NU 1981/82:39
Näringsutskottets betänkande
1981/82:39
över proposition 1980/81:195 i vad avser ersättning till statens
vattenfallsverk i samband med avveckling av Sölvbackaprojektet
jämte motioner
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1980/81:195 (jordbruksdepartementet) moment 4, som
avser nedsättning av det förräntningspliktiga statskapitalet hos statens
vattenfallsverk i samband med verkets medverkan vid avvecklingen av det
s. k. Sölvbackaprojektet,
dels en motion som har väckts med anledning av propositionen,
dels en motion i ärendet som har väckts under allmänna motionstiden år
1982.
Propositionen i angiven del och motionerna redovisas i det följande.
Propositionen och den förstnämnda motionen har hänvisats till civilutskottet,
som efter att ha avlåtit betänkande över propositionen i vad avser
momenten 1-3 (CU 1980/81:42) har överlämnat ärendet i övrigt till
näringsutskottet.
Som expert vid ärendets behandling har näringsutskottet anlitat vattenrättsrådet
Per Ivan Jönsson, vattenöverdomstolen. En promemoria av denne
återges som bilaga 1 (s. 9).
Statens vattenfallsverk har tillställt utskottet en skrivelse i ärendet. En till
skrivelsen fogad promemoria återges som bilaga 2 (s. 11).
Propositionen
Förslag
I propositionen föreslås, såvitt här är i fråga, (4) att riksdagen medger att
det förräntningspliktiga statskapitalet hos statens vattenfallsverk sätts ned
med 280 000 000 kr.
Bakgrund och motivering
Ett dotterbolag till Sydkraft AB fick våren 1979 tillstånd av regeringen att
bygga ut Sölvbackaströmmarna i övre Ljungan inom Bergs kommun i
Jämtlands län och där anlägga ett kraftverk, benämnt Sölvbacka kraftverk.
Hösten 1979 hemställde riksdagen att regeringen skulle vidta åtgärder för att
1 Riksdagen 1981/82. 17 sami. Nr 39
NU 1981/82:39
2
nå en överenskommelse om att arbetena på Sölvbacka kraftverk skulle
avbrytas. Förhandlingar härom fördes för statens räkning av justitiekanslern,
som i en rapport föreslog överenskommelse om en begränsad utbyggnad.
Regeringens förslag på grundval av rapporten avslogs emellertid av
riksdagen. F. d. landshövding Mats Lemne och hovrättslagman Hans Svahn
fick i uppdrag att föra nya förhandlingar med sikte på en fullständig
avveckling av projektet. Deras avtalsförslag borde enligt direktiven för
förhandlingarna vara så utformat att hela ersättningsfrågan kunde avgöras i
ett sammanhang.
Enligt ett förslag till avtal som förhandlarna redovisade i april 1981 skulle
statens vattenfallsverk till Sydkraft, som hade förvärvat de ifrågavarande
fallrättigheterna i Sölvbacka, överlåta rätt till ersättningskraft motsvarande
den beräknade kraftproduktionen i Sölvbacka om 71 GWh/år. I ersättning
härför skulle Sydkraft erlägga drygt 70 milj. kr. till vattenfallsverket. Det till
sommaren 1981 diskonterade värdet av produktionen vid Sölvbacka
beräknades av vattenfallsverket - enligt en kalkylprincip som redovisas i
förhandlarnas skrivelse till regeringen (prop. s. 17 f.) - till 350 milj. kr.
Beloppet på 70 milj. kr. motsvarade den kapitalinsats, 100 milj. kr., som
skulle ha krävts för att bygga Sölvbacka kraftverk, efter ett avdrag betingat
huvudsakligen av att Sydkraft skulle gå miste om ett visst avskrivningsunderlag.
De faktorer som väsentligen påverkade det framtida värdet av den
ifrågavarande produktionskapaciteten kunde, anförde vattenfallsverket,
inte prognosticeras på ett entydigt sätt. Förhandlarna underströk detta; de
menade emellertid att det saknades anledning att frångå vattenfallsverkets
beräkning. Samtidigt uttalade de, när de tillstyrkte att vattenfallsverket
skulle få full kompensation för sin medverkan, att de saknade anledning att ta
ställning till med vilket belopp nedsättning av verkets förräntningspliktiga
kapital borde medges.
