NU 1981/82:29

Näringsutskottets betänkande
1981/82:29

över proposition 1981/82:100 i vad avser vissa anslag inom handelsdepartementets
område jämte motioner

Ärendet

I detta betänkande behandlas proposition 1981/82:100 (budgetpropositionen)
bilaga 14 i vad avser anslag till handelsdepartementet m. m. (punkterna
A 1-A 5 och A 7), anslag till statens turistråd, Interamerikanska utvecklingsbanken
(IDB) och importkontoret för u-landsprodukter (punkterna*
B 3-B 5), anslag till kommerskollegium m. m. (punkterna C 1 och C 3),
bidrag till vissa oljetransporter i glesbygd (punkt D 6) och anslag till patentoch
registreringsverket m. m. (punkterna E 1-E 3). Lagförslag avseende
decentralisering av beslut om näringstillstånd m. m. behandlas också.

Förutom motioner som mera direkt hänför sig till de berörda anslagen etc.
behandlas motioner om turistnäringen, om drivmedelsförsörjningen i
glesbygd och om tjänsteförslagsnämnden för patentbesvärsrätten.

HANDELSDEPARTEMENTET

1. Handelsdepartementet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkt A 1 (s. 17) och hemställer

att riksdagen till Handelsdepartementet för budgetåret 1982/83
anvisar ett förslagsanslag av 16 015 000 kr.

2. Kommittéer m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt
A 2 (s. 18) och hemställer

att riksdagen till Kommittéer m. m. förbudgetåret 1982/83 anvisar
ett reservationsanslag av 4 000 000 kr.

3. Extra utgifter. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkt A 3
(s. 18) och hemställer

att riksdagen till Extra utgifter för budgetåret 1982/83 anvisar ett
reservationsanslag av 165 000 kr.

4. Krigsmaterielinspektionen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under
punkt A 4 (s. 18 f.) och hemställer

att riksdagen till Krigsmaterielinspektionen för budgetåret 1982/83
anvisar ett förslagsanslag av 775 000 kr.

5. Kostnader för nordiskt samarbete. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkt A 5 (s. 19) och hemställer

att riksdagen till Kostnader för nordiskt samarbete för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 500 000 kr.

1 Riksdagen 1981182. 17 sami. Nr 29

NU 1981/82:29

6. Attaché/ambassadråd för tull- och handelspolitiska frågor. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag under punkt A 7 (s. 20) och hemställer

att riksdagen till Attaché! ambassadråd för tull- och handelspolitiska
frågor för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av
515 000 kr.

FRÄMJANDE AV UTRIKESHANDELN M. M.

7. Sveriges turistråd. Regeringen har under punkt B 3 (s. 35-37) föreslagit
riksdagen att till Sveriges turistråd för budgetåret 1982/83 anvisa ett
reservationsanslag av 46 440 000 kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionerna

1981/82:628 av Ingrid Sundberg m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
åtgärder för att utöka turistsäsongen i Skåne,

1981/82:2103 av Margareta Winberg m. fl. (s), vari - med motivering i
motion 1981/82:2101 - hemställs att riksdagen uttalar sig för att staten genom
lämpligt engagemang säkerställer en mer långsiktig verksamhet vid och
finansiering av Utvecklingscentrum Turism [i Östersund],

Motionerna

Arbetsmarknadsutvecklingen i Malmöhus län har fortsatt att försämras,
sägs det i motion 1981/82:628 (m). Motionärerna anför att produktionen i
Sydsverige i hög grad är inriktad mot hemmamarknaden och att den
förutsatta nedgången i inhemsk konsumtion ytterligare kommer att drabba
denna produktion. Detta innebär för Skåne en fortsatt nedgång av antalet
anställda i industrin. Det finns skäl att speciellt betrakta de svårigheter som
drabbar län med en sådan inriktning av produktionen, säger motionärerna.
Nya arbetsplatser måste tillskapas för att inte problemen skall bli helt
olösliga. Såväl från klimatsynpunkt som från resurssynpunkt finns stora
förutsättningar för en utökning av turistsäsongen i Skåne, fortsätter
motionärerna. En fördubbling av turistsäsongen skulle i Malmöhus län
avsevärt minska arbetslösheten samtidigt som tillförseln av utländsk valuta
skulle öka. Länsstyrelserna i de båda Skånelänen borde ges i uppdrag att ta
fram förslag till sådana åtgärder som kan medverka till en från sysselsättningssynpunkt
särskilt angelägen förlängning av turistsäsongen.

I motion 1981/82:2101 (s) anförs att en betydande kompetens har byggts
upp inom Utvecklingscentrum Turism i Östersund vad avser främst praktiskt
inriktat utvecklingsarbete inom turistbranschen. Arbetet, som sker i
försöksform, har bedrivits i mycket nära samverkan med högskolan i
Östersund, främst turismlinjen. Åtgärder bör, menar motionärerna, vidtas
för att mera permanenta former för verksamheten vid Utvecklingscentrum
Turism skall etableras.

NU 1981/82:29

Uppgifter i anslutning till motionerna

Statligt stöd till utveckling av turism kanaliseras genom Sveriges turistråd
och i viss utsträckning genom rekreationsberedningen.

Länsplaneringen har som ett huvudsyfte att vara underlag för samordning
av regionalpolitiska åtgärder och andra insatser inom såväl den statliga som
den landstingskommunala och den primärkommunala sektorn. Den omfattar
dels en s. k. fullständig länsplanering ungefär vart femte år, dels en årlig
uppföljning. Tyngdpunkten i länsplaneringsarbetet ligger hos länsstyrelsen.
Planeringsunderlag utarbetas i samverkan med bl. a. landstinget och länets
kommuner.

Regeringens föreskrifter den 16 augusti 1979 för länsplaneringen innebär
bl. a. att behov av olika åtgärder för att främja turismen och turistnäringen
skall redovisas. Bl. a. sägs i föreskrifterna att de rekreationspolitiska
aspekterna och turismens roll som näring skall ges ökad betoning och
planeringen för denna samordnas med den övriga regionalpolitiska planeringen.

