NU 1981/82:52

Näringsutskottets betänkande
1981/82:52

över propositioner — 1981/82:100 (delvis) och 1981/82:181 — och
motioner om exportfrämjande åtgärder

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1981/82:100 bilaga 14 (handelsdepartementet) punkterna
B 1 (Exportfrämjande verksamhet) och B 2 (Exportkreditnämnden,
täckande av vissa förluster),

dels proposition 1981/82:100 bilaga 17 (industridepartementet) punkt B
16 (Kostnader för statsstöd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit),

dels proposition 1981/82:181 (industridepartementet) om garantifond för
AB Svensk Exportkredit,

dels — helt eller delvis — åtta under allmänna motionstiden väckta
motioner rörande exportfrämjande verksamhet.

Propositionerna och motionerna i berörda delar redovisas i det följande.

Proposition 1981/82:100
Förslag

Under angivna punkter i proposition 1981/82:100 bilaga 14 föreslår
regeringen

Bl. Exportfrämjande verksamhet (s. 22-28)
att riksdagen till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1982/83
anvisar ett reservationsanslag av 183875000 kr.,

B 2. Exportkreditnämnden, täckande av vissa förluster
(s. 28-35)
att riksdagen

1. medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti för
exportkredit till ett belopp av högst 70000 milj. kr., varav 17000 milj. kr.
reserveras för garantigivning på särskilt gynnsamma villkor vid export av
betydelse för u-ländemas ekonomiska utveckling och för garantigivning
vid särskilt samhällsintresse,

1 Riksdagen 1981182. 17 sami. Nr 52

NU 1981/82:52

2. godkänner att den rörliga kredit i riksgäldskontoret som ställts till
exportkreditnämndens förfogande att vid behov användas för utbetalning
av ersättningar för förluster från garantiverksamheten, enligt de riktlinjer
föredragande statsrådet tidigare har förordat, uppgår till 1600 milj. kr.,

3. till Exportkreditnämnden, täckande av vissa förluster för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 1000 kr. för sådana förluster som
uppstår vid garantigivning som följd av särskilda regeringsbeslut enligt de
riktlinjer föredragande statsrådet förordat,

4. godkänner de [i propositionen] föreslagna ändringarna av principerna
för normalgarantigivningen med avseende på riskspridningen.

Under angiven punkt i proposition 1981/82:100 bilaga 17 föreslår regeringen B

16. Kostnader för statsstödd kreditgivning genom AB
Svensk Exportkredit (s. 51 f.)

att riksdagen till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom
AB Svensk Exportkredit för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 380000000 kr.

Förslagens innebörd

De i budgetpropositionen lämnade förslagen angående exportkreditnämnden
innebär att statens betalningsansvar i form av statsgaranti för
exportkredit ökas från 67000 milj. kr. till 70000 milj. kr. Härav reserveras
17000 milj. kr. för garantigivning på särskilt gynnsamma villkor vid export
av betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling och för garantigivning
vid särskilt samhällsintresse. Detta innebär en ökning med 3000 milj. kr.
Vidare föreslås att den rörliga kredit i riksgäldskontoret som har ställts till
exportkreditnämndens förfogande att vid behov användas för utbetalning
av ersättningar för förluster från garantiverksamheten höjs till 1600 milj.
kr. Krediten höjdes senast i februari 1982 från 800 milj. kr. till 1 200 milj.
kr. (prop. 1981/82:101; NU 1981/82:22). Höjningarna motiveras bl. a. av
ett förutsett ianspråktagande för fordringar på Polen.

Ett s. k. 1000-kronorsanslag föreslås också för att täcka sådana förluster
som uppstår vid garantigivning som följd av särskilda regeringsbeslut.
Slutligen föreslås vissa ändringar av principerna för normalgarantigivningen
med avseende på riskspridningen. Förslaget innebär att exportkreditnämnden
tills vidare skall arbeta med riktlinjer för riskspridningen i form
av landåtaganden. Högsta engagemang för ett visst land får inte överstiga
10-15% av de totala åtagandena, och de engagemang som avser mera
riskfyllda länder begränsas i relation härtill. Regeringen föreslås emellertid
när speciella skäl föreligger kunna besluta att högsta engagemang för ett
visst land får överstiga av exportkreditnämnden fastställd minimirelation.

NU 1981/82:52

Proposition 1981/82:181
Förslag

I propositionen föreslås att riksdagen bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret
att utfärda garantiförbindelser på tillhopa 300000000 kr. att
utgöra garantifond i AB Svensk Exportkredit.

Huvudsakligt innehåll

AB Svensk Exportkredit, som ägs till hälften av staten och till hälften av
affärsbankerna, har till uppgift att medverka vid finansieringen av svensk
export. Bolaget lånar upp medel för sin verksamhet på den svenska och
utländska kapitalmarknaden. Svensk Exportkredit får låna upp medel eller
ikläda sig garantiförpliktelser till ett belopp som högst får motsvara summan
av dels bolagets kassa och banktillgodohavanden, dels nio tiondelar
av fordringar med exportkreditnämndens garanti eller fartygskreditgaranti,
dels ett belopp som motsvarar tio gånger bolagets eget kapital inkl. lagstadgade
fonder och balanserade vinstmedel.

