NU 1981/82:51

Näringsutskottets betänkande
1981/82:51

över del av proposition 1981/82:118 om åtgärder för de små och
medelstora företagen, m. m., delar av propositionerna 1981/82:100
och 1981/82:113 samt motioner
Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1981/82:118 om åtgärder för de små och medelstora
företagen samt om innovationspolitikens inriktning, såvitt gäller statsministerns
anförande (s. 4-9), bilaga 2 (handelsdepartementet) och bilaga 4
(industridepartementet) (inkl. bl. a. underbilaga 4.4 från utbildningsdepartementet)
samt - helt eller delvis -13 motioner som har väckts med anledning
av denna proposition,

dels proposition 1981/82:100 bilaga 17 punkt B 13 (Bidrag till Stiftelsen
Institutet för Företagsutveckling),

dels proposition 1981/82:113 om program för regional utveckling och
resurshushållning avsnitt 4 (särskilda sysselsättningsfrämjande åtgärder i
Norrbottens län) såvitt gäller Regioninvest i Norr AB (s. 156-159) och punkt
G 16 (Tillskott till Statsföretag AB för förlusttäckning i Regioninvest i Norr
AB) samt - till viss del - tre motioner som har väckts med anledning av denna
proposition,

dels - helt eller delvis - 27 under allmänna motionstiden år 1982 väckta
motioner rörande bl. a.
de regionala utvecklingsfonderna,
kredit- och kapitalförsörjning i övrigt,
företagsinriktad fortbildning, viss service m. m.

Propositionerna och motionerna i berörda delar redovisas i det följande.
Av proposition 1981/82:118 i övrigt har bilaga 1 behandlats av finansutskottet
(FiU 1981/82:42) och bilaga 3 av arbetsmarknadsutskottet (AU 1981/82:16).
Proposition 1981/82:113 har i övrigt behandlats av arbetsmarknadsutskottet

(AU 1981/82:23).

En översikt över var i betänkandet de olika förslagen i propositionerna och
de olika motionsyrkandena behandlas lämnas i bilaga 2 (s. 85). Vissa
motionsyrkandens behandling i andra betänkanden redovisas i bilaga 3
(s. 87).

Civilutskottet har avgivit yttrande (CU 1981/82:8 y) över ett motionsyrkande
om förnyelse av äldre arbetsområden (bilaga 1 s. 83).

Upplysningar i vissa utbildningsfrågor har inför utskottet lämnats av dels
1 Riksdagen 1981182. 17 sami. Nr 51

NU 1981/82:51

2

företrädare för statens industriverk och de regionala utvecklingsfonderna,
dels företrädare för utbildningen i småföretagsekonomi vid Göteborgs
universitet. I samband därmed har skrivelser ingetts till utskottet.

Sveriges hantverks- och industriorganisation - Familjeföretagen har
inkommit med en skrivelse om inrättandet av en stiftelse för hantverk och
hemslöjd och om lokaler för denna (jfr prop. s. 198 f.).

Proposition 1981/82:118
Huvudsakligt innehåll

Den del av propositionen som behandlas här har i huvudsak följande
innehåll.

I propositionen föreslås vissa ändringar beträffande de regionala utvecklingsfondernas
verksamhet. Förslag läggs sålunda fram om att turistföretag
skall ingå i utvecklingsfondernas målgrupp. I anslutning härtill föreslås att
systemet med s. k. hotellgarantilån upphör. Vidare föreslås att beloppsgränsen
för utvecklingsfondernas lån- och garantigivning höjs till 2 milj. kr.
Utvecklingsfondernas verksamhet med s. k. produktutvecklingslån föreslås
bli ersatt av en ny form av finansiellt stöd som benämns utvecklingskapital.
Utvecklingskapital skall kunna lämnas för att finansiera väl avgränsade
projekt som har till syfte att utveckla ett företag och som är förenade med en
betydande risk. I propositionen föreslås att utvecklingskapital skall kunna
lämnas både i form av lån med villkorlig återbetalningsskyldighet och som
bidrag för att täcka vissa kostnader. Om utvecklingskapital lämnas i form av
bidrag måste utvecklingsfonden få andel i framtida intäkter från projektet
genom royaltyavtal.

Statliga medel föreslås bli anslagna för en begränsad tvåårig försöksverksamhet
vid ett nyinrättat centrum för småföretagsutveckling vid högskolan i
Växjö. För ändamålet beräknas 1 350 000 kr.

En redogörelse lämnas för olika åtgärder för att stimulera teknikupphandling
från småföretag. Styrelsen för teknisk utveckling (STU) har föreslagit
bl. a. att formerna för STU:s stöd vidgas så att STU ges möjlighet att lägga ut
uppdrag eller beställningar. I propositionen föreslås att regeringen får
möjlighet att besluta att STU:s stöd skall få lämnas även i form av
utvecklingskontrakt.

I propositionen redovisas också olika åtgärder som har till syfte att
underlätta de små och medelstora företagens försörjning med riskkapital.
Genom dessa åtgärder underlättas enligt propositionen verksamheten för
privata småföretagsinriktade investment- och utvecklingsbolag. Vidare
föreslås åtgärder för att underlätta för sådana bolag att få lån på lämpliga
villkor. Förslaget innebär att staten mot andel i värdetillväxten i bolaget
tecknar garanti för lån och lämnar bidrag för att täcka räntekostnader under
begränsad tid för sådana statsgaranterade lån. För budgetåret 1982/83

NU 1981/82:51

3

beräknas 3,5 milj. kr. för räntebidrag. Vidare föreslås en garantiram på 25
milj. kr. I propositionen redogörs i anslutning härtill också för verksamheten
i Svenska Industrietableringsaktiebolaget (Svetab). Vidare lämnas en
redogörelse för Sveriges Investeringsbank AB:s åtgärder inom detta
område.

I propositionen redovisas utgångspunkterna för och inriktningen av en
sammanhållen svensk innovationspolitik. Vidare lämnas redogörelser för
åtgärder inom områdena turism, exportfrämjande, utbildning, underleverantörsfrågor
samt den mindre elektronikindustrin.

I propositionen tas vidare upp de anslagsfrågor för budgetåret 1982/83 som
berör de regionala utvecklingsfondernas verksamhet samt verksamheten
med industrigarantilån.

Förslag

Propositionens innebörd är, såvitt här är i fråga, följande.

Regeringen har

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad statsministern har anfört om
åtgärder för de små och medelstora företagen samt om innovationspolitikens
inriktning (s. 4 f.),

dels föreslagit (s. 68) riksdagen att godkänna vad föredragande statsrådet i
bilaga 2 (handelsdepartementet) har anfört om utvidgning av de regionala
utvecklingsfondernas målgrupp,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet i
bilaga 2 har anfört om

1. insatser för att främja turism och

2. insatser för att främja små och medelstora företags export,

dels föreslagit (s. 223) riksdagen att godkänna vad föredragande statsrådet
i bilaga 4 (industridepartementet) har förordat om

1. ändrade riktlinjer för de regionala utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet,

2. inrättandet av ett centrum för småföretagsutveckling,

3. avskaffandet av hotellgarantilån,

4. vidgade former för STU:s stöd till teknisk forskning och utveckling,

5. åtgärder för att underlätta att privata småföretagsinriktade utvecklingsoch
investmentbolag bildas,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet i
bilaga 4 har anfört om

6. innovationspolitikens inriktning,

7. verksamheten vid Svenska Industrietableringsaktiebolaget (Svetab).

I bilaga 4 har regeringen vidare framlagt vissa förslag om anslag för
budgetåret 1982/83 m. m. Under angivna punkter föreslås:

NU 1981/82:51

4

B 3. Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. (s.
223 f.)

att riksdagen till Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. för
budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 95 000 000 kr.,

B 4. Täckande av förluster i anledning av garantigivning
hos regionala utvecklingsfonder (s. 224 f.)

att riksdagen till Täckande av förluster i anledning av garantigivning hos
regionala utvecklingsfonder för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

B 5. Täckande av förluster i anledning av statliga
industrigarantilån m. m . (s. 225 f.)
att riksdagen

1. medger att för budgetåret 1982/83 statlig garanti för lån enligt
förordningen (1978:507) om industrigarantilån m. m. beviljas med sammanlagt
högst 300 000 000 kr.,

2. till Täckande av förluster i anledning av statliga industrigarantilån m. m.
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 100 000 000 kr.,

B 20. Bidrag till Centrum för småföretagsutveckling
(s. 227)

att riksdagen till Bidrag till Centrum för småföretagsutveckling för
budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 1 350 000 kr.,

B 21. Räntestöd till Tillväxtinvestbolag(s. 227)
att riksdagen till Räntestöd till Tillväxtinvestbolag för budgetåret 1982/83
anvisar ett reservationsanslag av 3 500 000 kr.,

B 22. Täckande av förluster i anledning av statliga
garantier för lån till Tillväxtinvestbolag m. m. (s.
227 f.)
att riksdagen

1. medger att statlig garanti för lån till s. k. Tillväxtinvestbolag beviljas
med sammanlagt högst 25 000 000 kr. i enlighet med vad föredragande
statsrådet har förordat,

2. till Täckande av förluster i anledning av statliga garantier för lån till
Tillväxtinvestbolag m. m. för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 1 000 kr.

NU 1981/82:51

5

Proposition 1981/82:113

Under angiven punkt i proposition 1981/82:113 föreslås

G 16. Tillskott till Statsföretag AB för förlusttäckning
i Regioninvest i Norr AB(s. 179)
att riksdagen till Tillskott till Statsföretag AB för förlusttäckning i
Regioninvest i Norr AB på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret
1981/82 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
55 200 000 kr.

Proposition 1981/82:100

Under angiven punkt i proposition 1981/82:100 bilaga 17 föreslås

B 13. Bidrag till Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling
(s. 47 f.)

att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling för
budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 22 000 000 kr.

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1981/82:118 och
behandlas här är följande:

1981/82:2296 av Joakim Ollén (m), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om avveckling av utvecklingsfonderna,

1981/82:2297 av Rolf Rämgård (c), såvitt gäller hemställan (2) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om inrättande av ett regionalt investmentbolag i Dalarna med
förläggningsort i Mora samt anvisar ekonomiska resurser till detta,

1981/82:2299 av Tage Adolfsson m. fl. (m, s, c, fp), vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att turistrådet skall svara
för all samordning inom turismen i enlighet med vad i motionen anförts,

1981/82:2300 av Gösta Bohman m. fl. (m), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
de regionala utvecklingsfonderna,

4. uttalar att styrelserna i utvecklingsfonderna skall bestå av personer med
praktisk erfarenhet från främst industriell verksamhet eller banker eller
kreditväsen,

1981/82:2301 av Nils-Olof Gustafsson m. fl. (s), vari hemställs att
riksdagen ger regeringen i uppdrag att tillföra utvecklingsfonderna i de län

NU 1981/82:51

6

där turismen har karaktär av basnäring ekonomiska resurser för att klara
denna utökning av målgruppen,

1981/82:2302 av Wilhelm Gustafsson (fp), vari hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet att klarlägga
uppdragstagarbegreppet för att underlätta etablering av nya företag,

1981/82:2306 av Kerstin Nilsson (s) och Frida Berglund (s), vari hemställs
att ett regionalt studiecenter eller annan utbildning av företagare förläggs till
bl. a. Övertorneå,

1981/82:2307 av Johan Olsson (c) och Christer Eirefelt (fp), vari hemställs
att riksdagen begär att regeringen prövar möjligheterna till ytterligare anslag
till utvecklingsfondernas företagsservice i samband med de åtgärder på det
arbetsmarknadspolitiska området som kan aktualiseras under våren och
framöver,

1981/82:2308 av Ingegärd Oskarsson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär inrättande av ett hantverksinstitut och initiativ till att en
stiftelse bildas för detta ändamål i enlighet med vad som anförts i
motionen,

1981/82:2309 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. avslår regeringens förslag om statlig garanti för lån till s. k. Tillväxtinvest,

2. avslår regeringens förslag till Täckande av förluster i anledning av
statliga garantier för lån till Tillväxtinvestbolag m. m.,

3. anslår 30 milj. kr. till Svetab för utbyggnad av sin verksamhet under den
närmaste 3-årsperioden i enlighet med vad som anförs i motionen,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
statliga handelshus,

6. till Delegationen för statliga handelshus (Industridepartementet) för
budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
användningen av Utvecklingskapital,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om en
ändring av formerna för STU:s stöd,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
utvärdering av exportkreditsystemet,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
beträffande översynen av underleverantörernas problem,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
factoringverksamhet vid de regionala utvecklingsfonderna,

12. till Företagsinriktad fortbildning anvisar ett reservationsanslag av
10 000 000 kr.,

NU 1981/82:51

7

13. till Stiftelsen Institutet för företagsutveckling anvisar ett jämfört med
regeringens förslag med 4 900 000 kr. förhöjt reservationsanslag av
26 900 000 kr.,

14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om de
regionala utvecklingsfondernas verksamhet,

15. till Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. anvisar ett jämfört
med regeringens förslag med 10 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag av
105 000 000 kr.,

17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
åtgärder för att stimulera till ökat samarbete mellan de små företagen,

18. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
förnyelse av äldre arbetsområden,

1981/82:2310 av Sonja Rembom. fl. (m, c, fp), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att ett centrum för småföretagarutbildning
lokaliseras till Göteborg,

1981/82:2311 av Alf Wennerfors (m), vari hemställs att riksdagen

1. beslutar att utvecklingsfondernas målgrupp byggs ut till att omfatta
landets detaljhandelsföretag,

2. beslutar att statliga kreditgarantier ges för AB Handelskredit och dess
systerföretag,

1981/82:2312 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. hos regeringen begär förslag om att regionala utvecklingsfonder skall
tillämpa en procents lägre ränta jämfört med den nu aktuella vid lån till
småföretag,

3. hos regeringen begär förslag till inrättande av ett särskilt kreditinstitut
för arbetarkooperativa företag,

6. hos regeringen begär utredning och förslag till riktlinjer för kommunalt
etableringssamråd för detaljhandeln i större tätortsområden,

7. i övrigt uttalar att politiken gentemot småföretagen bör utformas i
enlighet med vad som anförs i motionen.

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1981/82:113 och
behandlas här är följande:

1981/82:2289 av Gösta Bohman m. fl. (m), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

10. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om Regioninvest Norr AB,

17. till Tillskott till Statsföretag AB för förlusttäckning i Regioninvest
Norr AB på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1981/82 under
fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 25 000 000 kr.,

1981/82:2352 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt gäller hemställan (61) att

NU 1981/82:51

riksdagen till Tillskott till Statsföretag AB för finansiell förstärkning i
Regioninvest i Norr AB för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag
av 44 800 000 kr.

1981/82:2355 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan (2) att
riksdagen höjer det särskilda anslaget till Regioninvest från föreslagna
55 200 000 kr. till 100 000 000 kr.,

De motioner frän allmänna motionstiden är 1982 som behandlas i detta
betänkande är följande:

1981/82:201 av Ingemar Hallenius m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
uttalar att försöksverksamhet med den i motionen föreslagna typen av
investmentbolag kommer till stånd i Skaraborgs län,

1981/82:444 av Hilding Johansson m. fl. (s), såvitt gäller hemställan (2) att
riksdagen hos regeringen hemställer att norra Älvsborg blir ett försöksområde
för satsning på komponenttillverkning inom mindre och medelstora
företag, framför allt inom verkstadsindustrin,

1981/82:613 av Bertil Danielsson (m), vari hemställs att riksdagen uttalar
sig för att handläggningen av hotellgarantilån överförs till den instans som på
länsnivå normalt behandlar regionalpolitiska frågor,

1981/82:622 av Yngve Nyquist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening - i anledning av vad som förutsattes i riksdagsbeslut i anslutning
till proposition 1978/79:126 - uttalar att vid fördelning av medel speciell
hänsyn skall tas till utvecklingsfonden i Kopparbergs län för förstärkning av
de regionala utvecklingsbolagens verksamhet inom området,

1981/82:809 av Christer Eirefelt (fp) och Olle Grahn (fp), vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om utvecklingsfondernas service till de mindre företagen,

1981/82:834 av Bonnie Bernström (fp) och Ylva Annerstedt (fp), vari
hemställs att riksdagen

1. uttalar att de regionala utvecklingsfonderna skall främja jämställdhet
mellan kvinnor och män,

2. hos regeringen anhåller om en undersökning av kvinnlig företagsamhet
och dess framtida behov,

3. hemställer hos regeringen om förslag som syftar till att stödja och
stimulera nyföretagsamhet bland kvinnor i enlighet med motionen,

1981/82:862 av Åke Polstam (c) och Stig Josefson (c) vari - med motivering
i motion 1981/82:859- hemställs att riksdagen hos regeringen begär åtgärder
för en ökad service åt nystartade företag och för ökad information åt alla
företag i enlighet med vad som anförts i motion [1981/82:859 avsnitt]
(7.1.6),

NU 1981/82:51

9

1981/82:1051 av Gullan Lindblad (m) och Anders Högmark (m), vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts rörande statlig kreditgaranti till AB Handelskredit,

1981/82:1131 av Eric Holmqvist m. fl. (s), såvitt gäller hemställan (12) att
riksdagen uttalar att regeringen uppmärksammar de skånska småföretagens
och underleverantörernas besvärliga situation och att de skånska utvecklingsfonderna
ges resurser för att underlätta omställningsproblemen,

1981/82:1463 av Gunilla André m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag innebärande att utvecklingsfondernas verksamhet
också skall omfatta företag inom turistnäringen,

1981/82:1470 av Nils-Olof Gustafsson m. fl. (s), vari hemställs att
riksdagen anhåller att regeringen kommer med förslag som syftar till att
utvecklingsfondernas målgrupp i län där turismen har karaktär av basnäring
kompletteras med turistnäringen,

1981/82:1471 av Rune Gustafsson m. fl. (c, s, m), vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag om att ett institut för småföretagsutveckling
snarast förläggs till Växjö,

1981/82:1476 av Mats Hellström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om sådana ändringar i förordningen om statligt
kreditstöd genom regional utvecklingsfond som ger utvecklingsfonderna
möjlighet att stödja företag inom tjänstesektorn i enlighet med vad i
motionen angivits,

1981/82:1478 av Anders Högmark (m), vari hemställs att riksdagen uttalar
sig för att resurser för att stimulera och utveckla mindreföretagens
utbildningsinsatser i samarbete bl. a. med näringslivets befintliga utbildningsorganisationer
måtte inrymmas inom den budgetmässiga ram som den
kommande småföretagspropositionen omfattar,

1981/82:1480 av Kurt Ove Johansson (s) och Egon Jacobsson (s), vari
hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om en översyn av reglerna
för utvecklingsfondernas utvecklingslån i enlighet med vad som anförts i
motionen,

1981/82:1482 av Marianne Karlsson m. fl. (c, m, fp), vari hemställs att
riksdagen uttalar att AB Industrikredit bör ges möjligheter att med
industrifastigheter och jämförbara anläggningar som säkerhet ge lån med en
löptid upp till 30 år,

1981/82:1488 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

14. begär att regeringen utarbetar förslag till en utvidgning av stipendie -

NU 1981/82:51

10

verksamheten till uppfinnare i enlighet med de riktlinjer som anges i
motionen,

15. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om en
försöksverksamhet med statligt stöd vid upphandling av ny teknik inom
industrin,

16. till Delegationen för teknikupphandling inom industrin (industridepartementet)
för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av
20 000 000 kr.,

1981/82:1490 av Per Petersson m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen
begär att regeringen ombesörjer en utvärdering av de regionala investmentbolagens
verksamhet och medelsanvändning,

1981/82:1496 av Bengt Wittbom (m), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna de i motionen framförda förslagen
angående förändrade regler för utseende av styrelseledamöter i de regionala
utvecklingsfonderna,

1981/82:1597 av Ulla Ekelund (c), vari - med motivering i motion
1981/82:1596- hemställs att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att
de regionala utvecklingsfonderna i sin verksamhet uppmärksammar hantverkarnas
situation,

1981/82:1938 av Sven Johansson (-), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om skyndsam utredning om möjligheten att bättre
utnyttja kreativa personer som en påtaglig produktionsfaktor, huvudsakligen
enligt de i motionen anförda grundtankarna,

1981/82:1945 av Iris Mårtensson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
anhåller att regeringen kommer med förslag som syftar till att utvecklingsfondernas
målgrupp i län där turismen har karaktär av basnäring kompletteras
med turistnäringen,

1981/82:1946 av Johan Olsson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen till
företagsinriktad utbildning anslår 3 milj. kr.,

1981/82:1951 av Rolf Sellgren (fp) och Margareta Andrén (fp), vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bättre uppföljning och rådgivning till smärre nystartade
företag som erhållit statligt/ekonomiskt stöd,

1981/82:1952 av Sten-Ove Sundström m. fl. (s), vari hemställs att
riksdagen

1. avslår förslaget att dra in anslagsrubriken Bidrag till företagsinriktad
utbildning,

2. överför motsvarande belopp till denna rubrik från SIFU,

NU 1981/82:51

11

1981/82:2052 av Gösta Bohman m. fl. (m), såvitt gäller hemställan - med
motivering i motion 1981/82:2018 - att riksdagen

2. hos regeringen begär förslag till förbättrade arbetsvillkor för de mindre
och medelstora företagen i enlighet med vad som i motionen anförts,

4. hos regeringen begär förslag till förbättrade riktlinjer för de regionala
utvecklingsfondernas verksamhet i enlighet med vad som i motionen
anförts,

1981/82:2138 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt gäller hemställan - med
motivering i motion 1981/82:2133 - att riksdagen

11. begär att regeringen utarbetar förslag till en utvidgning av stipendieverksamheten
för uppfinnare i enlighet med de riktlinjer som anges i
motionen,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
en försöksverksamhet med statligt stöd vid upphandling av ny teknik inom
industrin,

13. till Delegationen för teknikupphandling inom industrin (industridepartementet)
för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av
20 000 000 kr.

Sammanfattning av vissa allmänna synpunkter
Statsministerns anförande

Förslagen i proposition 1981/82:118 läggs fram mot bakgrund av ett
anförande av statsministern, där han översiktligt redovisar regeringens syn
på småföretagens situation och problem. Statsministern uttalar bl. a.
följande.

En stark sektor av småföretag är den främsta förutsättningen för ett
decentraliserat näringsliv och för möjligheterna att uppnå en spridd näringsoch
bebyggelsestruktur över landet. Småföretagen har stor betydelse för
sysselsättningen. Mer än en miljon människor är direkt verksamma i dessa
företag.

Genom riksdagens beslut under 1977/78 års riksmöte med anledning av
den s. k. småföretagspropositionen (prop. 1977/78:40, NU 1977/78:34, SkU
1977/78:19, rskr 1977/78:110 och 1977/78:111) lades grunden för en
sammanhållen politik för att skapa goda betingelser för de små och
medelstora företagen. De huvudlinjer för småföretagspolitiken som därvid
angavs ligger alltjämt fast. Statsministern erinrar om att han i sitt anförande
till 1977 års småföretagsproposition framhöll att förslagen borde ses som ett
första steg i ett fortlöpande reformarbete på småföretagsområdet. Han
finner det nu vara lämpligt att på nytt presentera ett samlat program för att
ytterligare föra detta reformarbete framåt.

Med små och medelstora företag - som i det följande sammanfattande
kallas småföretag - avses i allmänhet företag med färre än 200 anställda. Att

NU 1981/82:51

12

knyta an till antalet anställda är praktiskt men innebär också vissa problem,
uttalar statsministern. Det finns sålunda företag som har få anställda och hög
omsättning och vilkas förutsättningar väsentligt avviker från den traditionella
gruppen småföretag. Det gäller särskilt för sådana småföretag som är
marknadsledande på en begränsad marknad. Vidare kan inte företagsstorleken
bedömas utan att man gör åtskillnad mellan småföretag som ingår i
koncerner och självständiga s. k. familjeföretag. När småföretag köps upp
och inlemmas i större organisationer förändras ofta deras betingelser.
Specialiserade företagsledare tillsätts, och mer formella administrativa
rutiner införs. Kraven på enhetlighet kan leda till att planerings- och
redovisningsrutiner standardiseras. Samtidigt har den stora koncernen i regel
större resurser att genomföra sina planer. Sammantaget leder detta till att
koncernägda småföretag vanligtvis beter sig annorlunda än övriga småföretag,
där det i regel finns en stark koppling mellan företaget och någon eller
några personer. Sådana personer, s. k. entreprenörer, spelar ofta den
avgörande rollen för dessa företags utveckling. Sådana företag kännetecknas
dessutom av en enkel och snabb beslutsgång. Detta är egenskaper som gör de
självständiga småföretagen väl lämpade att ta fram tekniska och affärsinriktade
innovationer.

Mot bakgrund av vad som här har anförts bör, säger statsministern, de
speciella småföretagsinsatserna i huvudsak riktas mot sådana företag som har
högst 200 sysselsatta och inte ägs av storföretag.

Fortsättningsvis erinrar statsministern om på vilket sätt småföretagens
betydelse hade sammanfattats i 1977 års småföretagsproposition. Härutöver
betonas särskilt småföretagens betydelse i vårt decentraliserade ekonomiska
system som bygger på marknadshushållningens principer och bör präglas av
socialt ansvar och god resurshushållning. Småföretagen är, uttalar statsministern,
av fundamental betydelse för en fungerande marknadsekonomi.
Vidare poängteras småföretagens viktiga roll som komplement till storföretagen.

Statsministern övergår så till att redovisa problem och hinder som möter
småföretagen.

Den nära kopplingen till en eller ett fåtal personer i ledningen skapar
speciella förutsättningar för småföretagens funktionssätt. Samtidigt som
detta förhållande är en styrka genom bl. a. korta beslutsvägar, innebär det i
regel att småföretagen saknar viss kompetens om man jämför med större
företag. Om företagen skall kunna utvecklas måste de ges tillgång till
specialistkunskaper i olika former.

Ett annat utvecklingshinder för småföretagen är att soliditeten ofta är lägre
än för storföretag. Detta gör småföretagen särskilt sårbara för finansiella
påfrestningar.

Ingrepp av samhället i marknadens funktionssätt, som i regel har sin grund
i en strävan efter socialt ansvar och god resurshushållning, har ofta utformats
med tanke på de stora företagen och inneburit svårigheter som inte har varit

NU 1981/82:51

13

avsedda för de små företagen. Småföretagspolitiken måste därför ha som en
huvudinriktning att förenkla och underlätta villkoren för företagandet.

Statsministern anser att de mål som år 1977 formulerades för de regionala
utvecklingsfondernas verksamhet kan utsträckas till att även gälla som
övergripande mål för samhällets småföretagspolitik. Målen formulerades på
följande sätt:

- Främja utvecklingen av ett internationellt konkurrenskraftigt svenskt
näringsliv som ger möjligheter till en ökad och trygg sysselsättning.

- Medverka till att uppnå en tillfredsställande effektivitet hos enskilda
företag och i möjligaste mån bidra till en effektiv produktionsstruktur
inom olika branscher.

- Vidareutveckla befintligt näringsliv och medverka till att nya företag
etableras.

Till dessa mål fogades vissa villkor:

- Stöd- och utvecklingsinsatser inriktas på företag som redan är lönsamma
samt på sådana företag som genom olika insatser kan bli lönsamma.

- Insatserna måste få karaktären av hjälp till självhjälp. Samhället får inte
genom dessa insatser överta före tagsansvaret.

- Verksamheten skall stå i samklang med samhällets regionalpolitiska
strävanden.

Mot bakgrund av målen och vad som tidigare har anförts delar
statsministern in samhällets åtgärder för att främja småföretag i fyra olika
grupper.

För det första är det viktigt att allmänt stimulera företagandet.

För det andra är den totala efterfrågan i ekonomin avgörande för de flesta
företags - och därmed också småföretags - möjligheter till framgång.

För det tredje måste insatser göras för att småföretagen skall kunna
fungera inom marknadsekonomin på lika villkor med storföretagen. En
viktig uppgift är därvid att förse småföretagen med information.

För det fjärde måste vissa riktade insatser göras. Insatserna bör styras till
de s. k. utvecklingsbara företagen.

Statsministern övergår så till att behandla utgångspunkterna för en
sammanhållen innovationspolitik.

Det råder, anför han, bred politisk enighet om att industriell förnyelse och
utveckling är en förutsättning för att Sverige skall kunna bibehålla sin
ställning som industrination och välfärdssamhälle. Den industriella förnyelseprocessen
kräver ett ständigt tillflöde av nya idéer som måste bedömas
utifrån såväl tekniska som ekonomiska kriterier. Detta motiverar en politik
som syftar till att underlätta framtagning av innovationer, dvs. idéer som har
bearbetats så långt att de framgångsrikt kan föras ut på marknaden. Det är
viktigt att notera att innovationspolitiken inte endast omfattar de direkta
insatser som siktar till att befordra teknisk utveckling, dvs. mer traditionell

NU 1981/82:51

14

politik för forskning och utveckling, utan inbegriper alla de åtgärder och
villkor från helt andra politiska arbetsfält som väsentligt påverkar betingelserna
för innovationsverksamheten.

