SfU 1981/82:12

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1981/82:12

om anslag till riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna
m. m. (prop. 1981/82:100)

Utskottet behandlar i detta betänkande de i proposition 1981/82:100,
bilaga 8 (socialdepartementet) under litt. B. Allmän försäkring m. m. upptagna
anslagen B 3-4, jämte motioner. Vidare behandlar utskottet ett
förslag till lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna
pensionsfondens förvaltning.

1. Riksförsäkringsverket. Regeringen har under punkt B 3 (s. 64-66) föreslagit
riksdagen att till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1982/83 anvisa
ett förslagsanslag av 228242000 kr.

Motionerna

I motion 1981/82:942 av Sven Aspling m.fl. (s) hemställs

1. att riksdagen under Riksförsäkringsverket (socialdepartementet)
uppför en inkomstpost, benämnd Ersättning från delpensionsfonden och
att denna fastställs till 5000000 kr.,

2. att riksdagen till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1982/83 anvisar
ett i förhållande till regeringens förslag med 5000000 kr. minskat förslagsanslag
av 223 242000 kr.

Yrkandena 3 och 4 i motionen har behandlats i betänkandet SfU 1981/
82:7. Yrkandena 5—8 behandlas nedan under punkt 2. Allmänna försäkringskassor.

I motion 1981/82:1271 av Bo Forslund m.fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer att ALLFA-kommitténs förslag icke föranleder
någon förändring vad avser riksförsäkringsverkets tekniska byrås resurser
och lokalisering till Sundsvall.

Utskottet

I anslutning till anslaget till riksförsäkringsverket behandlar utskottet
två motionsyrkanden i motion 942 av Sven Aspling m.fl. vilka berör
delpensionsförsäkringen. Motionärerna menar att delpensionsfonden bör
ersätta riksförsäkringsverket för dess kostnader för administration av delpensionsförsäkringen
och att ersättningen bör uppgå till 5 milj. kr. Detta
belopp skulle uppföras på en särskild post på inkomstsidan under anslaget
till riksförsäkringsverket samtidigt som anslaget kunde minskas med samma
belopp.

1 Riksdagen 1981/82. 11 sami. Nr 12

SfU 1981/82:12

Liknande yrkanden har på förslag av utskottet tidigare avvisats av
riksdagen dels i samband med behandlingen av proposition 1980/81:20 om
besparingar i statsverksamheten, m.m. (SfU 1980/81:14, rskr 84), dels i
samband med behandlingen av budgetpropositionen vid föregående riksmöte
(SfU 1980/81: 24, rskr 241). Utskottet har därvid hänvisat till bl. a. det
betydande underskott som delpensionsfonden f. n. uppvisar.

I utskottets betänkande SfU 1981/82:11 om delpensionsförsäkringen har
lämnats en närmare redogörelse om delpensionsfondens ställning och delpensionsförsäkringen.
I betänkandet behandlas motion 1981/82:941 av
Sven Aspling m.fl., vari motionärerna bl. a. begärt att riksdagen skall
besluta att avgiften till delpensionsförsäkringen skall höjas med 0,15%
fr. o. m. den 1 januari 1983, vilket skulle medföra ett ökat avgiftsinflöde
med 450 milj. kr. Utskottet har avstyrkt bifall till motionsförslaget och
riksdagen har den 21 april bifallit utskottets hemställan.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare intagna ståndpunkt
beträffande ersättning från delpensionsfonden till riksförsäkringsverket
och avstyrker bifall till motion 942 i motsvarande del.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag om medelsanvisning
till riksförsäkringsverket.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även motion 1271 av Bo Forslund
m.fl. I motionen erinrar motionärerna om att ALLFA-kommittén i
sitt betänkande (SOU 1981:24) Socialförsäkringens datorer föreslagit att
vissa delar av datorverksamheten inom den allmänna försäkringen skall
decentraliseras från riksförsäkringsverkets tekniska byrå i Sundsvall till de
allmänna försäkringskassorna. Ett genomförande av förslaget får till följd
att antalet anställda vid den tekniska byrån kommer att minskas med 30.
Motionärerna erinrar också om att den tekniska byråns förläggning till
Sundsvall på sin tid innebar en utlokalisering från Stockholm och att en
decentralisering av vissa delar av datorverksamheten från tekniska byrån
till försäkringskassorna skulle innebära ett återförande av en stor del av
verksamheten till storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö,
där de största försäkringskassorna finns. Motionärerna begär att ALLFAkommitténs
förslag inte skall föranleda någon förändring vad avser den
tekniska byråns resurser och lokalisering till Sundsvall.

ALLFA-kommittén tillsattes främst för att lösa vissa kapacitetsproblem
inom socialförsäkringens datorverksamhet. I utredningens direktiv angavs
bl. a. att utgångspunkten för utredningens arbete skulle vara att de regionalpolitiska
effekter som eftersträvats med placeringen av riksförsäkringsverkets
datoranläggning till Sundsvall skulle bevaras och att de investeringar
som gjorts och kom att göras inom de närmaste åren skulle utnyttjas
i största möjliga utsträckning.

Utredningen har funnit att de framtida behoven av datorverksamhet
inom socialförsäkringen kan klaras bäst genom en decentraliserad organisation.
Härigenom skulle nuvarande komplexitet och sårbarhet minskas

SfU 1981/82:12

och man skulle också förbättra möjligheterna till personlig integritet i
samband med framtagande av datorlagrade uppgifter. Med hänsyn till vad
som angivits i direktiven om bevarande av regionalpolitiska effekter har
utredningen funnit att datordriften inte bör distribueras fullt ut till försäkringskassorna.
Utredningen har därför stannat för att föreslå att driften av
sjukförsäkringssystemet förläggs till försäkringskassorna medan övriga delar
av datordriften bibehålls vid den tekniska byrån i Sundsvall. Förslaget
beräknas medföra arbetsuppgifter för 84 årsarbetare vid försäkringskassorna
och 107 årsarbetare vid den tekniska byrån. Såsom framhållits i
motionen innebär detta en minskning av ca 30 årsarbetare vid den tekniska
byrån.

ALLFA-utredningens förslag har remissbehandlats och bereds f. n.
inom regeringskansliet. Utskottet anser att resultatet av den pågående
beredningen bör avvaktas innan riksdagen gör några uttalanden med anledning
av motion 1271.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ersättning från delpensionsfonden till riksförsäkringsverket att

riksdagen avslår motion 1981/82:942 yrkande 1,

2. beträffande anslaget

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:100 och med
avslag på motion 1981/82:942 yrkande 2 till Riksförsäkringsverket
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av
228242000 kr.,

3. beträffande datorverksamheten i Sundsvall
att riksdagen avslår motion 1981/82:1271.

2. Allmänna försäkringskassor. Regeringen har under punkt B 4 (s. 67-73)
föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad som anförts i propositionen om avvecklingen av försäkringskassornas
fonder för den obligatoriska sjukförsäkringen,

2. till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag
av 343000000 kr.

Motionerna

I motion 1981/82:541 av Thure Jadestig (s) och Lars Henrikson (s)
hemställs att riksdagen beslutar att 1 kap. 2§ lagen om allmän försäkring
får följande ändrade lydelse:

”Den allmänna försäkringen handhaves av de allmänna försäkringskassorna
samt de lokala organ, som regeringen bestämmer.”

SfU 1981/82:12

I motion 1981/82:545 av Bengt Kindbom m.fl. (c) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
om decentralisering av uppgifter från riksförsäkringsverket till försäkringskassorna.

I motion 1981/82:547 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen uttalar att de av regeringen föreslagna personalindragningarna
inom försäkringskassorna inte bör ske på grundval av befintligt
beslutsunderlag,

2. att riksdagen beslutar höja anslaget under socialdepartementet bil. 8
B 4 med 113000000 kr. i förhållande till regeringens förslag till 360000000
kr.,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om en allmän översyn beträffande
försäkringskassornas administration utifrån ett helhetsperspektiv
med hänsynstagande till konsekvenser för försäkringen, de försäkrade och
de anställda i enlighet med de försäkringsanställdas förslag.