Den föreslagna garantifonden avses i upplåningshänseende likställas
med bolagets eget kapital och möjliggör sålunda ytterligare upplåning.
Garantierna ställs under den förutsättningen att de övriga aktieägarna - de
svenska affärsbankerna — ställer motsvarande garantier på tillsammans
lika stort belopp. Några andra ändringar av bolagsordningen så att upplåningsrätten
utökas föreslås också. Värderegleringskontot, som f. n. inte till
någon del kvalificerar för upplåningsrätt, avses till 40% bli upplåningsrättsgrundande
som eget kapital. Vidare avses bolagsordningen bli ändrad
så att alla fordringar som säkras av statens garanti liksom direkta fordringar
på staten till nio tiondelar blir upplåningsrättsgrundande.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1981/82:325 av Lars Werner m.fl. (vpk), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

2. ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om (d) samordningsorgan
för export av trävaror,

3. hos regeringen begär nödvändiga förslag och åtgärder i enlighet därmed,

1981/82: 811 av Arne Fransson (c), vari hemställs att riksdagen begär att
regeringen utreder frågan om bildande av ett projektbolag för exportförsäljning
av trähus/trähuskomponenter i enlighet med de riktlinjer som
framförts i motionen,

tl Riksdagen 1981182. 17 sami. Nr 52

NU 1981/82:52

1981/82:812 av Arne Fransson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär initiativ för att trygga en ökad svensk andel av FNmarknaden,
bl. a. genom inrättande av ett handelsråd för detta ändamål,

1981/82:1131 av Eric Holmqvist m. fl. (s), såvitt gäller hemställan (9) att
riksdagen uttalar att en samordning av och ett stöd till export av småhus
och inredningar utvecklas, bl. a. genom de regionala utvecklingsfonderna,

1981/82:1469 av Arne Fransson (c), vari hemställs att riksdagen begär
att regeringen vidtar sådana förändringar att exportstöd kan utgå även om
villkoret om tre samverkande företag inte uppfyllts,

1981/82:1491 av Ingrid Sundberg m.fl. (m), vari hemställs att riksdagen
anhåller att regeringen prövar förutsättningarna för inrättandet av en handelssekreterartjänst
i Khartoum,

1981/82:1612 av Anna Wohlin-Andersson (c), såvitt gäller hemställan (1)
att riksdagen uppdrar åt regeringen att ta initiativ till en samordning av
trähusbranschens exportsatsning,

1981/82:1939 av Gunnel Jonäng (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär skyndsamma åtgärder för att främja svensk export till de
internationella organisationerna.

I övriga delar har motion 1981/82:325 behandlats i betänkandena JoU
1981/82:24 och NU 1981/82:27, motion 1981/82: 1131 i betänkandena NU
1981/82:23, 1981/82:30, 1981/82:40, 1918/82:50 och 1981/82:51 samt motion
1981/82:1612 i betänkandet NU 1981/82:27.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Export av trähus

Tidigare riksdagsbehandling
Riksdagen tog våren 1981 ställning till ett motionsyrkande (vpk) om
åtgärder för att främja export av skogsindustrins produkter. Ett av motionärernas
förslag gick ut på att regeringen skyndsamt skulle skapa ett
effektivt samordningsorgan för svensk export av trävaruprodukter till de
oljeexporterande länderna och för marknadsföring av sådan export.

Yrkandet avstyrktes av näringsutskottet och avslogs av riksdagen (NU
1980/81:54). Utskottet hänvisade till att det i det pågående branschprogrammet
för den träbearbetande industrin ingick bl. a. exportfrämjande
verksamhet. Utskottet erinrade vidare om att de svenska ambassaderna i
oljeländerna i betydande omfattning sysslade med exportfrämjande verksamhet
samt om att en svensk handelssekreterare var stationerad i Saudiarabien.

NU 1981/82:52

I betänkandet NU 1980/81:58 (s. 11 f.) behandlade näringsutskottet
våren 1981 ett motionsyrkande med önskemål beträffande export av småhus.
Motionärerna ansåg att ett samarbete mellan olika småhusföretag på
exportmarknaden skulle kunna få stor betydelse för att öka den svenska
exporten av småhus.

Utskottet redogjorde för olika pågående aktiviteter ägnade att främja det
syfte som motionärerna gjorde sig till talesmän för. Härvid pekades på de
branschfrämjande åtgärder för den träbearbetande industrin som administreras
av statens industriverk och på den verksamhet som bedrivs inom
Sveriges exportråd, bl. a. på initiativ av regeringen. Utskottet utgick ifrån
att regeringen även fortsättningsvis skulle följa utvecklingen inom detta
område. Motionen avslogs av riksdagen på förslag av utskottet.

Vissa uttalanden i budgetpropositionen 1981/82 m. m.

Statens industriverk har i sin anslagsframställning för budgetåret 1982/83
framhållit att den allt övervägande delen av exportstödsmedlen för träindustrin
har tagits i anspråk för möbelindustrin.

För snickeriindustrin har det av industriverket budgeterade beloppet i
stort sett förbrukats. Däremot har det planerade utökade programmet för
trähus inte kunnat genomföras. En av orsakerna är, anför verket, att det
för statligt stöd till exportfrämjande åtgärder krävs samverkan mellan
minst tre företag. Med hänsyn härtill borde möjlighet till stöd till individuella
exportprojekt införas. En sådan stödmöjlighet kräver att ett väsentligt
ökat anslag anvisas och att programmet tillförsäkras en löptid på minst tre
år innan en avtrappningsperiod insätts. Om möjlighet till individuellt stöd
inom exportprogrammet för den träbearbetande industrin ej införs föreslår
verket att programmet avtrappas fr. o. m. budgetåret 1983/84 och därefter
avslutas.

I årets budgetproposition (prop. 1981/82:100 bil. 17 s. 38) konstaterar
industriministern att de åtgärder som ingår i branschprogrammet för den
träbearbetande industrin numera är öppna även för snickeri- och trähusindustrierna.
Statsrådet understryker att kapacitetsutnyttjandet inom den
träbearbetande industrin är otillfredsställande, särskilt inom trähusindustrin.
De i programmet ingående åtgärderna föreslås därför bli förlängda
med ett år till att omfatta budgetåret 1982/83. Med hänsyn till behovet av
besparingar föreslås dock insatserna för programmet minskade med
445000 kr. till 8 milj. kr. Anslaget Branschfrämjande åtgärder behandlar
utskottet i betänkandet NU 1981/82:50.

