SkU 1981/82:38

Skatteutskottets betänkande
1981/82:38

om preskription av skattefordringar m. m. (prop. 1981/82:96)
Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i proposition 1981/82:96 att
riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om preskription av skattefordringar m. m.,

2. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

3. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

4. lag om ändring i lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning,

5. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

6. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),

7. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter,

8. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,

9. lag om ändring i lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid
olovligt byggande m. m.,

10. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar
m. m.

1 propositionen föreslås en ny lag om preskription av skattefordringar
m. m. Den nuvarande ordningen med två skilda preskriptionssystem för
skatter, tullar och avgifter - dvs. att preskription sker antingen enligt de
allmänna reglerna om tioårig preskription eller enligt de särskilda föreskrifterna
i uppbördslagen - ersätts enligt förslaget med ett enhetligt system.

Den femåriga preskriptionstiden enligt uppbördslagen föreslås gälla för i
princip alla skatter, tullar och allmänna avgifter. Preskriptionstiden skall i
regel räknas från utgången av det kalenderår då fordringen förföll till
betalning.

Den femåriga preskriptionstiden kan under vissa förutsättningar utsträckas.
Den får sålunda förlängas med fem år om gäldenären saboterat
indrivningen genom att ha gjort sig av med egendom i syfte att försvåra det
allmännas möjligheter att få betalt. Förlängning får också ske om gäldenären
har hållit sig undan eller stadigvarande vistats utomlands. Beslut om
förlängning fattas i dessa fall av länsrätten.

Preskriptionstiden förlängs också om kronofogdemyndigheten skriftligen
medger att gäldenären helt eller delvis betalar sin skuld efter den ordinarie
preskriptionstidens utgång. I sådana fall inträder preskription vid utgången
av det kalenderår då betalningen skall vara fullgjord enligt medgivandet.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1982. Enligt förslaget skall de

1 Riksdagen 1981182. 6 sami. Nr 38

SkU 1981/82:38 2

nya bestämmelserna gälla även för fordringar som vid ikraftträdandet inte
har preskriberats enligt äldre bestämmelser.

Lagförslagen har följande lydelse.

SkU 1981/82:38

1 Förslag till

Lag om preskription av skattefordringar m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

Tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller i fråga om preskription av fordringar som tillkommer det
allmänna och som drivs in enligt bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272)
eller tullagen (1973:670). Den tillämpas dock inte på fordringar enligt
studiestödslagen (1973:349).

Preskriptionstid

Inledande bestämmelse

2 § Har för en fordran gällt mer än en sista betalningsdag, skall fordringen
anses ha förfallit till betalning på den betalningsdag som inföll först.

Ordinarie preskriptionstid

3 § En fordran preskriberas fem år efter utgången av det kalenderår då den
förföll till betalning, om inte annat följer av andra stycket.

Har en fordran fastställts till sitt belopp

1. sedan den förfallit till betalning eller

2. sedan föreskriven tid för avlämnande av deklaration eller annan
redovisning för fordringen gått ut,

räknas preskriptionstiden i fråga om sådan del av fordringen som dessförinnan
inte har varit indrivningsbar från utgången av det kalenderår då
fastställelsen ägde rum. Punkt 2 gäller dock inte i fråga om en fordran som
har påförts enligt uppbördslagen (1953:272) eller lagen (1959:552) om
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

Preskriptionstid vid anstånd m. m.

4 § Medges den som svarar för betalning av en fordran helt eller delvis
anstånd med betalningen, preskriberas fordringen i motsvarande mån
tidigast två år efter utgången av det kalenderår då anståndet upphörde att
gälla.

5 § Förordnas god man enligt ackordslagen (1970:847) innan fordringen har
preskriberats, preskriberas den tidigast två år efter utgången av det
kalenderår då förordnandet meddelades eller, om ackord kommer till stånd,
efter utgången av det kalenderår då ackordet skall vara fullgjort.

Första stycket gäller inte om god man förordnas under tid då preskriptionstiden
är förlängd på grund av 9 §.

1* Riksdagen 1981182. 6 sami. Nr 38

SkU 1981/82:38

6 § Får den som svarar för betalning av en fordran helt eller delvis uppskov
med betalningen enligt kronofogdemyndighetens skriftliga medgivande,
preskriberas fordringen såvitt gäller honom tidigast vid utgången av det
kalenderår då betalningen skall vara fullgjord enligt medgivandet. Fordringen
preskriberas härigenom dock inte senare än fem år efter utgången av det
kalenderår då preskription annars skulle inträda enligt 3 §.

Preskriptionstid vid beslut om preskriptionsförlängning

7 § Preskriptionstiden får på kronofogdemyndighetens ansökan förlängas av
länsrätten mot den som svarar för betalning av en fordran, om han

1. har överlåtit, undanskaffat eller upplåtit särskild rätt till egendom och
det kan antas att han gjort detta för att försvåra det allmännas möjligheter att
få betalt för fordringen,

2. har saknat känt hemvist och det inte har kunnat klarläggas var han
uppehållit sig,

3. inte har kunnat anträffas på känt hemvist inom riket och det inte har
kunnat klarläggas var han uppehållit sig samt det kan antas att han hållit sig
undan eller

4. har stadigvarande vistats utomlands.

En förlängning enligt första stycket 2-4 får beslutas endast om de
förhållanden som anges där förelegat sedan fordringen överlämnats för
indrivning och särskilda skäl inte talar mot en förlängning.