Regeringen beviljade år 1979 länsstyrelsen i Jämtlands län2,5 milj. kr. för
skilda åtgärder inom turism- och rekreationsområdet. Av dessa medel ställde
länsstyrelsen 1,1 milj. kr. till förfogande för högskolan i Östersund för att
högskolan under en försöksperiod skulle bedriva forsknings- och utvecklingsarbete
inom turism- och rekreationsområdet.

Under år 1980 bildades stiftelsen Utvecklingscentrum Turism i Östersund
med Norrlandsfonden, högskolan i Östersund och Jämtland-Härjedalens
turistförening som stiftare. Enligt stadgarna skall stiftelsen ”främja utvecklingen
av produkter, marknader och företagsamhet på turistområdet inom
främst Jämtland-Härj edalen och övriga Norrlandsregionen med särskilt
beaktande av att uppnå en stabil och långsiktig sysselsättning”.

Enligt den ekonomiska överenskommelse som har träffats mellan stiftarna
tillskjuter Norrlandsfonden ett bidrag till stiftelsen om sammanlagt 2 milj. kr.
under perioden 1981-1985. Högskolan i Östersund bidrar under samma
period med ca 982 000 kr. inkl. medel som ursprungligen har ställts till
förfogande av länsstyrelsen. Jämtland-Härjedalens turistförening tillskjuter
525 000 kr.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under denna punkt. I det
sammanhanget behandlar utskottet två motioner som syftar till utveckling av
turism i Skåne och i Norrland, särskilt Jämtland och Härjedalen.

I motion 1981/82:628 (m) begärs att regeringen skall vidta åtgärder för att
turistsäsongen i Skåne skall utökas. Länsstyrelserna i de båda Skånelänen
bör ta fram förslag till åtgärder som kan medverka till en sådan utökning,
menar motionärerna. En längre turistsäsong skulle minska arbetslösheten
och ge en ökad tillförsel av utländsk valuta.

NU 1981/82:29

Enligt regeringens föreskrifter för länsplaneringen skall bl. a. behov av
olika åtgärder för att främja turismen och turistnäringen redovisas. Frågor
rörande turism och rekreation skall enligt föreskrifterna ges en ökad
betoning i länsplaneringen. Utskottet utgår ifrån att bland de olika åtgärder
för att främja turismen och turistnäringen som övervägs hos bl. a. länsstyrelserna
även ingår sådana som gör det möjligt att under en längre period än
f. n. utnyttja den kapacitet som är tillgänglig för turismen. Något uttalande
av riksdagen i denna fråga anser utskottet inte vara motiverat.

Motion 1981/82:2103 (s) går ut på att staten skall säkerställa en mer
långsiktig verksamhet vid och finansiering av Utvecklingscentrum Turism i
Östersund.

Som framgår av redogörelsen i det föregående beviljade regeringen år
1979 länsstyrelsen i Jämtlands län ett bidrag av 2,5 milj. kr. för olika åtgärder
inom turism- och rekreationsområdet. En del av dessa medel har via
högskolan i Östersund använts vid bildandet år 1980 av stiftelsen Utvecklingscentrum
Turism i Östersund. Stiftarna - Norrlandsfonden, högskolan i
Östersund och Jämtland-Härjedalens turistförening - har överenskommit att
för en försöksperiod t. o. m. år 1985 tillskjuta sammanlagt nära 3,5 milj. kr.
som bidrag till stiftelsens grundkapital och drift. Härutöver avser stiftelsen
att delvis uppdragsfinansiera sin verksamhet.

Utskottet vill framhålla att syftet med stiftelsens verksamhet är vällovligt.
Stiftelsen skall främja utvecklingen av produkter, marknader och företagsamhet
på turistområdet främst inom Jämtland-Härjedalen men även inom
Norrland i övrigt med särskilt beaktande av att en stabil och långsiktig
sysselsättning skall uppnås. Som nyss har anförts har stiftarna åtagit sig att
tillskjuta vissa medel för verksamheten vid Utvecklingscentrum Turism
t. o. m. år 1985. Det finns enligt utskottets mening inte nu anledning för
riksdagen att uttala sig om den framtida verksamheten vid centret. Det torde
närmast vara en uppgift för stiftarna att efter viss tid utvärdera stiftelsens
verksamhet och på grundval av en sådan utvärdering vidta de åtgärder som
befinns lämpliga.

Mot bakgrund av vad utskottet här har anfört avstyrker utskottet
motionerna 1981/82:628 (m) och 1981/82:2103 (s).

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Sveriges
turisträd för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag
av 46 440 000 kr.,

2. beträffande förlängd turistsäsong i Skäne
att riksdagen avslår motion 1981/82:628,

3. beträffande Utvecklingscentrum Turism
att riksdagen avslår motion 1981/82:2103.

NU 1981/82:29

8. Interamerikanska utvecklingsbanken. Regeringen har under punkt B 4 (s.
38-41) föreslagit riksdagen att till Interamerikanska utvecklingsbanken för
budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag om 13 OOO 000 kr.

I motion 1981/82:1495 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
uttalar att Sverige bör utträda ur Interamerikanska utvecklingsbanken
(IDB).

Motionen

Motionärerna erinrar om att vänsterpartiet kommunisterna alltsedan
Sveriges inträde i IDB har krävt att medlemskapet skall sägas upp. De
hänvisar till tidigare motiveringar och säger sig vilja än en gång understryka
att Sverige med sitt medlemskap stöder reaktionära och folkfientliga regimer
i Latinamerika.

1979 års IDB-kommitté

1979 års IDB-kommitté har haft i uppdrag att utvärdera IDB:s utlåningspolitik
och att bedöma effekterna för svenskt vidkommande av medlemskapet
i IDB och följderna av ett utträde. Kommittén har i februari 1982
avlämnat sitt betänkande (Ds H 1982:1) Sverige och IDB.