I motion 1981/82:942 av Sven Aspling m.fl. (s) hemställs

5. att riksdagen under Allmänna försäkringskassor (socialdepartementet)
fastställer anslagsposten Förvaltningskostnader med ett i förhållande
till regeringens förslag med 35000000 kr. höjt belopp av 2089900000 kr.,

6. att riksdagen under Allmänna försäkringskassor uppför en inkomstpost,
benämnd Ersättning från delpensionsfonden, och att denna fastställs
till 35000000 kr.,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredningsarbetet rörande försäkringskassornas administration,

8. att riksdagen beslutar att fondernas tillgångar ej får disponeras av
kassorna innan lagligheten av förslaget om att till statsverket överföra
tillgångarna i försäkringskassornas fonder för den obligatoriska sjukförsäkringen
prövats.

I motion 1981/82: 1268 av Nils Carlshamre m.fl. (m) hemställs

1. att riksdagen beslutar uttala att omorganisation och rationalisering av
den allmänna försäkringens administration skall genomföras i enlighet med
i motionen angivna riktlinjer,

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna att en
samrådsgrupp bör inrättas inom socialdepartementet för att förbereda och
följa rationaliseringsarbetet inom riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna.

I motion 1981/82:1733 av Görel Bohlin (m) och Margareta Gard (m)
hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i socialhuvudtiteln
under B 4, Allmänna försäkringskassor, om avveckling av försäkringskassornas
fonder för den obligatoriska sjukförsäkringen,

SfU 1981/82:12

2. att riksdagen hos regeringen begär förnyad prövning av frågan om
nytt förslag i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet

Försäkringskassorna - totalt 26 stycken i landet — är självständiga
offentligrättsliga organ med egna styrelser. Riksförsäkringsverket är central
förvaltningsmyndighet och utövar tillsyn över försäkringskassorna.

Riksdagen beslöt vid föregående riksmöte (prop. 1980/81:35, SfU 25,
rskr 262) att ett nytt budgeteringssystem skulle införas för försäkringskassornas
förvaltningsutgifter fr. o. m. budgetåret 1982/83. Beslutet innebar
att anslag till dessa utgifter skulle anvisas på statsbudgeten enligt samma
teknik som gäller för statliga myndigheter. Anslaget skulle ges i form av en
totalram för kassornas sammanlagda förvaltningsutgifter.

Från anslaget finansieras statens andel av försäkringskassornas förvaltningsutgifter,
innebärande 15% av kostnaderna.

Enligt den anslagsframställning riksförsäkringsverket lämnat på grundval
av uppgifter från försäkringskassorna beräknas kassornas utgifter för
nästa budgetår uppgå till 2 543 187 000 kr. Därvid har en nedskärning gjorts
med 2,1% i förhållande till 1981 års fastställda budget - efter pris- och
löneomräkningar.

I propositionen föreslås att utgifterna beräknas till ett 113 milj. kr. lägre
belopp eller till 2430000000 kr. Därvid har en justering för beräknade prisoch
löneomräkningar gjorts, innebärande en minskning med 31 milj. kr.
Vidare har beräknats att riksdagens beslut att slopa de statskommunala
bostadsbidragen till folkpensionärer vid utgången av år 1981 reducerar
administrationskostnaderna med 9 milj. kr. (prop. 1980/81:30, CU 3, rskr
30). Med hänsyn dels till att ett automatiskt omräkningsförfarande av
pensionsförmåner införs fr. o. m. den 1 oktober i år (SfU 1981/82:10, rskr
242), dels att regeringen den 22 december 1981 har beslutat att kassornas
utbetalningar av dagersättningar (sjukpenning m. m.) fr. o. m. den 1 juli
1982 skall ske högst en gång per 14-dagarsperiod genom kontoinsättning
eller postanvisning beräknas administrationskostnaderna enligt propositionen
kunna minskas med 58 milj. kr. Utöver de nämnda förändringarna
räknar departementschefen med att ytterligare rationaliserings- och besparingsåtgärder
bör kunna genomföras, som skall föranleda en utgiftsminskning
med 15 milj. kr. De nämnda reduceringarna av kassornas förvaltningskostnader
för nästkommande budgetår anges personalmässigt innebära
en minskning av personalbehovet med 700-800 årsarbetare.

Samtidigt med beslutet den 22 december 1981 om en slopad kontantutbetalning
av dagersättningar uppdrog regeringen åt riksförsäkringsverket att i
nära kontakt med försäkringskassorna och försäkringskasseförbundet utarbeta
och senast den 1 juni 1982 till regeringen redovisa en samlad
rationaliseringsplan för verkets och försäkringskassornas verksamhet med
tl Riksdagen 1981182. 11 sami. Nr 12

SfU 1981/82:12

inriktning på att under en fyraårsperiod räknat fr. o. m. budgetåret 1982/83
successivt minska administrationen så att personalbehovet minskar med
2500 tjänster (alt. 1) resp. 4000 tjänster (alt. 2). Planen skulle utgöra
underlag för en mera långsiktig bedömning av resursbehov och besparingsmöjligheter
och innefatta en redovisning av konsekvenserna av de olika
åtgärderna personalmässigt samt ekonomiskt för staten och den allmänna
försäkringen liksom konsekvenserna för berörda försäkrade. Under arbetets
gång borde berörda personalorganisationer informeras och ges tillfälle
att framföra synpunkter.

Beslutet om slopande av kontanta utbetalningar av dagersättningar har
föregåtts av en utredning inom riksförsäkringsverket. I september 1981
fick verket i uppdrag att snarast möjligt, dock senast den 15 november
samma år, redovisa förutsättningarna för och konsekvenserna av en övergång
den 1 oktober 1982 till utbetalning av dagersättningar genom kontoinsättningar
med en tidsmässig anpassning till utbetalningarna av löner.

I en rapport den 9 november 1981, Konsekvenser vid ändrat system för
utbetalning av dagersättning, framhöll verket att ett system med utbetalning
i anslutning till lönetillfället skulle innebära betydande handläggningsmässiga
och ADB-mässiga nackdelar. I stället föreslog verket en fortsatt
automatisering av utbetalningssystemet enligt gällande planering samt en
successiv avveckling av penninghanteringen vid försäkringskassorna.
Kontantutbetalningar kunde upphöra relativt omgående men verket ansåg
starka skäl tala för att avvecklingen borde föregås av bl. a. informationsinsatser
och utformande av rutiner för lokalt producerade anvisningar. Kassorna
borde dessutom, ansåg verket, ges tidsmässiga möjligheter för att
planera för de personalmässiga effekter som beräknades uppstå och vaije
kassa borde mot bakgrund härav besluta om i vilken takt penninghanteringen
skulle avvecklas. Verkets alternativa förslag innebär vidare att
utbetalningsperiodiciteten kunde förlängas till högst var fjortonde dag och
att tidpunkten när förlängningen kunde bli aktuell borde klarläggas under
våren 1982.

I motion 942 av Sven Aspling m.fl. anför motionärerna att förslaget i
propositionen innebär — med hänsynstagande till att även riksförsäkringsverkets
huvudförslag betyder en nedskärning av kassornas förvaltningsutgifter
— att antalet årsarbetare vid kassorna nästa budgetår måste minskas
med 1100—1200 personer eller 6% av det totala antalet årsarbetare. Motionärerna
anser att förslaget inte tillgodoser de krav man kan ställa på
kassornas service gentemot allmänheten, inte minst i glesbygden. Förslaget
om slopande av kontantutbetalningen av sjukpenning är också, menar
motionärerna, betänkligt och de erinrar om att försäkringskasseförbundet
gjort den bedömningen att en övergång till post- och bankutbetalningar
medför högre kostnader än ett bibehållet utbetalningssystem. Enligt motionärerna
bör vaije kassa själv få avgöra om kontantutbetalningen kan
slopas. Motionärernas slutsats är att ett ytterligare belopp om 35 milj. kr.

SfU 1981/82:12

behöver anvisas till försäkringskassornas förvaltningskostnader, vilket
kan ske genom att en ny inkomstpost för kassorna benämnd Ersättning
från delpensionsfonden förs upp med motsvarande belopp. Därigenom bör
det, anför motionärerna, också vara möjligt att undvika uppsägningar av
personal.