Vidare framgår det av budgetpropositionen (bilaga 17 s. 41) att det är
industriministerns avsikt att föreslå regeringen en förutsättningslös översyn
av branschprogrammen. Syftet skulle vara att studera vilka insatser
som har gjorts och resultatet av dessa. Översynen sägs böra ligga till grund
för en samlad bedömning av vilka behov som fortsättningsvis kan finnas av

NU 1981/82:52

dessa tidsbegränsade åtgärder. Utskottet har erfarit att riksrevisionsverket
i mars 1982 har fått i uppdrag att genomföra den i budgetpropositionen
aviserade översynen.

Industriverkets utredningar om trähusbranschen

Statens industriverk har under de senaste åren utgivit tre rapporter
angående trähusbranschen: Trähusbranschens framtid - internationell affärsutveckling
inom den svenska branschen för prefabricerade trähus
(SIND PM 1979:7), Trähusbranschens framtid II — uppdatering av analysen
av trähusbranschen i Sverige på permanenthus-, fritidshus- och paviljongområdet
(SIND PM 1980: 1) samt Trähusbranschens framtid II Del 3 —
Marknadsöversikter: Västtyskland, Storbritannien, Holland, Frankrike
(SIND PM 1980: 14). I den sista av dessa promemorior anförs inledningsvis
följande.

Svensk export av trähus har under ett flertal år uppvisat ett starkt
varierat mönster, såväl med avseende på volym som olika typer av affärer.
Under de senaste åren har emellertid exportvolymen varit avtagande. En
naturlig förklaring till denna negativa utveckling har varit trähusföretagens
minskade intresse för export över huvud taget, en inställning som successivt
växt fram ur ett antal misslyckanden att framgångsrikt etablera sig på
utländska marknader.

Den huvudsakliga affärstypen för export har varit permanentaffärer,
dvs. affärer med en fast egen organisation i exportlandet. Här har de
framgångsrika etableringarna baserat sig på förmåga till individuell anpassning,
uthållighet samt en viss portion tur. Denna typ av exportaffärer har
utgjort och utgör fortfarande endast en relativt liten andel av de olika
mottagande ländernas totala byggnation av småhus.

Den dominerande affärstypen för världshandeln med trähus utgörs, enligt
SIND:s utredning av direkta eller indirekta projektaffärer, dvs. affärer
med internationella företag eller direktaffärer med statliga eller andra
nationella myndigheter, vanligen på anbudsbasis, respektive affärer med
nationella byggföretag eller liknande organisationer som handhar och
självständigt ansvarar för den slutgiltiga kontakten med husköparna. Dessa
typer av projektaffärer kommer även att ha den volymmässigt starkaste
utvecklingen under 1980-talet.

Vid ett flertal tillfällen har man kunnat påvisa svårigheterna för svenska
trähusföretag att genomföra direkta projektaffärer. De svenska trähusföretagen
har betydande inbyggda nackdelar vad beträffar såväl flexibilitet och
förmåga till skräddarsydda lösningar som leveransberedskap och leveransförmåga.

Indirekta projektaffärer har, p. g. a. branschens nuvarande struktur, inriktning
och rådande förhållanden, visat sig vara svårgenomförbara. Huvudparten
av de svenska prefabföretagen har utvecklat en betydande
kompetens för färdigställandet av en boendemiljö, en synnerligen komplex
fysisk och social process, i huvudsak för styckehusmarknaden. Denna
kompetensprofil har hittills inneburit en nackdel för anpassningen till
mindre komplexa underleverantörsroller i ett exportland. I de framgångsrika
fallen av direkta projektaffärer från såväl Sverige som andra länder
har företagen ofta varit av mäklar/projektsamordnarkaraktär. Inom de

NU 1981/82:52

indirekta projektaffärerna har de framgångsrika företagen ofta varit starkt
produktionsorienterade med hög inre effektivitet.

Den generella bilden för svensk export av trähus blir därför relativt
dyster i ett historiskt perspektiv. En likartad diskussion för det individuella
trähusföretaget kan emellertid nå helt andra slutsatser.

Då man studerar den svenska trähusbranschen finner man att den utgör
en del av ett system, det svenska byggsystemet, i vilket trähusföretagen
verkar med olika typer av affärsidéer/framgångssystem och därvid olika
typer av roller. Ett svenskt företag som planerar att exportera trähus
måste, på samma sätt, se den tilltänkta marknaden som en del av ett
nationellt byggsystem. Företagets möjligheter att framgångsrikt etablera
sig på en exportmarknad är helt beroende av dess möjligheter att identifiera
exportmarknadens struktur och inneboende logik för att därefter kunna
fastställa vilken roll företaget skall spela, med avseende på dess nuvarande
framgångssystem/affärsidé.

Ett misslyckande i denna inlänkningsprocess leder ofelbart till att olika
typer av bristande överensstämmelse uppstår mellan å ena sidan företagets
affärsidé/framgångssystem och dess möjligheter till anpassningsförmåga
och handlande samt, å andra sidan, det nya systemets struktur och livsvillkor.

De fyra marknadsöversikterna, täckande Västtyskland, Storbritannien,
Holland och Frankrike är endast en inledning på det förberedelsearbete
som krävs för att framgångsrika etableringar/affärer skall realiseras. Dessa
översiktliga branschbeskrivningar lägger alla grunden till en första förståelse
av respektive system. I vaije rapport redovisas trähusbyggandets, prefabbyggandets
och byggkomponenternas ställning, en grov översikt av
branschens struktur och sätt att fungera, de mest framträdande företagen i
systemet, viktiga branschorganisationer och myndigheter. Till detta tillkommer
även en redovisning av olika typer av basdata såsom bostadsproduktion,
trähusproduktion etc.

Att göra ett antal generella slutsatser, med utgångspunkt från de genomförda
marknadsöversikterna är ytterligt svårt, eftersom de uppvisar så
stora olikheter. Man skall dock inte negligera att ett antal, mer eller
mindre, starka likheter existerar, såsom prefabbyggandets relativt modesta
ställning, frånvaron av såväl en hög import som stark nationell
export, den negativa inställningen till trä som byggmaterial och prefab som
byggform samt de indikationer som pekar på att komponentleveranser kan
vara den mest gynnsamma affärstypen för export.