I propositionen föreslogs riksdagen medge att staten förvärvade fallrättigheter
m. m. resp. överlät ersättningskraft och fallrättigheter m. m. enligt det
avtal som preliminärt hade ingåtts av förhandlarna. Vidare föreslogs
riksdagen anvisa visst anslag och lämna regeringen visst bemyndigande att
ikläda staten ekonomisk förpliktelse. Riksdagen har beslutat enligt regeringens
förslag i nu angivna delar (CU 1980/81:42, rskr 1980/81:390).
I fråga om den föreslagna nedsättningen av det förräntningspliktiga
statskapitalet hos vattenfallsverket - enligt verkets hemställan - anförs i
propositionen följande. Nedsättningen syftar till att kompensera vattenfallsverket
för förluster av de till Sydkraft överlåtna krafttillgångarna på ett
sådant sätt att vattenfallsverkets framtida tariffnivå inte skall påverkas av
överlåtelsen. Nedsättningen medför en årlig minskning av det överskott som
vattenfallsverket skall leverera in till staten. För budgetåret 1981/82 blir
minskningen 30,1 milj. kr.
NU 1981/82:39
3
Motionerna
Yrkanden
I motion 1980/81:2197 av Lars Werner m. fl. (vpk), vilken har väckts med
anledning av propositionen, hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att det förräntningspliktiga statskapitalet hos statens
vattenfallsverk sätts ned med 15 000 000 kr.
I motion 1981/82:441 av Ivar Franzén m. fl. (c), vilken har väckts under
allmänna motionstiden år 1982, hemställs att riksdagen beslutar att inte
bevilja [statens vattenfallsverk] nedsättning av förräntningsskyldigheten
med anledning av avvecklingen av Sölvbackaprojektet.
Motivering
I motion 1980/81:2197 (vpk) anförs att den värdering som ligger till grund
för regeringens förslag om nedsättning av det förräntningspliktiga statskapitalet
hos statens vattenfallsverk är helt felaktig. Den hänför sig inte vare sig
till s. k. realvärden eller till marknadsvärden, säger motionärerna. De finner
det uppenbart att vattenfallsverket och regeringen har värderat den
planerade årsproduktionen vid Sölvbacka alldeles för högt. Om sådana
värderingar godtas kan de, menar motionärerna, bli farliga prejudikat på vad
det kostar att undanta våra sista levande älvar från utbyggnad. Motionärerna
jämför den värdering av Sölvbackakraften som kommer till uttryck i
regeringens förslag med prissättningen vid andra aktuella vattenkraftsaffärer.
Särskilt berörs vattenfallsverkets bud på Gränges AB: s kraftrörelse inför
verkets förvärv av denna, vilket ännu inte hade genomförts när motionen
avlämnades. Riksdagen måste, uttalar motionärerna, basera sina bedömningar
av vattenkraftens värde på faktiska marknadsekonomiska bedömningar
i kombination med en värdering av de bevarandevärden som finns
knutna till resp. älvsträcka.
Motion 1981/82:441 (c) har väckts efter det att vattenfallsverket fått
tillstånd att förvärva vattenkraftsanläggningar från Gränges. Motionärerna
jämför värderingen i de båda fallen av det diskonterade värdet för
producerad elström. Om vattenfallsverkets förräntningsförmåga minskar
när det avhänder sig vattenkraft till marknadspris bör förräntningsförmågan
på motsvarande sätt öka när vattenfallsverket får förvärva vattenkraft till
marknadspris, menar motionärerna. De tillägger emellertid att det knappast
är rimligt och möjligt att i varje enskild affär göra framtidskalkyler och påstå
att de stämmer med kommande verklighet.
