NU 1981/82:50

Näringsutskottets betänkande
1981/82:50

över proposition 1981/82:148 om åtgärder för tekoindustrin m. m.,
del av proposition 1981/82:100 samt motioner
Ärendet

1 detta betänkande behandlas

dels proposition 1981/82:148 om åtgärder för tekoindustrin m. m. med
undantag av bilaga 2 (arbetsmarknadsdepartementet), vilken har hänvisats
till arbetsmarknadsutskottet och behandlas i dess betänkande AU 1981/
82:25,

dels proposition 1981/82:100 bilaga 17 (industridepartementet) punkt B 7,
Branschfrämjande åtgärder,

dels sex motioner som har väckts med anledning av proposition 1981/
82:148,

dels sex motioner från allmänna motionstiden, av vilka fyra rör tekoindustrin
och två rör branschfrämjande åtgärder och lån för rationaliseringsinvesteringar
inom konfektionsindustrin.

Propositionerna i berörda delar och motionerna redovisas i det följande
(s. 2,f).

Representanter för Textilrådet och Konfektionsindustriföreningen och för
Svenska tekoindustriföreningen har inför utskottet lämnat upplysningar om
tekoindustrin. Företrädare för textilimporthandeln har lämnat upplysningar
vid ett särskilt möte med utskottets ledamöter.

I anslutning till behandlingen av frågan om branschfrämjande åtgärder har
upplysningar lämnats av representanter för Svenska gjuteriföreningen och
Svenska metallindustriarbetareförbundet.

Skrivelser har inkommit från Sveriges textil- och konfektionsindustriförbund.
Textilrådet och Konfektionsindustriföreningen (gemensamt), från de
båda sistnämnda organisationerna (gemensamt), från Sveriges textilhandlareförbund
och Sveriges köpmannaförbund (gemensamt), från Damelia AB
och från Svenska form- och pressverktygsföreningen.

Försvarsutskottet har avgivit yttrande (FöU 1981/82:3 y) i ärendet (bilaga,
s. 34).

1 Riksdagen 1981182. 17 sami. Nr 50

NU 1981/82:50

Proposition 1981/82:148
Förslag

I bilaga 1 till proposition 1981/82:148 föreslås att riksdagen

1. dels antar förslag till lag om ursprungsmärkning av kläder,

2. dels godkänner vad föredragande statsrådet har förordat om inriktningen
av de fortsatta statliga åtgärderna på teko-, lädersko- och gummistövelområdena,

3. dels till elfte huvudtitelns tilläggsanslag C 1. Kommerskollegium för
budgetåret 1982/83 anvisar ett tilläggsanslag av 200 000 kr.

I bilaga 3 till proposition 1981/82:148 föreslås att riksdagen godkänner den
ändring i riktlinjerna för branschfrämjande åtgärder som föredragande
statsrådet har förordat.

Vidare föreslås här under angivna punkter:

B7. Branschfrämjande åtgärder (s. 102)

att riksdagen till B 7. Branschfrämjande åtgärder på tilläggsbudget III till
statsbudgeten för budgetåret 1981/82 anvisar ett reservationsanslag av
5 000 000 kr.

B19. Lån till r a t i o n a 1 i se r i n g s i n ve s t e r i n g a r inom konfektionsindustrin
(s. 102)

att riksdagen till B 19. Lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin
på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1981/82
anvisar ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.

Huvudsakligt innehåll

I de avsnitt av proposition 1981/82:148 som behandlas här lämnas förslag
om inriktning av de fortsatta statliga åtgärderna på tekoområdet. En ökad
satsning på effektivitetshöjande åtgärder förordas. I detta syfte föreslås
ytterligare 15 milj. kr. för branschfrämjande åtgärder och rationaliseringslån.

Förslag lämnas till lag om ursprungsmärkning av kläder. Enligt denna lag
får regeringen bemyndigande att meddela föreskrifter om obligatorisk
ursprungsmärkning av kläder som tillhandahålls yrkesmässigt. Åtgärder
föreslås för att åstadkomma en förbättrad kontroll av befintliga importbegränsningar
från lågprisländer. Vidare behandlas vissa frågor rörande
skinnkonfektions-, lädersko- och gummistövelindustrierna.

En viss effektivisering av den statliga samordnings- och samrådsorganisationen
inom tekoområdet föreslås.

Lagförslaget finns på s. 92 i propositionen.

NU 1981/82:50

Proposition 1981/82:100

I proposition 1981/82:100 bilaga 17 (industridepartementet) föreslås att
riksdagen till Branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1982/83 anvisar ett
reservationsanslag av 54 085 000 kr.

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1981182:148

är

1981/82:2324 av Erik Hovhammar m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen
[som sin mening] ger regeringen till känna vad som i motionen anförts i
anledning av regeringens proposition angående tekopolitiken för budgetåret

1982/83,

1981/82:2325 av Olle Karlsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till
skinnkonfektions- och garveriindustrin,

1981/82:2326 av Hans Nyhage (m) och Arne Svensson (m), vari, såvitt här
är i fråga, hemställs att riksdagen beslutar

4. att ursprungsmärkning av kläder skall ske enligt den s. k. gränsmodellen,

5. att ursprungsmärkningen skall omfatta alla kläder likformigt i enlighet
med vad som anges i motionen,

6. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om behovet av en övergång till ett system med globalkontingenter för
importen av tekovaror från lågprisländerna,

7. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om skärpta bestämmelser för hemtagningssystemet,

1981/82:2327 av Gunnar Oskarson (m), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av åtgärder så att försörjningsberedskapen inom teko säkerställs i ett
avspärrningsläge,

2. begär att regeringen skyndsamt bedriver i propositionen aviserade
studier om övergång till ett globalarrangemang,

1981/82:2328 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
beträffande målet för tekopolitiken,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
beträffande omfattningen av systemet för ursprungsmärkning av kläder,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
beträffande utförandet av ursprungsmärkning av kläder.

1* Riksdagen 1981/82. 17 sami. Nr 50

NU 1981/82:50

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
beträffande Eisers situation,

1981/82:2329 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om att organisera ett statligt tekokombinat på
sätt som anförs i motionen,

2. hos regeringen begär förslag till kvalitetskrav för tekoimport i enlighet
med riktlinjerna i motionen,

3. beslutar att som mål för tekoimporten ange att den bör reduceras med
10 % av varumängden på den svenska marknaden,

4. hos regeringen begär förslag till s. k. socialklausul, så att import från
frizoner och fascistländer kan förhindras,

5. hos regeringen begär förslag till stöd åt arbetarkooperativ i enlighet med
vad som anförs i motionen,

6. hos regeringen begär en offentlig undersökning av förhållandena inom
Eiser-koncernen och överstyrelsen för ekonomiskt försvar,

7. uttalar att ledningarna för Eiser och ÖEF bör avgå,

8. i övrigt uttalar sig för en svensk textilpolitik i enlighet med vad som anges
i motionen.

De motioner frän allmänna motionstiden som behandlas här är följande: 1981/82:806

av Hans Alsén m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen sagts om statens och
Statsföretags ansvar för fortsatt drift vid Hettemarks fabriker i Enköping,

1981/82:1131 av Eric Holmqvist m. fl. (s), såvitt gäller hemställan (13) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om
behovet av att förhindra ytterligare nedläggningar inom den skånska
tekoindustrin,

1981/82:1488 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt gäller hemställan (4) att
riksdagen till Statens industriverk: Branschfrämjande åtgärder (industridepartementet)
för budgetåret 1982/83 anvisar ett jämfört med regeringens
förslag med 36 415 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 90 500 000 kr.,

1981/82:1494 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. uttalar att minimimålet för tekopolitiken skall vara bevarandet av
nuvarande antal arbeten,

2. hos regeringen begär förslag till åtgärder för att nedbringa tekoimportens
andel till 60 % på sätt som i motionen anges,

3. hos regeringen begär förslag till nationalisering av alla större tekoenheter
i landet och deras sammanförande till ett statligt tekokombinat,

4. uttalar att de arbetandes representanter bör ha majoritet i lednings- och
styrorgan inom den statligt ägda tekoindustrin,

NU 1981/82:50

5. uttalar att producentkooperativ verksamhet inom tekosektorn bör
aktivt främjas,

6. hos regeringen begär förslag om bildandet av ett statligt importbolag,
genom vilket all tekoimport skall gå,

7. hos regeringen begär förslag till lagstiftning om obligatoriska, allmänna
kvalitetsnormer för tekovaror,

8. hos regeringen begär förslag till lag med reglering av handelns
prissättning i enlighet med vad som i motionen anförs,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
produktionens inriktning,

1981/82:1607 av Olof Palme m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
regeringens ansvar för att förslag till åtgärder presenteras till riksdagen,

2. till Lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin
(industridepartementet) för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag
av 20 000 000 kr.,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förslag som bör tas upp i det fortsatta utrednings- och planeringsarbetet på
tekoområdet,

4. hos regeringen begär att kommerskollegium får i uppdrag att under
innevarande år utarbeta ett konkret förslag till ett rent globalarrangemang
exkl. EG- och EFTA-området,

5. hos regeringen begär att förslag till regler för ursprungsmärkning av
kläder presenteras för riksdagen under innevarande riksmöte,

6. begär att regeringen snarast framlägger förslag till effektivisering av
begränsningssystemet för tekoimport i enlighet med vad i motionen
anförts,

7. från regeringen begär förslag till lagstiftning i fråga om prissättningsmetoder
inom beklädnadshandeln,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett
system för importreglering med långtgående krav på importörerna,

1981/82:2138 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt gäller hemställan (5) att
riksdagen till Statens industriverk: Branschfrämjande åtgärder (industridepartementet)
för budgetåret 1982/83 anvisar ett jämfört med regeringens
förslag med 36 415 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 90 500 000 kr.

Tidigare riksdagsbehandling av frågor om åtgärder för tekoindustrin I

det följande redovisas uttalanden som våren 1981 gjordes av näringsutskottet
(NU 1980/81:47) i frågor som nu behandlas i propositionl981/
82:148.

NU 1981/82:50

Rörande mål för tekopolitiken anförde utskottet följande. Det kunde
konstateras att produktionsvolymen inom tekoindustrin åren 1979 och 1980 i
stort motsvarade 1978 års produktionsvolym. Det mål för produktionsvolymen
som tidigare hade uppställts av riksdagen hade sålunda i allt väsentligt
kunnat uppfyllas. Det fanns enligt utskottets mening vid denna tidpunkt inte
anledning att revidera riksdagens tidigare ställningstagande i fråga om
produktionsnivån. Utskottet - som utgick ifrån att regeringen fortsatte att
noga följa utvecklingen inom tekobranschen - hade emellertid inget att
erinra mot att den angivna nivån betecknades som ett riktmärke i stället för
ett mål. Det kunde, såsom framhållits i den då föreliggande propositionen,
inte bli fråga om att upprätthålla en viss produktionsvolym utan hänsyn till
kostnaderna.

