NU 1981/82:5

Näringsutskottets betänkande
1981/82:5

över motion om förstatligande av krigsmaterielindustrin
Ärendet

I motion 1980/81:638 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
uttalar sig för förstatligande av den svenska krigsmaterielindustrin.

Motiveringen för yrkandet finns i motion 1980/81:637 om ändrade
bestämmelser för svensk vapenexport, m. m. Denna motion har behandlats
av utrikesutskottet i dess betänkande UU 1980/81:24.

Motionen

Även de statliga företagen inom vapentillverkningen har, säger motionärerna,
ofta varit inblandade i suspekta vapenaffärer som Sverige har
genomfört under efterkrigstiden. Detta visar, fortsätter de, att samhällsägande
i ett land med kapitalistisk ekonomi och en borgerlig statsapparat
ingalunda garanterar någon progressiv, radikal bedömning av vapenexportfrågorna.
Trots detta anser dock vänsterpartiet kommunisterna att vapentillverkning
är en verksamhet som bör stå helt under samhällets ägandeskap
och kontroll.

Uppgifter om tillverkning och export av krigsmateriel

Författningsbestämmelser m. m.

Enligt lagen (1935:395) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel
m. m. får krigsmateriel inte tillverkas i Sverige utan tillstånd av regeringen.
Tillverkningen skall stå under kontroll av den myndighet som regeringen
bestämmer. Lagen anger en rad förpliktelser som tillverkaren har gentemot
kontrollmyndigheten.

Kompletterande bestämmelser finns i kungörelsen (1949:615, omtryckt
1962:532, ändrad 1972:203, 1974:128) med vissa föreskrifter i anledning av
förordningen den 20 juni 1935 (nr 395) om kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel m. m. I denna kungörelse föreskrivs att det är krigsmaterielinspektionen
inom handelsdepartementet som skall utöva den i lagen
avsedda kontrollen över tillverkningen av krigsmateriel.

Vad som i lagen förstås med krigsmateriel ankommer det på regeringen att
förordna om. Detta har skett i den nämnda kungörelsen. Enligt denna förstås
med krigsmateriel sådana varor som enligt kungörelsen (1949:614, omtryckt
1972:202, ändrad senast 1978:626) angående förbud mot utförsel från riket av

1 Riksdagen 1981/82. 17 sami. Nr 5

NU 1981/82:5

2

krigsmateriel ej får utan tillstånd utföras från riket, dock med vissa undantag.
Materiel som behandlas såsom krigsmateriel enligt utförselkungörelsen
förtecknas i en bilaga till denna. Förutom olika slags vapen och ammunition
upptar förteckningen bl. a. för militärt bruk utformade fartyg, båtar,
luftfartyg, rymdfartyg och fordon samt åtskilliga andra produkter, såsom viss
fotomateriel och viss personlig utrustning. Fotomaterielen omfattas av de
nyss berörda undantagen enligt den förstnämnda kungörelsen.

Huvudregeln i utförselkungörelsen är att krigsmateriel inte utan tillstånd
får utföras till utrikes ort. I särskilda fall kan utförseltillstånd meddelas av
chefen för handelsdepartementet. Om ärendet gäller utförsel i större
omfattning skall frågan underställas regeringen. Preciserade riktlinjer för
krigsmaterielexporten har år 1971 framlagts av regeringen och godkänts av
riksdagen (prop. 1971:146, UU 1971:21). Nya regler har föreslagits av 1979
års krigsmaterielexportkommitté i betänkandet (SOU 1981:39) Svensk
krigsmaterielexport. Betänkandet innehåller bl. a. förslag till en lag om
förbud mot utförsel från Sverige av krigsmateriel m. m.

Statistiska data, m. m.

I sitt ovan nämnda betänkande (s. 55) har 1979 års krigsmaterielexportkommitté
lämnat uppgifter om svensk tillverkning och export av krigsmateriel.
Av betänkandet framgår bl. a. följande.

Under 1970-talet har genomsnittligt ca 125 enskilda svenska företag
innehaft tillstånd att tillverka krigsmateriel. Antalet företag som i någon
utsträckning utnyttjat dessa tillstånd har emellertid varit avsevärt lägre.
Exempelvis var år 1979 det faktiska antalet tillverkare endast 55. Sex av dessa
var uteslutande underleverantörer till andra krigsmaterieltillverkare. Det
sammanlagda leveransvärdet av krigsmateriel i tillverkningskungörelsens
mening från enskilda företag uppgick år 1979 till 3 572 milj. kr. (år 1978 2 873
milj. kr.). Vid samma tidpunkt uppgick den totala sysselsättningen i svensk
försvarsindustri till i runt tal 40 000 årsverken. Det bör i detta sammanhang
beaktas att begreppet försvarsmateriel har en betydligt vidare innebörd än
begreppet krigsmateriel.