Statsministern anför att han i det fortsatta regeringsarbetet avser att se till
att de innovationspolitiska aspekterna ägnas ökad uppmärksamhet. En ökad
betoning av innovationspolitiken innebär en ytterligare omstrukturering av
industripolitiken i offensiv riktning.

Statsministern erinrar så om att den nya associationsrättsliga lagstiftning
som trädde i kraft den 1 juli 1981 bl. a. innebär att en modern lag om
handelsbolag och enkla bolag har ställts till näringslivets förfogande.
Samtidigt kompletterades aktiebolagslagen med bestämmelser som avser att
bättre än tidigare tillgodose minoritetsaktieägarnas behov av insyn i mindre
aktiebolag.

Synpunkter i partimotionerna

I detta avsnitt redovisas de motioner i vilka mer övergripande synpunkter i
anslutning till förslagen i propositionen förs fram. I övrigt refereras
motionernas motiveringar i anslutning till utskottets ställningstaganden
under rubriken ”Utskottet”.

De små och medelstora företagen är en viktig del i det svenska näringslivet,
heter det i socialdemokraternas partimotion 1981182:2309. Genom sitt stora
antal och sin spridning har småföretagen stor regionalpolitisk betydelse. De
små företagen svarar också för en stor del av det nyskapande som sker inom
industrin. Det framhålls i motionen och ges exempel på att de små företagen
inte är någon enhetlig grupp. En politik för små företag måste ta hänsyn till
detta. Målet måste vara att utforma en småföretagspolitik som passar alla
små företag lika bra, säger motionärerna. De medel som används måste
därför kännetecknas av stor flexibilitet och vara lätt anpassningsbara till
skiftande problem inom olika företag.

Politiken för småföretagen måste också enligt motionärerna ta hänsyn till
att samhället inte har anledning att stödja och främja alla små företag.
Tillverkningsindustrin och näraliggande branscher måste småföretagspolitiken
framför allt inriktas på. Däremot bör inte en ökning av antalet
enpersonsföretag inom exempelvis byggnadsbranschen uppmuntras, säger
motionärerna.

De små företagen har vissa problem som beror på deras storlek och
självfallet måste samhället, med hänsyn till dessa företags betydelse, utforma
en politik som dels ger de små företagen goda utvecklingsmöjligheter, dels
stimulerar nyföretagande.

Motionärerna erinrar om att de i tidigare industripolitiska motioner bl. a.
har pekat på småföretagens roll som underleverantörer, bristen på resurser
för systematisk produktutveckling, marknadsföring, exportförsäljning
m. m., problem som kräver särskilda hänsyn i småföretagspolitiken.

NU 1981/82:51

15

Utbildning och tekniköverföring är andra exempel på frågor som har tagits
upp.

Det allra viktigaste i en politik för småföretagen är emellertid, enligt
motionärerna, inriktningen av den allmänna ekonomiska politiken och
näringspolitiken.

Det viktigaste inslaget i den socialdemokratiska politiken för småföretagen
är därför en snabb omläggning på dessa områden. Motionärerna påpekar
att socialdemokraterna i en motion (1981/82:2133) till årets riksmöte har lagt
fram förslag till ett omfattande investeringsprogram. Det innehåller satsningar
på energiförsörjning, transporter och kommunikationer samt
bostadsbyggande. Där föreslås också ökade insatser för forskning och
utveckling samt vissa stimulanser direkt riktade till industrin.

Motionärerna belyser investeringarnas betydelse för industrin. De menar
att den omedelbara effekten av det föreslagna investeringsprogrammet blir
att efterfrågan på industriprodukter ökar, vilket leder till en ökad efterfrågan
också på småföretagens varor och tjänster.

Den ökade efterfrågan på industriprodukter som blir följden av investeringsprogrammet
innebär bättre utnyttjande av industrikapaciteten, ökad
lönsamhet, ökad produktionsförmåga och bättre möjligheter för export. På
detta sätt kan ekonomin komma i gång igen. De här angivna sammanhangen
är mycket dåligt belysta i regeringens proposition, anför motionärerna. De
säger sig också notera bristen på förslag inom innovationspolitiken. Bristen
är särskilt anmärkningsvärd med hänsyn till att propositionen anges handla
inte bara om åtgärder för de små och medelstora företagen utan också om
innovationspolitikens inriktning.

Mycket stora förväntningar har knutits till småföretagspropositionen,
heter det vidare. Den har omgärdats med en omfattande propagandaverksamhet
från regeringens, särskilt industriministerns, sida. Det stora antal
utredningar, 18 stycken, som regeringen hänvisar till och refererar i
propositionen, tyder på vissa ambitioner på småföretagspolitikens område.
De konkreta förslag som allt detta utredande avsatt i propositionen är dock
oerhört få och blygsamma. För en regering som försökt att framställa
småföretagspolitiken som något av ett varumärke för sin politik måste
småföretagspropositionen betraktas som ett misslyckande, anförs det.

Också i moderata samlingspartiets partimotion 1981182:2300 framhålls att
de mindre och medelstora företagen spelar en viktig roll i vårt lands ekonomi.
Som exempel på småföretagens betydelse anges bl. a. följande.

Regional balans kan inte uppnås utan ett finmaskigt nät av mindre och
medelstora företag. Ekonomisk tillväxt består främst i att mindre och
medelstora företag växer. Konkurrensen befrämjas av att det finns ett vitt
förgrenat småföretagande.

Det är viktigt, säger motionärerna, att ta hänsyn till den särskilda
belägenhet småföretagarna som personer befinner sig i. Lusten att vara sin
egen är en stark drivkraft. Men att vara sin egen innebär också speciella

NU 1981/82:51

16

svårigheter. Risktagandet är ofta stort. Arbetssituationen är komplicerad.

Det räcker inte, anför motionärerna, att föra en ekonomisk politik som ger
ekonomisk balans. Man måste därutöver på övriga samhällsområden föra en
politik som skapar ett klimat där de nyskapande krafterna stimuleras.

I motionen sägs vidare att de problem svenska företag oberoende av
storlek i dag brottas med har fyra huvudorsaker, nämligen det höga
kostnadsläget under främst åren 1974-1976, den offentliga sektorns expansion,
den allt stelare arbetsmarknad som bl. a. den solidariska lönepolitiken
och skattepolitiken har skapat samt den ”s. k. aktiva näringspolitiken”, som
har inneburit orättvisor mot småföretagen.

I fråga om åtgärder för att förbättra situationen för de mindre företagen
anför motionärerna att det inte är fråga om att skapa några privilegier för
dessa. Det gäller i stället att upphäva konkurrensnackdelar och det allmänna
ointresse som bitvis kännetecknat inställningen till de mindre företagens
problem. Alltför mycket av politiken har, säger motionärerna, utformats
utan hänsyn till småföretagarens och småföretagens verklighet.

Vänsterpartiet kommunisterna uttalar i partimotionen 1981/82:2312 att
propositionen förtjänar skarp kritik. Den intresserar sig inte för småföretagens
verkliga roll, karaktär eller problem, heter det. Den döljer en
komplicerad verklighets motsättningar bakom en falsk och idealiserande
drömbild. Den förtiger vad som är småföretagens dilemma och vem som är
deras fiende. Det politiska syftet bakom ”denna massiva verklighetsförfalskning”
är tvåfaldigt: man vill utåt manifestera ett intresse, som man inte själv
tror på. Regeringen vill posera som småföretagsvänlig, allt medan den
befrämjar en ekonomisk utveckling vilken obarmhärtigt slår ut de små
enheterna.

Motionärerna säger att det råder en grundläggande skillnad mellan två
huvudkategorier småföretagare. De arbetande egenföretagarna utan anställda
har helt andra villkor än de övriga. Vissa andra skillnader mellan olika
grupper av småföretag anges också.

Motionärerna hävdar vidare att småföretagarna som grupp trängs tillbaka i
samhällets ekonomiska utveckling. Lagbundenheten i den kapitalistiska
utvecklingen arbetar obönhörligt och tydligt till småkapitalets nackdel.
Enligt motionärerna ligger betydelsen av småföretagsamheten i att den utgör
en del av det alltmer utträngda nationella kapitalet, vars intresse sägs stå i
motsättning till det multinationella kapitalets. Småföretagen har ofta en
lokal anknytning med positivt värde för konsumenterna. Utglesning av
butiks- och servicenätet är till nackdel för stora konsumentkategorier.
Storkapitalet angriper småföretagens självständighet. Det strävar efter att
köpa upp innovationer och att skapa ekonomiska beroenden. Det stora
kapitalet är det lilla kapitalets fiende, uttalar motionärerna.

Detta ”lagbundna förhållande i ekonomins utveckling” bildar ett dilemma
för den sittande mittenregeringen, hävdar motionärerna. Politiskt söker den

NU 1981/82:51

17

sätta en ära i att romantisera och låtsas stödja det lilla kapitalets ställning.
Ekonomiskt för den en politik eller nödgas acceptera en utveckling, där det
stora kapitalet krossar det lilla och där det lilla lider svårt under många
aktuella ekonomiska företeelser.

Den seriösa småföretagsamheten har ett betydande värde för konsumenterna,
anför motionärerna. Den utgör också en del av den lokala och
nationellt förankrade företagsamheten, som i väsentlig mån är värd att slå
vakt om. Den seriösa och nyttiga småföretagsamheten bör emellertid också
klart skiljas ut från icke-seriösa verksamheter och verksamheter av parasitisk
och spekulativ natur.

Moderata samlingspartiet har också i en motion under allmänna motionstiden
år 1982 utvecklat sin syn på småföretagspolitiken. I motion 19811
82:2052 (m) begärs förslag från regeringen om förbättrade arbetsvillkor för
de mindre och medelstora företagen.

Motionärerna anför att det finns anledning att främja utvecklingen av såväl
små och medelstora företag som nya företag. Inte bara som källa till initiativ
och till spridning av sysselsättningstillfällen utan också som medel för att
åstadkomma riskspridning sägs småföretagsamheten vara av stor betydelse.

Motionärernas förslag i denna del innebär i korthet följande.

En börslista för mindre företag (s. k. A:III-lista) bör inrättas. Innan dessa
förslag genomförs bör en översyn av kraven på information till skydd från
t. ex. insideraffärer göras.

En utvidgning av möjligheterna att spara i aktiesparfond med aktier i
enbart det egna företaget bör utvidgas till att även gälla sparande i icke
börsnoterade aktier.

För småföretag som är aktiebolag sägs införande av vinstandelslån, där
räntan sätts i nivå med den i företaget uppkomna vinsten, väsentligt förbättra
kapitalförsörjningen. Därigenom skulle företaget befrias från att ge utdelning
i dåliga tider.

Reglerna för dispens från realisationsvinstbeskattning vid bildandet av
investmentföretag bör tillämpas liberalt.

För att underlätta generationsväxlingar bör ytterligare lättnader genomföras
i förbudet mot lån i eget bolag.

Den del av förmögenheten som finns arbetande i ett familjeföretag bör
snarast möjligt befrias från förmögenhets- och arvsskatt.

Begränsning av det totala ledighetsuttaget per år för samtliga anställda
samt en maximering av sammanhängande uttagen ledighet bör övervägas.
Resultatet av en översyn som utförs av arbetsmarknadsdepartementet,
riksrevisionsverket och Studieförbundet Näringsliv och samhälle bör dock
avvaktas.

En kontinuerlig omprövning av den offentliga verksamheten avseende
städning, schaktverksamhet, renhållning m. m. bör ske av resp. statliga och
kommunala myndigheter.

2 Riksdagen 1981/82. 17 sami. Nr 51

NU 1981/82:51

18

Utskottet

Inledning

Proposition 1981/82:118 innehåller förslag till åtgärder i syfte att förenkla
och underlätta verksamheten för småföretagen. Förslagen hör hemma inom
fyra departements verksamhetsområden. Näringsutskottet behandlar här
förslag från handels- och industridepartementen. Samtidigt behandlar
finansutskottet (FiU 1981/82:42) en redogörelse från budgetdepartementet
om åtgärder för att minska krångel med företagens och kommunernas
uppgiftslämnande till statliga myndigheter. Arbetsmarknadsutskottet (AU
1981/82:16) behandlar förslag från arbetsmarknadsdepartementet om bl. a.
vidgad näringshjälp för att underlätta för långvarigt arbetslösa personer att
starta egna företag och om statligt stöd till arbetsmiljöförbättringar.

Näringsutskottet behandlar i detta betänkande också förslag dels - i
proposition 1981/82:113- om förlusttäckning i Regioninvest i Norr AB, dels
- i budgetpropositionen - om bidrag till Stiftelsen Institutet för företagsutveckling
(SIFU).

Vissa allmänna synpunkter

Förslagen i proposition 1981/82:118 läggs fram mot bakgrund av ett
anförande av statsministern. Som framgår av referatet i det föregående (s.
11-14) redovisar han där översiktligt regeringens syn på småföretagens
situation och problem.

I partimotioner från socialdemokraterna, moderata samlingspartiet och
vänsterpartiet kommunisterna presenteras dessa partiers inställning till
propositionen och lämnas alternativa förslag. Också dessa motioner har
refererats i det föregående (s. 14-17) såvitt gäller de mer övergripande
frågorna.

Utskottet vill när det gäller de allmänna utgångspunkterna för småföretagspolitiken
anföra följande.

På grundval av vad som anförs i propositionen och i de refererade
motionerna konstaterar utskottet att det råder stor enighet om de små och
medelstora företagens betydelse för näringslivets utveckling och för den
svenska ekonomin. Det framhålls också att flera av de problem som
småföretagen möter kan förknippas med just den omständigheten att de är
små. Utskottet vill understryka detta synsätt.

Vikten av såväl allmänna ekonomisk-politiska åtgärder som av mer riktade
insatser för att lösa småföretagens problem betonas också i propositionen
och i motionerna. I fråga om hur den allmänna ekonomiska politiken skall
bedrivas och vad gäller en rad av de särskilda insatserna för småföretagen
redovisas olika uppfattningar. Utskottet kommer i det följande att ta upp
olika specialfrågor. Därvid kommer förekommande meningsskiljaktigheter
klart till uttryck.

NU 1981/82:51

19

I fråga om den allmänna ekonomiska politikens inriktning avstår utskottet
från att i detta sammanhang närmare skilja ut de olika meningarna. Härvid
hänvisar utskottet till referaten av statsministerns anförande i propositionen
och av de här aktuella partimotionerna. Utskottet vill också erinra om att
frågan om riktlinjer för näringspolitiken har behandlats i betänkandet NU
1981/82:34.

Sammanfattningsvis vill dock utskottet med anledning av propositionen
och motion 1981/82:2052 (m) uttala att det ställer sig bakom de grundläggande
tankegångarna i propositionen. De övergripande mål som statsministern
formulerar för samhällets småföretagspolitik finner utskottet ligga väl i
linje med utskottets uppfattning. Småföretagspolitiken bör alltså ha till mål
att

- främja utvecklingen av ett internationellt konkurrenskraftigt svenskt
näringsliv som ger möjligheter till en ökad trygg sysselsättning,

- medverka till att uppnå en tillfredsställande effektivitet hos enskilda
företag och i möjligaste mån bidra till en effektiv produktionsstruktur
inom olika branscher,

- vidareutveckla befintligt näringsliv och medverka till att nya företag
etableras.

Till dessa mål bör fogas följande villkor:

- Stöd- och utvecklingsinsatser bör inriktas på företag som redan är
lönsamma och på sådana företag som genom olika insatser kan bli
lönsamma.

- Insatserna måste få karaktären av hjälp till självhjälp. Samhället får inte
genom dessa insatser överta företagsansvaret.

- Verksamheten skall stå i samklang med samhällets regionalpolitiska
strävanden.

Utskottet anser också att samhällets åtgärder, såsom statsministern anför,
bör indelas i följande fyra grupper.

En första grupp av åtgärder syftar till att allmänt stimulera företagandet.

En andra grupp tar sikte på att öka den totala efterfrågan i ekonomin, som
är avgörande för de flesta företags - och därmed också småföretags -möjligheter till framgång.

En tredje grupp avser insatser för att småföretagen skall kunna fungera
inom marknadsekonomin på lika villkor med storföretagen. En viktig uppgift
är därvid att förse småföretagen med information.

En fjärde grupp omfattar vissa riktade insatser som måste göras. Dessa
insatser bör styras till de s. k. utvecklingsbara företagen.

Utskottet vill också kraftigt understryka vikten av en sammanhållen
innovationspolitik för att stimulera den industriella förnyelsen och utvecklingen
.Denna är en förutsättning för att Sveriges ställning som industrination

NU 1981/82:51

20

och välfärdssamhälle skall kunna bibehållas.

Den allmänna syn på småföretagspolitiken som kommer till uttryck i
ifrågavarande del av motion 1981/82:2312 (vpk) skiljer sig på flera väsentliga
punkter från utskottets uppfattning. Ett sådant allmänt uttalande om
småföretagspolitiken som motionärerna föreslår kan utskottet alltså inte
ställa sig bakom. Motion 1981/82:2312 (vpk) avstyrks följaktligen i ifrågavarande
del. Utskottet återkommer i det följande till olika specifika förslag i
denna motion.

Sedan moderata samlingspartiet lade fram motion 1981/82:2052 har
regeringen bl. a. presenterat proposition 1981/82:116 om ändring i aktiefondslagen
och proposition 1981/82:191 om avdrag för utdelning på icke
börsnoterade aktier m. m. Vidare har samma parti i sin motion med
anledning av småföretagspropositionen upprepat en hel rad av de önskemål
som framförs i motion 1981/82:2052. Dessa yrkanden behandlas av andra
utskott. Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att de förslag som här
framförs antingen redan helt eller till väsentlig del har blivit tillgodosedda
eller behandlas i annat sammanhang i riksdagen.

Servicenäringarna m. m.

Inledning

I handelsdepartementets bilaga av propositionen (bilaga 2 s. 53-68)
erinras inledningsvis om att inom detta departements verksamhetsområde
ligger bl. a. det stora flertalet småföretag som är att hänföra till tjänstesektorn,
dvs. servicenäringarna.

Handelsministern anför att åtgärder för att förbättra de små och
medelstora företagens verksamhetsförutsättningar är av central betydelse för
en väl fungerande konkurrens och kompletterar de åtgärder som vidtas av de
konkurrensvårdande myndigheterna. Servicenäringarna har en mycket stor
betydelse i samhällsekonomin, säger handelsministern. Av näringslivets
samlade bidrag till bruttonationalprodukten och sysselsättningen svarar
servicenäringarna sålunda för omkring 45 %. Huvuddelen av antalet företag
i landet utgörs av företag inom servicenäringarna.

I propositionen redovisas (bilaga 2 s. 55) de förslag rörande förutsättningarna
för verksamheten vid företag inom servicenäringarna som har lämnats
av hotell- och restaurangutredningen i betänkandet (SOU 1978:37) Hotelloch
restaurangbranschen samt av serviceföretagsutredningen i betänkandet
(SOU 1979:74) Serviceföretagen - vägar till utveckling. Det anges (s. 55 f.)
vissa åtgärder som regeringen har vidtagit med anledning av några av hotelloch
restaurangutredningens förslag, bl. a. inom utbildningsområdet.

Utskottet tar i det följande upp sådana förslag och uttalanden i denna del
av propositionen som det enligt utskottets mening finns behov av att närmare
kommentera. Vad som i övrigt anförs i propositionen i ifrågavarande del

NU 1981/82:51

21

föranleder inga erinringar från utskottets sida.

Först behandlar utskottet förslag i propositionen och i motioner om en
utvidgning av de regionala utvecklingsfondernas målgrupp. Övriga förslag
beträffande de regionala utvecklingsfonderna tar utskottet upp i ett följande
avsnitt av betänkandet. Därefter kommer utskottet in på frågor rörande
statlig kredit till AB Handelskredit och dess systerföretag, främjande av
turismen, vissa frågor rörande kommunalt etableringssamråd för detaljhandeln
och avslutningsvis i denna del exportfrämjande verksamhet.

De regionala utvecklingsfondernas målgrupp

De regionala utvecklingsfondernas målgrupp fastställdes i samband med
att fonderna bildades år 1978. Målgruppen består av små och medelstora
företag inom tillverkningsindustrin samt sådana små och medelstora
tjänsteproducerande företag som riktar sina tjänster till tillverkningsindustrin.
Vidare finns en möjlighet för fonderna att i vissa fall räkna in i
målgruppen även andra företag. En förutsättning för detta är dock att en
sådan tillfällig utvidgning inte innebär att insatserna försämras för den
prioriterade målgruppen, dvs. de tillverkande företagen. Genom att
fonderna kan tillämpa en flexibel tolkning av målgruppsavgränsningen har
de möjlighet att i enskilda fall lämna stöd och service till exempelvis konsulteller
transportföretag, vilket kan bidra till att förbättra förhållandena för de
tillverkande företagen.

Närmare föreskrifter i fråga om målgruppen meddelas av regeringen. Vad
gäller finansieringsverksamheten finns bestämmelser i förordningen
(1978:506) om statligt kreditstöd genom regional utvecklingsfond. Målgruppen
för företagsserviceverksamhet är inte författningsreglerad. Här får dock
anses gälla som villkor för det statliga bidraget till verksamheten att fonderna
arbetar i enlighet med de riktlinjer som riksdagen har beslutat om.

Serviceföretagsutredningen har i betänkandet (SOU 1979:74) Serviceföretagen
- vägar till utveckling bl. a. föreslagit att utvecklingsfondernas
målgrupp successivt skall byggas ut till att omfatta i princip alla näringar.
Också hotell- och restaurangutredningen har i betänkandet (SOU 1978:37)
Hotell- och restaurangbranschen föreslagit att målgruppen skall utvidgas till
att omfatta även serviceföretag. Båda utredningarna fann det vara otillfredsställande
att förutsättningarna för att få hjälp i form av rådgivning eller
kreditstöd är olika för industri å ena sidan och servicenäringar å den
andra.

Serviceföretagsutredningens förslag i denna del innebär att målgruppen i
stort sett fördubblas. Det övervägande antalet remissinstanser har avstyrkt
en så betydande ökning av målgruppen, bl. a. med hänsyn till fondernas
begränsade ekonomiska och personella resurser. Flera av de remissinstanser
som avstyrker utredningens förslag föreslår att fondernas målgrupp skall
utökas med företag inom turistnäringen.

NU 1981/82:51

22

Av propositionen framgår (bilaga 2 s. 58) att regeringen med hänsyn till
det statsfinansiella läget och till behovet av att stärka tillverkningsindustrins
konkurrenskraft inte nu förordar att alla serviceföretag förs in i utvecklingsfondernas
målgrupp. Däremot föreslås att målgruppen skall utvidgas till att
omfatta även turistföretag. Det ankommer på regeringen att närmare
avgränsa fondernas målgrupp. Turistföretagen föreslås sålunda få del av
fondernas företagsservice och finansieringsmöjligheter. Handelsministern
fäster dock uppmärksamheten på att den prioriterade uppgiften för fonderna
är att stödja tillverkningsindustrin. I industridepartementets bilaga berörs
också denna fråga (s. 206).

De förslag i övrigt som har lämnats av hotell- och restaurangutredningen
samt serviceföretagsutredningen bör enligt propositionen inte nu föranleda
några åtgärder från regeringens sida.

I fyra motioner från allmänna motionstiden och i en motion med anledning
av propositionen framförs önskemål om en utvidgning av utvecklingsfondernas
målgrupp till att gälla delar av servicenäringarna.

Motionerna 1981/82:1463 (c), 1981/82:1470 (s) och 1981/82:1945 (s) går
alla ut på att målgruppen skall kompletteras med företag inom turistnäringen.
I två av motionerna har yrkandena begränsats till att gälla län där
turismen har karaktär av basnäring.

I motion 1981/82:1476 (s) anförs att man från näringspolitiska utgångspunkter
kan ifrågasätta den begränsning som det innebär att knyta stödet
från de regionala utvecklingsfonderna till själva tillverkningsprocessen.
Utvecklingen i de flesta industriländer leder till att tjänster och industriell
produktion integreras alltmer. Motionärerna betonar att inte enbart den
offentliga sektorn utan även de privata tjänstenäringarna har stor betydelse
för industrins utveckling. I motionen föreslås ändringar i förordningen
(1978:506) om statligt kreditstöd genom regional utvecklingsfond så att
fonderna, med vissa angivna begränsningar, ges möjlighet att stödja företag
inom tjänstesektorn. Begränsningarna avser ”ren serviceverksamhet, som
restauranger, åkare, detaljhandel m. m.”. Det är viktigt, säger motionärerna,
att varje fond får skapa en policy som utgår från näringslivets speciella
förutsättningar i varje region. Avgörande för stöd sägs vara vilka affärsidéer
resp. företag har.

I motion 1981/82:2311 (m) kritiseras regeringen för att den avfärdar
detaljhandelsföretagens möjligheter att komma i åtnjutande av utvecklingsfondernas
resurser samtidigt som den instämmer i serviceföretagsutredningens
bedömning av dessa företags betydelse för samhällsekonomin. Motionären
anför att det är oerhört viktigt - inte minst för småföretagen inom
tillverkningsindustrin - att det finns en väl fungerande detaljhandel som kan
sälja de konsumtionsvaror som produceras. I två småföretagarpropositioner
har nu detaljhandelsföretagens berättigade krav på finansieringsmöjligheter
via utvecklingsfonderna lämnats obeaktade, säger motionären. Utvecklingsfondernas
målgrupp föreslås byggas ut till att även omfatta detaljhandelsföretag.

NU 1981/82:51

23

Utskottet finner att den i propositionen föreslagna utvidgningen av de
regionala utvecklingsfondernas målgrupp till att också omfatta turistföretag
är väl motiverad. Med hänsyn till det statsfinansiella läget och till behovet av
att tillverkningsindustrins konkurrenskraft stärks anser utskottet i likhet med
regeringen att någon ytterligare utvidgning av målgruppen inte bör
genomföras nu. Utskottet tillstyrker sålunda vad som i propositionen i denna
del har anförts om en utvidgning av målgruppen. Härigenom tillgodoses helt
önskemålen i motionerna 1981/82:1463 (c), 1981/82:1470 (s) och 1981/
82:1945 (s). Motionerna avstyrks således.

Av det sagda framgår att utskottet f. n. inte ställer sig bakom kraven på en
ytterligare utbyggnad av målgruppen såsom föreslås i motionerna 1981/
82:1476 (s) och 1981/82:2311 (m). Utskottet vill dock i detta sammanhang
understryka serviceföretagens betydelse för samhällsekonomin. Som utskottet
nyss har redovisat ingår i fondernas målgrupp vissa tjänsteproducerande
företag, nämligen sådana små och medelstora tjänsteproducerande företag
som riktar sina tjänster till tillverkningsindustrin. Fonderna kan vidare
tillämpa en viss flexibilitet i sin tolkning av målgruppsavgränsningen. De
tillverkande företagen och de företag som lämnar service till dessa är dock
prioriterade. Av vad utskottet här har anfört framgår att utskottet avstyrker
motionerna 1981/82:1476 (s) och 1981/82:2311 (m) i ifrågavarande del.

Utskottet delar också regeringens uppfattning att hotell- och restaurangutredningens
och serviceföretagsutredningens förslag f. n. inte bör föranleda
några ytterligare åtgärder från regeringens sida.

Utskottet tar i det följande upp flera frågor om de regionala utvecklingsfonderna
med anledning av vad som anförs i industridepartementets bilaga
och i motioner.

AB Handelskredit

I motion 1981/82:2311 (m) erinras om att serviceföretagsutredningen i sitt
nyss nämnda betänkande (SOU 1979:74) Serviceföretagen - vägar till
utveckling bl. a. har föreslagit statliga garantier för AB Handelskredit och
dess systerföretag. Handelskreditgruppen utgör enligt motionären för många
köpmän ett viktigt alternativ för kreditförsörjning. Det är väsentligt från
konkurrenssynpunkt att de köpmän som så önskar kan agera självständigt
och minska sitt beroende av leverantörer genom upplåning i ett från
leverantörer fristående finansieringsinstitut. AB Handelskredits utlåningskapacitet
skulle påtagligt förstärkas om en statlig kreditgaranti gavs. En
sådan åtgärd sägs i motionen vara så angelägen att ytterligare utredningsarbete
kring de små och medelstora detaljhandelsföretagens finansiella
situation inte kan inväntas.

