SfU 1981/82:5

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1981/82:5

om socialförsäkringsförmåner för missbrukare, m. m. (prop. 1981/
82:8 och prop. 1981/82:72)

Propositionerna

Till socialförsäkringsutskottet har hänvisats dels författningsförslagen
under 7-11 i proposition 1981/82:8 om lag om vård av missbrukare i vissa fall.
m. m., dels författningsförslaget under 3 i proposition 1981/82:72 om
ändringar i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV),
m. m. Förslagen i övrigt i propositionerna har remitterats till socialutskottet.

Proposition 1981/82:8

I proposition 1981/82:8 om lag om vård av missbrukare i vissa fall, m. m.,
har regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta förslag
till

7. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

8. lag om ändring i lagen (1980:623) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring,

9. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

10. lag om ändring i lagen (1981:368) om ändring i lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd,

11. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd.

Förslagen i propositionen innebär i huvudsak att de bestämmelser upphävs
som stadgar att försäkringskassa på framställning av social centralnämnd kan
utbetala alkoholmissbrukares sjukpenning, föräldrapenning eller pension till
annan än missbrukaren.

Pension skall också i fortsättningen kunna utbetalas till annan om den
pensionsberättigade är ur stånd att själv ha hand om pensionen. Ett
förtydligande föreslås infört i dessa fall så att det klart framgår att även
svaghetstillstånd som är orsakade av missbruk faller under bestämmelsen.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1982.

Författningsförslagen är följande.

1 Riksdagen 1981/82. 11 sami. Nr 5

SfU 1981/82:5

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring1 dels

att 3 kap. 18 8 skall upphöra att gälla,

dels att 16 kap. 12 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap.

128

På framställning av nykterhetsnämnd
elter styrelse för vårdanstalt
för alkoholmissbrukare äger allmän
försäkringskassa besluta att pension
tillkommande den. som är hemfallen
åt alkoholmissbruk och beträffande
vilken föreligger omständighet i
övrigt sorn i 15 $ lagen (1954:579) om
nykterhetsvård sägs, helt eller delvis
skall utbetalas till kommunal myndighet
eller den pensionsberättigades
make eller annan person att användas
till den pensionsberättigades och
hans familjs nytta.

Är pensionsberättigad till följd av
ålderdomssvaghet, sjuklighet eller
annan därmed jämförlig orsak ur
ständ att själv omhänderhava honom
tillkommande pension, må allmän
försäkringskassa besluta att pensionen
skall utbetalas till annan enligt
vad i första stycket sägs.

Är en pensionsberättigad till följd
av ålderdomssvaghet, sjuklighet,
långvarigt missbruk av beroendeframkallande
medel eller annan därmed
jämförlig orsak ur stånd att
själv ha hand om sin pension, får
allmän försäkringskassa besluta att
pensionen helt eller delvis skall utbetalas
till kommunal myndighet eller
den pensionsberättigades make eller
annan person för att användas till den
pensionsberättigades och hans familjs
nytta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

1 Lagen omtryckt 1977:630.

SfU 1981/82:5

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:623) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 20 S lagen (1962:381) om allmän
försäkring i den lydelse paragrafen har fält genom lagen (1980:623) om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

20 S

Bestämmelserna i 2 kap. 10 § samt Bestämmelserna i 2 kap. 10 S samt
3 kap. 12 § och 16-18 SS äga motsva- 3 kap. 12. 16 och 17 SS äga motsvarande
tillämpning i fråga ont föräld- rande tillämpning i fråga om föräldrapenning.
I fall som avses i 3 kap. rapenning. I fall som avses i 3 kap.

12 S skall föräldrapenning enligt 4 12 S skall föräldrapenning enligt 4

kap. 2 och 11 SS alltid utgå med kap. 2 och 11 SS alltid utgå med

minst ett belopp sorn motsvarar minst ett belopp som motsvarar

garantinivän enligt 4 kap. 4 S garantinivån enligt 4 kap. 4 S

minskad med den sjukpenning som minskad med den sjukpenning som

skulle belöpa på värdersättningen. skulle belöpa på värdersättningen.

Bestämmelserna i 3 kap. 7 S första Bestämmelserna i 3 kap. 7 S första

och andra styckena äga motsvarande och andra styckena äga motsvarande

tillämpning i fråga om föräldrapen- tillämpning i fråga om föräldrapenning
enligt 4 kap. 2 och 8 SS. ning enligt 4 kap. 2 och 8 SS.

Bestämmelserna i 3 kap. 7 S tredje stycket gälla i tillämpliga delar i fråga
om föräldrapenning enligt 4 kap. 8S första stycket.

Allmän försäkringskassa får när det finns skäl till det påfordra att
förälderns rätt till särskild föräldrapenning enligt 11 S fjärde stycket styrkes
genom intyg av den som har anordnat föräldrautbildningen.

Vid beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenning anses tva
dagar med halv föräldrapenning eller fyra dagar med fjärdedels föräldrapenning
som en dag.

Beträffande föräldrapenning, som tillkommer förälder vilken ej har
uppnått aderton års ålder, får försäkringskassan pa framställning av
socialnämnd besluta att föräldrapenningen helt eller delvis skall utbetalas till
annan person eller till nämnden att användas till förälderns och hans familjs
nytta.

Är moder vid tiden för barnets födelse intagen i kriminalvårdsanstalt eller
hem som avses i 12 § lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser.om vård
av unga, får försäkringskassan på framställning av föreståndare för anstalten
eller hemmet besluta, att den föräldrapenning som tillkommer modern skall
utbetalas till föreståndaren för att användas till kvinnans och barnets
nvtta.

SfU 1981/82:5

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 5 8 lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring1
skall ha nedan angiven lydelse.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

8 kap.

5 8

Ersättning betalas ut i den ordning
som regeringen föreskriver. Bestämmelserna
i 3 kap. ISH sami 16 kap.

12 och 13 88 lagen (1962:381) om
allmän försäkring om utbetalning till
annan än den förmånsberättigade
och om utbetalning utom riket har
motsvarande tillämpning i fråga om
ersättning från arbetsskadeförsäkringen.