1* Riksdagen 1981/82. 17 sami. Nr 39
NU 1981/82:39
4
Utskottet
Efter att år 1979 ha fått erforderliga tillstånd av regeringen och
vattendomstolen stod ett dotterbolag till Sydkraft AB i begrepp att
exploatera Sölvbackaströmmarna i övre Ljungan inom Jämtlands län för
utvinning av vattenkraft. Riksdagen motsatte sig emellertid denna utbyggnad
och begärde att regeringen skulle föranstalta om förhandlingar syftande
till en avveckling av projektet. De förhandlingar som fördes utmynnade så
småningom - i april 1981 - i ett preliminärt avtal som svarade mot det angivna
syftet. Statens vattenfallsverk hörde till parterna i detta avtal. En av
förutsättningarna för en uppgörelse var nämligen att Sydkraft skulle få rätt
att från vattenfallsverket erhålla ersättningskraft motsvarande den beräknade
kraftproduktionen i Sölvbacka. Vattenfallsverkets åtagande aktualiserade
frågan om kompensation till verket för de krafttillgångar som överläts
till Sydkraft. Innebörden av avtalet - vilket i erforderlig utsträckning har
godkänts av riksdagen - och av vattenfallsverkets ersättningsanspråk anges
närmare i den föregående redogörelsen för propositionen (s. 2 f.). I enlighet
med vattenfallsverkets krav, som har presenterats och något kommenterats i
de av regeringen utsedda förhandlarnas redovisning av sitt uppdrag (bilaga
till propositionen), föreslår regeringen att det förräntningspliktiga statskapitalet
hos vattenfallsverket sätts ned med 280 milj. kr. Det är detta förslag i
propositionen som näringsutskottet här har att behandla.
Två motioner har riktats mot detta förslag. Vänsterpartitet kommunisterna
begär i sin partimotion 1980/81:2197, som väcktes våren 1981 med
anledning av propositionen, att det angivna beloppet skall minskas till 15
milj. kr. Med hänvisning till andra aktuella vattenkraftsaffärer hävdar
motionärerna att den värdering som ligger till grund för regeringens förslag
är helt felaktig och att den kan bli ett farligt prejudikat för bedömningen av
framtida förslag om kraftverksbyggen. Motion 1981/82:441 (c), som har
avlämnats under allmänna motionstiden i år, har sin utgångspunkt i
vattenfallsverkets förvärv kort dessförinnan av Gränges AB:s kraftrörelse
(prop. 1981/82:25 bil. 10, NU 1981/82:13, rskr 1981/82:82). Om en sådan
kalkylteknik som har använts i Sölvbackafallet tillämpas på Grängesaffären
kommer man fram till att den sistnämnda medför en ökning av vattenfallsverkets
förräntningsförmåga som mer än väl kompenserar minskningen till
följd av Sölvbackauppgörelsen, hävdar motionärerna. De vill därför att
riksdagen skall avslå regeringens förslag om nedsättning av det förräntningspliktiga
statskapitalet hos vattenfallsverket.
Vattenfallsverkets kompensationskrav, som regeringen har anslutit sig till
och genom propositionen förelagt riksdagen, har på näringsutskottets
uppdrag granskats av en expert, vattenrättsrådet Per Ivan Jönsson. Denne
har, i anslutning till en av vattenfallsverket i början av år 1982 gjord värdering
av elektrisk kraft i ett vattenmål, kommit fram till en värdering av
Sölvbackakraften som leder till en lägre kompensation än den som
NU 1981/82:39
5
vattenfallsverket och regeringen har förordat. Jönsson har framlagt sin
kalkyl i en promemoria, vilken återges som bilaga 1 till detta betänkande.
Enligt denna kalkyl bör den av Sölvbackauppgörelsen föranledda nedsättningen
av vattenfallsverkets statskapital begränsas till 170 milj. kr. Till
bemötande härav har vattenfallsverket i en promemoria, vilken återges som
bilaga 2, anfört att frågan om ersättning för Sölvbackauppgörelsen bör
prövas på basis av ”de förutsättningar som gällde då överenskommelsen
träffades”. Vattenfallsverket vidhåller sålunda det ersättningskrav som
redovisas i propositionen. I övrigt har vattenfallsverket ingen annan erinran
mot Jönssons kalkyl än att framtida realprisstegring hos anläggnings-, driftoch
underhållskostnader bort - till skillnad från vattendomstolens praxis -beaktas i denna.