Också i motion 1981/82:1051 (m) föreslås statliga garantier för AB
Handelskredit och dess systerinstitut. Motiveringen i motionen överensstämmer
i flera stycken med motion 1981/82:2311 (m). Härutöver anförs bl. a. att

NU 1981/82:51

24

statliga garantier för Handelskreditgruppens upplåning skulle ge möjligheter
för köpmän att få lån på förmånligare villkor än vad som gäller f. n. samtidigt
som dessa instituts verksamhet skulle få ökad kapacitet och ge utvecklingsmöjligheter
till flera branscher. Motionärerna hänvisar till att serviceföretagsutredningen
har slagit fast att de föreslagna garantierna inte skulle
medföra några större kostnader eller något risktagande från samhällets
sida.

AB Handelskredit startade sin verksamhet år 1939. Institutet har till
ändamål att genom utlämnande av lån eller på annat sätt bidra till
effektiviseringen av svensk detaljhandel. Dess uppgift är i första hand att
genom lån möjliggöra för enskilda självägande köpmän inom detaljhandeln
med dagligvaror, färg och parfym att få tillgång till riskvilligt kapital för att
nyetablera, förvärva, utvidga eller modernisera rörelser utan att tvingas in i
beroendeställning till någon leverantör.

Handelskredit har gemensam organisation med AB Jämhandelskredit,
AB Textilkredit, AB Svensk Hotell- och Restaurangkredit samt Kiosk- och
Servicehandelns Kreditinstitut AB. Intressenter i dessa Handelskredits
systerinstitut är - liksom i Handelskredit - leverantörer till resp. bransch
samt branschorganisationer.

Som sägs i motionerna har serviceföretagsutredningen föreslagit att
statliga garantier skulle ges för Handelskreditgruppens upplåning för att
förbilliga och utöka den utlåning som från dessa institut går till företag inom
detaljhandeln och hotell- och restaurangbranschen. Den övervägande delen
av de remissinstanser som tog ställning till detta förslag från utredningen
biträdde detsamma.

Enligt vad utskottet har erfarit överväger utredningen (E 1980:05) om de
små och medelstora företagens finansiella situation denna fråga. Med hänsyn
härtill och mot bakgrund av vad utskottet nyss har anfört om de övriga förslag
som har lämnats av de i detta avsnitt aktuella utredningarna avstyrker
utskottet motion 1981/82:2311 (m) i ifrågavarande del och motion 1981/
82:1051 (m).

Övriga frågor om turism

I propositionen (bilaga 2 s. 59-62) behandlas vissa andra frågor om
turismen förutom vad som nyss har nämnts om de regionala utvecklingsfonderna.
Utskottet tar i detta sammanhang upp en av dessa frågor, nämligen
om Sveriges turistråds roll som samordnande organ inom turismområdet.

Sveriges turistråd är en stiftelse inrättad av staten, Svenska kommunförbundet
och Landstingsförbundet. Turistrådet har till uppgift att som centralt
organ planera, samordna och genomföra åtgärder för att främja turism i
Sverige. Inom ramen för arbetet med länsplaneringen har också länsstyrelserna
kommit att engagera sig i arbetet med turistfrågor. Vidare pågår f. n.
arbete vid rekreationsberedningen samt berörda kommuner och länsstyrel -

NU 1981/82:51

25

ser med att ta fram utvecklingsprogram för de primära rekreationsområdena.

Det framgår av propositionen (s. 59) att regeringen finner det angeläget att
de turismfrämjande åtgärder som vidtas inom landet med stöd av statliga
medel så långt möjligt samordnas. Det är därför enligt propositionen en
naturlig uppgift för turistrådet som centralt organ på det turismfrämjande
området att ägna stor uppmärksamhet åt samarbetet med olika organ som
har turismfrämjande uppgifter på olika nivåer. Det sägs bl. a. att former för
samverkan mellan de regionala marknadsförings- och bokningsbolagen, de
regionala turistorganisationerna, länsstyrelserna och utvecklingsfonderna
snarast bör utvecklas.

Vikten av samordning inom turismen betonas starkt i motion 1981/82:2299
(m, s, c, fp). Motionärerna anför att statsmakterna under senare år har visat
ett ökat intresse för att stödja utvecklingen inom turismen. De finner denna
prioritering riktig och angelägen. Samtidigt är det av stor vikt att de
satsningar som nu görs samordnas för att ge största möjliga effekt.

I motionen erinras om vad som i propositionen sägs om turistrådets uppgift
att ägna uppmärksamhet åt samarbetet med olika organ med turismfrämjande
uppgifter på olika nivåer. Motionärerna finner det angeläget att
turistrådet påtar sig det ansvar som föredragande statsrådet talar om.
Riksdagen föreslås ge till känna som sin mening att turistrådet aktivt skall
driva samordningen av olika statligt finansierade insatser inom turismen.
Turistrådet sägs därvid i samråd med sina stiftare, Svenska kommunförbundet
och Landstingsförbundet, lokalt och regionalt böra verka för nödvändig
samordning av olika samhälleliga insatser.

Utskottet kan i stort sett instämma i de synpunkter i propositionen och
motionen som här har återgivits. Det är enligt utskottets mening av stor
betydelse att de medel som från samhällets sida satsas på turismen utnyttjas
med största möjliga effektivitet. Utskottet vill i detta sammanhang ytterligare
understryka vikten av samordning av insatserna för att denna
effektivitet skall nås. Turistrådet bör ägna stor uppmärksamhet åt samordning
av olika statligt finansierade insatser inom turismen särskilt med
avseende på marknadsföringen. Former för samverkan mellan de i propositionen
nämnda organen bör snarast utvecklas. Det är en naturlig
utgångspunkt att turistrådet i sina ansträngningar att verka för den önskade
samordningen gör detta i samråd med Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet. Utskottet anser att riksdagen bör göra ett uttalande av
denna innebörd.

Detaljhandelsetableringar

Vänsterpartiet kommunisterna anför i partimotionen 1981/82:2312 i fråga
om detaljhandelsetableringar att det i de större tätortsområdena finns ett
problem härvidlag som bör uppmärksammas. Detta problem sägs uppträda i
form av överetablering, kvartersbutikers utträngning till följd av opropor -

NU 1981/82:51

26

tionerliga centrumetableringar av storföretag m. m. Ett kommunalt etableringssamråd
skulle kunna förhindra många för såväl småföretagare som
konsumenter negativa effekter av överetablering eller skev butiksstruktur.
Motionärerna begär en utredning och förslag till riktlinjer för kommunalt
etableringssamråd för detaljhandeln i större tätortsområden.

Frågan om kommunernas inflytande över etableringar inom varudistributionen
har behandlats flera gånger tidigare i riksdagen.

År 1977 fattade riksdagen beslut om riktlinjer på distributionsområdet
(prop. 1977/78:8, NU 1977/78:14, rskr 1977/78:43). Riktlinjerna innebär
bl. a. att kommunerna kan upprätta s. k. varuförsörjningsplaner. Proposition
1977/78:8 utgjorde regeringens ställningstagande till distributionsutredningens
betänkande (SOU 1975:59, 60) Samhället och distributionen.
Distributionsutredningen hade bl. a. föreslagit kommunal tillståndsprövning
i fråga om all nyetablering och utbyggnad av detaljhandel med livsmedel.

Detta förslag - och även andra former för etableringskontroll - som
förespråkades av distributionsutredningen avvisades i den nämnda propositionen.
I en motion (1977/78:12) med anledning av propositionen föreslogs
riksdagen begära att regeringen skulle pröva om inte byggnadslagstiftningen
skulle kunna omdanas så att den skulle bli ett tillräckligt medel för att
påverka även serviceförsörjningen. Motionärerna hänvisade till den översyn
av bygglagutredningens förslag från år 1974 som pågick inom bostadsdepartementet.
Näringsutskottet (NU 1977/78:14 s. 11) vitsordade att byggnadslagstiftningens
räckvidd var oklar men ansåg att den pågående översynen
borde kunna leda till att denna oklarhet undanröjdes. På förslag av utskottet
avslog riksdagen motionen.

I slutet av år 1979 behandlade näringsutskottet (NU 1979/80:13) ingående
olika motioner inom distributionsområdet, bl. a. en motion, 1978/79:2025
(s), i vilken begärdes förslag från regeringen i syfte att ge kommunerna
verkligt inflytande över etableringar inom varudistributionen.

Utskottet erinrade om att en särskild utredare, biträdd av en arbetsgrupp
inom bostadsdepartementet, hade presenterat ett förslag till en ny plan- och
bygglag (PBL). Förslaget hade redovisats i betänkandet (SOU 1979:65, 66)
Ny bygglag.

Av lagförslaget framgick att enligt PBL kommunernas möjligheter att
styra markanvändningen stärks, jämfört med nuvarande byggnadslagstiftning.
Utskottet pekade särskilt på att den byggnadsrätt som ett nytt
detaljplaneinstitut ger blir tidsbegränsad, att det genom preciserade ändamålsbestämningar
i detaljplan blir möjligt att skilja mellan exempelvis
stormarknad och annan handel och att en allmän lämplighetsprövning alltid
skall ske vid väsentligt ändrat användningssätt beträffande byggnader.

En plan- och byggnadslagstiftning med den innebörd som PBL har skulle,
anförde utskottet, tillgodose de önskemål som motionen gav uttryck för.
Motionen avslogs av riksdagen på förslag av utskottet.

Utredningsförslaget bereds f. n. inom regeringskansliet. Enligt utskottets

NU 1981/82:51

27

uppfattning kan den föreslagna lagen, på motsvarande sätt som utskottet
anförde år 1979, komma att tillgodose vissa av de önskemål som framförs i
motion 1981/82:2312 (vpk) i ifrågavarande del. Någon ny utredning såsom
föreslås i motionen anser utskottet inte vara erforderlig. Motionen avstyrks
sålunda i denna del.

Exportfrämjande verksamhet

I propositionen (bilaga 2 s. 62-68) lämnas en redogörelse för olika
exportfrämjande åtgärder inriktade på mindre och medelstora företag. Bl. a.
redovisas regeringens överväganden beträffande en rad olika förslag som har
lämnats av olika offentliga utredningar.

Vad som anförs i denna del av propositionen kräver inget ställningstagande
av riksdagen. Utskottet har inga kommentarer till ifrågavarande del av
propositionen.

Socialdemokraterna erinrar in sin partimotion 1981/82:2309 om några av
sina i andra motioner framförda förslag om exportfrämjande verksamhet.
Ett tidigare väckt förslag återkommer motionärerna till i denna motion,
nämligen om inrättande av statliga handelshus. Dessa skulle självständigt
marknadsföra produkter och sluta avtal med köpare. De skulle ta ansvar för
att avtalsvillkoren beträffande produktens utformning, leveranstider etc.,
uppfylls. På sikt skulle handelshusen också kunna utnyttjas som instrument
för att samordna olika producenters bidrag vid export av stora anläggningsprojekt.
De skulle likaså kunna utgöra samhällets instrument med uppgift att
samordna den kommersiella sidan av Sveriges samarbetsavtal med u-länder
och statshandelsländer. I de sammanhangen skulle ett samarbete kunna
utvecklas med andra inblandade samhällsorgan som ansvarar för olika delar
av svenska samarbetsavtal.

Det konkreta resultatet av förslaget om samhällsinsatser i form av statliga
handelshus blev sedermera den försöksverksamhet med exportsäljbolag som
bedrivs vid några regionala utvecklingsfonder, anför motionärerna. De
föreslår att tanken på inrättande av statliga handelshus som inte är bundna av
en regional avgränsning skall prövas. En särskild delegation bör, menar
motionärerna, tillsättas med uppgift att organisera en försöksverksamhet
med export genom statliga handelshus. Verksamheten bör vara koncentrerad
till några produktområden och avgränsad på sådant sätt att en effektiv
marknadsföring kan bedrivas. Delegationen föreslås få ett anslag för
budgetåret 1982/83 på 10 milj. kr. och bedriva en försöksverksamhet under
tre år.

Förslag om att inrätta statliga handelshus har, som framgår av det
föregående, behandlats av riksdagen tidigare. Senast skedde detta våren
1981 (NU 1980/81:58 s. 17-19). Härvid redovisade utskottet hur frågan om
att inrätta handelshus dessförinnan hade behandlats av riksdagen. I korthet
har den tidigare riksdagsbehandlingen inneburit följande.

Såväl socialdemokraterna som centerpartiet lade våren 1979 i partimotio -

NU 1981/82:51

28

ner fram förslag om inrättande av handelshus. Utskottet fann att initiativ i
denna riktning, som då redan tagits av tre utvecklingsfonder, borde stödjas.
Frågan var dock komplicerad, anförde utskottet vidare, varför frågan om
handelshus borde utredas inom regeringskansliet (NU 1978/79:59 s. 66). På
förslag av utskottet gjorde riksdagen ett uttalande av denna innebörd.

Regeringen har i augusti 1979 lämnat utvecklingsfonderna i Stockholms,
Värmlands och Gävleborgs län medgivande att starta försöksverksamhet
med handelshus.

Inom ramen för försöksverksamheten bildades i början av år 1980
Stockholms regionexport - Stockex AB. Bolagets uppgift är att främja
exporten till Frankrike. Ett dotterbolag har också bildats i Frankrike,
nämligen Stockex sarl. I Gävleborgs län finns ett motsvarande bolag, Gavlex
Trade AB. Bolagets verksamhet är dock inte begränsad till viss marknad.
Vid utvecklingsfonden i Värmlands län bedrivs försöksverksamheten vid
Wermlands Export AB (Wermex) som bildades år 1981. Verksamheten hade
tidigare bedrivits i projektform.

Industriverket och Exportrådet har i september 1980 redovisat de
hittillsvarande erfarenheterna av försöksverksamheten. Enligt utvärderingen
hade försöksverksamheten pågått så kort tid att en kommersiell
utvärdering grundad på faktiska resultat ännu inte var möjlig. En sådan
utvärdering, sägs det, torde kräva att verksamheten får fortgå under den
planerade treårsperioden.

Regeringen medgav i november 1980 att den inledda försöksverksamheten
med att främja export från mindre företag får fortsätta till utgången av år
1982. Regeringen uppdrog samtidigt åt industriverket att i samråd med
Sveriges exportråd följa försöksverksamheten och senast den 1 september
1982 redovisa erfarenheterna av denna.

Våren 1980 avslog riksdagen på förslag av näringsutskottet ett socialdemokratiskt
motionsyrkande om samhällsägda handelshus på nationell nivå.
Utskottet pekade i sitt betänkande (NU 1979/80:43 s. 41) på den pågående
försöksverksamheten med regionala exportsäljbolag och den till hösten 1980
aviserade utvärderingen av denna. Utskottet förutsatte att riksdagen utan
dröjsmål skulle få en redovisning av utvärderingens resultat.

Utskottet ställde sig inte heller under förra året bakom kravet på statliga
handelshus. Bl. a. anförde utskottet att den utvärdering av den pågående
försöksverksamheten med regionala exportsälj bolag som skall göras av
industriverket och exportrådet borde inväntas innan riksdagen tar ställning
till en eventuell försöksverksamhet med nationella handelshus. Socialdemokraterna
i utskottet reserverade sig till förmån för motionen. Riksdagen
följde utskottet.

Utskottet har samma uppfattning i denna fråga nu som för ett år sedan.
Under den pågående försöksverksamheten med regionala exportsälj bolag
bör således inte försöksverksamhet med nationella handelshus påbörjas.
Den utvärdering av den pågående verksamheten som skall göras av
industriverket och Exportrådet bör inväntas innan riksdagen tar ställning till

NU 1981/82:51

29

en eventuell försöksverksamhet med nationella handelshus. Utskottet
förutsätter att riksdagen, sedan utvärderingen har färdigställts, utan
dröjsmål får en redovisning av dess resultat. Med hänvisning till vad utskottet
nu har anfört avstyrker utskottet motion 1981/82:2309 (s) i ifrågavarande
del.

Allmänt om industripolitiska åtgärder, m. m.

I det följande tar utskottet upp frågor som behandlas i industridepartementets
bilaga (s. 175-228) med underbilagor (s. 229-299) jämte motioner.

Inledningsvis anges i denna del av propositionen ett antal utredningar
m. m. som har utgjort underlag för vissa av de förslag som framförs i
industridepartementets bilaga. Därefter presenteras vissa allmänna utgångspunkter
för regeringens förslag. Det gäller frågor om företagsbeståndets
utveckling och om småföretagens olika roller, dvs. frågor som också
behandlas i statsministerns inledande anförande.

Vad som anförs i det inledande avsnittet i bilagan och i de allmänna
utgångspunkterna föranleder inga ytterligare kommentarer från utskottet.

De frågor sorn fortsättningsvis tas upp gäller sammanfattningsvis innovationspolitikens
inrikting, underleverantörsfrågor, förnyelse av produktionsprocessen,
teknikupphandling från småföretagare, vissa elektronikfrågor,
hantverksfrågor, centrum för småföretagsutveckling, de regionala utvecklingsfonderna
och småföretagsinriktade utvecklings- och investmentbolag
m. m.

Innovationspolitikens inriktning

Innovationspolitiken omfattar samtliga de politiska åtgärder som påverkar
innovationsprocessen - skapandet av nya idéer och ny teknik som förs fram
till praktisk och samhällsnyttig tillämpning.

I propositionens avsnitt om innovationspolitikens inriktning (bilaga 4
avsnitt 3) redovisas hur bl. a. regeringen ser på syftet med och målet för
innovationspolitiken. Denna syftar således till att befrämja och förkorta
tiden för införandet och spridningen av ny teknik och nya idéer som är
samhällsekonomiskt och socialt önskvärda. Målet bör vara att antalet nyttiga
idéer skall bli fler och framför allt att de tas om hand effektivare.

För att bättre underlag för en svensk innovationspolitik skulle erhållas
tillsattes förra året en arbetsgrupp inom industridepartementet. Resultatet
av gruppens arbete presenterades i augusti 1981 i rapporten (Ds I 1981:18)
Innovationspolitik för tillväxt. I rapporten har rön inom den internationella
innovationsforskningen och nyligen genomförda svenska undersökningar
ställts mot praktiska erfarenheter förmedlade av några representanter för
svenskt näringsliv.

Fortsättningsvis i denna del av propositionen redogörs för en hel rad av de

NU 1981/82:51

30

förslag sorn arbetsgruppen har lämnat, liksom regeringens överväganden och
vidtagna åtgärder med anknytning till förslagen.

I den socialdemokratiska partimotionen 1981/82:2309 säger sig motionärerna
notera bristen på förslag i innovationspolitiken. De socialdemokratiska
förslagen om stimulanser till teknikupphandling, uppfinnare m. m. innehåller
däremot, uttalar motionärerna, en rad konkreta förslag till en aktiv
innovationspolitik. Utskottet behandlar de nämnda förslagen i andra avsnitt
av detta betänkande.

Vad som i denna del av propositionen anförs ger inte anledning till några
särskilda kommentarer.

Underleverantörsfrågor

Under våren 1981 bildades en informell arbetsgrupp för underleverantörsfrågor
mellan industridepartementet, Svenska metallindustriarbetareförbundet
och Sveriges mekanförbund. Gruppen har redovisat sina överväganden
och förslag i rapporten Svenska underleverantörer i dag.

På uppdrag av industridepartementet, Näringslivssekretariatet i Göteborg
och Trygghetsrådets regionala enhet i Göteborg har en konsultfirma kartlagt
och analyserat underleverantörsutvecklingen i Göteborgsregionen. Uppdraget
har redovisats i rapporten ”Göteborgsregionens underleverantörer.
Nuläge, utvecklingstendenser och åtgärdsförslag”.

I propositionen (bilaga 4 avsnitt 4) erinras om den viktiga funktion
småföretagen fyller som underleverantörer. De slutsatser och förslag som
den nämnda arbetsgruppen och den s. k. Göteborgsundersökningen har
lämnat presenteras och kommenteras i propositionen.

Flera av de konkreta förslag som arbetsgruppen har redovisat berör de
regionala utvecklingsfondernas verksamhet. Dessa frågor behandlas i ett
följande avsnitt i propositionen. Övriga förslag kräver inga riksdagsbeslut.
Industriministern framhåller dock att arbetsgruppens förslag om att det
statsstödda exportkreditstödet skall utformas så att svenska underleverantörers
ställning stärks ligger väl i linje med riksdagens beslut år 1981 (prop.
1980/81:130, NU 1980/81:58, rskr 1980/81:426). Det framgår också av
propositionen att industriverket har påbörjat aktiviteter av det slag som
arbetsgruppen förordar, bl. a. en samordning av utvecklingsfondernas
underleverantörsförmedling. Vidare stöder Industrifonden projekt med
sådan inriktning som arbetsgruppen föreslår. Någon ändring av reglerna för
fondens verksamhet behöver inte göras. Slutligen nämns att regeringen avser
att ta initiativ till en överläggning om internationellt inriktade mässarrangemang
för svenska underleverantörer.

Socialdemokraterna tar i sin partimotion 1981/82:2309 upp underleverantörernas
situation. Härvid berörs bl. a. förslag från de två tidigare nämnda
undersökningarna om underleverantörer. Motionärerna säger att flera av
förslagen kan tillgodoses genom de ändrade former för utvecklingsfondernas

NU 1981/82:51

31

stödgivning som har föreslagits. Detta kräver dock enligt motionärerna att
utvecklingsfonderna tilldelas ytterligare resurser, en fråga som de återkommer
till senare i motionen.

I detta sammanhang framförs i motionen tre förslag om underleverantörernas
situation. Det gäller frågor om exportkreditsystemet, underleverantörernas
beroende av stora företag och deras finansieringssituation.

När det gäller utformningen av exportkreditsystemet föreslås att regeringen
skall anmodas att så snart tillräckliga erfarenheter har vunnits genomföra
en utvärdering av hur de regler som infördes genom riksdagsbeslutet år 1981
har påverkat de svenska underleverantörernas exportmöjligheter. Utvärderingen
bör enligt motionärerna redovisas för riksdagen åtföljd av ett
eventuellt förslag till nödvändiga förändringar.

Vidare upprepas i motionen ett tidigare framfört krav om en översyn av
underleverantörernas beroende av stora företag. Översynen skulle syfta till
att det blir möjligt utarbeta förslag till åtgärder för att stärka underleverantörernas
ställning gentemot enskilda köpare. I motionen ges exempel på hur
detta skulle kunna ske.

En annan viktig uppgift sägs vara att underlätta underleverantörernas
finansieringssituation. Motionärerna erinrar om att socialdemokraterna
tidigare har krävt att förutsättningar för en factoringverksamhet i anslutning
till de regionala utvecklingsfonderna skulle undersökas. En funktion inom
eller ett organ knutet till fonderna skulle därvid få uppgiften att överta det
levererande företagets fakturor och sedan handha inkasseringen av utestående
fordringar. I motionen konstateras att en dylik undersökning inte har
genomförts, varför kravet upprepas i denna motion.

Motion 1981/82:444 (s) avser näringspolitiska insatser för norra Älvsborgs
län. Den del av motionen som behandlas här går ut på att norra Älvsborg
skulle bli ett försöksområde för satsning på komponenttillverkning inom
mindre och medelstora företag, framför allt inom verkstadsindustrin.
Försöksverksamheten förutsätter enligt motionärerna bl. a. en kartläggning
av underleverantörsverksamheten och dess utvecklingsmöjligheter, utbildning
och fortbildning av olika kategorier av medverkande i verksamheten,
utveckling av produkter och produktionsmetoder, marknadsföring samt
kontakt och samordning mellan företagen inbördes och med större företag
som köpare av komponenter.

I proposition 1980/81:130 (s. 136) anförde föredragande statsrådet i fråga
om andelen svenska komponenter i varor som finansieras med statsstödda
exportkrediter att regeringen avsåg att i samband med de rapporter om
kreditgivningens utveckling som AB Svensk Exportkredit lämnar också
begära redogörelser för läget på detta område. Svensk Exportkredit har
under våren 1982 till industridepartementet redovisat en studie angående
utländskt komponentinnehåll i svensk export. Denna är nu föremål för
beredning i regeringskansliet.

Utskottet noterar sammanfattningsvis att det råder stor enighet om

NU 1981/82:51

32

småföretagens viktiga roll som underleverantörer.

Vad som i propositionen anförs beträffande de två utredningarna om
underleverantörernas situation kan utskottet helt instämma i.

Som utskottet nyss har redovisat har regeringen redan i förra årets
industripolitiska proposition (prop. 1980/81:130 s. 136) tillkännagivit sin
avsikt att följa utvecklingen inom det statsstödda exportkreditsystemet just
med avseende på de svenska underleverantörernas situation. Svensk
Exportkredit har med anledning därav utarbetat en rapport i ämnet.

Arbetsgruppens förslag om inriktningen av det statsstödda exportkreditsystemet
ligger, såsom påpekas i propositionen (s. 189), väl i linje med
riksdagens beslut år 1981 (prop. 1980/81:130, NU 1980/81:58, rskr 1980/
81:426). Utskottet förutsätter att regeringen också fortsättningsvis följer
dessa frågor och vidtar de åtgärder som visar sig vara erforderliga. Mot
bakgrund av vad utskottet här har anfört finns det enligt utskottets
uppfattning inte anledning för riksdagen att göra något uttalande i detta
ämne såsom föreslås i den socialdemokratiska partimotionen.

De undersökningar som nu har genomförts om underleverantörernas
situation har visat på en hög stabilitet i leverantörsstrukturen. Det
konstateras att det råder ett stort ömsesidigt beroende mellan köpare och
säljare.

Utskottet är medvetet om att det kan förekomma fall där underleverantörer,
som ofta är småföretag, kan ha en svår ställning gentemot sina kunder,
som ofta är storföretag. Att detta skulle utgöra ett generellt problem som
motiverar en särskild översyn har dock de redan genomförda undersökningarna
såvitt utskottet har erfarit inte gett belägg för. Utskottet ställer sig
således inte bakom motionärernas krav på en sådan översyn. Utskottet
förutsätter dock att regeringen följer frågan.

Riksdagen har flera gånger tidigare på förslag av näringsutskottet avslagit
socialdemokratiska förslag om factoringverksamhet i anslutning till de
regionala utvecklingsfonderna. (NU 1980/81:64 s. 23, NU 1979/80:43 s. 46,
NU 1978/79:59 s. 31). Utskottet kan lika litet nu som vid tidigare tillfällen
finna några bärande skäl för att staten skulle engagera sig i factoringverksamhet.
På detta område finns redan nu ett stort antal företag.

Av vad utskottet här har anfört framgår att utskottet avstyrker motion
1981/82:2309 (s) i ifrågavarande delar.

Utskottet ser inte heller anledning för riksdagen att ta initiativ till en sådan
försöksverksamhet som föreslås i motion 1981/82:444 (s). Det torde
ankomma på regionala organ att om så anses erforderligt föranstalta om den
önskade försöksverksamheten. Motion 1981/82:444 (s) avstyrks således i
denna del.

Förnyelse av produktionsprocessen

Under detta avsnitt i propositionen (bilaga 4 avsnitt 5) redogörs för ett
förslag från data- och elektronikkommittén (1:1978:04) om s. k. produk -

NU 1981/82:51

33

tionsutvecklingslån. Industriministern anför att någon ny låneform inte
erfordras för ifrågavarande ändamål. Han hänvisar bl. a. till ett senare
avsnitt i propositionen som berör utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet.

Näringsutskottet har i betänkandet NU 1981/82:41 (s. 21 f.) behandlat
frågan om lån för investeringar i datorstödd produktionsteknik. Utskottet
har inga ytterligare kommentarer att göra i detta ämne.

Teknikupphandling från småföretag

Med teknikupphandling avses en process där utveckling ingår som en
nödvändig del när en vara, en tjänst eller ett system upphandlas.

Som sägs i propositionen (s. 191) har teknikupphandling hittills mest varit
en fråga för stora företag som kan ta på sig rollen som huvudleverantör och
medleverantör. De små företagen finns också med men då som underleverantörer,
vanligen till huvud- och medleverantören, mera sällan till
beställaren/upphandlaren.

Denna rollfördelning gör att de små företagen företrädesvis fungerar som
tillverkare och inte som utvecklare. Det lilla företagets insats ligger efter
utvecklingsfasen. Utvecklingsarbetet blir därmed en uppgift för det stora
företaget. Samtidigt har en stor del av de innovationer som kommer fram sitt
ursprung i småföretag. Utskottet instämmer i propositionens bedömning att
det finns skäl att från olika utgångspunkter öka teknikupphandlingen från
småföretag. I fall när ett upphandlingsbehov är känt i god tid kan ett sätt att
stärka svenska leverantörers konkurrensförmåga vara att lägga ut statliga
utvecklingskontrakt eller studieuppdrag på möjliga svenska leverantörer.
Själva upphandlingen genomförs sedan på traditionellt sätt.