Ersättning betalas ut i den ordning
som regeringen föreskriver. Bestämmelserna
i 16 kap. 12 och 13 88 lagen
(1962:381) om allmän försäkring om
utbetalning till annan än den förmånsberättigade
och om utbetalning
utom riket har motsvarande tillämpning
i fråga om ersättning från
arbetsskadeförsäkringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

1 Lagen omtryckt 1977:264.

SfU 1981/82:5

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:368) om ändring i lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
i den lydelse paragrafen erhållit genom lagen (1981:368) om ändring i
nämnda lag samt övergångsbestämmelserna till sistnämnda lag skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag gäller ersättning av staten vid personskada och tillämpas på

1. den som fullgör tjänstgöring
eller genomgår utbildning eller
inskrivningsprövning enligt värnpliktslagen
(1941:967), lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst, civilförsvarslagen
(1960:74) eller 9 a §
krigssjukvårdslagen (1953:688),

2. den som deltager i räddningstjänst eller övning med brandstyrka enligt
brandlagen (1974:80), skyddsarbete enligt lagen (1960:331) om skyddsåtgärder
vid olyckor i atomanläggningar m. m. eller flygräddningstjänst enligt
luftfartslagen (1957:297),

3. den som är intagen för vård i
kriminalvårdsanstalt, ungdomsvårdsskola,
allmän eller statsunderstödd
enskild vårdanstalt för alkoholmissbrukare
eller arbetsanstalt samt
den som är häktad eller anhållen
eller i annat fall intagen eller tagen i
förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte
eller polisarrest.

3. den som är intagen för vård i
kriminalvårdsanstalt, i ett hem som
avses i 12 § lagen (1980:621) med
särskilda bestämmelser om vård av
unga, i ett hem som avses i 11 § lagen
(1981:000) om vård av missbrukare i
vissa fall samt den som är häktad
eller anhållen eller i annat fall intagen
eller tagen i förvar i kriminalvårdsanstalt,
häkte eller polisarrest.

Regeringen får föreskriva att lagen skall tillämpas även på den som
frivilligt deltager i verksamhet inom totalförsvaret eller i annat fall än som
avses i första stycket deltager i verksamhet för att avvärja eller begränsa
skada på människor eller egendom eller i miljön.

1* Riksdagen 1981182. 11 sami. Nr 5

SfU 1981/82:5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. För den som har antagits till
bistånds- och katastrofutbildning före lagens ikraftträdande gäller äldre
bestämmelser.

Vad i denna lag sägs skall till
utgången av år 19X2 gälla även intagna
i hem där vård bereds med stöd av
punkten 2 i övergångsbestämmelserna
till lagen (1981:000) om vård av
missbrukare i vissa fall.

SfU 1981/82:5

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 S

Vistas någon under tid som sägs i 4 § i annat land än Sverige, Danmark
utan Färöarna och Grönland, Finland och Norge, gäller personskadeskyddet
endast om staten har anordnat eller bekostat resan.

Vid vård utom anstalt eller skola av
någon som avses i / § första stycket 3
gäller personskadeskyddet endast under
de första sex månaderna efter det
att sådan värd har påbörjats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

SfU 1981/82:5

Proposition 1981/82:72

I proposition 1981/82:72 om ändringar i lagen om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV), m. m., har regeringen (socialdepartementet)
under punkt 3 föreslagit riksdagen att anta ett inom socialdepartementet
upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1980:623) om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Förslaget innebär att nuvarande regler om avdrag på sjukpenning för
missbrukare på institutioner står kvar även efter det att en ny sociallagstiftning
har trätt i kraft den 1 januari 1982.

Författningsförslaget är följande.

SfU 1981/82:5

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:623) om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 15 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring i den lydelse paragrafen har erhållit genom lagen (1980:623) om
ändring i nämnda lag samt övergångsbestämmelserna till lagen skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

15 §

Sjukpenning utgår ej för tid då den försäkrade

a) fullgör värnpliktstjänstgöring a) fullgör värnpliktstjänstgöring

eller vapenfri tjänst eller genomgår eller vapenfri tjänst eller genomgår

militär grundutbildning för kvinnor militär grundutbildning för kvin eller

bistånds- eller katastrofutbild- nor;

ning;

bjär intagen i sådant hem som avses i 12 § (1980:621) med särskilda
bestämmelser om vård av unga med stöd av 1 § andra stycket 2 eller tredje
stycket sagda lag;

c) är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt;

d) i annat fall än under b eller c sagts av annan orsak än sjukdom tagits om
hand på det allmännas bekostnad.

För varje dag då en försäkrad
bereds vård i ett sådant hem för vård
eller boende enligt socialtjänstlagen
(1980:620) som ger vård och behandling
åt missbrukare av alkohol eller
narkotika, skall sjukpenningen minskas
på det sätt som framgår av 4 §
andra stycket.

Utan hinder av första stycket utgår sjukpenning till försäkrad som avses
under c vid sjukdom som inträffar under tid då han får vistas utom anstalt och
därvid bereds tillfälle att förvärvsarbeta.

Denna lag1 träder i kraft, såvitt gäller 18 kap. 5 §, den 1 januari 1981 och i
övrigt den 1 januari 1982. Vad som enligt 18 kap. 5 § andra stycket i dess nu
gällande lydelse stadgas om skyldighet för allmän försäkringskassa att
tillställa socialregistret behövliga uppgifter skall dock bestå till utgången av
år 1981.

För den som har antagits till bistånds-
och katastrofutbildning före
den 1 januari 1982 gäller äldre
bestämmelser i 3 kap. 15 §.

1 Senaste lydelse 1980:992.

SfU 1981/82:5

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1981182:8

I motion 1981/82:2 av Sten Svensson (m) och Björn Körlof (m) hemställs
att riksdagen

1. avslår proposition 1981/82:8,

2. hos regeringen begär ett nytt lagförslag grundat på den s. k.
alternativutredningens förslag,

3. beslutar - i avvaktan på beslut enligt p.2 ovan - att förlänga giltigheten
av nuvarande berörd lagstiftning intill dess ny lagstiftning kan träda i
kraft.