Betänkandet inleds med en översikt över IDB:s utlåningspolitik och
inriktning i övrigt. Här redovisas bl. a. en undersökning om inriktningen och
omfattningen av IDB:s långivning, utförd av Latinamerikainstitutet i
Stockholm. På detta område görs en jämförelse med andra utvecklingsbanker
och utvecklingsfonder.

Härefter redogörs för bestämmelserna om utträde ur IDB m. m. Detta
avsnitt utmynnar i följande konklusion:

Om Sverige nu skulle besluta sig för att utträda ur IDB håller utredningen

det för sannolikt, att Sverige, trots att man efter den formella

utträdesdagen inte på något sätt kan deltaga i beslutsprocessen i banken, dels
måste betala alla skuldebrev från sin inträdesbetalning på dessas förfallodagar,
dels betala alla åtaganden enligt den femte kapitalpåfyllnaden, och även
stå kvar med sina garantiförbindelser i form av ”callable capital”. Detta
innebär bl. a. med tanke på den nu gällande betalningsplanen för inbetalningar
av bidragen till den femte kapitalpåfyllnaden att Sveriges

kontant inbetalda kapital i banken kommer att öka fram till början av
nittiotalet. Kravet på att Sverige skall hålla kvar sitt kapital i banken kommer
sedan successivt att minska under en fyrtioårsperiod räknat från den formella
utträdesdagen.

I ett kapitel om handelsintresset av ett svenskt medlemskap i IDB
konstaterar kommittén att medlemskapet är av värde för svensk exportindustri.
Den hänvisar härvidlag dels till det hittillsvarande kommersiella
utfallet av IDB-medlemskapet, dels till den betydelse från referenssynpunkt

1* Riksdagen 1981/82. 17 sami. Nr 29

NU 1981/82:29

som teknologiskt avancerade projekt på IDB-marknaden kan komma att få
under 1980-talet. Kommittén ställer sig skeptisk till tanken att Sveriges
agerande i IDB vad gäller t. ex. lån till vissa länder skulle negativt påverka
svenska företags affärsförbindelser med dessa länder. Ett beslut om utträde
ur IDB skulle i Latinamerika uppfattas som en mer spektakulär handling,
säger kommittén. Den finner det emellertid omöjligt att uttala sig om i vilken
utsträckning detta skulle negativt påverka allmänna svenska affärsförbindelser
med Latinamerika.

Slutligen diskuteras utrikespolitiska konsekvenser av ett svenskt utträde ur
IDB. Utredningen uttalar därvid avslutningsvis följande:

Utredningen har inte fått i uppdrag att förelägga statsmakterna ett förslag
till långsiktigt ställningstagande till frågan om Sveriges medverkan i IDB,
utan endast ålagts att ta fram ett fylligt och konkret faktamaterial för ett
sådant ställningstagande av statsmakterna. Ett ställningstagande synes heller
inte behöva vara omedelbart förestående. Utredningen kan nämligen
konstatera att Sverige sannolikt icke förrän 1983/84 (beroende på den
osäkerhet som råder beträffande Reagan-administrationens villighet att på i
IDB-stadgan föreskriven omfattning delta i en ny kapitalpåfyllnad i IDB)
kommer att ställas inför definitivt beslut om nya svenska kapitalinsatser i
banken.

Det ligger enligt utredningens mening ett värde i att behålla statsmakternas
handlingsfrihet. Sverige bör löpande pröva sitt förhållande till IDB i
ljuset av hur bankens långivningspolitik utvecklas och bankens verksamhet i
övrigt påverkas av den politiska händelseutvecklingen i Latinamerika.

Utskottet

Sedan Sverige år 1977 anslöt sig till Interamerikanska utvecklingsbanken
(IDB) har årligen i motioner begärts att riksdagen skulle uttala sig för utträde
ur IDB. I år framförs ett sådant yrkande i motion 1981/82:1495 (vpk).

En parlamentariskt sammansatt kommitté har i ett par år arbetat med att
utvärdera IDB:s utlåningspolitik och att bedöma effekterna dels av Sveriges
medlemskap i organisationen, dels av ett eventuellt avbrytande av detta
medlemskap. Utredningens resultat har nyligen framlagts i ett betänkande,
som finns summariskt refererat i föregående avsnitt. I avvaktan på vad
regeringens fortsatta handläggning av frågan kan leda till avstyrker utskottet
motionen.

Förslaget till medelsanvisning under detta anslag föranleder ingen
erinran.

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag

att riksdagen, med bifall till regeringens förslag, till Interamerikanska
utvecklingsbanken för budgetåret 1982/83 anvisar ett
förslagsanslag av 13 000 000 kr.,

2. beträffande utträde ur IDB

att riksdagen avslår motion 1981/82:1495.

NU 1981/82:29

9. Importkontoret för u-landsprodukter. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt B 5 (s. 41 f.) och hemställer

att riksdagen till Importkontoret för u-landsprodukter för budgetåret
1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.

KOMMERSKOLLEGIUM M. M.

10. Kommerskollegium. Regeringen har under punkt C 1 (s. 43—45) föreslagit
riksdagen att till Kommerskollegium för budgetåret 1982/83 anvisa ett
förslagsanslag av 29 220 000 kr.

En skrivelse rörande detta anslag har inkommit till utskottet från Stiftelsen
Öst Ekonomiska Byrån.

Uppgifter om och framställning från Stiftelsen Öst Ekonomiska Byrån

Stiftelsen Öst Ekonomiska Byrån bedriver utrednings- och informationsverksamhet
företrädesvis rörande ekonomiska förhållanden i statshandelsländerna
i Östeuropa och Asien. Verksamheten finansieras i huvudsak med
dels anslag från staten, dels abonnemangsavgifter och tjänster från övriga
abonnenter (se prop. 1980/81:100 bil. 14 s. 55). Statens bidrag utgår i form av
dels lönekostnaderna för stiftelsens verkställande chef, dels ett årligt
kontantbelopp. Förhållandena mellan staten och stiftelsen är reglerade
genom ett femårsavtal som gäller t. o. m. den 30 juni 1986. Enligt avtalet är
parterna överens om att verksamheten under avtalsperioden skall bedrivas i
huvudsakligen oförändrad omfattning och finansieras på i princip oförändrat
sätt.