Som framgår av propositionen (s. 192) kan åtgärder för att stimulera
teknikupphandling till stor del vidtas inom ramen för gällande riktlinjer och
anslagsvillkor för stöd till teknisk forskning och utveckling. På en punkt krävs
dock beslut av riksdagen, nämligen då det gäller formerna för STU:s
stödgivning, som får anses vara bundna till de former som avgavs i
proposition 1977/78:111. Mot bakgrund av att dessa stödformer inte är
tillräckligt flexibla för stimulans av teknikupphandling föreslår regeringen
att, inom de ramar och riktlinjer i övrigt som riksdagen har beslutat om vad
gäller STU:s verksamhet, stödet till teknisk forskning och utveckling skall få
ges även i annan form än hittills enligt vad regeringen närmare bestämmer.
Det bör enligt propositionen göras möjligt för regeringen att, utan att ännu
en gång höra riksdagen, föreskriva att STU:s stöd skall få lämnas även i form
av utvecklingskontrakt.

Det nämns i propositionen (s. 192) att STU i skrivelse till regeringen har
hemställt om vissa ändringar i regelsystemet för STU:s stöd. STU:s skrivelse
remissbehandlas f. n..

Frågor om teknikupphandling tas upp i tre socialdemokratiska partimotioner.

3 Riksdagen 1981182. 17 sami. Nr 51

NU 1981/82:51

34

I motion 1981/82:2309 (s) begärs att riksdagen skall uttala sig för en
ändring av STU:s stöd. Där sägs att STU har en viktig roll i innovationspolitiken.
Ett led i arbetet med att utvecklingsprojekt, uppfinningar m. m. skall
komma vidare till produktionsstadiet är enligt motionärerna att formerna för
deras stöd ändras så att STU ges möjlighet att lägga ut uppdrag eller
beställningar i form av utvecklingskontrakt.

Enligt utskottets mening kan statliga utvecklingskontrakt bidra till att
stärka svenska leverantörers konkurrensförmåga. De kan sålunda vara av
stor industripolitisk betydelse. STU bör ges möjlighet att vid sitt stöd till
teknisk forskning och utveckling även kunna lägga ut sådana kontrakt.
Regeringen bör inom de ramar och riktlinjer i övrigt som riksdagen har
beslutat om vad gäller STU:s verksamhet få föreskriva att STU:s stöd skall få
lämnas även i form av utvecklingskontrakt. Hur detta i detalj skall utformas
torde det få ankomma på regeringen att bestämma. Utskottet förutsätter att
regeringen på sedvanligt sätt härvid beaktar remissynpunkter som har
framförts i ämnet. Utskottet tillstyrker sålunda propositionen i denna del.
Därmed tillgodoses också helt ifrågavarande önskemål i den socialdemokratiska
partimotionen.

De frågor i övrigt som behandlas i motsvarande avsnitt i propositionen (s.
190-194) föranleder inga kommentarer från utskottets sida.

I de två övriga här aktuella socialdemokratiska partimotionerna -motionerna 1981/82:1488 och 1981/82:2138-aktualiseras frågan om åtgärder
från statens sida för att stimulera teknikupphandling med industriföretag
som beställare. Yrkandena i de båda motionerna är likalydande. Motionärerna
anför att regeringen inte har vidtagit några åtgärder på det nämnda
området. De säger att behovet att stimulera upphandling av ny teknik hos
svenska industriföretag från andra svenska företag i dag framstår med ännu
större skärpa än tidigare. Mot den bakgrunden upprepar socialdemokraterna
sitt tidigare framförda förslag (mot. 1980/81:2020, NU 1980/81: 64) om en
försöksverksamhet med statligt stöd till forskning och utveckling som bedrivs
i anslutning till sådan teknikupphandling inom den privata sektorn.
Verksamheten föreslås bedrivas av en särskild delegation med nära
anknytning till industridepartementet.

Bl. a. för att det skall bli möjligt för staten att i begränsad utsträckning
delta i finansieringen av enskilda projekt föreslås att 20 milj. kr. skall anslås
under den treåriga försöksperioden.

Riksdagen avslog förra året på förslag av näringsutskottet (NU 1980/81:64
s. 42) den nämnda motionen i ifrågavarande del. Utskottet hänvisade bl. a.
till de insatser som STU redan gjorde eller planerade på området.
Socialdemokraterna reserverade sig till förmån för motionen.

Utskottet är överens med motionärerna om att det är nödvändigt att
möjligheterna att utnyttja teknikupphandling inom den privata sektorn
prövas i fall där beställaren är ett enskilt företag. Verksamhet inom detta
område bedrivs f. n. i såväl STU:s som Industrifondens regi.

NU 1981/82:51

35

Den av motionärerna föreslagna teknikupphandlingsdelegationens uppgifter
motsvarar i stort den roll som de nyligen inrättade nationella
utvecklingsbolagen inom områdena energi, miljövård och transportsystem är
tänkta att spela. Med hänvisning till vad utskottet här har anfört avstyrker
utskottet de nu behandlade förslagen i motion 1981/82:1488 (s) och
1981/82:2138 (s).

Vissa elektronikfrågor

Under avsnittet om vissa elektronikfrågor (s. 195-197) redogör industriministern
bl. a. för statens industriverks rapport (SIND 1981:1) Elektronikindustrin
i Sverige. Den mindre elektronikindustrin. Rapporten har remissbehandlats.
Industriministern redovisar regeringens syn på en rad av de
frågor som har aktualiserats i rapporten liksom på remissinstansernas
synpunkter. Socialdemokraterna kritiserar i sin motion 1981/82:2309 vissa av
de uttalanden som industriministern gör i detta sammanhang. Motionärernas
yrkande gäller ökat anslag till Stiftelsen Institutet för företagsutveckling.
Motionen i ifrågavarande del behandlar utskottet under avsnittet företagsinriktad
fortbildning.

I övrigt finner utskottet inte anledning att kommentera vad som sägs i
denna del av propositionen.

Hantverksfrågor

Riksdagen begärde år 1978 att en utredning skulle tillsättas med uppgift att
göra en utvärdering av hantverkets situation och framtidsutsikter (NU
1977/78:55, rskr 1977/78:283). Med anledning härav uppdrog regeringen i
december 1978 åt statens industriverk att utreda dessa frågor. Industriverket
har för omkring ett år sedan färdigställt utredningen (SIND 1981:2)
Hantverk - produktion med tradition. Utredningen har remissbehandlats.

Utredningens förslag gäller bl. a. frågor inom utbildnings- och kulturområdena.
I underbilaga 4.4 (avsnitten 2-4 s. 283-294), som har utarbetats inom
utbildningsdepartementet, behandlas dessa frågor. Utskottet har inget att
erinra mot vad som anförs i den nämnda underbilagan i denna del.

I övrigt behandlas hantverksutredningen i avsnitt 8 i propositionens bilaga
4 (s. 198 f.).

Utskottet finner det sammanfattningsvis vara värdefullt att hantverksyrkenas
problem och möjligheter har blivit belysta genom den utförda
utredningen. Utskottet delar regeringens uppfattning att hantverket spelar
en viktig roll i det svenska näringslivet. De produkter och tjänster som
produceras utgör ett värdefullt komplement till den industriella och
massfabricerade produktionen. Förutom att hantverk efterfrågas av rena
nyttoskäl fyller det också ett behov av kulturtradition, kvalitet och skönhet.

NU 1981/82:51

36

Hantverket har också en sysselsättningsmässig betydelse.

Utskottet har inga erinringar mot vad som i propositionen anförs med
anledning av ifrågavarande utredning.

Av propositionen i denna del (s. 198) framgår också att ett antal
organisationer i en skrivelse till regeringen i början av år 1982 har hemställt
om att vissa lokaler på Södermalm i Stockholm skulle överlåtas till en stiftelse
som skulle bildas av organisationer med anknytning till hantverk och
hemslöjd. Stiftelsen, vars ändamål skulle vara att främja hantverkets och
hemslöjdens utveckling, skulle förvalta lokalerna och upplåta dem för
verksamhet med anknytning till hantverk och hemslöjd. I skrivelsen sägs
bl. a. följande:

SIFU är arvtagare till det tidigare Hantverksinstitutet, upprättat för 60 år
sedan, 1922, av dåvarande Sveriges Hantverksorganisation. SIFU:s verksamhet
pågår i dag vad gäller verksamheten i Stockholm till övervägande
delen i de lokaler, som byggdes av staten i början av 1940-talet på den tomt,
som Stockholms stad 1937 upplät för hantverksinstitutet. Huset byggdes och
utrustades speciellt för det avsedda ändamålet: att genom praktisk försöksverksamhet,
fortbildning, information och rådgivning stärka hantverkets och
de mindre industriföretagens utveckling och konkurrenskraft.

Frågan om överlåtelse av de aktuella lokalerna bereds f. n. inom
regeringskansliet.

Det uttalas i propositionen att det, innan regeringen kan ta ställning till det
framförda förslaget, är nödvändigt bl. a. att villkoren för en eventuell
överlåtelse till den nybildade stiftelsen utformas och att de framtida
lokalbehov som Stiftelsen Institutet för företagsutveckling (SIFU) har inom
Stockholmsområdet klarläggs. Vidare måste Stockholms kommuns godkännande
inhämtas.

Den här nämnda frågan tas upp i motion 1981/82:2308 (c).

Enligt motionärernas uppfattning bör man redan nu kunna fatta beslut om
att en stiftelse skall bildas av organisationer med anknytning till hantverk och
hemslöjd. Det är av stor betydelse, säger motionärerna, att man så snabbt
som möjligt inrättar en institution vars syfte är dels att slå vakt om och bevara
gammal hantverkskunskap, dels utnyttja, utveckla och ta till vara de framtida
möjligheterna att stärka hantverks- och hemslöjdsnäringarna. Detta är
viktigt bl. a. från beredskapssynpunkt. Motionärerna anser det vara lämpligt
att ett hantverksinstitut inrättas i de befintliga lokaler som omnämns i
propositionen. Stiftelsen bör förvalta lokalerna och upplåta dem för
verksamhet med anknytning till hantverk och hemslöjd. Den bör även kunna
bedriva utbildnings-, informations- och utställningsverksamhet i lokalerna,
anför motionärerna.

Utskottet har nyss understrukit hantverkets betydelse. Det är enligt
utskottets uppfattning angeläget att Sverige även i fortsättningen har tillgång
till en väl fungerande hantverksservice. Ett hantverksinstitut enligt förslaget i
motionen skulle enligt utskottets mening kunna bidra till en sådan

NU 1981/82:51

37

utveckling. Som framgår av vad utskottet har anfört i det föregående bereder
regeringen ett liknande förslag från bl. a. vissa organisationer. Utskottet
räknar med att regeringen utan dröjsmål tar ställning i frågan med
inriktningen att nå en för hantverket positiv lösning. Något uttalande från
riksdagen i detta ämne anser utskottet inte vara erforderligt. Motion
1981/82:2308 (c) avstyrks sålunda.

I motion 1981/82:1597 (c) begärs att de regionala utvecklingsfonderna i sin
verksamhet skall uppmärksamma hantverkarnas situation. Motionärerna
anför att det för en duktig gesäll i de små hantverksyrkena kan öppnas
möjligheter att bli delägare i eller överta en hantverksfirma. Finansieringen
kan emellertid då ofta vara ett problem. Härvid borde de regionala
utvecklingsfonderna på olika sätt kunna vara till hjälp, anför motionärerna.

Utskottet har i ett tidigare avsnitt behandlat frågan om de regionala
utvecklingsfondernas målgrupp. Härav framgår att den nuvarande målgruppen
omfattar tillverkande företag och vissa tjänsteproducerande företag som
riktar sina tjänster till tillverkningsindustrin. Till målgruppen hör sålunda
även vissa hantverksföretag. Det finns möjligheter till viss flexibilitet i
målgruppsavgränsningen. De tillverkande företagen och de företag som
lämnar service till dessa är dock prioriterade. Som framgår av vad utskottet
tidigare har anfört bör någon ytterligare utvidgning av målgruppen inte
företas f. n. Motionen avstyrks således.

Centrum för företagsutveckling

Regeringen föreslår (s. 202) att statliga medel skall anslås till en tvåårig
försöksverksamhet vid ett centrum för småföretagsutveckling vid högskolan i
Växjö. Om en utvärdering av verksamheten visar att den bör fortsätta efter
budgetåret 1983/84 sägs medel böra anvisas inom ramen för de samlade
forskningsresurserna. En förutsättning för statligt stöd skall vara att
verksamheten omfattar långsiktig kunskapsuppbyggnad och utbildning av
personer som arbetar med småföretag. Ett centrum för småföretagsutveckling
bör också aktivt initiera och främja forskning på andra orter.
Industriministern förutsätter att centret i fortsättningen kan komplettera
resurserna med medel från t. ex. forskningsfonder, utvecklingsfonder,
utredningsorgan och företag. Vidare förutsätts att försöksverksamheten följs
av universitets- och högskoleämbetet.

Riksdagen föreslås godkänna vad föredragande statsrådet har förordat om
inrättandet av ett centrum för småföretagsutveckling.

Anslagsbehovet beräknas till 650 000 kr. för budgetåret 1982/83 och till
700 000 kr. för budgetåret 1983/84. Det sammanlagda beloppet, 1 350 000
kr., föreslås emellertid anvisas för budgetåret 1982/83. Efter denna tvååriga
försöksperiod skall en eventuellt fortsatt verksamhet som nämnts finansieras

NU 1981/82:51

38

med medel inom ramen för de samlade forskningsresurserna. Medlen bör
enligt propositionen disponeras av statens industriverk för bidrag till
högskolan i Växjö.

Utskottet har i denna del inga erinringar mot propositionen. Det
föreslagna centret kan enligt utskottets uppfattning komma att få stor
betydelse för utvecklingen av de mindre och medelstora företagen.
Propositionen tillstyrks således i vad gäller förslaget om inrättande av ett
centrum för småföretagsutveckling och medelstillskott för detta ändamål.

Motion 1981/82:1471 (c) är från allmänna motionstiden. Den har sålunda
avlämnats till riksdagen före den här behandlade propositionen. Motionen
går ut på att ett institut för småföretagsutveckling snarast bör förläggas till
Växjö. Som framgår av vad utskottet nyss har anfört blir motionen
tillgodosedd genom utskottets ställningstagande till regeringens förslag i
detta ämne. Motionen avstyrks sålunda.

Företagsinriktad fortbildning m. m.

I detta avsnitt behandlar utskottet frågor om bidrag till företagsinriktad
fortbildning, bidrag till Stiftelsen Institutet för företagsutveckling (SIFU)
samt ytterligare några frågor om företagareutbildning.

För budgetåret 1981/82 finns närmare 10 milj. kr. anslagna som bidrag till
företagsinriktad fortbildning (anslaget B 11, Bidrag till företagsinriktad
fortbildning, under fjortonde huvudtiteln). Ifrågavarande anslag administreras
av statens industriverk. Det har utnyttjats bl. a. till att stödja utbildningsgivare
som utvecklar, anpassar och genomför utbildningsverksamhet som
riktar sig till de mindre och medelstora företagen. Bidrag förmedlas efter
framställningar från de för regionala utvecklingsfonder gemensamma
utbildningsråden, Stiftelsen Institutet för företagsutveckling, SIFU, olika
branschorganisationer och utbildningsgivare inom näringslivet.

Delar av anslaget används sålunda för finansiering av de regionala
utvecklingsfondernas utbildningsservice. Denna är uppdelad på sex utbildningsområden
som vartdera innefattar flera län. Det framgår av proposition
1981/82:118 (s. 216) att regeringen finner det naturligt att de regionala
utvecklingsfonderna även i fortsättningen utnyttjar utbildningsinsatserna
som inslag i företagsserviceverksamheten.

I budgetpropositionen (prop. 1981/82:100 bilaga 17 s. 20) har för
budgetåret 1982/83, av främst statsfinansiella skäl, några särskilda medel inte
beräknats för företagsinriktad fortbildning.

Industriministern anför att kraven på fortbildning och allmän utveckling
för småföretagen tillgodoses genom övriga insatser inom ramen för
verksamheten hos SIFU - bl. a. ett ökat anslag för att täcka vissa
merkostnader till följd av SIFU:s omlokalisering till Borås - och de
regionala utvecklingsfonderna.

I flera motioner framförs förslag angående den företagsinriktade fortbild -

NU 1981/82:51

39

ningen vilka vänder sig mot regeringens förslag.

Utbildningen är en viktig del i småföretagspolitiken, uttalar socialdemokraterna
i sin partimotion 1981/82:2309. Det gäller både för nybildandet av
företag och för redan i gång varande företag.

Den utbildningsservice som de regionala utvecklingsfonderna har och som
delfinansieras genom anslaget för företagsinriktad fortbildning har enligt
motionärerna visat sig vara effektiv när det gäller att föra ut information om
och intressera företagare för kurser och utbildning som är viktiga för
företagens utveckling. Anslaget används till en del för att få ned kurskostnaderna,
vilket är nödvändigt för att de minsta företagen skall kunna delta i
utbildningen. Motionärerna erinrar om att industriministern i småföretagspropositionen
säger att han ser positivt på fondernas utbildningsaktivitet
men att några resurser till utbildning inte föreslås. De betraktar därför
uttalandet som helt utan värde och till intet förpliktande. Motionen i denna
del mynnar ut i ett förslag om att statens industriverk även för budgetåret
1982/83 skall erhålla 10 milj. kr. för ifrågavarande ändamål.

Också i motion 1981/82:1946 (c) föreslås att anslaget i fråga skall finnas
kvar, dock med ett lägre belopp än f. n. Enligt motionärerna är det olyckligt
att detta särskilda fortbildningsanslag föreslås utgå i ett läge då de små och
medelstora företagen har en utomordentligt viktig roll i näringslivets
utveckling. De anför vidare att det i nuvarande sysselsättningsläge inte är
lämpligt att helt avveckla den möjlighet och stimulans till småföretagsinriktad
fortbildning som det nuvarande anslaget ger. Ytterligare ett motiv är att
anslagen till SIFU och utvecklingsfonderna inte kunnat realt sett ökas i
1982/83 års budgetförslag. Med hänsyn till det ansträngda statsfinansiella
läget föreslås att riksdagen anslår 3 milj. kr. för detta ändamål. Industriverket
måste prioritera fördelningen till särskilt viktiga områden med företags-,
ekonomi- och sysselsättningsfrämjande målsättning, uttalar motionärerna.

Moderata samlingspartiet finner regeringens förslag om att slopa de
speciella stimulansinsatserna för utbildning i småföretag inom utvecklingsfondernas
ram vara mindre väl genomtänkt. Detta anförs i partimotion
1981/82:2300 (m). Inom utvecklingsfondernas totala medelsram föreslås
utbildningsverksamheten tilldelas i stort oförändrade resurser.

Motionärerna säger att flera studier visar att småföretagen, jämfört med
de större högspecialiserade företagen, ofta besitter en formellt lägre
utbildningsnivå. Det finns, säger motionärerna, anledning att uppmärksamma
detta förhållande med större skärpa än vad som redovisats i regeringens
proposition. Även inom den högre utbildningen och forskningen måste de
mindre företagens speciella situation, problem och utvecklingsmöjligheter
än mer uppmärksammas.

Motion 1981/82:1478 (m) är från allmänna motionstiden. Den hade alltså
presenterats innan småföretagspropositionen förelädes riksdagen. I motionen
begärs att riksdagen skall uttala sig för att resurser för att stimulera och
utveckla mindreföretagens utbildningsinsatser i samarbete bl. a. med

NU 1981/82:51

40

näringslivets befintliga utbildningsorganisationer skall inrymmas inom den
budgetmässiga ram som ”den kommande småföretagspropositionen omfattar”.
Motionärerna säger att ett anslag för småföretagsinriktade utbildningsinsatser
borde vara rimligt att återfinna bland prioriterade åtgärder i
småföretagspropositionen om regeringen verkligen tillmäter utbildningsfrågorna
i småföretagen den vikt de rimligen har för utvecklingen inom denna
del av näringslivet.

I motion 1981/82:1952 (s) kritiseras regeringens förslag om indragning av
anslaget för bidrag till företagsinriktad fortbildning. Motionärerna anser inte
att ett ökat anslag för att täcka SIFU:s merkostnader för omlokalisering till
Borås kommer att tillgodose kraven på fortbildning och utveckling av
småföretagen. De anför att utvecklingsfondernas möjlighet att med utbildning
främja småföretagens utveckling kommer att minska starkt om det
nämnda anslaget tas bort. Motionärerna föreslår att riksdagen skall avslå
regeringens förslag om indragning av ifrågavarande anslag och överföra
”motsvarande belopp” till denna rubrik från SIFU.

Utskottet noterar att det finns en bred enighet om betydelsen av lämpliga
utbildningsaktiviteter inriktade på de små och medelstora företagen. Även
utskottet betonar att sådan verksamhet är viktig. Utskottet vill i detta
sammanhang erinra om att utbildningsekonomiska utredningen (U 1981:30)
har till uppgift att behandla utbildningens roll för att främja den svenska
ekonomins utveckling och konkurrenskraft. I direktiven till denna utredning
uppmärksammas särskilt de mindre och medelstora företagens utbildningssituation.

Ett av syftena med anslaget för bidrag till företagsinriktad fortbildning är
att stimulera olika utbildningsgivare att anpassa sin kursverksamhet till
småföretagens speciella behov.

Det är enligt utskottets mening inte lämpligt att man helt avvecklar dessa
möjligheter för småföretagen att få sina utbildningsbehov tillgodosedda. En
sådan avveckling skulle bl. a. kunna innebära att utbudet av speciellt
anpassade utbildningar för småföretag kraftigt minskar. Även om utskottet
sålunda anser det vara av stor vikt att resurser ställs till förfogande för
ifrågavarande ändamål också för budgetåret 1982/83 vill utskottet understryka
att samhällets insatser för utbildning av företagare i allmänna läroämnen
bör ske inom ramen för det allmänna skolväsendet, dvs. inom högskolan
samt inom den kommunala och statliga vuxenutbildningen. Det kan för
övrigt noteras att urvalet av ämnen inom den kommunala vuxenutbildningen
har vidgats väsentligt.

Utskottet anser att det här aktuella anslaget av statsfinansiella skäl bör
begränsas jämfört med innevarande budgetår. Utskottet föreslår att 3 milj.
kr. anvisas som bidrag till företagsinriktad fortbildning för budgetåret
1982/83. Begränsningen av anslaget innebär att ytterligare prioriteringar
måste göras. Framför allt torde sådana utbildningsbehov böra ges företräde
som inte kan tillgodoses genom det allmänna skolväsendet. Stöd till

NU 1981/82:51

41

informations- och marknadsföringsinsatser kan vara ett ändamål som med de
begränsade resurserna skall ges hög prioritet. Det får ankomma på
regeringen och statens industriverk att göra de mer detaljerade avvägningarna
i fråga om hur resurserna skall utnyttjas med största möjliga
effektivitet.

Utskottet anser att riksdagen bör besluta i enlighet vad nu har sagts.
Motion 1981/82:1946 (c) tillstyrks sålunda. Utskottets förslag innebär också
att motionerna 1981/82:2309 (s) och 1981/82:1952 (s), båda i ifrågavarande
delar, tillgodoses i väsentlig del.

Av detta ställningstagande följer att utskottet avstyrker motion 1981/
82:1478 (m) och motion 1981/82:1952 (s) såvitt gäller förslaget om
överförande av medel från SIFU till det här behandlade anslaget.

Utskottet övergår så till att behandla frågan om anslag till SIFU. I
budgetpropositionen (prop. 1981/82:100 bilaga 17 s. 47 f.) föreslås riksdagen
för budgetåret 1982/83 anvisa ett reservationsanslag av 22 milj. kr. till SIFU.
Detta innebär en ökning jämfört med innevarande budgetår med 7,9 milj. kr.
Ökningen motiveras av vissa merkostnader vid SIFU:s omlokalisering till
Borås. Föredraganden anför att bidraget under de därefter följande
budgetåren successivt bör minskas.

SIFU spelar en viktig roll för de mindre företagens utbildning, sägs det i
den socialdemokratiska partimotionen 1981/82:2309. Motionärerna erinrar
om att regeringen i anslutning till förslaget om att anslaget för företagsinriktad
fortbildning skulle tas bort hänvisade till det ökade anslaget till SIFU.
Emellertid har SIFU, fortsätter motionärerna, enligt regeringens förslag inte
erhållit tillräckligt anslag ens för att kunna upprätthålla sin nuvarande
verksamhet. Härför hade det erfordrats 26,9 milj. kr.

Motionärerna kritiserar regeringen för att den i småföretagspropositionen
förutsätter att SIFU skall spela en aktiv roll för data- och elektronikindustrin
och utnyttjandet av datatekniken samtidigt som resurserna realt skärs ned.
De föreslår att SIFU skall erhålla ett oförändrat realt anslag, dvs. 26,9 milj.
kr.

Riksdagen har tidigare uttalat att storleken av det statliga bidraget till
SIFU i framtiden bör bedömas mot bakgrund av om flyttningen till Borås
medför speciella ekonomiska problem (NU 1978/79:59 s. 68, rskr 1978/
79:415). Utskottet anser att det av regeringen föreslagna anslaget är väl
avvägt med hänsyn till det nämnda riksdagsuttalandet och till de övriga
statsfinansiella hänsynstaganden som måste göras. Motionen avstyrks
således i här aktuell del. Vad regeringen i övrigt har anfört under denna
punkt i budgetpropositionen föranleder ingen ytterligare kommentar från
utskottet.

I betänkande NU 1981/82:41 (s. 23) har utskottet behandlat frågan om
resurser för SIFU:s kursverksamhet inom dataområdet.

I motion 1981/82:2306 (s) anförs att det i en rapport som refereras i
småföretagspropositionen har föreslagits en fördjupad företagarutbildning i

NU 1981/82:51

42

Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län. För Jämtlands och
Norrbottens län föreslås i rapporten att två mindre regionala studiecentra
skall inrättas. Motionärerna föreslår mot bakgrund av goda erfarenheter av
viss företagsutbildning i Övertorneå att ett regionalt studiecenter eller annan
utbildning av företagare förläggs till bl. a. Övertorneå.

Den nämnda rapporten refereras i proposition 1981/82:118 i underbilaga
4.4 (utbildningsdepartementet) avsnitt 5. Rapporten innehåller ett förslag
om särskild företagsutbildning. Den har utarbetats av en särskild utredare
och överlämnats till industridepartementet under hösten 1981.

I sina kommentarer till förslaget i den nämnda rapporten anför utbildningsministern
bl. a. (s. 295) att huvudansvaret för att den regionala
utbildningsplaneringen motsvarar behovet åvilar skolöverstyrelsen och
länsskolnämnderna. De bör vid planeringen av utbildning för egna företagare
bl. a. av ekonomiska skäl utgå från nuvarande organisation och resurser
både inom den kommunala och den statliga vuxenutbildningen. Det finns
dock anledning, säger utbildningsministern, att överväga om inte kommunal
vuxenutbildning bör spela en större roll än vad utredaren föreslår, eftersom
planeringen bör utgå från arbets- och näringslivets behov i varje enskild
kommun. Statens skola för vuxna i Härnösand bör således inte bli
organisatorisk huvudman för en särskild företagarutbildning, vilket hade
föreslagits i rapporten. Inte heller bör ”filialer” till denna skola tillskapas i de
övriga Norrlandslänen, anför utbildningsministern.

Utskottet ansluter sig till de bedömningar som görs i denna del av
propositionen. Därav framgår att utskottet avstyrker motion 1981/82:2306
(s).

I motion 1981/82:2310 (m, c, fp) erinras om den utbildnings- och
forskningsverksamhet som bedrivs inom småföretagsområdet vid Göteborgs
universitet. Ett antal forskningsprogram och projekt anges. Vidare nämns
bl. a. att det vid universitetet finns en 40-poängsutbildning i småföretagsekonomi
som kan utgöra en del av den treåriga ekonomilinjen. Det är, säger
motionärerna, angeläget att den utbildning som redan nu finns i småföretagsekonomi
kan genomföras till dess att den mer permanent kan erbjudas
som utbildningsalternativ inom högskolan. De uttalar att resurser för
utbildning borde kunna ställas till förfogande bl. a. inom ramen för de medel
som finns för utveckling av små och medelstora företag. Yrkandet i motionen
är av innebörden att ett centrum för småföretagarutbildning bör lokaliseras
till Göteborg.

Högskolans roll för små och medelstora företag behandlas i propositionen i
underbilaga 4.4 avsnitt 5 (s. 296 f.). Härav framgår bl. a. att den administrativt
och ekonomiskt inriktade högskoleutbildningen har varit föremål för
ett omfattande översynsarbete inom universitets- och högskoleämbetet.
Enligt förslag från en särskild arbetsgrupp inom ämbetet (UHÄ-rapport
1981:23) bör den framtida ekonomiutbildningen få ett fördjupningsalternativ
om 60 poäng i småföretagsekonomi. Detta alternativ är en vidareutveckling
av den utbildning med inriktning mot mindre företag som nyss har redovisats.

