I f

! NU 1981/82:55

NäPingsutskoitets betänkande
1981/82:55 i

över' propositioner — 1981/82:100 (delvis), 1981/82:165 och 1981/

82:195 — och motioner om konkurrenslagstiftning.

Ärendet

I proposition 1981/82:165 (handelsdepartementet) har regeringen efter
hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att antaga förslag till konkurrenslag.

I proposition 1981/82: 195 (handelsdepartementet) har regeringen
dels efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att antaga förslag till

1. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m.,

2. lag om ändring i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande prisoch
konkurrensförhållanden,

3. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

4. lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar,

5. lag om ändring i CECA-lagen (1972:762),

dels föreslagit riksdagen att till Näringsfrihetsombudsmannen för budgetåret
1982/83 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
5105000 kr.

I proposition 1981/82:100 bilaga 14 (handelsdepartementet) har regeringen
föreslagit riksdagen
dels under punkt D 1 (s. 52) att till Marknadsdomstolen för budgetåret
1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 2 160000 kr.,
dels under punkt D 3 (s. 56) att till Statens pris- och kartellnämnd för
budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 28465000 kr.

Med anledning av propositionerna 1981/82:165 och 1981/82:195 har
väckts fem motioner. Vidare behandlar utskottet en motion från allmänna
motionstiden år 1981, två motioner från allmänna motionstiden år 1982 och
ett yrkande i en motion som har väckts med anledning av propostion 1981/

82:118 (småföretagspropositionen). Motionerna redovisas i det följande (s.

2).

Skrivelser har i ärendet inkommit från Svenska bankföreningen, Sveriges
industriförbund samt från ST-SPK och SACO/SR-föreningen vid statens
pris- och kartellnämnd.

Propositionerna 1981/82:165 och 1981/82:195

Det huvudsakliga innehållet i proposition I98II82. I65 är följande:

Begränsningar av konkurrensen mellan företagen kan ha skadliga ekonomiska
verkningar i form av prishöjningar och minskad effektivitet m.m.

1 Riksdagen 1981182. 17 sami. Nr 55

NU 1981/82:55

För att undanröja sådana verkningar finns f. n. ett särskilt regelsystem,
lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning
inom näringslivet. Lagen är inriktad på vissa förfaranden som företag
vidtar samt på andra konkurrenshinder inom näringslivet. Enligt lagen
gäller straffbelagda förbud mot s, k. bruttoprissättning och mot anbudskarteller.
Beträffande övriga slag av konkurrensbegränsningar gäller att marknadsdomstolen
(MD) genom förhandling med enskilda företag skall söka
undanröja skadlig verkan av konkurrensbegränsning. Endast i ett speciellt
fall har domstolen tillgång till tvångsmedel mot sådana begränsningar, om
förhandlingen inte skulle leda till avsett resultat.

I propositionen föreslås en ny konkurrenslag. Huvudpunkterna är följande.

De straffbelagda förbuden effektiviseras och straffen skärps. MD får
möjlighet att vid vite förbjuda olika former av skadliga konkurrensbegränsande
förfaranden. Ett system för kontroll av företagsförvärv (fusionskontroll)
införs. Förslaget innebär att sådana förvärv skall kunna förbjudas när
de ger förvärvaren en dominerande ställning på marknaden eller förstärker
förvärvarens redan dominerande ställning. Förutsättningen är då bl. a. att
marknadsdominansen ger skadlig verkan. Förhandling i MD mot ett sådant
förvärv kan leda till att MD förbjuder det. Om regeringen fastställer beslutet
blir det gällande mot förvärvaren.

Den nya konkurrenslagen innebär vidare att det nuvarande systemet
görs effektivare, bl. a. genom en möjlighet för MD att meddela interimistiska
beslut om förbud. Till skillnad mot vad som gäller f. n. kommer lagen
att omfatta också fast egendom.

De nya reglerna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1983.

Proposition 1981/82:195 innehåller i huvudsak följande:

1 propositionen läggs bl, a. fram förslag till följdändringar med anledning
av förslaget i proposition 1981/82:165 till ny konkurrenslag.

Ändringarna avser bl. a. lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.
och lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden.
Förutom annat föreslås möjlighet för marknadsdomstolen att
meddela s.k. mellandom i konkurrensärenden. Vidare vidgas möjligheten
att med stöd av uppgiftsskyldighetslagen skaffa in uppgifter rörande konkurrensbegränsningar
med verkningar på utländska marknader.

De föreslagna lagändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1983, dvs.
samtidigt som den nya konkurrenslagen.

Vidare anmäls vissa resursfrågor, bl. a. om anslag till näringsfrihetsombudsmannen
för budgetåret 1982/83.

Lagförslagen återfinns i proposition 1981/82:165 på s. 3—9 och i proposition
1981/82:195 på s. 2-9.

NU 1981/82:55

Motionerna

Yrkanden

De motioner som väckts med anledning av propositionerna 1981/82:165
och 1981/82:195 är

1981/82:2440 av Gösta Bohman m.fl. (m), vari hemställs att riksdagen,
med godkännande av propositionen i övrigt, avslår förslaget till ny konkurrenslag
i den del lagförslaget innefattar införandet av särskilda bestämmelser
om kontroll av förvärv av företag,

1981/82:2444 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1981/82:195 i de delar lagförslagen i
propositionen utgör en följd av förslaget i proposition 1981/82:165 om
införandet av bestämmelser om s. k. fusionskontroll,

2. att riksdagen till Näringsfrihetsombudsmannen för budgetåret 1982/
83 under elfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 3905000 kr.,

1981/82:2461 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
antar följande förslag till ändring i proposition 1981/82:165:

§ 2

Propositionens förslag

Om en konkurrensbegränsning
har skadlig verkan inom landet, kan
marknadsdomstolen för att förhindra
sådan verkan besluta om åtgärder
enligt denna lag. En sådan åtgärd
får riktas mpt en näringsidkare
som föranleder dpri skadliga verkan.

Med skadlig verkan förstås att
konkurrensbegränsningen på ett
sätt som är otillbörligt från allmän
synpunkt

1. påverkar prisbildningen,

2. hämmar effektiviteten inom
näringslivet eller

3. försvårgr eller hindrar annans
näringsutövning.

Motionärernas förslag

Om en konkurrensbegränsning
har skadlig verkan inom landet, kan
marknadsdomstolen för att förhindra
sådan verkan besluta om åtgärder
enligt denna lag. En sådan åtgärd
får riktas mot en näringsidkare
som föranleder den skadliga verkan.

Med skadlig verkan förstås att
konkurrensbegränsningen på ett
sätt som är otillbörligt från allmän
synpunkt

1. påverkar prisbildningen

2. hämmar effektiviteten inom
näringslivet eller

3. försvårar eller hindrar annans
näringsutövning,

4. är till skada för sysselsättningen
eller åsidosätter berörda arbetstagare
eller kommuners intres -

Priskartellförbud
13 a § Näringsidkare får inte

1. ingå eller tillämpa avtal eller
eljest samverka eller samråda med

tl Riksdagen I98II82. 17 sami. Nr 55

NU 1981/82:55

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

annan näringsidkare i samma
säljled om bestämmandet av pris
eller rabatt, som skall tillämpas vid
försäljning av vara inom landet,

2. eljest söka förmå annan näringsidkare
i samma säljled att på
visst sätt bestämma pris eller rabatt,
som näringsidkaren skall tilllämpa
vid sådan försäljning.

Vid tillämpning av första stycket
skall med försäljning av vara jämställas
tillhandahållande av tjänst
eller annan nyttighet.

Första stycket gäller ej, om det
förfarande som är ifråga

1. avser samarbete om pris eller
rabatt som endast är vägledande,
under förutsättning att samarbetet
redovisas genom uppgift till myndighet
som avses i lagen (1956:245)
om uppgiftsskyldighet rörande prisoch
konkurrensförhållanden eller
anges öppet på annat sätt, eller

2. har sin grund i att flera näringsidkare
tillhandahåller vara,
tjänst eller annan nyttighet, genom
särskild juridisk person eller eljest
gemensamt.

Marknadsdelningsförbud
13 b § Näringsidkare får inte

1. ingå eller tillämpa avtal eller
eljest samverka eller samråda med
annan näringsidkare i samma
säljled om delning av tillverkning
eller försäljning av vara inom landet
i kvoter eller på geografisk
grund eller i fråga om kunder,

2. eljest söka förmå annan näringsidkare
i samma säljled till sådan
delning.

Vid tillämpning av första stycket
skall med försäljning av vara jämställas
tillhandahållande av tjänst
eller annan nyttighet.

1981/82:2468 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vari föreslås

1. att riksdagen beslutar att anslaget till näringsfrihetsombudsmannen
för budgetåret 1982/83 höjs med 1 200000 kr. i förhållande till budgetpropositionens
förslag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om den prisreglerande verksamheten,

NU 1981/82:55

1981/82:2479 av Ingvar Svanberg m.fl. (s), vari hemställs

1. att handläggningstiden i ärenden om företagsförvärv förkortas i enlighet
med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
näringsfrihetsombudsmannens beredning av ärenden rörande företagsförvärv.

Den med anledning av proposition 1981/82:118 väckta motionen är

1981/82:2312 av Lars Wemer m.fl. (vpk), vari, såvitt här är i fråga,
hemställs (5) att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag till
förändringar i kartellagstiftningen med syfte att vid bojkotter och repressalier
ålägga dem som tillämpar sådana åtgärder den huvudsakliga bevisbördan.

Den under allmänna motionstiden år 1981 väckta motionen är

1980/81:1045 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer att lagförslag snarast framläggs som möjliggör
ingripanden mot företags förvärv med förbud eller åläggande.

De under allmänna motionstiden år 1982 väckta motionerna är

1981/82:828 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär ett program för skärpt priskontroll
i branscher där konkurrensen är starkt begränsad,

2. att riksdagen beslutar att anslaget till statens pris- och kartellnämnd i
förhållande till regeringens förslag bör höjas med 2000000 kr. till
30465000 kr. för budgetåret 1982/83,

1981/82:1058 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
med ändring av proposition 1981/82:100 bilaga 14 punkt D 3 anvisar ett
med 739000 kr. i förhållande till regeringens förslag förhöjt belopp.

Motivering

Kontroll av företagsförvärv

1 den under allmänna motionstiden år 1981 väckta motion 1980181:1045
(vpk) redovisas kortfattat konkurrensutredningens förslag till regler för
prövning av företagsförvärv. Motionärerna konstaterar att antalet fusioner
ökat kraftigt under senare år. Under åren 1946-1971 redovisades sammanlagt
ca 3500 sammanslagningar av företag, medan under åren 1969-1978
ca 5200 fusioner registrerades. Dessa berörde 525000 anställda. Utvecklingen
sedan utredningens betänkande lades fram har enligt motionärerna
ytterligare understrukit behovet av en lagstiftning som ger regeringen
möjlighet att ingripa med förbud eller åläggande. Motionärerna anser att en
lagstiftning av denna innebörd bör genomföras.

