NU 1981/82:54

Näringsutskottets betänkande
1981/82:54

över proposition 1981/82:203 om kontroll över visst automatspel jämte
motioner

Ärendet

I proposition 1981/82:203 (kommundepartementet) har regeringen föreslagit
riksdagen att anta förslag till

1. lag om anordnande av visst automatspel,

2. lag om ändring i lotteriförordningen (1939:207).

Med anledning av propositionen har väckts fyra motioner, som redovisas i
det följande (s. 4).

Socialutskottet har avgivit yttrande (SoU 1981/82:4 y) över propositionen
och motionerna (bilaga, s. 13).

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av företrädare för
Sveriges automatägares riksförbund.

Propositionen

Propositionens huvudsakliga innehåll är följande.

Nya regler för anordnande av flipperspel och liknande automatspel
föreslås. Reglerna intas i en särskild lag, lag om anordnande av visst
automatspel. Enligt denna skall tillstånd krävas för anordnande i förvärvssyfte
av spel på mekanisk eller elektronisk spelautomat som inte ger vinst
eller som ger vinst endast i form av frispel på automaten. Ansökningar om
tillstånd prövas av socialnämnden i den kommun där spelverksamheten skall
anordnas. Tillstånd skall kunna förenas med föreskrifter om lägsta ålder för
tillträde och om tider när spelverksamheten får bedrivas samt andra
föreskrifter som behövs för att motverka att spelverksamheten förorsakar
bristande ordning eller bedrivs i en miljö som är olämplig för barn eller
ungdom. Om det efter tillståndsbeslutet uppkommer missförhållanden till
följd av spelverksamheten, får socialnämnden meddela nya eller ändrade
föreskrifter.

Den som anordnar automatspel som omfattas av lagens bestämmelser får
inte otillbörligen locka barn eller ungdom att delta i spelet. Tillstånd får
återkallas om spelet anordnas i strid mot denna bestämmelse. Detsamma
gäller om automatspel anordnas i strid mot föreskrifter som socialnämnden
har utfärdat.

Socialnämnden skall också svara för tillsyn över spelverksamheten.
Påföljd i form av böter eller fängelse i högst sex månader skall kunna ådömas

1 Riksdagen 1981182. 17 sami. Nr 54

NU 1981/82:54

den som uppsåtligen eller av oaktsamhet anordnar automatspel utan att ha
tillstånd eller bryter mot socialnämndens föreskrifter.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1982.

Förslaget till lag om ändring i lotteriförordningen finns på s. 4 f. i
propositionen. Det innebär endast att det införs en hänvisning till den nya
lagen om anordnande av visst automatspel. Förslaget till denna lag har
följande lydelse:

Förslag till

Lag om anordnande av visst automatspel

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Denna lag är tillämplig på spel som anordnas i förvärvssyfte på sådana
mekaniska eller elektroniska spelautomater som inte ger vinst eller endast
ger vinst i form av frispel på automaten.

Lagen gäller inte spel som anordnas på fartyg i reguljär trafik.

2 § Den som anordnar automatspel som avses i 1 § första stycket får inte
otillbörligen locka barn eller ungdom att delta i spelet.

Den som anordnar spelet skall svara för att god ordning råder inom den
lokal eller anläggning där spelet bedrivs.

Tillstånd

3 § Tillstånd krävs för att anordna automatspel som avses i 1 § första stycket
på två eller flera spelautomater inom samma lokal eller anläggning. Detta
gäller inte för automatspel som anordnas i samband med offentliga
tillställningar av tillfällig karaktär.

Frågan om tillstånd prövas av socialnämnden i den kommun där
spelverksamheten skall anordnas. Nämnden får ta ut avgift för prövningen
enligt grunder som beslutas av kommunfullmäktige.

4 § Vid prövning av tillstånd skall socialnämnden bedöma om spelverksamheten
kan antas förorsaka bristande ordning eller kommer att bedrivas i en
miljö som är olämplig för barn eller ungdom. Vid prövningen skall särskilt
beaktas sökandens lämplighet, lokalens ändamålsenlighet samt lokalens
belägenhet.

5 § Tillstånd får förenas med föreskrifter om lägsta ålder för tillträde och
tider när spelverksamheten får bedrivas samt andra föreskrifter som behövs

NU 1981/82:54

för att motverka att spelverksamheten förorsakar bristande ordning eller
bedrivs i en miljö som är olämplig för barn eller ungdom.

Om det efter tillståndsbeslutet uppkommer missförhållanden till följd av
spelverksamheten, får socialnämnden meddela nya eller ändrade föreskrifter.

6 § Om automatspel, för vilket tillstånd har meddelats, anordnas i strid mot
bestämmelsen i 2 § första stycket eller mot föreskrifter som har meddelats
med stöd av 5 §, får socialnämnden återkalla tillståndet.

Tillsyn

7 § Socialnämnden utövar tillsyn över efterlevnaden av denna lag och av de
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

För att utöva tillsynen har socialnämnden rätt att få tillträde till lokaler
eller anläggningar där tillståndspliktigt automatspel anordnas och infordra
upplysningar från den som anordnar spelet.

8 § Om den som anordnar tillståndspliktigt automatspel underlåter att lämna
tillträde eller tillhandahålla upplysning enligt 7 § andra stycket, får socialnämnden
förelägga vite.

För att bereda sig tillträde får socialnämnden vid behov anlita biträde av
polisen.