Mot en juridisk person får förlängning enligt första stycket 2-4 beslutas,
om sådana förhållanden som anges där har förelegat i fråga om en
företrädare för den juridiska personen och detta med hänsyn till företrädarens
inflytande över eller befattning med den juridiska personens verksamhet
kan antas ha varit av betydelse för det allmännas möjligheter att få betalt
för sin fordran.

8 § Vid tillämpning av 7 § skall preskriptionstiden förlängas till utgången av
femte kalenderåret efter det då preskription annars skulle inträda enligt

3 §.

9 § Fiar ansökan om förlängning av preskriptionstiden ingivits inom den tid
och i den ordning som föreskrivs i 13 §, preskriberas fordringen tidigast, när
lagakraftägande beslut på grund av ansökningen föreligger.

Innebörden av preskription

10 § Preskription innebär att åtgärder för att få betalt för en fordran inte får
vidtas. Har fordringen innan preskription inträtt helt eller delvis säkerställts
genom sådan åtgärd, får dock denna fullföljas efter preskriptionstidens
utgång.

SkU 1981/82:38

Under tid då preskriptionstiden är förlängd på grund av 9 §, får åtgärd för
att få betalt för fordringen inte vidtas utöver vad som krävs för att säkerställa
den. Lös egendom som hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård
får dock säljas.

Har ansökan om förlängning av preskriptionstiden återkallats eller
lämnats utan bifall enligt beslut, som har vunnit laga kraft, skall åtgärd som
avses i andra stycket såvitt möjligt återgå.

11 § Bestämmelserna i 8§ andra stycket preskriptionslagen (1981:130)
tillämpas på fordringar som avses i denna lag. Om flera har gått i borgen för
betalning av en fordran gäller 9 § preskriptionslagen.

Svarar flera solidariskt för betalningen av en fordran i andra fall än som
avses i första stycket, inverkar det förhållandet att preskription har inträtt
mot någon av dem inte på de övrigas betalningsskyldighet.

12 § Preskription inskränker inte det allmännas rätt att ta ut sin fordran ur
egendom i vilken det allmänna har panträtt till säkerhet för fordringen.

Behöriga myndigheter m. m.

13 § Ansökan om förlängning av preskriptionstid enligt 7 § görs av den
kronofogdemyndighet hos vilken målet om indrivning av fordringen är
anhängigt. Mål om sådan förlängning prövas av länsrätten i det län, där den
sökande myndigheten har sin verksamhet.

Ansökningen skall ha kommit in till länsrätten före utgången av
preskriptionstid som gäller enligt 3-6 §§.

14 § Det allmännas talan i mål om förlängning av preskriptionstid enligt 7 §
förs i kammarrätt och regeringsrätten av riksskatteverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Lagen tillämpas även på fordringar som har förfallit till betalning före
ikraftträdandet och som inte har preskriberats dessförinnan enligt äldre
bestämmelser.

Fordringar som avses i andra stycket preskriberas ej före den 1 januari
1984, om inte preskription skulle ha inträtt dessförinnan även enligt äldre
bestämmelser.

SkU 1981/82:38

2 Förslag till
Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)'
dels att 71, 76, 77 och 77 a §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att rubriken närmast före 70 § skall lyda ”Efterkrav m. m.”.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

71 §

1 m o m . Åtgärder för uttagande
av skatt må icke vidtagas mot skattskyldig
senare än fem år efter utgången
av det uppbördsår, under vilket
skatten skolat erläggas enligt verkställd
debitering eller, i fråga om
preliminär skatt som avses i 27 § 2
mom. vid 2), fastställts till betalning.

Utan hinder av vad i första stycket
sägs må kammarrätts eller regeringsrättens
beslut i mål, där anstånd med
betalning av skatt medgivits i anledning
av besvär, verkställas inom en
tid av två år från utgången av det
uppbördsår, då beslutet meddelades.

2 m o m . Har arbetsgivare verkställt
skatteavdrag för preliminär
skatt men icke inbetalat det innehållna
beloppet, må lokal skattemyndighet
icke fastställa ansvarighet för
arbetsgivaren senare än fem år efter
utgången av det uppbördsår då sådan
kvarstående skatt skulle ha erlagts,
som svarar mot preliminär skatt för
det inkomstår då skatteavdraget verkställdes.
Avser skatteavdraget kvarstående
skatt, må fastställelsen icke
ske senare än fem år efter utgången av
det uppbördsår, under vilket skatten
skolat erläggas enligt verkställd debitering.

1 Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

1 morn. Har arbetsgivare gjort
avdrag för preliminär skatt eller kvarstående
skatt men inte betalat in det
innehållna beloppet, får den lokala
skattemyndigheten inte ålägga arbetsgivaren
betalningsskyldighet på
grund härav, i fråga om preliminär
skatt, senare än sju år eller, i fråga om
kvarstående skatt, senare än fem år
efter utgången av det kalenderår, då
avdraget gjordes.

2 m o m . Har arbetsgivare underlåtit
att göra avdrag för preliminär
skatt eller kvarstående skatt, får den
lokala skattemyndigheten, om inte
annat följer av andra stycket, inte
ålägga arbetsgivaren betalningsskyldighet
på grund härav, i fråga om
preliminär skatt, senare än sju är
eller, i fråga om kvarstående skatt,
senare än fem år efter utgången av det
kalenderår, då avdraget skulle ha
gjorts.

SkU 1981/82:38

Nuvarande lydelse

Åtgärder för indrivning av skatt,
som arbetsgivare innehållit genom
skatteavdrag, må icke vidtagas senare
än fem år efter utgången av det
uppbördsår då beslut om fastställelse
enligt första stycket meddelades.

