NU 1981/82:30

Näringsutskottets betänkande
1981/82:30

över proposition 1981/82:100 i vad avser energipolitik jämte motioner Ärendet I

detta betänkande behandlas

dels proposition 1981/82:100 bilaga 17 (industridepartementet) avsnittet
Höjning av ramen för bidrag till prospektering efter olja, naturgas eller kol,
m. m. (s. 74-78) samt punkterna E 4 - E 7, E 8 (delvis), E 9-E 14 och
F 13,

dels - helt eller delvis - 50 motioner från allmänna motionstiden år 1982
rörande bl. a.
vissa i budgetpropositionen föreslagna anslag,
energihushållning och energiproduktion i allmänhet,
kärnkraft,
vattenkraft,
priser och taxor,

olja, naturgas, kol, torv och andra bränslen,

alternativa drivmedel,

elanvändning,

regionala energiprojekt,

energiforskning,

industripolitiska åtgärder,

dels - i vad avser kolhamn i Landskrona - en motion som har väckts med
anledning av proposition 1981/82:151 om åtgärder mot försurningen.

Propositionen i angivna delar samt motionerna redovisas i det följande. En
översikt över var i betänkandet de olika förslagen i propositionen och de
olika motionsyrkandena behandlas lämnas i bilaga.

Propositionen

I proposition 1981/82:100 bilaga 17 (industridepartementet) förekommer
följande förslag under här angivna rubriker:

Höjning av ramen för bidrag till prospektering efter
olja, naturgas eller kol, m. m.(s. 74-78)

1 Riksdagen 1981182. 17 sami. Nr 30

NU 1981/82:30

2

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner de ändringar i grunderna för stöd till prospektering efter
olja, naturgas eller kol som föredragande statsrådet har förordat,

2. bemyndigar regeringen att för stöd till prospektering efter olja, naturgas
eller kol ikläda staten ekonomiska förpliktelser intill ett belopp av högst
650 000 000 kr. i enlighet med vad föredragande statsrådet har förordat.

E 4. Utbildning och rådgivning m. m. för att spara
energi (s. 98-101)

Regeringen föreslår att riksdagen till Utbildning och rådgivning m. m. för
att spara energi för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 1 000
kr.

E 5. Främjande av landsbygdens elektrifiering (s.
101 f.)

Regeringen föreslår att riksdagen till Främjande av landsbygdens elektrifiering
för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 4 500 000
kr.

E 6. Solmätning vid Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut (s. 102 f.)

Regeringen föreslår att riksdagen till Solmätning vid Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag
av 1 060 000 kr.

E 7. Ersättning för försenad i d r i f 11 ag n i n g av kärnreaktore
r (s. 103)

Regeringen föreslår att riksdagen till Ersättning för försenad idrifttagning
av kärnreaktorer för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av
215 000 000 kr.

E 8. O 1 j e e r s ä 11 n i n gs f o n d e n (s. 104-110)

Regeringen föreslår bl. a. (3) att riksdagen till Oljeersättningsfonden för
budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.

Övriga förslag under denna punkt har behandlats i näringsutskottets
betänkande NU 1981/82:28.

NU 1981/82:30

3

E 9. Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader
(s. 110-114)

Regeringen föreslår att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 1 000
kr.

E 10. Statens kärnkraf t i nspekti on : Kärnsäkerhets forskning(s.

114-116)

Regeringen föreslår att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning
för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av
1 000 kr.

E 11. Åtgärder för hantering av radioaktivt avfall (s.
117 f.)

Regeringen föreslår att riksdagen till Åtgärder för hantering av radioaktivt
avfall för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.

E 12. Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m.(s.
118-152)

Regeringen föreslår att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att godkänna ett mellan statens vattenfallsverk
och Skellefteå Kraftverk träffat tilläggsavtal beträffande Bastusels Kraft AB
i vad staten därigenom ikläder sig ekonomiska förpliktelser,

2. bemyndigar regeringen att medge att statens vattenfallsverk till
Bastusels Kraft AB överlåter fastigheten Arjeplogs kronoöverloppsmark 1:2
och övrig staten tillhörig fallhöjd som kommer att utnyttjas i Sädva
kraftstation mot att bolaget åtar sig att fullgöra de förpliktelser som följer av
att tidigare ingånget avtal med Boliden AB om upplåtande av denna fastighet
med vattenfallsrätt inlöses,

3. bemyndigar regeringen att teckna borgen för lån till bolag i vilka statens
vattenfallsverk förvaltar statens aktier intill sammanlagt 9 998 000 000 kr.,
varav högst 235 000 000 kr. för lån till eldistributionsföretag,

4. till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret 1982/83
under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 2 836 000 000
kr.

E 13. Visst internationellt energisamarbete (s. 152)

Regeringen föreslår att riksdagen till Visst internationellt energisamarbete
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 7 900 000 kr.

NU 1981/82:30

4

E 14. Medelstillskott till Svenska Petroleum Explorat
i o n A B (s. 152 f.)

Regeringen föreslår att riksdagen till Medelstillskott till Svenska Petroleum
Exploration AB för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag
av 7 000 000 kr.

F 13. En e r g i f o r s k n i n g (s. 185-192)

Regeringen föreslår att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att vid energiforskningsnämnden inrätta en
ordinarie tjänst för chefen för nämnden med beteckningen p,

2. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1982/83 ikläda staten
ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling
inom energiområdet som, inberäknat redan fattade beslut, innebär åtaganden
om högst 200 000 000 kr. för budgetåret 1984/85, högst 115 000 000 kr.
för budgetåret 1985/86 och högst 35 000 000 kr. för budgetåret 1986/87,

3. till Energiforskning för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag
av 1 000 kr.

Motionsyrkandena

De motioner från allmänna motionstiden år 1982 som behandlas här är
följande:

1981/82:204 av Oswald Söderqvist m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer om åtgärder för att utbyggnaden av hetvattenledningen
från Forsmark stoppas,

1981/82:212 av Eivor Marklund m. fl. (vpk), vari - med motivering i
motion 1981/82:211 - hemställs att riksdagen hemställer hos regeringen om
tillsättandet av en utredning angående överföringen av Vattenfalls övervinster
i enlighet med vad som anförs i motionen,

1981/82:284 av Nils Hjorth m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om att utrednings- och projekteringsarbetet
för centrallagret för låg- och medelaktivt avfall från kärnkraftverken sanrast
fullföljs,

2. beslutar att centrallagret för slutförvaring av låg- och medelaktivt
reaktoravfall lokaliseras till Forsmark,

1981/82:373 av Tage Adolfsson (m), vari - med motivering i motion
1981/82:371 - hemställs att riksdagen

1. uttalar att vattenkraften bör byggas ut i den utsträckning som det är
ekonomiskt lönsamt (ca 100 TWh),

2. uttalar att hetvattnet från kärnkraften i största möjliga grad utnyttjas,

NU 1981/82:30

5

1981/82:442 av Ivar Franzén m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen uttalar
att regeringen och berörda myndigheter bör beakta de riktlinjer för
oljeersättning som redovisas i motionen,

1981/82:443 av Ivar Franzén m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
hemställer att regeringen ser över reglerna för bl. a. oljeersättningsfonden
och energisparlånen, så att ett framtidsriktigt utnyttjande av vår elproduktionskapacitet
på det sätt som redovisas i motionen gynnas i högre grad än i
dag,

1981/82:446 av Marianne Karlsson (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att en satsning på ökat utnyttjande av avfallet från skogarna
för uppvärmning ges hög prioritet framför importerade bränslen,

1981/82:450 av Karl-Anders Petersson (c) och Margot Håkansson (fp),
vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag innebärande
att Sy dgas utbyggnad etapp 2 jämväl kommer att innebära utbyggnad
genom Blekinge län,

1981/82:451 av Sten Svensson (m) och Karl Leuchovius (m), såvitt gäller
hemställan

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om den allmänna inriktningen av energipolitiska åtgärder
för Skaraborgs län,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om den fortsatta uppbyggnaden av verksamhet för etanolutvinning i
Lidköping,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om utbyggnad av mindre vattenkraftverk i Skaraborgs län,

6. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till samlat åtgärdsprogram
för att intensifiera skogsröjningsinsatser i enlighet med vad som anförts
i motionen,

1981/82:452 av Bo Södersten m. fl. (s), vari hemställs att regeringen upptar
förhandlingar med Stora Kopparbergs Bergslags AB syftande till att den del
av bolagets kraftresurser som utgjorde en integrerad del av dess stålrörelse
men som urskiljdes från denna vid Domnarvets Jernverks överlåtelse till
SSAB i framtiden överförs i samhällets ägo,

1981/82:614 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagfen hos
regeringen hemställer om ett förslag till lag som ålägger eldistributörer att ta
emot lokalt producerad el och garanterar producenten en skälig ersättning,

1981/82:615 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
hemställer att regeringen senast våren 1983 förelägger riksdagen en
konkretiserad plan för introduktion och produktion av metanol i Sverige i
enlighet med vad som anförts i motionen,

NU 1981/82:30

6

1981/82:626 av Yngve Nyquist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. begär att regeringen snarast presenterar en plan med riktlinjer för hur
riksdagsbeslutet om vattenkraftens utbyggnad till 66 TWh skall kunna
uppnås,

2. hemställer att regeringen utan dröjsmål vidtar åtgärder för att
ytterligare stimulera till effektiviseringar av befintliga kraftverk,

1981/82:629 av Ingrid Sundberg m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om åtgärder för att säkra att vindkraftverket i Maglarp
kommer på plats så att värdefulla erfarenheter om vindkraft som alternativ
energikälla kan göras,

1981/82:632 av Karl-Erik Svartberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd åt
OK:s investering i en katalytisk kracker vid Scanraff i Lysekil,

1981/82:807 av Lennart Brunander (c) och Ivar Franzén (c), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär initiativ i syfte att öka den rörliga delen av
eltaxorna,

1981/82:815 av Ing-Marie Hansson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att
utreda möjligheterna att tillgodose industrins energibehov genom naturgas,

1981/82:818 av Rune Jonsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen begär
att regeringen utarbetar en utvecklingsplan för produktion av etanol i
Västernorrland, varvid även distributionsproblemen måste beaktas,

1981/82:819 av Bengt Kindbom m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen föreslagits
om sänkning av stödet från oljeersättningsfonden från lägst 50 000 kr. till
lägst 15 000 kr.,

2. beslutar att handläggningen av ärenden där stödandelen uppgår till
högst 50 000 kr. decentraliseras till lantbruksnämnderna och de regionala
utvecklingsfonderna,

1981/82:1049 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om en plan för teknikupphandling och exportfrämjande
åtgärder för ny energiteknik i enlighet med vad som anförs i
motionen,

1981/82:1052 av Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m), vari
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning i samråd med
bl. a. lantbrukets organisationer, kraftproducenter och eldistributörer
rörande möjligheten till säsong-uttag för elektricitet för jordbruk och
småföretag på sätt som i motionen angivits,

NU 1981/82:30

7

1981/82:1053 av Kjell Mattsson m. fl. (c), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande inriktningen av arbetet för att nå en betryggande slutförvaring av
det utbrända kärnbränslet,

4. ansluter sig till de riktlinjer för energipolitiken i avseende på
energihushållning och energikvalitet och utveckling av inhemska alternativa
energikällor som angivits i motionen,

5. hos regeringen begär en årlig redovisning av de inhemska alternativa
energikällornas utveckling i enlighet med det anförda,

6. som sin mening ger regeringen till känna att upparbetning av svenskt
kärnkraftsavfall inte bör komma i fråga,

1981/82:1055 av Oswald Söderqvist (vpk), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. hos regeringen begär förslag om att den planerade utbyggnaden av
Hargshamnsprojektet snarast kommer till stånd,

2. hos regeringen begär förslag om utnyttjande av spillvärmen vid
skogsindustrierna i Skutskär och Hallstavik,

3. hos regeringen begär förslag om en utbyggnad av vindkraft i anslutning
till Forsmarksanläggningen,

1981/82:1056 av Oswald Söderqvist (vpk), vari hemställs att riksdagen
uttalar sig för att Forsmark 3 skall tas i anspråk som energimuseum och på
sikt omvandla kärnkraftsanläggningen i Forsmark till turist- och rekreationsanläggning,

1981/82:1108 av Stina Eliasson (c) och Margit Odelsparr (c), vari - med
motivering i motion 1981/82:1107 - hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om gengasens betydelse
som alternativt drivmedel och som sysselsättningsskapande faktor,

1981/82:1131 av Eric Holmqvist m. fl. (s), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. uttalar att regeringen lägger fram en långsiktig plan för utnyttjande av
kol och att Landskrona blir central omlastningshamn för kol,

2. uttalar att regeringen tar initiativ till att staten i samverkan med
kommunerna satsar på geotermisk energi i Sydvästskåne,

3. uttalar att ett särskilt ekonomiskt stöd skall kunna utgå till kommunala
investeringar för att utnyttja geotermisk energi i lokala fjärrvärmenät,

4. uttalar att regeringen tar initiativ till inrättande av ett geotermiskt
utvecklings- och konsultbolag lokaliserat till Landskrona,

5. uttalar att AB Svensk Torvförädlings stora kunnande på torvområdet
utnyttjas för en snabb satsning på torv som energikälla inom och utom
Skåne,

NU 1981/82:30

8

6. uttalar att regeringen uppdrar åt Statsföretag att undersöka förutsättningarna
för produktion av torvberedningsmaskiner i anslutning till Svensk
Torvförädlings anläggning i Sösdala,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om åtgärder
för att utveckla en svensk gasteknologi i anslutning till Sydgasprojektet,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om
etanolproduktionen vid sockerbruket i Karpalund,

1981/82:1135 av Eric Holmqvist m. fl. (s), såvitt gäller hemställan - med
motivering i motion 1981/82:1131 - (2) att riksdagen uttalar att regeringen
bör uppdra åt lantbruksstyrelsen att snarast ta upp diskussioner med Sydkraft
och trädgårdsnäringen om möjligheterna att utnyttja Barsebäcksverkets
spillvärme för växthusodling,

1981/82:1140 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. uttalar att överskottet av elström från kärnkraftverken inte får
förhindra introduktionen av nya och alternativa energikällor inom värmeoch
elförsörjningen,

2. hos regeringen hemställer om förslag till energihushållningslag som ger
de styrmedel som krävs för att garantera genomförandet av energihushållningsplanen,

3. hos regeringen hemställer om förslag till inrättande av en särskild
koncessionsnämnd för att främja en industriell utveckling som tillvaratar
bästa kända energisnåla teknik och som i övrigt tillgodoser kraven
beträffande hushållning med råvaror, energi och miljö,

4. hos regeringen hemställer om förslag om att den privata oljeindustrin
överförs i samhällelig och kooperativ ägo,

5. uttalar sig för en fortsatt utbyggnad av det statliga oljelagringsprogrammet
i bergrum,

6. hos regeringen hemställer att förhandlingar snarast upptas med Sovjet
om köp av naturgas och att prospektering av en ledning över Ålands hav

igångsätts,

7. hos regeringen hemställer om förslag om importlicenser för kol,

8. hos regeringen begär initiativ för bildandet av regionala bränslebolag,

9. hos regeringen begär initiativ för en snabbare introduktion av inhemsk
drivmedelsproduktion i form av etanol och metanol,

11. hos regeringen hemställer om förslag till ett program för installation av
mottryckskraft i kommunala fjärrvärmeverk och industriella anläggningar,

12. hos regeringen begär åtgärder för att flera vindkraftverk snarast
kommer till uppförande,

NU 1981/82:30

9

13. hos regeringen begär att en inventering av de mindre vattenkraftstresurserna
i södra Sverige genomförs,

14. hos regeringen begär åtgärder för att förhindra att värmeverk byggs ut
i samhällen där industriell spillvärme kan utnyttjas,

15. uttalar att frågan om de s. k. energikombinaten ges en allvarlig och
positiv prövning,

16. hos regeringen hemställer om förslag till kommunala solvärmeprogram,

17. hos regeringen begär åtgärder som befrämjar utbyggnaden av
närvärmesystem,

18. uttalar att någon avtappning av hetvatten från de svenska kärnkraftverken
inte bör få förekomma,

19. uttalar att all utveckling och allt arbete med kärnvärmereaktom
Secure bör stoppas,

20. uttalar att laddning t. v. inte bör ske av reaktorerna Forsmark 3 och
Oskarshamn 3,

21. uttalar att reaktorerna i Barsebäck snarast bör tas ur drift,

22. uttalar att övriga kärnkraftverk bör användas så litet som möjligt,

23. uttalar att avfallet från de svenska reaktorerna inte skall upparbetas,

24. uttalar att avtalet med Cogéma bör sägas upp snarast möjligt,

25. uttalar att en utredning om förvaring av kärnkraftens avfall bör
tillsättas och att alla provborrningar bör stoppas i avvaktan på dess
resultat,

26. hos regeringen hemställer om förslag innebärande att filterkammare
enligt förslag i vpk:s motion 1980/81:1999 skall byggas vid alla kärnkraftverk i
drift före 1985,

28. uttalar att villkoret om vinstandel för staten fortfarande bör gälla för
att erhålla bidrag ur oljeprospekteringsfonden,

29. avslår proposition 1981/82:100, bil. 17, E 7. Ersättning för försenad
idrifttagning av kärnreaktorer och fastställa anslaget till 0 kr.,

1981/82:1464 av Lennart Bladh m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
uttalar att ett torvforskningsinstitut inrättas i samverkan med AB Svenska
Torv i Sösdala,

1981/82:1466 av Rolf Dahlberg m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen av
regeringen begär en utredning som mot bakgrund av nu rådande förutsättningar
dels ställer nyttan av och kostnaden för nya vattenkraftsprojekt i
relation till nyttan och kostnaden för andra tänkbara energitillskott, dels
jämför positiva och negativa miljöeffekter av nya vattenkraftverk med
miljöeffekterna av andra alternativa energiprojekt,

1981/82:1479 av Filip Johansson (c) och Arne Lindberg (c), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om [i motionen] angiven utredning [om

NU 1981/82:30

10

ett energiföretag i Norrbotten] samt därefter förelägger riksdagen förslag i
ärendet,

1981/82:1486 av Kjell Nilsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens
medverkan i Delaryprojektet i Kronobergs län,

1981/82:1493 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär om initiativ för att den vattenkraft som vid bildandet av
SS AB ställdes utanför företaget överförs till staten,

1981/82:1571 av Ivar Franzén (c) och Birgitta Hambraeus (c), vari - med
motivering i motion 1981/82:1570 - hemställs att riksdagen hemställer att
regeringen med beaktande av vad som anförts i motionen snarast återkommer
med förslag om förstärkning av oljeersättningsfonden,

1981/82:1605 av Bertil Måbrink (vpk), såvitt gäller hemställan (2) att
riksdagen uttalar att försöksverksamheten med framställning av metanol bör
förläggas till Söderhamns kommun,

1981/82:1609 av Ololf Palme m. fl. (s), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. hos regeringen begär att förslag snarast läggs fram om ett system med
importlicenser för kol enligt de riktlinjer som förordas i motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
frågor om kolhamn, kreditgarantier till kolimportörer och den statliga
företagsgruppens kolkompetens,

3. hos regeringen hemställer om en utredning om s. k. fasta prisrelationer
enligt de riktlinjer som anges i motionen,

4. hos regeringen begär en plan för utvecklingen av den svenska
raffinaderiverksamheten och den petrokemiska industrin enligt de riktlinjer
som förordas i motionen,

5. hos regeringen begär att förslag snarast läggs fram om ett system med
importlicenser för olja enligt de riktlinjer som förordas i motionen,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
industri- och energipolitiskt samarbete med Norge,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av successiv information till riksdagen och allmänheten om bl. a.
säkerhetsstudier, säkerhetshöjande åtgärder samt de lokala säkerhetsnämndernas
verksamhet,

10. hos regeringen begär en skyndsam redovisning av de samhällsekonomiska
konsekvenserna m. m. av en varaktig icke tillväxt i energianvändningen,

11. hos regeringen begär förslag om handlingsprogram för samhällets
utvecklings- och upphandlingsverksamhet främst av inhemsk, förnybar
energiteknik samt hur denna bör organiseras i ett samhällsägt utvecklingsoch
upphandlingsbolag,

NU 1981/82:30

11

12. hos regeringen hemställer om en utredning som snabbt skall göra en
översyn av lagstiftning, normer m. m. med sikte på att underlätta införandet
av alternativa energislag enligt vad som anförts i motionen,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
försöksverksamhet och s. k. fältprov med alternativa drivmedel,

20. hos regeringen begär att en parlamentarisk kommitté för en översyn
av elsektorns organisation m. m. tillsätts enligt de riktlinjer som förordas i
motionen,

1981/82:1616 av Tommy Franzén m. fl. (vpk), vari - med motivering i
motion 1981/82:1614 - hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som allmänt anförs i
motionen beträffande åtgärder inom energiområdet och hemställer om
förslag härom,

2. uttalar att projektering av ett energikombinat bör startas snarast med
syfte att tas i bruk 1987/88 och att utbyggnad och drift bör ske i statlig
och/eller regional samhällelig regi,

3. uttalar att planering av metanolanvändning till drivmedel bör påbörjas,

4. uttalar att Forsmarksledningen ej bör projekteras,

1981/82:1622 av Stig Josefson m. fl. (c), såvitt gäller hemställan - med
motivering i motion 1981/82:1620 - (1) att riksdagen uttalar sig för att de
positiva möjligheter som finns i Malmöhus län till nya satsningar inom
energiområdet beaktas,

1981/82:1929 av Hadar Cars (fp), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
prioriteringen av energiskog, värmepumpar och vindkraft inom ramen för
gällande energiforskningsprogram,

1981/82:1931 av Anna Eliasson (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att motionen överlämnas till energiskattekommittén att
beaktas i kommitténs arbete,

1981/82:1932 av Arne Fransson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen [om stöd till
små vattenkraftverk],

1981/82:1934 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
hemställer att regeringen uppdrar åt en fristående ekonomisk expertgrupp
att analysera de samhällsekonomiska förutsättningarna för det fortsatta
kärnkraftsprogrammet,

1981/82:1944 av Sven Munke (m), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts

NU 1981/82:30

12

som skäl för byggandet av en central kolhamn i Landskrona,

2. som sin mening ger regeringen till känna att staten med hänsyn till
projektets positiva betydelse för Sveriges energiförsörjning också ingår som
intressent i projektet,

1981/82:1955 av Rune Ångström (fp), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande en
reducering av tarifferna för elkraft i de fem nordligaste länen, förslagsvis med
15-25 %, så att detta beaktas i de regeringsförslag som omfattar stimulanser
för det svenska näringslivet under 1980-talet,

1981/82:2051 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari - med motivering i motion
1981/82:2018 - hemställs att riksdagen

1. begär att regeringen snarast möjligt förelägger riksdagen förslag om en
avveckling av Svenska Petroleum AB,

2. uttalar att kommande energiforskningsprogram bör koncentreras till
områden och tekniker där snabb oljeersättning kan påräknas,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
introduktion av kol,

4. begär att regeringen företar en allsidig utvärdering av det s. k.
Sydgasprojektet i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
riktlinjer för energipolitiken,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
oljeprispolitiken,

1981/82:2115 av Ulla Ekelund (c), såvitt gäller hemställan - med
motivering i motion 1981/82:2114 - (1) att riksdagen uttalar sig för att de
positiva möjligheter [Kristianstads län] erbjuder till satsningar på energiområdet
beaktas,

1981/82:2123 av Hans Petersson i Röstänga m. fl. (fp), såvitt gäller
hemställan - med motivering i motion 1981/82:2120 - att riksdagen

1. hemställer hos regeringen om en skyndsam undersökning om spillvärme
från Barsebäck kan utnyttjas för uppvärmning av skilda trädgårdsanläggningar
och näraliggande bostadsområden,

3. begär att regeringen tillsammans med Landskrona kommun undersöker
möjligheten att göra Landskrona till ett energiteknologiskt centrum,

1981/82:2126 av Marianne Stålberg m. fl. (s), vari - med motivering i
motion 1981/82:2124 - hemställs att riksdagen

1. begär att regeringen kommer med förslag om en förläggning av en
forskningsstation för energiutvinning till Jämtlands län samt utarbetar
förslag till statliga insatser för att komma i gång med energiutvinning i
Jämtland i enlighet med vad som sägs i motionen,

NU 1981/82:30

13

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ombyggnad, utbyggnad samt viss nybyggnad av vattenkraften i Jämtlands
län,

1981/82:2132 av Eva Winther (fp), vari - med motivering i motion
1981/82:2129 - hemställs att riksdagen hemställer att utredning görs om
möjligheten att använda en del av vinsten från kraftproduktionen i Luleälven
till utveckling av Norrbottens näringsliv,

1981/82:2138 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt gäller hemställan - med
motivering i motion 1981/82:2133 - att riksdagen

2. hos regeringen begär förslag om handlingsprogram för samhällets
utvecklings- och upphandlingsverksamhet främst av inhemsk, förnybar
energiteknik samt hur denna bör organiseras i ett samhällsägt utvecklingsoch
upphandlingsbolag,

3. hos regeringen begär en plan för utvecklingen av den svenska
raffinaderiverksamheten och den petrokemiska industrin enligt de riktlinjer
som förordas i motionen,

4. hos regeringen hemställer om en utredning om s. k. fasta prisrelationer
enligt de riktlinjer som anges i motionen,

Motion 1981/82:2450 av Sven Munke (m), vilken har väckts med anledning
av proposition 1981/82:151 om åtgärder mot försurningen, behandlas här
såvitt gäller hemställan (2) att riksdagen [som sin mening] ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts om byggandet av en kolhamn som
möjliggör import av lågsvavligt kol och av detta skäl också engagerar sig i den
planerade kolhamnen i Landskrona.

Motionen har hänvisats till jordbruksutskottet, som i denna del har
överlämnat den till näringsutskottet.

Motionerna behandlas	i övrigt enligt följande:
Motion	betänkande(n)
1981/82:451	NU 1981/82:28, 1981/82:40
1981/82:1053	NU 1981/82:28, 1981/82:40
1981/82:1055	NU 1981/82:40
1981/82:1131	NU 1981/82:23, 1981/82:40, 1981/82:50, 82:51, 1981/82:52
1981/82:1135	JoU 1981/82:25, 1981/82:41, 1981/82:42; uppskov till riksmötet 1982/83
1981/82:1140	SkU 1981/82:30, NU 1981/82:40
1981/82:1605	NU 1981/82:27
1981/82:1609	SkU 1981/82:30, NU 1981/82:35
1981/82:1622	NU 1981/82:28
1981/82:2115	NU 1981/82:28

NU 1981/82:30

14

Motion

betänkande(n)

1981/82:2450

1981/82:2123

1981/82:2138

NU 1981/82:28

SkU 1981/82:30, NU 1981/82:34, 1981/82:40,
1981/82:50, 1981/82:53
JoU 1981/82:35

Utskottet

Inledning

Riksdagen tog våren 1981 ställning till ett förslag från regeringen om
riktlinjer för energipolitiken fram till omkring år 1990 (prop. 1980/
81:90, NU 1980/81:60, rskr 1980/81:381). Ett kraftigt minskat oljeberoende
angavs härvid som ett centralt mål. Det gällde också att skapa förutsättningar
för en avveckling av kärnkraften i enlighet med utslaget av folkomröstningen
i kärnkraftsfrågan våren 1980. Statsmakterna tog sikte på en successiv
utveckling mot ett energisystem i huvudsak baserat på varaktiga, helst
förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. I
ett program för energihushållning under 1980-talet låg tyngdpunkten på
åtgärder som skulle spara olja. Energihushållningen skulle främjas genom
rådgivning, utbildning och information men också genom utnyttjande av
prissättningen som styrmedel. Parallellt härmed skulle ett program för
oljeersättning genomföras. I fråga om kärnkraften beslöts om åtgärder för att
höja säkerheten vid kärnkraftverken och om en lag som reglerar finansieringen
av framtida kostnader för hantering av använt kärnbränsle. Omfattningen
och inriktningen av ett nytt treårigt energiforskningsprogram
fastställdes.

I riksdagens beslut ingick också att viktiga organisatoriska förändringar
skulle genomföras. För uppgifter rörande hantering och förvaring av använt
kärnbränsle och radioaktivt avfall tillkom en särskild myndighet den 1 juli
1981. Ett år senare skulle dels en central myndighet med uppgifter inom det
energipolitiska området, dels ett organ för långsiktiga och övergripande
uppgifter inom energiforskningsområdet träda i funktion. Motsvarande
verksamhet har hittills varit fördelad på ett flertal olika permanenta och
temporära organ. Den oljeersättningsfond som fanns provisoriskt inrättad
förutsattes bestå i permanent form.

Vid riksdagsbehandlingen förelåg ett stort antal motionsyrkanden, vilka
berörde mycket skiftande energipolitiska frågor både inom och utom det
ämnesområde som fanns definierat genom propositionen. Riksdagsbehandlingen
präglades av relativt stor enighet såvitt gäller de fyra partier som
deltog i utskottsbehandlingen. Visserligen avgavs inom näringsutskottet 21
reservationer, varav 16 från socialdemokratiskt håll, men dessa gällde
mestadels detaljfrågor, i flera fall av organisatoriskt slag. Det bör emellertid

NU 1981/82:30

15

nämnas att socialdemokraterna ville uppställa strängare krav i samband med
introduktion av kol som bränsle och att centerpartiet ville förbjuda
uranbrytning i Sverige. En omständighet som bidrog till att minska
motsättningarna mellan partierna i olika energipolitiska frågor var att de
kunde enas om att begära att regeringen skulle tillsätta en parlamentarisk
kommitté med uppgift att ytterligare analysera vilka åtgärder som skulle
kunna vidtas för att säkra kärnkraftens avveckling och ett fortsatt minskat
oljeberoende. Regeringen fattade beslut om en sådan kommitté i oktober
1981. Kommittén benämns 1981 års energikommitté.

I enlighet med riksdagens beslut förra året har i budgetpropositionen
framlagts förslag om ny myndighetsorganisation på energiområdet. Dessa
förslag har i sina huvuddelar prövats av riksdagen efter beredning inom
näringsutskottet (NU 1981/82:28). Riksdagen har därvid med bifall till en
socialdemokratisk reservation beslutat att den nya centrala energimyndigheten
- statens energiverk - inte skall inrättas förrän den 1 juli 1983 och att
oljeersättningsfonden skall inordnas i den centrala energimyndigheten,
övergångsvis alltså i statens industriverk. Förra årets beslut om det organ som
i budgetpropositionen benämns energiforskningsnämnden står däremot
kvar.

Föredragande statsrådet inleder budgetpropositionens framställning i
energifrågor med en översikt över utvecklingen på energiområdet under år
1981 m. m. Här berörs bl. a. utredningar och annan verksamhet avseende
energihushållning samt åtgärder avseende bränsleförsörjningen. Därefter
tas vissa övergripande frågor upp. En av dessa gäller höjning av den särskilda
beredskapsavgiften på oljeprodukter. Härom har riksdagen fattat beslut den
10 mars i år sedan frågan beretts av näringsutskottet (NU 1981/82:3 y) och
skatteutskottet (SkU 1981/82:30). En av de övergripande frågorna, rörande
vidgad ram för bidrag till prospektering efter olja, naturgas eller kol, m. m.,
kvarstår till detta betänkande. Vidare behandlas här tolv olika anslagspunkter.
Under en av dessa föreslås att drygt 2,8 miljarder kr. skall anvisas till1
statens vattenfallsverk.

Även i år har under allmänna motionstiden väckts ett stort antal motioner
rörande energipolitiken. Då de flesta av dessa motioner behandlas i detta
betänkande kommer det liksom sina föregångare under de senaste åren att
spänna över ett brett register av energipolitiska frågor. Vissa frågor om
utvinning av torv och alunskiffer tar utskottet upp i betänkandet NU
1981/82:40 om mineralpolitik.

Energihushållning och energiproduktion i allmänhet

Allmänna riktlinjer

I inledningen har utskottet sammanfattningsvis redogjort för de riktlinjer
för energipolitiken fram till omkring år 1990 som riksdagen antog förra året.

NU 1981/82:30

16

Ett par av de motioner i energifrågor som har väckts i år innehåller yrkanden
som uttryckligen går ut på att riksdagen nu åter skall göra uttalanden om
riktlinjer för energipolitiken. Utskottet tar här först upp dessa motionsyrkanden
och i anslutning till dem några andra yrkanden av så övergripande
natur att de lämpligen bör kommenteras i ett avsnitt om allmänna
riktlinjer.

Moderata samlingspartiet har liksom vid några tidigare riksmöten samlat
sina synpunkter på aktuella samhällsfrågor i en omfattande partimotion
(1981/82:2018). I den anslutande motionen 1981/82:2051 begär partiet bl. a.
att riksdagen skall som sin mening ge regeringen till känna vad som i den
förstnämnda motionen - under rubriken Energi för tillväxt - har anförts om
riktlinjer för energipolitiken.