Motionärerna är också kritiska mot den inriktning som regeringen gett
arbetet med att ta fram en rationaliseringsplan för kommande fyraårsperiod.
De framhåller att en så omfattande minskning av personal som åsyftas
måste ha sin grund främst i en bedömning av arbetsuppgifterna för kassorna.
Som utgångspunkt måste gälla vilka ärenden och övriga uppgifter
som skall föras från kassorna eller fullgöras på annat sätt än f. n. Man bör
också, menar motionärerna, beakta att man genom effektivare insatser
inom kassorna kan uppnå besparingar. De begär ett tillkännagivande till
regeringen om att arbetet bör få den nämnda inriktningen.

Lars Wemer m.fl. anser i motion 1981/82:547 att beslutsunderlaget för
reducering av anslaget till de allmänna försäkringskassorna är ofullständigt.
Motionärerna pekar på att de schablonberäkningar som det nya
rambudgeteringssystemet delvis slutligen skall bygga på ännu inte kunnat
tas fram, varför riksförsäkringsverket i sitt budgetförslag baserat beräkningarna
på redovisningsdata som finns tillgängliga i nuvarande budgetsystem.
Beträffande besparingarna till följd av beslutet om slopade kontantutbetalningar
av dagersättningar anser motionärerna att regeringen dragit
långtgående slutsatser av riksförsäkringsverkets rapport och vidtagit besparingar
redan nästa budgetår utan vetskap om konsekvenserna av en
ännu inte genomförd ändring av arbetsrutinerna. De erinrar om att verkets
rapport inte varit enhällig och att två ledamöter reserverat sig främst med
motiveringen att tiden för utredning varit otillräcklig för att på ett tillfredsställande
sätt utreda och analysera följdverkningarna av en slopad kontantutbetalning
av dagersättningar. Motionärerna är också kritiska mot uppdraget
att utarbeta en rationaliseringsplan för den kommande fyraårsperioden
och anser att förslaget härom allvarligt hotar försäkringskassornas roll
i samhället, servicen till allmänheten och anställningstryggheten för de
anställda. Förslaget kan, hävdar de, leda till att både filialexpeditioner och
lokalkontor tvingas lägga ned verksamheten. Motionärerna begär dels ett
uttalande om att de av regeringen föreslagna personalindragningarna inom
försäkringskassorna inte bör ske på grundval av befintligt beslutsunderlag,
dels att riksdagen för kommande budgetår ökar medelsanvisningen till
försäkringskassorna med 113 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag
och för upp anslaget med 360000000 kr. Vidare begär de att en samrådsgrupp
skall tillsättas för att göra en allmän översyn av försäkringskassornas
administration utifrån ett socialpolitiskt helhetsperspektiv.

Även Nils Carlshamre m.fl. begär i motion 1268 att en samrådsgrupp
skall tillsättas inom socialdepartementet med företrädare för riksförsäkringsverket,
försäkringskasseförbundet, Försäkringsanställdas förbund.

SfU 1981/82:12

socialstyrelsen samt eventuellt riksdagspartierna och kommunförbunden.
Motionärerna anser det tillfredsställande med en fortsatt rationalisering av
riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas verksamhet men påpekar
de mycket stora svårigheter som är förknippade med djupa ingrepp i en så
omfattande och starkt decentraliserad verksamhet som administrationen
av den allmänna försäkringen. De anser det viktigt att den kapacitet som
kan frigöras genom rationaliseringar i största möjliga utsträckning kan
utnyttjas till att förbättra och effektivisera verksamheten på ännu eftersatta
områden. Därigenom kan, framhåller de, betydande samhällsekonomiska
vinster göras samtidigt som viktiga sociala behov tillgodoses och de
negativa konsekvenserna av en omorganisation - inte minst för personalen
— minskas. Som exempel på en verksamhet som kan förbättras nämner
de återkravsverksamheten mot underhållsskyldiga för utbetalda bidragsförskott.
De pekar också på att försäkringskassorna skulle kunna ges en
ledande och samordnande roll vid rehabilitering av handikappade och
långtidssjuka. Motionärerna begär ett uttalande om att omorganisation och
rationalisering av den allmänna försäkringens administration skall genomföras
enligt de riktlinjer som angivits i motionen.

Bengt Kindbom m.fl. begär i motion 545 att riksförsäkringsverkets
uppdrag att utarbeta en rationaliseringsplan skall kompletteras med ett
uppdrag att i samarbete med försäkringskassorna, försäkringskasseförbundet
och de berörda personalorganisationerna pröva frågan om en decentralisering
av uppgifter från verket till försäkringskassorna. Motionärerna
erinrar om att kommittén för översyn av riksförsäkringsverkets organisation
m.m. i sitt slutbetänkande Ds S 1981:13 Riksförsäkringsverkets roll,
uppgifter och organisation inriktat sitt arbete på att inom en befintlig
resursram föreslå särskilt angelägna förändringar. Enligt motionärerna bör
man vid utformning av lagstiftning och system och vid beslut om samhällsförvaltningens
organisation ha den principiella inriktningen att man för
över beslut och befogenheter från central till lokal och regional nivå.
Motionärerna erinrar också om att det i samband med beslutet vid föregående
riksmöte om ett nytt budgeteringssystem för försäkringskassorna
rådde enighet om att man i framtiden skulle inrikta sig på att decentralisera
vissa administrativa uppgifter från riksförsäkringsverket till försäkringskassorna.

Även motion 541 av Thure Jadestig och Lars Henrikson berör den
närmare gränsdragningen mellan riksförsäkringsverkets och de allmänna
försäkringskassornas uppgifter vid administrationen av den allmänna försäkringen.
Motionärerna begär beslut av riksdagen om ändring av 1 kap.
2 § lagen om allmän försäkring, så att lagrummet ges den innebörden att
endast försäkringskassorna och de lokala organ som regeringen bestämmer
skall handha den allmänna försäkringen. Riksförsäkringsverkets roll skulle
därmed bli avgränsad till att utöva tillsyn över försäkringskassorna. Försäkringskassornas
status av självständiga offentligrättsliga organ måste,

SfU 1981/82:12

framhåller motionärerna, uppfattas som ett starkt krav på att rollfördelningen
mellan verket och kassorna är sådan att man får ut den optimala
effekten av det starka förtroendemannainflytande, den korta beslutsprocess
samt den lokala handlingsfrihet och det självständiga ansvarstagande
som karaktäriserar denna särställning.

Vid behandlingen av proposition 1980/81:135 om former för styrning av
försäkringskassornas förvaltningsutgifter ifrågasattes motionsledes om
försäkringskassorna var tillräckligt förberedda för att ett nytt budgeteringssystem
skulle kunna tillämpas redan fr. o. m. budgetåret 1982/83. Utskottet
(SfU 1980/81:25) hyste viss förståelse för dessa synpunkter och
framhöll att det, såsom också understrukits i propositionen, när det gällde
beräkningen av det samlade medelsbehovet och fördelningen av den anvisade
totalsumman, var av stor betydelse att beräkningarna grundades på
tillräckligt väl underbyggda och tillförlitliga uppgifter. Utskottet erinrade
om att departementschefen sagt sig införstådd med att det till en böljan
sannolikt kom att finnas en viss osäkerhet vid anslagsberäkningen och
fördelningen av anvisade medel och att det kunde krävas något års erfarenhet
innan man uppnådde tillräcklig säkerhet vid beräkningen. Utskottet
fann att det var angeläget att det nya budgeteringssystemet kunde tillämpas
redan fr. o. m. budgetåret 1982/83 men underströk samtidigt att problem
i samband med övergången kunde väntas och givetvis måste beaktas
vid tillämpningen av det nya anslagssystemet under den första tiden.

Utskottet kan nu konstatera att det föreligger vissa skiljaktigheter mellan
försäkringskassorna, riksförsäkringsverket och regeringen i uppfattningen
om behovet av medelstilldelning och från vilka utgångspunkter
detta skall beräknas. Motionärerna har också pekat på att beslutsunderlaget
är osäkert. Såvitt gäller konsekvenserna av ett slopande av kontantutbetalningen
av dagersättningar visar riksförsäkringsverkets rapport att det
räder delade meningar om när rationaliseringsvinsterna av nämnda utbetalningsomläggning
tidsmässigt kan inhämtas.