Yrkandet i motion 1981/82:2440 (m) om att förslaget till konkurrenslag
skall avslås såvitt avser bestämmelserna om fusionskontroll motiveras i

NU 1981/82:55

huvudsak på följande vis. Regler om fusionskontroll är en nyhet i svensk
rätt. Konkurrensutredningens förslag om införande av sådan kontroll möttes
av stark kritik under remissbehandlingen både från näringslivshåll och
från de statliga remissorgan som närmast har att följa näringslivets utveckling,
nämligen kommerskollegium och statens industriverk. En väl fungerande
marknadsekonomi förutsätter att fri konkurrens råder. Näringsfrihet,
etableringsfrihet och fri internationell handel inom varu- och tjänsteområdena
innebär att tendensen till konkurrensbegränsningar motverkas.
Olika regleringar inom en konkurrenslagstiftning kan i sig själva
komma att motverka konkurrens genom att företagandet ytterligare försvåras.
Byråkratiska regler om förbud mot företagsförvärv kan höra till
denna kategori. Det är över huvud taget tveksamt om det finns behov av
regler om fusionskontroll. Den nuvarande lagstiftningen mot konkurrensbegränsning
har i stort sett fungerat väl. Även om fusioner inte kunnat
förbjudas med stöd av konkurrensbegränsningslagen har det funnits möjligheter
för regeringen att ingripa och i praktiken möjliggöra sådana, då
med stöd av andra bestämmelser. — Förslaget om fusionskontroll bygger
på tanken att en förhandsbedömning av fusionens skadlighet skall kunna
göras. Det är emellertid mycket svårt att dra några slutsatser härom i
förväg. - Förekomsten av en fusionskontroll skulle kunna inverka menligt
på de fortgående rationaliseringsåtgärderna i näringslivet. Sådana åtgärder
är nödvändiga för att vi skall kunna bibehålla vår internationella konkurrenskraft.
För att kunna hävda sig på den internationella marknaden måste
svenska företag ofta vara av en storlek som gör dem dominerande på den
lilla svenska marknaden. Härtill kommer den rättsosäkerhet som följer av
fusionskontroll, bl. a. genom att de anställda drabbas av osäkerhet rörande
ägandeförhållandena på deras arbetsplats. Lagrådet har bl. a. hänvisat till
dessa problem i sitt yttrande. Lagrådet har särskilt tryckt på de problem
som kan uppkomma för bl. a. tredje man som köpare av ett företag när han
inte vet om han fullt kan disponera över den egendom som ingår i köpet.
Det måste vara en angelägen strävan att det inte införs en ny lagstiftning
som inte är påkallad av starka allmänna eller enskilda intressen. Sådana
intressen har inte visats föreligga, anser motionärerna.

I den del av motion 1981/82:2461 (vpk) som avser fusionskontroll erinrar
motionärerna om att konkurrensutredningen föreslog att man med stöd av
konkurrenslagen skulle kunna ingripa mot företagsförvärv då sysselsättningen
eller berörda arbetstagares och kommuners intressen var satta åt
sidan. Motionärerna anser att en bestämmelse av denna innebörd bör
införas i konkurrenslagen.

Vissa förslag rörande handläggningen av ärenden om fusionskontroll
läggs fram i motion 1981/82:2479 (s). Motionärerna anser att de tidsfrister
för handläggningen av sådana ärenden som anges i lagförslaget är oacceptabelt
långa, vare sig man ser det från de inblandade företagens eller de
anställdas synpunkt. I motionen föreslås att maximitiden för förvärvsåren -

NU 1981/82:55

denas handläggning förkortas, för marknadsdomstolens del till tre månader
och för regeringens del till en månad. Vidare anser motionärerna att, vid
sidan av konkurrensbegränsningsaspekterna, andra övergripande synpunkter
på frågan om skadligheten av ett visst företagsförvärv bör komma
in så tidigt som möjligt i beslutsunderlaget. Riksdagen föreslås därför ge
regeringen till känna att näringsfrihetsombudsmannen i förekommande fall
bör inhämta yttrande från myndigheter som kan lämna upplysningar av
näringspolitiskt intresse, exempelvis statens industriverk.

Straffbelagda konkurrensbegränsningar

I motion 1981182:2461 (vpk) föreslås bl.a. att konkurrensutredningens
förslag om priskartellförbud och marknadsdetningsförbud inarbetas i lagtexten.
Ett priskartellförbud anges vara nödvändigt såsom medel att komma
åt otillbörlig prissättning. Marknadsdelningsförbud bör införas som ett
instrument att motverka konkurrensbegränsningar vid sidan av rena monopoliseringssträvanden.

Bevisbördan i ärenden om konkurrensbegränsning

De i motion 1981182:2312 (vpk) föreslagna ändringarna i ”kartellagstiftningen”
motiverar motionärerna med att åtgärder för ett förstärkt skydd
mot repressalier från storföretag måste vara en viktig del av småföretagspolitiken.
Stora företag anges genom hot, trakasserier, leveransvägran,
processer m. m. kunna befästa sin övermakt gentemot de småföretag som
de upplever som irriterande. Kartellagstiftningen bör utvidgas så, att dylika
stridsåtgärder kan kontrolleras och beivras, anser motionärerna. Utvidgningen
föreslås ske på det viset, att den som vidtar den konkurrensbegränsande
åtgärden åläggs den huvudsakliga bevisbördan.

NO:s resurser för fusionskontroll
I motion 1981182:2444 (m) påpekas att proposition 1981/82:195 innehåller
vissa förslag som bygger på förutsättningen att fusionskontroll införs.
Dit hör bl. a. förslagen om en ökning av antalet ledamöter i marknadsdomstolen
och om en förstärkning av näringsfrihetsombudsmannens kansliresurser.
Som en följd av moderata samlingspartiets ställningstagande till
fusionskontroll anser motionärerna att nämnda förslag inte bör genomföras.
För näringsfrihetsombudsmannens vidkommande föreslås ett i princip
oförändrat anslag.

Priskontroll och prisövervakning

I motion 1981/82:828 (s) anförs att prisövervakning och priskontroll
fortfarande är av stort värde som medel i kampen mot inflationen. Statens
pris- och kartellnämnd (SPK) har i dag av statsmakterna ålagts en prisövervakning
inom varu- och tjänsteområden, som omfattar 60% av den totala
privata konsumtionen. Vidare har SPK under de senaste åren verkställt en

NU 1981/82:55

del utredningar om konkurrensbegränsande åtgärder inom näringslivet och
handeln. Det är enligt motionärerna viktigt att dessa utredningar nu sammanställs
och att ett program skisseras för verksamheten med prisövervakning
och priskontroll i sådana branscher där konkurrensen är mycket
begränsad. Under flera år har SPK planerat och förberett en ökad priskontroll
på boendeområdet. Det gäller prisövervakning av byggmaterialindustrin
och distribution av byggnadsmateriel samt av byggnadsverksamhet
och en sådan entreprenörverksamhet som hör till byggandet. Med hänsyn
till att boendekostnaderna fortfarande stiger snabbare än övriga levnadsomkostnader
bör SPK enligt motionärerna nu få resurser att genomföra
den planerade prisövervakningen. Kostnaden härför kan beräknas till 1,4
milj. kr. Mot bakgrund av de neddragningar av anslagen som SPK fått
vidkännas under senare år bör någon tvåprocentig minskning av anslaget
för budgetåret 1982/83 inte göras, om SPK skall kunna fullgöra sina åligganden,
hävdar motionärerna.

SPK:s situation behandlas även i motion 1981182:2476 (s). Motionärerna
påpekar att regeringen i proposition 1981/82:195 redovisat vissa beräkningar
angående näringsfrihetsombudsmannens medelsbehov m. m. Regeringen
önskar finansiera de 10 nya tjänsterna hos näringsfrihetsombudsmannen
med en motsvarande neddragning av SPK:s resurser för extra
personal för prisreglerande åtgärder. Härutöver vill regeringen använda
0,5 milj. kr. av verkets medel för en uppdatering av verkets marknadsregister.
Enligt regeringens förslag skulle, räknat på helår, ca 2,2 milj. kr.
därigenom undandras SPK:s prisreglerande och prisövervakande verksamhet.
Detta motsvarar enligt motionärerna kostnaden för 10-15 tjänster.
Motionärerna kan inte godta att regeringen på detta sätt slår sönder
möjligheterna till direkta insatser på prisområdet. De kräver att verkets
medelstillgång för den prisreglerande verksamheten inte skall inskränkas
ytterligare. I konsekvens härmed föreslår de att anslaget till näringsfrihetsombudsmannen
skall höjas med 1 200000 kr. jämfört med förslaget i budgetpropositionen,
och de menar att detta inte bör gå ut över SPK:s anslag.
De anser vidare att riksdagen bör uttala att inte heller de arbetsuppgifter
som SPK åläggs beträffande marknadsregistret skall föranleda någon
minskning av resurstilldelningen för prisregleringsverksamheten.

Även vänsterpartiet kommunisterna anser, enligt vad som anförs i motion
1981/82:1058, att någon tvåprocentig neddragning av SPK:s anslag
inte bör komma till stånd. De hänvisar till att SPK anfört att en sådan
minskning skulle motsvara en vakanshållning av ytterligare fem tjänster.
Detta skulle gå ut över prisövervakningen. Motionärerna anser att det är
viktigt att SPK har möjlighet att fullgöra sina uppgifter när det gäller
prispolitiken. De menar att det slopade prisstoppet i stället borde resultera
i en ökad anmälningsplikt och en ökad prisövervakning i syfte att skydda
konsumenternas ekonomi.

NU 1981/82:55

Utskottet

Inledning

Under framför allt de senaste årtiondena har näringslivet både i Sverige
och utomlands utvecklats mot större företagsenheter. Drivkraften har i
regel varit krav på högre effektivitet och i många fall också en hårdare
konkurrens från utlandet. Utvecklingen mot större koncentration har möjliggjort
en betydande produktionsökning, samtidigt som utrymmet för
konkurrens har minskat. Konkurrenspolitikens uppgift är främst att motverka
att från allmän synpunkt negativa följder uppkommer som en följd
av konkurrensbegränsande åtgärder inom näringslivet. Sådana konkurrensbegränsningar
kan innebära att företagen på en marknad samarbetar i
stället för att konkurrera eller att ett eller flera företag hindrar andra från
att konkurrera på lika villkor. Konkurrensbegränsningen kan ta sig former
som prissamverkan, marknadsdelning och prisdiskriminering.

När begränsningar har negativa ekonomiska följder för konsumenterna
har samhället ett intresse av att gripa in för att få bort konkurrenshindren
och därmed främja den önskvärda konkurrensen. Ett regelsystem som
reglerar sådana ingripanden finns i lagen (1953:603) om motverkande i
vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet.

1 motioner till bl. a. 1974 års riksdag fördes fram önskemål om en
översyn av konkurrenslagstiftningen i moderniserande och skärpande riktning.
Förutom annat gällde önskemålen möjligheter till offentlig insyn och
kontroll beträffande sammanslagningar av företag. Näringsutskottet anförde
(NU 1974:10) bl. a. att det, sedan riksdagen senast hade behandlat
frågan, hade kommit fram material som kunde anses tala för att konkurrenslagstiftningen
gjordes effektivare. Riksdagen ansåg att konkurrenslagstiftningen
borde utredas.

Den med anledning härav tillsatta konkurrensutredningen överlämnade i
januari 1978 betänkandet (SOU 1978:9) Ny konkurrensbegränsningslag.
Betänkandet remissbehandlades och har, tillsammans med bl. a. de synpunkter
som framförts vid remissbehandlingen, legat till grund för förevarande
propositioner.

Gällande ordning

Lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning
inom näringslivet, konkurrensbegränsningslagen (KBL), bygger på grundtanken
att fri konkurrens och fri näringsutövning har övervägande positiva
verkningar genom att bidra till effektivitet och utvecklingsförmåga inom
näringslivet. Vad lagen kan användas mot är företagens egna åtgärder om
dessa begränsar konkurrensen och samtidigt är av skadlig verkan. För att
skadlig verkan skall föreligga krävs (1) att en konkurrensbegränsning föreligger,
(2) att denna påverkar prisbildningen i höjande riktning, hämmar
verkningsförmågan inom näringslivet eller försvårar eller hindrar annans

NU 1981/82:55

näringsutövning, och (3) att denna verkan är otillbörlig från allmän synpunkt.

