NU 1981/82:40

Näringsutskottets betänkande
1981/82:40

över proposition 1981/82:99 om mineralpolitik jämte motioner
Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1981/82:99 om mineralpolitik - förslag till vissa åtgärder
inom mineralområdet (industridepartementet),

dels - helt eller delvis - tolv motioner som har väckts med anledning av
denna proposition,

dels del av en motion som har väckts med anledning av proposition
1981/82:113 om program för regional utveckling och resurshushållning,

dels - helt eller delvis - 29 under allmänna motionstiden väckta motioner
rörande bl. a.

prospektering och gruvbrytning i Bergslagen,
åtgärder för Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB),
kalkstenstillgångar i Norrbotten,

Stekenjokkgruvan,

zinksmältverk i Bergslagen,

koboltförekomster i Los,

utvinning av nickel m. m. i Västerbotten,

Guttusjömalmen i Idre,

Håkansbodamalmen vid Stråssa,
forskningsgruva i Dannemora,

Ranstad Skiffer AB,

ändringar i gruv- och minerallagstiftningen,
förbud mot uranbrytning.

Propositionen och motionerna redovisas i det följande (s. 2 resp. s. 4).

Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför utskottet lämnats av
representanter för industridepartementet, för Ranstad Skiffer AB, för
Svenska naturskyddsföreningen och Svenska samernas riksförbund - vilka
också har inkommit med en skrivelse - samt för Sveriges naturvetareförbund
och SACO/SR-föreningen vid Sveriges geologiska undersökning (SGU).

Skrivelser har ytterligare inkommit från Lantbrukarnas riksförbund och
från vissa tjänstemän vid SGU.

Yttranden i ärendet har avgivits av jordbruksutskottet (JoU 1981/82:4 y)

1 Riksdagen 1981182. 17 sami. Nr 40

NU 1981/82:40

och arbetsmarknadsutskottet (AU 1981/82:3 y). Yttrandena återges som
bilaga 3 (s. 52) resp. bilaga 4 (s. 56)

Propositionen
Huvudsakligt innehåll

Propositionen anger de allmänna utgångspunkterna och förutsättningarna
för mineralpolitiken. Mineralpolitiken bör, uttalas det, skapa förutsättningar
för en god försörjning med mineralråvaror för den svenska industrin. Den
skall främja och möjliggöra nyttiggörandet av Sveriges egna mineralresurser
med fullt beaktande av miljökraven och kraven på ett effektivt resursutnyttjande.
Mineralpolitiken skall också främja en god hushållning med
mineralråvarorna. Mot denna bakgrund lämnas förslag till organisatoriska
och finansiella åtgärder samt föreslås vissa lagändringar m. m. Förslagen
lämnas med utgångspunkt i ett omfattande utredningsmaterial m. m. som
under åren 1977-1981 har framlagts inom mineralområdet.

En redogörelse lämnas för svensk gruv- och mineralindustri och dess
utveckling under de senaste åren. Även gruvutrustningsindustrin berörs.
Internationella strukturfrågor samt frågor om investeringar i och utanför
Sverige berörs härvid vad avser såväl svenskt som utländskt kapital.

Propositionen behandlar forskning och utveckling, vissa samverkans- och
samordningsfrågor inom gruv- och mineralindustrin, markanvändnings- och
informationsfrågor, särskilda sysselsättningsåtgärder inom mineralområdet
samt internationellt mellanstatligt samarbete.

Den nya mineralpolitiska verksorganisationen på grundval av riksdagens
principbeslut år 1981 redovisas. Uppdragsverksamheten inom Sveriges
geologiska undersökning (SGU) överförs till bolagsform. Bolaget avses få
finansiella och andra möjligheter till en utvidgad internationell verksamhet,
bl. a. i samverkan med berörd industri. SGU:s myndighetsuppgifter breddas
till att omfatta även huvudparten av de uppgifter som statens industriverk
f. n. har inom mineralområdet. SGU blir chefsmyndighet för bergmästarämbetena.
En ytterligare regionalisering av SGU aviseras. Nämnden för statens
gruvegendom tillförs ett eget kansli och får en delvis ändrad verksamhetsinriktning.
Nämndens framtida verksamhetsinriktning skall övervägas ytterligare.
För genomförandet m. m. av den nya organisationen begärs medel
dels för innevarande budgetår, dels för budgetåret 1982/83 samt även vissa
åtaganden m. m. för budgetåren 1983/84-1985/86. Den nya organisationen
avses i allt väsentligt kunna träda i funktion den 1 juli 1982.

Vidare lämnas förslag till andra särskilda mineralpolitiska åtgärder för att
underlätta gruv- och mineralindustrins egen utveckling. För att prospekteringen
skall breddas och stimuleras föreslås dels att samtliga statsgruvefält
avvecklas, dels att nämnden för statens gruvegendom får lämna prospekteringsstöd,
dels att vissa ändringar i gruv- och minerallagstiftningen genomförs.

NU 1981/82:40

Förslagen vad avser lagstiftning innebär, förutom vissa ändringar till följd
av organisationsförändringarna, i huvudsak att gruvlagen (1974:392) ändras
så att ytterligare några viktiga metaller samt industrimineral blir inmutningsbara.
Vad avser lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter innebär
förslagen att för undersökning och bearbetning av alunskiffer fordras särskild
koncession samt att torv utan koncession kan få utvinnas av fastighetsägaren
om annan ej har beviljats koncession. I lagen införs också ett skydd för
pågående husbehovstäkt av torv. Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft
den 1 juli 1982.

Förslag

Regeringen har genom propositionen (moment 1) berett riksdagen tillfälle
att ta del av vad chefen för industridepartementet har anfört om mineralpolitiken.

Regeringen har vidare

dels föreslagit riksdagen att antaga förslag till ändringar i

2. gruvlagen (1974:342),

3. lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter,

4. lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,

dels föreslagit riksdagen att

5. vad gäller verksamheten vid nuvarande Sveriges geologiska undersökning a.

till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering samt
information och dokumentation på tilläggsbudget III till statsbudgeten för
budgetåret 1981/82 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 366000 kr.,

b. till Sveriges geologiska undersökning: Prospektering m. m. på tilläggsbudget
III till statsbudgeten för budgetåret 1981/82 under fjortonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 278 000 kr.,

6. vad gäller verksamheten vid Sveriges geologiska undersökning efter den
30 juni 1982

a. till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering och dokumentation
samt myndighetsuppgifter och information för budgetåret 1982/83
under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 61 385 000
kr.,

b. till Sveriges geologiska undersökning: Utrustning för budgetåret
1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 800 000
kr.,

7. vad gäller verksamheten vid uppdragsbolag inom geoområdet

a. för teckning av aktier i uppdragsbolag inom geoområdet överföra
tillgångar från Sveriges geologiska undersökning i enlighet med vad
föredragande statsrådet har förordat,

NU 1981/82:40

b. till Teckning av aktier i uppdragsbolag inom geoområdet m. m. på
tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1981/82 under fjortonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 40 000 000 kr.,

c. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garantier för
lån som uppdragsbolaget tar upp intill ett belopp av 40 000 000 kr.,

8. till Bergsstaten för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 2 076 000 kr.,

9. vad gäller verksamheten vid nämnden för statens gruvegendom

a. till Statens gruvegendom: Prospektering och brytvärdhetsundersökningar
för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 58 400 000 kr.,

b. nämnden för statens gruvegendom för prospekteringsstöd får disponera
de för prospekteringsändamål anvisade medlen i enlighet med vad
föredragande statsrådet har anfört,

c. bemyndiga regeringen att under budgetåren 1983/84-1985/86, i enlighet
med vad föredraganden har anfört, ikläda staten ekonomisk förpliktelse i
samband med nämndens för statens gruvegendom verksamhet som innebär
åtaganden om högst 38 000 000 kr. för budgetåret 1983/84, 25 000 000 kr. för
budgetåret 1984/85 och 16000 000 kr. för budgetåret 1985/86,

d. till Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m. m. för budgetåret
1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 7 470 000
kr.,

10. upphäva samtliga beslut om att vissa områden skall utgöra statsgruvefält
i enlighet med vad föredragande statsrådet har förordat.

Motionerna

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande: 1981/82:200

av John Andersson (vpk), vari hemställs att riksdagen
hemställer hos regeringen om utarbetande av ett handlingsprogram för
nickelbrytning i Västerbotten, byggt på statligt ägande,

1981/82:203 av Eivor Marklund m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer om en kartläggning och värdering av Norrbottens
kalkstenstillgångar i enlighet med vad som anförs i motionen,

1981/82:439 av John Andersson (vpk) och Sven Henricsson (vpk), vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förlängning av brytningstiden vid Stekenjokkgruvan,

1981/82:447 av Ingemar Konradsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

NU 1981/82:40

hos regeringen hemställer att regeringen inhämtar offert från Statsföretagskoncernen
för brytning och anrikning av Håkansbodamalmen samt att under
förutsättning att samhällsekonomisk lönsamhet föreligger beviljar regionalpolitisk!
offertstöd till verksamheten,

1981/82:448 av Bertil Måbrink (vpk), vari hemställs att riksdagen uttalar
sig för vad i motionen anförts om teknisk-ekonomisk bedömning av kobolt
och andra förekomster i Los gruvor och hos regeringen begär åtgärder i
enlighet därmed,

1981/82:451 av Sten Svensson (m) och Karl Leuchovius (m), såvitt gäller
hemställan att riksdagen

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
fortsatt forsknings- och utvecklingsverksamhet i Ranstad,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som [i motionen] anförts
om lokalisering av fältstation [av det nya statliga energiverket] till
Ranstad,

1981/82:472 av Raul Blucher (vpk), vari - med motivering i motion
1981/82:471 - hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om initiativ
för ökade resurser till den pågående malmprospekteringen i Värmlands
län,

1981/82:621 av Yngve Nyquist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen begär
hos regeringen att en snabb undersökning vidtas för bedömning av
angelägenheten och formen av ett statligt stöd, enligt vad som anförts i
motionen, för drift av Guttusjögruvan i Idre, Älvdalens kommun,

1981/82:623 av Yngve Nyquist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att statens prospekteringsarbete i Mellansverige intensifieras
och att organisationen för ett sådant arbete förstärks, [vilket enligt
motionen] kan ske genom att trygga det fortsatta arbetet för LKAB
Prospekterings AB, Grängesbergsenheten samt genom att Sveriges geologiska
undersökning, SGU 2 - prospekteringsavdelningen, förlägger en filial
till Mellansverige,

1981/82:625 av Yngve Nyquist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en snar översyn och redovisning av möjligheterna till
stödjande åtgärder för gruvhanteringens framtida utveckling, varvid särskild
hänsyn tas till situationen vid nuvarande och tidigare gruvfält i Mellansverige
i enlighet med vad i motionen anförts,

1981/82:814 av Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk), vari hemställs att
riksdagen

1. uttalar att inga ytterligare nedläggningar av järnmalmsgruvor får ske i
Mellansverige och hos regeringen begär åtgärder i enlighet därmed,

2. hos regeringen hemställer om förslag, utifrån ett samhällsekonomiskt

NU 1981/82:40

perspektiv, som tryggar de svenska järnmalmsgruvornas framtid utifrån att
Sveriges självförsörjningsgrad av stålprodukter ökar,

1981/82:820 av Ingemar Konradsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag om en regional prospekteringsverksamhet för
Bergslagen i enlighet med vad som anförts i motionen,

1981/82:823 av Hans Petersson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer om nödvändiga förslag och åtgärder för upprättande
och genomförande av ett åtgärdsprogram för gruvnäringen i Bergslagen
i enlighet med vad som anförs i motionen,

1981/82:830 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om att [den] snarast [låter] utreda förutsättningarna
för lokalisering av ett zinksmältverk till Bergslagen,

1981/82:831 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
uttalar att utvecklingen av svensk gruvnäring skall grunda sig på de riktlinjer
som anges i motionen och hos regeringen hemställer om nödvändiga förslag
och åtgärder i enlighet därmed,

1981/82:1053 av Kjell Mattson m. fl. (c), såvitt gäller hemställan (1) att
riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om förbud mot uranbrytning i
Sverige,

1981/82:1055 av Oswald Söderqvist (vpk), såvitt gäller hemställan (4) att
riksdagen hos regeringen begär förslag om att Dannemoragruvan används
som ”forskningsgruva” om den kommersiella brytningen bedöms omöjlig att
hålla i gång,

1981/82:1062 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening uttalar att staten ej bör upplåta eller överlåta sin
kronoandel, som regleras i gruvlagens femte kapitel,

2. hos regeringen hemställer om förslag om ändring i gruvlagen och lagar
som reglerar mineralfyndigheter så att nya fyndigheter helt tillfaller
samhället,

3. hemställer hos regeringen om förslag innebärande att privatägda
mineralförekomster överförs i samhällets ägo,

1981/82:1065 av Lars Wemer m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan (9) att
riksdagen hemställer hos regeringen att vidta åtgärder så att ingen
gruvbrytning tillåts upphöra förrän malmen är utbruten och ersättningsjobb
anskaffas,

1981/82:1131 av Eric Holmqvist (s), såvitt gäller hemställan (11) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om exploatering av de skånska mineraltillgångarna,

1981/82:1140 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan (10) att

NU 1981/82:40

riksdagen hemställer om förslag till lag om förbud mot svensk uranbrytning.

1981/82:1460 av Stig Alftin m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen begär att
regeringen snarast framlägger ett förslag om inventering av våtmarkerna och
en plan för torvutvinning i Sverige,

1981/82:1461 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m), vari hemställs att
riksdagen

1. hos regeringen begär förslag om ändring i minerallagen innebärande att
torv utgår ur kretsen av koncessionspliktiga ämnen,

2. som sin mening ger regeringen till känna att ersättning bör utgå till
markägare för torv som tagits i anspråk med stöd av expropriationslagen,

1981/82:1467 av Bertil Dahlén (fp), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att alternativet med en filial till SGU
lokaliserad till Falun bör utredas innan slutlig ställning tas till frågan om ny
mineralpolitisk verksordning,

1981/82:1488 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

5. begär att regeringen till riksdagen redovisar förslag till åtgärder för att
upprätthålla sysselsättningen i LKAB,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
beträffande prospekteringsinsatser i Bergslagen samt Norrbottens och
Västerbottens län,

7. till Intensifierade prospekteringsinsatser i Bergslagen (industridepartementet)
för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 10 000 000
kr.,

8. till Intensifierade prospekteringsinsatser i Norrbottens och Västerbottens
län (industridepartementet) för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag
av 50 000 000 kr.,

1981/82:1941 av Bengt Kindbom (c) och Britta Hammarbacken (c), vari
hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om tilläggsdirektiv till utredningen om
kärnkraftens avveckling,

1981/82:1942 av Bengt Kindbom m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär tillsättande av en utredning om framtida utnyttjande av
Ranstadsverket för andra ändamål än skifferhantering,

1981/82:2006 av Sven Aspling m. fl. (s), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

2. beslutar inrätta ett geologikontor i Filipstad som bas för SGU:s
intensifierade prospekteringsverksamhet i Bergslagen,

3. hos regeringen begär att detaljerade förslag framläggs rörande organisationen
och kostnader för den under punkt 2 förordade verksamheten,

NU 1981/82:40

1981/82:2138 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

6. till Intensifierade prospekteringsinsatser i Bergslagen (industridepartementet)
för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 10 000 000
kr.,

7. till Intensifierade prospekteringsinsatser i Norrbottens och Västerbottens
län (industridepartementet) för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag
av 50 000 000 kr.

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1981182:99 är
följande:

1981/82:2248 av Karl Björzén m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen
beslutar

1. att, med bifall till regeringens hemställan under mom. 6 a angående
anslag till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering och
dokumentation samt myndighetsuppgifter och information, som sin mening
ge regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande uppdelning
av personal och utrustning på SGU respektive uppdragsbolaget,

2. att vad gäller verksamheten vid uppdragsbolag inom geoområdet
(mom. 7 a) för teckning av aktier i uppdragsbolag inom geoområdet överföra
tillgångar från Sveriges geologiska undersökning i enlighet med vad som
angivits i motionen, samt

3. att vad gäller verksamheten vid nämnden för statens gruvegendom
(mom. 9 b) nämnden för statens gruvegendom för prospekteringsstöd får
disponera de för prospekteringsändamål anvisade medlen i enlighet med vad
som angivits i motionen,

1981/82:2249 av Göran Engström (c) och Margit Odelsparr (c), vari
hemställs att riksdagen beslutar anta [i motionen] föreslagen lydelse av
gruvlagen 1 kap. 2 §,

1981/82:2250 av Jan Fransson (s) och Nils-Olof Grönhagen (s), vari
hemställs att riksdagen

1. [som sin mening] ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om koncessionsplikt vid torvbrytning,

2. [som sin mening] ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om obligatorisk samrådsplikt enligt naturvårdslagen vid torvbrytning för
husbehov,

1981/82:2251 av Ivar Franzén m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
angelägenheten av en effektivare och miljövänligare torvhantering och med
inriktning också på mindre torvtäkter,

1981/82:2252 av Marianne Karlsson (c), vari hemställs att riksdagen
beslutar antaga följande förslag till lag om ändring i minerallagen:

NU 1981/82:40

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter dels

att i 9 § dess andra stycke upphäves,

dels att i 1 § dess sista stycke skall ha följande lydelse:

Fastighetsägaren får utan koncession på egen mark leta efter gas och får
utnyttja påträffad gas och även olja, därest sådan påträffas. Har fastighetsägaren
påträffat gas eller olja, äger han därvid, såvitt avser egen mark,
företräde till fyndet framför annan som har koncession inom området. Såvitt
avser utnyttjande utöver husbehov gäller sådant företräde endast om fynd av
fastighetsägaren anmälts till bergmästaren och den som har koncession
dessförinnan ej hos bergmästaren anmält fynd av gas eller olja i borrhål på ett
avstånd understigande fem kilometer från den av fastighetsägaren påvisade
fyndplatsen.