Har arbetsgivare underlåtit att
verkställa skatteavdrag, må hans
ansvarighet för skatten icke fastställas
och ej heller åtgärder för uttagande av
skatten vidtagas mot honom sedan
arbetstagarens ansvarighet för
skatten upphört enligt 1 mom.

Utan hinder av vad ovan föreskrivits
må kammarrätts eller regeringsrättens
beslut varigenom arbetsgivare
ålagts ansvarighet för arbetstagares
skatt verkställas inom en tid av två år
från utgången av det uppbördsår då
beslutet meddelades.

3 mo m . Har enligt ackordslagen
(1970:847) god man förordnats före
utgången av tid som angives i 1 eller 2
morn., må utan hinder av vad som i
nämnda moment sägs åtgärder för
uttagande av skatt vidtagas inom två
år från utgången av det uppbördsår
dä förordnandet skett eller, om
ackord kommer till stånd, frän
utgången av det uppbördsår då
ackordet skolat vara fullgjort.

Arbetsgivare, som betalat skatt
för arbetstagare jämlikt 75 §, äger
söka skattebeloppet åter av arbetstagaren.
Härvid har arbetsgivaren att
till vederbörande kronofogdemyn2
Senaste lydelse 1981:839.

1** Riksdagen 1981/82. 6 sami. Nr 38

Föreslagen lydelse

Har skattskyldig beviljats anstånd
med betalning av skatt i avvaktan på
kammarrätts eller regeringsrättens
beslut med anledning av besvär, får i
fall som avses i första stycket betalningsskyldighet
åläggas arbetsgivaren
inom en tid av ytterligare högst
två år, räknat från utgången av det
kalenderår, då domstolens beslut
meddelades.

§2

Arbetsgivare som har betalat skatt
i enlighet med beslut om betalningsskyldighet
enligt 75 § får söka beloppet
åter av arbetstagaren. Den
arbetsgivare som vill söka belopp äter

SkU 1981/82:38

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

dighet ingiva det indrivningskvitto,
som må hava överlämnats till arbetsgivaren,
eller på annat sätt hos kronofogdemyndigheten
styrka, att han
erlagt skatten.

Kronofogdemyndigheten må hos
arbetstagaren uttaga beloppet i samma
ordning som stadgats i fråga om
indrivning av skatt, dock att införsel
ej må beviljas. Därvid är arbetstagaren
skyldig att å beloppet erlägga
resta vgift.

av arbetstagaren skall till kronofogdemyndigheten
ge in det kvitto som
han har fått vid betalningen eller på
annat sätt styrka, att han har betalat
skatten.

Kronofogdemyndigheten får hos
arbetstagaren driva in beloppet i den
ordning som gäller för indrivning av
skatt. Införsel får dock inte beviljas.
Arbetstagaren skall betala restavgift
på beloppet.

Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen
(1981:130) gäller i fråga om
arbetsgivarens regressfordran enligt
första stycket.

77 §3

Har arbetsgivare gjort skatteavdrag
men inte inbetalat det innehållna
beloppet i tid och ordning, som är
föreskriven i denna lag, får beloppet
indrivas hos arbetsgivaren i samma
ordning som gäller för restförd
skatt.

Har arbetsgivare gjort skatteavdrag
men har han inte betalat in det
innehållna beloppet i tid och ordning,
som föreskrivs i denna lag, får
beloppet, sedan betalningsskyldighet
för det har ålagts arbetsgivaren, drivas
in hos honom i den ordning som

gäller för indrivning av skatt.
Arbetstagaren är fri från betalningsansvar för motsvarande skattebelopp.

77 a §

Har den som företräder arbetsgivare,
som är juridisk person, verkställt
skatteavdrag men uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet underlåtit
att betala det innehållna beloppet i
tid och ordning som i 77 § sägs, är
han jämte arbetsgivaren betalningsskyldig
för skattebeloppet jämte
restavgift. Betalningsskyldigheten

Har någon, i egenskap av företrädare
för arbetsgivare som är juridisk
person, verkställt skatteavdrag men
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
underlåtit att betala det innehållna
beloppet i tid och ordning som i 77 §
sägs. är han tillsammans med arbetsgivaren
betalningsskyldig för skattebeloppet
och den restavgift som

3 Senaste lydelse 1979:489.

SkU 1981/82:38

Nuvarande lydelse

må jämkas eller eftergivas när särskilda
skäl föreligga.

Talan om åläggande av betalningsskyldighet
enligt första stycket föres
vid allmän domstol.

Yrkande om åläggande av betalningsskyldighet
som nu sagts må icke
framställas och ej heller åtgärder för
indrivning vidtagas sedan arbetsgivarens
ansvarighet för skattebeloppet
bortfallit på grund av bestämmelserna
i 71 §. Utan hinder härav må
dom, varigenom sådan betalningsskyldighet
ålagts, verkställas inom en
tid av två år från utgången av det
uppbördsår då domen vunnit laga
kraft. Hos den som blivit ålagd
betalningsskyldighet må indrivning
ske i samma ordning som gäller för
restförd skatt.

Den som erlagt skattebelopp eller
restavgift på grund av betalningsskyldighet
enligt första stycket äger
söka beloppet åter av arbetsgivaren.
Därvid gälla i tillämpliga delar
bestämmelserna i 76 § om uttagande
av skatt som arbetsgivare betalat för
arbetstagare.

Föreslagen lydelse

belöper på detta. Betalningsskyldigheten
får jämkas eller efterges om det
föreligger särskilda skäl.

