SkU 1981/82:52

Skatteutskottets betänkande
1981/82:52

om höjning av skatten på alkoholdrycker, m. m. (prop. 1981/
82:202)

Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i proposition 1981/82:202 att
riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt,

2. lag om ändring i lagen (1977:975) med tulltaxa,

3. lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt.

För att alkoholdryckernas prisutveckling skall följa den allmänna prisutvecklingen
föreslås i propositionen att skatten på spritdrycker höjs den 1 maj
1982. Vidare föreslås att en generell skattehöjning på alkoholdrycker
genomförs den 1 januari 1983. Slutligen föreslås att skatten på kolsyrade
läskedrycker och lättöl sänks den 1 maj 1982.

Lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1981/82. 6 sami. Nr 52

SkU 1981/82:52

1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt

Härigenom föreskrivs att 10 och 11 §§ lagen (1977: 306) om dryckesskatt
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10§'

Skatten på spritdrycker och vin utgår med en grundavgift och en procentavgift.

Grundavgiften utgör per liter i Grundavgiften utgör per liter i

fråga om fråga om

1. spritdrycker 94 öre för vaije 1. spritdrycker I krona 3 öre för

hel volymprocent alkohol, vaije hel volymprocent alkohol,

2. starkvin 12 kronor, 2. starkvin 12 kronor,

3. lättvin 3 kronor 70 öre. 3. lättvin 3 kronor 70 öre.

Procentavgiften utgör för spritdrycker 50 procent och för vin 36 procent
av detaljhandelspriset.

Med detaljhandelspriset förstås det pris som detaljhandelsbolaget tillämpar
vid försäljning över disk, exklusive beloppet av skatt enligt lagen
(1968:430) om mervärdeskatt.

11 §2

Skatten på malt- och läske- Skatten på malt- och läskedrycker
utgår per liter med drycker utgår per liter med

52 öre för lagrat lättöl, 40 öre för lagrat lättöl,

1 krona 85 öre för öl, 1 krona 85 öre för öl,

5 kronor 25 öre för starköl, 5 kronor 25 öre för starköl,

60 öre för kolsyrad läskedryck, 40 öre för läskedryck.

37 öre för annan läskedryck.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1982.

2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1977:975) med tulltaxa

Härigenom föreskrivs att 22 kap. lagen (1977:975) med tulltaxa skall ha
nedan angivna lydelse.

22 kap. Drycker sprit och ättika3

Anm. För spritdrycker eller viner, vilka införes i den ordning som anges
i 18 §3. lagen (1977:293) om handel med drycker, utgår, om tullfrihet ej
åtnjutes, tull med följande belopp, räknat för helbutelj om 75 centiliter:

1 Senaste lydelse 1980:655.

2 Senaste lydelse 1980:655.

3 Senaste lydelse 1981: 1087.

SkU 1981/82:52

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Spritdrycker, hänförliga till tulltaxenr 22.09 100:—

Vin:

musserande:

champagne 32: —

annat 23: —

andra slag med en alkoholhalt:

överstigande 15 volymprocent 28:-

ej överstigande 15 volymprocent 13: —

För spritdrycker eller viner, vilka införes i den ordning som anges i 18 §4.
lagen (1977:293) om handel med drycker, utgår tull med av partihandelsbolaget
för alkoholdrycker fastställt belopp, motsvarande:

1. tull enligt vad i 22 kap. sägs;

2. skatt enligt 10 § lagen (1977: 306) om dryckesskatt; samt

3. mervärdeskatt enligt lagen (1968:430) om sådan skatt. För starköl
som införes enligt första och andra styckena utgår tull med 8 kronor per
liter.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt

Härigenom föreskrivs att 10 och 11 §§ lagen (1977:306) om dryckesskatt
skall ha nedan angivna lydelse.

10§'

Skatten på spritdrycker och vin utgår med en grundavgift och en procentavgift.

Grundavgiften utgör per liter i Grundavgiften utgör per liter i
fråga om fråga om

1. spritdrycker 1 krona i öre för 1. spritdrycker 1 krona 10 öre för

vaije hel volymprocent alkohol, varje hel volymprocent alkohol,

2. stark vin 12 kronor, 2. starkvin 13 kronor 30 öre,

3. lättvin 3 kronor 70 öre. 3. lättvin 4 kronor 25 öre.

Procentavgiften utgör för spritdrycker 50 procent och för vin 36 procent

av detaljhandelspriset.

Med detaljhandelspriset förstås det pris som detaljhandelsbolaget tillämpar
vid försäljning över disk, exklusive beloppet av skatt enligt lagen
(196c': 430) om mervärdeskatt.