1981/82:2253 av Arne Nygren m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen [som
sin mening] ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

a) behovet av ökad satsning för att ta vara på ur mineralförsörjningssynpunkt
viktiga råvaror: volfram, molybden, nickel m. fl.,

b) tryggad utveckling av det prospekterings-, service- och utvecklingsarbete
som bedrivs på SGU-enheten i Malå,

c) nödvändigheten att satsa på en utveckling av gruvutrustningsproduktion
i Norrland,

1981/82:2254 av Margit Odelsparr (c) och Martin Olsson (c), vari hemställs
att riksdagen beslutar att som inmutningsbar mineralfyndighet i gruvlagen
uppta diamant samt att prometium skall utgå,

1981/82:2255 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. begär att regeringen, i samverkan med de myndigheter och företag som
berörs av mineralfrågorna, utarbetar ett brett investerings- och utvecklingsprogram
för gruv- och mineralindustrin,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
beträffande direkt statligt deltagande i finansieringen av LKAB:s långsiktiga
investeringar,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
beträffande statligt stöd till LKAB för öppnande av nya mineralprojekt,

4. av regeringen begär förslag till regler för statens finansiella insatser i
sådana projekt,

5. av regeringen begär en redovisning av behovet av finansiella insatser i
LKAB,

6. av regeringen begär en analys av behovet av och förutsättningarna för
statliga mineralpolitiska insatser i Bergslagen samt förslag till sådana
insatser,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
beträffande utvärderingen av verksamheten vid Ranstad,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs

NU 1981/82:40

beträffande behovet av en genomgripande översyn av gruvlagstiftningen,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
beträffande uppgifter för de ansvariga centrala energimyndigheterna,

10. av regeringen begär en översyn av forskningsorganisationen på
mineralområdet i enlighet med vad som anförs i motionen,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
beträffande forskningsplaneringen på mineralområdet,

12. avslår förslaget om ett särskilt prospekteringsstöd att fördelas av
nämnden för statens gruvegendom,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
beträffande genomförandet av de föreslagna förändringarna i den mineralpolitiska
verksorganisationen,

1981/82:2256 av Rune Rydén (m), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handläggningen
av övergången till den nya organisationen av SGU,

1981/82:2257 av Rune Rydén m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen
beslutar att 1 kap. 2 § första stycket i förslag till lag om ändring i gruvlagan
skall ha följande lydelse:

1 kap. 2 §

En mineralfyndighet är inmutningsbar om den innehåller

1. guld, silver, platina, kvicksilver, koppar, bly, zink, järn, mangan,
krom, kobolt, nickel, titan, vanadin, molybden, volfram, tenn, vismut,
antimon, arsenik, lantan, cerium, yttrium, skandium, niob, tantal, beryllium,
zirkonium, dock inte sjö- eller myrmalm, eller

2. svavelkis, magnetkis, grafit, apatit, magnesit, tungspat, flusspat, olivin,
brucit, talk, wollastonit, andalusit, kyanit, sillimanit eller diamant.

1981/82:2258 av Sten Svensson m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om förslag till åtgärder som syftar till
bildandet av ett mellansvenskt mineralbolag med beaktande av de förslag
som redovisats i motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
verksamheten vid Ranstadsverket,

1981/82:2259 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. avslår förslaget till organisation av SGU,

2. upphäver besluten om delning av SGU enligt vad som anförs i
motionen,

3. [beslutar] att SGU:s internationella verksamhet ges en sådan inriktning
som anförs i motionen,

4. avslår förslaget om avveckling av statsgruvefälten,

5. hemställer hos regeringen om förslag som innebär att inmutningssystemet
avskaffas och ersätts med ett enhetligt koncessionssystem,

NU 1981/82:40

6. hemställer hos regeringen om förslag att samtliga mineralförekomster
skall falla under minerallagen och underkastas koncessionsförfarandet.

Den motion som har väckts med anledning av proposition 1981182:113 och
behandlas här är

1981/82:2355 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari, såvitt här är i fråga,
hemställs

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning med uppgift
att studera de samordningsfördelar som kan uppnås vid utvinning av de
volframfyndigheter som är belägna i Arjeplogs och Jokkmokks kommuner,

5. hos regeringen hemställer om erforderliga åtgärder för att förbereda
inrättandet av en avdelning för industrimineral vid SGU i Luleå.

Den sistnämnda motionen har hänvisats till arbetsmarknadsutskottet, som
har överlämnat angivna delar av den till näringsutskottet.

Utskottet

Inledning

Den proposition och de motioner som utskottet behandlar här rör en rad
olika aspekter på mineralpolitiken.

Det första avsnittet i betänkandet ägnas åt frågan om förutsättningarna för
och utformningen av mineralpolitiken såsom en del av industripolitiken. I det
sammanhanget kommer utskottet in på frågor bl. a. om prospektering, om
LKAB och malmfälten, om ett antal speciella gruvor och andra projekt på
mineralområdet, om forskning och utveckling, om skifferbrytning och om
fortsatt drift av Ranstadsverket.

Denna genomgång av frågor från olika delar av mineralpolitikens område
bildar bakgrund till behandlingen av regeringens förslag beträffande den
närmare utformningen av den nya mineralpolitiska verksorganisation som
riksdagen fattade principbeslut om förra året.

Till sist tar utskottet upp frågor - huvudsakligen aktualiserade genom
propositionen - om ändringar i gruv- och minerallagstiftningen.

Allmänt om mineralpolitiken

1 propositionen framhålls att det övergripande målet för mineralpolitiken
är att skapa förutsättningar för en livskraftig gruvindustri. Behovet av
råvaror till industriproduktionen ökar om tillväxten fortsätter. Därför är
bl. a. försörjningsaspekten av central betydelse för mineralpolitiken. Prospektering
är alltjämt den primära åtgärden inom mineralområdet.

I den socialdemokratiska partimotionen 1981/82:2255 kritiseras regeringen
för att propositionen inte innehåller ett genomgripande förslag till en ny
mineralpolitik. Dagens ekonomiska situation innebär att kraftiga satsningar

NU 1981/82:40

måste göras för att utnyttja de svenska mineraltillgångarna. Motionärerna
menar att det finns ett tillräckligt stort underlag för breda satsningar på
konkreta åtgärder inom mineralområdet. Därför bör, enligt motionen,
regeringen i samverkan med berörda myndigheter och företag utarbeta och
genomföra ett brett investerings- och utvecklingsprogram för den svenska
mineralindustrin.

I motion 1981/82:831 (vpk) sägs att den svenska gruvdöden måste stoppas
genom en strategi för gruvnäringens utveckling. Strategin skulle bl. a.
innebära en samhällsprövning av alla gruvprojekt, ökad förädling av
mineralråvaror genom satsning på konkreta industriprojekt, ökad prospektering
under statlig kontroll, förändrad inriktning av handeln med malmprodukterna,
ett förstatligande av Bolidenbolaget och ett sammanförande av
gruvnäringen till ett metallbolag där även stålindustrin blir en del.

I motion 1981/82:1062 (vpk) betecknas det som en självklarhet att
mineralfyndigheter skall tillhöra hela folket och vinsterna av dess användning
komma hela folket till del. Aktuella fall är enligt motionen den
silverfyndighet i Garpenberg, Hedemora kommun, och den guldfyndighet i
Enåsen, Ljusdals kommun, som skall exploateras av Boliden AB. I
förlängningen finns, sägs det i motionen, en uppenbar risk - till följd av
Bolidens internationella engagemang - att vinsterna kommer att investeras
utomlands. Motionärerna begär därför att privatägda mineralförekomster
skall överföras i samhällets ägo.

Motion 1981/82:1065 (vpk) behandlar hela gruv- och stålindustrin. I
motionen krävs bl. a. att gruv- och stålindustrin samordnas och rationaliseras
i ett ”svenskt metallbolag”. Rörande gruvorna anförs att Dannemora och
Grängesberg är de sista järnmalmsgruvorna i Mellansverige. De är enligt
motionen hotade av kortsiktiga lönsamhetsskäl och offer för avancerad
rovdrift.

I ett ”svenskt metallbolag” skulle gruvorna komma att spela en
betydelsefull roll. Därför måste de sista järnmalmsgruvorna räddas. Riksdagen
bör, sägs det i motionen, slå fast principen att inga gruvor får läggas
ned förrän de är utbrutna och att svensk stålindustri skall baseras på
inhemska råvaror.

I motion 1981/82:814 (vpk) krävs likaledes att inga ytterligare nedläggningar
av järnmalmsgruvor får ske i Mellansverige. Vidare begärs bl. a. att
inriktningen av järnmalmsexporten ändras till förmån för länderna kring
Östersjön. Motionärerna vill att regeringen utifrån ett samhällsekonomiskt
perspektiv skall lägga fram förslag om hur de svenska järnmalmsgruvornas
framtid skall tryggas. En grundtanke skall härvid vara en ökad självförsörjning
med stålprodukter för Sveriges del.

I motion 1981/82:472 (vpk) föreslås ökade resurser till malmprospektering
i Värmlands län. Resurserna skall utnyttjas inom ramen för den utvecklingsplan
som presenteras i motion 1981/82:471 (vpk). Enligt denna motion har
den ”fria företagsamheten” under storfinansens och bolagens ledning

NU 1981/82:40

misslyckats med att ge värmländsk industri en allsidig sammansättning och
utvecklingsmöjligheter. Motionärerna kräver därför en utvecklingsplan för
förädlings- och tillverkningsindustri i samhällelig ägo för Värmlands län.

Den inriktning av industripolitiken som riksdagen godkände år 1981 (NU
1980/81:43, 1980/81:67 och 1980/81:64) innebar att industripolitiken skall
främja ett decentraliserat ekonomiskt system byggt på marknadshushållningens
principer och präglat av socialt ansvar och god resurshushållning. Ett
sådant system möjliggör ett brett deltagande i beslutsprocessen och en smidig
anpassning till lägen med nya förutsättningar. Också samhällets roll är viktig
eftersom en marknadshushållning kräver samhällsfunktioner som stödjer
eller korrigerar marknadens funktionssätt.

Utskottet anser liksom regeringen att målen för industripolitiken också är
giltiga för mineralpolitiken. Det bör betonas att exporten är av stor betydelse
för denna del av industrin. Den svenska gruvindustrin möter en mycket hård
konkurrens på utlandsmarknaden, och produktionsförhållandena i de
svenska gruvorna måste därför anpassa sig till dessa villkor. Nysatsningar och
nyinvesteringar är i denna situation nödvändiga. De är emellertid högriskprojekt
som kräver en stor kapitalbas. Att med upplånade medel finansiera
nya eller stora projekt kan vara svårt och även medföra risker för den redan
existerande verksamheten. Utskottet instämmer i vad som sägs i propositionen
om att en breddning och satsning på nya projekt inom mineralområdet
måste komma till stånd under 1980- och 1990-talet. Men därvid måste, som
framhålls i propositionen, plats finnas för både svenskt och utländskt
kunnande, teknologi och investeringskapital. Förslagen i propositionen
innebär betydelsefulla förskjutningar i mineralpolitikens innehåll bl. a. när
det gäller möjligheterna till utvinning av industrimineral och legeringsmetaller
i Sverige. Förslagen syftar också till en utökad export av tjänster m. m.
inom mineralområdet.

Det socialdemokratiska förslaget om upprättande av ett heltäckande
program för mineralindustrin innebär bl. a. en detaljstyrning av investeringarna.
Utskottet anser inte att en sådan inriktning av mineralpolitiken skulle
främja utvecklingen i denna sektor. Därför avstyrker utskottet motion
1981/82:2255 (s) vad gäller upprättande av ett investerings- och utvecklingsprogram
för mineralindustrin.

Motionerna 1981/82:472 (vpk), 1981/82:814 (vpk), 1981/82:831 (vpk),
1981/82:1062 (vpk) och 1981/82:1065 (vpk) syftar, som framgått, till att
detaljerade riktlinjer för mineralpolitiken skall anges i vilka ett förstatligande
av gruvfyndigheter och av Boliden AB samt förbud mot nedläggning av
gruvor intar en central plats. 1 detta sammanhang föreslås också i motionerna
att ett gemensamt metallbolag för stålindustrin och gruvindustrin bildas.

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen, senast åren 1978, 1979 och 1980,
avvisat motioner av samma eller likartad innebörd. Utskottet avstyrker
också nu de aktuella motionerna.

NU 1981/82:40

Mineralpolitik för Bergslagen

I propositionen anförs att problemen för svensk gruvindustri vad galler
järnmalm i högsta grad är giltiga för Mellansverige. Flertalet bedömare
uppges dock anse att det finns förutsättningar för att sysselsättningen kan öka
inom sulfidmalmsgruvindustrin i Mellansverige till följd av att nya fyndigheter
har upptäckts. Både staten och gruvindustrin satsar stora belopp på
prospektering efter ytterligare fyndigheter i Mellansverige.

Regeringen inrättade sommaren 1978 en delegation för samråd mellan de i
Mellansverige verksamma gruvföretagen, berörda samhällsorgan och arbetsmarknadens
parter i frågor som berör den mellansvenska gruvindustrins
förhållanden och utveckling.

Delegationen anför i sin rapport om den mellansvenska gruvindustrin (Ds
1981:2) att det är viktigt att prospektering bedrivs i ökad utsträckning i
Mellansverige. Delegationen konstaterar vidare att malmen från Grängesberg
ger en utmärkt råvara för framställning av järnsvamp. En marknad ser
ut att finnas i Mellansverige, men de teknisk-ekonomiska förutsättningarna
är enligt delegationen ännu inte till fullo utredda.

I propositionen förordas att delegationen för mellansvensk gruvindustri
avvecklas. Regeringen föreslår att i samband med omorganisationen av SGU
ett prospekteringsråd och ett mineralresursråd inrättas som kan fullfölja
delegationens arbete.

Den socialdemokratiska partimotionen 1981/82:2255 och motion 1981/
82:625 (s) behandlar bergslagsgruvornas och de mellansvenska gruvornas
problem.

I motion 1981/82:2255 (s) sägs att verksamheten i den mellansvenska
gruvdelegationen inte har lett till några konkreta resultat. De fackliga
ledamöterna har i en reservation till delegationens rapport hävdat att
delegationen har intagit en alltför passiv attityd och inte tillräckligt beaktat
de möjligheter som trots allt finns på järnmalmssidan i Mellansverige. Under
den tid som delegationen arbetat har nedläggningar, framhålls det i
motionen, genomförts eller beslutats för åtta järnmalmsgruvor.

Vidare påpekas att SSAB har låtit utomstående expertis utreda förutsättningarna
för ett nytt kulsinterverk i Grängesberg. I utredningsrapporten
redovisas en klart positiv grundsyn på anläggandet av ett nytt verk. Vissa
frågor måste dock, anser man, belysas ytterligare. Därför föreslås att det
inom SSAB tillsätts en särskild arbetsgrupp för att slutföra utredningsarbetet.

Rörande Grängesbergsmalmen framhålls i motionen att man inom
SSAB:s gruvdivision har utvecklat en ny metod för att göra den slig som
tillverkas av denna malm mera konkurrenskraftig. Den nya produkten, som
består av granulerad höganrikad slig, har visat sig ge väsentligt förbättrad
effektivitet i sintringsledet. Riksdagen har anslagit 30 milj. kr. för
investeringar i en första etapp av granultillverkningen. Denna tillverkning

NU 1981/82:40

måste, uttalas det i motionen, drivas vidare med all kraft. Om produkten blir
framgångsrik kommer det nu avställda pelletsverket att åter kunna
utnyttjas.

Vad gäller Dannemoragruvan påpekas att dess fortlevnadsmöjligheter
måste noggrant utvärderas innan ett eventuellt nedläggningsbeslut fattas.
Det är, sägs det i motionen, helt otillfredsställande att låta gruvans framtid
avgöras av om man vid en viss tidpunkt - i det här fallet halvårsskiftet 1982 -kan uppvisa ett positivt kassaflöde.

Vid sidan av järnmalmen har Bergslagen värdefulla tillgångar av även
andra malmer och mineral. För att möjligheterna till en utveckling av
mineralsektorn i Bergslagen skall tas till vara krävs, sägs det i motionen, att
det sker en fortlöpande kartläggning och undersökning av områdets
mineraltillgångar. I det avseendet pågår, hävdas det, f. n. en snabb
försämring av förutsättningarna. Motionärerna anför att det inte är rimligt
att man från statsmakternas sida bara passivt noterar att LKAB:s prospekteringsverksamhet
i Bergslagen avvecklas. I motionen begärs att statsmakterna
i nuvarande situation skall ta ställning till om det bör skapas en ny
statlig organisation för prospektering och gruvdrift i Bergslagen.

I motion 1981/82:625 (s) framhålls att det för bergslagskommuner är något
av en katastrof när den tidigare stabila gruvhanteringen åderlåts i nuvarande
takt. Det är därför nödvändigt, säger motionärerna, att gruvhanteringen
samordnas. Detta gäller då inte bara i fråga om brytning av nu kända
fyndigheter av järnmalm, sulfidmalm och mineraler utan även i fråga om en
planmässig och utvidgad prospektering.

I motion 1981/82:2258 (m) betonas att det finns starka skäl för att
intensifiera sökandet efter brytvärda mineral i Mellansverige med hjälp av de
nya metoder som har utvecklats under de senaste tio åren samt att där
bedriva omfattande gruvverksamhet. Det konstateras att LKAB på grund av
sina dominerande intressen i Norrbotten har svårigheter att helhjärtat satsa
på mellansvensk gruvdrift. Gruvverksamheten i Mellansverige bör emellertid,
enligt motionärerna, bedrivas under marknadsmässiga förhållanden,
vilket innebär att även i framtiden minst två företag bör vara engagerade i
prospektering och gruvdrift. Konsekvensen av detta blir, säger motionärerna,
att ett nytt mellansvenskt mineralföretag bör etableras. Ett sådan
mineralbolag skall ha uppgifter som omfattar såväl prospektering, gruvdrift
och försäljning som forskning och teknisk utveckling.

I motion 1981/82:820 (s) anförs att det snarast måste skapas en
prospekteringsorganisation i Bergslagen. Därvid, sägs det i motionen, bör
särskilt beaktas behovet av en decentraliserad organisation, där Stråssa är en
naturlig lokaliseringsort.

Även i motion 1981/82:623 (s) krävs att prospekteringsinsatserna i
Bergslagen förstärks och att organisationen för detta arbete förbättras.
Härvid är det ytterst viktigt, sägs det i motionen, att Grängesbergsenheten

NU 1981/82:40

inom LKAB inte läggs ned. Dess verksamhet borde i stället helst
utvidgas.