De synpunkter som motionärerna åberopar kan sammanfattas på följande
sätt. Energikostnaderna måste realt pressas ned. Introduktion av nya, dyra
och outvecklade energikällor kan direkt motverka strävandena att återvinna
balansen i samhällsekonomin. Staten bär ansvar för att energiförsörjningen
tryggas. Ett starkt selektivt engagemang från dess sida kan leda till att
energisystemet får en felaktig inriktning. För att energiförsörjningen skall
tryggas under 1980-talet till lägsta kostnad måste energiföretag och enskilda
få arbetsro. En ökad marknadsanpassning innebär en bättre resurshushållning
än statlig detaljplanering. Subventionsinslagen inom energiområdet bör
successivt nedbringas. De bör så långt möjligt ersättas av åtgärder inriktade
på att ge utrymme på kreditmarknaden. När det gäller energiproduktion och
energihushållning skall staten ange ramarna, t. ex. i miljöhänseende, men
utnyttja den kunskap som har byggts upp inom kommuner och företag. Ett
decentraliserat ansvar för energiförsörjningen medverkar bäst till den
flexibilitet som osäkerheten kräver.

I detta sammanhang vill utskottet också uppmärksamma ett annat förslag
till uttalande av riksdagen som framförs i samma motion. Motionärerna vill
att riksdagen skall som sin mening ge regeringen till känna vad de anför om
introduktion av kol. I huvudsak är detta att motionärerna betonar vikten av
att den beslutade kolintroduktionen kommer till stånd. Utan kol finns det,
anför de, ingen möjlighet att reducera det svenska oljeberoendet på det sätt
som riksdagen har beslutat. Motionärerna säger också att miljöförstöringen
från oljeanvändningen kommer att fortsätta om miljökraven skulle skärpas
ytterligare på ett sådant sätt att kolintroduktionen inte kommer till stånd.

Centerpartiet vill att riksdagen skall ansluta sig till de riktlinjer för
energipolitiken med avseende på energihushållning, energikvalitet och
utveckling av inhemska alternativa energikällor som anges i partimotionen
1981/82:1053.

De mera övergripande synpunkterna i denna motion är följande.
Hushållning med energikvalitet är en viktig förutsättning för effektiv
energianvändning. Bränsleeffektiviteten är en försummad faktor. Det är
viktigt att utvecklingen av de alternativa energikällorna drivs vidare med all

NU 1981/82:30

17

kraft. Särskilt angeläget är att åstadkomma ett fungerande distributions- och
marknadssystem för fasta bränslen.

Några andra punkter i vad motionärerna anför får också anses vara
avsedda att inbegripas i det begärda riksdagsuttalandet. Energiforskningsprogrammet
måste fullföljas med nuvarande inriktning, sägs det i motionen.
Åtgärderna för att spara energi i befintlig bebyggelse måste fullföljas.
Oljeersättningsfondens låneregler bör bättre anpassas också för småindustrins,
jordbrukets och hantverkets behov. Årstidsvariationerna i elförbrukningen
bör genom taxepolitiken utjämnas så långt möjligt.

I de resonemang som utskottet här har refererat finns element av olika
slag. Delvis rör det sig om ett understrykande av principer som det råder
relativt stor enighet om och som också kom till enhälligt uttryck i 1981 års
beslut om riktlinjer för energipolitiken. Men delvis är det fråga om
tonviktsmarkeringar av mera kontroversiellt slag. Moderata samlingspartiets
synpunkter på miljökrav i samband med kolintroduktionen är ett exempel på
detta. De kontroversiella elementen aktualiseras också i andra, mera
specifika sammanhang. Så har den just berörda frågan om miljökrav vid
kolintroduktion behandlats i jordbruksutskottets betänkande 1981/82:35 om
åtgärder mot försurning i vilket en rad reservationer förekommer. I det
ärende har näringsutskottet avgett yttrande (NU 1981/82:7 y). Riksdagen
har beslutat i ärendet den 18 maj 1982.När det gäller förslag till riktlinjer för
energipolitiken nöjer sig utskottet med att genom de referat som har lämnats
vidarebefordra de berörda partiernas principdeklarationer. Utskottet avstår
från att söka ur de refererade allmänna resonemangen skilja ut kontroversiella
punkter och närmare kommentera dessa. På grundval bl. a. av andra
yrkanden i samma motioner tar utskottet i det följande upp olika
specialfrågor. Vid den behandlingen ges klart uttryck åt förekommande
meningsskiljaktigheter. Vad utskottet nu har anfört utmynnar formellt i
förslag om att de tre förut angivna motionsyrkandena - två i motion
1981/82:2051 (m) och ett i motion 1981/82:1053 (c) - skall avslås av
riksdagen.

Till de allmänna riktlinjernas område hänför utskottet också det inledande
yrkandet i vänsterpartiet kommunisternas motion 1981/82:1140, enligt vilket
riksdagen skall uttala att överskottet av elström från kärnkraftverken inte får
förhindra introduktionen av nya och alternativa energikällor inom värmeoch
elförsörjningen. Som framgår av inledningen i det föregående har
riksdagen genom förra årets riktlinjebeslut tagit ställning för en successiv
utveckling mot ett energisystem i huvudsak baserat på varaktiga, helst
förnybara och inhemska, energikällor. Utskottet ser ingen anledning för
riksdagen att komplettera detta uttalande på det sätt som anges i det berörda
yrkandet i motion 1981/82:1140 (vpk). Denna motion avstyrks följaktligen i
nu angiven del.

2 Riksdagen 1981182. 17 sami. Nr 30

NU 1981/82:30

18

Utredning, redovisning och lagstiftning

De energipolitiska riktlinjer som riksdagen antog förra året gäller, som
inledningsvis har sagts, tiden fram till omkring år 1990. I propositionen om
dessa riktlinjer (prop. 1980/81:90) förekom emellertid också ett mera
långsiktigt perspektiv. För tiden från 1990-talets början borde, uttalades det,
siktet vara inställt på att energianvändningen skall hållas på en oförändrad
nivå. Detta ingår sålunda i förutsättningarna för den energipolitik som
statsmakterna nu för.

I den socialdemokratiska partimotionen 1981/82:1609 citeras (s. 22) ett
uttalande av samma innebörd vilket gjordes redan i en proposition (1975:30)
som den senaste socialdemokratiska regeringen lade fram. Det var socialdemokraternas
mening att i regeringsställning inför senare energipolitiska
beslut utarbeta ett underlag som skulle redovisa de olika konsekvenserna på
samhällslivets områden av detta mål, sägs det nu i motionen. I motionen
kritiseras regeringen för att ännu inte ha redovisat ett sådant underlag. Det
föreslås att riksdagen skall hos regeringen begära en skyndsam redovisning
av de samhällsekonomiska konsekvenserna m. m. av en varaktig icke-tillväxt
i energianvändningen.

Ett liknande motionsyrkande behandlades våren 1979. Näringsutskottet
(NU 1978/79:60 s. 33 f.) anförde då att syftet med yrkandet var tillgodosett. I
den proposition om riktlinjer för energipolitiken som förelåg redovisades
nämligen att programmet Allmänna energisystemstudier m. m. i energiforskningsprogrammet
skulle inrymma studier av effekter för samhället i
stort av olika användningsnivåer, inkl. en varaktig icke-tillväxt i energianvändningen.

Programmet Allmänna energisystemstudier omfattar, enligt de riktlinjer
som presenterades för riksdagen förra året (prop. 1980/81:90 bilaga 1
s. 507 f.), forskning och studier som analyserar energipolitikens möjligheter
och begränsningar. Delegationen för energiforskning (DFE), som svarar för
programmet, har angett inre och yttre förutsättningar för energisystemets
utveckling såsom en huvudgrupp av de problem som programmet skall
belysa. Som exempel på pågående verksamhet har DFE nämnt bl. a.
energiframtidsstudier och forskning om långsiktiga omställningsproblem.
Utskottet vill också erinra om att 1981 års energikommitté enligt sina direktiv
skall belysa de ekonomiska konsekvenserna för samhällsekonomin i stort och
för staten, kommuner, företag och enskilda av de åtgärder som de föreslår
samt belysa dessa åtgärders effekter på sysselsättningen. Mot här angivna
bakgrund räknar utskottet med att en sådan redovisning som begärs i
motionen kommer att framläggas inom en någorlunda snar framtid utan att
riksdagen behöver göra någon särskild framställning till regeringen. Utskottet
anser sig således kunna föreslå att motion 1981/82:1609 (s) i angiven del
lämnas utan åtgärd.

I centerpartiets partimotion 1981/82:1053 föreslås riksdagen begära att

NU 1981/82:30

19

regeringen årligen lämnar en samlad redovisning av den faktiska utvecklingen
beträffande de alternativa energikällorna. Denna redovisning skulle,
menar motionärerna, eventuellt kunna ingå i budgetpropositionen.

Utskottet konstaterar att årets budgetproposition innehåller en rad
uppgifter om sådana energikällor som motionärerna avser. Dessa uppgifter
är emellertid tämligen knapphändiga och spridda på olika håll i framställningen.
En fylligare och mera samlad redovisning skulle otvivelaktigt vara av
värde. Utskottet lämnar öppet i vilken form en sådan redovisning bör ges
men förutsätter att regeringen inriktar sig på att tillgodose det nämnda
önskemålet på lämpligt sätt. Någon särskild begäran härom enligt yrkandet i
motion 1981/82:1053 (c) finner utskottet inte erforderlig.

I motion 1981/82:1609 (s) påyrkas vidare en utredning som snabbt skall
göra en översyn av lagstiftning, normer m. m. med sikte på att införandet av
alternativa energikällor skall underlättas. Motionärerna nämner bl. a.
lagstiftning av betydelse för solvärmeutnyttjandet, frågor om allmänförklaring
av mindre anläggningar än som normalt avses med fjärrsystem, krav på
s. k. lågtemperatursystem samt bättre instrument för att kommunerna på ett
verkningsfullt sätt skall kunna förhandla med industrin om spillvärmetillgången.

Liksom motionärerna vill utskottet framhålla betydelsen av lämpligt
utformade lagbestämmelser till stöd för införandet av alternativa energislag.
Förslag om sådan lagstiftning inom området har också framlagts på sistone,
till en del efter det att motionen väcktes. Så har exempelvis den s. k.
Grafströmska utredningen i betänkandet (1981:94) Energisamverkan statkommun-näringsliv
föreslagit en energihushållningslag, som skall vara
tillämplig i fråga om energiplanering, energitillförsel och energianvändning
inom näringslivet. Ett viktigt lagstiftningskomplex behandlas i energiskattekommitténs
nyligen avlämnade betänkande (SOU 1982:16) Skatt på energi.
Det bör vidare erinras om att 1981 års energikommitté i samband med att den
belyser olika handlingsvägar för att säkerställa avvecklingen av kärnkraften
också skall överväga nödvändiga styrmedel. Utskottet vill i anslutning till vad
motionärerna anför understryka vikten av att regeringen håller ett samlat
grepp över den lagstiftning som är av betydelse för införande av alternativa
energislag. Någon särskild utredning i enlighet med det berörda yrkandet i
motion 1981/82:1609 anser sig utskottet inte ha skäl att förorda.

Vänsterpartiet kommunisterna framställer i motion 1981/82:1140 önskemål
om en energihushållningslag som skall ge de styrmedel som krävs för att
garantera genomförandet av energihushållningsplanen. Ett annat yrkande i
motionen avser inrättandet av en särskild koncessionsnämnd med uppgift att
främja en industriell utveckling som tillvaratar bästa kända energisnåla
teknik och som i övrigt tillgodoser kraven på hushållning med råvaror, energi
och miljö.

NU 1981/82:30

20

Ett förslag till energihushållningslag har, som nämnts, nyligen framlagts av
Grafströmska utredningen. Riksdagen bör enligt utskottets mening avvakta
regeringens fortsatta beredning av detta förslag och följaktligen avslå de
båda nämnda yrkandena i motion 1981/82:1140 (vpk).

Kärnkraft

I enlighet med resultatet av folkomröstningen i kärnkraftsfrågan våren

1980 beslöt riksdagen kort därefter om det fortsatta kärnkraftsprogrammet i
Sverige. Utöver de tolv reaktorer som var i drift, färdiga eller under arbete
skulle ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad förekomma. Den tekniska
livslängden för reaktorerna bedömdes vara ca 25 år. Säkerhetssynpunkter
skulle avgöra i vilken ordningsföljd reaktorerna skulle tas ur drift. Den sista
reaktorn skulle stängas senast år 2010. Enligt dessa riktlinjer fullföljs nu det
tidigare antagna kärnkraftsprogrammet. Samtidigt förbereds åtgärder som
skall säkra kärnkraftens avveckling. 1981 års energikommitté spelar en viktig
roll i detta sammanhang.

En rad motioner gäller olika aspekter på kärnkraften - bränsleförsörjning,
förutsättningarna för idrifttagning av kärnkraftreaktorer, kärnkraftsprogrammets
omfattning, avtappning av hetvatten för uppvärmningsändamål,
säkerhetsåtgärder, hantering och förvaring av använt kärnbränsle. Dessa
motioner tas upp i detta avsnitt tillsammans med några förslag i budgetpropositionen
om anslag inom kärnkraftsområdet.

I motion 1981/82:1934 (c) begärs att regeringen skall uppdra åt en
fristående ekonomisk expertgrupp att analysera de samhällsekonomiska
förutsättningarna för det fortsatta programmet. Motionen anknyter till en
interpellation (1980/81:125) som huvudmotionären, Pär Granstedt, våren

1981 riktade till ekonomiminister Gösta Bohman men som besvarades (RD
1980/81:124 s. 50 f.) av statsrådet Carl Axel Petri såsom ansvarig för
energifrågorna inom regeringen. I interpellationen frågades om man inom
regeringen hade gjort någon analys av den samhällsekonomiska lönsamheten
i de investeringar, inkl. följdinvesteringar, som återstod i kärnkraftsprogrammet
och om ekonomiministern i så fall ville för riksdagen redovisa de
samhällsekonomiska motiven för kärnkraftsprogrammets fullföljande mot
bakgrund av vad som var bekant om elbehovets utveckling. I interpellationssvaret
sades sammanfattningsvis att regeringen vid en samlad bedömning
inte hade funnit samhällsekonomiska motiv för att byggandet av kärnkraftblocken
Forsmark 3 och Oskarshamn 3 skulle avbrytas. Den elenergi som de
båda anläggningarna beräknades producera kunde på olika sätt ersätta olja,
och detta var från samhällsekonomisk synpunkt mycket angeläget.

Dessa resonemang utvecklades vidare i ett svar den 25 mars i år på en fråga
(1981/82:275) i riksdagen. Statsrådet Ingemar Eliasson redovisade då en
beräkning av de intäkter och kostnader som en laddning av de återstående tre

NU 1981/82:30

21

reaktorerna skulle föra med sig. Beräkningen visade på ett överskott av ca
1 500 milj. kr. per år, vilket medför att det, då reaktorerna är byggda, är
billigare att ta dem i drift än att inte göra det.

Utom till interpellationsdebatten och till vad nu sagts vill utskottet hänvisa
till 1981 års energikommittés arbete. Kommittén skall föreslå en plan för
kärnkraftens avveckling. Den skall, i detta sammanhang som eljest, belysa
de samhällsekonomiska konsekvenserna av de åtgärder den föreslår.
Utredningsarbetet bör således kunna bidra med kunskap på det område som
motionärerna åsyftar. Utskottet finner inte någon särskild åtgärd med
anledning av motion 1981/82:1934 (c) motiverad utan avstyrker denna.

Från vänsterpartiet kommunisternas sida framförs förslag om en kraftig
nedskärning av kärnkraftsprogrammet. 1 partimotionen 1981/82:1140 begärs
ett uttalande av riksdagen att reaktorerna Forsmark 3 och Oskarshamn 31, v.
inte bör laddas. En enskild ledamot av partigruppen låter sin satiriskt
präglade motion 1981/82:1056 utmynna i förslag att Forsmark 3 skall tas i
anspråk som energimuseum och att kärnkraftsanläggningen i Forsmark på
sikt skall omvandlas till turist- och rekreationsanläggning. Enligt partimotionen
bör vidare Barsebäcksverket snarast tas ur drift och övriga kärnkraftverk
”användas så litet som möjligt”.

Utskottet hänvisar, liksom i motsvarande sammanhang förra året, till att
det nuvarande kärnkraftsprogrammet överensstämmer med resultatet av
folkomröstningen våren 1980 och med beslut av riksdagen samma år.
Därmed avstyrker utskottet de nu nämnda motionsyrkandena. Utskottet vill
tillägga att användande ”så litet som möjligt” torde från ekonomisk synpunkt
vara en olämplig princip.

Asea-Atom AB marknadsför en kärnvärmeanläggning - utan elproduktion
- som benämns Secure. I samband med behandlingen av proposition
1979/80:170 om vissa energifrågor - med anledning av folkomröstningen i
kärnkraftsfrågan - avslog riksdagen ett motionsyrkande om att riksdagen
skulle göra ett uttalande av innebörd dels att värmeförsörjningen i svenska
kommuner inte skulle få ske med hjälp av anläggningar av typ Secure, dels att
bridreaktorer inte skulle få byggas i Sverige. Näringsutskottet anförde härom
bl. a. (NU 1979/80:70): ”Utskottet konstaterar att resultatet av folkomröstningen
innebär att byggande av Securereaktorer eller bridreaktorer inte skall
förekomma i Sverige”. Detta uttalande citerade industriminister Nils G.
Åsling när han den 2 februari 1982 (RD 1981/82:69 s. 102) besvarade en
interpellation (1981/82:109) om åtgärder mot marknadsföringen av Secure.
Han tilläde att det för uppförande, innehav eller drift av atomreaktor fordras
tillstånd enligt atomenergilagen (1956:306) och drog slutsatsen: ”Mot denna
bakgrund torde några Secure-anläggningar inte komma att byggas i
Sverige.”

När interpellationssvaret avlämnades förelåg redan motion 1981/82:1140
(vpk), där ett yrkande är att riksdagen skall uttala att all utveckling och allt

NU 1981/82:30

22

arbete med kärnvärmereaktorn Secure bör stoppas.

Utskottet avstyrker detta motionsyrkande, eftersom några förutsättningar
för introduktion av Secure-anläggningar i Sverige inte nu föreligger, såsom
framgår av den redogörelse som just har lämnats. Tillverkning av Secureanläggningar
är emellertid fullt förenlig med gällande rätt. Utskottet finner
inte att riksdagen har anledning att göra något ingripande för att sådan
tillverkning - med sikte på exportmarknaden - skall förhindras.

I statsbudgeten finns ett förslagsanslag, Ersättning för försenad idrifttagning
av kärnreaktorer, från vilket utbetalas ersättning till Forsmarks
Kraftgrupp AB och statens vattenfallsverk för försenad idrifttagning av
kärnreaktorerna Forsmark 1 och Forsmark 2 resp. Ringhals 3 och Ringhals 4.
I budgetpropositionen föreslås (punkt E 7) att detta anslag för det
kommande budgetåret skall bestämmas till 215 milj. kr. Vänsterpartiet
kommunisterna hävdar i sin partimotion 1981/82:1140 att förseningskostnadema
faller inom ramen för vad som bör betraktas som normal risktagning
om man väljer att satsa på en omstridd verksamhet. Dessa kostnader bör inte
betalas av samhället, säger motionärerna.

Den försening som det gäller har framtvingats av staten genom den s. k.
rådrumslagen, dvs. lagen (1979:335) om förbud mot att under viss tid tillföra
kärnreaktorer kärnbränsle. Som utskottet konstaterade hösten 1980 i
liknande sammanhang (NU 1980/81:23 s. 8) kan riksdagen inte undandra sig
att anvisa medel för ersättning enligt rådrumslagen. Om staten inte
medverkar till en förhandlingsöverenskommelse med den som har grundade
ersättningsanspråk enligt lagen kan denne söka sin rätt domstolsvägen. Med
vad nu sagts avstyrker utskottet motionsyrkandet. Regeringens förslag till
anslag för ändamålet tillstyrks.

I näringsutskottets betänkande förra året om riktlinjer för energipolitiken
(NU 1980/81:60) ägnades avsevärd uppmärksamhet åt det projekt med
värmeöverföring till Stockholm genom en hetvattenledning från kärnkraftverket
i Forsmark som hade utarbetats av Storstockholms Energi AB
(STOSEB) i samarbete med statens vattenfallsverk. Utskottet framhöll (s.
83) att det är kommunerna som har det slutliga ansvaret för Stockholmsregionens
värmeförsörjning. Då värmeförsörjningen i storstäderna i hög grad
påverkar Sveriges energiförsörjning är det dock, sade utskottet, motiverat
att statsmakterna ger vissa riktlinjer för kommunernas handlande. Utskottet
noterade att även ett alternativ med stora värmepumpar i framtida
kombination med närförlagda kraftvärmeverk avsågs skola studeras i det
fortsatta utredningsarbetet och jämföras med alternativen värme från
Forsmark och koleldade anläggningar i Stockholmsregionen. Utskottet
uttalade bl. a. att det utgick från att man i det fortsatta utredningsarbetet
skulle noga undersöka möjligheterna att använda alternativa energikällor. I
ett längre perspektiv inför kärnkraftsavvecklingen borde man beakta
möjligheterna att Storstockholms värmesystem skulle få en sådan utform -

NU 1981/82:30

23

ning att varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta
möjliga miljöpåverkan kunde införas. Vad utskottet anförde gav riksdagen
regeringen till känna som sin mening.

Hösten 1981 begärde STOSEB ett klargörande från regeringen med
anledning av de pågående förhandlingarna med vattenfallsverket. Vilken
elanvändningsnivå år 1990 borde vara en lämplig utgångspunkt för diskussionerna?
Och skulle Sveriges möjligheter att exportera elkraft tas med i
värderingen av elbortfallet? Regeringen beslöt den 14 januari 1982 att lämna
STOSEB:s skrivelse utan åtgärd. Anledningen angavs vara att regeringen
inte uttalar sig i fråga om tolkning av lag eller riksdagsbeslut. I en kommentar
till regeringens beslut uttalade föredragande statsrådet Ingemar Eliasson att
han ansåg att det dittillsvarande utfallet av förhandlingarna mellan vattenfallsverket
och STOSEB visade på vilken osäker grund projektet byggde.
Det var, framhöll han, Storstockholmskommunernas och STOSEB:s sak att
själva avgöra om de trots detta ville genomföra projektet.

Frågan om en hetvattenledning från Forsmark tas i år åter upp i
vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1981/82:1140 och dessutom i
motionerna 1981/82:204 (vpk) och 1981/82:1616 (vpk). Yrkandet i den
förstnämnda motionen har en generell innebörd - riksdagen föreslås uttala
att någon avtappning av hetvatten från de svenska kärnkraftverken inte bör
få förekomma. Enligt de båda senare motionerna skulle riksdagen hemställa
hos regeringen om åtgärder för att utbyggnaden av hetvattenledningen skall
stoppas resp. uttala att denna ledning inte bör projekteras. Utöver vad
utskottet anförde i ämnet förra året har utskottet ingenting att tillägga
förutom en hänvisning till regeringens nyss refererade svar på STOSEB:s
framställning. Utskottet avstyrker sålunda de tre motionsyrkandena.

Om ”hetvatten” från kärnkraftverk talas det också i motion 1981/82:373
(m). Motionären vill att riksdagen skall uttala att detta ”hetvatten” skall
utnyttjas i högsta möjliga grad. Av motiveringen framgår emellertid att vad
motionären avser är det vatten som har använts för att kyla reaktorerna och
som därefter, uppvärmt till något högre temperatur, släpps ut i havet. Detta
motionsyrkande har alltså ungefär samma syfte som två andra yrkanden - i
motionerna 1981/82:1135' (s) och 1981/82:2123 (fp) - vilka avser spillvärme
från Barsebäcks kraftverk. Enligt den förra av dessa motioner bör regeringen
uppdra åt lantbruksstyrelsen att snarast ta upp diskussion med Sydkraft AB
och med trädgårdsnäringen om möjlighet att utnyttja denna spillvärme för
växthusodling. I den senare motionen begärs en skyndsam undersökning av
om spillvärme från Barsebäck kan utnyttjas för uppvärmning av ”skilda
trädgårdsanläggningar och näraliggande bostadsområden”.

Samma fråga var aktuell förra året (NU 1980/81:60 s. 86). Utskottet
nämnde då en pågående förprojektering av ett projekt som avsåg uppvärmning
av en växthusanläggning med hjälp av värmepump. Utskottet föreslog
att de aktuella motionsyrkandena skulle lämnas utan åtgärd och utgick då

NU 1981/82:30

24

från att berörda myndigheter och organisationer skulle följa utvecklingen
och vidta erforderliga åtgärder. Diskussioner om detta projekt pågår
fortfarande mellan berörda parter, dvs. Sydkraft och trädgårdsnäringens
företrädare. På samma grund avstyrker utskottet motionerna 1981/82:373
(m), 1981/82:1135 (s) och 1981/82:2123 (fp) i nu berörda delar. Utskottet vill
då samtidigt betona att det är högst önskvärt att det energiinnehåll som har
tillförts kylvattnet i möjligaste mån kommer till nyttig användning.

Utskottet övergår så till säkerhetsfrågor på kärnkraftens område. Tillsynsmyndigheten,
statens kärnkraftsinspektion, finansieras genom avgifter. För
inspektionens förvaltningskostnader och för kärnsäkerhetsforskning i dess
regi begär regeringen därför endast två anslag av formell natur, vartdera på
1 000 kr. Utskottet tillstyrker propositionen på denna punkt.

Socialdemokraterna tar upp olika säkerhetsfrågor i sin partimotion
1981/82:1609. Där föreslås att riksdagen skall som sin mening ge regeringen
till känna vad som i motionen anförs om behovet av successiv information till
riksdagen och allmänheten om bl. a. säkerhetsstudier, säkerhetshöjande
åtgärder och de lokala säkerhetsnämndernas verksamhet. Motionärerna
citerar en formulering på valsedeln för linje 2 i kärnkraftsfolkomröstningen i
mars 1980, enligt vilken en särskild säkerhetsstudie bör göras för varje
reaktor. De erinrar också om de lokala säkerhetsnämndernas verksamhet
och föreslår att denna skall redovisas i samband med att regeringen, såsom de
också begär, successivt lämnar information till riksdagen och allmänheten
om hur arbetet med bl. a. säkerhetsstudier och säkerhetshöjande åtgärder
fortskrider.

Budgetpropositionen innehåller i avsnittet om kärnkraftinspektionen (s.
110-118) en del information som har intresse i detta sammanhang. Bl. a.
nämns att det i riktlinjerna för kärnsäkerhetsarbetet har angivits att varje
svenskt kärnkraftaggregat under sin tekniska livslängd om möjligt skall
genomgå tre fullständiga säkerhetsgranskningar liknande den som föregår
meddelandet av tillstånd att första gången ta reaktoranläggningen i drift. I
fråga om metoder i säkerhetsarbetet berörs bl. a. utvecklingen av system för
tillbudsanalys samt pågående s. k. probabilistiska riskanalyser. Produktion
av informationsmaterial om inspektionens verksamhet nämns som en
prioriterad uppgift. Informationen avses delvis bli av överblickande art och
delvis gälla projekt av speciellt intresse. I kärnkraftinspektionens regelbundet
återkommande information till allmänheten ingår sedan länge kvartalsrapporter
över driftstörningar i de svenska kärnkraftverken.

Ordförande och ledamöter i de lokala säkerhetsnämnderna utses av
regeringen. För varje nämnd sker emellertid detta efter förslag av den
kommun där kärnkraftverket är beläget. Det är huvudsakligen kommunfullmäktigeledamöter
i respektive kommun som har utsetts. I realiteten
framstår säkerhetsnämnderna därför i rätt hög grad som kommunala organ.
Varje säkerhetsnämnd skall årligen avge en berättelse om sin verksamhet till

NU 1981/82:30

25

industridepartementet. Till dess åligganden hör också att själv svara för
information om säkerhetsfrågor på det lokala planet.

Vad som nu har redovisats synes ge vid handen att motionärernas
önskemål beträffande information om kärnsäkerhetsarbetet i allt väsentligt
blir uppfyllda under förutsättning av att kärnkraftsinspektionen fullföljer
sina i anslagsframställningen angivna planer och att de lokala säkerhetsnämnderna
fullgör sina uppgifter instruktionsenligt. Utskottet vill understryka
betydelsen av den informationsverksamhet som det här är fråga om.
Någon särskild framställning till regeringen på grundval av det nu aktuella
motionsyrkandet finner utskottet inte erforderlig.

Installation av filtrerad ventilation i reaktorinneslutningarna är ett nytt led
i kärnsäkerhetsarbetet. I enlighet med de planer som redovisades i förra årets
proposition om riktlinjer för energipolitiken har regeringen, såsom nu
anmäls i budgetpropositionen (bilaga 17 s. 112), hösten 1981 utfärdat
föreskrifter om sådan installation vid Barsebäcksverket. I motion 1981/
82:1140 (vpk) begärs motsvarande åtgärder även vid övriga kärnkraftverk.
Regeringen bör, menar motionärerna, anmodas lägga fram förslag om att
filterkammare före år 1985 skall byggas vid alla kärnkraftverk i drift.

Motionärerna påpekar att de framställde samma yrkande förra året. Det
avslogs då av riksdagen (NU 1980/81:60 s. 112). Regeringen hade uttalat att
filtrerad ventilation kunde bli aktuell även för reaktorinneslutningarna i
Ringhals, Oskarshamn och Forsmark. Man skulle dock utreda om andra
metoder kunde ge en jämförbar minskning av olycksriskerna liksom om
riskbilden vad gäller stora utsläpp av radioaktivt material väsentligt avvek
från den dåvarande. I så fall borde säkerhetsvillkoren för kärnkraftverken i
Ringhals, Oskarshamn och Forsmark anpassas härtill. Om ytterligare
säkerhetsåtgärder skulle vidtas borde de enligt regeringen ha kommit till
stånd före år 1989. Med hänvisning till detta ställningstagande av riksdagen
avstyrker utskottet det nu berörda motionsyrkandet.

Hantering av radioaktivt avfall

Hanteringen av det radioaktiva avfallet från kärnkraftverken är ett av de
centrala problemen på kärnkraftsområdet. Staten inrättade förra året en
särskild nämnd för hantering av använt kärnbränsle. Dess verksamhet
presenteras nu i budgetpropositionen (bilaga 17 s. 117 f.). Nämndens utgifter
bekostas med avgiftsmedel. I statsbudgeten erfordras för nämndens del bara
ett formellt belopp av 1 000 kr. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
härom.

Frågor om hanteringen och den slutliga förvaringen av det radioaktiva
avfallet från kärnkraftverken tas upp i flera motioner. I centerpartiets
partimotion 1981/82:1053 finns två yrkanden på detta område. Enligt det ena
bör riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad som i motionen
anförs om inriktningen av arbetet för att nå en betryggande slutförvaring av

NU 1981/82:30

26

det utbrända kärnbränslet. Innebörden av detta yrkande skall strax redovisas
närmare; här skall endast anmärkas att lagen (1977:140) om särskilt tillstånd
att tillföra kärnreaktor kärnbränsle m. m., den s. k. villkorslagen, ställer
högre säkerhetskrav än som kommer till uttryck genom ordet ”betryggande”.
Det andra yrkandet är att riksdagen som sin mening skall ge regeringen
till känna att upparbetning av svenskt kärnkraftsavfall inte bör komma i
fråga. Ett uttalande av denna innebörd begärs också av vänsterpartiet
kommunisterna i partimotionen 1981/82:1140. Där föreslås vidare att
riksdagen skall uttala att man från svensk sida snarast möjligt bör säga upp
det avtal som finns mellan Svensk Kärnbränsleförsörjning AB (SKBF) och
det franska företaget Cogéma om upparbetning av använt kärnbränsle.
Ytterligare skulle riksdagen uttala att en utredning om förvaringen av
kärnkraftsavfallet bör tillsättas och att alla provborrningar bör stoppas i
avvaktan på utredningens resultat.

Centerpartiet diskuterar i den nämnda partimotionen sambandet mellan
kärnkraft och kärnvapen. Åtgärder som förhindrar att kärnkraftsproduktionen
leder till ökad kärnvapenspridning måste vidtas i varje aktuellt led i
kärnbränslecykeln, uttalar motionärerna. Upparbetning av använt kärnbränsle
skulle ”klart innebära en ytterligare bindning till kärnkraftssamhället”
och dessutom öka riskerna för spridning av kärnvapen. Det påpekas i
motionen att villkorslagen ger utrymme både för upparbetning av använt
kärnbränsle och för en slutlig förvaring utan upparbetning. ”Enligt centerns
uppfattning uppfyller inte de s. k. KBS-metoderna de krav som villkorslagen
uppställer för att den slutliga förvaringen av det utbrända kärnbränslet skall
kunna anses vara helt säker”, säger motionärerna i detta sammanhang.

