NU 1981/82:35

Näringsutskottets betänkande
1981/82:35

över proposition 1981/82:112 om styrelserepresentation för samhället
i vissa stiftelser jämte motioner

Ärendet

I proposition 1981/82:112 har regeringen föreslagit riksdagen att anta ett
inom industridepartementet upprättat förslag till lag om styrelserepresentation
för samhället i vissa stiftelser.

Utskottet behandlar förutom propositionen två motioner som har väckts
med anledning av denna och två motioner som har väckts under allmänna
motionstiden år 1982.

Motionerna redovisas i det följande (s. 2).

Propositionen

Propositionens huvudsakliga innehåll är följande.

Den föreslagna lagen ersätter den nuvarande lagen (1976:350) om styrelserepresentation
för samhället i vissa aktiebolag och stiftelser, vilken
upphör att gälla vid utgången av juni 1982.

Enligt den nya lagen begränsas den samhälleliga styrelserepresentationen
till vissa allmännyttiga stiftelser. Regeringen får sålunda rätt att utse
en statlig ledamot (offentlig styrelseledamot) och en suppleant i styrelsen
för allmännyttiga stiftelser med tillgångar som överstiger 5 milj. kr. Högst
tio stiftelser får samtidigt omfattas av statlig styrelserepresentation.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1982 och gälla till utgången
av juni 1985.

Lagförslaget har följande lydelse:

Förslag till

Lag om styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Staten har rätt att utse en ledamot (offentlig styrelseledamot) och en
ersättare i styrelsen för sådana allmännyttiga stiftelser som har mer än fem
miljoner kronor i tillgångar.

2 § Regeringen beslutar om sådan styrelserepresentation som anges i 1 §.
Högst tio stiftelser får samtidigt omfattas av sådan representation.

1 Riksdagen 1981/82.17 sami. Nr 35

NU 1981/82:35

3 § Offentliga styrelseledamöter skall särskilt verka för att samhällets
intressen beaktas i verksamheten.

4 § Om frågan uppkommer att inrätta offentlig styrelserepresentation i en
stiftelse, är stiftelsen efter anmodan skyldig att till regeringen överlämna
en avskrift av stiftelseurkunden, stadgar och andra handlingar som bestämmer
stiftelsens verksamhet eller visar dess ekonomiska ställning.

Sådan anmodan får förenas med vite.

5 § Offentliga styrelseledamöter och ersättare utses för den tid som regeringen
bestämmer.

6 § Den offentlige styrelseledamoten får närvara och delta i överläggningar
när ärenden, som senare skall avgöras av styrelsen, förbereds av
därtill särskilt utsedda styrelseledamöter.

7 § Det åligger stiftelsen att betala arvode och annan ersättning till den
offentlige styrelseledamoten och hans eller hennes ersättare.

Om arvode utgår till ledamöter eller ersättare som har utsetts av stiftelsen
har den offentlige styrelserepresentanten eller ersättaren rätt till arvode
med samma belopp. I annat fall bestämmer stiftelsen arvodet särskilt.
Arvodet skall dock vara lägst 5 000 kronor och högst 20000 kronor om året
för ledamot samt lägst 3000 kronor och högst 15000 kronor om året för
ersättare.

Offentliga styrelseledamöter och ersättare har rätt till ersättning för
nödvändiga kostnader för resor och uppehälle.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och gäller till utgången av juni
1985.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är

1981/82:2194 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vari hemställs

1. att riksdagen av regeringen begär förslag till lagstiftning beträffande
styrelserepresentation för samhället i vissa aktiebolag och stiftelser i enlighet
med vad i motionen föreslås,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs beträffande utnyttjandet av möjligheterna till offentlig styrelserepresentation,

1981/82:2195 av Lars Wemer m. fl. (vpk), vari hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1981/82:112,

2. att riksdagen godkänner vad som i motionen anförs om fortsatt försöksverksamhet
med statliga styrelserepresentanter i stiftelse- och bolagsstyrelser
och hos regeringen begär förslag till åtgärder i enlighet därmed.

NU 1981/82:35

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är

1981/82:619 av Hilding Johansson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
angående en skyndsam utredning och förslag till en lag om kommunal
representation i företags styrelse,

1981/82:1609 av Olof Palme m.fl. (s) såvitt gäller hemställan

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om offentlig styrelserepresentation
i de internationella oljebolagens svenska dotterbolag,

9. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till lagstiftning om
offentlig styrelserepresentation i vattenkraftsbolagen enligt de riktlinjer
som anges i motionen.