I motion 1981/82:4 av Rune Torwald (c) hemställs

2. att riksdagen avslår förslaget om att 3 kap. 18 § lagen om allmän
försäkring skall upphöra att gälla.

Motion 1981/82:2 såvitt den avser författningsförslagen under 1-6 och
12-20 i propositionen samt yrkande 1 i motion 1981/82:4 behandlas av
socialutskottet i betänkande SoU 1981/82:22.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden vid riksmötet 1980181

I motion 1980/81:351 av Blenda Littmarck (m) och Gullan Lindblad (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av 10
kap. 2 § lagen om allmän försäkring att avgift för vården kan uttas av den
pensionsberättigade vid berörda anstalter oavsett vistelsens längd.

I motion 1980/81:710 av Sonja Rembo m. fl. (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär

1. förslag skyndsamt, syftande till att lagen om allmän försäkring
kompletteras med bestämmelser om att sjukskrivning av missbrukare
förbinds med villkor att missbrukaren under sjukskrivningsperioden avhåller
sig från missbruk och underställer sig noggrann uppföljning,

2. kartläggning av de lagar som reglerar utbetalning av olika stöd och
bidrag inom socialförsäkrings- och studiestödssystemen, avseende deras
tillämpning på missbrukare,

3. förslag till samordnad regelförändring inom de olika stödsystemen i
syfte att stävja missbruk i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 1980/81:1617 av Hans Lindblad m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär en översyn av reglerna för förtidspension i syfte att öka
möjligheterna till rehabilitering av alkoholskadade.

SfU 1981/82:5

I motion 1980/81:1914 av Rune Gustavsson m. fl. (c) (motivering i motion
1980/81:1912) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av de
nuvarande reglerna för sjukskrivning och förtidspension av alkohol- och
narkotikamissbrukare.

Utskottet

Inledning

I proposition 1981/82:8 läggs fram förslag om en lag om vård av
missbrukare i vissa fall (LVM). Lagen är avsedd att komplettera socialtjänstlagen
(1980:620). Enligt förslaget skall missbrukare av alkohol och av
narkotika kunna beredas vård oberoende av samtycke under vissa angivna
förutsättningar. Socialutskottet behandlar bl. a. detta förslag i sitt betänkande
SoU 1981/82:22. Till socialförsäkringsutskottet har hänvisats i huvudsak
sådana lagförslag i propositionen som rör utbetalning av socialförsäkringsförmåner
till missbrukare. I proposition 1981/82:72 läggs fram ytterligare ett
förslag i denna fråga, vilket har remitterats till socialförsäkringsutskottet.
Lagförslagen är avsedda att träda i kraft samtidigt som socialtjänstlagen, dvs.
den 1 januari 1982. De i proposition 1981/82:72 framlagda förslagen om
ändringar i bl. a. lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i
vissa fall (LSPV) kommer att beredas i socialutskottet.

I föreliggande betänkande behandlar socialförsäkringsutskottet dels de
delar av propositionerna 1981/82:8 och 1981/82:72 som har hänvisats till
utskottet, dels de motionsyrkanden som har väckts med anledning av
proposition 1981/82:8, såvitt de rör till utskottet remitterade förslag, och dels
fyra motioner från den allmänna motionstiden vid riksmötet 1980/81. De
sistnämnda fyra motionerna tar samtliga upp frågor om sociala förmåner till
missbrukare.

Gällande bestämmelser (prop. 1981182:8)

I 3 kap. 18 § och 16 kap. 12 § första stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL) föreskrivs att försäkringskassa på framställning av
nykterhetsnämnd eller styrelse för vårdanstalt för alkoholmissbrukare kan
betala ut försäkrads sjukpenning eller pension till annan än den försäkrade.
En förutsättning är att den försäkrade är hemfallen åt alkoholmissbruk och
att det föreligger omständigheter i övrigt som anges i 15 § lagen (1954:579)
om nykterhetsvård. Försäkringskassan kan då besluta att sjukpenningen
eller pensionen helt eller delvis skall utbetalas till kommunal myndighet, till
den försäkrades make eller till annan person. Medlen skall användas till den
försäkrades och hans familjs nytta. Motsvarande bestämmelser gäller också
för bl. a. föräldrapenning.

Försäkringskassa kan enligt 16 kap. 12 § andra stycket AFL besluta att

SfU 1981/82:5

pension skall utbetalas till annan om den pensionsberättigade till följd av
ålderdomssvaghet, sjuklighet eller annan därmed jämförlig orsak är ur stånd
att själv ha hand om sin pension.

Bakgrund m. m. till förslagen i proposition 1981182:8

I proposition 1979/80:1 om socialtjänsten föreslogs att reglerna om
utbetalning av pension m. m. till alkoholmissbrukare efter framställning av
bl. a. nykterhetsnämnd skulle upphävas.

Socialutskottet hemställde om socialförsäkringsutskottets yttrande över
förslaget jämte vissa motionsyrkanden. Socialförsäkringsutskottet, som i sitt
yttrande SfU 1979/80:2y inte tog ställning till vilka principer som skulle ligga
till grund för den framtida socialtjänsten, konstaterade att förslaget om
slopande av de aktuella bestämmelserna anslöt sig till den allmänna synen på
vård och hjälp till missbrukare som kommit till uttryck i propositionen. Från
de försäkringstekniska och lagtekniska synpunkter som socialförsäkringsutskottet
hade att företräda fanns ingen erinran mot propositionens förslag. I
en motion begärdes en översyn av reglerna för olika sociala bidrag i syfte att
begränsa möjligheterna att med sådana bidrag underhålla drogmissbruk. Två
motioner syftade till att bevara gällande möjligheter att utbetala alkoholmissbrukares
förmåner från den allmänna försäkringen till annan än den
försäkrade. Motionärerna i en av dessa motioner ville dessutom utvidga
dessa möjligheter till att omfatta även förmåner enligt studiestödslagen och
lagen om arbetsskadeförsäkring. Bestämmelserna i fråga borde enligt
sistnämnda motionärer också avse narkotikamissbrukare. Socialförsäkringsutskottet
framhöll att om socialutskottet skulle bifalla motionerna så
föranledde detta vissa lagändringar. Ur socialförsäkringssynpunkt torde det
enligt socialförsäkringsutskottet inte föreligga något hinder mot att införa
bestämmelser i studiestödslagen och lagen om arbetsskadeförsäkring om
utbetalning till annan. Utskottet erinrade om att utskottet nyligen ställt sig
bakom ett regeringsförslag om utbetalning av studiemedel två gånger per
termin, något som ökade kontrollmöjligheten.