Övriga bestämmelser

9 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet anordnar automatspel i strid
mot 3 § första stycket eller bryter mot föreskrifter som har meddelats med
stöd av 5 § döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

10 § Socialnämndens beslut enligt 5§ andra stycket eller 6§ gäller
omedelbart om nämnden ej förordnar annat.

11 § Socialnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen
genom besvär.

Länsstyrelsens beslut i fråga om vitesföreläggande får inte överklagas.
Andra beslut av länsstyrelsen får överklagas hos socialstyrelsen genom
besvär. Socialstyrelsens beslut får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.

Den som vid ikraftträdandet anordnar automatspel för vilket tillstånd
erfordras enligt denna lag och som före utgången av september 1982 har sökt
tillstånd får fortsätta med verksamheten till dess ansökningen slutligt har
prövats. Om socialnämnden inte meddelar tillstånd för fortsatt spelverksamhet,
skall nämnden utsätta den tid inom vilken verksamheten skall ha

1* Riksdagen 1981/82. 17 sami. Nr 54

NU 1981/82:54

avvecklats. Denna tid skall bestämmas så att skäligt rådrum ges för
avvecklingen.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är

1981/82:2447 av Ingegerd Elm (s), vari hemställs att riksdagen beslutar att
lagen om anordnande av visst automatspel skall gälla generellt med undantag
av offentliga tillställningar av tillfällig karaktär,

1981/82:2448 av Margot Wallström (s) och Åke Gustavsson (s), vari
hemställs att riksdagen hemställer hos regeringen att skyndsamt till
riksdagen återkomma med lagförslag som innebär att kommunerna skall
pröva etablering av fritids- och nöjesinrättningar i syfte att förhindra
olämpliga ungdomsmiljöer,

1981/82:2493 av Oskar Lindkvist (s) och Lars Ulander (s), vari föreslås att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det nu framlagda
lagförslaget i proposition 1981/82:203 vidgas till att omfatta alla slag av
kommersiella fritids- och nöjesplatser,

1981/82:2494 av Margareta Winberg (s) och Marianne Stålberg (s), vari
hemställs att riksdagen antar lagförslaget med följande förändring:

Propositionens lydelse Föreslagen ny lydelse

3 §

Tillstånd krävs för att anordna Tillstånd krävs för att anordna
automatspel som avses i 1 § första automatspel som avses i 1 § första
stycket på två eller flera spelautoma- stycket på alla spelautomater,
ter inom samma lokal eller anläggning.
Detta gäller inte för automatspel
som anordnas i samband med
offentlig tillställning av tillfällig
karaktär.

Frågan om .... Frågan om ....

Motivering

I motionerna 1981/82:2448 (s) och 1981/82:2493 (s) föreslås att kommunernas
prövningsrätt inte begränsas till anordnandet av flipperspel och
liknande automatspel. Förslaget i den förstnämnda motionen om att
kommunerna skall ha möjlighet att pröva etablering av alla fritids- och
nöjesinrättningar i syfte att förhindra olämpliga ungdomsmiljöer motiveras
bl. a. med att utrymmet för kommersiella satsningar på fritidssektorn har

NU 1981/82:54

ökat i takt med att kommuner och föreningar av ekonomiska skäl har tvingats
att begränsa fritids- och kulturutbudet. Motionärerna hänvisar dels till att
företrädare för 32 rikstäckande barn- och ungdomsorganisationer har krävt
hos regeringen att kommunerna skall få rätt att ingripa mot alla typer av
olämpliga ungdomsmiljöer, dels till att över 350 social-, skol- och fritidschefer
i en skrivelse i mars 1982 till kommunministern har krävt en lagstiftning
som ger kommunerna inflytande och kontroll över nöjes- och fritidssektorns
utveckling. I motion 1981/82:2493 (s) hänvisas till att också en utredning som
har arbetat på uppdrag av Stockholms kommunstyrelse har föreslagit att
kommunerna skall erhålla denna kontrollmöjlighet. Motionärerna menar att
ansvariga kommunala organ måste få en möjlighet att säga nej till rent
destruktiva verksamheter på ungdomsmiljöområdet. Genom att ge kommunerna
vetorätt skulle man ge dem ökade förhandlingsmöjligheter
gentemot dem som utformar sådana miljöer. Motionärerna anser vidare att
det framlagda lagförslaget, i motsats till vad som anförs i propositionen,
kommer att skapa ökad byråkrati.

I motionerna 1981/82:2447 (s) och 1981/82:2494 (s) föreslås att tillstånd
skall krävas även i fall när det bara finns en automat. Enligt motionärernas
uppfattning har det inte i något sammanhang framkommit att tillsynen skulle
vara bättre där det finns ett spel än där två eller tre är placerade. Med den i
propositionen föreslagna begränsningen torde antalet enstaka automater
komma att öka, förmodar motionärerna. De påpekar vidare att majoriteten
av remissinstanserna förordade en sådan generell tillståndsplikt. I den senare
motionen yrkas vidare att det inte skall finnas något undantag från
tillståndskravet när automatspel anordnas i samband med offentlig tillställning
av tillfällig karaktär. Ett sådant undantag skulle inbjuda till försök att
kringgå lagen, tror motionärerna.

Utskottet

I den debatt som har förekommit om olämpliga ungdomsmiljöer har under
senare tid de s.k. flipper- och spelhallarnas verksamhet särskilt uppmärksammats.
Krav har i skilda sammanhang framförts om att denna verksamhet
skall regleras i lag.