Motivering

I motion 1981182:619 (s) anförs att ett sätt att tillgodose kommunernas
behov av samarbete med och insyn i större bolag i kommunen är att ge
kommunerna lagstadgad rätt att utse ledamot och suppleant i sådana
företag vilkas verksamhet är av stor betydelse för den kommunala planeringen.
En sådan rätt skulle i allt väsentligt kunna konstrueras enligt den
modell som nu gäller för statens rätt att utse ledamöter i vissa aktiebolags
och stiftelsers styrelser. Rätt för kommunen att utse styrelseledamot skulle
enligt motionärernas förslag finnas i fråga om företag med minst 300-400
anställda. Den utredning som motionärerna begär skulle bl. a. överväga
hur styrelserepresentationen och insynen skall klaras av när ett företag är
det dominerande företaget i flera kommuner.

Socialdemokraterna lägger i sin energipolitiska motion 1981182:1609
fram förslag om offentlig styrelserepresentation i de internationella oljebolagens
svenska dotterbolag och i de större vattenkraftsbolagen. Beträffande
de förra anförs i motionen att samhället måste få ett ökat inflytande över
de internationella oljebolagens verksamhet i Sverige. En offentlig styrelserepresentation
skulle vara ett första steg mot ett vidgat samhällsinflytande
i dessa bolag. Yrkandet beträffande vattenkraftsbolagen motiveras bl. a.
med att samhället endast genom ett ökat inflytande kan få det huvudansvar
för produktionen och distributionen av elektrisk kraft som linje 2 krävde i
samband med folkomröstningen om kärnkraft.

I motion 1981182:2194 (s) anförs att ett genomgående drag i socialdemokratisk
politik är strävan att successivt utveckla en praktiskt fungerande
demokrati inom skilda delar av näringslivet. Olika vägar måste härvid
prövas. Det är bl. a. viktigt att det skapas kanaler för informations- och
meningsutbyte mellan statsmakterna och de stora företagen. Bestämmelserna
om statlig styrelserepresentation i vissa större företag är ett av
medlen härvidlag. Motionärerna uttalar att det gällande systemet visserligen
inrymmer en del oklarheter när det gäller ledamöternas roll och deras
tl Riksdagen 1981182. 17 sami. Nr 35

NU 1981/82:35

ansvar gentemot staten men att dessa svagheter är tämligen obetydliga.
Att, som regeringen föreslår, upphöra med en verksamhet som innebär
goda möjligheter till löpande kontakt mellan staten och företagen skulle
vara ett steg i fel riktning. Enligt motionärerna bör lagen därför utformas i
enlighet med den lydelse den erhöll år 1976. Regeringen bör alltså få
möjlighet att tillsätta offentliga styrelseledamöter i 60 aktiebolag eller
ekonomiska föreningar och i tio allmännyttiga stiftelser. Lagens giltighet
bör begränsas till fem år. Motionärerna vill att riksdagen skall dels begära
ett förslag av regeringen med denna innebörd, dels genom ett särskilt
uttalande stryka under angelägenheten av att regeringen tar till vara de
möjligheter som en utvidgning av lagen om offentlig styrelserepresentation
innebär.

Vänsterpartiet kommunisterna anför i motion 1981182:2195 att de borgerliga
regeringarna på alla sätt försöker minska samhällsinflytandet över
den ekonomiska utvecklingen. Föreliggande proposition är ”ett litet men
dock steg i denna politik”. Motionärerna erinrar om att deras parti, när
systemet med statlig styrelserepresentation i vissa bolag och stiftelser
infördes, visserligen ansåg att det inte skulle få någon större effekt och
eventuellt kunde bidra till att förstärka de korporativa dragen i samhällsutvecklingen.
Men de begränsade möjligheter som systemet ändock innebär
har inte prövats. Motionärerna påpekar att de statliga styrelseledamöterna
skulle kunna erhålla vidgade kontrolluppgifter och åläggas att aktivt verka
för att företagen i ökad grad beaktar samhällsekonomiska hänsyn. En
bättre samordning av ledamöternas verksamhet borde komma till stånd.
Statliga styrelseledamöter borde finnas i alla privata stiftelser, kreditinstitut
och producerande storföretag samt i svenskbaserade transnationella
bolag och i utländska företags dotterbolag i Sverige.