Till detta riksmöte förelåg en socialdemokratisk motion om tekoindustrin
med förslag om särskild lånegaranti för säsongkrediter, statligt ägt saneringsbolag
och särskilda strukturlån av samma typ som finns inom skoindustrin. I
detta sammanhang erinrade utskottet om att företagens likviditetsproblem i
samband med säsongsvackorna i viss utsträckning torde kunna lösas med
hjälp av rörelselån från de regionala utvecklingsfonderna, särskilda strukturgarantier
samt industrigarantilån. Syftet med de särskilda tekostrukturlån
som förordades i motionen torde i viss utsträckning kunna tillgodoses med de
nuvarande särskilda strukturgarantierna, framhöll utskottet. Vidare anförde
utskottet att det saknades anledning att inrätta någon form av saneringsbolag
som uteslutande skulle vara avsett för tekoindustrin. Utskottet ville i
sammanhanget erinra om att regeringen i proposition 1980/81:130 om
industripolitikens inriktning m. m. hade lämnat vissa förslag rörande
rekonstruktion av krisdrabbade företag, rådrumsstöd m. m. Vidare hade
företagsobeståndskommittén (Fi 1976:03) genom tilläggsdirektiv i april 1980
fått i uppdrag att utreda behovet av ett rekonstruktionsbolag. Uppdraget
hade dock begränsats till att gälla rekonstruktion av större företag.

Inom det handelspolitiska området anförde utskottet bl. a. följande.

Enligt utskottets mening saknades det anledning vid detta tillfälle att låta
utarbeta ett konkret förslag till ett globalkontingentsystern (se s. 15).
Utskottet förutsatte att Sverige tog aktiv del i de förhandlingar om ett nytt
multifiberavtal som förestod. Skulle dessa förhandlingar inte leda till
önskvärt resultat för svenskt vidkommande fick självfallet andra utvägar att
begränsa importen prövas. Utskottet ville för sin del inte utesluta möjligheten
att i en sådan situation en övergång till ett globalkontingentsystem skulle
kunna bli aktuell.

Ett slopande av hemtagningssystemet (se s. 15) skulle enligt utskottets
mening kunna ge vissa ökade kontrollmöjligheter. Samtidigt måste dock
beaktas, framhöll utskottet, att ett alternativt system kan medföra ökad
byråkrati, fördröjningar för importörerna och ökade kostnader för såväl
samhället som importörerna och då i sista hand också för konsumenterna.

NU 1981/82:50

Utskottet ansåg att övervägande skäl talade för att hemtagningssystemet inte
borde slopas.

Vad gäller importlicensiering gjorde utskottet ett uttalande av följande
innebörd. Vid behandlingen av 1979 års tekoproposition (NU 1978/79:48)
avslogs ett motionsyrkande om införande av ett importlicenssystem. I
betänkandet (reservation nr 3, som bifölls av riksdagen) anfördes bl. a. att
verkningarna av ett licenssystem var svåra att överblicka. Det kunde med
säkerhet antas att systemet skulle bli byråkratiskt och tungrott samt drabba
skilda företag mycket olika. Ett licenssystem antogs vara angripbart ur EG:s
och EFTA:s synvinkel på formella grunder. Även år 1980 avslogs ett
liknande förslag. Utskottet hänvisade då (NU 1979/80:39 s. 18) till det nyss
refererade beslutet. Inte heller våren 1981 fanns det enligt utskottets
uppfattning anledning att ompröva det tidigare beslutet.

Även frågor rörande prissättningen i detaljhandeln behandlades i betänkandet.
Motionsyrkanden angående lagstiftning om prissättningsmetod
hade, påpekade utskottet, behandlats av riksdagen de tre senaste åren (NU
1977/78:41, NU 1978/79:48, NU 1979/80:39). Riksdagen ställde sig alla
gångerna avvisande till begäran om lagstiftning. Näringsutskottet sade sig år
1979 (NU 1978/79:48 s. 25) vara medvetet om att det skulle stöta på stora
svårigheter av både principiell och praktisk natur att tvångslagstifta om en
viss prissättningsmetod. Utskottet pekade på att en lagstiftning skulle
innebära att avsteg gjordes från den annars allmänt omfattade principen om
marknadsanpassad prissättning. Priskonkurrens skulle omöjliggöras. Året
därpå (NU 1979/80:39 s. 19) anförde utskottet att bakom tanken att man
borde slopa procentpåläggen låg föreställningen att svensktillverkade varor
får ett högre pålägg i kronor än importvarorna. Svenska varor skulle
härigenom få ”subventionera” importvarorna. Utskottet framhöll att man
bör hålla i minnet att inte alla importerade tekovaror är av lågpriskaraktär -så kommer t. ex. större delen av importen av konfektionsvaror från EG- och
EFTA-stater och från andra industriländer. Det bör också noteras, uttalade
utskottet, att en stor del av de billiga tekovaror som säljs är av svenskt
ursprung. Vidare tillämpar handeln i dag inte samma procentuella pålägg på
alla varor. Det torde därför vara svårt att komma till slutsatsen att en viss
prissättningsmetod framstår som särskilt gynnsam eller ogynnsam just för
svensk tekoindustri. Utskottet vidhöll sin inställning i frågan och avstyrkte de
aktuella motionerna.

Utskottet

Inledning

Riksdagen har på senare tid årligen fått ta ställning till förslag om åtgärder
för tekoindustrin. De åtgärder som det gäller är delvis av industripolitisk och
arbetsmarknadspolitisk art, men handelspolitiska åtgärder spelar också stor

NU 1981/82:50

roll i debatten. Så är fallet även i år. En nyhet i årets proposition rörande
tekoindustrin är förslaget till en lag sorn gör det möjligt för regeringen att
föreskriva om obligatorisk ursprungsmärkning av kläder. Utskottet tar först
upp detta förslag och går därefter in på tekopolitikens inriktning i stort.
Därefter behandlas i tur och ordning stödåtgärder för tekoindustrin, övriga
handelspolitiska frågor och vissa övriga frågor rörande tekoindustrin.
Anslaget till branschfrämjande åtgärder i statens industriverks regi kommer
bl. a. tekoindustrin till godo. Detta anslag behandlas här även i vad avser
andra branscher än tekoindustrin.

Ursprungsmärkning av kläder

Näringsutskottet anförde år 1978 (NU 1977/78:41) att det måste betraktas
som rimligt att importvaror är märkta med uppgift om ursprungsland liksom
med fiberdeklaration och skötselråd. Det borde enligt utskottet ankomma på
konsumentverket att i samråd med branschens organisationer utarbeta
riktlinjer för en sådan märkning. Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning.

Regeringen uppdrog åt konsumentverket att i samråd med kommerskollegium
och efter hörande av branschens organisationer söka tillgodose
riksdagens uttalande om ursprungsmärkning av textilier.

Konsumentverket meddelade i skrivelse till regeringen i april 1979 att
flertalet företrädare för näringslivet motsatte sig ursprungsmärkning av
textilier. Även kommerskollegium och näringsfrihetsombudsmannen (NO)
ställde sig negativa. För en märkning uttalade sig endast Textilrådet och
Konfektionsindustriföreningen samt Beklädnadsarbetarnas förbund.

I en riksdagsmotion som väcktes med anledning av proposition 1978/
79:145 om åtgärder för tekoindustrin togs frågan om ursprungsmärkning av
kläder ånyo upp. Näringsutskottet anförde (NU 1978/79:48) att riksdagen
borde vidhålla den inställning i fråga om ursprungsmärkning som utskottet
hade givit uttryck åt i betänkandet NU 1977/78:41. Utskottet hemställde
därför att riksdagen hos regeringen skulle begära förslag till bestämmelser
rörande ursprungsmärkning av kläder. Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Mot denna bakgrund tillkallade handelsministern år 1979 en särskild
utredare med uppdrag att utarbeta förslag till ursprungsmärkning av kläder.
Utredaren framlade ett betänkande i ämnet år 1981.

I propositionen föreslås ett system för ursprungsmärkning av kläder.
Regeringen följer utredningens förslag och förordar en bemyndigandelag
som ger regeringen möjlighet att utfärda föreskrifter om obligatorisk
ursprungsmärkning. Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1983. Handelsministern
uttalar i propositionen att det är önskvärt att märkningssystemet
träder i kraft så snart som möjligt. Kläder skall enligt förslaget vara märkta
när de saluhålls. Märkningssystemet skall gälla de kläder som av konsumenter
köps för enskilt bruk. Märkningen bör, sägs det i propositionen, få ske på

NU 1981/82:50

ett valfritt sätt. Ansvaret för märkningen läggs, såvitt gäller kläder som har
tillverkats inom landet, på den som har tillverkat kläderna. I fråga om kläder
som har tillverkats utom landet läggs detta ansvar på den som först
yrkesmässigt saluhåller kläderna inom landet.

Tillsynen över efterlevnaden av systemet föreslås ankomma på kommerskollegium.
Föredragande statsrådet konstaterar dock att detta inte kan ske
inom ramen för kollegiets nuvarande resurser. Därför föreslås att kommerskollegium
för budgetåret 1981/82 får ett tilläggsanslag av 200 000 kr.

Fyra motioner, varav en från allmänna motionstiden, behandlar systemet
med ursprungsmärkning.

Den socialdemokratiska partimotionen 1981/82:2328 ger uttryck för
tillfredsställelse över att ett märkningssystem föreslås infört. På två punkter
menar emellertid motionärerna att det nu redovisade förslaget inte är
tillräckligt långtgående. Detta skulle, menar de, kunna leda till att
lagstiftningen inte får önskvärda effekter.

Den ena punkten gäller märkningens omfattning. Därvidlag har utredningen
föreslagit att upplysning genom märkning skall ges alla konsumenter,
oavsett om de är enskilda konsumenter, företag, offentliga institutioner eller
andra. I propositionen däremot föreslås att märkningen skall ta sikte endast
på de enskilda konsumenterna.

Den andra punkten gäller märkningens utförande. Utredningen föreslår
att uppgiften om ursprung skall vara fast anbringad på kläderna. Därigenom
uppnås bl. a. att överträdelser av systemet försvåras. Regeringsförslaget
däremot innebär att märkningen får ske på valfritt sätt.

I motionen föreslås att riksdagen uttalar att reglerna på dessa angivna
punkter bör utformas i enlighet med utredningens förslag.

I den socialdemokratiska partimotionen 1981/82:1607 från allmänna
motionstiden krävs att regeringen till våren 1982 presenterar ett förslag till
ursprungsmärkning av kläder.

I motion 1981/82:2326 (m) ansluter sig motionärerna till förslaget om
införande av en lagstiftning om ursprungsmärkning av kläder. De hävdar
emellertid att märkningen, om åtgärden skall bli meningsfull, måste göras
redan innan varorna har passerat gränsen. Genom kontroll av att kläderna är
riktigt märkta vid införseltillfället skapas reella möjligheter att förhindra att
ursprungsmärkningen kringgås. Vid den s. k. internmodellen, som föreslås i
propositionen, är kontrollen avsevärt svårare att genomföra. Kontrollaspekten
talar således starkt för att märkningen av importvaror skall vara utförd
vid införseltillfället, dvs. att ursprungsmärkningen sker enligt den s. k.
gränsmodellen. Enligt motionärerna bör också alla kläder likformigt
omfattas av märkningskravet.

