SfU 1981/82:16

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1981/82:16

om vissa frågor inom den allmänna försäkringen, m. m. (prop.
1981/82:199)

Propositionen

I proposition 1981/82:199 om vissa frågor inom den allmänna försäkringen,
m. m. har regeringen (socialdepartementet)

dels föreslagit riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

3. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

4. lag om ändring i lagen (1981:692) om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring,

5. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

6. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

7. lag om ändring i lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som i propositionen anförts i
fråga om delpensionsbestämmelserna för uppdragstagare.

I propositionen föreslås vissa ändringar i fråga om förmåner och avgifter
inom socialförsäkringssystemet för dem som vistas utomlands. Ändringarna
har betydelse främst i de fall en svensk arbetsgivare har sänt ut anställda för
arbete utomlands. Syftet med förslagen är bl. a. att minska antalet fall där
socialförsäkring gäller i såväl Sverige som sysselsättningslandet och där
socialavgifter dubbeldebiteras.

I detta syfte föreslås en precisering i fråga om bosättningsbegreppet på
socialförsäkringsområdet. Enligt nuvarande praxis anses vid vistelse utomlands
bosättningen här i riket vanligen orubbad under det första året även om
utlandsvistelsen redan från början är avsedd att vara längre tid. Preciseringen
innebär att bosättningen här i riket - och därmed försäkringen - anses bestå
endast om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år.

De övriga ändringar som föreslås i fråga om förmåner och avgifter för
utlandsanställda m. fl. innebär följande. Vid beräkningen av pensionsgrundande
inkomst och bestämmande av underlaget för arbetsgivaravgifter skall
bortses från de lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och
andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. I underlaget för den
sjukpenninggrundande inkomsten skall inte ingå ersättning från en utländsk
arbetsgivare för arbete som har utförts i arbetsgivarens verksamhet utom
riket. Nuvarande begränsade ersättningsbelopp för läkarvård och sjukhusvård
utomlands slopas.

I propositionen läggs också fram förslag i några andra frågor. Förslagen i

1 Riksdagen 1981182. 11 sami. Nr 16

SfU 1981/82:16

dessa delar innebär i korthet följande.

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifter skall
bortses från ersättningar för skiljemannauppdrag i fall där parterna i
skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet.

Egenföretagare som är födda åren 1924-1926 och som vid utgången av år
1981 hade undantagande från ATP skall övergångsvis i likhet med yngre
egenföretagare ges valmöjlighet i fråga om karenstid i sjukpenningförsäkringen
till följd av att undantagandet obligatoriskt har upphört att gälla.

I lagarna om allmänna barnbidrag och om bidragsförskott införs en
uppgiftsskyldighet för myndigheter m. fl. till allmän försäkringskassa. Den
nya uppgiftsskyldigheten motsvarar den som nu gäller enligt lagen om allmän
försäkring.

Regeringen tillsätter enligt nuvarande bestämmelser assessorstjänster hos
försäkringsrätterna. I fortsättningen skall det ankomma på försäkringsrätterna
själva att tillsätta dessa tjänster.

Slutligen anmäls i propositionen en fråga om bestämmelserna om
delpension för vissa uppdragstagare.

Ändringarna föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 juli 1982.

De i propositionen intagna lagförslagen är följande.

SfU 1981/82:16

1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 §, 3 kap. 2 § och 11 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.
3 §

Försäkrade enligt denna lag öro
svenska medborgare, sä ock de som
utan att vara svenska medborgare
äro bosatta i riket.

Försäkrade enligt denna lag är
dels svenska medborgare, dels personer
som utan att vara svenska medborgare
är bosatta i riket. En försäkrad
sorn lämnar Sverige skall fortfarande
anses vara bosatt i riket, om
utlandsvistelsen är avsedd att vara
längst ett år.

Utländsk sjöman på svenskt handelsfartyg är försäkrad för tilläggspension
även om han ej är bosatt i riket.

Såvitt angår försäkringen för tilläggspension är den som enligt 11 kap. 6 §
tillgodoräknats pensionspoäng försäkrad, även oin han ej längre uppfyller
förutsättningarna enligt första eller andra stycket

3 kap
2 §

Sjukpenninggrundande
inkomst är den inkomst i pengar
eller naturaförmåner, i form av kost,
bostad eller bil, som en försäkrad
kan antas för är räknat komma att
tills vidare få för eget arbete, antingen
såsom arbetstagare i allmän eller
enskild tjänst (inkomst av anställning)
eller på annan grund
(inkomst av annat för värvsarbete).

Den sjukpenninggrundande
inkomsten fastställs
av försäkringskassan. Inkomst av
anställning och inkomst av annat
förvärvsarbete skall därvid var för
sig avrundas till närmast lägre hundratal
kronor.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst bortses från
sådan inkomst av anställning och

Sjukpenninggrundande
inkomst är den ärliga inkomst i
pengar eller naturaförmåner, i form
av kost, bostad eller bil, som en
försäkrad kan antas komma att tills
vidare få för eget arbete, antingen
såsom arbetstagare i allmän eller
enskild tjänst (inkomst av anställning)
eller på annan grund
(inkomst av annat förvärvsarbete).
Sorn inkomst av anställning
räknas dock inte ersättning frän
en arbetsgivare som är bosatt utomlands
eller en utländsk juridisk person,
om arbetet har utförts i arbetsgivarens
verksamhet utom riket. Den
sjukpenninggrundande inkomsten
fastställs av försäkringskassan. Inkomst
av anställning och inkomst av
annat förvärvsarbete skall därvid var
för sig avrundas till närmast lägre
hundratal kronor.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst bortses från
sådan inkomst av anställning och

1 Lagen omtryckt 1982:120.

SfU 1981/82:16

Föreslagen lydelse

annat förvärvsarbete som överstiger
sju och en halv gånger basbeloppet.
Det belopp som sålunda skall undantas
skall i första hand räknas av från
inkomst av annat förvärvsarbete.
Ersättning i pengar eller naturaförmåner
för arbete som någon utför
för någon annans räkning utan att
vara anställd i dennes tjänst skall,
såvida ersättningen under ett år uppgår
till minst 500 kronor, anses som
inkomst av anställning. I fråga om
ersättning som utgör inkomst av
rörelse som bedrivs av den som utför
arbetet eller av jordbruksfastighet
som denne brukar, gäller vad nu har
sagts endast under förutsättning att
den försäkrade och den som utger
ersättningen är ense om detta. I nu
angivna fall skall den som utför
arbetet anses såsom arbetstagare
och den som utger ersättningen
såsom arbetsgivare. Kan ersättning
för arbete för någon annans räkning
under året inte antas uppgå till minst
500 kronor, skall ersättningen från
denne inte tas med vid beräkningen
av den sjukpenninggrundande inkomsten
i annat fall än då den utgör
inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet,

fastighet.

Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där förhållandena
inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar som
kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som
kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades
inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som
motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Om
inkomsten helt eller delvis utgörs av naturaförmåner i form av kost och
bostad, skall dessa förmåner uppskattas efter de regler som tillämpas vid
beräkning av preliminär skatt. Värdet av naturaförmån i form av bil skall
uppskattas enligt de grunder som gäller för värdering av förmånen vid
debitering och uppbörd av arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen.

Nuvarande lydelse

annat förvärvsarbete som överstiger
sju och en halv gånger det vid årets
ingång gällande basbeloppet. Det
belopp som sålunda skall undantas
skall i första hand räknas av från
inkomst av annat förvärvsarbete.
Ersättning i pengar eller naturaförmåner
för arbete som någon utför
för någon annans räkning utan att
vara anställd i dennes tjänst skall,
såvida ersättningen under ett år uppgår
till minst 500 kronor, anses som
inkomst av anställning. I fråga om
ersättning som utgör inkomst av
rörelse som bedrivs av den som utför
arbetet eller av jordbruksfastighet
som denne brukar, gäller vad nu har
sagts endast under förutsättning att
den försäkrade och den som utger
ersättningen är ense om detta. 1 nu
angivna fall skall den sorn utför
arbetet anses såsom arbetstagare
och den som utger ersättningen
såsom arbetsgivare. Kan ersättning
för arbete för någon annans räkning
under året inte antas uppgå till minst
500 kronor, skall ersättningen från
denne inte tas med vid beräkningen
av den sjukpenninggrundande inkomsten
i annat fall än då den utgör
inkomst av rörelse eller jordbruks -

11 kap.
2 §

Med inkomst av anställning avses
den lön i pengar eller naturaförmåner,
i form av kost, bostad eller bil,
som en försäkrad har fått såsom
arbetstagare i allmän eller enskild

Med inkomst av anställning avses
den lön i pengar eller naturaförmåner.
i form av kost. bostad eller bil,
som en försäkrad har fått såsom
arbetstagare i allmän eller enskild

SfU 1981/82:16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tjänst. Till sådan inkomst räknas tjänst. Till sådan inkomst räknas

dock inte från en och samme arbets- dock inte från en och samme arbetsgivare
utgiven lön som under ett år ej givare utgiven lön som under ett år ej

uppgått till femhundra kronor. uppgått till femhundra kronor. /

Såsom inkomst av anställning anses fråga om arbete som har utförts

även utomlands bortses vid beräkningen

av pensionsgrundande inkomst frän
sådana lönetillägg som betingas av
ökade levnadskostnader och andra
särskilda förhållanden i sysselsättningslandet.
Såsom inkomst av
anställning anses även

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller
på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället
för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b) föräldrapenning,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,

f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,

g) timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),

h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsförsäkring,

i) dagpenning till värnpliktiga, i) dagpenning till värnpliktiga och

vapenfria tjänstepliktiga och elever i vapenfria tjänstepliktiga under repe bistånds-

och katastrofutbildning un- titionsutbildning, frivilliga som gedor
repetitionsutbildning, frivilliga nomgår utbildning under krigsför som

genomgår utbildning under bandsövning eller särskild övning

krigsförbandsövning eller särskild inom värnpliktsutbildningen, läkare

övning inom värnpliktsutbildningen, under försvarsmedicinsk tjänstgö läkare

under försvarsmedicinsk ring samt civilförsvarspliktiga,

tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga.

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna,

1) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,

m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag
som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den mån
regeringen så förordnar.

I fråga om ersättning i pengar eller naturaförmåner som sägs i första
stycket för arbete som någon utfört för någon annans räkning utan att vara
anställd i dennes tjänst gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller annan
ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bosatt

1* Riksdagen 1981/82. 11 sami. Nr 16

SfU 1981/82:16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade
sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt
handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska
medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk
person, en svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över
den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen
förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande
makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare,
som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk
medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk
medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i
riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses
såsom arbetsgivare.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

2. De nya bestämmelserna i 11 kap. 2§ tillämpas första gången vid
beräkningen av pensionsgrundande inkomster för år 1982.

2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §2

Den som förvärvsarbetar är för- Den som förvärvsarbetar i verk säkrad

för arbetsskada enligt denna samhet här i riket är försäkrad för

lag. arbetsskada enligt denna lag.

Försäkringen skall även gälla den som genomgår utbildning i den mån
utbildningen är förenad med särskild risk för arbetsskada. Regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter
härom.

Annan förvärvsarbetande än arbetstagare är försäkrad under förutsättning
att han är bosatt i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. De nya bestämmelserna tillämpas
såvitt avser en arbetsgivares avgiftsskyldighet första gången i fråga om
avgifter som hänför sig till utgiftsåret 1982.

1 Lagen omtryckt 1977:264.

2 Senaste lydelse 1981:693.

SfU 1981/82:16

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4§ lagen (1981:691) om socialavgifter
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

4§

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från

1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte
uppgått till 500 kronor,

2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,

3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn
eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar
sjukpenning eller föräldrapenning sorn arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap.
16 § eller 4 kap. 20 § lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. uppdragsersättning för vilken bevillningsavgift har erlagts enligt lagen
(1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i
hans förvärvsverksamhet, i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid
inkomsttaxeringen,

6. ersättning till den del denna 6. ersättning till den del denna

motsvarar kostnader i arbetet som motsvarar kostnader i arbetet som

arbetstagare haft att täcka med arbetstagare haft att täcka med

ersättningen, i den män riksförsäk- ersättningen, i den mån riksförsäkringsverket
medger detta, samt ringsverket medger detta,

7. ersättning för tjänstgöring i 7. ersättning för tjänstgöring i

verkskydd enligt 47 § tredje stycket verkskydd enligt 47 § tredje stycket

civilförsvarslagen (1960:74), i den civilförsvarslagen (1960:74), i den

mån ersättningen utgör eller motsva- mån ersättningen utgör eller motsvarar
dagpenning. rar dagpenning,

8. ersättning för arbete som har
utförts utomlands, till den del denna
inte räknas som lön enligt 11 kap. 2 §
första stycket lagen om allmän försäkring,

9. ersättning för skiljemannauppdrag
i fall där parterna i skiljeförfarandet
är av utländsk nationalitet.

Medgivande enligt första stycket 6 får lämnas endast om kostnaderna
beräknas uppgå till minst en tiondel av ersättningen samt får avse
arbetstagare i viss verksamhet eller, efter framställning av arbetsgivaren, viss
eller vissa arbetstagare.

1 fråga om inkomst från fåmansföretag skall föreskrifterna i punkt 13 av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas vid
bestämmande av avgiftsunderlaget.

Denna lag träder i kraft den l juli 1982 och tillämpas första gången i fråga
om arbetsgivaravgifter som avser utgiftsåret 1982.