Den slutsats man kan göra är att alla de fyra marknadsöversikterna
pekar på nödvändigheten att studera respektive exportmarknad i termer av
ett system. De nationella särdragen är ytterst starka, vilket återigen understryker
vikten av att gå vidare i ett förberedelsearbete, innan mer konkreta
aktiviteter kan genomföras för att framgångsrikt etablera export av trähus.

Främjande av export till internationella organisationer

I den av riksdagen våren 1981 godkända propositionen 1980/81:141 om
ökade exportfrämjande åtgärder (NU 1980/81:58, rskr 1980/81:426) sägs
bl. a. följande (s. 4).

NU 1981/82:52

Under senare år har det framstått som alltmer nödvändigt att ökade
insatser ägnas åt initiativtagande och uppsökande verksamhet på utlandsmarknaderna
i syfte att finna och förmedla för svenska företag intressanta
exportprojekt. Som exempel härpå kan nämnas multilateralt finansierade
projekt, t. ex. vid FN:s olika organ, Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna.
Det är viktigt att svenska företag tidigt får kunskap om
sådana projekt och att tänkbara köpare i större utsträckning än f. n. uppmärksammas
på svenska företags leveransmöjligheter. Ytterligare resurser
bör sättas in för sådana ändamål. De kommer såväl stora som små företag
till godo, de senare främst som underleverantörer.

Riksdagens beslut innebar att anslaget till exportfrämjande verksamhet
förstärktes med ytterligare 30 milj. kr. Den närmare fördelningen av medlen
på olika åtgärder ansåg utskottet att regeringen borde göra på grundval
av bl. a. det underlag som Sveriges exportråd och Sveriges turistråd tillhandahöll.

I New York finns vid den svenska FN-delegationen en tjänsteman med
uppgift att bevaka FN-organens upphandling. Hos handelssekreteraren i
New York finns dessutom en projektbevakare som utför bevakning för
vissa företag på uppdragsbasis. Upphandlingsinformation kanaliseras via
exportrådet till industrin. Också vid FN-delegationen i Genéve sker en
bevakning av upphandlingen. F.n. övervägs en förstärkning av denna
funktion.

I Washington finns vid ambassaden en tjänst för bevakning av projekt
finansierade av Världsbanken och Interamerikanska utvecklingsbanken.
Det är över huvud taget en uppgift för utrikesrepresentationen och handelssekreterarorganisationen
att bevaka upphandling vid internationella
organisationer för svenskt näringsliv.

I januari 1982 hölls på initiativ av Exportrådet samt utrikes- och handelsdepartementen
ett seminarium med deltagare från Världsbanken och
svenskt näringsliv för att diskutera möjligheterna till ökad upphandling hos
svenska företag. Ett liknande seminarium har nyligen hållits med företrädare
för Asiatiska utvecklingsbanken.

Exportrådets egna resurser för projektbevakning är f. n. under förstärkning.
Behovet av förstärkta bevakningsinsatser därutöver är enligt exportrådet
störst på de lokala marknader som är mottagare av de varor och
tjänster som upphandlas.

Enligt uppgift från Exportrådet sker de upphandlingar som här avses i
regel på bred internationell basis enligt strikta specifikationer där priset
ofta är helt avgörande. Sveriges andel kan ökas genom hårdare marknadsföring,
men stora förväntningar på denna export bör enligt exportrådet inte
ställas.

NU 1981/82:52

Handelssekreterarorganisationen m. m.

Riksdagen har i slutet av år 1979 (prop. 1979/80: 16, NU 1979/80: 20, rskr
1979/80:95) behandlat frågor om den exportfrämjande verksamhetens organisation
och ledning. Härvid fastslogs bl. a. att nuvarande organisation
bibehålls i mer betydande länder med marknadsekonomi, dvs. handelssekreterare
jämsides med beskickning/konsulat. I länder där efterfrågan på
statliga exportfrämjande tjänster är mer begränsad behålls också nuvarande
organisation, dvs. beskickning/konsulat. I för Sverige kommersiellt mer
betydande statshandels- och u-länder inrättas i normalfallet handelsavdelning
inom beskickning.

F. n. finns 24 handelssekreterartjänster inrättade. Av dessa är sex placerade
i Nordamerika. I Europa finns 13 handelssekreterare, av vilka en
leder verksamheten vid två handelskontor. På övriga industrilandsmarknader
finns handelssekreterare i Tokyo och Melbourne. Två handelssekreterare
arbetar i utvecklingsländer, nämligen de i Mexico City och Jeddah.
Handelssekreterarna leder sin verksamhet från fristående handelskontor.
Utöver de fristående handelskontoren finns handelskontor inrättade vid
ambassaderna i Caracas, Kuwait, Moskva, Beijing och Teheran. Vidare
bedriver samtliga övriga ambassader exportfrämjande verksamhet.

Sveriges ambassadör i Kairo är också ambassadör i Khartoum. Därutöver
finns ett konsulat i Khartoum.

Interpellationsdebatt i riksdagen om de svensk-sudanesiska förbindelserna

Den 17 februari 1982 (RD 1981/82: 82 s. 144 f.) besvarade utrikesminister
Ola Ullsten en interpellation (1981/82: 122) av Hadar Cars (fp) om hur
utrikesministern såg på utvecklingen av de svensk-sudanesiska förbindelserna
och på behovet av en fast svensk representation i Khartoum.

I sitt svar anförde utrikesministern bl. a. att Sveriges förbindelser med
Sudan inte har varit särskilt livliga när det gäller officiell representation.
Ändå har våra förbindelser kunnat utvecklas bl. a. inom områdena handel,
utvecklingssamarbete och besöksutbyte, sade utrikesministern. Han lämnade
därefter följande uppgifter.