KBL bygger på två principer för samhällsingripanden mot konkurrensbegränsningar,
förbudsprincipen och missbruksprincipen.

Förbudsprincipen innebär att sådana förfaranden, som anses i allmänhet
ha skadlig verkan, preciseras och förbjuds generellt i en författning, oftast
vid straffansvar (kriminalisering). Detta innebär alltså att förfarandet alltid
är otillåtet för envar i den kategori som förbudet riktar sig till.

KBL har två straffsanktionerade förbud, bruttoprisförbudet och anbudskartellförbudet.
Bruttoprisförbudet tar sikte på den situationen att en
leverantör söker bestämma vilket pris hans återförsäljare skall ta ut vid
vidareförsäljning. Syftet med förbudet är att undanröja detta hinder för en
från allmän synpunkt eftersträvansvärd priskonkurrens. Anbudskartellförbudet
har tillkommit för att hindra organiserad samverkan mellan anbudsgivare
vid anbudstävlingar. Sådan samverkan har ansetts särskilt skadlig
mot bakgrund av anbudsförfarandets syfte att driva fram en hård, prispressad
konkurrens.

Missbruksprincipen innebär att en kriminalisering inte har skett men att
lagstiftaren har gett samhällsorgan en befogenhet att gripa in mot ett
enskilt företag när det konstateras att detta framkallar skadlig verkan av en
konkurrensbegränsning. Syftet med ingripandet, som riktas enbart mot det
berörda företaget, är att för framtiden undanröja sådan verkan.

I sak innebär lagen på denna punkt att marknadsdomstolen på talan av
näringsfrihetsombudsmannen vid en rättegång prövar om en konkurrensbegränsning
föreligger och om denna medför skadlig verkan. Konstaterar
domstolen att så är fallet skall den genom förhandling med företagen
försöka undanröja denna verkan. Detta är alltså ett försök att få företaget
att vidta frivillig rättelse.

Om domstolen misslyckas och skadlig verkan kvarstår efter förhandling
har den endast i en situation tillgång till tvångsmedel. I fall av prisdiskriminering
eller säljvägran får domstolen sålunda vid vite förelägga en företagare
att sälja varor till annat företag på villkor som motsvarar vad han
erbjuder andra. I andra fall har domstolen ingen annan möjlighet att få en
ändring till stånd än att göra anmälan till regeringen.

Propositionerna

Förslaget i proposition 1981/82:165 bygger i viktiga delar på grundläggande
element i nuvarande konkurrenslagstiftningen. Det centrala begreppet
skadlig verkan bibehålls sålunda som förutsättning för ingripande mot
konkurrensbegränsningar. Möjligheterna till ingripande vidgas dock påtagligt.
Vidare införs som en principiell nyhet regler om fusionskontroll.
Regeringsförslaget syftar därutöver allmänt till en effektivisering av det
nuvarande systemet. Huvudpunkterna är följande.

I linje med konkurrensutredningens förslag utvidgas de nuvarande

NU 1981/82:55

straffbelagda förbuden mot bruttoprissättning och anbudskarteller. Vidare
skärps straffen. Konkurrensutredningen hade föreslagit nya straffbelagda
förbud, nämligen mot priskarteller och marknadsdelningskarteller. Sådana
förbud införs inte. Skälet är bl. a. att utredningsförslaget inte tillfredsställande
avgränsar de kriminaliserade områdena.

Ett system för kontroll av företagsförvärv (fusionskontroll) införs som
en principiell nyhet. Förslaget täcker förvärv av företag som driver verksamhet
i Sverige. Som företagsförvärv räknas också bl. a. förvärv av
aktier, rörelse eller del av rörelse. Om en näringsidkare genom att göra ett
företagsförvärv får en dominerande ställning på en marknad eller förstärker
en redan dominerande ställning och detta leder till från allmän
synpunkt skadliga verkningar, skall marknadsdomstolen söka förhindra
den skadliga verkan genom förhandling. I sista hand kan domstolen förbjuda
förvärvet, om saken är av särskild vikt från allmän synpunkt. Beslutet
blir gällande mot näringsidkaren endast om regeringen fastställer det.
Beslutet skall av domstolen omedelbart underställas regeringen för prövning
av fastställelsefrågan. Någon generell anmälningsplikt avseende företagsförvärv
föreslås inte. Däremot kan näringsfrihetsombudsmannen
ålägga t. ex. särskilt förvärvsintensiva företag och stora företag att anmäla
förvärv. Från det att näringsfrihetsombudsmannen har beslutat granska ett
förvärv har han tre månader på sig att bestämma om han vill föra förvärvsfrågan
till marknadsdomstolen för prövning. Domstolen skall besluta inom
sex månader. Även för regeringens avgörande finns en tidsgräns, nämligen
tre månader. De nu nämnda fristerna kan förlängas, om synnerliga skäl
föreligger.

Marknadsdomstolen får befogenhet att vid vite förbjuda vaije form av
avtal, avtalsvillkor eller annat konkurrensbegränsande förfarande, om detta
konstateras föra med sig skadlig verkan. Som förut har nämnts finns i
dag tillgång till sådan sanktion endast i fråga om säljvägran och prisdiskriminering.
Det nuvarande systemet att domstolen skall söka finna lösningar
förhandlingsvägen bibehålls delvis. Domstolen skall söka undanröja den
skadliga verkan genom förhandling, om inte omständigheterna talar mot
detta.

Marknadsdomstolen skall kunna meddela s. k. interimistiska förbud,
alltså beslut som gäller för tiden intill dess domstolen har hunnit ta slutlig
ställning i ett ärende. Sådana interimistiska förbudsbeslut kan avse såväl
planerade företagsförvärv som andra företagsåtgärder. Näringsfrihetsombudsmannen
får befogenhet att utfärda förbudsförelägganden m. m., som
gäller om det berörda företaget godkänner det.

Till skillnad mot nuvarande konkurrenslagstiftning föreslås att den nya
lagen skall omfatta också fast egendom. I propositionen tas upp olika
processuella frågor och föreslås bl. a. som en nyhet att marknadsdomstolen
särskilt skall kunna pröva frågan om skadlig verkan föreligger till följd
av en viss konkurrensbegränsning. En sådan s. k. mellandom innebär att
frågan om ingripande avgörs senare av domstolen.
t2 Riksdagen 1981182. 17 sami. Nr 55

NU 1981/82:55

I proposition 1981/82:195 föreslås som en nyhet att regeringen efter
framställning av näringsfrihetsombudsmannen skall kunna besluta att den
s. k. uppgiftsskyldighetslagen i visst fall skall få användas för inhämtande
av uppgifter om internationella karteller eller andra konkurrensbegränsningar
som kan ha verkningar utanför Sverige.

Allmänna överväganden

Den nuvarande lagstiftningen om konkurrensbegränsning är i sina huvuddrag
nästan 30 år gammal. I skilda sammanhang har önskemål framförts
om en översyn av lagstiftningen i moderniserande riktning, bl. a. av
riksdagen år 1974. Det framlagda förslaget till konkurrenslag innebär enligt
utskottets mening därför en välkommen och välbehövlig anpassning av
konkurrenslagstiftningen till moderna förhållanden. En huvuduppgift för
konkurrenspolitiken har som framgått av det föregående ansetts vara att
motverka sådana negativa följder för samhället som kan uppstå till följd av
konkurrensbegränsningar. Utskottet delar handelsministerns uppfattning
(prop. s. 29) att detta även fortsättningsvis bör vara ett mål för en konkurrenspolitik
i vid mening. Att det framlagda lagförslaget sakligt sett i stora
delar överensstämmer med gällande rätt är därför naturligt.

Utskottet delar uppfattningen att begreppet skadlig verkan bör bibehållas
som förutsättning för ingripande mot konkurrensbegränsningar. Utskottet
anser det även vara värdefullt att utrymmet för straffbelagda förbud
ökas. Härvidlag vill utskottet särskilt framhålla betydelsen av att det
nuvarande anbudskartellförbudet effektiviseras. Detta sker genom att till
den förbjudna kategorin hänförs förfaranden som innebär att företagen i
samförstånd iakttar vissa handlingsmönster, som — utan att vara preciserade
i avtal - generellt får till verkan att grunden för anbudsförfarandet
väsentligt rubbats. En annan fördel med förslaget är att marknadsdomstolen
får möjlighet att vid vite förbjuda konkurrensbegränsande beteenden.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att proposition 1981/82:165
innehåller många angelägna reformförslag, som utskottet i sin helhet kan
ställa sig bakom. I vissa avseenden råder dock inom utskottet delade
meningar avseende de framlagda lagförslagen. Detta gäller framför allt i
fråga om förslaget till s. k. fusionskontroll. Utskottet kommer i det följande
att behandla propositionen i de delar som berörs av motionsyrkanden och i
övrigt i den mån utskottet funnit anledning att närmare kommentera de
framställda förslagen.

Straffbelagda konkurrensbegränsningar

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion 1981/82:2461 att två nya
straffbelagda förbud skall föras in i konkurrenslagstiftningen. Dessa förbud
avser priskarteller och marknadsdelningskarteller. Motionärerna hänvisar
till att också konkurrensutredningen föreslog detta. Vissa undantag föreslås
i motionen från förbudet. Ett undantag avser - under vissa förutsätt -

NU 1981/82:55

ningar - samarbete om pris eller rabatt som endast är vägledande. Ett
annat gäller förfaranden som har sin grund i att flera näringsidkare tillhandahåller
vara, tjänst eller annan nyttighet genom särskild juridisk person
eller annars gemensamt.

I propositionen avvisas tanken på en kriminalisering av priskarteller och
marknadsdelningskarteller. I den mån sådana karteller har skadlig verkan
får de angripas med stöd av missbruksbestämmelserna. Föredragande
statsrådet redovisar utförligt skälen till detta ställningstagande i propositionen
(s. 135-138). Utskottet hänvisar härtill. Utskottet vill särskilt peka på
att ett dilemma är att - om en kriminalisering skall få tillräcklig effekt mot
sådana konkurrensbegränsande förfaranden som helt allmänt betecknas
som prissamverkan och marknadsdelning - stadgandet får en mycket
generell avfattning och en bredd som straffbelägger också sådant som inte
har skadlig verkan. Därmed uppstår betydande tolkningsproblem när det
gäller förbudets yttergränser. Utskottet vill till det anförda lägga att förslaget
i propositionen i övrigt dock ger ökade möjligheter att ingripa mot bl. a.
de nu aktuella kartellerna. Utskottet vill här hänvisa till de nya bestämmelserna
om möjligheten för marknadsdomstolen att vid vite i det enskilda
fallet förbjuda priskarteller och marknadsdelningskarteller samt meddela
interimistiska beslut när skadlig verkan konstaterats.

På grund av det anförda avstyrker utskottet motion 1981/82:2461 (vpk) i
denna del.

Bevisbördan i ärenden enligt konkurrenslagen

I det här aktuella yrkandet i motion 1981/82:2312 (vpk) föreslås att en
regel införs i konkurrenslagstiftningen av innebörd att den som i konkurrensbegränsande
syfte använder sig av bojkotter, repressalier m.m. skall
ha bevisbördan för åtgärdens oskadlighet.