Frågor om lotterier och spel regleras f.n. i lotteriförordningen (1939:207).
Av denna framgår att lotterier och spel för allmänheten i princip inte får
anordnas utan tillstånd av myndighet. Detsamma gäller bl. a. i fråga om
sådant automatspel som inte anordnas för allmänheten om spelet anordnas i
förvärvssyfte. Tillstånd kan beviljas av polismyndighet, länsstyrelse eller
regeringen, beroende på vilken lotteri- eller spelform det rör sig om.

När det gäller automatspel görs i lotteriförordningen (1 § och 1 a §) en
åtskillnad mellan å ena sidan spel som ger vinst i form av pengar och varor, å
andra sidan spel som ger vinst endast i form av frispel. Automatspel om
pengar ärförbjudet i Sverige sedan den 1 januari 1979. Tillstånd kan dock ges

NU 1981/82:54

för sådant spel på fartyg i internationell trafik. Automatspel om varuvinster
får efter tillstånd anordnas i vissa fall.

Automatspel som normalt endast ger vinst i form av ett frispel på
apparaten, såsom flipperspel eller liknande automatspel, får anordnas utan
tillstånd eller anmälan. Ger spelet vinst i form av flera än ett frispel per
spelomgång krävs däremot tillstånd för att anordna spelet.

Den spelverksamhet som förekommer i de s.k. flipperhallarna baseras på
den typ av spelautomater som inte kräver tillstånd. De nuvarande
bestämmelserna i lotteriförordningen ger således i allmänhet ingen möjlighet
till förhandsprövning av spelverksamhet på flipperspel och liknande
automatspel.

Aven allmänna ordningsstadgan (1956:617) innehåller vissa bestämmelser
som kan vara av intresse när det gäller att förhindra uppkomsten av
olämpliga ungdomsmiljöer. Enligt 12 § krävs tillstånd för att anordna
offentlig tillställning på allmän plats. Med offentlig tillställning avses bl. a.
tävlingar, danstillställningar, cirkusföreställningar samt tivoli- och marknadsnö
jen. För särskilda fall får polisen meddela ordningsföreskrifter om
bl. a. hållande av lokal eller plats för sport, spel eller liknande. Om det är
påkallat med hänsyn till den allmänna ordningen kan verksamheten
förbjudas. Allmänna ordningsstadgans inriktning på den allmänna ordningen
gör emellertid att den endast undantagsvis är användbar när det gäller att
komma till rätta med de sociala missförhållandena i en viss ungdomsmiljö.

Lotteriutredningen lade i betänkandet (SOU 1979:29) Lotterier och spel
fram förslag till en ny lag om lotteri och spel. Enligt detta förslag skulle
länsstyrelserna, om det behövdes från allmän synpunkt, kunna begränsa spel
på flipperspel. Någon förhandsprövning av spelverksamheten ansågs dock ej
erforderlig. Vid remissbehandlingen förordade många remissinstanser
åtgärder som gick längre än vad utredningen hade föreslagit.

Med anledning av två motioner hemställde riksdagen i januari 1981 (NU
1980/81:3, rskr 1980/81:144) att regeringen skyndsamt skulle lägga fram
förslag till lagstiftning om denna verksamhet. Näringsutskottet uttalade
bl. a. att det, såvitt utskottet kunde bedöma, tycktes finnas starka skäl för att
kommunerna skulle få ett väsentligt inflytande över verksamheten vid
flipperhallar och liknande. Ett förslag från regeringen i ärendet borde enligt
utskottets mening kunna lämnas separat och med förtur framför övriga delar
av det komplex som lotteriutredningen hade behandlat.

Mot den här tecknade bakgrunden upprättades inom kommundepartementet
promemorian (Ds Kn 1981:19) Kommunal kontroll över spelhallar -en olämplig ungdomsmiljö. Promemorian ligger till grund för den nu aktuella
propositionen. I denna föreslås att nya regler för anordnande av flipperspel
och liknande automatspel tas in i en särskild lag. Enligt denna skall tillstånd
krävas för att man i förvärvssyfte skall få anordna spel på mekanisk eller
elektronisk spelautomat som inte ger vinst eller som ger vinst endast i form av

NU 1981/82:54

frispel på automaten. Tillstånd krävs dock inte om det bara finns en
spelautomat inom samma lokal eller anläggning eller automatspelet anordnas
i samband med offentliga tillställningar av tillfällig karaktär. Socialnämnden
skall svara för tillsynen över spelverksamheten. En närmare redogörelse
för det huvudsakliga innehållet i propositionen har lämnats i det föregående
(s. 1).

Fyra motioner har väckts med anledning av propositionen. I samtliga
motioner framställs krav på ett mera långtgående tillståndstvång än det som
föreslås i propositionen. Innebörden av yrkandena i motionerna 1981/
82:2448 (s) och 1981/82:2493 (s) är att tillståndstvånget skall utvidgas till att
avse alla kommersiellt anordnade fritids- och nöjesinrättningar. Prövningens
syfte skall vara att förhindra uppkomsten av olämpliga ungdomsmiljöer. I
motionerna 1981/82:2447 (s) och 1981/82:2494 (s) föreslås att tillstånd skall
krävas även i fall då det finns endast en automat. Den senare motionen
innehåller även ett krav på att det inte skall göras något undantag från
tillståndskravet då automatspel anordnas i samband med offentlig tillställning
av tillfällig karaktär.

