst
månadsinkomst,	vid skiktets nedre	utöver skiktets
kr.	gräns, kr.	nedre gräns
9000- 9600	0	+ 0,5 %
9600-11 200	3	+ 2,0%
11 200-11 800	35	+ 3,0%
11800-13600	53	+ 5,0%
13600-15 600	143	+ 7,0%
15600- 27 000	283	+ 8,0%
27000-	1 195	+ 10,0%

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Äldre lydelse gäller beträffande
sjömansskatt som har erlagts eller skulle ha erlagts före ikraftträdandet.

3 Riksdagen 1981182. 6 sami Nr 60

SkU 1981/82:60

6 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 33 § 2 moni., 46 )} 2 morn., 65 §, punkt 9 av
anvisningarna till 29 §, punkt 6 av anvisningarna till 41 8 samt punkt 5 av
anvisningarna till 46 8 kommunalskattelagen (1928- 370) skall ha nedan
angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
33 8

Nuvarande lydelse

2 morn.1 Skattskyldig, som haft
intäkt av tjänst, skall anses hava
haft utgifter, sam i I mom. sägs, till
ett belopp av minst 100 kronor.
Överstiger summan av de utgifter,
för vilka avdrag må ske, 100 kronor,
skall avdraget, därest nämnda
summa icke utgör helt hundratal
kronor, avrundas uppåt till det hela
hundratal kronor, som är närmast
högre än summan av utgifterna.

Vad i första stycket sägs skall
icke gälla, om summan av utgifterna
uppgår till eller överstiger
summan av intäkterna, ej heller i
den mån avdraget genom tillämpning
av nämnda stycke skulle komma
att överstiga summan av intäkterna.

(Se vidare anvisningarna.)

2 mom. Skattskyldig, som haft
intäkt av tjänst i form av kontant
lön eller sadan annan ersättning,
som enligt II kap. 2 § lagen
<1962:381) om allmän försäkring
skall anses sorn inkomst av anställning,
skall utöver kostnader som
avses i punkterna 3 och 4 av anvisningarna
anses ha haft utgifter till
ett belopp av minst 1000 kronor.
Avdraget får dock inte överstiga
fem procent av intäkten avrundat
till närmast högre hundratal kronor.

Skattskyldig, som haft intäkt av
tjänst, i annat fall än som avses i
första stycket, skall anses ha haft
utgifter som avses i I mom. till ett
belopp av minst 100 kronor.

Vad i första och andra styckena
sägs skall inte gälla, om summan av
utgifterna uppgår tili eller överstiger
summan av intäkterna, och
inte heller i den mån avdraget genom
tillämpning av nämnda stycken
skulle komma att överstiga summan
av intäkterna.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §

2 morn.1 I hemortskommunen får skattskyldig, som varit bosatt här i
riket under hela beskattningsåret, dessutom göra avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträckning
som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

1 Senaste lydelse 1955: 122.

2 Senaste lydelse 1981: 1202.

SkU 1981/82:60

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2) för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter
sorn inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla;

3) för premier och andra avgifter,
sorn skattskyldig erlagt för
försäkringar av följande slag, vilka
ags av honom själv eller, i förekommande
fall, hans make elter hans
omyndiga harn, nämligen kapitalförsäkring,
lill den del avdrag för
premien ej medges enligt punkt 2 av
anvisningarna till 22 § eller punkt 9
av anvisningarna till 29 §, arbetslöshetsförsäkring,
om avdrag ej
medges enligt nyssnämnda lagrum
eller punkt 6 av anvisningarna till
33 §, samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring,
därunder inbegripen
avgift till sjukkassa för begravningshjälp,
som ej avses i 33 § och
som ej utgör sjukförsäkring enligt
2- 4 kap. lagen (1962:381) om allmän
försäkring;

4) för belopp som den skattskyldige enligt vid självdeklarationen fogat
intyg eller annat skriftligt bevis under beskattningsåret har betalat för eller
tillgodoräknats som underhåll av icke hemmavarande barn intill dess barnet
fyllt 18 år eller intill dess det fyllt 21 år om det genomgår grundskola,
gymnasieskola eller därmed jämförlig grundutbildning, dock högst med
300(1 kronor för vaije barn;

6) för avgift som den skattskyldige har betalat under beskattningsåret
tor annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring. sorn ägs av
arbetsgivare, om försäkringen ägs av den skattskyldige.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att betala sjömansskatt,
medges avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäkring
och underhållsbidrag, som anges i första stycket 4) och 6), endast i
den mån hänsyn inte tagits till understödet, avgiften eller underhållsbidraget
vid beräkningen av sjömansskatt.

Om skattskyldig varit bosatt här i riket endast under en del av beskattningsåret,
medges avdrag som nu sagts bara i den mån det belöper på
nämnda tid.

Avdrag för premier och andra
avgifter som avses i första stycket
3) medges inte med högre belopp
än 250 kronor. Har skattskyldig under
beskattningsåret varit gift och
levt tillsammans med andra maken,
medges dock sådant avdrag för
dem båda gemensamt med högst
500 kronor. Avdrag, som nu sagts,
med högst 500 kronor medges vidare
örn skattskyldig under beskatt -

SkU 1981/82:60

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningsåret varit ogift - varmed jämställs
änka, änkling eller frånskild
— oell haft hemmavarande harn
ander I# är.

Avdrag för avgift som avses i första stycket 6) får inte överstiga den
skattskyidiges A-inkomst för antingen beskattningsåret elier året närmast
dessförinnan och beräknas med hänsyn til! storleken av sådan inkomst. I
fråga om sådan A-inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller
rörelse eller som hänför sig till anställning, om den skattskyldige helt
saknar pensionsrätt i anställning och inte är anställd i aktiebolag elier
ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande inflytande som
avses i punkt 2 e femte stycket av anvisningarna till 29 §. far avdraget
uppgå till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten tili den del den inte
överstiger tjugo gånger det basbelopp som eniigt lagen (1962:381) om
allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret samt högst
25 procent av den del av inkomsten som överstiger tjugo men inte trettio
gånger nämnda basbelopp. I fråga om övrig A-inkomst får avdraget uppgå
till högst 10 procent av inkomsten till den del den tillsammans med Ainkomst
enligt föregående mening inte överstiger tjugo gånger nämnda
basbelopp i stället för vad som angivits i andra och tredje meningarna av
detta stycke får avdraget beräknas till högst ett belopp motsvarande angivet
basbelopp jämte 30 procent av inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet
eller retelse intill en sammanlagd A-inkomst motsvarande tre gånger
samma basbelopp. Avdraget beräknas i sin helhet antingen på inkomst som
skall tas upp til! beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året
närmast dessförinnan. Med A-inkomst avses inkomst som enligt 9 § 3
mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse
som A-inkomst. Till A-inkomst räknas även inkomst ombord enligt lagen
(1958: 295) om sjömansskatt samt enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig
dagpenning.

Om särskilda skäl föreligger får riksskatteverket efter ansökan besluta
att avdrag för avgift för pensionsförsäkring får medges med högre belopp
än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock
följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst sorn är alt anse
som A-inkomst endast av tjänst men som i huvudsak saknar pensionsrätt i
anställning, får avdrag medges högst med belopp, beräknat som för inkomst
av jordbruksfastighet eller rörelse på det sätt sorn föreskrivits i
föregående stycke. Har sådan skattskyldig erhållit särskild ersättning i
samband med att anställning upphört och har häri ej skaffat sig ett betryggande
pensionsskydd, får dock avdrag medges med högre belopp Avdrag
som avses i de två närmast föregående meningarna får dock inte beräknas
för inkomst som härrör från aktiebolag elier ekonomisk förening vari den
skattskyldige har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2 e
femte stycket av anvisningarna till 29 § Har skattskyldig, som - själv eller
genom förmedling av juridisk person - drivit jordbruk, skogsbruk eller
rörelse, upphört med driften i förvärvskällan och har han under verksamhetstiden
ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, tår avdrag beräknas
även på sådan inkomst som enligt 9 5 3 mom. andra stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som B-inkomst. Avdraget
får i detta fall beräknas med beaktande av det antal är den skatt skyldige
drivit jordbruket, skogsbruket eller rörelsen dock högst för tio år. Hänsyn

SkU 1981/82:60

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skall vid bedömningen av avdragets storlek tas till den skattskyldiges
övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift som
avses i första stycket 6). Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som
för vaije år som driften pågått motsvarar tio gånger det basbelopp sorn
enligt lagen om allmän försäkring bestämts för det år driften i förvärvskällan
upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret
redovisats som nettointäkt av förvärvskällan och sådan inkomst av tillfällig
förvärvsverksamhet som är att hänföra til! vinst med anledning av överlåtelse
av förvärvskällan. Har riksskatteverket enligt punkt 1 tredje stycket
av anvisningarna till 3! § medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring,
anger riksskatteverket det högsta belopp varmed avdrag för avgift för
försäkringen får medges. Härvid iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna
i detta stycke om avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en
förvärvskälla. Mot beslut av riksskatteverket i fråga som avses i detta
stycke får talan inte föras.

Har skattskyldig erlagt avgift Har skattskyldig erlagt avgift
som avses i första stycket 6) men som avses i första stycket 6) men

har avdrag för avgifter, helt eller har avdrag för avgiften helt eller

delvis inte kunnat utnyttjas enligt delvis inte kunnat utnyttjas enligt

bestämmelserna i femte stycket, bestämmelserna i fjärde stycket,

medges avdrag för ej utnyttjat be- medges avdrag för ej utnyttjat belopp
vid taxering för det påföljande lopp vid taxering för det påföljande

beskattningsåret. Sådant avdrag beskattningsåret. Sådant avdrag

medges dock inte med belopp som medges dock inte med belopp som

tillsammans med erlagd avgift sist- tillsammans med erlagd avgift sistnämnda
år överstiger vad som nämnda år överstiger vad som

anges i femte stycket. anges i fjärde stycket.

Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för avgift
som avses i första stycket 6) i hemortskommunen inte med högre belopp än
skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från förvärvskällor,
som är skattepliktiga i kommunen, och övriga avdrag enligt denna paragraf.
Kan avdrag för avgift som avses i första stycket 6) inte utnyttjas i
hemortskommunen, medges avdrag för återstoden i annan kommun med
belopp intill den där redovisade inkomsten, i förekommande fall efter
andra avdrag enligt denna paragraf som medges vid taxeringen i kommunen.
Avdrag, som på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid
taxer:ogen för det beskattningsår då avgiften betalades, får utnyttjas senast
vid taxering för sjätte beskattningsåret efter betalningsåret. Inte heller i
sistnämnda fäll får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag
enligt denna paragraf gjorts.

Fråga, huruvida skattskyldig haft Fråga, huruvida skattskyldig haft
barn eller icke eller om barn är att barn eller icke eller om barn är att

räkna såsom hemmavarande eller räkna såsom hemmavarande eller

icke, liksom ock fråga om barns ål- icke, liksom ock fråga om barns ålder
skall bedömas efter förhållan- der skall bedömas efter förhållandena
den 1 november året näst före dena den 1 november året näst före

3 Senaste lydelse 1971: 894

SkU 1981/82:60

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

taxeringsåret. Med barn avses järn- taxeringsåret. Med barn avses jämväl
styvbarn och fosterbarn. Barn, väl styvbarn och fosterbarn. Barn,

som bor hos sina föräldrar, ska", som bor hos sina föräldrar, skall,

såvitt avser föräldrarnas rätt till av- såvitt avser föräldrarnas rätt till avdrag
enligt 46 § 2 mom. första drag enligt 46 § 3 morn., anses som

stycket vid 3) och 46 § 3 morn., hemmavarande endast hos den ena

anses sorn hemmavarande endast av dem.

hos den ena av dem.

I fråga om skattskyldig, som ingått äktenskap under beskattningsåret,
skola de bestämmelser som avse gift skattskyldig, om ej annat följer av vad
som stadgas i sista stycket, äga tillämpning först vid taxering för det därpå
följande beskattningsåret.

Bestämmelser som avse gift skattskyldig skola i fråga om makar, som
levt tillsammans, tillämpas jämväl under det beskattningsår, varunder
make avlidit. Skattskyldig vars make avlidit före den 1 juli året näst före
taxeringsåret är dock berättigad till avdrag enligt 46 § 3 mom. fjärde
stycket.

Har eljest under beskattningsåret ändring inträtt i förhållande, som har
betydelse för tillämpning av bestämmelserna angående taxering av gift
skattskyldig, skall det förhållande, som rått under större delen av beskattningsåret,
vara bestämmande för taxeringen.

Bestämmelser i denna lag om gift skattskyldig skola äga tillämpning
jämväl i fråga om dem som, utan att vara gifta, leva tillsammans, om de
tidigare varit förenade i äktenskap eller gemensamt hava eller hava haft
barn.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 29 §

9.4 Såsom speciella för rörelse utgående skatter eller avgifter till det
allmänna må nämnas vissa tillverkningsskatter, stämpelavgifter, tull- och
hamnumgälder m. m. dyl. Däremot får svenska allmänna skatter inte dras

a\ (se 20 §).

Premie för grupplivförsäkring,
som tecknats av fysisk person i
hans egenskap av utövare av viss
rörelse, utgör avdragsgill omkostnad
i rörelsen. Om den ersättning,
som kan komma att utfalla på grund
av försäkringen, utgår efter förmånligare
grunder än vad som gäller enligt
grupplivförsäkring för befattningshavare
i statens tjänst, skall
dock endast den del av premien
som kan anses motsvara förmåner
enligt grupplivförsäkring för

4 Senaste lydelse 1981: 1150.

SkU 1981/82:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

nämnda befattningshavare räknas nämnda befattningshavare räknas

som omkostnad i rörelsen. För den som omkostnad i rörelsen.

del av premien som i enlighet härmed
inte utgör omkostnad i rörelsen
erhålls allmänt avdrag under
de förutsättningar som anges i 46 §

2 mom.

Avdrag medges för kostnader för egen hälsovård i den mån förmån av fri
sådan vård för anställd är skattefri enligt 32 § 3 mom. tredje stycket.

Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 33 § om avdrag för avgift
till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av rörelse.

Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 § om avdrag för
kostnader för resor till och från arbetsplatsen gäller också beträffande
inkomst av rörelse.

till 41 §

6.5 Fysisk person, som skall efterbeskattas
enligt 9 § lagen
(1978:970) om uppskov med beskattning
av realisationsvinst, får
vid efterbeskattningen göra avdrag
för avgift för pensionsförsäkring
enligt bestämmelserna i 46 § 2
mom. utan hinder av att avgiften
betalas efter utgången av det beskattningsår
som efterbeskattningen
avser. Detta gäller dock endast
vid efterbeskattning av sådan realisationsvinst
sorn har uppkommit
vid avyttring av jordbruksfastighet
eller fastighet som använts i den
skattskyldiges rörelse. Avdraget får
inte överstiga det belopp som skall
efterbeskattas. En förutsättning för
avdrag är att avgiften inte betalas
senare än inom tre månader från
den dag då framställningen om efterbeskattning
delgavs den skattskyldige.
Har han före utgången av
nämnda tid skriftligen ansökt om
medgivande enligt 46 § 2 mom.
sjätte stycket får dock betalning av
avgiften göras inom tre månader
från dagen för riksskatteverkets beslut
med anledning av ansökningen.

6. Fysisk person, som skall efterbeskattas
enligt 9 § lagen
(1978:970) om uppskov med beskattning
av realisationsvinst, får
vid efterbeskattningen göra avdrag
för avgift för pensionsförsäkring
enligt bestämmelserna i 46 § 2
mom. utan hinder av att avgiften
betalas efter utgången av det beskattningsår
som efterbeskattningen
avser. Detta gäller dock endast
vid efterbeskattning av sådan realisationsvinst
som har uppkommit
vid avyttring av jordbruksfastighet
eller fastighet som använts i den
skattskyldiges rörelse. Avdraget får
inte överstiga det belopp som skall
efterbeskattas. En förutsättning för
avdrag är att avgiften inte betalas
senare än inom tre månader från
den dag då framställningen om efterbeskattning
delgavs den skattskyldige.
Har han före utgången av
nämnda tid skriftligen ansökt om
medgivande enligt 46 § 2 mom.
femte stycket får dock betalning av
avgiften göras inom tre månader
från dagen för riksskatteverkets beslut
med anledning av ansökningen.

Har en skattskyldig med stöd av första stycket erhållit avdrag för avgift
för pensionsförsäkring för det beskattningsår som efterbeskattningen avser
får avdrag för avgiften inte göras vid taxeringen för annat beskattningsår.

5 Senaste lydelse 1980:71.

SkU 1981/82:60

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till 46 §

5.6 Förutsättning för allmänt avdrag för periodiskt understöd eller därmed
jämförlig periodisk utbetalning enligt denna punkt är att understödet
inte utgått till mottagare i givarens hushåll eller, om understödet inte
utgjort skadestånd, till mottagare under 18 år eller till mottagare vars
utbildning inte är avslutad.

Avdrag medges med utgivet belopp för periodiska utbetalningar
till make eller förutvarande make sedan underhållsskyldigheten dem
emellan reglerats;
till tidigare anställd;

som utgör skadestånd, dock vid personskada endast med belopp som för
mottagaren utgör ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur
eller för förlorat underhåll;

som utgör livränta eller därmed jämförligt vederlag vid förvärv av egendom
genom köp, byte eller därmed jämförligt fång;
på grund av föreskrift i testamente;
från juridisk person.

För annat periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk utbetalning
medges avdrag med
högst 5 000 kronor. Utger skattskyldig
sådana understöd till mer än en
person med belopp som sammanlagt
överstiger 5000 kronor, skall
avdraget fördelas mellan dessa understöd
på sätt den skattskyldige
önskar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången i fråga
om 1984 års taxering.

Beträffande periodiska utbetalningar som utgår på grund av bindande
förpliktelser, som uppkommit före den 9 november 1973, skall de bestämmelser
som gällde före den 1 januari 1974 alltjämt tillämpas.

6 Senaste lydelse 1980:1062.

SkU 1981/82:60

7 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 4 § 3 morn., 25 § samt 27§ 1 mom. uppbördslagen
(1953:272)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

4 §

Föreslagen lydelse

3 mom. Skattetabellerna skall
ange den preliminära skatten under
förutsättning att kommunal inkomstskatt
beräknas för skattekrona
och skatteöre till vissa i hela
krontal bestämda belopp, som regeringen
eller myndighet som regeringen
bestämmer fastställer för
vaije inkomstår.

3 morn. Skattetabellerna skall
ange den preliminära skatten under
förutsättning att statlig inkomstskatt
beräknas med tillämpning av
det procenttal av grundbeloppet,
som har bestämts för inkomståret
samt att kommunal inkomstskatt
beräknas för skattekrona och skatteöre
till vissa i hela krontal bestämda
belopp, som regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer
fastställer för varje inkomstår.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får dock beträffande
Stockholm, Göteborg eller Malmö, efter framställning av vederbörande
kommun, upprätta särskild tabell för inom kommunen skattskyldiga,
avseende en skattesats för kommunalt ändamål i femtiotal ören, samt
meddela de närmare föreskrifter, som kan behövas för tillämpning av
tabellen. Den merkostnad, som kan uppkomma för upprättandet av sådan
tabell, skall betalas av vederbörande kommun.

25 §3

Vid debitering av preliminär B-skatt med ledning av preliminär taxering
skall iakttas:

att egenavgifter uträknas med
ledning av bestämmelserna i lagen
(1981:691) om socialavgifter samt

att egenavgifter uträknas med
ledning av bestämmelserna i lagen
(1981:691) om socialavgifter;

att för skattskyldiga, som avses i
I0§ 1 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt, sådan skatt
uträknas med tillämpning av det
procenttal av grundbeloppet, som
bestämts för inkomståret; samt

att kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den skattesats, som
för inkomståret gäller i beskattningsorten; dock får regeringen eller den

1 Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

2 Senaste lydelse 1979: 1159.

3 Senaste lydelse 1981: 1156.

SkU 1981/82:60

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

myndighet regeringen bestämmer, om det föreligger särskilda omständigheter,
förordna att utdebitering i hemortskommunen får läggas till grund
vid debitering av preliminär B-skatt för fysisk person eller dödsbo även om
beskattningsorten är en annan.

27 §

I inom* Vid debitering av slutlig skatt skall iakttas:

att för skattskyldiga, som avses i
10§ 1 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt, sådan skatt
uträknas med tillämpning av det
procenttal av grundbeloppet, som
har fastställts att gälla för den preliminära
skatt, vilken skall avräknas
mot den slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den skattesats som
för inkomståret gäller i beskattningsorten;

att kommunal inkomstskatt uträknas i en post, varvid skattebeloppet vid
öretal över 50 avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt
krontalv;

att skogsvårdsavgift uträknas enligt bestämmelserna i 1 § lagen
(1946: 324) om skogsvårdsavgift;

att kommunal inkomstskatt debiteras med belopp som har uträknats av
lokal skattemyndighet i det fögderi där beskattningsorten är belägen;

att egenavgifter debiteras med ledning av bestämmelserna i lagen
(1981: 691) om socialavgifter och på grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden
som lämnas av den allmänna försäkringskassan, varvid öretal
bortfaller; samt

att i 1 § nämnd annuitet eller, om skattskyldig har att erlägga flera
annuiteter, summan av dessa påförs i helt antal kronor, varvid öretal
bortfaller.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången i fråga
om debitering av preliminär skatt för år 1983 och slutlig skatt på grund av
1984 års taxering.