1 Med nuvarande lydelse avses 10 § enligt författningsförslag nr 1.

SkU 1981/82:52

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
11 §2

Skatten på malt- och läske -

Skatten på malt- och läskedrycker
utgår per liter med

drycker utgår per liter med
40 öre för lagrat lättöl,

2 kronor 20 öre för öl.

40 öre för lagrat lättöl,
I krona 85 öre för öl,

5 kronor 25 öre för starköl,

5 kronor 80 öre för starköl,
40 öre för läskedryck.

40 öre för läskedryck,

Denna lag träder i kraft den I januari 1983.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1981/82:202

1981/82:2427 av Hans Alsén m. fl. (s)

I motionen hemställs att riksdagen beslutar

1. att ge regeringen i uppdrag att till riksdagen återkomma med förslag om
skatt på extrakt för läskedrycksautomater,

2. att avslå förslaget om höjning av skatten på öl och starköl.

1981/82:2428 av Karl Björzén (m) och Bengt Wittbom (m)

I motionen hemställs att riksdagen avslår proposition 1981/82:202,
moment 3, och av regeringen begär ett reviderat förslag enligt vad som
angivits i motionen.

1981/82:2429 av Bo Lundgren m. fl. (m och s)

I motionen hemställs att riksdagen beslutar att skatten för stilldrink skall
uppgå till 20 öre per liter fr. o. m. den 1 maj 1982.

Motioner väckta med anledning av proposition 1981182:143

1981/82:2207 yrkande 2 av Joakim Ollén m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen beträffande etablering av systembutiker
och prispolitiken gör ett uttalande av den innebörd som angetts i
motionen.

1981/82:2241 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson m. fl. (fp, c,
m)

I motionen yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående anpassning av alkoholbeskattningen till riksdagsbeslutet
1980.

1981/82:2247 yrkande 1 av Esse Petersson (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att alkoholbeskattningen höjs med
25 procent från den 1 juni 1982.

2 Med nuvarande lydelse avses 11 § enligt författningsförslag nr 1.

SkU 1981/82:52

Motioner väckta under den allmänna motionstiden

1981/82:382 av Gertrud Hedberg (fp) och Hadar Cars (fp)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om en översyn av
lagen om dryckesskatt såvitt gäller beskattningen av vin.

1981/82:509 av Bo Lundgren (m) och Wiggo Komstedt (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i motionen om en förändring av vinbeskattningen.

1981/82:870 av Lennart Brunander (c) och Maj Pehrsson (c)

I motionen hemställs bl. a. - med hänvisning till motion 1981/82:869 - att
riksdagen ansluter sig till vad som i motionen anförs om beskattning av
snabbvinsatser.

1981/82:1176 av Lars Ahlmark (m)

I motionen yrkas att riksdagen av regeringen begär förslag till reviderad
alkoholbeskattning i enlighet med vad som i motionen anförts.

1981/82:1180 av Eric Enlund m. fl. (fp)

I motionen yrkas

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ny lagstiftning om
alkoholbeskattningen i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till sådana lagändringar
att vinbeskattningen bättre anpassas till de alkoholpolitiska riktlinjer
riksdagen lagt fast 1977 och 1980.

1981/82:1672 yrkande 2 av Torsten Bengtson (c) och Hans Lindblad (fp)

I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om
ett alkoholbeskattningssystem som bidrar till att alkoholdryckerna ökar
kraftigare i pris än andra konsumtionsvaror.

1981/82:2097 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas - med hänvisning till motion 1981/82:2096 - att riksdagen
hos regeringen hemställer om att priserna på alkoholdrycker knyts till
levnadskostnadsindex och att detta prissystems effekter periodvis avstäms
och utvärderas.

Utskottet

Inledning

Utskottet behandlar i detta betänkande proposition 1981/82:202 om
höjning av skatten på alkoholdrycker, m. m. och de med anledning härav
väckta motionerna. Vidare behandlas de med anledning av proposition
1981/82:143 om åtgärder mot alkohol- och narkotikamissbruket väckta
motioner som berör frågor om dryckesbeskattningen liksom motioner från
allmänna motionstiden avseende detta ämnesområde. Innan utskottet går in

SkU 1981/82:52

på förslagen i propositionen vill utskottet beröra sådana motionsvis aktualiserade
frågor som avser beslutsprocessen vid alkoholbeskattningen, beskattningens
höjd och beskattningsreglernas utformning och som inte närmare
diskuteras i propositionen.