Socialutskottet har i sitt yttrande avstyrkt de två förstnämnda motionerna
och det sistnämnda förslaget. Däremot har socialutskottet tillstyrkt förslagen
om tillståndsplikt i fall när det bara finns en spelautomat i en lokal eller
anläggning.

Näringsutskottet får anföra följande.

Frågan om lagstiftningsåtgärder för att skydda barn och ungdom mot
sociala skadeverkningar som förorsakas av olämpliga ungdomsmiljöer har
under senare tid fått stor uppmärksamhet i den socialpolitiska debatten.
Samhället måste naturligtvis ingripa mot miljöer där det förekommer
alkohol- och drogmissbruk samt vandalisering och annan kriminalitet. En
företeelse som tidigare kritiserats hårt utifrån sociala utgångspunkter var
spelet på s.k. enarmade banditer. Sådana spel är (om man bortser från spel
på fartyg i internationell trafik) numera totalförbjudna i Sverige. Till
avarterna bland ungdomsmiljöer har ofta hänförts den verksamhet som
bedrivs i de s.k. flipper- och spelhallarna. Från olika håll har framförts krav
på att även dessa företeelser skall lagregleras. Av utskottets redovisning i det
föregående framgår att sådana önskemål har framförts också från riksdagens
sida.

Mot bakgrund härav ser utskottet med tillfredsställelse att regeringen nu
har lagt fram förslag till utvidgad lagstiftning angående automatspel.
Självfallet löser man inte några fundamentala ungdomsproblem genom en
förbudslagstiftning av den typ som föreslås här. Sådana problem angrips
bättre genom mera generellt inriktade åtgärder. Detta bör dock enligt
utskottets mening inte hindra att man nu ingriper mot en företeelse som har
visat sig orsaka missförhållanden.

I propositionen har tillståndsskyldigheten som framgått begränsats till att
avse spel på vissa spelautomater. Som framhålls i motionerna 1981/82:2448

NU 1981/82:54

(s) och 1981/82:2495 (s) kan givetvis andra miljöer än spelhallar utgöra
olämpliga ungdomsmiljöer. Sådana miljöer kan uppkomma i anslutning till
en viss verksamhet som i sig inte behöver vara olämplig, t. ex. verksamhet i
en kommunal fritidsgård, ett kafé eller ett diskotek. Men det kan också röra
sig om en miljö som främst fungerar som en samlingsplats utan att därför vara
knuten till viss näringsverksamhet, exempelvis ett torg, en park eller en
tunnelbanestation. Det finns över huvud taget åtskilliga exempel på miljöer
som är sådana att de kan motivera samhälleliga åtgärder av skilda slag. Ett
problem är emellertid att just mångfalden av miljöer och tänkbara åtgärder
gör att en generell förbudslagstiftning av den typ som motionärerna
förespråkar inte är möjlig att genomföra utan omfattande utredningar och
analyser. Som utskottet framhållit tidigare innehåller dock allmänna
ordningsstadgan bestämmelser som i viss mån är ägnade att förhindra
uppkomsten av olämpliga ungdomsmiljöer.

Utskottet är med hänsyn till det anförda i likhet med socialutskottet inte
berett att tillstyrka en lagstiftning av så långtgående natur som den som
motionärerna föreslår. Som socialutskottet anför är det dock angeläget att
man noggrant följer utvecklingen och inom ramen för den nuvarande
lagstiftningen - exempelvis den nya socialtjänstlagen - vidtar åtgärder i syfte
att motverka förekomsten av olämpliga barn- och ungdomsmiljöer. Givetvis
kan också erfarenheterna av den nu föreslagna lagen ge anledning till
ytterligare överväganden angående en förbudslagstiftnings framtida utformning.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna
1981/82:2448 (s) och 1981/82:2493 (s).

Utskottet biträder förslaget i propositionen om att offentlig tillställning av
tillfällig karaktär inte bör omfattas av tillståndsplikt. Genom den tillfälliga
karaktären hos exempelvis ambulerande tivolin finns det knappast risk för att
det uppstår några mer påtagliga problem till följd av verksamheten. Om
spelverksamhet är avsedd att förekomma vid en offentlig tillställning får det
beaktas vid den prövning som förekommer enligt allmänna ordningsstadgan.
Utskottet avstyrker alltså motion 1981/82:2494 (s) i denna del.

Utskottet tar därefter upp de genom motionerna 1981/82:2447 (s) och
1981/82:2494 (s) aktualiserade frågorna om tillstånd skall krävas i fall då det
endast finns en automat och i fall då automatspel anordnas i samband med
offentlig tillställning av tillfällig karaktär. Motionärernas förslag har, som
framgått, i den förstnämnda delen tillstyrkts av socialutskottet.