I motion 1981/82:2324 (m) motsätter sig motionärerna en lagstiftning om
ursprungsmärkning. Det värde från konsumentsynpunkt som kan antas ligga
i en sådan märkning måste, anför de, vägas mot de nackdelar som ett system
med lagstiftning om i princip obligatorisk ursprungsmärkning skulle föra med

NU 1981/82:50

sig. I motionen pekas på svårigheterna när det gäller att definiera
ursprungsland, på riskerna för att tekniska handelshinder kan uppkomma,
på den kostnadshöjande effekten hos ett sådant system och på de
snedvridande effekter i konkurrensförhållandena mellan svenska tekoföretag
som dessa regler kan komma att få. Motionärerna menar att en ökad
satsning på ursprungskontroll bör ha samma effekt som en ursprungsmärkning.
En märkning kan sedan ske om branschen så önskar.

Utskottet har, såsom framgår av det föregående, vid flera tillfällen uttalat
sig för att en obligatorisk ursprungsmärkning av kläder skulle införas.
Riksdagen har instämt i detta. Med tillfredsställelse konstaterar utskottet nu
att riksdagens tidigare framställningar i ämnet har gett resultat, i det att
regeringen har lagt fram förslag till en lag om ursprungsmärkning av kläder.
Utskottet utgår från att regeringen, såsom förutskickas i propositionen,
kommer att sörja för att de möjligheter lagen ger utnyttjas så snart som
möjligt. Detta innebär att obligatorisk ursprungsmärkning införs den 1 juli
1983.

Utskottet utesluter inte att den s. k. gränsmodellen kan ha vissa fördelar.
Regeringen förordar emellertid internmodellen. Den bakomliggande utredningen
om ursprungsmärkning har inte utrett gränsmodellens konsekvenser.
Då det f. n. inte föreligger ett tillräckligt underlag för att ett system för
ursprungsmärkning enligt gränsmodellen skulle införas så snart som den 1
juli 1983 tillstyrker utskottet regeringens förslag. Detta begränsar sig till att
kläderna skall vara märkta när de saluhålls. Det finns dock skäl som talar för
att systemet senare borde kompletteras med krav på ursprungsmärkning vid
införseln till landet. Särskilt kan nämnas att våra grannländer nu tillämpar
detta system. Regeringen bör därför snarast undersöka förutsättningarna för
en sådan komplettering. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande till
regeringen av denna innebörd. Mot här angiven bakgrund avstyrks motion
1981/82:2324 (m) och motion 1981/82:2326 (m) i här aktuell del.

Motion 1981/82:1607 (s) har i här aktuell del blivit tillgodosedd genom
regeringens förslag.

I utredningen om ursprungsmärkning av kläder föreslogs att upplysning
genom märkning skall ges till alla konsumenter, oavsett om de är enskilda
konsumenter, företag eller offentliga institutioner. Vidare föreslog utredningen
att uppgiften om ursprung skall vara fast anbringad på kläderna.
Regeringens förslag när det gäller märkningens omfattning och utförande
innebär enligt utskottets mening en onödig försvagning av systemet.
Utskottet förordar att ursprungsmärkningen vad gäller dessa punkter följer
utredningens förslag. Utskottet avstyrker sålunda propositionens förslag när
det gäller omfattning och utförande av märkningen och tillstyrker motionerna
1981/82:2326 (m) och 1981/82:2328 (s) i berörda delar.

NU 1981/82:50

Inriktning av tekopolitiken

I propositionen understryks att det på kort sikt inte finns någon möjlighet
att nå det uppställda riktmärket att 1978 års produktionsvolym skall
upprätthållas och målet att svensk tekoindustri skall svara för 30 % eller mer
av den totala tillförseln av tekovaror. För att man skall nå därhän skulle enligt
en grov bedömning ytterligare medel av miljardstorlek behövas per år.
Regeringens långsiktiga tekopolitik bör dock, sägs det i propositionen,
inriktas på att riktmärket resp. målet skall uppnås.

Två partimotioner, varav en från allmänna motionstiden, behandlar målen
för tekopolitiken.

I motion 1981/82:2328 (s) anförs att resonemang rörande målen för
tekopolitiken av den typ som förs i propositionen inte kan undanskymma
regeringens ansvar för utvecklingen i tekoindustrin. Målet för tekopolitiken,
att 1978 års produktionsvolym i allt väsentligt skall bevaras, skall ligga fast,
uttalas det i motionen. Planeringen skall grundas på försörjningspolitiska,
arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska bedömningar. Om det behövs
statliga insatser för att den av riksdagen angivna ambitionsnivån skall
uppnås, så är det, sägs det i motionen, regeringens uppgift att för riksdagen
lägga fram förslag om sådana insatser.

I motion 1981/82:1494 (vpk) krävs att riksdagen uttalar att minimimålet för
tekopolitiken skall vara bevarandet av nuvarande antal arbeten och att
riksdagen av regeringen begär förslag till lagstiftning om obligatoriska,
allmänna kvalitetsnormer för tekovaror. Vidare sägs i motionen att enkla,
informella direktkontakter bör skapas mellan tillverkare och förbrukare. Av
särskilt intresse är detta på områden som arbetskläder, vinterkläder och
barnkläder.

Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att det inte kan vara
rimligt att en viss produktionsvolym upprätthålls utan hänsyn till kostnaderna.

Med hänsyn till det statsfinansiella läget och våra handelspolitiska
åtaganden synes det inte möjligt att nu vidta åtgärder som skulle medföra att
tekoindustrin på kort sikt uppnår en produktionsvolym motsvarande 1978 års
och en 30-procentig andel av hemmamarknaden. Utskottet vill i detta
sammanhang hänvisa till försvarsutskottets yttrande (se s. 34). Försvarsutskottet
citerar 1978 års försvarskommittés slutbetänkande, där det framhålls
att stödet till tekobranschen - och därigenom indirekt också målet att 1978
års produktionsvolym skall bibehållas - i allt väsentligt bestäms av andra skäl
än de försvarsberedskapsmässiga. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet
motion 1981/82:2328 (s) i vad avser inriktningen av tekopolitiken.

Enligt vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1981/82:1494 bör
minimimålet för tekopolitiken vara att nuvarande antal arbeten bevaras.
Utskottet vill nu liksom förra året erinra om att ett sådant krav med hänsyn
till den positiva produktivitetsutvecklingen innebär att produktionsvolymen

1** Riksdagen 1981182. 17 sami. Nr 50

NU 1981/82:50

måste öka. Vid oförändrad produktionsvolym, vilket är det mål som
riksdagen tidigare har uppställt, blir konsekvensen ofrånkomligen att antalet
arbetstillfällen i branschen minskar något.

I samma motion krävs att produktionen genom tvingande kvalitetsnormer
skall inriktas på ändamålsenlighet och behov och att produktionen skall ha en
viss inriktning. Enligt utskottets mening är inte lagstiftning en lämplig metod
för att nå sådana syften. Inom ramen för en socialt inriktad marknadsekonomi
är det främst en uppgift för konsumenterna själva att, med bistånd av de
myndigheter som handhar konsumentfrågor, skapa och upprätthålla efterfrågan
på sådana produkter som bäst gagnar dem vad gäller kvalitet och pris.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet de här berörda yrkandena.

Stödåtgärder för tekoindustrin

I en rapport från statens industriverk, Distributionsutredningen (SIND
PM 1981:20), kartläggs distributionsvägarna för tekovaror på hemmamarknaden
och belyses de svenska tekoföretagens möjligheter att bättre nå ut på
den svenska marknaden. En slutsats är att, med hänsyn till att fackhandeln är
de svenska producenternas naturliga avnämare, samarbetet mellan fackhandeln
och tekoindustrin bör stärkas. Med anknytning därtill framhålls i
propositionen att det är viktigt att fortsatt stöd ges till marknadsföringen av
svenska tekoprodukter på hemmamarknaden och att därvid de möjligheter
för den svenska tekoindustrin som industriverkets distributionsutredning
pekat på utnyttjas.

Med hänvisning till behovet av att tekoföretagens marknadsföring såväl på
exportmarknader som på hemmamarknaden får stöd föreslår regeringen att
ytterligare 5 milj. kr. anvisas på tilläggsbudget för branschfrämjande
åtgärder för tekoindustrin under innevarande budgetår (se även s. 23).

Lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin kan lämnas
för sådan produktionsutrustning som påtagligt höjer effektiviteten inom
arbetsintensiv produktion av i första hand plagg men även av andra
konfektionerade tekoprodukter. För att staten skall kunna stimulera till
effektivitetshöjande förändringar vad gäller sådan produktion föreslås i
propositionen att för innevarande budgetår ytterligare 10 milj. kr. anvisas på
tilläggsbudget för denna verksamhet.

Tekodelegationen föreslog i rapporten Skinn- och läderkonfektionsindustrins
framtid, vilken avlämnades hösten 1980, bl. a. att garveriindustrin
skulle tas in i industriverkets branschprogramverksamhet. Föredragande
statsrådet uttalar emellertid att han inte är beredd att förorda en sådan
utvidgning av verksamheten med branschprogram.

De nuvarande branschprogrammen har funnits under en förhållandevis
lång tid. I dessa branschprogram ingår bl. a. tekoindustrin. I princip bör
dessa program vara tidsbegränsade. Statens industriverk gjorde därför år
1978 på uppdrag av regeringen en bedömning av verksamheten med då

NU 1981/82:50

löpande branschprogram. Det är alltså fyra år sedan den senaste översynen
gjordes. I årets budgetproposition aviseras att en förutsättningslös översyn
av branschprogrammen skall genomföras. Syftet skall vara att studera vilka
insatser som har gjorts och vilka resultat som dessa har lett till. Översynen
bör, sägs det i propositionen, kunna ligga till grund för en samlad bedömning
av vilket behov som fortsättningsvis kan finnas av dessa tidsbegränsade
åtgärder.

Utskottet återkommer i det följande (s. 22) till frågan om storleken av
tekostödet inom ramen för industriverkets branschfrämjande åtgärder.

På grundval av de erfarenheter som har vunnits av den statliga samrådsoch
samordningsorganisationen inom tekoområdet anförs i propositionen att
en effektivisering bör göras. Samordningen av den verksamhet på tekoområdet
som överstyrelsen för ekonomiskt försvar, arbetsmarknadsverket och
industriverket bedriver bör kunna ske genom myndigheternas egen försorg. I
fråga om den långsiktigt inriktade planeringen bör samordningen i fortsättningen
ske direkt genom regeringskansliet och den interdepartementala
tekoarbetsgruppen. Tekodelegationens verksamhet bör, enligt propositionen,
ersättas med regelbundna överläggningar mellan tekoarbetsgruppen
och representanter för branschen, de fackliga organisationerna, tekokommuner
m. fl.