NU 1981/82:51

43

Frågan bereds f. n. inom UHÄ.

I bilagan erinras också om arbetet inom den tidigare nämnda utbildningsekonomiska
utredningen. Det framgår också av propositionen (s. 201) att
regeringen nyligen har uppdragit åt universitets- och högskoleämbetet att
utreda frågan om de små högskoleenheternas forskningsverksamhet på
sådant sätt att frågan kan tas upp i nästa forskningspolitiska proposition.
Utskottet ser mot bakgrund av det pågående arbetet inom UHÄ och inom
den utbildningsekonomiska utredningen inte anledning för riksdagen att
uttala sig för ett centrum för småföretagarutbildning i Göteborg. Den
speciella typ av utbildning som bedrivs vid bl. a. Göteborgs universitet och
som kännetecknas framför allt av en omfattande praktikverksamhet ute i
företagen finner utskottet intressant. I vad mån statliga medel inom ramen
för befintliga resurser kan avsättas för den av motionärerna föreslagna
verksamheten bör det ankomma på resp. centralt och regionalt organ att
pröva. Utskottet utgår ifrån att denna prövning inbegriper de i motionen
framförda synpunkterna. Motionen avstyrks således.

Vad som anförs i det nämnda avsnittet av propositionen föranleder inte
någon erinran från utskottets sida.

De regionala utvecklingsfonderna

En betydande del av statens stöd till mindre och medelstora företag går
genom de regionala utvecklingsfonderna, vilka fick sin nuvarande form år
1978. Deras verksamhet under åren 1978-1981 har utvärderats av statens
industriverk i rapporten (SIND 1981:7) De regionala utvecklingsfonderna.
Också Sveriges industriförbund har behandlat utvecklingsfondernas verksamhet,
i rapporten Företagen och utvecklingsfonderna.

I detta avsnitt tar utskottet först upp frågor om utvecklingsfondernas
organisation och verksamhet i stort. Härvid behandlar utskottet bl. a. frågor
om utvecklingsfondernas styrelser. Därefter berörs utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhet och företagsserviceverksamhet. Anslagsfrågor och
vissa andra frågor tas upp i slutet av detta avsnitt. Utskottet har berört frågan
om utvecklingsfondernas målgrupp i ett par avsnitt i det föregående (s. 21 f.,
37).

Organisation och verksamhet i stort

Under motsvarande avsnitt i propositionen (s. 202-207) redovisas bl. a.
viss historik om utvecklingsfonderna. Målet för fonderna, deras huvudsakliga
verksamhet, målgrupp och principer för styrelseval anges, liksom
centrala funktioner för kontroll av och service till fonderna. Vidare berörs
verksamheten vid Utvecklingsfondernas samarbetsråd. Utskottet tar i det
följande upp vissa frågor om utvecklingsfondernas styrelser och om
Utvecklingsfondernas samarbetsråd. I övrigt föranleder inte denna del av

NU 1981/82:51

44

propositionen några kommentarer från utskottet.

Utvecklingsfondernas styrelser utses av resp. landsting samt kommuner
utanför landsting. Statsmakterna förutsatte vid fondernas tillkomst att
landstingen vid styrelseval skulle beakta behovet av professionellt företags—
kunnande och kunskap om bl. a. resp. läns näringsliv i styrelserna. I samband
med proposition 1980/81:130 om industripolitikens inriktning m. m. anmäldes
för riksdagen att styrelserna överlag är sammansatta så att dessa principer
är tillgodosedda.

Det framgår av propositionen att regeringen anser att fondernas styrelser
även i fortsättningen bör utses av landstingen. Det betonas att styrelserna
skall ha tillräckligt inslag av personer med näringslivskunnande. Föredragande
statsrådet säger sig dela industriverkets bedömning att styrelserna i
huvudsak bör ägna sig åt övergripande frågor och i mindre utsträckning åt
enskilda stödärenden. Det ankommer dock på den enskilda styrelsen att
inom ramen för stadgarna besluta om fondens arbetsformer.

I flera motioner tas frågan om styrelsernas sammansättning m. m. upp.

I utvecklingsfondernas verksamhet har de enskilda ledamöterna i fondernas
styrelser en viktig uppgift, uttalar socialdemokraterna i sin partimotion
1981/82:2309. Erfarenheterna har visat att det förutom allmänna kunskaper
om företagsamhetens tekniska och ekonomiska villkor behövs mer direkta
kontakter och inträngande kunskaper om närings- och arbetslivet. Detta
förhållande talar enligt motionärerna för att representanter för de fackliga
organisationerna och näringslivets organisationer skall ingå i styrelserna.

I motionen erinras om att socialdemokraterna tidigare i motioner har
framställt krav på att regeringen skall lägga fram förslag om vidgad
representation för de fackliga organisationerna och företagarorganisationerna
i de regionala stiftelsernas styrelser. De påpekar att riksdagen i ett
uttalande (NU 1978/79:59, rskr 1978/79:415) har ställt sig bakom kraven.

Moderata samlingspartiet anför i sin partimotion 1981/82:2300 att landstingen
i många fall inte har uppfyllt regeringens intentioner vad gäller val av
styrelseledamöter. Dessa intentioner, som har formulerats i proposition
1977/78:40, har riksdagen anslutit sig till. I den nämnda propositionen
framhålls att ”styrelsen bör bestå av personer med praktisk erfarenhet från
främst industriell verksamhet eller bank- och kreditväsen”. Motionärerna
föreslår att riksdagen skall göra ett uttalande med den innebörden.

Motion 1981/82:1496 (m) går ut på att reglerna för utseende av
styrelseledamöter i utvecklingsfonderna skall ändras. Motionären anför att
industriverket i sin utvärdering av fondernas verksamhet bl. a. har föreslagit
en ändrad sammansättning av styrelserna och utökad representation för
banker, näringsliv och näringslivsorganisationer. Hans förslag innebär att
staten skall ta över uppgiften att utse utvecklingsfondernas ordförande samt
tre fjärdedelar av styrelseledamöterna. För att en viktig regional förankring
skall bevaras bör landstingen utse resterande fjärdedel av styrelseledamöterna
samt vice ordförande. Inom ramen för statens utseende av styrelsele -

NU 1981/82:51

45

damöter måste de ursprungliga intentionerna när det gäller styrelsesammansättning
och kompetens uppfyllas. Det bör också vara möjligt att tillgodose
näringslivsorganisationernas önskemål om delaktighet i utvecklingsfondernas
arbete, anför motionären.

I motion 1981/82:834 (fp) sägs att de regionala utvecklingsfondernas
styrelser ”har en uselt låg kvinnorepresentation”. Det begärs att riksdagen
skall uttala att utvecklingsfonderna skall främja jämställdhet mellan kvinnor
och män. I övrigt framförs önskemål om en undersökning av kvinnlig
företagsamhet och dess framtida behov för att få kunskap om i vilka
branscher kvinnliga företagare finns, vilken typ av företag de driver, vilka
problem de har, vilka förutsättningar som finns för vidareutveckling, vilka
som är de kvinnliga företagarnas speciella behov av stöd och hjälp och vad
samhället kan vinna på att satsa på en ny företagartyp. En sådan
undersökning skulle genomföras av SIFU i samarbete med industriverket.

Motionärerna vill också att riksdagen skall hemställa hos regeringen om
förslag som syftar till att stödja och stimulera nyföretagsamhet bland
kvinnor.

Frågan om hur utvecklingsfondernas styrelser skall utses har behandlats
flera gånger i riksdagen alltsedan fonderna inrättades år 1978. Vid sin
behandling av frågan hösten 1977, dvs. när riksdagen fattade beslut om att
utvecklingsfonderna skulle inrättas, uttalade näringsutskottet (prop. 1977/
78:40 s. 141, NU 1977/78:34 s. 19 f.) följande:

Som anförs i propositionen bör styrelserna få en så allsidig sammansättning
som stiftelsernas verksamhet måste anses kräva. För att stiftelserna skall
kunna fylla sin funktion på ett meningsfullt sätt är det, anser utskottet, viktigt
att personer med såväl professionellt företagskunnande som kunskaper om
resp. läns näringsliv, dess problem och utvecklingsmöjligheter ingår i
styrelserna. Viktigt är det också att representanter för länets arbetstagare
och småföretagare kommer att ingå. Utskottet förutsätter - liksom
industriministern - att detta blir fallet trots att intresseorganisationerna inte
får formell nomineringsrätt.

Med hänsyn till statens ekonomiska ansvar för stiftelsernas verksamhet är
det enligt utskottets mening naturligt att statsmakterna uppmärksamt följer
utvecklingen. Utskottet är emellertid övertygat om att landstingen inte
kommer att ha en annan uppfattning än riksdag och regering om hur
stiftelsernas styrelser bör vara sammansatta för att bäst gagna näringslivet
inom regionen.

I en reservation anförde utskottets socialdemokratiska ledamöter (NU
1977/78:34 s. 33 f.) att propositionens förslag inte gav några garantier för att
kraven på en allsidig sammansättning och kompetens skulle bli uppfyllda.
Reservanterna ansåg att staten måste ges rätt att utse en majoritet av
ledamöterna och att fackliga organisationer och näringslivsorganisationer
måste garanteras egen representation utan att för den skull behöva uppge sin
partipolitiska neutralitet.

Frågan om sammansättningen av utvecklingsfondernas styrelser behand -

NU 1981/82:51

46

lades av riksdagen också under våren 1979 med anledning av en motion. I
motionen yrkades att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag om
vidgad representation för de fackliga organisationerna och företagarorganisationerna
i de regionala utvecklingsfondernas styrelser. Riksdagen uttalade
på förslag av näringsutskottet (NU 1978/79:59 s. 32, rskr 1978/79:415) att
regeringen borde vidta åtgärder i den riktning som angavs i motionen.
Centerpartiets och moderata samlingspartiets företrädare i näringsutskottet
reserverade sig och yrkade avslag på motionen.

I en motion (1980/81:808) som utskottet behandlade våren 1981 begärdes
en utredning av om statsmakternas intentioner angående sammansättningen
av fondernas styrelser hade blivit tillgodosedda.

I den industripolitiska propositionen våren 1981 (1980/81:130 s. 46 f.)
redovisades de åtgärder som regeringen hade vidtagit med anledning av
riksdagens nyss nämnda uttalande i denna fråga. Industriministern meddelade
bl. a. att han hade varit i kontakt med samtliga övriga huvudmän i
frågan. Därefter anförde han följande:

Mitt intryck är att styrelserna är sammansatta på ett sådant sätt att de
grundläggande principer, som jag nyss redogjorde för, är tillgodosedda. Jag
anser därför att riksdagens uttalande inte bör föranleda någon ytterligare
åtgärd från regeringen.

Utskottet (NU 1980/81:64 s. 30) fann, mot bakgrund av vad industriministern
hade anfört, inte anledning att föranstalta om en sådan utredning som
motionären hade begärt. Utskottet underströk dock vikten av att styrelserna
fick en sådan sammansättning som riksdagen och regeringen tidigare hade
uttalat sig för. Regeringen bör, anförde utskottet, även fortsättningsvis ägna
denna fråga uppmärksamhet. Utskottet såg det också som naturligt att
industriverket i sin utvärdering av utvecklingsfondernas verksamhet skulle
beröra styrelsernas sammansättning. Motionen avstyrktes av utskottet och
avslogs av riksdagen.

Industriverket har i sin rapport (SIND 1981:7 s. 79 f.) föreslagit att krav
skall ställas på att ledamöter från banker, näringsliv och näringslivsorganisationer
fortsättningsvis skall ingå i styrelserna. Dessa styrelseledamöter
skall enligt industriverket utses bland personer som f. n. arbetar inom de
nämnda områdena.

Enligt utskottets uppfattning bör de grundläggande principer för styrelsernas
sammansättning och nominering som riksdagen tidigare har fastställt i
allt väsentligt bestå. Utskottet vill understryka vikten av att personer med
näringslivskunnande ingår i styrelserna. Det är också viktigt att representanter
för länets arbetstagare och småföretagare ingår däri. Utskottet anser
att den kompetens som finns inom företagsorganisationerna och de fackliga
organisationerna på lämpligt sätt bör utnyttjas när det gäller att få fram
kompetenta kandidater till styrelseposterna. Sålunda förutsätter utskottet
att landstingen och de politiska partierna däri inför nomineringsarbetet tar

NU 1981/82:51

47

erforderliga kontakter för att få fram kunniga och lämpliga styrelseledamöter.
Utskottet räknar med att regeringen fortsättningsvis noga följer denna
fråga. Vad utskottet här har anfört bör ges regeringen till känna som
riksdagens mening. Med vad utskottet här har anfört blir motion 1981/
82:2300 (m) i här aktuell del i allt väsentligt tillgodosedd. Mot bakgrund av
det anförda avstyrker utskottet motion 1981/82:2309 (s) i ifrågavarande del
och motion 1981/82:1496 (m).

Vad gäller kravet i motion 1981/82:834 (fp) på kvinnlig representation i
styrelserna utgår utskottet ifrån att med utgångspunkt i de grundläggande
principer som här har diskuterats, såväl kvinnor som män nomineras till
styrelserna.

Vad gäller övriga förslag i denna motion räknar utskottet med att såväl
industriverket och SIFU som utvecklingsfonderna beaktar alla möjligheter
att stimulera till nyföretagande och därvid givetvis uppmärksammar den
potential för nyföretagande som finns bland kvinnor. Utskottet vill också
erinra om att regeringen i propositionen (s. 215), i fråga om fondernas
uppgift att främja nyföretagandet, har uttalat att eventuella nya etableringskampanjer
bör kunna riktas mot mer avgränsade målgrupper av det slag
industriverket (SIND 1982:2) har förordat, dvs. bl. a. kvinnligt nyföretagande,
arbetskooperativ m. m. Utskottet är av samma uppfattning. Någon
särskild utredning av det slag motionärerna rekommenderar anser inte
utskottet att riksdagen har anledning att uttala sig för. Det får anses vara en
uppgift för berörda myndigheter att väga behovet av en sådan utredning mot
övriga utredningsbehov och att själva ta lämpliga kontakter. Mot bakgrund
av vad utskottet här anfört avstyrks motion 1981/82:834 (fp).

Det framgår av propositionen (s. 207) att regeringen har för avsikt att
avskaffa Utvecklingsfondernas samarbetsråd, som är ett organ för samråd och
erfarenhetsutbyte mellan huvudmännen och fonderna. I propositionen
framhålls att det efter hand som fonderna har byggts ut och funnit sina former
har visat sig att det löpande samrådet dem emellan, liksom samrådet mellan
huvudmännen sinsemellan och mellan huvudmännen och fonderna, har tagit
sig andra former.

I den socialdemokratiska partimotionen 1981/82:2309 ifrågasätts skälen
för en avveckling av samarbetsrådet. Initiativet till verksamheten måste i stor
utsträckning komma från industridepartementet, säger motionärerna. Att
sammanträden uteblivit är därför närmast ett mått på industridepartementets
ointresse för rådet, inte på behovet av rådet. Motionärerna säger sig ha
anledning att återkomma till denna fråga när regeringen lägger sitt förslag om
avveckling av rådet.

Utskottet finner liksom regeringen att det finns goda skäl för att
Utvecklingsfondernas samarbetsråd avvecklas. Andra samarbetsformer har
som nämns i propositionen efter hand utformats som ersätter den funktion
som samarbetsrådet är tänkt att fylla. Det ankommer på regeringen att
besluta i denna fråga. Mot här angiven bakgrund anser utskottet att

NU 1981/82:51

48

motionen i här aktuell del inte bör föranleda riksdagen att göra något
uttalande.

Utskottet har i övrigt inga kommentarer eller erinringar till vad som i
denna del av propositionen anförs.

Finansieringsverksamhet

I detta avsnitt behandlar utskottet först mera allmänna frågor om
utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet och därefter regeringens
förslag om att de nuvarande produktutvecklingslånen skall ersättas med s. k.
utvecklingskapital. Slutligen behandlas frågan om avskaffande av hotellgarantilånen.

Det framgår av propositionen (s. 209) att regeringen anser att det starkare
än hittills bör betonas att fondernas kreditgivning utgör ett komplement till
det ordinarie bankväsendet. Fonderna borde därför åläggas att lämna lån och
garantier endast till sådana utvecklingsbara företag som på grund av
bristande lånesäkerheter eller av andra skäl inte till fullo kan få lån från sin
ordinarie bankförbindelse och vidare att begränsa sin andel av varje
lånekunds finansiering så långt det är möjligt.

Den föreslagna (s. 210 f.) nya låneformen utvecklingskapital bör enligt
regeringen kunna lämnas för att finansiera olika typer av väl avgränsade
projekt som har till syfte att utveckla ett företag och som är förenade med en
betydande risk. Risken bör vara så stor att åtgärden inte bedöms kunna
genomföras om den inte finansieras med utvecklingskapital. Vidare bör i
likhet med vad som nu gäller för produktutvecklingslån företaget självt svara
för en betydande del av projektets finansiering.

Det anges i propositionen (s. 211) vilka ändamål utvecklingskapital bör
kunna lämnas till.

Utvecklingskapital föreslås kunna lämnas både i form av lån och som
bidrag för att täcka vissa kostnader. I de fall bidrag lämnas för att täcka
kostnader för ett projekt bör enligt propositionen ett villkor för bidraget vara
att utvecklingsfonden får andel i de framtida intäkterna av projektet i fråga
genom royaltyavtal. Det understryks vidare att återbetalningsvillkor eller
motsvarande ersättningsvillkor inte får ha den formen att utvecklingsfonden
får någon form av ägarintresse i företaget. Vidare sägs att syftet med
utvecklingskapital inte får vara att allmänt stödja företag med svag
soliditet.

Industriministern betonar att utvecklingskapital inte heller i fortsättningen
avses subventionera enskilda projekt utan delvis skall avlyfta risken med
företagsutvecklande satsningar. Det sägs innebära att utvecklingsfonderna
genom royaltyavtal o. d. i vissa fall kan komma att få tillbaka väsentligt större
belopp än det ursprungliga stödet.

Moderata samlingspartiet anger i två partimotioner sin syn på utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhet.

NU 1981/82:51

49

I motion 1981/82:2300 (m) anförs sålunda att fondernas arbetsuppgifter
bör förändras till att i ökad utsträckning förmedla och samordna krediter
med andra kreditinstitutioner i stället för att bedriva egen utlåningsverksamhet.
I första rummet bör kreditgarantier förmedlas. I andra hand skall
utvecklingskapital kunna lämnas för att finansiera väl avgränsade projekt
som har till syfte att utveckla ett företag och som är förenade med betydande
risktagande.

Förslaget i motion 1981/82:2052 (m) är av innebörden att fonderna bör
prioritera sina samordnande och kreditförmedlande funktioner och mindre
ägna sig åt utlåningsverksamhet.

Utskottet kommer i det följande att ta upp frågan om uppfinnarnas
möjligheter att utnyttja utvecklingskapital.

Vad som anförs i propositionen om finansieringsverksamheten i stort och
om riktlinjer för utvecklingskapital föranleder ingen erinran från utskottet.
De synpunkter som i detta ämne har framförts i de två nämnda partimotionerna
från moderata samlingspartiet förefaller utskottet ligga väl i linje med
propositionen. Det finns därför inte anledning för riksdagen att göra något
sådant uttalande i frågan som föreslås i motionerna. Dessa avstyrks således i
denna del.

I motion 1981/82:1480 (s) från allmänna motionstiden föreslås en översyn
av reglerna för utvecklingsfondernas produktutvecklingslån. Bl. a. förordas
ett system enligt vilket produktutvecklingslånen skulle omvandlas till bidrag
med villkorlig återbetalningsskyldighet, varvid återbetalningen skulle ske
genom en royalty.

De ändrade riktlinjerna för utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet
som utskottet här har redovisat torde till viss del tillgodose önskemål i motion
1981/82:1480 (s). Denna avstyrks sålunda.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i sin partimotion 1981/82:2312 att
utvecklingsfonderna skall tillämpa en procents lägre ränta jämfört med den
nu aktuella vid lån till småföretag.

Utvecklingsfonderna har själva att besluta om vilken räntesats som skall
tillämpas. Vanligen ligger räntenivån 4-5 procentenheter över diskontot.
Utskottet anser inte att riksdagen bör uttala sig för någon annan ordning än
den nu gällande. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motion
1981/82:2312 (vpk) i ifrågavarande del.

Utskottet tar så upp frågan om uppfinnarnas möjligheter att utnyttja
utvecklingskapital. I anslutning därtill behandlar utskottet ett antal motioner
från allmänna motionstiden år 1982 om uppfinnarnas ställning. Det sägs i
motion 1981/82:2309 (s) att representanter för uppfinnarna har uttryckt oro
för att omvandlingen av produktutvecklingslånen till utvecklingskapital
skulle innebära att uppfinnarna inte längre hos utvecklingsfonderna kan
erhålla villkorslån till renodlad produktutveckling. Motionärerna anser att
denna möjlighet skall stå kvar och tolkar också propositionen på det sättet.

4 Riksdagen 1981/82. 17 sami. Nr 51

NU 1981/82:51

50

Det får, säger de, inte uppställas sådana formella krav på dem som söker
bidrag eller lån i form av utvecklingskapital att uppfinnarna ställs vid sidan av
denna finansieringsmöjlighet.

Utskottet är överens med motionärerna om deras tolkning av propositionen
i denna del. Utskottet förutsätter också att denna tolkning står i
överensstämmelse med regeringens intentioner. Något uttalande från
riksdagen anser utskottet inte erfordras i frågan. Motion 1981/82:2309 (s)
avstyrks sålunda i denna del.

Motion 1981/82:1938 (-) utmynnar i förslag om en utredning om
möjligheten att bättre utnyttja kreativa personer som en påtaglig produktionsfaktor.

Önskemålen i motionen överensstämmer helt med förslag i motioner som
på hemställan av utskottet har avslagits av riksdagen tidigare, senast våren
1981 (NU 1980/81:64 s. 39). Utskottet anser att dessa önskemål i det
väsentliga bör tillgodoses genom den verksamhet som STU - med bistånd av
de regionala utvecklingsfonderna - bedriver. Utskottet vill också erinra om
riksdagens beslut om att inrätta ett skatteutjämnande uppfinnarkonto (prop.
1981/82:79, SkU 1981/82:25, rskr 1981/82:101). Med vad här sagts avstyrker
utskottet den nämnda motionen.

Utskottet tar här också upp två likalydande motionsyrkanden i de
socialdemokratiska partimotionerna 1981/82:1488 och 1981/82:2138. Dessa
yrkanden går ut på att riksdagen skall uttala sig för att regeringen utarbetar
förslag till en utvidgning av stipendieverksamheten till uppfinnare. Riksdagen
avslog på förslag av näringsutskottet ett liknande motionsyrkande under
våren 1981 (NU 1980/81:64 s. 38 f.). Socialdemokraterna reserverade sig till
förmån för motionen.

Utskottet hänvisade härvid till den prioritering av insatser till stöd för
uppfinnarverksamheten som kom till uttryck i den industripolitiska propositionen
år 1981 (prop. 1980/81:130). Några ytterligare insatser på detta
område sade sig utskottet då inte vara berett att förorda. Utskottet är av
samma uppfattning nu. Härutöver vill utskottet erinra om vad som nyss har
sagts om bl. a. STU:s och utvecklingsfondernas verksamhet inom detta
område, om inrättande av ett skatteutjämnande uppfinnarkonto samt om
den vikt innovationsfrågan har tillmätts i propositionen.

Utskottet tar så upp förslaget i propositionen (s. 209) om att stödformen
hotellgarantilån skall slopas den 1 juli 1982. Det anförs i propositionen att
systemet med hotellgarantilån blir obehövligt om utvecklingsfondernas
målgrupp utökas med turistföretag, vilket utskottet tidigare i detta betänkande
har förordat.

Motion 1981/82:613 (m) går ut på att handläggningen av hotellgarantilån
skall överföras till den instans som på länsnivå normalt behandlar regionalpolitiska
frågor.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag såvitt gäller hotellgarantilån.
Propositionen tillstyrks sålunda i denna del. Av detta ställnings -

NU 1981/82:51

51

tagande följer att också önskemålen i motion 1981/82:613 (m) i allt väsentligt
blir tillgodosedda. Motionen avstyrks sålunda.

Företagsservice

Av ett särskilt avsnitt i propositionen (s. 213-216) framgår bl. a. att
regeringen anser att utvecklingsfondernas företagsserviceinsatser relativt
sett bör få en ökad betydelse i deras verksamhet. Det sägs vidare att
fondernas insatser även i fortsättningen bör anpassas till den allmänna
näringspolitiken samt till regionala och lokala behov. De mer resurskrävande
rådgivnings- och konsultinsatserna bör enligt propositionen utgöra ett
kompletterande stöd i samband med konkreta, lokalt initierade projekt i
särskilt utvecklingsbara företag. Industriministern avser att återkomma till
regeringen med förslag till en utredning om företagsservicens konkreta
utformning.

Enligt propositionen (s. 216) bör fonderna i fortsättningen främst arbeta
med marknadsförings-, produktutvecklings-, export-, underleverantörs- och
nyetableringsfrågor. Inom ramen för de prioriterade insatserna bör teknikupphandling
och allmänt innovationsfrämjande åtgärder särskilt uppmärksammas.
De bör fortsättningsvis i ökad utsträckning söka delfinansiera sin
verksamhet med hjälp av avgifter för utförda tjänster.

I den socialdemokratiska partimotionen 1981/82:2309 sägs att det bör vara
en av utvecklingsfondernas viktigaste uppgifter att stödja företagen i
produktutvecklingsfrågor och att också genom en uppsökande verksamhet
initiera produktutveckling i företag. Fonderna har också en viktig uppgift,
säger motionärerna, i att hjälpa företagen att hitta lämpliga konsulter samt
att förmedla kontakter med andra samhällsorgan, exempelvis STU.

Moderata samlingspartiet anför i sin partimotion 1981/82:2300 att det är
viktigt att utvecklingsfonderna tar ut marknadsmässig betalning för konsulttjänster
som konkurrerar direkt med vad fristående konsulter erbjuder. För
att även småföretagen inom konsultbranschen skall få stöd är det angeläget
att utvecklingsfonderna undviker att bygga upp en stor egen konsultorganisation,
säger motionärerna. Därigenom finns utrymme för fonderna att i
stället förmedla konsulttjänster från fristående mindre företag.

I motion 1981/82:2052 (m) framförs förslag om att fonderna skall
koncentrera sig på att genom aktiva rådgivnings- och konsultinsatser
tillsammans med konsulter på den öppna marknaden verka för att de mindre
företagens kompetens inom exempelvis ekonomisk planering och marknadsföring
förbättras och att nya teknikområden öppnas för dessa företag.
Liksom i den nyss refererade motionen från samma parti begärs att
utvecklingsfonderna i väsentligt högre grad än f. n. skall ta marknadsmässig
betalning för denna typ av tjänster.

Motion 1981/82:809 (fp) går ut på att utvecklingsfonderna bör ägna större
uppmärksamhet åt företagsservice och därmed åt den uppsökande delen av

NU 1981/82:51

52

sin verksamhet.

Utskottet instämmer i den i propositionen föreslagna inriktningen av
utvecklingsfondernas serviceinsatser. Företagsservicen bör sålunda få en i
förhållande till den övriga verksamheten ökad betydelse. Fonderna bör
likaså i ökad utsträckning söka delfinansiera sin verksamhet med hjälp av
avgifter för tjänster som de utför. Produktutvecklingsfrågor är ett av
utvecklingsfondernas prioriterade områden. Av vad utskottet här har anfört
framgår att ifrågavarande delar av de här berörda motionerna i väsentliga
delar blir tillgodosedda. Motionerna avstyrks sålunda i denna del.

I motion 1981/82:862 (c) begärs åtgärder av regeringen för ökad service åt
nystartade företag och för ökad information. Motiveringen finns i motion
1981/82:859 (c). Där ges exempel på några åtgärder ägnade att underlätta och
stödja startandet av nya företag. Det gäller bl. a. subventionerad hjälp med
redovisningsfunktioner och myndighetskontakter åt nystartade företag.
Vidare sägs att det måste vara en uppgift för myndigheterna att företagare
fortlöpande kan vidareutbildas och informeras om ändrade och nytillkommande
regler.

Motion 1981/82:1951 (fp) mynnar ut i förslag om en bättre uppföljning och
rådgivning till smärre nystartade företag som har erhållit statligt ekonomiskt
stöd.