När det gäller bevisningen i ärenden enligt marknadsföringslagen och
konkurrensbegränsningslagen, alltså ärenden i marknadsdomstolen, är -liksom i tvistemål i allmänhet — principen om s. k. fri bevisprövning
tillämplig. Av detta följer dels att alla kunskapskällor får användas för att
få fram sanningen (fri bevisföring), dels att domstolen obundet bestämmer
bevisvärdet av den framlagda bevisningen (fri bevisvärdering). Det har
överlämnats åt marknadsdomstolen att utforma principerna för vilka krav
som bör ställas på bevisningens styrka. I propositionen föreslås att motsvarande
ordning även skall gälla för ärenden som handläggs enligt den nya
konkurrenslagen (prop. s. 223). Utskottet kan helt instämma i detta. Det
kan tilläggas att konkurrensutredningen på sin tid övervägde att, som
alternativ till ett förbud, införa en regel om s.k. omvänd bevisbörda vid
tillämpning av missbruksprincipen när det gällde prisdiskriminerande åtgärder.
Utredningen avvisade emellertid tanken och anförde bl. a. (betänkandet
s. 235) att den antydda bestämmelsen i praktiken framstod som
detsamma som ett förbud. Den innebar nämligen ett krav på bevisning om

NU 1981/82:55

att vaije form av skadlighet saknas, ett krav som i praktiken knappast kan
uppfyllas. En sådan regel tedde sig enligt utredningen inte lämplig i det
system som i Sverige vuxit fram på konkurrensbegränsningsområdet.

Utskottet avstyrker med det anförda motion 1981/82:2312 (vpk) såvitt
här är i fråga.

Särskilda bestämmelser om företagsförvärv (fusionskontroll)

En av hörnstenarna i förslaget till konkurrenslag utgörs av de nya
reglerna om kontroll av företagsförvärv, s. k. fusionskontroll. Bestämmelserna
innebär i korthet följande.

Om en näringsidkare genom att förvärva ett annat företag får en dominerande
ställning på marknaden för en vara, tjänst eller annan nyttighet eller
förstärker en redan dominerande ställning, och skadlig verkan uppkommer
genom åtgärden, skall marknadsdomstolen söka förhindra den skadliga
verkan genom förhandling. Är saken av särskild vikt från allmän synpunkt
kan domstolen förbjuda förvärvet. En förutsättning för ett förbud är dock
att domstolen finnér att det är olämpligt eller otillräckligt med mindre
långtgående förbud eller ålägganden (jfr 3§).

Ett beslut om förbud (eller åläggande) gäller mot näringsidkaren endast
om det fastställs av regeringen. Förvärvet blir i sådant fall ogiltigt. Ärendet
kan också av regeringen överlämnas till marknadsdomstolen för förnyad
prövning.

Såsom företagsförvärv räknas, förutom fusioner, även förvärv av aktier,
andel i handelsbolag, rörelse eller del av rörelse. Det bör dock observeras
att förbud inte får meddelas i fråga om förvärv av aktier som skett på
Stockholms fondbörs (eller på exekutiv auktion). I stället får marknadsdomstolen
ålägga näringsidkaren att avhända sig aktierna (eller egendomen).
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att 11 § andra stycket
förslaget till lag om utländska förvärv av svenska företag m.m. (prop.
1981/82: 135) innehåller en liknande bestämmelse. I bestämmelsen regleras
alltså det fallet att ett utländskt företag på Stockholms fondbörs förvärvar
fria aktier i ett svenskt företag. Utskottet har i sitt betänkande (NU 1981/
82:56) med anledning av nämnda proposition uttalat sig närmare angående
innebörden av uttrycket [att förvärvet] ”skett på Stockholms fondbörs”.
Utskottet har därvid konstaterat att till sådana förvärv skall räknas även
aktieförvärv som förmedlats av fondkommissionär i eller utanför själva
börshuset och som av denne efteranmälts till börsen enligt särskilda bestämmelser
därom. Motsvarande ordning bör självfallet gälla i fråga om
aktieförvärv som skall bedömas enligt konkurrenslagen.

Förslaget om fusionskontroll har föranlett flera motionsyrkanden. I motion
1981/82:2440 (m) föreslås att proposition 1981/82:165 skall avslås i
denna del. I motion 1981/82:2479 (s) föreslås vissa ändringar i lagförslaget
när det gäller handläggningen av ärenden om fusionskontroll. Vänsterpartiet
kommunisterna lägger i motionerna 1981/82:2312 och 1981/82:2461

NU 1981/82:55

fram förslag dels om bevisbördan i fusionskontrollärenden, dels om en
utvidgning av rekvisiten för skadlig verkan i sådana ärenden. Motionernas
innehåll har redovisats ovan på s. 5-7.

Utskottet vill inledningsvis understryka att företagsförvärv sedda från
samhällets synpunkt kan ha både fördelar och nackdelar. Enligt utskottets
mening medför företagsförvärv dock oftast positiva verkningar för samhället
genom t. ex. förbättrad effektivitet, rationellare marknadsstruktur, möjlighet
till snabbare teknisk utveckling och bättre konkurrensförmåga gentemot
bl. a. utlandet. Om det sammanslagna företaget ökar sin styrka kan
dessutom konkurrenssituationen på marknaden förbättras. Å andra sidan
medför sådana förvärv ibland olika olägenheter för samhället. Dessa kan
vara av olika slag. Förvärven kan leda till olämpliga konkurrensbegränsningar
och till en från industripolitisk synpunkt icke önskvärd strukturomvandling.
De kan vidare ha negativa verkningar på sysselsättningen eller
medföra andra nackdelar för anställda och kommuner.

F. n. saknas det lagliga förutsättningar för att med stöd av KBL ta upp
en förhandling med en förvärvare av aktier i ett konkurrerande företag i
syfte att förmå denne att sälja aktierna (jfr beslut av marknadsdomstolen
den 9 juni 1981). Detta innebär självfallet inte att samhället saknar medel
att påverka koncentrationsprocessen. Särskilda typer av företagsförvärv
kan prövas enligt lagen (1916: 156) om vissa inskräkningar i rätten att
förvärva fast egendom m.m. (jfr prop. 1981/82:135). Nyetableringar och
förvärv som görs av svenska företag utomlands kan i viss mån kontrolleras
inom ramen för valutalagstiftningen. Reglerna om dispens från realisationsvinstbeskattning
är av viss betydelse i sammanhanget, liksom möjligheterna
för staten att dirigera regionalpolitiska stöd och för de anställda att
utöva inflytande enligt medbestämmandelagstiftningen.

Utskottet delar emellertid föredragande statsrådets uppfattning att de
nuvarande möjligheterna att gripa in mot företagsförvärv som allvarligt
skadar konkurrensen är klart otillräckliga och att det därför finns behov av
regler mot sådana förvärv. Visserligen torde antalet ingripanden med stöd
av de föreslagna reglerna om förvärvskontroll bli ganska fåtaliga bl. a. med
hänsyn till att den svenska marknaden är relativt liten och till att flertalet
företag ännu är små internationellt sett. Det finns dock, som exempelvis
näringsfrihetsombudsmannen framhållit under remissbehandlingen, delmarknader
som är relativt skyddade från utlandskonkurrens. Med hänsyn
härtill, till den allmänna koncentrationstrenden och till vikten av beredskap
för ändrade förhållanden bör enligt utskottets mening ett system för
kontroll av förvärv av företag införas. Sådana möjligheter står ju, som
marknadsdomstolen påpekar i sitt remissyttrande, också samhället till
buds enligt flera utländska rättsordningar som i övrigt uppvisar likheter
med vår egen.

Gentemot tanken att införa ett system för fusionskontroll anförs i motion

NU 1981/82:55

1981/82:2440 (m) bl. a. att en sådan kontroll skulle kunna inverka menligt
på de fortgående rationaliseringsåtgärder i näringslivet som är nödvändiga
för att svensk industri skall behålla sin internationella konkurrerskraft.
Utskottet anser för sin del att sådana farhågor är överdrivna. Utskottet
antar, som framgått, att med den utformning lagförslaget fått ingripanden
mot företagsförvärv enligt lagen blir relativt sällsynta. Ingripandena torde i
regel komma att avse fall där den skadliga verkan av fusionen är uppenbar.

Förbud mot företagsförvärv kan givetvis i vissa fall leda till vittgående
konsekvenser inte bara för parterna själva utan också för tredje man, som
träffat avtal av olika slag med förvärvaren under den tid denne innehaft
företaget. Ingripanden mot fullbordade företagsförvärv kan t. ex. rubba
förutsättningarna för de dispositioner som förvärvaren har vidtagit med
avseende på företaget efter förvärvstillfället. Det anförda gäller naturligtvis
i synnerhet beträffande förvärv av rörelse, mindre vid förvärv av aktier
på Stockholms fondbörs. Lagrådet framhåller i sitt i denna del av motionärerna
åberopade yttrande (prop. s. 557 f.) att uppgörelsen i sådana fall
aktualiserar en rad svårbedömda rättsfrågor. Som lagrådet även framhåller
i sitt yttrande är de rättsprinciper som gäller i situationer av denna typ
delvis oklara också i andra fall av återgång. Viss ledning torde, som
lagrådet påpekar, kunna hämtas i bestämmelserna om verkan av klander i
5 kap. jordabalken och om återvinning i konkurslagen. Det bör vidare
beaktas att lagförslaget ger åtskilliga andra garantier för rättssäkerheten,
bl. a. bestämmelserna om tidsfrister vid handläggningen av ärenden om
fusionskontroll. Utskottet delar lagrådets uppfattning att det i alla händelser
är angeläget att förbudsmöjligheten utnyttjas med särskild försiktighet i
sådana fall där ett förvärv redan har börjat genomföras — en synpunkt som
även föredragande statsrådet givit uttryck för.

Sammanfattningsvis finner utskottet att övervägande skäl talar för att en
fusionskontroll av det slag som föreslås i propositionen nu införs. Yrkandet
i motion 1981/82:2440 (m) om avslag på propositionen i denna del
vinner alltså inte gehör hos utskottet och bör följaktligen avslås av riksdagen.

I motion 1980/81:1045 (vpk), väckt under allmänna motionstiden förra
året, begärs en lag som möjliggör ingripanden mot företagsförvärv med
förbud eller åläggande. Vad motionärerna tänker sig är en lag med bestämmelser
om fusionskontroll, utformade i enlighet med konkurrensutredningens
förslag. Det förslaget var i väsentliga delar betydligt mer långtgående
än förslaget i propositionen. Bl. a. föreslogs att ingripanden mot företagsförvärv
skulle kunna ske även på andra grunder än rent konkurrensrättsliga,
exempelvis att förvärvet negativt påverkade sysselsättningen samt
berörda arbetstagares och kommuners intressen.

I en annan motion, 1981/82:2461, lägger vänsterpartiet kommunisterna
fram vissa förslag till ändringar av 2 § förslaget till konkurrenslag. Den del
av motionsförslaget som innebär förslag om en utvidgning av området för

NU 1981/82:55

straffbelagda konkurrensbegränsningar har utskottet behandlat i ett tidigare
avsnitt. I motionen föreslås, såvitt nu är i fråga, att skadlig verkan i
lagens mening skall anses föreligga när en konkurrensbegränsande åtgärd
på ett sätt som är otillbörligt från allmän synpunkt ”är till skada för
sysselsättningen eller åsidosätter berörda arbetstagares eller kommuners
intressen”. Motionärernas avsikt torde vara att det angivna kriteriet skall
beaktas endast i företagsförvärvsfallen.

Genom förevarande propositioner har motionärernas önskemål om en
lag rörande konkurrensbegränsning tillgodosetts.

Enligt utskottets uppfattning bör en prövning av företagsförvärv ske
enbart med utgångspunkt i konkurrensrättsliga bedömningsgrunder, bl. a.
eftersom de konkurrensvårdande myndigheterna inte kan anses ha kompetens
eller möjligheter att väga in andra omständigheter än rent konkurrensrättsliga
i sin bedömning. Det kan givetvis inträffa att ett företagsförvärv
eller en fusion får till effekt att sysselsättningen på en ort minskar med
negativa följder för den berörda kommunen i olika hänseenden. Dessa
effekter får dock angripas och motverkas med andra medel, exempelvis av
arbetsmarknadspolitisk natur. Utskottet avstyrker därför motion 1980/
81:1045 och motion 1981/82: 2461 (vpk) i denna del.