Utskottets utgångspunkt är att vattenfallsverket bör tillerkännas full
kompensation för de kraftresurser som verket avstår från till följd av sin
medverkan i Sölvbackauppgörelsen. De kostnader som bevarandet av
Sölvbackaströmmarna medför bör med andra ord bäras av staten, inte av
vattenfallsverkets kunder.
Såväl vattenfallsverket som statens förhandlare har framhållit att det är
svårt att göra säkra prognoser för prisutvecklingen på energiområdet under
den långa tid som det gäller i detta fall. Redan måttliga ändringar i
beräkningsunderlaget ger, som förhandlarna påpekar, stora utslag i slutresultatet.
Det blir, vill utskottet slå fast, statsmakternas sak att finna en så
säker grund som möjligt för fastställandet av statens kompensation till
vattenfallsverket.
Från vattenfallsverkets sida tycks man vilja göra gällande att riksdagen till
följd av ”förutsättningarna” för överenskommelsen nu är förpliktad att
tillämpa de värderingsprinciper som verket har angivit. Utskottet delar inte
denna uppfattning. De berörda ”förutsättningarna” harju inte karaktären av
regler eller villkor i övrigt som har fastställts med bindande verkan. Det är i
stället fråga om prognoser rörande elkonsumtionsutveckling, bränslekostnader
etc. vilka det alltid är fullt legitimt att ompröva både vad gäller
beräkningsgrunderna och vad gäller deras hållbarhet mot bakgrund av
senaste tillgängliga data. En kritisk granskning av värderingsprinciperna
ingår alltså som ett naturligt led i utskottets beredning av ärendet. Utskottet
vill erinra om att statens förhandlare i sin redovisning (prop. s. 19) inte har
tagit ställning till med vilket belopp ersättning bör medges vattenfallsverket.
Under den period som rimligen måste få anslås för ärendets fortsatta
beredning har, som framgår av det föregående, vattenfallsverket självt
presenterat värderingsgrunder sorn, tillämpade på Sölvbackafallet, leder till
en väsentligt lägre ersättningsnivå än enligt propositionen. Dessa värderingsgrunder
torde i nuläget allmänt bedömas som mera realistiska än de
ursprungliga. Utskottet föreslår, med hänvisning till den bifogade promemorian
om kompensation till vattenfallsverket (bilaga 1) att riksdagen
NU 1981/82:39
6
medger regeringen att sätta ned det förräntningspliktiga statskapitalet hos
vattenfallsverket med 170 milj. kr.
De båda motionerna blir enligt utskottets förslag tillgodosedda så till vida
att riksdagen väsentligt reducerar den ersättning till vattenfallsverket som
regeringen har föreslagit. I övrigt avstyrker utskottet motionerna. Med
anledning av de jämförelser som motionärerna gör med andra kraftaffärer
vill utskottet framhålla att jämförelser av detta slag är mycket vanskliga med
hänsyn till de särdrag som varje sådan transaktion har. Detta gäller såväl de
berörda krafttillgångarnas och anläggningarnas läge och beskaffenhet som
de affärsmässiga förutsättningarna i övrigt. I fråga om vattenfallsverkets
förvärv av Gränges kraftrörelse kan särskilt nämnas att det finansieras
genom återlån av medel som vattenfallsverket har fonderat. Fördetta återlån
skall ränta erläggas. Räntekostnaderna bedöms på kort sikt motsvara
avkastningen av de förvärvade produktionsanläggningarna.
I motion 1980/81:2197 (vpk) uttrycks, som förut har nämnts, farhågor för
att en för hög värdering av Sölvbackakraften skall bli prejudicerande för
värderingen av framtida presumtiva byggnadsobjekt. Utskottet vill med
anledning härav betona följande. Syftet med det beslut som utskottet nu
föreslår är endast att vattenfallsverket ostridigt skall bli fullt kompenserat för
den kraft som överlåts till Sydkraft. Underlaget för beräkningen är, som har
framhållits, i viss mån osäkert. Därtill kommer det nyss påtalade förhållandet
att varje kraftaffär måste bedömas med hänsyn till sina särdrag. Mot
bakgrund av vad här sagts bör prejudikatsverkan av det föreslagna beslutet
bli ytterst ringa.