Utskottet delar den allmänna uppfattning som förs fram i motionerna om
att det är angeläget att behovet av och förutsättningarna för mineralpolitiska
insatser i Bergslagen analyseras. Det är enligt utskottets mening en
angelägen uppgift för de planerade prospekterings- och mineralresursråden
att uppmärksamma de problem som föreligger på detta område. Utskottet
vill särskilt peka på de konsekvenser som den av LKAB aviserade
avvecklingen av prospekteringsverksamheten i området kan medföra för
Bergslagen. För att prospekteringsverksamheten skall upprätthållas och
avnämarstrukturen för fortsatt gruvdrift breddas bör dessa frågor bli föremål
för vidare överväganden från regeringens sida. Riksdagen bör göra ett
uttalande härom till regeringen. Med det sagda tillstyrker utskottet
motionerna 1981/82:625 (s), 1981/82:2255 (s) och 1981/82:2258 (m) i berörda
delar.

De föreslagna övervägandena innebär att även förslagen i motionen
1981/82:623 (s) och motionen 1981/82:820 (s) kommer att tillgodoses i
väsentlig mån.

Nämnden för statens gruvegendom. Prospektering

Den förändring av de mineralpolitiska myndigheternas organisation som
beslutades av riksdagen våren 1981 innebar att nämnden för statens
gruvegendom skulle omvandlas till en styrelse med tillhörande kansli, inom
vilket skulle finnas enheter dels för prospektering samt mineraltekniska och
ekonomiska undersökningar, dels för ekonomi och förvaltning. I propositionen
föreslås att nämnden t. v. skall vara lokaliserad till Stockholm och att
uppgiften som förvaltande organ skall kvarstå. Vissa ändringar i nämndens
prospekteringsverksamhet föreslås emellertid.

Enligt propositionen bör nämndens prospektering ha en något mer
långsiktig inriktning än industrins för att kunna komplettera de satsningar
gruv- och mineralindustrin själv gör. Nämnden skall vidare verka för att
skapa förutsättningar för prospektering dels inom nya geografiska regioner,
dels inom mindre traditionella mineral- och metallområden. Det skall dock
ankomma på nämnden själv att prioritera sin geografiska inriktning av
prospekteringen utifrån en bedömning av var möjligheterna att starta
gruvdrift är störst.

Det föreslås vidare att ett prospekteringsstöd införs. Detta skall efter
ansökan lämnas till prospektörer som bidrag till prospekteringsprojekt.
Stödandelen skall inte, annat än i undantagsfall, överstiga hälften av den
totala kostnaden för ett projekt. Beredning och prövning av bidragsärenden
skall ankomma på nämnden. Denna uppgift skulle, sägs det i propositionen,
ge nämnden en bredare kontaktyta mot gruv- och mineralindustrin än vad
som i dag är möjligt.

NU 1981/82:40

En förutsättning för prospekteringsstödet skall, enligt propositionen, vara
att prospekteringen under en inledande femårsperiod utförs av det nyinrättade
uppdragsbolaget. Sådana utfästelser skall avkrävas av prospekterare
som söker stöd att en nedgång av prospekteringen i företagens egen regi
förhindras.

I propositionen hemställs om ett reservationsanslag till nämnden för
prospektering och brytvärdhetssundersökningar för budgetåret 1982/83 på
58 400 000 kr. Från reservationsanslaget skulle nämnden få bevilja prospekteringsstöd
för budgetåret 1982/83 på högst 15 milj. kr. Det begärs också ett
bemyndigande för regeringen att för de tre närmaste budgetåren få fatta
beslut om prospektering, prospekteringsstöd och brytvärdhetsundersökningar
som innebär åtaganden om 38 milj. kr. år 1983/84, 25 milj. kr. år
1984/85 och 16 milj. kr. år 1985/86. Under det kommande budgetåret föreslås
för nämndens egendomsförvaltning ett förslagsanslag av 7 470 000 kr.

I den socialdemokratiska partimotionen 1981/82:2255 hävdas att förslaget
om prospekteringsstöd kan få mycket allvarliga konsekvenser. Det innebär
att prospektering som upphandlas från det statliga prospekteringsbolaget
skulle subventioneras med ett belopp motsvarande halva kostnaden,
påpekar motionärerna. De menar att detta kan medföra att gruvföretagen
successivt kommer att avveckla sin egen prospektering.

Regeringen har, säger motionärerna, gjort uttalanden om att prospekterarna
skall avkrävas utfästelser om att inte upphöra med den egna
prospekteringen. Motionärerna ser dock inte häri någon garanti för att så blir
fallet. De yrkar därför avslag på förslaget om prospekteringsstöd.

I motion 1981/82:2248 (m) hävdas att en förutsättning för prospekteringsstödet
måste vara att mottagaren får utnyttja bidraget fritt för att anlita den
organisation som ger det bästa anbudet. En temporär monopolställning för
uppdragsbolaget är enligt motionen inte acceptabel.

I motion 1981/82:1488 (s) och motion 1981/82:2138 (s) föreslås i identiska
yrkanden att för budgetåret 1982/83 anvisas dels ett anslag på 10 milj. kr. för
ökade prospekteringsinsatser i Bergslagen, dels ett anslag på 50 milj. kr. för
ökade prospekteringsinsatser i Västerbottens län och Norrbottens län.

Det föreslagna prospekteringsstödet bör, anser utskottet, enligt de
riktlinjer som anges i propositionen effektivt kunna bidra till att öka
prospekteringsinsatserna i landet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
till medelsanvisning för nämnden för statens gruvegendom och godtar även
det föreslagna prospekteringsstödet. Med de villkor för prospekteringsstödet
som utskottet förordar föreligger det enligt utskottets mening inte, såsom
hävdas i motion 1981/82:2255 (s), någon risk för att gruvföretagen på grund
av stödets inrättande successivt kommer att avveckla sin egen prospekteringsverksamhet.
Utskottet delar regeringens uppfattning att ett prospekteringsstöd
mycket väl kan utformas i anslutning till villkor som säkerställer
egen prospektering i gruvföretagen. Utskottet avstyrker därför yrkandet i
motion 1981/82:2255 (s) om avslag på förslaget om prospekteringsstöd.

2 Riksdagen 1981/82. 17 sami. Nr 40

NU 1981/82:40

I motion 1981/82:2248 (m) föreslås att mottagaren av stöd vid prospektering
fritt skall få anlita den organisation som ger det bästa anbudet för
prospektering. Prospekteringsstödets koppling till uppdragsbolaget är avsett
att ge bolaget möjligheten att under en begränsad tid få bygga upp sin
verksamhet. En sådan koppling kan emellertid innebära en diskriminering av
det andra statligt ägda prospekteringsföretaget, LKAB Prospektering AB.
Utskottet anser det vara en rimlig avvägning att en förutsättning för
utnyttjande av stödet under en övergångsperiod av fem år skall vara att
ifrågavarande prospektering utförs av det nyinrättade uppdragsbolaget eller
LKAB Prospektering AB i den mån arbetet faller inom dessa bolags
kompetensområden. I övrigt tillstyrker utskottet de regler för prospekteringsstödet
som angivits i propositionen. Vad utskottet här anfört bör
riksdagen ge regeringen till känna som sin mening.

Angående yrkandena i motion 1981/82:1488 (s) och motion 1981/82:2138
(s) om intensifierade prospekteringsinsatser i Bergslagen samt i Norrbottens
och Västerbottens län vill utskottet framhålla följande.

Utskottet har tidigare i detta betänkande (s. 16) förordat vidare överväganden
från regeringens sida rörande bl. a. prospekteringsverksamheten i
Bergslagen. Någon anvisning av ytterligare medel för denna verksamhet
anser utskottet inte nu vara erforderlig.

Kostnader för basprospektering i Norrbotten bör enligt propositionen
(s. 53) bestridas inom en särskild medelsram för sysselsättningsfrämjande
åtgärder i Norrbottens län. Utskottet delar denna uppfattning. I proposition
1981/82:113 har regeringen föreslagit en ram på 150 milj. kr. för detta
ändamål att gälla t. o. m. budgetåret 1983/84.

Med hänsyn till de redovisade förslagen avstyrker utskottet motion
1981/82:1488 (s) och motion 1981/82:2138 (s) i här berörda delar.

LKAB och malmfälten

I propositionen framläggs inga förslag rörande LKAB och malmfälten,
utan föredragande statsrådet hänvisar till att LKAB:s problem på järnmalmsområdet
tidigare har behandlats av riksdagen (prop. 1981/82:56, NU
1981/82:13, rskr 1981/82:82).

Med anledning av proposition 1981/82:56 om kapitaltillskott till vissa
statliga företag beslöt riksdagen hösten 1981 att staten skulle medverka till en
finansiell rekonstruktion av LKAB. Beslutet innebar att 1500 milj. kr.
anslogs till Statsföretag för rekonstruktion av LKAB. Storleken på det
finansiella tillskottet uträknades med hänsyn dels till att LKAB:s fraktkostnader
i enlighet med ett annat förslag av regeringen (prop. 1981/82:32) skulle
reduceras med 600 milj. kr., dels till att man inom regionalpolitiken syftade
till att lägga fram förslag om en regional differentiering av arbetsgivaravgifterna.
Avsikten med rekonstruktionen var att stärka företagets resultat,

NU 1981/82:40

likviditet och soliditet så att företaget skulle kunna fortsätta sin verksamhet
utan statliga stöd för förlusttäckning.

I enlighet med den strukturplan som också presenterades i proposition
1981/82:56beslöt LKAB:s styrelse hösten 1981 att avsätta 120 milj. kr. för att
mildra effekterna av förväntade sysselsättningsproblem under år 1982. En
arbetsgrupp, organisationen för särskilda projekt, bildades inom företaget
för att lösa dessa uppgifter. De anslagna medlen har främst utnyttjats till
utbildning, till tidigareläggning av anläggnings- och utvecklingsprojekt för
fortsatt drift i Kiruna och Malmberget, till Viscariagruvan (koppar) och till
andra mineralprojekt utanför järnmalmsrörelsen (Vittangifyndigheten).

LKAB :s styrelse varslade den 3 december 1981 om att 650 arbetare och 250
tjänstemän skulle sägas upp från sina arbeten hos LKAB, de flesta i Kiruna
och Svappavaara och ett mindre antal i Malmberget och Luleå. Avskedandena
skulle träda i kraft vid årsskiftet 1982/83. Företagets syfte med
uppsägningarna är att undvika fortlöpande förluster och uppnå lönsamhet.

I den socialdemokratiska partimotionen 1981/82:2255 kritiseras regeringen
för att den i propositionen och tidigare i proposition 1981/82:56 inte har
kommenterat den dämpning av investeringsaktiviteten som LKAB har
planerat i sin strukturplan. En kraftig nedgång i investeringarna borde enligt
motionen inte accepteras av regeringen. Motionärerna föreslår att regeringen
tillsammans med företaget utarbetar ett offensivt investeringsprogram
som är till gagn för både företaget och Norrbottens län. Ett sådant
investeringsprogram skulle enligt motionen bl. a. kunna innebära investeringar
för brytning av malm på djupare nivåer, investeringar i transportapparaten
och investering i ett apatitverk i Malmberget. Finansieringen av
dessa investeringar skulle staten och LKAB tillsammans svara för.

Vidare sägs i motionen att statsmakterna inte passivt kan acceptera
konsekvenserna av den av LKAB aviserade koncentrationen till järnmalmsområdet.
Riksdagen föreslås som sin mening uttala att LKAB bör garanteras
dels fördelaktiga lån, dels tillskott i ägarkapital som upprätthåller soliditeten
om nya mineralprojekt öppnas. I anslutning till detta föreslås vidare att
riksdagen av regeringen begär mer preciserade förslag till utformning av
lånebestämmelser och regler för tillskott av ägarkapital.

I motion 1981/82:1488 (s) varnas för att LKAB på grund av sina svåra
avsättningsproblem och stora lager skulle komma att tvingas avskeda
personal under loppet av år 1982. För att dessa kortsiktiga avsättningsproblem
skall lösas föreslås att riksdagen skall uppdra åt regeringen att i
samarbete med LKAB inventera möjligheterna att genom investeringsarbeten
eller på annat sätt upprätthålla sysselsättningen i företaget. Ett förslag om
åtgärder och finansiering borde snarast presenteras inför riksdagen. Yrkanden
av samma innebörd finns i motion 1981/82:2255 (s).

Som nyss har påpekats har regeringen i den mineralpolitiska propositionen
inte lagt fram några förslag om LKAB och malmfälten. I stället hänvisas till

NU 1981/82:40

riksdagens beslut i slutet av år 1981 om en finansiell rekonstruktion av LKAB
(prop. 1981/82:56, NU 1981/82:13, rskr 1981/82:82). Genom en sådan
rekonstruktion skulle företaget kunna uppnå lönsamhet, vilket enligt
propositionen är den enda garantin för att järnmalmsrörelserna i Kiruna och
Gällivare långsiktigt kan överleva.

Enligt vad utskottet har erfarit pågår f. n. ett intensivt rekonstruktionsarbete
inom LKAB. Utskottet anser att det vore fel att vid denna tidpunkt
pålägga företaget bördor i form av ett utvidgat investeringsprogram utöver
det som företaget anser meningsfullt att genomföra. Utskottet avstyrker
därför motion 1981/82:2255 (s) i den del vari yrkas att regeringen tillsammans
med LKAB skall utarbeta ett utvidgat investeringsprogram. I denna motion
föreslås vidare att LKAB skall garanteras lån och tillskott i ägarkapital om
nya mineralprojekt öppnas. Utskottet vill här erinra om att LKAB i sin
strukturplan har understrukit att företaget har de största möjligheterna att
ekonomiskt överleva om resurserna koncentreras till järnmalmsområdet.
Självfallet kommer LKAB att även i framtiden ta till vara uppkommande
möjligheter till projekt även inom andra mineralområden som kan upptäckas
i LKAB:s prospekteringsverksamhet. Utskottet förutsätter att LKAB i
övrigt prövar alla möjligheter till verksamhet som med rimlig ekonomisk
bärkraft kan medverka till att upprätthålla en god sysselsättning i malmfälten.
Utskottet avstyrker sålunda motionen även på denna punkt.

I motionerna 1981/82:1488 (s) och 1981/82:2255 (s) föreslås att regeringen,
för att lösa sysselsättningsproblemen i LKAB under 1982, tillsammans med
företaget skall inventera möjligheterna att genom investeringsarbeten eller
på annat sätt upprätthålla sysselsättningen i företaget.

Regeringen har i proposition 1981/82:113 föreslagit en ram på 150 milj. kr.
för sysselsättningsfrämjande åtgärder i Norrbottens län. Utskottet vill erinra
härom och samtidigt framhålla att regeringen i proposition 1981/82:150 har
föreslagit att utöver nämnda medelsram ytterligare 150 milj. kr. skall anvisas
för sysselsättningsskapande åtgärder i Norrbottens län. Vid medelstilldelningen
föreslås malmfältskommunerna Gällivare och Kiruna samt Pajala
kommun bli prioriterade. Medlen bör enligt regeringsförslaget i första hand
användas inom industri-, mineral- och energisektorerna.

Med hänsyn till de redovisade förslagen och till pågående rekonstruktion
av LKAB avstyrker utskottet motionsförslagen även i de här berörda
delarna.

Särskilda gruvor eller projekt

I propositionen framläggs inga förslag med direkt anknytning till särskilda
gruvor eller projekt. Flera förslag av den arten finns emellertid i olika
motioner.

I motion 1981/82:200 (vpk) krävs att regeringen skall utarbeta ett
handlingsprogram för nickelbrytning i Västerbotten och i motion 1981/

NU 1981/82:40

82:203 (vpk) att Norrbottens kalkstenstillgångar kartläggs och utvärderas.
Motion 1981/82:439 (vpk) syftar till en förlängning av brytningstiden vid
Stekenjokkgruvan.

Vidare föreslås i motion 1981/82:830 (vpk) att regeringen skall låta utreda
förutsättningarna för lokalisering av ett zinksmältverk till Bergslagen.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att den mineralpolitiska
utredningen (SOU 1979:40) påpekade att det i Skandinavien finns en
betydande överkapacitet för zinkframställning. Det är därför knappast
meningsfullt att nu i Sverige bygga upp ytterligare kapacitet genom ett nytt
smältverk, sägs det i utredningen.

I motion 1981/82:448 (vpk) yrkas att en teknisk-ekonomisk utvärdering av
kobolt och andra förekomster i Los gruvor, belägna i Ljusdals kommun, skall
utföras. Härvidlag kan nämnas att Boliden AB nyligen har undersökt de
ekonomiska förutsättningarna för brytning av denna malm men funnit att
brytning av malmen vid nuvarande och förväntade priser icke är lönsam.

I motion 1981/82:2253 (s) föreslås att fynden av bl. a. volfram, molybden
och nickel i Västerbotten skall tas till vara för brytning. Härvid bör, sägs det i
motionen, samhällsekonomiska skäl tillsammans med företagsekonomiska
klart vara avgörande för motiveringen till brytning.

Även motion 1981/82:2355 (vpk) tar upp frågan om tillvaratagandet av
volframfyndigheter. Enligt motionen bör det utredas huruvida det finns
några samordningsfördelar med att utvinna de volframfyndigheter som är
belägna i Arjeplogs och Jokkmokks kommuner.

I motion 1981/82:823 (vpk) föreslås att en prospektering i Bergslagsområdet
på samma villkor som prospekteringen i Jokkmokk genomförs. Vidare
föreslås att ambulerande gruvanläggningar utnyttjas för smärre fyndigheter
och att en inventering av gruvavfall genomförs i samma område.

I motion 1981/82:621 (s) föreslås att staten genom bidrag skall upprätthålla
arbetet med att tillvarata malmen i Guttusjö, Idre kommun. Utskottet har
inhämtat från bergmästaren i södra distriktet att kompletterande borrningar i
Guttusjöområdet har visat att malmen inte kan anses brytvärd.

1 motion 1981/82:447 (s) krävs att, som en ersättning för nedläggningen av
driften i Stråssagruvan, statligt stöd ges för brytning av malmförekomsterna i
Håkansboda. Motionärerna menar att stöd för brytning bör utgå med
regionalpolitisk! offertstöd till Statsföretagskoncernen. Utskottet har erfarit
att Boliden, Statsgruvor och Gränges International har prövat möjligheterna
till brytning av Håkansbodamalmen. Enligt genomförda utvärderingar är
malmen alltför fattig för att vara brytvärd.