Utskottet

Riksdagen antog år 1972 en lag om offentliga styrelseledamöter i vissa
aktiebolag och stiftelser. Denna lag har sedermera ersatts av lagen
(1976: 350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska
föreningar och stiftelser. Lagen upphör att gälla vid utgången av juni
1982.

1972 års lagstiftning om offentliga styrelseledamöter var endast en del av
en reform, där ett system för informationsutbyte mellan samhället och
företagen, det s.k. DIS-systemet, samt styrelserepresentation för de anställda
ingick som övriga element. 1 sistnämnda del permanentades verksamheten
år 1976 genom lagen (1976:351) om styrelserepresentation för
arbetstagare i aktiebolag och ekonomiska föreningar. DIS-systemet har
numera upphört.

Enligt 1976 års lag, som ursprungligen skulle gälla under en försöksperi -

NU 1981/82:35

od på tre år, fick den offentliga styrelserepresentationen samtidigt omfatta
högst 60 aktiebolag eller föreningar och högst 10 stiftelser. Den trepartiregering
som tillträdde efter 1976 års riksdagsval anmälde i sin regeringsförklaring
att den inte avsåg att placera statliga representanter i industriföretagens
styrelser. Våren 1979 beslöt riksdagen på regeringens förslag att
förlänga försöksperioden till den 30 juni 1980. Samtidigt inskränktes lagens
tillämpningsområde till att omfatta högst 30 förvaltningsbolag eller allmännyttiga
stiftelser. Försöksperioden har därefter ytterligare förlängts till
utgången av juni i år. Under försöksperioden har offentliga styrelserepresentanter
utsetts i 22 förvaltningsbolag och åtta stiftelser.

I 1979 års riksdagsbeslut i frågan (prop. 1978/79:184, NU 1978/79:59,
rskr 1978/79:415) förutsattes att en utvärdering av den dittillsvarande
verksamheten skulle ligga till grund för riksdagens slutliga ställningstagande
till systemet. En särskild utredare avlämnade i oktober 1980 betänkandet
(Ds I 1980:21) Samordning, insyn, styrning. Utredaren föreslog fortsatt
försöksverksamhet med offentliga styrelseledamöter i vissa stiftelser.

I fråga om aktiebolagens styrelser föreslogs att denna representation skulle
upphöra när den nu gällande lagen går ut. Betänkandet har remissbehandlats.

På grundval av utredarens betänkande och remissinstansernas synpunkter
lägger regeringen genom förevarande proposition fram förslag till
en lag om styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser. Enligt
lagen skall regeringen ha rätt att utse en statlig ledamot (offentlig styrelseledamot)
och en suppleant i styrelsen för allmännyttiga stiftelser med
tillgångar som överstiger 5 milj. kr. Högst tio stiftelser får samtidigt omfattas
av statlig styrelserepresentation. Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli
1982 och gälla till utgången av juni 1985.

Socialdemokraterna framför i motion 1981/82:2194 kritiska synpunkter
på propositionen. Motionärerna framhåller att regeringen inte har utnyttjat
de möjligheter som den nuvarande lagen erbjuder och att lagens effektivitet
följaktligen inte har satts på prov. I motionen föreslås en återgång till
den ordning som gällde enligt 1976 års lag i dess lydelse före ändringarna år
1979. Regeringen bör enligt motionärerna uppmanas att lägga fram ett
lagförslag med angiven innebörd. Vidare anser motionärerna att riksdagen
genom ett uttalande bör stryka under vikten av att lagen utnyttjas till fullo.

Utskottet noterar att motionärerna är beredda att godta regeringens
förslag under en övergångsperiod intill dess den av dem förespråkade
lagstiftningen kan träda i kraft.

Utskottet vill till en böljan erinra om att det angavs flera skäl för
systemet med offentlig styrelserepresentation när detta infördes år 1972.
Bl. a. räknade man med att de offentliga ledamöterna skulle bredda sakkunskapen
i företagen, fungera som informationskanaler mellan företag
och samhälle, stärka demokratin genom insyn i företagens verksamhet och
bevaka att samhälleliga synpunkter beaktas i företagen. Åtskillig kritik har