Talan om att ålägga betalningsskyldighet
enligt första stycket skall
föras vid allmän domstol. Talan får
inte väckas sedan arbetsgivarens
betalningsskyldighet för skattebeloppet
har bortfallit enligt lagen
(1982:000) om preskription av skattefordringar
m. m. Hos den som har
blivit ålagd betalningsskyldighet får
indrivning ske i samma ordning som
gäller för restförd skatt.

Den som har fullgjort betalningsskyldighet
för skattebelopp eller
restavgift enligt första stycket får
söka beloppet åter av arbetsgivaren.
Därvid tillämpas bestämmelserna i
76 §.

Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen
(1981:130) gäller i fråga om
regressfordran enligt tredje stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fordringar som enligt
dessa bestämmelser har preskriberats före ikraftträdandet.

SkU 1981/82:38

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 48 och 48 a §§ lagen (1968:430) om mervärdeskatt1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48 §2

Betalas icke skatt i behörig tid och
ordning indrives skatt och restavgift.

Bestämmelserna i uppbördslagen
(1953:272) om indrivning, avkortning
och avskrivning samt efterkrav
och preskription gäller i tillämpliga
delar i fråga om mervärdeskatt.
Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken
får äga rum vid indrivning av
mervärdeskatt och restavgift på
skatten.

48;

Har den som företräder skattskyldig,
som är juridisk person, uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet
underlåtit att inbetala skatt i rätt tid
och ordning, är han järnte den skattskyldige
betalningsskyldig för
skattebeloppet och restavgift enligt
47 §. Betalningsskyldigheten får
jämkas eller eftergivas när särskilda
skäl föreligger.

Talan om åläggande av betalningsskyldighet/öres
vid allmän domstol.
Talan får ej väckas och åtgärd för
indrivning får ej vidtagas sedan den
skattskyldiges ansvarighet för skattebeloppet
bortfallit på grund av pre 1

Lagen omtryckt 1979:304.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:885.

2 Senaste lydelse 1981:843.

Betalas inte skatt i behörig tid och
ordning skall skatten och den restavgift,
som belöper på denna, drivas
in.

Bestämmelserna i uppbördslagen
(1953:272) om indrivning, avkortning
och avskrivning samt efterkrav
gäller i tillämpliga delar i fråga om
mervärdeskatt. Införsel enligt 15
kap. utsökningsbalken får äga rum
vid indrivning av mervärdeskatt och
restavgift på skatten.

Har någon, i egenskap av företrädare
för skattskyldig som är juridisk
person, uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet underlåtit att betala in
skatt i rätt tid och ordning, är han
tillsammans med den skattskyldige
betalningsskyldig för skattebeloppet
och restavgift enligt 47 §. Betalningsskyldigheten
får jämkas eller
efterges om det föreligger särskilda
skäl.

Talan om att ålägga betalningsskyldighet
skall föras vid allmän
domstol. Talan får inte väckas sedan
den skattskyldiges betalningsskyldighet
för skattebeloppet har bortfallit
enligt lagen (1982:000) om pre -

SkU 1981/82:38

Nuvarande lydelse

skription. Utan hinder härav får
dom, varigenom betalningsskyldighet
ålagts, verkställas inom en tid av
två år från utgången av det kalenderår,
under vilket domen vunnit laga
kraft. Hos den som blivit ålagd
betalningsskyldighet får indrivning
ske i samma ordning som gäller för
skatt.

Den som erlagt skattebelopp eller
restavgift på grund av betalningsskyldighet
enligt första stycket äger
söka beloppet åter av den skattskyldige.

Föreslagen lydelse

skription av skattefordringar m. m.
Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet
får indrivning ske i
samma ordning som gäller för
skatt.

Den som fullgjort betalningsskyldighet
för skattebelopp eller restavgift
enligt första stycket får söka
beloppet åter av den skattskyldige.

Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen
(1981:130) gäller i fråga om
regressfordran enligt tredje stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fordringar som enligt
dessa bestämmelser har preskriberats före ikraftträdandet.

SkU 1981/82:38

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning Härigenom

föreskrivs att 27 a § lagen (1959:92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning1 skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

21 a

Har den som företräder skattskyldig.
som är juridisk person, uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet
underlåtit att inbetala skatt i rätt tid
och ordning, är han jämte den skattskyldige
betalningsskyldig för
skattebeloppet och ränta därå enligt
27 §. Betalningsskyldigheten får
jämkas eller eftergivas när särskilda
skäl föreligga.

Talan om åläggande av betalningsskyldighet
enligt första stycket föres
vid allmän domstol. Talan får ej
väckas och åtgärder för indrivning få
ej vidtagas sedan den skattskyldiges
ansvarighet för skattebeloppet bortfallit
på grund av preskription. Hos
den som blivit ålagd betalningsskyldighet
får indrivning ske i samma
ordning som gäller för skatt.

Den som erlagt skattebelopp eller
ränta på grund av betalningsskyldighet
enligt första stycket äger söka
beloppet åter av den skattskyldige.

Har någon, i egenskap av företrädare
för skattskyldig som är juridisk
person, uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet underlåtit att betala in
skatt i rätt tid och ordning, är han
tillsammans med den skattskyldige
betalningsskyldig för skattebeloppet
och ränta som belöper på detta enligt
27 §. Betalningsskyldigheten får
jämkas eller efterges om det föreligger
särskilda skäl.

Talan om att ålägga betalningsskyldighet
enligt första stycket skall
föras vid allmän domstol. Talan får
inte väckas sedan den skattskyldiges
betalningsskyldighet för skattebeloppet
har bortfallit enligt lagen
(1982:000) om preskription av
skatte}ordringar m. m. Hos den som
har blivit ålagd betalningsskyldighet
får indrivning ske i samma ordning
som gäller för skatt.