SfU 1981/82:16

4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1981:692) om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att övergångsbestämmelserna till lagen (1981:692)
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. Denna lag2 träder i kraft den 1 januari 1982.

2. Äldre bestämmelser i 3 kap.
11 § gäller fortfarande för försäkrade
för vilka undantagande gällt
enligt 11 kap. 7 § i dess äldre lydelse.
Vid tillämpningen av 3 kap. 11 §
skall till utgängen av dr 1982 bortses
frän åldersgränsen 55 dr i fråga om
försäkrade som är födda åren
1924-1926 och för vilka undantagande
gällt under dr 1981.

3. För försäkrade som är födda år 1923 eller tidigare och för vilka
undantagande enligt 11 kap. 7 § i dess äldre lydelse ägt giltighet, gäller
fortfarande bestämmelserna i 12 kap. 2 § och 15 kap. 1 § i deras förutvarande
lydelse. För försäkrade som är födda år 1923 eller tidigare och för vilka
sådant undantagande varit gällande under år 1981 gäller alltjämt äldre
bestämmelser i 3 kap. 2 och 5 §§, 11 kap. 7 §, 13 kap. 2 § och 17 kap. 1 §.
Anmälan som avses i 11 kap. 7 § första stycket i dess äldre lydelse får utan
hinder av andra stycket nämnda paragraf återkallas med verkan från och med
ingången av året näst efter det då anmälan har återkallats. Ny anmälan får
inte göras.

4. Äldre bestämmelser i 11 kap. 2 och 6 §§, 19 kap. samt 20 kap. 4 § gäller
fortfarande i fråga oin avgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.

5. Äldre bestämmelser i 3 kap. 2 § andra stycket gäller fortfarande i fråga
om inkomst som belöper på tid före ikraftträdandet.

6. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som
har ersatts av en bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.

Denna lag3 träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av övergångsbestämmelserna 1981:1163.

2 1981:692.

2 1982:000.

2. Äldre bestämmelser i 3 kap.
11 § gäller fortfarande för försäkrade
för vilka undantagande enligt
11 kap. 7 § i dess äldre lydelse ägt
giltighet.

SfU 1981/82:16

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §'

Vad som är föreskrivet om riksförsäkringsverkets tillsyn över de allmänna
försäkringskassorna äger motsvarande tillämpning i fråga om kassornas
befattning med allmänna barnbidrag.

De närmare föreskrifter, som behövs för tillämpningen av denna lag,
meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av riksförsäkringsverket.

Bestämmelserna i 20 kap. 9 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring om
uppgiftsskyldighet för statliga och
kommunala myndigheter, arbetsgivare
och försäkringsinrättningar
skall gälla i ärenden enligt denna
lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.
'Senaste lydelse 1975:153.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1964:143) om bidragsförskott1 skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 §

Vad som enligt lagen (1962:381) tim allmän försäkring är föreskrivet om
riksförsäkringsverkets tillsyn över de allmänna försäkringskassorna äger
motsvarande tillämpning i fråga om kassornas befattning med bidragsförskott.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

1 Lagen omtryckt 1976:277.

SfU 1981/82:16

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:28) om försakringsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar
skall lia nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

I försäkringsrätt finns försäkringsrättsråd
och försäkringsrättsassessorer.
Försäkringsrättsråd utnämnes
och försäkringsrättsassessor förordnas
av regeringen.

Försäkringsrättsråd och försäkringsrättsassessor
skall vara lagfarna.
Föreligger särskilda skäl, får den
som har god kännedom om socialförsäkringslagstiftningen
utses till
försäkringsrättsråd eller försäkringsrättsassessor,
fastän han icke är lagfaren.

5 §

Föreslagen lydelse

I försäkringsrätt finns försäkringsrättsråd
och försäkringsrättsassessorer.
Försäkringsrättsråd utnämns av
regeringen. Försäkringsrättsassessorer
förordnas av försäkringsrätten.

Försäkringsrättsråd och försäkringsrättsassessorcr
skall vara lagfarna.
Föreligger särskilda skäl, får den
som har god kännedom om socialförsäkringslagstiftningen
utses till
försäkringsrättsråd eller försäkringsrättsassessor,
fastän han icke är lagfaren.

Regeringen utnämner ett försäkringsrättsråd att vara chef för domsto -

len.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

I motion 1981/82:2446 av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om ett lagförslag i enlighet med förslagen i
departementspromemoria S 1981:14 angående socialförsäkring för vissa
utlandsanställda m. m.

I motion 1981/82:2469 av Sven Aspling m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag om sådant tillägg i lagen om delpensionsförsäkring
att med förvärvsarbete jämställs fackliga och politiska förtroendeuppdrag
i enlighet med vad som anförts i motionen.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden vid riksmötet 1981182

I motion 1981/82:189 av Sten Svensson (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av gällande bestämmelser om karenstid för
sjukpenning när undantag från allmän tilläggspension upphört att gälla i
enlighet med vad som anförts i motionen.

SfU 1981/82:16

I motion 1981/82:537 av Görel Bohlin (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en skyndsam omprövning av rätten till sjukpenning och
vårdkostnader vid tillfällig vistelse utomlands.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från riksförsäkringsverket
och Försäkringskasseförbundet.

I motion 1981/82:734 av Sonja Rembo (m) hemställs att riksdagen beslutar
om sådan ändring i bestämmelserna om arbetsgivares ATP-avgift att, då
fråga är om en arbetstagare som av en arbetsgivare med verksamhet här i
riket utsänds till annat land för arbete för arbetsgivarens räkning eller i fråga
om arbetstagare som omfattas av s. k. ATP-förbindelse, bortses från sådan
del av ersättningen som betingas av ökade levnadskostnader och andra
särskilda förhållanden i sysselsättningslandet.

I motion 1981/82:947 av Bengt Kindbom m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att förslag skyndsamt läggs fram med regler om ändrad
karenstid för egenföretagare i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet

Inledning

I förevarande proposition tas upp ett flertal frågor inom den allmänna
försäkringen. Förslagen berör i huvudsak vissa utlandsanställda och har
bl. a. föranletts av en inom socialdepartementet upprättad promemoria (Ds
S 1981:14) Socialförsäkring för vissa utlandsanställda m. m. Promemorian
behandlar främst frågor om förmåner och avgifter inom socialförsäkringssystemet
för arbetstagare som sänds ut av sin arbetsgivare för arbete
utomlands. I promemorian föreslås en uttrycklig reglering beträffande de
utsända och i samband därmed vissa konsekvensfrågor rörande andra
kategorier.

Utskottet behandlar nedan under skilda rubriker de olika förslagen och de
motioner som föranletts av förslagen. I sammanhanget tar utskottet också
upp till behandling fyra motioner från den allmänna motionstiden.