Beslutsprocessen

Den alkoholpolitiska utredningen (APU) föreslog på sin tid att skatten på
sprit och vin skulle utgå med 80 % av alkoholbolagets (dvs. det statliga
monopolbolag som enligt utredningens förslag skulle fullgöra de två
nuvarande monopolbolagens uppgifter) omsättning av dessa varor exkl.
mervärdeskatt. Grunderna för prissättningen skulle fastställas i lag med
utgångspunkt i vissa basvarupriser. Priserna skulle justeras minst en gång
årligen med hänsyn till ändringar i konsumentprisindex. Bolaget skulle
vidare kunna höja priset på särskilda missbruksvaror. Vid remissbehandlingen
avstyrktes förslaget av flertalet remissinstanser. Den särskilda beredningsgrupp
som granskade APU:s förslag och remissyttrandena däröver fann
övervägande skäl tala för att regeringen och riksdagen borde ha full frihet att
vidta de skattemässiga och därmed också prispolitiska åtgärder som framstår
som erforderliga. Därvid måste, underströk beredningsgruppen, inte endast
alkoholpolitiska utan även statsfinansiella skäl kunna tas i beaktande. Den
dåvarande socialministern ansåg i likhet med beredningsgruppen att APU:s
förslag i denna del borde avslås och vid riksdagsbehandlingen på våren 1977
höjdes inga röster till förmån för en ändrad beslutsprocess vid alkoholbeskattningen.

När frågan nu återkommer i olika motioner får bakgrunden närmast antas
vara att regeringen inte lagt fram förslag om höjd alkoholbeskattning efter de
höjningar som beslutades vid 1980 års urtima riksmöte, medan konsumentprisindex
(KPI) stigit avsevärt därefter. Att dröjsmålet hänger samman med
regeringens strävan att framför allt under 1981 undvika sådana lönehöjningar
på arbetsmarknaden som skulle ha utlösts om KPI passerat vissa gränser
torde vara uppenbart men kan också ses mot den bakgrunden att ökningarna
i alkoholkonsumtionen inte svarat mot alkoholprisemas eftersläpning.
Enligt utskottets mening saknas anledning att befara att alkoholpriserna på
grund av de speciella ekonomiska förhållanden som rått efter 1980 års
höjning mera bestående skall ligga under KPI-utvecklingen. De nu
framlagda förslagen om skärpningar av beskattningen av de alkoholhaltiga
dryckerna innebär att alkoholpriserna återförs till KPI-nivå i enlighet med
riksdagens tidigare ställningstagande. Utskottet, som i det följande återkommer
till förslagen i propositionen, har med dessa synpunkter främst velat
belysa de frågeställningar som Eric Enlund m. fl. (fp) tar upp i yrkandet 1 i
motion 1180 om en beslutsprocess enligt APU:s modell och som Lars Werner
m. fl. (vpk) behandlar i motion 2097, där motionärerna förordar indexanknutna
alkoholpriser.

SkU 1981/82:52

Med hänsyn till den ingående prövning av frågan om beslutsprocessen som
tidigare ägt rum och till de överväganden härom som SAMO gjort i
betänkandet Om alkoholpolitiken II liksom till socialministerns uttalanden
på grundval härav i proposition 1981/82:143 om åtgärder mot alkohol- och
narkotikamissbruket anser utskottet sig inte kunna förorda att den nuvarande
beslutsprocessen för alkoholbeskattningen ersätts med andra former för
fastställande av alkoholpriserna. Utskottet avstyrker således bifall till dessa
yrkanden.

Alkoholbeskattningens höjd

I anslutning härtill tar utskottet också upp vissa yrkanden om beskattningssystemet
som mera gäller beskattningens höjd än formerna för
besluten. Torsten Bengtson (c) och Hans Lindblad (fp) förordar i motion
1672 yrkande 2 ett system som bidrar till att alkoholdryckerna ökar kraftigare
i pris än andra konsumtionsvaror medan Esse Petersson i motion 2247
(yrkande 1) begär en 25 % höjning av alkoholbeskattningen fr. o. m. den 1
juni 1982. Motsvarande krav framfördes också motionsvis under våren 1977
då de grundläggande principerna för den nuvarande alkoholpolitiken
fastställdes men motionerna avvisades med hänvisning bl. a. till riskerna för
ökning av de illegala åtgärderna. Utskottet anser inte att dessa risker
minskat. Tvärtom finns det tecken som tyder på att exempelvis hembränningen
ökat. Förutsättningen för att en aktiv prispolitik på alkoholområdet
skall leda till en bestående minskning av totalkonsumtionen måste enligt
utskottets mening vara att åtgärderna har ett brett stöd i opinionen. Saknas
sådant stöd kan befaras att totalkonsumtionen blir i stort sett oförändrad,
medan den konsumtion som tillgodoses genom monopolbolagens verksamhet
kommer att sjunka. Erfarenheterna visar att en prispolitik utan bred
förankring kan leda inte bara till en ökning av illegala åtgärder som
hembränning, denaturering av teknisk sprit och smuggling utan också till
ökad hemtillverkning av vin samt ett optimalt utnyttjande av den skattefria
resandeinförseln och av den tillåtna resande, införseln av beskattad sprit från
våra nordiska grannländer. Medvetandet om de sociala och fiskala problem
som kan uppkomma gör att utskottet inte anser sig kunna rekommendera
några väsentliga avsteg från de beskattningsprinciper som riksdagen
godkände 1977 och som ligger till grund för förslagen i den här behandlade
propositionen rörande dryckesbeskattningen.