Den som fullgjort betalningsskyldighet
för skattebelopp eller ränta
enligt första stycket får söka beloppet
åter av den skattskyldige.

Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen
(1981:130) gäller i fråga om
regressfordran enligt tredje stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fordringar som enligt
dessa bestämmelser har preskriberats före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:863.

2 Senaste lydelse 1973:929.

SkU 1981/82:38

5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 18 och 20
skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse

Har redare, utan att skatteavdrag
verkställts, erlagt skatt för sjöman,
äger redaren söka skattebeloppet
åter av sjömannen. Härvid har redaren
att till vederbörande kronofogdemyndighet
ingiva det indrivningskvitto,
som må hava överlämnats till
redaren, eller på annat sätt hos
kronofogdemyndigheten styrka, att
han erlagt skatten.

Kronofogdemyndigheten må hos
sjömannen uttaga beloppet i samma
ordning, som stadgas i fråga om
indrivning av skatt, dock att införsel
ej må beviljas. Därvid är sjömannen
skyldig att å beloppet erlägga restavgift
enligt bestämmelserna i 14 § 2
mom.

Har redare underlåtit verkställa
avdrag för sjömansskatt, må hans
eller sjömannens ansvarighet för
skatten icke fastställas och ej heller
åtgärder för uttagande av skatten
vidtagas senare än fem år efter
utgången av det år. under vilket
skatteavdraget skolat verkställas.

1 Lagen omtryckt 1970:933.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.
-Senaste lydelse 1981:842.

' Senaste lydelse 1974:777.

§§ lagen (1958:295) om sjömansskatt1

Föreslagen lydelse
§2

Har en redare, som inte har verkställt
skatteavdrag, betalat skatt för
en sjöman, får redaren söka beloppet
åter av sjömannen. Den redare som
vill söka belopp åter av sjömannen
skall till kronofogdemyndigheten ge
in det kvitto som han har fått vid
betalningen eller på annat sätt styrka,
att han har betalat skatten.

Kronofogdemyndigheten får hos
sjömannen driva in beloppet i den
ordning som gäller för indrivning av
skatt. Införsel får dock inte beviljas.
Sjömannen skall betala restavgift på
beloppet enligt bestämmelserna i
14 § 2 mom.

Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen
(1981:130) gäller i fråga om
redarens regressfordran enligt första
stycket.

§3

Har en redare underlåtit verkställa
avdrag för sjömansskatt, får hans
eller sjömannens betalningsskyldighet
för skatten inte fastställas senare
än fem år efter utgången av det år,
under vilket skatteavdraget skulle ha
verkställts.

SkU 1981/82:38

Nuvarande lydelse

Revisionskrav mot redare i anledning
av att innehållen sjömansskatt
icke inbetalats må icke fastställas
senare än fem år efter utgången av
det år, under vilket skatteavdraget
verkställdes.

Åtgärder för indrivning av innehållen
sjömansskatt må icke vidtagas
senare än fem år efter utgången av det
år, under vilket fråga om fastställelse
av revisionskravet prövats av sjömansskattenämnden
eller, i fall som
avses i 17 a § andra stycket, det år
under vilket redovisning för den
period skatten avser inkommit till
sjömansskattekontoret.

Utan hinder av vad ovan föreskrivits
må kammarrätts eller regeringsrättens
beslut, varigenom redare eller
sjöman ålagts ansvarighet för sjömansskatt,
verkställas inom en tid av
två är från utgången av det år då
beslutet meddelades.

Har enligt ackordslagen
(1970:847) god man förordnats före
utgången av tid som angives i det
föregående, må utan hinder av vad
ovan sägs åtgärder för uttagande av
skatt vidtagas inom två är från
utgången av det år då förordnandet
skett eller, om ackord kommer till
ständ, från utgången av det år då
ackordet skolat vara fullgjort.

Föreslagen lydelse

Revisionskrav mot en redare med
anledning av att innehållen sjömansskatt
inte har betalats in får inte
fastställas senare än fem år efter
utgången av det år, under vilket
skatteavdraget verkställdes.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fordringar som enligt
dessa bestämmelser har preskriberats före ikraftträdandet.

SkU 1981/82:38

6 Förslag till

Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

Härigenom föreskrivs i fråga om kupongskattelagen (1970:624)'

dels att 28 § skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 28 § skall utgå.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996.

SkU 1981/82:38

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 30 och 30 a §§ lagen (1959:552) om uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter1 skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Vad i uppbördslagen (1953:272)
och föreskrifter angående tillämpningen
av nämnda lag stadgas om
restavgift, indrivning och redovisning
av restförd skatt, avkortning
och avskrivning av skatt, antagande
av ackordsförslag som rör skatt samt
upprättande av balanslängd skall
tillämpas också i fråga om avgiftsbelopp
som avses i 29 §; dock skall
befogenhet, som enligt 58 § 2 mom.
angivna lag tillkommer länsstyrelse
eller riksrevisionsverket, i stället
utövas av riksförsäkringsverket. I
fråga om efterkrav och preskription
tillämpas föreskrifterna i 70 och
71 SS uppbördslagen, dock att vad i
70 § 2 mom. nämnda lag sägs beträffande
länsstyrelse i stället skall gälla
riksförsäkringsverket.