4 Senaste lydelse 1981:1156

SkU 1981/82:60

8 Förslag tili

Lag om allmän löneavgift

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Arbetsgivare skall för vaije år betala allmän löneavgift. Löneavgiften
beräknas på det underlag som gäller för arbetsgivaravgift till folkpensioneringen
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

2 § Försäkrad som avses i 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om socialavgifter
skall för varje år betala allmän löneavgift. Löneavgiften beräknas pä det
underlag som enligt nämnda lag gäller för egenavgift till folkpensioneringen.

3 § Allmän löneavgift utgår med två procent av avgiftsunderlaget och
tillfaller staten.

I fråga om sjömän skall allmän löneavgift beräknas efter den lägre
procentsats som regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
årligen fastställer. Procentsatsen skall sättas ned enligt de grunder som
anges i 2 kap. 2 § andra stycket lagen (1981: 691) om socialavgifter.

4 § I fråga om allmän löneavgift gäller bestämmelserna i 5 kap. lagen
(1981: 691) om socialavgifter samt vad som i nedan angivna författningar är
föreskrivet i fråga om avgifter enligt nämnda lag:

1. kommunalskattelagen (1928:370)

2. taxeringslagen (1956: 623)

3. skattebrottslagen (1971:69)

4. lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

5. lagen (1978: 401) om exportkieditstöd

6. lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv

7. lagen (1979:611) om upphovsmannakonto

8. lagen (1980:953) om särskilt investeringsavdrag för inventarieanskaffning 9.

lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten
m. m.

10. lagen (1982: 2) om uppfinnarkonto.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas på ersättningar
enligt 1 § som har ulgetts efter utgången av år 1982 samt på inkomst av
annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 8 lagen (1962: 381) om allmän
försäkring och som skall tas upp till beskattning vid 1984 och senare ärs
taxeringar. Inkomst som hänför sig till tiden före den 1 januari 1983 skall
dock inte beaktas. Omfattar beskattningsår tid såväl före sorn efter utgången
av år 1982, skall så stor de! av beskattningsårets inkomst anses hänförlig
till tiden före den i januari 1983 som svarar mot förhållandet mellan den del
av beskattningsåret som infaller före utgången av år 1982 och hela beskattningsåret.

SkU 1981/82:60

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1§ lagen (1981:691) om socialavgifter
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

!§'

I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den allmänna
försäkringen och vissa andra sociala ändamål

Ali denna lag tillämpas även i
fråga om allmän löneavgift framgår
av lagen (1982:000) om allmän
löneavgift.

Om nedsättning av socialavgifter som regionalpolitisk! stöd finns särskilda
bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

1 Lydelse enligt prop. 1981/82: 113.

SkU 1981/82:60

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1981/82:197

1981/82:2524 av Rune Torwald (c)

1 motionen hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande oskiftade dödsbons möjlighet att utnyttja de underskottsavdrag
vid inkomsttaxeringen, vilka den avlidne företagaren eljest
kunnat tillgodogöra sig.

1981/82:2527 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m)

I motionen hemställs att riksdagen bifaller vad i motionen anförts

1. om kvittningsrätten mellan makar,

2. om räntetillägg för bil,

3. om räntefria lån.

1981/82:2528 (jfr. 2529) av Arne Andersson m. fl. (m)

I motionen hemställs att riksdagen beslutar att vid beräkning av underlag
för tilläggsbelopp något tillägg inte skall göras med den del av räntekostnaderna
på låneskulderna i förvärvskällan jordbruksfastighet som belöper på
den egna bostaden.

1981/82:2529 av Gösta Bohman m. fl. (m)

I motionen hemställs

1. att riksdagen godkänner det i bilaga 1 intagna förslaget till skatteskala,

2. att riksdagen avslår propositionens förslag om begränsning i rätten till
underskottsavdrag,

3. att riksdagen avslår propositionens förslag om begränsning av inflationsskyddet
i inkomstbeskattningen,

4. att riksdagen avslår propositionens förslag om införande av en allmän
löneavgift på 3 %,

5. att riksdagen beslutar att schablonavdraget från inkomst av tjänst
bestäms till 5 %, högst 500 kr.,

6. att riksdagen beslutar att spärrbeloppet vid tillämpningen av begränsningsregeln
bestäms till 75 %,

7. att riksdagen beslutar att sambeskattningen vid tillämpning av
begränsningsregeln slopas,

8. att riksdagen beslutar att vid tillämpning av begränsningsregeln
egenavgifterna skall påverka skattenedsättningen,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att marginalskattespärren
successivt nedjusteras till 75 % i takt med marginalskattesänkningen.

1981/82:2530 av Gunnar Biörck i Värmdö (m)

I motionen hemställs att riksdagen beslutar

1. att höja gränsen för skattefrihet beträffande periodiskt understöd resp.

SkU 1981/82:60

gåvor inom familjekretsen på sätt som anförts i motionen,

2. att medge avdragsrätt för reparationer och underhåll även beträffande
villafastigheter på sätt som anförts i motionen.

1981/82:2531 av Elisabeth Fleetwood (m)

I motionen hemställs att riksdagen beslutar att nu gällande avdragsrätt för
periodiska understöd skall kvarstå vad beträffar i utlandet bosatta svenskar
med minderåriga barn.

1981/82:2532 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen hemställs att riksdagen beslutar

1. att avslå propositionen utom vad som gäller om begränsning av
underskottsavdragen,

2. att godkänna de riktlinjer för en skattereform som anges i motionen
innebärande

a) ändrad kostnadsfördelning mellan staten och den kommunala sektorn
vilket kan skapa möjligheter för en kommunal skattesänkning utan att
äventyra utbyggnaden av kommunal service och utgöra en bojan till ett
system med progressiv statskommunal enhetsskatt,

b) skärpt progressivitet i den statliga inkomstskatten för inkomstlägena
över 125 000 kr. i nuvarande penningvärde,

c) slopande av mervärdeskatten på viktiga livsmedel till den 1 januari
1985,

d) inledning av en övergång till ett skattesystem främst baserat på
produktionsbeskattning,

e) skärpning av kapitalvinst-, bolagsvinst-, förmögenhets- och realisationsvinstbeskattningen
,

f) införande av omsättningskatt på börshandeln med aktier och värdepapper,

g) sanering av avdragssystemet med minskning av ränteavdragen för stora
lån och borttagande av vissa avdrag som t. ex. vid skatte- och aktiefondsparande,

h) skärpt kamp mot skattefusk, skatteflykt och övrig ekonomisk brottslighet.

Motion väckt med anledning av proposition 1981/82:118

1981/82:2300 av Gösta Bohman m. fl. (m)
såvitt avser yrkande

6. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag till upphävande av
sambeskattningen av B-inkomster.

Motion väckt under riksmötet 1980/81

1980/81:1504 (jfr 1503) av Lars Werner m. fl. (vpk)
såvitt avser yrkande

SkU 1981/82:60

2. att riksdagen skall besluta att hos regeringen begära förslag till en
engångsskatt på stora förmögenheter i enlighet med vad som anförts i
motionen.

Motioner väckta under allmänna motionstiden

1981/82:508 av Bo Lundgren (m) och Rolf Dahlberg (m)

I motionen hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts i motionen beträffande inkomst av annan fastighet.

1981/82:701 av Bonnie Bernström (fp) och Eva Winther (fp)

I motionen hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts om behovet av utredning kring det samlade
familjestödets marginaleffekter på jämställdheten.

1981/82:704 av Ing-Marie Hansson (s)

I motionen hemställs att riksdagen beslutar begära att regeringen utreder
och framlägger förslag som likställer barnpension med bidragsförskott i
omnämnda avseende.

1981/82:708 av Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m)

I motionen hemställs att riksdagen hos regeringen begär skyndsamma
förslag till åtgärder ägnade att redan för inkomståret 1982 motverka
sambeskattningens nackdelar.

1981/82:861 (jfr 859) av Åke Polstam (c) och Stig Josefson (c)
såvitt avser yrkande

4. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning om de
s. k. skattefria förmånerna.

1981/82:901 av Tommy Franzén m. fl. (vpk)

I motionen hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts i motionen om avdragsrätt för fackföreningsavgifter
och hemställer om förslag härom.

1981/82:903 av Pär Granstedt m. fl. (c)

I motionen hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om
slopande av rätten till avdrag för konsumtionsräntor och åläggande av
skattskyldiga och kreditgivare att på lämpligt sätt möjliggöra kontroll av
ränteuppgifterna.

1981/82:917 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen hemställs att riksdagen uttalar att en reformering av
skattesystemet bör utgå från de i motionen anförda principerna och hos
regeringen hemställer om förslag i enlighet härmed.

SkU 1981/82:60

1981/82:1185 av Eric Hägelmark m. fl. (fp)

I motionen hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en
utredning med uppgift att behandla frågan angående marginalbeskattningens
negativa inverkan på utländska experters medverkan i svenska företag
och institutioner.

1981/82:1191 av Eivor Nilson (c) och Nils-Olof Gustafsson (s)

I motionen hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om att
plockning av mossa i skattehänseende jämställs med plockning av vilda bär
och svamp.

1981/82:1204 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m)

I motionen hemställs

1. att riksdagen beslutar att frigränsen för individuell beskattning av
B-inkomster ersätts med ett till 5 000 kr. höjt fribelopp redan för 1982 års
inkomster,

2. att riksdagen hos regeringen begär skyndsam översyn av de övriga
skattereglerna som missgynnar äktenskapet som samlevnadsform eller, för
samboende par, tillkomsten av barn,

3. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamma förslag till åtgärder
innebärande att den som arbetar i och med egen fastighet A-beskattas och
därmed får möjlighet till ATP, sjukpenning samt avdragsrätt för frivillig
pensionsförsäkring.

1981/82:1212 av Håkan Winberg m. fl. (m)

I motionen hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande
att i motionen angivna värdegränser uppjusteras så att de motsvarar
samma reella värde som när resp. nominella belopp fastställdes.

1981/82:1213 av Bengt Wittbom (m)

I motionen hemställs att riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan
om den i motionen angivna kontoformen.

1981/82:1568 (jfr 1567) av Lars Werner m. fl. (vpk)
såvitt avser yrkandena

3. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motion 1981/82:1567 anförs
om en särskild arbetsgivaravgift, som skall vara progressiv och beräknas på
förädlingsvärdet, för arbetsskapande insatser,

4. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motion 1567 anförs om ett
slopande av momsen på mat och hos regeringen begär nödvändiga åtgärder i
enlighet därmed,

6. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motion 1567 anförs om
omsättningsskatt på börshandeln och hos regeringen begär nödvändiga
åtgärder i enlighet därmed,

8. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motion 1981/82:1567 anförs
om en engångsskatt på stora förmögenheter och hos regeringen begära
förslag i enlighet därmed.

SkU 1981/82:60

1981/82:1677 av Sven Johansson (c)

I motionen hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skattereduktion vid vårdnad av barn.

1981/82:1678 av Sven Johansson (c)

I motionen hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om regler
som medger rätt att göra avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader för
privat barntillsyn.

1981/82:1686 av Sven Munke (m)

I motionen hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att periodiskt understöd som t. ex. utgår till anhörig eller annan
person över 18 år som bedriver studier eller vidareutbildning skall betraktas
som avdragbart för givaren upp till ett årligt belopp på 5 000 kr.

1981/82:1690 av Martin Olsson (c) och Gunhild Bolander (c)

I motionen hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att barnpensionen från den
allmänna försäkringen blir helt eller delvis skattefri.

1981/82:1699 av Erik Wärnberg m. fl. (s)
såvitt avser yrkandena

2. att riksdagen beslutar om ändring i lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt i enlighet med vad som anförs i motionen,

3. att riksdagen beslutar att avdrag för frivilligt periodiskt understöd inte
skall tillåtas fr. o. m. 1984 års taxering.

1981/82:2025 (hänv. 2018) av Gösta Bohman m. fl. (m)

I motionen hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning och
förslag beträffande familjebeskattningen i enlighet med vad som i motionen
anförts.

1981/82:2028 (hänv. 2018) av Gösta Bohman m. fl. (m)

I motionen hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den framtida skattepolitiken.

Yttrande från annat utskott

Finansutskottet har beretts tillfälle att yttra sig (FiU 1981/82:6y) över
propositionen och motionerna. Yttrandet fogas som bilaga till detta
betänkande.

Skrivelser

Med anledning av propositionen har skrivelser inkommit till utskottet från
Sveriges Industriförbund och Sveriges Villaägareförbund.

4 Riksdagen 1981182. 6 sami. Nr 60

SkU 1981/82:60

Utskottet

Inledning

I april 1981 träffades mellan centerpartiet, folkpartiet och socialdemokraterna
en överenskommelse om grunderna för en skattereform med början
inkomståret 1983. Målet skulle var att sänka marginalskatten till högst 50 %
för huvuddelen av de heltidsarbetande inkomsttagarna och att samtidigt
begränsa det skattemässiga värdet av underskottsavdrag till högst 50 % av
avdragsbeloppet.

En expertgrupp med företrädare för de tre partierna har därefter på
grundval av överenskommelsen utformat ett konkret förslag till reform att
genomföras i tre steg inkomståren 1983, 1984 och 1985.

Propositionen bygger i huvudsak på expertgruppens förslag. Begränsningen
av det skattemässiga värdet av underskottsavdrag åstadkoms sålunda
genom att den statliga inkomstskatten föreslås utgå i form av två delbelopp,
grundbelopp och tilläggsbelopp med skilda skatteskalor och med olika
underlag för beräkningen. För grundbeloppet utgörs underlaget av den
beskattningsbara inkomsten, som i princip bestäms på samma sätt som f. n.
Uttaget skall, när reformen är fullt genomförd, utgöra högst 20 %.
Tilläggsbeloppet utgår endast i inkomstskikt över den s. k. brytpunkten vid
16 basenheter (motsvarande 110 400 kr. år 1982). Underlag för tilläggsbelopp
utgör den beskattningsbara inkomsten ökad med främst sådant
underskott i egen eller samtaxerad makes förvärvskälla, som dragits av vid
bestämmande av den skatteskyldiges beskattningsbara inkomst. Sådana
underskott skall således - med vissa undantag - återföras till beskattning.
Skatt på tilläggsbeloppet skall utgå med högt 30 % (över 45 basenheter).

Propositionen innehåller också förslag till ändringar i fråga om ett antal
särskilda regler för skatteberäkningen. Bl. a. begränsas sambeskattningen av
makars B-inkomster och förenklas tillämpningen av den s. k. marginalskattespärren.

Slutligen föreslås - i syfte att underlätta taxeringsarbetet - att ett
schablonavdrag om 1 000 kr. införs i inkomstslaget tjänst och att rätten till
avdrag för frivilliga periodiska understöd och för kapitalförsäkringspremier
slopas.

Finansutskottet, som av skatteutskottet beretts tillfälle yttra sig över
propositionen jämte motioner, har belyst några av den föreslagna reformens
samhällsekonomiska effekter. Yttrandet är fogat som bilaga till detta
betänkande.

Skatteutskottet har tidigare framhållit angelägenheten av att en sänkning
av marginalskatterna kommer till stånd. Det måste enligt utskottet därför
hälsas med tillfredsställelse att ett förslag, som innebär väsentligt lägre
marginalskatter för huvuddelen av de heltidsarbetande inkomsttagarna, nu
förelagts riksdagen och att det kunnat ske under bred parlamentarisk

SkU 1981/82:60

uppslutning. Vad gäller de föreslagna avdragsbegränsningarna är utskottet
medvetet om att kritik från skilda utgångspunkter kan riktas mot ett förslag
som innebär avsteg från principer som hittills tillämpats vid beskattningen.
Mot de nackdelar som detta kan medföra måste ställas de betydande fördelar
för bl. a. arbete och sparande som reformen innebär. Skatteutskottet, som i
allt väsentligt delar de synpunkter som framförts av finansutskottet,
tillstyrker således i princip propositionen.

I det följande uppehåller skatteutskottet sig företrädesvis vid de delar av
propositionen som tagits upp i motioner väckta i anslutning till propositionen
och under den allmänna motionstiden i år. Utskottet tar också upp vissa
andra motionsvis aktualiserade frågor som ansetts lämpligen böra behandlas
i detta sammanhang.

Skatteskala, underskottsavdrag m. m.

Förslaget i propositionen innebär som nämnts en kombination av sänkt
marginalskatt och en begränsning av underskottsavdragens skattemässiga
värde. Vidare föreslås en ändring av inflationsskyddet för skatteskalan.
Ändringen innebär att den årliga uppräkningen av basenheten för de tre
reformåren fastställs på förhand till 7 300, 7 700 resp. 8 100 kr.

I vpk-motionen 1981/82:2532 yrkas avslag på propositionen. Motionärerna
godtar dock den föreslagna begränsningen av underskottsavdragen. (M)
kritiserar i sin partimotion 1981/82:2529 den mellan c, fp och s träffade
skatteuppgörelsen. Motionärerna menar att begränsningen av indexregleringen
urholkar marginalskattesänkningen och höjer skattetrycket.
Avdragsbegränsningen bryter - menar de - symmetrin i skattesystemet och
kommer att medföra att ett stort antal inkomsttagare, inte minst villaägare,
förlorar på skatteomläggningen. Motionärerna pekar också på att de nya
bestämmelserna kan väntas försvåra skatteadministrationen och ytterligare
komplicera deklarationsarbetet för enskilda och företag. Motionärerna
motsätter sig därför såväl en begränsning av det nuvarande inflationsskyddet
som en begränsning av rätten till avdrag för underskott. De presenterar en
skatteskala som i förhållande till förslaget i propositionen för slutåret innebär
ett lägre skatteuttag i inkomstskikten 16-18, 21-24 och 26-30 basenheter
samt i skikten över 45 basenheter. Yrkanden om bl. a. bibehållande av
nuvarande inflationsskydd och underskottsavdrag har också framförts i
moderatmotionen 1981/82:2028, väckt under den allmänna motionstiden i
år.

En grundprincip i det svenska inkomstskattesystemet är att skatt skall utgå
efter förmåga. Detta har ansetts innebära att det är inkomsten efter avdrag
för alla omkostnader för dess förvärvande som skall utgöra beskattningsunderlag.
Frågan gäller då i vad mån denna princip går att upprätthålla fullt ut
vid en sänkning av statsskatteuttaget till en nivå som även i höga inkomstskikt
ligger lägre än enligt nuvarande regler.

SkU 1981/82:60

Det torde inte kunna bestridas att avdrag för underskott numera
förekommer i en alltmer stigande omfattning och att detta är en indirekt följd
av de höga marginalskatterna. Det förhållandet att en skattskyldig haft en i
princip generell rätt att räkna av en förlust i en verksamhet mot inkomster i
andra förvärvskällor har otvivelaktigt lett till att de skattskyldiga blivit mer
eller mindre okänsliga för de kostnader som föranleder underskott. Detta
torde i särskilt hög grad gälla i fråga om ränteutgifter.

Det är ett känt faktum att storleken av underskottsavdrag ökar med
stigande inkomst inte bara i kronor räknat utan också som relativ andel av
inkomsten. Också det torde vara en naturlig följd av marginaleffekterna,
som ger en höginkomsttagare med underskottsavdrag en i kronor räknat
större skattelättnad än en skattskyldig med samma avdrag men med lägre
inkomst.

Mot den nu angivna bakgrunden är det enligt utskottets mening
nödvändigt att, i samband med en marginalskattesänkning av den omfattning
som föreslås i propositionen, begränsa det skattemässiga värdet av underskottsavdrag
i inkomstlägen över viss nivå. En sådan ordning innebär
visserligen att man bryter symmetrin i beskattningen. Vill man emellertid
begränsa underskottsavdragens skattemässiga värde så att skattelättnaden i
möjligaste mån inte påverkas av den skattskyldiges inkomster är en lösning
av föreslagen modell lämplig.

Utskottet vill - i likhet med finansutskottet - understryka att skatteomläggningen
inte berör näringsverksamhet som bedrivs av aktiebolag eller av
ekonomisk förening. För fysiska personer innebär den inte heller någon
ändring i fråga om avdragsrätten för kostnader inom varje förvärvskälla.
Utskottet vill också erinra om de särskilda undantag från förbudet att dra av
underskott från inkomster av andra förvärvskällor som föreslås i propositionen.