Utskottet finner det nu citerade uttalandet anmärkningsvärt. Regeringen
beslöt under våren 1980 att medge start av kärnkraftsanläggningarna
Ringhals 3 och 4 samt Forsmark 1 och 2. Likaså lämnade regeringen då
tillstånd till uppförande och drift av ett centrallager för använt kärnbränsle.
Dessa beslut innebar, såsom uttryckligen konstaterades i proposition
1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken (bilaga 1 s. 315), ett ställningstagande
för att den dittills av Projekt Kärnbränslesäkerhet (KBS) redovisade
hanteringen och förvaringen av använt kärnbränsle och högaktivt avfall är
möjliga att tillämpa. Att den rådgivande folkomröstningens resultat gav stöd
för idrifttagning av ytterligare kärnkraftsreaktorer intill ett sammanlagt antal
av tolv har givetvis icke satt de i villkorslagen angivna kraven ur kraft. Några
omständigheter som tyder på att de år 1980 godtagna förvaringsmetoderna
nu skulle bedömas väsentligen annorlunda av regeringen är inte bekanta.
Det citerade uttalandet i partimotionen torde mot här angiven bakgrund få
tolkas så att motionärerna anser innebära att regeringen år 1980 meddelade
tillstånd enligt villkorslagen trots att de i lagen angivna förutsättningarna för
tillstånd inte var uppfyllda.

Beträffande det fortsatta arbetet på metoder för slutförvaring av använt
kärnbränsle och radioaktivt avfall från sådant vill utskottet anföra följande.

NU 1981/82:30

27

De hittills redovisade metoderna för slutförvaring av radioaktivt avfall - KBS
I och II - har presenterats som möjliga sätt att lösa problemet med
slutförvaringen. Utgångspunkten var härvid de krav som ställdes av
villkorslagen inför laddningen av de reaktorer som var under uppförande.
Inom ramen för KBS pågår nu forskning om de på lång sikt bästa
förvaringsmetoderna, med utgångspunkt i vissa grundläggande förutsättningar
för villkorslagen. Dessa är bl. a. att slutförvaringen skall ske i Sverige
och inte innebära någon börda för kommande generationer. Inom de ramar
som bestäms av villkorslagen undersöks nu dels ett antal olika bergarter för
slutförvaringen, dels ett antal metoder och material för inkapsling av avfallet.
Forskningen kommer att pågå ytterligare en tid innan val av metoder,
material och lokalisering måste göras. F. n. planeras en idrifttagning av
slutförvaret omkring år 2020. Anläggningsarbetena bör påbörjas ca tio år
tidigare, dvs. omkring år 2010. Detta medför i sin tur att provborrningar i
syfte att finna lämplig lokalisering bör avslutas före sekelskiftet. Tidpunkten
för definitiva val av metoder, material och lokalisering kan komma att
skjutas framåt i tiden genom politiska beslut om exempelvis längre
mellanlagring.

I detta sammanhang kan också erinras om den översyn av lagstiftningen på
atomenergiområdet som atomlagstiftningskommittén (I 1979:05) är sysselsatt
med. Kommittén skall vid sin prövning av tillståndsförfarandet enligt
atomenergilagen (1956:306) bl. a. överväga möjligheterna att ställa upp
villkor samt vad som krävs för att ändra eller återkalla ett lämnat tillstånd
eller uppställa nya eller ändrade villkor under tillståndets giltighetstid.

Utskottet vill understryka betydelsen av det pågående arbetet på att
förbättra metoderna för hantering och förvaring av använt kärnbränsle. De
insatser i detta syfte som görs på olika håll i världen skapar grund för
förhoppningar att betydande tekniska landvinningar kan göras på detta
område. En tänkbar utvecklingslinje kan vara att slutförvaring utan
upparbetning kommer att bli betraktad som den primära slutförvaringsmetoden.
Det finns emellertid enligt utskottets mening inte skäl för ett förbud
mot upparbetningsmetoden, den ena av de båda metoder som villkorslagen
anvisar. Utskottet avstyrker därför de yrkanden om upparbetningsförbud
som framställs i motionerna 1981/82:1053 (c) och 1981/82:1140 (vpk).

Forsknings- och utvecklingsarbete avseende hantering och förvaring av
använt kärnbränsle och radioaktivt avfall bedrivs av reaktorinnehavarna
själva genom det av dem ägda företaget Svensk Kärnbränsleförsörjning
(SKBF). I regi av nämnden för hantering av använt kärnbränsle förekommer
viss kompletterande verksamhet. När det gäller den fortsatta inriktningen av
forsknings- och utvecklingsarbetet finns det enligt utskottets mening inte
underlag för ett sådant styrande ingrepp från statsmakternas sida som
motionärerna påyrkar. Utskottet avstyrker alltså det yrkande i motion
1981/82:1053 (c) som syftar till ett uttalande därom från riksdagens sida.

Med hänvisning till vad som här har sagts om det fortsatta forsknings- och

NU 1981/82:30

28

utvecklingsarbetet i fråga om hantering av använt kärnbränsle etc. avstyrker
utskottet yrkandet i motion 1981/82:1140 (vpk) om en särskild utredning på
detta område och om förbud mot provborrningar under utredningstiden.

Det avtal om upparbetning som har ingåtts mellan Svensk Kärnbränsleförsörjning
AB (SKBF) och det franska företaget Cogéma har upprepade
gånger behandlats inom riksdagen. Utskottet kan hänvisa till en interpellationsdebatt
våren 1981 (RD 1980/81:32 s. 25) och till sitt eget betänkande
förra året om riktlinjer för energipolitiken (NU 1980/81:60 s. 108 f.). Med
erinran om riksdagens tidigare ställningstaganden i frågan avstyrker utskottet
det yrkande i motion 1981/82:1140 (vpk) som går ut på att avtalet med
Cogéma bör sägas upp snarast möjligt.

SKBF har under år 1981 projekterat ett för samtliga svenska kärnkraftsföretag
gemensamt centrallager för driftavfall från de svenska kärnkraftverken.
Det rör sig huvudsakligen om filter- och jonbytarmassor, som måste
hållas avskilda under några hundra år. Anläggningen planeras för att senare
kunna utvidgas så att den kan ta emot avfall från rivning av kärnkraftverk.
Förvaret avses bli lokaliserat till Forsmark. SKBF har inlämnat ansökan om
prövning av projektet enligt atomenergilagen, vattenlagen och miljöskyddslagen.

I motion 1981/82:284 (s) begärs att riksdagen skall hemställa hos
regeringen att utrednings- och projekteringsarbetet för det nu beskrivna
projektet fullföljs. Riksdagen föreslås också besluta om att centrallagret skall
lokaliseras till Forsmark. Med hänvisning till den pågående prövningen av
projektet avstyrker utskottet denna motion.

Vattenkraft

För närvarande uppgår vattenkraftsproduktionen till 61-62 TWh under ett
år med normal vattentillrinning. I 1981 års energipolitiska proposition
redovisades beräknade produktionstillskott. Utöver redan pågående och
lovgivna utbyggnader bedömdes kapacitetsutbyggnader kunna inledas under
1980-talet motsvarande 2-3 TWh. Häri inkluderades även tillskott från små
vattenkraftverk. Ytterligare ca 1 TWh skulle kunna tillkomma genom
effektiviseringar i befintliga kraftstationer. Totalt skulle vattenkraftsproduktionen
kunna uppgå till 66 TWh, dock inte förrän efter år 1990. Detta år
skulle enligt propositionen vattenkraften kunna ge ett tillskott till energibalansen
med 65 TWh. Till år 1983 kommer regeringen att följa upp lämnade
tillstånd till vattenkraftsutbyggnad. Om så erfordras kommer kompletterande
förslag att lämnas så att den föreslagna utbyggnaden kan uppnås.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen konstaterades bl. a. på basis
av ett yttrande från civilutskottet att vattenkraftsproduktionen år 1990
troligen kommer att ligga något under 65 TWh med nu gällande regler för
tillståndsgivningen (NU 1980/81:60 s. 94, CU 1980/81:5 y). Civilutskottet

NU 1981/82:30

29

erinrade i sitt yttrande om att ramen för möjlig vattenkraftsutbyggnad ytterst
läggs fast genom riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen och vattenlagens
tillåtlighetsregler i förening med regeringens prövningsrätt. ”För den
händelse att riksdagen önskar vidga utbyggnaden av vattenkraften måste
den”, framhöll civilutskottet, ”antingen fatta konkreta beslut om att vissa
angivna älvsträckor inte längre skall vara undantagna från utbyggnad eller

ändra vattenlagen så att de motstående intressena tillmäts en mindre

vikt.”

Bland uppgifterna för 1981 års energikommitté är att med utgångspunkt i
riksdagsbeslutet 1977 om den fysiska riksplaneringen överväga vilket bidrag
vattenkraften kan ge till elförsörjningen i ett längre tidsperspektiv.

I sitt betänkande CU 1981/82:33 har civilutskottet med anledning av ett
motionsyrkande föreslagit en utredning som skall kunna ligga till grund för
en plan för vattenkraftsutbyggnaden. Uppgifter om möjligheter att nå nära
beräknad utbyggnad år 1990 kan inte, säger civilutskottet, undanröja
farhågorna för att utbyggnaden inte kommer att ske i önskad takt. De långa
projekterings- och planeringsperioderna medför att det erfordras beslut så
snart som möjligt för att vattenkraften skall kunna lämna sitt avsedda bidrag
till den beslutade framtida energistrukturen. Det förordade utredningsarbetet
bör, heter det i betänkandet, närmare planläggas i samråd med
energikommittén. Utredningsresultatet skall innefatta ställningstaganden
även till frågan i vilken mån gällande riktlinjer för den fysiska riksplaneringen
bör omprövas, bl. a. mot bakgrund av att tidigare utredningar bakom
dessa har gjorts innan riksdagen fattat nu gällande beslut om energipolitikens
inriktning. - Civilutskottets nu återgivna förslag är inte enhälligt. Centerpartiets
och folkpartiets representanter i utskottet har i en reservation uttalat
att de gällande riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen, enligt vilka de
fyra outbyggda huvudälvarna och andra värdefulla älvsträckor skall undantas
från utbyggnad, bör ligga fast. Och en särskild utredning om möjligheter att
öka vattenkraftstillskottet inom ”den synnerligen smala eller närmast
obefintliga sektor” där - med citat från den aktuella motionen - ”en positiv
omdaning av naturmiljön säkras” kan, hävdar reservanterna, inte anses
motiverad. - Riksdagen har den 19 maj 1982 beslutat i enlighet med
civilutskottets förslag. Näringsutskottet har alltså inte anledning att självt ta
ställning i frågan. I det följande utgår utskottet från riksdagens nu angivna
beslut.

Utskottet tar här upp åtta motioner som på olika sätt behandlar
vattenkraftsutnyttjandet.

I motion 1981/82:1466 (m) krävs att nytt beslutsunderlag skall tas fram för
alla vattenkraftsprojekt som kan bli aktuella under resten av 1900-talet.
Detta beslutsunderlag skall bygga på en moderniserad bedömning av
kraftnyttan mot bakgrund av det enligt motionärerna nu allmänt accepterade
kravet på minskat oljeberoende samt förestående kärnkraftsavveckling. En
utredning av detta slag bör, menar motionärerna, föreligga inför den

NU 1981/82:30

30

omprövning av 1977 års riksdagsbeslut om den fysiska riksplaneringen som
skall ske i mitten av 1980-talet. Den önskade utredningen bör dels ställa
nyttan av och kostnaden för nya vattenkraftsprojekt i relation till nyttan och
kostnaden för andra tänkbara energitillskott, dels jämföra positiva och
negativa miljöeffekter av nya vattenkraftverk med andra alternativa
energiprojekt.

I motiveringen för ett av yrkandena i motion 1981/82:626 (s) åberopas ett
riksdagsbeslut år 1975 om utbyggnad av vattenkraften till 66 TWh redan år
1985. Denna utbyggnad har kraftigt försenats, påpekar motionärerna och
hänvisar till tidigare socialdemokratiska motioner med krav på en plan för
hur 1975 års nivå för vattenkraftsproduktionen skall kunna uppnås. Om
riksdagen avslår dessa krav tillvaratas inte möjligheterna att styra utbyggnaden
så att största möjliga hänsyn tas till ekonomi och miljö, säger
motionärerna. Ett intressant förslag från Älvräddarnas samorganisation har
därmed inte heller fått en seriös prövning, tillägger de. I stället pågår en
närmast spontan utbyggnad genom kraftbolagens försorg.

Vid behandlingen av motsvarande motionsyrkanden våren 1981 avslog
riksdagen dessa med hänvisning till uppdraget åt 1981 års energikommitté att
överväga vattenkraftens utbyggnad i ett längre tidsperspektiv. Utvecklingen
i det korta och medellånga perspektivet kommer att följas uppmärksamt av
regeringen, påpekade näringsutskottet, som också erinrade om de kompletteringsförslag
i frågan som regeringen hade aviserat till år 1983.

Även i år återkommer krav på en utbyggnad av vattenkraften i den
utsträckning som är ekonomiskt lönsam (ca 100 TWh). Detta sker genom ett
yrkande i motion 1981/82:373 (m) som förordar att den på vattenkraft
baserade elproduktionen ökas med minst 50 % genom utnyttjande av alla
exploaterbara vattenkraftsresurser. Riksdagen avslog förra året ett motsvarande
yrkande.

Med hänvisning till riksdagens nyss refererade beslut om en utredning
rörande vattenkraftutbyggnaden avstyrker utskottet de tre här refererade
yrkandena i motionerna 1981/82:1466 (m), 1981/82:626 (s) och 1981/82:373
(m).

I motion 1981/82:626 (s) föreslås även att regeringen utan dröjsmål skall
vidta åtgärder för att ytterligare stimulera effektiviseringar i befintliga
kraftverk. De skäl som motionärerna anför för en stark satsning just på
effektiviseringar är bl. a. att sådana medför ytterst begränsade skador på
miljön och att de skulle kunna bidra till att meningsfull sysselsättning skapas
för företag i anläggnings- och byggnadsbranschen och i verkstadsindustrin.

Motion 1981/82:2126 (s) ställer krav på dels ombyggnad, dels viss
nybyggnad av vattenkraften i Jämtlands län. De befintliga kraftstationerna i
Indalsälven bör ses över, menar motionärerna. Dessa stationer undersöktes
redan år 1975 av statens vattenfallsverk och Indalsälvens Vattenregleringsföretag,
varvid såväl om- och utbyggnad som viss nybyggnad befanns vara

NU 1981/82:30

31

möjlig. Projekten har dock inte satts i gång beroende på bl. a. bristande
lönsamhet. De splittrade ägarförhållandena i Indalsälvens kraftföretag torde
vara en försvårande faktor, säger motionärerna, som anhåller om omedelbara
statliga insatser för att få till stånd förhandlingar om den önskade
kraftutbyggnaden.

Som tidigare nämnts beräknas det möjliga tillskottet i vattenkraftsproduktionen
genom effektiviseringar uppgå till ca 1 TWh. Detta förutsätter dock
att erforderliga ^byggnadstillstånd och statsbidrag kan erhållas. Effektiviseringar
av befintliga kraftverk pågår kontinuerligt inom ramen för
kraftföretagens normala verksamhet. Som exempel på detta nämns i
budgetpropositionen (bilaga 17 s. 132) att vattenfallsverket har ansökt hos
vattendomstolen om att få installera ett fjärde aggregat i Stadsforsens
kraftstation.

Näringsutskottet fann vid sin behandling av likadana motionsyrkanden
förra året som de båda senast nämnda att de inte borde föranleda några
åtgärder från riksdagens sida, och riksdagen följde utskottet. Utskottet har
samma uppfattning nu och avstyrker alltså motionerna 1981/82:626 (s) och
1981/82:2126 (s) i nu berörda delar. Härvid förutsätter utskottet att
vattenfallsverket och andra intressenter aktivt bevakar möjligheter till
effektivisering av befintliga kraftverk.

Vattenkraften kan byggas ut i den begränsade omfattning som förutsattes
av linje 3 i samband med folkomröstningen om kärnkraft, sägs i motion
1981/82:1140 (vpk). Då krävs emellertid bl. a. en satsning på mindre
vattenkraftsresurser, framför allt i södra Sverige. Riksdagen bör därför hos
regeringen begära en inventering av dessa, anser motionärerna.

Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att regeringen (jordbruksdepartementet)
sedan budgetåret 1980/81 har anslagit medel till vissa länsstyrelser
för inventeringar av befintliga vattenkraftsanläggningar inom resp. län.
Inventeringarna omfattar äldre dammar, nedlagda kvarnar etc. där det skulle
kunna installeras vattenkraftstationer. Förra budgetåret genomfördes inventeringar
i Hallands, Älvsborgs och Örebro län. F. n. pågår inventeringar i
Kronobergs, Jönköpings, Kalmar och Blekinge län.

Inventeringarna är inte fullständiga med avseende på möjlig vattenkraftsutbyggnad,
eftersom de inte omfattar outbyggda vattenkraftsresurser. Det
berörda yrkandet i motion 1981/82:1140 (vpk) får dock anses vara
väsentligen tillgodosett genom de aktiviteter som pågår. Utskottet föreslår
därför att riksdagen lämnar det utan åtgärd.

I motion 1981/82:451 (m) redogörs för den utbyggnad av mindre
vattenkraftsresurser som planeras av länsstyrelsen i Skaraborgs län. Regeringen
borde enligt motionärerna uppmanas att noga följa planernas
utveckling i syfte att på lämpligt sätt kunna medverka till att de fullföljs.
Länsstyrelsens planering avser vattensystemet Lidan-Flian, som vid en
pågående inventering synes kunna erbjuda lönsamma utbyggnadsmöjligheter.
Utskottet anser att det kan lämnas åt de regionala intressenterna att om

NU 1981/82:30

32

så befinns motiverat göra framställning om statliga insatser. Därför avstyrker
utskottet motionen.

Det statliga stödet till utbyggnader av små vattenkraftverk är i dag sämre
än tidigare, hävdas i motion 1981/82:1932 (c). Här åberopas en utvärdering
av stödreglerna som har gjorts av statens industriverk. Industriverket
konstaterar att finansieringen är det största hindret för en fortsatt upprustning
resp. nyanläggning av små vattenkraftverk. Motionärerna föreslår
förbättringar av stödet så att lån kan beviljas med högst 75 % i stället för som
i dag 50 % av anläggnings- resp. upprustningskostnaden. Lånens amorteringstid
borde vidare förlängas och dispens ges generöst för anläggningar
med lägre effekt än 100 kW.

I budgetpropositionen (bilaga 17 s. 108) redogörs för en skrivelse till
regeringen från länsstyrelsen i Kalmar län med önskemål som överensstämmer
med dem som framförs i den aktuella motionen. I propositionen erinras
om att reglerna för stöd ur oljeersättningsfonden nyligen har godkänts av
riksdagen (NU 1980/81:60 s. 95). Det nya stödsystemet trädde i kraft den 1
juli 1981. Föredraganden säger sig inte vara beredd att nu förorda några
ändringar i stödet. Han betonar dock att erfarenheterna av stödsystemets
tillämpning noga bör bearbetas. De bör utgöra ett väsentligt underlag för den
utvärdering av oljeersättningsfondens verksamhet som skall föreligga år
1983.

Som redovisas senare i detta betänkande (s. 40) har energiskattekommittén
nyligen (SOU 1982:16) föreslagit viss skattebefrielse för små kraftverk.
Förslagen gäller anläggningar i de storlekar som är berättigade till statligt
oljeersättningsstöd.

Utskottet instämmer i det nyss citerade uttalandet i budgetpropositionen
och hänvisar därutöver till den förestående prövningen av energiskattekommitténs
förslag. Någon meningsyttring av riksdagen på grundval av motion
1981/82:1932 (c) vill utskottet följaktligen inte förorda.

Sist i detta avsnitt tar utskottet upp två motioner som syftar till
förstatligande av vissa vattenkraftstillgångar vilka f. n. är i privat ägo.
Bakgrunden är att de båda företag - Gränges AB och Stora Kopparbergs
Bergslags AB - som år 1979 tillsammans med staten bildade SSAB Svenskt
Stål AB därvid behöll sina kraftrörelser. Gränges har sedermera sålt sin
kraftrörelse till statens vattenfallsverk. I motion 1981/82:452 (s) begärs nu att
regeringen skall ta upp förhandlingar med Stora Kopparberg syftande till att
den kraftrörelse som tidigare utgjorde en integrerad del av bolagets
stålrörelse men som skildes ut från denna när Domnarvets Jernverk överläts
till SSAB skall ”i framtiden” överföras i samhällets ägo. Enligt motion
1981/82:1493 (vpk) bör regeringen anmodas ta initiativ för att den vattenkraft
som det gäller skall överföras till staten.

Motsvarande motionsyrkanden - avseende även Gränges tidigare kraftrörelse
- avstyrktes av näringsutskottet (NU 1980/81:44) och avslogs av
riksdagen våren 1981. De behandlades då i anslutning till en proposition om

NU 1981/82:30

33

stålindustrin. Vattenfallsverket och Gränges hade vid tillfället just träffat
avtal om den nyssnämnda affären dem emellan, och denna skulle senare
underställas statsmakternas prövning (se prop. 1981/82:25 s. 91, NU
1981/82:13).

Frågan huruvida vattenkraftstillgångar av det slag som det här gäller bör få
finnas kvar i enskild ägo eller undantagslöst bör nationaliseras är en
näringspolitisk fråga av stor räckvidd. Det finns enligt utskottets mening inte
anledning att här aktualisera denna fråga i hela dess vidd. Beträffande Stora
Kopparbergs kraftrörelse konstaterar utskottet att den numera, när ingen
särskild förhandlingssituation råder mellan staten och Stora Kopparberg,
inte står i någon särklass bland kraftrörelser i privata bolags ägo. Den
omedelbara effekten av en sådan transaktion som motionärerna förespråkar
skulle bli ett likviditetstillskott till Stora Kopparberg och en motsvarande
belastning på statsbudgeten. Utskottet finner inte skäl att nu förorda något
sådant initiativ från statens sida som förordas i motionerna 1981/82:452 (s)
och 1981/82:1493 (vpk). Alltså avstyrker utskottet dessa.

Vinster vid vattenkraftsproduktion

Statens vattenfallsverk har bl. a. genom sin storlek blivit normgivande när
det gäller pris- och tariffsättning på elkraft i landet. Huvudprincipen vid
prissättningen är enligt vattenfallsverket att prisnivån skall anpassas efter
självkostnaden för produktionen. Fram till år 1978 sattes tariffnivån så att
den skulle svara mot den s. k. långsiktiga marginalkostnaden, vilket innebär
att intäkterna från dagens kraftförsäljning svarar mot kostnaderna för att
bygga ut nya produktionsanläggningar.

Vattenkraften utgör mer än hälften av den totala elproduktionen i landet,
57 % under år 1981 enligt statistiska centralbyråns preliminära statistik. Den
produceras till stor del i äldre, avskrivna anläggningar till mycket låga rörliga
kostnader. Eftersom elpriserna är satta för att täcka betydligt högre
produktionskostnader i nyutbyggda anläggningar (den långsiktiga marginalkostnaden
har varit stigande), genererar de äldre vattenkraftsanläggningarna
årligen stora finansiella överskott.

Kommittén om principerna för taxe- och prissättningen på energi
diskuterar i sitt betänkande Pris på energi (SOU 1981:69) dessa s. k.
producentöverskott (s. 119, 144-149). ”Att utnyttja vinster från billigare
produktionsslag för att subventionera dyrare produktion innebär ett slöseri
med resurser och utgör ett sätt att inte låta värdet av naturtillgångar komma
landet till godo”, konstaterar kommittén och fortsätter: ”Det är ett sätt att
skapa konstgjorda komparativa fördelar för verksamheter som annars inte
skulle vara lönsamma. Detta kan gälla såväl för elenergi som för gas, olja
eller andra naturtillgångar.”

Det har uppstått interna kapitalmarknader inom många skogs- och
stålkoncerner, menar kommittén och anför vidare: ”Vattenkraftsvinsterna

3 Riksdagen 1981182. 17 sami. Nr 30

NU 1981/82:30

34

kanaliseras således i stor utsträckning till investeringar inom andra delar av
dessa koncerners verksamhet eller till täckning av förluster inom koncerner.
Endast en mindre del av vattenkraftsvinsterna delas ut till aktieägare eller
dras in till stat och kommun.”

Frågan om beskattning eller någon annan form för indragning av
vattenkraftsvinsterna har inte tagits upp i utredningsbetänkandet. Däremot
berörs den i energiskattekommitténs betänkande (SOU 1982:16) Skatt på
energi. Denna kommitté har enligt sina direktiv och tilläggsdirektiv haft att
belysa frågan om de s. k. övervinsterna i vattenkraftsproduktionen och
presentera tekniska modeller för hur ett ingripande kan utformas.

Energiskattekommittén belyser (bilaga 3 till betänkandet) prissättningsprinciper
för olika former av elproduktion samt vattenkraftens ägar-,
storleks- och vinststruktur. Kommittén diskuterar frågan om hur övervinster
kan definieras samt periodiserings- och mätproblem som hänger samman
därmed. Rapporten utmynnar i en presentation av olika tekniska modeller
för beskattning av aktuella ”övervinster”. Tänkbara modeller är beskattning
på (a) utlevererad elkraft, (b) anläggningarnas produktionskapacitet, (c)
genererad vinst eller (d) nyttjanderätt samt (e) olika kombinationer härav.
Kommittén har inte ålagts att förorda en viss bestämd modell. Den anser att
en eventuell övervinstbeskattning inte bör ske inom energibeskattningens
ram. Om en övervinstbeskattning skall komma till stånd synes, säger
kommittén, en utformning enligt (c) eller (d) bättre ligga i linje med
intentionerna i kommitténs direktiv.

Då de nu nämnda betänkandena har remissbehandlats, kan de tillsammans
med den Grafströmska utredningens förslag i betänkandet (SOU 1981:94)
Energisamverkan stat-kommun-näringsliv komma att ligga till grund för
regeringsförslag längre fram under år 1982.

I tre motioner begärs utredning om hur vinster och övervinster vid
vattenkraftsproduktion skall kunna överföras till samhället eller till särskilda
regioner.

I motion 1981/82:212 (vpk) påpekas att det i debatten inför folkomröstningen
i kärnkraftsfrågan rådde stor enighet om att övervinsterna från de
äldre vattenkraftsverken skulle dras in. På sikt är det viktigt att en del av
vattenfallsverkets övervinster på vattenkraften återförs direkt till de regioner
där de har uppkommit, menar motionärerna. I ett par yrkanden som under
våren har behandlats av skatteutskottet (SkU 1981/82:30, 1981/82:54)
föreslås att överföringen skall ske genom att en produktionsavgift läggs på
vattenkraftsproduktionen. Intäkterna från denna avgift skulle tillföras dels
en central fond, dels ett antal regionala fonder. Att snabbt genomföra en
sådan direktöverföring är komplicerat, eftersom vattenfallsverkets vinster
f. n. i huvudsak tillfaller statskassan, säger motionärerna. En utredning
borde därför skyndsamt tillsättas för att föreslå lämpliga åtgärder. Ett
likalydande motionsyrkande avstyrktes av utskottet våren 1981 (NU
1980/81:60 s. 119) och avslogs då av riksdagen.

NU 1981/82:30

35

Yrkanden med delvis samma innebörd, likaledes behandlade av skatteutskottet,
har framförts i motionerna 1981/82:1610 (s) och 1981/82:1570 (c).

Skatteutskottet förutsatte vid sin behandling av de nämnda motionsyrkandena
att regeringen efter sedvanlig remissbehandling av energiskattekommitténs
betänkande snarast vidtar de åtgärder som kan anses erforderliga.
Utskottet ansåg att riksdagen borde avvakta regeringens ställningstaganden
till energiskattekommitténs modeller för ett ingripande mot övervinsterna
och avstyrkte därför de behandlade motionsyrkandena. Riksdagen följde
utskottet.

Motion 1981/82:2132 (fp) tar upp de svårigheter för sysselsättning och
näringsliv som råder i Norrbotten. I ett läge då de regionalpolitiska medlen
inte räcker till för att ge fler arbetstillfällen och basindustrierna går med
förlust måste nya vägar prövas, anser motionären. Det borde därför
undersökas om den mycket stora resurs som Norrbottens vattenkraft utgör
kunde komma länet till godo och satsas på utveckling av ett mer differentierat
näringsliv. Detta skulle kunna ske genom en sänkning av elpriset i
Norrbotten, en avsättning per producerad kWh eller återbäring till länet på
annat sätt av den vinst som uppkommer från kraftproduktionen i länet.

En liknande innebörd har motion 1981/82:1479 (c). Där framhålls att de
dominerande företagen i Norrbotten är statsägda. Dessa har, säger
motionärerna, under årens lopp tillfört statskassan betydande belopp. Detta
gäller även för vattenkraftsproduktionen - särskilt i Lule älv - vars vinster
dels använts av vattenfallsverket till investeringar i andra regioner och andra
kraftslag, dels direkt har influtit i statskassan. Övriga kraftföretag i landet ägs
av kommuner eller industrier som har kunnat utnyttja vinsten från
kraftproduktionen för att utveckla ett starkt näringsliv. De tunga och
energikrävande statliga industrierna i Norrbotten skulle nu inte ha varit så
hårt drabbade om de hade haft motsvarande förmåner. För att de
norrbottniska industriföretagens konkurrenskraft skall kunna stärkas och för
att den rikhaltiga mängd energitillgångar som finns i Norrbotten skall kunna
tillvaratas på ett samlat och rationellt sätt bör enligt motionärerna ett
Norrbottens energiföretag komma till stånd. Vattenfallsverkets samlade
resurser i Norrbotten skulle utgöra grunden för detta energiföretag, vilket
också skulle kunna utnyttja de stora tillgångarna av torv och ved i
Norrbotten. På samma sätt som i flera tidigare liknande motioner yrkas att en
utredning snarast skall tillsättas för att föreslå former för ett sådant
energiföretag.

Vid tidigare behandling av yrkanden med denna innebörd har utskottet
påpekat att kostnaderna för energi är betydligt lägre i Norrbotten än i de
södra delarna av landet. Beroende på lägre distributionskostnader betalar en
industriabonnent ca 20 % lägre elpris i Norrbotten än t. ex. i mellersta
Sverige. Till detta kommer att energiskatten i de norra delarna av landet är
1 öre lägre per kWh. Sammantagna innebär de nämnda förhållandena
ekonomiska lättnader för länet. Utskottet har tidigare (NU 1978/79:60,

NU 1981/82:30

36

1979/80:70, 1980/81:60) med reservationer från centerpartiets företrädare
avstyrkt yrkanden om energiföretag i Norrbotten. Riksdagen har följt
utskottet.

Med anledning av de tre motionerna vill utskottet - utan att ta ställning för
de åtgärder som föreslås i dessa - hänvisa till de fortsatta överväganden
rörande vinster på vattenkraftsproduktion som aktualiseras av de nämnda
utredningsbetänkandena. Därmed avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Motion 1981/82:1931 (c) rör frågan om beskattning av övervinsterna i
elproduktionen, främst de som uppstår i de äldre vattenkraftsverken.
Motionären menar att det är angeläget att kostnaderna i olika produktionsanläggningar
kan klarläggas och frågan om taxesättning och beskattning
närmare bedömas. Starka skäl talar alltså, anför hon, för att vattenfallsverket
skall särredovisa intäkter och kostnader för varje slag av kraftproduktion.
Motionären yrkar att motionen skall överlämnas till energiskattekommittén
för att beaktas i dess arbete.

Som tidigare nämnts har energiskattekommittén avslutat sitt utredningsarbete
och redovisat sina förslag. Följaktligen saknas förutsättningar för
bifall till motionen. Utskottet anser dock att det vore värdefullt med en
utförligare redovisning från vattenfallsverkets sida. Frågan om förändringar i
det angivna syftet av vattenfallsverkets ekonomiska redovisning bör därför
beaktas vid den fortsatta behandlingen av kommittébetänkandet.

Eltaxor

I det tidigare (s. 34) nämnda kommittébetänkandet Pris på energi
redovisas nuvarande principer för prissättning. Dessa jämförs med några
andra prissättningsprinciper, bl. a. sådana som är knutna till självkostnaden
för elproduktionen (kort- och långsiktig marginalkostnad). Bland andra
prissättningsprinciper som analyseras kan nämnas sådana som stimulerar
energisparande och utnyttjande av nya energikällor, bidrar till regional
utveckling eller påverkar uppkomsten av finansiella överskott hos kraftproducenter
(övervinster i vattenkraftsproduktionen). Kommittén har utgått
från att prisernas viktigaste roll bör vara att bidra till en effektiv hushållning
med samhällets resurser. Till dessa hör inte bara energi utan också
arbetskraft, maskiner, byggnader, transportmedel, råvaror m. m. Hushållning
med samtliga dessa resurser måste enligt kommittén betraktas som
nödvändig. Ensidiga satsningar på att med hjälp av energipriset t. ex. minska
energianvändningen kan leda till slöseri med andra knappa resurser.