Under åren 1966—1969 fanns ett ambassadkansli med en utsänd tjänsteman
i Khartoum, som var underställd ambassadören i Kairo. I en proposition
år 1969 föreslogs, fortsatte utrikesministern, att ambassadkansliet i
Khartoum skulle dras in och att Sudan på nytt skulle bevakas via ambassaden
i Kairo. Behovet av fast representation i Khartoum hade visat sig inte
vara så stort som i vissa andra länder.

Nedläggningen motiverades dels med att det var svårt att utveckla
handelsförbindelserna med Sudan, dels med att biståndet till Sudan på ett
tillfredsställande sätt kunde administreras av ambassaden i Kairo.

I svaret uttalades vidare att ett bredare samarbete med Sudan inleddes

NU 1981/82:52

åren 1979—1980. Samarbetet har hittills främst inriktats på sjuk- och hälsovårdsområdet.

På handelsområdet har under det senaste årtiondet kunnat noteras en
viss ökning, men omfattningen av Sveriges utbyte med Sudan är fortfarande
blygsam. Utsikterna att öka exporten till Sudan förefaller enligt utrikesministern
inte särskilt goda, då Sudans prekära ekonomiska läge inte
medger någon ökning av importen, såvida den inte finansieras utifrån.

Utrikesministern anförde vidare att våra ansträngningar att utveckla
samarbetet med Sudan inte enbart bör grundas på framtida kommersiella
intressen.

Det finns även ett politiskt intresse av att långsiktigt utveckla förbindelserna
med Sudan på olika områden och genom olika kanaler och av att öka
förståelsen mellan och fördjupa kunskapen om våra länder.

Avslutningsvis anförde utrikesministern:

Möjligheterna att utvidga vårt samarbete med Sudan kommer nu att
prövas genom de kanaler som står oss till buds, främst genom ambassaden
i Kairo och delegationsbesök. I dag tillgodoses vårt behov av överblick
över utvecklingen i och samarbetet med Sudan genom dessa arrangemang.
Inom utrikesdepartementet granskas emellertid regelbundet inriktningen
och omfattningen av vår utrikesrepresentation i ljuset av internationella
förändringar och våra svenska behov.

Om vårt samarbete med Sudan så småningom skulle utvecklas och växa
i omfattning, får vi naturligtvis på sedvanligt sätt pröva vilka organisatoriska
konsekvenser detta skulle kunna få.

Utskottet

Inledning

Regeringen har i budgetpropositionen 1982 (prop. 1981/82:100 bilaga 14
och bilaga 17) lagt fram förslag om bl. a. anslag för exportfrämjande åtgärder,
täckande av vissa förluster inom exportkreditnämndens verksamhetsområde
och anslag för kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom
AB Svensk Exportkredit. I proposition 1981/82:181 framläggs förslag om
en garantifond för AB Svensk Exportkredit. Några motioner föreligger inte
med anledning av de nämnda regeringsförslagen.

Under allmänna motionstiden år 1982 har väckts åtta motioner om olika
exportfrämjande åtgärder m. m. som behandlas här.

Med utgångspunkt i de föreliggande förslagen tar utskottet i det följande
först upp anslagsfrågorna i propositionerna. Därefter behandlar utskottet
motionsyrkanden om export av trähus, om export till internationella organisationer
och om handelssekreterarorganisationen.

NU 1981/82:52

Anslag m. m.

I detta avsnitt behandlar utskottet de anslag m. m. avseende exportfrämjande
åtgärder som är aktuella i detta betänkande. Ifrågavarande anslagspunkter
har som nämnts inte föranlett några motioner. Till anslaget Exportfrämjande
åtgärder föreslår regeringen att riksdagen skall anvisa
knappt 184 milj. kr.

I fråga om exportkreditnämndens verksamhet föreslås ökade statsgarantier
och en höjning av den rörliga krediten i riksgäldskontoret. Ett formellt
belopp av 1000 kr. föreslås anvisas för att täcka vissa förluster vid kreditgivning
som följd av särskilda regeringsbeslut. I anslutning därtill föreslår
regeringen ändrade principer för normalgarantigivningen med avseende på
riskspridningen. Utskottet hänvisar beträffande utformningen mer i detalj
av regeringens förslag i fråga om exportkreditnämndens verksamhet till
den framställning om ifrågavarande del av budgetpropositionen som finns i
ingressen till detta betänkande (s. 2). Till kostnader för statsstödd kreditgivning
genom AB Svensk Exportkredit föreslår regeringen ett förslagsanslag
av 380 milj. kr. för nästa budgetår. Vidare föreslås i proposition 1981/
82: 181 att staten skall ställa garantier på sammanlagt 300 milj. kr. för
Svensk Exportkredit att ingå i en garantifond. Vad gäller förslaget om
garantifond hänvisar utskottet till redogörelsen tidigare i detta betänkande
(s. 3). Samtliga förslag tillstyrks av utskottet.

Export av trähus

Frågan om inrättandet av ett organ med uppgift att samordna insatserna
vid export av svenska trähus tas upp i fyra motioner.

Förslaget i motion 1981/82:325 (vpk) om att regeringen bör uppmanas att
skyndsamt skapa ett effektivt samordningsorgan för svensk export och
marknadsföring av trävaruprodukter motiveras bl. a. med att det inom
trävaruindustrin finns många små enheter, som inte har möjlighet att
upprätthålla en egen försäljningsorganisation. Detta är en nackdel främst
när det gäller exporten. Som ett exempel på vad en bristande samordning
av exportinsatserna kan medföra nämner motionärerna att Algeriet hade
uttryckt önskemål om att få köpa 20000 trähus, gärna från Sverige, till de
jordbävningsdrabbade områdena i landet. De svenska trähusfabrikanterna
tvekade dock, eftersom ingen enskild fabrikant ensam klarade en sådan
jätteorder. En statlig försäljningsorganisation skulle enligt motionärerna
bättre kunna samordna de svenska husfabrikanternas marknadsföring.