Införsel enligt 15 kap. utsökning;
avgifter som debiteras enligt denna

Föreslagen lydelse

Vad i uppbördslagen (1953:272)
och föreskrifter angående tillämpningen
av lagen föreskrivs om restavgift,
indrivning och redovisning av
restförd skatt, avkortning och avskrivning
av skatt, antagande av
ackordsförslag som rör skatt samt
upprättande av balanslängd skall
tillämpas också i fråga om avgiftsbelopp
som avses i 29 §. Befogenhet,
som enligt 58 § 2 mom. nämnda lag
tillkommer länsstyrelse eller riksrevisionsverket,
skall dock i stället
utövas av riksförsäkringsverket. I
fråga om efterkrav skall föreskrifterna
i 70 § uppbördslagen tillämpas.
Vad i 70 § 2 mom. nämnda lag sägs
beträffande länsstyrelse skall dock i
stället gälla riksförsäkringsverket.

ilken får äga rum vid indrivning av

30 a §3

Har någon, i egenskap av företrädare för arbetsgivare som är juridisk
person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala in
arbetsgivaravgift i rätt tid och ordning, är han tillsammans med arbetsgivaren
betalningsskyldig för avgiftsbeloppet och den restavgift som belöper pä
detta. Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om det föreligger
särskilda skäl.

1 Lagen omtryckt 1974:938.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1981:696.
: Senaste lydelse 1981:846.

•' Senaste lydelse 1980:314.

SkU 1981/82:38

Nuvarande lydelse

Talan om att ålägga betalningsskyldighet
enligt första stycket skall
föras vid allmän domstol. Talan får
inte väckas och åtgärd för indrivning
inte vidtas sedan arbetsgivarens
ansvarighet för avgiftsbeloppet har
bortfallit på grund av preskription.

En dom på betalningsskyldighet får
dock verkställas inom två är frän
utgången av det kalenderår då domen
vann laga kraft. Hos den som har
blivit ålagd betalningsskyldighet får
indrivning ske i samma ordning som
gäller för arbetsgivaravgift.

Den som har fullgjort betalningsskyldighet för arbetsgivaravgift eller
restavgift enligt första stycket får söka beloppet åter av arbetsgivaren. Därvid
tillämpas bestämmelserna i 76 § uppbördslagen (1953:272).

Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen
(1981:130) gäller i fråga om
regressfordran enligt tredje
stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fordringar som enligt
dessa bestämmelser har preskriberats före ikraftträdandet.

Föreslagen lydelse

Talan om att ålägga betalningsskyldighet
enligt första stycket skall
föras vid allmän domstol. Talan får
inte väckas sedan arbetsgivarens
betalningsskyldighet för avgiftsbeloppet
har bortfallit enligt lagen
(1982:000) om preskription av
skattefordringar m. m. Hos den som
har blivit ålagd betalningsskyldighet
får indrivning ske i samma ordning
som gäller för arbetsgivaravgift.

SkU 1981/82:38

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §'

Om ej annat följer av denna lag gäller uppbördslagen (1953:272) i
tillämpliga delar i fråga om felparkeringsavgift. Reglerna om restavgift skall
dock inte tillämpas. Regeringen får föreskriva avvikelser från uppbördslagen,
när det gäller avkortning, avskrivning och det administrativa förfarandet
i fråga om felparkeringsavgift. Införsel enligt 15 kap. utsökningshalken
får äga rum vid indrivning av felparkeringsavgift.

Åläggande enligt 6 § andra stycket får ej utfärdas senare än ett år efter den
dag då överträdelsen skedde.

Åtgärd för indrivning av felparkeringsavgift
får ej vidtagas senare än
fem år efter den dag överträdelsen
skedde.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fordringar som enligt
dessa bestämmelser har preskriberats före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1981:837.

SkU 1981/82:38

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden
vid olovligt byggande m. m.

Härigenom föreskrivs att 28 § lagen (1976:666) om påföljder och
ingripanden vid olovligt byggande m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 §

Betalas ej avgift inom den tid som anges i 27 §, får avgiften jämte
restavgift, beräknad enligt 58 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272), indrivas i
den ordning som enligt nämnda lag gäller för indrivning av skatt.

Vid fördelning mellan staten och kommunen av medel som har influtit
skall medel i första hand avsättas för kommunens fordran.

Åtgärd för indrivning av avgift får
ej vidtagas, sedan fem år har förflutit
från det beslutet eller domen angående
avgiften vann laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fordringar som enligt
dessa bestämmelser har preskriberats före ikraftträdandet.

SkU 1981/82:38

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m. m.

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §'

Fordran på slutlig skatt enligt uppbördslagen (1953:272) och fordran på
slutlig avgift enligt författning, som anges i 1 § 7 denna lag, har förmånsrätt
endast om den tidrymd till vilken skatten eller avgiften är att hänföra har gått
till ända innan beslutet om egendomsavträde meddelades.

Med sådan fordran på skatt eller
avgift på vilken förordningen
(1862:10) om tioårig preskription
och om kallelse å okända borgenärer
är tillämplig följer förmånsrätt endast
om konkursansökningen gjorts inom
fem är efter utgången av det kalenderår
under vilket skatten eller avgiften
skolat erläggas enligt lag eller
författning eller, om särskilt beslut
meddelats om betalningstid, enligt
detta beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

1 Senaste lydelse 1974:771 (övergångsbest ).

SkU 1981/82:38

Motionen

Med anledning av propositionen har väckts motion 1981/82:2158 av Erik
Wärnberg m. fl. (s).

I motionen yrkas att riksdagen, med avslag på proposition 1981/82:96 i
motsvarande del, beslutar om förlängning av preskriptionstiden för skattefordringar
m. m. i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet

För det allmännas fordringar på skatter, tullar och avgifter har hittills gällt
två skilda preskriptionssystem. Sådana fordringar har preskriberats antingen
enligt reglerna i preskriptionsförordningen eller enligt preskriptionsbestämmelserna
i uppbördslagen (UBL). Preskriptionsförordningen har den 1 juli
1981 ersatts av en preskriptionslag.