Ett viktigt krav på priserna är därför att de skall ge korrekt information om
kostnaderna för att använda energi. För elenergi varierar dessa kostnader
kraftigt över tiden, t. ex. mellan dag och natt och mellan vinter och sommar.
Den prissättningsprincip som bäst svarar mot kraftigt varierande produktionskostnader
är enligt kommittén den kortsiktiga samhällsekonomiska
marginalkostnaden, vilken kommittén också förordar. Med den kortsiktiga

NU 1981/82:30

37

marginalkostnaden menas kostnaden för att producera ytterligare en enhet
av en nyttighet t. ex. en kWh elenergi, inom ramen för en existerande
produktionskapacitet.

Prissättningen enligt denna princip medför dock enligt kommittén att visst
avkall måste göras på andra önskade effekter av energipriserna, t. ex.
stimulans av nya energikällor. Jämfört med nuläget skulle en kortsiktig
marginalkostnadsprissättning leda till större dygns- och säsongvariationer i
elpriserna. Kommittén menar att en anpassning av energianvändningen till
variationerna i produktionskostnaden sannolikt skulle leda till både lägre och
effektivare energianvändning. Konsumenternas vilja och förmåga till
anpassning har dock stor betydelse för resultatet av en ändrad prissättning.
Därför krävs god information till konsumenterna om prisvariationerna och
en mer avancerad mät- och debiteringsutrustning än som finns idag.

Detta referat av betänkandet Pris på energi lämnas som bakgrund till
bedömningen av tre motioner rörande eltaxornas utformning.

Motion 1981/82:807 (c) syftar till ökad hushållning med elenergi och bättre
utnyttjande av befintliga produktions- och distributionsanläggningar. Detta
skulle enligt motionärerna uppnås med en sänkning av eltaxornas fasta del
och en ökning av den rörliga delen. Lägre elpris under sommartid skulle
stimulera till en jämnare konsumtion och förhindra dyra effektutbyggnader i
distributionsnäten. Motionärerna vill att riksdagen skall begära att regeringen
tar ett initiativ i det angivna syftet. Ett liknande motionsyrkande
behandlades av näringsutskottet förra våren (NU 1980/81:60 s. 99).

Dagens eltariffer är till viss del redan kostnadsanpassade på det sätt som
motionärerna önskar. Vattenfallsverket, som är normgivande för prissättningen
inom elområdet, införde en lägre energiavgift under perioden
maj-augusti i 1981 års högspänningstariffer. Som exempel kan en av
högspänningstarifferna för Mellansverige nämnas, där energiavgiften 1981
var ca 11 % lägre under sommartid. I 1982 års tariffer har denna
differentiering vidareutvecklats. Tiden med sänkt energiavgift har delats in i
fyra perioder med olika priser. Lägst är energiavgiften i juli månad, då den
sänks med nära 50 % jämfört med perioden oktober-april. Under maj-juni
och augusti är sänkningen nära 30 % och i september nära 20 % jämfört med
vintertid. Samtliga exempel avser en vanlig högspänningstariff i Mellansverige.
Hushållsabonnenter kan fr. o. m. 1982 välja en säsongdifferentierad
tariff där t. ex. enkeltariffens energiavgift har sänkts med 54 % under
perioden maj-september.

Energipriskommittén konstaterar i sitt betänkande att den ovan nämnda
prisdifferentieringen råder men menar att en anpassning av tarifferna till den
kortsiktiga marginalkostnaden skulle motivera ytterligare differentiering
mellan olika perioder under året. Man visar också att dagens fasta avgifter för
högspänd elkraft inte svarar för mer än ca 3 % av intäkterna från
kraftförsörjningen. Av ett exempel på en vanlig lågspänningstariff för

NU 1981/82:30

38

Mellansverige (för ett elvärmt småhus) framgår att den fasta avgiften utgör
knappt 23 % av den totala kostnaden exkl. energiskatt och knappt 19 % inkl.
skatt).

De förhållanden som här har redovisats synes tyda på att syftet med motion
1981/82:807 (c) delvis är tillgodosett. Frågan huruvida ytterligare åtgärder är
motiverade torde bli belyst vid den fortsatta behandlingen av betänkandet
Pris på energi. Mot nu angiven bakgrund avstyrker utskottet motionen.

I motion 1981/82:1052 (m) hemställs om en utredning i samråd med bl. a.
lantbrukets organisationer rörande möjligheter till säsonguttag av elkraft för
jordbrukare och företag. Till grund för yrkandet anförs som exempel en
jordbrukare som för att under sommarmånaderna kunna driva en höfläkt
måste inneha ett årsabonnemang på ett högre effektuttag än vad som
erfordras under årets övriga månader. Motionärerna menar att abonnenten
får betala ovanligt höga säkringsavgifter under den del av året då elenergi
endast används för hushållsändamål. Abonnenter av denna typ, lantbrukare
och andra näringsidkare, borde kunna få betala en säkringsavgift motsvarande
den lägre effektnivån (16 A) under nio månader och den högre
avgiften (för 35 A) endast under de tre månader på sommaren då den högre
effekten utnyttjas. Detta skulle enligt motionärerna innebära en så stor vinst
för abonnenterna att den ökning av elförbrukningen som kraftdistributörererna
säger sig eftersträva verkligen skulle uppnås.

Vid utformningen av lågspänningstarifferna har dessa i jämförelse med
högspänningstarifferna förenklats, bl.a. av mätningstekniska skäl, så att de
endast innehåller en fast komponent (säkringsavgiften) och en rörlig
komponent (energiavgiften). Den fasta delen av tariffen skall täcka
distributörens kostnader för mätning, debitering etc. samt för delar av det
egna distributionsnätet. Energiavgiften skall täcka kostnaderna för råkraft
och övriga delar av det egna nätet. Säkringsavgifterna ökar med storleken av
den effekt som abonnenten kan ta ut och bestäms genom dimensionering av
abonnentens mätarsäkring.

De fasta kostnader för kapacitetsutbyggnaden som det högre effektuttaget
medför uppstår oavsett under vilken tid på året som den högre effekten
erfordras. Merkostnaden i det citerade exemplet uppgår (beräknat på
vattenfallsverkets lågspänningstariff för Mellansverige) till 690 kr per år.
Med en förändring av tariffen av det slag som motionärerna förordar (med
den högre säkringsavgiften endast under tre månader) skulle merkostnaden
inskränka sig till ca 520 kr per år, dvs. en minskning med 170 kr per år. Detta
resultat kan jämföras med den möjlighet till nedsättning av energiavgiften
med drygt 50 % under perioden maj-september som även lågspänningsabonnenter
från och med 1982 erbjuds genom den säsongdifferentierade
lågspänningstariffen.

Utskottet avstyrker motion 1981/82:1052 (m) med hänvisning till den
redogörelse som nu har lämnats.

Enligt motion 1981/82:1955 (fp) bör användningen av den elenergi som

NU 1981/82:30

39

produceras i Norrland komma de norrländska abonnenterna till godo på ett
mer gynnsamt sätt än hittills. Ca hälften av denna elenergi exporteras till de
södra delarna av Sverige. Härvid uppstår överföringsförluster av storleksordningen
15-17 %. Om de kunde undvikas skulle ett underlag för lägre
eltariffer i Norrland skapas. Motionären yrkar på att eltarifferna skall
minskas med 15-20 % i de fem nordligaste länen. En sådan åtgärd skulle,
anför kan, stimulera till ökade industriinvesteringar och ge bättre utvecklingsmöjligheter
för energikrävande industrier. Överföringsförlusterna skulle
minska.

Vid behandlingen av liknande yrkanden förra året (NU 1980/81:60 s. 101)
konstaterade utskottet att prisnivån för såväl högspänd som lågspänd
elenergi är lägre i Norrland än i övriga delar av landet. Detta visas också i
betänkandet Pris på energi (s. 151), där priset för en vanlig högspänningsleverans
anges vara ca 10 % lägre i mellersta Norrland och ca 20 % lägre i
Norrbotten än i övriga delar av landet. Som utskottet också påpekade förra
året är fr. o. m. den 1 juli 1981 energiskatten på elkraft 1 öre lägre per kWh
norr om en gränslinje från norra Värmland till trakten av Örnsköldsvik.
Vidare medges särskilda skattelättnader för de mest energikrävande
industrierna.

Med hänvisning till de nu nämnda förhållandena avstyrker utskottet - på
samma sätt som förra året - motionsyrkandet om reduktion av eltarifferna i
Norrland.

I detta sammanhang vill utskottet också fästa uppmärksamheten på att
möjligheterna att bedriva regional sysselsättningspolitik genom prissättningen
på energi diskuteras i betänkandet Pris på energi (s. 150-153). Kommittén
betonar risken för att lägre energipriser kan skapa konstgjorda komparativa
fördelar för vissa regioner. Detta kan å ena sidan leda till att fler
investeringsprojekt blir lönsamma, å andra sidan till att felaktiga teknologioch
produktval görs med samhällsekonomiskt negativa konsekvenser.

I motion 1981/82:614 (c) begärs förslag till en lag som ålägger eldistributörer
att ta emot lokalt producerad elkraft och garantera producenterna en
skälig ekonomisk ersättning. Motionärerna framhåller att en viktig förutsättning
för att investeringar i småskalig elproduktion skall komma till stånd
är att garantier för avsättning erbjuds. De rekommendationer som Svenska
elverksföreningen har lämnat sina medlemsföretag om ekonomiska villkor
för inköp av lokalt producerad elkraft innebär enligt motionärerna inte
tillräckliga garantier.

Utskottet har tidigare behandlat förslag med samma syfte som det nu
föreliggande. Senast (NU 1980/81:60 s. 98 f.) hänvisade utskottet till en
utredning i frågan som pågick inom statens industriverk. Industriverket hade
i samband med en översyn av ellagen fått regeringens uppdrag att överväga
skyldighet för eldistributörer att ta emot elenergi från små kraftverk (jfr
s. 40).

NU 1981/82:30

40

I proposition 1981/82:188 med förslag till ändring i den s. k. ellagen
(1902:71 s. 1), m. m., som nyligen har behandlats av riksdagen (CU
1981/82:34), har föredragande statsrådet berört frågan om skyldighet för en
eldistributör att ta emot elenergi från små kraftproduktionsanläggningar.
Industriverket har i en tidigare rapport bedömt det som sannolikt att
betydelsen av det tillskott r>v elkraft som kan tillföras näten från de små
vattenkraftverken kommer att öka. Föredraganden säger sig dela denna
uppfattning, bl. a. därför att små vattenkraftverk i vissa fall kan ha lokal
betydelse från beredskapssynpunkt. De små elproduktionsanläggningarna -både vattenkraftverk och vindkraftverk - torde sålunda på sikt kunna bidra
med värdefulla tillskott av elkraft, anför han vidare. Innan ställning tas till
vilka åtgärder som kan behöva vidtas bör emellertid resultatet av industriverkets
överväganden avvaktas. Regeringen har genom den nämnda
propositionen berett riksdagen tillfälle att ta del av det sålunda anförda.
Civilutskottet har lämnat detta utan erinran eller annat uttalande, och
riksdagen har lagt propositionen i angiven del till handlingarna.

Frågan om de små kraftverkens lönsamhet har också tagits upp av
energiskattekommittén (SOU 1982:16). För att villkoren för småskalig
elproduktion skall förbättras föreslår kommittén att kraftverk med en effekt
understigande 100 kW skall undantas från energibeskattning. Vidare föreslås
att elproduktion om högst 0,4 GWh per år skall vara skattefri i
anläggningar med en effekt av 100-1 500 kW. Kommittén räknar med att den
föreslagna skattebefrielsen skall stimulera utnyttjandet och utbyggnaden av
små kraftverk. Förslagen remissbehandlas f. n.

Industriverket har den 24 april i år till regeringen överlämnat en rapport
(SIND PM 1982:4) med titeln Produktion av elkraft i små kraftverk -ekonomiska villkor. I rapporten redovisas - på grundval av enkäten dels till
landets ca 400 eldistributörer, dels till alla kända ägare till små elkraftverk (ca
340 stycken) - erfarenheter av den praktiska effekten av de rekommendationer
som Svenska elverksföreningen har utfärdat till sina medlemsföretag
om de ekonomiska villkoren för samköming mellan mindre produktionsanläggningar
och eldistributionsnät. Industriverket har kommit till slutsatsen
att frågan om villkoren för elleveranser från små kraftverk, framför allt små
vattenkraftverk, inte f. n. påkallar några åtgärder från statsmakternas sida.
Den fortsatta behandlingen av energikommitténs förslag bör avvaktas, anser
industriverket. Och om detta förslag genomförs i de delar som berör de
mindre kraftverken bör sedermera dess effekter med avseende på kraftverkens
lönsamhet undersökas, t. ex. genom nya enkäter till kraftverksägare
och distributionsföretag.

Som framgår av den redogörelse som utskottet här har lämnat har
riksdagen genom sitt ställningstagande till proposition 1981/82:188 de facto
beslutat sig för att inte nu vidta den åtgärd som föreslås i motion 1981/82:614
(c). Ställningstagandet innebär samtidigt en positiv reaktion i sakfrågan.
Med hänvisning till det sagda avstyrker näringsutskottet motionen.

NU 1981/82:30

41

Fasta prisrelationer

Enligt två socialdemokratiska partimotioner, 1981/82:1609 och 1981/
82:2138, är osäkerheten om de framtida prisrelationerna mellan olja, kol,
elkraft och inhemska energikällor ett hinder för en snabb ol jeersättning. Man
borde därför pröva ett system som innebär att samhället garanterar
kommuner, näringsliv och konsumenter att bestämda prisrelationer upprätthålls
under lång tid. Avsikten skall dock inte vara att låsa prisnivån på en
konstlat låg nivå. Motionärerna anser att lösningar i denna fråga bör kunna
presenteras inför nästa mer omfattande riksdagsbeslut om energifrågorna vid
mitten av 1980-talet. De vill därför att riksdagen skall hemställa att
regeringen låter utreda olika möjligheter att skapa s. k. fasta prisrelationer
enligt motionärernas riktlinjer.

Frågan om olika bränslens prisrelationer har tidigare diskuterats vid flera
tillfällen, bl. a. i propositionen med förslag till lag om utförande av
eldningsanläggningar för fast bränsle (prop. 1980/81:90 s. 547-599). Den
utredning om omställningsbara eldningsanläggningar som föregick propositionen
fann att det med nuvarande bränslepriser i stor utsträckning skulle
vara lönsamt att bygga bl. a. nya fjärrvärmeanläggningar för koleldning. I
vissa fall skulle också inhemska bränslen såsom torv och skogsbränslen
kunna vara ekonomiskt konkurrenskraftiga. Utredningen ansåg dock att
särskilda styrmedel krävdes för att en omfattande övergång till fasta bränslen
skulle komma till stånd. Bl. a. bedömdes osäkerheten om bränsleprisutvecklingen
kunna vara ett hinder mot den önskade oljereduktionen.

I propositionen framhölls energibeskattningen som ett av de viktigaste
styrmedlen för att främja användandet av fasta bränslen. Energiskattekommittén
har i sitt betänkande (SOU 1982:16) Skatt på energi (s. 115-121)
analyserat nuvarande prisrelationer mellan olika energislag samt den
framtida prisutvecklingen inom energiområdet. De förslag som kommittén
har lämnat syftar till att genomförandet av de energipolitiska målen skall
underlättas. Inhemska fasta bränslen föreslås bli undantagna från energiskatt.
En energipolitisk styrmedelsskatt föreslås för såväl kol som olja.

Remissbehandlingen av energiskattekommitténs betänkande har nyligen
inletts. Utskottet anser att de här aktuella motionsyrkandena bör lämnas
utan åtgärd i avvaktan på den fortsatta behandlingen av utredningens
förslag.

Olja

Ett system med högstpriser på oljeprodukter rådde i Sverige under knappt
två år från november 1978 till september 1980. Syftet med prisregleringen var
att hindra att de kraftiga prisstegringarna på den s. k. spotmarknaden skulle
driva på konsumentprisutvecklingen i Sverige. Även senare har oljepriset
reglerats under kortare tid, i och med det allmänna prisstopp som infördes
under senhösten 1981. Då gavs emellertid generell dispens för sådana

NU 1981/82:30

42

prishöjningar på importerade varor som hade orsakats av den svenska
kronans devalvering. Denna generella dispens omfattade oljebolagens
produkter.

Regeringen tillkallade i januari 1981 Carl Tham som särskild utredare för
att belysa utvecklingen på de internationella energimarknaderna. Sveriges
möjligheter att täcka sitt framtida behov av importerad energi skulle särskilt
analyseras. Arbetet skulle gälla främst oljemarknaden och omfatta en analys
av de faktorer som styr utvecklingen av utbud och efterfrågan samt de
restriktioner och villkor av olika slag som kan komma att läggas på
oljehandeln. Utredningen skall redovisa sitt slutresultat senast den 1 juli 1982
(dir. 1981:8).

Enligt motion 1981/82:2051 (m) bör staten avhålla sig från sådan
prisreglering som år 1979. Högstprissystemet bör i princip utnyttjas endast i
det fall att oljepriserna i Sverige tenderar att klart överstiga den prisnivå som
etableras på andra jämförbara nationella marknader, säger motionärerna.
Genom en friare prissättning bör en långsiktigt säkrare bas för oljeförsörjningen
skapas. Motionärerna vill att riksdagen skall göra ett uttalande till
regeringen av denna innebörd.

Genom en sådan meningsyttring från riksdagens sida skulle regeringens
handlingsfrihet i framtida situationer med stigande oljepriser komma att i
hög grad inskränkas. Utskottet anser - utan att därmed ta ställning för några
speciella åtgärder - att prisregleringsinstrumentet bör lämnas i regeringens
hand med få särskilda förhållningsregler. Därmed skapas de bästa förutsättningarna
för att regeringen vid förekommande behov snabbt och med fasthet
kan agera mot prisstegringarna. Självfallet måste prisregleringsinstrumentet
handhas med stor återhållsamhet. Med vad här sagts avstyrks motion
1981/82:2051 (m) i nu berörd del. Utskottet vill understryka att den
internationella prissättningen på olja i hög grad påverkas av åtgärder som
kan vidtas av ett mindre antal samverkande producentländer och av ett fåtal
stora internationella oljebolag. Konkurrensen på den internationella oljemarknaden
är sålunda ofullständig. Liksom motionärerna finner utskottet
det angeläget att oljeprisernas utveckling, inte minst i en krissituation, följs
med största uppmärksamhet av regeringen.

I motion 1981/82:1609 (s) begärs att regeringen snarast skall lägga fram
förslag om ett system med importlicenser för olja. Licenserna kan vara en väg
att minska andelen importerade produkter från spotmarknaden, menar
motionärerna. Licenser skulle i första hand ges till de företag som arbetar
med s. k. långa kontrakt.

I sitt ställningstagande till ett motionsyrkande med samma innebörd våren
1981 utgick utskottet (NU 1980/81:60 s. 44) från att frågan om importlicenser
för olja skulle komma att belysas i utredningen om de internationella
energimarknaderna. Utskottet avstyrkte motionsyrkandet, och riksdagen
följde utskottet. Som nyss sagts skall denna utredning avsluta sitt arbete i

NU 1981/82:30

43

sommar. Utskottet förutsätter att utredningen kommer att ge underlag för
prövning av frågan om importlicenser och föreslår därför att även årets
motionsyrkande i ämnet lämnas utan särskild åtgärd.

Motion 1981/82:2051 (m) innehåller också ett yrkande om att riksdagen
snarast skall föreläggas ett förslag om avveckling av Svenska Petroleum AB.
Sverige bör för sin oljeförsörjning hellre dra nytta av de internationella
oljebolagens erfarenheter och flexibilitet, anser motionärerna.

Ett liknande motionsyrkande väcktes hösten 1981 med anledning av en
proposition (1981/82:61) om kapitaltillskott till Svenska Petroleum. Med
reservation av moderata samlingspartiets representanter avstyrkte näringsutskottet
detta yrkande (NU 1981/82:19). De försörjningspolitiska motiv
som låg till grund för beslutet om ett ökat statligt engagemang i oljeindustrin
äger alltjämt giltighet, sade utskottet bl. a.

Frågan om Svenska Petroleums framtida verksamhetsinriktning prövas
f. n. inom regeringskansliet. En proposition avses komma att lämnas till
riksdagen under hösten 1982.

Nationella oljebolag är värdefulla instrument för statsmakternas strävanden
att följa utvecklingen på den internationella oljemarknaden. Sådana
bolag kan också på ett betydelsefullt sätt medverka i den svenska
marknadens försörjning med olja och oljeprodukter. I enlighet med
regeringens förslag i propositionen om Svenska Petroleum medverkade
riksdagen i höstas till en finansiell sanering av bolaget (prop 1981/82:61, NU
1981/82:19). Med anknytning till föredragande statsrådets uttalanden bl. a.
om den då planerade utredningen gjorde utskottet vissa uttalanden om bl. a.
det önskvärda i en närmare samverkan mellan Svenska Petroleum och andra
bolag. Utskottet ser med intresse fram mot resultatet av den utredningen.
Det är för utskottet en främmande tanke att riksdagen i detta läge, då
underlag för en allsidig bedömning snart kommer att föreligga, skulle utan att
avvakta utredningsresultatet fatta principbeslut om nedläggning av företaget.
Yrkandet härom i motion 1981/82:2051 (m) avstyrks alltså.

Svenska Petroleum Exploration AB är ett helägt dotterbolag till Svenska
Petroleum. Det utför oljeprospektering för statens räkning. I budgetpropositionen
föreslås (bilaga 17 punkt E 14) att 7 milj. kr. anvisas såsom
medelstillskott till detta företag. Förslaget, som inte har föranlett något
motionsyrkande, tillstyrks av utskottet.

I två likalydande yrkanden i de socialdemokratiska partimotionerna
1981/82:1609 och 1981/82:2138 ställs krav på en plan för utvecklingen av den
svenska raffinaderiverksamheten och den petrokemiska industrin. Planens
syfte bör bl. a. vara att minska vårt importberoende när det gäller förädlade
produkter, säger motionärerna. De menar att det mot bakgrund av de
svenska raffinaderiernas oklara framtidsutsikter är väsentligt att samhället
och bolagen tillsammans diskuterar en strategi för hur försörjningstryggheten
med raffinerade produkter skall kunna klaras i vårt land.

NU 1981/82:30

44

Näringsutskottet konstaterade vid sin behandling av ett motsvarande
motionsyrkande förra våren (NU 1980/81:60 s. 48) att det är viktigt att
statsmakterna noga följer och analyserar utvecklingen på området. Utskottet
hänvisade också till den parlamentariska kommitté som skulle tillsättas för
att belysa Sveriges långsiktiga energiförsörjning. Det ankommer på regeringen
att följa utvecklingen och vid behov lämna förslag till åtgärder, sade
utskottet vidare. I ett uttalande till regeringen instämde riksdagen i vad
utskottet hade anfört. Därmed betraktades motionsyrkandet som tillgodosett.

Den parlamentariska kommittén, dvs. 1981 års energikommitté, skall
enligt sina direktiv analysera vilken roll olika energikällor kan få i den
framtida energiförsörjningen. När det gäller oljefrågor skall kommittén
samråda med den särskilde utredare som har i uppdrag att bedöma
utvecklingen på de internationella oljemarknaderna (se s. 42). Det bör också
nämnas att en utredning görs inom statens industriverk om raffinaderiutvecklingen
i Sverige. Med hänsyn till det utredningsarbete som sålunda pågår
och till det uttalande som riksdagen gjorde förra året finner utskottet att de
båda berörda yrkandena i motionerna 1981/82:1609 (s) och 1981/82:2138 (s)
nu inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida.

I motion 1981/82:632 (s) förordas statligt stöd till den investering som OK
(Oljekonsumenterna) gör i en katalytisk kracker vid Scanraff i Lysekil.
Tillkomsten av denna katalytiska kracker innebär enligt motionärerna både
att den svenska oljeberedskapen stärks och att arbetsmarknadssituationen i
Bohuslän förbättras.

OK fattade under år 1981 beslut om att investera i en katalytisk kracker vid
sitt raffinaderi vid Brofjorden i Lysekil. Statlig medverkan i detta projekt
diskuteras. Mellan Svenska Petroleum och OK har ingåtts ett förhandlingsavtal
som innebär att Svenska Petroleum under 1982 skall lämna besked
huruvida företaget är intresserat av att medverka i projektet.

Motionsyrkanden om statligt stöd för uppförande av en katalytisk kracker
har förut avstyrkts av utskottet, senast våren 1981 (NU 1980/81:60 s. 47).
Därvid har socialdemokraternas företrädare i utskottet reserverat sig.

Förra årets ställningstagande baserades delvis på uttalanden av regeringen
i dess proposition om riktlinjer för energipolitiken. Leveranser från norska
raffinaderier till Sverige inom ramen för ett fast samarbete skulle enligt
regeringen kunna medföra en väsentlig förbättring av försörjningstryggheten.
Utskottet erinrade för egen del också om den snabba utbyggnad av
raffinaderierna i Västeuropa som pågick eller planerades. Frågan om ett
statligt engagemang i byggande av en katalytisk kracker kan ändå alltjämt
äga aktualitet, anförde utskottet. Utskottet sade sig förutsätta att regeringen
skulle hålla sig underrättad om det studiearbete som bedrevs inom olika
oljeföretag och att den om så bedömdes erforderligt skulle återkomma till
riksdagen med förslag till åtgärder. Reservanterna å sin sida kritiserade
regeringen för bristande vilja till aktiva insatser på området.

NU 1981/82:30

45

Utskottet vidhåller sitt uttalande i ämnet förra året, enligt vilket det borde
ligga i regeringens hand att ta eventuella initiativ till statliga insatser. Vad
som nyss har sagts om utredningsarbete på oljeområdet har betydelse också i
detta sammanhang. Motionsyrkandet avstyrks med det anförda.

I motion 1981/82:1140 begär vänsterpartiet kommunisterna ett uttalande
till förmån för en fortsatt utbyggnad av det statliga programmet för
oljelagring i bergrum. Motionärerna anser att lagringskapaciteten i sådana
säkra utrymmen som bergrum fortfarande är alldeles för låg, trots att den
minskade oljeförbrukningen motiverar en viss neddragning av kapaciteten.
Motionärerna framhåller särskilt bristen på anläggningar på ostkusten norr
om Nynäshamn.

Detta förhållande åberopas också i motion 1981/82:1055 (vpk). I denna
yrkas att riksdagen skall begära förslag om att den planerade utbyggnaden av
Hargshamnsprojektet snarast kommer till stånd. Projektet - som innebär att
ett industriområde skulle byggas i kombination med utsprängning av ett
oljelager i bergrum - har fallit beroende på att de privata intressenterna inte
längre är intresserade av att medverka, säger motionären.

Planer för det s. k. Hargshamnsprojektet har utarbetats av en arbetsgrupp
vid länsstyrelsen i Uppsala län. Bergrummet skulle bekostas av staten och var
en förutsättning för att kommunen skulle kunna bygga industriområdet.
Statliga bidrag med 1,5 milj. kr. har lämnats för förprojektering av
projektet.

I mars 1979 beslöt regeringen att bergrummet inte skulle byggas, främst
beroende på att lokaliseringen ansågs olämplig från försvarssynpunkt.
Näringsutskottet har tidigare vid ett par tillfällen (NU 1978/79:60 s. 80,
1979/80:70 s. 55) avstyrkt motionsyrkanden med samma innebörd som det
här aktuella. Utskottet finner inte nu skäl för en ändrad bedömning och
avstyrker motion 1981/82:1055 (vpk).

Det dessförinnan berörda yrkandet i motion 1981/82:1140 (vpk) avstyrks
likaledes. Förslag avseende det statliga oljelagringsprogrammet har lämnats i
proposition 1981/82:102 om säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets
fortsatta utveckling (bilaga 3). I det sammanhanget (FöU 1981/82:18)
ges tillfälle till en avsevärt mer grundlig behandling av ämnet än som
naturligen kan baseras på de få rader som ägnas det i motion 1981/82:1140
(vpk).

Liksom vid åtskilliga föregående tillfällen begär vänsterpartiet kommunisterna,
nu i motion 1981/82:1140, att riksdagen skall hemställa att regeringen
lämnar förslag om den privata oljeindustrins överförande i samhällelig och
kooperativ ägo. Utskottet konstaterar liksom tidigare (NU 1980/81:60 s. 45)
att samhället har ett dominerande inflytande inom energisektorn och att
detta förhållande har förstärkts under senare år. På oljemarknaden är staten
verksam genom Svenska Petroleum AB. Utskottet finner inte heller nu
anledning att förorda något förstatligande inom oljesektorn.

NU 1981/82:30

46

Naturgas

Riksdagen tog våren 1980 ställning för en naturgasintroduktion i Sverige
(prop. 1979/80:170, NU 1979/80:70). Beslutet avsåg en utbyggnad av dets. k.
Sydgasprojektet med naturgasdistribution i västra Skåne fr. o. m. år 1985.
Det innebar också godkännande av avtal som hade slutits mellan Sveriges
och Danmarks regeringar om naturgassamarbete och av vissa riktlinjer för
projektet.

Det numera helstatliga företaget Swedegas AB har fått ansvaret för
naturgastillförseln och skall äga huvudledningarna inom landet. Bolaget
sluter de avtal som krävs samt svarar för erforderliga marknadsundersökningar
och tekniskt utvecklingsarbete.

Den hittills beslutade omfattningen av Sydgasprojektet innebär en årlig
leverans av 440 miljoner kubikmeter naturgas under 20 år. Avsättningen
beräknas ske inom 14 kommuner i västra Skåne, från Klagshamn i söder till
Hasslarp utanför Helsingborg i norr. Oljeförbrukningen i området beräknas
kunna minskas med 25 % genom naturgasintroduktionen. Merparten av
gasen - ca 70 % - beräknas ersätta tjock eldningsolja inom industrin och
trädgårdsnäringen. Återstoden väntas åtgå i stället för lätt eldningsolja för
uppvärmning, främst i småhus.

Ett villkor för naturgasintroduktionen i Sverige har varit att den skall bli
kommersiellt konkurrenskraftig. De kalkyler som har gjorts för Sydgasprojektet
antyder enligt en utredning från industridepartementet (Ds I 1981:6)
också att projektet skulle kunna bli lönsamt utan samhälleligt stöd, sett över
en tjugoårsperiod. Med hänsyn till att det är fråga om en av försörjningsskäl
motiverad introduktion av naturgas har dock staten ställt vissa ekonomiska
garantier för Sydgasprojektet. Dessa innebär en begränsning av de
ekonomiska riskerna, så att projektet totalt sett, dvs. vid den tjugoåriga
avtalsperiodens slut, inte skall leda till förlust för intressenterna.

För att underlätta introduktionen av naturgas i Sverige beslöt riksdagen i
december 1981 om införande av vissa styrmedel (prop. 1981/82:64, CU
1981/82:8, NU 1981/82:2 y). Dessa styrmedel innebär att i stort sett samma
regler kommer att gälla för att främja naturgasanvändning som för att främja
användning av fjärrvärme. Sålunda kommer bl. a. reglerna om energisparstöd
att gälla för anslutning till naturgasnät.

Utöver förberedelserna för Sydgasprojektet pågår sedan i september 1981
förprojektering av en rörledning genom Sverige för transport av 15-25
miljarder kubikmeter naturgas per år från Nordnorge till kontinenten.
Regeringen har uppdragit åt statens vattenfallsverk att i samarbete med
Swedegas klarlägga möjligheterna att ta en sådan anläggning i drift vid den
tid då utvinningen av naturgas kan börja, dvs. under första hälften av
1990-talet. Förprojekteringen avser bl. a. teknisk utformning och kostnader.
Vattenfallsverket har i en preliminär bedömning beräknat investeringskostnaderna
till ca 20 miljarder kronor. Anläggningsarbetena, som uppskattas

NU 1981/82:30

47

kräva ca 18 000 årsverken, skulle kunna ge ett betydande bidrag till
sysselsättningen i Sverige.

Regeringsuppdraget att förprojektera naturgastransitering från Nordnorge
innefattar även möjligheterna att avsätta en del av gasen på den svenska
marknaden. Swedegas kommer under år 1982 att göra marknadsundersökningar
i detta syfte.