Den föreslagna lösningen skapar emellertid vissa problem. Underlaget för
tilläggsbelopp innefattar nämligen underskott i förvärvskälla. Det kommer i
fortsättningen därför att vara av största betydelse att avdragsgilla kostnader
belastar rätt förvärvskälla. De problem som sammanhänger med förvärvskällebegreppet
skall - som framgår av departementschefens uttalande i
propositionen - utredas med förtur av kommittén om underskottsavdrag
(KUSK).

Med hänsyn härtill och till vad utskottet i övrigt anfört tillstyrker utskottet
bifall till den föreslagna begränsningen av underskottsavdragens skattemässiga
värde.

De ändringar av inflationsskyddet som föreslås i propositionen och som
innebär att basenheterna för de tre reformåren fastställs på förhand bygger
på en strävan att pressa ned pris- och kostnadsökningarna till ca 5,5 % om
året. Om en sådan anpassning inte sker blir följden en viss skatteskärpning.
Skatteutskottet delar finansutskottets uppfattning att det i nuläget är särskilt
olämpligt att utforma skattepolitiken med utgångspunkt i ett antagande om

SkU 1981/82:60

hög inflation och stora nominella löneökningar. Med hänsyn till marginalskattesänkningen
och de effekter den kan väntas få för löneutvecklingen kan
en inflationstakt av i genomsnitt 5,5 % om året inte anses orealistisk.
Utskottet tillstyrker således propositionen även i denna del.

Skatteutskottet godtar också i övrigt propositionens förslag till skatteskala
och avstyrker följaktligen bifall till samtliga i detta avsnitt behandlade
motioner.

Marginalskattespärr och begränsningsregel

Som tidigare nämnts skall den statliga inkomstskatten delas upp i ett
grundbelopp och ett tilläggsbelopp. Marginalskattespärren skall tillämpas
uteslutande vid beräkningen av tilläggsbelopp. Spärren har utformats så att
tilläggsbelopp inte skall tas ut i den mån sådant belopp på någon inkomstdel
skulle utgå med högre belopp än som motsvarar 60 % minskat med den
kommunala skattesatsen. Detta innebär tillsammans med ett grundbelopp
beräknat efter 20 % en spärr vid en marginalskatt på 80 %.

I (m)-motionen 1981/82:2529 yrkas att marginalskattespärren successivt
nedjusteras till 75 %.

Utskottet har tidigare godtagit den i propositionen föreslagna skatteskalan
och är inte berett att f. n. medverka till en marginalskattesänkning som går
utöver den i propositionen föreslagna. Utskottet avstyrker följaktligen
motionen i denna del.

I fråga om begränsningsregeln föreslås också vissa ändringar. Spärrbeloppet
är i dag 80 % av underlaget upp till 30 basenheter och 85 % av
överskjutande del. Underlaget utgörs av den till statlig inkomstskatt
beskattningsbara inkomsten minskad med 4 500 kr. och ökad med bl. a.
investeringsavdrag och avdrag för egenavgifter. Det skattebelopp som
begränsningsregeln gäller utgörs av summan av statlig och kommunal
inkomstskatt, förmögenhetsskatt, egenavgifter och sjömansskatt. Äkta
makar behandlas enligt gällande bestämmelser vid tillämpningen av begränsningsregeln
som en skattskyldig. Någon ändring på denna punkt föreslås inte
i propositionen. Däremot föreslås - förutom en teknisk omkonstruktion av
begränsningsregeln - att egenavgifterna inte längre skall få påverka
skattenedsättningen.

I motion 1981/82:2529 yrkar (m) avslag på propositionen i denna del.
Motionärerna yrkar vidare att sambeskattningen av äkta makar slopas vid
tillämpningen av begränsningsregeln och att spärrbeloppet bestäms till
75%.

Utskottet har godtagit den i propositionen föreslagna skatteskalan och
avstyrker följaktligen yrkandet om en nedsättning av spärrbeloppet till 75 %.
Utskottet anser inte heller att det finns anledning att slopa sambeskattningen
av makar vid tillämpningen av begränsningsregeln. Som anförts av den
expertgrupp, på vars förslag propositionen bygger, skulle ett bifall till

SkU 1981/82:60

motionärernas förslag möjliggöra dispositioner mellan makar som kunde få
mycket stora konsekvenser i de fall då regeln är tillämplig. Vad särskilt angår
egenavgifterna kan inte bestridas att begränsningsregeln i sin nuvarande
utformning ger egenföretagaren en omotiverad skatteförmån jämfört med
den som bedriver sin näringsverksamhet i aktiebolagsform. Någon möjlighet
för den senare att vid tillämpning av begränsningsregeln beakta av bolaget
erlagda egenavgifter föreligger inte. Mot den bakgrunden tillstyrker
utskottet förslaget att egenavgifterna lämnas utanför bestämmelserna om
nedsättning av skatt.

Kvittning av underskott mot överskott

Som tidigare nämnts skall vid beräkning av tilläggsbelopp avdrag för
underskott i princip inte medges. I propositionen föreslås emellertid
särskilda undantag från denna huvudregel om kvittningsförbud. Undantagen
har alla det gemensamt att de är en följd av förvärvskällornas nuvarande
utformning.

Det första undantaget har tillkommit bl. a. med tanke på att ett förbud att
kvitta underskott av schablontaxerad fastighet mot överskott av kapital kan
ge upphov till ojämnheter i beskattningen och skapa icke önskvärda
styrningseffekter. Undantaget innebär att underskott av schablontaxerad
fastighet får kvittas mot överskott av kapital upp till ett belopp av 30 000 kr.
Kvittningsrätten gäller endast egna underskott och inte underskott hos andra
maken.

I syfte att underlätta startandet och vidareutvecklandet av näringsverksamhet
har vidare föreslagits att underskott av kapital i vissa fall får kvittas
mot överskott av andra inkomstslag och att en näringsidkare under en
sexårsperiod får utnyttja ett tidigare underskott mot ett senare överskott i
samma förvärvskälla.

Förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m) yrkar i motion 1981/
82:2527 att makar skall ha rätt att sinsemellan kvitta såväl underskott av
schablonfastighet mot överskott av kapital som underskott mot överskott av
samma förvärvskälla. Yrkandet gäller under förutsättning att yrkandet i
(m)-motionen 1981/82:2529 om avslag på förslaget om begränsning av
underskottsavdragen inte skulle vinna bifall. Motionären hänvisar till att ett
stort antal remissinstanser riktat grava anmärkningar av kontrollteknisk och
annan art mot propositionen i den här delen och menar att makar med
betydande underskott av eget hem men med motsvarande kapitalinkomster -om förslaget antas - kommer att beskattas helt olika beroende på
tillgångarnas fördelning mellan makarna.

Utskottet vill med anledning av detta yrkande erinra om att sambeskattning
av makars B-inkomster i fortsättningen endast skall ske vid beräkning av
tilläggsbelopp. En kvittning mellan makar skulle-som departementschefen
framhåller - innebära att underskott skulle kunna komma att kvittas på olika

SkU 1981/82:60

sätt vid beräkning av underlagen för grundbelopp resp. tilläggsbelopp. Enligt
utskottets mening bör - om rimliga enkelhetskrav skall kunna tillgodoses -rätten att avräkna underskott mot överskott vara individualiserad dvs.
tillkomma den skattskyldige personligen. Bestämmelserna kan eljest komma
att bli alltför svårtillämpade. Utskottet anser sig därför böra avstyrka motion
1981/82:2527 i denna del.

Rätten till avräkning av underskott mot överskott tillkommer som nämnts
den skattskyldige personligen. Säljer en rörelseidkare sin verksamhet till
någon annan får alltså tidigare underskott i princip inte längre utnyttjas.
Avlider en näringsidkare får tidigare underskott utnyttjas av dödsboet under
det beskattningsår då dödsfallet inträffade men inte vid senare års taxeringar.
Detta följer av de allmänna reglerna i KL om beskattning av dödsbo.

Rune Torwald (c) anser att det i undantagsfall kan vara betydelsfullt för
dödsbodelägarna att ha möjlighet utnyttja de underskott som arvlåtaren
ådragit sig under åren närmast före dödsfallet. Han begär därför i motion
1981/82:2524 att riksdagen ger regeringen till känna att ett dödsbo skall ha
rätt att utnyttja de underskottsavdrag vid inkomsttaxeringen som den avlidne
skulle ha kunnat tillgodogöra sig om han varit i livet. Yrkandet innebär att
dödsboet under en sexårsperiod skall kunna utnyttja sådana avdrag.

I motsats till motionären anser utskottet att rätten för dödsbo att utnyttja
tidigare underskott bör begränsas till det beskattningsår varunder dödsfallet
inträffade. Inte minst kontrolltekniska skäl talar mot att man medger
undantag från denna regel. Utskottet avstyrker därför motionen.

Tilläggsposter

För att verkningarna av avdragsreformen skall bli likformiga för olika
kategorier av inkomsttagare föreslås i propositionen att vid beräkning av
underlag för tilläggsbelopp hänsyn skall tas till vissa förmåner som en
skattskyldig åtnjutit. Sålunda skall en näringsidkare påföras ett särskilt
schablonmässigt beräknat förmånsvärde för bil eller annan rörelsetillgång
(båt, flygplan) som han utnyttjat privat. Förmånsvärdet bör motsvara värdet
av att inte privat behöva redovisa en räntekostnad för bilförvärvet. Det bör
bestämmas schablonmässigt och anknyta till det s. k. finanseringstillägg som
ingår i värdet av bilförmån för löntagare.

Vid beräkning av underlaget för jordbrukares tilläggsbelopp skall tillägg
göras för de faktiska ränteutgifter i förvärvskällan som kan anses belöpa på
bostadsdelen.

Vidare skall förmånen av ett räntefritt lån eller ett lån mot lägre ränta än
normalt från arbetsgivare till anställd tas upp som en särskild tilläggspost.

Förslaget om tilläggsposter kritiseras i flera motioner.

Förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m) yrkar i motion 1981/
82:2527 att något tillägg för beräknad ränta för bil inte skall ske. Hon yrkar
vidare att räntetillägg för lån med låg eller ingen ränta skall få kvittas mot

SkU 1981/82:60

överskott av kapital och mot underskott på schablontaxerad fastighet. Båda
dessa yrkanden är andrahandsyrkanden och gäller endast under förutsättning
att yrkandet i partimotionen 1981/82:2529 om avslag på begränsningen
av underskottsavdragen inte bifalls.

Arne Andersson m. fl. (m) yrkar i motion 1981/82:2528 - med hänvisning
till motivering i motion 1981/82:2529 - att något tillägg i förvärvskällan
jordbruksfastighet inte skall göras med någon del av räntekostnaderna för
den egna bostaden. Motionärerna framhåller att - om en jordbrukare tar upp
ett lån för att förbättra ekonomibyggnader - en viss del av de ökade
räntekostnaderna automatiskt kommer att hänföras till bostaden och därmed
inte kommer att bli avdragsgill trots att det rör sig om en investering i
jordbruksrörelsen.

I det fall en personbil, som redovisas som tillgång i enskild näringsverksamhet,
används privat sker vid beskattningen en fördelning av kostnaderna
mellan den privata användningen och den yrkesmässiga. Vid denna
fördelning beaktas normalt inte eventuella räntekostnader, eftersom sådana
kostnader f. n. alltid är avdragsgilla. Genom de nya reglerna om avdragsbegränsning
kommer - om inte särskild hänsyn tas till ränteutgifterna - en
näringsidkare i ett bättre läge än en löntagare med bilförmån i tjänsten. I
värdet av denna förmån ingår ett särskilt finansieringstillägg motsvarande en
schablonmässigt beräknad räntekostnad för bilförvärvet. Förste vice talmannen
Ingegerd Troedsson stöder sin uppfattning att något räntetillägg för bil
inte bör ske på att en skattskyldig, som inte har någon räntekostnad, genom
förslaget får en omotiverad skattehöjning, som inte kan kvittas mot ett
eventuellt överskott av kapital.

Räntetillägget för bil bygger, liksom löntagares bilförmån, på en schablon.
Det ligger enligt utskottets mening i sakens natur att en sådan inte kan
utformas med beaktande av förhållanden i enskilda fall. Utskottet tillstyrker
förslaget om räntetillägg för bil och avstyrker således bifall till motion
1981/82:2527 i denna del.

Utskottet biträder också förslaget om räntetillägg för jordbrukares
bostäder. Den föreslagna begränsningen av underskottsavdragen berör
normalt inte jordbrukarens låneräntor för bostadsändamål, eftersom jordbrukarens
bostadsbyggnad är att anse som en driftbyggnad i inkomstskattehänseende.
En villaägares räntor däremot leder regelmässigt till underskott
och påverkas därför direkt av avdragsbegränsningen. Med hänsyn härtill är
det enligt utskottets mening motiverat att - på samma sätt som i fråga om bil i
näringsverksamhet - göra ett räntetillägg för jordbrukarens bostadsbyggnad.
Utskottet vill understryka att tillägget enligt förslaget uteslutande skall avse
de räntekostnader som hänför sig till låneskulderna i förvärvskällan. Med det
anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1981/82:2528.

Utskottet är inte heller berett biträda yrkandet i motion 1981/82:2527 att
räntetillägg för lån utan eller till låg ränta skall kunna kvittas mot överskott av
kapital eller mot underskott på villafastighet. Utskottet avstyrker följaktligen
bifall till motion 1981/82:2527 även i denna del.

SkU 1981/82:60

Makebeskattningen m. m.

F. n. gäller att makars B-inkomster - hit hör främst inkomst av annan
fastighet och av kapital - vid beräkning av statlig inkomstskatt läggs på
toppen hos den make som har den högsta A-inkomsten. Sambeskattning blir
alltså aktuell bara i de fall maken med den lägsta A-inkomsten också har
B-inkomst. Om makarnas sammanlagda B-inkomster uppgår till högst 2 000
kr. räknas de som A-inkomst. Överstiger de detta belopp beskattas de i sin
helhet som B-inkomst. Vidare gäller att minst 4 500 kr. av vardera makens
beskattningsbara inkomst alltid behandlas som beskattningsbar Ainkomst.

Förslaget i propositionen innebär att sambeskattning av B-inkomster
fr. o. m. 1986 års taxering endast skall ske vid beräkning av tilläggsbelopp.
Redan fr. o. m. 1984 års taxering (inkomståret 1983) ändras det nuvarande
gränsbeloppet 2 000 kr. till ett grundavdrag om 5 000 kr.

I partimotion 1981/82:2300 (m) begär motionärerna skyndsamt förslag att
sambeskattningen av B-inkomster helt skall upphävas. Ett annat yrkande
avseende B-inkomst har ställts i motion 1981/82:1212 av Håkan Winberg
m. fl. Motionärerna anser att gränsbeloppet bör beräknas med hänsyn till
penningvärdeutvecklingen sedan det fastställdes.

Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m) begär i motion 1981/82:708
skyndsamma förslag till åtgärder som redan för inkomståret 1982 kan
motverka sambeskattningens nackdelar.

I motion 1981/82:508 av Bo Lundgren och Rolf Dahlberg (båda m) yrkas
sådan ändring av gällande bestämmelser att inkomst av annan fastighet kan
hänföras till A-inkomst, om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i
ej blott ringa omfattning.

I en motion 1981/82:1204 av fyra m-ledamöter med förste vice talmannen
Ingegerd Troedsson som första namn begärs att de bestämmelser om
beskattning av B-inkomster som föreslås i propositionen skall gälla redan
fr. o. m. 1983 års taxering. Motionärerna begär-i likhet med motionärerna i
motion 1981/82:508 - att den som arbetar i och med egen fastighet skall
beskattas såsom för A-inkomst. De begär också att andra skatteregler som
missgynnar äktenskapet som samlevnadsform eller, för samboende, tillkomsten
av barn skall ses över.

Ett utredningsyrkande avseende familjebeskattningen har även framställts
i partimotion 1981/82:2025 (m). 1 denna begär motionärerna - med
hänvisning till motivering i motion 1981/82:2018 - utredning och en allsidig
utvärdering av familjebeskattningen i syfte bl. a. att minska effekterna av
marginalskatter och inkomstrelaterade bidrag och att anpassa skatten efter
bärkraft. Detta kan - menar motionärerna - exempelvis ske antingen genom
en frivillig tudelning av familjeinkomsten upp till ett belopp som varierar
efter antalet barn eller genom att inrikta skatteskalan mot en mer
proportionell beskattning. Motionärerna anser också att rätt till avdrag bör
föreligga för nödvändiga och styrkta kostnader för barntillsyn. Enligt Sven

SkU 1981/82:60

Johansson (c) bör barnfamiljerna få större frihet att fördela sin tid mellan
förvärvsarbete och vård av barnen. Han yrkar därför i motion 1981/82:1677
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att familjer där endast
en av föräldrarna förvärvsarbetar skall bli berättigade till skattereduktion
med förslagsvis 15 000 kr. per år. Vidare yrkar han i motion 1981/82:1678 att
föräldrar som ordnar sin barntillsyn på privat väg skall bli berättigade till
avdrag för sina kostnader härför.

I motion 1981/82:701 slutligen av Bonnie Bernström och Eva Winther
(båda fp) begär motionärerna en utredning kring det samlade familjestödets
marginaleffekter på jämställdheten.

De förslag om makebeskattning som läggs fram i propositionen innebär en
väsentlig begränsning av sambeskattningen av makar. Sådan beskattning
skall vid inkomsttaxeringen i fortsättningen endast ske vid beräkning av
tilläggsbelopp. Vidare gäller ett fribelopp om 5 000 kr. Utskottet anser sig
inte kunna nu medverka till att helt avveckla makars sambeskattning. Som
departementschefen framhåller torde en sådan åtgärd kräva ytterligare
överväganden.

Utskottet anser sig inte heller kunna biträda förslagen om andra
begränsningar i sambeskattningsreglerna. Yrkandet i motion 1981/82:1212
om en uppräkning av beloppsgränsen får genom förslaget i propositionen
anses tillgodosett.

Med det anförda och då de föreslagna reglerna om makebeskattning enligt
utskottets mening bör träda i kraft samtidigt som skatteomläggningen i övrigt
eller vid 1984 års taxering avstyrker utskottet bifall till motionerna
1981/82:508 och 708, 1981/82:1204 yrkandena 1 och 3 samt motion
1981/82:2300 yrkande 6.

De övriga frågor rörande familjebeskattningen som aktualiseras i motionerna
har enligt utskottets mening kommit i ett delvis annat läge genom de
förslag till betydande marginalskattelättnader som läggs i propositionen.
Någon anledning att tillsätta nya utredningar på familjebeskattningens
område föreligger enligt utskottets mening inte innan närmare erfarenheter
vunnits av de nya reglernas tillämpning i praktiken. Utskottet avstyrker
följaktligen bifall till motionerna 1981/82:1204 yrkande 2, 1981/82:2025
yrkandena 1 och 3 samt 1981/82:701.

Vad särskilt angår de i motionerna 1981/82:1678 och 1981/82:2025
aktualiserade frågorna om barntillsyn har utskottet nyligen (SkU 1981/82:8)
avstyrkt liknande motionsyrkanden med hänvisning till att frågor om det
ekonomiska stödet till barnfamiljer f. n. utreds av familjepolitiska kommittén.
Med hänsyn härtill och till att frågan om vårdnadsersättning till barn
enligt utskottets mening bör lösas på annat sätt än genom skattereduktion
avstyrker utskottet bifall till motionerna 1981/82:1677, 1981/82:1678 och
1981/82:2025 i denna del.

SkU 1981/82:60

Barnpension

Bidrag till barns underhåll beskattas inte vare sig det utgår som
underhållsbidrag eller i form av bidragsförskott. Barnpension utgör däremot
skattepliktig intäkt för barnet.

Ing-Marie Hansson (s) anser att barnpension och bidragsförskott bör
jämställas i skattehänseende och yrkar i motion 1981/82:704 att regeringen
efter vederbörlig utredning lägger fram förslag härom för riksdagen.

Ett liknande yrkande återfinns i motion 1981/82:1690 av Martin Olsson och
Gunhild Bolander (båda c). Motionärerna vill ha ett tillkännagivande av
riksdagen att barnpensionen skall vara helt eller delvis skattefri.