Vid sin behandling av propositionsförslaget i denna del erinrade socialutskottet
i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1979/80:44 om att
förslaget inte hade föregåtts av någon närmare utredning och inte heller hade
remissbehandlats. Utskottet anförde vidare (s. 67):

Enligt utskottets mening är det önskvärt med en närmare belysning av
dessa frågor innan slutlig ställning tas till den framtida utformningen av
reglerna om utbetalning av pensionsförmåner m. m. till missbrukare. Vidare
bör beaktas sambandet med reglerna om vård av missbrukare oberoende av
samtycke, till vilka utskottet ej tar ställning i detta sammanhang.

Det bör därför ankomma på den parlamentariska beredningen att
överväga även bestämmelserna om utbetalning av socialförsäkringsförmåner
m. m. som tillkommer missbrukare och att lägga fram förslag till ändringar

SfU 1981/82:5

som kan träda i kraft samtidigt med socialtjänstlagen och det av utskottet
begärda förslaget till nya regler om vård oberoende av samtycke. I avvaktan
härpå bör det nu framlagda förslaget till ändring i AFL inte genomföras i här
aktuell del. Utskottet avstyrker därför propositionen såvitt nu är i fråga.

Socialutskottet avstyrkte bifall även till ovan nämnda motionsyrkanden
med hänvisning till det sålunda anförda.

Socialberedningen har därefter redovisat sina överväganden i delbetänkandet
(SOU 1981:7) LVM - Lag om vård av missbrukare i vissa fall.

Proposition 1981182:8

Motionerna 1981182:2 och 1981182:4 yrkande 2

I proposition 1981/82:8 hänvisar föredragande departementschefen till
socialberedningens överväganden och ställer sig bakom beredningens förslag
till ändringar i fråga om sjukpenning m. m. till missbrukare.

Socialberedningen fann att en av beredningen företagen undersökning
tyder på att bestämmelsen i 16 kap. 12 § första stycket AFL om utbetalning
av pension som tillkommer alkoholmissbrukare sällan kommer till användning
och att motsvarande bestämmelser om sjukpenning och föräldrapenning
nästan inte alls används. Det är däremot, framhöll beredningen, inte
ovanligt att utbetalning sker till socialförvaltning efter frivillig fullmakt från
den försäkrade. Enligt beredningens uppfattning borde det vara möjligt att
utmönstra de särskilda tvångsbestämmelserna rörande alkoholmissbrukare
ur AFL. Beredningen erinrade om att de tydligtvis mycket sällsynta fall där
det är omöjligt att komma till rätta med situationen på frivillig väg ofta
kommer att gå in under bestämmelsen i nuvarande 16 kap. 12 § andrastycket
AFL om utbetalning av pension när den försäkrade själv till följd av sjukdom

e. d. är ur stånd att handha medlen. För att göra det helt klart att även
svaghetstillstånd som är orsakade av missbruk bör gå in under denna
bestämmelse föreslog beredningen ett särskilt tillägg till bestämmelsen.
Beredningen framhöll samtidigt att regeln i dess nya lydelse bör kunna
tillämpas inte bara när någon är i fysisk mening ur stånd att handha
pensionen, utan även när någon medvetet eller av oförmåga använder
medlen till skada för sig själv, t. ex. genom att använda medlen till inköp av
alkohol i stället för till det nödvändiga uppehället. Beträffande sjukpenning
och föräldrapenning hänvisade beredningen till att dessa förmåner till
skillnad från pension utgår under en begränsad tid och att de tyngsta
missbrukarna ofta torde ha pension eller sjukbidrag. Det fanns därför enligt
beredningens uppfattning inte anledning att på detta område ha någon regel
motsvarande den föreslagna 16 kap. 12 §.

Socialberedningens förslag togs upp av fem remissinstanser - JK,
kammarrätten i Stockholm, SACO/SR, Svenska läkaresällskapet och
Moderata Samlingspartiets kvinnoförbund - som samtliga ville behålla den
nuvarande möjligheten att utbetala också sjukpenning och föräldrapenning
till annan än den berättigade.

SfU 1981/82:5

Propositionen följer som nämnts socialberedningens förslag.

I två motioner som väckts med anledning av propositionen begärs helt eller
delvis avslag på de nu aktuella förslagen.

Sten Svensson och Björn Körlof hemställer i motion 1981182:2 att
riksdagen beslutar avslå propositionen. Motionärerna vill vidare att riksdagen
hos regeringen skall begära ett nytt lagförslag, grundat på den s. k.
alternativutredningens förslag, samt att nuvarande lagstiftning skall fortsätta
att gälla tills en sådan ny lagstiftning kan träda i kraft. I motionen anges att
alternativutredningen är en partipolitiskt och religiöst obunden förening som
bildats i avsikt att förbereda överläggningarna om den framtida lagstiftningen
om frivillighet och tvång vid behandling av vuxna missbrukare.
Alternativutredningen har i januari 1981 publicerat ”Synpunkter på lagstiftning
om behandling av missbrukare”. Där har - såvitt nu är i fråga -föreslagits att det i AFL skall införas bestämmelser om att som särskild
förutsättning för erhållande av sjukpenning, sjukbidrag eller pension må
föreskrivas att missbrukaren fullgör viss behandling. Avbrott i sådan
behandling bör enligt alternativutredningen kunna leda till att missbrukaren
förlorar förmånen eller att denna utbetalas till annan, t. ex. anhörig.
Alternativutredningen anför också att socialnämnden skall anmäla till
försäkringskassan om sådant beslut anses erforderligt som led i behandlingen
av missbrukare.