Utskottet hemställer
att riksdagen med anledning av proposition 1980/81:195 moment 4
samt motionerna 1980/81:2197 och 1981/82:441 medger att det
förräntningspliktiga statskapitalet hos statens vattenfallsverk
sätts ned med 170 000 000 kr.
Stockholm den 18 maj 1982
På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG
Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Sven Andersson (fp),
Nils Erik Wååg (s), Margaretha af Ugglas (m), Lilly Hansson (s), Lennart
Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Hadar Cars (fp). Karl Björzén (m),
Wivi-Anne Radesjö (s), Ingegärd Oskarsson (c), Birgitta Johansson (s), Ivar
Franzén (c) och Lennart Blom (m).
NU 1981/82:39
7
Reservation
Sven Andersson (fp) och Hadar Cars (fp) anser att utskottets yttrande och
hemställan bort ha följande lydelse:
Efter att (=utskottet, s. 4 f.) vattenfallsverkets kunder.
Från denna utgångspunkt kommer utskottet till slutsatsen att grunden för
beräkning av den ersättning som skall utgå till vattenfallsverket bör vara den
som regeringen har föreslagit. Utskottet kan alltså inte ansluta sig till
experten Jönssons förslag. Enligt detta skulle man inte utgå från de
prognoser i fråga om elkonsumtion, bränslekostnader etc. som gällde när
överenskommelsen om Sölvbackaaffären träffades. I stället skulle man på ett
godtyckligt sätt välja andra förutsättningar för kalkylen. Ett sådant
förfarande strider mot de förpliktelser som riksdagen måste anses ha iklätt sig
när den beslöt att Sölvbackaprojektet skulle avvecklas. Den anmärkning som
utskottet här har riktat mot Jönssons kalkyl gäller i än högre grad de båda
motionerna. Utskottet avstyrker dessa och tillstyrker regeringens förslag.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till proposition 1980/81:195 moment 4 samt
med avslag på motionerna 1980/81:2197 och 1981/82:441
medger att det förräntningspliktiga statskapitalet hos statens
vattenfallsverk sätts ned med 280 000 000 kr.
Särskilt yttrande
Ivar Franzén (c) anför:
Utskottet har ingående prövat frågan om ersättning till statens vattenfallsverk
för till Sydkraft överlåten vattenkraft. Jag har ingen erinran mot
utskottets ställningstagande utifrån angivna förutsättningar.
Utskottet har dock inte tagit upp yrkandet i motion 1981/82:441 till saklig
prövning. Jag har förståelse för svårigheterna att i efterhand koppla samman
två helt skilda affärer - Sölvbacka och Gränges AB. Ändå skulle en sådan
koppling ha framstått som helt naturlig om den kunnat göras i ett tidigare
skede.
Vattenfallsverket har till Sydkraft överlåtit vattenkraft motsvarande en
årsproduktion om 71 GWh. Om staten i detta läge hade förvärvat
motsvarande vattenkraft av Gränges AB och därefter överlåtit denna till
vattenfallsverket borde det självklart ha utgjort full kompensation till
vattenfallsverket. Statens kostnad skulle då ha blivit ca 130 milj. kr. minskat
med 70 milj. kr. som Sydkraft har erlagt till vattenfallsverket. Nettot skulle
sålunda bli ca 60 milj. kr.
Mot detta resonemang kan möjligen anmärkas att utbyggnaden av
Sölvbacka skulle ha inneburit att ny vattenkraft tagits i anspråk och att detta
på sikt skulle fått andra ekonomiska effekter än ett byte av ägare till befintlig
vattenkraft. Detta kan vara riktigt.
NU 1981/82:39
8
En helt korrekt lösning skulle då ha varit att staten utan förräntningskrav
på vattenfallsverket hade bekostat nyutbyggnad av vattenkraft motsvarande
71 GWh/år. Nettokostnaden skulle även i detta fall bli i storleksordningen 60
milj. kr. Detta kan jämföras med de 170 milj. kr. som utskottet föreslår.