I den socialdemokratiska partimotionen 1981/82:1607 om tekoindustrin
sägs beträffande planeringen på tekoområdet att tekodelegationens arbete
bör återupptas. Regeringen bör ge direktiv som innebär att en långsiktig
planering för tekoområdet genomförs, menar motionärerna. Inom ramen för
denna planering bör branschprogrammet för tekoindustrin utvärderas. Ett
område som enligt motionen bör få ökat utrymme inom ramen för
branschprogrammet är stödet till marknadsföring på hemmamarknaden. I
motionen upprepas även tidigare krav från socialdemokraternas sida att en
särskild lånegaranti för säsongkrediter och ett statligt ägt saneringsbolag för
tekoindustrin skall inrättas. I motionen konstateras vidare att anslagen till
lån till rationaliseringsinvesteringar för tekoindustrin för budgetåret 1982/83
helt enkelt tas bort utan att några kommentarer ges i budgetpropositionen.
Enligt motionen har det emellertid visat sig att en kraftig efterfrågan finns på
dessa lån, som administreras av industriverket. I motionen föreslås att ett
anslag av 20 milj. kr. anvisas för detta ändamål för det kommande
budgetåret.

Motion 1981/82:2325 (s) behandlar skinnkonfektionsindustrin. I motionen
hänvisas till tekodelegationens rapport, i vilken föreslogs att garveriindustrin
skulle ingå i statens industriverks verksamhet med branschprogram. Skall
Sverige vid t. ex. en avspärrning kunna tillvarata de hudar som finns i landet
är det, menar motionärerna, nödvändigt med en inhemsk garverikapacitet
för att få fram råvara för den produktion som erfordras i ett beredskapsläge.
Därför är det enligt motionen angeläget att garveriindustrin tas in i
industriverkets branschprogramverksamhet.

NU 1981/82:50

I den socialdemokratiska partimotionen 1981/82:1607 upprepas förslagen
från tidigare riksmöten att frågorna om en särskild lånegaranti för
säsongkrediter och om ett statligt ägt saneringsbolag skall tas upp i det
fortsatta utrednings- och planeringsarbetet på tekoområdet.

Utskottet framhöll våren 1981 (NU 1981/82:47) att företagens likviditetsproblem
i samband med säsongsvackorna i viss utsträckning torde kunna
lösas med hjälp av rörelselån från de regionala utvecklingsfonderna,
särskilda strukturgarantier samt industrigarantilån. Beträffande saneringsbolag
framhöll utskottet att det under alla omständigheter saknades
anledning att inrätta någon form av bolag som uteslutande skulle vara avsett
för tekoindustrin. Det kan i detta sammanhang nämnas att företagsobeståndsutredningen
nyligen har avlämnat sitt betänkande (SOU 1981:37)
Företagsbestånd II, vari framläggs förslag om ett rekonstruktionsbolag.
Eventuella åtgärder med anledning av denna utredning övervägs f. n. inom
budgetdepartementet.

Vad gäller förslagen om särskilda lånegarantier för säsongkrediter och
saneringsbolag finner utskottet ingen anledning att ändra sitt tidigare
ställningstagande. Motionsyrkandena avstyrks alltså.

I motion 1981/82:1607 (s) föreslås även att det nuvarande branschprogrammet
för tekoindustrin skall utvärderas. Enligt vad utskottet erfarit har
regeringen uppdragit åt riksrevisionsverket att genomföra en översyn av de
branschfrämjande åtgärderna vid industriverket. Översynen skall omfatta
även stödverksamheten med strukturgarantier, lån till investeringar inom
manuell glasindustri och lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin.
Motionsyrkandet har härigenom tillgodosetts och avstyrks
därför av utskottet.

I motionen begärs även att riksdagen för budgetåret 1982/83 skall anvisa
ett anslag av 20 milj. kr. för rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin.
I motion 1981/82:2325 (s) föreslås att garveriindustrin skall ingå i
industriverkets branschprogramverksamhet. Utskottets ställningstagande
till dessa motionsyrkanden redovisas senare i betänkandet i avsnittet om
branschfrämjande åtgärder.

Handelspolitiska frågor

Det s. k. multifiberavtalet, MFA, är uppbyggt som en uppförandekod för
hur restriktioner får införas och bibehållas och kan betraktas som en ram för
bilaterala begränsningsarrangemang. Det ursprungliga multifiberavtalet,
MFA I, löpte ut år 1977. Efter omförhandling förlängdes avtalet för åren
1978-1981 (MFA II). I december 1981 nåddes enighet inom GATT om den
slutliga utformningen av MFA III. Avtalet har förlängts till den 31 juli 1986,
och ett protokoll föreligger för undertecknande. I propositionen redovisas de
viktigaste nya inslagen i avtalet. Här kan nämnas att små leverantörländer,

NU 1981/82:50

nya exportländer och bomullsproducerande länder har fått en förstärkt
ställning i MFA III.

I diskussionen om reglering av tekoimporten föreslås ibland ett s. k.
globalarrangemang. Ett system med globalkontingenter innebär i korthet att
totalramar fastställs för importen av olika varugrupper från länder utanför
EG och EFTA och att de länder som omfattas av totalramen sedan får
inbördes konkurrera om det tillgängliga importutrymmet.

I samband med förtullning av tekovaror tillämpas det s. k. hemtagningssystemet.
En importör som har regelbunden importverksamhet kan bli
registrerad som hemtagare och därigenom få rätt att ta hand om och i
allmänhet även förfoga över sina importvaror redan innan de har förtullats.

Det skulle, framhålls det i propositionen, vara önskvärt att Sverige
medverkar i det internationella regelverk på tekoområdet som multifiberavtalet
utgör. Ett ställningstagande till en anslutning till MFA III bör
emellertid anstå tills Sverige har inlett omförhandlingar av några av de
viktigaste bilaterala avtalen och därigenom fått en klarare uppfattning om
deras innehåll.

Från olika håll har ett globalarrangemang nämnts som ett alternativ till
fortsatt deltagande i MFA. Föredragande statsrådet anmäler sin avsikt att
låta fördjupa de studier som hittills har gjorts om ett sådant arrangemang.

När det gäller kontrollen av importbegränsningar har generaltullstyrelsen
på anmodan av handelsdepartementet yttrat sig över frågan om ett slopande
av hemtagningssystemet för tekovaror verksamt skulle bidra till att
kontrollmöjligheterna förbättrades. Enligt generaltullstyrelsens beräkningar
skulle ett slopande av hemtagningssystemet medföra besvärande konsekvenser
beträffande personal, tullokaler, tullupplagslokaler, klareringstider
m. m. Samtidigt hävdas att ett slopande av systemet medför ringa effekt i
kontrollhänseende. Handelsministern finner det mot denna bakgrund inte
motiverat att hemtagningssystemet slopas.

Ett verksamt medel för att komma till rätta med kringgåendet av
importbestämmelserna kan i stället, sägs det i propositionen, vara överenskommelser
med andra länder beträffande bistånd i tullfrågor. Sådana avtal
har Sverige med de nordiska länderna och med Västtyskland. I detta
sammanhang påpekas särskilt att EFTA-konventionen och frihandelsavtalet
med EG inte innebär någon skyldighet för de olika länderna att bistå
varandra annat än i sådana ursprungsfrågor som avser fastställandet av om
tullförmån skall kunna åtnjutas i handeln mellan länderna eller ej. En
medveten strävan bör, enligt propositionen, därför vara att söka uppnå
ytterligare överenskommelser om samarbete på tullområdet, i första hand
med EFTA- och EG-länderna samt med EG-kommissionen. Det kan
nämnas att det pågår överläggningar mellan generaltullstyrelsen och
kommerskollegium om olika metoder att förbättra tekokontrollen.

NU 1981/82:50

Fem motioner behandlar det handelspolitiska området. Frågan om
införande av ett globalarrangemang tas upp i tre av dessa.

I motion 1981/82:1607 (s) erinras om att man från socialdemokratisk sida i
fjol krävde att ett förslag till globalkvotering skulle utarbetas, detta som en
beredskapsåtgärd för den händelse ett nytt multifiberavtal inte skulle komma
till stånd eller ett sådant avtal skulle få en utformning som inte kan accepteras
från svensk sida. Kommerskollegium skulle ges i uppdrag att, i enlighet med
tekodelegationens förslag, utarbeta ett konkret förslag till globalarrangemang
exkl. EG- och EFTA-området.

Näringsutskottet avstyrkte förslaget - med reservation av de socialdemokratiska
ledamöterna - men ville därvid inte utesluta möjligheten att en
övergång till ett globalkontingentsystem skulle kunna bli aktuell.

I motionen krävs ånyo att förslaget skall genomföras. Utformningen av det
nya multifiberavtalet kan komma att innebära att bilaterala avtal får ökad
betydelse, sägs det i motionen. I den situationen skulle det vara en fördel om
ett konkret förslag om ett globalarrangemang snarast utarbetades.

I motionerna 1981/82:2326 (m) och 1981/82:2327 (m) anförs att det med
hänsyn till de faktiska konsekvenser för svensk tekoindustri som den
hittillsvarande tillämpningen av multifiberavtalet har haft och till att Sverige
inte har anslutits till MFA III är angeläget att Sverige nu utnyttjar
möjligheten att anpassa de handelspolitiska regleringarna till GATT, det
allmänna tull- och handelsavtalet. Norge gjorde detta år 1979 och lyckades,
hävdar motionärerna, bryta en nedåtgående trend för sin produktion och
sysselsättning. På samma sätt bör det, menar motionärerna, vara möjligt för
Sverige att med stöd av GATT:s bestämmelser gå över från svårkontrollerade
importbegränsningar gentemot enstaka lågprisländer till ett system med
global importbegränsning som omfattar alla lågprisländer. I motionen krävs
att regeringen snarast vidtar praktiska förberedelser för en sådan åtgärd.

Utskottet har tidigare år (NU 1978/79:48, NU 1980/81:47) behandlat
motioner med förslag om ett globalkontingentsystem. Enligt utskottets
mening saknades det då anledning att ett konkret förslag till ett sådant system
skulle utarbetas. I motiveringen framhöll utskottet att övergång till ett
globalsystem endast skulle kunna medföra en marginell förbättring. De då
ingångna begränsningsavtalen (13 stycken), de ensidiga svenska importbegränsningarna
gentemot Taiwan samt avtalen med statshandelsländerna
omfattade nämligen totalt 95 % av importen av känsliga varor från länder
utanför EG och EFTA.

Utskottet noterar emellertid att handelsministern gett kommerskollegium
i uppdrag att genomföra en utredning av vilka effekter som skulle uppstå om
ett globalarrangemang införs på tekoområdet.

Det finns enligt utskottets mening ingen anledning för riksdagen att göra
något särskilt uttalande i denna fråga. Utskottet avstyrker därför motionerna
1981/82:1607 (s), 1981/82:2326 (m) och 1981/82:2327 (m) i berörda delar.

I motion 1981/82:1607 (s) föreslås att begränsningssystemet skall effekti -

NU 1981/82:50

viseras. Detta kan enligt motionen åstadkommas genom att importlicens
eller särskilt ursprungsintyg i vissa angivna fall krävs för varor från EG och
EFTA. Vidare föreslås att krav uppställs på en förbättrad rapportering från
exportländerna och att hemtagningssystemet slopas. I motionen begärs även
att åtgärder vidtas som förbättrar möjligheterna till samarbete mellan
kommerskollegium och tullverket.

Även motion 1981/82:2326 (m) behandlar hemtagningssystemet. I motionen
sägs att erfarenheten visar att villkoren för hemtagningssystemet i
betydande omfattning ej uppfylls. Motionärerna föreslår en kraftig höjning
av bötesstraffet vid brott mot angivna villkor.