Vattenfallsverket har i april i år ytterligare fått i uppdrag av regeringen att
förprojektera en rörledning för transport av naturgas över svenskt område
från Tröndelag. Projektet anknyter till det tidigare uppdraget beträffande en
rörledning från Nordnorge. Senast den 1 februari 1983 skall vattenfallsverket
redovisa förslag till en huvudsträckning över svenskt område för den
nord-sydliga ledningen med anslutande ledning från Tröndelag. Ett förslag
till alternativa förläggningar av gasledningar presenterades den 17 maj.
Förslaget skall sändas på remiss till de 18 länsstyrelser som berörs och
därifrån till kommuner och regionala organ.

Diskussioner har även förts om leveranser av naturgas från Sovjetunionen
över Finland. I slutet av år 1980 slöts en överenskommelse mellan de
svenska, finska och sovjetiska intressenterna om att de skulle utreda
marknadsförutsättningar och tekniska möjligheter samt därefter - i slutet av
år 1981 - bestämma huruvida kommersiella förhandlingar skulle inledas.
Swedegas har genomfört sitt utredningsarbete, men samtliga parter har
bedömt det som lämpligt att tills vidare uppskjuta förhandlingarna. Frågan
kommer sannolikt att aktualiseras under hösten 1982.

1981 års energikommitté skall enligt sina direktiv studera möjligheterna att
öka användningen av naturgas i det svenska energisystemet. Detta gäller
naturgas såväl från Nordnorge som från andra naturgasområden. Kommittén
skall också belysa de ekonomiska konsekvenserna för samhällsekonomin i
stort av de åtgärder som föreslås.

Frågor rörande utnyttjande av naturgas har tagits upp i fem av de motioner
som behandlas i detta betänkande.

Motion 1981/82:2051 (m) syftar till en allsidig utvärdering av Sydgasprojektet
innan ytterligare statliga utfästelser görs på naturgasområdet.
Införandet av naturgas i Sverige är förbundet med avsevärda ekonomiska
risker, anser motionärerna, som hävdar att den danska naturgasen är
15-20% dyrare än annan likvärdig energi. Motionärerna ifrågasätter
konkurrenskraften även hos eventuella naturgasleveranser från Nordnorge.

Vid behandlingen av 1981 års energipolitiska proposition erinrade
näringsutskottet (NU 1980/81:60 s. 50) om de höga kostnader som är
förknippade med introduktion av naturgas i stor skala. Utskottet hade dock
inga invändningar mot det mål för naturgasanvändning som föreslogs,
speciellt som föredragande statsrådet i propositionen betonade vikten av att
marknadsfrågorna bearbetades effektivt. Det finns också skäl att erinra om

NU 1981/82:30

48

att distribution av naturgas, enligt riktlinjerna för Sydgasprojektet, i princip
skall ske på kommersiella grunder (prop. 1979/80:170 s. 58).

Som nyss nämnts ingår det i 1981 års energikommittés uppdrag att studera
förutsättningarna, bl. a. i ekonomiskt hänseende, för ökad naturgasanvändning
i Sverige. Mot här angiven bakgrund anser utskottet att det inte finns
skäl för riksdagen att nu rikta någon begäran till regeringen om utvärdering
av Sydgasprojektet. Det berörda yrkandet i motion 1981/82:2051 (m)
avstyrks alltså.

En utredning av möjligheterna att tillgodose industrins energibehov med
naturgas begärs i motion 1981/82:815 (s). Det är enligt motionärerna framför
allt de stora basindustrierna utmed Norrlandskusten som skulle kunna
anslutas till ett naturgasnät. En förutsättning för att större naturgasprojekt
skall kunna realiseras är emellertid att en tillräcklig avsättning för gasen kan
uppnås. En kartläggning av den potentiella gasmarknaden utifrån industrins
behov är därför synnerligen viktig, menar motionärerna.

Regeringens uppdrag till vattenfallsverket och Swedegas att förprojektera
naturgastransitering från Nordnorge innefattar som tidigare nämnts även
möjligheten att avsätta en del av gasen i Sverige. De marknadsundersökningar
som Swedegas kommer att genomföra under innevarande år omfattar
även de i motionen berörda delarna av Norrland. Utskottet uttalade våren
1980 (NU 1979/80:70 s. 40) att en naturgasimport från Nordnorge skulle
kunna få stor positiv betydelse för industrin i de nordligaste länen. I det
sammanhanget noterade utskottet Swedegas’ aktiviteter. Dessa fortsätter
alltså nu. Den redogörelse som utskottet här har lämnat leder naturligen till
slutsatsen att motion 1981/82:815 (s) inte ger anledning till någon särskild
åtgärd.

I motion 1981/82:1140 (vpk) yrkas på åtgärder av regeringen för att
förhandlingar snarast skall upptas med Sovjetunionen om köp av naturgas
och att prospektering av en ledning över Ålands hav skall påbörjas.

Utskottet hänvisar till vad som i den inledande översikten i detta avsnitt
har sagts om förhandlingsförberedelser på detta område. Från statsmakternas
sida bör man enligt utskottets mening nu avvakta parternas fortsatta
åtgärder. Utskottet avstyrker alltså motionärernas begäran om en framställning
till regeringen i detta ämne.

Motion 1981/82:450 (c, fp) går ut på att regeringen bör lägga fram förslag
innebärande att en naturgasledning skall dras genom Blekinge län vid
utbyggnad av Sydgasprojektets andra etapp. Motionärerna framhåller att
sydöstra Sverige är svårt utsatt för svavelutsläpp från Ruhrområdet och
därför har stort behov av en miljövänlig energikälla. En utvidgning av
Sydgasprojektet till Bromölla med fortsättning över Blekinge till Kalmar och
Kronobergs län vore, tillägger de, även angelägen ur regionalpolitisk
synvinkel.

Enligt riktlinjerna för Sydgasprojektet är det de regionala intressenternas

NU 1981/82:30

49

- dvs. främst kommunernas - sak att ta ställning till en eventuell utvidgning
av Sydgasprojektet. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen.

Ett yrkande i motion 1981/82:1131 (s) syftar till att en utveckling av svensk
gasteknologi skall komma till stånd i anslutning till Sydgasprojektet.
Motionärerna anför att det industripolitiskt är mycket viktigt att man på
svensk sida håller jämna steg med internationella gassatsningar, t. ex. när det
gäller kolförgasning, tillverkning av syntetisk gas, biogasanläggningar samt
vätgasteknologisk utveckling. Det finns därför, menar de, anledning att
främja ett gasteknologiskt utvecklingsarbete vid Lunds tekniska högskola.
De planerade utbildningsinsatserna där borde permanentas.

Vid behandlingen av ett motionsyrkande med liknande innebörd förra året
(NU 1980/81:60 s. 125) erinrade utskottet om att ett betydande stöd lämnas i
energiforskningsprogrammet till teknik för förgasning av inhemska bränsleråvaror,
en verksamhet som bedrivs bl. a. vid tekniska fakulteten i Lund.
Försök med förgasning utförs också vid Studsvik Energiteknik AB och vid
AB Svensk Alunskifferutveckling i Ranstad och Luleå. Däremot omfattar
energiforskningsprogrammet inga insatser för transport och användning av
naturgas. Ett skäl härför, anförde utskottet, är att de statliga forskningsinsatserna
främst bör sättas in på områden med bristande resurser eller där
naturliga beställare saknas. Riksdagen anslöt sig förra året till utskottets
uppfattning att den inte hade anledning att göra någon framställning till
regeringen i detta ämne. Utskottet kommer till motsvarande slutsats i år.

Kol

Riksdagen antog våren 1981 riktlinjer för introduktion av kol i Sverige
(NU 1980/81:60 s. 52-58). De innebär att kolanvändningen i slutet av
1980-talet kan uppgå till 4-6 milj. ton. Kolet kommer i en första fas att
användas i hetvattencentraler och kraftvärmeverk. Det är främst kommunerna
som skall svara för den avsedda utbyggnaden av koleldade anläggningar.

I riktlinjerna betonades vikten av en aktiv kolförsörjningspolitik för att
den planerade kolintroduktionen skulle tryggas. En inriktning på långsiktiga
leveransavtal och engagemang i kolgruvor fastslogs. Det befintliga statliga
stödet till prospektering efter olja och naturgas utvidgades till att också
omfatta kol. F. n. byggs eller planeras flera koleldade hetvattencentraler och
kraftvärmeverk. Som exempel kan nämnas att vattenfallsverket har förhandlat
med Eskilstuna kommun om att de gemensamt skall uppföra ett koleldat
kraftvärmeverk i Eskilstuna för ca 55 MW elenergi och ca 110 MW värme,
med idrifttagning hösten 1986. Vattenfallsverket projekterar också i samråd
med Oxelösunds kommun och SSAB Svenskt Stål AB ett koleldat
kondenskraftverk lokaliserat till Oxelösund. Arbetet är inriktat på en möjlig
idrifttagning år 1990.

4 Riksdagen 1981182. 17 sami. Nr 30

NU 1981/82:30

50

I Västerås planeras övergång till storskalig kolanvändning i ett befintligt
kraftvärmeverk. Sydkraft AB har i januari 1982 beslutat förprojektera ett
kolkondensverk på 600 MW med idrifttagning ett par år in på 1990-talet.
Verket kommer att förläggas i anslutning till Sundshamnen i Landskrona och
skall ses som ett sätt att stärka underlaget för den planerade utbyggnaden av
kolhanteringen i hamnen. Södertälje kommun uppför vid Igelsta ett koleldat
värmeverk som kommer att tas i drift hösten 1982. Statliga lån för bl. a. en
rökgasavvecklingsutrustning har beviljats med 60 milj. kr. ur oljeersättningsfonden.

Den beslutade kolintroduktionen har ännu inte lett till någon nämnvärd
ökning av kolimporten till Sverige. En större framtida import förbereds dock
- såsom redovisas i budgetpropositionen (bilaga 17 s. 67) - av Svenskt
Kolkonsortium AB, där vattenfallsverket ingår som en av fyra delägare.
Förberedelserna består i en undersökning av möjligheterna till deltagande i
kolutvinningsprojekt i Australien och Canada. För denna verksamhet kan
Svenskt Kolkonsortium erhålla statligt bidrag i enlighet med riksdagsbeslut
förra året.

Inom Nordiska ministerrådets ämbetsmannakommitté för industri- och
energipolitik utreder en arbetsgrupp infrastrukturen för en framtida
kolimport till Norden. Bl. a. studeras möjligheterna att gemensamt utnyttja
kolimporthamnar i de nordiska länderna.

I riktlinjerna för kolintroduktionen har stort utrymme givits åt kolets
miljöeffekter. Riksdagen uttalade förra året bl. a. att högre utsläpp än 1 600
ton svavel per år inte borde tillåtas från en koleldad anläggning och att
regeringen om möjligt borde återkomma till riksdagen redan år 1982 med
förslag om skärpta miljökrav för kolförbränning. Regeringen medgav
samtidigt att fram till år 1988 lämna dispens för utsläpp på upp till 2 100 ton
svavel per år. En proposition (1981/82:151) med förslag om ytterligare
åtgärder för att minska försurningen har nyligen behandlats av näringsutskottet
(NU 1981/82:7 y) och jordbruksutskottet (JoU 1981/82:35). Riksdagen
har, som redan nämnts, fattat beslut i ärendet den 18 maj.

Regeringen har vidare genom beslut våren 1979 gett vattenfallsverket i
uppdrag att i samarbete med berörda kraftföretag, kommuner och andra
intressenter utreda hur hälso- och miljöproblemen vid kolanvändning skall
kunna lösas på ett tillfredsställande sätt. Utredningen, som har antagit
benämningen Projekt Kol-Hälsa-Miljö, lämnade en första rapport i oktober
1981 och ytterligare en i december samma år. Arbetet kommer att pågå till
slutet av år 1982.

Yrkanden rörande kolimport och kolanvändning finns i fem motioner.

I motion 1981/82:1609 (s) begärs att regeringen snarast skall lägga fram ett
förslag om importlicenser för kol. Licenser bör enligt motionärerna i första
hand ges till svenskägda företag som bl. a. genom prospektering, förvärv av
andelar i utländska gruvor och långtidsavtal försöker trygga en långsiktig

NU 1981/82:30

51

försörjning med kol. Ett system med importlicenser skulle göra det möjligt
att kontrollera bl. a. den importerade volymen samt kolets svavelhalt och
ursprungsland.

Ett yrkande med liknande innebörd finns i motion 1981/82:1140 (vpk), vari
förordas att den nödvändiga framtida ökningen av kolanvändningen i Sverige
skall kombineras med en kontrollerad import och handel. Det bör enligt
motionärerna inte heller i denna för samhället viktiga försörjningsfråga vara
fritt fram för privata vinstintressen.

Vid behandlingen av motsvarande motionsyrkanden förra våren framhöll
utskottet (NU 1980/81:60 s. 54) att kolanvändningen i Sverige kommer att bli
av begränsad omfattning under 1980-talet. Den erforderliga kolmängden
bedömdes kunna tryggas genom sådana långtidsavtal och engagemang i
kolgruvor som redan förbereds. Med hänvisning till detta avstyrktes
motionerna. De socialdemokratiska ledamöterna i utskottet ville tillstyrka
motionerna och reserverade sig alltså.

Utskottet finner inte skäl för något annat ställningstagande av riksdagen i
denna fråga än förra året och avstyrker alltså de båda motionsyrkandena.

I motion 1981/82:1609 (s) yrkas vidare att behovet av statliga insatser i
t. ex. en central kolhamn skall klarläggas och att man skall överväga en
förändring av kreditgarantierna till svenska kolimportörer så att villkoren
bättre passar kolmarknadens speciella förutsättningar. Motionärerna vill
också att regeringen skall ta ett initiativ så att den kompetens beträffande
kolfrågorna som f. n. finns inom den statliga företagsgruppen kan behållas.

I motion 1981/82:1131 (s) önskas ett uttalande från riksdagen om att
regeringen skall lägga fram en långsiktig plan för utnyttjandet av kol och att
en central omlastningshamn för kol skall förläggas till Landskrona.
Motionärerna menar att Sundshamnen i Landskrona har goda förutsättningar
att fungera som regional kolhamn. Det behövs emellertid planering och
styrning, så att det inte görs överinvesteringar i hamnar och kolhanteringsutrustning.
En anläggning av detta slag är en betydande samhällsangelägenhet,
varför staten självklart bör delta i såväl planering som finansiering av
utbyggnaden, säger motionärerna.

Även i motionerna 1981/82:1944 (m) och 1981/82:2450 (m) föreslås att en
central kolhamn skall förläggas till Landskrona och att staten med hänsyn till
projektets betydelse för Sveriges energiförsörjning skall gå in som intressent i
projektet. En utbyggnad av kolhanteringen i Sundshamnen är enligt
motionären en förutsättning för att Sydkraft skall kunna genomföra sina
planer på att uppföra ett stort koleldat kondenskraftverk i Landskrona. I den
sistnämnda motionen, som har väckts med anledning av den förut nämnda
propositionen om åtgärder mot försurningen, anförs att man bör bygga en
kolhamn som möjliggör import av lågsvavligt kol.

Regeringen lämnade i februari 1981 tillstånd enligt byggnadslagen till en
utbyggnad av en ny kolhamn i Sundshamnen i Landskrona. Projektet

NU 1981/82:30

52

omfattar farleds- och hamnutbyggnad samt hanteringsutrustning. Investeringarna
har beräknats uppgå till 350 milj. kr. En förutsättning för att
utbyggnaden skall bli ekonomiskt lönsam är enligt intressenterna - däribland
Sydkraft AB - en betydande kolanvändning i Landskronaområdet. Mot
denna bakgrund har Sydkraft i januari 1982 ansökt om lokaliseringstillstånd
för det tidigare nämnda kolkondensverket.

Kreditgarantier för bl. a. kolutvinning infördes år 1975. Inom kolområdet
kan den statliga garantin användas för investeringar i utvinning, transport
och lagring av kol m. m. Garantin avser enbart kol för energiändamål.

Vid behandlingen våren 1981 av yrkanden om förläggning av en central
importhamn för kol till Landskrona ansåg näringsutskottet (NU 1980/81:60 s.
58) att den kolimport som är aktuell under det närmaste decenniet inte
motiverade ett statligt stöd till en central omlastningshamn för kol. Utskottet
tog vidare ställning till flera yrkanden om en statlig plan för kolintroduktionen.
Utskottet framhöll (NU 1980/81:60 s. 53) att ansvaret för kolutbyggnaden
främst vilar på kommunerna och att statsmakterna inte bör söka
åstadkomma en detaljstyrning av utbyggnaden. Utskottets ställningstagande
var emellertid inte enhälligt. De socialdemokratiska ledamöterna reserverade
sig till förmån för en planering av kolintroduktionen, en samlad
bedömning vid samhällets prövning av koleldade anläggningar och ett
fortsatt studium av frågan om en central importhamn för kol.

Utskottet tar här först upp de frågor om långsiktig planering, tillgång till
kompetens på kolområdet samt kreditgarantier till kolimportörer som berörs
i motionerna 1981/82:1131 (s) och 1981/82:1609 (s).

Av vad som har redovisats inledningsvis i detta avsnitt framgår att olika
aktiviteter på kolområdet pågår under statlig medverkan. Av särskilt intresse
är det arbete som bedrivs gemensamt för de nordiska länderna. Man kan
enligt utskottets mening utgå från att regeringen utan någon anmaning från
riksdagens sida även fortsättningsvis tar de initiativ som kan vara erforderliga
för att den planerade ökade kolanvändningen skall låta sig genomföras på ett
smidigt sätt. Därför avstyrker utskottet motionerna såvitt nu är i fråga.

När det gäller frågan om en centralhamn för kolimport vill utskottet erinra
dels om sitt nyss refererade uttalande förra året, dels om vad som i
budgetpropositionen meddelas om pågående utredning beträffande infrastrukturen
för en framtida kolimport. Utskottet anser att de fortsatta
resultaten av det nämnda utredningsarbetet bör avvaktas och att riksdagen
alltså inte har anledning att, såsom föreslås i motion 1981/82:1609 (s), rikta
någon uppmaning till regeringen att den skall klarlägga behovet av statliga
insatser i en central kolhamn. Än mindre är utskottet berett att stödja de
yrkanden i motionerna 1981/82:1131 (s), 1981/82:1944 (m) och 1981/82:2450
(m) som går ut på att en viss ort, Landskrona, redan nu skall utpekas såsom
blivande centralhamn för kolimport.

NU 1981/82:30

53

Torv och skogsavfall

De riktlinjer för energipolitiken som riksdagen antog våren 1981 innebär
bl. a. ett förväntat bidrag till energibalansen år 1990 med 6-11 TWh torv och
25-30 TWh skogsenergi. För att introduktionen av inhemska bränslen skall
underlättas har en rad styrmedel införts, bl. a. ett system för statliga bidrag
genom oljeersättningsfonden samt lag (1977:439) om kommunal energiplanering
och lag (1981:599) om utförande av eldningsanläggningar för fasta
bränslen.

Användningen av torv som bränsle är fortfarande i ett inledningsskede.
Endast två torveldade anläggningar har hittills tagits i bruk. Den ena finns vid
Lövholmens Bruk i Piteå, som ägs av AB Statens Skogsindustrier (ASSI);
den andra är en hetvattencentral vid Skellefteå Kraftverk. Däremot är ett
flertal anläggningar under utbyggnad eller planerade. Särskilt kan nämnas
att vattenfallsverket i samarbete med kommunerna projekterar torveldade
kraftvärmeverk i Umeå och Östersund. Samtidigt med projektering av
eldningsanläggningama sker förberedelser för torvbrytning på bägge platserna.
Vid Lövholmens Bruk används f. n. finländsk torv, men egen
torvförsörjning planeras. Skellefteå Kraftverk påbörjade egen torvtäkt år
1980.

På regeringens uppdrag undersökte vattenfallsverket för några år sedan
förutsättningarna för torveldade anläggningar i norra Sverige. Utredningen,
som redovisades år 1979, har medfört att torvprojekt har satts i gång i bl. a.
Gällivare och Boden. I Gällivare skall en eller två torveldade hetvattencentraler
på vardera 20 MW byggas och tas i drift tidigast år 1983.1 Boden skall
en lika stor hetvattencentral tas i drift tidigast år 1985. Förprojektering har
påbörjats med bl. a. inventering av lämpliga torvmossar.

Regeringen har nu gett vattenfallsverket ett nytt torvutredningsuppdrag,
denna gång avseende Syd- och Mellansverige. Uppdraget skall redovisas
senast i september 1982. Sydkraft AB har åtagit sig att genomföra
motsvarande utredning inom sitt distributionsområde.

Antalet ansökningar om undersöknings- och bearbetningskoncessioner
för torvbrytning har ökat starkt under det senaste året.

I proposition 1981/82:99 om mineralpolitik föreslås ändringar i lagen
(1974:890) om vissa mineralfyndigheter, avseende utvinning av torv för
energiändamål. Utskottet behandlar denna proposition i betänkandet NU
1981/82:40.

I Sverige har torv tidigare använts som bränsle främst under kristider. Den
högsta årsproduktionen uppnåddes under andra världskriget, då den vissa år
uppgick till nära 15 % av den dåvarande bränsleförbrukningen. Bränntorvsproduktionen
kunde senare inte konkurrera med den billigare oljan och
upphörde därför under 1960-talet.

Därefter har den svenska torvproduktionen helt varit inriktad på torv för
jordförbättringsändamål, s. k. odlingstorv. Den största produktionen sker

NU 1981/82:30

54

vid Hasselfors Bruk AB, men även Svenska Torv AB, som tidigare tillhörde
Statsföretag AB, har en betydande produktion av odlingstorv. Torvbolaget
bildades år 1939 med anledning av den bränslekris som Sverige då befann sig
i. Bolagets huvuduppgift var att framställa maskintorv på några statligt ägda
mossar i Småland och Västergötland. Man byggde också en brikettfabrik och
en frästorvseldad kraftvärmestation i Sösdala i Skåne.

När bränntorvsproduktionen upphörde övergick Svenska Torv till att
producera frästorv för jordförbättringsmedel. Härigenom har maskinteknik
för storskalig frästorvsproduktion upprätthållits och utvecklats. Den torveldade
kraftstationen i Sösdala, som var i drift under 25 år, har varit modell
bl. a. för torvkraftverk på Irland och för tyska torveldade ångpannor. På
Irland har också en brikettfabrik uppförts med Sösdalafabriken som direkt
förebild.

Torvbolaget ägs fr. o. m. den 1 februari 1982 av domänverket genom
Domänföretagen AB. Bolaget har ombildats till en koncern, där Svenska
Torv AB utgör moderbolag - lokaliserat till Falun - och verksamheten i
Sösdala ett dotterbolag, Svenska Torv i Skåne AB. I koncernen ingår vidare
Svensk Torvförädling AB, som numera är helt inriktat på teknikutveckling
för torvbrytning. Ytterligare ett antal produktionsprojekt har startats på
olika platser i landet och kan senare ombildas till dotterbolag i koncernen.

Domänverkets satsning inom torvområdet syftar till produktion av torv för
energiändamål och medverkan till uppbyggande av marknadsorganisationer.
För att genomföra dessa planer har man tillsammans med Nynäs Petroleum
AB bildat Handelsbolaget NyDo Energi, som skall upphandla, förädla och
distribuera inhemska fasta bränslen. Inom detta område pågår f. n. en snabb
utveckling. Det finns redan närmare ett hundratal flis- och torvproducenter,
varav ett tjugotal avser att driva mera omfattande regional verksamhet.

Som nämnts tidigare förväntas tillvaratagande av träd och trädrester från
avverkningar och skogsvårdsåtgärder tillsammans med användning av ett
visst lövträdsöverskott kunna ge ett betydande bidrag till den framtida
energibalansen, år 1990 beräknat till 25-30 TWh. Virkesförsörjningsutredningen
redovisar i betänkandet (SOU 1981:81) Skogsindustrins virkesförsörjning
en årlig ökning under senare år med 10-15 % av de privata
skogsägarnas förbrukning av ved och flis. Merparten, 75 %, av den
avverkade brännveden består av sådan ved som inte lämpar sig för
massaproduktion, dvs. toppar och klena träd. Drygt 50 % av all brännved
tillvaratas f. n. i samband med hyggesrensning, röjning och dikes- och
hagmarksrensning. Ca 40 % tillvaratas vid gallring.

För att stimulera skogsägare till ökat tillvaratagande av röjnings- och
gallringsvirke beslöt riksdagen förra året (prop. 1980/81:100 bil. 13, JoU
1980/81:25) att införa ett tillfälligt stöd för olönsam gallring, det s. k.
klenvirkesstödet. Statligt bidrag kan utgå med högst 30 % av gallringskostnaden.
Ett villkor för bidrag är att virket kommer till användning antingen

NU 1981/82:30

55

som bränsle eller, om det är lämpligare, som råvara i skogsindustrin. Stödet
skall utvärderas om två år.

Jordbruksutskottet och näringsutskottet underströk förra året (se NU
1980/81:60 s. 67) att i princip endast skogsavfall och annan ved som
skogsindustrin inte på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt kan utnyttja bör
få användas för energiutvinning. Skogsindustrins produktionskapacitet får,
framhölls det, inte hämmas genom att det uppstår brist på vedråvara till följd
av att denna används för uppvärmningsändamål.

Utskottet behandlar i detta avsnitt sex motionsyrkanden, av vilka tre gäller
torv, två skogsavfall och ett regionala bolag för tillvaratagande av sådana
bränsleresurser.

I motion 1981/82:1131 (s), som avser åtgärder för att stärka näringslivet i
Skåne, yrkas på en snabb satsning på torv som energikälla både inom och
utom Skåne. AB Svensk Torvförädlings stora kunnande inom området bör
tillvaratas för utnyttjande av de rikligt förekommande torvmossarna i Skåne,
menar motionärerna. Torvbolaget bör alltså återuppta sin tidigare verksamhet
inom bränntorvområdet. Regeringen bör också uppdra åt Statsföretag
AB att undersöka förutsättningarna för produktion av torvberedningsmaskiner
i anslutning till Svensk Torvförädlings anläggning i Sösdala, anser
motionärerna.

Även i motion 1981/82:1464 (s) åberopas den stora kunskap om
torvproduktion och torvförädling som finns vid Svenska Torv i Sösdala. I
norra Skåne finns stora sammanhängande torvmarker som lämpar sig för
torvproduktion. Flera kommuner i regionen planerar därför att satsa på torv
som energikälla, vilket ställer krav på mer kunskap om torvbrytning. Det
finns således skäl att i samverkan med Torvbolaget inrätta ett torvforskningsinstitut
i Hässleholmsområdet, menar motionärerna. De önskar ett
uttalande av riksdagen om att så bör ske.

Utskottet vill i anslutning till motionerna påpeka att - såsom nyss
redovisats - såväl Svenska Torv som Svensk Torvförädling numera ägs av
domänverket. Inom ramen för det långsiktiga program för produktion av
bränsletorv som domänverket har inlett avser verket att ta till vara all den
kunskap och erfarenhet som finns inom Torvbolaget. Detta gäller såväl
teknik och utrustning som personella resurser.

F. n. levererar finska tillverkare i stort sett all maskinell utrustning för
konventionell torvbrytningsteknik i Sverige, dvs. för framställning av fräsoch
maskintorv. Ett svenskt entreprenadföretag planerar dock att starta
legotillverkning av de finska maskinerna. En mindre traktortillsats för
maskintorvbrytning tillverkas av ett sydsvenskt företag.

Inom Svenska Torv finns sedan tidigare viss kapacitet för maskintillverkning,
byggd på den teknik som har utvecklats i Sösdala. Man har övervägt att
starta tillverkning men avstått, eftersom man inom bolaget vill koncentrera
sig på att utveckla brytningsprocesser och att bygga upp produktionsorgani -

NU 1981/82:30

56

sationen. Just nu bedömer man det som mest angeläget att utveckla
brytningsmetoder som är mindre säsongberoende, med mekanisk awattning
och torkning. Man skall vidare genomföra en systemanalys för att kunna
jämföra olika torvbrytningsmetoders möjligheter på lång sikt.

Flera av de studier som nu görs inom torvområdet har erhållit stöd från
nämnden för energiproduktionsforskning (NE). Nämnden har också låtit
genomföra en studie av behov av och förutsättningar för en samlad satsning
inom området. Nämnden har fortsatt att bereda frågan med utgångspunkt i
denna studie och kommer att fatta beslut om åtgärder inom kort.

Företrädare för Svenska Torv AB bedömer det, enligt vad utskottet har
inhämtat, som för tidigt att nu inrätta ett torvforskningsinstitut. Det är enligt
Svenska Torv mer angeläget att få till stånd en koordination av den forskning
och utveckling som bedrivs av olika torvintressenter. Först om tre-fem år
beräknas en fastare organisation för torvforskningen bli erforderlig.

Vid behandlingen av 1981 års energipolitiska proposition betonade
näringsutskottet (NU 1980/81:60 s. 65) vikten av att ”statsmakterna gör
målmedvetna insatser för att de mycket stora energitillgångar som finns i
landet i form av torv skall bli utnyttjade”. Utskottet underströk - och vill nu
ånyo göra detta - att det är angeläget att Svensk Torvförädlings resurser blir
utnyttjade. Den redogörelse som här har lämnats synes visa att så också blir
fallet och att de berörda yrkandena i motion 1981/82:1131 (s) alltså kan
beräknas bli tillgodosedda utan någon åtgärd från riksdagens sida. Förslaget i
motion 1981/82:1464 (s) om ett torvforskningsinstitut med anknytning till
Torvbolaget avstyrker utskottet med hänvisning till vad som meddelats om
bolagets egen bedömning. Utskottet vill i detta sammanhang också
understryka angelägenheten av att omräkningen om koncession behandlas
skyndsamt, så att ett tillvaratagande av svensk torv för energiändamål
säkerställs.

Motion 1981/82:1486 (s) behandlar vissa problem i samband med en
försöksverksamhet med brytning och förädling av torv som pågår i Älmhults
kommun, det s. k. Delary-projektet. Det är fråga om dels tekniska, dels
ekonomiska och administrativa problem. Motionärerna utgår från att
oljeersättningsfonden - som har fått en ansökan om bidrag till projektet -eller något annat statligt organ tar sin del av ansvaret för finansieringen av
projektet och undanröjer hinder av byråkratisk art. Regeringen borde också
medverka till att erforderliga undersöknings- och brytningskoncessioner kan
erhållas. Samtliga lämpliga torvtillgångar inom en tvåmilsradie måste kunna
utnyttjas för att projektet skall bli lönsamt, säger motionärerna. Deras
yrkande är att riksdagen på grundval av motionen skall göra ett uttalande om
medverkan från regeringens sida i Delary-projektet.

Utskottet finner inte skäl för någon åtgärd från riksdagens sida med
anledning av motion 1981/82:1486.

I motion 1981/82:446 (c) anges i åtta punkter önskvärda åtgärder för att

NU 1981/82:30

57

öka utnyttjandet av skogsavfall som bränsle. Motionären vill att regeringen
skall ge hög prioritet åt en satsning på att ersätta inhemska bränslen med
skogsavfall. Trots de uppenbara fördelarna har ändå inga större ansträngningar
gjorts för att få igång utvecklingen på området, hävdar motionären.
Detta torde, säger hon, bero bl. a. på motstånd från skogsindustrin,
osäkerhet om framtida utbud resp. efterfrågan på eldningsflis samt brist på
organiserad planering. Bland de åtgärder som krävs i motionen kan nämnas
en förmånlig beskattning vid tillvaratagande av skogsavfall, statliga arbetsmarknadsinsatser,
utveckling av flishanteringsprodukter, utbyggnad av
centrala flisupplag, statliga garantier för avsättning av bränsleflis samt statligt
stöd för finansiering av fliseldningsanläggningar.

Utskottet vill erinra om att direktionen för oljeersättningsfonden ger
högsta prioritet åt åtgärder för utnyttjande av inhemska bränslen. I det
föregående (s. 54) har utskottet redovisat aktiviteter som är av intresse i detta
sammanhang. Utskottet finner inte någon särskild framställning i saken till
regeringen motiverad och avstyrker därför motionen.

Även motion 1981/82:451 (m) syftar till ett ökat tillvaratagande av
skogsavfall. Den utmynnar i ett yrkande om att regeringen skall föreslå ett
samlat åtgärdsprogram för att intensifiera skogsröjningen. Resurserna bör
dock inte sättas in på traditionella lösningar, säger motionärerna. I stället bör
en stimulans av skogsröjning åstadkommas genom en sänkning av arbetsgivaravgifterna,
lättnader i lagarna om anställningstrygghet samt statligt stöd
och service till skogsägarna, så att dessa med bibehållet arbetsgivaransvar
kan uppfylla den röjningsplikt som har ålagts dem genom skogsvårdslagen.

Utskottet anser inte att riksdagen i detta sammanhang kan pröva förslag
med långtgående räckvidd utanför energiområdet. Med erinran om vad nyss
har sagts om åtgärder för utnyttjande av inhemska bränslen avstyrker
utskottet det berörda motionsyrkandet.