Beskattningsreglernas utformning

Den svenska alkoholbeskattningen har successivt och i takt med skatteinstrumentets
ökande betydelse för såväl alkoholpolitiken som statsfinanserna
utvecklats från en obetydlig tillverkningsskatt till dagens ganska komplicerade
system med tullar och förpackningsavgifter i botten, grundavgifter,

SkU 1981/82:52

procentavgifter, handelsvinster i monopolbolagen och slutligen också
mervärdeskatt. De nu tilllämpade skattesatserna ter sig visserligen ganska
enkla, men i praktiken torde endast ett fåtal specialister till fullo behärska
hela prissättningen av alkoholvarorna. För spritdrycker utgår grundavgift
som fastställs i öretal i förhållande till dryckernas alkoholhalt uttryckt i
volymprocent, medan grundavgifterna för lättvin och starksprit utgår med
fasta belopp, oavsett alkoholhalt, inom de för dessa varuslag gällande
alkoholgränserna. Procentavgiften utgår för spritdrycker med 50 % och för
vin med 36 % av priset exkl. mervärdeskatt. Dessa beskattningsregler har
föranlett åtskilliga motionsyrkanden, av vilka flertalet går ut på att procentavgiften
på lättviner slopas eller sänks och att härigenom uppkommande
inkomstbortfall kompenseras genom en höjning av grundavgiften. I en
motion yrkas att procentavgifterna över lag ersätts med höjda grundavgifter.
Lars Ahlmark (m) motiverar i motion 1176 denna ståndpunkt med att
beskattningen inte bör vara relaterad till priset utan enbart till alkoholstyrkan
om den skall överensstämma med rimliga nykterhetspolitiska principer.

Utskottet vill inte bestrida att det kan råda delade meningar om
procentavgiftens funktion och höjd och att det tekniskt sett inte är förenat
med några svårigheter att genomföra motionärens förslag. Procentavgiften
bör enligt utskottets mening i första hand ses som en i alkoholbeskattningen
inbyggd lyxskatt som i viss mån förstärker de prisskillnader som föreligger
mellan framför allt de inhemska och de importerade alkoholdryckerna. Den
dyraste konjaken kostar i dagens prislista 356 kr. per helbutelj och
motsvarande pris för den dyraste champagnen är 232 kr. En avveckling av
procentavgiften skulle medföra betydande prissänkningar för dessa varor
liksom för andra importvaror och sannolikt leda till stora ändringar av
konsumtionsvanorna, framför allt till nackdel för den inhemska spritdrycksproduktionen.
Utskottet kan för sin del inte finna att ett generellt slopande
av grundavgiften medför några påtagliga alkoholpolitiska vinster i nuvarande
situation.

När det gäller procentavgiften på lättvin finner utskottet inte heller att en
korrigering av beskattningsgrunderna framstår som någon angelägen alkoholpolitisk
åtgärd även om yrkanden härom förs fram i olika motioner liksom
i en framställning till regeringen från den till socialstyrelsen knutna
a-nämnden. I motion 382 förordar Gertrud Hedborg och Hadar Cars (båda
fp) i likhet med a-nämnden att procentavgiften slopas och grundavgiften höjs
medan Bo Lundgren och Wiggo Komstedt (båda m) i motion 509 vill gå
försiktigare fram och ta ut en större del av skatten genom höjd grundavgift
och en mindre del genom procentavgift. Ungefär samma synpunkter anför
också Joakim Ollén m. fl. (m) i motion 2207 (yrkande 2). Resonemanget till
stöd för dessa yrkanden är att kvalitetsvinerna genom procentavgiften blivit
oskäligt fördyrade och att beskattningen därför gynnar den som använder
billigare viner i berusningssyfte men samtidigt gör de bättre vinerna

SkU 1981/82:52

svåråtkomliga för normala inkomsttagare. Eric Enlund m. fl. (fp) är i motion
1180 inne på samma tankegång. Han hävdar att vinbeskattningens höjd nu är
närmast omvänd mot dryckernas skadlighet och synes närmast förorda att
vinbeskattningen skärps i samband med ett slopande av procentavgiften för
att bättre anpassa den till de alkoholpolitiska riktlinjer riksdagen lagt fast.
Beträffande det sistnämnda yrkandet vill utskottet erinra om att 1977 års
alkoholpolitiska beslut också innebär att man skall bibehålla en progressiv
alkoholbeskattning, dvs. en hårdare beskattning av dryckerna per alkoholprocent
ju starkare de är i syfte att främja en övergång till svagare
drycker.