Utvecklingsfonderna satsar redan i dag vissa resurser på att följa upp
verksamheten vid nystartade företag och att ge råd till företagarna. Det gäller
bl. a. sådana företag som har fått ekonomisk hjälp av samhället. Utskottet
anser att denna del av utvecklingsfondernas verksamhet är betydelsefull.
Något uttalande från riksdagen i detta ämne anser dock inte utskottet vara
motiverat. Sålunda avstyrks motion 1981/82:826 (c) och motion 1981/82:1951
(fp)-

Anslaget Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m.

I propositionen föreslår (bilaga 4 punkt B 3, s. 223 f.) regeringen
riksdagen att anvisa 95 milj. kr. som bidrag till regionala utvecklingsfonder
m. m. för budgetåret 1982/83. Förslaget innebär att regeringen räknar med
ett oförändrat medelsbehov jämfört med innevarande budgetår. Den
uteblivna uppräkningen för prisutveckling ingår i regeringens förslag till
besparingar i 1982 års budgetproposition. Med hänsyn till att anslaget är ett
s. k. bidragsanslag har besparingen beräknats till 3 milj. kr.

I fem motioner berörs frågan om medelstilldelning till fonderna.

Socialdemokraterna kritiserar i sin partimotion 1981/82:2309 regeringen
för att den trots ökade ambitioner för utvecklingsfondernas verksamhet
föreslår oförändrat anslag till utvecklingsfonderna, vilket i reala termer
innebär en neddragning av deras resurser.

Med hänsyn till de högre krav som också socialdemokraterna ställer på
utvecklingsfonderna sägs att dessa bör erhålla ett anslag som åtminstone är

NU 1981/82:51

53

oförändrat räknat i fast penningvärde. Motionärerna föreslår att till
utvecklingsfondernas verksamhet skall anslås 105 milj. kr., vilket innebär en
ökning jämfört med regeringens förslag med 10 milj. kr. Däri ingår en
uppräkning av bidraget till Svenska Industrietablerings AB (Svetab) för
affärsidéseminarier med 1 milj. kr. i syfte att främja tillkomsten av nya
företag.

I motion 1981/82:2301 (s) erinras om att regeringen inte föreslår någon
utökning av resurserna för utvecklingsfondernas administration och utlåning
trots att målgruppen utökas med turistföretagen. Om ett beslut att
turistföretagen skall tas in i utvecklingsfondernas målgrupp skall vara
meningsfullt måste det åtföljas av att resurser ges för såväl administration
som för utlåning, anför motionärerna. Detta sägs i första hand böra ske i
Jämtland med hänsyn till bl.a. dess stora turistnäring.

Motionärerna begär att riksdagen skall anmoda regeringen att tillföra
utvecklingsfonderna i de län där turismen har karaktär av basnäring
ekonomiska resurser för att klara utökningen av målgruppen.

Motion 1981/82:1131 (s) går i här aktuell del ut på att ”de skånska
underleverantörernas besvärliga situation” skall uppmärksammas och att de
skånska utvecklingsfonderna skall ges resurser för att kunna underlätta
omställningsproblem som uppstår för underleverantörer när stora företag
ställer om eller krymper sin produktion.

I motion 1981/82:622 (s) föreslås ett fortsatt stöd till Dala Invest och
Ludvika Industri AB (LIAB). Motionärerna hänvisar till vad som förutsattes
vid ett riksdagsbeslut i anslutning till proposition 1978/79:126 och begär att
vid fördelning av medel speciell hänsyn skall tas till utvecklingsfonden i
Kopparbergs län så att de regionala utvecklingsbolagens verksamhet inom
området kan förstärkas.

Frågan om fördelning av statens bidrag till de olika fonderna har
behandlats tidigare av riksdagen. Näringsutskottet hänvisade våren 1980
(NU 1979/80:43 s. 37 f.) till vad industriministern hade uttalat i ämnet i
budgetpropositionen år 1980 (prop. 1979/80:100 bilaga 17 s. 52 f.).
Sammanfattningsvis anförde industriministern därvid följande. Det är inte
möjligt att fastställa några enkla regler för medelsfördelningen. Denna måste
utgå från syftet med fondernas verksamhet. Det är att med speciell inriktning
på småföretagen främja utvecklingen av ett internationellt konkurrenskraftigt
näringsliv. Samtidigt skall verksamheten stå i samklang med samhällets
regionalpolitiska strävanden. Fonderna är alltså att betrakta som ett
väsentligt inslag i en aktiv regionalpolitik. Den närmaste fördelningen av
bidrag och medelstillskott ankommer på statens industriverk. Verket får
därvid göra en avvägning mellan sådana bedömningsgrunder som antalet
företag i resp. län samt näringsstruktur, geografiska förhållanden, behov av
ökad industrisysselsättning, tillgång på privata serviceföretag, konsultföretag
och kreditinstitut inom länet etc. De regionalpolitiska skälen måste dock
tillmätas en avgörande betydelse. I detta sammanhang erinrade industrimi -

NU 1981/82:51

54

nistern om innebörden av förordningen (1979:639) om skyldighet för statlig
myndighet att följa riktlinjerna för regionalpolitiken. Utskottet underströk
att det är såväl näringspolitiska som regionalpolitiska hänsyn som skall styra
fördelningen av tillgängliga medel mellan de regionala utvecklingsfonderna.

Utskottet anser att regeringens förslag i fråga om det statliga bidraget till
utvecklingsfonderna är väl avvägt med hänsyn till dels angelägenheten av
stöd till de mindre och medelstora företagen, dels det statsfinansiella
läget.

Sålunda tillstyrker utskottet regeringens förslag att anslaget skall uppgå till
95 milj. kr. Vad gäller fördelningen av anslaget mellan olika fonder anser
utskottet att denna även fortsättningsvis bör göras med den allmänna
inriktning som utskottet nyss har redovisat.

Liksom regeringen (prop. s. 208) anser utskottet att några ytterligare
statliga medel för utlåning inte bör utgå under budgetåret 1982/83.
Fondernas utlåningsverksamhet bör kunna hållas på en rimlig nivå genom
främst de inflytande räntorna och amorteringarna. Utskottet vill i detta
sammanhang erinra om att utvecklingsfonderna också samverkar med
Sveriges Investeringsbank AB när det gäller kreditgivning till små och
medelstora företag. T. o. m. våren 1982 hade Investeringsbanken beviljat
537 företag sådana lån på totalt ca 290 milj. kr. Mot den angivna bakgrunden
avstyrker utskottet motion 1981/82:2309 (s) i ifrågavarande del, motion
1981/82:2301 (s), motion 1981/82:622 (s) och motion 1981/82:1131 (s) i
ifrågavarande del.

I motion 1981/82:2307 (c, fp) anförs att den betydelse som företagsutvecklingen
har för sysselsättningen understryker att näringspolitiska och arbetsmarknadspolitiska
insatser ofta måste ses i ett sammanhang. I besvärliga
sysselsättningslägen bör det, säger motionärerna, vara lämpligt att med
arbetsmarknadspolitiska motiv göra särskilda insatser inom näringspolitikens
område. Detta kan lämpligen ske via utvecklingsfonderna. Motionen
utmynnar i att riksdagen bör hos regeringen begära en prövning av
möjligheterna till ytterligare anslag till utvecklingsfondernas företagsservice
i samband med de åtgärder på det arbetsmarknadspolitiska området som kan
aktualiseras under våren och framöver.

Utskottet vill erinra om att regeringen i proposition 1981/82:113 (s. 132 f.)
har lämnat vissa förslag om regionalpolitiskt utvecklingsarbete på regional
och central nivå. Inom ramen för anslaget C 3, Regionala utvecklingsinsatser,
förordas åtgärder som sammantagna benämns Regionalt utvecklingsarbete.
Härmed avses visst projektarbete i vilket de regionala utvecklingsfonderna
kan vara samarbetspart till länsstyrelserna. Vidare avses vissa åtgärder
för regionalt nyföretagande som också berör de regionala utvecklingsfonderna.
Detta innebär bl. a. att stöd kan utgå för olika utbildningsinsatser och
till hjälp åt företag att skaffa erforderlig kompetens från externa källor, t. ex.
i form av konsulttjänster. För regionalt utvecklingsarbete beräknas högst 50

NU 1981/82:51

55

milj. kr. Det ankommer på regeringen att fördela anslaget mellan länen och
att utfärda de föreskrifter som krävs. Vidare ankommer det på resp.
länsstyrelse att med utgångspunkt häri fördela anvisade medel mellan
angivna ändamål och lämna föreskrifter och riktlinjer till de organ i länet som
skall fatta beslut i de enskilda fallen.

Utskottet vill understryka att utvecklingsfondernas insatser har stor
betydelse för att förebygga arbetslöshet. Grundtanken i motionen om att
vissa arbetsmarknadspolitiska medel riktade till de regionala utvecklingsfonderna
kan få en väsentlig näringspolitisk effekt överensstämmer sålunda med
utskottets uppfattning. Som framgår av vad utskottet här har redovisat
föreslås i den regionalpolitiska propositionen (1981/82:113) vissa ytterligare
insatser som via utvecklingsfonderna är ägnade att stimulera till bl. a.
regionalt nyföretagande. Utskottet räknar med att regeringen framöver
också överväger vilka möjligheter till ytterligare bidrag till utvecklingsfondernas
företagsservice som kan avsättas i samband med arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Något uttalande från riksdagen i denna fråga anser utskottet
inte vara erforderligt. Motion 1981/82:2307 (c, fp) avstyrks således.

Utskottet har inga erinringar mot regeringens förslag under punkterna B 4
och B 5 (s. 224-226). Propositionen tillstyrks sålunda i denna del.

Övrigt

I motion 1981/82:2296 (m) ifrågasätts behovet av de regionala utvecklingsfonderna.
Motionären vill att riksdagen hos regeringen skall begära förslag
om en avveckling av fonderna.

Av vad utskottet i det föregående har anfört om betydelsen av de regionala
utvecklingsfondernas verksamhet torde tydligt framgå att utskottet inte
ställer sig bakom motionens förslag. Motion 1981/82:2296 (m) avstyrks
sålunda.

Småföretagsinriktade utvecklings- och investmentbolag m. m.

Utskottet behandlar i detta avsnitt förslaget i propositionen om att
bildandet av privata småföretagsinriktade utvecklings- och investmentbolag
skall underlättas. Därefter kommer utskottet in på frågan om vilken roll
Svenska Industrietablerings AB (Svetab) bör spela. Avslutningsvis tar
utskottet upp ett förslag i den regionalpolitiska propositionen (prop.
1981/82:113) om Regioninvest i Norr AB. Vad som i småföretagspropositionen
(bilaga 4 avsnitt 11.3, s. 220 f.) anförs om Sveriges Investeringsbank
AB:s roll föranleder ingen kommentar från utskottet.

NU 1981/82:51

56

Tillväxtinvest

Riksdagen uttalade våren 1980 (NU 1979/80:43, rskr 1979/80:395) att det
borde utredas hur samhället skulle underlätta bildandet av småföretagsinriktade
utvecklings- och investmentbolag på privat basis.

Under år 1981 har förslag i frågan lämnats dels av utredningen angående de
små och medelstora företagens finansiella situation i betänkandet (SOU
1981:95) Tillväxtkapital, dels av STU i rapporten Tillväxtinvest, ett system
att förse mindre företag med eget kapital. Både betänkandet och rapporten
har remissbehandlats.

På grundval av förslagen i betänkandet och rapporten samt av remissynpunkterna
framförs regeringens förslag om s. k. Tillväxtinvestbolag. Det
framgår av propositionen att detta på väsentliga punkter avviker från dem
som förts fram av utredaren och av STU. Avvikelserna motiveras (s. 219)
bl. a. av vissa genomförda och planerade åtgärder av generell natur som
enligt propositionen borde medföra att det skall inrättas investmentbolag av
denna typ i tillräcklig omfattning. Åtgärderna gäller lindrad dubbelbeskattning
av aktieutdelningar och organiserad handel med småföretagsaktier.

I vissa fall kan det dock enligt propositionen finnas ett behov av särskilda
åtgärder för att ge de Tillväxtinvestbolag som bildas goda möjligheter att
expandera. Det erinras (s. 220) om att regeringen i den regionalpolitiska
propositionen (prop. 1981/82:113) föreslår att regionalpolitisk! stöd i form av
lån på speciella villkor får användas för sådana investmentbolag inom
stödområdena. Även i områden med sysselsättningsproblem utanför stödområdena
kan det enligt småföretagspropositionen finnas skäl att i vissa fall
stödja Tillväxtinvestbolag. Regeringen föreslår därför att staten mot andel i
värdetillväxten i sådana Tillväxtinvestbolag skall kunna ställa garanti för och
under begränsad tid lämna bidrag för att helt eller delvis täcka kostnader för
räntor på lån till Tillväxtinvest. Det sägs böra ankomma på regeringen att
närmare utforma villkoren för stödet.

För att täcka kostnader för räntebidrag föreslås ett nytt reservationsanslag
med benämningen Räntestöd till Tillväxtinvest för budgetåret 1982/83.
Anslagsbehovet beräknas till 3,5 milj. kr. Vidare föreslås att ett nytt anslag
för att täcka eventuella förluster på garantiverksamheten förs upp på
statsbudgeten med ett formellt belopp på 1 000 kr. Garantier bör enligt
propositionen få tecknas inom en total ram av 25 milj. kr.

Socialdemokraterna anför i sin partimotion 1981/82:2309 att finansieringsbolag
av typen Tillväxtinvest är en affärsidé som har rönt stort intresse. Flera
banker och försäkringsbolag har redan långt framskridna planer på att starta
egna sådana bolag oavsett ett eventuellt statligt stöd, säger motionärerna. De
anför att denna typ av finansieringsverksamhet kan få stor betydelse för
många små företag. Med hänsyn till att flera finansieringsbolag ändå är på
väg att etableras anser de inte att samhället behöver gå in med särskilda
stimulanser. Motionärerna yrkar mot angiven bakgrund avslag på regering -

NU 1981/82:51

57

ens förslag om lånegarantier och räntebidrag för bildandet av privata
Tillväxtinvestbolag.

Förslagen om Tillväxtinvestbolag syftar till att finna former för att
kanalisera riskvilligt kapital till småföretagssektorn. En bärande tanke är
därvid att det riskvilliga kapitalet skall investeras i huvudsak i form av
ägarkapital på minoritetsbasis. På så sätt behåller småföretagaren själv det
avgörande inflytandet över sitt företag, samtidigt som det egna kapitalet i
företaget ökas och affärsmässigt kunnande i olika former kan tillföras
företagen genom minoritetsintressenten.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det finns goda förutsättningar
för att det skall kunna inrättas ett tillräckligt antal Tillväxtinvestbolag. Dessa
kan komma att spela en viktig roll när det gäller att förse småföretagen med
riskvilligt kapital. De åtgärder som regeringen föreslår för att ge de bolag
som bildas goda möjligheter att expandera finner utskottet vara väl
motiverade. Som anförs i propositionen bör det här aktuella stödet i första
hand komma i fråga för sådana investmentbolag i områden med sysselsättningsproblem
utanför de regionalpolitiska stödområdena. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag om åtgärder för att underlätta att privata småföretagsinriktade
utvecklings- och investmentbolag bildas. Till räntestöd för det
angivna ändamålet bör riksdagen för budgetåret 1982/83 anvisa 3,5 milj. kr.
Vidare bör ett formellt belopp på 1 000 kr. föras upp på statsbudgeten som ett
nytt anslag avsett att täcka eventuella förluster på garantiverksamheten.
Garantier bör få tecknas inom en tota! ram av 25 milj. kr. Av det anförda
framgår att utskottet avstyrker motion 1981/82:2309 (s) i ifrågavarande
del.

I två motioner framförs förslag om inrättande av regionala investmentbolag
i Skaraborgs län resp. Dalarna.

Motion 1981/82:201 (c) har framlagts under allmänna motionstiden, dvs.
innan regeringens förslag hade presenterats. Motionärerna utgår från STU:s
förslag om Tillväxtinvest och föreslår av en hel rad uppräknade skäl att en
försöksverksamhet med ett dylikt investmentbolag skall komma till stånd i
Skaraborgs län. Motionärerna vill att riksdagen skall göra ett uttalande av
denna innebörd.

I motion 1981/82:2297 (c) föreslås att riksdagen skall uttala sig för
inrättandet av ett regionalt investmentbolag av typ Tillväxtinvest i Dalarna
och att det skall förläggas till Mora. Regeringen föreslås anvisa resurser för
detta ändamål.

Utskottet ser positivt på att det nu tas initiativ till inrättande av privata
småföretagsinriktade utvecklings- och investmentbolag i olika delar av
landet. Initiativet bör dock komma från dem som avser att bilda ifrågavarande
bolag. Utskottet anser inte att riksdagen bör uttala sig för någon viss
lokalisering av dessa utvecklings- och investmentbolag. Med det anförda
avstyrks motion 1981/82:201 (c) och motion 1981/82:2297 (c) i här aktuell
del.

NU 1981/82:51

58

Svetab

Svenska Industrietablerings AB (Svetab) är helägt dotterbolag till
Statsföretag AB. Under år 1978 började Svetab uppbyggnaden av den
regionala investmentverksamheten genom etableringen av dotterbolagen
Svetab Nord AB och Svetab Bergslagen AB. År 1979 etablerades ytterligare
två dotterbolag, Svetab Småland AB och Svetab Öst AB, vilkas verksamhet
har byggts upp under år 1980. Riskkapitalet i de regionala investmentbolagen
har finansierats medelst anslag från riksdagen på tillsammans 70 milj. kr.

Det framgår av propositionen (s. 222) att Svetab önskar bygga ut den
regionala verksamheten så att den blir rikstäckande. Svetab föreslår sålunda
att ytterligare tre bolag med vardera 20 milj. kr. i riskkapital inrättas med
verksamhet i resp. Mälardalen/Storstockholm, Västsverige/Göteborg samt
Skåne. Vidare är Svetab berett att under år 1982 starta ett rikstäckande
investmentbolag av typen Tillväxtinvest. Enligt Svetab behövs för detta
bolag dels ett aktiekapital på 20 milj. kr., varav Svetab f. n. kan teckna 10
milj. kr. utan krav på ytterligare tillskott över statsbudgeten, dels en statlig
lånegaranti på 40 milj. kr.

Regeringen förordar inte nu ytterligare medelstillskott till Svetab. Det står
dock Svetab fritt, sägs det i propositionen, att i samverkan med andra
intressenter bilda regionala bolag i den mån det inte innebär anspråk på
ytterligare medelstillskott över statsbudgeten. Detsamma gäller vid behov
att öka kapitalbasen i de nuvarande regionala bolagen och i fråga om det
rikstäckande investmentbolaget.

I den socialdemokratiska partimotionen 1981/82:2309 anförs bl. a. att
verksamheten inom Svetab överensstämmer med de syften som har
tillskrivits Tillväxtinvest. Denna typ av verksamhet är ett väsentligt inslag i en
politik för små företag, säger motionärerna. De finner det naturligt att
samhällets fortsatta insatser på området kanaliseras genom detta redan
etablerade företag.

Mot den angivna bakgrunden förordar socialdemokraterna att Svetab
under den närmaste treårsperioden tilldelas ytterligare 30 milj. kr. för en
utbyggnad av sin verksamhet, varvid 20 milj. kr. avses för det av Svetab
begärda Svetab Väst och 10 milj. kr. för en utökning av verksamheten i
befintliga bolag i enlighet med Svetabs begäran. När det gäller Svetab
Mälardalen säger sig motionärerna vilja avvakta utvecklingen, bl. a. av de
privata Tillväxtinvestbolag som kommer att bildas. Beträffande det rikstäckande
bolaget för den s. k. tredje rondens finansiering - dvs. expansionsinvesteringar
när omsättningen uppgår till 20-100 milj. kr. - bör Svetab gå
vidare med de kontakter man har tagit för att få in andra finansiärer av typen
förvaltare av kollektivt kapital som delägare. Svetab bör enligt motionärerna
vara oförhindrat att ta in sådana delägare även i sina befintliga bolag, varvid
dock även staten bör kräva avkastning på sina insatser om resultatet
överskrider en viss nivå som bör bestämmas innan de nya delägarna träder

NU 1981/82:51

59

in.

Utskottet har noterat Svetabs planer att genom samverkan med andra
intressenter försöka vidga sin finansiella ram. Såväl i propositionen som i den
socialdemokratiska partimotionen tas denna fråga upp. Härvid berörs bl. a.
andra finansiärers medverkan såväl i regionala bolag som i ett planerat
rikstäckande bolag. Utskottet anser att en lämplig väg för andra intressenters
medverkan i Svetab skulle kunna vara genom en riktad nyemission i
moderbolaget Svetab. Lämpligheten av att kollektiva kapitalförvaltare,
såsom allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse, går in som delägare
direkt i något av de regionala bolagen torde kunna ifrågasättas. Med hänsyn
till det riskkapital som har satsats från samhällets sida i Svetab torde de
närmare formerna för andra finansiärers medverkan i Svetab böra underställas
regeringens prövning. Frågan om statens andel av resultatet bör tas
upp i det sammanhanget.

Utskottet delar regeringens uppfattning att något ytterligare medelstillskott
till Svetab nu inte bör anvisas. Svetabs verksamhet bör komma att
underlättas av de generella åtgärder som tidigare har nämnts. I den mån
andra intressenter vill samverka med Svetab, t. ex. vid bildandet av de
planerade bolagen, får detta således ske utan ytterligare krav på medelstillskott
över statsbudgeten.

Utskottet avstyrker sålunda motion 1981/82:2309 (s) i ifrågavarande
del.

Regioninvest i Norr AB m. m.

Regeringen föreslår i den regionalpolitiska propositionen (prop. 1981/
82:113 s. 156 f.) att riksdagen skall anvisa 55,2 milj. kr. för förlusttäckning i
Regioninvest i Norr AB. Förlusttäckningen föreslås anvisas i form av tillskott
till moderbolaget Statsföretag AB på tilläggsbudget III till statsbudgeten för
budgetåret 1981/82.

Det framgår av propositionen (s. 158) att Regioninvests rörelseresultat
efter avskrivningar och finansiellt netto för år 1981 preliminärt uppgår till
— 55,2 milj. kr. Av förlusten hänförs drygt 15 milj. kr. till Regioninvests
kommersiella enheter och ca 25 milj. kr. till företag i ett inledande skede med
betydande startkostnader samt till enheter under avveckling åren 1981-1982.
Resterande belopp avser för koncernen gemensamma aktiviteter, t. ex.
produktprogramförnyelse och marknadsföringsinsatser av tidsbegränsad
karaktär, huvudsakligen inriktade mot företag som Regioninvest av sysselsättningspolitiska
skäl har ombetts att engagera sig i.

Industriministern framhåller att Regioninvest har gjort en positiv insats för
industriutvecklingen i Norrbotten. Företaget har emellertid haft att arbeta
under svåra förhållanden. Mot bakgrund av dessa omständigheter framför
regeringen förslag att särskilda medel skall anvisas för förlusttäckning i
Regioninvest i Norr AB.

NU 1981/82:51

60

I tre motioner lämnas förslag om bl. a. medelstilldelningen för Regioninvest.
Socialdemokraterna tillstyrker i sin partimotion 1981/82:2352 regeringens
förslag om förlusttäckning i Regioninvest. De anser emellertid att
ytterligare medel bör ställas till Regioninvests förfogande. Bolaget sägs vara
en viktig offensiv länk i den breddning av den industriella verksamheten i
Norrbotten som planeras. Om Regioninvest ges ett tillräckligt kapitaltillskott
kan företaget enligt motionärerna utvidga sin verksamhet högst betydligt.
Regioninvest föreslås få ett medelstillskott om totalt 350 milj. kr. för en
femårsperiod. Kapitalet skall tillföras företaget med 100 milj. kr. de två
första åren och därefter med 50 milj. kr. årligen.

Med hänsyn till förlusttäckningen om 55,2 milj. kr. föreslår motionärerna
att 44,8 milj. kr. skall anvisas för budgetåret 1982/83.

Verksamheten inom Regioninvest i Norr AB har inte varit framgångsrik,
anför moderata samlingspartiet i partimotionen 1981/82:2289. Det är inte
tillfredsställande med fortsatta rekvisitioner av förlusttäckningsbidrag.
Motionärerna anser att verksamhetens framtida inriktning bör prövas i
särskild ordning. Regeringen föreslås återkomma till riksdagen med en
rapport härom när verksamheten har utvärderats. I avvaktan härpå föreslås
att det av regeringen föreslagna anslaget minskas till 25 milj. kr.

Vänsterpartiet kommunisterna säger i partimotionen 1981/82:2355 att
Regioninvest under åren har utvecklats till en viktig och betydelsefull enhet i
det norrbottniska näringslivet. Motionärerna anser det vara väsentligt att
Regioninvest ges reella möjligheter att fortsätta att driva företagsverksamhet.
Det av regeringen föreslagna tillskottet betecknas som otillräckligt. I
motionen föreslås att det höjs till 100 milj. kr. Utskottet uppfattar det
aktuella yrkandet som att utöver förlusttäckningsbidraget ytterligare medel,
44,8 milj. kr., skall anvisas för budgetåret 1982/83.

Utskottet behandlar i detta sammanhang också en motion från allmänna
motionstiden om de regionala investmentbolagens verksamhet. I motion
1981/82:1490 (m) sägs att de statliga investmentbolagen ofta har regionala
verksamhetsområden. Dessa bolags verksamhet har blivit föremål för såväl
beröm som kritik. Kritikerna anser enligt motionärerna att statens investmentbolag
genom sin ”subventionsverksamhet” har snedvridit den naturliga
konkurrensen och att de tillskapade arbetstillfällena egentligen kommer från
andra företag i regionen. Det är för förtroendet hos såväl skattebetalare som
företagare angeläget att det skapas klarhet om de statliga investmentbolagens
arbetssätt och investeringar under senare år, anför motionärerna.
Motionen mynnar ut i förslag om att riksdagen skall begära att regeringen
ombesörjer en utvärdering av de regionala investmentbolagens verksamhet
och medelsanvändning.

Utskottet tar först upp frågan om förlusttäckningsbidrag för år 1981 och
förslagen om utvärdering av Regioninvest och om de regionala investmentbolagen.

Utskottet delar uppfattningen i propositionen och den socialdemokratiska

NU 1981/82:51

61

partimotionen att Regioninvest i Norr har gjort en positiv insats för
industriutvecklingen i Norrbotten. Det är enligt utskottets mening angeläget
att Regioninvest kan erhålla förlusttäckning för verksamhetsåret 1981 så att
bolagets soliditet hålls på en rimlig nivå. Den ogynnsamma resultatutvecklingen
måste brytas så snart som möjligt. Utskottet tillstyrker sålunda
regeringens förslag om förlusttäckning och föreslår att 55,2 milj. kr. anvisas
för det angivna ändamålet på tilläggsbudget III till statsbudgeten för
budgetåret 1981/82.

Av det anförda framgår att utskottet inte instämmer i den kritik i fråga om
Regioninvests verksamhet som framförs i moderata samlingspartiets partimotion
1981/82:2289. Utskottet anser inte att det nu erfordras någon särskild
utredning om verksamheten vid Regioninvest. Det finns inte heller enligt
utskottets uppfattning behov av en utvärdering av de regionala investmentbolagens
verksamhet och medelsanvändning, såsom föreslås i motion
1981/82:1490 (m). Frågor om de statligt ägda regionala utvecklingsbolagen
behandlade riksdagen förra våren (prop. 1980/81:130, NU 1980/81:64). I den
industripolitiska propositionen redovisades bl. a. statens industriverks
utvärdering (SIND 1980:14) Regionala utvecklingsbolag - problem och
möjligheter. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motion
1981/82:2289 (m) i ifrågavarande del och motion 1981/82:1490 (m).

Utskottet tar så upp frågan om anslag till Regioninvest under nästa
budgetår.

Utskottet anser att det förlusttäckningsbidrag som utskottet nyss har
uttalat sig för bör ge Regioninvest möjlighet att även fortsättningsvis få
krediter på den öppna kreditmarknaden. Några ytterligare statliga bidrag
bör inte anvisas för nästa budgetår. Utskottet avstyrker således motion
1981/82:2352 (s) i ifrågavarande del och motion 1981/82:2355 (vpk) i här
aktuell del.

Övriga kreditfrågor

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i partimotionen 1981/82:2312 att
ett särskilt kreditinstitut för arbetarkooperativa företag skall inrättas.
Motionärerna vill att riksdagen skall begära att regeringen framlägger ett
förslag härom. Utskottet vill erinra om att regeringen till våren 1982 har
aviserat en proposition om kooperationsfrågor. För övrigt framgår det av
småföretagspropositionen (s. 206) att det i utvecklingsfondernas målgrupp
ingår företag med olika ägarformer, bl. a. personalägda företag. Med vad
utskottet här har anfört avstyrker utskottet motion 1981/82:2312 (vpk) i
ifrågavarande del.