NU 1981/82:35

emellertid framförts mot systemet under försöksperioderna. Det har bl. a.
framkommit att de offentliga ledamöternas deltagande i styrelsearbetet
bara i några fall haft påvisbara effekter på innehållet i enskilda beslut och
att det endast obetydligt påverkat styrelsearbetets karaktär. Den av regeringen
tillsatte utredaren har undersökt och värderat de praktiska erfarenheterna
av systemet. Han har därvid funnit att svårigheten att förena
systemet med demokratiska principer om allmän insyn och ansvarighet
samt oklarheten i fråga om ansvarsfördelningen mellan enskilda och offentliga
intressen är viktiga nackdelar med systemet. En av utredarens
slutsatser är att de praktiska vinster i form av en breddad styrelsekompetens
och en viss ökad insynsmöjlighet för de fackliga intressena på arbetsplatsen
som har uppnåtts med den offentliga styrelserepresentationen är
sådana att de i allt väsentligt kan uppnås även på annat sätt.

Utskottet ansluter sig i likhet med regeringen till utredarens uppfattning.
När det gäller styrelserepresentationen i investmentbolagen vill utskottet
härutöver särskilt framhålla att det kan vara svårt för att inte säga omöjligt
för den offentlige styrelseledamoten att i olika beslutssituationer fastställa
vad som skall utgöra ”samhällsintresset”. Detta intresse torde, i den mån
det över huvud taget kan definieras, variera betydligt till sin innebörd från
fall till fall. Den offentlige styrelseledamoten lär därigenom i praktiken
endast kunna ge uttryck för sina egna åsikter och värderingar i styrelsearbetet.
Vad beträffar den samhälleliga kontrollen över företaget kan det
enligt utskottets uppfattning från demokratisk synpunkt ses som en fördel
om den politiska ledningen står fri i förhållande till bolagen i stället för att
vara inblandad i skötseln av dem. På grund härav och med anslutning till
vad chefen för industridepartementet i övrigt anfört i denna fråga tillstyrker
utskottet förslaget att försöksverksamheten med offentlig styrelserepresentation
i investmentbolagen nu upphör för att inte ersättas av något
nytt system.

De allmännyttiga stiftelserna intar, som anförts i propositionen, en särställning
i skattemässigt hänseende. Det kan därför även enligt utskottets
uppfattning finnas ett speciellt motiv för samhällelig insyn i dessa stiftelsers
verksamhet. Staten kan nämligen anses ha ett intresse av att bevaka
hur de medel används som stiftelserna fördelar till exempelvis forskningen
och kulturlivet. Ett motsvarande samhälleligt inflytande kan knappast
komma till stånd på något annat sätt. Skilda uppfattningar kan emellertid
råda i fråga om i vilken form den statliga insynen skall ske och om hur
omfattande den skall vara på lång sikt. Utskottet är med hänsyn härtill
ense med industriministern om att ett slutgiltigt ställningstagande till frågan
om offentlig styrelserepresentation i stiftelser bör anstå till dess att
resultatet av stiftelseutredningens (Ju 1975:01) arbete föreligger. Utskottet
tillstyrker med hänsyn härtill förslaget om att en ny, tidsbegränsad lag om
styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser införs. I enlighet med
förslaget bör högst tio stiftelser samtidigt få omfattas av representationen.
Utskottet har inte heller någon invändning mot lagens utformning i övrigt.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 1981/82:2194 (s).

NU 1981/82:35

Utskottet tar härefter upp de bägge förslagen i motion 1981/82:1609 (s)
om att offentlig representation skall införas i styrelserna för de internationella
oljebolagens svenska dotterbolag och för de större vattenkraftsbolagen.
En sådan representation skulle enligt motionärerna utgöra ett första
steg mot ett vidgat samhällsinflytande i dessa företag.

Utskottet vill erinra om att förslag med denna innebörd avslogs av
riksdagen under våren 1980 (NU 1980/81:60, rskr 1980/81:381). Näringsutskottet
hänvisade till att utvärderingen av styrelserepresentationslagen
pågick inom regeringskansliet. I fråga om styrelserepresentationen i vattenkraftsbolagen
erinrade utskottet om vad utskottet tidigare (NU 1979/
80:70 s. 27) uttalat med anledning av ett förslag med samma syfte, nämligen
att samhället har ett stort inflytande när det gäller elproduktionen och
att regeringen bör ha betydande insyn i och inflytande över tillförseln av
energi. Yrkandet hade dock avstyrkts av utskottet och avslagits av riksdagen.
Socialdemokraterna i utskottet reserverade sig båda åren till förmån
för motionsyrkandena.