Näringsutskottet vill erinra om att den offentliga debatten i ämnet främst
har kretsat kring de problem som är förenade med spelverksamheten i de s.k.
spelhallarna. Såsom anförs i propositionen torde dessa hallar genom den
rikliga förekomsten av spelapparater locka till sig många spelutövare, av
vilka flertalet kan antas vara ungdomar. Det är också antagligt att det i
samband med spel är i spelhallarna som den asociala påverkan på barn och
ungdomar är störst, bl. a. därför att det i sådana hallar kan vara svårt för
anordnaren av spelet att övervaka verksamheten. Det är alltså först när

NU 1981/82:54

spelverksamheten når en viss större omfattning som behovet av tillståndsprövning
blir påtagligt. Vid remissbehandlingen av den nämnda departementspromemorian
- i vilken hade föreslagits tillståndsskyldighet för spel på
fler än tre apparater inom samma anläggning - framfördes emellertid från
kommunalt håll flera önskemål om en generell tillståndsprövning. Kommunerna
var alltså beredda att åta sig ansvaret för en mera omfattande prövning
än den som hade föreslagits i promemorian. I propositionen har vid
bestämmandet av gränsen för tillståndsskyldigheten viss hänsyn tagits härtill.
Utskottet anser för sin del att den avvägning som har gjorts i propositionen på
denna punkt är rimlig. Inte sällan torde enstaka flipperspel e. d. förekomma
som komplement till annan verksamhet- bensinstation, kafé - och det skulle
enligt utskottets mening medföra en i allmänhet helt onödig byråkratisk
omgång att föreskriva tillståndsplikt i sådana fall.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1981/82:2447 (s) och
1981/82:2494 (s) i denna del samt tillstyrker följaktligen propositionen i
motsvarande del. Utskottet har heller inte några invändningar mot
lagförslagen i övrigt.

Lagen om anordnande av visst automatspel föreslås träda i kraft den 1 juli
1982. Enligt förslaget till övergångsbestämmelser till lagen skall den som vid
ikraftträdandet anordnar automatspel för vilket tillstånd erfordras enligt
lagen och som före utgången av september 1982 har sökt tillstånd få fortsätta
med verksamheten till dess ansökningen slutligt har prövats. Om socialnämnden
inte meddelar tillstånd för fortsatt spelverksamhet, skall nämnden
utsätta den tid inom vilken verksamheten skall ha avvecklats. Denna tid skall
enligt förslaget bestämmas så att skäligt rådrum ges för avvecklingen.

I specialmotiveringen till lagförslaget gör föredragande statsrådet vissa
uttalanden angående innebörden av uttrycket ”skäligt rådrum”. Hänsyn
måste enligt statsrådet tas till bl. a. om en avveckling drabbar anställd
personal. Spelverksamhet som är anordnad i anslutning till annan näringsverksamhet
eller annars utan särskilda bindningar bör enligt propositionen
dock kunna avvecklas ganska omgående. Den avvecklingsperiod om flera år
som förordats av branschens remissinstanser anser departementschefen vara
helt otänkbar, särskilt i fråga om spel verksamhet som enligt vad man vet
förorsakar sociala missförhållanden.

Utskottet vill understryka att det från rättssäkerhetssynpunkt är av
betydelse att uttrycket skäligt rådrum tolkas någorlunda lika över hela
landet. Vid bedömningen av vad som i ett enskilt fall skall anses utgöra
skäligt rådrum bör, utöver de hänsyn som anges i propositionen, visst
beaktande tillmätas det förhållandet att automaterna ofta representerar ett
stort ekonomiskt värde för den enskilde och att amorteringarna i regel
sträcker sig över en tid av två år. En alltför snabb, av lagstiftaren framtvingad
avveckling av verksamheten skulle kunna medföra betydande ekonomiska
förluster för den enskilde anordnaren av automatspel. Mot bakgrund härav

NU 1981/82:54

är det enligt utskottets mening inte orimligt att avvecklingstiden i enskilda
fall bestäms till ett år eller mera.

Utskottet hemställer

1. beträffande tillståndsprövning avseende fritids- och nöjesinrättningar att

riksdagen avslår motionerna 1981/82:2448 och 1981/
82:2493,

2. beträffande tillståndsprövning avseende spelautomater
att riksdagen

a) med avslag på motionerna 1981/82:2447 och 1981/82:2494
antar det i proposition 1981/82:203 framlagda förslaget till lag
om anordnande av visst automatspel,

b) antar det i proposition 1981/82:203 framlagda förslaget till lag
om ändring i lotteriförordningen (1939:207).

Stockholm den 25 maj 1982

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s), Margaretha af
Ugglas (m), Lilly Hansson (s), Lennart Pettersson (s), Bengt Sjönell (c),
Rune Jonsson (s), Hadar Cars (fp), Wivi-Anne Radesjö (s), Per Westerberg
(m) och Ivar Franzén (c).

Reservation

Tillståndsprövning avseende spelautomater (mom. 2)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson,
Lennart Pettersson, Rune Jonsson och Wivi-Anne Radesjö (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med
”Näringsutskottet vill” och slutar på s. 9 med ”i övrigt” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är antalet spelautomater i en lokal eller
anläggning av helt underordnad betydelse när det gäller risken för att sociala
skadeverkningar skall uppkomma. Det är i stället miljön kring automaten
eller automaterna som måste vara avgörande vid bedömningen av om
tillstånd skall ges eller ej. Vid remissbehandlingen av departemenstpromemorian
har en rad viktiga remissinstanser talat för att generell tillståndsplikt
införs. Till dessa hör rikspolisstyrelsen, statens ungdomsråd, lotterinämn -

NU 1981/82:54

den, tre länsstyrelser, Svenska kommunförbundet samt flertalet kommuner
och ungdomsorganisationer som har yttrat sig. Lotterinämnden framhåller
exempelvis att erfarenheterna visar att spelet förorsakar skadeverkningar
även om antalet apparater understiger fyra (jfr promemorieförslaget). Detta
gäller enligt nämnden särskilt i fråga om spelverksamhet som anordnas på
kaféer eller konditorier som ligger i närheten av skolor.