I motion 1981/82:1140 (vpk) begärs initiativ från regeringen för bildande
av regionala bränslebolag. Bakgrunden till yrkandet är att motionärerna
anser att övergången till alternativa inhemska bränslen bör ske snabbare än
vad som nu planeras. Detta är nödvändigt, säger motionärerna, för att
förhindra en snabb och okontrollerad introduktion av elvärme och kol. Men
samhällskontroll erfordras för att motverka att inhemska bränsleresurser
som skogsavfall och torv exploateras och utplundras för att ge privata vinster.
Statligt eller kommunalt ägda bränslebolag borde bildas för att handha
utvinning, transport och användning av inhemska bränslen samt förhindra att
råvara för skogsindustrin används för energiändamål.

Sådana regionala bränslebolag som förordas i motion 1981/82:1140 kan
bildas med stöd ur oljeersättningsfonden.

Näringsutskottet konstaterade våren 1981 (NU 1980/81:60 s. 74) att det är
betydelsefullt att effektiva distributionsformer kan byggas upp för olika slag

NU 1981/82:30

58

av inhemska bränslen. Bildandet av bränslebolag bör uppmuntras av
statsmakterna, ansåg utskottet. Det stöd som oljeersättningsfonden kan
lämna till bildandet av marknadsorganisationer skapar, fortsatte utskottet,
”goda förutsättningar för tillkomsten av flexibla och marknadsorienterade
bränslebolag med verksamhet som är anpassad till de särskilda förhållandena
i olika delar av landet”. Med hänvisning till detta avstyrkte utskottet de
motionsyrkanden om bränslebolag som då förelåg. De socialdemokratiska
ledamöterna reserverade sig. Utskottet anser att det inte heller nu finns skäl
för någon åtgärd i saken från riksdagens sida. Det berörda yrkandet i motion
1981/82:1140 (vpk) avstyrks alltså.

Alternativa drivmedel

De riktlinjer för energipolitiken som riksdagen antog våren 1981 berörde
också introduktionen av alternativa drivmedel i Sverige. Man skulle dels
satsa på utveckling och införande av fordon för ren metanoldrift (s. k.
MlOO-bränsle), dels undersöka förutsättningarna för introduktion av blandbränsle
(t. ex. M15-bränsle), bl. a. genom fältprov med sådant bränsle.

Arbetet med introduktion av alternativa drivmedel pågår nu i enlighet med
riksdagens beslut. För planering och ledning av arbetet har oljeersättningsdelegationen
tillsatt en särskild drivmedelsgrupp. Gruppen arbetar inom fyra
delområden som omfattar MlOO-programmet, M15-programmet, låginblandning
av motoralkoholer samt andra alternativa drivmedel. Resultatet
av oljeersättningsdelegationens arbete kommer att redovisas till regeringen i
juni 1982.

Inom ramen för introduktionsplanen har företrädare för industridepartementet
överlagt med de svenska biltillverkarna om förutsättningarna för en
gemensam satsning på utveckling av motorer för ren metanoldrift. Styrelsen
för teknisk utveckling har lämnat stöd till de svenska biltillverkarnas
utvecklingsarbete inom området. Det statliga företaget Svensk Drivmedelsteknik
AB (f. d. Svensk Metanolutveckling AB) genomför sedan år 1981 ett
tvåårigt fältförsök med 700-800 bilar som drivs med M15-bränsle. Med dessa
försök vill man bl. a. studera förutsättningarna för distribution av blandbränslen.

Inom samtliga organ som är verksamma med introduktionsplanen för
alternativa drivmedel följer man uppmärksamt den forskning och utveckling
som bedrivs inom området i andra länder. Särskilt bevakas de fältförsök som
pågår i Förbundsrepubliken Tyskland, USA och Brasilien.

Flera försöksanläggningar för framställning av alternativa drivmedel har
erhållit statligt stöd. Det s. k. Nynäshamnsprojektet har fått lån för en
förstudie bl. a. av produktionskostnader och marknadsförutsättningar.
Projektet, som är en kombinerad anläggning för produktion av metanol,
bränslegas och hetvatten för fjärrvärme, förutsätter en betydande framtida
marknad för metanol i Sverige.

NU 1981/82:30

59

Statsbidrag och lån med sammanlagt drygt 30 milj. kr. har beviljats
Svenska lantmännens riksförbund och Alfa Laval AB för uppförandet av en
demonstrationsanläggning i halvstor skala för produktion av etanol som
drivmedel, det s. k. Skaraborgsprojektet. Anläggningen skall vara färdigställd
år 1983 och skall leverera etanol för låginblandning (ett par procent) i
bensin. Blandningen skall provas av OK inom ett testområde som sannolikt
kommer att förläggas till Skaraborgs län.

I detta sammanhang kan nämnas att sockernäringskommittén i januari
1982 överlämnade ett betänkande om den framtida sockernäringen i Sverige
(SOU 1982:6). Kommittén har aktualiserat de beräkningar som gjorts av
etanolutredningen avseende kostnaderna för produktion av etanol med
sockerbetor som råvara. Kostnaderna beräknas uppgå till 2,83 kr. per liter
etanol, vilket innebär en betydande skillnad mot kostnaden för premiumbensin,
som vid beräkningstillfället betingade ca 1,70 kr. per liter (bägge
kostnaderna angivna exkl. energiskatt). Sockernäringskommittén betonar
den mycket stora betydelsen av energibeskattningen i sammanhanget. ”En
förutsättning för att etanol skall kunna marknadsföras till konkurrenskraftigt
pris är f. n. att samhället är berett att bära vissa kostnader genom en lägre
beskattning i en eller annan form. ” Kommittén framhåller också värdet av ett
fortsatt utvecklingsarbete på etanolområdet, dels av beredskapsskäl, dels
därför att den framtida utvecklingen av oljepriserna kan förändra etanolens
konkurrenskraft gentemot bensin och metanol.

I svar den 14 januari 1982 (RD 1981/82:59 s. 107) på en interpellation
(1981/82:97) om införande av metanol som bränsle meddelade statsrådet
Ingemar Eliasson att regeringen ännu bedömer det vara för tidigt att ta
ställning till hur den framtida försörjningen med alternativa drivmedel skall
ske.

Enligt den fastlagda introduktionsplanen måste utvecklingen av motorer
för MlOO-drift först framskrida så långt att det går att avgöra när sådana
motorer kan introduceras i stor skala. Först därefter kan frågan om tillförsel
av metanol och andra alternativa drivmedel bedömas.

Yrkanden rörande alternativa drivmedel finns i åtta motioner. Sju av dessa
gäller flytande bränsle - etanol eller metanol -, den åttonde gengas.

Enligt motion 1981/82:1140 (vpk) bör regeringen ta initiativ till att inhemsk
produktion av drivmedel i form av etanol och metanol kommer till stånd
snabbare än enligt den gällande planen. I motion 1981/82:1609 (s) framhålls
betydelsen av att utvecklingsarbete bedrivs i Sverige, framför allt med
metanol, och att utländsk forskning bevakas. Regeringen bör enligt
motionärerna snarast lämna förslag om försöksverksamhet och fältprov för
de olika utvecklingslinjerna för alternativa drivmedel. Ett underlag för
principbeslut bör tas fram till mitten av 1980-talet. Yrkandet i motion
1981/82:615 (c) går ut på att regeringen senast våren 1983 skall förelägga
riksdagen en konkret plan för introduktion och produktion av metanol i
Sverige. Denna plan bör klargöra när och i vilken omfattning ren

NU 1981/82:30

60

metanoldrift kan genomföras samt vilken roll olika inblandningsalternativ
kan få i framtiden. Nynäshamnsprojektet, som kan få stor betydelse för
Stockholmsregionens värmeförsörjning, bör enligt motionärerna få en
central plats i denna introduktionsplan.

Liknande innebörd har ett par yrkanden i motion 1981/82:1616 (vpk). En
övergång till metanol som drivmedel skulle innebära stora miljömässiga och
handelspolitiska fördelar, säger motionärerna. Det skulle också skapa
underlag för utbyggnad av Nynäshamnskombinatet, som motionärerna
bedömer som ett viktigt inslag i en energistrategi för Stockholmsregionen.
Ett yrkande om detta kombinat behandlas senare i detta betänkande (s. 62).
Nu tar utskottet upp ett yrkande enligt vilket riksdagen skall uttala att
planering av användning av metanol som drivmedel bör påbörjas. Ett
yrkande i motion 1981/82:1605 (vpk) syftar till att försöksverksamhet med
metanolframställning skall komma till stånd i Söderhamns kommun. Den
planerade försöksanläggningen för metanolproduktion skulle förläggas i
anslutning till ett av motionären önskat träkemiskt forskningsinstitut i
kommunen (se NU 1981/82:27 s. 28).

Några motioner tar upp frågan om etanolframställning i Sverige. I motion
1981/82:1131 (s) anförs att försöken med etanolproduktion vid sockerbruket
i Karpalund bör vidareutvecklas även om sockertillverkningen fortsätter vid
bruket. Bakgrunden till detta yrkande är följande. Svenska Sockerfabriks
AB har på grund av överkapacitet i den svenska sockerproduktionen
aktualiserat frågan om nedläggning av Karpalundsbruket. Sockernäringskommittén
föreslår dock i sitt betänkande att driften får fortsätta. Vid
Karpalund har en försöksanläggning för etanolframställning uppförts och
varit i drift hösten 1980 och våren 1981. Försöken har enligt Sockerbolaget
varit framgångsrika men har nu avbrutits. En ansökan om ekonomiskt stöd
från nämnden för energiproduktionsforskning för fortsatt utveckling av
etanolprocessen har avslagits.

Kommittén anser att en omställning av sockerbruket i Karpalund skulle
medföra positiva samhällsekonomiska effekter som kan ställas mot behovet
av subventioner vid en introduktion av etanol som drivmedel. Kommitténs
huvudförslag innebär dock som tidigare har nämnts att sockertillverkningen
vid Karpalund skall fortsätta.

I motion 1981/82:451 (m) sägs att det mot bakgrund av erfarenheter av
etanoldrift i andra länder, t. ex. Brasilien, är viktigt att det klargörs på vilka
sätt etanol kan introduceras i det svenska energiforskningsprogrammet,
bl. a. som motorbränsle. En forsknings- och utvecklingsverksamhet är,
menar motionärerna, angelägen för att man skall utröna vilka avsättningsmöjligheter
för etanol som kan finnas, såväl på kort som på lång sikt.
Motionärerna yrkar att vad som anförs i motionen skall beaktas vid
utbyggnaden av den fortsatta verksamheten för etanolutvinning i Lidköping.
Enligt motion 1981/82:818 (s) bör riksdagen begära att regeringen utarbetar
en plan för produktion av etanol i Västernorrlands län. I detta sammanhang

NU 1981/82:30

61

bör då även distributionsproblemen beaktas. Motionärerna framhåller att
landets största sulfitfabrik finns i Örnsköldsviks kommun. Fabriken har en
betydande kapacitet för framställning av sulfitsprit. Inom länsplaneringen
har ett brett och kvalificerat program för etanolutveckling tagis fram. Det är,
menar motionärerna, angeläget att programmet prövas positivt av statsmakterna.

I motion 1981/82:1108 (c) begärs att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna vad motionärerna anför om gengasens betydelse som
alternativt drivmedel och sysselsättningsskapande faktor. Om någon form av
stimulans skapades till förmån för dem som är villiga att börja använda
gengasdrift skulle, förmodar motionärerna, en viss övergång till detta
drivmedel ske. En tänkbar stimulansåtgärd är att staten gratis ställer
kunskapsresurser till förfogande.

Försök och utveckling avseende gengas har sedan många år bedrivits av
överstyrelsen för ekonomiskt försvar. De beredskapsplaner som nu finns gör
det möjligt att efter en viss omställningstid hålla den svenska transportkapaciteten
i gång med gengas från inhemska bränslen. Även oljeersättningsdelegationens
drivmedelsgrupp studerar frågan men har hittills inte bedömt
gengas som ett kommersiellt alternativ på drivmedelsområdet. Kostnaderna
bedöms vara alltför höga och effektiviteten för låg.

Utskottet vill först understryka betydelsen av det arbete som pågår i
Sverige på att utveckla, tillverka och praktiskt pröva alternativa drivmedel.
Riksdagens beslut förra året om en plan för introduktion av alternativa
drivmedel har haft stor betydelse för en rad aktiviteter som avser båda de
motoralkoholer, metanol och etanol, som har förespråkare i detta sammanhang.
Bland centrala statliga organ är bl. a. oljeersättningsfonden och
styrelsen för teknisk utveckling engagerade på området.

De motioner som har refererats i det föregående syftar alla till att den
berörda verksamheten skall intensifieras i något avseende.

Yrkandena i motionerna 1981/82:615 (c), 1981/82:1140 (vpk), 1981/
82:1609 (s) och 1981/82:1616 (vpk) gäller den fortsatta planeringen. I
proposition 1980/81:90 (bil. 1 s. 216) ställde föredragande statsrådet i utsikt
att regeringen skulle kunna återkomma senast under år 1983 med en
redovisning av det arbete som har bedrivits och med förslag till fortsatt
inriktning. Enligt motion 1981/82:615 (c) borde planen föreläggas riksdagen
senast våren 1983. Likartade är önskemålen i motion 1981/82:1140 (vpk) om
att etanol- och metanolintroduktionen skall genomföras snabbare än enligt
den gällande planen och i motion 1981/82:1609 (s) om att riksdagen snarast
skall få förslag om försöksverksamhet och fältprov för olika utvecklingslinjer.
Utskottet utgår från att regeringen och övriga berörda organ är inriktade
på att så snart som möjligt uppnå positiva resultat som kan redovisas och ligga
till grund för beslut om fortstta insatser. Något behov av ett särskilt uttalande
från riksdagen i detta ämne synes inte föreligga i dagens läge. Därför
avstyrker utskottet de fyra senast berörda motionsyrkandena.

NU 1981/82:30

62

Fyra andra motioner tar sikte på lokala etanol- eller metanolprojekt. Det
berörda yrkandet i motion 1981/82:1131 (s) går ut på att den påbörjade
försöksverksamheten med etanolframställning vid det skånska sockerbruket
Karpalund skall fortsätta. I motion 1981/82:451 (m) är det fråga om det s. k.
Skaraborgsprojektet, som avser etanolutvinning i Lidköping. I motion
1981/82:818 (s) begärs en plan för etanolproduktion i Västernorrlands län.
Metanolproduktion i Söderhamns kommun förespråkas i motion 1981/
82:1605 (vpk).

Utskottet anser inte att riksdagen har underlag för sådana ställningstaganden
beträffande särskilda projekt som begärs i de fyra nu berörda
motionerna. När det gäller redan pågående projekt förutsätter utskottet att
berörda myndigheter och i sista hand regeringen prövar uppkommande
frågor rörande projektens framtid. Förslag om stöd till nya aktiviteter inom
området alternativa drivmedel får i vanlig ordning prövas av de instanser som
har att fördela de statliga resurserna för sådan verksamhet. De fyra nu
berörda motionsyrkandena avstyrks alltså.

I den återstående motionen, 1981/82:1108 (c), pläderas för ökade
satsningar på gengas som drivmedel. Som nämnts ägnar framför allt
överstyrelsen för ekonomiskt försvar men även oljeersättningsdelegationen
uppmärksamhet åt gengasfrågor. Något initiativ av riksdagen finner utskottet
inte motiverat i dagens läge. Utskottet avstyrker alltså motionen.

Regionala projekt

Flera motioner berör olika regionala energiprojekt - sådana som redan är
på väg mot förverkligande eller sådana som motionärerna önskar se
genomförda. Utskottet tar här upp dessa motioner i en geografiskt betingad
ordningsföljd.

Motion 1981/82:1616 (vpk) är inriktad på Stockholms län. Riksdagen
föreslås som sin mening ge regeringen till känna vad som allmänt anförs i
motionen beträffande åtgärder inom energiområdet och också begära förslag
därom. Uttalandets innebörd skulle av motiveringen att döma vara i
huvudsak följande. Det är nödvändigt med ett samlat grepp över Stockholmsregionens
energifrågor. En massiv ökning av elvärmen bör inte tillåtas.
Energistrategin måste bygga på mångsidighet beträffande energiråvaror.
Inhemska energikällor måste användas så mycket som möjligt. Man bör
inrikta sig på en måttfull fjärrvärmeutbyggnad i form av lågtemperatursystem.
Det är självklart att naturgas skall utnyttjas inom regionen.

Ett anslutande yrkande i samma motion går ut på att projektering av ett
energikombinat bör startas snarast med sikte på att anläggningen skall kunna
tas i bruk år 1987 eller år 1988. Utbyggnaden och driften bör, poängteras det,
ske i samhällelig regi, med statligt eller regionalt ägande eller bådadera.
Motionärerna syftar härvid på det s. k. Nynäshamnskombinatet. I sin

NU 1981/82:30

63

partimotion 1981/82:1140 begär vänsterpartiet kommunisterna att riksdagen
skall uttala sig för att frågan om energikombinaten får en allvarlig och positiv
prövning.

Utskottet ägnade i sitt energipolitiska betänkande förra året (NU
1980/81:60 s. 80-84) en hel del uppmärksamhet åt vad som där kallades
Nynäsprojektet. Läget är nu det att oljeersättningsfonden i december 1981
har lämnat stöd för förprojektering av detta projekt. Något uttalande från
riksdagens sida med avseende på Nynäsprojektet finner utskottet inte
motiverat. Inte heller de allmänna synpunkterna i Storstockholm synes
påkalla något ställningstagande av riksdagen. Delvis är de okontroversiella,
och delvis är de relaterade till särskilda beslutssituationer i andra sammanhang;
det senare gäller vad som sägs om naturgasutnyttjande i regionen. Det
får ankomma på de regionala intressenterna att, i förekommande fall under
medverkan från centralt håll, fatta beslut om åtgärder på energiområdet i
Stockholmsregionen utan några särskilda anvisningar från statsmakternas
sida. De berörda motionsyrkandena avstyrks sålunda.

Norra Uppland berörs i en annan motion, 1981/82:1055 (vpk). Enligt
denna bör riksdagen begära förslag från regeringen om utnyttjande av
spillvärmen vid skogsindustrierna i Skutskär och Hallstavik. Utskottet anser
liksom motionären att det är värdefullt om industriell spillvärme kan
utnyttjas och önskvärt att möjligheter därtill undersöks. Det bör emellertid
ankomma på de berörda företagen att vidta åtgärder härvidlag, i förekommande
fall med utnyttjande av statligt stöd. Utskottet avstyrker därför
motionen.

I motion 1981/82:2115 (c) uppmanas riksdagen uttala sig för ”att de
positiva möjligheter Kristianstads län erbjuder på energiområdet beaktas”.
Det finns i Kristianstads län god tillgång till skog och torv, säger motionären.
Vidare anför hon att värmepumpar torde få en allt större avsättning och att
sådana skulle kunna tillverkas i länet om man skapade ekonomiska
förutsättningar för detta.

Utskottet utgår från att det berörda länets egna myndigheter, kommuner,
företag och organisationer utifrån sina olika förutsättningar engagerar sig i
länets utveckling även vad energifrågorna beträffar. Ett sådant föga
förpliktande uttalande från riksdagens sida som motionären föreslår torde de
då inte vara särskilt betjänta av. Med det sagda avstyrker utskottet motionen
i nu angiven del.

Ett motsvarande yrkande beträffande Malmöhus län framförs i motion
1981/82:1622 (c). Motionärerna nämner att detta län är den del av landet där
naturgasen först introduceras. Skåne har för landet unika förutsättningar att
använda jordvärme, framhåller de också. Ytterligare berörs länets torvtillgångar.
Det är högst naturligt, menar motionärerna, att Malmöhus län får
möjligheter att vidareutveckla de förutsättningar som föreligger i fråga om
nytänkande inom energiområdet.

NU 1981/82:30

64

Utskottet instämmer i det sistnämnda men finner lika litet som när det
gäller Kristianstads län skäl för något uttalande av riksdagen. Alltså avstyrks
också motion 1981/82:1622 (c) såvitt nu är i fråga.

Skånes förutsättningar i fråga om geotermisk energi berörs också i motion
1981/82:1131 (s). Motionärerna påkallar uttalanden av riksdagen i tre
avseenden. Regeringen bör ta initiativ till att staten i samverkan med
kommunerna satsar på geotermisk energi i Sydvästskåne. Särskilt ekonomiskt
stöd bör kunna utgå till kommunala investeringar för utnyttjande av
geotermisk energi i lokala fjärrvärmesystem. Regeringen bör också ta
initiativ till inrättande av ett geotermiskt utvecklings- och konsultbolag
lokaliserat till Landskrona.

Utskottet har inhämtat att oljeersättningsfonden har fått till behandling en
ansökan som gäller stöd till ett geotermiskt projekt i Skåne. Dess beslut torde
vara att vänta inom kort. Ytterligare ansökningar inom samma energisektor
bedöms komma att bli aktuella. Utskottet finner det naturligt att projekt av
detta slag prövas noggrant av berörda myndigheter. Det måste från
samhällets synpunkt vara angeläget att få klarlagt om det finns möjligheter
att praktiskt utnyttja denna energikälla. Något uttalande av riksdagen synes
det inte finnas fog för, varför motion 1981/82:1131 (s) i nu berörd del
avstyrks.

Möjligheten att göra Landskrona till ett energiteknologiskt centrum bör
undersökas av regeringen tillsammans med Landskrona kommun, hävdas i
motion 1981/82:2123 (fp). Utskottet vill erinra om att ett par motioner med
samma eller likartat syfte behandlades våren 1981. De avstyrktes då av
utskottet, som hänvisade till den verksamhet för att främja företagsetablering
som skulle inledas av Landskrona Finans AB. Denna verksamhet är
numera i full gång. Utskottet finner inte skäl för någon åtgärd med anledning
av det nu aktuella motionsyrkandet.

En rad yrkanden rörande Skaraborgs län framförs i motion 1981/82:451
(m). Inledningsvis uppmanas riksdagen att som sin mening ge regeringen till
känna vad som i motionen anförs om den allmänna inriktningen av
energipolitiska åtgärder i Skaraborgs län. Utöver sådana ting som berörs i
särskilda motionsyrkanden-om bl. a. Ranstadsverket, etanolutvinning, små
vattenkraftverk och skogsröjning - nämner motionärerna bl. a. projekt för
utnyttjande av länets torvtillgångar, avfallsprojekt, fliseldningsprojekt samt
halm- och biogasprojekt. De betonar särskilt prissättningens roll som
styrmedel för användandet av olika energiråvaror.

Utskottet anser liksom i övriga här berörda fall att det inte är motiverat
med något uttalande av riksdagen om inriktningen av energipolitiska
åtgärder i en viss region. Således avstyrker utskottet motion 1981/82:451 (m)
i angiven del.

Slutligen finns ett förslag avseende Jämtlands län. I motion 1981/82:2126
(s) framförs tanken att en forskningsstation för energiutvinning skall

NU 1981/82:30

65

förläggas till detta län och att statliga insatser skall sättas in för att man där
skall komma i gång med energiutvinning i nya former. Forskningsstationen
skulle syssla med torv, flis och framför allt skiffer. Brytning av skiffer borde
komma till stånd i länet, kombinerad med forskning om processen för
utvinning av alunskifferns innehåll av kerogen och vissa metaller. Motionärerna
vill att riksdagen skall begära förslag av regeringen i dessa avseenden.

Vid behandlingen av liknande motionsyrkanden förra året (NU 1980/81:60
s. 127) erinrade utskottet om att staten i Studsvik Energiteknik AB redan har
en forskningsresurs av det slag som åsyftas i motionen. Mot denna bakgrund
avstyrkte utskottet önskemålen om förläggning av en energiforskningsstation
till Jämtland. Utskottet avstyrkte likaledes (s .71) ett yrkande om
riksdagsuttalande till förmån för brytning av alunskiffer i Jämtlands län.
Riksdagen följde utskottets förslag. Utskottet finner inte att något annat
ställningstagande är motiverat nu.

Energiproduktion och energianvändning i övrigt

Ett krav i den socialdemokratiska partimotionen 1981/82:1609 är att en
parlamentarisk kommitté skall få i uppdrag att se över elsektorns organisation.
Motionärerna tar till utgångspunkt den passus på valsedeln för linje 2 i
folkomröstningen år 1980 enligt vilken samhället skall ha ett huvudansvar för
produktion och distribution av elektrisk kraft. De nämner särskilt tre frågor
som kommittén borde behandla. Den första gäller hur ansvaret för
produktion och distribution av elkraft skall fördelas i framtiden. Den andra
är om det finns behov av en ökad samordning av framtidens eltaxor. För det
tredje är frågan hur vattenfallsverket och kommunerna kan samverka för att
samhällets intresse av mottrycksproduktion och av ett tillräckligt fjärrvärmeunderlag
skall kunna tillgodoses.

Utskottet finner inte skäl för en särskild utredning med det angivna syftet.
De i strikt mening energipolitiska aspekter som motionärerna berör torde i
inte oväsentlig mån komma att aktualiseras i 1981 års energikommittés
arbete. Det kan noteras att motionärerna själva åberopar förberedelserna
för kärnkraftens avveckling som ett motiv för det föreslagna utredningsarbetet.
Energikommittén är då ett naturligt forum. Utskottet avstyrker
motionsyrkandet med hänvisning till vad här sagts.

Flera motionsyrkanden avser energiproduktion i andra former än de som
har berörts i det föregående. Så föreslås i motion 1981/82:1140 (vpk) att
riksdagen skall begära att regeringen lägger fram förslag till ett program för
installation av mottryckskraft i kommunala fjärrvärmeverk och industriella
anläggningar.

Det framgår av propositionen (bilaga 17 s. 69) att mottryckskraftens andel
av elproduktionen har minskat kraftigt på sistone. Från att ha varit 9,3 TWh
(ca 10 %) år 1980 har den sjunkit till 4,0 TWh (ca 4 %) de båda följande
åren.

5 Riksdagen 1981182. 17 sami. Nr 30

NU 1981/82:30

66

Statens industriverk har nyligen framlagt en rapport (SIND PM 1982:2)
om förutsättningarna för mottrycksutbyggnad under 1980-talet. Slutsatsen i
rapporten är att det, om man utgår från en utveckling av elefterfrågan som
motsvarar ett lägre alternativ som man har arbetat med i utredningen,
sannolikt inte kommer att finnas behov av att bygga ny elproduktionskapacitet
i form av kraftvärmeverk och industriellt mottryck förrän tidigast i
början av 1990-talet. Industriverket gör bedömningen att de möjligheter för
utbyggnad av mottrycksproduktion som finns i nytillkommande större
fjärrvärmeverk och industriella ånganläggningar inte kommer att utnyttjas
under 1980-talet. Dock räknar industriverket med att det i de nytillkommande
f järrvärmeverken behövs vissa förberedelser för senare mottrycksproduktion.
Verket meddelar i rapporten att det avser att informera berörda
intressenter om förutsättningarna för mottrycksutbyggnad.

Utskottet hänvisar till industriverkets rapport och anser att den fortsatta
behandlingen av denna nu bör avvaktas. Motionsyrkandet avstyrks alltså.

I samma motion påyrkas åtgärder från regeringens sida för att förhindra att
värmeverk byggs ut i samhällen där industriell spillvärme kan utnyttjas.
Utskottet vill med anledning av detta yrkande fästa uppmärksamheten på en
föreskrift i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering. Enligt denna
föreskrift skall en kommun vid sin planering bl. a. undersöka förutsättningarna
att genom samverkan med annan kommun eller betydande intressent på
energiområdet, t. ex. processindustri, gemensamt lösa frågor som har
betydelse för hushållningen med energi eller för energitillförseln. Finns
förutsättningar för en sådan gemensam lösning skall den, heter det i lagen,
tas till vara i planeringen. Utskottet utgår från att kommunerna beaktar
denna föreskrift och finner inte anledning till någon framställning i ämnet
från riksdagen till regeringen. Även detta motionsyrkande avstyrks alltså.

Motion 1981/82:443 (c) tar sikte på ett väsentligt ökat utnyttjande av
värmepumpar i energiproduktionen. Hemställan i motionen går ut på att
regeringen skall se över reglerna för bl. a. oljeersättningsfondens stödverksamhet
och energisparlånen, så att ”ett framtidsriktigt utnyttjande av vår
elproduktionskapacitet” gynnas i högre grad än i dag. Det sistnämnda skall
ske på det sätt som redovisas i motionen. Elenergin, som har hög
energikvalitet, skall enligt motionärernas recept särskilt användas för
förädling av de stora mängder billig energi med låg kvalitet som finns i
naturen och i form av spillvärme. En förutsättning för ett riktigt utnyttjande
av värmepumpar är, framhålls det, att temperaturerna i våra värmesystem
sänks.

Värmepumpsprojekt är med de regler som f. n. tillämpas berättigade till
stöd från oljeersättningsfonden. Ett stort antal sådana projekt har redan fått
stöd från fonden. I detta sammanhang kan erinras om att fondens
verksamhet skall utvärderas till år 1983. Även energisparstöd kan erhållas för
installation av värmepumpar. De nya riktlinjer för energisparstödet som

NU 1981/82:30

67

nyligen har antagits innebär bl. a. att ökad vikt läggs vid introduktionen av
nya och förnybara energikällor.

Det är enligt utskottets mening väsentligt att värmepumpsteknikens
möjligheter utnyttjas i ökad utsträckning. Med hänsyn till vad här har sagts
om förekommande stödformer är utskottet emellertid inte övertygat om att
det finns skäl för en sådan framställning till regeringen som begärs i
motionen. Därför avstyrks denna.

Ytterligare ett yrkande i motion 1981/82:1140 (vpk) är att riksdagen skall
hemställa hos regeringen om förslag till kommunala solvärmeprogram.

I proposition 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken ingick ett
förslag till solvärmeprogram, kallat Sol 85. Programmet omfattade åtgärder
inom alla led av utvecklingskedjan från forskning till allmän användning av
solvärmetekniken. Bl. a. ingick däri kommunal planering för att underlätta
införande av solvärme i bebyggelsen. En särskild arbetsgrupp inom
oljeersättningsdelegationen har redovisat förslag till styrmedel för solvärmeintroduktionen
(Ds I 1980:10). I 1981 års energipolitiska proposition
aviserades att en utvärdering av insatserna inom solvärmeområdet skulle
göras med början år 1985.

Vid sin behandling förra våren av ett motionsyrkande om kommunala
solvärmeprogram erinrade utskottet (NU 1980/81:60 s. 124) om insatserna
inom ramen för Sol 85-programmet. Utskottet ansåg inte att motionsyrkandet
borde föranleda någon åtgärd, och riksdagen följde härvidlag utskottet.
Samma ståndpunkt intar utskottet nu.

En annan i motion 1981/82:1140 (vpk) föreslagen framställning till
regeringen skulle gälla åtgärder för att befrämja utbyggnaden av närvärmesystem.
Härmed menar motionärerna småskaliga värmesystem med mindre
blockcentraler eller gruppkvarterscentraler. Kännetecknande för närvärmesystem
är, säger de, att drifttemperaturen hålls nere och att solvärme,
värmepumpar, lokal spillvärme och olika slags bränslen kan användas.

Utskottet anser inte att det är befogat med någon framställning till
regeringen i detta ämne. Att utforma lämpliga värmesystem på lokal nivå är
närmast en uppgift för kommunen, som därvid har att tillämpa den förut
nämnda lagen om kommunal energiplanering. Det kan också förutsättas att
kommunerna utan att riksdagen tar något initiativ får den information som
erfordras för att de skall kunna utnyttja förekommande stödformer på detta
område. Med det sagda avstyrks motionsyrkandet.

Sist i detta avsnitt tar utskottet upp motion 1981/82:442 (c). Där föreslås att
riksdagen skall uttala att regeringen och berörda myndigheter bör beakta de
riktlinjer för oljeersättning som redovisas i motionen. Huvudsynpunkten i
motionen är att elproduktionskapaciteten inte får slösas bort i toppeffekter
som ger liten oljeersättning. I stället bör man medvetet arbeta för ett jämnare
utnyttjande av elenergin under året.

En sådan förändring av elutnyttjandet främjas av de under året differentierade
eltariffer som nu successivt införs och som det har redogjorts för

NU 1981/82:30

68

tidigare i detta betänkande (s. 37). Även de nya riktlinjer för energisparstödet
som antogs av riksdagen förra våren (prop. 1980/81:133) kan verka på
detta sätt. Bestämmelserna stimulerar användandet av såväl kombinerade
uppvärmningssystem för elenergi och fasta bränslen som lågtemperatursystem.
Utskottet finner det naturligt att man avvaktar erfarenheter av de
åtgärder som här har nämnts innan man riktar en påminnelse enligt
motionärernas förslag till regeringen. Utskottet föreslår följaktligen att
motionen lämnas utan åtgärd.