I motion 1981/82:811 (c) föreslås att regeringen utreder frågan om bildande
av ett projektbolag för exportförsäljning av trähus och trähuskomponenter.
Eftersom en stor del av trähusindustrin — ca en tredjedel - finns
i Jönköpings län är det, enligt motionären, lämpligt att bolaget lokaliseras
till de östra delarna av detta län. Det skulle förslagsvis ägas gemensamt av

NU 1981/82:52

industrin och Jönköpings läns utvecklingsfond. Motionären anser att det i
inledningsskedet torde krävas statliga förlusttäckningsgarantier. Han
framhåller bl. a. att det i dag finns en betydande överkapacitet i branschen,
att exporten svarar för en mycket liten del av tillverkningen och att
byggnadsindustrin kan sägas ha en typiskt nationell karaktär. Det handlar
därför i första hand inte om produktleveranser utan om leveranser av
hussystem. Den internationella handeln med trähus utgörs, säger motionären,
till större delen av direkta eller indirekta affärer med internationella
företag eller nationella myndigheter. De svenska företagen har däremot
valt att arbeta med en fast egen organisation i exportlandet med marknadsbearbetning
av enskilda kunder. Denna typ av exportaffärer tillgodoser en
relativt liten del av dessa länders småhusbyggande. Enligt motionären
skulle en utväg kunna vara att de svenska företagen inledningsvis begränsar
sig till komponentleveranser samt etablerar samarbete med internationella
byggföretag, vilka strävar efter standardiseringsfördelar.

I syfte att stärka skånskt näringsliv bör riksdagen, enligt ett förslag i
motion 1981/82:1131 (s), uttala att en samordning av och ett stöd till export
av småhus och inredningar bör utvecklas, bl. a. genom de regionala utvecklingsfonderna.
I motionen framhålls att den goda tillgången till lämplig
träråvara i norra Skåne har medfört att en betydande trä- och möbelindustri
har vuxit fram i detta område. Sedan något år befinner sig emellertid
hela träindustrin i gungning, bl. a. till följd av nedgången inom byggnadsverksamheten.
Många av företagen är lokaliserade till småorter, och en
nedläggning betyder oftast att det mesta av industrisysselsättningen försvinner
i dessa samhällen.

Det minskade bostadsbyggandet i landet är utgångspunkten även för det
här aktuella yrkandet i motion 1981/82:1612 (c) om att regeringen skall
uppmanas att ta initiativ till en samordning av trähusbranschens exportsatsning.
Motionären framhåller att intresset från andra länder för att köpa
trähus från Sverige har ökat kraftigt under de senaste åren. Vidtas inga
åtgärder som är särskilt ägnade att främja exporten av trähus kommer
emellertid sysselsättningen att minska kraftigt i kommuner som är starkt
beroende av trähusindustrin, t. ex. Ydre och Kinda kommuner i Östergötlands
län, Vimmerby och Hultsfreds kommuner i Kalmar län samt kommuner
i de östra delarna av Jönköpings län. Industriverkets och Sveriges
exportråds resurser måste i ökad utsträckning inriktas på trähusbranschen.
Industridepartementet bör enligt motionären ta de erforderliga initiativen
för en samordning av branschens exportsatsning.

Som framgår av den tidigare framställningen behandlade riksdagen förra
året motionsyrkanden som syftade till en ökad export av svenska trähus. I
betänkandena NU 1980/81:54 och NU 1980/81:58 redogjorde näringsutskottet
bl. a. för olika aktiviteter som pågick för att man skulle uppnå de
syften som motionärerna gjorde sig till talesmän för. Utskottet sade sig
också utgå ifrån att regeringen fortsättningsvis skulle följa utvecklingen

NU 1981/82:52

inom detta område. Motionerna avslogs av riksdagen på förslag av utskottet.

Trähusindustrins exportansträngningar stöds på flera olika sätt av samhället.
Inom ramen för det branschprogram för den träbearbetande industrin
som statens industriverk administrerar finns möjligheter för bl. a.
småhusföretag att med ekonomiskt stöd genomföra kollektiva exportansträngningar.
Som exempel kan nämnas att industriverket i samarbete med
exportrådet har givit stöd till kontaktresor till flera europeiska länder samt
till produktion av en för branschen gemensam broschyr. Vidare har industriverket
och exportrådet arrangerat studiebesök av brittiska byggbranschrepresentanter
hos ett antal svenska företag. Branschprogrammet
föreslås i budgetpropositionen förlängas med ett år till att omfatta budgetåret
1982/83 (prop. 1981/82:100 bil. 17 s. 38). Vidare har Nämnden för
svensk projektexport beviljat anbudskostnadsstöd till ett antal s. k. prefabprojekt.

Utöver dessa insatser har exportrådet startat en verksamhet med inriktning
på att främja samarbete mellan trähustillverkare, entreprenörer och
konsulter för att underlätta trähusexporten. Önskemål om en sådan verksamhet
framfördes vid en konferens i mars 1981 kring temat ”Kan exportsamverkan
mellan trähustillverkare, entreprenörer och konsulter stärka
svensk byggindustri?” Konferensen arrangerades av regeringen samt av
industriverket och exportrådet.

Uppläggningen av den nyss nämnda exportfrämjande verksamheten
fastlades av exportrådet i samarbete med en arbetsgrupp bestående av
representanter för trähusindustrin och branschorganisationer, entreprenörer,
konsultföretag, personalorganisationer och statens industriverk.

Vidare har de regionala utvecklingsfonderna vissa möjligheter att stödja
export från småhusföretag. Det tillhör fondernas uppgifter att verka för
samordning inom branscher med stor betydelse för resp. län. Statlig lånegaranti
kan ges för bl. a. samordning av vissa funktioner, såsom export.