Bosättningsbegreppet på socialförsäkringsområdet

Försäkrade enligt lagen om allmän försäkring är svenska medborgare samt
personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta här i landet. En
försäkrad som är bosatt här skall fr. o. m. den månad han fyller 16 år vara
inskriven hos allmän försäkringskassa. Någon närmare bestämning av
bosättningsbegreppet finns inte i AFL. I praxis tillämpas emellertid den s. k.
ettårsregeln. Denna innebär att anknytningen till det svenska socialförsäkringssystemet
vanligen består under det första året efter avresan från Sverige
även om utlandsvistelsen redan från början var avsedd att vara längre tid än

SfU 1981/82:16

ett år. Inom arbetsskadeförsäkringen tillämpas enligt praxis såväl nämnda
ettårsregel som den s. k. omvända ettårsregeln. Sistnämnda regel innebär att
i de fall utländsk arbetsgivare sänt utländsk arbetstagare till Sverige för
arbete så har arbetstagaren inte omfattats av den svenska arbetsskadeförsäkringen
förrän ett år efter dennes ankomst till Sverige.

I propositionen föreslås en precisering av bosättningsbegreppet i syfte att
minska antalet fall med dubbla avgifter eller dubbla förmåner. Förslaget,
som överensstämmer med promemorians förslag, innebär att bosättningen
här i riket skall anses orubbad endast i de fall där utlandsvistelsen är avsedd
att vara längst ett år. Den föreslagna bestämningen av bosättningsbegreppet
skall enligt propositionen införas i lagen om allmän försäkring. Även i andra
författningar på socialförsäkringsområdet föreslås bosättningsbegreppet
enligt AFL bli vägledande. Den föreslagna ettårsregeln avses också bli
tillämplig i fråga om försäkringsskyddet enligt lagen om arbetsskadeförsäkring,
vilket medför att regeln kommer att få betydelse även på avgiftssidan. I
konsekvens härmed föreslås att även tillämpningen av den s. k. omvända
ettårsregeln ändras så att en arbetstagare som av en utländsk arbetsgivare
sänds hit för arbete som avses vara längre tid än ett år redan från början skall
omfattas av den svenska arbetsskadeförsäkringen.

Utskottet har ingen erinran mot den föreslagna preciseringen av bosättningsbegreppet
för den som är försäkrad enligt AFL och att detta
bosättningsbegrepp blir vägledande även vid tillämpningen av andra
författningar på socialförsäkringsområdet. Beträffande ettårsregelns tilllämpning
inom arbetsskadeförsäkringen föreslår utskottet att den nya
lydelsen av 1 kap. 1 § lagen om arbetsskadeförsäkring ändras så att den på ett
mer fullständigt sätt ger uttryck för de i propositionen förordade ändringarna.
Utskottets förslag återfinns i bilaga 1 till betänkandet.

Pensionsgrundande inkomst vid arbete utomlands m. m.

Enligt gällande bestämmelser kan ATP intjänas av svenska medborgare
även om de är bosatta utomlands under förutsättning att de arbetar i ett
svenskt företag eller i ett utländskt dotterbolag där det svenska moderföretaget
ingått en av riksförsäkringsverket godtagen ATP-förbindelse. För den
som är utsänd av annan arbetsgivare än staten beräknas den pensionsgrundande
inkomsten på hela anställningsinkomsten, vari kan ingå exempelvis
ersättning för ökade levnadsomkostnader i sysselsättningslandet. För av
staten utsänd personal ligger endast lönen enligt löneplanen till grund för
beräkningen av den pensionsgrundade inkomsten. Beträffande avgiftsunderlaget
för ATP-avgift gäller att staten betalar avgift inte enbart på
kontantlönen utan också på värdet av andra utbetalda förmåner. Annan
arbetsgivare betalar likaledes ATP-avgift för hela anställningsinkomsten.

I den under den allmänna motionstiden väckta motionen 734 av Sonja

SfU 1981/82:16

Rembo begärs en ändring av bestämmelserna om arbetsgivares ATP-avgift
enligt följande. För de arbetstagare som av en arbetsgivare med verksamhet
här i riket sänds ut till annat land för arbetsgivarens räkning och för de
arbetstagare som omfattas av s. k. ATP-förbindelse med riksförsäkringsverket
skall vid bestämmande av avgiftsunderlaget bortses från sådan del av
ersättningen som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda
förhållanden i sysselsättningslandet.

I propositionen föreslås, i likhet med förslaget i promemorian, att vid
beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten för utsänd skall bortses
från sådana delar av lönen som betingas av ökade levnadskostnader och
andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Även avgiftsunderlaget
för arbetsgivaravgifter skall beräknas med bortseende från dessa lönedelar.
Bestämmelserna avser personal i svenska företags verksamhet i utlandet. I
propositionen föreslås - utöver promemorieförslaget - att bestämmelserna
även skall omfatta fall där verksamheten bedrivs i ett utländskt dotterbolag
och där det svenska moderföretaget har tecknat ATP-förbindelse med
riksförsäkringsverket.

Utskottet biträder propositionens förslag i nu behandlade delar. Utskottet
finner att yrkandet i motion 734 härigenom har blivit tillgodosett.

Sjukpenning m. m. på grundval av utländska inkomster

För varje sjukpenningförsäkrad förvärvsarbetande fastställer försäkringskassan
en sjukpenninggrundande inkomst. Denna inkomst har betydelse
även för andra förmåner såsom föräldrapenning samt sjukpenning och
livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. I inkomsten kan även ingå
ersättning från en utländsk arbetsgivare.

Enligt propositionen skall som inkomst av anställning vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst inte räknas ersättning från en utländsk
arbetsgivare för arbete som utförts i arbetsgivarens verksamhet utom
riket.

Propositionen i nu berörd del har inte föranlett något motionsyrkande, och
utskottet biträder förslaget.

Ersättningsbeloppen för sjukvård utomlands m. m.

Sjukvård utomlands ersätts i begränsad omfattning enligt kungörelsen
(1962:388) angående ersättning för sjukvård utom riket enligt lagen om
allmän försäkring. Läkarvård utom riket ersätts med tre fjärdedelar av
läkarens arvode. Arvodet får dock inte beräknas till högre belopp än 25 kr.,
varför ersättningen blir högst 18 kr. 75 öre. Ersättning för sjukhusvård
utomlands inkl. läkemedel får inte beräknas till högre belopp än 35 kr. per
dag.

SfU 1981/82:16

Departementschefen har i propositionen förordat att den nämnda
ersättningsrätten upphör vid 1982 års utgång. Hon har därvid anfört att
administrationen av nuvarande ersättningsregler kräver alltför stora kostnader
i förhållande till utbetalda belopp och att frågan får en bättre lösning
genom konventioner och privata försäkringar.