Pensionskommittén har i sitt i september 1981 avlämnade slutbetänkande
behandlat frågan om barnpension. Kommittén konstaterar bl. a. att det rent
principiellt är rimligt att underhållsbidrag inte utgör skattepliktig intäkt,
medan motsatsen är fallet i fråga om barnpension. Skälet härtill är att
underhållsbidrag- med undantag för det allmänna avdrag om 3 000 kr. per år
som medges i vissa fall - inte är avdragsgillt för den underhållsskyldige och att
det följaktligen skall betalas av beskattad inkomst. Barnpension grundas
däremot på arbetsgivaravgifter som inte har inkomstbeskattats hos den
avlidne. Kommittén menar att man kan jämföra barnpension med en privat
pensionsförsäkring, där premierna är avdragsgilla men där den utfallande
pensionen beskattas. Det kan därför - menar kommittén - knappast hävdas
att samstämmighet skulle uppkomma om barnpension helt undantogs från
beskattning. De överväganden som kommittén redovisar i fråga om nivåerna
för pension har skett under hänsynstagande till att barnpension i princip
utgör skattepliktig inkomst för barnet och innebär en höjning av garantinivån
för barnpension från folkpensioneringen i de fall då barnets båda föräldrar
har avlidit. En motsvarande höjning föreslås beträffande garantinivåerna i
situationer då barnet samtidigt har rätt till antingen bidragsförskott i
förhållande till båda sina föräldrar eller också bidragsförskott i förhållande
till en förälder och barnpension efter den andra föräldern. Kommitténs
förslag är föremål för överväganden inom regeringskansliet. Med hänsyn
härtill avstyrker utskottet bifall till motionerna.

Avdrag

Som tidigare nämnts föreslås i propositionen i förenklingssyfte vissa
ändringar i nuvarande avdragsregler. Förslagen innebär att ett schablonavdrag
om 1 000 kr., dock högst 5 % av intäkten, införs i inkomstslaget tjänst
och att rätten till avdrag för kapitalförsäkringspremier och för frivilliga
periodiska understöd slopas.

SkU 1981/82:60

Frivilliga periodiska understöd

Utskottet delar departementschefens uppfattning att avdragsrätten för
frivilliga periodiska understöd bör avskaffas. Inte bara kontroll- och
förenklingsskäl utan också rättvisesynpunkter talar för en sådan åtgärd.
Behovet att genom skattelättnader främja frivilliga understöd torde vara
betydligt mindre nu än tidigare.

Utskottet tillstyrker därför propositionen i denna del. Enligt utskottet bör
avdragsförbudet gälla utan annat undantag än det som föreslås i propositionen.
Det innebär att utskottet avstyrker bifall till yrkandet i motion
1981/82:1686 av Sven Munke (m) att periodiskt understöd till anhörig eller
annan som bedriver studier under vissa förutsättningar skall vara avdragsgillt
för givaren. Utskottet avstyrker också yrkandena i motion 1981/82:2530 av
Gunnar Biörck i Värmdö (m) att frivilligt periodiskt understöd inom en
familj skall vara avdragsgillt intill ett belopp av 20 000 kr. och att gåva under
samma förutsättning skall vara skattefri under förutsättning att värdet av den
inte överstiger 5 000 kr. Även yrkandet i motion 1981/82:2531 av Elisabeth
Fleetwood (m) att avdragsrätten skall bibehållas för understöd som utgår till i
utlandet bosatta svenskar med minderåriga barn avstyrks av utskottet.

Genom utskottets ställningstagande är yrkande 3 i motion 1981/82:1699 av
Erik Wärnberg m. fl. (s) tillgodosett.

Schablonavdrag i tjänst m. m.

I sin partimotion 1981/82:2529 framhåller moderaterna att de anser det
principiellt felaktigt att medge avdrag för kostnader som en skattskyldig inte
haft. De anser därför att schablonavdraget i inkomstslaget tjänst bör
begränsas till 500 kr., dock högst 5 % av intäkten.

Enligt utskottets mening bör schablonavdraget, om önskemålet om
förenklingar skall kunna tillgodoses, inte sättas för lågt. En 1 000-kronorsgräns får anses innebära en skälig avvägning. Utskottet har vid besök
på riksskatteverket erfarit att schablonavdraget av förenklingsskäl egentligen
skulle behöva bestämmas till ett högre belopp än 1 000 kr. Man har
därvid pekat på att den tjänsteinkomst som ligger till grund för beräkning av
taxerad inkomst inte överensstämmer med den som ligger till grund för
beräkning av pensionsgrundande inkomst (pgi). Enligt utskottets mening bör
emellertid detta problem lösas inom ramen för bestämmelserna om pgi.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del.

Vad särskilt angår försäkringsavdraget vill utskottet erinra om de
försäkringsförmåner som anställda i allmänhet åtnjuter och om att jordbrukare
och rörelseidkare har rätt till avdrag i förvärvskällan för premier för
grupplivförsäkring, om förmånerna inte är större än för befattningshavare i
statlig tjänst. Enligt vad utskottet erfarit kan ett betydande antal skattskyldiga
inte utnyttja försäkringsavdraget fullt ut. Mot den bakgrunden och då
ett slopande av avdraget kan väntas medföra icke obetydliga förenklingsvins -

SkU 1981/82:60

ter tillstyrker utskottet propositionen även i denna del. Utskottets ställningstagande
innebär att utskottet avstyrker bifall till yrkandet i motion
1981/82:1212 av Håkan Winberg m. fl. (m) om uppräkning av försäkringsavdraget.

I detta sammanhang behandlar utskottet det av Bengt Wittbom (m) i
motion 1213 framställda utredningsyrkandet om ett särskilt bankkonto för
försäkringssjälvrisker. Insättning på ett sådant konto bör enligt motionären
vara avdragsgill vid inkomstbeskattningen och uttag beskattas men med rätt
till avdrag för styrkt kostnad för självriskinträde vid försäkringsskada.

Utskottet vill framhålla att de kostnader som avses i motionen är av privat
natur och att kostnader av detta slag inte bör påverka beskattningen.

Reparationsavdrag

Gunnar Biörck i Värmdö (m) tar i motion 1981/82:2530 upp frågan om rätt
till avdrag för reparation och underhåll av schablontaxerad fastighet.
Motionären menar att införandet av en sådan avdragsrätt skulle minska
arbetslösheten inom byggnadsverksamheten och bidra till att bostadsbeståndet
hölls i gott skick. Samtidigt skulle frestelsen att anlita svartjobbare
upphöra.

Utskottet behandlade vid 1978/79 års riksmöte ett motionsyrkande som
gick ut på att villaschablonen skulle slopas och villaägarna således ta upp ett
bostadsvärde och göra avdrag för omkostnader för fastigheten. Motionsyrkandet
motiverades främst med att villaägarna därigenom skulle få ett direkt
intresse av att redovisa kostnader för material och utgivna arbetslöner.

Utskottet begärde med anledning av motionen en utredning om möjligheterna
att genom ändrade regler för villabeskattningen uppnå förbättringar
av inkomstredovisningen och underlaget härför.

Med hänsyn härtill och då den av motionären aktualiserade frågan enligt
vad utskottet erfarit kommer att tas upp av en kommitté inom budgetdepartementet
som skall behandla bostadsbeskattningen avstyrker utskottet
motionen. Utskottet förutsätter emellertid att den aviserade utredningen
snarast kommer till stånd.

Fackföreningsavgifter

Frågan om avdrag för fackföreningsavgifter tas upp i motion 1981/82:901
av Tommy Franzén m. fl. (vpk), där motionärerna begär förslag från
regeringen om en sådan avdragsrätt.

Utskottet har vid sin tidigare behandling av denna fråga (SkU 1981/82:2)
kritiserat skillnaden i den skattemässiga behandlingen av avgifter till
fackföreningar och till vissa arbetsgivarorganisationer och förutsatt att
riksdagen kommer att föreläggas en proposition i ämnet. Samtidigt har
utskottet framhållit att regeringen - innan riksdagen tar slutlig ställning till

SkU 1981/82:60

frågorna - bör lämna en fullständig redovisning och kartläggning bl. a. av de
konfliktbidrag som betalas ut av fackföreningar och arbetsgivarorganisationer
och att målet bör vara att åstadkomma ett system som är så neutralt som
möjligt. Utskottet utgår från att regeringen så snart som möjligt kommer att
tillgodose detta önskemål utan ytterligare framställningar från riksdagens
sida. Någon åtgärd kan inte anses påkallad, varför utskottet avstyrker
motionen.

Konsumtionskrediter

Pär Granstedt m. fl. (c) vänder sig mot att kostnaderna för konsumtionskrediter
är avdragsgilla vid beskattningen och alltså delvis får betalas av
samhället. De anser att det bör vara möjligt att slopa denna avdragsrätt utan
att avvakta resultatet av underskottsavdragskommitténs arbete. I motion
1981/82:903 begär de sådant förslag från regeringen.

Som motionärerna konstaterar i motionen är ett av syftena med
propositionen att begränsa olägenheterna med den nuvarande obegränsade
avdragsrätten för underskottsavdrag. Utskottet är i avvaktan på resultatet av
det pågående utredningsarbetet inte berett att gå längre än som föreslås i
propositionen, eftersom ytterligare begränsningar, enligt vad utskottet nu
kan bedöma, skulle fordra genomgripande ändringar i skattelagstiftningen,
och kontrollfrågorna inte är tillräckligt belysta. Utskottet avstyrker således
motionen.

Sparavdrag

Håkan Winberg m. fl. (m) begär i motion 1981/82:1212 en uppräkning av
det s. k. sparavdraget i inkomstslaget kapital. Ett motsvarande yrkande har
nyligen avvisats av riksdagen i enlighet med skatteutskottets hemställan
(SkU 1981/82:58). Utskottet avstyrker därför detta yrkande.

Utländska experter

Eric Hägelmark (fp) tar i motion 1981/82:1185 upp frågan om beskattningen
av utländska experter och ifrågasätter om man inte genom särregler
vid beskattningen bör underlätta utländska forskares medverkan vid
uppbyggnaden av nya forskningsinstitutioner i Sverige. Svårigheterna att
rekrytera utländsk expertis till svenska företag har belysts också av Sveriges
industriförbund i en till utskottet ingiven skrivelse. Förbundet anvisar olika
möjligheter att genom skatteförmåner underlätta anställning av utländska
experter för forsknings- och utvecklingsprojekt i Sverige.

Utskottet har i olika sammanhang understrukit angelägenheten av att
näringslivets konkurrenskraft och produktionskapacitet förstärks. Insatser
på FoU-området utgör naturligtvis ett viktigt inslag om man vill tillgodose
kraven på teknisk utveckling i den svenska industrin.

SkU 1981/82:60

Utskottet har således viss förståelse för de synpunkter som framförts i
motionen och av Industriförbundet. Samtidigt måste konstateras att det är
förenat med betydande svårigheter att närmare precisera vilken omfattning
skattelättnader av det här slaget bör ha och vem som bör komma i åtnjutande
av dem.

Enligt vad utskottet erfarit är de frågor som tas upp i motionen och
skrivelsen föremål för uppmärksamhet inom regeringskansliet. Någon
riksdagens åtgärd är därför inte påkallad. Utskottet avstyrker med det
anförda motion 1981/82:1185.

Beskattning av mossa

Genom beslut av riksdagen förra våren undantogs vissa inkomster av bäroch
svampplockning från beskattning. Skattefriheten är knuten till det
vederlag som en plockare uppbär vid försäljning av vilt växande bär och
svampar och gäller till den del intäkterna under ett beskattningsår inte
överstiger 5 000 kr.

Eivor Nilson (c) och Nils-Olof Gustafsson (s) framhåller i motion
1981/82:1191 att mossa under de senaste 30-40 åren varit en viktig
inkomstkälla för många innevånare i Härjedalen och i Särna-Idreområdet i
Dalarna. Mossan säljs till uppköpare på samma sätt som bär och svamp.
Motionärerna anser att inkomster av plockning av mossa i skattehänseende
bör jämställas med plockning av vilda bär och svamp och vill att riksdagen
begär förslag härom från regeringen.

Utskottet kan för sin del inte utan vidare dela motionärernas uppfattning
att inkomst av mossplockning bör jämställas med inkomster av bär- och
svampplockning. I fråga om bär och svamp kan göras gällande att en partiell
skattefrihet kan vara ägnad att främja tillvaratagandet av för folkhushållet
viktiga konsumtionsvaror. Något sådant skäl att befria inkomster av
mossplockning från beskattning finns enligt utskottets mening inte. Vad som
förevarit vid en uppvaktning inför utskottet föranleder inte annan bedömning.

Frågan huruvida mossa i skattehänseende kan jämställas med svamp
kommer enligt vad utskottet erfarit att prövas av riksskatteverket i ett
förhandsbesked. Utskottet avstyrker bifall till motionen.

Skattefria förmåner

Åke Polstam och Stig Josefson (båda c) yrkar i motion 1981/82:861
(motiveringen för yrkandet finns i motion 1981/82:859) att riksdagen hos
regeringen skall begära en parlamentarisk utredning om de skattefria
förmånerna i inkomstslaget tjänst. Motionärerna pekar bl. a. på den snabbt
ökande omfattningen av sådana förmåner och på svårigheterna att rätt
uppskatta deras värde.

SkU 1981/82:60

Det av motionärerna aktualiserade problemet har uppmärksammats av
riksskatteverket, som i skrivelse till budgetdepartementet framställt ett
liknande krav.

Utskottet finner de av motionärerna framförda synpunkterna värda
beaktande och tillstyrker därför den begärda utredningen.

Förmögenhetsskatten

Mot bakgrund av de höjningar av taxeringsvärdena som väntades med
anledning av 1981 års allmänna fastighetstaxering har bl. a. förmögenhetsbeskattningen
justerats med verkan fr. o. m. 1982 års taxering (prop.
1980/81:42, SkU 11). Erik Wärnberg m. fl. (s) fullföljer i motion 1981/
82:1699 sin tidigare kritik mot detta beslut och yrkar (yrkande 2 i motionen)
skatteskärpningar framför allt för större förmögenheter i kombination med
ett fribelopp på 50 000 kr. för banktillgodohavanden m.m. Lars Werner
m. fl. (vpk) begär i motionerna 1980/81:1504 yrkande 2 och 1981/82:1568
yrkande 8 också skärpningar av förmögenhetsskatten men i form av en
engångsskatt på stora förmögenheter. Yrkandena om skärpningar av bl. a.
förmögenhetsskatten framställs också i motionerna 1981/82:917 och 2532,
som utskottet återkommer till senare.

Vid sin senaste behandling av motionsyrkanden om skärpt förmögenhetsskatt
(SkU 1980/81:44) har utskottet avstyrkt motionerna och framhållit att
avsikten med det nyss angivna beslutet inte varit att ändra grunderna för
förmögenhetsskatten utan endast att anpassa skatteskalorna til den allmänna
prisutvecklingen. Något nytt som bör leda till ändrad ståndpunkt i denna
fråga har inte framkommit, varför utskottet avstyrker de nu aktuella
motionsyrkandena.

Den framtida skattepolitiken

I motionerna 1981/82:917 och 2532 yrkande 2 lägger Lars Werner m. fl.
(vpk) fram sitt skattepolitiska program och begär att riksdagen godkänner
riktlinjerna för en skattereform som bl. a. innefattar en skärpt progressivitet
i inkomstbeskattningen, skärpt kapitalbeskattning och bolagsbeskattning,
slopande av olika avdrag vid beskattningen, avskaffande av mervärdeskatt
på viktiga livsmedel, en progressiv statskommunal enhetsskatt, övergång till
produktionsbeskattning och kamp mot skatteflykt m.m. Krav på slopande av
moms på mat och omsättningsskatt på aktier framställs också i vpk-motion
1568 yrkandena 4 och 6.

Gösta Bohman m. fl. (m) yrkar i motion 1981/82:2028 att riksdagen ger
regeringen till känna vad som anförts i motion 1981/82:2018 om den framtida
skattepolitiken, nämligen att en produktionsbeskattning bör motverkas, att
kapitalbeskattningen bör överses för att underlätta företagsamheten, att
realisationsvinstbeskattningen bör förenklas, att rundgången i skatte- och

SkU 1981/82:60

bidragssystemet bör minskas och att skattesystemet i ökad utsträckning bör
ta hänsyn till den faktiska försörjningsbördan.

Utskottet vill framhålla att flertalet av de frågor som tas upp i motionerna
behandlats av riksdagen vid upprepade tidigare tillfällen och fortlöpande
uppmärksammas av regeringen och i pågående utredningsarbete. Utskottet
finner för sin del inte anledning att härutöver nu ta ställning till de politiska
program som presenteras i de angivna motionerna eller att på nytt föranstalta
om en genomgripande översyn av beskattningen. Med hänvisning härtill
avstyrker utskottet dessa motionsyrkanden.

Utskottet avstyrker också bifall till yrkandet i motion 1981/82:1568 om en
särskild avbetsgivaravgift på arbetsskapande insatser.

Finansiering

Kostnaden för den i propositionen föreslagna skatteomläggningen skall för
det första året täckas genom införande av en allmän löneavgift om 2 %.
Avgiften är av principiellt samma karaktär som den tidigare allmänna
arbetsgivaravgiften.

Moderaterna yrkar i motion 1981/82:2529 avslag på propositionen i denna
del. Kostnaderna för skatteomläggningen och de ändringar i denna som
föreslås i motionen bör enligt moderaterna täckas genom bl. a. utgiftsminskningar.

Utskottet instämmer i de synpunkter som finansutskottet framfört i fråga
om finansieringen och avstyrker därför bifall till motionen i denna del.

Mot de delar av propositionen som utskottet inte tagit upp till särskild
behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Lagförslagen

I propositionen föreslås bl. a. en ändring i 1 kap. 1 § lagen (1981:691) om
socialavgifter. Denna ändring innefattar även ett i proposition 1981/82:113
föreslaget tillägg till samma lagrum. Förslaget i den delen har godtagits av
arbetsmarknadsutskottet (AU 1981/82:23), som förklarat att lagstiftningsfrågan
bör anstå till behandlingen av proposition 197.

Skatteutskottet har inte funnit anledning till erinran mot förslaget att lagen
om socialavgifter skall tillämpas även i fråga om löneavgift.

Utskottet har heller ingen erinran mot författningsförslagen i övrigt eller
mot de delar av propositionen som utskottet inte tagit upp till särskild
behandling.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande skatteskalan och inflationsskyddet

att riksdagen bifaller proposition 1981/82:197 och avslår
5 Riksdagen 1981182. 6 sami. Nr 60

SkU 1981/82:60

motionerna 1981/82:2529 yrkandena 1, 3 och 9 och 1981/
82:2532 yrkande 1 i denna del,

2. beträffande begränsning av underskottsavdrag

att riksdagen med bifall till propositionen och motion 1981/
82:2532 yrkande 1 i denna del, avslår motionerna 1981/82:2524
och 1981/82:2529 yrkande 2,

3. beträffande kvittning

att riksdagen bifaller propositionen och avslår motionerna
1981/82:2527 yrkande 1 och 1981/82:2532 yrkande 1 i denna del,

4. beträffande tilläggsposter

att riksdagen bifaller propositionen och avslår motionerna
1981/82:2527 yrkandena 2 och 3,1981/82:2528 och 1981/82:2532
yrkande 1 i denna del,

5. beträffande begränsningsregeln

att riksdagen bifaller propositionen och avslår motionerna
1981/82:2529 yrkandena 6, 7 och 8 samt 1981/82:2532 yrkande 1
i denna del,

6. beträffande slopande av sambeskattning

att riksdagen avslår motion 1981/82:2300 yrkande 6,

7. beträffande gräns för individuell beskattning

att riksdagen med anledning av motion 1981/82:1212 i denna del
och med bifall till propositionen avslår motion 1981/82:1204
yrkande 1,

8. beträffande sambeskattningsfrågor i övrigt
att riksdagen avslår

a) motion 1981/82:508,

b) motion 1981/82:708,

c) motion 1981/82:1204 yrkande 3,

9. beträffande vissa familjebeskattningsfrågor
att riksdagen avslår

a) motion 1981/82:701,

b) motion 1981/82:1204 yrkande 2,

c) motion 1981/82:2025 i denna del,

10. beträffande barntillsyn

att riksdagen avslår motionerna 1981/82:1678 och 1981/82:2025
i denna del,

11. beträffande skattereduktion för vård av barn
att riksdagen avslår motion 1981/82:1677,

12. beträffande barnpension
att riksdagen avslår

a) motion 1981/82:704,

b) motion 1981/82:1690,

SkU 1981/82:60

13. beträffande schablonavdrag i tjänst

att riksdagen med bifall till propositionen avslår motionerna
1981/82:2529 yrkande 5 och 1981/82:2532 yrkande 1 i denna
del,

14. beträffande frivilliga periodiska understöd m. m.

att riksdagen bifaller propositionen och motion 1981/82:1699
yrkande 3 samt avslår motionerna 1981/82:1686, 1981/82:2530
yrkande 1, 1981/82:2531 och 1981/82:2532 yrkande 1 i denna
del,

15. beträffande reparationsavdrag

att riksdagen avslår motion 1981/82:2530 yrkande 2,

16. beträffande fackföreningsavgifter

att riksdagen avslår motion 1981/82:901,

17. beträffande konsumtionskrediter

att riksdagen avslår motion 1981/82:903,

18. beträffande försäkringsavdrag

att riksdagen avslår motionerna 1981/82:1212 i denna del och
1981/82:2532 yrkande 1 i denna del,

19. beträffande konto för försäkringssjälvrisker
att riksdagen avslår motion 1981/82:1213,

20. beträffande utländska experter

att riksdagen avslår motion 1981/82:1185,

21. beträffande inkomst av mossplockning
att riksdagen avslår motion 1981/82:1191,

22. beträffande skattefria förmåner

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:861 yrkande 4 hos
regeringen begär en parlamentarisk utredning om de skattefria
förmånerna i inkomstslaget tjänst,

23. beträffande finansieringsfrågan

att riksdagen bifaller propositionen och avslår motion 1981/
82:2529 yrkande 4,

24. beträffande förmögenhetsskatt

att riksdagen avslår motionerna 1980/81:1504 yrkande 2,
1981/82:1568 yrkande 8 och 1981/82: 1699 yrkande 2,

25. beträffande den framtida skattepolitiken m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1981/82:917, 1981/82:1568
yrkandena 3, 4 och 6, 1981/82:2028 och 1981/82:2532 yrkande
2,

26. beträffande lagförslagen

att riksdagen antar de vid propositionen fogade förslagen till

a. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

b. lag om ikraftträdande av lagen (1982:000) om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,

c. lag om ändring i lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 § 1
mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

SkU 1981/82:60

d. lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i
vissa fall,

e. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

f. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

g. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

h. lag om allmän löneavgift,

i. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Stockholm den 18 maj 1982

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Stig Josefson (c), Wilhelm Gustafsson (fp),
Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Tage
Sundkvist (c), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c),
Bo Forslund (s), Olle Grahn (fp), Egon Jacobsson (s), Anita Johansson (s),
Bo Södersten (s) och Arne Svensson (m).