Som framgår av den här lämnade redogörelsen pågår en hel rad aktiviteter
för att öka den svenska exporten av småhus. Flera av dem är inriktade
på att man skall söka nå den önskvärda exportökningen genom ett ökat
samarbete mellan företagen. Utskottet vill understryka betydelsen av att
småhustillverkare, entreprenörer och konsulter på olika sätt samverkar på
exportmarknaden för att öka exporten på detta område. Detta skulle kunna
bidra till ett förbättrat kapacitetsutnyttjande inom branschen och därmed
till en förbättrad situation på orter med trähustillverkning. En förutsättning
för att den statliga stimulansen till samverkan skall bli verkningsfull är
givetvis att företagen själva och deras branschorganisationer vill arbeta för
en samordning av sina exportansträngningar och tar erforderliga initiativ.
Utskottet förutsätter att regeringen fortsätter att följa utvecklingen inom
detta område. Något initiativ från riksdagen för bildande av ett projektbolag
eller samordningsorgan anser utskottet inte vara erforderligt. Inte

NU 1981/82:52

heller bör riksdagen nu göra något uttalande i detta ämne. Motion 1981/
82:325 (vpk), motion 1981/82:1131 (s) och motion 1981/82:1612 (c), alla i
ifrågavarande del, samt motion 1981/82:811 (c) avstyrks sålunda.

Frågan om export av trähus berörs i ytterligare en motion, 1981/82:1469
(c). Där erinras om att det som villkor för att statligt stöd till exportfrämjande
åtgärder skall utgå krävs samverkan mellan minst tre företag. Detta
villkor verkar hämmande på många företag som önskar göra egna satsningar
men som enligt gällande regler inte har möjlighet att erhålla något
exportstöd, säger motionären. Han nämner trähusbranschen som en
bransch för vilken detta är högaktuellt. Eftersom en etablering på utlandsmarknaden
kräver stora investeringar i visningshus etc. borde möjlighet
öppnas för att även sådana projekt skulle vara stödberättigade. Inom
denna bransch är situationen besvärlig, anför motionärerna. Det är därför
mycket angeläget att olika stimulansåtgärder vidtas för att öka exportvolymen.
En positiv åtgärd skulle vara att exportstöd kan utgå även om
villkoret om tre samverkande företag inte uppfylls. I stället skulle en
bedömning ske bransch för bransch med tanke på de speciella förutsättningar
som föreligger.

Som framgår av den tidigare redogörelsen har statens industriverk i sin
anslagsframställning för budgetåret 1982/83 förordat möjligheten att stödja
individuella exportprojekt. Vidare framgår att regeringen har gett riksrevisionsverket
i uppdrag att genomföra en översyn av de branschfrämjande
åtgärderna vid statens industriverk. Syftet med studien är att få underlag
för en samlad bedömning av dels i vilken mån denna typ av tidsbegränsade
åtgärder behövs, dels vilka omprioriteringar och besparingar som kan
göras inom området. De slutliga resultaten av översynen skall redovisas
senast den 15 september 1982.

Utskottet räknar med att regeringen vid sina överväganden på grundval
av bl. a. den nämnda utvärderingen också prövar frågan om det är möjligt
att man vid en eventuell förlängning av de branschfrämjande åtgärderna
kan införa en flexibel tillämpning av kravet på antalet deltagande företag.
Något uttalande från riksdagen i denna fråga anser utskottet inte vara
motiverat. Motion 1981/82: 1469 (c) avstyrks alltså.

Export till internationella organisationer

Utskottet behandlar så två motioner som går ut på att åtgärder skall
vidtas för att öka den svenska exporten till internationella organisationer.

Förenta nationerna upphandlar årligen industri- och konsumentprodukter
för åtskilliga miljarder kronor, sägs det i motion 1981/82:812 (c).
Sveriges andel av FN-marknaden är dock mycket blygsam och står inte i
rimlig proportion till våra ekonomiska insatser för FN :s verksamhet. Detta
beror enligt motionärerna på bristfälliga kunskaper om FN-organens verksamheter,
på registrerings- och upphandlingsrutiner samt på dålig marknadsbevakning.
Upphandlingsrutinerna är, anförs det vidare, mycket kom -

NU 1981/82:52

plicerade och bevakningen av de aktuella organen synnerligen krävande.
Detta klarar inte de mindre och medelstora företagen, som dock kan ha
lämpliga produkter att erbjuda.

I avsikt att stimulera svensk industri till ökade satsningar på nämnda
marknader borde en funktion (handelsråd) inrättas vid Sveriges exportråd
med uppgift att kontinuerligt bevaka de aktuella FN-organen samt informera
och ge service till industrin och utvecklingsfonderna.

Det är viktigt att det svenska exportfrämjandet förbättras, heter det i
motion 1981/82:1939 (c). Motionären menar att export till de internationella
organisationerna är en verksamhet som uppenbarligen nonchaleras från
svensk sida. Dessa organisationer gör årligen mycket stora inköp. Motionären
ger bl. a. följande förslag till åtgärder. Möjligheterna att vid internationella
organisationer ha ”associate experts”, som betalas av Sverige bör
undersökas. ILO har f. n. en svensk ”associate expert”. Sverige bör
samordna sina exportinsatser inom detta område. Vidare bör Sverige
inbjuda cheferna för upphandlingsavdelningama till ett seminarium tillsammans
med svenska företagare. Den svenska delegationen i Genéve bör
få ökade resurser för exportfrämjande kontakter.

Som framgår av redogörelsen i det föregående bevakas f. n. FN-organens
upphandling bl. a. vid den svenska FN-delegationen i New York och
Genéve. En förstärkning av bevakningen av upphandlingen vid FN-delegationen
i Genéve övervägs. Bevakning av projekt finansierade av Världsbanken
och Interamerikanska utvecklingsbanken sker vid ambassaden i
Washington.

Över huvud taget är det en uppgift för utrikesrepresentationerna och
handelssekreterarorganisationen att bevaka upphandling vid internationella
organisationer för svenskt näringsliv. I linje med ett av förslagen i
motion 1981/82:1939 (c) anordnades i början av år 1982 ett seminarium
med deltagare från Världsbanken och svenskt näringsliv. Härvid diskuterades
bl. a. möjligheterna till ökad upphandling hos svenska företag. Exportrådets
resurser för projektbevakning förstärks f. n., vilket överensstämmer
med önskemålen i motion 1981/82:812 (c). Detta har möjliggjorts
bl. a. genom den ökning av anslaget till exportfrämjande åtgärder som
riksdagen beslutade om under våren 1981.