NU 1981/82:39
9
Bilaga 1
1982-04-02
Per Ivan Jönsson
Kompensation till statens vattenfallsverk för medverkan i avveckling av
Sölvbackaprojektet
Avvecklingen av Sölvbackaproj ektet innebär bl. a. att avtal träffats mellan
vattenfallsverket å ena sidan och Sydkraft och Trångfors å andra sidan med
innebörd att vattenfallsverket till Sydkraft överlåter rätt till ersättningskraft
motsvarande värdet av den beräknade kraftproduktionen i Sölvbacka.
Avtalet innehåller vidare att Sydkraft till verket erlägger drygt 70 Mkr.
Beloppet motsvarar den kapitalinsats, som skulle ha krävts för att bygga
Sölvbacka, minskad med den skattereduktion Sydkraft gått miste om på
grund av förlorat skatteunderlag.
Kompensationen till vattenfallsverket bör i princip utgöras av värdet av
den ersättningskraft verket avstått till Sydkraft. Storleken på denna
ersättningskraft är emellertid så avvägd att den motsvarar värdet av
produktionen (71 GWh) vid Sölvbacka. I stället för att erhålla denna kraft till
”Sölvbackakostnad” tvingas verket producera kraften till en kostnad
motsvarande det marginella kraftvärdet. Kompensationen till vattenfallsverket
bör därför utgå som skillnaden mellan detta marginella värde av
kraften och kraftens självkostnad i Sölvbacka plus den kapitalinsats, som
krävs för att bygga Sölvbacka.
Här angiven metod för värdering av kraftproduktionen skiljer sig icke i
princip från vad som angivits i bilaga s. 17 och 18 till prop. 1980/81:195. Av
erhållet underlag till den värdering som utförts i bilaga till propositionen
framgår att förutsättningarna för beräkningarna bygger på konsekvensutredningens
referensalternativ. CDL har under hösten 1981 framlagt en ny
prognos över elförbrukningen i landet omfattande tiden t. o. m. 1990. Denna
prognos visar lägre förbrukningssiffror än konsekvensutredningens. Vattenfallsverket
har utarbetat ”Värdering av elektrisk kraft i vattenmål” daterad
1982-02-01 och ingiven till vattendomstolen i målet om Fatsjö kraftverk (se
bilaga1). Verkets utredning bygger på ovannämnda CDL-prognos, vidare
räknas det med en lägre ökning av bränslepriserna än vad konsekvensutredningen
förutsatt. Slutligen förutsättes att anläggningskostnaderna ej kommer
att öka i realpris. Den sålunda utförda kraftvärderingen bygger på prognoser
utförda i tiden efter konsekvensutredningens tillkomst och ger därför ett
riktigare kraftvärde än det värde som erhålles ur underlaget från konsekvensutredningen
.
återges ej här.
NU 1981/82:39
10
I det följande har därför gjorts en värdering av Sölvbackakraften utifrån
vattenfalls värderingsutredning. Av utredningen framgår att det till år 1982 -dvs. det år då Sölvbacka skulle ha tagitsi drift-diskonterade medelvärdet för
energin beräknats till 20 öre/kWh. Effektvärdet i Norrland har angivits med
all sannolikhet bli försumbart under överskådlig tid. Härav erhålles följande
kraftvärden på stamnätet för 400 och 220 kV.
Syd- o. mellansverige |
Övre Norrland |
|
vinter dagtid |
23 |
20 |
vinter övrig tid |
19 |
18 |
sommar dagtid |
18 |
16 |
sommar övrig tid |
16 |
15 |
Med dessa kraftvärden erhålles att kraften från Sölvbacka skulle ha ett
värde av 13,84 Mkr/år (Syd- o. mellansverige) respektive 12,37 Mkr (Övre
Norrland). På stamnätet mitt för Sölvbacka kan kraften beräknas ha ett
värde av ca 13,2 Mkr/år. Överföringen från Sölvbacka till stamnätet kan
inklusive förluster och kostnader beräknas uppgå till storleksordningen 1
Mkr/år dvs. kraften vid Sölvbacka får ett värde av 12,2 Mkr/år. Nuvärdet av
kraften diskonterad till år 1981 blir då om stationens livslängd är 60 år
—xl2,2 x 22,62 = 265 Mkr i prisnivå 1981 k = 640.