1 motion 1981/82:4 (yrkande 2) begär Rune Torwald avslag på förslaget i
propositionen om att 3 kap. 18 § AFL skall upphöra att gälla. Motionären
anför att den nuvarande bestämmelsen om möjligheten för annan att
uppbära missbrukares sjukpenning har underlättat "frivilliga” överenskommelser
om omhändertagande av sjukpenningen. Därigenom har, framhåller
motionären, garanti skapats för att hyror och andra periodiska utgifter blivit
betalda samtidigt som tillgängliga medel för drogmissbruk i motsvarande
mån har reducerats. I motionen pekas också bl. a. på att om bestämmelser
saknas så kan missbrukare som är intagna för vård, antingen enligt den
föreslagna LVM eller på frivillig väg, lämna vårdinrättningen med ett
betydande belopp i hopsparad sjukpenning. Socialnämnden saknar då
möjligheter att uppbära sjukpenningen vid fortsatt missbruk, anför motionären.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att den parlamentariskt sammansatta
socialberedningen har lämnat ett enhälligt förslag, vilket också omfattar
frågan om utbetalning av pension m. m. till missbrukare. Propositionen har
följt socialberedningens förslag i denna fråga.

Av skäl som anförts av socialberedningen och som vunnit stöd i
propositionen anser utskottet att riksdagen bör följa propositionens förslag i
fråga om utbetalning av sjukpenning m. m. till annan än den försäkrade. Det
innebär således att de bestämmelser, som anger att utbetalning av

SfU 1981/82:5

alkoholmissbrukares sjukpenning eller föräldrapenning på framställning av
social centralnämnd kan göras till annan än missbrukaren, upphävs fr. o. m.
den 1 januari 1982. Såvitt gäller frågan som har tagits upp i motion 1981/82:4
om sjukpenning för missbrukare som vårdas på institution vill utskottet peka
på det förslag om avdrag på sjukpenning som har lagts fram i proposition
1981/82:72 och som behandlas nedan.

Ett genomförande av propositionens förslag innebär vidare att bestämmelserna
om utbetalning till annan av alkoholmissbrukares pension eller
ersättning enligt bl. a. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring upphävs.
Försäkringskassa har emellertid alltjämt kvar möjligheten att utbetala
pension eller ersättning enligt bl. a. lagen om arbetsskadeförsäkring till
annan än den berättigade om denne är ur stånd att själv ha hand om
ersättningen. Genom det förtydligande som föreslås infört i bestämmelsen
klargörs att den är tillämplig också på dem som till följd av långvarigt
missbruk av beroendeframkallande medel är ur stånd att handha medlen.
Utskottet finner det naturligt att en försäkringskassas beslut i dessa fall om
utbetalning av missbrukares medel till annan föregås av samråd med berörda
sociala myndigheter.

I anslutning till motion 1981/82:2 får utskottet erinra om att ersättning
enligt AFL kan dras in eller sättas ned i vissa fall (20 kap. 3 § AFL). Detta
kan bl. a. gälla fall då den som är berättigad till ersättningen vägrar att
underkasta sig undersökning av läkare eller att följa läkares föreskrifter. Den
omständigheten att en försäkrad, som gör anspråk på en förmån, vägrar att
underkasta sig läkarundersökning torde emellertid ofta föranleda avslag eller
indragning på grund av att förutsättningarna för rätt till förmånen inte är
styrkta. Sjukpenning eller förtidspension kan också helt eller delvis tills
vidare förvägras försäkrad som utan giltig anledning vägrar att genomgå
rehabilitering. En förutsättning för tillämpningen av bestämmelsen är att den
försäkrade fått besked om vilken risk med avseende på förmånen som han
löper genom en vägran.

Med det anförda tillstyrker utskottet de i proposition 1981/82:8 under 7-9
framlagda författningsförslagen och avstyrker bifall till motion 1981/82:2 i
motsvarande delar och till motion 1981/82:4 yrkande 2.

I författningsförslaget under 10 i propositionen föreslår utskottet en
ändring som är föranledd av socialutskottets i betänkande SoU 1981/82:22
föreslagna övergångsbestämmelser. Beträffande författningsförslaget under
11 har utskottet inte funnit anledning till erinran mot detta. Utskottet
tillstyrker således med den angivna ändringen propositionens förslag även i
dessa delar och avstyrker bifall till motion 1981/82:2 i motsvarande delar.

SfU 1981/82:5

Proposition 1981/82:72

I 3 kap. 15 § andra stycket AFL föreskrivs att under tid då försäkrad är
intagen på vårdanstalt för alkoholmissbrukare skall sjukpenningen minskas
på samma sätt som vid intagning på sjukhus.

Riksdagen har antagit ett förslag som innebär att denna bestämmelse skall
upphävas fr. o. m. den 1 januari 1982 (prop. 1979/80:1, SoU 1979/80:44, rskr
1979/80:385).

I proposition 1981/82:72 hänvisas till att förslag om en ny lag om vård av
missbrukare i vissa fall (LVM) har lagts fram i proposition 1981/82:8.
Förslaget innebär att missbrukare av alkohol och narkotika under vissa
förutsättningar kan beredas vård oberoende av samtycke på institution.
Eftersom vården företrädesvis kommer att ges på institutioner som inte är att
anse som sjukhus blir bestämmelserna om sjukpenningavdrag vid intagning
på sjukhus i regel inte tillämpliga. Sjukpenningen kommer i sådana fall att
utbetalas utan avdrag.

I propositionen anges att reglerna om rätt till sjukpenning för missbrukare
som vårdas på institution kommer att övervägas i annat sammanhang. I
avvaktan på resultatet av dessa överväganden bör enligt propositionen
nuvarande bestämmelse i 3 kap. 15 § andra stycket AFL behållas även efter
den 1 januari 1982. Bestämmelsen skall gälla både missbrukare av alkohol
och av narkotika och omfatta såväl frivillig vård som vård enligt LVM
antingen vården sker på allmän eller enskild institution.