Undersökningar av brytvärdheten hos flera av de i dessa motioner nämnda
fyndigheterna har visat, att fyndigheterna är fattiga eller av dålig kvalitet.
Genomgående gäller att tillgångarna vid nuvarande och prognosticerade
framtida priser på malm knappast kan anses som brytvärda. Utskottet vill
emellertid erinra om att samtliga av de berörda fyndigheterna eller gruvorna
ligger inom de i den regionalpolitiska propositionen 1981/82:113 föreslagna

NU 1981/82:40

stödområdena A, B och C, vilket innebär att projekt, som utförs i dessa
områden, kan komma att prövas för olika typer av regionalpolitisk! stöd (jfr
AU 1981/82:3 y, bilaga). När det gäller möjligheterna att utnyttja regionalpolitisk!
offertstöd för brytning av Håkansbodamalmen, så som föreslås i
motion 1981/82:447, vill utskottet peka på att regeringen i proposition
1981/82:113 har föreslagit i stort sett oförändrade regler för denna form av
regionalpolitisk! stöd. Eftersom Stråssa och Håkansboda ligger i de norra
delarna av Lindesbergs kommun, som i propositionen föreslås bli inplacerade
i stödområde C, kan sålunda möjligheterna att ge offertstöd prövas.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet samtliga de motionsyrkanden
som har berörts i detta avsnitt.

Forskning och utveckling

Den tekniska kompetensen liksom nivån på forsknings- och utvecklingsarbetet
inom mineralområdet i Sverige kan sägas ligga på en hög nivå,
framhålls det i propositionen. I denna föreslås inga nya åtgärder rörande
forskning och utveckling.

I den socialdemokratiska partimotionen 1981/82:2255 begärs att en
översyn av forskningsorganisationen på mineralområdet skall genomföras.
Syftet med översynen skulle vara dels att undersöka möjligheterna att på
några orter i landet bygga upp institutioner för mineralförsörjning vid
högskolorna, dels att klargöra behovet av ökade resurser till SGU. Viktiga
forskningsområden förutom prospektering och mineralutvinning, vilket
område utpekas i propositionen, är arbetsmiljön vid gruvbrytning och
anriktning samt gruvutrustningsproduktionen. Vidare föreslås i motionen att
ett statligt teknikupphandlingsstöd inrättas. Stödet skall vara avsett att
stimulera den inhemska gruvutrustningsindustrin att i nära samarbete med
användarna utveckla nya tekniska lösningar inom området. Det statliga
stödet skulle ges till forsknings- och utvecklingsverksamhet som bedrivs i
anslutning till upphandling av ny teknik hos svenska industriföretag där
beställarna likaledes är svenska industriföretag. I motion 1981/82:2253 (s)
hävdas bl. a., liksom i motion 1981/82:2255 (s), att insatser för utveckling av
utrustningsindustrin inom mineralområdet är nödvändiga. I motion 1981/
82:2253 (s) anförs att detta utvecklingsarbete bör bedrivas i Malå i samarbete
med högskolan i Luleå och att det bör kunna vara en god utgångspunkt för en
industriproduktion.

I motion 1981/82:1055 (vpk) föreslås att Dannemoragruvan i likhet med
Luossavaaragruvan i Kiruna skall användas som forskningsgruva om den
kommersiella brytningen anses vara omöjlig att upprätthålla. Motivet till
detta förslag är bl. a. att arbetsmarknadsläget i Norduppland förvärras
alltmer.

NU 1981/82:40

Utskottet anser liksom regeringen att forsknings- och utvecklingsinsatserna
inom mineralområdet i Sverige ligger på en hög nivå. Utskottet vill dock
understryka att, såsom sägs i propositionen, storleken och inriktningen på
forsknings- och utvecklingsinsatserna är avgörande för gruvnäringens
framtida internationella konkurrenskraft. Statens organ för forskning inom
mineralområdet är styrelsen för teknisk utveckling (STU), som i egen regi
eller i samarbete med andra organisationer svarar för forskning på samtliga
delområden inom mineralnäringen. Förutom STU:s arbete pågår också
utvecklingsarbete inom privata företag och institutioner. Utskottet delar
regeringens uppfattning att forskning och utveckling bör intensifieras kring
de ur försörjningssynpunkt särskilt känsliga mineralerna, som t. ex. kobolt,
krom, vanadin, nickel, volfram och molybden. Utskottet vill i samband med
detta erinra om den utredning om substitution av vissa legeringsmetaller som
industridepartementet genomför tillsammans med styrelsen för teknisk
utveckling och överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Mot här angiven
bakgrund saknas, enligt utskottets mening, motiv för en sådan översyn av
forsknings- och utvecklingsverksamhet som anges i motionerna 1981/82:2255
(s) och 1981/82:2253 (s). Utskottet avstyrker därför dessa motioner vad gäller
frågor om forskning och teknisk utveckling.

Forskningsgruvan i Luossavaara är en av statens större insatser inom
gruvforskningsområdet. Utskottet anser med hänsyn till de möjligheter till
forskning som finns i Luossavaaragruvan att behovet av en forskningsgruva
är väl täckt. Därför avstyrker utskottet yrkandet i motion 1981/82:1055 (vpk)
om en sådan gruva i Dannemora.

Alunskiffrarna och Ranstadsverket

I propositionen framhålls att den parlamentariska kommitté som skall
utreda åtgärder för att säkra kärnkraftens avveckling och ett fortsatt minskat
oljeberoende - dvs. 1981 års energikommitté (I 1981:08) - skall behandla
vissa frågor om alunskiffer, bl. a. hur de svenska skiffertillgångarna
långsiktigt kan komma att utnyttjas. Kommittén skall som ett första steg
utvärdera de resultat som har framkommit genom det forsknings- och
utvecklingsprogram som bedrivs i Ranstad.

I motion 1981/82:1131 (s) anförs att den pågående utredningen inom
ramen för 1981 års energikommitté som bl. a. skall behandla Skånes
mineraltillgångar bör bedrivas skyndsamt med tanke på behovet av positiva
sysselsättningsprojekt. I den socialdemokratiska partimotionen 1981/
82:2255 och i motion 1981/82:1942 (c) begärs att utredningen om Ranstad
skall påskyndas och att därvid frågan om ett framtida utnyttjande av
Ranstadsverket för andra ändamål än skifferhantering skall beaktas. I
motion 1981/82:2258 (m) föreslås att Ranstadsverket integreras i det i
motionen föreslagna mellansvenska mineralbolaget (jfr s. 15).

I motion 1981/82:451 (m) anförs att staten har lagt ner över en halv miljard

NU 1981/82:40

kronor i Ranstadsverket och att det inte kan vara rimligt att skingra de
anläggningstillgångar, den tekniska expertis och de resurser i övrigt som har
byggts upp under en följd av år. I avvaktan på ett långsiktigt beslut rörande
Ranstad måste statsmakterna garantera en fortsatt forsknings- och utvecklingsverksamhet
efter det att den nuvarande perioden för sådan verksamhet
löper ut, säger motionärerna. De föreslår vidare att en fältstation till det
planerade nya centrala energiverket lokaliseras till Ranstad.

1981 års energikommitté har nyligen påbörjat sitt arbete. Föredragande
statsrådet har därför inte funnit anledning att i detta sammanhang ytterligare
behandla frågan om Ranstadsverkets framtid. F. n. finns medel för fortsatt
forsknings- och utvecklingsverksamhet under ca två år.

I motion 1981/82:451 (m) understryks att man inte bör skingra de resurser
vid Ranstad som byggts upp under en följd av år och att statsmakterna har ett
ansvar för att så ej sker förrän underlag har framtagits för ett långsiktigt
beslut om användningen av dessa resurser. I den socialdemokratiska
partimotionen 1981/82:2255 betonas att det är angeläget att utvärderingen av
de hittills uppnådda resultaten genomförs så snabbt att ett beslut om den
fortsatta verksamheten vid Ranstad kan fattas innan anvisade medel för nu
pågående verksamhet har förbrukats. Det är angeläget att den utvärdering
som görs inte begränsas till energiaspekterna utan omfattar alla de
möjligheter som en fullutvinning skulle innebära. Utskottet delar den
uppfattning som förs fram i motionerna och tillstyrker alltså motionerna
1981/82:2255 (s) och 1981/82:451 (m) i berörda delar. 1 det pågående
utredningsarbetet bör även de aspekter på den fortsatta verksamheten i
Ranstad som framförs i motionerna 1981/82:2258 (m) och 1981/82:1942 (c)
tas till vara. Utskottet förutsätter även att Skånes mineraltillgångar
översiktligt behandlas i utredningen. Vad utskottet här anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

Med hänvisning till vad som här anförts avstyrker utskottet yrkandena
rörande Ranstad i motionerna 1981/82:1942 (c) och 1981/82:2258 (m) och om
Skånes mineraltillgångar i motion 1981/82:1131 (s) samt motion 1981/82:451
(m), såvitt den avser en till statens energiverk knuten fältstation i
Ranstad.

Enligt motion 1981/82:1941 (c) borde 1981 års energikommitté få
tillägsdirektiv att särskilt belysa miljö- och radonproblemen i samband med
alunskifferhantering. Dessa problem kommer enligt vad utskottet har erfarit
att behandlas inom ramen för kommitténs arbete. Utskottet finner inte
någon framställning från riksdagen i detta ämne motiverad och avstyrker
därför motionen.

Statsgruvefälten

Institutet statsgruvefält infördes år 1910 och ingick då som ett led i en serie
åtgärder som vidtogs för att tillförsäkra staten bestämmanderätten över

NU 1981/82:40

framför allt järnmalmsfyndigheterna i Norrbotten. På ett område som av
riksdagen har förklarats vara statsgruvefält får ingen annan än staten inmuta
utan särskilt tillstånd av regeringen.

I propositionen föreslås att samtliga statsgruvefält - 16 till antalet - skall
avvecklas. Avsikten är att avvecklingen skall medföra en stimulans att öka
prospekteringen inom fälten. Enligt propositionen har staten bl. a. genom
kronoandelsinstitutet tillräckliga möjligheter till inflytande i nya gruvrättigheter
som uppkommer. Tidpunkten för avvecklandet bör efter behov kunna
bestämmas av regeringen; dock förordas i propositionen att Gellivare och
Kiruna statsgruvefält avvecklas vid utgången av år 1985 och övriga vid
utgången av år 1982. Institutet som sådant bör t. v. behållas.

I motion 1981/82:2259 (vpk) hävdas att systemet med statsgruvefält gör det
möjligt för staten att på ett aktivt sätt skaffa sig kontroll och insyn över
landets malm- och mineraltillgångar. Motionärerna yrkar därför avslag på
förslaget om en avveckling av statsgruvefälten.

Utskottet anser liksom regeringen att en avveckling av statsgruvefälten
med stor sannolikhet bidrar till ett större intresse för ökad prospektering
inom fälten. Vidare är även utskottet av den uppfattningen att framtida
statliga intressen i nya gruvrättigheter kan, såsom framhålls i propositionen,
hävdas genom bl. a. kronoandelsinstitutet. Utskottet avstyrker därför
motion 1981/82:2259 (vpk) i berörd del.

Bergsstaten

Bergsstatens verksamhet styrs i stort av författningar på det gruvrättsliga
området, framför allt av gruvlagen (1974:342) och gruvkungörelsen
(1974:344). Bergsstatens organisation och verksamhet berörs inte av den
föreslagna övergången till en ny mineralverksorganisation. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag att ett reservationsanslag för budgetåret 1982/83 av
2 076 000 kr. skall anvisas till bergsstaten.

Den mineralpolitiska verksorganisationen. Sveriges geologiska undersökning

(SGU)

I propositionen lämnas förslag till organisation av den förvaltningsmyndighet
och det uppdragsorgan på det mineralpolitiska området som
riksdagen beslöt om år 1981 (prop. 1980/81:130, NU 1980/81:43 och
1980/81:67, rskr 1980/81:349).

Myndighetens uppgifter föreslås bli att svara för den geologiska karteringen
samt informations- och dokumentationsverksamheten på området.
Vidare föreslås att ett prospekteringsråd inrättas inom myndigheten med
uppgift att fungera som ett forum för informationsutbyte och diskussion
mellan prospekterande organ. För samordning av myndighetens verksamhet
på naturresursområdet föreslås inrättande av ett mineralresursråd. Myndig -

NU 1981/82:40

hetsorganet Sveriges geologiska undersökning (SGU) skall t. v. vara
lokaliserat enbart till Uppsala, Lund och Göteborg.

I propositionen föreslås att till SGU för budgetåret 1981/82 anvisas ett
reservationsanslag på 366 000 kr. för geologisk kartering, information och
dokumentation och ett reservationsanslag på 278 000 kr. för prospektering.
Vidare föreslås att SGU för verksamheten efter 30 juni 1982 för geologisk
kartering, information, myndighetsuppgifter och dokumentation får ett
reservationsanslag av 61 385 000 kr. för budgetåret 1982/83. För utrustning
till SGU budgetåret 1982/83 föreslås ett anslag på 800 000 kr.

Uppdragsorganets uppgift blir enligt propositionen att på uppdrag utföra
prospektering och andra geologiska undersökningar. Organet kommer att i
aktiebolagsform bedriva en uteslutande affärsmässig verksamhet. Utformningen
och genomförandet av uppdragsorganets organisation skall ankomma
på bolagets styrelse.

I propositionen föreslås ett reservationsanslag på 40 milj. kr. för
budgetåret 1981/82 för teckning av aktier i uppdragsbolaget. Staten föreslås
också garantera lån för uppdragsbolaget upp till 40 milj. kr.

I den socialdemokratiska partimotionen 1981/82:2255 hävdas att regeringen
har hanterat frågan om den mineralpolitiska verksorganisationen
otillfredsställande. Motionärerna påpekar att organisationsförslaget i sin
slutliga form inte har remissbehandlats och menar att förslaget inte
tillgodoser den remisskritik som framfördes mot mineralpolitiska utredningens
förslag, nämligen att detta inte tillgodosåg kravet på samordning mellan
gruvpolitiken och industripolitiken i övrigt. Vidare hävdas i motionen att
risken för byråkrati ökar i och med att någon klar gränsdragning mellan
myndighetsutövningen och affärsverksamheten inte uppnåtts. Den främsta
invändningen mot verksorganisationen är enligt motionärerna emellertid att
den mineralpolitiska verksorganisationen bör beslutas först när frågan om
mineralpolitikens inriktning och innehåll klart angivits. Motionärerna yrkar
därför avslag på de föreslagna förändringarna i verksorganisationen.

I motion 1981/82:2248 (m) yrkas bifall till regeringens förslag till
verksorganisation med undantag av viss förändring i fördelningen av resurser
mellan myndigheten och uppdragsorganet. Motionärerna menar i motsats till
regeringen att utrustningen för flygprospektering bör föras till myndighetsorganet.

I motion 1981/82:2259 (vpk) hävdas att en uppdelning och en omorganisation
av SGU kommer att innebära att staten förlorar kontrollen över
mineralområdet och att gruvnäringen i än större utsträckning privatiseras.
Motionärerna yrkar därför att riksdagens beslut om delning av SGU skall
upphävas och att regeringens förslag till organisation av de båda enheterna
skall avslås.

Motion 1981/82:2256 (m) går ut på att omorganisationen skall uppskjutas
eller genomföras under en längre tidsperiod så att det förhindras att en del av
den höga geokompetensen inom SGU försvinner.

NU 1981/82:40

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till organisation av myndigheten
SGU och uppdragsbolaget. I anslutning till detta tillstyrker utskottet även
regeringens förslag till medelsanvisning för budgetåren 1981/82 och 1982/83
för dessa båda organ.

I den socialdemokratiska partimotionen 1981/82:2255 och till viss del även
motion 1981/82:2253 (s) hävdas att en eventuell omorganisation av verksorganisationen
inte bör ske förrän mineralpolitikens framtida innehåll och
inriktning har bestämts. Som framgått av det avsnitt i betänkandet som
behandlar inriktningen av mineralpolitiken delar utskottet regeringens syn
på den framtida mineralpolitiken. Det förslag om ny mineralpolitisk
verksorganisation som har framlagts i propositionen uppfyller väl mineralpolitikens
syfte. Utskottet avstyrker sålunda motionerna 1981/82:2255 (s),
1981/82:2256 (m) och 1981/82:2259 (vpk) i vad gäller verksorganisationen.

I motion 1981/82:2248 (m) yrkas bifall till regeringens förslag till
organisation under förutsättning att fördelningen av personal och medel
mellan myndigheten och uppdragsbolaget i vissa delar förändras.

Utskottet vill med anledning av denna motion understryka vad som
framhölls i riksdagens beslut våren 1981, nämligen att en klar gränsdragning
måste göras mellan statens myndighetsutövning och uppdragsorganets
affärsverksamhet. Riksdagen bör enligt utskottets mening ånyo poängtera
detta. Utskottet förutsätter att omorganisationen med detta mål kan
genomföras med det hänsynstagande till berörd personal som har föreskrivits
i direktiven till mineralverkskommittén. Vad utskottet här har anfört bör
riksdagen ge regeringen till känna som sin mening.

I motion 1981/82:2259 (vpk) behandlas även frågan om SGU:s internationella
verksamhet. Utskottet delar inte den uppfattning som förs fram i
motionen att utlandsverksamheten vid SGU skall bedrivas på bilateral basis.
Enligt utskottets mening bör SGU också fortsättningsvis i konkurrens med
andra konsultföretag inom detta område sälja sina tjänster på den öppna
internationella marknaden. Utskottet avstyrker därför motion 1981/82:2259
(vpk) i denna del.

I motion 1981/82:1467 (fp) begärs att frågan om lokalisering av en filial till
Falun skall utredas innan slutlig ställning tas till frågan om den nya
verksorganisationen. Utskottet avstyrker detta yrkande. Det bör ankomma
på SGU som myndighet att avgöra frågan om inrättande av nya filialkontor.

I motion 1981/82:2355 (vpk) anförs att erforderliga åtgärder bör vidtas för
att förbereda inrättandet av en avdelning för industrimineral vid SGU i
Luleå. Med samma motivering som i det föregående fallet avstyrker utskottet
även denna motion.

I motion 1981/82:2253 (s) behandlas bl. a. den fortsatta verksamheten vid
SGU:s anläggning i Malå. Enligt vad utskottet har erfarit är det regeringens
mening att det utvecklingsarbete som pågår i Malå skall fortsätta och

NU 1981/82:40

utvecklas. Den resurs för prospektering och service som har byggts upp i
Malå skall alltså inte avvecklas. Utskottet vill understryka detta och
förutsätter att verksamheten i Malå inriktas så att anläggningen där kan
utnyttjas på ett tillfredsställande sätt. Med hänsyn till vad som nu sagts anser
utskottet att motion 1981/82:2253 (s) i berörd del inte ger anledning till någon
åtgärd från riksdagens sida.

Lagstiftningsfrågor m. m.