Utskottet anser det sannolikt att den föreslagna medelsanvisningen skulle
medföra att försäkringskassorna blir hänvisade till att inte enbart skära
ned antalet tjänster i samband med naturlig avgång av personal utan även
tillgripa uppsägning av personal. Med den tveksamhet som f. n. råder om
vilka besparingar som är möjliga att genomföra under budgetåret 1982/83,
bl. a. till följd av en slopad kontantutbetalning, kan den föreslagna budgetramen
enligt utskottets mening leda till svårigheter för försäkringskassorna
och tvinga fram omedelbara uppsägningar av personal.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet det angeläget att medel till
försäkringskassornas förvaltningsutgifter beräknas med hänsynstagande
både till nödvändigheten av besparingar och till angelägenheten av att så
långt möjligt undvika att behöva tillgripa personaluppsägningar. Utskottet
bedömer det nödvändigt att anslagsposten Förvaltningskostnader ökas
med 35 milj. kr. Härigenom tillgodoses yrkande 5 i motion 942 om att
anslagsposten skall bestämmas till 2089900000 kr.

SfU 1981/82:12

Däremot avstyrker utskottet bifall till yrkande 6 i samma motion om att
medlen skall tillföras anslaget genom en inkomstpost, benämnd Ersättning
från delpensionsfonden. I stället bör de ökade utgifterna finansieras genom
att en del av avkastningen av försäkringskassornas fonder för den obligatoriska
sjukförsäkringen tas i anspråk. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen till känna att en ny inkomstpost bör uppföras under anslaget
med 35 milj. kr. Beträffande de nämnda tilläggsmedlen återkommer utskottet
senare i betänkandet i samband med behandlingen av frågan om överförande
till statsbudgeten av hos försäkringskassorna fonderade medel.

Det anförda innebär att utskottet avstyrker bifall till motion nr 547 i vad
den innehåller förslag om ytterligare medelsanvisning.

Vid genomförandet av det arbete som enligt regeringens uppdrag nu
pågår inom riksförsäkringsverket med att ta fram en rationaliseringsplan
för den kommande fyraårsperioden finns det enligt utskottets uppfattning
anledning att beakta de synpunkter som framhållits i motionerna 547, 942,
545 och 1268.

Försäkringskassorna har under det senaste decenniet tillförts en mängd
nya arbetsuppgifter som ställt ökade krav på administrationen. Samtidigt
har antalet anställda inom försäkringskassorna ökat mycket kraftigt. Vidare
har främst utvecklingen av datatekniken redan möjliggjort stora rationaliseringar.
Socialförsäkringens regelkomplex är i stora delar föremål för
överväganden inom statliga utredningar eller inom regeringskansliet på
grund av redan lagda utredningsförslag. Självfallet anser utskottet det
angeläget att genomföra ratic naliseringar och besparingar inom den allmänna
försäkringens administration. Det är emellertid lika angeläget att
administrationen av försäkringen fungerar på ett sätt som står i överensstämmelse
med försäkringens intentioner. Inriktningen av rationaliseringsarbetet
måste främst utgå från vilken personal som behövs för att på ett
fullgott sätt fullgöra kassornas arbetsuppgifter. Det är väsentligt att beakta,
att man genom effektiva insatser inom kassorna, t. ex. ökad kravverksamhet,
kan uppnå besparingar inom försäkringen.

Frågan om fördelningen av ansvar och befogenheter inom socialförsäkringssektorn
har under senare år varit föremål för utredning i olika sammanhang.
Hösten 1976 tillsattes efter överenskommelse mellan riksförsäkringsverket
och försäkringskasseförbundet den s k RFV/FKF-utredningen,
vars förslag om decentralisering till en del redan realiserats eller har legat
till grund för RFV-översynens överväganden. I RFV-översynens betänkande
Ds S 1981:13 Riksförsäkringsverkets roll, uppgifter och organisation
återfinns sålunda förslag om riktlinjer och principer för en ökad
decentralisering. I en reservation till betänkandet har framförts mer långtgående
förslag om decentralisering, bl. a. förslag av samma innebörd som
framförts i motion 541 ovan. I det betänkande som lagts fram av ALLFAkommittén
(SOU 1981:24), Socialförsäkringens datorer, finns som nämnts
ovan också förslag om decentralisering av socialförsäkringsadministra -

SfU 1981/82:12

tionen. Båda förslagen övervägs inom regeringskansliet. Utskottet vill i
detta sammanhang också erinra om socialavgiftsutredningen (S 1981:04),
vars arbete syftar till en decentralisering av uppbörden av socialavgifter
från riksförsäkringsverket till de lokala skattemyndigheterna.

Även om frågor om decentralisering av uppgifter från den centrala
myndigheten till lokala organ således redan varit eller är föremål för
utredning utgår utskottet från att sådana frågor kommer att tas upp till
bedömning vid arbetet med att ta fram en plan för rationalisering av
verksamheten inom socialförsäkringssektorn.

Med den inriktning som rationaliseringsarbetet enligt utskottets uppfattning
bör ges är det vidare naturligt att arbetet bedrivs i nära samråd med
alla berörda parter. I regeringens uppdrag till riksförsäkringsverket har
angivits att arbetet skall bedrivas i nära kontakt med försäkringskassorna
och försäkringskasseförbundet. Vidare skall berörda personalorganisationer
under arbetets gång informeras och beredas tillfälle att framföra synpunkter.
Utskottet förutsätter att regeringen beaktar de synpunkter på det
fortsatta rationaliseringsarbetet som utskottet anfört ovan.

Vad utskottet anfört om inriktningen av arbetet med att ta fram en
rationaliseringsplan bör ges regeringen till känna. Motionerna 942, 547 och
1268 i motsvarande delar samt motion 545 får härigenom i huvudsak anses
tillgodosedda.

Resultatet av övervägandena inom regeringskansliet i frågan om fördelning
av ansvar och befogenheter inom socialförsäkringssektorn bör enligt
utskottets mening avvaktas innan riksdagen gör några förändringar i nu
gällande lagstifnting. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motion 541.

Utskottet övergår härefter till att behandla frågan om överföring till
statsbudgeten av tillgångar i de hos de allmänna försäkringskassorna bokförda
fonderna för den obligatoriska sjukförsäkringen. I denna fråga har
utskottet inhämtat yttrande från konstitutionsutskottet, vilket fogas som
bilaga 2 till betänkandet. I yttrandet återfinns en redogörelse för tillkomsten
och uppbyggnaden av försäkringskassornas fonder för den obligatoriska
sjukförsäkringen ävensom av en inom riksförsäkringsverket genomförd
utredning angående fondernas framtida disposition. Utskottet hänvisar i
dessa delar till yttrandet.

Vid 1980 års utgång fanns redovisade fondmedel med 1 359 milj. kr.
Härav utgjorde 827 milj. kr. fordran på statsverket, 58 milj. kr. fastigheter
och bostadsrätter och 474 milj. kr. övriga tillgångar. Fondmedlen får enligt
18 kap. 15 § AFL tas i anspråk endast i den mån kassans inkomster
avseende försäkringen inte förslår till täckande av löpande utgifter.

Departementschefen erinrar i propositionen om att det är staten som bär
det ekonomiska ansvaret för den allmänna sjukförsäkringen och att statsmakterna
garanterar sjukförsäkringsförmånerna. Genom det nya budgeteringssystemet
jämställs försäkringskassorna i princip med statliga myndigheter
såvitt avser förvaltningskostnader. Hon konstaterar att något behov

SfU 1981/82:12

av fonder hos försäkringskassorna för den obligatoriska sjukförsäkringen
inte funnits sedan flera år. Fondmedlen har varit låsta hos kassorna och
ränteavkastning m. m. har successivt lagts till kapitalbehållningen. Departementschefen
föreslår att fondema avvecklas och att tillgångarna överförs
till statsbudgeten för att användas för sitt ursprungliga ändamål, dvs.
finansiering av den obligatoriska sjukförsäkringen. Fastigheter och bostadsrätter
bör dock, anför hon, lämnas utanför den nu aktuella omläggningen.
Praktiskt bör förfarandet vid fondavvecklingen tillgå så att den
bokförda fordran på statsverket avskrivs. Efter den 1 juli 1982 bör förvaltning
och bokföring av de överförda övriga tillgångarna skötas av riksförsäkringsverket
som snarast möjligt bör upplösa dem. De medel som sålunda
tillförs statsbudgeten skall avräknas mot utgifterna för sjukförsäkringen,
varigenom en minskning av anslagsbelastningen på statsbudgeten med
ca 475 milj. kr. uppkommer för nästa budgetår. I propositionen hemställs
om riksdagens godkännande av vad departementschefen anfört om
avvecklingen av de aktuella fonderna.