I likhet med regeringen anser utskottet att hemtagningssystemet bör
behållas. Ett slopande av systemet kan, enligt utskottets mening, medföra
risker för ökad byråkrati, fördröjningar för importen och ökade kostnader
för såväl samhället som importörerna och då i sista hand för konsumenterna.
Utskottet anser ej heller att bestämmelserna om bötesstraff för brott mot
uppställda regler för hemtagningssystemet bör skärpas. Yrkandena rörande
hemtagningssystemet i motionerna 1981/82:1607 (s) och 1981/82:2326 (m)
avstyrks alltså.

Vad gäller införande av importlicensiering och av krav på ursprungsintyg
vill utskottet framhålla att verkningarna av sådana åtgärder är svåra att
överblicka. Ett licenssystem skulle även på formella grunder kunna vara
angripbart ur EG:s och EFTA:s synvinkel. Motion 1981/82:1607 (s) avstyrks
sålunda även i denna del.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1981/82:2329 föreslås att
kvalitetskrav på tekoimporten skall införas och att regeringen skall anmodas
lämna förslag till en s. k. socialklausul, så att import från frizoner och
fascistländer förhindras. Vidare föreslås att ett mål för tekoimporten anges
med innebörden att importen reduceras med 10 % av varumängden på den
svenska marknaden.

Även i motion 1981/82:1494 (vpk) anges ett kvantitativt mål för
tekoimporten. I motionen krävs nämligen att åtgärder skall vidtas för att
nedbringa importandelen av tillförseln av tekovaror till 60 %. Vidare önskar
motionärerna ett förslag från regeringen om bildandet av ett statligt
importbolag, genom vilket all tekoimport skall gå. Enligt utskottets
uppfattning är de här angivna kraven alltför långtgående. Av denna
anledning avstyrks motionerna.

Prissättningen i detaljhandeln

I motion 1981/82:1607 (s) framhålls att det från socialdemokratisk sida
flera gånger har påpekats att möjligheterna att nå fram till en tillfredsställande
prissättning inom beklädnadsdetaljhandeln sammanhänger med möjligheterna
för samhället att ingripa på detta område. Så länge det inte finns
någon lagstiftning att tillgå om prissättningen inom beklädnadsdetaljhandeln

NU 1981/82:50

är det omöjligt att komma till rätta med problemet, säger motionärerna. De
vill att riksdagen skall begära förslag till en lagstiftning som går ut på att
beklädnadsdetaljhandeln skall tillämpa en kostnadsmässigt motiverad prissättningsmetod.

Även motion 1981/82:1494 (vpk) behandlar prissättningen i detaljhandeln.
Enligt motionärerna gynnar handeln med sina procentpålägg de importerade
produkterna. I motionen begärs därför att regeringen skall utarbeta förslag
till en lag med reglering av handelns prissättning på tekovaror.

Utskottet behandlade våren 1981 motionsyrkanden med identiskt samma
krav som nu på lagstiftning om prissättningsmetod. Utskottet framhöll att det
skulle stöta på svårigheter av både principiell och praktisk natur att
tvångslagstifta om en viss prissättningsmetod. Vidare skulle detta innebära
att avsteg gjordes från den allmänt omfattade principen om marknadsanpassad
prissättning. Utskottet avstyrkte motionerna, vilka också avslogs av
riksdagen. Utskottet finner ingen anledning att nu ändra sitt ställningstagande
och avstyrker även denna gång motionsyrkandena rörande prissättningen
i detaljhandeln.

Förstatligande av tekoindustriföretag, m. m.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motionerna 1981/82:1494 och
1981/82:2329 att alla större tekoenheter skall nationaliseras och att de skall
sammanföras till ett statligt tekokombinat. Motionärerna vill också att
riksdagen skall uttala att de arbetandes representanter skall ha majoritet i
lednings- och styrorgan inom den statligt ägda tekoindustrin. I den
sistnämnda motionen hävdas att flykt och sönderfall karakteriserar vad som i
dag är kvar av textilbranschen i Sverige. Handhavandet av statliga
stödpengar liksom redovisningen av dessa hos företagen och hos överstyrelsen
för ekonomiskt försvar uppvisar enligt motionen egendomliga drag.
Genom att dölja dessa och senare öppet vägra att undersöka vad som skett
medverkar, menar motionärerna, regeringen till att en destruktiv och
korrupt atmosfär sprider sig i branschen. I detta sammanhang begärs därför
att förhållandena inom Eiserkoncernen och överstyrelsen för ekonomiskt
försvar skall undersökas och att ledningarna för Eiser och överstyrelsen skall
avgå.

Riksdagen har flera gånger tidigare - senast våren 1981 (NU 1981/82:47) -avslagit yrkanden av liknande innebörd. Utskottet kan inte heller nu ställa sig
bakom dessa förslag. Motionerna avstyrks i nu nämnda delar.

I samma motioner föreslås att producentkooperativ verksamhet inom
tekosektorn skall främjas aktivt. Industriministern har i årets budgetproposition
anmält sin avsikt att föreslå regeringen att på grundval av bl. a.
kooperationsutredningens betänkande (SOU 1981:60) Kooperationen i
samhället förelägga riksdagen en proposition om kooperationsfrågor. Med

NU 1981/82:50

hänsyn härtill menar utskottet att det nu aktuella motionsyrkandet bör
lämnas utan åtgärd.

Övriga frågor rörande tekoindustrin

I den socialdemokratiska partimotionen 1981/82:2328 berörs Eiserkoncernens
nuvarande situation. I motionen påpekas att koncernens problem
behandlades i en socialdemokratisk partimotion hösten 1981 angående
kapitaltillskott till vissa statliga företag. Vid detta tillfälle pekade man på de
risker för Eisers del som ett dröjsmål med behandlingen av de frågor som rör
Statsföretag skulle innebära. Vad som har inträffat under våren med
Statsföretagsfrågorna har inneburit att ställningstagandena ytterligare skjutits
på framtiden. Det är enligt motionärerna mycket viktigt dels att
ledningsfunktionerna i Eiser förstärks, dels att företaget tilldelas kapital så
att inte dess existens äventyras. I motionen föreslås att riksdagen uttalar att
regeringen bör vidta åtgärder som säkrar Eisers fortlevnad och produktion i
Sverige.

Även i motion 1981/82:1131 (s) om åtgärder för att stärka näringslivet i
Skåne behandlas problemen inom Eiserkoncernen. Vid Eiser Trikå har
varslats om uppsägningar som innebär att arbetsstyrkan kommer att
reduceras kraftigt. Beträffande Malmö Strumpfabrik, som också tillhör
Eiser. har beslut fattats om att företagsledning och administration skall
flyttas till annan ort. Detta är anmärkningsvärt, sägs det i motionen, med
tanke på tidigare beslut om placering vid Malmöfabriken. Mot denna
bakgrund finns, anför motionärerna, ett stort behov av att förhindra
ytterligare nedläggningar inom den skånska tekoindustrin.

I proposition 1981/82:125 med förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten
för budgetåret 1981/82 föreslås att 300 milj. kr. skall anvisas som ett
särskilt stöd för att trygga Statsföretags likviditetsutveckling under innevarande
år (NU 1981/82:53). Enligt utskottets mening bör mot denna bakgrund
sådana problem som här tas upp i motionerna behandlas inom ramen för
Statsföretags egna resurser. Utskottet avstyrker därför dessa motionsyrkanden.

Motion 1981/82:2327 (m) tar upp frågan om existerande produktionskapacitet
och försörjningsberedskap. Vad gäller det aktuella försörjningsberedskapsläget
inom tekoindustrin kan av propositionen utläsas, sägs det i
motionen, att det i stort sett råder balans mellan produktionsbehov och
möjlig produktion men också att flera varuområden kännetecknas av en
bristande balans och att det enligt överstyrelsen för ekonomiskt försvar
dessutom är tvivelaktigt om utbildad arbetskraft kommer att finnas
tillgänglig i tillräcklig omfattning i en krissituation. Från beredskapssynpunkt
är det därför av stort intresse, menar motionären, att den statliga
tekopolitiken totalt sett ges en inriktning och utformning som i allt väsentligt
säkrar existerande produktionskapacitet. Utskottet vill här framhålla att det

NU 1981/82:50

är överstyrelsens uppgift att tillse att försörjningsberedskapen för vissa
specifika varuområden är tillfredsställande. Rörande existerande produktionskapacitet
och målet för tekopolitiken hänvisar utskottet till vad som har
anförts härom tidigare i betänkandet (s. lif.). Med det sagda avstyrker
utskottet motion 1981/82:2327 (m).

Hettemarks Konfektions AB i Enköping ingår i Eiserkoncernen och tillhör
sålunda Statsföretagsgruppen. Företaget överfördes vid 1981 års början till
ett annat dotterbolag inom koncernen, Cewilko AB. Senare under året
beslöts om nedläggning av fabriken i Enköping.

Motion 1981/82:806 (s) behandlar nedläggningen av Hettemarks konfektionsfabrik
i Enköping. I första hand bör, anför motionärerna, ånyo prövas
om inte fabrikens fortsatta drift kan ske i hittillsvarande omfattning inom
ramen för Cewilkos verksamhet eller annan verksamhet som ägs av
Statsföretag AB. Diskussioner har förts om och förutsättningarna prövats för
att produktionen eventuellt skulle bedrivas genom ett löntagarägt företag.
De anställda har tillsammans med bl. a. Enköpings kommun övervägt denna
lösning.

Den allvarliga situationen på arbetsmarknaden inom Uppsala län och dess
södra delar gör att insatser från samhället och statsägda företags sida ter sig
som helt nödvändiga, hävdas det i motionen. Att i någon form rädda fortsatt
drift vid Hettemarks fabriker i Enköping är därför en uppgift som staten och
Statsföretags ledning måste ta ett stort ansvar för, menar motionärerna.

Regeringen beviljade den 22 april 1982 en statlig kreditgaranti som stöd för
fortsatt drift vid fabriken, innebärande att löntagarna skall få möjligheter att
överta Enköpingsanläggningen. Därmed anser utskottet att yrkandet i
motionen är tillgodosett.

Branschfrämjande åtgärder

I proposition 1981/82:100 föreslås att till branschfrämjande åtgärder för
budgetåret 1982/83 skall anvisas ett reservationsanslag av drygt 54 milj. kr.
Branschprogrammen omfattar under innevarande budgetår tekoindustrin,
vari inräknas pälsindustrin, och vidare den träbearbetande industrin,
gjuteriindustrin och den manuella glasindustrin. Dessutom bedrivs sedan
budgetåret 1979/80 försöksvis en verksamhet med delbranschstudier inom
andra industrisektorer än dem som omfattas av särskilda program. Motiveringarna
till anslaget är följande.

Kapacitetsutnyttjandet inom den träbearbetande industrin är fortfarande
otillfredsställande, särskilt inom trähusindustrin. För att den nödvändiga
anpassningen inom de olika delarna av den träbearbetande industrin skall
underlättas förordas därför att åtgärderna förlängs med ett år till att omfatta
även budgetåret 1982/83. Med hänsyn till behovet av besparingar anses dock
insatserna för detta program böra minskas med 445 000 kr. till 8 milj. kr.