Kontantbidraget bestrids - såsom närmare redovisas i kommerskollegiets
anslagsframställningar - från den del av kollegiets anslag som är avsatt såsom
konsultmedel. Kontantbidraget för budgetåret 1981/82 utgör 535 000 kr. För
budgetåret 1982/83 har stiftelsen begärt ett kontantbidrag av 572 000 kr. I
skrivelse till utskottet den 19 mars 1982 uppger stiftelsen att kommerskollegium
- som har tagit upp det sistnämnda beloppet i sin anslagsframställning
- sedermera har aviserat en minskning av det till 520 000 kr. Stiftelsen
betecknar en sådan minskning som oacceptabel och anhåller att få det
begärda beloppet av 572 000 kr.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning för kommerskollegium.
Med anledning av den framställning från Stiftelsen Öst Ekonomiska
Byrån som redovisas i föregående avsnitt vill utskottet framhålla att
det ankommer på regeringen att - med utgångspunkt i det gällande avtalet
mellan staten och stiftelsen - i regleringsbrev fastställa vilket belopp

NU 1981/82:29

kommerskollegium skall utbetala till stiftelsen som kontantbidrag.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Kommerskollegium
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av
29 220 000 kr.

11. Decentralisering av beslut om näringstillstånd m. m. Under rubriken
Decentralisering av beslut om näringstillstånd m. m. (s. 45-47) har regeringen
föreslagit riksdagen att antaga förslag till

1. lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt
företag att idka näring här i riket,

2. lag om ändring i lagen (1975:985) om tillfällig handel.

I detta sammanhang behandlar utskottet motion 1981/82:832 av Åke
Wictorsson (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts om slopande av [krav på] näringstillstånd
för utländsk medborgare.

Propositionen

Lagförslagen finns i propositionen som bilaga 14:1 (s. 92 f.). De är
baserade på ett delbetänkande (Ds Kn 1979:6) av decentraliseringsutredningen.
Lagändringarna går ut på att ärenden om näringstillstånd för
utlänning och utländskt företag skall kunna prövas i första instans av
länsstyrelserna i stället för av kommerskollegium och att ärenden om s. k.
filialtillstånd skall kunna prövas av kommerskollegium i stället för av
regeringen. I det förra fallet skall besvär över länsstyrelsebeslut kunna föras
hos kommerskollegium i stället för direkt hos regeringen. Möjligheten att
ytterst få ett ärende prövat av regeringen skall dock bestå.

Motionen

Motionären erinrar om att det ofta krävs tillstånd för utländska medborgare
för att få driva näring i Sverige. De nuvarande reglerna i fråga om
länsstyrelsernas medverkan bör, anför han, kunna slopas, då de på grund av
den liberala tillämpningen inte fyller någon reell funktion.

Uppgifter i anslutning till motionen

Enligt lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka
näring här i riket får utländska medborgare ej driva näring i Sverige utan
näringstillstånd. Utlänning som är bosatt i Sverige och som beviljats
permanent uppehållstillstånd eller nordisk medborgare bosatt inom landet
har dock samma rätt som svensk medborgare att driva näring i Sverige.

NU 1981/82:29

Ansökan om näringstillstånd lämnas till länsstyrelsen i det län där
verksamheten är avsedd att i huvudsak drivas. Efter eventuell komplettering
och hörande av polis och annan lokal myndighet sänder länsstyrelsen
handlingarna med eget yttrande till kommerskollegium. Kollegiet inhämtar
uppgifter från invandrarverket innan ärendet avgörs. Frågor om sådant
tillstånd avses, som framgår av det föregående, fr. o. m. den 1 juli 1982
komma att prövas av länsstyrelserna som första instans.

Det totala antalet ärenden om näringstillstånd har under senare år uppgått
till ca 300 per år. Antalet avslag har ökat från fem år 1978 till 16 år 1981.
Ökningen beror enligt uppgift från kommerskollegium främst på att allt fler
sökande har grov brottslig belastning.

Utskottet

Utlänningars och utländska företags rätt att verka här i landet regleras
sedan länge på olika sätt. Det krävs ofta särskilt tillstånd. I budgetpropositionen
redovisas (bil. 14 s. 45) vilka lagar inom handelsdepartementets
område som innehåller sådana regler. I delbetänkandet (Ds Kn 1979:6)
Decentralisering av beslut om tillstånd för utlänning att driva näring i Sverige
m. m. har decentraliseringsutredningen lämnat förslag till decentralisering
av viss tillståndsprövning enligt nämnda lagstiftning. Enligt gällande
lagstiftning är flertalet av de aktuella åtgärderna sådana att det ankommer på
regeringen att besluta om dem. I ett hänseende krävs dock beslut av
riksdagen, nämligen vad gäller besvärsgången. Regeringen föreslår således
ändringar i dels lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag
att idka näring här i riket, dels lagen (1975:985) om tillfällig handel.

Motion 1981/82:832 (s) går ut på att kravet på näringstillstånd för utländsk
medborgare skall slopas. De nuvarande reglerna i fråga om länsstyrelsernas
medverkan fyller på grund av den liberala tillämpningen inte någon reell
funktion, anför motionärerna.