AB Industrikredit bör ges möjligheter att med industrifastigheter och
jämförbara anläggningar som säkerhet ge lån med en löptid upp till 30 år,
heter det i motion 1981/82:1482 (c, fp, m). En sådan förlängning av
kredittiden skulle underlätta betydligt för de mindre och medelstora

NU 1981/82:51

62

företagens investeringar, anför motionärerna. Utskottet har erfarit att
Industrikredit under våren 1982 har slutfört överläggningar med allmänna
pensionsfonden och utredningen (E 1980:05) om de små och medelstora
företagens finansiella situation vilka har resulterat i vissa ändringar i bl. a.
amorteringstidernas längd vid lån från Industrikredit.

De förändringar som därmed åsyftas innebär att Industrikredit nu kan
erbjuda lån som åtminstone till sina ekonomiska verkningar svarar mot 25-och 30-åriga lån. Lånen läggs upp på 15 år med 3 1/3 % årlig amortering.
Under lånets 15-åriga löptid amorteras sålunda 50 % av ursprungligt belopp.
Avsikten är att lånen efter dessa 15 år skall kunna förlängas med ytterligare
10 eller 15 år.

Enligt utskottets uppfattning tillgodoser de nya låneformerna hos Industrikredit
i huvudsak önskemålen i den här aktuella motionen, vilken således
avstyrks.

Samarbete mellan småföretag

Små företag har oftast för små resurser för att klara sina rutiner på ett
rationellt sätt, anför socialdemokraterna i partimotionen 1981/82:2309. En
samverkan mellan företag genom utnyttjande av gemensam utrustning och
gemensamt anlitande av anläggningar och bolag när det gäller bokföring,
transporter, dataservice etc. skulle enligt motionärerna betyda väsentliga
ekonomiska fördelar. Det skulle innebära att resurser frigörs för satsningar
på utveckling av företagen. Det betyder också att man får tillgång till
kunskaper på dessa områden som de små företagen annars inte skulle ha råd
att utnyttja. Motionärerna föreslår mot den angivna bakgrunden att
regeringen skall anmodas komma med förslag till lämpliga stimulansåtgärder
för denna typ av verksamhet. Härvid bör då beaktas möjligheten att bilda
samverkansbolag, dvs. någon form av småföretagskooperativ uppbyggda
enligt kooperativa principer. Redan existerande lokala företagsgrupper och
industribyar kan utgöra exempel och bidra med erfarenheter i detta arbete,
anför motionärerna.

Det finns otvivelaktigt i många fall stora fördelar att vinna för de små
företagen genom samarbete i olika frågor och i olika former. Samhället
stimulerar till visst sådant samarbete, bl. a. genom de regionala utvecklingsfonderna
och via Sveriges exportråd. Som framgår av småföretagspropositionen
(s. 211) kan samverkande underleverantörföretag i vissa fall erhålla
utvecklingskapital. I fråga om fondernas främjande av nyföretagandet
nämns arbetskooperativ (s. 215) som en målgrupp för nya etableringskampanjer.
En del av Exportrådets insatser avser som antytts kollektiva insatser
som syftar till ökade exportintäkter. Utskottet vill också peka på att vissa
frågor med anknytning till detta ämne berörs i den regionalpolitiska
propositionen (1981/82:113 s. 113 f.) i ett avsnitt om Stiftelsen Industricentra.
Som tidigare har nämnts har en proposition om kooperationsfrågor

NU 1981/82:51

63

aviserats till våren 1982. Mot bakgrund av vad utskottet här har anfört
avstyrks motion 1981/82:2309 (s) i denna del.

Förnyelse av äldre arbetsområden

Socialdemokraterna säger i sin partimotion 1981/82:2309 att det finns
starka skäl för samhället att medverka till en förnyelse av äldre arbetsområden.
Motionärerna anför bl. a. att samhällets medverkan i första hand är
en kommunal fråga och att arbete också pågår i flera kommuner med att
finna lösningar. De anser emellertid att det vore naturligt med centrala
initiativ för att samordna det arbete som pågår och bidra till att finna
lösningar, bl. a. i finansieringsfrågor, som kan vara generella. I sammanhanget
bör enligt motionärerna också tas in de stora problem med höjda
lokalkostnader som många småföretag brottas med. Motionärerna föreslår
att regeringen uppmanas att i samarbete med kommuner, näringsliv och
arbetstagarorganisationer utreda och komma med förslag i denna fråga.

I detta ämne har civilutskottet avgett yttrande (CU 1981/82:8 y).
Civilutskottet erinrar om att stadsförnyelsekommittén (Bo 1979:04) har till
uppgift att ta fram underlag som skall göra det möjligt att precisera mål och
riktlinjer för stadsförnyelsen samt att förbättra och precisera genomförandereglerna.
Frågor om förnyelse av den befintliga bebyggelsemiljön blir
därmed föremål för en samlad översyn, anför cilvilutskottet. Kommittén har
avgett ett delbetänkande (SOU 1981:99) och samtidigt (SOU 1981:100)
publicerat visst underlagsmaterial. Den har i det nämnda delbetänkandet (s.
77-80) redovisat den avsedda uppläggningen av det fortsatta arbetet.
Civilutskottet pekar också på att det år 1979 tillkallades en utredning om
planmässig sanering efter industrinedläggningar. Utredaren har nyligen
avlämnat betänkandet (SOU 1982:10) Sanering efter industrinedläggningar
och därmed avslutat sitt uppdrag. Frågor om hyra för lokaler har av
civilutskottet senast behandlats i betänkandena CU 1981/82:23 och CU
1981/82:27.

Enligt civilutskottets mening torde syftet med det aktuella förslaget i
motion 1981/82:2309 (s) kunna i väsentliga delar tillgodoses utan den
ytterligare utredning som motionärerna förordar. Det finns därför enligt
civilutskottets mening inte tillräckliga skäl att tillstyrka motionsyrkandet.
Socialdemokraterna i civilutskottet har i en avvikande mening bl. a. anfört
att regeringen bör föranstalta om den av motionärerna förordade utredningen.

Näringsutskottet delar civilutskottets uppfattning i denna fråga. Med
hänvisning till det pågående utredningsarbete som nämns i civilutskottets
yttrande bör det här aktuella önskemålet i motion 1981/82:2309 (s) i
väsentliga delar kunna tillgodoses utan att ytterligare en utredning tillsätts.
Motionen avstyrks sålunda i ifrågavarande del.

NU 1981/82:51

64

U ppdragstagar begreppet

I motion 1981/82:2302 (fp) anförs att tillämpningen av nuvarande arbetsoch
skatterättsliga regler rörande uppdragstagare i betydande grad kan
motverka önskemålen om att starta egna företag. Som ett exempel nämns i
motionen att det, om en uppdragsgivare skulle lämna ett relativt omfattande
uppdrag till ett nystartat företag, med nuvarande lagstiftning finns en
betydande risk att uppdragstagaren kan komma att betraktas som anställd
eller som en s. k. beroende uppdragstagare, för vilken uppdragsgivaren är
skyldig att erlägga sociala avgifter och att inbetala preliminär skatt. Samma
situation uppstår ofta, säger motionären, då någon anställd vill starta egen
firma och gör det vid sidan av sitt ordinarie arbete för att successivt kunna
bygga upp en kundkrets.

Av domar i såväl arbetsdomstolen som försäkrings[över]domstolen synes
enligt motionären framgå bl. a. att uppdragstagaren i väsentlig utsträckning
måste ha inkomst också från andra uppdragsgivare för att inte anses som
anställd eller beroende uppdragstagare och att det därvid saknar betydelse
om uppdragstagaren själv har erlagt avgifter och skatter i enlighet med
gällande lagstiftning.

Osäkerheten inom uppdragstagarområdet kan leda till att många företag
begränsar sin utläggning av uppdrag, vilket i åtskilliga fall kan vara till
förfång för nyetablering, heter det vidare i motionen. Ett klarläggande i
lagstiftningen av uppdragstagarbegreppets innebörd såväl arbetsrättsligt som
skattetekniskt skulle kunna underlätta verksamheten både för uppdragstagare
och för uppdragsgivare.

Motionären önskar att man genom en enkel rutinförfrågan hos exempelvis
lokala skattemyndigheten skulle kunna erhålla bindande besked om
huruvida en namngiven uppdragstagare är att hänföra till gruppen egna
företagare eller gruppen beroende uppdragstagare, vilket skulle underlätta
nyföretagandet.

Riksdagen föreslås göra ett uttalande om behovet av att uppdragstagarbegreppet
klarläggs, så att etablering av nya företag underlättas.

Socialförsäkringsutskottet behandlade våren 1981 (SfU 1980/81:28 s.
12 f.) motionsyrkanden som bl. a. syftade till en översyn av gällande
bestämmelser för att skapa en klarare gränsdragning mellan arbetstagare,
uppdragstagare och rörelseidkare och till att undvika rättsosäkerhet beträffande
vem som är avgiftsskyldig. Socialförsäkringsutskottet hänvisade därvid
till en i proposition 1980/81:127 aviserad utredning om en omläggning av
debitering och uppbörd av avgifter - socialavgiftsutredningen (S 1981:04;
särskild utredare: regeringsrådet Gunnar Björne). Utskottet förutsatte att de
frågor som hade berörts i de aktuella motionerna skulle komma att bli
föremål för prövning inom utredningen. Motionerna behövde därför inte
föranleda någon riksdagens åtgärd, anförde utskottet. Riksdagen avslog
motionerna.

NU 1981/82:51

65

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i den nu aktuella
motionen om att den osäkerhet som i olika sammanhang vidlåder begreppet
uppdragstagare kan medföra problem i samband med etableringen av nya
företag. Utskottet förutsätter att regeringen överväger olika utvägar för att få
denna fråga klarlagd. Det kan exempelvis ske inom ramen för den av
socialförsäkringsutskottet nämnda utredningen. Något uttalande från riksdagen
i detta ämne anser utskottet inte vara erforderligt. Motion 1981/
82:2302 (fp) avstyrks således.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande småföretagspolitikens inriktning m. m.
att riksdagen

a) med anledning av statsministerns anförande i proposition
1981/82:118 (s. 4-9) som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

b) avslår motion 1981/82:2052 yrkande 2,

c) avslår motion 1981/82:2312 yrkande 7,

2. beträffande utvidgning av de regionala utvecklingsfondernas
målgrupp

att riksdagen

a) med bifall till proposition 1981/82:118 bilaga 2 första
delssatsen och med avslag på motionerna 1981/82:1463,
1981/82:1470 och 1981/82:1945 godkänner vad som i propositionen
anförs om utvidgning av de regionala utvecklingsfondernas
målgrupp,

b) avslår motion 1981/82:1476,

c) avslår motion 1981/82:2311 yrkande 1,

3. beträffande statligt stöd till AB Handelskredit

att riksdagen avslår motion 1981/82:1051 och motion 1981/
82:2311 yrkande 2,

4. beträffande främjande av turismen

att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:118 bilaga 2
andra delssatsen moment 1 och motion 1981/82:2299 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande detaljhandelsetableringar

att riksdagen avslår motion 1981/82:2312 yrkande 6,

6. beträffande exportfrämjande verksamhet
att riksdagen

a) med anledning av proposition 1981/82:118 bilaga 2 andra
delssatsen moment 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

b) avslår motion 1981/82:2309 yrkandena 5 och 6 (nationella
5 Riksdagen 1981/82. 17 sami. Nr 51

NU 1981/82:51

66

handelshus),

7. beträffande innovationspolitikens inriktning

att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:118 bilaga 4
moment 6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

8. beträffande underleverantörer
att riksdagen

a) avslår motion 1981/82:2309 yrkandena 9-11,

b) avslår motion 1981/82:444 yrkande 2 (Älvsborgs län),

9. beträffande former för STU:s stöd till teknisk forskning och
utveckling

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:118 bilaga 4
moment 4 och med anledning av motion 1981/82:2309 yrkande 8
godkänner vad som i propositionen anförs om vidgade former
för STU:s stöd till teknisk forskning och utveckling,

10. beträffande statliga insatser för främjande av industrins teknikupphandling att

riksdagen avslår motion 1981/82:1488 yrkandena 15 och 16
och motion 1981/82:2138 yrkandena 12 och 13,

11. beträffande hantverksinstitut

att riksdagen avslår motion 1981/82:2308,

12. beträffande hantverksföretag i utvecklingsfondernas målgrupp
att riksdagen avslår motion 1981/82:1597,

13. beträffande centrum för företagsutveckling

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:118 bilaga 4
moment 2 och punkt B 20 och med avslag på motion 1981/
82:1471

a) godkänner vad som i propositionen anförs om inrättandet av
ett centrum för småföretagsutveckling,

b) till Bidrag till Centrum för småföretagsutveckling för
budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 1 350 000 kr.,

14. beträffande företagsinriktad fortbildning

att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:100 bilaga
17 avsnitt B (Industri m. m.) i ifrågavarande del (s. 20), med
bifall till motion 1981/82:1946, med anledning av motion
1981/82:1952 yrkande 1 och motion 1981/82:2309 yrkande 12
samt med avslag på motion 1981/82:1478, motion 1981/82:1952
yrkande 2 och motion 1981/82:2300 yrkande 3 i ifrågavarande
del till Bidrag till företagsinriktad fortbildning för budgetåret
1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 3 000 000 kr.,

15. beträffande bidrag till Stiftelsen Institutet för företagsutveckling -

NU 1981/82:51

67

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:100 bilaga 17
punkt B 13 och med avslag på motion 1981/82:2309 yrkande 13
till Bidrag till Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling för
budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 22 000 000 kr.,

16. beträffande studiecentrum i Övertorneå
att riksdagen avslår motion 1981/82:2306,

17. beträffande centrum för småföretagarutbildning i Göteborg
att riksdagen avslår motion 1981/82:2310,

18. beträffande de regionala utvecklingsfondernas styrelser

att riksdagen med anledning av motion 1981/82:2300 yrkande 4
samt med avslag på motion 1981/82:1496 och motion 1981/
82:2309 yrkande 14 i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. beträffande kvinnliga företagare

att riksdagen avslår motion 1981/82:834,

20. beträffande Utvecklingsfondernas samarbetsråd

att riksdagen avslår motion 1981/82:2309 yrkande 14 i ifrågavarande
del,

21. beträffande de regionala utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet att

riksdagen med bifall till proposition 1981/82:118 bilaga 4
moment 1 samt med avslag på motion 1981/82:1480, motion
1981/82:2052 yrkande 4 i ifrågavarande del, motion 1981/
82:2300 yrkande 3 i ifrågavarande del och motion 1981/82:2312
yrkande 1 godkänner vad som i propositionen anförs om
ändrade riktlinjer för de regionala utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet,

22. beträffande möjlighet för uppfinnare att utnyttja utvecklingskapital att

riksdagen avslår motion 1981/82:2309 yrkande 7,

23. beträffande utredning om uppfinnarverksamhet
att riksdagen avslår motion 1981/82:1938,

24. beträffande stipendier för uppfinnare

att riksdagen avslår motion 1981/82:1488 yrkande 14 och
motion 1981/82:2138 yrkande 11,

25. beträffande hotellgarantilån

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:118 bilaga 4
moment 3 och med avslag på motion 1981/82:613 godkänner
vad som i propositionen anförs om avskaffande av hotellgarantilån,

26. beträffande utvecklingsfondernas företagsservice
att riksdagen

a) avslår motion 1981/82:809,

NU 1981/82:51

68

b) avslår motion 1981/82:862 och motion 1981/82:1951,

c) avslår motion 1981/82:2052 yrkande 4 i ifrågavarande del och
motion 1981/82:2300 yrkande 3 i ifrågavarande del,

d) avslår motion 1981/82:2309 yrkande 14 i ifrågavarande
del,

27. beträffande bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m.
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1981/82:118 bilaga 4 punkt B 3 och
med avslag på motion 1981/82:2309 yrkande 15 till Bidrag till
regionala utvecklingsfonder m. m. för budgetåret 1982/83 under
fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
95 000 000 kr.,

b) avslår motion 1981/82:622,

c) avslår motion 1981/82:1131 yrkande 12,

d) avslår motion 1981/82:2301,

e) avslår motion 1981/82:2307,

28. beträffande täckande av förluster i anledning av garantigiv ning
hos regionala utvecklingsfonder

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:118 bilaga 4
punkt B 4 till Täckande av förluster i anledning av garantigivning
hos regionala utvecklingsfonder för budgetåret 1982/83
under fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 1 000
kr.,

29. beträffande statliga industrigarantilån

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:118 bilaga 4
punkt B 5 momenten 1 och 2

a) medger att för budgetåret 1982/83 statlig garanti för lån enligt
förordningen (1978:507) om industrigarantilån m. m. beviljas
med sammanlagt högst 300 000 000 kr.,

b) till Täckande av förluster i anledning av statliga industrigarantilån
m. m. för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 100 000 000 kr.,

30. beträffande avveckling av de regionala utvecklingsfonderna
att riksdagen avslår motion 1981/82:2296,

31. beträffande privata småföretagsinriktade utvecklings- och
investmentbolag

att riksdagen

a) med bifall till proposition 1981/82:118 bilaga 4 moment 5
godkänner vad som i propositionen anförs om åtgärder för att
underlätta att privata småföretagsinriktade utvecklings- och
investmentbolag bildas,

b) med bifall till proposition 1981/82:118 bilaga 4 punkt B 21 till
Räntestöd till Tillväxtinvestbolag för budgetåret 1982/83 under

NU 1981/82:51

69

fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
3 500 000 kr.,

c) med bifall till proposition 1981/82:118 bilaga 4 punkt B 22
moment 1 och med avslag på motion 1981/82:2309 yrkande 1
medger att statlig garanti för lån till s. k. Tillväxtinvestbolag
beviljas med sammanlagt högst 25 000 000 kr. i enlighet med
vad som anförs i propositionen,

d) med bifall till proposition 1981/82:118 bilaga 4 punkt B 22
moment 2 och med avslag på motion 1981/82:2309 yrkande 2 till
Täckande av förluster i anledning av statliga garantier för lån till
Tillväxtinvestbolag m. m. förbudgetåret 1982/83 under fjortonde
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

e) avslår motion 1981/82:201 (Skaraborgs län),

f) avslår motion 1981/82:2297 yrkande 2 (Dalarna),

32. beträffande Svetabs verksamhet

att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:118 bilaga 4
moment 7 och med avslag på motion 1981/82:2309 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

33. beträffande förlusttäckning i Regioninvest i Norr AB m. m.
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1981/82:113 punkt G 16, med
anledning av motion 1981/82:2352 yrkande 61 och motion
1981/82:2355 yrkande 2, båda i ifrågavarande del, och med
avslag på motion 1981/82:2289 yrkande 17 till Tillskott till
Statsföretag A B för förlusttäckning i Regioninvest i Norr AB på
tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1981/82
under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
55 200 000 kr.,

b) avslår motion 1981/82:1490 och motion 1981/82:2289 yrkande
10,

34. beträffande anslag till Regioninvest i Norr AB för budgetåret
1982183

att riksdagen avslår motion 1981/82:2352 yrkande 61 och
motion 1981/82:2355 yrkande 2, båda i ifrågavarande del,

35. beträffande arbetarkooperativa företag

att riksdagen avslår motion 1981/82:2312 yrkande 3,

36. beträffande AB Industrikredit

att riksdagen avslår motion 1981/82:1482,

37. beträffande samarbete mellan småföretag

att riksdagen avslår motion 1981/82:2309 yrkande 17,

38. beträffande förnyelse av äldre arbetsområden

att riksdagen avslår motion 1981/82:2309 yrkande 18,

6 Riksdagen 1981182. 17 sami. Nr 51

NU 1981/82:51

70

39. beträffande uppdragstagarbegreppet

att riksdagen avslår motion 1981/82:2302.

Stockholm den 27 maj 1982

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s), Margaretha af
Ugglas (m), Birgitta Hambraeus (c), Bengt Sjönell (c), Wivi-Anne Radesjö
(s), Sivert Andersson (s), Christer Eirefelt (fp), Birgitta Johansson (s), Per
Westerberg (m) och Sture Thun (s).

Reservationer

1. Småföretagspolitikens inriktning m. m. (mom. 1)

Ingvar Svanberg, Hugo bengtsson, Nils Erik Wååg, Wivi-Anne Radesjö,
Sivert Andersson, Birgitta Johansson och Sture Thun (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 19 med ”1 fråga” och
slutar på s. 20 med ”kunna bibehållas” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det allra viktigaste i en politik för små och
medelstora företag inriktningen av den allmänna ekonomiska politiken och
näringspolitiken. Utskottet instämmer därmed i vad som anförs i den
socialdemokratiska partimotionen 1981/82:2309. Som där sägs i det största
problem som de mindre företagen nu har bristen på efterfrågan på deras
produkter och den allmänna stagnationen i ekonomin. Raset i bostadsbyggandet
liksom i investeringarna över huvud taget har fått mycket negativa
effekter på många små och medelstora företag. Ett stort antal har tvingats
lägga ner driften eller göra allvarliga inskränkningar i sin verksamhet, med en
ökad arbetslöshet som följd.

Det viktigaste inslaget i en politik för de små och medelstora företagen är
därför en snabb omläggning av den ekonomiska politiken och näringspolitiken.
Utskottet vill där hänvisa till de förslag som har framlagts i den
socialdemokratiska partimotionen 1981/82:2133. Där föreslås ett omfattande
investeringsprogram innehållande satsningar på energiförsörjning, transporter
och kommunikationer samt bostadsbyggande. Ökade insatser för
forskning och utveckling och vissa stimulanser direkt riktade till industrin
ingår också i programmet.

Den ökade efterfrågan på industriprodukter som blir följden av investe -

NU 1981/82:51

71

ringsprogrammet innebär att industrikapaciteten kan utnyttjas bättre. Då
ökar lönsamheten liksom behovet och förmågan att investera i ökad
produktionskapacitet. Resurser byggs upp för återskapande av balans i
budget och utrikeshandel.

Denna uppläggning av den ekonomiska politiken och näringspolitiken är
enligt utskottets mening den allra viktigaste delen av en politik för de små och
medelstora företagen.

Därutöver behövs åtgärder som tar hänsyn till de små och medelstora
företagens speciella situation. Utskottet instämmer i den uppläggning av
småföretagspolitiken som redovisas i den socialdemokratiska partimotionen
1981/82:2309. Förslagen till särskilda insatser för de små och medelstora
företagen är där främst inriktade på utbildning, utvecklingsinsatser och
exportfrämjande åtgärder. De konkreta förslagen avser bl. a.

- ökade resurser till utvecklingsfonderna,

- ökade anslag till utbildning och företagsservice,

- ökade insatser för förbättrad marknadsföring, bl. a. genom en försöksverksamhet
med statliga handelshus för att effektivisera de små företagens
exportansträngningar,

- särskilda insatser för att de mindre företagen skall kunna fylla sin roll som
underleverantörer.

Förslagen är inriktade på åtgärder för att ta till vara och utveckla de små
företagens speciella förutsättningar och möjligheter. De små företagen har
enligt utskottets mening, precis som sägs i den socialdemokratiska motionen,
särskilt goda förutsättningar att bidra med mycket av det nyskapande som
kommer att behövas i den svenska industrin under 1980-talet. De små
företagen är ofta grogrunden till större företag. Flera av våra nu stora
industrier har utvecklats från mycket små företag. Det är därför en självklar
uppgift för samhället att med olika åtgärder främja små och medelstora
företags utveckling. Utskottet anser att de förslag som återfinns i den
nämnda socialdemokratiska motionen är väl ägnade att tillgodose de behov
som här nämnts. Utskottet återkommer till sakbehandling av förslagen i det
följande.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande småföretagspolitikens inriktning m. m.
att riksdagen

a) med anledning av statsministerns anförande i proposition
1981/82:118 (s. 4-9) och motion 1981/82:2309 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

b) (= utskottet),

c) (= utskottet).

NU 1981/82:51

72

2. Exportfrämjande verksamhet (mom. 6)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Wivi-Anne Radesjö,
Sivert Andersson, Birgitta Johansson och Sture Thun (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 28 med ”Utskottet
har” och slutar på s. 29 med ”ifrågavarande del” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att en försöksverksamhet med nationella handelshus i
enlighet med önskemålen i den socialdemokratiska partimotionen snarast
bör påbörjas. Erfarenheterna från de regionala exportsäljbolagen bör
utnyttjas. En delegation bör tillsättas med uppgift att organisera en dylik
försöksverksamhet. Verksamheten bör vara koncentrerad till några produktområden,
avgränsade på ett sådant sätt att en effektiv marknadsföring kan
bedrivas. Olika lösningar beträffande försäljningens organisation utomlands
bör prövas. Likaså frågan om hur man skall söka lämpliga produkter att
arbeta med och hur avtalen med de tillverkande företagen skall vara
utformade.

I delegationen bör ingå representanter för industri- och handelsdepartementen,
statens industriverk och Sveriges exportråd. Vidare bör näringslivet
och fackliga intressen vara representerade. Till delegationen bör anvisas ett
reservationsanslag av 10 milj. kr. för budgetåret 1982/83. Utskottet
tillstyrker sålunda de berörda yrkandena i motion 1981/82:2309 (s).

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande exportfrämjande verksamhet
att riksdagen

a) (=utskottet),

b) med bifall till motion 1981/82:2309 yrkandena 5 och 6 till
Delegationen för statliga handelshus för budgetåret 1982/83
under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
10 000 000 kr. och därvid som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

3. Underleverantörer (mom. 8)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Wivi-Anne Radesjö,
Sivert Andersson, Birgitta Johansson och Sture Thun (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Vad som”
och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i motionärernas krav på en utvärdering av hur de
regler för det statstödda exportkreditsystemet som infördes år 1981 har
påverkat de svenska underleverantörernas exportmöjligheter. Regeringen
bör föranstalta om en sådan utvärdering och återkomma till riksdagen med
en redovisning. Denna bör åtföljas av förslag till förändringar som kan anses
motiverade för att förbättra de svenska underleverantörernas situation. En

NU 1981/82:51

73

utgångspunkt kan vara de förslag som har framförts i ämnet av en
arbetsgrupp med företrädare för industridepartementet, Svenska metallindustriarbetareförbundet
och Sveriges mekanförbund.

En annan viktig fråga som tas upp i den socialdemokratiska partimotionen
gäller underleverantörernas ofta starka beroende av stora företag. Denna
fråga har inte blivit tillräckligt belyst i de nämnda utredningarna. En översyn
av denna problematik bör nu komma till stånd. Den bör syfta till att utarbeta
förslag till åtgärder för att stärka underleverantörernas ställning gentemot
enskilda köpare. Det kan exempelvis ske genom regler beträffande de
ekonomiska villkoren eller långsiktigheten i leveransavtalen. Särskilt bör
prövas möjligheterna att införa särskilda regler beträffande de fall då ett
enda företag genom sina beställningar engagerar stora delar av ett
underleverantörsföretags kapacitet. Dessa regler skulle exempelvis kunna
innebära en skyldighet att varsla underleverantörsföretag i samband med att
ett köparföretag vid produktionsförändringar har s. k. primär förhandlingsskyldighet
enligt lagen (MBL) om medbestämmande i arbetslivet gentemot
de egna anställda.

Utskottet finner vidare förslaget om factoringverksamhet intressant och
väl värt att pröva. Regeringen bör således närmare utreda möjligheterna att
staten medverkar vid bildandet av factoringbolag.

Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av den innebörd som
utskottet här har förordat. Motion 1981/82:2309 (s) tillstyrks därmed i dessa
delar av utskottet.

Till viss del kan ett sådant uttalande anses ligga i linje med tankegångar i
motion 1981/82:444 (s). Utskottet anser emellertid inte att riksdagen skall ta
initiativ till en sådan försöksverksamhet som föreslås i motionen. Utskottet
förutsätter dock att regionala organ överväger frågan. Motion 1981/82:444
(s) avstyrks sålunda i ifrågavarande del.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande underleverantörer
att riksdagen

a) med bifall till motion 1981/82:2309 yrkandena 9-11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) (=utskottet).

4. Statliga insatser för främjande av industrins teknikupphandling

(mom. 10)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Wivi-Anne Radesjö,
Sivert Andersson, Birgitta Johansson och Sture Thun (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 34 med ”Utskottet
är” och slutar på s. 35 med ”1981/82:2138 (s)” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att, såsom föreslås i motionerna 1981/82:1488 (s) och

NU 1981/82:51

74

1981/82:2138 (s), en försöksverksamhet med statligt stöd vid upphandling av
ny teknik inom industrin bör komma till stånd. Verksamheten bör bedrivas
av en särskild delegation med nära anknytning till industridepartementet.
Uppgiften för delegationen blir att dels ta initiativ till och organisera
samverkan mellan beställare i teknikupphandlingsprojekt, dels organisera
finansieringen av upphandlingen. Delegationen bör i begränsad utsträckning
kunna delta i finansieringen av olika projekt. Utskottet föreslår att 20 milj.
kr. anvisas för dels det ändamålet, dels övriga kostnader under den treåriga
försöksperioden.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

10. beträffande statliga insatser för främjande av industrins teknikupphandlingatt

riksdagen

a) med bifall till motion 1981/82:1488 yrkande 15 och motion
1981/82:2138 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

b) med bifall till motion 1981/82:1488 yrkande 16 och motion
1981/82:2138 yrkande 13 till Delegationen för teknikupphandling
inom industrin för budgetåret 1982/83 under fjortonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 20 000 000 kr.