En ökad vidareförädling inom sågverksindustrin är, sägs det i propositio -

NU 1981/82:50

nen, en betydelsefull utvecklingslinje för denna näringsgren. Ett flertal
åtgärder som underlättar sågverksindustrins omställning mot ökad vidareförädling
har redan vidtagits. Med hänvisning härtill och till att vissa av de
vidtagna åtgärderna ännu inte har hunnit få full effekt förordas inga
ytterligare statliga insatser i form av omställnings- och utvecklingsstöd samt
exportfrämjande åtgärder.

Gjuteriindustrin omfattas sedan budgetåret 1973/74 av teknisk konsulentverksamhet
och omställningsfrämjande åtgärder med konsultbidrag och
strukturgarantier och sedan budgetåret 1974/75 av utbildningsåtgärder. De
konsultutredningar som har genomförts som underlag för omstruktureringsåtgärder
inom gjuteriindustrin har endast i ringa utsträckning lett fram till
konkreta åtgärder inom branschen. Av bl. a. detta skäl beslöt riksdagen
våren 1981 att de branschfrämjande åtgärderna för gjuteriindustrin skulle
avslutas vid utgången av budgetåret 1982/83 (NU 1980/81:52). Med hänsyn
härtill och till behovet av besparingar i fråga om statens utgifter föreslås i
propositionen för budgetåret 1982/83 en ram om 585 000 kr., vilket är en
minskning med 855 000 kr. jämfört med innevarande budgetår.

I enlighet med riksdagens beslut (NU 1980/81:45) beräknas i propositionen
en ökning för programmet för den manuella glasindustrin under budgetåret
1982/83 med 1 milj. kr. till 7,5 milj. kr.

Försöksverksamhet med delbranschstudier, som inte i förväg är inriktade
på visst branschområde, inleddes budgetåret 1979/80 (NU 1978/79:28).
Omfattningen begränsades till högst 2 milj. kr. Med hänsyn till den stränga
prioritering som måste ske i föreliggande budgetförslag säger sig industriministern
inte se någon anledning att förorda att denna verksamhet förlängs
efter utgången av innevarande budgetår.

Med hänvisning till behovet av besparingar i fråga om statens utgifter och
till att det i princip tidsbegränsade branschprogrammet för tekoindustrin har
pågått under en lång tid på en hög utgiftsnivå beräknar industriministern för
tekoprogrammet en ram för budgetåret 1982/83 om 38 milj. kr., vilket är en
minskning med 2 milj. kr. jämfört med innevarande budgetår. Framför allt
anses det vara angeläget att ett fortsatt stöd ges till tekoföretagens
marknadsföring. Speciellt poängteras att inom den något minskade ram som
förordats bör ges utrymme för fortsatt stöd till marknadsföringen av svenska
tekoprodukter på hemmamarknaden.

I proposition 1981/82:148 bilaga 3 föreslås för innevarande budgetår dels
att ytterligare 5 milj. kr. anvisas på tilläggsbudget för branschfrämjande
åtgärder för tekoindustrin, dels att 10 milj. kr. anvisas på tilläggsbudget för
lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin (jfr även
avsnittet om stödåtgärder för tekoindustrin, s. 12 f.).

Anslaget till branschfrämjande åtgärder berörs i två motioner från
allmänna motionstiden, nämligen de socialdemokratiska partimotionerna
1981/82:1488 och 1981/82:2138.

I dessa motioner påpekas att statens industriverk i sin anslagsframställning

NU 1981/82:50

har föreslagit en ökning av anslaget för branschfrämjande åtgärder med drygt
52 milj. kr. Regeringen föreslår i budgetpropositionen i stället en nedskärning
av anslaget med drygt 2 milj. kr.

Motionärerna menar att behovet av besparingar i statsutgifterna inte bör
gå ut över branschstödet, som är inriktat på att effektiviteten i industrin skall
höjas och exporten ökas. Flera av de branscher som omfattas av de
branschfrämjande åtgärderna karakteriseras av utomordentligt allvarliga
avsättningsproblem, och behovet av insatser för att stärka dessa branschers
marknadsposition hemma och utomlands är enligt motionärerna uppenbart.

I motion 1981/82:2133 påpekas att branschprogrammen har betydelse för
flera av de branscher som berörs av byggandet. Även om situationen för
dessa branscher kommer att förbättras om de socialdemokratiska förslagen
till bygg- och investeringsprogram genomförs är det, säger motionärerna,
viktigt att de även söker nya marknader och nya produkter.

Betydande delar av insatserna inom branschprogrammens ram utgörs av
stöd till investeringar, såväl i anläggningar som i marknadsföring på export.
Förslagen till förstärka insatser ligger främst inom träindustrin och inom
tekoindustrin.

För den träbearbetande industrins del föreslås i motionen en ökning av
resurserna för branschprogrammet med 5 milj. kr. Resurserna skall även
användas för stöd till projekt inom möbelindustrin.

Vidare föreslås att medel avsätts för att stimulera en ökad vidareförädling
inom sågverksindustrin. Det gäller dels 15 milj. kr. till ett särskilt
branschprogram med omställnings- och utvecklingsstöd samt exportfrämjande
åtgärder, dels en ram för statliga kreditgarantier på 200 milj. kr. för att
stimulera fasta investeringar.

För tekoindustrins del föreslås i motionen en utökning av anslaget till
branschprogrammet med 10 milj. kr. Branschprogrammet är framför allt
inriktat på insatser för att öka marknadsandelarna på hemmamarknaden,
men också exporten skall, säger motionärerna, stimuleras. I motionen krävs
dessutom att 20 milj. kr. skall anslås till lån för rationaliseringsinvesteringar
inom konfektionsindustrin.

I den industripolitiska propositionen våren 1981 redovisade regeringen sin
syn på utformningen och inriktningen av industripolitiken. Dessa riktlinjer
för industripolitiken har antagits av riksdagen (NU 1980/81:64). Enligt dessa
bör industripolitiken främja ett decentraliserat ekonomiskt system byggt på
marknadshushållningens principer. Marknadssystemet bygger på att de
enskilda företagen fattar beslut om vilka produkter som skall tillverkas, hur
de skall tillverkas och på vilka marknader de skall avsättas. Samhället bör
ange ramar och förutsättningar för marknadsekonomin. Ramarna får
emellertid inte bli snävare eller ändras snabbare än vad som motiveras av de
övergripande målen. I fråga om branschprogrammen framhålls att dessa är
tidsbegränsade och att en strävan bör vara att nu löpande branschprogram

NU 1981/82:50

avvecklas efter hand. Utskottet vill ånyo deklarera sin anslutning till den syn
på industripolitiken som här har redovisats.

Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om att regeringen har gett
kommerskollegium i uppdrag att genomföra en översyn av de branschfrämjande
åtgärderna vid statens industriverk. Översynen skall omfatta även
stödverksamheten med strukturgarantier, lån till investeringar inom manuell
glasindustri och lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin.

Mot denna bakgrund och med tanke på det nuvarande svåra statsfinansiella
läget tillstyrker utskottet förslaget i proposition 1981/82:100 om att
riksdagen nästa budgetår skall anvisa 54 085 000 kr. för branschfrämjande
åtgärder. Detta innebär en minskning av anslaget med nära 2,5 milj. kr.
Utskottet avstyrker sålunda motionerna 1981/82:1488 (s), 1981/82:1607 (s)
och 1981/82:2138 (s) vad gäller ökade anslag till branschfrämjande åtgärder.
Inte heller kan utskottet stödja yrkandet i motion 1981/82:2325 (s) om att
garveriindustrin skall upptas i branschprogrammen.

Utskottet tillstyrker vidare de i proposition 1981/82:148 föreslagna
förstärkningarna under innevarande budgetår av anslaget för branschfrämjande
åtgärder med 5 milj. kr. och av anslaget för lån till rationaliseringsinvesteringar
inom tekoindustrin med 10 milj. kr.

I motion 1981/82:1607 (s) krävs att 20 milj. kr. skall anslås för budgetåret
1982/83 till lån för rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin.

Utskottet är inte berett att tillstyrka en sådan medelsanvisning.

Lädersko- och gummistövelindustrin

I proposition 1981/82:148 behandlas även lädersko- och gummistövelindustrin.
Propositionens behandling av detta område rör främst försörjningsberedskapsfrågor.
Utskottet har därför berett försvarsutskottet tillfälle att
yttra sig över dessa frågor (FöU 1981/82:3 y). Yttrandet återges som bilaga
(s. 34). Näringsutskottet harvad beträffar inriktningen av de fortsatta statliga
åtgärderna på lädersko- och gummistövelområdena ingenting att tillägga till
vad försvarsutskottet har anfört.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande införande av ursprungsmärkning av kläder
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1981/82:148 bilaga 1 moment 1 och
med avslag på motion 1981/82:2324 och motion 1981/82:2326
yrkande 4 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ursprungsmärkning av kläder.

NU 1981/82:50

b) finner motion 1981/82:1607 yrkande 5 icke föranleda någon
riksdagens åtgärd,

2. beträffande ursprungsmärkningens omfattning och utförande
att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2326 yrkande 5 och
motion 1981/82:2328 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. beträffande tilläggsanslag till kommerskollegium

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:148 bilaga 1
moment 3 till Kommerskollegium för budgetåret 1982/83 under
elfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av, utöver tidigare
anvisat belopp (NU 1981/82:29 punkt 10, rskr 1981/82:268),
200 000 kr.,

4. beträffande inriktningen av tekopolitiken
att riksdagen

a) avslår motion 1981/82:1494 yrkande 1,

b) avslår motion 1981/82:1494 yrkandena 7 och 9,

c) avslår motion 1981/82:1607 yrkande 1 och motion 1981/
82:2328 yrkande 1,

5. beträffande stödåtgärder för tekoindustrin

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:148 bilaga 1
moment 2 i ifrågavarande del och med avslag på motion
1981/82:1607 yrkande 3 godkänner vad föredragande statsrådet
har anfört om inriktningen av de fortsatta statliga åtgärderna på
tekoområdet,

6. beträffande globalkontingenter

att riksdagen avslår motion 1981/82:1607 yrkande 4, motion
1981/82:2326 yrkande 6 och motion 1981/82:2327 yrkande 2,

7. beträffande hemtagningssystemet

att riksdagen avslår motion 1981/82:1607 yrkande 6 och motion
1981/82:2326 yrkande 7,

8. beträffande importlicenser m. m.

att riksdagen avslår motion 1981/82:1607 yrkande 8,

9. beträffande vissa riktlinjer för tekoimporten, m. m.
att riksdagen avslår

a) motion 1981/82:2329 yrkande 7 (socialklausul),

b) motion 1981/82:1494 yrkande 2 och motion 1981/82:2329
yrkande 3 (kvantitativa mål),

c) motion 1981/82:2329 yrkande 2 (kvalitetskrav),

d) motion 1981/82:1494 yrkande 6 (statligt importbolag),

10. beträffande prissättningen i detaljhandeln

att riksdagen avslår motion 1981/82:1607 yrkande 7 och motion
1981/82:1494 yrkande 8,