1,04
Självkostnaden för kraftens uttagning i Sölvbacka uppgår till 100 Mkr i
anläggningskostnad. Kapitaliserade drift- och underhållskostnader uppgår
till 24 Mkr (Gullnäs utredning bilaga 2) i prisnivån K=590. Vid K=640
uppgår drift och underhåll till 26 Mkr.
Ett avstående av utbyggnad av Sölvbacka ger således en förlust av
265 - (100+26) ~ 140 Mkr.
Härtill kommer att vattenfallsverket i avtalet med Sydkraft avstått från en
ersättning på ca 30 Mkr, som Sydkraft på grund av skattetekniska skäl gått
miste om i samband med avtalet. Vattenfallsverket bör således kompenseras
med 140+30 = 170 Mkr.
Det förutsättes härvid att vattenfallsverket får behålla av Sydkraft till
verket erlagt belopp på 70 Mkr.
NU 1981/82:39
11
Bilaga 2
Vattenfall
1982-04-23
Kompensation till Statens Vattenfallsverk för medverkan i avveckling i
Sölvbackaprojektet
Vattenrättsrådet Per Ivan Jönsson har i en PM daterad 1982-04-02 yttrat
sig över den värdering av den beräknade kraftproduktionen i Sölvbackaprojektet
som ingår i uppgörelsen mellan Vattenfallsverket å ena sidan och
Sydkraft och Trångfors å andra sidan i avsikt att icke bygga ut
Sölvbacka.
Jönsson har i sitt yttrande icke framfört någon skiljaktig mening om
principerna för beräkning av kraftproduktionens värde. Yttrandet innehåller
i stället en ny beräkning av värdet enligt samma principer som de av
Vattenfall tillämpade. Skillnaden ligger där i att Jönsson baserat sin kalkyl på
senare framkomna förutsättningar. I uppgörelsen beräknades värdet av
produktionen i Sölvbacka under förutsättning av en elförbrukningsökning
enligt den prognos som användes i Konsekvensutredningens referensalternativ,
samt med tillämpning av där använd prognos för bränslepriserna.
Dessutom räknades med en realprisökning om 1 % per år för produktionsanläggningarnas
anläggningskostnad och 2 % per år för drift- och underhållskostnaderna.
Jönsson baserar sin kalkyl på en av Vattenfallsverket i målet om Fatsjö
kraftverk inlämnad utredning, ”Värdering av elektrisk kraft i vattenmål”
daterad 1982-02-01. Här har för belastningsutvecklingen tillämpats CDL
prognos från 1981 och för bränslepriser en ny prognos. Vidare har icke
beaktats realprisstegring hos anläggningskostnader och drift och underhållskostnader.
Nämnda förutsättningar är orsaken till att Jönsson får ett värde av kraften i
1981 års prisnivå om 265 Mkr att jämföra med 350 Mkr enligt kalkylerna i
uppgörelsen.
Orsakerna till att Vattenfall icke räknade med realstegring av anläggningskostnaden
i nämnda PM av 1982-02-01, sammanhänger med att den var
avsedd för vattendomstolen, som i vattenmål visat sig obenägen att inteckna
framtida värdestegringar som kan bedömas tveksamma. Detta framgår också
av domstolens uttalande i målet att man endast bör beakta gällande
förhållanden. Tages hänsyn till nämnda realprisstegring skulle Jönsson vid i
övrigt samma förutsättningar ha kommit till ett värde på kraften av 280
Mkr.
Det är enligt vattenfallsverkets mening icke rimligt att pröva en del av
uppgörelsen med helt nya förutsättningar än som legat till grund för avtalet
vid undertecknandet och som då bedömdes som de mest sannolika.
Vattenfallsverket har icke anledning framföra några erinringar mot
NU 1981/82:39
12
Jönssons kalkyl utöver vad som ovan framförts om förutsättningarna.
Som slutsats av ovanstående vill Vattenfallsverket framföra som sin
mening att den aktuella prövningen av ersättningen till verket bör baseras på
ett värde av produktionen i Sölvbacka om 350 Mkr i 1981 års prisnivå, dvs. på
de förutsättningar som gällde då överenskommelsen träffades.
Thure Berglund
Vidi: A. Lundberg
GOTAB 72315 Stockholm 1982