I propositionen redogörs (s. 114 f.) för de tre olika system enligt vilka
svensk lag reglerar rätten att utvinna i jorden förekommande mineraltillgångar.
Inmutningssystemet, som ligger till grund för gruvlagen (1974:342),
innebär i princip att den som först anmäler att han vill utnyttja en fyndighet
får rätt till denna. Principen för koncessionssystemet, vilken kommer till
uttryck i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter (minerallagen), är att
rätten att eftersöka och bearbeta en fyndighet upplåts efter fri prövning av
staten. Jordäganderättssystemet, som innebär att nyttjanderätten tillkommer
jordägaren, gäller för mineral vilka faller utanför gruvlagen och
minerallagen. Beträffande sådana mineral finns ingen specifik lagstiftning.
All utvinning av mineralfyndigheter är emellertid underkastad lagstiftning
som rör användning av mark och vatten.

Den avvägning mellan de tre regleringssystemen som lagstiftaren gör
beträffande olika slags mineral innefattar viktiga näringspolitiska ställningstaganden.
Med utgångspunkt i jordäganderättssystemet är frågan först om en
mineralfyndighet skall kunna undandras jordägaren och upplåtas till någon
annan för exploatering. Anser man att detta bör vara fallet är nästa fråga om
syftet att få fram nya mineraltillgångar skall främjas genom den ekonomiska
stimulans som inmutningssystemet inrymmer eller om önskvärdheten av
skydd för allmänna intressen talar för att koncessionssystemet tillämpas. Det
bör framhållas att staten enligt gruvlagen utan särskild åtgärd får hälftenandel
- kronoandel - i alla utmål som anvisas. I sin nuvarande utformning
tillgodoser inmutningssystemet alltså på ett påtagligt sätt även det allmännas
ekonomiska intressen. Bland villkor som ställs upp för en koncession enligt
minerallagen kan vara att staten skall ha rätt att delta i den koncessionerade
verksamheten.

Proposition 1981/82:99 innehåller förslag om vissa ändringar i gruvlagen
och minerallagen, innebärande bl. a. att ytterligare ett antal mineral förs in
under inmutningssystemet efter att hittills ha omfattats av jordäganderättssystemet
och att samtidigt koncessionssystemets tillämpningsområde vidgas
något på bekostnad av inmutningssystemets. Innan dessa förslag kommenteras
tar utskottet här upp några motionsyrkanden om mera vittgående
förändringar av gruv- och minerallagstiftningen.

Vänsterpartiet kommunisterna vill enligt partimotionen 1981/82:1062,
som väcktes under allmänna motionstiden, att regeringen skall lägga fram

NU 1981/82:40

förslag om sådana lagändringar att nya mineralfyndigheter helt tillfaller
samhället. Ett motsvarande yrkande framförde partiet år 1974 med
anledning av förslaget till den nuvarande minerallagen. Utskottet - som strax
kommer in på mindre vittsyftande förslag till ändringar i den aktuella
lagstiftningen - hänvisar till att intresset av samhälleligt ägande i betydande
grad tillgodoses genom nu gällande bestämmelser och avstyrker motionsyrkandet.

Med anledning av propositionen om mineralpolitik har vänsterpartiet
kommunisterna i motion 1981/82:2259 återkommit till samma område som i
det nyss berörda fallet men nu med inte fullt så långtgående förslag.
Önskemålen är denna gång dels att inmutningssystemet skall avskaffas och
ersättas med ett enhetligt koncessionssystem, dels att alla mineralförekomster
skall falla under minerallagen och sålunda underkastas koncessionssystemet.
Motionärernas mål är att skapa förutsättningar för ”en framtida
nationellt styrd och planerad mineralverksamhet”.

Inte heller de senast berörda kraven är utskottet berett att tillstyrka.
Avvägningen mellan de olika mineralrättsliga systemens tillämpningsområden
kan, som inledningsvis har antytts, alltid diskuteras. Att inmutningssystemet
nu skulle fullständigt utdömas kan utskottet emellertid inte finna skäl
för. Inte heller förefaller det motiverat att koncessionskrav skulle införas för
all mineralutvinning oavsett vilken ekonomisk och teknisk betydelse
ifrågavarande mineral har.

Ett yrkande i socialdemokraternas partimotion 1981/82:2255 med anledning
av propositionen går ut på att det skall företas en genomgripande
översyn av gruvlagstiftningen. Den nuvarande lagstiftningen på mineralområdet
är splittrad, sägs det i motionen, och samhällets inflytande är alltjämt
begränsat. Den nuvarande lagstiftningens syfte att underlätta för den
presumtive gruvbrytaren är riktigt, menar motionärerna, eftersom prospektering
och brytvärdhetsundersökningar är kostsamma. Samhällsintresset av
att få till stånd av intensifierad verksamhet på mineralområdet borde vara
vägledande för lagstiftningen. Detta intresse måste, hävdar motionärerna,
avspeglas i att man ställer aktivitetskrav på dem som får exklusiva rättigheter
till en gruva. De lämnar öppet om den skärpning av lagstiftningen som det
sålunda är fråga om kan rymmas inom inmutningssystemet eller om vägen
går över koncessionslagstiftning. Särskilt vill motionärerna att frågan om
prospekteringen inom de s. k. obrutna fjällområdena skall beaktas. Den
nuvarande lagstiftningen, som undantar de obrutna fjällområdena från
tyngre exploatering, stryper i praktiken all utveckling av gruvindustri i dessa
områden, uttalar motionärerna. De betecknar detta som olyckligt med
hänsyn till att det finns fall då en brytning kan vara eftersträvansvärd trots
starka bevarandeintressen.

Som framgår av det anförda åsyftar motionärerna med sitt yrkande inte
enbart gruvlagstiftningen - eller gruv- och minerallagstiftningen - i egentlig
mening utan även annan lagstiftning som påverkar förutsättningarna för

NU 1981/82:40

mineralutvinning. Möjligheterna till ingrepp i de obrutna fjällområdena
regleras genom naturvårdslagen (1964:822) och de riktlinjer för utnyttjande
av dessa områden som statsmakterna fastställde år 1977 (prop. 1977/78:31,
CU 1977/78:8, rskr 1977/78:99; SFS 1978:227).

Vad gäller aktivitetskrav vill utskottet nämna att det i 10 § andra stycket
minerallagen föreskrivs att koncession kan göras beroende av att undersökning
eller bearbetning sker i viss omfattning. Enligt förarbetena bör
koncession som avser från allmän synpunkt särskilt betydelsefulla mineraliska
ämnen normalt förenas med föreskrifter av detta slag (prop. 1974:146
s. 88). Enligt gruvlagen gäller bl. a. att rätt till utmål består i 25 år under
förutsättning att årlig s. k. försvarsavgift erläggs och att gruvinnehavaren
därefter har rätt till förlängning med 20 år i sänder om han under löpande
giltighetstid har bedrivit regelbunden gruvbrytning inom utmålet.

Utskottet anser att gruvlagen och minerallagen, vilka trädde i kraft så sent
som för åtta år sedan, ger uttryck för en i det stora hela lämplig avvägning
mellan olika intressen på det område som de reglerar. Förändringar i detalj
kan vara befogade, och sådana föreslås också i propositionen. Någon allmän
översyn finner utskottet inte motiverad. I vilken mån exploatering skall
kunna tillåtas i de obrutna fjällområdena betraktar utskottet inte som en
gruvrättslig fråga. Avgörande härvidlag är naturvårdslagstiftningen och
riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen, vilka regelkomplex har som en
viktig uppgift att bestämma avvägningen mellan motstående intressen.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion 1981/82:2255 (s) att
frågan om prospektering inom de obrutna fjällområdena är av intresse från
mineralpolitisk synpunkt. Härmed sammanhängande problem kan dock
enligt utskottets mening inte lösas genom ändringar i gruvlagen. Utformning
och tillämpning av andra, övergripande lagkomplex är härvidlag avgörande.
I propositionen framhåller föredraganden under avsnittet Gruv- och
mineralindustrins markanvändning m. m. (s. 43) att ett gruvföretag inte
gärna kan satsa på kostsamma undersökningar om inte rimliga garantier kan
ges för att en bearbetningsrätt kan utnyttjas. Han redovisar även (s. 44)
vidtagna och planerade åtgärder för att bl. a. förbättra den fysiska
riksplaneringens kunskapsförsörjning. Utskottet förutsätter att man från
industridepartementets sida vid regeringens fortsatta beredningsarbete
bevakar de mineralpolitiska intressena.

Det här berörda yrkandet i motion 1981/82:2255 (s) avstyrks av utskottet
med vad här sagts.

Som tidigare antytts föreslås i propositionen vissa ändringar i gruvlagen.
Några av dessa, av huvudsakligen formell art, sammanhänger med övergången
till den nya myndighetsorganisation som har behandlats i det
föregående. Av saklig betydelse är att kretsen av inmutningsbara mineral
föreslås bli utvidgad med vissa industrimineral och metaller. Härvidlag
bygger regeringens förslag på mineralpolitiska utredningens slutbetänkande
(SOU 1980:12) Mineralpolitik och synpunkter som har kommit fram vid

NU 1981/82:40

remissbehandlingen av detta. Industriministern förutskickar i propositionen
att ytterligare ändringar kan bli aktuella sedan man inom regeringskansliet
har övervägt en del andra förslag av olika remissinstanser. De mineral som
enligt propositionen inkluderas bland de inmutningsbara är litium. tantal,
niob, tungspat och flusspat samt ett antal s. k. sällsynta jordartsmetaller.
Utskottet noterar att framställningen både i propositionen och i det nämnda
utredningsbetänkandet är relativt knapphändig på denna punkt. Utförligare
information finns emellertid i ett par tidigare delbetänkanden av mineralpolitiska
utredningen, Industrimineral (SOU 1977:75) och Malmer och
metaller (SOU 1979:40).

I tre motioner föreslås, med hänvisning till SGU:s remissyttrande men
med vissa avvikelser från detta, att förteckningen över inmutningsbara
mineral skall utformas annorlunda än enligt regeringens förslag. Så
rekommenderas att ytterligare ett antal industrimineral skall föras över till
gruvlagens tillämpningsområde. Enligt motion 1981/82:2254 (c) skulle
endast ett mineral, diamant, tillkomma. Diamant nämns även i motionerna
1981/82:2249 (c) och 1981/82:2257 (m), men därjämte tar den förra upp tio
och den senare nio mineral utöver den nu inmutningsbara kretsen. Samtidigt
förordar motionärerna att en - prometium - eller flera av de sällsynta
jordartsmetallerna skall lämnas utanför listan.

När det gäller förslagen att fler mineral skall bli inmutningsbara
konstaterar utskottet att beslutsunderlaget är otillräckligt. Diamant - som
först under de senaste åren har påträffats i Sverige - berörs över huvud taget
inte i mineralpolitiska utredningens betänkande. Andra av de aktuella
mineralen är sådana som redan utvinns i viss utsträckning; i dessa fall kan
inmutningsbarhet medföra sådana förändringar i rådande rättsförhållanden
som borde vara belysta innan man tar ställning till om dessa mineral skall få
inmutas. Vad beträffar de sällsynta jordartsmetallerna har utskottet tyckt sig
förstå att man på experthåll anser att det inte är motiverat att mer än ett par
av dessa nämns i lagen.

Utskottet finner sig inte ha förutsättningar för något slutligt ställningstagande
i de hänseenden som här har nämnts. Slutsatsen blir för utskottets del
att förteckningen i 1 kap. 2 § gruvlagen över inmutningsbara mineral t. v. bör
lämnas utan ändring. Föreslagna ändringar av väsentligen formellt slag i
denna paragraf bör däremot genomföras. Likaså bör, i anslutning till en
samtidigt föreslagen ändring i minerallagen, den föreskriften införas att en
mineralfyndighet inte är inmutningsbar om det mineraliska ämnet ingår i
alunskiffer. Utskottet framlägger ett reviderat förslag till lydelse av 1 kap. 2 §
gruvlagen och utgår från att regeringen inom en nära framtid återkommer till
riksdagen med ett nytt förslag rörande kretsen av inmutningsbara mineral.

I propositionen förslås vidare att minerallagen skall ändras i vissa
hänseenden. Även här är det delvis fråga om formella justeringar. En annan
ändring gäller alunskiffer, som f. n. endast delvis hör under minerallagen.

NU 1981/82:40

nämligen om den planerade undersökningen eller bearbetningen av en
fyndighet är avsedd för utvinning av olja eller gas; enligt regeringens förslag
tas den sistnämnda inskränkningen bort.

Minerallagen reglerar även undersökning och bearbetning av torvfyndighet
för att utvinna energi. Härvidlag föreslår regeringen den principiellt
betydelsefulla ändringen att det ovillkorliga kravet på bearbetningskoncession
bortfaller när det är markägaren själv som vill utnyttja en torvfyndighet.
När det finns motstående intressen - bland vilka särskilt rennäringen nämns -skall emellertid länsstyrelsen kunna besluta att koncession skall krävas.

Flera motionsyrkanden rör bestämmelserna om torvbrytning. Motion
1981/82:1461 (m), som härrör från allmänna motionstiden, går ut på att torv
bör uteslutas ur kretsen av ämnen som omfattas av koncessionsplikt enligt
minerallagen. Motionärerna hävdar att den nuvarande ordningen innebär att
den enskilda äganderätten har fått vika utan fullgoda skäl. De menar att
naturvårdslagen är tillräcklig för den reglering av torvutvinningen som
erfordras. Om - från energisynpunkt- det samhällsekonomiska intresset i ett
visst fall starkt talar för torvutvinning mot markägarens vilja är det, säger
motionärerna, naturligt med ett expropriationsförfarande. Dock godtar
motionärerna inte expropriationslagen som värderegleringsinstrument.
Enligt ett kompletterande yrkande i motionen bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna att, såsom önskemålet uttrycks i motiveringen till
yrkandet, ”ersättning för mark (torv) och intrång [bör] utgå till fulla
värdet”.

Utskottet kan inte i expropriationslagen (1972:719) finna stöd för
uppfattningen att denna lag skulle kunna användas för att möjliggöra
torvexploatering mot markägarens vilja. Av de i lagen angivna expropriationsändamålen
är det två som möjligen kunde ha betydelse i sammanhanget.
Det ena ( 2 kap. 3 §) gäller expropriation bl. a. ”för att tillgodose
allmänt behov av elektrisk kraft eller annan drivkraft, vatten, värme eller
likartad nyttighet”. Förarbetena tyder inte på att denna bestämmelse skulle
bli tillämplig på en torvfyndighet. Det andra ändamålet (2 kap. 4 §) gäller
expropriation ”för att bereda utrymme åt näringsverksamhet eller anläggning
därför av större betydelse ”, Begreppet ”utrymme” innefattar

uppenbarligen inte de utvinningsbara tillgångarna i marken.

Oavsett hur man eljest bedömer motionärernas förslag framstår det från
deras egen utgångspunkt som orealistiskt. Utskottet anser att koncessionssystemet
även fortsättningsvis bör tillämpas i fråga om torvutvinning för
energiändamål och avstyrker motion 1981/82:1461 (m).

I motion 1981/82:2250 (s) riktas invändningar mot det nyss refererade
förslaget i propositionen om att torvutvinning för markägarens egen räkning
normalt skall vara undantagen från koncessionskravet. Motionärerna
förordar en omvänd ordning. Koncessionskravet skulle i princip bibehållas,
men länsstyrelsen skulle kunna meddela befrielse från det när frågan gäller
områden mindre än 25 ha beträffande vilka kommunernas översiktliga

NU 1981/82:40

planering eller bedömning på länsnivå visar att den planerade torvtäkten inte
uppenbarligen skadar motstående intressen.

Men hänsyn till att motionärerna begär ett tillkännagivande av riksdagen
till regeringen uppfattar utskottet inte deras yrkande såsom riktat direkt mot
det föreliggande lagförslaget.

Utskottet godtar för sin del den ordning som regeringen föreslår och
avstyrker sålunda - i likhet med jordbruksutskottet i dess yttrande till
näringsutskottet - motion 1981/82:2250 (s) i nu angiven del.

Ett annat yrkande i motion 1981/82:2250 ut på att den som vill öppna
husbehovstäkt av torv skall åläggas skyldighet att samråda med länsstyrelsen
enligt 20 § naturvårdslagen.

Näringsutskottet hänvisar i detta ämne till jordbruksutskottets yttrande
(s. 54). I likhet med jordbruksutskottet avstyrker näringsutskottet motionsyrkandet.

I samband med dessa frågor om lagstiftning rörande torvtäkt tar utskottet
upp ett par andra motionsyrkanden som gäller torvutvinning.

Motion 1981/82:1460 (s) innehåller krav rörande en inventering av
våtmarkerna och en plan för torvbrytningen i Sverige.

Motionen behandlas i jordbruksutskottets yttrande. Som framgår genomförs
f. n. en våtmarksinventering i regi av statens naturvårdsverk, t. v. med
inriktning på sydvästra Sverige. I likhet med jordbruksutskottet anser
näringsutskottet att syftet med motion 1981/82:1460 (s) i den delen får anses
vara tillgodosett. Vad gäller önskemålet om en plan för torvutvinningen
hänvisar jordbruksutskottet (s. 53) till det uppdrag som har getts till 1981 års
energikommitté (I 1981:08). Näringsutskottet är även härvidlag av samma
uppfattning som jordbruksutskottet. Vad jordbruksutskottet avslutningsvis
anför i anslutning till en skrivelse från Svenska naturskyddsföreningen och
Svenska samernas riksförbund instämmer näringsutskottet till fullo i.

I motion 1981/82:2251 (c) föreslås att riksdagen skall rikta ett uttalande till
regeringen om att det är angeläget med en effektivare och miljövänligare
torvhantering med inriktning också på mindre torvtäkter. Även på små
arealer kan det ofta finnas torv som kan brytas med god lönsamhet, säger
motionärerna, och det finns också teknik som möjliggör rationell torvbrytning
i liten skala. Motionärerna pläderar bl. a. för forskning och utveckling
med sikte på de små torvarealernas behov av lämplig teknik. Som ett
exempel nämns förädling av torv till pellets och briketter.

Utskottet finner motionärernas resonemang väsentligt och förutsätter att
berörda utrednings- och utvecklingsorgan beaktar sådana synpunkter som
här nämnts. Någon särskild framställning till regeringen med anledning av
motionen finner utskottet inte motiverad.