1 proposition 1981/82:144 om ändringar i sjukförsäkringen m.m., som
bl. a. innehåller förslag om medelsanvisning till anslaget Bidrag till sjukförsäkringen
har det föreslagna anslaget minskats med nyssnämnda belopp
475 milj. kr. i förhållande till det beräknade statsbidragsbehovet. Propositionen
behandlas i betänkande SfU 1981/82: 15.

Frågan om överförande av fondmedel till statsbudgeten tas upp i två
motioner. I motion 942 av Sven Aspling m. fl. ifrågasätts om statsmakterna
har den legala möjligheten att fatta beslut om ianspråktagande av fondernas
medel. Innan riksdagen tar ställning till propositionen i denna del bör
enligt motionen klaras ut de lagliga förutsättningarna att för statsverkets
räkning ta i anspråk fondernas tillgångar på föreslaget sätt. I motionen
hemställs att riksdagen beslutar att fondernas tillgångar ej får disponeras
av kassorna innan lagligheten av förslaget om att till statsverket överföra
tillgångarna i försäkringskassornas fonder för den obligatoriska sjukförsäkringen
prövats.

Görel Bohlin och Margareta Gard yrkar i motion 1733 avslag på propositionens
förslag om avveckling av fonderna. Enligt motionärerna rycker ett
genomförande av förslaget undan grunden för försäkringskassornas ställning
som fria och självstyrande enheter utan en närmare analys av konsekvenserna.
Ett sätt att lösgöra de ifrågavarande fondmedlen som bättre
stämmer överens med tradition och uttalade principer för kassaverksamheten
vore enligt motionärerna att genom en ändring i 18 kap. 15 § AFL
ställa fonderna till statsverkets disposition men begränsa användningen av
fonderna till att endast gälla sjukförsäkringen. Motionärerna vill att riksdagen
skall begära att regeringen på nytt prövar frågan och förelägger riksdagen
förslag i enlighet med vad som anförts ovan.

Konstitutionsutskottet har yttrat sig över motion 942. Enligt konstitutionsutskottets
uppfattning förhindrar inte regeringsformen att de ifrågava -

SfU 1981/82:12

rande fonderna avvecklas på det sätt som föreslås i propositionen. Däremot
har utskottet påpekat att ett överförande till statsbudgeten innebär
att fonderna tas i anspråk på annat sätt än vad som är föreskrivet i 18 kap.
15 § AFL. Lagrummet måste därför ändras.

Utskottet delar konstitutionsutskottets uppfattning och föreslår att de
ifrågavarande tillgångarna genom en ändring i lagen om allmän försäkring
överförs till statsbudgeten. Motion 942 i motsvarande del bör följaktligen
inte föranleda någon ytterligare åtgärd. Det anförda innebär vidare att
utskottet avstyrker bifall till motion 1733.

Det bokförda värdet av de tillgångar som nu föreslås överförda till
statsbudgeten var vid 1980 års utgång 474 milj. kr. Efter denna tidpunkt har
en avkastning av tillgångarna uppkommit som enligt vad utskottet erfarit i
vart fall överstiger 35 milj. kr. Avkastningen har inte tillgodoräknats i
budgetpropositionen och bör följaktligen kunna tas i anspråk och tillföras
anslaget Allmänna försäkringskassorna i enlighet med vad utskottet föreslagit
ovan (s. 10).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1981/82:547 yrkandena 1 och 2 till Allmänna försäkringskassor
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av
343000000 kr.,

2. beträffande fonder för den obligatoriska sjukförsäkringen och
inkomstpost under anslaget Allmänna försäkringskassor

att riksdagen

dels med anledning av propositionen och med avslag på motion
1981/82:942 yrkande 8 och motion 1981/82:1733 antar det av
utskottet i bilaga 1 till betänkandet framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
dels med avslag på motion 1981/82:942 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ny inkomstpost
för budgetåret 1982/83 under anslaget Allmänna försäkringskassor,

3. beträffande anslagsposten Förvaltningskostnader

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:942 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
anslagsposten Förvaltningskostnader under anslaget Allmänna
försäkringskassor,

4. beträffande rationalisering av socialförsäkringsadministrationen
att riksdagen med anledning av motion 1981/82:545, motion
1981/82:547 yrkande 3, motion 1981/82:942 yrkande 7 och motion
1981/82:1268 som sin mening ger regeringen till känna vad

SfU 1981/82:12

utskottet anfört om inriktningen av arbetet med att ta fram en
rationaliseringsplan,

5. beträffande beslut om ändring av ansvarsfördelning m. m. inom
socialförsäkringssektorn att riksdagen avslår motion 1981/
82:541.

3. Reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning.

Regeringen har föreslagit riksdagen att anta följande

Förslag till

Lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens
förvaltning

Härigenom föreskrivs att 2 § reglementet (1959:293) angående allmänna
pensionsfondens förvaltning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

Riksförsäkringsverket skall överföra

1. till första fondstyrelsens förvaltning tilläggspensionsavgifter, som erläggs
av staten, kommuner och därmed jämförliga samfälligheter samt
bolag, föreningar och stiftelser, i vilka staten, kommun eller därmed jämförlig
samfällighet har ett bestämmande inflytande;

2. till andra fondstyrelsens för- 2. till andra fondstyrelsens förvalt valtning

tilläggspensionsavgifter, ning tilläggspensionsavgifter, som

som erläggs av andra arbetsgivare erläggs av andra arbetsgivare än

än under 1 sägs, vilka i genomsnitt under 1 sägs, vilka för det år som

för det år som avgifterna avser sys- avgifterna avser debiteras avgifter

selsätter minst femtio arbetstaga- på grundval av ett avgiftsunderlag

re; som överstiger ett gränsbelopp

motsvarande 225 gånger det basbelopp
som gäller enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring;

3. till tredje fondstyrelsens förvaltning övriga tilläggspensionsavgifter;
samt

4. till Qärde fondstyrelsens förvaltning medel, som av styrelsen rekvirerats
hos riksförsäkringsverket och som avräknas på medel som belöper på
de övriga styrelserna i förhållande till kapitalbehållningarna enligt styrelsernas
balansräkningar avseende ställningen vid utgången av närmast föregående
år.

Till vaije fondstyrelses förvaltning skall jämväl hänföras avkastning av
de av styrelsen förvaltade medlen. Av avkastningen vaije år av de medel
fjärde fondstyrelsen förvaltar skall dock, efter avdrag av sådana kostnader
som anges i 3§ andra stycket, fyra femtedelar överföras till de övriga
fondstyrelsernas förvaltning i förhållande till de avräkningar som har skett
enligt första stycket 4 till och med det år som avkastningen avser.

SfU 1981/82:12

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas
första gången i fråga om tilläggspensionsavgifter som avser utgiftsåret
1982.

Ändringarna föranleds av att nya bestämmelser om beräkning av avgiftsunderlaget
vid uttag av ATP-avgifter gäller fr. o. m. den 1 januari i år (prop.
1980/81:178, SfU, rskr 406).

Utskottet hemställer

att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i reglementet (1959:293) angående
allmänna pensionsfondens förvaltning.

Stockholm den 28 april 1982

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Maj Pehrsson (c),
Helge Karlsson (s), Margareta Andrén (fp), Allan Åkerlind (m), Boije
Nilsson (s), Gullan Lindblad (m), Lars-Åke Larsson (s), Elis Andersson
(c), Ulla Johansson (s), Arne Lindberg (c), Arne Andersson i Gustafs (c),
Ingegerd Elm (s) och Lars-Erik Lövdén (s).

Reservationer

Sven Aspling, Helge Karlsson, Boije Nilsson, Lars-Åke Larsson, Ulla
Johansson, Ingegerd Elm och Lars-Erik Lövdén (alla s) har avgivit två
reservationer.

1. Ersättning från delpensionsfonden till riksförsäkringsverket (punkt 1
mom. 1 och 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 2 som böijar med ”Liknande
yrkanden” och slutar med ”till riksförsäkringsverket” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser det rimligt att delpensionsfonden ersätter riksförsäkringsverket
för verkets kostnader för administration av delpensionsförsäkringen.
Utskottet beräknar, med ledning av riksförsäkringsverkets rapport,
Erfarenheter av delpensioneringen t.om. augusti 1980, att dessa
kostnader uppgår till ca 5 milj. kr. per år. Under anslaget till riksförsäkringsverket
bör därför uppföras en ny inkomstpost, benämnd Ersättning
från delpensionsfonden. För nästa budgetår bör posten uppföras med 5
milj. kr. Härav följer att anslaget till riksförsäkringsverket kan minskas
med ett lika stort belopp. Med det anförda är yrkandena 1 och 2 i motion
942 tillgodosedda.