I motion 537 från den allmänna motionstiden begär Görel Bohlin en
skyndsam omprövning av rätten till såväl sjukpenning som vårdkostnader vid
tillfällig vistelse utomlands. Motionären pekar på att stora belopp varje år
utbetalas till personer som insjuknat under utlandsvistelse vilket medför ett
inte oväsentligt valutautflöde. Vidare är administrationskostnaderna för
dessa utlandsärenden orimligt stora. De flesta utlandsresenärer tar, enligt
motionären, en privat försäkring, och denna bör kunna täcka såväl det
inkomstbortfall som uppstår som vårdkostnader. Vidare anför motionären
att ett ganska omfattande missbruk av rätten till sjukpenning förekommer
dels genom att köp av läkarintyg utomlands lär förekomma, dels genom att
kontrollmöjligheterna för försäkringskassorna är mycket små.

Utskottet har, som tidigare nämnts, inhämtat yttranden över motion 537
från Försäkringskasseförbundet och riksförsäkringsverket.

Försäkringskasseförbundet har i sitt yttrande tillstyrkt den del av motionen
som gäller slopande av rätten till ersättning för vårdkostnader utomlands
samt avstyrkt den del som rör slopande av rätten till sjukpenning. Förbundet
har därvid uttalat att det ibland kan vara svårt att bedöma rätten till
sjukpenning vid tillfällig vistelse utomlands men att det inte finns skäl för ett
generellt slopande av rätten härtill.

Av riksförsäkringsverkets yttrande framgår att inte heller verket har någon
erinran mot att rätten till ersättning för vårdkostnader utomlands upphör.
Vad sedan gäller rätten till sjukpenning vid vistelse utomlands har
riksförsäkringsverket anfört i huvudsak följande. Verket genomförde under
våren 1981 en undersökning om sjukpenning under vistelse utomlands.
Undersökningen omfattade sjukfall som inträffat under tiden maj 1980-april
1981. Av undersökningen framgår att sjukpenning under utlandsvistelse
utbetalades med ca 50 milj. kr. Vidare framgår att i de fall där insjuknandet
skett utomlands har försäkringkassan i knappt 15 % av fallen funnit att
sjukpenning inte skulle utgå. Verket framhåller att av ovan redovisat belopp
har större delen betalats ut i Sverige efter den försäkrades hemkomst, och om
de i proposition 1981/82:199 framlagda förslagen om ändring av bosättningsbegreppet
leder till lagstiftning så kommer utbetalningarna till utlandet att
minska än mer. De svårigheter som nuvarande regelsystem medför är
snarare av administrativ art. Såsom påpekats i motionen är kontrollsvårigheterna
betydande. Ärenden om sjukpenning utomlands kräver dessutom
ofta ett mer omfattande underlag än normalt vilket leder till att handläggningen
av sådana ärenden blir arbetskrävande. Mot bakgrund härav finner
riksförsäkringsverket att en bestämmelse som innebär att rätt till sjukpenning
endast föreligger vid vistelse i Sverige skulle leda till administrativa

SfU 1981/82:16

förenklingar. En sådan regel skulle emellertid, om den gjordes undantagslös,
innebära ett stort ingrepp i regelsystemet med en mängd olika konsekvenser.
Skulle specialbestämmelser tillskapas så minskar de administrativa vinsterna.
Ju fler undantag som skulle göras desto mer komplicerat skulle
regelsystemet bli, vilket i sin tur skulle medföra en ökad administrativ
belastning. Mot bakgrund av det anförda anser verket att motionens förslag i
vart fall inte kan genomföras utan en ingående analys av konsekvenserna i
materiellt och administrativt hänseende.

Utskottet har med hänsyn till det ovan anförda ingen erinran mot att
ersättningsrätten för sjukvård utomlands upphävs. Utskottet vill härvid fästa
uppmärksamheten på att man nu på europeiskt plan efter ett initiativ från
Europarådet har lyckats åstadkomma en ramkonvention om sjukvårdsförmåner
till personer som tillfälligt vistas i annat land. Konventionen
innehåller grundläggande bestämmelser som avses bli utfyllda genom direkt
avtal mellan de länder som tillträtt konventionen. Den står öppen för
tillträde av alla europeiska stater och kan i framtiden också komma att
tillträdas av utomeuropeiska stater. Konventionen har undertecknats av
Sverige. Genom tillkomsten av denna multilaterala konvention vidgas
väsentligt möjligheterna att avtalsvägen skydda dem som tillfälligt vistas
utomlands vid sjukdom.

Utskottet finner att motion 537 såvitt gäller slopande av rätten till
ersättning för vårdkostnader vid tillfällig vistelse utomlands blir tillgodosedd
med vad ovan anförts. Vad härefter gäller den i motionen väckta frågan om
rätt till sjukpenning vid tillfällig vistelse utomlands är utskottet införstått med
de problem som kan uppstå genom att försäkringskassorna har begränsade
kontrollmöjligheter. Enligt vad utskottet erfarit är frågan emellertid
uppmärksammad av riksförsäkringsverkets s. k. uppföljningsgrupp. Denna
grupp har till uppgift att följa upp vissa försäkringskassors handläggning av
sjukskrivningar under utlandsvistelse. Utskottet anser att det finns anledning
avvakta resultatet av denna uppföljning, och motionen bör inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Särregler för utsänd arbetskraft

Gällande lagstiftning saknar särskilda regler om förmåner för anställda
som en svensk arbetsgivare har sänt ut för arbete utomlands.

I departementspromemorian har föreslagits att de utsända bör ges särskild
status i fråga om förmåner av socialförsäkringsnatur utan anknytning till
annars tillämpade regler om bosättning. Förslaget har lagts fram mot
bakgrund av att nuvarande problem i frågan om de utsändas förmåner och
anslutande avgifter för såväl den utsände som för arbetsgivaren knappast
torde få en tillfredsställande lösning enbart genom konventioner. Den
närmare innebörden av förslaget är följande i promemorian. Den anställde
skall vara försäkrad som om han var bosatt och sysselsatt i Sverige under

SfU 1981/82:16

förutsättning att utsändningsperioden inte överstiger tre år. För statligt
anställda skall inte någon tidsgräns gälla. Medföljande familjemedlemmar
skall likaledes vara försäkrade som om de vore bosatta här. Sjukförsäkringsförmånerna
skall förbättras så att de faktiska kostnaderna för läkarvård,
tandvård och sjukhusvård utomlands ersätts med avdrag för de patientavgifter
som följer av svenska regler. Det föreslagna utsändningsbegreppet har
konstruerats fakultativt så att arbetsgivare och arbetstagare genom kollektivavtal
skall kunna komma överens om att bestämmelserna inte skall
tillämpas. Möjligheten till undantagande genom kollektivavtal avser dock
inte bestämmelserna om ATP.