Utskottet kommer så tillbaka till regeringens förslag till lag om ändring i
minerallagen. Enligt en bestämmelse i minerallagen (9 § andra stycket) som
föreslås förbli oförändrad får fastighetsägaren utan koncession för husbehov
utnyttja gas som har framkommit på annat sätt än i samband med sökande
3 Riksdagen 1981182. 17 sami. Nr 40

NU 1981/82:40

efter olje- och gasfyndighet, även om någon annan har koncession inom
området. Motionären vill att denna bestämmelse skall upphävas och att lagen
(i 1 §) skall kompletteras med en bestämmelse som i huvudsak innebär att
fastighetsägaren får utan koncession leta efter gas på sin egen mark och att
han får utnyttja påträffad gas och även olja, i förekommande fall med
företrädesrätt framför annan som har koncession inom området.

Utskottet finner inte en sådan ändring motiverad och avstyrker således
motionen.

Med hänvisning till vad som har sagts i det föregående tillstyrker utskottet
- med en redaktionell ändring - regeringens förslag till lag om ändring i
minerallagen. Det föreliggande förslaget till ändring i lagen (1966:314) om
kontinentalsockeln är betingat av den förändrade myndighetsorganisationen
och tillstyrks av utskottet. Det har enbart formell innebörd.

Uranhaltiga mineral tillhör dem som omfattas av minerallagen. I
anslutning till den aktuella ändringen i denna lag tar utskottet upp två
motionsyrkanden om förbud mot uranbrytning i Sverige. Det ena framställs i
centerpartiets partimotion 1981/82:1053 om energipolitiken och det andra i
vänsterpartiet kommunisternas motsvarande motion 1981/82:1140.

Motsvarande motionsyrkanden förelåg förra året och behandlades då av
näringsutskottet i betänkandet NU 1980/81:60 om riktlinjer för energipolitiken.
Utskottet erinrade om att uranbrytning inte kan ske utan tillstånd efter
prövning enligt bl. a. minerallagen, miljöskyddslagen (1969:387) och 136 a §
byggnadslagen. Utskottet betonade också att brytning av uran självfallet kan
tillåtas endast om de krav som ställs med avseende på bl. a. naturskydd och
arbetsmiljö kan tillgodoses. Med detta avstyrkte utskottet motionsyrkandena.
Centerpartiets representanter i utskottet reserverade sig med utförlig
motivering till förmån för en begäran till regeringen att den skulle lägga fram
förslag till lagstiftning om förbud mot uranbrytning.

Utskottet anser inte att det finns skäl för något ändrat ställningstagande
och avstyrker alltså motionsyrkandena om förbud mot uranbrytning.

Med anledning av regeringens i det föregående berörda förslag om
delegering till länsstyrelserna av beslutanderätt beträffande koncession för
undersökning och bearbetning av torvfyndigheter betonas i motion 1981/
82:2255 (s) önskvärdheten av att koncessionsansökningar får en likartad
bedömning. Motionärerna vill att den ansvariga centrala myndigheten skall
få i uppdrag att vidta sådana åtgärder att en likartad bedömning kommer till
stånd i hela landet.

Utskottet vill erinra om att länsstyrelsernas beslut enligt minerallagen kan
omprövas av regeringen efter besvär. Detta förhållande torde på detta
område som på andra bidra till att praxis hos de olika länsstyrelserna blir
likartad. Givetvis är det också av värde om den centrala förvaltningsmyndigheten
på området bidrar på lämpligt sätt till att praxis förenhetligas. Något
särskilt uppdrag av denna innebörd finner utskottet emellertid inte

NU 1981/82:40

erforderligt. Det berörda yrkandet i motion 1981/82:2255 (s) avstyrks
därför.

Till sist behandlar utskottet här ett yrkande i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion 1981/82:1062, enligt vilket riksdagen bör uttala som sin
mening att staten inte bör upplåta eller överlåta den kronoandel som - enligt
vad som förut (s. 28) sagts - tillkommer staten enligt gruvlagen. Utskottet
anser att staten liksom hittills bör bestämma i denna angelägenhet med
hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet och finner inte anledning
till ett sådant ställningstagande av riksdagen som motionärerna föreslår.
Motionsyrkandet avstyrks alltså.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av mineralpolitiken
att riksdagen

a) med anledning av proposition 1981/82:99 moment 1 och
med avslag på motion 1981/82:2255 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) avslår motion 1981/82:472,

c) avslår motion 1981/82:831,

d) avslår motion 1981/82:1062 yrkande 3,

2. beträffande nedläggning av gruvor

att riksdagen avslår motion 1981/82:814 yrkande 1 och motion
1981/82:1065 yrkande 9,

3. beträffande grad av självförsörjning med stålprodukter
att riksdagen avslår motion 1981/82:814 yrkande 2,

4. beträffande mineralpolitik för Bergslagen

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:625, motion
1981/82:2255 yrkande 6 och motion 1981/82:2258 yrkande 1
samt med anledning av motion 1981/82:623 och motion
1981/82:820 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

5. beträffande nämnden för statens gruvegendom
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1981/82:99 moment 9 a till Statens
gruvegendom: Prospektering och brytvärdhetsundersökningar
för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 58 400 000 kr.,

b) med anledning av proposition 1981/82:99 moment 9 b och
motion 1981/82:2248 yrkande 3 samt med avslag på motion
1981/82:2255 yrkande 12 beslutar att nämnden för statens

NU 1981/82:40

gruvegendom för prospekteringsstöd får disponera de för
prospekteringsändamål anvisade medlen i enlighet med vad
utskottet har anfört,

c) med bifall till proposition 1981/82:99 moment 9 c bemyndigar
regeringen att under budgetåren 1983/84-1985/86, i enlighet
med vad föredragande statsrådet har anfört, ikläda staten
ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för statens
gruvegendom verksamhet som innebär åtaganden om högst
38 000 000 kr. för budgetåret 1983/84, 25 000 000 kr. för
budgetåret 1984/85 och 16 000 000 kr. för budgetåret 1985/
86,

d) med bifall till proposition 1981/82:99 moment 9 d till Statens
gruvegendom: Egendomsförvaltning m. m. för budgetåret
1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 7 470 000 kr.,

e) avslår motion 1981/82:1488 yrkande 6,

f) avslår motion 1981/82:1488 yrkande 7 och motion 1981/
82:2138 yrkande 6,

g) avslår motion 1981/82:1488 yrkande 8 och motion 1981/
82:2138 yrkande 7,

6. beträffande LKAB och malmfälten

att riksdagen avslår motion 1981/82:1488 yrkande 5 och motion
1981/82:2255 yrkandena 2-5,

7. beträffande särskilda gruvor eller projekt
att riksdagen

a) avslår motion 1981/82:200 (nickelförekomster i Västerbotten),

b) avslår motion 1981/82:203 (kalkstenstillgångar i Norrbotten),

c) avslår motion 1981/82:439 (Stekenjokkgruvan),

d) avslår motion 1981/82:447 (Håkansbodamalmen),

e) avslår motion 1981/82:448 (koboltförekomster i Los),

f) avslår motion 1981/82:621 (Guttusjögruvan),

g) avslår motion 1981/82:823 (åtgärdsprogram för gruvnäringen
i Bergslagen),

h) avslår motion 1981/82:830 (zinksmältverk i Bergslagen),

i) avslår motion 1981/82:2253 yrkande a (förekomster av
volfram, molybden m. m.),

j) avslår motion 1981/82:2355 yrkande 3 (volframfyndigheter i
Arjeplog och Jokkmokk),

8. beträffande forskning och utveckling
att riksdagen

a) avslår motion 1981/82:1055 yrkande 4 (Dannemora gruva),

NU 1981/82:40

b) avslår motion 1981/82.2253 yrkande c och motion 1981/
82:2255 yrkandena 10 och 11 (gruvutrustning m. m.),

9. beträffande alunskiffrarna och Ranstadsverket
att riksdagen

a) med anledning av proposition 1981/82:99 i ifrågavarande del
och med bifall till motion 1981/82:451 yrkande 2 och motion
1981/82:2255 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

b) avslår motion 1981/82:451 yrkande 3,

c) avslår motion 1981/82:1131 yrkande 11,

d) avslår motion 1981/82:1941,

e) avslår motion 1981/82:1942,

f) avslår motion 1981/82:2258 yrkande 2,

10. beträffande statsgruvefälten

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:99 moment 10
och med avslag på motion 1981/82:2259 yrkande 4 beslutar
upphäva samtliga beslut om att vissa områden skall utgöra
statsgruvefält,

11. beträffande anslag till bergsstaten

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:99 moment 8
till Bergsstaten för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 2 076 000 kr.,

12. beträffande anslag till nuvarande Sveriges geologiska undersökning att

riksdagen med bifall till proposition 1981/82:99 moment 5 på
tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1981/82
under fjortonde huvudtiteln anvisar

a) till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering
samt information och dokumentation ett reservationsanslag av
366 000 kr.,

b) till Sveriges geologiska undersökning: Prospektering m. m.
ett reservationsanslag av 278 000 kr.,

13. beträffande verksamheten vid Sveriges geologiska undersökning
efter den 30 juni 1982

att riksdagen

a) med bifall till proposition 1981/82:99 moment 6 a till Sveriges
geologiska undersökning: Geologisk kartering och dokumentation
samt myndighetsuppgifter och information för budgetåret
1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 61 385 000 kr.,

b) med bifall till proposition 1981/82:99 moment 6 b till Sveriges
geologiska undersökning: Utrustning för budgetåret 1982/83
under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
800 000 kr.,

NU 1981/82:40

c) med anledning av motion 1981/82:2248 yrkandena 1 och 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

d) avslår motion 1981/82:2255 yrkande 13 och motion 1981/
82:2259 yrkandena 1 och 2,

e) avslår motion 1981/82:2256,

f) med bifall till proposition 1981/82:99 moment 7 a för teckning
av aktier i uppdragsbolag inom geoområdet överför
tillgångar från Sveriges geologiska undersökning i enlighet med
vad föredragande statsrådet har förordat,

g) med bifall till proposition 1981/82:99 moment 7 b till Teckning
av aktier i uppdragsbolag inom geoområdet m. m. på
tilläggsbudget lil till statsbudgeten för budgetåret 1981/82
under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
40 000 000 kr.,

h) med bifall till proposition 1981/82:99 moment 7 c bemyndigar
fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garantier
för lån som uppdragsbolaget tar upp intill ett belopp av
40 000 000 kr.,

14. beträffande internationell verksamhet vid Sveriges geologiska
undersökning

att riksdagen avslår motion 1981/82:2259 yrkande 3,

15. beträffande filialer till Sveriges geologiska undersökning
m. m.

att riksdagen

a) avslår motion 1981/82:1467 (Falun),

b) avslår motion 1981/82:2006 (Filipstad),

c) avslår motion 1981/82:2253 yrkande b (Malå),

d) avslår motion 1981/82:2355 yrkande 5 (avdelning i Luleå för
industrimineral),

16. beträffande samhälleligt ägande av nya mineralfyndigheter
att riksdagen avslår motion 1981/82:1062 yrkande 2,

17. beträffande avskaffande av inmutningssystemet

att riksdagen avslår motion 1981/82:2259 yrkande 5,

18. beträffande avskaffande av jordäganderätt till mineral
att riksdagen avslår motion 1981/82:2259 yrkande 6,

19. beträffande allmän översyn av gruvlagstiftningen

att riksdagen avslår motion 1981/82:2255 yrkande 8,

20. beträffande ändring i gruvlagen

att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:99
moment 2 samt motionerna 1981/82:2249, 1981/82:2254 och
1981/82:2257 antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i gruvlagen (1974:342) med ändrad lydelse av

NU 1981/82:40

1 kap. 2 §, 6 kap. 4 § och övergångsbestämmelserna enligt
utskottets förslag i bilaga 1,

21. beträffande avskaffande av systemet med koncession för torvbrytning att

riksdagen avslår motion 1981/82:1461,

22. beträffande koncessionskrav för markägares torvbrytning för
egen räkning

att riksdagen avslår motion 1981/82:2250 yrkande 1,

23. beträffande samrådsskyldighet enligt naturvårdslagen
att riksdagen avslår motion 1981/82:2250 yrkande 2,

24. beträffande inventering av våtmarker och plan för torvbrytningen att

riksdagen avslår motion 1981/82:1460,

25. beträffande mindre torvtäkter

att riksdagen avslår motion 1981/82:2251,

26. beträffande ändring i minerallagen

att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:99
moment 3 och med avslag på motion 1981/82:2252 antar det i
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1974:890) om vissa mineralfyndigheter med ändrad lydelse av
9 § enligt utskottets förslag i bilaga 1,

27. beträffande ändring i lagen om kontinentalsockeln

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:99 moment 4
antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,

28. beträffande förbud mot uranbrytning

att riksdagen avslår motion 1981/82:1053 yrkande 1 och motion
1981/82:1140 yrkande 1,

29. beträffande enhetlig bedömning av koncessionsansökningar
att riksdagen avslår motion 1981/82:2255 yrkande 9,

30. beträffande utnyttjande av kronoandel

att riksdagen avslår motion 1981/82:1062 yrkande 1.

Stockholm den 1 juni 1982

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m).
Sven Andersson (fp) (mom. 9-30), Margaretha af Ugglas (m). Birgitta
Hambraeus (c), Thage Peterson (s), Bengt Sjönell (c), Rune Jonsson (s).
Hadar Cars (fp) (mom. 1-8, 21-30), Karl Björzén (m). Wivi-Anne Radesjö
(s), Sivert Andersson (s), Christer Eirefelt (fp) (mom. 1-20) och Birgitta
Johansson (s).

NU 1981/82:40

Reservationer

1. Inriktning av mineralpolitiken (mom. 1)

Ingvar Svanberg, Thage Peterson, Lennart Pettersson, Rune Jonsson,
Wivi-Anne Radesjö, Sivert Andersson och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Den
inriktning” och slutar med ”för mineralindustrin” bort ha följande lydelse: Enligt

utskottets uppfattning representerar propositionens redovisning av
målen för och inriktningen av mineralpolitiken en mycket låg ambitionsnivå.
De akuta problemen i gruvindustrin tas inte upp i propositionen, och de mer
långsiktigt inriktade förslag som redovisas kan knappast beräknas få annat än
marginella effekter. Det är anmärkningsvärt att regeringen, trots det
omfattande underlag som föreligger, har valt att avstå från att lägga fram
konkreta förslag till en offensiv satsning på svensk mineralindustri. I motion
1981/82:2255 (s) krävs att regeringen i samverkan med de myndigheter och
företag som berörs av mineralfrågorna utarbetar och genomför ett brett
investerings- och utvecklingsprogram för den svenska gruv- och mineralindustrin.
Utskottet anser att detta krav bör tillgodoses och föreslår att
regeringen gör ett uttalande till regeringen i enlighet därmed.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande inriktningen av mineralpolitiken
att riksdagen

a) med anledning av proposition 1981/82:99 moment 1 och
motion 1981/82:2255 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet),

c) (= utskottet),

d) (= utskottet).

2. Mineralpolitik för Bergslagen (mom. 4)

Ingvar Svanberg, Thage Peterson, Lennart Pettersson, Rune Jonsson,
Wivi-Anne Radesjö, Sivert Andersson och Birgitta Johansson (alla s) anser
att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet delar”
och slutar med ”väsentlig mån” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motionerna 1981/82:625
(s) och 1981/82:2255 (s) vad gäller vikten av att förutsättningarna för ökade
mineralpolitiska insatser i Bergslagen ordentligt analyseras. Utskottet vill
understryka vad som i motionerna anförs om de konsekvenser som den av
LKAB aviserade avvecklingen av prospekteringsverksamheten i området
kommer att medföra för Bergslagen. Det är angeläget att prospekteringsverksamheten
upprätthålls och utökas och att det skapas förutsättningar för

NU 1981/82:40

en utveckling av den mellansvenska mineralsektorn. Därför bör en ny statlig
organisation för prospektering och gruvbrytning i Bergslagen förberedas.
Arbetet med detta bör bedrivas skyndsamt. Detta bör ges regeringen till
känna som riksdagens mening.

3. Nämnden för statens gruvegendom (mom. 5)

Ingvar Svanberg, Thage Peterson, Lennart Pettersson, Rune Jonsson,
Wivi-Anne Radesjö, Sivert Andersson, Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 17 med ”Det
föreslagna” och slutar på s. 18 med ”berörda delar” bort ha följande
lydelse:

I den socialdemokratiska partimotionen framhålls att det av regeringen
föreslagna prospekteringsstödet med stor sannolikhet kommer att bidra till
att gruvföretagen avvecklar sin egen prospektering. Vid anlitande av
uppdragsbolaget för prospektering skall nämligen kostnaderna för prospektering
subventioneras med halva beloppet. Utskottet finner motionärernas
farhågor befogade. Utskottet vill vidare framhålla att den nu föreslagna
regeländringen och den ändring som eventuellt skall genomföras om fem år
kommer att få konsekvenser för prospekteringsverksamheten i landet som
inte är effektivitetsmässigt betingade utan endast föranledda av förändringar
i bidragssystemets konstruktion. Utskottet avstyrker därför regeringens
förslag om prospekteringsstöd och tillstyrker alltså motion 1981/82:2255 (s) i
denna del. Vidare avstyrker utskottet motion 1981/82:2248 (m) i berörd
del.

Utskottet vill vidare framhålla att det, såsom också påtalas i motionerna
1981/82:1488 (s) och 1981/82:2138 (s), med tanke på gruvnäringens och
sysselsättningens utveckling i Bergslagen och Norrlandslänen är angeläget
att prospekteringen i dessa områden ökas. Detta innebär att ökade resurser
bör ges till nämnden för statens gruvegendom för ökad prospektering i
speciellt dessa områden.

I motion 1981/82:1488 (s) och 1981/82:2138 (s) begärs att riksdagen för det
nu kommande budgetåret skall anvisa dels 10 milj. kr. till intensifierade
prospekteringsinsatser i Bergslagen, dels 50 milj. kr. till intensifierade
prospekteringsinsatser i Norrbottens och Västerbottens län. Utskottet
tillstyrker detta förslag.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande nämnden för statens gruvegendom
att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med anledning av proposition 1981/82:99 moment 9 b, med
bifall till motion 1981/82:2255 yrkande 12 och avslag på motion
1981/82:2248 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

4 Riksdagen 1981/82. 17 sami. Nr 40

NU 1981/82:40

känna vad utskottet anfört,

c) (= utskottet),

d) (= utskottet),

e) med bifall till motion 1981/82:1488 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

f) med bifall till motion 1981/82:1488 yrkande 7 och motion
1981/82:2138 yrkande 6 till Intensifieradeprospekteringsinsatser
i Bergslagen för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.,

g) med bifall till motion 1981/82:1488 yrkande 8 och motion
1981/82:2138 yrkande 7 till Intensifierade prospekteringsinsatser
i Norrbottens och Västerbottens län för budgetåret 1982/83
under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
50 000 000 kr.