Näringsutskottet delar motionärernas och socialutskottets uppfattning att
utomordentligt stor vikt måste tillmätas kommunernas åsikt att det bör ske
en generell tillståndsprövning. Det finns enligt utskottets mening knappast
några sakliga skäl som talar för en begränsning av möjligheterna att ingripa.
Invändningen i propositionen att en så långtgående tillståndsplikt skulle leda
till onödig byråkrati bör inte tillmätas någon avgörande betydelse eftersom
det är kommunerna själva som, genom sina socialnämnder, skall svara för
tillståndsgivningen och kontrollen. Det kan enligt utskottets mening f. ö.
ifrågasättas om den i propositionen föreslagna lösningen verkligen annat än
under en kortare övergångsperiod leder till mindre byråkrati än den lösning
som motionärerna förespråkar. Som framhålls i propositionen torde
kommunernas engagemang i frågan utgöra en garanti för att man finner
smidiga former för handläggningen av dessa ärenden.

Utskottet tillstyrker därför förslaget i motionerna 1981/82:2447 (s) och
1981/82:2494 (s) att tillståndsplikt skall gälla även när det bara finns en
spelautomat i en lokal eller anläggning. Utskottets förslag i denna del innebär
att den föreslagna 3 § lagen om andordnande av visst automatspel får en
ändrad lydelse. I övrigt tillstyrker utskottet lagförslagen i propositionen.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande tillståndsprövning avseende spelautomater
att riksdagen

a) med bifall till motion 1981/82:2447 och motion 1981/82:2494 i
vad gäller tillståndskrav även för en spelautomat samt med
avslag på motion 1981/82:2494 i övrigt antar det i proposition
1981/82:203 framlagda förslaget till lag om anordnande av visst
automatspel med ändrad lydelse av 3 § enligt alternativt förslag i
det följande:

Regeringens förslag

Tillstånd krävs för att anordna
automatspel som avses i 1 § första
stycket på två eller flera automatspel
inom samma lokal eller anläggning.
Detta gäller inte för automatspel
som anordnas i samband med offentliga
tillställningar av tillfällig karaktär.

Alternativt förslag

Tillstånd krävs för att anordna
automatspel som avses i 1 § första
stycket. Detta gäller inte för automatspel
som anordnas i samband
med offentliga tillställningar av tillfällig
karaktär.

NU 1981/82:54

Frågan om tillstånd prövas av socialnämnden i den kommun där
spelverksamheten skall anordnas. Nämnden får ta ut avgift för prövningen
enligt grunder som beslutas av kommunfullmäktige.

b) (=utskottet).

NU 1981/82:54

Bilaga

Socialutskottets yttrande
1981/82:4 y

om kontroll över visst automatspel

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har anhållit om yttrande av socialutskottet över proposition
1981/82:203 om kontroll över visst automatspel jämte följande
motioner, nämligen 1981/82:2447 av Ingegerd Elm (s), 1981/82:2448 av
Margot Wallström (s) och Åke Gustavsson (s), 1981/82:2493 av Oskar
Lindkvist (s) och Lars Ulander (s) samt 1981/82:2494 av Margareta Winberg
(s) och Marianne Stålberg (s).

Utskottet

I propositionen föreslås nya regler för anordnande av flipperspel och
liknande automatspel. Reglerna avses bli intagna i en särskild lag, lag om
anordnande av visst automatspel. Enligt denna skall tillstånd krävas för att
i förvärvssyfte anordna spel på mekanisk eller elektronisk spelautomat
som inte ger vinst eller endast ger vinst i form av frispel på automaten.

Ansökningar om tillstånd prövas enligt lagförslaget av socialnämnden
i den kommun där spelverksamheten skall anordnas. Tillstånd skall kunna
förenas med föreskrifter om lägsta ålder för tillträde och tider när spelverksamheten
får bedrivas samt andra föreskrifter som behövs för att motverka
att spelverksamheten förorsakar bristande ordning eller bedrivs i en miljö
som är olämplig för barn eller ungdom. Om det efter tillståndsbeslutet
uppkommer missförhållanden till följd av spelverksamheten, får socialnämnden
meddela nya eller ändrade föreskrifter.

Den som anordnar automatspel som omfattas av lagens bestämmelser
får inte otillbörligen locka barn eller ungdom att delta i spelet. Tillstånd får
återkallas om spelet anordnas i strid mot denna bestämmelse. Detsamma
gäller om automatspel anordnas i strid mot föreskrifter som socialnämnden
utfärdat.

Socialnämnden skall också svara för tillsyn över spelverksamheten.
Påföljd i form av böter eller fängelse i högst sex månader skall kunna
ådömas den som uppsåtligen eller av oaktsamhet anordnar automatspel
utan att ha tillstånd eller bryter mot socialnämndens föreskrifter.