I propositionen läggs inte fram något förslag om särregler för utsänd
arbetskraft. Departementschefen har anfört att två av remissinstanserna -försäkringsöverdomstolen och riksförsäkringsverket - har gjort invändningar
från administrativ synpunkt mot promemorians förslag. Med hänsyn
härtill och till att det föreslagna systemet inte innebär någon slutlig lösning på
problemet med dubbla avgifter anser hon sig inte beredd att lägga fram något
förslag i denna fråga.

Motionärerna i motion 2446 av Gertrud Sigurdsen m. fl. vill att riksdagen
skall begära ett lagförslag i enlighet med promemorians förslag. I motionen
anförs att promemorian utarbetades i samråd med parterna på arbetsmarknaden,
varvid alla var överens om att den viktigaste förutsättningen för
förslaget var förbättrade sociala förmåner för de utsända. Propositionen,
som inte innehåller något förslag om särregler för utsända, föreslår
emellertid en ändring av bosättningsbegreppet. Detta kommer enligt
motionärerna att medföra en försämring för de utsända, eftersom de som är
ute längre än ett år inte ens får behålla det otillfredsställande skydd som finns
i dag. Vidare kan förutses att arbetsgivarna kommer att sträva efter kontrakt
som är längre än ett år för att på så sätt komma billigare undan. Motionärerna
anför slutligen att skulle någon särreglering för utsända ej komma till stånd så
kommer benägenheten att åta sig utomlandsuppdrag att minska, och vidare
kommer LO och PTK att tvingas avråda sina medlemmar från att ta dessa
uppdrag.

Utskottet anser, i likhet med departementschefen, att det i promemorian
framlagda förslaget inte löser problemen med dubbla förmåner resp. dubbl^
avgifter. Vidare anser utskottet att det bör finnas förutsättningar för
arbetsmarknadens parter att nå en lösning av frågan avtalsvägen. Utskottet
är således inte berett förorda ett genomförande av promemorians förslag till
lagstiftning och avstyrker bifall till motion 1981/82:2446.

Avgiftsskyldighet för arvoden för skiljemannauppdrag

I socialförsäkringshänseende är parterna i ett skiljeförfarande att anse som
uppdragsgivare i förhållande till skiljemännen. Uppdragsgivarna betalar
arbetsgivaravgifter på utgivna ersättningar för uppdrag som har utförts här i

SfU 1981/82:16

landet. Såväl svenska som utländska uppdragsgivare är skyldiga att betala
avgifter.

I propositionen föreslås att vid bestämmande av avgiftsunderlaget för
arbetsgivaravgifter skall bortses från ersättningar för skiljemannauppdrag i
fall där parterna i skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet. Någon
avgiftsbefrielse skall således inte gälla i fall där en av parterna är svensk.
Förslaget läggs fram med anledning av en framställning från Stockholms
handelskammare och dess skiljedomsinstitut. Utgångspunkten i framställningen
var att de krav på arbetsgivaravgifter som framställs mot utländska
parter i skiljeförfaranden motverkar strävandena att förlägga internationella
skiljeförfaranden till Sverige.

Utskottet har ingen erinran mot propositionen i nu behandlad del.

Val av karenstid för vissa egenföretagare

Fr. o. m. den 1 januari i år har möjligheten för egenföretagare att begära
undantagande från ATP slopats (prop. 1980/81:178, SfU 1980/81:28, rskr
406). Övergångsvis har dock personer som är födda år 1923 eller tidigare
möjlighet att välja om de vill stå kvar i systemet. Övriga med tidigare
undantagande har fr. o. m. i år förts in i ATP-systemet och därmed också
kommit att omfattas av sjukpenning- och arbetsskadeförsäkringarna. Enligt
huvudregeln i 3 kap. 11 § AFL har de därmed automatiskt erhållit en
karenstid av 93 dagar. Dock kan den som inte fyllt 55 år samt har god hälsa
välja en försäkring med kortare karenstid eller utan karenstid.

Proposition 1980/81:178 grundade sig på ett förslag från pensionskommittén
i betänkandet SOU 1977/78:46 Pensionsfrågor. Kommittén hade
föreslagit att rätten att vara undantagen från ATP skulle upphöra fr. o. m. år
1979.

I två motioner som väckts under den allmänna motionstiden i år har frågan
om ändrade regler vid val av karenstid för vissa egenföretagare tagits upp.
Sten Svensson begär i motion 189 en översyn av gällande bestämmelser om
karenstid för sjukpenning när undantagande från ATP upphört att gälla.
Motionären anför att eftersom ändringen av bestämmelserna trädde i kraft
tre år senare än kommitténs förslag, dvs. den 1 januari 1982, har de som är
födda 1924-1926 hunnit fylla 55 år och har därför ingen möjlighet att välja
kortare karenstid än 93 dagar. Denna orättvisa måste enligt motionären
snarast undanröjas. Även motionärerna i motion 947 av Bengt Kindbom
m. fl. anser att det missförhållande som råder för egenföretagare födda åren
1924-1926 i vad avser val av karenstid snarast bör rättas till. De begär ett
skyndsamt förslag innefattande regler om ändrad karenstid för nämnda
grupp egenföretagare. I sistnämnda motion ställs också krav på att alla
berörda skall underrättas vid ändring av bestämmelserna.

I propositionen föreslås nu att även egenföretagare som är födda åren
1924-1926 och som vid utgången av år 1981 hade undantagande från ATP

SfU 1981/82:16

skall övergångsvis få valmöjlighet i fråga om karenstid i sjukpenningförsäkringen.
Den berörda gruppen egenföretagare skall underrättas av försäkringskassorna
om denna valmöjlighet.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag som helt tillgodoser yrkandena
i motionerna 189 och 947.

Skyldighet för myndigheter m. fl. att lämna uppgifter till försäkringskassorna i
ärenden om barnbidrag och bidragsförskott

I 20 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring föreskrivs en
skyldighet för myndigheter m. fl. att på begäran lämna försäkringskassorna
uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av lagen. Denna bestämmelse
är en sådan i lag föreskriven uppgiftsskyldighet som enligt 14 kap. 1 §
sekretesslagen (1980:100) bryter sekretess hos myndighet. Någon motsvarighet
till 20 kap. 9 § AFL finns inte vare sig i lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag eller lagen (1964:143) om bidragsförskott.

Enligt propositionen skall bestämmelser om uppgiftsskyldighet motsvarande
den i 20 kap. 9 § lagen om allmän försäkring införas i såväl lagen om
allmänna barnbidrag som lagen om bidragsförskott. Bakgrunden till
förslaget är en begäran från riksförsäkringsverket. Verket har därvid anfört
att försäkringskassorna har stora problem när de behöver uppgifter i
barnbidrags- och bidragsförskottsärenden. Många uppgifter i dessa ärenden
är till följd av sekretessreglerna inte åtkomliga för kassorna utan den
enskildes samtycke, och denne kan beroende på syftet med kassans begäran
vägra att lämna sitt samtycke. Departementschefen, som av praktiska skäl
förordar förslaget, anser inte att några integritetssynpunkter talar däremot
eftersom det bör ligga i den enskildes intresse att utredningen i ett ärende blir
fullständig.