Preskriptionsreglerna i de båda systemen skiljer sig åt bl. a. i fråga om
preskriptionstidens längd och möjligheterna att avbryta preskriptionstiden.

Enligt UBL, som gäller inkomst- och förmögenhetsskatterna, mervärdeskatten
och arbetsgivaravgifterna, är preskriptionstiden i praktiken fem år
räknat från utgången av det uppbördsår då fordringen skulle ha betalts.
Enligt preskriptionslagen, vars preskriptionsregler omfattar bl. a. arvs- och
gåvoskatt, punktskatter och stämpelskatter, är preskriptionstiden tio år
räknat från fordringens uppkomst.

Enligt UBL kan preskriptionstiden inte brytas men väl förlängas i vissa
fall. Preskriptionslagen däremot ger både gäldenären och borgenären
möjlighet att avbryta preskriptionen. Den nya preskriptionstid som börjar
löpa efter ett avbrott är lika lång som den ursprungliga, dvs. tio år för
skattefordringar.

Förslaget i propositionen bygger på ett betänkande (SOU 1978:87) av
utredningen om säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen (USS). Förslaget
innebär att den nuvarande ordningen med två skilda preskriptionssystem
ersätts med ett enhetligt system i en ny lag om preskription av skattefordringar
m. m. Denna reglerar uteslutande s. k. indrivningspreskription, dvs.
den tidrymd under vilken indrivningsåtgärder får vidtas, och gäller i princip
för alla skatter, tullar och allmänna avgifter. Preskriptionstiden skall - i
likhet med vad som hittills gällt enligt UBL - vara fem år. Tiden skall
emellertid som regel börja löpa från utgången av det kalenderår då
fordringen förfaller till betalning.

Från huvudregeln om femårig preskription skall enligt förslaget gälla vissa
undantag. Om den betalningsskyldige har fått anstånd helt eller delvis med
betalning av fordringen preskriberas sålunda fordringen tidigast två år efter
utgången av det kalenderår då anståndet upphörde att gälla. Vidare kan den
ordinarie preskriptionstiden förlängas genom särskilt beslut. Förlängning får

SkU 1981/82:38

ske om den betalningsskyldige, sedan fordringen överlämnats för indrivning,
saboterar indrivningen genom att göra sig av med egendom i syfte att försvåra
det allmännas möjligheter att få betalt för fordringen. Förlängning får också
ske om den som svarar för betalningen av fordringen håller sig undan eller
mer stadigvarande vistas utomlands. Förlängningstiden skall vara fem år.
Beslut om förlängning skall meddelas av länsrätt och avse hela förlängningstiden.

Förslaget om ett enhetligt preskriptionssystem bygger som nämnts på ett
betänkande av USS, som i allmänhet bemötts positivt vid remissbehandlingen.
Även utskottet finner de nya preskriptionsprinciperna välgrundade.
Utskottet tillstyrker därför förslaget att den nuvarande ordningen med två
skilda preskriptionssystem ersätts med enhetliga preskriptionsregler för alla
skatter, tullar och därmed jämförliga offentligrättsliga avgifter. Bestämmelserna
bör enligt utskottets mening - med ett undantag som utskottet
redovisar i det följande - utformas i enlighet med förslaget i propositionen.

Utskottet har tidigare nämnt att preskriptionstiden enligt propositionen
under vissa förutsättningar skall kunna förlängas med fem år. Förslaget i
propositionen avviker på denna punkt från utredningens förslag, enligt vilket
preskriptionstiden skulle kunna förlängas i fasta perioder om två år, dock
högst tio år sammanlagt. För att så lång tid skulle kunna uppnås krävdes
således enligt utredningsförslaget fem särskilda förlängningsbeslut.

I motion 2158 framhåller utskottets socialdemokrater att preskriptionstiden
bör kunna förlängas mer än fem år i särskilt grova och utstuderade fall av
indrivningssabotage. De yrkar därför att förlängningsperioden - i enlighet
med USS förslag - bestäms till tio år. Motionärerna anser också att man bör
begränsa beslutet om förlängning till att vid varje tillfälle avse en period om
två år och motiverar detta med att man på så sätt skapar större
förutsättningar för gäldenären att fullgöra sin betalningsskyldighet.

Utskottet anser- i likhet med departementschefen, USS och flertalet av de
remissinstanser som yttrat sig över USS förslag - att övervägande skäl talar
för att ett förlängningsinstitut införs i preskriptionssystemet. Den totala
förlängningstiden bör - som departementschefen framhåller - avpassas så att
den verkar avhållande på dem som har tankar på att försvåra indrivningen
eller avvika utomlands.

Remissinstanserna har haft olika meningar om hur förlängningsinstitutet
bör utformas. Några har ansett en förlängning med fem år tillräcklig, andra
har godtagit USS förslag om en tioårig förlängningsperiod, medan åter andra
- däribland riksskatteverket - som ett alternativ till preskriptionsförlängning
fört fram tanken på en generell fördubbling av den ordinarie preskriptionstiden.

Skatteutskottet har vid sin prövning av de olika förlängningsalternativen
funnit att en tioårig förlängningsperiod innebär en skälig avvägning.