Reservationer

Till betänkandet har förste vice talmannen Ingegerd Troedsson, Bo
Lundgren och Arne Svensson (alla m) lämnat följande 12 reservationer.

1. Inledning

Reservanterna anser att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s.
50 med ”Skatteutskottet har” och slutar på s. 51 med ”detta sammanhang”
bort ha följande lydelse:

I sin första regeringsförklaring i oktober 1976 uttalade den borgerliga
trepartiregeringen:

Skattesystemet måste reformeras. En varaktig skattereform skall innehålla
bl. a. sänkta marginalskatter i vanliga inkomstlägen, inflationsskydd i
skattesystemet samt åtgärder för att hålla tillbaka de kommunala skattehöjningarna.

I regeringsförklaringen den 12 oktober 1979 vid den andra trepartiregeringens
tillträde sades:

En fortsatt reformering av skatterna är nödvändig. Regeringen slår vakt

om inflationsskyddet i skattesystemet. Regeringen ser förslaget för

1980 som ett led i ett målmedvetet arbete - som skall föras vidare under
mandatperioden - för att reformera skattesystemet och minska marginaleffekterna,
så att det blir mer över av en löneökning eller en extra förtjänst
. Rätten att göra avdrag för räntekostnader bibehålls.

I februari 1981 offentliggjorde den borgerliga trepartiregeringen ett

SkU 1981/82:60

ekonomiskt handlingsprogram med en rejäl marginalskattesänkning som
viktigaste beståndsdel. I handlingsprogrammet hette det:

Inriktningen bör vara att sänka marginalskatten till 50 procent för den helt
dominerande andelen heltidsarbetande inkomsttagare. Detta förutsätter
motsvarande justering av gällande marginalskattetak. En reform med den
inriktningen bör genomföras i tre steg med början 1982 och fullföljas 1983
och 1984.

Med hänsyn till det statsfinansiella läget uttalades att skatteomläggningen
skulle totalfinansieras. Hur detta skulle ske angavs inte (bortsett från ett
uttalande om att ett lagfäst sparande kunde övervägas). I handlingsprogrammet
föreslogs inga åtgärder som syftade till att begränsa värdet av
underskottsavdrag eller urholka inflationsskyddet.

I april 1981 träffades en överenskommelse mellan centerpartiet, folkpartiet
och socialdemokraterna om en skatteomläggning. Denna omläggning
innebär följande:

- Skatteomläggningen påbörjas först 1983 och inte som angavs av trepartiregeringen
1982.

- Marginalskattesänkningarna blir mindre omfattande än vad som föreslogs
av trepartiregeringen.

- Skatteomläggningen skall i sin helhet finansieras genom höjda arbetsgivaravgifter
eller genom införande av en s. k. produktionsfaktorsskatt,
proms.

- Indexregleringen av den statliga skatteskalan skall inte bibehållas i sin
nuvarande form.

- Rätten till underskottsavdrag skall inskränkas.

Propositionen om en reformerad inkomstbeskattning bygger i huvudsak
på det förslag som mot bakgrund av överenskommelsen lades fram av en
expertgrupp med företrädare för centerpartiet, folkpartiet och socialdemokraterna.
Expertgruppens förslag remissbehandlades under hösten 1981.

Remissinstanserna välkomnade de föreslagna marginalskattesänkningarna
men ställde sig mycket kritiska på andra viktiga punkter. Kritiken avsåg
främst den föreslagna metoden för avdragsbegränsning och de konsekvenser
för framför allt villaägare, företagare och jordbrukare som denna skulle leda
till. Att den föreslagna omläggningen medför ett krångligare skattesystem,
som är svåröverblickbart för de skattskyldiga var man överens om, liksom om
att kringgående dispositioner för att parera förslaget kommer att öka på ett
drastiskt sätt. Det bör påpekas att remissomgången inte omfattade finansieringen.

I det förslag till skatteomläggning som återfinns i propositionen har man
synbarligen inte tagit något intryck av den kritik som framfördes vid
remissomgången.

Den skatteomläggning som föreslås i propositionen är av stor omfattning
och bryter mot hittills vedertagna principer för beskattningen. Det måste

SkU 1981/82:60

därför anses anmärkningsvärt att inget utförligt utredningsarbete genomförts
innan förslag förelagts riksdagen. En arbetsgrupp inom budgetdepartementet
har under en tidsperiod av endast sex månader tagit fram ett förslag som
lett till omfattande kritik vid remissbehandlingen. Trots detta läggs förslaget
till grund för en proposition. Varken i departementsutredningen eller i
propositionen finns någon tillfredsställande analys av de ekonomiska
konsekvenserna för samhällsekonomin och de enskilda medborgarna av
finansieringen, urholkningen av indexregleringen samt avdragsbegränsningen.

Som redovisas i motion 1981/82:2529 kommer skattetrycket under 1983
som en följd av propositionens förslag att höjas med i storleksordningen 5-6
miljarder kronor. Ett höjt skattetryck leder till negativa konsekvenser för
samhällsekonomin. Sysselsättningsläget förvärras genom den försämrade
konkurrenskraft som blir följden av bl. a. införandet av en s. k. allmän
löneavgift. Avtalsrörelsen försvåras också genom de föreslagna åtgärderna.

Urholkningen av det av den borgerliga trepartiregeringen införda inflationsskyddet
av skatteskalan kommer att leda till att hela marginalskattereformen
efter hand urholkas så att såväl skiktgränserna i inkomstskalan som
brytpunkten kommer att förskjutas nedåt, räknat i fast penningvärde.

Avdragsbegränsningen leder till negativa konsekvenser för företagsamheten.
Många villaägare kommer att drabbas av kostnadsökningar för sitt
boende som gör deras individuella situation mycket svår. Avdragsbegränsningen
strider mot givna utfästelser.

Skatteutskottet delar de synpunkter som framförs i motion 1981/82:2529
och i den avvikande mening som fogats till finansutskottets yttrande.

2. Skatteskalan och inflationsskyddet samt begränsning av underskottsavdrag
(mom. 1 och 2)

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 51 med ”En
grundprincip” och slutar på s. 53 med ”behandlade motioner” bort ha
följande lydelse:

En grundprincip i det svenska inkomstskattesystemet är att skatt skall utgå
efter förmåga. Detta innebär att det är inkomsten efter avdrag för alla
omkostnader för dess förvärvande som skall utgöra beskattningsunderlag.

Denna principiella uppfattning var underlag till det uttalande som gjordes i
den borgerliga trepartiregeringens regeringsförklaring 1979 om att rätten till
ränteavdrag skulle finnas kvar. Klara utfästelser gjordes också i valrörelsen
1979 i detta avseende.

Den borgerliga trepartiregeringen tillsatte 1980 en utredning med syfte att
kartlägga s. k. otillbörligt utnyttjande av underskottsavdragen och också

SkU 1981/82:60

föreslå åtgärder riktade att undanröja dessa. Som en följd av den
skatteuppgörelse som träffades mellan mittenpartierna och socialdemokraterna
våren 1981 avstannade i stort sett denna utrednings arbete.

Utskottet förutsätter att kommittén om underskottsavdrag skyndsamt
återupptar sitt arbete enligt de ursprungligen givna direktiven och att
kommittén snarast framlägger förslag som syftar till att undanröja möjligheter
att utnyttja rätten till underskottsavdrag otillbörligt.

Vad avser den i propositionen föreslagna avdragsbegränsningen får den
flera negativa effekter, vilket bl. a. framgått av den massiva kritiken vid
remissbehandlingen. Den föreslagna ordningen innebär att man bryter den
symmetri i beskattningen som hittills funnits. Detta är enligt utskottets
mening inte acceptabelt.

Med hänsyn härtill och vad utskottet i övrigt anfört avstyrker utskottet
bifall till den föreslagna begränsningen av underskottsavdragens skattemässiga
värde, liksom motion 1981/82:2532 i vad den innehåller yrkande om
bifall till en sådan begränsning. Genom utskottets ställningstagande är
motion 1981/82:2524 tillgodosedd.

Reglerna om inflationsskydd i inkomstskatteskalan infördes 1978 efter
förslag från den dåvarande trepartiregeringen. I propositionen framhölls att
införandet av ett inflationsskydd för den statliga inkomstskatteskalan var
nödvändigt för att skapa en garanti för att de fördelningspolitiska avvägningar
som uttryckts genom riksdagens beslut om skatteskalan skulle bli
bestående tills beslut fattats om ändrad avvägning. Av det skatteutskottet då
anförde framgick att utskottet delade regeringens uppfattning om nödvändigheten
att införa ett inflationsskydd för den statliga inkomstskatteskalan.

Propositionens förslag beträffande inflationsskyddet innebär att detta
urholkas väsentligt. Inflationen måste bekämpas med all kraft. I det fall man
skulle lyckas nedbringa inflationstakten kraftigt finns ingen anledning att
begränsa inflationsskyddet. Vad som nu föreslås innebär emellertid att om
inflationen överstiger 5,5 %, de nya reglerna kommer att leda till såväl skärpt
skattetryck som urholkningar av marginalskattesänkningen.

Det kan f. ö. konstateras att redan nu i maj 1982 har basbeloppsindex, som
ligger till grund för inflationsskyddet i skatteskalan, för den mätperiod
fr. o. m. augusti 1981 t.o.m. augusti 1982 som är underlag för skatteskalan
1983, ökat med 6,5 %. Sannolikheten är således stor för att inflationstakten
under denna tidsperiod kommer att ligga mellan 8 och 9 %. Det innebär att
redan för 1983 leder det begränsade inflationsskydd som föreslås i
propositionen till en automatisk skattehöjning, som uppgår till ungefär 1,5
miljarder kronor.

Den skatteskala som föreslås i propositionen avviker på flera punkter från
förslag som lades fram av den borgerliga trepartiregeringen våren 1981. Det
marginalskattetak på 80 % som föreslås är enligt utskottets uppfattning
alltför högt. Det kan noteras att i många andra länder har på senare tid de

SkU 1981/82:60

högsta marginalskattesatserna nedjusterats. I Danmark och Norge är den
högsta marginalskattesatsen 70 %, i Finland är den 71 %, i England 60 % och
Västtyskland 56 %.

Skatteutskottet förordar således den skatteskala för 1983 som föreslås i
motion 1981/82:2529 och avstyrker propositionen i motsvarande del samt när
det gäller förslaget om en begränsning av inflationsskyddet. Utskottets
ställningstagande innebär avslag också på vpk:s partimotion 1981/82:2532 i
denna del.

dels ansett att utskottets hemställan i mom. 1 och 2 bort ha följande
lydelse:

1. beträffande skatteskalan och inflationsskyddet

att riksdagen bifaller motion 1981/82:2529 yrkandena 1,3 och 9
och avslår proposition 1981/82:197 och motion 1981/82:2532
yrkande 1 i denna del,

2. beträffande begränsning av underskottsavdrag

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2529 yrkande 2 samt
med anledning av motion 1981/82:2524 avslår propositionen
och motion 1981/82:2532 yrkande 1 i denna del,

3. Kvittning (mom. 3)

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 54 med
”Utskottet vill” och slutar på s. 55 med ”därför motionen” bort ha följande
lydelse:

Vid remissbehandlingen av det förslag till skatteomläggning på vilket
propositionen bygger har riktats kritik i skilda hänseenden mot bestämmelserna
om förbud att vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp kvitta
underskott mot överskott. Som motionären framhåller har många remissinstanser
ansett det vara en alldeles särskild brist att bestämmelserna inte ger
samtaxerade makar möjlighet att sinsemellan kvitta underskott på annan
fastighet mot överskott av kapital.

Utskottet kan i princip ansluta sig till den i propositionen framförda
uppfattningen att kvittningsrätten som huvudregel bör vara individualiserad,
dvs. tillkomma den skattskyldige personligen. I fråga om samtaxerade makar
leder emellertid den föreslagna begränsningen av underskotts- och förlustavdragen
till konsekvenser som enligt utskottets mening inte kan accepteras.

Utskottet finner det inte rimligt att makar, i det fall underskott och
överskott är jämnt fördelade mellan dem, gemensamt skall kunna räkna av
underskott intill föreskrivet maximum, (30 000 + 30 000 =) 60 000 kr.,
medan någon kvittningsrätt inte skall föreligga i det fall underskottet på
fastighet finns hos ena maken och överskottet av kapitalinkomst hos den
andre.

SkU 1981/82:60

Utskottet anser det vara ett rättvisekrav att reglerna utformas så att de
fungerar på samma sätt oavsett vem av markarna som står för skulderna resp.
tillgångarna. Eljest kan effekterna-särskilt för makar som inte har möjlighet
att vidta interna transaktioner eller omfördela tillgångar - bli stötande. För
undvikande av rättsförluster och/eller transaktioner mellan makarna som har
till enda syfte att neutralisera skatteeffekter av angivet slag bör enligt
utskottets mening makar ha rätt att kvitta underskott mellan sig.

I likhet med motionären anser utskottet att kvittningsrätten bör gälla såväl
i fråga om underskott på schablontaxerad fastighet mot överskott av kapital
som i fråga om underskott mot överskott av samma förvärvskälla.

dels att utskottets hemställan i mom. 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande kvittning

att riksdagen - vid bifall till utskottets hemställan i mom. 2 -beslutar att med bifall till motion 1981/82:2527 yrkande 1 och
med avslag på propositionen i denna del och motion 1981/
82:2532 yrkande 1 i denna del anta en bestämmelse av innebörd
att kvittning av underskott mot överskott skall kunna ske
mellan makar i enlighet med vad reservanterna anfört,

4. Tilläggsposter (mom. 4)

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”1 det”
och slutar nederst på sidan med ”denna del” bort ha följande lydelse:

I de fall en personbil (båt, flygplan e. d.), som redovisas som tillgång i
enskild näringsverksamhet, används privat sker vanligen en uppdelning av
kostnaderna mellan den del som avser den skattskyldiges användning av
tillgången för privat bruk och den del av utnyttjandet som skett i rörelsen. I
de flesta fall tas då inte hänsyn till räntekostnaderna, då dessa är avdragsgilla
under alla förhållanden antingen i inkomstslaget kapital eller i inkomstslagen
rörelse eller jordbruk.

Förslaget i propositionen innebär att vid bestämmande av underlag för
tilläggsbelopp ett schablonmässigt tillägg skall göras med belopp motsvarande
en beräknad räntekostnad för förvärvet av tillgången, till den del denna
används för privat bruk. Som motionären framhåller kommer räntetillägget
att orättvist drabba den som inte har någon räntekostnad. Med hänsyn härtill
och då bestämmelserna om räntetillägg kan väntas komma att leda till
betydande svårigheter i den praktiska tillämpningen för såväl myndigheter
som enskilda tillstyrker utskottet bifall till motion 1981/82:2527 i denna
del.

Även förslaget om räntetillägg för jordbrukares bostäder kommer, såvitt
utskottet kan bedöma, att leda till effekter som från rättvisesynpunkt är
otillfredsställande. Om en jordbrukare tar upp ett lån för att förbättra

SkU 1981/82:60

ekonomibyggnaderna på sin fastighet kommer en viss del av de ökade
räntekostnaderna till följd av detta lån - om propositionen antas oförändrad
- att automatiskt hänföras till bostaden. De blir härigenom inte avdragsgilla -om den skattskyldige har en inkomst över brytpunkten - trots att det är fråga
om en investering i jordbruksrörelsen.

Utskottet vill också erinra om att underskottsavdraget på en villa inte i sin
helhet motsvaras av räntekostnader. Det är i stället räntekostnaderna
minskade med schablonintäkten som utgör underskottet. Detta är en
omständighet som man i propositionen helt bortsett ifrån vid utformningen
av det nu aktuella räntetillägget. Men hänsyn härtill och då - som utskottet
tidigare påpekat - bestämmelserna om räntetillägg kan väntas bli mycket
svårtillämpade i praktiken tillstyrker utskottet bifall också till motion
1981/82:2528.

Vad slutligen angår frågan om räntetillägg för lån utan eller till låg ränta
anser utskottet sig böra i princip godta förslaget i propositionen. I likhet med
motionären i motion 1981/82:2527 anser utskottet det emellertid rimligt att
sådant räntetillägg får kvittas mot överskott av kapital eller mot underskott
på villafastighet.

dels att utskottets hemställan i mom. 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande tilläggsposter

att riksdagen - vid bifall till utskottets hemställan i mom. 2 -beslutar att med bifall till motionerna 1981/82:2527 yrkandena 2
och 3 och 1981/82:2528 samt med avslag på propositionen och
motion 1981/82:2532 yrkande 1 i denna del utforma bestämmelserna
om tilläggsposter i enlighet med vad reservanterna
anfört,

5. Begränsningsregeln (mom. 5)

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 53 med
”Utskottet har godtagit” och slutar på s. 54 med ”av skatt” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har tidigare tillstyrkt de yrkanden om marginalskattesänkningar
som ställts i motion 1981/82:2529 och som innebär en maximering av
marginalskatten till 75 %. Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet yrkandet i
nämnda motion om en motsvarande begränsning av spärrbeloppet.

Förslaget att egenavgifter inte längre skall få påverka skattenedsättningen
har i propositionen motiverats med att begränsningsregeln i sin nuvarande
utformning ger egenföretagaren en omotiverad skatteförmån jämfört med
den som bedriver sin näringsverksamhet i aktiebolagsform, eftersom den
senare vid tillämpning av begräsningsregeln inte har någon möjlighet att
beakta av bolaget erlagda egenavgifter. Även om detta - formellt sett - är ett

SkU 1981/82:60

riktigt påstående är det enligt utskottets mening inte en omständighet som
kan åberopas till stöd för att ändra begränsningsregeln. Egenavgifterna - i
vart fall de mer betydande - har numera i huvudsak karaktären av skatt
genom att de tas ut även på inkomstdelar som inte påverkar försäkringsförmånerna.
Anledning saknas därför att inte låta egenavgifterna påverka
skattenedsättningen. Utskottet tillstyrker följaktligen bifall till motion
1981/82:2529 i denna del. Utskottet tillstyrker också yrkandet i samma
motion att makar vid tillämpning av begränsningsregeln inte skall anses som
en skattskyldig utan beskattas var för sig.

dels att utskottets hemställan i mom. 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande begränsningsregeln

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2529 yrkandena 6, 7
och 8 samt med avslag på propositionen och motion 1981/
82:2532 yrkande 1 i denna del beslutar att begränsningsregeln
skall utformas i enlighet med reservanternas förslag,

6. Slopande av sambeskattning och sambeskattningsfrågor i övrigt (mom. 6
och 8)

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 58 som börjar med ”De
förslag” och slutar med ”yrkande 6” bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av att förslaget i propositionen innebär att mer än en
fjärdedel av hela statsskattens belopp skall lyftas av och ersättas av andra
skatteformer är det enligt utskottets mening anmärkningsvärt att det inte
ansetts lämpligt att i sammanhanget helt slopa sambeskattningen av makar.
Särskilt den kraftiga sänkningen av marginalskatterna bör enligt utskottets
mening vara ägnad att motverka transaktioner av skatteundandragande
karaktär mellan makarna. Utskottet har ovan (avsnittet Kvittning av
underskott mot överskott) pekat på att de nya bestämmelserna kan få
egendomliga effekter på det skattemässiga utfallet beroende på hur makar
disponerar en totalt lika förmögenhetsmassa.