Utskottet biträder propositionen även i nu behandlad del.

Tillsättning av assessorstjänster vid försäkringsrätterna

Tjänsterna som försäkringsrättsassessorer tillsätts av regeringen efter
förslag från resp. försäkringsrätt.

I propositionen föreslås att det skall ankomma på försäkringsrätterna att
själva tillsätta assessorstjänsterna. Förslaget läggs fram mot bakgrund av
såväl de allmänna decentraliseringssträvandena i statsförvaltningen som att
nuvarande förfarande vid tillsättning av assessorstjänsterna är alltför
tidsödande och hämmar rätternas möjligheter att arbeta rationellt. Sistnämnda
skäl är, framhåller departementschefen, särskilt angeläget med
hänsyn till den besvärande balanssituation som råder vid försäkringsrätterna.

Utskottet ansluter sig till förslaget.

SfU 1981/82:16

Delpensionsbestämmelser för uppdragstagare

Delpensionsförsäkringen trädde i kraft 1 juli 1976 och avsåg från början
endast arbetstagare. Fr. o. m. den 1 januari 1980 har försäkringen utvidgats
till att avse även egenföretagare och uppdragstagare. Vissa särregler gäller
för egenföretagares och uppdragstagares rätt till delpension. Medan en
arbetstagare får minska den normala arbetstiden med minst 5 timmar och ner
till en återstående tid av i genomsnitt minst 17 timmar per vecka får
egenföretagare och uppdragstagare endast minska arbetstiden med minst
hälften under iakttagande av att arbetstiden efter minskningen måste uppgå
till i genomsnitt minst 17 timmar. Underlaget för delpensionen utgör för en
arbetstagare skillnaden mellan hans förvärvsinkomster under normal arbetstid
före deltidsarbete och den beräknade inkomsten av deltidsarbete.
Skillnaden mellan förvärvsinkomsterna får dock inte beräknas högre än
skillnaden mellan sjukpenninggrundande inkomst före och efter arbetstidsminskningen.
För egenföretagare och uppdragstagare beräknas pensionsunderlaget
till hälften av den genomsnittliga pensionsgrundande - eller
däremot svarande - inkomsten för de tre åren närmast före arbetstidsminskningen.
För uppdragstagare vars inkomst är att hänföra till inkomst av tjänst
beräknas dock pensionsunderlaget till hälften av den sjukpenninggrundande
inkomsten före arbetstidsminskningen.

Utskottet har vid ett par tillfällen, senast under våren 1980 (SfU
1979/80:19), behandlat ett motionsyrkande av innebörd att arbetstagare som
utför fackliga och politiska förtroendeuppdrag under tid då de är lediga från
ordinarie arbeten och får vidkännas inkomstavdrag bör ha rätt till delpension
enligt samma regler som gäller för arbetstagare. Utskottet avstyrkte därvid
bifall till motionen. I en reservation yrkades dock att riksdagen med bifall till
motionen skulle begära ett skyndsamt förslag till lagändring som skulle
tillgodose syftet med motionen. Reservanterna anförde bl. a. att de
svårigheter som i allmänhet föreligger att fastställa den normala arbetstiden
för uppdragstagare inte föreligger för de uppdragstagare som avses i
motionen eftersom den arbetstid som tagits i anspråk för uppdraget är
registrerad hos arbetsgivaren. Riksdagen biföll reservationen (rskr 1979/
80:337).

Regeringen överlämnade riksdagsskrivelsen till riksförsäkringsverket för
övervägande i anslutning till ett i december 1979 lämnat uppdrag att redovisa
erfarenheterna av då gällande regler samt de fr. o. m. den 1 januari 1980
tillkommande reglerna om delpension. Riksförsäkringsverket har i sin
rapport-Erfarenheter av delpensioneringen t. o. m. augusti 1980-redovisat
svårigheterna i fråga om uppdragstagarnas ställning i delpensionshänseende.
De största svårigheterna gäller dels avgränsningen av berörd personkrets,
dels fastställande av normal arbetstid för dessa yrkesutövare. Vad gäller
avgränsningen av de kategorier av fackliga och politiska förtroendemän som
skall omfattas har verket - med hänsyn till frågans politiska karaktär -

SfU 1981/82:16

överlämnat åt regeringen att utfärda bestämmelser härom. Beträffande
frågan om fastställande av normal arbetstid har verket framhållit att det inte
finns något samband mellan tiden för utförande av det fackliga/politiska
uppdraget i dess helhet och tiden för ledighet från den vanliga arbetsplatsen.
Mot bakgrund härav har riksförsäkringsverket lagt fram ett förslag som
innebär att allt arbete som en anställd utför på grund av fackligt eller politiskt
förtroendeuppdrag i delpensionshänseende skall anses som arbete som
anställd.

I propositionen anför departementschefen att hon - mot bakgrund av
svårigheterna att fastställa såväl inkomst som arbetstid - inte anser att man
kan uppnå tillfredsställande resultat vare sig med motionärernas eller
riksförsäkringsverkets förslag till lösning. Härtill kommer, anför hon,
svårigheterna att avgränsa personkretsen främst vad gäller politiska förtroendemän.
Departementschefen pekar också på att frågan om de förtroendevaldas
pensionsförhållanden har behandlats av kommunaldemokratiska
kommittén vars betänkande f. n. remissbehandlas samt att även pensionsbestämmelserna
för vissa politiskt tillsatta statliga tjänster är under
övervägande. Mot bakgrund av det anförda anser hon sig inte beredd att f. n.
lägga fram förslag om ändring av gällande bestämmelser.