Utskottet, som inte har funnit anledning till erinran mot förslaget,
tillstyrker bifall till propositionen i denna del.

Motionerna 1980/81:710, 1617 och 1914

I motion 1980181:710 (yrkande 1) av Sonja Rembo m. fl. begärs förslag om
att AFL kompletteras med bestämmelser om att sjukskrivning av missbrukare
förbinds med villkor att missbrukaren under sjukskrivningsperioden
avhåller sig från missbruk och underställer sig noggrann uppföljning.

Yrkandet påminner om det förslag som har förespråkats av den s. k.
alternativutredningen och som innebär att i AFL skulle införas bestämmelser
om att som förutsättning för att erhålla bl. a. sjukpenning kan föreskrivas att
missbrukare fullgör viss behandling. Utskottet har ovan vid behandlingen av
proposition 1981/82:8 avstyrkt ett motionsyrkande med denna innebörd.
Beträffande yrkandet i motion 1980/81:710 kan tilläggas att försäkringskassa
kan kräva bl. a. att försäkrad under pågående sjukdomsfall undersöks av viss
läkare samt att försäkrad vid framtida sjukdomsfall företer läkarintyg
fr. o. m. den första sjukpenningdagen. Inom riksförsäkringsverket pågår

f. n. en översyn av bestämmelserna om åläggande att lämna läkarintyg och
utformningen av dessa intyg. Utskottet, som i övrigt inte kan ställa sig bakom
yrkandet i motion 1980/81:710, avstyrker med det anförda bifall till
detsamma.

SfU 1981/82:5

I motion 1980181:710 (yrkande 2) begärs också en kartläggning av de lagar
som reglerar utbetalning av olika stöd och bidrag inom socialförsäkrings- och
studiestödssystemen, avseende deras tillämpning på missbrukare. Dessutom
hemställer motionärerna om förslag till samordnad regelförändring inom de
olika stödsystemen i syfte att stävja missbruk (yrkande 3).

Rune Gustavsson m. fl. begär i motion 1980181:1914 en översyn av
nuvarande regler för sjukskrivning och förtidspensionering av alkohol- och
narkotikamissbrukare. Motionärerna anför att enbart sjukskrivning och
förtidspensionering av personer med missbruksproblem inte är någon
lösning och att en uppsökande verksamhet måste ske bland sjukskrivna och
förtidspensionerade som är eller riskerar att bli missbrukare.

I motion 1980181:1617 av Hans Lindblad m. fl. hemställs om en översyn av
reglerna för förtidspension i syfte att öka möjligheterna till rehabilitering av
alkoholskadade. Motionärerna anför att erfarenheterna från försäkringskassornas
pensionsdelegationer visar att förtidspension i allmänhet markerar en
avslutning på rehabiliteringsinsatserna i stället för att utgöra en stimulans till
medverkan i rehabiliteringsåtgärder. Med hänvisning till en tidningsartikel
där en läkare framför kritiska synpunkter på förtidspensioneringen av
alkoholmissbrukare och till vissa statistiska uppgifter framhåller motionärerna
att rehabiliteringen av alkoholskadade måste få hög prioritet. Då det
enligt motionärerna finns allvarliga indicier på att det rehabiliteringsarbete
som krävs motverkas av en vidgad rätt till förtidspension, måste förhållandena
omprövas.

Som framgår ovan behandlade socialutskottet i sitt av riksdagen godkända
betänkande SoU 1979/80:44 om socialtjänsten ett motionsyrkande med
begäran om översyn av reglerna för de olika sociala bidragen i syfte att
begränsa möjligheterna att med sådana bidrag underhålla drogmissbruk.
Socialutskottet (s. 60) instämde i motionärernas principiella syn och framhöll
värdet av att bestämmelserna på området tillämpas på ett sådant sätt att
missbruk av alkohol eller narkotika inte underhålls eller konserveras.
Socialutskottet anförde att uppmärksamhet måste i detta hänseende särskilt
riktas - förutom mot möjligheten att orättmätigt få ut bidrag - mot den
samlade effekten av de olika bidrag som kan tänkas utgå i det enskilda fallet.
Slutligen hänvisade utskottet till att frågorna om utbetalning av pension
m. m. till missbrukare enligt utskottets förslag skulle övervägas av socialberedningen
och avstyrkte motionsyrkandet.

Socialförsäkringsutskottet behandlade i sitt betänkande SfU 1980/81:11 en
motion där det begärdes en utvärdering av de sedan år 1977 tillämpade
reglerna om förtidspension till bl. a. alkoholmissbrukare. Den av motionärerna
begärda utvärderingen skulle göras i syfte att om möjligt åstadkomma
en rehabilitering av missbrukare. Utskottet anförde bl. a.:

Vid behandlingen av förslaget i proposition 1976/77:44 om en vidgning av
rätten till förtidspension vid bl. a. alkoholism betonade utskottet starkt

SfU 1981/82:5

vikten av att rehabiliteringsverksamheten byggdes ut och effektiviserades.
Förslaget om en mildare bedömning för rätten till förtidspension till
missbrukare hade. framhöll utskottet, tillkommit bl. a. för att söka stimulera
den försäkrade att själv i ökad omfattning medverka i rehabiliteringsprocessen
och kunde enligt utskottets mening också innebära en sådan stimulans.
Pensionering vid alkoholmissbruk och andra sjukdomstillstånd fick därför
under inga förhållanden ersätta meningsfulla rehabiliteringsåtgärder.

Utskottet framhöll att den nya lagstiftningen hade varit i kraft endast
under tre år. Det var enligt utskottets mening för tidigt att nu dra några
slutsatser om reformens fortsatta utveckling. Utskottet, som avstyrkte bifall
till motionsyrkandet, underströk på nytt angelägenheten av att man även i
fortsättningen prövar alla möjligheter till rehabilitering innan en förtidspensionering
sker.