Endast ett fåtal av de tillverkande enskilda företagen uppvisar tillverknings-
eller leveransvärden för krigsmateriel överstigande 100 milj. kr. År
1979 var antalet sådana tillverkare sex (AB Bofors, Saab-Scania AB,
Karlskronavarvet AB, Volvo Flygmotor AB, Philips Elektronikindustrier
AB och Telefon AB L M Ericsson). Tillsammans svarade dessa sex företag
för ett leveransvärde av 3 002 milj. kr., dvs. över 84% av de enskilda
företagens totala leveransvärde. Ytterligare fyra företag (AB Volvo,
Kockums AB, Lindesbergs Industri AB och FFV Norma AB) kunde
samtidigt redovisa leveransvärden överstigande 50 milj. kr., tillsammans
276 milj. kr. (nära 8 % av det totala leveransvärdet). De nämnda tio

NU 1981/82:5

3

företagen svarar sålunda tillhopa för inemot 92 % av det sammanlagda
värdet av levererad krigsmateriel - i tillverkningskungörelsens mening - från
enskilda tillverkare under år 1979. Av dessa stod Bofors och Saab-Scania för
de i särklass största leveransvärdena, liksom fallet f. ö. varit under hela
1970-talet.

Som tillverkningsvärde för krigsmateriel hade år 1979 vidare fyra företag
mellan 20 och 50 milj. kr., fem företag mellan 10 och 20 milj. kr., fem företag
mellan 5 och 10 milj. kr., elva företag mellan 1 och 5 milj. kr., nio företag
mellan 0,5 och 1 milj. kr. och sexton företag högst 0,5 milj. kr.

För att man skall få ett mått på hela den svenska krigsmaterieltillverkningen
under samma tid bör till de angivna värdena, avseende enskilda
företag, läggas den produktion av motsvarande materiel som äger rum vid
det statliga affärsverket förenade fabriksverken (FFV). Någon helt likvärdig
statistik finns inte, då FFV, såsom statlig myndighet, till skillnad från de
enskilda tillverkarna inte omfattas av tillverkningslagen eller tillverkningskungörelsen
och därför inte är redovisningspliktigt. En viss ledning för
jämförelser kan emellertid fås av de faktureringsvärden som FFV redovisar
från sin försvarsmaterielsektor. Därvid är dock bl. a. att märka att FFV:s
definition av försvarsmateriel är vidare än krigsmaterielbegreppet i tillverkningskungörelsens
mening. Dessutom gäller att FFV:s redovisningar är
baserade på budget- och icke på kalenderår och att de förutom materiel
omfattar vissa tjänster. För budgetåret 1978/79 har FFV i sin årsberättelse
redovisat ett faktureringsvärde för försvarsmateriel av 528 milj. kr.

För år 1978 får man med ledning av tillgängliga uppgifter ett approximativt
sammanlagt leveransvärde för krigsmateriel - i tillverkningskungörelsens
mening - från svensk industri som helhet om ca 3,4 miljarder kronor. Detta
skulle motsvara drygt 4 % av den svenska verkstadsindustrins samlade
produktionsvärde (83,4 miljarder kronor) samma år.

Antalet tillverkande företag vilka samtidigt i någon utsträckning varit
engagerade i export av krigsmateriel har genom åren varierat men under
större delen av 1970-talet uppgått till mellan 30 och 40. Endast fjorton av
dessa hade år 1978 exportvärden överstigande 1 milj. kr. Av dessa stod tre
företag (AB Bofors, Karlskronavarvet AB och FFV) för tillsammans över
87 % av den svenska krigsmaterielexporten under samma år (och det största
av dessa ensamt för över 51 %). De övriga tio företagen (Saab-Scania AB,
Bofors-Aerotronics AB, FFV Norma AB. Telefon AB L M Ericsson. Philips
Elektronikindustrier AB, Contraves Svenska AB, SATT Elektronik AB,
Volvo Flygmotor AB, AB Flygmål, Winchester Scandinavia AB och
Lindesbergs Industri AB) svarade för ytterligare nästan 13 % av den
sammanlagda exporten år 1978.

I betänkandet (Ds Fö 1981:2) Framtida militär flygindustri i Sverige
lämnar 1979 års militära flygindustrikommitté uppgifter om företag som
medverkar i tillverkning inom Sverige av militära flygplanssystem. De

NU 1981/82:5

4

företag som tas upp är Saab-Scania AB, Volvo Flygmotor AB, Telefon
AB L M Ericsson, SRA Communications AB och förenade fabriksverken.
I ett avsnitt (s. 51 f.) berörs annan verksamhet vid dessa företag. Här
framgår bl. a. följande.