Enligt den nuvarande ordningen prövar kommerskollegium frågor om
näringstillstånd för utländska medborgare efter utredning av länsstyrelsen i
det län där verksamheten är avsedd att i huvudsak drivas. Enligt propositionen
kommer fr. o. m. den 1 juli 1982 sådana frågor att prövas i första
instans av länsstyrelserna. Andra instans blir kommerskollegium i stället för
som nu regeringen. Antalet ärenden om näringstillstånd har de senaste åren
uppgått till ca 300 per år. En ökning av antalet avslag har kunnat konstateras
under perioden 1978-1981. Den förklaras enligt kommerskollegium av att
allt fler sökande har grov brottslig belastning. Mot den angivna bakgrunden
avstyrker utskottet motion 1981/82:832 (s).

Utskottet har inga erinringar mot de av regeringen föreslagna lagändringarna.

NU 1981/82:29

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar de i proposition 1981/82:100 bilaga 14
framlagda förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och
utländskt företag att idka näring här i riket,

b) lag om ändring i lagen (1975:985) om tillfällig handel,

2. att riksdagen avslår motion 1981/82:832.

12. Kostnader för vissa nämnder m. m. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt C 3 (s. 48 f.) och hemställer

att riksdagen till Kostnader för vissa nämnder m. m. för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 1 235 000 kr.

PRIS-, KONKURRENS- OCH KONSUMENTFRÅGOR

13. Bidrag till vissa oljetransporter i glesbygd. Regeringen har under punkt
D 6 (s. 66 f.) föreslagit riksdagen att

1. antaga förslag till lag om upphävande av lagen (1980:564) med
bemyndigande om sänkning av ortstillägg för vissa oljeprodukter, m. m.,

2. anslaget till Bidrag till vissa oljetransporter i glesbygd slopas.

Yrkanden rörande denna punkt finns i motionerna

1981/82:449 av Johan Olsson (c) och Sven Andersson (fp), vari hemställs
att riksdagen till bidrag till vissa oljetransporter i glesbygd för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 20 milj. kr.,

1981/82:617 av Sven Henricsson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen 1.

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ortstilläggen på oljeprodukter,

2. med anledning av proposition 1981/82:100 bil. 14 Handelsdepartementet
D 6. Bidrag till vissa oljeprodukter i glesbygd i överensstämmelse med
riksskatteverkets anslagsframställning beslutar om ett anslag på 22 000 000
kr.,

1981/82:808 av Roland Brännström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
avslår regeringens förslag i proposition 1981/82:100 bilaga 14 D 6 om
upphävande av lagen (1980:564) med bemyndigande om sänkning av
ortstillägg för vissa oljeprodukter, m. m.

I detta sammanhang behandlar utskottet vidare motion 1981/82:826 av
Börje Stensson (fp) och Rune Ångström (fp), vari hemställs att riksdagen
uttalar att regeringen bör med skärpt uppmärksamhet följa utvecklingen av
drivmedelsförsörjningen i glesbygd.

NU 1981/82:29

Bidrag till vissa oljetransporter i glesbygd
Propositionen

Lagförslaget finns i propositionen som bilaga 14 .2 (bil. 14 s. 94). Det
innebär att lagen med bemyndigande om sänkning av ortstillägg för vissa
oljeprodukter, m. m. - vilken utgör den formella grunden för utbetalningar
från anslaget under denna punkt - skall upphöra att gälla vid slutet av det nu
löpande budgetåret.

Motionerna 1981/82:449, 1981/82:617 och 1981/

82:808

I motion 1981/82:449 (c, fp) erinras om anslagets förhistoria. Det är helt
klart att bidragssystemet har haft avsedd effekt genom att utjämna
prisskillnaderna för konsumenter i glesbygd, säger motionärerna. De vill att
systemet skall bibehållas under nästa budgetår med nuvarande utformning.
Med hänsyn till beräkningar inom branschen av oljekonsumtionens utveckling
bedömer motionärerna medelsbehovet till 20 milj. kr., dvs. oförändrat
belopp.

Det vore snarast rimligt att de områden i landet som har svårt klimat skulle
åtnjuta lägre bränslepriser än övriga delar av landet, sägs det i motion
1981/82:617 (vpk). Att-såsom regeringen framhåller - ortstillägget numera
utgör endast ca 5 % av ortspriset utgör, hävdar motionärerna, snarast ett skäl
för en total utjämning av oljepriserna i hela landet.

I motion 1981/82:808 (s) framförs argumentet att den angivna procentsatsen
måste ses i relation till oljeprisernas höjning under senare år. Det är,
säger motionärerna, en av oljepriserna redan tidigare hårt drabbad grupp
som enligt regeringsförslaget får ökade kostnader.

Drivmedelsförsörjningen i glesbygd
Motion 198 1/82:826

Drivmedelsförsörjningens betydelse som en grundläggande servicefunktion
i små samhällen understryks i motion 1981/82:826 (fp). Av både tids- och
kostnadsskäl är det, framhåller motionärerna, angeläget att drivmedelsdepåer
finns tillgängliga så nära förbrukarna som möjligt. Både centralt och
lokalt har från handelns sida uttalats farhågor för den prispolitik som
bensinbolagen tillämpar, säger motionärerna vidare. Bensinhandlare i
glesbygd skulle i extrema fall inte ha fått någon kostnadstäckning. I en
undersökning som statens pris- och kartellnämnd (SPK) redovisade i slutet
av år 1979 fanns dock inte sådana extremfall. Enligt motionärerna kvarstår
likväl som ett faktum att bensinbolagen för en mycket hård prispolitik mot
handeln i glesbygd. En handlare som inte godtar erbjuden öresmarginal kan

NU 1981/82:29

bli vägrad leverans. Av SPK-utredningen framgick att vissa lanthandlare inte
fick tillfredsställande ersättning för sina omkostnader. Motionärerna betecknar
det som en viktig glesbygdsfråga att bensinbolagens agerande inte tvingar
till nedläggning av bensindepåer i glesbygderna. Vid de förhandlingar som
statliga myndigheter för med oljebolagen om bl. a. priser och beredskapslagring
bör därför drivmedelsförsörjningen beaktas.

Uppgifter i anslutning till motionen

Den i motionen åberopade SPK-utredningen finns sammanfattad i en
promemoria den 17 oktober 1979. Denna promemoria har i huvudsak
följande innehåll.