Av den lämnade redovisningen framgår att förslaget i propositionen
begränsar sig till att avse åtgärder för att motverka uppkomsten av olämpliga
barn- och ungdomsmiljöer i samband med spel på flipperspel och
liknande automatspel. I två motioner framställs yrkanden som har avsevärt
mera långtgående krav. 1 motion 1981/82:2448 av Margot Wallström

NU 1981/82:54 (SoU 1981/82:4 y)

(s) och Åke Gustavsson (s) vill motionärerna att regeringen skyndsamt
skall återkomma till riksdagen med lagförslag som innebär att kommunerna
skall pröva etablering av alla fritids- och nöjesinrättningar i syfte att
förhindra olämpliga ungdomsmiljöer. Oskar Lindkvist (s) och Lars Ulander
(s) framställer ett likartat yrkande i motion 1981/82:2493. Motionen
syftar till att det framlagda lagförslaget skall få ett betydligt vidgat tillämpningsområde,
nämligen på det sättet att lagen skall omfatta alla slag av
kommersiella fritids- och nöjesplatser.

1 överensstämmelse med vad motionärerna anför och som framhålls av
motionärerna kan givetvis en olämplig ungdomsmiljö förekomma i andra
sammanhang än just spelhallarna. Departementschefen anför att det kan
finnas åtskilliga exempel på miljöer som är sådana att de motiverar ett
inflytande från samhällets sida men det krävs olika typer av åtgärder. En
generell analys av samtliga typer av ungdomsmiljöer skulle fordra långtgående
undersökningar, anför han (s. 9). Han anför vidare bl. a. att man
inte löser de ungdomsproblem som kan finnas i stort genom att införa
förbud och restriktioner. Självfallet måste ungdomsproblemen som helhet
lösas på annat sätt genom mera generellt inriktade åtgärder. Detta förhållande,
anför han, bör inte hindra att man nu ingriper mot en företeelse som
har visat sig orsaka missförhållanden. Förslaget i propositionen skall ses
som en bland flera åtgärder för att värna om barns och ungdomars uppväxtmiljö.

Utskottet kan för sin del helt ansluta sig till den bedömning som departementschefen
sålunda ger uttryck åt i propositionen. Den däri lämnade
redovisningen visar att det finns tungt vägande skäl för att ingripa mot
spelhallarna med lagstiftning av här aktuellt slag eftersom de i många fall
inte utgör någon lämplig barn- och ungdomsmiljö utan skapar betydande
sociala problem. I sammanhanget bör också nämnas att riksdagen i början
av förra året begärde att regeringen skyndsamt skulle lägga fram förslag till
lagstiftning om flipperspel och liknande automatspel.

Utskottet tillstyrker således förslaget att riksdagen nu genom en särskild
lag reglerar anordnande av visst automatspel. Utskottet återkommer i det
följande till den närmare utformningen av lagstiftningen.

Utskottet är inte berett att förorda en lagstiftning av så långtgående
natur som föreslås i de båda ovan redovisade motionerna. En sådan
lagstiftning skulle kräva en mera omfattande utredning av bl. a. lagteknisk
art. Utskottet kan inte heller förorda att en sådan utredning nu kommer till
stånd. Det är emellertid angeläget att man noggrant följer utvecklingen och
vidtar åtgärder inom ramen för den nuvarande lagstiftningen i syfte att
motverka förekomsten av olämpliga barn- och ungdomsmiljöer. Härvidlag
vill utskottet erinra om de krav den nya socialtjänstlagen ställer på
socialnämnden i kommunen. Det ingår i socialnämndens uppgifter att
göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen, medverka
i samhällsplaneringen och i samarbete med andra samhällsorgan, organi -

NU 1981/82:54 (SoU 1981/82:4 y)

sationer, föreningar och enskilda främja goda miljöer i kommunen. Utskottet
vill också framhålla att erfarenheterna .tv den lag som föreslås i
propositionen kan ge anledning till ytterligare överväganden rörande vilken
verksamhet som skall omfattas av bestämmelserna i lagen. I enlighet
med det anförda avstyrks motionerna.

Enligt det i propositionen framlagda lagförslaget skall lagen vara tilllämplig
på spel som anordnas i förvärvssyfte på sådana mekaniska eller
elektroniska spelautomater som inte ger vinst eller endast ger vinst i form
av frispel på automaten. Tillstånd skall krävas för att anordna automatspel
av angivet slag på två eller flera spelautomater inom samma lokal eller
anläggning. Enligt förslaget skall detta dock inte gälla för automatspel som
anordnas i samband med offentliga tillställningar av tillfällig natur.

Erinringar mot innehållet i de nu redovisade bestämmelserna har framställts
i motion 1981/82:2447 av Ingegerd Elm (s) och motion 1981/
82:2494 av Margareta Winberg (s) och Marianne Stålberg (s). I båda
motionerna yrkas att tillstånd skall krävas även i fall då det finns endast
en automat. Därjämte yrkas i motion 1981/82:2494 att det inte skall finnas
något undantag från tillståndskravet då automatspel anordnas i samband
med offentlig tillställning av tillfällig karaktär.

Förslaget bygger på en departementspromemoria (fogad som bilaga till
propositionen). Utgångspunkten för denna har varit att tillståndsprövningen
i huvudsak skall omfatta den spelverksamhet som bedrivs i s. k.
spelhallar. Promemorieförslaget utmynnar i att tillstånd bör krävas för att
anordna spel på flera än tre apparater inom samma lokal eller anläggning.
Tillståndsplikt föreslås dock inte omfatta spel som anordnas i samband
med offentlig tillställning av tillfällig karaktär.

Bland de remissinstanser som förordar att en tillståndsprövning införs
är meningarna delade i fråga om tillståndspliktens omfattning. Flera av
dessa remissinstanser tillstyrker promemorieförslaget eller lämnar det utan
erinran. Majoriteten avstyrker emellertid förslaget och förordar i stället att
en generell tillståndsplikt införs.