Utskottet övergår härefter till en av de frågor rörande handläggningen av
ärenden om fusionskontroll som tas upp i motion 1981/82:2479 (s).

I motionen föreslås bl. a. att de i 23 § förslaget till konkurrenslag föreskrivna
tidsfristerna för handläggning av fusionsärenden förkortas. Enligt
23 § första stycket får marknadsdomstolen inte meddela förbud eller åläggande
(enligt 6 §) senare än sex månader efter det att näringsfrihetsombudsmannen
anhängiggjort sin ansökan vid domstolen. Fristen kan dock
förlängas av domstolen om parterna i avtalet om företagsförvärv samtycker
till det eller om synnerliga skäl föreligger. En yttersta tidsgräns om
två år gäller dock. Har marknadsdomstolen underställt regeringen ett
beslut skall regeringen fatta sitt beslut inom tre månader därefter. Denna
frist kan förlängas på samma grunder som gäller i fråga om tidsfrister vid
handläggning i marknadsdomstolen.

Utskottet vill erinra om att 1953 års konkurrensbegränsningslag inte
innehåller några bestämmelser om tidsfrister för handläggning av ärenden
enligt den lagen. Förslagen i propositionen om tidsfrister är alltså en nyhet
i konkurrenslagstiftningen. Utskottet delar regeringens uppfattning att vissa
tidsregler bör finnas, som syftar till snabbhet i prövningsförfarandet.
Ärenden som rör företagsförvärv måste med hänsyn till ärendenas natur
behandlas med stor skyndsamhet. Tidsfristerna bör vara bestämda så, att
de driver fram en snabb handläggning av ärendena i de berörda organen.
Detta är väsentligt med hänsyn till den oro som långa handläggningstider
kan antas skapa hos de berörda företagen och deras anställda. Även en
fördröjning på någon eller några månader är av betydelse härvidlag. De i
propositionen föreslagna fristerna framstår mot bakgrund härav som myc -

NU 1981/82:55

ket generösa mot de handläggande myndigheterna, varemot de berörda
företagens och de anställdas intressen knappast har tillgodosetts. Om
fristerna utnyttjas maximalt - vilket kan förväntas bli fallet - skulle inget
ärende om fusionskontroll som går till regeringen kunna avgöras på snabbare
tid än ca ett år. Detta är enligt utskottets mening inte acceptabelt.
Utskottet delar i princip motionärernas uppfattning att tidsfristerna för
handläggningen i marknadsdomstolen bör sänkas.

Utskottet anser sig inte f. n. ha underlag för en bedömning av i vilken
utsträckning tidsfristerna bör sänkas. Utskottet godtar därför förslagen i
propositionen på denna punkt. Med hänsyn till vad utskottet just anfört
och till de synpunkter som framförs i motion 1981/82:2479 anser utskottet
emellertid att regeringen bör pröva om inte handläggningsfristerna kan
göras kortare än vad som föreslagits i propositionen. Prövningen bör bl. a.
innefatta frågan huruvida särskilda föreskrifter bör meddelas beträffande
handläggningsordningen i akt och mening att öka snabbheten i handläggningen.
Riksdagen bör enligt utskottets mening göra ett uttalande av denna
innebörd. Utskottet vill tillägga, att möjligheten för marknadsdomstolen
resp. regeringen att förlänga fristerna om synnerliga skäl föreligger givetvis
bör finnas kvar.

Med det anförda har syftet med yrkandet i motion 1981/82:2479 (s) i
denna del delvis tillgodosetts.

I proposition 1981/82: 195 lägger regeringen som framgått (s. 2) fram
förslag till följdändringar med anledning av förslaget till ny konkurrenslag.
Bl. a. föreslås att antalet ledamöter i marknadsdomstolen skall utökas med
två nya ledamöter. Av de nya ledamöterna skall en vara lagkunnig och
erfaren i domarvärv och en ha särskild insikt i näringslivets förhållanden.
Bestämmelser härom införs i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m.
Införandet av fusionskontroll föranleder vidare ändringar i aktiebolagslagen
(1975:1385) och i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar. Vidare
görs en redaktionell ändring i CECA-lagen (1972:762).

Utskottet har i det föregående anslutit sig till regeringens förslag om
införande av fusionskontroll. Utskottet har ingen invändning mot förslagen
i följdpropositionen om att marknadsdomstolen skall utökas med två nya
ledamöter, varav en skall vara domare och en ha särskild insikt i näringslivsfrågor.
Vidare tillstyrker utskottet de i propositionen framlagda lagförslagen
i övrigt. Utskottet undantar härvid förslaget till lag om ändring i
lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden.
Detta lagförslag kommer utskottet att behandla i ett senare
avsnitt. I likhet med handelsministern anser utskottet att näringsfrihetsombudsmannen
bör tillföras tio nya tjänster för att kunna fullgöra sina nya
arbetsuppgifter. Utskottet noterar i detta sammanhang att näringsfrihetsombudsmannens
personalstyrka varit oförändrad sedan år 1967, trots att
sedan dess antalet ärenden hos myndigheten mer än fördubblats. Frågan
om anslag till näringsfrihetsombudsmannen behandlar utskottet i ett senare
avsnitt i betänkandet.

NU 1981/82:55

Utskottet tillstyrker följaktligen lagförslagen i prop. 1981/82:195, med
det i det föregående angivna undantaget. Detta ställningstagande innebär
samtidigt att utskottet avstyrker motion 1981/82:2444 (m) i denna del.

I motion 1981/82:2479 (s) föreslås vidare ett tillkännagivande till regeringen
om att näringsfrihetsombudsmannen i förekommande fall bör inhämta
yttrande från myndigheter som kan lämna synpunkter av näringspolitiskt
intresse på ett fusionsärende, exempelvis statens industriverk.

Som framgår av det föregående skall ärenden om fusionskontroll beredas
av näringsfrihetsombudsmannen, som har att besluta antingen att
undersöka förvärvet eller att lämna det utan åtgärd såvitt avser förbud eller
åläggande mot själva förvärvet. Det ligger i sakens natur att näringsfrihetsombudsmannen
måste ha fog för ett beslut om formlig undersökning och, i
ett senare skede, om att föra ärendet vidare till marknadsdomstolen.
Frågan om när det finns ett tillräckligt beslutsunderlag kan inte besvaras
generellt utan får bedömas enligt gängse förvaltningsnormer. I näringsfrihetsombudsmannens
beredningsskyldighet ligger givetvis att han, inom
ramen för sina resurser och med beaktande av de särskilda förhållanden
som gäller i fusionsärenden, skall skaffa ett så utförligt bakgrundsmaterial
som möjligt för sina beslut. Han torde således i princip vara oförhindrad att
på sätt han finner lämpligt skaffa upplysningar från andra myndigheter.
Utskottet vill för sin del understryka vikten av att sådan information
inhämtas när det är erforderligt. Utskottet kan emellertid inte tillstyrka ett
uttalande av den långtgående innebörd som föreslås i motionen. Alla fusionsärenden
torde vara av mer eller mindre stort näringspolitiskt intresse.
Följaktligen skulle yttranden behöva inhämtas i det stora flertalet fall,
vilket är helt oacceptabelt från handläggningssynpunkt. Därtill kommer att
näringsfrihetsombudsmannen närmast har att beakta rent konkurrenspolitiska
synpunkter vid sin bedömning, däremot inte samhällspolitiska synpunkter
i vidare bemärkelse. Till sist måste man beakta de snäva tidsfristerna
för handläggning av ärenden av denna natur. Det torde sällan finnas
utrymme i tiden för att inhämta i varje fall skriftliga yttranden från andra
myndigheter. Utskottet vill i detta sammanhang understryka att den möjlighet
för näringsfrihetsombudsmannen att infordra yttranden från andra
myndigheter som konkurrensutredningen föreslog (jfr 4 kap. 10 § utredningsförslaget)
måste ses mot bakgrund av den mera vittsyftande fusionskontroll
som utredningen hade föreslagit.

På grundval av det anförda avstyrker utskottet motion 1981/82:2479 (s)
såvitt nu är i fråga.

Prisövervakning och priskontroll

Statens pris- och kartellnämnd (SPK) är central förvaltningsmyndighet
för frågor rörande prisövervakning och har till uppgift att följa utvecklingen
av och främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållanden
inom näringslivet med undantag av bank- och försäkringsväsendet. I enlig -

NU 1981/82:55

het med riktlinjer från regeringen övervakar SPK priser och marginaler för
varor och tjänster. SPK:s anslag uppgår för innevarande budgetår till
28235000 kr. Riksdagens beslut med anledning av proposition 1980/81:20
om besparingar i statsverksamheten m. m. innebar för SPK:s del en besparing
för budgetåret 1982/83 med 1,25 milj. kr. utöver huvudförslaget. I
årets budgetproposition (prop. 1981/82: 100 bilaga 14 s. 55) erinrar handelsministern
om att prisregleringskommittén i maj 1981 har avgivit betänkandet
(SOU 1981:40-42) Prisreglering mot inflation? Betänkandet har remissbehandlats
och bereds nu inom regeringskansliet. Handelsministern
anför att regeringens ställningstaganden till utredningen kan komma att
beröra SPK:s resurser. Mot denna bakgrund beräknar regeringen medel
för SPK:s verksamhet under nästa budgetår med utgångspunkt i huvudförslaget.
Riksdagen föreslås anvisa ett förslagsanslag av 28465000 kr.

I proposition 1981/82:195 återkommer handelsministern till frågan om
SPK:s resurser. De resursförstärkningar som enligt denna proposition bör
komma näringsfrihetsombudsmannen till del bör enligt statsrådet finansieras
genom en omdisponering av resurser inom pris- och konkurrensområdena.
I propositionen erinras om att SPK årligen sedan flera år tillbaka har
medgivits att överskrida sitt anslag för extra personal för prisreglerande
åtgärder. Förbudgetåret 1980/81 uppgick enligt SPK kostnaderna för detta
till ca 4,6 milj.kr. Enligt handelsministern bör så mycket av dessa medel
som motiverar den föreslagna resursförstärkningen överföras till
näringsfrihetsombudsmannen. Vidare bör enligt detta förslag en del av
medlen — eller högst 500000 kr. - användas för en uppdatering av det s. k.
marknadsregistret. Detta register innehåller uppgifter om olika företags
produktions- och marknadsandelar uppdelade på skilda varuområden.

Frågan om SPK:s prisövervakande verksamhet berörs i motioner från
den socialdemokratiska gruppen i näringsutskottet och från vänsterpartiet
kommunisterna. 1 motion 1981/82:828 (s) begärs dels ett program för
skärpt priskontroll i branscher där konkurrensen är starkt begränsad (motionärerna
avser främst kostnader för byggnadsmaterial och boende), dels
att SPK:s anslag med anledning därav höjs till 30465000 kr. för budgetåret
1982/83.1 motion 1981/82:2468, som väckts med anledning av proposition
1981/82: 195, föreslår samma grupp dels att någon neddragning av SPK:s
prisreglerande verksamhet inte skall ske, dels att — som en följd därav —
de föreslagna resursförstärkningarna till näringsfrihetsombudsmannen
skall finansieras genom en anslagshöjning. I motionen beräknas denna till
1 200000 kr. I motion 1981/82:1058 (vpk) anförs att förslaget i budgetpropositionen
om att anslaget till SPK skall beräknas enligt huvudalternativet
innebär att SPK tvingas vakantsätta fem tjänster. Motionärerna föreslår
därför att den tvåprocentiga neddragning av anslaget som innefattas i
huvudalternativet inte skall genomföras. Därigenom skulle enligt motionärerna
anslaget till SPK behöva ökas med 739000 kr.