Utskottet vill inte bestrida att förslaget i propositionen innebär en
förbättring så till vida, att antalet sambeskattningsfall radikalt minskas. För
makar där någon eller båda har inkomster över brytpunkten och där
sambeskattning således även i fortsättningen skall ske kan emellertid
förslaget i propositionen i många fall väntas medföra försämringar. Mot den
angivna bakgrunden anser utskottet sig böra biträda förslaget i motion
1981/82:2300 om en snabb avveckling av sambeskattningen av makar.

Genom vad utskottet nu anfört får också yrkandena i motionerna
1981/82:508, 1981/82:708 och 1981/82:1204 avseende särbeskattning av
B-inkomst anses till viss del besvarade. I avvaktan på att sambeskattningen
av makar helt slopas bör emellertid snarast möjligt vissa ändringar göras i
sambeskattningsreglerna.

SkU 1981/82:60

Inkomst av annan fastighet är f. n. att anse som B-inkomst. Denna regel
gäller utan undantag, vilket innebär att sådan inkomst aldrig kan särbeskattas.
I likhet med motionärerna i motionerna 1981/82:508 och 1981/82:1204
anser utskottet det naturligt att - på samma sätt som gäller i fråga om
jordbruksfastighet och rörelse - hänföra inkomst av annan fastighet till
A-inkomst i de fall den skattskyldige utfört verkligt arbete i förvärvskällan.

Utskottet förordar således att riksdagen hos regeringen begär förslag
redan till hösten om sådan ändring av gällande regler, att inkomst av annan
fastighet skall anses hänförlig till A-inkomst under samma förutsättning som
gäller i fråga om inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse.

dels att utskottets hemställan i mom. 6 och 8 bort ha följande lydelse:

6. beträffande slopande av sambeskattning

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2300 yrkande 6 hos
regeringen begär förslag om en snabb avveckling av dubbelbeskattningen
av makar,

8. beträffande sambeskattningsfrågor i övrigt

att riksdagen med anledning av motionerna 1981/82:508,
1981/82:708 och 1981/82:1204 yrkande 3 hos regeringen begär
förslag till hösten 1982 om sådan ändring av gällande skatteregler
att inkomst av annan fastighet, vari den skattskyldige
varit verksam i ej blott ringa omfattning, skall hänföras till
A-inkomst,

7. Vissa familjebeskattningsfrågor (mom. 9)

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 58 som börjar med ”De
övriga” och slutar med ”samt 1981/82:701” bort ha följande lydelse:

Som framgår av motion 1981/82:2018 står det klart att skattesystemet

- inte tar hänsyn till ekonomisk bärkraft. Tvärtom blir skattebelastningen
per familjemedlem vanligtvis allt större ju fler barn som finns i
familjen;

- ger svårare marginaleffekter ju större behovet av en inkomstökning är;

- styr familjernas arbetsfördelning, varvid flerbarnsfamiljer, som oftare än
andra är hänvisade till en enda inkomst, och hushåll i glesbygd har svårast
att anpassa sig till skattesystemet;

- gynnar konstlade inkomstfördelningar och t. o. m. kan leda till
”skatteskilsmässor”.

Bristerna i den nuvarande familjebeskattningen är således påfallande och
leder till problem som blir allt svårare att bemästra. En allsidig utvärdering av
familjebeskattningen bör därför komma till stånd och förslag läggas fram
som bättre tar hänsyn till ekonomisk bärkraft.

SkU 1981/82:60

Som framhålls i motionen finns olika tänkbara åtgärder. En sådan kan vara
frivillig tudelning av familjeinkomsten upp till belopp som skulle kunna
variera med antalet barn.

En annan åtgärd kan vara att inrikta skatteskalan mot en mer proportionell
beskattning med undantag för de allra högsta inkomsterna. Avdrag skulle
vidare bli lika mycket värda, vilket bl. a. underlättar åtgärder som tar större
hänsyn till familjestorlek. Familjerna skulle vidare få bättre möjlighet att
välja den arbetsfördelning som är bäst i det enskilda fallet.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion
1981/82:2025 i denna del.

dels att utskottets hemställan i mom. 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande vissa familjebeskattningsfrågor

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2025 såvitt nu är i
fråga samt med anledning av motionerna 1981/82:701 och
1981/82:1204 yrkande 2 hos regeringen begär utredning och
förslag beträffande familjebeskattningen i enlighet med de
riktlinjer som anges i motion 1981/82:2018,

8. Barntillsyn (mom. 10)

Reservanterna anser

deb att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 58 som börjar med ”Vad
särskilt” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Vad gäller de i motionerna 1981/82:1678 och 1981/82:2025 aktualiserade
frågorna om barntillsyn anser utskottet det naturligt att nödvändiga och
styrkta kostnader för barntillsyn betraktas som kostnad för intäkternas
förvärvande och därmed blir avdragsgilla vid beskattningen. Barnfamiljerna
skulle därigenom kunna betala en mer marknadsmässig ersättning för
barnomsorgen och på så sätt få större valfrihet i fråga om barnomsorgen.
Utskottet anser att den ovan förordade utredningen om familjebeskattningen
också bör lägga fram förslag härom.

Utskottet tillstyrker därför bifall till motion 1981/82:2025 i denna del.
Härigenom tillgodoses också yrkandet i motion 1981/82:1678.

deb att utskottets hemställan i mom. 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande barntilbyn

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2025 såvitt nu är i
fråga och med anledning av motion 1981/82:1678 hos regeringen
begär utredning och förslag om avdrag vid beskattningen för
nödvändiga och styrkta barntillsynskostnader,

SkU 1981/82:60

9. Schablonavdrag i tjänst (mom. 13)

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig i princip till att ett schablonavdrag införs i
inkomstslaget tjänst. Avdraget bör emellertid avpassas så att praktiskt taget
alla inkomsttagare kan förmodas ha kostnader som uppgår till schablonavdragets
belopp. Att medge avdrag för kostnader som den skattskyldige inte
har haft måste, som motionärerna i motion 1981/82:2529 framhåller, anses
principiellt felaktigt och strider dessutom mot skatteförmågeprincipen.

Av nu anförda skäl och då ett schablonavdrag om 1 000 kr. i inkomstslaget
tjänst innebär ett betydande skattebortfall tillstyrker utskottet att avdraget
begränsas till 500 kr.

dels att utskottets hemställan i mom. 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande schablonavdrag i tjänst

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2529 yrkande 5,
med anledning av propositionen och med avslag på motion
1981/82:2532 yrkande 1 i denna del beslutar att schablonavdraget
i tjänst skall utgöra 500 kr., dock högst 5 % av tjänsteintäkten,

10. Finansieringsfrågan (mom. 23)

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med
”Kostnaden för” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås att en s. k. allmän löneavgift införs och att den tas
ut med 2 % på lönesumman. Avgiften beräknas ge en bruttoinkomst till
statskassan på 5,8 miljarder kronor. Enligt propositionen utgår man från att
löneavgiften kommer att avräknas mot tillgängligt löneutrymme. Nettoeffekten
på de totala inkomsterna av löneavgiften beräknas därmed till 2,8
miljarder kronor.

Det kan enligt utskottets mening starkt ifrågasättas om en avräkning, som
förutsätts i propositionen, av den allmänna löneavgiften verkligen kommer
att ske. Erfarenheterna från förutsagda avräkning av höjda arbetsgivaravgifter
under 1970-talets början visar att endast en mindre del kan sägas
faktiskt ha avräknats mot tillgängligt löneutrymme. Med det i dag ännu mer
begränsade löneutrymmet torde förutsättningarna för någon avräkning vara
ännu mindre. Löneavgiften kommer alltså att till största delen slå igenom i
form av ökade kostnader och därmed höjda priser. Konkurrenskraften för
näringslivet försvagas.

I motion 1981/82:2529 föreslås en finansiering av den i motionen framlagda

SkU 1981/82:60

skattereformen genom dels den automatiska inkomstförstärkning som 1983
följer av att den särskilda skattereduktionen har slopats, dels besparingar i de
statliga utgifterna.

På sikt kommer en marginalskattereform enligt utskottets mening att vara
självfinansierande. Reformens syfte är att öka utbudet av arbete. Därmed
ökas också skatteunderlaget, dvs. de inkomster på vilka skatteuttaget
beräknas.

Det är däremot inte rimligt att räkna med att effekterna av marginalskattesänkningar
inträder omedelbart. På kort sikt krävs därför, i nuvarande
statsfinansiella läge, åtgärder som kompenserar de minskade inkomsterna.
Detta kan ske på två sätt. Statens utgifter kan minskas eller andra skatter
eller avgifter kan höjas.

Då det höga skattetrycket starkt bidragit till de ekonomiska problem vi har
i dag bör självfallet skattehöjningar undvikas.

Enligt utskottets mening bör således strävan vara att i första hand
kompensera marginalskattesänkningarna geom besparingar i de offentliga
utgifterna. Det är f. ö. samma princip som förordades av regeringen när den
hösten 1981 skulle kompensera inkomstbortfallet till följd av den sänkta
mervärdeskatten.

Utskottet tillstyrker därför bifall till motion 1981/82:2529 i denna del och
avstyrker propositionen.

dels att utskottets hemställan i mom. 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande finansieringsfrågan

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2529 yrkande 4
avslår förslaget i propositionen om allmän löneavgift,

11. Den framtida skattepolitiken m. m. (mom. 25)

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med
”Utskottet vill” och slutar med ”arbetsskapande insatser” bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförts i motion 1981/82:2018 om den
framtida skattepolitiken. Detta bör också ges regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker således yrkandet i den nämnda motionen och avstyrker
motionerna 1981/82:917 och 1981/82:2532 yrkande 2. Utskottet avstyrker
också motion 1981/82:1568 i vad den innehåller yrkanden om en progressiv
arbetsgivaravgift, slopande av mervärdeskatten på mat och en omsättningsskatt
på börshandeln.

dels att utskottets hemställan i mom. 25 bort ha följande lydelse:

SkU 1981/82:60

25. beträffande den framtida skattepolitiken m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2028 samt med
avslag på motionerna 1981/82:917,1981/82:1568 yrkandena 3,4
och 6 och 1981/82:2532 yrkande 2 ger regeringen till känna vad i
motion 1981/82:2018 anförts om den framtida skattepolitiken,

12. Lagförslagen (mom. 26)

Reservanterna hemställer

a. att riksdagen vid bifall till reservation 2 antar följande

SkU 1981/82:60

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt1 dels

att 12 § skall upphöra att gälla,

dels att 9§ 4 morn., 10 § 1 mom. och 10 a § skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse

4 morn.2 För annan skattskyldig
än som i 2 mom. avses utgör den
taxerade inkomsten tillika beskattningsbar
inkomst. Denna skall för
fysisk person, oskift dödsbo och
familjestiftelse, varom förmäles i 10 §
1 morn., angivas i helt hundratal
kronor, så att överskjutande belopp,
som icke uppgår till helt hundratal
kronor, bortfaller. I fråga om makar,
som levt tillsammans men icke varit
här i riket bosatta under någon del av
beskattningsåret och som båda haft
taxerad inkomst, skall beskattningsbar
A-inkomst och beskattningsbar
B-inkomst beräknas för dem båda,
varvid 3 mom. gäller i tillämpliga
delar.

Föreslagen lydelse

4 mom. För annan skattskyldig
än som i 2 mom. avses utgör den
taxerade inkomsten tillika beskattningsbarinkomst.
I fråga om makar,
som levt tillsammans men icke varit
här i riket bosatta under någon del av
beskattningsåret och som båda haft
taxerad inkomst, skall beskattningsbar
A-inkomst och beskattningsbar
B-inkomst beräknas för dem båda,
varvid 3 mom. gäller i tillämpliga
delar.

Nuvarande lydelse

10 §

1 morn.3 Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, dödsbon och
familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna
grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 4 basenheter enligt lagen
(1977:1071) om basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt:

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.

2 Senaste lydelse 1970:163.

3 Senaste lydelse 1981:1000.

6 Riksdagen 1981182. 6 sami. Nr 60

SkU 1981/82:60

2 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger 1
basenhet;

när beskattningsbar inkomst överstiger

grundbeloppet för 4 basenheter och 4 % av återstoden;
grundbeloppet för 7 basenheter och 9 % av återstoden;
grundbeloppet för 8 basenheter och 14 % av återstoden;
grundbeloppet för 9 basenheter och 23 % av återstoden;
grundbeloppet för 10 basenheter och 26 % av återstoden;
grundbeloppet för 12 basenheter och 29 % av återstoden;
grundbeloppet för 13 basenheter och 33 % av återstoden;
grundbeloppet för 14 basenheter och 38 % av återstoden;
grundbeloppet för 15 basenheter och 44 % av återstoden;
grundbeloppet för 16 basenheter och 45 % av återstoden;
grundbeloppet för 17 basenheter och 48 % av återstoden;
grundbeloppet för 20 basenheter och 53 % av återstoden;
grundbeloppet för 30 basenheter och 58 % av återstoden.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma
gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa
familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

4 men icke 7 basenheter

7 men icke 8 basenheter

8 men icke 9 basenheter

9 men icke 10 basenheter
10 men icke 12 basenheter

12 men icke 13 basenheter

13 men icke 14 basenheter

14 men icke 15 basenheter

15 men icke 16 basenheter

16 men icke 17 basenheter

17 men icke 20 basenheter
20 men icke 30 basenheter
30 basenheter:

3 Senaste lydelse 1981:1000.

SkU 1981/82:60

Föreslagen lydelse

10 §

1 mom. Den statliga inkomstskatten utgör för fysiska personer, dödsbon
och familjestiftelser:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 4 basenheter enligt lagen
(1977:1071) om basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt:

3 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger 1
basenhet;

när beskattningsbar inkomst överstiger

4 men icke 7 basenheter: grundbeloppet för 4 basenheter och 4 % av återstoden;

7 men icke 8 basenheter: grundbeloppet för 7 basenheter och 7 % av återstoden;

8 men icke 9 basenheter: grundbeloppet för 8 basenheter och 11 % av återstoden;

9 men icke 10 basenheter: grundbeloppet för 9 basenheter och 20 % av återstoden;
10 men icke 12 basenheter: grundbeloppet för 10 basenheter och 24 % av återstoden;

12 men icke 13 basenheter: grundbeloppet för 12 basenheter och 26 % av återstoden;

13 men icke 14 basenheter: grundbeloppet för 13 basenheter och 29 % av återstoden;

14 men icke 15 basenheter: grundbeloppet för 14 basenheter och 32 % av återstoden;

15 men icke 16 basenheter: grundbeloppet för 15 basenheter och 36 % av återstoden;

16 men icke 17 basenheter: grundbeloppet för 16 basenheter och 37 % av återstoden;

17 men icke 18 basenheter: grundbeloppet för 17 basenheter och 39 % av återstoden;

18 men icke 19 basenheter: grundbeloppet för 18 basenheter och 40 % av återstoden;

19 men icke 20 basenheter: grundbeloppet för 19 basenheter och 42 % av återstoden;

20 men icke 24 basenheter: grundbeloppet för 20 basenheter och 45 % av återstoden;
24 men icke 26 basenheter: grundbeloppet för 24 basenheter och 47 % av återstoden;
26 men icke 30 basenheter: grundbeloppet för 26 basenheter och 48 % av återstoden;
30 men icke 45 basenheter: grundbeloppet för 30 basenheter och 52 % av återstoden;
45 basenheter: grundbeloppet för 45 basenheter och 53 % av återstoden.

Nuvarande lydelse

Vid beräkning av statlig inkomstskatt
gäller följande i fråga om fysisk
person, som varit bosatt här i riket
under hela eller någon del av
beskattningsåret, och för oskiftat
dödsbo efter den som vid sin död var
bosatt här.

Statlig inkomstskatt tas inte ut i
den mån den tillsammans med kommunal
inkomstskatt överstiger 80
procent av någon del av den beskattningsbara
inkomsten upp till 30
basenheter och 85 procent av någon

Föreslagen lydelse
§4

Vid beräkning av statlig inkomstskatt
gäller följande i fråga om fysisk
person, som har varit bosatt här i
riket under hela eller någon del av
beskattningsåret, samt för dödsbo
efter den som vid sin död var bosatt
här.

Statlig inkomstskatt tas inte ut i
den mån den på någon del av den
beskattningsbara inkomsten överstiger
vad som motsvarar 80 procent
minskat med den kommunala skattesatsen.

4 Senaste lydelse 1979:1156.

SkU 1981/82:60

Nuvarande lydelse

del av den beskattningsbara inkomsten
därutöver.

Har skattskyldig inkomst som
enligt kommunalskattelagen

(1928:370) beskattas i annan kommun
än hemortskommunen anses
inkomst i hemortskommunen utgöra
den högsta delen av den sammanlagda
inkomsten. Har skattskyldig
inkomst i två eller flera kommuner
utom hemortskommunen skall den
största av dessa inkomster anses utgöra
den högsta delen av den sammanlagda
inkomsten i nämnda kommuner.
Uppgår inkomst i två eller flera
kommuner till samma belopp skall
inkomst i den kommun som har den
högsta skattesatsen, anses utgöra den
högsta delen av den sammanlagda
inkomsten. Motsvarande skall gälla
vid sådan fördelning som avses i 60 §
kommunalskattelagen.

Skall makars inkomster läggas
samman enligt 11 § 1 mom. beräknas
statlig inkomstskatt med utgångspunkt
i de regler som enligt tredje
stycket ovan gäller för make som har
den högsta beskattningsbara Ainkomsten.
Bestämmelserna tillämpas
därvid som om denne make var
skattskyldig även för andra makens
beskattningsbara B-inkomst. Har
makarna skilda hemortskommuner
anses hemortskommunen för maken
med den högsta beskattningsbara Ainkomsten
vara makarnas gemensamma.
Ar makarnas beskattningsbara
A-inkomster lika stora skall den
kommun där skattesatsen är högst
anses som hemortskommun.

Föreslagen lydelse

Med den kommunala skattesatsen
avses skattesatsen i den kommun, där
den skattskyldiges till kommunal
inkomstskatt beskattningsbara inkomst
är störst. Är därvid inkomsterna
lika stora i två eller flera kommuner,
avses den högsta av skattesatserna
i dessa kommuner. Om inkomsten
i den kommun, vars skattesats enligt
vad nu sagts skall ligga till grund för
beräkningen, skall beskattas i flera
församlingar, gäller motsvarande i
fråga om skattesatserna i de olika
församlingarna.

Vid beräkning av statlig inkomstskatt
på beskattningsbara inkomster,
som sammanläggs enligt 11 §
1 morn., tillämpas den kommunala
skattesats som enligt tredje stycket
gäller för den make som har den
högsta beskattningsbara A-inkomsten
eller-om makarnas beskattningsbara
A-inkomster är lika stora - den
högsta kommunala skattesats som
enligt tredje stycket gäller för någon
av makarna.

b. att riksdagen vid bifall till reservationerna 3 och 4 antar det
vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt med den ändringen att 10 § 4
och 6 mom. erhåller följande som Reservanternas förslag
betecknade lydelse:

SkU 1981/82:60

Reservanternas förslag

4 mom. Vid tillämpning av 3
mom. första stycket 1 skall den
skattskyldiges underskott av fastighet
som avses i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) minskas
med den vid taxeringen fastställda
inkomsten av kapital, dock högst
30 000 kronor. Om den skattskyldiges
inkomst av kapital inte uppgår till
nyssnämnda belopp, får avräkning
med felande belopp ske för makes
inkomst av kapital, som denne inte
själv har kunnat utnyttja. Vidare
skall - om den skattskyldige yrkar
det - den skattskyldiges underskott
av kapital minskas med den vid
taxeringen fastställda inkomsten

av tjänst; eller rörelsen.

6 mom. Skall den i förvärvskällan.

Vid tillämpning enligt 4 mom.

Har den skattskyldige vid beräkning
av inkomst av fastighet eller
rörelse yrkat avdrag för kostnader för
en i räkenskaperna upptagen bil, båt
eller liknande tillgäng skall tillägg
göras med ett belopp motsvarande en
beräknad ränta på tillgångens värde i
den mån denna har använts för privat
bruk.

Har den skattskyldige nyssnämnt moment.

Vid tillämpning av tredje stycket
skall räntetillägget minskas med den
vid taxeringen fastställda inkomsten
av den förvärvskälla, där avdrag för
erlagd ränta på lånet har gjorts eller
skulle ha gjorts.

c. att riksdagen vid bifall till reservation 5 antar följande

Regeringens förslag

4 mom. Vid tillämpning av 3
mom. första stycket 1 skall den
skattskyldiges underskott av fastighet
som avses i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) minskas
med den vid taxeringen fastställda
inkomsten av kapital, dock högst
30 000 kronor. Vidare skall - om den
skattskyldige yrkar det - den skattskyldiges
underskott av kapital
minskas med den vid taxeringen
fastställda inkomsten

SkU 1981/82:60

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa
fall

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1970:172) om begränsning av skatt i
vissa fall1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §2

Vid prövning av skattebegränsningen fastställes ett spärrbelopp med
hänsyn till den beskattningsbara inkomst som beräknats för den skattskyldige
enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt för det år vartill skatten
hänför sig.