SfU 1981/82:12

dels att utskottet under punkt 1 momenten 1 och 2 bort hemställa

1. beträffande ersättning från delpensionsfonden till riksförsäkringsverket
att riksdagen med bifall till motion 1981/82:942 yrkande
1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

2. beträffande anslaget att riksdagen med bifall till motion 1981/
82:942 yrkande 2 och med anledning av propositionen till Riksförsäkringsverket
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 223242000 kr.

2. Fonder för den obligatoriska sjukförsäkringen och inkomstpost under
anslaget Allmänna försäkringskassor (punkt 2 mom. 2.)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 10 med ”fonderade medel” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening måste man, såsom framhållits i motion 942, vid
bedömningen av möjligheten att genomföra de föreslagna besparingarna
även bedöma konsekvenserna för kassornas service gentemot allmänheten
liksom realismen i rationaliseringsprojekten. Inte minst måste man se till
att en tillfredsställande service kan upprätthållas i glesbygderna. Utskottet
anser att förslaget inte motsvarar dessa krav. Det är också betänkligt att
regeringen föreskrivit att kontantutbetalningen av sjukpenning skall upphöra.
Utskottet anser att varje försäkringskassa själv bör - inom det nya
rambudgeteringssystemet — få avgöra denna fråga.

Osäkerheten vid försäkringskassorna om i vad mån den föreslagna medelsanvisningen
skall förslå till täckande av administrationskostnaderna
medför en uppenbar risk för att kassorna inom den givna budgetramen för
nästa budgetår inte anser det tillräckligt med att skära ned antalet tjänster i
samband med naturlig avgång av personal utan även tillgriper uppsägning
av personal. Med den tveksamhet som f. n. råder om vilka besparingar som
är möjliga att genomföra, bör man enligt utskottets mening avvakta med
beslut om uppsägningar till dess statsmakterna tagit ställning till resultatet
av det påböijade arbetet med att ta fram en rationaliseringsplan.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet det angeläget att anslaget
till försäkringskassornas förvaltningsutgifter beräknas med hänsynstagande
både till nödvändigheten av besparingar och till utskottets uttalande
ovan om att man inte skall tillgripa personaluppsägningar. Med hänsyn till
att anslaget är ett förslagsanslag har regeringen visserligen möjlighet att
överskrida det. Utskottet bedömer det emellertid redan nu nödvändigt att
öka anslagsposten Förvaltningskostnader med 35 milj. kr. Härigenom tillgodoses
yrkande 5 i motion 942 om att anslagsposten skall bestämmas till
2089900000 kr.

Utskottet tillstyrker yrkande 6 i motion 942 om att den ökning av
anslagsposten Förvaltningskostnader med 35 milj. kr. som utskottet ovan
föreslagit skall finansieras genom att medel till ett motsvarande belonn

SfU 1981/82:12

tillförs anslaget genom att en ny inkomstpost, benämnd Ersättning från
delpensionsfonden, förs upp under anslaget.

dels att den del av utskottets yttrande som böljar på s. 12 med ”Konstitutionsutskottet
har” och slutar på s. 13 med ”ovan (s. 10)” bort ha
följande lydelse:

Konstitutionsutskottet har yttrat sig över motion 942. I en avvikande
mening till yttrandet har utskottets socialdemokratiska ledamöter sammanfattningsvis
uttalat att det f. n. inte finns tillräckligt underlag för en
bedömning av den i motionen väckta frågeställningen eller för konsekvenserna
beträffande kassornas rättsliga ställning av att föreslagna åtgärder
vidtas. De har vidare pekat på att det ytterligare utredningsarbete som
erfordras lämpligen kan bedrivas av den av chefen för ekonomidepartementet
tillkallade särskilde utredaren med uppdrag att göra en översyn av
den statliga fondförvaltningen m. m. (Dir. 1979:77).

Utskottet delar denna uppfattning och kan följaktligen inte godkänna
vad som förordats i propositionen i fråga om avveckling fr. o m. den 1 juli i
år av försäkringskassornas fonder för den obligatoriska sjukförsäkringen.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att, såsom också framgår av
propositionen, fondmedlen f. n. är låsta hos försäkringskassorna och att
ränteavkastningen successivt läggs till kapitalet. Utskottets ställningstagande
innebär sålunda endast att ett beslut om hur fondmedlen skall
utnyttjas skjuts upp tills vidare.

Utskottet kan i detta sammanhang inte undgå att närmare kommentera
det märkliga förfarandet när det gäller regeringens och även utskottsmajoritetens
förslag till disposition av fondmedlen.

I stället för att enligt vedertagna budgettekniska principer föra upp de
tillgångar, som skall överföras från fonderna, på statsbudgetens inkomstsida
tas tillgångarna i anspråk för att reducera anslagsbeloppet till sjukförsäkringen
och de allmänna försäkringskassorna. Anslagen kan följaktligen
föras upp med motsvarande mindre belopp. Såvitt gäller anslaget till sjukförsäkringen
ger detta sålunda sken av att för nästa budgetår kunna minskas
med 475 milj. kr. Därmed blir redovisningen av kostnaderna för sjukförsäkringen
missvisande.

dels att utskottet under punkt 2 moment 2 bort hemställa

2. beträffande fonder för den obligatoriska sjukförsäkringen och
inkomstpost under anslaget Allmänna försäkringskassor
att riksdagen

dels med bifall till motion 1981/82:942 yrkande 8 och motion
1981/82:1733 yrkande 1 samt med avslag på propositionen i
motsvarande del och motion 1981/82:1733 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om fonderna
för den obligatoriska sjukförsäkringen,

dels med bifall till motion 1981/82:942 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ny
inkomstpost benämnd Ersättning från delpensionsfonden under
anslaget Allmänna försäkringskassor.

SfU 1981/82:12

Bilaga I

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 18 kap. 15 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
skall ha nedan angivna lydelse.

Gällande bestämmelser Utskottets förslag

18 kap.

15 §

Då bokslut är uppgjort för allmän försäkringskassa, skall vad av kassans
inkomster avseende sjukförsäkring enligt 2-4 kap. ej åtgått för löpande
utgifter under det år bokslutet avser avsättas till en fond för den obligatoriska
sjukförsäkringen.

Fondens kapital och avkastning Fondens kapital och avkastning får

må tagas i anspråk allenast i den tagas i anspråk enligt bestämmelser

mån kassans inkomster avseende som meddelas av regeringen,

försäkringen ej förslå till täckande
av löpande utgifter.

Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

SfU 1981/82:12

Bilaga 2

Konstitutionsutskottets yttrande
1981/82:13 y

om överförande till statsbudgeten av tillgångar i fonderna för den
obligatoriska sjukförsäkringen (prop. 1981/82:100, bilaga 8)

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har vid sammanträde den 25 mars 1982 med
anledning av motion 1981/82:942 av Sven Aspling m. fl. (s) begärt
konstitutionsutskottets yttrande beträffande lagligheten av det i ovan
angivna proposition framlagda förslaget (s. 70-73) om överföring till
statsbudgeten av vissa tillgångar i de hos de allmänna försäkringskassorna
bokförda fonderna för den obligatoriska sjukförsäkringen.

Propositionens och motionens förslag

I propositionen konstateras att något behov av fonder hos försäkringskassorna
för den obligatoriska sjukförsäkringen sedan flera år inte har funnits
vare sig för utgifter avseende försäkringsförmåner eller förvaltningen.
Fondmedlen har varit låsta hos kassorna, och ränteavkastning m. m. har
successivt lagts till kapitalbehållningen. Enligt propositionen bör därför
fonderna avvecklas och tillgångarna överföras till statsbudgeten för att
användas för sitt ursprungliga ändamål, dvs. finansiering av den obligatoriska
sjukförsäkringen. Fastigheter och bostadsrätter lämnas enligt förslaget
utanför den nu aktuella omläggningen.