Oljeersättningsfonden

En förstärkning av oljeersättningsfondens resurser krävs i motion 1981/
82:1571 (c). Motionärernas motivering är att det behövs betydande
investeringar för att åstadkomma den av riksdagen beslutade inriktningen av
energisystemet till att baseras på i huvudsak varaktiga, helst förnybara och
inhemska, bränslen med minsta möjliga miljöpåverkan. Oljeersättningsfondens
resurser är enligt motionärerna alltför begränsade.

När motionen väcktes förelåg regeringens förslag i budgetpropositionen
om en höjning av beredskapsavgiften för oljeprodukter. Förslaget nämns
dock inte i motionen. Den föreslagna höjningen, som har tillstyrkts av
näringsutskottet (NU 1981/82:3 y) och av skatteutskottet (SkU 1981/82:30)
och sedermera beslutats av kammaren, kommer delvis oljeersättningsfonden
till godo.

Utskottet är inte förberett att nu föreslå en ytterligare resursförstärkning
för oljeersättningsfonden och avstyrker alltså motionen. Utskottet fäster då
avseende vid det medelstillskott som blir en följd av de höjda avgifterna och
dessutom vid att, såsom framhålls i propositionen (bil. 17 s. 110), en
utvärdering av fondens verksamhet är planerad att äga rum till år 1983.

Regeringen föreslår ett formellt anslag av 1 000 kr. till oljeersättningsfonden
för budgetåret 1982/83. Med hänsyn till riksdagens inledningsvis (s. 15)
berörda beslut om de centrala energimyndigheterna saknar detta förslag
numera aktualitet. Det avstyrks därför.

I propositionen (bilaga 17 s. 108) meddelas att Lantbrukarnas riksförbund
(LRF), Sveriges skogsägares riksförbund och SHIO-Familjeföretagen har
framställt vissa önskemål beträffande stödet från oljeersättningsfonden.
F. n. gäller att stöd inte kan utgå till projekt som kostar mindre än 50 000 kr.
Denna gräns vill de nämnda organisationerna få sänkt till 10 000 kr. Vidare
menar de att handläggningen av mindre ärenden borde decentraliseras, till
lantbruksnämnderna när det gäller jord- och skogsbruket och trädgårdsnäringen,
i övriga fall till de regionala utvecklingsfonderna eller kommunerna.
Föredragande statsrådet förklarar i propositionen att han inte är beredd att
förorda några ändringar i stödets utformning eller administration. Han
betecknar det dock som angeläget att man följer utvecklingen och
systematiskt bearbetar erfarenheter av stödgivningen. Ett argument för

NU 1981/82:30

69

föredragande statsrådets avvisande hållning gentemot åtgärdsförslaget är att
den tillämnade nya myndighetsorganisationen på energiområdet, i vilken
oljeersättningsfonden ingår som en del, snabbare skulle komma i full
verksamhet om stödvillkoren och stödets administration inte ändras. Efter
riksdagens beslut att till väsentlig del uppskjuta genomförandet av den nya
organisationen ett år har detta argument uppenbarligen fått minskad
bärkraft.

Det nyss refererade förslaget från LRF m. fl. har med viss modifikation
tagits upp i motion 1981/82:819 (c). Däri föreslås att riksdagen skall uttala sig
för att beloppsgränsen för stödberättigade projekt sänks till 15 000 kr. och att
handläggningen av ärenden där stödet uppgår till högst 50 000 kr. decentraliseras
till lantbruksnämnderna resp. de regionala utvecklingsfonderna.

Utskottet delar regeringens uppfattning att reglerna för stöd från
oljeersättningsfonden inte bör ändras nu. Frågan om ev. ändringar av dessa
regler och av ordningen för stödärendenas handläggning kan lämpligen
aktualiseras vid den snart förestående översynen av oljeersättningsfondens
verksamhet. Utskottet avstyrker alltså motion 1981/82:819 (c).

Stöd till prospektering efter olja, naturgas eller kol

Staten lämnar sedan år 1978 stöd till prospektering efter olja och naturgas.
Numera omfattas även prospektering efter kol av stödet. Detta ges i form av
bidrag till prospekteringsprojekt. Bidragen finansieras genom att en del av
inkomsterna av den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter tillförs
en statlig fond, oljeprospekteringsfonden.

I budgetpropositionen föreslås (bilaga 17 s. 76 f.) ändringar i två avseenden
av de grunder för bidragssystemet som riksdagen har godkänt. För det
första skall det inte längre som nu vara ett normalt villkor för bidrag att
bidragstagaren skall erlägga avgift eller vinstandel i annan form till staten.
Syftet med denna ändring är att öka intresset bland svenska företag för
prospekteringsinsatser, särskilt i Nordsjön med angränsande områden.
Föredragande statsrådet framhåller att de ekonomiska villkoren för prospekterings-
och utvinningsverksamhet har försämrats under de senaste åren till
följd av bl. a. skärpt beskattning i värdländerna. För det andra skall
regeringen kunna delegera till en myndighet att, sedan regeringen har fattat
ett statsbidragsbeslut av ramkaraktär, fortsättningsvis bevilja bidrag inom
den fastställda ramen allteftersom mottagaren kan precisera sitt bidragsbehov.

Vänsterpartiet kommunisterna godtar inte den första av de angivna
ändringarna utan yrkar i sin partimotion 1981/82:1140 att villkoret om
vinstandel för staten skall fortsätta att gälla. I motionen kritiseras att staten
får stå för förlusten om det blir en sådan, medan en större eller mindre vinst
däremot får behållas av det bidragsberättigade företaget.

Utskottet finner den i propositionen anförda motiveringen bärkraftig.
7 Riksdagen 1981182. 17 sami. Nr 30

NU 1981/82:30

70

Utskottet ansluter sig därför till regeringens förslag beträffande ändring av
grunderna för prospekteringsstödet och avstyrker alltså motionsyrkandet.

Regeringen föreslår vidare att ramen för de sammanlagda bidragsåtagandena
vidgas från 250 milj. kr. till 650 milj. kr. Detta förslag tillstyrks av
utskottet.

Energiforskning

Riksdagens beslut våren 1981 om energipolitiken innefattade bl. a.
riktlinjer för energiforskning under en treårsperiod, budgetåren 1981/
82-1983/84. Medelsramen för verksamheten inom Huvudprogram Energiforskning
under denna period skulle utgöra 1,4 miljarder kronor utöver icke
disponerade medel från tidigare budgetår. Det förslag till anslag som nu har
framlagts i budgetpropositionen under punkten Energiforskning avser
emellertid endast ett formellt belopp av 1 000 kr. Verksamheten finansieras
nämligen fr. o. m. det innevarande budgetåret genom en del av den särskilda
beredskapsavgiften för oljeprodukter (jfr NU 1981/82:3 y, SkU 1981/82:30).
Jämte den angivna medelstilldelningen föreslår regeringen att den får
bemyndigande att i samband med stöd till forskning och utveckling inom
energiområdet ikläda staten ekonomisk förpliktelse för de tre budgetåren
1984/85-1986/87 upp till en gräns av 200 milj. kr. resp. 115 milj. kr. och 35
milj. kr. Utskottet tillstyrker regeringens här nämnda förslag.

Som har framhållits i inledningen beslöt riksdagen förra året att en ny
myndighet, energiforskningsnämnden, skall inrättas den 1 juli i år. Dess
uppgift blir i första hand att svara för långsiktiga och övergripande frågor
inom energiforskningsområdet. Antalet tjänster vid nämnden beräknas
enligt propositionen bli 20. Motsvarande befattningar finns nu huvudsakligen
hos delegationen för energiforskning och till en del hos nämnden för
energiproduktionsforskning. Såsom ram för nämndens administrationskostnader
- som finansieras med energiforskningsmedel - anges preliminärt ett
belopp av inte fullt 6 milj. kr. Riksdagen föreslås bemyndiga regeringen att
vid energiforskningsnämnden inrätta en ordinarie tjänst för chefen för
nämnden med beteckningen p, dvs. en sådan tjänst som tillsätts med
tidsbegränsat, normalt sexårigt förordnande. Utskottet tillstyrker detta
förslag och har ingenting att erinra mot vad föredragande statsrådet i övrigt
har anfört om nämnden.

Inriktningen av den verksamhet som finansieras genom energiforskningsprogrammet
diskuteras i två motioner. Moderata samlingspartiet påyrkar i
sin partimotion 1981/82:2051 ett uttalande av riksdagen att kommande
energiforskningsprogram bör koncentreras till områden och tekniker där
snabb oljeersättning kan påräknas. I motiveringen klargörs ytterligare att
energiforskningsanslagen enligt partiets uppfattning bör ”starkt koncentreras”.
I första hand bör, säger man, sådana områden prioriteras som till
konkurrenskraftiga priser snabbt kan minska vårt lands oberoende.

NU 1981/82:30

71

I motion 1981/82:1929 (fp) föreslås att riksdagen skall i en meningsyttring
till regeringen ansluta sig till vad motionären har anfört om prioriteringen
inom energiforskningsprogrammets ram av energiskog, värmepumpar och
vindkraft. De nuvarande s. k. storförsöken med energiskogar är för små,
anser motionären. Erfarenhet av odling i stor skala får man inte förrän i
början av 1990-talet. Försöken borde redan nu göras mera omfattande.
Vidare borde vattenfallsverkets värmepumpsprojekt utvidgas. Erfarenheterna
av långtidsdrift av värmepumpar bedöms nämligen av motionären som
otillräckliga. Politiska beslut om vindkraft kan man, sägs det vidare i
motionen, inte räkna med att få förrän tidigast år 1985. Idrifttagningen kan
då äga rum år 1987 eller år 1988, och det är enligt motionären i senaste laget.
Han förordar att beslut om ytterligare beställningar fattas redan år 1983 ifall
vid det laget de två fullskaleprototyper som skall tas i drift har givit
tillfredsställande resultat.

Utskottet vill allmänt framhålla att riksdagen inte lämpligen bör ingripa i
den löpande energiforskningsverksamheten genom att göra mer eller mindre
allmänt hållna uttalanden avsedda att få en styrande effekt. Avsikten med
det nu aktuella yrkandet i motion 1981/82:2051 (m) tycks inte heller vara
denna, eftersom det är ”kommande energiforskningsprogram” som motionärerna
tar sikte på. Såväl besluten om energiforskningsprogrammets
långsiktiga utformning som de löpande besluten rörande särskilda projekt
innefattar givetvis regelmässigt en avvägning mellan koncentration på vissa
huvudområden och spridning över ett bredare register med hänsyn till bl. a.
behovet av kunskapsuppbyggnad inom energiområdet i stort. Utskottet
utgår från att berörda instanser ägnar stor uppmärksamhet åt detta
awägningsproblem både i sin planering och i sina administrativa beslut. De
synpunkter som förs fram i motion 1981/82:2051 (m) ingår naturligen i
underlaget för sådana överväganden. I så måtto kan motionen anses bli
tillgodosedd utan särskild åtgärd från riksdagens sida.

Vad utskottet anför i början av sin kommentar till det nyssnämnda
motionsyrkandet är tillämpligt också på motion 1981/82:1929 (fp). Utskottet
finner motionärens synpunkter intressanta och förutsätter att de uppmärksammas
av de programansvariga. Riksdagen har enligt utskottets mening
inte nu underlag för att göra ett sådant uttalande som motionären begär.
Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

Vindkraft

Såsom redovisas i budgetpropositionen (bilaga 17 s. 126) uppförs f. n.
inom ramen för energiforskningsprogrammet två vindkraftsaggregat på
beställning av nämnden för energiproduktionsforskning (NE). Det är
prototypanläggningar i full skala som vardera skall få en effekt av 2 MW.
Aggregaten byggs av bl. a. Karlskronavarvet. Det ena verket skall placeras i
Maglarp i Skåne och skall drivas av Sydkraft AB, medan vattenfallsverket

NU 1981/82:30

72

svarar för det andra, som förläggs till Näsudden på Gotland. Bägge
aggregaten beräknas kunna tas i drift under år 1982.

I motion 1981/82:1140 (vpk) föreslås att riksdagen skall begära åtgärder av
regeringen för att fler vindkraftverk snarast skall komma till uppförande.
Motionärerna åberopar ett förslag från NE rörande produktion av vindkraftverk
och menar att det redan nu finns tillräcklig erfarenhet för en sådan
satsning.

Med motiveringen att Upplandskusten är ett av de områden i Sverige som
är bäst lämpade för vindkraftverk yrkas i motion 1981/82:1055 (vpk) att
regeringen skall anmodas lägga fram förslag om en utbyggnad av vindkraft i
anslutning till Forsmarksanläggningen. Genom en lokalisering till Forsmark
skulle ledningsnätet från kärnkraftverket där utnyttjas.

I sitt ställningstagande till motsvarande motionsyrkanden år 1981 (NU
1980/81:60 s. 124) redogjorde näringsutskottet för ett förslag från NE om
vindkraftssatsningar utanför energiforskningsprogrammet. I remissyttranden
över förslaget hade bl. a. vattenfallsverket och Sydkraft bedömt det som
lämpligast att man, innan nya beställningar gjordes, först skulle utvärdera de
två prototyper som nu är under uppförande. En sådan utvärdering är
planerad till åren 1984 och 1985. Utskottet instämde i denna bedömning och
avstyrkte motionerna, som också avslogs av riksdagen. Utskottet finner inte
heller nu att det finns underlag för en begäran från riksdagen om ytterligare
insatser på vindkraftsområdet. De båda motionerna avstyrks följaktligen.

Enligt motion 1981/82:629 (m) bör regeringen uppmanas att vidta åtgärder
för att säkra att vindkraftverket i Maglarp kommer på plats. I motionen talas
om en överhängande risk för att leveransen av aggregatet inte kan
genomföras på grund av transportsvårigheter. En landsvägstransport skulle
medföra kraftig åverkan på vägarna.

Leveransen av vindkraftverket till Maglarp har genomförts den 29 mars
1982 utan att de befarade vägskadorna uppstod. Utskottet konstaterar alltså
att motionen inte påkallar någon åtgärd.

Vissa anslag

En del av de förslag om anslag och finansiella åtgärder i övrigt som tas upp i
budgetpropositionen har behandlats i det föregående tillsammans med andra
frågor som rör den verksamhet för vilken anslagen är avsedda. Övriga anslag
etc. på energiområdet behandlar utskottet i detta avsnitt. Det gäller ett antal
anslagspunkter som inte har föranlett några motioner. För utbildning och
rådgivning m. m. för att spara energi erfordras bara ett formellt belopp av
1 000 kr., vilket utskottet tillstyrker. Den motsatta ytterligheten representeras
av statens vattenfallsverk, som enligt propositionen får ett reservationsanslag
av drygt 2,8 miljarder kronor. I anslutning därtill föreslår regeringen
att den får bemyndigande att dels godkänna ett avtal mellan vattenfallsverket
och Skellefteå Kraftverk, dels överlåta en fastighet och staten tillhörig

NU 1981/82:30

73

fallhöjd som skall utnyttjas i Sädva kraftstation. Utskottet hänvisar
beträffande utformningen i detalj av regeringens förslag till framställningen
om propositionen i ingressen till detta betänkande (s. 3) och beträffande
förslagens närmare innebörd till propositionen (bil. 17 s. 129 f., 147 f.)
Ramen för borgensåtaganden från vattenfallsverkets sida för lån till bolag
där vattenfallsverket förvaltar statens aktier föreslås utvidgad med 1 600
milj. kr. till i det närmaste 10 miljarder kronor. De övriga anslagen avser
landsbygdens elektrifiering (4,5 milj. kr.) solmätning vid Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut (ca 1,1 milj. kr.) och visst internationellt
energisamarbete (7,9 milj. kr.). Samtliga förslag tillstyrks av utskottet.

Industripolitik

I några motioner relateras statens strävanden på energiområdet till dess
allmänna industripolitiska mål. De socialdemokratiska partimotionerna
1981/82:1609 och 1981/82:2138 innehåller identiska yrkanden om att
riksdagen skall begära förslag från regeringen om ett visst handlingsprogram.
Detta program skulle avse samhällets verksamhet med utveckling och
upphandling främst av teknik för utnyttjande av inhemska, förnybara
energikällor. Det skall ange hur denna verksamhet skall organiseras i ett
samhällsägt utvecklings- och upphandlingsbolag. Till motivering anför
motionärerna bl. a. följande. Det är väsentligt att staten tar initiativ så att det
snabbt kan skapas en stor hemmamarknad för den nya tekniken. Nödvändiga
inslag i en statlig utvecklings- och upphandlingsorganisation är ett handlingsprogram
för offentlig upphandling samt utvecklingsavtal mellan staten,
industrin och några stora beställare, t. ex. inom den kommunala sektorn. En
kvantifiering av varje förnybar energikällas sysselsättningspotential och en
samhällsekonomisk projektbedömning bör ingå i handlingsprogrammet.

Ett närbesläktat yrkande finns i motion 1981/82:1049 (c). Motionärerna
önskar från regeringen en plan för teknikupphandling och exportfrämjande
åtgärder. De vill att staten genom en avsättningsgaranti skall medverka till en
omfattande teknikupphandling på energiområdet.

Utskottet har i olika sammanhang haft anledning att understryka
teknikupphandlingens centrala roll för den tekniska utvecklingen inom
näringslivet. Detta gäller för energiproduktionen likaväl som för annan
produktion. Med hänsyn till att energianvändningen i stor utsträckning sker i
offentlig regi kan teknikupphandlingen t. o. m. antas spela större roll som
stimulansfaktor inom energisektorn än inom åtskilliga andra produktionsgrenar.

Det nu angivna förhållandet har också beaktats av statsmakterna.
Utskottet (NU 1980/81:64) diskuterade ämnet våren 1981 i samband med den
då framlagda propositionen om industripolitikens inriktning m. m. Därvid
framhöll utskottet bl. a. att styrelsen för teknisk utveckling (STU) har ett
program Myndighetsservice, vars huvuddel avser teknikupphandlingsser -

NU 1981/82:30

74

vice, dvs. åtgärder i syfte att främja och underlätta teknikupphandling vid
främst statliga och kommunala myndigheter. Ett viktigt faktum i sammanhanget
är också att Svensk Energiteknisk Utveckling AB - ett av tre
nationella utvecklingsbolag som riksdagen har beslutat om - nyligen har
påbörjat sin verksamhet. Om denna har utskottet nyligen lämnat några
uppgifter i sitt yttrande NU 1981/82:8 y.

Utan att närmare än så gå in på de olika instrument som samhället har för
att främja teknikupphandling anser sig utskottet kunna konstatera att det
inte behövs någon framställning från riksdagen till regeringen för att syftet
med de nu aktuella motionsyrkandena skall bli tillgodosett. Följaktligen
avstyrker utskottet dessa yrkanden.

Det föreslås i motion 1981/82:1609 (s) vidare att riksdagen skall ge
regeringen till känna som sin mening vad motionärerna har anfört om
industri- och energipolitiskt samarbete med Norge. Vad som åsyftas är
främst en rad exempel på önskvärda samarbetsprojekt, bl. a. en samordnad
utbyggnad av raffinaderier och petrokemisk industri samt långsiktig planering
för utnyttjande av norska gasfyndigheter.

Utskottet vill erinra om att riksdagen förra året godkände ett avtal mellan
Sveriges och Norges regeringar om ekonomiskt samarbete, särskilt på
industri- och energiområdena, och att en fond för svensk-norskt samarbete
har bildats i augusti 1981 i enlighet med detta avtal (prop. 1980/81:189, NU
1980/81:65, rskr 1980/81:427). Parterna skall enligt avtalet sammanlagt
tillskjuta 250 milj. svenska kronor till denna fond.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att Sverige
fördjupar sitt samarbete med Norge både på energiområdet och på det
industriella området - och då inte minst vad gäller produktion med
anknytning till energiområdet. Det berörda avtalet mellan länderna har
skapat en naturlig bas för samarbetet. Utskottet förutsätter att de möjligheter
som står till buds blir aktivt utnyttjade både från statens och från
näringslivets sida. Någon framställning till regeringen på grundval av det
senast berörda motionsyrkandet finner utskottet mot här angiven bakgrund
inte anledning till.

Hemställan

Utskottet hemställer
Allmänna- riktlinjer

1. beträffande allmänna riktlinjer för energipolitiken

att riksdagen avslår

a) motion 1981/82:1053 yrkande 4,

b) motion 1981/82:1140 yrkande 1,

c) motion 1981/82:2051 yrkandena 3 och 5,

NU 1981/82:30

75

2. beträffande viss samhällsekonomisk utredning på energiområdet att

riksdagen avslår motion 1981/82:1609 yrkande 10,

3. beträffande årlig redovisning rörande alternativa energikällor
att riksdagen avslår motion 1981/82:1053 yrkande 5,

4. beträffande översyn av lagstiftningen pä energiområdet
att riksdagen avslår motion 1981/82:1609 yrkande 12,

5. beträffande energihushållningslag och koncessionssystem

att riksdagen avslår motion 1981/82:1140 yrkandena 2 och 3,

Kärnkraft

6. beträffande samhällsekonomisk analys rörande kärnkraftsprogrammet att

riksdagen avslår motion 1981/82:1934,

7. beträffande kärnkraftsblocket Forsmark 3
att riksdagen avslår

a) motion 1981/82:1056,

b) motion 1981/82:1140 yrkande 20 i ifrågavarande del,

8. beträffande kärnkraftblocket Oskarshamn 3

att riksdagen avslår motion 1981/82:1140 yrkande 20 i ifrågavarande
del,

9. beträffande kärnkraftverket i Barsebäck

att riksdagen avslår motion 1981/82:1140 yrkande 21,

10. beträffande utnyttjande av kärnkraftverken i Forsmark, Oskarshamn
och Ringhals

att riksdagen avslår motion 1981/82:1140 yrkande 22,

11. beträffande kärnvärmereaktorer

att riksdagen avslår motion 1981/82:1140 yrkande 19,

12. beträffande ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer att

riksdagen med bifall till proposition 1981/82:100 bilaga 17
punkt E 7 och med avslag på motion 1981/82:1140 yrkande 29
till Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer för
budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisar att
förslagsanslag av 215 000 000 kr.,

13. beträffande allmänt förbud mot avtappning av hetvatten från
kärnkraftverk

att riksdagen avslår motion 1981/82:1140 yrkande 18,

14. beträffande hetvattenledning från Forsmark

att riksdagen avslår motion 1981/82:204 och motion 1981/
82:1616 yrkande 4,

15. beträffande utnyttjande av spillvärme från kärnkraftverk
att riksdagen avslår

NU 1981/82:30

76

17.

18.

19.

20.
21.

22.

23.

Vattenkraft

24.

25.

a) motion 1981/82:1135 yrkande 2 och motion 1981/82:2123
yrkande 1,

b) motion 1981/82:373 yrkande 2,
beträffande anslag till statens kärnkraftinspektion

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:100 bilaga 17
punkterna E 9 och E 10 för budgetåret 1982/83 under fjortonde
huvudtiteln anvisar

a) till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader ett
reservationsanslag av 1 000 kr.,

b) till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning ett
reservationsanslag av 1 000 kr.,

beträffande information om kärnsäkerhetsätgärder

att riksdagen avslår motion 1981/82:1609 yrkande 8,

beträffande filterkammare vid kärnkraftverken

att riksdagen avslår motion 1981/82:1140 yrkande 26,

beträffande anslag till åtgärder för hantering av radioaktivt

avfall

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:100 bilaga 17

punkt Eli till Åtgärder för hantering av radioaktivt avfall för

budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag av 1 000 kr.,

beträffande upparbetning av använt kärnbränsle

att riksdagen avslår motion 1981/82:1053 yrkande 6 och motion

1981/82:1140 yrkande 23,

beträffande forskning och utveckling rörande använt kärnbränsle att

riksdagen avslår

a) motion 1981/82:1053 yrkande 2,

b) motion 1981/82:1140 yrkande 25,
beträffande Cogéma-avtalet

att riksdagen avslår motion 1981/82:1140 yrkande 24,
beträffande centrallager för slutförvaring av låg- och medelaktivt
avfall frän kärnkraftverken
att riksdagen avslår motion 1981/82:284,

beträffande vattenkraftsutbyggnad
att riksdagen avslår

a) motion 1981/82:373 yrkande 1,

b) motion 1981/82:626 yrkande 1,

c) motion 1981/82:1466,

beträffande effektivisering av befintliga kraftverk
att riksdagen avslår

NU 1981/82:30

77

a) motion 1981/82:626 yrkande 2,

b) motion 1981/82:2126 yrkande 2,

26. beträffande inventering av mindre vattenkraftsresurser
att riksdagen avslår motion 1981/82:1140 yrkande 13,

27. beträffande utbyggnad av små vattenkraftverk i Skaraborgs
län

att riksdagen avslår motion 1981/82:451 yrkande 5,

28. beträffande stöd för utbyggnad av små vattenkraftverk
att riksdagen avslår motion 1981/82:1932,

29. beträffande förstatligande av Stora Kopparbergs Bergslags A B:s
kraftrörelse

att riksdagen avslår motionerna 1981/82:452 och 1981/
82:1493,

30. beträffande utnyttjande för lokala ändamål av vinstmedel från
vattenkraftsproduktion

att riksdagen avslår

a) motion 1981/82:212,

b) motion 1981/82:1479,

c) motion 1981/82:2132,

31. beträffande statens vattenfallsverks redovisningssystem
att riksdagen avslår motion 1981/82:1931,

Eltaxor

32. beträffande ökad rörlig andel av eltaxorna
att riksdagen avslår motion 1981/82:807,

33. beträffande säsonguttag av elkraft för jordbruk m. m.
att riksdagen avslår motion 1981/82:1052,

34. beträffande reduktion av eltarifferna i Norrland
att riksdagen avslår motion 1981/82:1955,

35. beträffande skyldighet att ta emot lokalt producerad elkraft
att riksdagen avslår motion 1981/82:614,

36. beträffande fasta prisrelationer mellan olika energislag

att riksdagen avslår motion 1981/82:1609 yrkande 3 och motion
1981/82:2138 yrkande 4,

Olja

37. beträffande oljeprispolitiken

att riksdagen avslår motion 1981/82:2051 yrkande 6,

38. beträffande importlicenser för olja

att riksdagen avslår motion 1981/82:1609 yrkande 5,

39. beträffande avveckling av Svenska Petroleum AB
att riksdagen avslår motion 1981/82:2051 yrkande 1,

NU 1981/82:30

78

40

41

42.

43.

44.

45.

Naturgas

46.

47.

48.

49.

50.

51.

52.

53.

beträffande Svenska Petroleum Exploration AB
att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:100 bilaga 17
punkt E 14 till Medelstillskott till Svenska Petroleum Exploration
AB för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 7 000 000 kr.,
beträffande utveckling av raffinaderiverksamhet och petrokemisk
industri

att riksdagen avslår motion 1981/82:1609 yrkande 4 och motion
1981/82:2138 yrkande 3,
beträffande katalytisk kracker
att riksdagen avslår motion 1981/82:632,
beträffande det statliga oljelagringsprogrammet
att riksdagen avslår motion 1981/82:1140 yrkande 5,
beträffande Hargshamnsprojektet
att riksdagen avslår motion 1981/82:1055 yrkande 1,
beträffande överförande av den privata oljeindustrin i samhällelig
och kooperativ ägo

att riksdagen avslår motion 1981/82:1140 yrkande 4,

beträffande utvärdering av Sydgasprojektet

att riksdagen avslår motion 1981/82:2051 yrkande 4,

beträffande naturgasutbyggnad i Norrland

att riksdagen avslår motion 1981/82:815,

beträffande naturgasimport från Sovjetunionen

att riksdagen avslår motion 1981/82:1140 yrkande 6,

beträffande utbyggnad av Sydgasprojektet till Blekinge län

att riksdagen avslår motion 1981/82:450,

beträffande gasteknologiskt utvecklingsarbete

att riksdagen avslår motion 1981/82:1131 yrkande 7,

beträffande importlicenser för kol

att riksdagen avslår motion 1981/82:1140 yrkande 7 och motion
1981/82:1609 yrkande 1,

beträffande vissa åtgärder för att främja kolutnyttjande
att riksdagen avslår motion 1981/82:1131 yrkande 1 och motion
1981/82:1609 yrkande 2, både såvitt de inte avser centralhamn
för kolimport,

beträffande centralhamn för kolimport
att riksdagen avslår motion 1981/82:1131 yrkande 1 i ifrågavarande
del, motion 1981/82:1609 yrkande 2 i ifrågavarande del,
motion 1981/82:1944 och motion 1981/82:2450 yrkande 2,

NU 1981/82:30

79

Torv och skogsavfall

54. beträffande Svenska Torv AB
att riksdagen avslår

a) motion 1981/82:1131 yrkandena 5 och 6,

b) motion 1981/82:1464,

55. beträffande Delaryprojektet

att riksdagen avslår motion 1981/82:1486,

56. beträffande utnyttjande av skogsavfall som bränsle
att riksdagen avslår motion 1981/82:446,

57. beträffande skogsröjning

att riksdagen avslår motion 1981/82:451 yrkande 6,

58. beträffande regionala bränslebolag

att riksdagen avslår motion 1981/82:1140 yrkande 8,

Alternativa drivmedel

59. beträffande alternativa drivmedel
att riksdagen avslår

a) motion 1981/82:615, motion 1981/82:1140 yrkande 9,
motion 1981/82:1609 yrkande 13 och motion 1981/82:1616
yrkande 3 (planering),

b) motion 1981/82:1131 yrkande 8 (Karpalund)

c) motion 1981/82:451 yrkande 4 (Lidköping),

d) motion 1981/82:1605 yrkande 2 (Söderhamn),

e) motion 1981/82:818 (Västernorrland),

f) motion 1981/82:1108 (gengas),

Regionala projekt

60. beträffande åtgärder på energiområdet i Stockholms län
att riksdagen avslår motion 1981/82:1616 yrkande 1,

61. beträffande energikombinat
att riksdagen avslår

a) motion 1981/82:1616 yrkande 2 (Nynäshamn),

b) motion 1981/82:1140 yrkande 15 (energikombinat i allmänhet),

62. beträffande utnyttjande av spillvärme från vissa skogsindustrier i
Uppland

att riksdagen avslår motion 1981/82:1055 yrkande 2,

63. beträffande åtgärder på energiområdet i Kristianstads län
att riksdagen avslår motion 1981/82:2115 yrkande 1,

64. beträffande vissa åtgärder på energiområdet i Malmöhus län
att riksdagen avslår motion 1981/82:1622 yrkande 1,

NU 1981/82:30

80

65. beträffande utnyttjande av geotermisk energi i Skåne

att riksdagen avslår motion 1981/82:1131 yrkandena 2-4,

66. beträffande energiteknologiskt centrum i Landskrona
att riksdagen avslår motion 1981/82:2123 yrkande 3,

67. beträffande vissa åtgärder på energiområdet i Skaraborgs län,
att riksdagen avslår motion 1981/82:451 yrkande 1,

68. beträffande forskningsstation för energiutvinning i Jämtlands
län

att riksdagen avslår motion 1981/82:2126 yrkande 1,
Energiproduktion och energianvändning i övrigt

69. beträffande översyn av elsektorns organisation m. m.
att riksdagen avslår motion 1981/82:1609 yrkande 20,

70. beträffande program för mottryckskraft

att riksdagen avslår motion 1981/82:1140 yrkande 11,

71. beträffande utnyttjande av industriell spillvärme i allmänhet
att riksdagen avslår motion 1981/82:1140 yrkande 14,

72. beträffande utnyttjande av värmepumpar
att riksdagen avslår motion 1981/82:443,

73. beträffande kommunala solvärmeprogram

att riksdagen avslår motion 1981/82:1140 yrkande 16,

74. beträffande närvärmesystem

att riksdagen avslår motion 1981/82:1140 yrkande 17,

Oljeersättningsfonden

75. beträffande vissa riktlinjer för oljeersättning
att riksdagen avslår motion 1981/82:442,

76. beträffande förstärkning av oljeersättningsfonden
att riksdagen avslår motion 1981/82:1571,

77. beträffande anslag till oljeersättningsfonden

att riksdagen avslår proposition 1981/82:100 bilaga 17 punkt E 8
moment 3,

78. beträffande villkor för och administration av stöd från oljeersättningsfonden att

riksdagen avslår motion 1981/82:819,

Övrigt

79. beträffande stöd till prospektering efter olja, naturgas eller
kol

att riksdagen

a) med bifall till proposition 1981/82:100 bilaga 17 i ifrågava -

NU 1981/82:30

81

rande del (s. 74-78) moment 1 och avslag på motion 1981/
82:1140 yrkande 28 godkänner de ändringar i grunderna för
stöd till prospektering efter olja, naturgas eller kol som anges i
propositionen,

b) med bifall till proposition 1981/82:100 bilaga 17 i ifrågavarande
del (s. 74-78) moment 2 bemyndigar regeringen att för
stöd till prospektering efter olja, naturgas eller kol ikläda staten
ekonomiska förpliktelser intill ett belopp av högst 650 000 000
kr. i enlighet med vad som anges i propositionen,

80. beträffande energiforskning
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1981/82:100 bilaga 17 punkt F 13
moment 2 bemyndigar regeringen att under budgetåret 1982/83
ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till
forskning och utveckling inom energiområdet som, inberäknat
redan fattade beslut, innebär åtaganden om högst 200 000 000
kr. förbudgetåret 1984/85, högst 115 000 000kr. förbudgetåret
1985/86 och högst 35 000 000 kr. för budgetåret 1986/87,

b) med bifall till proposition 1981/82:100 bilaga 17 punkt F 13
moment 3 till Energiforskning för budgetåret 1982/83 under
fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1 000
kr.,

c) med bifall till proposition 1981/82:100 bilaga 17 punkt F 13
moment 1 bemyndigar regeringen att vid energiforskningsnämnden
inrätta en ordinarie tjänst för chefen för nämnden
med beteckningen p,

d) avslår motion 1981/82:1929 och motion 1981/82:2051 yrkande
2,

81. beträffande byggande av ytterligare vindkraftverk
att riksdagen avslår

a) motion 1981/82:1055 yrkande 3,

b) motion 1981/82:1140 yrkande 12,

82. beträffande vindkraftverket i Maglarp
att riksdagen avslår motion 1981/82:629,

83. beträffande utbildning och rådgivning m. m. för att spara
energi

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:100 bilaga 17
punkt E 4 till Utbildning och rådgivning m. m. för att spara
energi för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvuditeln
anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

84. beträffande anslag till Statens vattenfallsverk, m. m.

att riksdagen med bifall tilj proposition 1981/82:100 bilaga 17

6 Riksdagen 1981/82. 17 sami. Nr 30

NU 1981/82:30

82

punkt E 12

a) bemyndigar regeringen att godkänna det mellan statens
vattenfallsverk och Skellefteå Kraftverk träffade tilläggsavtalet
beträffande Bastusels Kraft AB i vad staten därigenom ikläder
sig ekonomiska förpliktelser,

b) bemyndigar regeringen att medge att statens vattenfallsverk
till Bastusels Kraft AB överlåter fastigheten Arjeplogs kronoöverloppsmark
1:2 och övrig staten tillhörig fallhöjd som
kommer att utnyttjas i Sädva kraftstation mot att bolaget åtar
sig att fullgöra de förpliktelser som följer av att tidigare
ingånget avtal med Boliden AB om upplåtande av denna
fastigheten med vattenfallsrätt inlöses,

c) bedmyndigar regeringen att teckna borgen för lån till bolag i
vilka statens vattenfallsverk förvaltar statens aktier intill
sammanlagt 9 998 000 000 kr., varav högst 235 000 000 kr. för
lån till eldistributionsföretag,

d) till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret
1982/83 under fjortonde huvudtiteln ansvisar ett reservationsanslag
av 2 836 000 000 kr.,

85. beträffande främjande av landsbygdens elektrifiering

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:100 bilaga 17
punkt E 5 till Främjande av landsbygdens elektrifiering för
budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 4 500 000 kr.,

86. beträffande solmätning

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:100 bilaga 17
punkt E 6 till Solmätning vid Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut för budgetåret 1982/83 under fjortonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1 060 000 kr.,

87. beträffande anslag till visst internationellt energisamarbete

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:100 bilaga 17
punkt E 13 till Visst internationellt energisamarbete för budgetåret
1982/83 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 7 900 000 kr.,

88. beträffande industripolitiska åtgärder på energiteknikens område att

riksdagen avslår

a) motion 1981/82:1049,

b) motion 1981/82:1609 yrkande 11 och motion 1981/82:2138
yrkande 2,

89. beträffande energipolitiskt samarbete med Norge

att riksdagen avslår motion 1981/82:1609 yrkande 7,

Stockholm den 19 maj 1982

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

NU 1981/82:30

83

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Hugo Bengtsson (s),
Sven Andersson (fp) (mom. 69-89), Nils Erik Wååg (s), Margaretha af
Ugglas (m), Lilly Hansson (s), Birgitta Hambraeus (c), Rune Jonsson (s),
Hadar Cars (fp), Karl Björzén (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Christer Eirefelt
(fp) (mom. 1-68), Birgitta Johansson (s), Ivar Franzén (c) och Lennart Blom
(m).