Utskottet har vid sin tidigare behandling av frågan om en avveckling eller
sänkning av procentavgiften på lättvin inte funnit någon alkoholpolitiskt
hållbar motivering för en sådan åtgärd. När a-nämnden i sin framställning
hävdar att även människor med normala inkomster bör ha möjlighet att köpa
kvalitetsviner kan man fråga varför nämnden inte för samma resonemang när
det gäller konjak. Den dyraste konjaken används lika litet i rent berusningssyfte
som de bättre kvalitetsvinerna. Man skulle därför med samma
motivering kunna hävda att man bör höja grundavgiften och sänka
procentavgiften på spritdrycker så att konsumenterna av renat brännvin och
vodka får bära kostnaderna för en billigare konjak. I den progressiva
beskattningen ligger att man tar ut en väsentligt högre procentavgift på
spritdrycker än på viner. Att under sådana förhållanden införa en ytterligare
preferens för kvalitetsvinerna innebär i praktiken endast att flertalet
konsumenter skall betala kostnaderna för att vissa mindre grupper med mera
exklusiva dryckesvanor skulle gynnas. Om man av alkoholpolitiska skäl
önskar höja skatten på billiga lättviner kan detta ske utan att sänka skatten på
dyrare viner. Utskottet delar därför regeringens bedömning när den beslutat
att lämna a-nämndens framställning utan åtgärd.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 382, 509, 1180
och 2207 yrkande 2 i denna del.

Innan utskottet går över till att behandla förslagen i propositionen vill
utskottet helt kort beröra motion 870 av Lennart Brunander och Maj
Pehrsson (båda c) om bl. a. beskattning av snabbvinsatser. Utskottet har
förståelse för tanken bakom förslaget i motionen men anser inte en
beskattning meningsfull, eftersom snabbvinsatserna utan svårighet också
kan säljas i delar som köparen får plocka ihop till vinsatser. Utskottet
avstyrker således motionen i denna del.

Propositionen

Alkoholdryckerna

Departementschefen konstaterar i propositionen att priserna på viner och
starköl väl följt konsumentprisutvecklingen sedan maj 1977 men att priset på

SkU 1981/82:52

spritdrycker släpar efter. På grund härav föreslår han att grundavgiften för
spritdrycker höjs från 94 öre till 103 öre per liter och volymprocent fr. o. m.
den 1 maj 1982, vilket innebär en prishöjning med 8 % på renat brännvin,
den vara som sedan åtskilliga decennier varit riktmärket för spritdrycksbeskattningen.
Vidare föreslås att riksdagen redan nu fattar beslut om en
generell höjning av skatten på samtliga alkoholdrycker från och med den
1 januari 1983, motsvarande en prishöjning med 5 % i förhållande till
priserna fr. o. m. den 1 maj 1982. Sammanlagt skulle båda höjningarna vid
oförändrad konsumtion svara mot en årlig inkomstförstärkning på ca 875
milj. kr. Med hänsyn till erfarenheterna från skattehöjningarna under senare
år räknar departementschefen med att inkomstförstärkningarna blir betydligt
lägre än vid en oförändrad konsumtionsvolym.

I samband med skattehöjningen på spritdrycker den 1 maj 1982 föreslås
vidare att en enhetlig och förenklad schablontull på spritdrycker införs. Med
hänsyn till att utskottet i annat sammanhang behandlar ändringar i det
kapitel i tulltaxan där schablontullarna ingår, och då detta författningsförslag
avses gälla fr. o. m. den 1 juli 1982 finner utskottet praktiska skäl tala för att
också de nya schablontullarna formellt beslutas i samband med övriga
tulländringar och träder i kraft samtidigt med dessa.