SkU 1981/82:38

Utskottet har därvid beaktat att åtskilliga skatter och avgifter redan i dag är
underkastade en tioårig preskription med möjlighet till en i princip
obegränsad förlängning genom åtgärder från borgenärens sida. I likhet med
motionärerna och USS anser utskottet det rimligt, att kronofogdemyndigheterna
i uppenbara sabotagefall och i andra situationer, där en gäldenär
genom att hålla sig undan påtagligt försvårar det allmännas förutsättningar
att bevaka sin fordran, får möjlighet att under en längre tid än som föreslås i
propositionen verka för att det allmännas intressen så långt det är möjligt
tillgodoses. Utskottet föreslår således att preskriptionstiden - före den första
förlängningsperiodens utgång - i vissa fall skall få förlängas med ytterligare
fem år. En förutsättning härför bör vara att en ytterligare förlängning är
påkallad från allmän synpunkt.

En bestämmelse av angiven innebörd bör tas in i 8 § lagen om preskription
av skattefordringar. Tillägget föranleder en ändring också av 6 och 13 §§
samma lag.

Förslaget i propositionen innebär som nämnts att ett beslut om förlängning
redan från början skall avse hela förlängningsperioden eller fem år. Vid en
utsträckning av denna tid till tio år uppkommer fråga huruvida ett förlängningsbeslut
bör avse hela denna tid, begränsas till femårsperioder ellerenligt
motionärernas önskan - till tvåårsperioder.

Utskottet anser att det inte bör komma i fråga att vid en till tio år utsträckt
förlängningsperiod låta förlängningsbeslutet avse hela denna tid. I valet
mellan förlängningsperioder om två eller fem år har utskottet ansett sig böra
stanna för femårsaltemativet. Även om kortare förlängningsperioder i vissa
fall kan vara motiverade bl. a. med hänsyn till möjligheterna att oftare
ompröva förlängningsbeslutet torde ett system med återkommande tvååriga
beslutsperioder komma att innebära en administrativ belastning inte minst i
sådana fall då ett beslut om förlängning omfattar ett flertal fordringar med
olika förfallotider.

Den nya lagen om preskription av skattefordringar innebär i flera
hänseenden en nyhet i förhållande till de preskriptionsregler som nu gäller.
Det kan därför finnas anledning att ompröva bestämmelserna om bl. a.
förlängningsinstitutet, sedan närmare erfarenhet vunnits av den nya lagstiftningen.
Utskottet förutsätter således att regeringen uppmärksamt följer
tillämpningen av de nya bestämmelserna och förelägger riksdagen de förslag
till ändringar som kan komma att visa sig erforderliga.

Mot de delar av propositionen som utskottet inte behandlat särskilt har
utskottet inte funnit anledning till erinran.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:% och motion
1981/82:2158 antar de vid propositionen fogade förslagen till

1. lag om preskription av skattefordringar m. m. med de ändringar
att 6, 8 och 13 §§ erhåller följande som utskottets förslag
betecknade lydelse:

SkU 1981/82:38

Regeringens förslag

Får den som svarar för betalning
av en fordran helt eller delvis uppskov
med betalningen enligt kronofogdemyndighetens
skriftliga medgivande,
preskriberas fordringen såvitt
gäller honom tidigast vid utgången
av det kalenderår då betalningen
skall vara fullgjord enligt medgivandet.
Fordringen preskriberas härigenom
dock inte senare än fem år
efter utgången av det kalenderår då
preskription annars skulle inträda
enligt 3 §.

Utskottets förslag

Får den som svarar för betalning
av en fordran helt eller delvis uppskov
med betalningen enligt kronofogdemyndighetens
skriftliga medgivande,
preskriberas fordringen såvitt
gäller honom tidigast vid utgången
av det kalenderår då betalningen
skall vara fullgjord enligt medgivandet.
Fordringen preskriberas härigenom
dock inte senare än tio år
efter utgången av det kalenderår då
preskription annars skulle inträda
enligt 3 §.

8 §

Vid tillämpning enligt 3 §.

Den i första stycket angivna tiden
får på förnyad ansökan förlängas
med ytterligare fem år om det år
påkallat från allmän synpunkt.

13 §

Ansökan om förlängning av preskriptionstid
enligt 7 § görs av den
kronofogdemyndighet hos vilken
målet om indrivning av fordringen är
anhängigt. Mål om sådan förlängning
prövas av länsrätten i det län,
där den sökande myndigheten har
sin verksamhet.

Ansökningen skall ha kommit in
till länsrätten före utgången av preskriptionstid
som gäller enligt
3-6 §§.

Ansökan om förlängning av preskriptionstid
enligt 7 eller 8 § görs av
den kronofogdemyndighet hos vilken
målet om indrivning av fordringen
är anhängigt. Mål om sådan
förlängning prövas av länsrätten i
det län, där den sökande myndigheten
har sin verksamhet.

Ansökningen skall ha kommit in
till länsrätten före utgången av preskriptionstid
som gäller enligt 3-6
eller 8 §§.

2. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

3. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

4. lag om ändring i lagen (1959:92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning,

5. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

6. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),

7. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter

enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,

8. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,

9. lag om ändring i lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden
vid olovligt byggande m. m.,

SkU 1981/82:38

10. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m. m.

Stockholm den 9 mars 1982

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c),
Valter Kristenson (s), Wilhelm Gustafsson (fp), förste vice talmannen
Ingegerd Troedsson (m), Olle Westberg i Hofors (s), Tage Sundkvist (c),
Hagar Normark (s), Ingemar Hallenius (c), Olle Grahn (fp), Egon Jacobsson
(s), Anita Johansson (s), Bo Södersten (s) och Arne Svensson (m).

GOTAB 70584 Stockholm 1982