Regeringens beredning av utredningsförslaget om offentlig styrelserepresentation
har resulterat i den proposition som riksdagen nu har att ta
ställning till. Utskottet har i det föregående anslutit sig till förslaget att
offentlig styrelserepresentation i fortsättningen endast bör ifrågakomma
när det gäller de s. k. allmännyttiga stiftelserna. De skäl som anförts mot
ett system med offentliga styrelserepresentanter i investmentbolagen gör
sig enligt utskottets mening lika starkt gällande när det gäller oljebolagen
och vattenkraftsbolagen. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet de aktuella
yrkandena i motion 1981/82:1609 (s).

I motion 1981/82:619 (s) tar man upp frågan om kommunal styrelserepresentation
i ortsdominerande företag. Yrkandet om utredning och lagstiftning
angående sådan representation motiveras bl. a. med att ett tidigt
samarbete mellan företaget och kommunen kan motverka bristande beredskap
från kommunens sida när det gäller stadsplanering, bostadsbyggande,
vattenförsöijning och byggande av barnstugor och skolor.

Motionsyrkanden om kommunal styrelserepresentation i ortsdominerande
företag har tidigare flera gånger behandlats och avslagits av riksdagen
(NU 1975/76:68, 1976/77:30, 1978/79:59, 1979/80:60). Näringsutskottet
har i de skilda betänkandena hänvisat till att de sakskäl som tidigare
anförts från socialdemokratiskt regeringshåll och av riksdagen mot införande
av en lagstiftning om kommunal styrelserepresentation alltjämt
kvarstått. Dessa sakskäl hade redovisats bl. a. i samband med regeringens
ställningstagande till två utredningsförslag år 1975 om försöksverksamhet
med kommunal styrelserepresentation. Ytterligare ett skäl var tillkomsten
av lagstiftningen om medbestämmande i arbetslivet.

Utskottet kan inte finna att riksdagen nu har anledning att ändra sin
uppfattning i frågan. Utskottet avstyrker därför motion 1981/82:619 (s).

NU 1981/82:35

I motion 1981/82:2195 (vpk) föreslås dels att propositionen avslås, dels
att riksdagen skall begära ett förslag till lagstiftning om fortsatt försöksverksamhet
med statliga styrelserepresentanter i stiftelser och bolagsstyrelser.
Skyldigheten skulle omfatta alla privata stiftelser, privata affärsbanker
och kreditinstitut samt de producerande storbolagen, de svenskbaserade
transnationella företagen och de utländska företagens dotterbolag i
Sverige.

Av vad utskottet redan anfört framgår att utskottet tillstyrker propositionen.
Utskottet anser med andra ord inte att försöksverksamheten bör
utvidgas till att omfatta hela den grupp av företag som motionärerna
ansett. Således avstyrker utskottet motionen.

Utskottet hemställer

1. beträffande lagförslaget

att riksdagen med avslag på motion 1981/82:2195 yrkande 1 antar
det i proposition 1981/82:112 framlagda förslaget till lag om
styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser,

2. beträffande fortsatt försöksverksamhet med statliga styrelserepresentanter att

riksdagen avslår motion 1981/82:2195 yrkande 2,

3. beträffande utvidgad lagstiftning om styrelserepresentation
att riksdagen avslår motion 1981/82: 2194,

4. beträffande offentlig styrelserepresentation i oljebolag och vattenkraftsbolag att

riksdagen avslår motion 1981/82:1609 yrkandena 6 och 9,

5. beträffande kommunal styrelserepresentation i ortsdominerande
företag

att riksdagen avslår motion 1981/82:619.

Stockholm den 22 april 1982

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Hugo Bengtsson (s),
Sven Andersson (fp), Margaretha af Ugglas (m), Birgitta Hambraeus (c),
Tage Adolfsson (m), Rune Jonsson (s), Karl Björzén (m), Wivi-Anne
Radesjö (s), Sivert Andersson (s), Christer Eirefelt (fp). Birgitta Johansson
(s) och Ivar Franzén (c).