Som utskottet redovisat i det föregående finns det skilda åsikter om
beskattningsinstrumentets användning och beskattningens höjd. Utskottet
anser emellertid att konsumtionsutvecklingen under senare år talar för att
man nu har anledning att fullfölja de beskattningsprinciper som fastställdes i
samband med 1977 års alkoholpolitiska beslut och som innebär att skatten
skall vara progressiv i förhållande till dryckernas alkoholhalt och att höjden
bör följa konsumentprisindex. I förening med ökade informationsinsatser
bör en sålunda utformad beskattning - särskilt under perioder med ett
minskat utrymme för privat konsumtion - verksamt kunna bidra till att
begränsa den alltför höga konsumtionen utan att leda till mera påtagliga
ökningar av den illegala anskaffningen av alkoholdrycker. För att ett sådant
beskattningssystem skall kunna fylla sin funktion är det självfallet också av
vikt att skatteändringarna sker så tätt att priserna inte hinner sjunka
nämnvärt under KPI. Från dessa utgångspunkter hade en något tidigare
höjning av spritpriserna varit motiverad. Detta kompenseras emellertid i viss
mån av att regeringen nu föreslår höjningar både fr. o. m. den 1 maj 1982 och
den 1 januari 1983. Härigenom åstadkoms viss framförhållning som bland
annat har den positiva effekten att varje höjning blir av så begränsad storlek
att den inte bör medföra någon mera påtaglig hamstring före ikraftträdandet.

De invändningar som förts fram mot förslagen i propositionen avser de
föreslagna ändringarna i fråga om såväl vissa alkoholdrycker som läskedryckerna.
Beträffande beskattningen av spritdrycker har dock inte framförts
några erinringar.

SkU 1981/82:52

I fråga om beskattningen av lättvin yrkar Karl Björzén och Bengt Wittbom
(båda m) i motion 2428 att riksdagen avslår förslaget om höjning den 1
januari 1983 av skatten på samtliga alkoholskatter i avvaktan på en förnyad
prövning av den omfördelning av vinbeskattningen som utskottet tidigare
behandlat. Med hänsyn till att utskottet avstyrkt den i motionen begärda
sänkningen av procentavgiften för vin finner utskottet inte skäl tillstyrka
detta yrkande.

Hans Alsén m. fl. (s) hälsar i motion 2427 förslaget om sänkta skatter på
läskedrycker och lättöl med tillfredsställelse men motsätter sig de höjda
skatterna på öl och starköl från kommande årsskifte med hänsyn till bryggeribranschens
problem. Motionärerna anser det betänkligt att ölet får ett
procentuellt sett större påslag än vin och sprit. Utskottet vill först korrigera
det sistnämnda påståendet. Motionärerna utgår uppenbarligen från grundavgiftshöjningarna
men bortser därvid från procentavgifternas effekter. Den
generella höjningen med 5 % utöver de priser som kommer att gälla den 1
maj innebär endast ett fullföljande av tidigare godtagna beskattningsprinciper
och är således inte riktade mot de starkare maltdryckerna. Utskottet kan
alltså inte tillstyrka bifall till motionen i denna del.

Med det anförda tillstyrker utskottet den föreslagna höjningen av skatten
på spritdrycker fr. o. m. den 1 maj 1982. Härigenom får yrkandet i motion
2241 av tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson m. fl. (fp, m, c) om en anpassning
av alkoholbeskattningen till den beskattningsnivå som fastställdes
vid 1980 års höjning av dryckesbeskattningen i princip anses vara tillgodosett.
Utskottet tillstyrker också förslaget till generell skattehöjning för
alkoholdrycker fr. o. m. den 1 januari 1983.

Skatten på läskedrycker och lättöl

I syfte att förbättra bryggeriernas konkurrenssituation föreslås en enhetlig
skattesats på 40 öre per liter för läskedrycker och lättöl. Förslaget innebär en
sänkning av skatten med 20 öre per liter för kolsyrade läskedrycker och med
12 öre för lättöl, medan s. k. stilldrinks får en höjning med 3 öre per liter. Saft
och juice skulle fortfarande vara obeskattade.

Bo Lundgren m. fl. (m, s) begär i motion 2429, med hänvisning till
konkurrensförhållandena, att skattesatsen för stilldrink skall sänkas till 20
öre per liter i stället för att höjas från 37 till 40 öre per liter. Motionärerna
hänvisar till att stilldrinkskonsumtionen sjunkit avsevärt sedan skatt infördes
på dessa produkter.

Utskottet vill beträffande beskattningen av läskedryckerna - mot bakgrund
av sina tidigare ställningstaganden i denna fråga - först ansluta sig till
departementschefens uttalanden att ett slopande av denna beskattning på
alkoholpolitiska grunder måste anses vara en tveksam åtgärd.