Här kan vidare nämnas att socialministern den 29 oktober i år besvarade en
fråga i riksdagen om det inom regeringen övervägs åtgärder för att förbättra
försäkringskassornas möjlighet att effektivisera behandlingen av alkoholoch
narkotikamissbrukare och motverka missbruk av aktuella sociala
förmåner. Socialministern framhöll inledningsvis att försäkringskassorna
enligt bestämmelser i AFL och andra författningar har en skyldighet att se till
att åtgärder vidtas i syfte att förebygga eller häva nedsättning av försäkrades
arbetsförmåga eller förkorta sjukdomstiden. Hon hänvisade bl. a. till att
riksförsäkringsverket år 1979 utfärdat föreskrift om inrättande av lokala
rehabiliteringsgrupper hos försäkringskassorna som ett organ för samarbete
mellan myndigheter i rehabiliteringsärenden av mera komplicerad natur. I
sammanhanget erinrades också om riksdagens beslut i våras att överföra
huvudmannaskapet för ungdomsvårdsskolorna och de allmänna vårdanstalterna
för alkoholmissbrukare till kommuner och landstingskommuner. Detta
var enligt socialministern ett viktigt steg för att möjliggöra en fungerande
vårdkedja och därmed effektivisera behandlingen av bl. a. missbrukare.
Socialministern pekade också på att reglerna för åläggande att lämna
läkarintyg och utformningen av dessa intyg är föremål för översyn inom
riksförsäkringsverket. Syftet med översynen är, framhöll socialministern,
bl. a. att komma till rätta med det av frågeställaren påtalade problemet att
vissa personer söker olika läkare för att skaffa läkarintyg för sjukpenning
utan att vara motiverade för behandling.

Det kan i sammanhanget tilläggas att det inom riksförsäkringsverket pågår
ett forskningsprojekt som syftar till att analysera verksamheten vid
försäkringskassornas rehabiliteringsgrupper och dess resultat. Vidare kan
nämnas att företrädare för arbetsmarknadsstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen,
riksförsäkringsverket, socialstyrelsen. Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet såsom ansvariga i rehabiliteringsfrågor den 22 maj 1981
har undertecknat en gemensam skrivelse. Det anges att undertecknarna är
överens om angelägenheten av ett ökat organiserat samarbete i planeringen
och genomförandet av rehabiliteringsinsatser. I skrivelsen dras utgångspunkter
upp för ett sådant samarbete. Undertecknarna anför vidare:

SfU 1981/82:5

Det är väsentligt att berörda myndigheter verkar för att intentionerna
efterlevs och ges praktisk tillämpning inom respektive lokala organ.

Det bör ankomma på respektive myndighet och organisation att följa upp
de förslag till samverkan som anges i skrivelsen. Den centrala samrådsgrupp
som bildats får ansvar att sammanställa och redovisa vunna erfarenheter.

Inom riksförsäkringsverket skall göras en studie av försäkringskassornas
prövning av rätt till förtidspension utan ansökan från den försäkrade.
Utredningens syfte är att studera i vilka fall pensionsprövning kommer till
stånd på försäkringskassornas initiativ resp. genom ansökan från enskilda
samt om några förändringar i prövningskriterierna ägt rum under 1970-talet.
Bakgrunden till undersökningen är den debatt som har förts i bl. a.
massmedia om att försäkringskassorna skulle "tvångspensionera" långtidssjuka.

Centrala studiestödsnämnden (CSN) har i sin anslagsframställning för
budgetåret 1982/83 uppmärksammat bl. a. kontrollfrågorna. CSN anför att
det är angeläget att studiestöd betalas ut med rätta belopp och enbart till
personer som bedriver seriösa studier. Bland de åtgärder som har tagits upp i
anslagsframställningen kan nämnas ett förslag om krav på utökad användning
av studieintyg i vissa fall samt en analys av behovet och konsekvenserna
av en övergång till månadsutbetalning av studiemedel.

Slutligen skall här nämnas att enligt socialtjänstlagen skall socialnämnden
arbeta för att förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra
beroendeframkallande medel (11 §). Socialnämnden skall därvid genom
information och uppsökande verksamhet sprida kunskap om skadeverkningar
av missbruk och om de hjälpmöjligheter som finns. Nämnden skall också
stödja den enskilde missbrukaren och se till att han får den hjälp eller vård
som behövs för att komma ifrån missbruket. - Socialberedningen skall enligt
sina direktiv bl. a. följa och utvärdera den sociala vårdlagstiftning som
beslutats genom bl. a. socialtjänstlagen och som underlag härför kartlägga
nuvarande förhållanden inom missbruksvården m. m.

Enligt utskottets uppfattning får av det ovan anförda anses framgå att
frågor om missbrukares sociala förmåner och rehabiliteringsfrågor har varit
och är föremål för uppmärksamhet från flera olika synvinklar. Frågorna har
också samband med utskottets ställningstaganden ovan till propositionerna
1981/82:8 och 1981/82:72 om utbetalning av pension m. m. till missbrukare
och sjukpenningavdrag för missbrukare som vårdas på institution. Enligt den
sistnämnda propositionen kommer reglerna om rätt till sjukpenning för
missbrukare som vårdas på institution att övervägas i annat sammanhang.
Enligt vad utskottet har inhämtat har en inledande kartläggning av
socialförsäkringsförmåner och avgifter vid sådan institutionsvård påbörjats i
socialdepartementet. Också frågor i övrigt om sociala förmåner till
missbrukare har, som framgår bl. a. av nämnda propositioner, anknytning
tillden nya sociallagstiftning - bl. a. socialtjänstlagen-som träder i kraft den

SfU 1981/82:5

1 januari 1982. Denna lagstiftning skall följas och utvärderas av socialberedningen.
Även om beredningen enligt sina direktiv inte har i uppdrag att se
över socialförsäkringsförmånerna till missbrukare utgår utskottet från att
beredningen - liksom andra berörda instanser, såsom försäkringskassor och
socialnämnder - i den mån man blir uppmärksammad på problem med
anknytning härtill, på lämpligt sätt ger regeringen del av dessa. Utskottet
förutsätter att regeringen, som enligt vad som framgår ovan redan har
påbörjat en kartläggning, också i övrigt noga följer frågor om rätt till sociala
förmåner och därtill knutna rehabiliteringsfrågor.