5. Företagsinriktad fortbildning (mom. 14)

Erik Hovhammar, Margaretha af Ugglas och Per Westerberg (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 40 med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 41 med ”behandlade anslaget” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att medel för ifrågavarande ändamål bör avsättas inom
ramen för redan tillgängliga budgetmedel. En omprioritering av resurserna
bör sålunda göras till förmån för stimulansinsatser för utbildning i
småföretag. Inom utvecklingsfondernas totala medelsram bör utbildningsverksamheten
tilldelas i stort oförändrade resurser. Utskottet anser att
riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd. Därigenom tillgodoses
önskemålet i motion 1981/82:2300 (m) i denna del och till viss del motion
1981/82:1478 (m). Övriga här berörda motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottet under 14 bort hemställa

14. beträffande företagsinriktad fortbildning

att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:100 bilaga
17 avsnitt B (Industri m. m.) i ifrågavarande del (s. 20) och
motion 1981/82:1478, med bifall till motion 1981/82:2300
yrkande 3 i ifrågavarande del samt med avslag på motion

NU 1981/82:51

75

1981/82:1946, motion 1981/82:1952 yrkandena 1 och 2 och
motion 1981/82:2309 yrkande 12 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

6. Bidrag till Stiftelsen Institutet för företagsutveckling (mom. 15)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Wivi-Anne Radesjö,
Sivert Andersson, Birgitta Johansson och Sture Thun (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”Riksdagen
har” och slutar med ”från utskottet” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de inbesparingar som regeringen föreslår på utbildningsområdet
är missriktade och i längden medför betydande förluster för
samhället i form av utebliven utveckling i företagen. Anslaget till SIFU bör
såsom föreslås i den socialdemokratiska partimotionen föras upp med ett
belopp som innebär att den nuvarande ambitionsnivån kan upprätthållas.
Utskottet föreslår sålunda att riksdagen, med bifall till den socialdemokratiska
partimotionen i denna del, för budgetåret 1982/83 anvisar 26,9 milj. kr.
till SIFU. Anslaget för de följande åren bör riksdagen inte ta ställning till
redan nu.

dels att utskottet under 15 bort hemställa

15. beträffande bidrag till Stiftelsen Institutet för företagsutveckling
att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:100 bilaga
17 punkt B 13 och med bifall till motion 1981/82:2309
yrkande 13 till Bidrag till Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling
för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisar
ett reservationsanslag av 26 900 000 kr.

7. De regionala utvecklingsfondernas styrelser (mom. 18)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Wivi-Anne Radesjö,
Sivert Andersson, Birgitta Johansson och Sture Thun (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 46 med ”Enligt
utskottets” och slutar på s. 47 med ”1981/82:1496 (m)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill i likhet med den socialdemokratiska partimotionen erinra
om att riksdagen har ställt sig bakom tidigare framförda motionskrav på
vidgad representation för de fackliga organisationerna och företagarorganisationerna.
Enligt utskottets uppfattning har dessa krav inte blivit tillräckligt
tillgodosedda. Utskottet anser därför att riksdagen nu skall begära av
regeringen att den återkommer till riksdagen med konkreta förslag om hur
det tidigare kravet skall kunna tillgodoses. Riksdagen bör göra ett uttalande
av denna innebörd. Utskottet tillstyrker således motion 1981/82:2309 i

NU 1981/82:51

76

ifrågavarande del. Motion 1981/82:2300 (m) i ifrågavarande del och motion
1981/82:1496 (m) avstyrks.

dels att utskottet under 18 bort hemställa

18. beträffande de regionala utvecklingsfondernas styrelser

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2309 yrkande 14 i
ifrågavarande del samt med avslag på motion 1981/82:1496 och
motion 1981/82:2300 yrkande 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

8. Utvecklingsfondernas samarbetsråd (mom. 20)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Wivi-Anne Radesjö,
Sivert Andersson, Birgitta Johansson och Sture Thun (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 47 med ”Utskottet
finner” och slutar på s. 48 med ”något uttalande” bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i motionärernas kritik mot regeringen i detta ämne.
Utvecklingsfondernas samarbetsråd torde ha kommit att spela en större roll
än vad som nu har blivit fallet om regeringen mer aktivt hade verkat för
detta.

Samarbetsrådet är ett organ där bl. a. de fackliga organisationerna och
näringslivsorganisationerna har möjlighet att följa fondernas verksamhet.
Det kan därför rätt skött komma att spela en viktig roll. Utskottet anser att
detta är en så väsentlig fråga att regeringen inte bör fatta något beslut i den
riktning som anges i propositionen utan att riksdagen först får pröva frågan.
Riksdagen bör göra ett uttalande härom till regeringen.

dels att utskottet under 20 bort hemställa

20. beträffande Utvecklingsfondernas samarbetsråd

att riksdagen med anledning av motion 1981/82:2309 yrkande
14 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

9. De regionala utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (mom. 21)

Erik Hovhammar, Margaretha af Ugglas och Per Westerberg (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Vad som”
och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de nu nämnda synpunkterna i de båda motionerna är av
stor vikt. Det bör tydligare än vad som görs i propositionen markeras att
utvecklingsfonderna fortsättningsvis i ökad utsträckning bör förmedla
krediter och samordna verksamheten med andra kreditinstitut. De bör
således i första hand förmedla kreditgarantier. I andra hand bör utvecklings -

NU 1981/82:51

77

kapital kunna lämnas för att finansiera väl avgränsade projekt som har till
syfte att utveckla ett företag och som är förenade med betydande
risktagande. Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ge regeringen till
känna som sin mening. Motionerna 1981/82:2052 (m) och 1981/82:2300 (m)
tillstyrks sålunda i ifrågavarande delar.

dels att utskottet under 21 bort hemställa

21. beträffande de regionala utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet att

riksdagen med anledning av proposition 1981/82:118 bilaga
4 moment 1, med bifall till motion 1981/82:2052 yrkande 4 i
ifrågavarande del och motion 1981/82:2300 yrkande 3 i ifrågavarande
del samt med avslag på motion 1981/82:1480 och
motion 1981/82:2312 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

10. Stipendier för uppfinnare (mom. 24)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Wivi-Anne Radesjö,
Sivert Andersson, Birgitta Johansson och Sture Thun (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med ”Utskottet
hänvisade” och slutar med ”i propositionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser med hänsyn till vikten av att insatser till stöd för
uppfinnarverksamheten prioriteras att det finns anledning att ta fasta på
förslaget i motionerna 1981/82:1488 (s) och 1981/82:2138 (s) om en utökning
av verksamheten med stipendier till uppfinnare. Anslagen för stipendier bör
ökas med i storleksordningen 5 milj. kr. per år.

Vid fördelningen av medlen bör STU spela en central roll, men det bör
prövas att ge även andra intressen, t. ex. Svenska Uppfinnarföreningen, en
del av ansvaret.

Utskottet föreslår att riksdagen begär att regeringen utarbetar förslag i
denna riktning. Motionerna 1981/82:1488 (s) och 1981/82:2138 (s) tillstyrks
sålunda i ifrågavarande delar.

dels att utskottet under 24 bort hemställa

24. beträffande stipendier för uppfinnare

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:1488 yrkande 14 och
motion 1981/82:2138 yrkande 11 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

11. Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. (mom. 27)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Wivi-Anne Radesjö,
Sivert Andersson, Birgitta Johansson och Sture Thun (alla s) anser

7 Riksdagen 1981/82. 17 sami. Nr 51

NU 1981/82:51

78

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det angeläget att de regionala utvecklingsfonderna ges
tillräckliga resurser för företagsservice och administration, så att de på bästa
sätt kan fullgöra de uppgifter som har lagts på dem. Med de ökade krav som
nu ställs på fonderna ter sig det av regeringen föreslagna bidraget som klart
otillräckligt. Utskottet anser att, såsom föreslås i den socialdemokratiska
partimotionen 1981/82:2309, ytterligare 10 milj. kr. utöver regeringens
förslag bör anvisas för detta ändamål. Därav bör 1 milj. kr. avse en
uppräkning av bidraget till Svetab för affärsidéseminarier i syfte att främja
tillkomsten av nya företag. Motionen tillstyrks således i denna del. Anslaget
bör följaktligen uppgå till 105 milj. kr. nästa budgetår. Fördelningen av
anslaget bör även fortsättningsvis göras med den allmänna inriktning som
utskottet nyss har redovisat. Ett ökat anslag i enlighet med vad utskottet här
har förordat torde kunna tillgodose vissa av de önskemål som har framförts i
motionerna 1981/82:2301 (s), 1981/82:622 (s) och 1981/82:1131 (s) i ifrågavarande
del. Med vad utskottet här har anfört avstyrks de sist nämnda
motionsyrkandena.

dels att utskottet under 27 bort hemställa

27. beträffande bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m.
att riksdagen

a) med anledning av proposition 1981/82:118 bilaga 4 punkt B 3
och med bifall till motion 1981/82:2309 yrkande 15 till Bidrag till
regionala utvecklingsfonder m. m. för budgetåret 1982/83 under
fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
105 000 000 kr.,

b) (= utskottet),

c) (= utskottet),

d) (= utskottet),

e) (= utskottet).

12. Privata småföretagsinriktade utvecklings- och investmentbolag

(mom. 31)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Wivi-Anne Radesjö,
Sivert Andersson, Birgitta Johansson och Sture Thun (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att företag av typ Tillväxtinvest kan komma att spela en
viktig roll när det gäller att förse småföretagen med riskvilligt kapital. Enligt
utskottets uppfattning finns det goda förutsättningar för att det skall bildas
ett tillräckligt antal sådana utvecklings- och investmentbolag utan att

NU 1981/82:51

79

samhället går in med särskilda stödåtgärder. Utskottet avstyrker således
förslagen i propositionen om räntestöd och garantier för det angivna
ändamålet. Utskottet har i övrigt inga erinringar mot förslaget i denna del.
Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna genom ett uttalande
från riksdagen. Utskottet tillstyrker sålunda motion 1981/82:2309 (s) i
ifrågavarande del.

dels att utskottet under 31 bort hemställa

31. beträffande privata småföretagsinriktade utvecklings- och
investmentbolag
att riksdagen

a) med anledning av proposition 1981/82:118 bilaga 4
moment 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

b) avslår proposition 1981/82:118 bilaga 4 punkt B 21,

c) med bifall till motion 1981/82:2309 yrkande 1 avslår proposition
1981/82:118 bilaga 4 punkt B 22 moment 1,

d) med bifall till motion 1981/82:2309 yrkande 2 avslår proposition
1981/82:118 bilaga 4 punkt B 22 moment 2,

e) (=utskottet),

f) (=utskottet).

13. Svetabs verksamhet (mom. 32)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Wivi-Anne Radesjö,
Sivert Andersson, Birgitta Johansson och Sture Thun (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 59 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är naturligt att
samhällets satsning vad gäller bolag av typ Tillväxtinvest kanaliseras genom
det etablerade företag som redan finns. Svetab bör sålunda, såsom föreslås i
motionen, tilldelas ytterligare 30 milj. kr. för en utbyggnad av sin verksamhet
under den närmaste treårsperioden. Beloppet bör anvisas i form av ett
reservationsanslag. Av det anförda framgår att utskottet tillstyrker motion
1981/82:2309 (s) i ifrågavarande del.

dels att utskottet under 32 bort hemställa

32. beträffande Svetabs verksamhet

att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:118 bilaga
4 moment 7 och med bifall till motion 1981/82:2309 yrkande
3 till Bidrag till Svenska Industrietableringsaktiebolaget för
budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 30 000 00 kr.

NU 1981/82:51

80

14. Förlusttäckning i Regioninvest i Norr AB m. m. (mom. 33)

Erik Hovhammar, Margaretha af Ugglas och Per Westerberg (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 60 med ”Utskottet
delar” och slutar på s. 61 med ”1981/82:1490 (m)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner det otillfredsställande att ytterligare statliga medel skall
behöva tillskjutas för att täcka förluster i Regioninvest i Norr. Verksamheten
bör nu såsom föreslås i motion 1981/82:2289 (m) utvärderas. Den framtida
utvecklingen av Regioninvests verksamhet får därvid prövas. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med en rapport när resultatet av utvärderingen
föreligger. Anslaget på tilläggsbudget III för budgetåret 1981/82 för förlusttäckning
i Regioninvest bör begränsas till 25 milj. kr. Utskottet instämmer
vidare med önskemålet i motion 1981/82:1490 (m) om en utvärdering av de
regionala investmentbolagens verksamhet och medelsanvändning. Det torde
få avgöras av regeringen om den nyss förordade utredningen om Regioninvest
kan innefattas i denna utvärdering. Vad utskottet här har anfört bör
riksdagen ge regeringen till känna som sin mening. Utskottet tillstyrker
sålunda motion 1981/82:2289 (m) i ifrågavarande del och motion 1981/
82:1490 (m), medan propositionen i ifrågavarande del liksom motion
1981/82:2352 (s) och motion 1981/82:2355 (vpk), båda i ifrågavarande del,
avstyrks.

dels att utskottet under 33 bort hemställa

33. beträffande förlusttäckning i Regioninvest i Norr AB m. m.
att riksdagen

a) med anledning av proposition 1981/82:113 punkt G 16, med
bifall till motion 1981/82:2289 yrkande 17 samt med avslag på
motion 1981/82:2352 yrkande 61 och motion 1981/82:2355
yrkande 2, båda i ifrågavarande del, till Tillskott till Statsföretag
AB för förlusttäckning i Regioninvest i Norr AB på tilläggsbudget
III för budgetåret 1981/82 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 25 000 000 kr.,

b) med bifall till motion 1981/82:1490 och motion 1981/82:2289
yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

15. Anslag till Regioninvest i Norr AB för budgetåret 1982/83 (mom. 34)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Wivi-Anne Radesjö,
Sivert Andersson, Birgitta Johansson och Sture Thun (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

NU 1981/82:51

81

Utskottet instämmer i förslaget i den socialdemokratiska partimotionen
om att Regioninvest genom ytterligare medelstilldelning under en femårsperiod
skall ges möjlighet att utvidga sin verksamhet. Detta bör kunna
bidraga till en önskvärd breddning av den industriella verksamheten i
Norrbotten. Utskottet tillstyrker sålunda motion 1981/82:2352 (s) i ifrågavarande
del och motion 1981/82:2355 (vpk) i motsvarande del. För
budgetåret 1982/83 bör därför anvisas ett reservationsanslag av 44,8 milj.
kr.

dels att utskottet under 34 bort hemställa

34. beträffande anslag till Regioninvest i Norr AB för budgetåret
1982/83

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2352 yrkande 61 och
motion 1981/82:2355 yrkande 2, båda i ifrågavarande del, till
Tillskott till Statsföretag AB för finansiell förstärkning i Regioninvest
i Norr AB för budgetåret 1982/83 under fjortonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 44 800 000 kr.

16. Samarbete mellan småföretag (mom. 37)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Wivi-Anne Radesjö,
Sivert Andersson, Birgitta Johansson och Sture Thun (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 62 med ”Det finns”
och slutar på s. 63 med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en ökad samverkan mellan småföretagen på det sätt
som anges i den socialdemokratiska partimotionen kan ge stora fördelar för
de berörda företagen och för samhället. Därför bör regeringen utarbeta
förslag till lämpliga stimulansåtgärder för denna typ av verksamhet.
Möjligheterna att bilda samverkansbolag uppbyggda enligt kooperativa
principer bör särskilt prövas. Som framhålls i motionen kan redan
existerande lokala företagsgrupper och industribyar bidra med erfarenheter i
detta arbete. Riksdagen bör göra ett uttalande av angiven innebörd.
Utskottet tillstyrker sålunda motion 1981/82:2309 (s) i denna del.

dels att utskottet under 37 bort hemställa

37. beträffande samarbete mellan småföretag

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2309 yrkande 17
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

17. Förnyelse av äldre arbetsområden (mom. 38)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Wivi-Anne Radesjö,
Sivert Andersson, Birgitta Johansson och Sture Thun (alla s) anser

NU 1981/82:51

82

dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med
”Näringsutskottet delar” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha
följande lydelse:

Näringsutskottet anser i likhet med socialdemokraterna i civilutskottet att
de särskilda frågor om sanering av äldre arbetsområden som tas upp i
motionen inte kan lösas inom ramen för stadsförnyelsekommitténs fortsatta
arbete eller vid beredningen av utredningsförslaget om planmässig sanering
efter industrinedläggningar. Regeringen bör därför söka samordna arbetet i
denna del och föranstalta om den av motionärerna förordade utredningen.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Frågor om lokalhyra torde tas upp i anslutning till den utvärdering som
civilutskottet har föreslagit i betänkandet CU 1981/82:23.

Av vad utskottet har anfört framgår att utskottet tillstyrker motion
1981/82:2309 i ifrågavarande del.

dels att utskottet under 38 bort hemställa

38. beträffande förnyelse av äldre arbetsområden

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2309 yrkande 18
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Särskilt yttrande

Ökad kvinnorepresentation i utvecklingsfondernas styrelser

Sven Andersson (fp) och Christer Eirefelt (fp) anför:

Det finns anmärkningsvärt få kvinnor i utvecklingsfondernas styrelser.
Detta beror varken på bristande intresse från kvinnornas sida eller på dålig
kunskap i näringslivsfrågor. Snarare är det ett av många exempel på hur
traditioner och attityder fortfarande styr bl. a. våra politiska nomineringar.
Därför finns det skäl att påpeka att det kommande nomineringsarbetet bör
resultera i att den kvinnliga representationen i utvecklingsfondernas styrelser
ökar.

NU 1981/82:51

83

Civilutskottets yttrande Bilaga l

1981/82:8 y

över förslag om förnyelse av äldre arbetsområden

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har berett civilutskottet tillfälle att yttra sig över motion
1981/82:2309 av Olof Palme m. fl., yrkande 18, vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om förnyelse
av äldre arbetsområden.

Motionärerna anför bl. a. att samhällets medverkan i första hand är en
kommunal fråga och att arbete också pågår i flera kommuner med att finna
lösningar. De anser emellertid att det vore naturligt med centrala initiativ för
att samordna det arbete som pågår och bidra till att finna lösningar bl. a. i
finansieringsfrågor som kan vara generella. I sammanhanget bör enligt
motionärerna också tas in de stora problem med höjda lokalkostnader som
många småföretag brottas med. Motionärerna föreslår att regeringen ges i
uppdrag att i samarbete med kommuner, näringsliv och arbetstagarorganisationer
utreda och komma med förslag i denna fråga.

Den år 1979 tillkallade utredningen om stadsförnyelse (stadsförnyelsekommittén)
(Dir. 1979:127) har till uppgift att ta fram underlag som gör det
möjligt att precisera mål och riktlinjer för stadsförnyelsen samt att förbättra
och precisera genomförandereglerna. Frågor om förnyelse av den befintliga
bebyggelsemiljön blir därmed föremål för en samlad översyn. Kommittén
har avgett ett delbetänkande (SOU 1981:99) och samtidigt (SOU 1981:100)
publicerat visst underlagsmaterial. Kommittén har i det nämnda delbetänkandet
(s. 77-80) redovisat avsedd uppläggning av det fortsatta arbetet.

År 1979 tillkallades en särskild utredare för att utreda frågan om
planmässig sanering efter industrinedläggningar (Dir. 1979:99). Utredaren
har nyligen avslutat sitt uppdrag. Utredarens förslag publiceras inom
kort.

Frågor om hyra för lokaler har behandlats senast i betänkandena CU
1981/82:23 och 27.

Enligt civilutskottets mening torde syftet med förslaget i motion 1981/
82:2309 yrkande 18 kunna i väsentliga delar tillgodoses utan en förordad
ytterligare utredning. Det finns därför enligt civilutskottets mening inte
tillräckliga skäl att tillstyrka motionsyrkandet.

Stockholm den 20 april 1982

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

NU 1981/82:51 (CU 1981/82:8 y)

84

Närvarande: Kjell A. Matisson (c), Per Bergman (s). Oskar Lindkvist (s),
Kerstin Ekman (fp), Lars Henrikson (s), Knut Billing (m). Thure Jadestig
(s). Sven Eric Åkerfeldt (c), Maj-Lis Landberg (s). Bertil Danielsson (m),
Birgitta Dahl (s), Kerstin Andersson i Hjärtum (c), Magnus Persson (s),
Bertil Dahlén (fp) och Jan Prytz (m).

Avvikande mening

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Maj-Lis
Landberg, Birgitta Dahl och Magnus Persson (alla s) anser att den del av
utskottets yttrande som börjar ”Enligt utskottets” och slutar ”tillstyrka
motionsyrkandet” bort lyda:

De särskilda frågor om sanering av äldre arbetsområden som tas upp i
motionen torde inte kunna lösas inom ramen för stadsförnyelsekommitténs
fortsatta arbete eller vic beredningen av utredningsförslaget om planmässig
sanering efter industrinedläggningar. Som motionärerna anför bör regeringen
söka samordna arbetet i denna del och föranstalta om en förordad
utredning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Frågor om lokalhyra får tas upp i anslutning till den utvärdering som
utskottet föreslagit i betänkandet CU 1981/82:23.

NU 1981/82:51 85

Bilaga 2

Översikt av utskottets behandling av propositionerna och motionerna

Proposition/motion Utskottets Utskottets Reservation

yttrande s. hemställan nr

moment

prop. 1981182:100 bil. 17

punkt B 13 41 15 6

prop. 1981/82:113

punkt G 16 59 33 14

prop. 1981/82:118
statsministerns anförande,

första delssatsen 18 1 1

bil. 2

första delssatsen 22 2

andra delssatsen

1 24 4

2 27 6

bil. 4

1 48 21 9

2 37 13

3 50 25

4 33 9

5 56 31 12

6 29 7

7 58 32 13

B 3 52 27 11

B 4 55 28

B 5 55 29

B 20 37 13

B 21 56 31 12

B 22 1-2 56 31 12

Motion 1981/82:

201 57 31 12

444:2 31 8 3

613 50 25

622 53 27 11

809 51 26

834:1 45 19

2 45 19

3 45 19

862 52 26

1051 23 3

1131:12 53 27 11

1463 22 2

1470 22 2

1471 38 13

1476 22 2

1478 39 14 5

1480 49 21 9

1482 61 36

1488:14 50 24 10

15 34 10 4

16 34 10 4

r

NU 1981/82:51

86

Proposition/motion Utskottets Utskottets Reservation

yttrande s. hemställan nr

moment

1490	60	33	14
1496	44	18	7
1597	37	12
1938	50	23
1945	22	2
1946	39	14	5
1951	52	26
1952:1	40	14	5
2	40	14	5
2052:2	20	1	1
4	49, 51	21, 26	9
2138:11	50	24	10
12	34	10	4
13	34	10	4
2289:10	60	33	14
17	60	33	14
2296	55	30
2297:2	57	31	12
2299	25	4
2300:3	39, 48, 51	14, 21, 26	5, 9
4	44	18	7
2301	53	27	11
2302	64	39
2306	41	16
2307	54	27	11
2308	36	11
2309:1	56	31	12
2	56	31	12
3	58	32	13
5	27	6	2
6	27	6	2
7	49	22
8	34	9
9	30	8	3
10	30	8	3
11	30	8	3
12	39	14	5
13	41	15	6
14	44, 47, 51	18, 20, 26	7, 8
15	52	27	11
17	62	37	16
18	63	38	17
2310	42	17
2311:1	22	2
2	23	3
2312:1	49	21	9
3	61	35
6	25	5
7	20	1	1
2352:61	60	33, 34	14, 15
2355:2	60	33, 34	14, 15

NU 1981/82:51

87

Bilaga 3

Översikt över motionsyrkanden som behandlas i andra utskottsbetänkanden -

Motion

Betänkande

1981/82:444:1

3

1981/82:1131:1-8

9

10
11
13

1981/82:1488:1, 9, 12-13
2-3, 17-18

4

5-8
10
11

1981/82:2052:1

3

1981/82:2138:1

2-4

5

6-7
8, 10
9

1981/82:2289:1-9, 11-16

1981/82:2297:1

1981/82:2300:1-2

5

6
7

1981/82:2309:4

16

1981/82:2312:2

4

5

1981/82:2352:1-60, 62
1981/82:2355:1, 4, 6-11
3, 5

AU 1981/82:23

NU 1981/82:34, NU 1981/82:58
NU 1981/82:30
NU 1981/82:52
NU 1981/82:23
NU 1981/82:40
NU 1981/82:50

NU 1981/82:34, NU 1981/82:58
NU 1981/82:33, NU 1981/82:57
NU 1981/82:50
NU 1981/82:40
NU 1981/82:42
NU 1981/82:53

NU 1981/82:34, NU 1981/82:58
NU 1981/82:53

SkU 1981/82:30, SkU 1981/82:45
NU 1981/82:30
NU 1981/82:50
NU 1981/82:40

NU 1981/82:34, NU 1981/82:58

NU 1981/82:53

AU 1981/82:23

AU 1981/82:23

SkU 1981/82:65

FiU 1981/82:42

SkU 1981/82:60

AU 1981/82:16

FiU 1981/82:42

AU 1981/82:16

CU 1981/82:27

uppskov

NU 1981/82:55

AU 1981/82:23

AU 1981/82:23

NU 1981/82:40

NU 1981/82:51 88

Innehållsförteckning

Ärendet 1

Proposition 1981/82:118 2

Huvudsakligt innehåll 2

Förslag 3

Proposition 1981182:113 5

Proposition 1981182:100 5

Motionerna 5

Sammanfattning av vissa allmänna synpunkter 11

Statsministerns anförande 11

Synpunkter i partimotionerna 14

Utskottet 18

Inledning 18

Vissa allmänna synpunkter 18

Servicenäringarna m. m 20

Inledning 20

De regionala utvecklingsfondernas målgrupp 21

AB Handelskredit 23

Övriga frågor om turism 24

Detaljhandelsetableringar 25

Exportfrämjande verksamhet 27

Allmänt om industripolitiska åtgärder, m. m 29

Innovationspolitikens inriktning 29

Underleverantörsfrågor 30

Förnyelse av produktionsprocessen 32

Teknikupphandling från småföretag 33

Vissa elektronikfrågor 35

Hantverksfrågor 35

Centrum för företagsutveckling 37

Företagsinriktad fortbildning m. m 38

De regionala utvecklingsfonderna 43

Organisation och verksamhet i stort 43

Finansieringsverksamhet 48

Företagsservice 51

Anslaget Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m 52

Övrigt 55

Småföretagsinriktade utvecklings- och investmentbolag m. m 55

Tillväxtinvest 56

Svetab 58

Regioninvest i Norr AB m. m 59

Övriga kreditfrågor 61

Samarbete mellan småföretag 62

Förnyelse av äldre arbetsområden 63

NU 1981/82:51 89

Uppdragstagarbegreppet 64

Hemställan 65

Reservationer

1. Småföretagspolitikens inriktning m. m. (s) 70

2. Exportfrämjande verksamhet (s) 72

3. Underleverantörer (s) 72

4. Statliga insatser för främjande av industrins teknikupphandling

(s) 73

5. Företagsinriktad fortbildning (m) 74

6. Bidrag till Stiftelsen Institutet för företagsutveckling (s) 75

7. De regionala utvecklingsfondernas styrelser (s) 75

8. Utvecklingsfondernas samarbetsråd (s) 76

9. De regionala utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet

(m) 76

10. Stipendier för uppfinnare (s) 77

11. Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. (s) 77

12. Privata småföretagsinriktade utvecklings- och investmentbolag

(s) 78

13. Svetabs verksamhet (s) 79

14. Förlusttäckning i Regioninvest i Norr AB m. m. (m) 80

15. Anslag till Regioninvest i Norr AB för budgetåret 1982/83 (s) 80

16. Samarbete mellan småföretag (s) 81

17. Förnyelse av äldre arbetsområden (s) 81

Särskilt yttrande

Ökad kvinnorepresentation i utvecklingsfondernas styrelser (fp)... 82

Bilagor

1. Civilutskottets yttrande 1981/82:8 y 83

2. Översikt av utskottets behandling av propositionerna och motionerna
85

3. Översikt över motionsyrkanden som behandlas i andra utskotts betänkanden

87

GOTAB 72227 Stockholm 1982