Fondavvecklingen förutsätts ske genom att en hos försäkringskassorna
bokförd fordran på statsverket avskrivs. Övriga tillgångar, bl. a. kassa,
bankräkningar och obligationer, överförs till staten. Förvaltning och
bokföring av dessa bör övergångsvis skötas av riksförsäkringsverket som
snarast möjligt skall upplösa de överförda tillgångarna. Allteftersom
bankmedlen kan lyftas bör de sättas in på statsverkets checkräkning.
Värdepapper likvideras vid lämplig tidpunkt, och beloppen tillförs statsverket.
De medel som tillförs statsbudgeten skall avräknas mot utgifterna för
den allmänna sjukförsäkringen. Därmed uppkommer en minskning av
anslagsbelastningen på statsbudgeten med ca 475 milj. kr. under budgetåret
1982/83.

I propositionen begärs riksdagens godkännande av vad som där anförts om
avveckling av försäkringskassornas fonder för den obligatoriska sjukförsäkringen.

Enligt motion 1981/82:942 kan det ifrågasättas om statsmakterna har den
legala möjligheten att fatta beslut om ianspråktagande av fondernas medel.

SfU 1981/82:12

Innan riksdagen tar ställning till propositionen i denna del bör enligt
motionen klaras ut de lagliga förutsättningarna att för statsverkets räkning ta
i anspråk fondernas tillgångar på föreslaget sätt. I motionen hemställs att
riksdagen beslutar att fondernas tillgångar ej får disponeras av kassorna
innan lagligheten av förslaget om att till statsverket överföra tillgångarna i
försäkringskassornas fonder för den obligatoriska sjukförsäkringen prövats.

Utskottet

Innan den allmänna sjukförsäkringen tillkom verkade fria sjukkassor för
sjukförsäkring åt sina medlemmar. Viss lagreglering gällde för verksamheten.
Denna hade därigenom ett klart offentligt erkännande. Kassorna
uppbar visst statsbidrag. I övrigt finansierades försäkringen genom medlemsavgifter
och kommunbidrag. Genom beslut av 1931 års riksdag reformerades
verksamheten. De s. k. erkända sjukkassorna bildades. Försäkringen skulle
fortfarande vara frivillig, och finansiering skulle också fortsättningsvis ske
genom medlemsavgifter, statsbidrag och kommunbidrag. De medel som inte
gick åt till att bestrida årets utgifter avsattes till en sjukhjälpsfond. Fonden
skulle utgöra en reserv för det fall de medel som influtit visst år inte förslog till
täckande av det årets utgifter. De erkända sjukkassorna ansågs som
privaträttsliga föreningar som var underkastade understödsföreningslagens
bestämmelser.

Med anledning av ett betänkande (SOU 1944:15) av socialvårdskommittén
beslutades år 1946 en lag om allmän sjukförsäkring (1947:1, SFL). Därvid
övertog de allmänna sjukkassorna i princip fonderna från de erkända
sjukkassorna. I SFL angavs närmare hur överföring skulle ske. Tanken var
ursprungligen att lagen skulle gälla fr. o. m. den 1 juli 1950. Ikraftträdandet
framsköts emellertid. Efter vissa ändringar trädde lagen i kraft den 1 januari
1955. Genom denna lagstiftning tillskapades en allmän obligatorisk sjukpenningförsäkring
som i princip omfattade alla verksamma medborgare.
Erkända och centrala sjukkassor ombildades till allmänna sjukkassor. De
allmänna sjukkassorna blev försäkringsgivare inom den allmänna sjukförsäkringen.
De ansågs vara självständiga juridiska personer med ekonomiskt
ansvar för den av dem bedrivna sjukförsäkringsrörelsen. Enligt vad som
uttalas i proposition 1961:45 med förslag om ändring i SFL kunde dock de
allmänna sjukkassorna i motsats till de erkända sjukkassorna inte anses vara
privaträttsliga rättssubjekt, vilkas organisation och verksamhet reglerades av
privaträttens föreningsrättsliga bestämmelser. Reglerna för de allmänna
sjukkassorna återfanns i stället uteslutande i SFL och vissa med stöd av denna
lag utfärdade författningar. De allmänna sjukkassorna borde alltså betraktas
som offentligrättsliga juridiska personer, som följde särskilda, enbart för
dem gällande bestämmelser.

Varje kassa hade egna stadgar och ekonomiskt ansvar för den av kassan

SfU 1981/82:12

bedrivna verksamheten. Den allmänna sjukförsäkringen finansierades
genom sjukförsäkringsavgifter från medlemmarna, arbetsgivarbidrag och
statsbidrag. I avräkning på statsbidrag, arbetsgivarbidrag och sjukförsäkringsavgifter
erhöll kassorna varje kalendermånad förskott med belopp som
beräknades åtgå för månadens utbetalningar.

Enligt 1944 års socialvårdskommitté hade fondtillgångarna vid 1942 års
utgång uppgått till 75,5 milj. kr. Med hänsyn till bl. a. att de allmänna
sjukkassorna skulle ta över redan uppkomna förpliktelser gentemot medlemmarna
i de erkända kassorna och då de statsbidrag som utgått i väsentlig
mån underlättat fonderingen ansåg kommittén som självklart att de erkända
kassornas tillgångar skulle bli kvar hos kassorna även sedan dessa blivit
allmänna. Mot bakgrund av att de erkända sjukkassorna var att anse som
enskilda rättssubjekt diskuterade kommittén formerna för ett överförande
av fonderna till den allmänna försäkringen. Kommittén konstaterade därvid
att de erkända kassorna hade frihet att före den nya lagstiftningens
ikraftträdande välja om de skulle delta i ombildningen till allmän sjukkassa
eller att begära att bli befriade från erkännandet som sjukkassa.

Åren 1961-1962 skedde en viss omorganisation av sjukförsäkringen och
beslutades om den nuvarande organisationen med allmänna försäkringskassor.
I samband med tillkomsten av lagen (1962:381) om allmän försäkring
(AFL) diskuterades om kassorna skulle förstatligas. Något förslag i den
riktningen lämnades dock inte. I stället slogs på nytt fast att kassorna var
försäkringsgivare och att de hade ekonomiskt ansvar för sin verksamhet.
Finansieringen skulle fortfarande bygga på statsbidrag och avgifter från
försäkringen. Avgiftssättningen skulle bestämmas av kassorna själva.

Enligt 18 kap. 15 § AFL skall i verksamheten uppkomna överskott avsättas
till en fond för den allmänna sjukförsäkringen. Fondens kapital och
avkastning får tas i anspråk endast i den mån kassans inkomster avseende
försäkringen ej förslår till täckande av löpande utgifter. Fonden skall
förvaltas enligt grunder som riksdagen bestämmer.

En omläggning av sjukförsäkringens finansiering ägde rum genom
lagstiftning år 1974. Finansiering sker härefter genom generella arbetsgivaravgifter
och egenavgifter som beräknas på grundval av löne- och inkomstsumman.
Genom omläggningen har kassorna mist sitt inflytande över
avgiftssättningen. Någon ändring av försäkringskassornas ställning som
självständiga offentliga organ har dock inte varit åsyftad. Beträffande frågan
om vad som skulle ske med kassornas fonder för den obligatoriska
sjukförsäkringen efter omläggningen av finansieringen hänsköts denna till
riksförsäkringsverket fcr utredning i samråd med riksrevisionsverket och
försäkringskasseförbundet.

Resultatet av utredningen har den 18 mars 1981 redovisats i rapporten ”De
allmänna försäkringskassornas fonder för den obligatoriska sjukförsäkringen”.
Enligt utredningen består fonderna för den obligatoriska sjukförsäkringen
huvudsakligen av tre komponenter. Dessa är förutom avkastning på

SfU 1981/82:12

av staten utgivna förskott dels från de erkända sjukkassorna övertagna
sjukhjälpsfonder jämte avkastning på dessa fondmedel, dels överskott av
avgifter från de försäkrade, dvs. avgifter som uttagits med högre belopp än
vad som erfordrats för att bestrida kassornas utgifter i den del de inte täckts
av arbetsgivaravgifter och statsbidrag, jämte avkastning på dessa överskottsmedel.