Den beskattningsbara inkomsten, Den beskattningsbara inkomsten
minskad med 4 500 kronor, skall skall ökas med vid taxeringen medgi ökas

med särskilt investeringsav- vet särskilt investeringsavdrag,

drag,

ökas med påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter
och avdrag för avsättning för egenavgifter,

minskas med restituerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter samt till
beskattning återfört avdrag för avsättning för egenavgifter,

allt under förutsättning att den skattskyldige vid beräkningen av den
beskattningsbara inkomsten erhållit avdrag eller beskattats för intäkt av här
angivet slag.

Om den skattskyldige erlagt sjömansskatt under beskattningsåret, skall
den beskattningsbara inkomsten ökas med den till sjömansskatt beskattningsbara
inkomsten och enligt 1 § 2 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt
skattepliktig dagpenning.

Spärrbeloppet utgör 80 procent av Spärrbeloppet utgör 75 procent av

den del av den skattskyldiges enligt den del av den skattskyldiges enligt

första stycket beskattningsbara in- första stycket beskattningsbara inkomst,
ökad eller minskad enligt komst, ökad eller minskad enligt

andra och tredje styckena, som ej andra och tredje styckena, som ej

överstiger 30 basenheter enligt lagen överstiger 30 basenheter enligt lagen

(1977:1071) om basenhet enligt 10 § (1977:1071) om basenhet enligt 10 §

1 mom. lagen (1947:576) om statlig 1 mom. lagen (1947:576) om statlig

inkomstskatt och 85 procent av över- inkomstskatt och 80 procent av överskjutande
belopp. skjutande belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången i fråga
om skatt som påförs på grund av 1984 års taxering.

d. att riksdagen vid bifall till reservation 9 antar det vid
propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370) med den ändringen att i 33 § 2 mom.
beloppet 1 000 ersätts av beloppet 500,

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:772.

2 Senaste lydelse 1981:1151.

SkU 1981/82:60

Till betänkandet har också fogats en reservation av Erik Wärnberg, Rune
Carlstein, Hagar Normark, Bo Forslund, Egon Jacobsson, Anita Johansson
och Bo Södersten (alla s).

13. Förmögenhetsskatt (mom. 24)

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med ”Vid sin”
och slutar med ”aktuella motionsyrkandena”, bort ha följande lydelse:

Riksdagen beslutade hösten 1980 att sänka förmögenhetsskatten. Beslutet
föranleddes av de höjda taxeringsvärden som väntades bli resultatet av 1981
års allmänna fastighetstaxering men tillkom också för att anpassa skiktgränserna
till den allmänna prisutvecklingen sedan 1971, då den tidigare gällande
skatteskalan trädde i kraft.

Utskottet vill inte bestrida att det stundom kan vara nödvändigt att anpassa
skatteskalorna till penningvärdeutvecklingen. Samtidigt måste konstateras
att den förmögenhetsskattesänkning som skedde 1980 var alltför förmånlig,
och det gäller alldeles särskilt i fråga om större förmögenheter. Utskottet
anser således, i likhet med motionärerna i motion 1981/82:1699, att det av
fördelningspolitiska skäl och i nuvarande kärva ekonomiska läge finns
anledning att skärpa skatten på förmögenheter överstigande 1 milj. kr.
Utskottet biträder också förslagen i samma motion om en ny högsta
skattesats om 3 % för förmögenhetsdelar över 2 milj. kr. och om ett särskilt
fribelopp av högst 50 000 kr. vid förmögenhetsbeskattningen. Skatteskärpningen
bör träda i kraft först vid 1984 års taxering. Genom utskottets
ställningstagande är yrkande 8 i motion 1981/82:1568 delvis tillgodosett.

dels att utskottets hemställan i mom. 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande förmögenhetsskatt

att riksdagen med anledning av motionerna 1981/82:1699
yrkande 2,1980/81:1504 yrkande 2 och 1981/82:1568 yrkande 8
antar följande såsom Reservanternas förslag betecknade

SkU 1981/82:60

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt dels

att 10 § och 11 § 1 mom. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i 3 § skall införas ett nytt morn., 3 morn., av nedan angivna
lydelse:

Nuvarande lydelse

Reservanternas förslag

3§>

3 mom. Vid beräkning av förmögenhet
som inte ingär i förvärvskällan
jordbruksfastighet eller rörelse skall
avräknas ett belopp som motsvarar
skillnaden mellan den skattskyldiges
bankmedel, aktier, obligationer, lånereverser
och liknande värdehandlingar
och hans skulder, dock högst
50 000 kronor.

10 §2

Fysisk person, dödsbo, utländskt
bolag eller i 10 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
angiven familjestiftelse skall inte
betala statlig förmögenhetsskatt, om
den beskattningsbara förmögenheten
inte överstiger 400 000 kronor.

Skatteplikt till -

■ 25 000 kronor.

11 §2

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, dödsbo,
utländskt bolag samt i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
angiven familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 600 000 kronor:
en procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som
överstiger 400 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstieer

600 000 men inte 800 000 kr.:
800 000 men inte 1 800 000 kr.:
1 800000 kr.:

2 000 kr. för 600000 kr. och 1,5% av
återstoden;

5 000 kr. för 800 000 kr. och 2 % av
återstoden;

25 000 kr. för 1800000 kr. och 2,5 % av
återstoden.

1 Senaste lydelse 1980:959.

2 Senaste lydelse 1980:1055.

SkU 1981/82:60

Reservanternas förslag

1 mom. Statlig förmögenhetskatt skall för fysisk person, dödsbo, utländskt
bolag samt i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt angiven
familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 500 000 kronor:
en procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som
överstiger 350 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger
500 000 men inte 700000 kr.: 1500 kr. för 500 000 kr. och 1,5% av

återstoden;

700 000 men inte 1000 000 4 500 kr. för 700000 kr. och 2% av

kr.: återstoden;

1 000 000 men inte 2 000 000 10 500 kr. för 1 000 000 och 2,5 % av

kr.: återstoden;

2 000 000 kr.: 35 500 kr. för 2 000 000 och 3 % av

återstoden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången vid 1984
års taxering.

7 Riksdagen I9RIIS2. Ösarn!. Nr 60

SkU 1981/82:60 90

Bilaga

Finansutskottets yttrande
1981/82:6 y

över proposition 1981/82:197 om reformerad inkomstbeskattning
jämte motioner

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 27 april 1982 beslutat bereda finansutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1981/82:197 om reformerad inkomstbeskattning
jämte motioner.

Finansutskottet uppehåller sig främst vid några av den föreslagna
reformens samhällsekonomiska effekter. Utskottet tar också upp kostnaderna
för och finansieringen av reformen. Avslutningsvis berör utskottet
effekterna på småhusmarknaden och småhusbyggandet med anledning av
vad som anförs på denna punkt i den moderata partimotionen 1981/82:2529.
Utskottet har inte funnit anledning att närmare beröra de yrkanden
beträffande enstaka komponenter i reformen som väckts av enskilda
motionärer med anledning av propositionen.

En reformering av inkomstbeskattningen utgör ett centralt inslag i en
ekonomisk politik för att återvinna balansen i den svenska ekonomin. Målen
för skattepolitiken bör vara att skattesystemet skall främja ökade arbetsinsatser,
sparande och inkomstutjämning samt motverka inflation, spekulation
och skattefusk. Den föreslagna reformeringen av inkomstbeskattningen
innebär en kraftig sänkning av marginalskatterna. Huvuddelen av de
heltidsarbetande inkomsttagarna får en marginalskatt som inte överstiger
50 %. Samtidigt motverkas vissa snedvridande effekter av den nuvarande
avdragsrätten genom att det skattemässiga värdet av underskottsavdragen
maximeras till 50 % av avdragsbeloppet. Vidare föreslås att inflationsskyddet
i skatteskalan ändras så att den årliga uppräkningen av den s. k.
basenheten bestäms redan nu för åren 1983, 1984 och 1985.

Reformen föreslås bli totalfinansierad och genomförd i tre ungefär lika
stora etapper. Första etappen föreslås bli finansierad med en löneavgift på
2%.

Enligt utskottets mening är det en styrka om en skattereform av den
omfattning som nu är aktuell kan genomföras med stöd av en bred
parlamentarisk majoritet. Saknas detta stöd är det stor risk att reformen
förlorar i trovärdighet och inte får den avsedda ekonomiska stimulanseffekten.
Hushåll och företag vågar då inte utgå från att de nya reglerna verkligen
blir bestående. Det är enligt utskottet vidare värdefullt att skattepolitiken
läggs fast för flera år framöver. Detta är en förutsättning för att hushållen
skall kunna planera sin ekonomi och agera på ett rationellt sätt. Vidare vill

SkU 1981/82:60

utskottet erinra om att reformens uppläggning förutsätter att såväl finansieringen
som effekterna av marginalskattesänkningen beaktas i avtalsförhandlingarna
på arbetsmarknaden. Även i detta avseende torde förutsättningarna
bli gynnsammare genom att en bred förankring kunnat uppnås.

Moderata samlingspartiet ansluter sig i motion 2529 till nödvändigheten av
en marginalskattesänkning men riktar stark kritik mot propositionen i
praktiskt taget alla andra avseenden. Av intresse vid finansutskottets
bedömning i detta sammanhang är därvid främst följande punkter:

- Den på förhand bestämda indexuppräkningen av skiktgränserna i
skatteskalan sägs leda till att reformen urholkas och att skattetrycket
höjs.

- Den särskilda avdragsbegränsningen sägs föra med sig en rad mycket
negativa verkningar.

- Reformens finansiering sägs vara olämplig och leda till en kraftig
överfinansie.ring.

- Ett stort antal inkomsttagare, däribland många villaägare, sägs förlora
på reformen.

Indexuppräkning av skatteskalan

Inflationsbekämpningen måste vara ett av de viktigaste målen för den
ekonomiska politiken under de kommande åren. Alla krafter borde
samverka mot detta mål. Utskottet finner det därför beklagligt och oroande
att moderata samlingspartiet i sin kritik mot skattereformen så ohämmat
spekulerar i en fortsatt hög inflationstakt. Utskottet vill framhålla att
inflationens negativa verkningar och orättvisor gör sig gällande på många sätt
och att det på intet sätt bara är en eventuell urholkning av skattereformen
som hotar vid en sådan utveckling.

Ett inslag i skatteuppgörelsen mellan centern, folkpartiet och socialdemokraterna
är att den automatiska indexanknytningen av skiktgränserna i
skatteskalan under reformperioden 1983-1985 skall ersättas med en på
förhand fastställd uppräkning, motsvarande i genomsnitt 5,5 % om året.
Beträffande motiveringen för detta vill utskottet citera ur den departementspromemoria
(Ds B 1981:16) Reformerad inkomstbeskattning som ligger till
grund för propositionen:

”Under reformperioden, dvs. åren 1983-85, kommer särskilda förhållanden
att gälla. Marginalskattesänkningen ger då avsevärda bidrag till
hushållens disponibla inkomster och detta måste med nödvändighet påverka
löneutvecklingen. Bruttoinkomsterna måste under perioden öka långsammare
än de skulle göra reformen förutan. Särskilt gäller detta för de högre
inkomsterna. Detta innebär i sin tur att indexuppräkningen av skatteskalan
också bör hållas på en låg nivå. Sker nämligen inte detta, utan indexuppräkningen
görs i en takt som avsevärt överstiger inkomsternas ökning,
kommer inkomsterna att successivt förskjutas nedåt i skatteskalan. Detta

SkU 1981/82:60

innebär i sin tur dels att det genomsnittliga skatteuttaget sjunker och statens
inkomster blir mindre, dels att inkomstfördelningen efter skatt påverkas
utöver vad som ligger i själva marginalskattereformen.”

Utskottet, som anser den återgivna argumentationen bärande, vill hävda
att det saknas grund för de långtgående påståendena i den moderata
partimotionen om höjt skattetryck och urholkning av skattereformen. I ett
läge där alla är ense om att utrymmet för kostnadsstegringar i den svenska
produktionen är mycket litet och om vikten av ansvarsfulla löneavtal vore det
tvärtom olämpligt att utforma skattepolitiken med utgångspunkt i ett
antagande om hög inflation och stora nominella inkomstökningar.

A v dragsreformen

Utskottet vill i detta sammanhang ta upp en ofta förbisedd effekt av
avdragsreformen. Likviditeten i företagssektorn är god. Avgörande för hur
dessa pengar används är den förväntade avkastningen på alternativa
placeringar. Genom kombinationen hög marginalskatt och nuvarande
avdragsregler har hushållen blivit alltmer okänsliga för höga räntor. I
konkurrens om det tillgängliga kreditutrymmet har hushållen därför ofta
dragit det längsta strået. Detta har lett till att medlen har lånats ut till
konsumtion på kredit i stället för att användas till industriinvesteringar.

Reformen innebär att underskottsavdragens skattemässiga värde begränsas
till 50%. Detta innebär i många fall en kraftigt ökad kostnad för
konsumtionskrediter. Räntekänsligheten ökar. Den största effekten uppstår
i de högsta inkomstlägena. Genom denna kostnadsökning minskar hushållens
vilja och förmåga att ta på sig skulder. I konkurrens om kreditutrymmet
möjliggörs en relativ förskjutning till förmån för industriinvesteringar. I
framtiden bör företagen vidare bli mer benägna att använda sina finansiella
resurser till investeringar som ger produktion och sysselsättning jämfört med
alternativa placeringar.

Ett avståndstagande från avdragsreformen, som sker i motion 2529,
innebär således i praktiken att man värderar konsumtion på kredit för olika
ändamål högre än sysselsättningsskapande investeringar. En sådan politik
kan utskottet självfallet inte ansluta sig till.

I motion 2529 förs också fram att reformen skulle ha särskilt ogynnsamma
effekter på nyföretagande och risktagande. Utskottet vill något dröja vid
detta påstående.

Grunden för den framförda kritiken är att reformen bryter nuvarande
symmetri i skattesystemet. Enligt motionen sjunker den förväntade avkastningen
av en investering genom att eventuella vinster alltjämt blir beskattade
i full utsträckning medan eventuella förluster bara kompenseras upp till
50 %. Detta påstås hämma drivkrafterna bakom företagande och risktagande.

SkU 1981/82:60

Det är enligt utskottets mening viktigt att erinra om några grundläggande
drag i skattereformens utformning för att sätta in motionens kritik i sitt rätta
perspektiv.

För det första ändrar reformen över huvud taget inte reglerna för
näringsverksamhet i aktiebolagets eller den ekonomiska föreningens form.
Några försämrade villkor för nyföretagande eller risktagande är det alltså
inte fråga om inom denna sektor.

För det andra innebär reformen inte heller för fysiska personer någon
ändring i fråga om avdragsrätten för kostnader inom varje förvärvskälla. För
en jordbrukare eller rörelseidkare som gör en nyinvestering i sin verksamhet
gäller alltså symmetrin på samma sätt som hittills. Snarast kan den sägas öka,
eftersom marginalskattekurvan blir mindre brant än i dag.

Skattereformens begränsning av det skattemässiga värdet av avdragen kan
alltså påverka villkoren för nysatsningar endast i de fall där det rör sig om en
fysisk person som har sin inkomst från ett annat håll än den investeringen
avser. Det krävs vidare att denna inkomst är så hög att begränsning inträder,
dvs. att den når upp över brytpunkten. Inte ens då är det emellertid alltid så
att bristen på symmetri ökar i förhållande till dagens system, där ju skatten på
en viss inkomstökning i allmänhet blir större än skatteminskningen vid en
lika stor inkomstminskning.

Utskottet vill med det anförda inte förneka att det finns vissa situationer
där avdragsreformen kan framstå som en nackdel i det nu aktuella avseendet.
Saken har emellertid i motion 2529 givits orimliga proportioner. Utskottet
har också noterat att de inslag i reformen som eventuellt kan få negativa
konsekvenser för seriös näringsverksamhet kommer att bli föremål för vidare
utredning.

Finansiering

Det har för centern, folkpartiet och socialdemokraterna hela tiden stått
klart att skattereformen i sin helhet måste finansieras på så sätt att
budgetsaldot inte försämras till följd härav. I principöverenskommelsen från
april 1981 angavs att detta skulle ske genom en höjning av arbetsgivaravgiften
eller genom införande av en vidare produktionsfaktorskatt.

I propositionen föreslås att kostnaden för det första året (1983) täcks
genom att införa en allmän löneavgift om två procentenheter. En sådan
avgift måste påverka utrymmet för löneökningar. Utskottet vill i sammanhanget
erinra om det uttalande som gjordes i anslutning till att utredningsförslaget
presenterades.

”Genomförandet av skattereformen måste med nödvändighet påverka
löneutvecklingen under de år då sänkningen av marginalskatten sker. Kravet
på återhållsamhet riktar sig med särskild styrka mot höginkomsttagarna.
Tillgängligt utrymme för löneförbättringar bör i huvudsak tillfalla de
inkomsttagare som i begränsad utsträckning får fördelar av de sänkta

SkU 1981/82:60

marginalskatterna. I överenskommelsen förutsätts att arbetsmarknadens
parter visar sig beredda att verka för en sådan inriktning av lönepolitiken.
Om löneutvecklingen i praktiken avviker från denna inriktning kan stegen i
marginalskattesänkningen under treårsperioden bli föremål för omprövning.
”

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i uttalandet. En
höjning av arbetsgivaravgiften med 2 procentenheter motsvarar ungefär
1,5 % av de totala lönekostnaderna. Kostnaderna för reformens första steg
(1983) enligt propositionen resp. i motion 2529 beräknas till följande
belopp.

Tabell. Kostnader för skatteomläggning för år 1983 räknat i 1982 års pris- och
lönenivå.

	Prop 197	Motion 2529
Sänkta skattesatser m. m.	- 3 860	- 3 930
Avdragsbegränsningar	+ 450	0
Slopat kapitalförsäkringsavdrag	+ 350	+ 350
Slopat avdrag för frivilliga periodiska
understöd	+ 250	+ 250
Schablonavdrag (5% av inkomsten, högst
1 000 kr.)	- 1200	- 500
Höjd skattesats (från 2 till 3 % mellan 1
och 4 basenheter)	+ 1090	+ 1090
Summa	- 2 920	- 2 740

Löneavgiften om 2% beräknas motsvara 5 700 milj. kr. brutto i ökade
inkomster. Det tillgängliga löneutrymmet minskar emellertid genom avgiftshöjningen.
Detta minskar underlaget för inkomstskatter och arbetsgivaravgifter.
Nettoeffekten på totala inkomsterna av löneavgiften kan beräknas till
2 800 milj. kr. Därmed blir reformen totalfinansierad.

I motion 2529 föreslås en skatteomläggning som för 1983 beräknas kosta
2 740 milj. kr. Kostnaderna för att sänka marginalskatterna utöver regeringens
förslag uppgår till 70 milj. kr. och faller på skattskyldiga med inkomster
över 110 000 kr. Moderaterna förordar dessutom att nuvarande system för
indexreglering av skatteskalorna bibehålls, vilket enligt deras uppfattning
innebär en budgetförsvagning för 1983 med ca 1 500 milj. kr jämfört med
propositionen. Det i propositionen föreslagna finansieringssättet avvisas. I
stället föreslås finansiering ske dels genom att hänsyn tas till den automatiska
inkomstförstärkning som följer av att den särskilda skattereduktionen har
slopats, dels genom vissa utgiftsnedskärningar.

Utskottet ställer sig av flera skäl kritiskt mot det synsätt i finansieringsfrågan
som kommer till uttryck i motionen. Den automatiska inkomstförstärkning
1983 som följer av att den särskilda skattereduktionen har slopats
är kraftigt överskattad i motionen. Av större betydelse är emellertid att

SkU 1981/82:60

beslutet om att slopa den särskilda skattereduktionen fattades av riksdagen
redan hösten 1981 och att inkomsteffekterna härav har beaktats såväl i
budget- och kompletteringspropositionerna som i de olika partimotioner
som har väckts med anledning av dessa. Det är därför enligt utskottets
mening felaktigt att nu åberopa denna åtgärd som en finansieringskälla i
samband med skattereformen.

Återstående kostnad uppges i motionen till 1 300 milj. kr. Denna skall
enligt motionärerna täckas genom utgiftsnedskärningar. Några konkreta
förslag till sådana lämnas emellertid inte i motionen. Det uppges endast att
hälften av kostnaden förutses bli täckt genom icke närmare specificerade
nedskärningar av utgifter för sysselsättningsändamål och för industristödet.
Redan det förhållandet att utgiftsnedskärningarna är av engångskaraktär gör
att de inte rimligen kan åberopas som finansieringsmetod för en varaktig
skattereform. Den sistnämnda besparingen måste enligt utskottets mening
ifrågasättas också av det skälet att den förutsätts ske i förhållande till ett
regeringsförslag som inte föreligger utan väntas bli framlagt först hösten
1982.