När det gäller frågan om statsmakternas fortsatta inställning till prisreg -

NU 1981/82:55

leringen får utskottet, liksom handelsministern i budgetpropositionen, hänvisa
till att prisregleringskommittén för inte så länge sedan har avslutat sitt
arbete med att utvärdera den prispolitik som har förts i Sverige sedan år
1972. Betänkandet bereds f. n. inom regeringskansliet. Enligt utskottets
uppfattning bör riksdagen inte föregripa regeringens ställningstagande i
denna fråga genom något uttalande om den prisreglerande verksamheten i
framtiden. Lika litet vill utskottet nu ta ställning till frågan om en intensifierad
prisövervakning när det gäller exempelvis byggande- och boendekostnaderna.
Utskottet har inte någon invändning mot att regeringen, som
den aviserar i proposition 1981/82:195, finansierar den nödvändiga resursförstärkningen
hos näringsfrihetsombudsmannen genom en omdisponering
av medel från andra delar av pris- och konkurrensområdena och då närmast
från de medel SPK hittills disponerat för ändamålet. Detta torde
komma att leda till att förordnandena inte förlängs för vissa av de extra
tjänstemän hos SPK som nu handlägger frågor om prisövervakning m. m.
Det är givetvis värdefullt om den kompetens som ifrågavarande personal
har förvärvat kan tillgodogöras i den fortsatta pris- och konkurrensverksamheten.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1981/82:828 (s) och
1981/82: 2468 (s). Utskottet delar som framgått regeringens uppfattning att
SPK:s anslag för budgetåret 1982/83 skall beräknas enligt huvudförslaget
och avstyrker därmed även motion 1981/82: 1058 (vpk).

Anslag til) näringsfrihetsombudsmannen

I proposition 1981/82:195 framhålls att förslaget till konkurrenslag inne
bär att näringsfrihetsombudsmannen tillförs nya och viktiga uppgifter och
även i övrigt får vidgade möjligheter att ingripa mot konkurrensbegränsningar.
Bl. a. skall han uppmärksamma koncentrationsutvecklingen i näringslivet,
ägna uppmärksamhet åt de marknadsdominerande företagen,
övervaka olika former av etableringskontroll, auktorisation och tillståndstvång
samt utvidga och intensifiera informationsspridningen. Chefen för
handelsdepartementet beräknar mot bakgrund härav att näringsfrihetsombudsmannen
behöver tillföras 10 nya tjänster, varav en på hög nivå.
Kostnaden för de nya tjänsterna och övriga resurser beräknas uppgå till 2
milj. kr. per helår. För budgetåret 1982/83 beräknas kostnaden dock stanna
vid 1,2 milj. kr. Härutöver tillkommer 165 000 kr. i pris- och löneomräkning
av nuvarande anslag. Anslaget för innevarande budgetår uppgår till
3740000 kr. För nästa budgetår föreslås följaktligen (3740000 +
1365000=) 5 105000 kr.

Utskottet tillstyrker förslaget och avstyrker därmed anslagsförslaget i
motion 1981/82: 2444 (m).

NU 1981/82:55

Övriga frågor

Anslag till marknadsdomstolen

I budgetpropositionen (bilaga 14 s. 52) föreslår regeringen att riksdagen
till marknadsdomstolen för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 2 160000 kr. Regeringen kommer att i annat sammanhang ta upp frågan
om marknadsdomstolens resursbehov med anledning av den nu aktuella
lagstiftningen.

Utskottet tillstyrker förslaget.

Uppgiftsskyldighet beträffande internationella konkurrensförhållanden

Enligt lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden
(uppgiftsskyldighetslagen, UL) är företagare skyldiga att
lämna de uppgifter som erfordras för att främja allmän kännedom om prisoch
konkurrensförhållanden inom näringslivet. Om det erfordras för kontroll
eller fullständigande av uppgift är också annan skyldig att lämna
uppgifter. Vidare åligger det företagare att efter anmaning lämna uppgift
om konkurrensbegränsning som berör hans verksamhetsområde och som
har avseende på pris-, produktions-, omsättnings- och transportförhållanden
samt i övrigt om förhållanden av beskaffenhet att inverka på prisbildningen.

I proposition 1981/82:195 föreslås att ett par ändringar görs i UL. Den
ena av dessa är en direkt följd av förslaget att konkurrenslagstiftningen i
fortsättningen skall omfatta även fast egendom. Förslaget i denna del
innefattar en ändring av 11 § UL. Utskottet har ingen invändning mot
propositionen i den delen. Vidare föreslås att en ny paragraf (12 §) intas i
lagen av innebörd att — om det påkallas av hänsyn till en internationell
överenskommelse eller eljest särskilda skäl föreligger - regeringen efter
framställning från näringsfrihetsombudsmannen kan besluta att vad som
sägs i UL skall i visst fall helt eller delvis tillämpas med avseende på
förhållanden utom landet. Det skulle enligt regeringen därigenom bli möjligt
för bl. a. SPK att i ett enskilt ärende begära uppgift av ett företag
rörande exempelvis ett kartellsamarbete som kan ha effekter på utländska
marknader. I uttrycket ”särskilda skäl” ligger enligt propositionen att det
ibland kan vara påkallat att biträda ett annat land utan att Sverige åtagit sig
detta inom ramen för en internationell överenskommelse.

Utskottet får med anledning härav framhålla följande.

Den närmare innebörden av uppgiftsskyldigheten enligt UL framgår av
3 §. Före en ändring som vidtogs år 1972 fanns i lagtexten den begränsningen
att lagen skulle gälla förhållandena "i riket”. Med hänsyn till innehållet
i Sveriges avtal med EEC ströks detta uttryck genom den nämnda ändringen.
Till följd därav kan även förhållanden utom Sverige utredas med stöd
av lagen, i varje fall om uppgifter inhämtas beträffande konkurrensbegränsningar
i länder som omfattas av Sveriges frihandelsavtal med EEC

NU 1981/82:55

och CECA. Det har däremot ansetts tveksamt om lagen kan användas i
andra fall.

Genom det nu föreslagna stadgandet i 12 § klargörs rättsläget på denna
punkt. Genom ändringen blir det alltså möjligt för bl. a. SPK att efter
beslut av regeringen begära uppgift av ett företag rörande exempelvis ett
kartellsamarbete som kan ha effekter på utländska marknader när ett
sådant beslut är påkallat med hänsyn till en internationell överenskommelse.

Utskottet har ingen invändning mot bestämmelsen så långt. Som nyss
anförts har bestämmelsen emellertid genom tillägget av uttrycket ”eller
eljest särskilda skäl föreligger” utformats på så sätt att den kan användas i
större utsträckning än vad som följer av våra konventionsåtaganden. Som
skäl härför anförs i propositionen att Sverige därigenom kommer att ”positivt
kunna medverka till de internationella ansträngningarna på detta område”.

Utskottet kan inte godta lagförslaget i den delen. Enligt utskottets mening
bör Sveriges agerande när det gäller att komma till rätta med internationella
konkurrensbegränsningar inte grundas på ensidiga svenska åtgärder
i form av uppgiftsinhämtande från svenska företag. Det bör beaktas att
förutsättningarna för svenska företag att verka på lika villkor i utlandet kan
komma att försämras om åtgärderna är ensidiga. De svenska åtgärderna på
området bör därför begränsas till vad som följer av svenska konventionsåtaganden.

Utskottet föreslår därför att uttrycket ”eller eljest särkilda skäl föreligger”
utgår ur förslaget till 12 § UL.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande straffbelagda konkurrensbegränsningar
att riksdagen avslår motion 1981/82:2461 i denna del,

2. beträffande bevisbördan i ärenden enligt konkurrenslagen
att riksdagen avslår motion 1981/82:2312 yrkande 5,

3. beträffande införande av fusionskontroll m. m.
att riksdagen

a) med avslag på motionerna 1980/81:1045 och 1981/82:2440
samt motion 1981/82: 2461 i denna del antar det i proposition
1981/82:165 framlagda förslaget till konkurrenslag,

b) med anledning av motion 1980/81:2479 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om handläggningstid
i ärenden om fusionskontroll,

c) med avslag på motion 1981/82:2444 yrkande 1 antar de i
proposition 1981/82: 195 framlagda förslagen till lag om ändring i
lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m., lag om ändring i
aktiebolagslagen (1975: 1385), lag om ändring i lagen (1951:308)

NU 1981/82:55

om ekonomiska föreningar samt lag om ändring i CECA-lagen

(1972:762),

4. beträffande yttranden i ärenden om fusionskontroll
att riksdagen avslår motion 1981/82:2479 yrkande 2,

5. beträffande prisövervakning och priskontroll

att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:195 och med
bifall till proposition 1981/82: 100 bilaga 14 punkt D 3 samt med
avslag på motionerna 1981/82:828 och 1981/82:1058 samt motion
1981/82:2468 yrkande 2 till Statens pris- och kartellnämnd för
budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 28465000 kr.,

6. beträffande anslag till näringsfrihetsombudsmannen

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:195 i denna del
och med anledning av motion 1981/82:2468 yrkande 1 samt med
avslag på motion 1981/82:2444 yrkande 2 till Näringsfrihetsombudsmannen
för budgetåret 1982/83 under elfte huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag av 5 105 000 kr.,

7. beträffande marknadsdomstolen

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82: 100, bilaga 14
punkt D 1 till Marknadsdomstolen för budgetåret 1982/83 anvisar
ett förslagsanslag av 2 160000 kr.,

8. beträffande uppgiftsskyldighet beträffande internationella konkurrensförhållanden att

riksdagen antar det i proposition 1981/82:195 framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1956:248) om uppgiftsskyldighet
rörande pris- och konkurrensförhållanden med ändrad
lydelse av 12 § enligt alternativt förslag i det följande:

Regeringens förslag

Om det påkallas av hänsyn till en
internationell överenskommelse eller
eljest särskilda skäl föreligger
kan regeringen, efter framställning
av näringsfrihetsombudsmannen,
besluta att vad som sägs i denna lag
skall i visst fall helt eller delvis tilllämpas
med avseende på förhållanden
utom landet.

Utskottet hemställer dessutom
att detta ärende avgörs efter

Alternativt förslag
12 §

Om det påkallas av hänsyn till en
internationell överenskommelse
kan regeringen, efter framställning
av näringsfrihetsombudsmannen,
besluta att vad som sägs i denna lag
skall i visst fall helt eller delvis tillämpas
med avseende på förhållanden
utom landet.

endast en bordläggning.

Stockholm den 1 juni 1982

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

NU 1981/82:55

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m),
Sven Andersson (fp), Margaretha af Ugglas (m), Thage Peterson (s), Lennart
Pettersson (s), Bengt Sjönell (c), Rune Jonsson (s), Hadar Cars (fp),
Karl Björzén (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Sivert Andersson (s), Birgitta
Johansson (s) och Ivar Franzén (c).