Den svenska bryggeriindustrin har utan tvivel fått betydande ekonomiska
problem efter avvecklingen av mellanölet. Utskottet finner mot denna

SkU 1981/82:52

bakgrund den föreslagna sänkningen av skatten på lättöl och kolsyrade
läskedrycker motiverad. Höjningen av skatten på de icke kolsyrade
dryckerna finner utskottet däremot tveksam. Konsumtionen av stilldrink
skulle uppenbarligen komma att ytterligare minska om en sådan höjning
genomförs samtidigt med en sänkning av skatten på kolsyrade drycker.
Utskottet förordar därför med bifall till motion 2429 att skattesatsen för
stilldrink fastställs till 20 öre per liter, vilket endast medför ett begränsat
skattebortfall. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna
del med den ändring som betingas av bifall till motion 2429.

Läskedrycksextrakt

I den tidigare nämnda motionen 2427 av Hans Alsén m. fl. förs också fram
ett förslag om skatt på extrakt för läskedrycksautomater som med nuvarande
skatt skulle ge staten ytterligare 6,5 milj. kr. om året enligt motionärernas
beräkning. Förslaget kan i och för sig låta bestickande men är förenat med
avsevärda problem som redan observerats av olika utredningar. Frågan
gäller om man skall beskatta andra varor än konsumtionsfärdiga produkter.
Om extrakt beskattas bör rimligen också saft beskattas. Beskattas söta
kolsyrade läskedrycker som framställs i hemmet måste man också finna
former för att beskatta kolsyrat vatten som framställs i hemmen med s. k.
sodasifoner. Utskottet är med hänsyn till svårigheterna att finna en
godtagbar form för en enhetlig dryckesbeskattning inte berett att förorda att
man f. n. utvidgar beskattningsområdet till produkter som inte är konsumtionsfärdiga.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 2427 yrkande 1.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande beslutsprocessen vid alkoholbeskattningen

att riksdagen avslår motion 1981/82:1180 yrkande 1 och motion
1981/82:2097,

2. beträffande alkoholbeskattningens höjd
att riksdagen avslår

a) motion 1981/82:1176,

b) motion 1981/82:1672 yrkande 2,

c) motion 1981/82:2241,

d) motion 1981/82:2247 yrkande 1,

3. beträffande beskattningen av öl och starköl

att riksdagen med avslag på motionerna 1981/82:2427 yrkande 2
och 1981/82:2428 såvitt avser beskattningen av öl och starköl
och med bifall till proposition 1981/82:202 i motsvarande del

SkU 1981/82:52

beslutar höja skatten på öl och starköl fr. o. m. den 1 januari
1983 enligt förslaget i propositionen,

4. beträffande beskattningen av lättvin

att riksdagen med avslag på motionerna 1981/82:382, 1981/
82:509,1981/82:1180 yrkande2och 1981/82:2207 yrkande2och
1981/82:2428 såvitt avser beskattningen av lättvin och med bifall
till propositionen i motsvarande del beslutar höja skatten på vin
fr. o. m. den 1 januari 1983 enligt förslaget i propositionen,

5. beträffande beskattningen av spritdrycker

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:2428 såvitt den
avser skatt på spritdrycker och med bifall till propositionen
beslutar höja skatten på spritdrycker den 1 maj 1982 och den 1
januari 1983 enligt förslaget i propositionen,

6. beträffande beskattningen av läskedrycker och lättöl

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2429 och med bifall
till propositionen i vad avser lättöl och kolsyrade läskedrycker
fastställer skattesatsen för kolsyrade läskedrycker och lättöl till
40 öre per liter och skattesatsen för icke kolsyrade läskedrycker
till 20 öre per liter,

7. beträffande beskattning av läskedrycksextrakt

att riksdagen avslår motion 1981/82:2427 yrkande 1,

8. beträffande beskattning av snabbvinsatser

att riksdagen avslår motion 1981/82:870 såvitt avser beskattning
av snabbvinsatser,

9. beträffande författningsförslagen

att riksdagen antar de vid propositionen fogade som 1 och 3
betecknade förslagen till lag om ändring i lagen (1977:306) om
dryckesskatt med de ändringarna att 11 § får följande som
utskottets förslag betecknade lydelse

Förslag 1

Regeringens förslag Utskottets förslag

Skatten på malt- och läskedrycker
utgår per liter med
40 öre för lagrat lättöl,

1 krona 85 öre för öl,

5 kronor 25 öre för starköl,

40 öre för läskedryck.

Skatten på malt- och läskedrycker
utgår per liter med
40 öre för lagrat lättöl,

1 krona 85 öre för öl,

5 kronor 25 öre för starköl,

40 öre för kolsyrad läskedryck,
20 öre för annan läskedryck.