Utredningen har funnit att fonderna för den obligatoriska sjukförsäkringen
tillhör den allmänna sjukförsäkringen och att de är avsedda för
sjukförsäkringsändamål. Då enligt utredningen något behov av fonderna
inte f. n. finns eller kan förutses för framtiden föreslås att fonderna skall
upplösas och att tillgångarna skall överföras till staten för att användas för
sjukförsäkringsändamål. Reservation mot förslaget har lämnats av försäkringskasseförbundets
representanter i utredningen. Reservanterna har
anfört att de medel som jämte räntor i dag utgör kassornas fonder för den
obligatoriska sjukförsäkringen helt har byggts upp med avgifter som inbetalts
av de försäkrade, till stor del frivilligt. Fondmedlen kan därför enligt
reservanterna inte betraktas som statliga. Vidare finns enligt reservanterna
skäl att låta ifrågavarande fonder finnas kvar hos kassorna.

Riksförsäkringsverket har i skrivelse i samband med överlämnandet av
utredningens förslag anslutit sig till reservanternas mening. Avvikande
uppfattning förekom dock inom riksförsäkringsverkets styrelse till förmån
för utredningens förslag. Detta har vidare tillstyrkts av riksrevisionsverket i
särskilt samrådsyttrande.

Genom lagstiftning 1981 (prop. 1980/81:135, SfU 1980/81:25, rskr
1980/81:262, SFS 1981:326) införs fr. o. m. den 1 juli 1982 en ekonomisk
ramstyrning av försäkringskassornas förvaltningsutgifter. I samband därmed
jämställs kassorna i princip med statliga myndigheter såvitt avser finansiering
av förvaltningskostnader. Genom lagstiftningen upphävs samtidigt en
bestämmelse i 18 kap. 4 § AFL enligt vilken kassorna inte utan medgivande
av riksförsäkringsverket kunnat överlåta eller inteckna fast egendom och ej
heller kunnat ta upp lån eller åta sig annan förpliktelse som inte har
omedelbart samband med kassornas verksamhet. Försäkringskassorna
föreslås att i fortsättningen inom ramen för anvisningar från riksförsäkringsverket
själva få besluta åtgärder beträffande den fasta egendomen.

Utskottet gör följande överväganden.

Ansvaret för den allmänna sjukförsäkringens finansiering ligger numera
helt på staten. De allmänna försäkringskassorna kan inom den obligatoriska
sjukförsäkringen endast anses ombesörja statliga förvaltningsuppgifter.
Fonderna för den obligatoriska sjukförsäkringen har t. o. m. år 1974 haft en
funktion i det att de har fungerat som buffertar eller medelsreserv
beträffande sjukförsäkringen. Efter utgången av 1974, då sjukförsäkringens
finansiering lades om, har fonderna inte längre en sådan funktion.

Enligt utskottets uppfattning förhindrar inte regeringsformen att de
ifrågavarande fonderna avvecklas på det sätt som föreslås i propositionen.

SfU 1981/82:12

Däremot regleras i 18 kap. 15 § AFL hur fondernas kapital och avkastning får
tas i anspråk. Ett överförande till statsbudgeten innebär att fonderna tas i
anspråk på annat sätt än vad som är föreskrivet. Bestämmelsen i 18 kap. 15 §
AFL måste då ändras i enlighet härmed.

Stockholm den 15 april 1982

På konstitutionsutskottets vägnar
BERTIL FISKESJÖ

Närvarande: Bertil Fiskesjö (c), Hilding Johansson (s), Anders Björck (m),
Torkel Lindahl (fp), Olle Svensson (s), Yngve Nyquist (s), Sven-Erik Nordin
(c), Wivi-Anne Cederqvist (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Bengt
Kindbom (c), Daniel Tarschys (fp), Kerstin Nilsson (s), Sture Thun (s), Jan
Prytz (m) och Lahja Exner (s).

Avvikande meningar

1. av Hilding Johansson, Olle Svensson, Ynge Nyquist, Wivi-Anne Cederqvist,
Kerstin Nilsson, Sture Thun och Lahja Exner (alla s) vilka ansett att
utskottets yttrande på s. 4 som börjar med orden ”Ansvaret för den” och
slutar på s. 5 med orden ”ändras i enlighet härmed” bort ha följande
lydelse:

Försäkringskassornas och de ifrågavarande fondernas nuvarande rättsliga
ställning framgår inte entydigt av gällande bestämmelser och de motivuttalanden
som gjorts i anslutning till dessa. I samband med omläggningen år
1974 av sjukförsäkringens finansiering uttalades att någon ändring av
kassornas ställning inte åsyftades. Någon ändring i denna ordning synes inte
heller ha skett genom lagstiftning som tillkommit senare.

Vilken betydelse kassornas särställning och fondernas rättsliga status har
med avseende på formerna för ett överförande till statsbudgeten av fonderna
är inte tillfredsställande klarlagt genom det utredningsarbete som hittills
förekommit. Det finns således enligt utskottets mening inte f. n. tillförlitligt
underlag för ett ställningstagande i vad mån överförandet av de ifrågavarande
tillgångarna kräver särskilda överväganden med hänsyn till innehållet i 2
kap. 18 § regeringsformen. Enligt denna bestämmelse skall varje medborgare
vilkens egendom tas i anspråk genom expropriation eller annat sådant
förfogande vara tillförsäkrad ersättning för förlusten enligt grunder som
bestäms i lag. Bestämmelsen avser i första hand fysiska personer. Enligt
uttalande i motiven får det emellertid ligga i sakens natur att bestämmelsen
också gäller för juridiska personer i de fall när detta framstår som
naturligt.

SfU 1981/82:12

Det är enligt utskottets mening inte godtagbart att utan ett bättre underlag
för bedömningen tillgripa det förfarande som anvisats i propositionen. Det
kan här erinras om att det i samband med att staten tog över ansvaret för
lokalhållningen för de allmänna underrätterna (prop. 1970:106, 1 LU
1970:43, rskr 1970:264, SFS 1970:390) beträffande de s. k. tingshusbyggnadsskyldiges
fasta egendom, penningmedel m. fl. tillgångar bestämdes i lag att
tillgångarna skulle övertas av staten. I lag bestämdes vidare att vederlag inte
skulle utgå samt att staten skulle överta ansvaret för tingshusbyggnadsskyldiges
förbindelser.

Hur fondernas kapital och avkastning får tas i anspråk anges i 18 kap. 15 §
AFL. Ett överförande av fonderna till statsbudgeten innebär att fonderna tas
i anspråk på annat sätt. Den tidigare nämnda bestämmelsen måste då ändras i
enlighet härmed.

Utskottet får sammanfattningsvis uttala aft det f. n. inte finns tillräckligt
underlag för en bedömning av den i motionen väckta frågeställningen eller
för konsekvenserna beträffande kassornas rättsliga ställning av att föreslagna
åtgärder vidtas. Det ytterligare utredningsarbete som erfordras kan lämpligen
bedrivas av den av chefen för ekonomidepartementet tillkallade
särskilde utredaren med uppdrag att göra en översyn av den statliga
fondförvaltningen m. m. (Dir. 1979:77).

2. av Gunnar Biörck i Värmdö (m) som ansett att utskottets yttrande på s. 4
som börjar med orden ”Ansvaret för den” och slutar på s. 5 med orden
”ändras i enlighet härmed” bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av de ifrågavarande fondernas historiska ursprung ställer
sig utskottet tveksamt till förslaget att dessa, mot de ifrågavarande kassornas
önskan, skulle ”avvecklas” genom att överföras till riksförsäkringsverket för
att genom dess försorg realiseras. Regeringsformen lämnar inte någon säker
vägledning i fråga om lagligheten att förfara på sätt som föreslås. 18 kap. 15 §
AFL reglerar emellertid hur fondernas avkastning får tas i anspråk. Ett
överförande till statsbudgeten innebär att fonderna tas i anspråk på annat sätt
än vad som är föreskrivet, vilket under alla omständigheter förutsätter en
ändring av bestämmelsen i 18 kap. 15 § AFL. Ett sådant förfarande förefaller
icke helt invändningsfritt.

En möjlighet att utan lagändring uppnå att de ifrågavarande fondmedlen
används för sitt ursprungliga ändamål vöre måhända att tillfälligt reducera
det statliga anslaget till sjukförsäkringen med motsvarande belopp, varigenom
försäkringskassorna skulle få anledning att i första hand använda sina
egna fondmedel för sådana ändamål vartill de från begynnelsen avsetts.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982