Med det anförda anser utskottet att någon riksdagens åtgärd inte är
påkallad med anledning av motionerna 1980/81:710 yrkandena 2 och 3,
1980/81:1617 och 1980/81:1914. Utskottet avstyrker därför bifall till yrkandena.

Motion 1980181:351

Enligt 10 kap. 2 § första stycket AFL får folkpension inte utgå med högre
belopp än regeringen bestämmer om den pensionsberättigade under hel
månad är intagen i kriminalvårdsanstalt eller intagen i annan anstalt på
statens bekostnad.

Bestämmelserna i kungörelsen (1971:831) om pensionsbelopp enligt 10
kap. 2 § första stycket AFL innebär att folkpension vid här aktuell
anstaltsvistelse i princip skall utgå med ett belopp som motsvarar 30 % av
ålderspensionen för ogift ålderspensionär jämte pensionstillskott.

Motionärerna i motion 1980/81:351, Blenda Littmarck och Gullan
Lindblad, pekar på att endast den som vistas hel månad på statlig anstalt
behöver bidra med pensionsmedel till sin försörjning. En pensionsberättigad
alkoholmissbrukare som frivilligt vistas på anstalt kan därför enligt
motionärerna vara frestad att antingen påbörja sin anstaltsvistelse någon dag
in i månaden eller avsluta den någon dag före månadens slut. Det
pensionsbelopp vederbörande då får förfoga över kan direkt motverka
vårdsyftet, menar motionärerna. De begär därför att 10 kap. 2 § AFL ändras
så att avgift för vården kan tas ut av den pensionsberättigade oavsett
vistelsens längd.

I det av riksdagen godkända betänkandet SfU 1980/81:6 förordade
utskottet att bl. a. frågan om reduktion av folkpension vid anstaltsvistelse
borde bli föremål för närmare överväganden. Utskottsbetänkandet har av
regeringen överlämnats till riksförsäkringsverket för utredning av däri
intagna frågor. Den i förevarande motion angivna frågan och riksförsäkringsverkets
utredningsarbete har också anknytning till den inledande
kartläggning av förmåner m. m. till missbrukare som vårdas på institution
som enligt ovan har påbörjats inom socialdepartementet.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1980/81:351.

SfU 1981/82:5

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande sjukpenning m. m. till missbrukare

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:8 i motsvarande
delar och med avslag på motion 1981/82:2 i motsvarande delar
och motion 1981/82:4 yrkande 2 antar de i propositionen under
7-9 framlagda förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

b) lag om ändring i lagen (1980:623) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,

c) lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

2. beträffande statligt personskadeskydd

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:8 i motsvarande
delar och med avslag på motion 1981/82:2 i motsvarande
delar

a) antar det i propositionen under 10 framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1981:368) om ändring i lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd med den ändringen att övergångsbestämmelserna
erhåller följande såsom Utskottets förslag betecknade
lydelse:

Propositionens förslag Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. För den som har antagits till
bistånds- och katastrofutbildning före lagens ikraftträdande gäller äldre
bestämmelser.

Vad i denna lag sägs skall till Vad i denna lag sägs skall till

utgången av år 1982 gälla även intag- utgången av år 1982 gälla även intagna
i hem där vård bereds med stöd av na i hem där vård bereds med stöd av

punkten 2 i övergångsbestämmelser- punkten 3 i övergångsbestämmelserna
till lagen (1981:000) om vård av na till lagen (1981:000) om vård av

missbrukare i vissa fall. missbrukare i vissa fall.

b) antar det i propositionen under 11 framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,

3. beträffande sjukpenningavdrag vid institutionsvård

att riksdagen antar det i proposition 1981/82:72 under 3
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1980:623) om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. beträffande villkor för sjukskrivning

att riksdagen avslår motion 1980/81:710 yrkande 1,

5. beträffande översyn m. m. av regler om sociala förmåner till
missbrukare

att riksdagen avslår motionerna 1980/81:710 yrkandena 2 och 3,
1980/81:1617 och 1980/81:1914,

SfU 1981/82:5

6. beträffande pension vid anstaltsvislelse
att riksdagen avslår motion 1980/81:351.

Stockholm den 3 december 1981

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Maj Pehrsson (c), Helge
Karlsson (s), Margareta Andrén (fp), Doris Håvik (s), Börje Nilsson (s),
Gösta Andersson (c), Gullan Lindblad (m), Lars-Åke Larsson (s), Elis
Andersson (c), Ulla Johansson (s), Arne Lindberg (c). Siri Häggmark (m)
och Lena Öhrsvik (s).

Särskilt yttrande

beträffande sjukpenning m. m. till missbrukare

Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Siri Häggmark (alla m) anför:

Vi anser det inte välbetänkt att avskaffa möjligheten att, på framställning
av socialnämnd, låta allmän försäkringskassa utbetala pension eller sjukpenning
till annan än den försäkrade, om denne på grund av allvarligt missbruk
av alkohol inte själv bör ha hand om medlen. Bestämmelserna borde
dessutom utvidgas till att avse även narkotikamissbrukare.

Det har emellertid inte varit möjligt att i anslutning till föreliggande
motionsförslag formulera ett heltäckande yrkande som skulle undanröja de
svagheter som, enligt vår mening, i detta hänseende vidlåder förslagen i
proposition 1981/82:8.

Motion 1981/82:4 tar endast sikte på sjukpenning och lämnar pensionsförmånerna
därhän. Ett bifall till motion 1981/82:2, vari föreslås att berörd
lagstiftning skall ges fortsatt giltighet i avvaktan på nytt förslag, skulle lösa
problemet endast för alkoholmissbrukare och inte för narkomaner.

I detta läge har vi beslutat att inte nu reservera oss mot utskottets förslag
om bifall till propositionen. Vi har emellertid för avsikt att återkomma med
förslag om rätt för allmän försäkringskassa att, i fall av allvarligt missbruk av
varje beroendeframkallande medel, på framställning av socialnämnd utbetala
såväl pension som sjukpenning till social myndighet, nära anhörig eller
annan person för att användas till den försäkrades eller hans familjs
nytta.

69979 Stockholm 1981