4. LKAB och malmfälten (mom. 6)

Ingvar Svanberg, Thage Peterson, Lennart Pettersson, Rune Jonsson,
Wivi-Anne Radesjö, Sivert Andersson, Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 19 med ”Sorn nyss”
och slutar på s. 20 med ”berörda delarna” bort ha följande lydelse:

Arbetsmarknadsläget i Norrbottens län är utomordentligt allvarligt.
Genom utvecklingen inom LKAB hotar nu problemen att ytterligare
förvärras. LKAB har varslat 900 anställda om uppsägning vid det kommande
årsskiftet. Man har också från LKAB:s sida meddelat att företagets
finansiella situation är sådan att man funnit en kraftig neddragning av
investeringarna nödvändig. Vidare ämnar man koncentrera företagets
verksamhet till järnmalmsområdet.

LKAB:s planerade åtgärder kommer att slå hårt inte bara mot de två
malmfältskommunerna utan mot hela Norrbottens län. Sysselsättningsläget i
länet är så allvarligt att det inte kan anses vara LKAB:s ensak att slutligt
avgöra omfattningen och inriktningen av företagets verksamhet. Det måste
vara regeringen som har detta övergripande ansvar. Det är anmärkningsvärt
att regeringen inte har kommit med förslag till hur LKAB:s och malmfältskommunernas
stora svårigheter skall klaras. Viktig tid har därmed gått
förlorad.

Enligt utskottets uppfattning är det nödvändigt med extraordinära insatser
från statens sida för att skapa sysselsättning i malmfältskommunerna.

En neddragning av LKAB:s investeringsverksamhet och en koncentration
av denna till järnmalmsområdet kommer att betyda en industriell stagnation i
företaget och därmed nya svårigheter för Norrbotten och malmfältskommunerna.

Som påpekats i den socialdemokratiska partimotionen måste man räkna

NU 1981/82:40

med att järnmalmsbrytningen under överskådlig tid kommer att ha en helt
avgörande betydelse för malmfältskommunernas fortlevnad. Men järnmalmsproduktionen
behövs också industriellt för stålframställningen i
Luleå. Samtidigt är det också av industripolitiska skäl utomordentligt viktigt
att all kraft sätts in på en breddning av mineralhanteringen i Norrbottens län.
Detta bör vara utgångspunkten för statliga åtgärder med syfte att stimulera
investeringsverksamheten inom LKAB och i länets mineralsektor som
helhet. Åtgärderna bör dessutom utformas så att de blir ett led i insatserna
för att lösa de omedelbara sysselsättningsproblemen i malmfälten.

Regeringen måste omedelbart vidta sådana åtgärder att investeringsverksamheten
kommer i gång och att sysselsättningen hålls uppe i företaget.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening. Med hänsyn till
LKAB:s problem och till läget i malmfälten måste regeringen arbeta
skyndsamt. Regeringen bör också snarast i enlighet med vad som sägs i
motion 1981/82:2255 (s) redovisa en bedömning av behovet av finansiella
insatser i företaget med hänsyn till den slutliga utformningen av en regional
differentiering av arbetsgivaravgiften.

Utskottet instämmer också i att statliga insatser för en breddning av
mineralsektorn i Norrbottens län - utanför järnmalmsområdet - är mycket
angelägna. Insatserna bör utformas så att de underlättar för LKAB att
bibehålla bredden i sin verksamhet. De socialdemokratiska förslagen om
särskilda medel för en intensifierad prospekteringsverksamhet i bl. a.
Norrbottens län är välmotiverade. Detsamma gäller förslagen om statligt
stöd till LKAB för öppnande av nya mineralprojekt. Det är angeläget att
LKAB förfogar över resurser för att utvärdera och med brytning följa upp de
fyndigheter som påträffas.

Med vad här har sagts tillstyrker utskottet förslagen i motionerna
1981/82:1488 (s) och 1981/82:2255 (s) i här aktuella delar.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande LKAB och malmfälten

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:1488 yrkande 5 och
motion 1981/82:2255 yrkandena 2-5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Forskning och utveckling (mom. 8)

Ingvar Svanberg, Thage Peterson, Lennart Pettersson, Rune Jonsson,
Wivi-Anne Radesjö, Sivert Andersson och Birgitta Johansson (alla s)
anser

dels att den del av utskottets anförande på s. 23 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”teknisk utveckling” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill betona att forsknings- och utvecklingsverksamheten har en
central plats i arbetet på att utveckla den svenska gruvindustrin. Det finns

NU 1981/82:40

enligt utskottets mening i detta sammanhang ett behov av att samla
kompetens och information från olika områden - från prospektering fram till
metallframställning - för att få en grund för beslut som rör utveckling av
mineralsektorn. Kravet på en samlad kompetens bör också komma till
uttryck i organisationen av forskningen på mineralområdet. En översyn
härav bör därför genomföras. Utskottet tillstyrker sålunda de förslag som
framförs i den nu berörda delen av motion 1981/82:2255 (s). Vid den
föreslagna översynen bör det utvecklingsarbete som omnämns i motion
1981/82:2253 (s) beaktas. Genom ett beslut i enlighet med vad nu sagts blir
yrkandet i motion 1981/82:2253 (s) i berörd del tillgodosett.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande forskning och utveckling
att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med bifall till motion 1981/82:2255 yrkandena 10 och 11 och
med anledning av motion 1981/82:2253 yrkande c som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Alunskiffrarna och Ranstadsverket (mom. 9)

Johan Olsson (c), Sven Andersson (fp), Birgitta Hambraeus (c), Bengt
Sjönell (c) och Christer Eirefelt (fp), anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”1981 års”
och slutar med ”i Ranstad” bort ha följande lydelse:

1981 års energikommitté har nyligen påbörjat sitt arbete. Föredragande
statsrådet har därför inte funnit anledning att i detta sammanhang ytterligare
behandla frågan om Ranstadsverkets framtid. Utskottet anser likaledes att
resultatet av kommitténs överväganden bör avvaktas och förutsätter att
energikommittén snarast griper sig an dessa frågor.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna 1981/82:451 (m),
1981/82:1131 (s), 1981/82:2255 (s), 1981/82:2258 (m) i berörda delar, motion
1981/82:1941 (c) och motion 1981/82:1942 (c).

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande alunskiffrarna och Ranstadsverket
att riksdagen

a) med anledning av proposition 1981/82:99 i ifrågavarande del
och med avslag på motion 1981/82:451 yrkande 2 och motion
1981/82:2255 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet),

c) (= utskottet),

d) (= utskottet),

NU 1981/82:40

e) (= utskottet),

f) (= utskottet),

7. Sveriges geologiska undersökning efter den 30 juni 1982 (mom. 13)

Ingvar Svanberg, Thage Peterson, Lennart Pettersson, Rune Jonsson,
Wivi-Anne Radesjö, Sivert Andersson och Birgitta Johansson (alla s)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”sin mening” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 1981/82:2255 (s) framförda uppfattningen att
frågan om organisation av Sveriges geologiska undersökning (SGU) och
uppdragsbolaget har handlagts otillfredsställande av regeringen. Utskottet
vill understryka att det principförslag som ligger till grund för det nu
framlagda organisationsförslaget aldrig har remissbehandlats.

Utskottet vill även påminna om att tanken bakom en tudelning av Sveriges
geologiska undersökning i fjolårets proposition angavs vara att man skulle
uppnå en klar gränsdragning mellan statens myndighetsutövning å ena sidan
och den statliga affärsverksamheten å den andra. Någon sådan klar
gränsdragning har inte åstadkommits med det förslag som nu föreligger.
Flera uppgifter delas mellan de båda organen. Tjänster måste då upphandlas
av myndigheten hos bolaget. Det är uppenbart att detta kan innebära en
onödig byråkratisering.

Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet motion 1981/82:2255 (s) i berörd
del och även de delar av motion 1981/82:2259 (vpk) i vilka yrkas avslag på
förslaget till ny verksorganisation.

dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. beträffande verksamheten vid Sveriges geologiska undersökning
efter den 30 juni 1982
att riksdagen

a) (= utskottet),

b) (= utskottet),

c) avslår motion 1981/82:2248 yrkandena 1 och 2,

d) med bifall till motion 1981/82:2255 yrkande 13 och motion
1981/82:2259 yrkandena 1 och 2 för budgetåret 1982/83 under
fjortonde huvudtiteln anvisar till Sveriges geologiska undersökning:
Utrustning ett reservationsanslag av 5 000 000 kr. och till
Sveriges geologiska undersökning: Uppdragsverksamhet ett
förslagsanslag av 1 000 kr.,

e) (= utskottet),

f) avslår proposition 1981/82:99 moment 7 a,

g) avslår proposition 1981/82:99 moment 7 b,

h) avslår proposition 1981/82:99 moment 7 c,

Riksdagen 1981182. 17 sami. Nr 40

NU 1981/82:40

8. Allmän översyn av gruvlagstiftningen (mom. 19)

Ingvar Svanberg, Thage Peterson, Lennart Pettersson, Rune Jonsson,
Wivi-Anne Radesjö, Sivert Andersson och Birgitta Johansson (alla s)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”här sagts” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i motionärernas önskemål. Gruv- och minerallagstiftningen
måste ha en sådan utformning att den underlättar ett ökat
utnyttjande av landets mineraltillgångar. En översyn av lagstiftningen med
denna inriktning bör därför göras. Skärpta krav på aktivitet från utmals- och
koncessionshavarnas sida är en viktig fråga i sammanhanget. Den nuvarande
regeln i gruvlagen om en tjugofemårig rätt att disponera ett utmål utan krav
på annan aktivitet än avgiftsbetalning står på ett påtagligt vis i motsättning
mot vad som från samhällsekonomisk synpunkt är rimligt. Utskottet vill
understryka att den översyn som bör företas inte får begränsas till att gälla
enbart gruv- och minerallagstiftningen utan bör ta sikte också på andra regler
som påverkar möjligheterna till mineralutvinning.

dels att utskottet under 19 bort hemställa

19. beträffande allmän översyn av gruvlagstiftningen

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2255 yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Avskaffande av systemet med koncession för torvbrytning (mom. 21)

Erik Hovhammar, Margaretha af Ugglas och Karl Björzén (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”1981/82:1461 (m)” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att tillämpningen av koncessionssystemet
på torvfyndigheter utgör ett omotiverat intrång i den enskilda
äganderätten. Med hänsyn härtill bör regeringen, såsom motionärerna
anför, lägga fram förslag till en ändring i minerallagen som innebär att torv
utgår ur den krets av ämnen som anges i 1 § minerallagen. I sammanhanget
bör regeringen också uppmärksamma frågan om expropriationsinstitutets
tillämplighet på särskilt betydelsefulla torvfyndigheter och frågan om full
kompensation till markägarna för torvfyndighet som tas i anspråk.

dels att utskottet under 21 bort hemställa

21. beträffande avskaffande av systemet med koncession för torvbrytning att

riksdagen med bifall till motion 1981/82:1461 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1981/82:40

10. Koncessionskrav för markägares torvbrytning för egen räkning (mom.
22)

Ingvar Svanberg, Thage Peterson, Lennart Pettersson, Rune Jonsson,
Wivi-Anne Radesjö, Sivert Andersson och Birgitta Johansson (alla s)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Utskottet
godtar” och slutar med ”angiven del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motionen och i den avvikande
mening som socialdemokraterna i jordbruksutskottet har fogat till det
utskottets yttrande i frågan. Regeringen bör med det snaraste lägga fram
förslag till en sådan ändring i minerallagen att koncessionskravet i princip
bibehålls även för markägaren. Den i propositionen angivna ordningen bör
sålunda inte få gälla mer än under en kort övergångstid.

dels att utskottet under 22 bort hemställa

22. beträffande koncessionskrav för markägares torvbrytning för
egen räkning

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2250 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Samrådsskyldighet enligt naturvårdslagen (mom. 23)

Ingvar Svanberg, Thage Peterson, Lennart Pettersson, Rune Jonsson,
Wivi-Anne Radesjö, Sivert Andersson och Birgitta Johansson (alla s)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med
”Näringsutskottet hänvisar” och slutar med ”näringsutskottet motionsyrkandet”
bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet anser liksom minoriteten i jordbruksutskottet att sådan
samrådsskyldighet som motionärerna föreslår är motiverad. Regeringen bör
enligt näringsutskottets mening med det snaraste lägga fram förslag om
erforderlig lagstiftning.

dels att utskottet under 23 bort hemställa

23. beträffande samrådsskyldighet enligt naturvårdslagen

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2250 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Förbud mot uranbrytning (mom. 28)

Johan Olsson, Birgitta Hambraeus och Bengt Sjönell (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”mot uranbrytning” bort ha följande lydelse:

NU 1981/82:40

Utskottet konstaterar att det råder enighet om att behovet av uran för det
svenska kärnkraftsprogrammet kan täckas genom import och att det således
inte föreligger något behov av uranbrytning i vårt land. Med hänsyn till
prisutvecklingen på världsmarknaden skulle en svensk uranbrytning f. ö.
knappast kunna bli lönsam. Väsentligast är emellertid ett par andra
omständigheter. Dels skulle en svensk uranbrytning kunna bidra till att öka
riskerna för kärnvapenspridning. Dels är uranbrytning förenad med ovanligt
stora miljöproblem, som det är osäkert om man kan bemästra. En rationell
bedömning leder till att de resurser som skulle tas i anspråk vid en
uranbrytning i Sverige kommer till väsentligt bättre nytta om de sätts in på
åtgärder som kan stimulera utnyttjandet av andra inhemska energikällor
utan uranets nackdelar.

Mot här angiven bakgrund anser utskottet att regeringen snarast bör låta
utarbeta förslag till den lagstiftning som krävs för att uranbrytning skall bli
förbjuden i Sverige. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av de
båda nämnda motionsyrkandena gör ett uttalande till regeringen av denna
innebörd.

dels att utskottet under 28 bort hemställa

28. beträffande förbud mot uranbrytning

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:1053 yrkande 1 och
motion 1981/82:1140 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

13. Enhetlig bedömning av koncessionsansökningar (mom. 29)

Ingvar Svanberg, Thage Peterson, Lennart Pettersson, Rune Jonsson,
Wivi-Anne Radesjö, Sivert Andersson och Birgitta Johansson (alla s)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 34 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 35 med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är en viktig uppgift för
den centrala myndigheten på mineralområdet att på angivet sätt bevaka att
koncessionsansökningarna får en enhetlig behandling. Ett uppdrag av denna
innebörd bör därför lämnas, och detta bör riksdagen ge till känna genom ett
uttalande till regeringen.

dels att utskottet under 29 bort hemställa

29. beträffande enhetlig bedömning av koncessionsansökningar
att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2255 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1981/82:40

Bilaga 1

Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens lagförslag
Förslag till

Lag om ändring i gruvlagen (1974:342)

Regeringens förslag

Utskottets förslag

1 kap. 2 §

En mineralfyndighet är inmutningsbar
om den innehåller

1. guld, silver, platina, kvicksilver,
koppar, bly, zink, järn, mangan,
krom, kobolt, nickel, titan,
vanadin, molybden, volfram, tenn,
vismut, antimon, arsenik, litium,
lantan, cerium, praseodym, neodym,
europium, samarium, prometium,
yttrium, gadolinium, terbium, dysprosium,
holmium, erbium, tulium,
ytterbium, lutetium, skandium, niob,
tantal, dock inte sjö- eller myrmalm,
eller

2. svavelkis, magnetkis, grafit,
apatit, magnesit, tungspat eller fluss -

En mineralfyndighet är inmutningsbar
om den innehåller

1. guld, silver, platina, kvicksilver,
koppar, bly, zink, järn, mangan,
krom, kobolt, nickel, titan,
vanadin, molybden, volfram, tenn,
vismut, antimon eller arsenik, dock
inte sjö- eller myrmalm, eller

2. svavelkis, magnetkis, grafit,
apatit eller magnesit.

spat.

Fyndigheten är dock inte inmutningsbar, om det mineraliska ämnet ingår i
alunskiffer.

Gruvarbetet får icke bedrivas på
sådant sätt att gruvans framtida
bestånd äventyras eller att tillgodogörandet
av kvarlämnad tillgång av
mineral som omfattas av denna lag
omöjliggöres eller i väsentlig mån
försvåras eller så, att uppenbar misshushållning
med sådan mineral på
annat sätt äger rum.

6 kap. 4 §

Utfraktsvägar och orter som leder till gruvans obrutna delar skall hållas
öppna. För igenläggning av sådan utfraktsväg eller ort kräves tillstånd av
bergmästaren, även om rätten till utmålet icke längre består.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1982. Den som vid utgången av juni
1982 bedriver arbete för vilket tillstånd
därefter behövs enligt denna lag
får, under förutsättning att ansökan

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1982. Inmutare har efter ikraftträdandet
ej rätt till utmål för bearbetning
av fyndighet som avses i 1 kap.
2 § andra stycket. För beviljade

NU 1981/82:40

om sådant tillstånd görs före den 1
juli 1983, fortsätta verksamheten för
samma ändamål utan tillstånd till
dess ansökningen slutligt prövats.
Inmutare har efter ikraftträdandet ej
rätt till utmål för bearbetning av
fyndighet som avses i 1 kap. 2 §
andra stycket. För beviljade utmål
för sådana fyndigheter tillämpas äldre
bestämmelser.

utmål för sådana fyndigheter tillämpas
äldre bestämmelser.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter

Regeringens förslag

Har koncession inte meddelats i
fråga om fyndighet som avses i 1 § 2,
3 eller 5, får den utan koncession
bearbetas av fastighetsägaren. Vad
som sagts nu gäller inte om fyndigheten
finns inom ett område där
någon inmutare eller gruvrättshavare
har rätt att utföra undersökningsarbete
enligt 8 § första stycket 1, och
inte heller om den finns inom ett
område som omfattas av bearbetningskoncession
för en annan fyndighet.
Fastighetsägaren får heller
inte utan koncession bearbeta fyndighet
som avses i 1 § 5, om länsstyrelsen
för visst fall beslutar att koncession
skall krävas för bearbetning.
Så skall ske om en koncessionsprövning
av särskilda skäl är påkallad för
att ta ställning till skyddet för mot
bearbetning stående intressen av speciell
art. Frågan prövas av länsstyrelsen
på särskild begäran av den som
ämnar påbörja bearbetning eller i
samband med prövning av tillstånd
till täkt enligt 18 § naturvårdslagen
(1964:822).