Motionärerna i motion 2469 av Sven Aspling m. fl. vidhåller att frågan går
att lösa i enlighet med vad de tidigare föreslagit. De anser därför att
riksdagen bör förnya sin begäran om förslag till ändring av lagen om
delpensionsförsäkring i enlighet med av riksdagen tidigare fattat beslut.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att en tillfredsställande
lösning varken kan uppnås genom motionärernas eller riksförsäkringsverkets
förslag. Utskottet är emellertid införstått med att bestämmelserna om
delpension i vissa fall kan leda till mindre tillfredsställande konsekvenser för
de grupper uppdragstagare som åsyftas i motionen, och det synes enligt
utskottets mening rimligt att frågan får en lösning. Det är därför önskvärt att
regeringen låter utreda frågan i ett vidare sammanhang och därvid tar sikte
även på andra grupper uppdragstagare än de som innehar fackliga och
politiska uppdrag. Vad utskottet i detta avseende anfört bör ges regeringen
till känna. Utskottets ställningstagande innebär att utskottet avstyrker bifall
till motion 2469.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande bosättningsbegreppet m. m. på socialförsäkringsområdet att

riksdagen med anledning av propositionen antar dels det i
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring såvitt avser förslag till ny
lydelse av 1 kap. 3 §, dels det av utskottet i bilaga 1 framlagda

SfU 1981/82:16

förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

2. beträffande pensiotisgrundande inkomst vid arbete utomlands
m. m.

att riksdagen med bifall till propositionen och med anledning av
motion 1981/82:734 antar de i propositionen framlagda förslagen
till dels lag om ändring i lagen om allmän försäkring såvitt
avser förslag till ny lydelse av 11 kap. 2 §, dels lag om ändring i
lagen om socialavgifter (1981:691) såvitt avser förslag till ny
punkt 8 i 2 kap. 4 § första stycket,

3. beträffande sjukpenning m. m. på grundval av utländska
inkomster

att riksdagen med bifall till propositionen antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om allmän
försäkring i de delar som inte berörts under momenten 1 och 2
ovan,

4. beträffande sjukvård och sjukpenning vid vistelse utomlands
att riksdagen avslår motion 1981/82:537 i vad den inte är
tillgodosedd genom vad som anförts i propositionen,

5. beträffande särregler för utsänd arbetskraft
att riksdagen avslår motion 1981/82:2446,

6. beträffande avgiftsskyldighet för arvoden för skiljemannauppdrag att

riksdagen med bifall till propositionen antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om
socialavgifter i de delar som inte berörts under moment 2
ovan,

7. beträffande val av karenstid för vissa egenföretagare

att riksdagen med bifall till propositionen och med anledning av
motionerna 1981/82:189 och 1981/82:947 antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1981:692)
om ändring i lagen om allmän försäkring,

8. beträffande skyldighet för myndigheter m. fl. att lämna uppgifter
till försäkringskassorna i ärenden om barnbidrag och
bidragsförskott

att riksdagen med bifall till propositionen antar de i propositionen
framlagda förslagen till dels lag om ändring i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag, dels lag om ändring i lagen
(1964:143) om bidragsförskott,

9. beträffande tillsättning av assessorstjänster vid försäkringsrätterna att

riksdagen med bifall till propositionen antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1978:28)
om försäkringsdomstolar,

SfU 1981/82:16

10. beträffande delpensionsbestämmelser för uppdragstagare

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:2469 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 18 maj 1982

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Maj Pehrsson (c), Helge
Karlsson (s), Doris Håvik (s), Börje Nilsson (s), Gösta Andersson (c),
Gullan Lindblad (m), Ulla Johansson (s), Arne Lindberg (c), Siri Häggmark
(m), Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s), Bibi Rosengren (c) och
Kerstin Sandborg (fp).

Reservationer

Sven Aspling, Helge Karlsson, Doris Håvik, Börje Nilsson, Ulla
Johansson, Nils-Olof Gustafsson och Ingegerd Elm (alla s) har avgivit två
reservationer.

1. Särregler för utsänd arbetskraft (mom. 5)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”motion 1981/82:2446.” bort ha följande lydelse:

Departementspromemorians huvudförslag innebär en uttrycklig lagreglering
beträffande utsända arbetstagare i syfte att förbättra deras situation. I
samband därmed föreslogs vissa konsekvensändringar för andra kategorier. I
propositionen läggs emellertid inte fram något förslag om utvidgat skydd för
utsänd arbetskraft men däremot förslag som bygger på de i promemorian
förordade följdändringarna. De förslag som i promemorian avsåg andra
kategorier än utsända har således genom propositionen kommit att omfatta
även de utsända. Såsom framhållits i motion 2446 har förslaget om en ändring
avbosättningsbegreppet därför medfört en försämring för de utsända i stället
för den förbättring som var den viktigaste förutsättningen vid utarbetandet
av promemorieförslaget. Ett av propositionens huvudsakliga syften synes
vara att ge arbetsgivare en lättnad i avgiftsuttaget retroaktivt från den 1
januari i år. Enligt utskottets mening borde syftet med promemorian,
nämligen att ge gruppen utsända förbättrade förmåner inom socialförsäkringsområdet
i första hand genom lagstiftning, ha fullföljts. När nu så inte har
skett anser utskottet att riksdagen bör begära att regeringen gör nya
överväganden i frågan och återkommer med förslag till riksdagen. Vad

SfU 1981/82:16

utskottet anfört med anledning av motion 2446 bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottet under moment 5 bort hemställa

5. beträffande särregler för utsänd arbetskraft

att riksdagen med anledning av motion 1981/82:2446 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Delpensionsbestämmelser för uppdragstagare (mom. 10)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”motion 2469.” bort ha följande lydelse:

Utskottet vidhåller sin tidigare redovisade ståndpunkt att det är orimligt
att rätten till delpension för en arbetstagare, som samtidigt är facklig eller
politisk förtroendeman och därvid är ledig med löneavdrag från sitt ordinarie
arbete för att utföra uppdraget, skall bedömas enligt regler som gäller för
egenföretagare. Såsom påpekats i motion 2469 kan det knappast heller ha
varit reella sakskäl som grundat regeringens ställningstagande att avvisa
såväl riksförsäkringsverkets förslag som det förslag som framlagts i den av
riksdagen bifallna reservationen. I andra sammanhang har regeringen
nämligen inte väjt för att införa regler som medfört en större administrativ
arbetsinsats om bara det avsedda syftet uppnåtts. Enligt utskottets mening
bör riksdagen därför på nytt begära att regeringen snarast förelägger
riksdagen ett förslag till lagändring som tillgodoser syftet med motion 2469.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under moment 10 bort hemställa

10. beträffande delpensionsbestämmelser för uppdragstagare

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2469 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

SfU 1981/82:16

Bilaga 1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring1
skall ha nedan angivna lydelse.

1 kap.

1§2

Den som förvärvsarbetar i verksamhet här i riket är försäkrad för
arbetsskada enligt denna lag.

Annan förvärvsarbetande än arbetstagare är försäkrad under förutsättning
att han är bosatt i Sverige.

Första stycket gäller även arbete som arbetstagare utför utomlands, om
arbetet avses vara högst ett år och arbetstagaren är utsänd av en arbetsgivare
med verksamhet här i riket.

Första stycket gäller ej om en utländsk arbetsgivare sänder arbetstagare till
Sverige för arbete som avses vara högst ett år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. De nya bestämmelserna tillämpas
såvitt avser arbetsgivares avgiftsskyldighet enligt 1 kap. 1 § fjärde stycket
första gången i fråga om avgifter som hänför sig till utgiftsåret 1982.

1 Lagen omtryckt 1977:264.

2 Senaste lydelse 1981:693.

GOTAB 72218 Stockholm 1982