NU 1981/82:35

Reservationer

av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö,
Sivert Andersson och Birgitta Johansson (alla s)

1. Utvidgad lagstiftning om styrelserepresentation (mom. 3)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”motion 1981/82:2194 (s)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill understryka att det är av stor betydelse att samhället
erhåller effektiva instrument för insyn i de större företagen och stiftelserna
i näringslivet. Skälen härför redovisades utförligt i samband med tillkomsten
av 1972 års och 1976 års lagstiftning om styrelserepresentation för
samhället och de anställda. Som den av regeringen tillsatte särskilde utredaren
funnit inrymmer den gällande lagen visserligen vissa oklarheter vad
gäller de offentliga ledamöternas roll och ansvar. Den offentliga styrelserepresentationen
har dock haft betydelse åtminstone på det viset att den
breddat kompetensen i styrelsen och givit de fackliga organisationerna på
arbetsplatsen en bättre insyn i styrelsearbetet. Utskottet noterar i detta
sammanhang att vissa remissinstanser, bl. a. bankinspektionen, har en
positivare syn på lagstiftningens effektivitet än vad utredaren haft. Att
lagstiftningen lider av vissa ofullständigheter bör enligt utskottets mening i
vart fall inte leda till att bestämmelser om offentlig styrelserepresentation i
aktiebolagen i fortsättningen inte skall finnas. Det finns tvärtom all anledning
att se över lagstiftningen med sikte på att göra den effektivare. I likhet
med vad som föreslås i motionen anser utskottet därför att lagstiftaren bör
återgå till den ordning som gällde före 1979 års ändringar av lagen. Regeringen
bör sålunda få möjlighet att tillsätta offentliga styrelseledamöter i 60
aktiebolag eller ekonomiska föreningar och i tio allmännyttiga stiftelser.
Lagen bör, som motionärerna föreslår, gälla i fem år. Regeringen bör enligt
utskottets mening anmodas att lägga fram ett lagförslag av denna innebörd.
Utskottet vill betona att en förutsättning för att lagen skall få effekt
givetvis är att den utnyttjas. Detta var inte fallet under perioden 1976—
1979. Riksdagen bör därför genom ett särskilt uttalande understryka angelägenheten
av att man tar till vara de möjligheter som en utvidgad lagstiftning
innebär.

Intill dess att en ny lag med den av utskottet önskade innebörden har

NU 1981/82:35

trätt i kraft bör enligt utskottets mening den av regeringen nu föreslagna
lagen kunna gälla övergångsvis.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion 1981/82:2194 (s).

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande utvidgad lagstiftning om styrelserepresentation

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2194 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Offentlig styrelserepresentation i oljebolag och vattenkraftsbolag (morn.
4)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som böljar med ”Regeringens
beredning” och slutar med ”motion 1981/82:1609 (s)” bort ha följande
lydelse:

Som framhålls i motionen är insynen i de internationella oljebolagens
transaktioner f. n. otillfredsställande. En sådan insyn är viktig särskilt i
tider av knapphet på den internationella oljemarknaden, men även under
normala förhållanden bör det vara värdefullt att ett bättre samarbete mellan
företag och samhälle kommer till stånd. Vad beträffar vattenkraftsbolagen
är det utskottets uppfattning att vattenkraftsanläggningar av betydelse
så småningom bör föras över i samhällets ägo. Med hänsyn härtill är det
motiverat att staten redan nu skaffar sig en bättre insyn i dessa företags
verksamhet. En särskild lagstiftning om samhällsrepresentation i de internationella
oljebolagens svenska dotterbolag och i de större vattenkraftsbolagen
är följaktligen väl motiverad. Utskottet tillstyrker sålunda de aktuella
yrkandena i motion 1981/82:1609 (s).

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande offentlig styrelserepresentation i oljebolag och vattenkraftsbolag att

riksdagen med bifall till motion 1981/82:1609 yrkandena 6 och
9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Kommunal styrelserepresentation i ortsdominerande företag (mom. 5)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Motionsyrkanden
om” och slutar med ”motion 1981/82:619 (s)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att nedläggningar av eller
inskränkningar i ett ortsdominerande företags verksamhet ofta försätter de
kommunala organen i svåra situationer. Sysselsättningsproblem, minskade

NU 1981/82:35

skatteintäkter och outhyrda bostäder leder till ekonomiska svårigheter,
som delvis kunde ha undvikits med en tidigare beredskap och bättre insyn i
företagen från kommunens sida. I likhet med motionärerna anser utskottet
att ett sätt att tillgodose detta samarbets- och insynsbehov är att ge kommunerna
lagstadgad rätt att utse en styrelseledamot i företag vars verksamhet
är av stor betydelse för den kommunala planeringen. Frågan bör dock
utredas närmare. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd.
Utskottet tillstyrker sålunda motion 1981/82:619 (s).

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande kommunal styrelserepresentation i ortsdominerande
företag

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:619 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982