I propositionen lämnas bl. a. följande redovisning.

Till de remissinstanser som förordar en generell tillståndsplikt hör rikspolisstyrelsen,
statens ungdomsråd, lotterinämnden, tre länsstyrelser,
Svenska kommunförbundet samt flertalet kommuner och ungdomsorganisationer
som har yttrat sig i frågan. Lotterinämnden framhåller att erfarenheten
har visat att spelet förorsakar skadeverkningar även om antalet
apparater understiger fyra. Detta gäller t. ex. spelverksamhet som har
anordnats i kaféer och konditorier som ligger i närheten av skolor eller på
orter där större möjligheter till förströelse saknas. Samma grundtanke
framförs av Svenska kommunförbundet. Förbundet framhåller att frågan
om antalet flipperapparater är av underordnad betydelse. Enligt förbundet
är det miljön som bör vara avgörande om tillstånd skall meddelas eiler ej.
Flertalet av de kommuner som har yttrat sig i frågan anser att det inte kan
uteslutas att missförhållanden kan uppstå i lokaler där spel har anordnats
på färre än fyra apparater. I allmänhet sägs det från kommunalt håll att det

NU 1981/82:54 (SoU 1981/82:4 y)

inte Finns några skäl sorn talar för en begränsning av möjligheterna att
ingripa. Det framhålls också att spelverksamheten på mindre orter oftast
inte omfattar flera än tre apparater. En remissinstans menar att ett genomförande
av promemorieförslaget i denna del kommer att resultera i att spel
på högst tre apparater kommer att anordnas på ett stort antal platser i
kommunerna för att de som anordnar spelverksamhet skall slippa tillståndsprövningen.

Ett par remissinstanser anser att tillståndsplikt bör inträda först när
spelverksamheten är av större omfattning än vad som föreslås i departementspromemorian.
Sveriges automatägares riksförbund menar således
att, om tillståndsplikt införs, skall den avse spel på flera än sex apparater.
En annan remissinstans anser att gränsen för tillståndsplikt kan sättas vid
spel som omfattar fler än sju apparater.

Departementschefen redovisar vissa förhållanden som talar för att endast
spelverksamhet av viss större omfattning bör bli föremål för tillståndsprövning.
Han hänvisar å andra sidan också till bl. a. vad som anförts från
kommunalt håll och som redovisats ovan av innehåll att spel som är
anordnat på enstaka apparater också kan vara upphov till i princip motsvarande
sociala problem som har konstaterats i samband med spelverksamheten
i spelhallarna. Han anför härefter följande.

Vid bedömande av frågan om tillståndspliktens omfattning fäster jag
särskild vikt vid kommunernas önskemål om en generell tillståndsprövning
och vid det förhållandet att kommunerna följaktligen är beredda att
åtaga sig ansvaret för en mera omfattande prövning. På lokalt håll kan man
bäst bedöma behovet av åtgärder. Kommunernas engagemang i frågan är
enligt min mening också en garanti för att man söker sig till smidiga former
för handläggningen av dessa ärenden. Farhågor för en onödig byråkrati
har emellertid framskymtat i debatten. Jag anser att sådana farhågor bör
kunna mötas genom att automatspel som anordnas endast på en spelautomat
inom samma lokal eller anläggning undantas från tillståndsplikten.
Jag föreslår alltså att det öppnas en möjlighet att ingripa mot spelverksamhet
som omfattar spel på två eller flera spelautomater.

Utskottet anser för sin del att utomordentligt stor vikt måste tillmätas
kommunernas åsikt att det skall ske en generell tillståndsprövning. Den
invändning som framförts mot en så långtgående tillståndsplikt av innehåll
att en onödig byråkrati skulle uppstå anser utskottet inte böra tillmätas
någon betydelse eftersom det är kommunerna själva som skall svara för
tillståndsgivningen och kontrollen. Utskottet tillstyrker därför förslaget i
motionerna att även då det bara finns en spelautomat i en lokal eller
anläggning tillståndsplikt skall Finnas.

Utskottet biträder däremot propositionsförslaget om att offentlig tillställning
av tillfällig karaktär inte bör omfattas av tillståndsplikt. Motion
1981/82:2494 avstyrks i motsvarande del. Om spel verksamhet är avsedd
att förekomma vid en offentlig tillställning av tillfällig karaktär är detta ett
förhållande som får tas i beaktande vid den prövning som förekommer
enligt allmänna ordningsstadgan.

NU 1981/82:54 (SoU 1981/82:4 y)

Då det gäller övriga delar av förslaget till lag om anordnande av visst
automatspel har utskottet inte något att erinra. Utskottet tillstyrker också
i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lotteriförordningen
(1939:207).

Stockholm den 6 maj 1982

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Rune Gustavsson
(c), Mårten Werner (m)1, Erik Larsson (c), Kjell Nilsson (s), Karin
Israelsson (c), Sven-Gösta Signell (s), Kersti Swartz (fp), Anita Bråkenhielm
(m), Stig Alftin (s), Ann-Cathrine Haglund (m)*, Maria Lagergren
(s), Anita Persson (s)* och Georg Karlsson (s)2.

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

1 Mårten Werner var vid yttrandets justering ledig från uppdraget som riksdagsledamot.

2 Georg Karlssons uppdrag som ersättare för riksdagsledamot hade upphört vid
yttrandets justering.

■