Antalet s. k. singelanläggningar för bensinförsäljning har successivt
minskat under 1970-talet. Med singelanläggning menas ett försäljningsställe,
t. ex. i anslutning till en lanthandel, med en eller flera pumpar men utan
tillgång till särskilda lokaler eller serviceanordningar. Från år 1968 till år 1979
minskade det totala antalet singelanläggningar i landet från 3 644 till 581.

Ett flertal singelanläggningar har övertagits av resp. lanthandlare och
klassas numera hos oljeföretagen såsom konsumentanläggningar. I de fall
lanthandlaren fortsätter att sälja bensin under visst varumärke och från pump
med oljeföretagets emblem - vilket är förhållandet hos det övervägande
antalet lanthandlare - åtnjutes en rabatt som överensstämmer med den
marginal som bensinhandlare anslutna till Petroleumhandelns riksförbund
(PRF) har.

Oljeföretagen har vid förfrågan uppgivit att de ekonomiska villkoren för
lanthandlare som säljer drivmedel under visst varumärke i stort överensstämmer
med dem som gäller för andra drivmedelsåterförsäljare. Antalet
märkeslösa pumpar uppges vara ringa. Dessa kan i regel ej i oljeföretagens
register särskiljas från storförbrukare vilka köper drivmedel i tankbil.

Innehavare av märkeslösa pumpar har inte åtagit sig några förpliktelser
gentemot viss drivmedelsleverantör utan kan anskaffa drivmedel där det för
tillfället är förmånligast. Om däremot långsiktigt leveransavtal föreligger och
försäljning sker under visst varumärke garanteras lanthandlaren sedvanlig
bensinhandelsmarginal.

SPK har från Sveriges livsmedelshandlareförbund (SSLF) vid flera
tillfällen begärt att få preciserat vilka lanthandlare som fått erlägga högstpris i
stället för tankbilspris och vilka leverantörer det gällt. Sådana uppgifter är en
förutsättning för att SPK skall kunna ta upp överläggningar med oljeföretagen
om deras prissättning till lanthandlare med omärkta pumpar. SSLF hade
när promemorian utarbetades ännu inte lämnat begärda uppgifter.

Om en lanthandlare inköper drivmedel till högstpris har han möjlighet att
vid betjäning - utöver högstpriset - uttaga ett särskilt tillägg om 7 öre per liter
bensin och 4 öre per liter dieselolja. Härutöver får zontillägg uttas med 1 eller
2 öre beroende på lokalisering.

NU 1981/82:29

SSLF inkom under år 1979 till handelsdepartementet med en promemoria,
vari uppgavs att en lanthandlare kunde tvingas att till sin leverantör betala
samma bensinpris som han hade rätt att ta ut av konsumenten. SSLF
hemställde att regeringen skulle vidta åtgärder för att förhindra att enskilda
bensinstationer eller pumpanläggningar skulle tvingas bort från marknaden
på grund av oljeföretagens prispolitik. Genom SPK:s försorg gjordes en
närmare undersökning, avseende ett 30-tal bensinpumpar i Jämtlands och
Västernorrlands län. Sammanfattningsvis konstaterades att det i dessa län
inte fanns något exempel på att en lanthandlare tvingats att betala samma pris
till oljebolaget som han hade rätt att ta ut av konsumenten samt att SSLF inte
hade något underlag som bekräftade att bensinbolagen skulle tillämpa den
påstådda prispolitiken gentemot lanthandeln.

Lanthandelsrådet inom SSLF har i februari 1982 beslutat uppdra åt
förbundets kansli att göra en inventering av ersättningsnivån och lönsamhetssituationen
vid försäljning av bensin via lanthandeln. Lanthandelsrådet
är en kommitté inom förbundet med bevaknings-, samordnings- och
beredningsansvar för sitt verksamhetsområde.

Enligt förordningen (1979:638) kan stöd till kommersiell service i glesbygd
lämnas för att ”upprätthålla en med hänsyn till geografiska och befolkningsmässiga
förhållanden tillfredsställande försörjning med dagligvaror eller
drivmedel i glesbygder”. Stöd kan lämnas bl. a. till näringsidkare med fasta
försörjningsställen där dagligvaror eller drivmedel säljs. Det kan därvid ha
formen av avskrivningslån, investeringslån, kreditgaranti eller driftstöd. En
förutsättning är att kommunen har genomfört en planering av varuförsörjningen,
så att behovet av stöd kan bedömas.

En landsomfattande kampanj för landsbygdshandeln har inletts vid 1982
års början. Initiativ därtill har tagits av handelsdepartementet, företag och
organisationer inom handeln samt ett antal andra myndigheter och
organisationer. Syftet är att genom olika åtgärder öka landsbygdshandelns
möjligheter till överlevnad och utveckling.

Utskottet

Systemet med statliga bidrag till vissa oljetransporter i glesbygd infördes
vid 1981 års början. Med stöd aven särskild lag får regeringen, om det behövs
för att minska sådana prisskillnader på olja som förorsakas av ortstillägg,
föreskriva det högsta ortstillägg som får tas ut vid försäljning av olja till
förbrukare i inre Norrland och västra Svealand. Från det särskilda anslaget
för ändamålet får enligt vissa regler kompensation i form av transportbidrag
lämnas till säljarna för sådana transportkostnader som de inte kan täcka till
följd av föreskrifter om högsta ortstillägg.

Innan systemet infördes hade riksdagen vid en rad tillfällen under 1960-

NU 1981/82:29

och 1970-talen behandlat frågan om en regional utjämning av bensin- och
oljepriserna. Två utredningar i ämnet hade genomförts, av vilka den sista låg
till grund för regeringens förslag om bidragssystemet.