NU 1981/82:50

11. beträffande förstatligande av tekoindustriföretag m. m.

att riksdagen avslår motion 1981/82:1494 yrkandena 3-5 och
motion 1981/82:2329 yrkandena 1 och 5-8,

12. beträffande Eiserkoncernen

att riksdagen avslår motion 1981/82:1131 yrkande 13 och
motion 1981/82:2328 yrkande 6,

13. beträffande försörjningsberedskap

att riksdagen avslår motion 1981/82:2327 yrkande 1,

14. beträffande Hettemarks konfektionsfabrik i Enköping
att riksdagen avslår motion 1981/82:806,

15. beträffande branschfrämjande åtgärder
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1981/82:148 bilaga 3 i ifrågavarande
del godkänner den ändring i riktlinjerna för branschfrämjande
åtgärder som föredragande statsrådet har förordat,

b) med bifall till proposition 1981/82:148 bilaga 3 punkt B 7 till
Branschfrämjande åtgärder på tilläggsbudget III till statsbudgeten
för budgetåret 1981/82 under fjortonde huvudtiteln anvisar
ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.,

c) med bifall till proposition 1981/82:100 bilaga 17 punkt B 7 och
med avslag på motion 1981/82:1488 yrkande 4 och motion
1981/82:2138 yrkande 5 till Branschfrämjande åtgärder för
budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 54 085 000 kr.,

d) avslår motion 1981/82:2325,

16. beträffande lån till rationaliseringsinvesteringar
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1981/82:100 bilaga 17 punkt B 19
till Lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustri
på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret
1981/82 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 10 000 000 kr.,

b) avslår motion 1981/82:1607 yrkande 2,

17. beträffande lädersko- och gummistövelområdena

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:148 bilaga 1
moment 2 i ifrågavarande del godkänner vad föredragande

NU 1981/82:50

statsrådet har förordat om inriktningen av fortsatta statliga
stödåtgärder.

Utskottet hemställer dessutom

att detta ärende avgörs efter endast en bordläggning.

Stockholm den 1 juni 1982

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m),
Sven Andersson (fp), Lilly Hansson (s), Thage Peterson (s), Bengt Sjönell
(c), Rune Jonsson (s), Karl Björzén (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Sivert
Andersson (s), Christer Eirefelt (fp), Birgitta Johansson (s), Per Westerberg
(m) och Ivar Franzén (c).

Reservationer

1. Införande av ursprungsmärkning av kläder (mom. 1)

Erik Hovhammar, Margaretha af Ugglas och Karl Björzén (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning kan emellertid den eftersträvade effekten av
en ursprungsmärkning lika väl uppnås genom en ökad satsning på
ursprungskontroll vid importtillfället. En sådan kontroll kan åstadkommas
på frivillig väg, och det ankommer enligt utskottets mening på företrädare för
branschen att träffa överenskommelse om formerna för och omfattningen av
en eventuell ursprungsmärkning. Utskottet avstyrker därför propositionens
förslag på denna punkt och tillstyrker det yrkande i motion 1981/82:2324 (m)
som går ut på att ingen ursprungsmärkning skall införas. Det yrkande i
motion 1981/82:2326 (m) som gäller krav på ursprungsmärkning enligt den
s. k. gränsmodellen avstyrks följaktligen.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande införande av ursprungsmärkning av kläder
att riksdagen

a) med bifall till motion 1981/82:2324 och avslag på motion
1981/82:2326 yrkande 4 avslår proposition 1981/82:148 bilaga 1
moment 1,

b) (= utskottet).

NU 1981/82:50

2. Ursprungsmärkningens omfattning och utförande (mom. 2)

Johan Olsson (c). Sven Andersson (fp), Bengt Sjönell (c). Christer Eirefelt
(fp) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”1
utredningen” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

I fråga om märkningens omfattning finner utskottet det rimligt att endast
kläder som köps av konsumenter för enskilt bruk ingår i systemet.
Därigenom uppnås en anpassning till vad som i allmänhet gäller inom
konsumentlagstiftningen. Det sätt på vilket märkningen utförs bör vara
valfritt. Erfarenheterna får visa om det senare finns skäl att ställa upp andra
krav på märkningen. Utskottet avstyrker alltså motionerna 1981/82:2326 (m)
och 1981/82:2328 (s) i de delar som behandlar märkningens omfattning och
utförande.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande ursprungsmärkningens omfattning och utförande
att riksdagen avslår motion 1981/82:2326 yrkande 5 och motion
1981/82:2328 yrkandena 2 och 3.

3. Inriktningen av tekopolitiken (mom. 4)

Ingvar Svanberg, Lilly Hansson, Thage Peterson, Rune Jonsson, WiviAnne
Radesjö, Sivert Andersson och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”av tekopolitiken” bort ha följande lydelse:

Det måste enligt utskottets mening vara regeringens ansvar att ställa
utvecklingen i branschen i relation till målet att en andel av 30 % eller mer av
den totala tillförseln av tekovaror skall utgöras av svenska varor och till det
riktmärke som har angivits av riksdagen, nämligen att produktionsnivån
inom tekoindustrin skall motsvara 1978 års produktionsvolym. Utskottet vill
här erinra om att planeringen enligt riksdagens beslut skall grundas på
försörjningspolitiska, arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska bedömningar.
I den mån man bedömer att det krävs statliga insatser för att den
ambitionsnivå som har angivits av riksdagen skall uppnås, måste det vara
regeringens uppgift att för riksdagen lägga fram förslag om sådana insatser.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening.

Utskottet ansluter sig alltså till motion 1981/82:2328 (s) i vad gäller målet
för tekopolitiken.

NU 1981/82:50

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande inriktningen av tekopolitiken
att riksdagen

a) (= utskottet),

b) (= utskottet),

c) med bifall till motion 1981/82:1607 yrkande 1 och motion
1981/82:2328 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

4. Stödåtgärder för tekoindustrin (mom. 5)

Ingvar Svanberg, Lilly Hansson, Thage Peterson, Rune Jonsson, WiviAnne
Radesjö, Sivert Andersson och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande 14 som börjar med ”1 den
socialdemokratiska” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande
lydelse:

Förslag om inrättande av en särskild lånegaranti för säsongkrediter har
tidigare avslagits av riksdagen. Problemen för företagen inom tekoindustrin
kvarstår dock. Enligt utskottets mening bör det vara en uppgift för de
utredande myndigheterna att redovisa förslag till lösningar på dessa särskilda
likviditetsproblem.

När det gäller förslaget om ett statligt ägt saneringsbolag för tekoindustrin
anser utskottet i likhet med motionärerna att detta förslag bör omfattas av
det fortsatta planeringsarbetet. Med hänsyn till den prekära situationen för
många tekoindustrier och samhällets intresse av att dessa industrier i en eller
annan form kan fortleva är det enligt utskottets mening nödvändigt med ett
särskilt saneringsbolag för tekoindustrin.

Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen till känna som sin mening
vad som här anförts om inrättande av en särskild lånegaranti för säsongkrediter
och av ett saneringsbolag för tekoindustrin.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande stödåtgärder för tekoindustrin

att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:148 bilaga 1
moment 2 i ifrågavarande del och motion 1981/82:1607 yrkande
3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

5. Globalkontingenter (mom. 6)

Ingvar Svanberg, Lilly Hansson, Thage Peterson, Rune Jonsson, WiviAnne
Radesjö, Sivert Andersson och Birgitta Johansson (alla s) anser

NU 1981/82:50

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i propositionen att det är
önskvärt att Sverige medverkar i det internationella regelverk på tekoområdet
som ett MFA-avtal utgör. Utskottet ser det emellertid också som en
fördel att effekterna av ett globalarrangemang på såväl tekoindustrin som
övriga delar av industrin utreds inom ramen för de studier som aviseras av
handelsministern.

Detta utredningsarbete bör givetvis bedrivas på ett sådant sätt att det kan
bilda utgångspunkt för införande av ett globalkontingentsystem om det nya
MFA III-avtalet visar sig vara oacceptabelt för Sveriges del. Utskottet
tillstyrker alltså motion 1981/82:1607 (s) i berörd del.

Genom den utredning om ett globalarrangemang som på handelsministerns
uppdrag skall genomföras av kommerskollegium tillgodoses i viss
utsträckning även de yrkanden som framförs i motionerna 1981/82:2326 (m)
och 1981/82:2327 (m). Utskottet vill dock framhålla att Sveriges möjligheter
att ansluta sig till MFA III bör prövas.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande globalkontingenter

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:1607 yrkande 4 och
med anledning av motion 1981/82:2326 yrkande 6 och motion
1981/82:2327 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

6. Hemtagningssystemet (mom. 7)

Ingvar Svanberg, Lilly Hansson, Thage Peterson, Rune Jonson, WiviAnne
Radesjö, Sivert Andersson och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”1 likhet”
och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Behovet av en effektivisering av begränsningssystemet är av allt att döma
betydande. Uppenbarligen finns det för importörerna i många situationer
starka ekonomiska incitament att söka kringgå gällande begränsningsregler.
Samtidigt är möjligheterna till kontroll av reglernas efterlevnad utomordentligt
begränsade. Enligt utskottets uppfattning finns det därför starka skäl att
utan dröjsmål genomföra åtgärder för att effektivisera begränsningssystemet.
För en rad åtgärder finns det redan nu ett fullt tillfredsställande
underlag för beslut.

Ett slopande av hemtagningssystemet bör otvivelaktigt kunna ge ökade
möjligheter till kontroll av att de bestämmelser som gäller inom begränsningssystemet
för tekovaror verkligen efterlevs. Enligt utskottets uppfattning
bör regeringen lägga fram förslag till riksdagen i denna fråga. Det sagda

NU 1981/82:50

innebär att utskottet tillstyrker motion 1981/82:1607 i här angiven del.
Motion 1981/82:2326 saknar i här berörd del alternativet när hemtagningssystemet
avskaffas.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande hemtagningssystemet

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:1607 yrkande 6 och
med avslag på motion 1981/82:2326 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Importlicenser m. m. (mom. 8)

Ingvar Svanberg, Lilly Hansson, Thage Peterson, Rune Jonsson, WiviAnne
Radesjö, Sivert Andersson och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Vad gäller”
och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Ett av kontrollproblemen hänför sig till svårigheten att fastställa i vilket
land en importerad vara producerats. Det förekommer att varor producerade
i länder med vilka Sverige har begränsningsavtal importeras till Sverige
över ett tredje land. På det sättet kringgås begränsningssystemet. I syfte att
komma till rätta med detta problem bör, enligt utskottets mening, åtgärder
vidtas för att importlicens eller särskilt ursprungsintyg i vissa angivna fall
skall krävas för varor från EG och EFTA.

Utskottet anser också att en överföring av information från tullmyndigheterna
till kommerskollegium skulle kunna leda till en förbättrad kontroll
av att gällande importbestämmelser följs. Det är därför angeläget att
regeringen på grundval av bl. a. det arbete som brottsförebyggande rådet
bedriver inom detta område återkommer med förslag till riksdagen i
frågan.