Reservationer

1. Införande av fusionskontroll m. m. (mom. 3)

Erik Hovhammar, Margaretha af Ugglas och Karl Björzén (alla m) anser

dels att den del av utskottets betänkande som börjar på s. 15 med
”Utskottet delar” och slutar på s. 17 med "denna del” bort ha följande
lydelse:

Som utskottet redan konstaterat framstår de generella effekterna av
företagsförvärv och företagssammanslagningar som övervägande positiva
såväl för de inblandade företagen som för de anställda och för landet i sin
helhet. Givetvis kan den omställning som exempelvis en företagsfusion
innebär medföra påfrestningar och problem för många människor, åtminstone
på kort sikt. Sådana kortvariga negativa effekter är dock ofta oundvikliga
om man vill uppnå fördelar på lång sikt. Statsmakterna förfogar,
som framgår av den just lämnade redovisningen, över åtskilliga medel om
de vill förhindra fusioner som kan antas vara olämpliga från det allmännas
synpunkt. Mot bakgrund av det anförda bör, enligt utskottets mening, en
ny lagstiftning, inriktad på att kontrollera företagsförvärv, inte införas utan
starka skäl. Det bör i sammanhanget beaktas att olika regleringar inom
konkurrenslagstiftningen i sig själva kan komma att motverka konkurrensen
genom att de försvårar förutsättningarna för företagandet.

Vid en bedömning av önskvärdheten av den nu föreslagna lagstiftningen
måste man först beakta i vilken situation de svenska företagen befinner sig
sett ur internationell synvinkel. Svenskt näringsliv arbetar på marknader
där de är utsatta för utländsk konkurrens. Detta gäller såväl för exportindustrin
som för de hemmamarknadsföretag som konkurrerar med import.
Någon till Sverige avgränsad sektor av näringslivet finns långsiktigt inte
utanför de områden som är föremål för offentlig reglering. Enligt utskottets
mening är en fortsatt strukturrationalisering genom bl. a. fusioner nödvändig
för att svenskt näringsliv, särskilt industrin, skall kunna hävda sig i den
internationella konkurrensen. Sveriges industriförbund m.fl. organisationer
konstaterar i skrivelse till utskottet, att det under de senaste åren har
blivit allt svårare att genomföra samgåenden. T.o.m. i krislägen har fusioner
blivit utdragna, kostsamma processer av ett slag som man tidigare
endast har haft begränsad erfarenhet av inom näringslivet. Enligt dessa
organisationers iakttagelser har sådana företag som genomfört fusioner,
vilka vid tillfället för samgåendet innebar konkurrensbegränsningar, efter

NU 1981/82:55

en tid återigen befunnit sig i en situation där konkurrensen är återställd.
Dessa synpunkter talar enligt utskottets mening med viss styrka för att
regler om fusionskontroll inte bör införas.

Till det anförda kommer också, som framhålls i motion 1981/82: 2240 (m)
att det inte presenterats något material, vare sig i propositionen eller i
utredningsbetänkandet, som ger stöd för slutsatsen att det finns ett faktiskt
behov av regler om fusionskontroll. Det kan visserligen, som motionärerna
framhåller, hävdas att det är svårt att i efterhand påvisa negativa effekter
av fusioner och att det därför är svårt att styrka att förekomsten av regler
om fusionskontroll hade kunnat motverka den negativa effekt som, i avsaknad
av sådana regler, uppkommit i ett visst fall. Utskottet vill emellertid
understryka att det är om möjligt än svårare att i förväg bedöma
huruvida negativa effekter av en fusion kan uppkomma. Inte desto mindre
bygger förslaget om fusionskontroll på att en sådan förhandsbedömning
skall kunna göras.

Härutöver vill utskottet peka på att ett kontrollsystem som förutsätter
domstolsprövning med nödvändighet kommer att medföra att prövningen
drar ut på tiden. Detta ökar ytterligare det moment av rättsosäkerhet som
ligger i ett kontrollsystem i sig. Det kan antas att företagens planering och
investeringsmöjligheter påverkas i negativ riktning av den omständigheten
att förvärvsfrågan är föremål för prövning. Härtill kan läggas att en fusionskontroll,
vilken som slutligt resultat kan ha att en fusion förbjuds,
leder till rättsosäkerhet för berörda företag och enskilda. Lagrådet, som
visserligen godtar förslaget om än med tvekan, konstaterar i denna del
sammanfattningsvis att förbud mot företagsförvärv i vissa fall kan leda till
mycket ingripande verkningar för de berörda parterna och för tredje man,
vilka därtill kan ha stora svårigheter att överblicka den rättsliga situationen
även sedan frågan om förbud har väckts. Enligt lagrådet kan ett förslag
med sådana konsekvenser förefalla betänkligt med hänsyn till omsättningens
säkerhet.

Vad utskottet i det föregående anfört leder utskottet till slutsatsen att
övervägande skäl talar emot att bestämmelser om fusionskontroll införs i
konkurrenslagstiftningen. Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet motion
1981/82:2440 (m). Propositionen avstyrks följaktligen i motsvarande
del.

Utskottets ställningstagande i denna del leder till att åtskilliga ändringar
måste göras i propositionens förslag till lagtext. 1 själva verket berörs
flertalet paragrafer i lagförslaget. Utskottet har därför funnit, att lagen bör
skrivas om. Utskottets alternativa förslag till konkurrenslag har fogats till
betänkandet som bilaga I.

I konsekvens med utskottets inställning till frågan om införande av
fusionskontroll avstyrker utskottet jämväl motion 1980/81:1045 (vpk) samt
motionerna 1981/82:2461 och 1981/82:2479 i här aktuella delar.

En annan konsekvens härav är att utskottet avstyrker de förslag i propo -

NU 1981/82:55

sition 1981/82:195 som utgör en följd av bestämmelserna om införande av
fusionskontroll. Bestämmelserna återfinns i lagen om ändring i lagen
(1970:417) om marknadsdomstol m.m., lagen om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385) och lagen om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar. Däremot tillstyrker utskottet de föreslagna ändringarna i marknadsdomstolslagen
i övrigt samt förslaget till lag om ändring i CECA-lagen
(1972:762). Förslaget i propositionen om ändring av uppgiftsskyldighetslagen
kommer utskottet att ta upp längre fram i betänkandet.

dels att utskottet under 3 bort hemställa
att riksdagen

a) med bifall till motion 1981/82: 2440 samt med avslag på motion
1980/81:1045, 1981/82:2461 i denna del, och 1981/82:2479 yrkande 1
samt på proposition 1981/82:165 såvitt avser förslag om införande
av fusionskontroll, men med bifall till propositionen i övrigt, antar
inom utskottet upprättat förslag till konkurrenslag med i bilaga (s.
30 f.) angiven lydelse,

b) med bifall till motion 1981/82:2444 yrkande 1

dels avslår 3, 4, 9, 14, 15 och 19 §§ i det i proposition 1981/82:195
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol
m. m.,

dels avslår de i proposition 1981/82:195 framlagda förslagen till lag
om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) och lag om ändring i
lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar,
dels antar 13, 15 a och 20 §§ i det i proposition 1981/82:195 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol
m. m., samt

dels antar det i proposition 1981/82:195 framlagda förslaget till lag
om ändring i CECA-lagen (1972:762),

2. Yttranden i ärenden om fusionskontroll (mom. 4)

Ingvar Svanberg, Thage Peterson, Lennart Pettersson, Rune Jonsson,
Wivi-Anne Radesjö, Sivert Andersson och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets betänkande på s. 19 som börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Inledningsvis vill utskottet understryka att frågan om lämpligheten av en
företagsfusion måste ses i ett vidare perspektiv än det rent konkurrenspolitiska.
Visserligen är det närmast konkurrenspolitiska överväganden som
näringsfrihetsombudsmannen har att anställa vid sin prövning, men någon
skarp gräns mellan sådana omständigheter och samhällspolitiska omständigheter
i övrigt går inte att dra. Svenska företag är internationellt sett små
och har i många fall att möta en svår internationell konkurrens från stora
utländska företag med betydande ekonomiska resurser till sitt förfogande.

NU 1981/82:55

Med hänsyn härtill anser utskottet att, vid sidan av konkurrensbegränsningsaspekterna,
andra övergripande synpunkter bör komma in så tidigt
som möjligt i beslutsunderlaget. Utskottet anser därför i likhet med motionärerna
att näringsfrihetsombudsmannen bör kunna inhämta yttranden
och synpunkter från myndigheter som kan lämna uppgifter av näringspolitiskt
intresse.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet motion 1981/82:2479 (s) i
denna del.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1981/82:2479 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Prisövervakning och priskontroll (mom. 5)

Ingvar Svanberg, Thage Peterson, Lennart Pettersson, Rune Jonsson,
Wivi-Anne Radesjö, Sivert Andersson och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som böijar på s. 20 med ”När
det” och slutar på s. 21 med ”motion 1981/82:1058 (vpk)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill framhålla att priskontroll och prisövervakning är ett viktigt
instrument i kampen mot inflationen. Regeringen och den borgerliga majoriteten
i riksdagen har, som påpekats i motion 1981/82: 2468 (s), under de
senaste åren steg för steg urholkat SPK:s möjligheter att fullgöra sina
viktiga uppgifter. Utöver anslagsbegränsningarna på två procent om året
har verket ålagts nedskärningar på sammanlagt (1,75 -I- 1,25 =) 3 milj. kr.
för budgetåren 1981/82 och 1982/83. Den totala nedskärningen har beräknats
motsvara drygt 40 tjänster. Till detta lägger regeringen nu krav på
ytterligare nedskärningar.

Utskottet kan inte godta att regeringen pä detta sätt slår sönder möjligheterna
till direkta insatser på prisområdet. Enligt utskottet mening bör de
andra aktiviteter inom pris- och konkurrensområdena, som berörs i proposition
1981/82:195, inte genomföras på bekostnad av verkets medelstillgång
för den prisreglerande verksamheten. Ett tillkännagivande av denna
innebörd bör göras till regeringen. Motion 1981/82:2468 (s) tillstyrks således
i denna del.

Som framgår av den tidigare redogörelsen har SPK:s verksamhet på det
prisövervakande området under lång tid delvis kunnat finansieras genom
anslagsöverskridanden. Utskottet finner denna situation otillfredsställande.
Med hänsyn härtill bör riksdagen enligt utskottets mening begära att
regeringen snarast till riksdagen inkommer med förslag till hur den fortsatta
prisregleringsverksamheten hos SPK bör finansieras. Även detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottet tillstyrker även motionsförslaget om att SPK bör erhålla sär -

NU 1981/82:55

skilda medel för en utvidgad övervakning av priserna på bl. a. boendeområdet.
Det extra anslaget härför bör, som motionärerna föreslår, bestämmas
till 2 milj. kr. Utskottet tillstyrker sålunda motion 1981/82:828 (s) i sin
helhet.

Genom utskottets ställningstagande till de nyss nämnda motionerna är
även syftet med yrkandet i motion 1981/82:1058 (vpk) i allt väsentligt
tillgodosett.

dels att utskottet under 5 bort hemställa
att riksdagen

a) med anledning av motion 1981/82:828 yrkande 1 och motion
1981/82:2468 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört, och

b) med anledning av motion 1981/82:1058, med bifall till motion
1981/82:828 yrkande 2 och med avslag på proposition 1981/
82: 100 bilaga 14 punkt D 3 till Statens pris- och kartellnämnd för
budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 30465000 kr.,

4. Anslag till näringsfrihetsombudsmannen (mom. 6)

Erik Hovhammar, Margaretha af Ugglas och Karl Björzén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som bötjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”motion 1981/82:2444 (m)” bort ha följande
lydelse:

En annan konsekvens av utskottets ställningstagande beträffande fusionskontrollen
är att utskottet inte kan godta förslaget om att näringsfrihetsombudsmannen
skall tillföras tio nya tjänster. Den utvidgning av näringsfrihetsombudsmannens
arbetsuppgifter i övrigt som föreslås i propositionen
är tämligen begränsad. Uppgifterna bör klaras inom ramen för
nuvarande anslag. Dock bör detta uppräknas med 165000 kr. avseende
pris- och löneomräkning.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet förslagen i motion
1981/82:2444 (m) och avstyrker alltså proposition 1981/82:195 och motion
1981/82:1468 (s) i motsvarande delar.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2444 yrkande 2 samt
med avslag på proposition 1981/82:195 i denna del och till motion
1981/82:2468 yrkande 1 till Näringsfrihetsombudsmannen för
budgetåret 1982/83 under elfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 3905000 kr.,

NU 1981/82:55

Bilaga

(tillhör reservation I)

Förslag till
Konkurrenslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § Denna lag har till ändamål att främja en från allmän synpunkt önskvärd
konkurrens inom näringslivet genom åtgärder mot skadliga konkurrensbegränsningar.