Utskottet ser med gillande att vissa åtgärder nu har vidtagits och övervägs
i syfte att finna och förmedla för svenska företag intressanta exportprojekt
till bl. a. de internationella organisationer som har nämnts i detta
sammanhang. Dessa åtgärder torde till viss del tillgodose önskemålen i de
nu behandlade motionerna. Utskottet vill emellertid också erinra om att
huvudansvaret för att exporten utvecklas i en för landet gynnsam riktning
naturligen ligger hos företagen, även om det är angeläget att näringslivets
exportansträngningar stöds genom statliga insatser. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet motionerna 1981/82:812 (c) och 1981/82:1939
(c).

NU 1981/82:52

Handelssekreterarorganisationen

Utskottet övergår så till att behandla motion 1981/82:1491 (m) om en
handelssekreterartjänst i Khartoum.

I motionen anförs bl. a. att Sudan har goda förutsättningar för ekonomiskt
och socialt framåtskridande sedan lovande oljefyndigheter har
gjorts. De flesta stora industriländer bygger nu ut sin representation i
Khartoum, anför motionärerna. Från svensk industris sida finns det ett
mycket starkt intresse för att Sverige skulle bli representerat med en
handelssekreterare. Framför allt skulle en svensk handläggare kunna medverka
till att vårt land i tid får underrättelse om vilka projekt som är av
intresse för svensk industri. Regeringen bör, fortsätter motionärerna, undersöka
i vad mån inrättandet av en handelssekreterartjänst i Khartoum
skulle positivt påverka våra möjligheter till framtida ökat industri- och
handelssamarbete med Sudan.

Sverige har f. n. 24 handelssekreterartjänster inrättade, vilka samtliga
utom två är placerade på industrilandsmarknader. Som framgår av den
tidigare redogörelsen har riksdagen år 1979 (prop. 1979/80:16, NU 1979/
80:20, rskr 1979/80:85) fastslagit principer för den exportfrämjande verksamhetens
organisation och ledning.

Utskottet förutsätter att regeringen inom ramen för dessa principer
kontinuerligt överväger vilken representation som är mest ändamålsenlig i
olika länder.

Utskottet har noterat att regeringen nyligen har tillkännagivit (s. 9 f.) sitt
intresse av att förbindelserna och samarbetet med Sudan utvecklas. Något
uttalande från riksdagen till regeringen i den aktuella frågan anser utskottet
inte vara motiverat. Utskottet avstyrker sålunda motion 1981/82:1491 (m).
82:1491 (m).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag till exportfrämjande verksamhet

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:100 bilaga 14
punkt B 1 till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1982/
83 under elfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
183875000 kr.,

2. beträffande exportkreditnämnden
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1981/82:100 bilaga 14 punkt B 2
moment 1 medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av
statsgaranti för exportkredit till ett belopp av högst 70000 milj.
kr., varav 17000 milj. kr. reserveras för garantigivning på särskilt
gynnsamma villkor vid export av betydelse för u-ländemas

NU 1981/82:52

ekonomiska utveckling och för garantigivning vid särskilt samhällsintresse,

b) med bifall till proposition 1981/82:100 bilaga 14 punkt B 2
moment 2 godkänner att den rörliga kredit i riksgäldskontoret
som ställts till exportkreditnämndens förfogande för att vid behov
användas för utbetalning av ersättningar för förluster från
garantiverksamheten, enligt de i propositionen angivna riktlinjerna,
får uppgå till 1600 milj. kr.,

c) med bifall till proposition 1981/82:100 bilaga 14 punkt B 2
moment 3 till Exportkreditnämnden, täckande av vissa förluster
för budgetåret 1982/83 under elfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 1000 kr. för sådana förluster som uppstår vid
garantigivning som följd av särskilda regeringsbeslut enligt de i
propositionen angivna riktlinjerna,

d) med bifall till proposition 1981/82:100 bilaga 14 punkt B 2
moment 4 godkänner de i propositionen föreslagna ändringarna
av principerna för normalgarantigivningen med avseende på
riskspridningen,

3. beträffande statsstödd kreditgivning genom AB Svensk Exportkredit att

riksdagen med bifall till proposition 1981/82:100 bilaga 17
punkt B 16 till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning
genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret 1982/83 under
fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 380000000
kr.,

4. beträffande garantier till AB Svensk Exportkredit

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:181 bemyndigar
fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda garantiförbindelser på
tillhopa 300000000 kr. att utgöra garantifond i AB Svensk Exportkredit,

5. beträffande export av småhus
att riksdagen

a) avslår motion 1981/82:325 yrkandena 2 d och 3, det sistnämnda
i den mån det inte har behandlats i utskottets betänkan de

NU 1981/82:27,

b) avslår motion 1981/82:811,

c) avslår motion 1981/82:1131 yrkande 9,

d) avslår motion 1981/82: 1612 yrkande 1,

6. beträffande villkor för exportstöd

att riksdagen avslår motion 1981/82:1469,

7. beträffande export till internationella organisationer

att riksdagen avslår motion 1981/82:812 och motion 1981/
82:1939,

NU 1981/82:52

8. beträffande handelssekreterare i Khartoum
att riksdagen avslår motion 1981/82:1491.

Stockholm den 1 juni 1982

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar
(m), Sven Andersson (fp), Lilly Hansson (s), Thage Peterson (s), Bengt
Sjönell (c), Rune Jonsson (s), Karl Björzén (m), Wivi-Anne Radesjö (s),
Sivert Andersson (s), Christer Eirefelt (fp), Birgitta Johansson (s), Per
Westerberg (m) och Ivar Franzén (c).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982