Saab-Scania-gruppen hade år 1980 en fakturering på ungefär 14 miljarder
kronor. Därav avsåg ca 13 miljarder kronor annat än flygplan. Antalet
anställda i Sverige uppgick till drygt 33 000, därav ca 27 000 utanför
flygdivisionen. Ungefär 15 % av flygdivisionens verksamhet avser civila
produkter.

Av verksamheten vid Volvo Flygmotor - som är ett helägt dotterbolag till
Volvo AB - utgörs ungefär 75 % av flygmotorverksamhet. Av en total insats
inom flygmotorverksamheten år 1980 av ca 2 200 personår avsåg ca 450
personår civila projekt.

Inom L M Ericsson bedrivs arbete med militärflyg inom Ml-divisionen.
Denna utgör ca 5 % av koncernens verksamhet. Inom divisionen svarar
flygsystemen för ca 25 % av faktureringen. Detta betyder att flygelektroniken
utgör ca 1 % av L M Ericssons samlade verksamhet, vilken år 1980 gav
upphov till en fakturering på ungefär 11 miljarder kronor samt sysselsatte ca
25 000 anställda i Sverige och ca 40 000 anställda utomlands.

SRA Communications AB hade år 1980 en fakturering om ca 560 milj. kr.
och ungefär 2 400 anställda i Sverige. Den flygburna elektroniken utgör
omkring 15 % av SRA:s samlade verksamhet.

Tidigare riksdagsbehandling av liknande motioner

Motionsyrkanden av samma innebörd som det nu föreliggande har under
1970-talet behandlats år 1971 (NU 1971:54) och år 1979 (NU 1978/79:29).
Samtidigt och vid flera andra tillfällen har förekommit ytterligare yrkanden
rörande krigsmaterielindustrin, bl. a. om civilt utnyttjande av dess resurser.
Riksdagens beslut år 1979 att avslå den då aktuella motionen var grundat på
följande uttalande av näringsutskottet:

Att Sverige upprätthåller egen produktion av försvarsutrustning är en
förutsättning för tilltron till den svenska neutralitetspolitiken. Det är
väsentligt att den industri som tillverkar utrustning för försvaret är föremål
för stark samhällelig insyn och kontroll. Denna kontroll kan åstadkommas
och åstadkommes också på skilda sätt. Enligt utskottets mening förutsätter
den emellertid inte att staten har ägaransvaret för industrierna i fråga. Det
bör vidare påpekas att den del av produktionen som avser krigsmateriel är
jämförelsevis liten i många företag. Att ett industriföretag till någon del
tillverkar krigsmateriel kan knappast vara ett tillräckligt skäl för förstatligande
av företaget i dess helhet. Att staten övertar endast delar av
tillverkningen vid ett företag torde i regel vara svårgenomförbart, särskilt i de
fall då krigsmaterielproduktionen är nära sammankopplad med civil
produktion. Ett förstatligande av krigsmaterielindustrin kan inte heller sägas
innebära att förutsättningarna för en omställning till civil produktion blir
enklare.

NU 1981/82:5

5

Utskottet

I motion 1980/81:638 begär vänsterpartiet kommunisterna ett principuttalande
av riksdagen innebärande att krigsmaterielindustrin skall förstatligas.
Det resonemang som utmynnar i detta krav finns i en annan motion, som
avser ändrade bestämmelser för vapenexport. Den motionen avslogs av
riksdagen våren 1981 (UU 1980/81:24). Sedermera har en ny lag om förbud
mot utförsel av krigsmateriel m. m. föreslagits i kommittébetänkandet
(SOU 1981:39) Svensk krigsmaterielexport. Till frågan om en sådan lag kan
riksdagen komma att få ta ställning våren 1982.

Tillverkning av krigsmateriel förutsätter tillstånd och är även i övrigt
underkastad särskild statlig kontroll. Sådan tillverkning är, såsom belyses av
redogörelsen i det föregående, för de berörda företagen oftast en mindre del
av deras totala verksamhet. Utskottet hänvisar till sitt här citerade uttalande i
samma ämne år 1979 och avstyrker därmed den nu aktuella motionen.
Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1980/81:638.

Stockholm den 3 november 1981

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Nils Erik Wååg (s), Lilly Hansson (s), Lennart
Pettersson (s), Bengt Sjönell (c), Rune Jonsson (s), Hadar Cars (fp), Karl
Björzén (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Christer Eirefelt (fp), Per Westerberg
(m) och Ivar Franzén (c).