Sammantaget innebär förslagen i motionen att man förordar en inkomstförsvagning
med (2 740 + 1 500 =) 4 240 milj. kr. för år 1983 genom att
konkreta finansieringsförslag inte anges. Enligt utskottets mening är det
oförsvarligt att i rådande statsfinansiella läge förorda en sådan försvagning av
statsbudgeten.

Effekter på fastighetsmarknaden och småhusbyggandet

I motion 2529 hävdas att skattereformens särskilda avdragsbegränsning
har inneburit ett kraftigt prisfall på villamarknaden, som gjort att många
människor förlorat det kapital de satsat. Vidare påstås att produktionen av
småhus av samma anledning sjunkit, vilket skapat sysselsättningssvårigheter
inom byggnadsindustrin.

Det är i och för sig riktigt att villapriserna realt sett har fallit, att
småhusproduktionen har gått ned och att detta inneburit sysselsättningssvårigheter
inom branschen. Det kan också, i samband med avyttring under
senare tid, ha förekommit förluster av kontantinsatser. Men utskottet vänder
sig bestämt mot det kategoriska påståendet i motionen att detta beror på den
avdragsbegränsning som ingår i den föreslagna skattereformen.

Fastighetspriserna steg kraftigt under framför allt senare delen av
1970-talet. Hösten 1979 skedde en uppbromsning som mot slutet av året
övergick i stagnation. Först nu i vår har på sina håll en svag tendens till
prisökningar kunnat förmärkas. Fastighetsmarknaden har således kännetecknats
av ett betydande realt prisfall sedan 1979.

Den avdragsbegränsning som ingår i skattereformen blev känd först våren
1981. Den kan således knappast ha orsakat stagnationen på fastighetsmarknaden
sedan 1979. Orsaken härtill och till det prisfall som skett sedan dess får

SkU 1981/82:60

enligt utskottet i allt väsentligt tillskrivas helt andra faktorer. Sådana faktorer
bedömer utskottet vara den kraftigt höjda räntenivån hösten 1979 samt de
successivt allt högre driftkostnaderna och då främst uppvärmningskostnaderna.
Även begränsningar av ränte- och bostadsbidragen, de sjunkande
reallönerna, ökade pendlingskostnader samt 1981 års fastighetstaxering
torde ha bidragit till prisfallet.

Boendekostnaden för egna hem ökar genom reformen eftersom kapitalkostnaden
efter skatt stiger. Men kostnadsökningarna beror bara till en
mindre del på avdragsbegränsningen. För alla med inkomster under
brytpunkten är kostnadsökningen helt hänförlig till marginalskattesänkningen.
Även för många personer med inkomster över brytpunkten beror
fördyringen i huvudsak på de sänkta marginalskatterna. För en person med
120 000 kr. i inkomst och 30 000 kr. i underskottsavdrag föranleds t. ex.
endast ca 400 kr. av avdragsbegränsningen av en total ökning av boendekostnaden
om drygt 6 200 kr. Återstående drygt 5 800 kr. beror på
marginalskattesänkningen. Förslaget i moderata samlingspartiets partimotion
leder i detta fall till en lika stor total boendekostnadsökning. Skillnaden
är att kostnadsökningen i det senare fallet uteslutande beror på sänkt
marginalskatt.

Utskottet vill i sammanhanget nämna att de beräkningar som utförts av
PK-bankens ekonomiska sekretariat, och som åberopas i motion 2529, också
visar att det är marginalskattesänkningen som för flertalet småhusägare ger
den stora effekten.

För tydlighets skull vill utskottet påpeka att när det här talas om höjda
kapitalkostnader till följd av en marginalskattesänkning så avses inte därmed
att de boende behöver betala mer, utan endast att de går miste om
motsvarande inkomstskattelättnad.

I den mån fastighetspriserna påverkas genom reformen är detta enligt
utskottet således i huvudsak en följd av marginalskattesänkningen. Utskottet
noterar att moderata samlingspartiet vill gå längre i detta avseende än vad
som föreslås i propositionen.

Även nedgången i småhusbyggandet får enligt utskottet i allt väsentligt
tillskrivas andra faktorer än skattereformen. Till de tidigare angivna
faktorerna bakom kostnadsökningarna måste emellertid här läggas ytterligare
en omständighet av stor betydelse, nämligen de starkt stegrade
byggnadskostnaderna. Produktionskostnaderna för småhus har sedan 1976
mer än fördubblats. När det gäller större villor kan reformen innebära ett
minskat byggande. En sådan utveckling ser emellertid utskottet inte som
något negativt. Tvärtom bör småhusbyggandet, av bl. a. samhällsekonomiska
och energipolitiska skäl, mer än tidigare inriktas mot mindre enheter. Det
är troligt att skattereformen bidrar till en sådan förskjutning i bostadsbyggandets
sammansättning.

I motion 1981/82:2532 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas avslag på hela
skattereformen utom vad gäller begränsning av underskottsavdragen.

SkU 1981/82:60

Motionärerna föreslår i stället en skattereform innebärande sänkt kommunalskatt,
skärpt progressivitet i skatteskalan och slopande av mervärdeskatt
på viktiga livsmedel. Förslagen skall finansieras genom införande av
produktionsskatt, skärpt beskattning av kapitalvinster, bolagsvinster, förmögenheter
och realisationsvinster, minskningar av vissa avdrag och
omsättningsskatt på börshandeln.

Som utskottet anfört utgör marginalskattesänkningen ett centralt inslag i
en politik för att återställa den ekonomiska balansen. Utskottet ställer sig
därför bestämt avvisande till en skattepolitik som skulle innebära en
skärpning av progressiviteten. Med denna grundläggande skillnad i inställning
till hur skattepolitiken bör utformas finner inte utskottet anledning att
närmare bemöta motionärernas invändningar till förslagen i propositionen
och inte heller att ta upp de i motionen framförda enskilda skatteförslagen till
närmare granskning. Motionärerna visar enligt utskottet total oförståelse för
de ekonomiska problem som vårt land står inför. Utskottet vill därför för sin
del avstyrka ett bifall till motion 2532.

Variation i skatteuttag

I propositionen föreslås att möjligheterna slopas att proportionellt variera
skatteuttaget. Något motionsyrkande med anledning av förslaget har inte
väckts. I lagtexten där denna möjlighet regleras används begreppet
grundbelopp. Denna benämning kommer genom den föreslagna reformen
att användas på annat sätt. I propositionen föreslås att begreppet med
hittillsvarande innebörd slopas. Möjligheten att tillfälligt variera skatteuttaget
bortfaller därmed.

Budgetutredningen föreslog att skattesystemet i högre grad än tidigare
skulle användas i stabiliseringspolitiskt syfte. Bl. a. föreslog man att
uttagsprocenten för den preliminära inkomstskatten skulle kunna varieras
med exempelvis 10 % under löpande år. Detta avstyrktes av riksdagen med
motiveringen att möjligheten fanns att i stället variera det årligen fastställda
procenttalet för grundbeloppet. Denna möjlighet har emellertid inte
utnyttjats. En proportionell ändring av skatten kan dessutom åstadkommas
på annat sätt. Utskottet har därför inte något att invända mot den föreslagna
ändringen.

Stockholm den 13 maj 1982

På finansutskottets vägnar
ERIC ENLUND

SkU 1981/82:60

Närvarande: Eric Enlund (fp), Paul Jansson (s), Arne Gadd (s), Bo Siegbahn
(m), Per-Axel Nilsson (s), Karl-Anders Petersson (c), Anita Gradin (s),
Lennart Blom (m), Roland Sundgren (s), Christer Nilsson (s), Mona S:t Cyr
(m), Torsten Karlsson (s), Britta Hammarbacken (c) och Tore Fritzson

(c).

Avvikande mening

Bo Siegbahn, Lennart Blom och Mona S:t Cyr (alla m) anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 1 börjar med ”En reformering” och på s. 7
slutar med ”bostadsbyggandets sammansätttning” bort ha följande lydelse: En

reformering av inkomstbeskattningen utgör ett centralt inslag i en
ekonomisk politik för att återvinna balansen i den svenska ekonomin. Målen
för skattepolitiken bör vara att skattesystemet skall främja ökade arbetsinsatser,
sparande och inkomstutjämning samt motverka inflation, spekulation
och skattefusk.

Ur dessa synpunkter är den sänkning av marginalskatterna som föreslagits
i propositionen av central betydelse. Utskottet ansluter sig därför till
grundtanken bakom detta förslag. Detta så mycket lättare som moderata
samlingspartiet under många år haft en sådan reform på sitt program. Man
kan dock med beklagande notera att propositionen på två punkter frångår
den överenskommelse som förra våren förelåg i själva utformningen av
marginalskatterna mellan de tre dåvarande regeringspartierna. Man har
sålunda i det nu föreliggande förslaget dels sänkt brytpunkten för marginalskattesänkningen,
dels höjt taket för marginalskatterna till 75/80 %. Därtill
kommer att reformen försenas med åtminstone ett år.

En bedömning av den föreslagna skattereformen kan dock inte inskränkas
till frågan om marginalskatternas sänkning utan man måste även analysera de
ekonomiska konsekvenserna för medborgarna av finansieringen, urholkningen
av indexregleringen samt avdragsbegränsningen. En sådan analys
saknas nästan helt i propositionen.

Finansieringen

Som framgår av tabell 4 i motionen 2529 skulle de direkta kostnaderna för
marginalskattesänkningen uppgå till 3 410 milj. kr. under det att motsvarande
siffra enligt moderaternas motion blir 3 930 milj. kr. Om man därefter tar
hänsyn till föreslagna ändringar i skattelagarna skulle det återstå att
finansiera 2 920 milj. kr. resp. 2 740 milj. kr.

Med hänsyn till landets och speciellt statens ekonomiska situation är det
nödvändigt att denna inkomstsänkning totalfinansieras. Detta kan ske på i
princip tre olika sätt.

SkU 1981/82:60

1) Självfinansiering genom ökning av skatteunderlaget.

2) Minskning av statens utgifter.

3) Höjning av andra skatter eller avgifter.

På sikt kommer en marginalskattereform enligt utskottets uppfattning att
betala sig själv. Reformens syfte är ju att öka utbudet av arbete och därmed
också öka skatteunderlaget, dvs. de inkomster på vilka skatteuttaget
beräknas.

Det är dock inte realistiskt att räkna med att effekterna av stimulansen
inträder omedelbart. Marginalskattesänkningar måste därför övergångsvis
kompenseras med beparingar på statsbudgetens utgiftssida eller höjningar av
andra skatter eller avgifter. Detta är särskilt nödvändigt i en situation med ett
mycket stort budgetunderskott. I första hand bör strävan vara att den
övergångsvisa kompensationen skall ske genom besparingar. Det är en
princip som också regeringen bekände sig till, när den hösten 1981 skulle
kompensera inkomstbortfall till följd av den sänkta momsen.

Utskottet konstaterar att moderata samlingspartiet tidigare i år i motion
2018 framlagt förslag om besparingar som sammantagna överskrider
regeringens förslag med ca 6 miljarder kronor.

De utgiftsnedskärningar som tidigare förordats av moderata samlingspartiet
har emellertid i första hand syftat till att förbättra den statsfinansiella
situationen. Ytterligare utgiftsnedskärningar är nödvändiga för att kunna
finansiera marginalskattesänkningen 1983.

Förslag till ytterligare besparingar budgetåret 1982/83, som kan minska
statsutgifterna första halvåret 1983, har lagts fram i den moderata partimotionen
med anledning av kompletteringspropositionen, vartill skall komma
förslag under höstriksdagen om minskning av bl. a. det fortsatta industristödet.
Härigenom uppstår full kostnadstäckning för marginalskattesänkningen
för första halvåret 1983.

Vad gäller den hälft av 1983 som faller på budgetåret 1983/84 saknas i dag
möjlighet att ta ställning till vilka ytterligare utgiftsnedskärningar som är
möjliga och lämpliga för att uppnå en ansvarsfull finansiering. Det får
avgöras i samband med utarbetandet av 1983 års budgetproposition.

Det kan anföras att delar av den av moderaterna för år 1983 förordade
finansieringen med utgiftsnedskärningar utgör besparingar av engångskaraktär.
Dessa neddragningar av engångsanslag ingår dock i en medveten strävan
att bringa ner utgifterna av denna typ av verksamhet under en längre
tidsperiod. Det framgår av såväl avstämningen av långtidsutredningen som
den av regeringen presenterade långtidsbudgeten att en neddragning av
industrisubventionerna utgör en alldeles avgörande komponent i en strategi
för att nedbringa de offentliga utgifternas ökningstakt.

Regeringen anvisar helt andra vägar för finansiering av reformen. Man
föreslår att en löneavgift på 2 % skall införas, vilket under förutsättning av en
fullständig löneavräkning skulle motsvara omkring 5 700 milj. kr. brutto i
ökade statsinkomster. Det tillgängliga löneutrymmet skulle emellertid då

SkU 1981/82:60

100

minskas liksom underlaget för inkomstskatter och arbetsgivaravgifter.
Nettoeffekten skulle kunna beräknas till omkring 2 800 milj. kr.

Redan genom detta förslag skulle sålunda regeringens skatteomläggning
för det första året i stort sett vara finansierad, under den nämnda
förutsättningen att löneskattehöjningen tas från det för lönehöjningar
tillgängliga utrymmet. Erfarenheterna under de gångna åren ger emellertid
klart vid handen att en sådan avräkning i praktiken i gynnsammaste fall
endast uppgårtill en mindre del, ca 20-30 %. Effekten av en sådan löneavgift
skulle därför innebära en stegring av kostnadsnivån och en därav följande
fördyring av den svenska produktionen. Detta strider mot våra strävanden
att uppnå en gynnsam kostnadsutveckling, vilket i sin tur är en förutsättning
för att återvinna inre och yttre balans. Under dessa förutsättningar skulle
samtidigt det totala skatteuttaget öka med ett belopp uppgående till ca 2
miljarder kronor. Det hade varit naturligt om propositionen närmare
analyserat denna frågeställning.

Finansieringen med en allmän löneavgift driver också upp den kommunala
utdebiteringen. Om löneavgiften avräknas sjunker kommunernas skatteunderlag.
Sker ingen avräkning - vilket är troligare - då stiger kommunernas
kostnader. I båda fallen försämras kommunernas ekonomi.

Indexregleringen

Regeringen har vidare frångått det beslut som trepartiregeringen och
riksdagen 1978 träffade om inflationsskydd i skattesystemet i så måtto att
man under de kommande tre åren kommer att utgå från en beräknad årlig
prisstegring på 5,5 % oavsett inflationstakten. För tiden efter reformens
genomförande finns inga utfästelser alls.

En sådan prisutveckling är självfallet önskvärd men den historiska
erfarenheten ger tyvärr inget stöd för sådana optimistiska förhoppningar.
Under de senaste åtta åren har den genomsnittliga årliga prisstegringen legat
på omkring 10 %.

Vad dagens situation beträffar har prisstegringarna från augusti 1981 till
och med april 1982 uppgått till 6,5 % och i den reviderade finansplanen har
regeringen själv räknat med en prisökning för 1982 på åtminstone 8 %. Det
innebär att priserna under den tidsperiod som skall utgöra grunden för nästa
års basbelopp, dvs. augusti 81-augusti 82, kommer att stiga med ca 8 %.

Det står sålunda redan nu klart att den eftersträvade nedgången av
prishöjningarna till 5,5 % inte kommer att kunna uppnås det första året.
Detta är självfallet inget spekulerande i inflation utan endast ett konstaterande
av historiska och aktuella fakta.

För varje procentenhet som inflationen överstiger 5,5 % skärps skattetrycket
med 550 milj. kr. Om inflationen blir mellan 7,6 och 9 %, torde
basenheten för år 1983 bli 7 500 kr. i stället för de 7 300 kr. som
överenskommelsen innebär. Skattehöjningseffekten på grund av inflationen

SkU 1981/82:60

101

blir då ca 1,5 miljarder kronor för enbart 1983. Om inflationen skulle
överstiga 9 % blir skattehöjningen i stället över 2 miljarder kronor.

Det synes sålunda uppenbart att det framlagda förslaget kommer att i
betydande utsträckning innebära en överfinansiering av kostnaderna för
sänkningen av marginalskatterna.

En viktig fråga i detta sammanhang är hur frångåendet av hittills gällande
indexreglering av skattesatserna kommer att påverka löneförhandlingarna. I
den departementspromemoria (Ds B 1981:16) Reformerad inkomstbeskattning
som legat till grund för propositionen utgick man från att lönekraven,
särskilt för högre inkomsttagare, skulle läggas på en mycket låg nivå. Men om
man antar att de anställdas förhandlare vet att prisstegringarna för 1983
kommer att ligga betydligt över 5,5 % och att de samtidigt räknar med att
samma blir förhållandet följande år är det möjligt att de anser sig tvungna att
välja ett av följande två alternativ. Antingen söker de ta till sina lönekrav så
kraftigt att de tror sig kunna säkra kompensation för dessa prishöjningar eller
också söker de i avtalen få in priskompensationsklausuler. Tanken att man
genom att vid indexuppräkningen utgå från en osannolikt låg prisstegring kan
påverka avtalsförhandlingarna i positiv riktning torde sålunda vara felaktig. I
stället kan det försvagade indexskyddet försvåra löneförhandlingarna och få
en spiraleffekt på löner och priser. Då är man i realiteten tillbaka i den
socialdemokratiska politiken från 1970-talet med kompenserande skattesänkning
varje år för lämpligt utvalda kategorier.

Härtill kommer det förhållandet man på olika håll deklarerat att ”oskäliga
lönestegringar” kan medföra att hela skatteöverenskommelsen kan sättas på
spel.

A vdragsbegränsningen

En annan nyhet i reformförslaget, i jämförelse med det av trepartiregeringen
tidigare framlagda principförslaget, är att man inför en begränsning av
rätten till underskottsavdrag. Från moderat sida har man varit klar över att
avdragsreglerna borde ses över, då de i vissa fall kan få icke önskvärda
konsekvenser, även om dessa främst hänger samman med de hittills orimligt
höga marginalskattesatserna. I det syftet har en särskild utredning tillsatts.
När det gäller en principiellt så allvarlig fråga som att bryta symmetrin i
skattesystemet med betydande effekter både för villaägare och en stor grupp
företagare och bönder hade det varit ganska naturligt att, som tidigare alltid
varit bruk i Sverige, avvakta de resultat som utredningen kommer fram
till.

Konsekvensen av det nya förslaget är att villapriserna, särskilt för större
villor, gått ned betydligt, vilket dels sprider sig till mindre villor, dels
försvårar nybyggnation. Detta tvingas man nu kompensera genom särskilda
stödåtgärder för byggnadssektorn.

SkU 1981/82:60

102

Sammanfattningsvis kan ur samhällsekonomisk synvinkel följande anföras.

Den föreslagna marginalskattesänkningen är central för skapandet av en
sundare samhällsekonomi även om förslaget innehåller försämringar på flera
punkter i förhållande till trepartiregeringens överenskommelse.

Finansieringen med löneavgifter och begränsningar av indexregleringen
kommer att sammantagna kraftigt öka skattetrycket på ett sätt som inte
observerats i propositionen. Detta kommer att hämma aktiviteten i
ekonomin. Även avdragsbegränsningar kommer i stor utsträckning att ha
negativa effekter för företagare och enskilda och därmed på investeringsaktiviteten.
Dessa effekter borde närmare undersökts innan förslaget framlades.

Den begränsade indexregleringen och löneavgiften kan förväntas försvåra
avtalsrörelsen.

SkU 1981/82:60 103

Innehåll

Propositionen 1

Författningsförslagen 3

Yttrande från annat utskott, skrivelser 49

Utskottet

Inledning 50

Skatteskala, underskottsavdrag m. m 51

Marginalskattespärr och begränsningsregel 53

Kvittning av underskott mot överskott 54

Tilläggsposter 55

Makebeskattningen m. m 57

Barnpension 59

Avdrag 59

Frivilliga periodiska understöd 60

Schablonavdrag i tjänst m. m 60

Reparationsavdrag 61

Fackföreningsavgifter 61

Konsumtionskrediter 62

Sparavdrag 62

Utländska experter 62

Beskattning av mossa 63

Skattefria förmåner 63

Förmögenhetsskatten 64

Den framtida skattepolitiken 64

Finansiering 65

Lagförslagen 65

Hemställan 65

Reservationer

Inledning 68

Skatteskalan, inflationsskydd, underskottsavdrag 70

Kvittning 72

Tilläggsposter 73

Begränsningsregeln 74

Slopande av sambeskattning m. m 75

Vissa familjebeskattningsfrågor 76

Barntillsyn 77

Schablonavdrag i tjänst 78

Finansieringsfrågan 78

Den framtida skattepolitiken m. m 79

Lagförslagen 80

Förmögenhetsskatt 87

Yttrande från finansutskottet 90

GOT AB 72004 Stockholm 1982