I samband med att regeringen behandlar de här nämnda förslagen bör
regeringen se över om de medför ökade krav på resurser vid tullverket.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion 1981/82:1607 (s) i
berörda delar.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande importlicenser m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:1607 yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Prissättningen i detaljhandeln (mom. 10)

Ingvar Svanberg, Lilly Hansson, Thage Peterson, Rune Jonsson, WiviAnne
Radesjö, Sivert Andersson och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Utskottet

NU 1981/82:50

behandlade” och slutar med ”i detaljhandeln” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad den socialdemokratiska minoriteten har
anfört upprepade gånger under de senaste åren, att det inte återstår någon
annan utväg än att lagstiftningsvägen ingripa mot prissättningsmetoderna
inom detaljhandeln. Förhandlingarna mellan staten och textilhandelns
företrädare om en lösning på frivillig basis har blivit resultatlösa.

Utskottet vill samtidigt understryka att det till följd av de ändrade
riktlinjer för prisövervakningen som regeringen i slutet av år 1980 har
utfärdat för statens pris- och kartellnämnd finns risk för att nämnden inte
längre har samma möjligheter som förut att följa och söka påverka
prissättningsmetoderna i textildetaljhandeln. De nya riktlinjerna innebär
nämligen bl. a. att prisövervakningen inom textil- och skoområdena inte
längre skall bedrivas med samma intensitet som tidigare.

Med vad utskottet här har anfört instämmer utskottet i det berörda
yrkandet i motion 1981/82:1607 (s). Genom ett beslut i enlighet därmed
tillgodoses också yrkandet i motion 1981/82:1494 (vpk).

dels att utskottet under 10 bort hemställa

10. beträffande prissättningen i detaljhandeln

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:1607 yrkande 7 och
motion 1981/82:1494 yrkande 8 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

9. Eiserkoncernen (mom. 12)

Ingvar Svanberg, Lilly Hansson, Thage Peterson, Rune Jonsson, WiviAnne
Radesjö, Sivert Andersson och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”1
proposition” och slutar med ”dessa motionsyrkanden” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets uppfattning handläggs Statsföretagsfrågorna på ett
mycket otillfredsställande sätt av regeringen. De dröjsmål med vissa beslut
som detta kan innebära medför bl. a. stora risker för Eiserkoncernen.
Utskottet delar därför den uppfattning som framförs i motion 1981/82:2328
(s) och föreslår att riksdagen som sin mening uttalar att regeringen bör vidta
snabba åtgärder som säkrar Eisers fortlevnad och produktion i Sverige.
Därvid bör de frågor som tas upp i motion 1981/82:1131 (s) beaktas.

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. beträffande Eiserkoncernen

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:1131 yrkande 13 och
motion 1981/82:2328 yrkande 6 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

NU 1981/82:50

10. Branschfrämjande åtgärder (mom. 15)

Ingvar Svanberg, Lilly Hansson, Thage Peterson, Rune Jonson, WiviAnne
Radesjö, Sivert Andersson och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med ”1 den” och
slutar på s. 23 med ”milj. kr.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i den socialdemokratiska
partimotionen 1981/82:1488 att det inte är lämpligt att låta behovet av
besparingar i statsutgifterna leda till neddragningar i branschstödet, vilket är
inriktat på att höja effektiviteten i industrin och öka exporten. Utskottet
instämmer också i vad som sägs i motionen att det inte är rimligt att hävda att
regeringen genom sin allmänna ekonomiska politik skulle ha skapat en
situation i industrin som gör att branschstödet till vissa delar är obehövligt.

I den socialdemokratiska motionen 1981/82:2133 understryks vikten av att
industrins investeringar ökar. Investeringsaktiviteten har nu under en rad år
legat på en helt otillfredsställande låg nivå. Från år 1976 till år 1978 föll
investeringsvolymen i industrin med ca 35 %. Någon påtaglig återhämtning
har därefter inte åstadkommits, och för innevarande år kan man räkna med
att industrins investeringar kommer att bli lägre än under år 1978.

För att industriinvesteringarna skall stimuleras föreslås i motionen flera
åtgärder. En del av detta åtgärdspaket utgörs av en satsning på de särskilda
branschprogrammen. Betydande delar av insatserna inom programmens ram
utgörs nämligen av stöd till investeringar, såväl i anläggningar som i
marknadsföring på export. Som framgått av den tidigare redogörelsen i detta
avsnitt för de socialdemokratiska motionerna ligger förslagen till förstärkta
insatser främst inom träindustrin och inom tekoindustrin. Utskottet delar
uppfattningen att en central uppgift för den' ekonomiska politiken i
nuvarande ekonomiska situation är att med en mängd olika åtgärder
stimulera investeringarna.

En sådan åtgärd är, enligt utskottets mening, att kraftigt förstärka
resurserna för de särskilda branschprogrammen.

Utskottet kan därför inte acceptera att, som föreslås i årets budgetproposition,
anslaget till branschfrämjande åtgärder successivt trappas ned.
Utskottet tillstyrker i stort motionerna 1981/82:1488 (s), 1981/82:1607 (s) och
1981/82:2138 (s) i de delar som berör anslaget till branschfrämjande åtgärder
och motion 1981/82:2325 (s), i vilken krävs att garveriindustrin upptas i
industriverkets branschprogram.

dels att utskottet under 15 bort hemställa

15. beträffande branschfrämjande åtgärder
att riksdagen

a) med anledning av proposition 1981/82:148 bilaga 3 i ifrågavarande
del, motion 1981/82:1488 yrkande 4 och motion

NU 1981/82:50

1981/82:2138 yrkande 5 i ifrågavarande delar som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet),

c) med anledning av proposition 1981/82:100 bilaga 17 punkt
B 7 och med bifall till motion 1981/82:1488 yrkande 4 och
motion 1981/82:2138 yrkande 5 till Branschfrämjande åtgärder
för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 90 500 000 kr.,

d) med bifall till motion 1981/82:2325 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Lån till rationaliseringsinvesteringar (mom. 16)

Ingvar Svanberg, Lilly Hansson, Thage Peterson, Rune Jonsson, WiviAnne
Radesjö, Sivert Andersson och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Utskottet
är” och slutar med ”sådan medelsanvisning” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner ett sådant resurstillskott angeläget och tillstyrker
motionsyrkandet.

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. beträffande lån till rationaliseringsinvesteringar
att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med bifall till motion 1981/82:1607 yrkande 2 till Lån till
rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin för budgetåret
1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 20 000 000 kr.

Bilaga

Försvarsutskottets yttrande
1981/82:3 y

över proposition 1981/82:148 om åtgärder för tekoindustrin, m. m.

Till näringsutskottet

Näringsutskottet beslöt den 13 april 1982 att bereda försvarsutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1981/82:148 om åtgärder för
tekoindustrin, m. m. jämte motioner.

Utskottet

1978 års försvarskommitté har i sitt slutbetänkande, (Ds Fö 1981/82:4)
Totalförsvaret 1982/1987, konstaterat att behovet av stöd till tekobranschen
inom det ekonomiska försvarets ram i allt väsentligt bestäms av vilket stöd
som lämnas av andra skäl än de försvarsberedskapsmässiga (s. 109). Sådana
skäl kan vara arbetsmarknadspolitiskt grundade eller bygga på regionalpolitiska
bedömningar. Försvarsutskottet begränsar sitt yttrande till att avse de
rent försörjningspolitiska motiven för statliga insatser för tekoindustrin.
Andra skäl för sådana insatser ligger utanför utskottets beredningsområde.

I proposition 1981/82:148 om åtgärder för tekoindustrin, m. m. behandlas
bl. a. det försörjningsberedskapspolitiskt betingade målet/riktmärket för
tekopolitiken. Försvarsutskottet biträder att den översyn av planeringsnormerna
för beklädnadsprogrammet som anmäls i detta sammanhang kommer
till stånd. En sådan översyn ligger i linje med att man inom andra områden av
det ekonomiska försvaret prioriterar de viktigaste åtgärderna för individens
överlevnad och samhällets funktion vid kriser och krig. Utskottet vill peka på
att översynen inte avses beröra försörjningsuthålligheten utan främst skall
gälla den försörjningsstandard som bör kunna upprätthållas i en krissituation.
Den torde heller inte påverka det behov av att trygga produktionskapacitet
som försvarskommittén särskilt har pekat på och som gäller
viskosfibrer, bomullsgarn, kam- och kardgarn, väv, läderskor samt vad som
behövs för sjukvårdens och försvarsmaktens särskilda behov.

Det bör framhållas att även insatser till stöd för tekoindustrin som inte
primärt görs av försörjningsberedskapsmässiga motiv självfallet kommer
försörjningsberedskapen på området till godo.

Utskottet vill slutligen erinra om att i handelsdepartementets bilaga
(bil. 3) till proposition 1981/82:102 om säkerhets- och försvarspolitiken samt
totalförsvarets fortsatta utveckling (totalförsvarspropositionen) har för
budgetåret 1982/83 beräknats 76 milj. kr. för försörjningsberedskapspolitiska
åtgärder på teko-, läder- och skoområdena. I en socialdemokratisk

NU 1981/82:50

Innehåll

Ärendet

Proposition 1981182:148

Förslag

Huvudsakligt innehåll

Proposition 1981182:100

Motionerna

Tidigare riksdagsbehandling av frågor om åtgärder för tekoindustrin

Utskottet

Inledning

Ursprungsmärkning av kläder

Inriktning av tekopolitiken

Stödåtgärder för tekoindustrin

Handelspolitiska frågor

Prissättningen i detaljhandeln

Förstatligande av tekoindustriföretag, m. m

Övriga frågor rörande tekoindustrin

Branschfrämjande åtgärder

Lädersko- och gummistövelindustrin

Hemställan

Reservationer

1. Införande av ursprungsmärkning av kläder (m)

2. Ursprungsmärkningens omfattning och utförande (c, fp)

3. Inriktningen av tekopolitiken (s)

4. Stödåtgärder för tekoindustrin (s)

5. Globalkontingenter (s)

6. Hemtagningssystemet (s)

7. Importlicenser m. m. (s)

8. Prissättningen i detaljhandeln (s)

9. Eiserkoncernen (s)

10. Branschfrämjande åtgärder (s)

11. Lån till rationaliseringsinvesteringar (s)

Bilaga

Försvarsutskottets yttrande FöU 1981/82:3 y

GOTAB 72287 Stockholm 1982

NU 1981/82:50 (FöU 1981/82:3y)

partimotion har föreslagits att ytterligare 30 milj. kr. skall anvisas för
beklädnadsprogrammet. Utskottet kommer att ta ställning i denna anslagsfråga
i ett betänkande med anledning av totalförsvarspropositionen.

Stockholm den 29 april 1982

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Eric Holmqvist (s), Gunnar Björk i Gävle
(c), Gudrun Sundström (s), Hans Lindblad (fp), Roland Brännström (s),
Gunnar Oskarson (m), Åke Gustavsson (s), Evert Hedberg (s), Göthe
Knutson (m), Karl-Erik Svartberg (s), Anders Gernandt (c), Holger
Bergman (s), Eric Hägelmark (fp) och Eivor Nilson (c).