Reservationer

1. Uttalande om beslut enligt villkorslagen (s. 26)

Johan Olsson, Birgitta Hambraeus och Ivar Franzén (alla c) anser att den
del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Centerpartiet diskuterar”
och slutar med ”var uppfyllda” bort ha följande lydelse:

Det citerade uttalandet bör ses mot bakgrund dels av det i motionen
påpekade alltmer påtagliga sambandet mellan kärnvapen och kärnkraft, dels
det uttalande som regeringen gjorde i proposition 1980/81:90 beträffande
avfallshanteringen och i vilket riksdagen har instämt. Föredragande statsrådet
anförde (bil. 1 s. 328):

Enligt min mening är det viktigt att de insatser som görs av kärnkraftföretagen
på avfallsområdet är av sådan art att handlingsfriheten bevaras
ytterligare en tid inför val av metod för att omhänderta använt kärnbränsle
eller radioaktivt avfall från detta. Sålunda anser jag att även andra lösningar
än de i ansökningarna enligt villkorslagen seriöst bör studeras. Detta för att
bl. a. vidga den kunskap som erfordras för att göra det möjligt att fatta ett
definitivt beslut om val av hanterings- och förvaringsmetoder. Sådana
metoder kan avse t. ex. förvaring i kristallina bergarter, torrförvaring
osv.

Enligt utskottets mening är det - såsom ytterligare utvecklas i det följande
- av största vikt att forskningsarbetet kring metoderna för den slutliga
hanteringen av det utbrända kärnbränslet med kraft drivs vidare i syfte att
finna helt säkra lösningar. Detta är en nödvändighet eftersom i enlighet med
folkomröstningens resultat riksdagen beslutat att högst tolv reaktorer får
utnyttjas under sin tekniska livslängd. Det alltmer uppenbara sambandet
mellan civilt och militärt utnyttjande av kärnkraften genom bl. a. de ökade
möjligheterna att med laserteknik till minskade kostnader framställa
vapenplutonium för kärnvapentillverkning av reaktorplutonium innebär
enligt utskottets mening att metoder som bygger på förvaring av kärnkraftsavfall
efter upparbetning ej bör förekomma.

Mot den redovisade bakgrunden finner utskottet det vara rimligt att man i
det fortsatta arbetet beträffande avfallshanteringen söker andra metoder än
dem som bygger på upparbetning. Detta gäller såväl forskningsarbetets
inriktning på detta område som det fortsatta arbetet i atomlagstiftningskommittén.
Att riksdagen genom en sådan viljeyttring till regeringen klargör att
upparbetning av svenskt kärnkraftsavfall inte bör komma i fråga förändrar

NU 1981/82:30

84

inte de rättsliga regler genom vilka kärnkraftens drift f. n. regleras. Det
innebär inte heller förändringar av de beslut och ställningstaganden som har
kommit till stånd med anledning av folkomröstningen.

2. Kärnvärmereaktorer (mom. 11)

Johan Olsson, Birgitta Hambraeus och Ivar Franzén (alla c) anser att den
del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Utskottet avstyrker” och
slutar med ”skall förhindras” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det, såsom framgår av den redogörelse som just
har lämnats, inte föreligger några förutsättningar för introduktion av
Secureanläggningar i Sverige. Tillverkning av Secureanläggningar är emellertid
fullt förenlig med gällande rätt. Utskottet finner det dock olämpligt att
värdefulla utvecklingsresurser och produktionskapacitet satsas på en teknik
som svenska folket genom folkomröstningen har sagt skola avvecklas. Av
samma skäl anser utskottet det olämpligt att Sverige exporterar kärnreaktorsteknologi.
Med hänvisning till riksdagens tidigare beslut i denna fråga
och givna interpellationssvar konstaterar utskottet att regeringen beaktar de
synpunkter som här har anförts. Någon framställning till regeringen på
grundval av motionsyrkandet finner utskottet mot här angiven bakgrund inte
anledning till.

3. Upparbetning av använt kärnbränsle (mom. 20)

Johan Olsson, Birgitta Hambraeus och Ivar Franzén (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”och 1981/82:1140 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Det fortsatta forsknings- och utvecklingsarbete som på senare tid har
ägnats åt frågan om hantering och förvaring av använt kärnbränsle har,
finner utskottet, gett vid handen att metoden med slutförvaring utan
upparbetning medför mindre risker än den upparbetningsmetod som de
hittills lämnade tillstånden enligt villkorslagen bygger på. Med hänsyn till de
stora risker främst för spridning av vapenplutonium som är förknippade med
upparbetningen bör riksdagen enligt utskottets mening nu dra konsekvenserna
av de resultat som har uppnåtts och uttala att upparbetning ej bör
förekomma. Utskottet ansluter sig alltså till de yrkanden i motionerna
1981/82:1053 (c) och 1981/82:1140 (vpk) som har denna innebörd.

dels att utskottet under 20 bort hemställa

20. beträffande upparbetning av använt kärnbränsle

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:1053 yrkande 6 och
motion 1981/82:1140 yrkande 23 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

NU 1981/82:30

85

4. Forskning och utveckling rörande använt kärnbränsle (morn. 21)

Johan Olsson, Birgitta Hambraeus och Ivar Franzén (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med
”Forsknings- och utvecklingsarbete” och slutar med ”riksdagens sida” bort
ha följande lydelse:

Uppfattningen att slutförvaring utan upparbetning fortsättningsvis bör
vara den mindre riskabla metoden för det definitiva omhändertagandet av
använt kärnbränsle leder följdriktigt till att forskningsinsatserna på detta
område bör inriktas på denna metod. Staten bör genom nämnden för
hantering av använt kärnbränsle verka för detta. Utskottet tillstyrker sålunda
motion 1981/82:1053 (c) i den del som gäller den nu berörda frågan.

dels att utskottet under 21 bort hemställa

21. beträffande forskning och utveckling rörande använt kärnbränsle att

riksdagen

a) med bifall till motion 1981/82:1053 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) avslår motion 1981/82:1140 yrkande 25.

5. Stöd för utbyggnad av små vattenkraftverk (mom. 28)

Johan Olsson, Birgitta Hambraeus och Ivar Franzén (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Utskottet
instämmer” och slutar med ”inte förorda” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner de i motion 1981/82:1932 (c) föreslagna förbättringarna av
stödreglerna väl motiverade och tillstyrker följaktligen motionen. Lån bör
alltså kunna beviljas med högst 75 % av anläggnings- resp. upprustningskostnaden
i stället för som nu 50 %. Amorteringstiden bör förlängas. Vidare
bör dispens för anläggningar med lägre effekt än 100 KW ges generöst.

dels att utskottet under 28 bort hemställa

28. beträffande stöd för utbyggnad av små vattenkraftverk

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:1932 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Utnyttjande för lokala ändamål av vinstmedel från vattenkraftsproduktion

(mom. 30)

Johan Olsson, Birgitta Hambraeus och Ivar Franzén (alla c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Med

7 Riksdagen 1981/82. 17 sami. Nr 30

NU 1981/82:30

86

anledning” och slutar med ”utskottet motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

Utskottet ansluter sig till motionärernas förslag att frågan om formerna för
ett energiföretag i Norrbotten skall utredas. Genom ett sådant företag skulle
de norrbottniska industriföretagens konkurrenskraft stärkas och de stora
energi tillgångar som finns i länet tillvaratas bättre än f. n. Det finns starka
skäl att använda även andra energitillgångar - såsom torv och skogsavfall -som finns i länet.

dels att utskottet under 30 bort hemställa

30. beträffande utnyttjande för lokala ändamål av vinstmedel frän
vatenkraftsproduktion

att riksdagen med anledning av motionerna 1981/82:212,
1981/82:1479 och 1981/82:2132 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

7. Fasta prisrelationer mellan olika energislag (mom. 36)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Rune
Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med
”Remissbehandlingen av” och slutar med ”utredningens förslag” bort ha
följande lydelse:

Vid remissbehandlingen av lagförslaget om eldningsanläggningar för fast
bränsle har flera remissinstanser framhållit vikten av lönsamhet för sådana
anläggningar. Svenska kommunförbundet kräver t. ex. att staten långsiktigt
skall garantera att olja inte blir lönsammare än andra bränslen beroende på
ändrade prisrelationer eller miljökrav. Det förslag som energiskattekommittén
nu har lämnat bör inför nästa större energipolitiska riksdagsbeslut
kompletteras med ett utförligare underlagsmaterial i frågan om fasta
prisrelationer. Utskottet delar sålunda motionärernas uppfattning och
föreslår alltså att riksdagen hos regeringen begär en sådan utredning som
motionärerna önskar.

dels att utskottet under 36 bort hemställa

36. beträffande fasta prisrelationer mellan olika energislag

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:1609 yrkande 3 och
motion 1981/82:2138 yrkande 4 hos regeringen begär utredning
i enlighet med vad utskottet anfört.

8. Oljeprispolitiken (mom. 37)

Margaretha af Ugglas, Karl Björzén och Lennart Blom (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med ”Genom en”
och slutar med ”av regeringen” bort ha följande lydelse:

NU 1981/82:30

87

Utskottet delar motionärernas uppfattning. Prisreglering kan, som framgår
av deras resonemang, behöva användas i vissa fall, men detta måste ske
med stor återhållsamhet. När riksdagen nu har tillfälle till en utvärdering av
erfarenheterna från åren 1979 och 1980 är det naturligt att den omsätter dess
resultat i en meningsyttring som kan förebygga att tidigare misstag upprepas i
form av ett onyanserat bruk av högstprissystemet. Utskottet förordar alltså
att riksdagen instämmer i det nyss återgivna uttalandet i motion 1981/82:2051
(m).

dels att utskottet under 37 bort hemställa

37. beträffande oljeprispolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2051 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Avveckling av Svenska Petroleum AB (mom. 39)

Margaretha af Ugglas, Karl Björzén och Lennart Blom (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Nationella
oljebolag” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

I näringsutskottets betänkande 1981/82:19 har moderata samlingspartiets
representanter i utskottet ingående argumenterat för sitt förslag att
regeringen borde låta upprätta en avvecklingsplan för Svenska Petroleum.
Skälen är bl. a. följande. Försörjningsberedskapspolitiska hänsyn motiverar
inte att företaget bibehålls. Det bör överlämnas åt andra organ att i nära
samarbete med överstyrelsen för ekonomiskt försvar se till att försörjningsberedskapen
på oljeområdet hålls på en tillfredsställande nivå. De åtgärder
för att förbättra företagets situation på längre sikt som regeringen har
skisserat kan inte beräknas få någon avgörande effekt. Motiven för ett
nedläggningsbeslut är nu inte mindre starka än i höstas. Utskottet anser alltså
att riksdagen bör göra ett sådant uttalande om nedläggning av Svenska
Petroleum som begärs i motion 1981/82:2051 (m).

dels att utskottet under 39 bort hemställa

39. beträffande avveckling av Svenska Petroleum AB

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2051 yrkande 1 hos
regeringen begär förslag om avveckling av Svenska Petroleum
AB.

10. Katalytisk kracker (mom. 42)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Rune
Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Utskottet
vidhåller” och slutar med ”det anförda” bort ha följande lydelse:

NU 1981/82:30

88

Utskottet konstaterar med beklagande att regeringen fortfarande visar
samma passivitet inför de problem som sammanhänger med att de svenska
raffinaderiernas produktutfall inte är anpassat till den förändrade efterfrågan
i vårt land. Det näringspolitiska problem som det är fråga om är helt klart av
den arten att det motiverar en insats från regeringens sida. Frågan om ett
statligt engagemang i OK:s planerade kracker får inte kvarstå olöst i
avvaktan på framtida utredningsresultat utan bör omgående tas upp för ett
positivt avgörande. Utskottet tillstyrker alltså kravet i motion 1981/82:632 på
en meningsyttring i denna sak till regeringen.

dels att utskottet under 42 bort hemställa
42. beträffande katalytisk kracker

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:632 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Utvärdering av Sydgasprojektet (mom. 46)

Margaretha af Ugglas, Karl Björzén och Lennart Blom (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med ”Sorn nyss”
och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med motionärerna i att det finns starka skäl för en
allsidig utvärdering av Sydgasprojektet innan ytterligare statliga utfästelser
görs på naturgasområdet. Därför föreslår utskottet att riksdagen riktar ett
uttalande av denna innebörd till regeringen.

dels att utskottet under 46 bort hemställa

46. beträffande utvärdering av Sydgasprojektet

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2051 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Importlicenser för kol (mom. 51)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Rune
Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”båda motionsyrkandena” bort ha följande lydelse: En

aktiv svensk kolförsörjningspolitik måste omfatta krav på importlicenser
för kol. Det är angeläget att kolmarknaden inte liksom oljemarknaden får
sin prägel av att importörerna i stor utsträckning blir beroende av en osäker
spotmarknad. Genom ett importlicenssystem skapas förutsättningar för att
importhandeln kan styras på ett sätt som gynnar våra långsiktiga försörjnignsmöjligheter.
Motionsyrkandena tillstyrks följaktligen.

NU 1981/82:30

89

dels att utskottet under 51 bort hemställa

51. beträffande importlicenser för kol

att riksdagen med anledning av motion 1981/82:1140 yrkande 7
och motion 1981/82:1609 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Vissa åtgärder för att främja kolutnyttjande (mom. 52)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Rune
Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”Av vad”
och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att regeringen mera kraftfullt
måste gripa sig an med de problem som sammanhänger med kolintroduktionen.
För att det skall bli möjligt att bestämma omfattningen av den
infrastruktur varom talas i budgetpropositionen måste en central planering
och styrning sättas in. Man måste från statens sida slå vakt om den kompetens
i kolfrågan som genom åren har byggts upp inom den statliga företagssektorn.
De statliga garantier som nu finns såsom ekonomiskt incitament till
kolanvändning bör inte anses ha fått sin slutliga form, utan regeringen bör
vara beredd att förutsättningslöst ompröva garantisystemet. Utskottet anser
att riksdagen - med anledning av de båda motionerna i nu berörda delar - bör
göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.

dels att utskottet under 52 bort hemställa

52. beträffande vissa åtgärder för att främja kolutnyttjande

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:1131 yrkande 1 och
motion 1981/82:1609 yrkande 2, båda såvitt de inte avser
centralhamn för kolimport, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

14. Centralhamn för kolimport (mom. 53)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Rune
Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”När det”
och slutar med ”för kolimport” bort ha följande lydelse:

I enlighet med vad som uttalas i motion 1981/82:1609 (s) anser utskottet att
behovet av statliga insatser i en central kolhamn bör klarläggas med det
snaraste. Särskild uppmärksamhet bör då, såsom sägs i motion 1981/82:1131
(s), ägnas åt förutsättningarna för att Sundshamnen i Landskrona kan
utnyttjas som regional kolhamn. Det finns däremot enligt utskottets mening
inte nu underlag för ett så långtgående ställningstagande till förmån för

NU 1981/82:30

90

Landskronaprojektet som påyrkas i motionerna 1981/82:1944 (m) och
1981/82:2450 (m).

dels att utskottet under 53 bort hemställa

53. beträffande centralhamn för kolimport

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:1609 yrkande 2 i
ifrågavarande del och med anledning av motion 1981/82:1131
yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1981/82:1944 och motion
1981/82:2450 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

15. Översyn av elsektorns organisation m. m. (mom. 69)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Rune
Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”här sagts” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det naturligt och angeläget att riksdagen fullföljer de
intentioner som kom till uttryck genom folkomröstningen och alltså begär en
översyn av elsektorns organisation enligt motionärernas förslag. Det har
inom utskottet hävdats att överväganden i 1981 års energikommitté skulle
ersätta det utredningsarbete genom en särskild kommitté som motionärerna
förordar. Denna mening delar inte utskottet. Det synes angeläget att skilja
mellan sådana energipolitiska överväganden som har sin naturliga hemvist i
energikommittén från organisatoriska och därmed besläktade problem av
den typ som motionärerna nämner. Utskottet ställer sig alltså bakom
motionärernas förslag att en parlamentarisk kommitté skall tillsättas med
uppgift att se över elsektorns organisation.

dels att utskottet under 69 bort hemställa

69. beträffande översyn av elsektorns organisation m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:1609 yrkande 20 hos
regeringen begär utredning i enlighet med vad utskottet
anfört.

16. Villkor för och administration av stöd från oljeersättningsfonden (mom.
78)

Johan Olsson, Birgitta Hambraeus och Ivar Franzén (alla c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”motion 1981/82:819 (c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till motionärernas förslag. Det är enligt utskottets
mening ett klart rättvisekrav att de mindre företagen inte, som nu i stor
utsträckning gäller, ställs utanför oljeersättningsfondens stödverksamhet.
När beloppsgränsen sänks för att detta krav skall tillgodoses är det en naturlig

NU 1981/82:30

91

åtgärd att handläggningen av mindre ärenden decentraliseras. Som motionärerna
föreslår bör ärenden inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen
handläggas av lantbruksnämnderna och ärenden rörande övriga
företag av de regionala utvecklingsfonderna.

dels att utskottet under 78 bort hemställa

78. beträffande villkor för och administration av stöd från oljeersättningsfonden att

riksdagen med bifall till motion 1981/82:819 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Industripolitiska åtgärder på energiteknikens område (mom. 88)

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Rune
Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 73 med ”Det nu”
och slutar på s. 74 med ”dessa yrkanden” bort ha följande lydelse:

Mot denna bakgrund finner utskottet motionärernas förslag välbefogade.
Regeringen får inte passivt förlita sig på initiativ av olika verkställande organ
utan måste medverka aktivt genom att utforma ett sådant handlingsprogram
som skisseras i de två förstnämnda motionerna. Med anledning av vad som i
dessa motioner sägs om ett samhällsägt utvecklings- och upphandlingsbolag
vill utskottet erinra om att Svensk Energiteknisk Utveckling AB - ett av tre
nationella utvecklingsbolag som riksdagen har beslutat om - nyligen har
påbörjat sin verksamhet. Det ankommer nu på regeringen att se till att detta
bolag får erforderliga resurser samt incitament i övrigt för att det skall kunna
fylla sin tilltänkta roll som stimulansfaktor på energipolitikens område. Med
det sagda tillstyrker utskottet de tre berörda motionsyrkandena.

dels att utskottet under 88 bort hemställa

88. beträffande industripolitiska åtgärder pä energiteknikens område att

riksdagen med anledning av

a) motion 1981/82:1049,

b) motion 1981/82:1609 yrkande 11 och motion 1981/82:2138
yrkande 2

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Särskilda yttranden

1. Allmänna riktlinjer för energipolitiken (mom. 1)

Margaretha af Ugglas, Karl Björzén och Lennart Blom (alla m) anför:
Det är enligt vår mening angeläget att energipolitiken inriktas på så sätt att

NU 1981/82:30

92

det ekonomiska saneringsarbetet underlättas. Det innebär att sådana
energikällor bör utnyttjas och sådana hushållningsinsatser insättas som
gagnar vår internationella konkurrenskraft. Den statliga energipolitiken
måste syfta till att ta till vara den kompetens och den erfarenhet som finns
representerad också utanför den offentliga förvaltningen. Därigenom gagnas
bäst en verksamhetsanknuten omvandling av energisystemet. Den nuvarande
energipolitiken synes inte entydigt drivas enligt de här angivna förutsättningarna.

2. Beskattning av övervinster i elproduktionen (s. 36)

Margaretha af Ugglas, Karl Björzén och Lennart Blom (alla m) anför:
Vi vill i detta sammanhang med instämmande erinra om vad som från
moderat håll anförts i form av en reservation till energiskattekommitténs
betänkande (SOU 1982:16) Skatt på energi (s. 176):

Kommittén har enhälligt konstaterat att en eventuell övervinstskatt på
vattenkraftsel icke bör inordnas i det ordinarie energiskattesystemet.

Enligt sina direktiv har utredningen, genom anlitande av särskild expertis,
närmare studerat möjligheterna att konstruera ett fungerande beskattningssystem
i fråga om s. k. övervinster vid produktion av vattenkraftsel. I
föreliggande utredning förtjänar särskilt följande slutsats att återges:

”Den slutliga frågan blir dock om man ur ekonomisk synpunkt kan
etablera en skatt på extrema överskott från vattenkraftsstationer utan att
införa en likartad beskattning på andra extrema överskott i vår ekonomi. En
speciell vattenkraftsskatt kommer obönhörligen att verka snedvridande på
företagens investeringsverksamhet. Om man i stället väljer att motivera
skatten som en miljöavgift eller som en jordränta, så infinner sig genast
frågan varför man inte beskattar alla naturresurser på ett liknande sätt.”
Starka skäl talar sålunda för att avskriva tanken på någon sorts
övervinstskatt på vattenkraftsproducerad el. Inte minst för åtskilliga ledande
svenska industriföretag har egen vattenkraft utgjort en värdefull tillgång,
som förstärkt företagens konkurrenskraft och därmed positivt påverkat
företagens möjligheter att säkra en god sysselsättning, även i svaga
konjunkturer.

3. Samhällsekonomisk analys rörande kärnkraftsprogrammet (mom. 6)

Johan Olsson, Birgitta Hambraeus och Ivar Franzén (alla c) anför:

Med anledning av utskottets behandling av motion 1981/82:1934 (c) vill vi
poängtera följande.

Kostnaderna för kärnkraftsreaktorerna 11 och 12 blir mycket höga, totalt
21-23 miljarder kronor innan reaktorerna är klara att tas i drift 1985/86.

Det är inte svårt att i dag konstatera att, om arbetena på reaktorerna 11 och
12 avbrutits omedelbart efter folkomröstningen och alla resurser som då
kunde ha frigjorts hade satsats på energihushållning och alternativ energi,
oljeersättningen skulle ha blivit betydligt större, bindningen till kärnkraften
mindre och samhällsekonomin förstärkt.

NU 1981/82:30

93

4. Utnyttjande av värmepumpar; vissa riktlinjer för oljeersättning (mom. 72
och 75)

Johan Olsson, Birgitta Hambraeus och Ivar Franzén (alla c) anför:

Med anledning av utskottets behandling av motionerna 1981/82:442 (c)
och 1981/82:443 (c) vill vi poängtera följande.

Grundläggande för en framgångsrik energipolitik är ökad medvetenhet
och ökade satsningar på effektivare effekt- och energianvändning. Vi delar
utskottets uppfattning att denna inställning kommer till uttryck genom de
aktuella riksdagsbesluten, men detta har enligt vår uppfattning inte
tillräckligt starkt slagit igenom i tillämpningsföreskrifter och i genomförandeleden.
Vi förutsätter att dessa frågor i fortsättningen kommer att ägnas
betydligt större uppmärksamhet.

5. Förstärkning av oljeersättningsfonden (mom. 76)

Johan Olsson, Birgitta Hambraeus och Ivar Franzén (alla c) anför:

Med anledning av utskottets behandling av motion 1981/82:1571 (c) vill vi
poängtera följande.

Ökad satsning på effektivare energianvändning och alternativ energi har
avgörande betydelse för ökad sysselsättning och förstärkning av landets
ekonomi.

Större resurser till oljeersättningsfonden ökar möjligheterna till ytterligare
angelägna satsningar på energiområdet. Den resurstilldelning som omtalas i
betänkandet innebär bara ett bibehållande av en tidigare beslutad nivå och
alltså på intet sätt den fördubbling - eller mer - av resurserna som föreslås i
motionen. Då finansieringsfrågan har behandlats av annat utskott och inte
har lösts kan vi endast på detta sätt markera vikten av ökade satsningar på
effektivare energianvändning.

NU 1981/82:30 94

Bilaga

Översikt av utskottets behandling av propositionen och motionerna

Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation

motion 1981/82 yttrande s. hemställan nr

moment

Proposition 100
bilaga 17

Höjning av ramen
för bidrag till

prospektering .	.. 69	79
E 4	72	83
E 5	73	85
E 6	73	86
E7	22	12
E 8:3	68	77
E 9	24	16
E10	24	16
Eli	25	19
E 12	72	84
E 13	73	87
E 14	43	40
F13	70	80
Motion
204	23	14
212	34	30
284	28	23
373:1	30	24
2	23	15
442	67	75
443	66	72
446	56	56
450	48	49
451:1	64	67
4	60	59
5	31	27
6	57	57
452	32	29
614	39	35
615	59	59
626:1	30	24
2	30	25
629	72	82
632	44	42
807	37	32
815	48	47

NU 1981/82:30

95

Motion 1981/82 Utskottets Utskottets Reservation

yttrande s. hemställan nr

moment

818	60	59
819	69	78	16
1049	73	88	17
1052	38	33
1053:2	25-27	21	4
4	16	1
5	19	3
6	26 f.	20	3
1055:1	45	44
2	63	62
3	72	81
1056	21	7
1108	61	59
1131:1	51	52, 53	13,
2-4	64	65
5	55	54
6	55	54
7	49	50
8	60	59
1135:2	23	15
1140:1	17	1
2	19	5
3	19	5
4	45	45
5	45	43
6	48	48
7	51	51	12
8	57	58
9	59	59
11	65	70
12	72	81
13	31	26
14	66	71
15	62	61
16	67	73
1140:17	67	74
18	23	13
19	21	11
20	21	7, 8
21	21	9
22	21	10
23	26	20	3
24	28	22
25	26-28	21	4
26	25	18
28	69	79
29	22	12

NU 1981/82:30

96

Motion 1981/82 Utskottets Utskottets Reservation

yttrande s. hemställan nr

moment

1464	55
1466	29
1479	35
1486	56
1493	32
1571	68
1605	60
1609:1	50
2	51
3	41
4	43
5	42
7	74
8	24
10	18
11	73
12	19
1609:13	59
20	65
1616:1	62
2	62
3	60
4	23
1622:1	63
1929	71
1931	36
1932	32
1934	20
1944	51
1955	38
2051:1	43
2	70
3	16
4	47
5	16
6	42
2115:1	63
2123:1	23
3	64
2126:1	64
2	30
2132	35
2138:2	73
3	43
4	41
2450:2	51

54
24
30	6
55
29
76
59
51	12
52, 53	13,
36	7
41
38
89
17
2
88	17
4
59
69	15
60
61
59
14
64
80
31
28	5
6
53	14
34
39	9
80
1
46	11
1
37	8
63
15
66
68
25
30	6
88	17
41
36	7
53	14

NU 1981/82:30

97

Innehåll

Ärendet 1

Propositionen 1

Motionsyrkandena 4

Utskottet 14

Inledning 14

Energihushållning och energiproduktion i allmänhet 15

Allmänna riktlinjer 15

Utredning, redovisning och lagstiftning 18

Kärnkraft 20

Hantering av radioaktivt avfall 25

Vattenkraft 28

Vinster vid vattenkraftsproduktion 33

Eltaxor 36

Fasta prisrelationer 41

Olja 41

Naturgas 46

Kol 49

Torv och skogsavfall 53

Alternativa drivmedel 58

Regionala projekt 62

Energiproduktion och energianvändning i övrigt 65

Oljeersättningsfonden 68

Stöd till prospektering efter olja, naturgas eller kol 69

Energiforskning 70

Vindkraft 71

Vissa anslag 72

Industripolitik 73

Hemställan 74

Reservationer 83

1. Uttalande om beslut enligt villkorslagen (c) 83

2. Kärnvärmereaktorer (c) 84

3. Upparbetning av använt kärnbränsle (c) 84

4. Forskning och utveckling rörande använt kärnbränsle (c) 85

5. Stöd för utbyggnad av små vattenkraftverk (c) 85

6. Utnyttjande för lokala ändamål av vinstmedel från vattenkraftsproduktion
(c) 85

7. Fasta prisrelationer mellan olika energislag (s) 86

8. Oljeprispolitiken (m) 86

9. Avveckling av Svenska Petroleum AB (m) 87

10. Katalytisk kracker (s) 87

NU 1981/82:30 98

11. Utvärdering av Sydgasprojektet (m) 88

12. Importlicenser för kol (s) 88

13. Vissa åtgärder för att främja kolutnyttjande (s) 89

14. Centralhamn för kolimport (s) 89

15. Översyn av elsektorns organisation m. m. (s) 90

16. Villkor för och administration av stöd från oljeersättningsfonden

(c) 90

17. Industripolitiska åtgärder på energiteknikens område (s) 91

Särskilda yttranden

1. Allmänna riktlinjer för energipolitiken (m) 91

2. Beskattning av övervinster i elproduktionen (m) 92

3. Samhällsekonomisk analys rörande kärnkraftsprogrammet (c) .. 92

4. Utnyttjande av värmepumpar; vissa riktlinjer för oljeersättning (c) 93

5. Förstärkning av oljeersättningsfonden (c) 93

Bilaga

Översikt av utskottets behandling av propositionen och motionerna 94

GOTAB 72159 Stockholm 1982