Utskottets förslag

Har koncession inte meddelats i
fråga om fyndighet som avses i 1 § 2,
3 eller 5, får den utan koncession
bearbetas av fastighetsägaren. Vad
som sagts nu gäller inte om fyndigheten
finns inom ett område där
någon inmutare eller gruvrättshavare
har rätt att utföra undersökningsarbete
enligt 8 § första stycket 1, och
inte heller om den finns inom ett
område som omfattas av bearbetningskoncession
för en annan fyndighet.
Fastighetsägaren får heller
inte utan koncession bearbeta fyndighet
som avses i 1 § 5, om länsstyrelsen
för visst fall beslutar att koncession
skall krävas för bearbetning.
Så skall ske om en koncessionsprövning
av särskilda skäl är påkallad för
ställningstagande i fråga rörande
skyddet för intressen av speciell art
som står mot bearbetning. Frågan
huruvida koncession skall krävas
prövas av länsstyrelsen på särskild
begäran av den som ämnar påbörja
bearbetning eller i samband med
prövning av tillstånd till täkt enligt
18 § naturvårdslagen (1964:822).

Fastighetsägaren får utan koncession för husbehov utnyttja gas som
framkommit på annat sätt än i samband med sökande efter olje- eller
gasfyndighet, även om annan har koncession i området.

Meddelas bearbetningskoncession för någon annan än fastighetsägaren i

NU 1981/82:40

fråga otti en fyndighet där denne utvinner torv för sitt husbehov, skall
koncessionen, om inte särskilda skäl föranleder annat, förenas med villkor
som gör det möjligt för fastighetsägaren att på skäliga villkor även i
fortsättningen få torv för sitt husbehov.

NU 1981/82:40 52

Bilaga 2

Jordbruksutskottets yttrande
1981/82:4 y

om vissa motioner rörande torvbrytning

Till näringsutskottet

Genom beslut den 22 april 1982 har näringsutskottet berett jordbruksutskottet
tillfälle att avge yttrande över motionerna 1981/82:1460 och
1981/82:2250 rörande torvbrytning.

1 motion 1980/81:1460 av Stig Alftin m. fl. (s) yrkas att riksdagen begär
att regeringen snarast framlägger ett förslag om inventering av våtmarkerna
och en plan för torvutvinning i Sverige.

I motionen hänvisas till det stora intresse som nu finns för torvbrytning
och till den risk för låsningar av den framtida användningen av torvmossarna
som föreligger om ifrågavarande naturresurser inte utnyttjas på ett
mera planmässigt sätt än som nu är fallet.

I motion 1981/82:2250 av Jan Fransson och Nils-Olof Grönhagen (båda
s) — vilken är en följdmotion till proposition 1981/82:99 om mineralpolitik
— yrkas

1. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om koncessionsplikt vid torvbrytning,

2. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om obligatorisk samrådsplikt enligt naturvårdslagen vid torvbrytning
för husbehov.

I motionen vänder man sig mot ett förslag av regeringen att medge
fastighetsägaren frihet från att söka koncession för utvinning av torv om
ej annan har beviljats koncession. Motionärerna anser dock att befrielse
från koncessionsplikt bör kunna meddelas av länsstyrelsen för sådana
områden där kommunernas översiktliga planering eller bedömningar på
länsnivå inte visat på motstående intressen som uppenbarligen kan skadas
vid en torvutvinning även av begränsad omfattning. Sådan befrielse från
koncessionsplikt bör dock endast kunna meddelas för områden mindre än
25 ha.

Motionärerna anser vidare att nuvarande regler i 20 § naturvårdslagen
inte ger tillräcklig möjlighet till att avstyra torvbrytning på de värdefullaste
våtmarkerna. Motionärerna föreslår därför att en obligatorisk samrådsplikt
införs i naturvårdslagens regler.

Utskottet får med anledning härav anföra följande.

Våtmarksinventering sami plan för torvutvinning. Statens naturvårdsverk
genomför f. n. en våtmarksinventering med den inriktning som åsyftas i
motion 1460. Arbetet igångsattes sedan riksdagen på förslag av jordbruksutskottet
— delvis med bifall till en socialdemokratisk partimotion —

NU 1981/82:40 (JoU 1981/82:4 y)

förordat en våtmarksinventering genom naturvårdsverkets försorg (se närmare
härom i JoU 1976/77:36). Projektet har hittills bl. a. resulterat i en
översiktlig inventering, som redovisades år 1979 (SNV PM 1181 — 1184).
År 1980 uppdrog regeringen åt verket att genomföra en fortsatt våtmarksinventering.
Syftet med den är att kartlägga och precisera naturvårdens
intressen, i första hand inom de områden där anspråken på att utnyttja
våtmarkerna för skogs- eller energiproduktion är störst. Naturvårdsverket
har bedömt behovet av beslutsunderlag vara särskilt stort i sydvästra
Sverige. Inventeringen beräknas bli slutgiltigt genomförd i slutet av detta
år. Syftet med motion 1460 torde sålunda i förevarande del få anses
tillgodosett.

När det gäller det i motion 1460 framförda önskemålet om en plan för
torvutvinning i Sverige vill utskottet erinra om den parlamentariska kommitté
som på bl. a. näringsutskottets tillskyndan förra året tillsattes av
regeringen för att analysera vilka åtgärder som snarast kan vidtas för att
säkra kärnkraftens avveckling och ett fortsatt minskat oljeberoende. Bland
kommitténs uppgifter ingår att belysa hur man långsiktigt kan underlätta
införandet av alternativ energi och utnyttja nationella energiresurser såsom
de svenska torv- och skiffertillgångarna. Bl. a. skall kommittén bedöma
i vilken omfattning torv långsiktigt kan komma att utnyttjas som
energiråvara. Det kan, som näringsutskottet förra året anförde med anledning
av ett motsvarande motionsyrkande (NU 1980/81:60, s. 64), förutsättas
att frågor av det slag som motionärerna i nu berört avseende tar upp
kommer att behandlas av nyssnämnda parlamentariska kommitté. Något
särskilt uttalande av riksdagen i ämnet synes inte erforderligt.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet från sina utgångspunkter
motion 1460 inte påfordra någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Enklare regler för torvutvinning för energiändamål. Utskottet vill erinra
om att utskottet förra året i sitt yttrande till näringsutskottet om riktlinjer
för energipolitiken (JoU 1980/81:4 y) betonade att torv utgör en väsentlig
nationell tillgång när det gäller att finna alternativ till olja som bränsle.
Utskottet framhöll också vikten av att man förenklade administrationen
kring nyttjandet av torvtäkter. Vidare uttalade utskottet sig för att i första
hand de mindre torvtäkterna borde undantas från koncessionsplikt enligt
minerallagen och endast bedömas med hänsyn till naturvårdslagens bestämmelser.

Det i proposition 99 framlagda förslaget om utvidgad rätt för fastighetsägaren
att utan koncession fritt få bearbeta torvfyndigheter står väl i
samklang med utskottets förra året uttalade synpunkter och föranleder
därför ingen erinran från utskottets sida.

Borttagandet av koncessionstvånget för att vinna den önskade administrativa
förenklingen innebär att den övergripande avvägning mellan olika
intressen med möjlighet att utforma villkor med hänsyn härtill som ligger
i koncessionsprövningen faller bort i ett stort antal fall. Som anförs i

NU 1981/82:40 (JoU 1981/82:4 y)

propositionen finns det emellertid torvmarker där motstående intressen av
speciella slag gör en koncessionsprövning särskilt angelägen. Särskilt gäller
detta vissa för renskötseln viktiga myrmarker men också bearbetning
av andra torvmarker som det kan vara angeläget att pröva med hänsyn till
något särskilt motstående intresse. Utskottet finner med anledning härav
motiverat att systemet med koncessionsfrihet för fastighetsägaren kompletteras
med en regel som ger länsstyrelsen möjlighet att i förekommande
fall, när särskilda skäl föreligger, besluta att koncession skall krävas för
bearbetning av den aktuella fyndigheten.

Med det anförda får utskottet med tillstyrkan av regeringens förslag i
aktuell del avstyrka motion 2250 yrkande 1. Inte heller finner utskottet skäl
tillstyrka yrkande 2 i sagda motion om införande av obligatorisk samrådsplikt
enligt naturvårdslagen när det gäller husbehovstäkt av torv. Sådan
husbehovstäkt kan nu regleras med stöd av 20 § naturvårdslagen. För att
kunna avgöra om sådan reglering är nödvändig eller kan avvaras anser
naturvårdsverket att det behövs förbättrade kunskaper om de miljökonsekvenser
torvtäkt kan medföra. Sådan forskning bör enligt verkets mening
ingå bland de projekt som samhället stöder på energiproduktionsområdet
(se prop. 99, s. 164).

Svenska naturskyddsföreningen och Svenska samernas riksförbund uttrycker
i en gemensam skrivelse till närings- och jordbruksutskotten sin
oro för att utvecklingen när det gäller torvutnyttjandet kommer att leda till
negativa konsekvenser för bl. a. naturvården och rennäringen. Utskottet
vill med anledning härav från sina utgångspunkter instämma i organisationernas
uttalande om att en etablering av torvbrytningsprojekt i snabbare
takt än vad som motiveras av energisituationen inte kan anses önskvärd
från samhällets sida. Utskottet vill också för sin del understryka uttalandena
i samband med förra årets riksdagsbehandling av energipolitiken att
man bör kunna räkna med att torvbrytningen skall kunna ske utan att de
från naturvårdssynpunkt mest skyddsvärda områdena kommer att beröras.
Vidare måste, som även framhölls, beaktas i vad mån torvbrytningen
kommer att innebära ett intrång i samernas rätt till renskötsel.

Stockholm den 11 maj 1982

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Arne Andersson i Ljung (m)*, Börje Stensson
(fp), Grethe Lundblad (s), Hans Wachtmeister (m), Åke Wictorsson
(s), Filip Johansson (c)*, Gunnar Olsson (s), Sven Eric Lorentzon (m),
Martin Segerstedt (s), Esse Petersson (fp), Lennart Brunander (c), WiviAnne
Radesjö (s)* och Margareta Winberg (s).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

NU 1981/82:40 (JoU 1981/82:4 y)

Avvikande mening

Grethe Lundblad, Åke Wictorsson, Gunnar Olsson, Martin Segerstedt,
Wivi-Anne Radesjö och Margareta Winberg (alla s) anför:

I proposition 99 framlagt förslag om utvidgad rätt för fastighetsägaren
till torvtäkt utan koncession berör en avsevärd del av landets torvfyndigheter.
Med föreslagna ändringar i minerallagen kommer som anförs i
motion 2250 samhällets inflytande och möjligheter att styra torvproduktionen
att gå förlorade. Detta kan vi inte acceptera. Vi anser i likhet med
motionärerna att nuvarande koncessionsplikt i princip bör bibehållas för
all torvtäkt för energiändamål. Befrielse från koncessionsplikt bör dock
kunna meddelas av länsstyrelsen för sådana områden där kommunernas
översiktliga planering eller bedömningar på länsnivå inte visat på motstående
intressen som uppenbarligen kan skadas vid en torvutvinning även
av begränsad omfattning. Sådan befrielse från koncessionsplikt bör endast
kunna meddelas för områden mindre än 25 ha.

I överensstämmelse med vad nu anförts anser vi att jordbruksutskottet
i sitt yttrande till näringsutskottet borde ha avstyrkt regeringsförslaget på
förevarande punkt och i stället förordat en lagändring i enlighet med
motion 2250 yrkande 1. Likaså borde utskottet enligt vår mening ha ställt
sig bakom yrkande 2 i samma motion om obligatorisk samrådsplikt i fråga
om husbehovstäkt av torv. Som anförs i motionen ger nuvarande bestämmelser
om samråd enligt 20 § naturvårdslagen inte tillräckliga möjligheter
att avstyra torvbrytning på de värdefullaste våtmarkerna.

NU 1981/82:40

Bilaga 3

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1981/82:3 y

över motion 1981/82:447 om brytning av Håkansbodamalmen

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har anhållit om arbetsmarknadsutskottets yttrande över
motion 1981/82:447 av Ingemar Konradsson m. fl. (s) om brytning av
Håkansbodamalmen.

Motionen

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer att regeringen
inhämtar offert från Statsföretagskoncernen för brytning och anrikning av
Håkansbodamalmen samt under förutsättning att samhällsekonomisk lönsamhet
föreligger beviljar regionalpolitisk! offertstöd till verksamheten.

Utskottet

Bakgrunden till motionens framställan är att SSAB beslutat upphöra med
driften vid Stråssa gruva. När brytningen i stort upphörde den 30 juni 1981
var antalet anställda drygt 200. SSAB har anställningsansvar för de anställda
t. o. m. den 31 mars 1983.

Riksdagen ställde sig våren 1979 bakom ett utredningsförslag om
prospektering av en kopparfyndighet - den s. k. Håkansbodamalmen - som
ligger i anslutning till Stråssa gruva. 5 milj. kr. avsattes som särskilda medel
för prospektering av Håkansbodamalmen (NU 1978/79:43, rskr 1978/
79:369). Enligt motionärerna har de bedömningar som gjorts givit vid
handen att malmen är lönsam för brytning och anrikning i Stråssa vid
befintligt anrikningsverk. Underlaget för beslut om brytning sägs vara i allt
väsentligt till fyllest.

Motionärerna yrkar att regeringen skall inhämta offert från Statsföretagskoncemen
för brytning och anrikning av Håkansbodamalmen samt att
regionalpolitisk! offertstöd därvid skall kunna utgå.

Arbetsmarknadsutskottet är medvetet om sysselsättningsproblemen i
Stråssa som blivit en konsekvens av strukturförändringarna inom gruvindustrin.
Detta kom f. ö. till uttryck i utskottets behandling av de regionalpolitiska
frågorna för ett år sedan. Utskottet föreslog nämligen i det
sammanhanget en temporär förstärkning av det regionalpolitiska stödet till i
princip den nivå som gäller inom stödområde 4 i de orter i Bergslagen som
drabbats av strukturomvandlingen i stålindustrin och gruvnäringen. Riksdagen
biföll utskottets hemställan på denna punkt (AU 1980/81:23, rskr
1980/81:233).

NU 1981/82:40 (AU 1981/82:3 y)

När det gäller möjligheterna att utnyttja regionalpolitisk offertstöd i det
fall motionärerna för fram vill utskottet peka på att regeringen i proposition
1981/82:113 föreslagit i stort sett oförändrade regler för denna form av
regionalpolitisk stöd. Den skall liksom hittills kunna användas i de fall
ordinärt regionalpolitisk stöd inte är aktuellt. För den typ av verksamhet
som avses i motionen begränsas användningen av offertstödet till de av
regeringen föreslagna nya stödområdena A, B och C. I propositionen
föreslås vidare att norra delarna av Lindesbergs kommun, där bl. a. Stråssa
ingår, skall ingå i stödområde C.

Arbetsmarknadsutskottet kommer i dagarna att ta slutlig ställning i de
regionalpolitiska frågorna med anledning av proposition 113 jämte motioner.
Det kan emellertid redan nu sägas att utskottet kommer att ansluta sig
till propositionens förslag i den föreliggande delen. Om utskottets ställningstagande
biträds av riksdagen kommer, som framgår av det ovan anförda,
motionärernas önskemål så till vida att bli tillgodosett att formella
förutsättningar kommer att föreligga för att ge offertstöd i detta fall.
Beträffande frågan huruvida regeringen skall inhämta offert från Statsföretagsgruppen
för brytning och anrikning av Håkansbodamalmen utgår
utskottet från att regeringen beaktar det besvärliga sysselsättningsläget i den
aktuella orten vid sina överväganden.

Utskottet vill slutligen erinra om att den verksamhet som planerats i
Stråssa även kan vara berättigad till andra former av regionalpolitisk stöd än
offertstöd.

Med hänsyn till det anförda bör motion 447 inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 maj 1982

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ANNA-GRETA LEIJON

Närvarande: Anna-Greta Leijon (s), Arne Fransson (c), Erik Johansson (s),
Bernt Nilsson (s), Sten Svensson (m), Frida Berglund (s), Pär Granstedt (c),
Lars Ulander (s), Anders Högmark (m), Margit Odelsparr (c), Marianne
Stålberg (s), Bo-Gunnar Ledin (fp), Bengt Wittbom (m), tredje vice
talmannen Karl Erik Eriksson (fp) och Nils-Olof Grönhagen (s).

NU 1981/82:40

Innehåll

Ärendet 1

Propositionen 2

Huvudsakligt innehåll 2

Förslag 3

Motionerna 4

Utskottet 11

Inledning 11

Allmänt om mineralpolitiken 11

Mineralpolitik för Bergslagen 14

Nämnden för statens gruvegendom. Prospektering 16

LKAB och malmfälten 18

Särskilda gruvor eller projekt 20

Forskning och utveckling 22

Alunskifframa och Ranstadsverket 23

Statsgruvefälten 24

Bergsstaten 25

Den mineralpolitiska verksorganisationen. Sveriges geologiska

undersökning (SGU) 25

Lagstiftningsfrågor m. m 28

Hemställan 35

Reservationer 40

1. Inriktning av mineralpolitiken (s) 40

2. Mineralpolitik för Bergslagen (s) 40

3. Nämnden för statens gruvegendom (s) 41

4. LKAB och malmfälten (s) 42

5. Forskning och utveckling (s) 43

6. Alunskifframa och Ranstadsverket (c, fp) 44

7. Sveriges geologiska undersökning efter den 30 juni 1982 (s) . 45

8. Allmän översyn av gruvlagstiftningen (s) 46

9. Avskaffande av systemet med koncession för torvbrytning (m) 46

10. Koncessionskrav för markägares torvbrytning för egen räkning

(s) 47

11. Samrådsskyldighet enligt naturvårdslagen (s) 47

12. Förbud mot uranbrytning (c) 47

13. Enhetlig bedömning av koncessionsansökningar (s) 48

Bilagor

1. Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens lagförslag ... 49

2. Jordbruksutskottets yttrande JoU 1981/82:4 y 52

3. Arbetsmarknadsutskottets yttrande AU 1981/82:3 y 56

GOTAB 72314 Stockholm 1982