Åtgärder i enskilda fall

Undanröjande av skadlig verkan

2 § Om en konkurrensbegränsning har skadlig verkan inom landet, kan
marknadsdomstolen för att förhindra sådan verkan besluta om åtgärder
enligt denna lag. En sådan åtgärd får riktas mot en näringsidkare som
föranleder den skadliga verkan.

Med skadlig verkan förstås att konkurrensbegränsningen på ett sätt som
är otillbörligt från allmän synpunkt.

1. påverkar prisbildningen,

2. hämmar effektiviteten inom näringslivet eller

3. försvårar eller hindrar annans näringsutövning.

3 § Marknadsdomstolen kan meddela näringsidkaren

1. förbud att tillämpa ett visst avtal, avtalsvillkor eller annat konkurrensbegränsande
förfarande eller att tillämpa väsentligen samma förfarande
som det sålunda förbjudna,

2. åläggande att tillhandahålla en annan näringsidkare en viss vara, tjänst
eller annan nyttighet på villkor som motsvarar vad han erbjuder andra
näringsidkare (säljåläggande) eller

3. åläggande att eljest ändra ett av honom tillämpat konkurrensbegränsande
förfarande, att i samband med ett sådant förfarande uppfylla ett visst
villkor eller att lämna viss information eller vidta annan åtgärd som motverkar
förfarandet (rättelseåläggande).

Om den skadliga verkan innebär att ett pris med hänsyn till kostnaderna
och övriga omständigheter är uppenbart för högt och saken är av större
vikt, kan marknadsdomstolen ålägga näringsidkaren att under en viss tid,
högst ett år, inte överskrida ett visst högsta pris (prisåläggande).

4 § Innan förbud eller åläggande enligt 3 § meddelas, skall marknadsdomstolen
söka förhindra den skadliga verkan genom förhandling, om inte
omständigheterna talar däremot.

Vite m.m.

5 § Ett förbud eller ett åläggande enligt 3 § får förenas med vite.

6 § Om förutsättningar för åtgärd enligt 3 § första stycket föreligger i ett
visst fall, som ej är av större vikt, får näringsfrihetsombudsmannen vid vite

NU 1981/82:55

förelägga näringsidkaren, för godkännande omedelbart eller inom viss
tidsfrist,

1. förbud att tillämpa ett visst avtal, avtalsvillkor eller annat konkurrensbegränsande
förfarande eller att tillämpa väsentligen samma förfarande
som det sålunda förbjudna (förbudsföreläggande),

2. åläggande att tillhandahålla en annan näringsidkare en viss vara,
tjänst eller annan nyttighet på villkor som motsvarar vad han erbjuder
andra näringsidkare (säljföreläggande) eller

Godkänt föreläggande gäller som förbud eller åläggande som har meddelats
av marknadsdomstolen enligt 3 § första stycket. Ett godkännande som
sker sedan den i föreläggandet utsatta tidsfristen har gått till ända är dock
utan verkan.

Internationell överenskommelse

7 § Om det påkallas av hänsyn till en internationell överenskommelse,
kan regeringen, efter framställning av näringsfrihetsombudsmannen, besluta
att prövning av fråga om åtgärd enligt 3 § i visst fall får ske beträffande
en konkurrensbegränsning med verkan utom landet. En sådan konkurrensbegränsning
skall anses ha skadlig verkan, om den strider mot överenskommelsen.

Straffbelagda konkurrensbegränsningar m. m.

Bruttoprisförbud

8 § En näringsidkare får inte

1. betinga sig av en näringsidkare i ett senare led att denne vid försäljning
eller uthyrning av en vara inom landet icke skall gå under ett visst pris
eller

2. till ledning för prissättningen i ett senare led inom landet ange ett visst
pris vid försäljning eller uthyrning av en vara utan att det framgår att priset
får sättas lägre.

Anbudskartellförbud

9 § En näringsidkare får inte ingå eller tillämpa en överenskommelse
med en annan näringsidkare eller i samförstånd med en sådan tillämpa ett
gemensamt förfarande eller, i syfte att så skall ske, öva påtryckning på en
annan näringsidkare, om överenskommelsen eller det gemensamma förfarandet
innebär att vid anbudstävling för tillhandahållande av en vara, tjänst
eller annan nyttighet inom landet

1. någon skall avstå från att avge anbud,

2. en anbudsgivare skall avge högre anbud än en annan eller

3. samarbete annars skall förekomma i fråga om anbudssumma, förskott
eller kreditvillkor.

Första stycket gäller ej i fråga om en överenskommelse eller ett gemensamt
förfarande som

1. har sin grund i att flera näringsidkare tillhandahåller en vara, tjänst
eller annan nyttighet genom en särskild juridisk person med för dem
gemensamma funktioner (säljorganisation) eller

2. innebär att näringsidkare går samman för samfälld prestation med

NU 1981/82:55

gemensamt anbud eller i den formen att någon av dem medverkar som
underleverantör till anbudsgivare.

En näringsidkare som har ingått eller tillämpat en sådan överenskommelse
eller tillämpat ett sådant gemensamt förfarande som avses i första
stycket men som är tillåtet enligt andra stycket skall, om han lämnar anbud
i en anbudstävling som berörs därav, senast när anbudet avges skriftligen
lämna uppgift om detta till den som anbudet skall riktas till.

Undantag från förbuden

10 § Förbuden i 8 och 9 §§ gäller ej i fråga om ett förfarande som ett
koncernföretag tillämpar i förhållande till ett annat företag inom koncernen.
Ytterligare föreskrifter om undantag från förbudet i 8 § finns i 10 §
CECA-lagen( 1972:762).

Dispens från förbuden

11 § Marknadsdomstolen kan, för viss tid eller tills vidare, meddela en
näringsidkare tillstånd till ett förfarande som är förbjudet enligt 8 eller 9 §.

Ett sådant tillstånd får lämnas endast om förfarandet kan antas främja
kostnadsbesparingar, som till väsentlig del kommer konsumenterna till
godo, eller i övrigt bidra till en från allmän synpunkt ändamålsenlig ordning
eller om eljest särskilda skäl föreligger.

Handläggningen m. m.

Ansökan

12 § Marknadsdomstolen handlägger ärenden enligt denna lag efter ansökan.

Ansökan som avser prövning enligt 2 § görs av näringsfrihetsombudsmannen.
Beslutar ombudsmannen för visst fall att inte göra ansökan, får
ansökan göras av en sammanslutning av konsumenter, löntagare eller
näringsidkare eller av en näringsidkare som berörs av konkurrensbegränsningen
i fråga.

Interimistiska beslut

13 § Om särskilda skäl föranleder det, kan marknadsdomstolen för tiden
till dess slutligt beslut föreligger besluta i fråga om förbud eller åläggande
enligt 3 § eller om tillstånd enligt 11 §.

Omprövning m.m.

14 § Ett beslut av marknadsdomstolen beträffande förbud eller åläggande
enligt 3 §, avslutande av förhandling enligt 4 § eller tillstånd enligt
11 § utgör inte hinder mot att samma fråga prövas på nytt, om ändrade
förhållanden eller annat särskilt skäl föreligger. Detsamma gäller ett beslut
av näringsfrihetsombudsmannen i fråga om föreläggande enligt 6 §.

15 § Ansökan om marknadsdomstolens omprövning enligt 14 § görs av
näringsfrihetsombudsmannen eller den mot vilken ett beslut om förbud
eller åläggande riktar sig.

Uppgiftsskyldighet

16 § Näringsfrihetsombudsmannen får ålägga näringsidkare att tillhandahålla
uppgift, handling eller annat som behövs i ärende enligt denna lag.
Även i ärende om tillsyn över att ett förbud eller ett åläggande enligt lagen

NU 1981/82:55

åtlyds får ombudsmannen besluta om motsvarande skyldighet för den som
avses med förbudet eller åläggandet.

Samma skyldighet kan näringsfrihetsombudsmannen ålägga också annan
än den som anges i första stycket, om det behövs för kontroll eller
fullständigande av vad som skall fullgöras enligt första stycket och det är
nödvändigt på grund av särskilda förhållanden.

Särskilda bestämmelser

17 § En sammanslutning av näringsidkare likställs i denna lag med näringsidkare.
Ett beslut av en sådan sammanslutning likställs med en överenskommelse
eller ett gemensamt förfarande som avses i 9 §.

18 § Åläggande som avses i 16 § kan förenas med vite, om det finns skäl
till detta.

19 § Uppgiftsskyldighet enligt denna lag innebär inte förpliktelse att röja
yrkeshemlighet av teknisk natur.

20 § Den som är uppgiftsskyldig enligt denna lag får inte betungas onödigt.

21 § Näringsfrihetsombudsmannen och marknadsdomstolen får av myndighet,
som avses i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande prisoch
konkurrensförhållanden, begära biträde för utredning i frågor som kan
vara av betydelse för prövning enligt denna lag.

Straff, besvär och övriga bestämmelser

Straff m.m.

22 § Till böter eller fängelse högst ett år döms den som

1. uppsåtligen bryter mot 8 § 1 eller 9 § första stycket,

2. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 8 § 2 eller 9 § tredje
stycket eller

3. i övrigt uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift vid
fullgörandet av uppgiftsskyldighet enligt denna lag.

23 § Är gärning som avses i 22 § att anse som ringa, skall inte dömas till
ansvar.

24 § Är brott som avses i 22 § 1 att anse som grovt, döms till fängelse i
högst två år.

Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om det har
utgjort ett led i en organiserad, omfattande samverkan eller i en upprepad
brottslighet eller har medfört betydande skada.

25 § För gärning som omfattas av ett sådant förbud eller åläggande som
har meddelats vid vite med stöd av denna lag döms inte till ansvar enligt 22
eller 24 §.

26 § Talan om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag
förs vid tingsrätt av allmän åklagare. Sådan talan får väckas endast efter
anmälan eller medgivande av näringsfrihetsombudsmannen eller, i fråga
om vite som marknadsdomstolen har ålagt på talan av annan, av denne.

NU 1981/82:55

27 § Allmät åtal för brott mot denna lag får väckas endast efter anmälan
eller medgivande av näringsfrihetsombudsmannen.

Besvär

28 § Mot näringsfrihetsombudsmannens beslut enligt 6, 7, 12, 15, 21, 26
eller 27 § får talan inte föras.

Beslut enligt 16 § får, om beslutet är förenat med vite, överklagas hos
kammarrätten genom besvär. Beslutet skall dock gälla omedelbart, om inte
annat bestäms.

Övriga bestämmelser

29 § Vad som sägs i denna lag tillämpas inte på överenskommelse mellan
arbetsgivare och arbetstagare angående arbetslön eller andra arbetsvillkor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

Genom lagen upphävs lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av
konkurrensbegränsning inom näringslivet.

Åtgärd som har vidtagits med tillämpning av sistnämnda lag gäller som
om motsvarande bestämmelse i den nya lagen hade tillämpats.

Ansökan om tillstånd enligt 11 § kan prövas före lagens ikraftträdande.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982