SkU 1981/82:52

Förslag 3

Regeringens förslag Utskottets förslag

11 §

Skatten på malt- och läskedrycker Skatten på malt- och läskedrycker

utgår per liter med
40 öre för lagrat lättöl,

2 kronor 20 öre för öl,

5 kronor 80 öre för starköl,

40 öre för läskedryck.

Stockholm den 20 april 1982

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Valter Kristenson (s), Wilhelm Gustafsson (fp), Rune Carlstein (s), förste
vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Olle Westberg i Hofors (s), Tage
Sundkvist (c), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c),
Bo Forslund (s), Olle Grahn (fp) och Egon Jacobsson (s).

Reservation

Beträffande beskattningen av lättvin (mom. 4)

av Knut Wachtmeister (m), Valter Kristenson (s), Wilhelm Gustafsson (fp),
förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Bo Lundgren (m), Olle
Grahn (fp) och Egon Jacobsson (s) som

dels anför följande:

Vi kan för vår del inte ansluta oss till utskottets tanke att en sänkning av
procentavgiften på lättvin måste leda till en ändrad beskattning av
spritdryckerna. Eftersom vi redan nu har helt skilda metoder för att beskatta
maltdrycker, vin resp. spritdrycker bör det inte finnas anledning att till varje
pris motsätta sig ändringar som motiveras av en prisutveckling som inte varit
förutsedd vid lagstiftningens tillkomst.

Enligt vår mening är det uppenbart att en sänkning eller avveckling av
procentavgiften på lättvin inte gärna kan medföra några statsfinansiella
problem, om åtgärden kombineras med en däremot svarande höjning av
grundavgiften. Höjningen kan antas bli ganska obetydlig, eftersom de åtta

utgår per liter med
40 öre för lagrat lättöl,

2 kronor 20 öre för öl,

5 kronor 80 öre för starköl,

40 öre för kolsyrad läskedryck,
20 öre för annan läskedryck.

SkU 1981/82:52

billigaste lättvinerna har en stark dominans i den totala vinförsäljningen.

Mot denna bakgrund är vi inte främmande för tanken att den höjning av
grundavgiften som vi förordar bör kunna bli något högre än vad som betingas
av procentavgiftssänkningen för att få rimligare relationer mellan vin- och
maltdrycksbeskattningen. Skulle en sänkning av procentavgiften dessutom
bidra till en förbättring av dryckeskulturen utan att öka konsumtionen är
detta ett förhållande som kan åberopas till stöd för en sådan sänkning.

När utskottet gör gällande att det inte finns någon hållbar alkoholpolitisk
motivering för att sänka procentavgiften på lättvin bortser utskottet från att
en sådan åtgärd står helt i överensstämmelse med den progressiva
alkoholbeskattningens grundtanke, nämligen att främja övergång till alkoholsvagare
drycker.

Mot denna bakgrund anser vi att en sänkning av procentavgiften på lättvin
bör kunna genomföras i samband med den ändring av alkoholbeskattningen
som enligt förslaget i propositionen skall träda i kraft vid det kommande
årsskiftet. Hur långt man därvid skall gå bör det ankomma på regeringen att
pröva. Vi förutsätter dock att procentavgiften inte nämnvärt bör överstiga
20 % om man skall nå det åsyftade resultatet. I motionerna görs i denna fråga
ingen skillnad mellan lättvin och starkvin. Argumenteringen tyder emellertid
på att motionärerna främst avser lättvin. Eftersom det f. n. inte finns någon
nämnvärd inhemsk lättvinsproduktion som skulle få försämrade konkurrensvillkor
i förhållande till de importerade vinerna genom en nedsatt procentavgift
men väl en starkvinstillverkning som skulle missgynnas genom en
sådan åtgärd förordar vi att nedsättningen av procentavgiften begränsas till
lättvinerna. Vad vi här förordar innebär att vi tillstyrker bifall till motion 509
och avstyrker övriga motioner avseende denna fråga i den mån de inte är
tillgodosedda genom vårt ställningstagande.

dels anser att utskottet i 4 mom. bort hemställa

4. att riksdagen med bifall till propositionen i denna del och med
avslag på motion 1981/82:2428 och med anledning av motionerna
1981/82:382, 1981/82:1180 yrkande 2 och 1981/82:2207
yrkande 2 såvitt avser beskattningen av lättvin samt med bifall
till motion 1981/82:509 som sin mening ger regeringen till känna
vad reservanterna anfört om ändrad beskattning av lättvin och
begär att förslag härom läggs fram för riksdagen under hösten
1982.

GOTAB 70938 Stockholm 1982