Efter drygt ett års tillämpning av den nuvarande ordningen föreslår
regeringen nu i budgetpropositionen att bidragssystemet skall slopas som ett
led i de aktuella besparingsansträngningarna. Till följd av oljeprisstegringen
har ortstilläggen kommit att utgöra en allt mindre del av oljepriset, säger
handelsministern. Han betecknar bidragssystemets effekter för de enskilda
konsumenterna som begränsade och pekar också på de administrativa
kostnader som systemet för med sig.

I tre motioner -1981/82:449 (c, fp), 1981/82:617 (vpk) och 1981/82:808 (s)
- riktas invändningar mot regeringens förslag. Alla tre motionerna går ut på
att den nuvarande prisutjämningen skall behållas. De yrkanden som ställs får
dock inte i något av fallen denna effekt. I de båda förstnämnda motionerna
begärs fortsatt anslag för ändamålet - med 20 milj. kr. resp. 22 milj. kr. - men
motionärerna har försummat att yrka avslag på regeringens förslag om
upphävande av den lag som utgör grund för utbetalningen av bidrag. Ett
sådant yrkande finns i den sistnämnda motionen, där i stället yrkande om
erforderligt anslag för nästa budgetår saknas. I motion 1981/82:617 begärs
dessutom att riksdagen skall anmoda regeringen om att söka åstadkomma en
total utjämning av bensin- och oljepriserna genom avskaffande av zon- och
ortstilläggen på grundpriserna.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det nuvarande prisutjämningssystemet
- som har tillämpats i endast drygt ett års tid - bör bibehållas i
oförändrad omfattning. Därför föreslår utskottet att regeringens förslag om
upphävande av den gällande lagen i ämnet avslås och att erforderligt anslag
anvisas för budgetåret 1982/83. Medelsbehovet kan, som anförs i motion
1981/82:449 (c, fp), med hänsyn till oljekonsumtionens utveckling beräknas
till 20 milj. kr. för budgetåret 1982/83, samma belopp som har anvisats för det
nu innevarande budgetåret.

Frågan om en fullständig utjämning av bensin- och oljepriserna genom
avskaffande av zon- och ortstillägg har prövats av riksdagen vid olika
tillfällen, senast i samband med beslutet om det prisutjämningssystem som
nu tillämpas (NU 1979/80:42). Som har nämnts tas den nu upp i motion
1981/82:617 (vpk). Liksom förra gången vill utskottet påpeka att särskild
lagstiftning skulle erfordras för att motionärernas förslag skall kunna
förverkligas. Utskottet finner inte att det föreligger förutsättningar för
sådana åtgärder som motionärerna önskar och avstyrker alltså det nu
berörda motionsyrkandet.

I detta sammanhang tar utskottet upp motion 1981/82:826 (fp), som avser
drivmedelsförsörjningen i glesbygd. Motionärerna hävdar att oljebolagen i
vissa fall tillämpar en hård prispolitik gentemot handlare i glesbygd vilka
önskar sälja bensin. Motionen går ut på att regeringen med skärpt

NU 1981/82:29

uppmärksamhet bör följa utvecklingen på detta område.

Utskottet fäster liksom motionärerna stor vikt vid att bensin kan hållas till
salu även på små orter i glesbygd. För en lanthandlare på en sådan ort kan
bensinförsäljning vara ett viktigt komplement till den övriga rörelsen och
bidra till ökad köptrohet från kundernas sida. Den kan sålunda medverka till
att rörelsen kan fortbestå. Rimliga villkor för denna försäljning är alltså ett
angeläget önskemål.

Som framgår av redogörelsen i det föregående finns det knappast belägg
för sådana missförhållanden som motionärerna åberopar. Utskottet konstaterar
att den organisation som företräder lanthandlarna, Sveriges livsmedelshandlareförbund,
har tagit initiativ till en inventering av ersättningsnivån och
lönsamhetssituationen vid försäljning av bensin via lanthandeln. Denna
undersökning bör kunna ge underlag för en bedömning av om det behövs
åtgärder för att slå vakt om bensinhandeln i glesbygd. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet motion 1981/82:826 (fp).

Utskottet hemställer

1. beträffande bidrag till vissa oljetransporter i glesbygd

att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:100 bilaga 14
punkt D 6, med bifall till motionerna 1981/82:449 och 1981/
82:808 och med anledning av motion 1981/82:617 yrkande 2 till
Bidrag till vissa oljetransporter i glesbygd för budgetåret 1982/83
anvisar ett förslagsanslag av 20 000 000 kr.,

2. beträffande avskaffande av ortstilläggen på oljeprodukter
att riksdagen avslår motion 1981/82:617 yrkande 1,

3. beträffande drivmedelsförsörjningen i glesbygd
att riksdagen avslår motion 1981/82:826.

PATENT- OCH REGISTRERINGSVERKET M. M.

14. Patent- och registreringsverket. Regeringen har under punkten E 1 (s.
73-77) föreslagit riksdagen att till Patent- och registreringsverket för
budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 97 765 000 kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionerna

1981/82:810 av Bernt Ekinge (fp), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överförande av
patent- och registreringsverkets tjänsteförslagsnämnds uppgifter på den för
domstolsväsendet upprättade tjänsteförslagsnämnden,

1981/82:1481 av Marianne Karlsson (c), vari hemställs att riksdagen

1. begär att regeringen anmodar patent- och registreringsverket att tillse
att forskarbiblioteket hålls intakt och aktuellt tills ny huvudman utsetts och
fortsatt verksamhet säkrats.

NU 1981/82:29

2. begär att regeringen låter utreda möjligheterna för uppfinnare och
forskare att genom stöd från STU och utvecklingsfonderna få möjlighet att
själva utföra förundersökningar och forskning i biblioteket i stället för att
tvingas anlita de kostnadskrävande tjänster patentverket tillhandahåller.

Patent- och registreringsverkets forskarbibliotek

Uppgifter om p a t e n t v e r k e t s biblioteks- och informationsservice Patentverkets

program Uppdragsverksamhet (se prop. bil. 14 s. 75), vilket
finansieras helt genom intäkter, innefattar på patentområdet - inom ett
delprogram Patent - bl. a. nyhetsgranskning av uppfinningar utan samband
med patentansökan, konsultinriktad verksamhet, publiceringsverksamhet
och annan extern information, extern utbildningsverksamhet samt försäljning
av vissa skrifter m. m. Den nämnda externa informationen avser teknisk
dokumentation samt extern service i läsesal och forskararkiv.

Den sist angivna biblioteksservicen är fördelad på de s. k. övre och nedre
läsesalarna. I den övre läsesalen finns patentlitteratur samt nyligen utlagda
patentansökningar från Sverige och det europeiska patentverket, allt ordnat
på patentklasser. Vidare finns där patentverkspublikationer från en rad
länder och en servicedisk, där övrig litteratur från biblioteket kan beställas.
Läsesalen är bemannad med sakkunnig personal. I den nedre läsesalen finns
klassordnade patentskrifterfrån de övriga nordiska länderna, från Förbundsrepubliken
Tyskland och från USA samt publicerade internationella
PCT-ansökningar (PCT=Patent Cooperation Treaty, dvs. den världsomspännande
samarbetskonventionen på patentområdet). Det material som
hålls tillgängligt på detta sätt utgörs av dubbletter. Samma material finns
också åtkomligt hos verkets patentgranskare.

Den externa service som lämnas läsesalsbesökare medför inga särskilda
intäkter och belastar alltså övriga aktiviteter inom delprogrammet. Antalet
besökare budgetåret 1981/82 var 7 600; samma siffra upptas i budgetarna för
budgetåren 1981/82 och 1982/83. Personalinsatserna för denna externa
service beräknas för vart och ett av de tre budgetåren till sju personår och
kostnaderna till resp. 1 100 000 kr., 1 395 000 kr. och 1 535 000 kr.

Ett problem i verksamheten är patentskriftsmaterialets snabba tillväxt.
Patentverket har gjort en utredning av tillväxten och av verkets behov av
utrymme för materialet. Utredningen har gett vid handen att det finns akuta
behov av ytterligare utrymmen och att dessa behov kommer att skärpas
under de närmaste åren. I sin anslagsframställning för budgetåret 1982/83
redovisar patentverket dels planer på byggande av arkivutrymmen, dels
besparingsmöjligheter i form av ambitionssänkningar i läsesalsverksamheten.
Om en prioritering blir nödvändig är enligt verket en nedskärning av
servicen i den nedre läsesalen minst kännbar. En viss besparing kan även

NU 1981/82:29

uppnås genom slopande av den begränsade öppethållning på kvällstid som nu
förekommer.

Uppdragsverksamheten omfattar som nämnts också nyhetsgranskning av
uppfinningar utan samband med patentansökningar. Granskningen utförs av
ingenjörer vid patentavdelningen vid sidan av den primära uppgiften att
handlägga patentansökningar. Personalåtgången för denna del av uppdragsverksamheten
beräknas till resp. 9, 10 och 11 personår för ingenjörer under
budgetåren 1980/81-1982/83 och till 5,5 personår för annan personal under
vart och ett av dessa budgetår. Ekonomiskt går verksamheten med
överskott. Bland avnämarna av detta slags tjänster är styrelsen för teknisk
utveckling (STU). Sedan våren 1981 lämnar patentverket försöksvis också en
speciell snabbservice till STU på detta område.

Vissa skrivelser

Utskottet har tagit del av en skrivelse om patentverkets dokumentationsservice
som STU i februari 1981 riktade till industriminister Nils G. Åsling
och av patentverkets remissyttrande över denna skrivelse. Vidare har
utskottet fått del av en skrivelse i samma ämne som två patentundersökare i
mars 1982 har ingett till handelsdepartementet.

STU konstaterar att en inte oväsentlig volym ingenjörsarbete har överförts
från STU till patentverket inom ramen för patentverkets uppdragsverksamhet.
1 ett antal projekt är det emellertid enligt STU nödvändigt att dess egna
patentingenjörer även framgent själva får genomföra nyhetsgranskning på
basis av klassordnad utländsk patentlitteratur. Den enda samhällsekonomiskt
rimliga lösningen är enligt STU att patentverket håller utländsk
patentlitteratur tillgänglig enligt nuvarande principer.

Patentverket betonar i remissyttrandet att man inte har fattat något beslut
som innebär att STU skulle helt eller delvis utestängas från viss patentdokumentation.
För det fall att den nedre läsesalen måste stängas av i brist på
medel förklarar sig patentverket berett att i den fortsatta utvecklingen av
uppdragsverksamheten söka sådan samverkan med STU att STU:s informationsbehov
kan tillgodoses på bästa möjliga sätt.

De båda patentundersökarna framhäver i sin skrivelse patentmaterialets
betydelse som inspirationskälla och ”idésanerare” för konstruktörer,
produktutvecklare och uppfinnare. De menar att många undersökningar
bäst företas av upphovsmännen eller företagarna själva. Utvecklingsavdelningar
och enskilda uppfinnare behöver, sägs det i skrivelsen, ett helt intakt
forskararkiv.

NU 1981/82:29

Motion 1981/82:1481

Motionären lämnar inledningsvis vissa uppgifter om den berörda biblioteksverksamheten.
Hon uppger att patentverket av ekonomiska skäl och
utrymmesskäl avser att i etapper lägga ned sin biblioteks- och forskarservice.
Ett tungt vägande skäl skulle också vara att verket härigenom skulle få ökad
efterfrågan på de betalda förundersökningstjänster som verket erbjuder. I
detta sammanhang riktar motionären kritik mot patentverket för eftersläpning
i ärendebehandlingen och dålig service. En nedläggning av forskarbiblioteket
skulle, säger motionären, lända till obotliga skador för uppfinnarnas
verksamhet. Motionären föreslår att lokalfrågan löses genom att patent- och
registreringsverkets namnbyrå flyttas från Stockholm och samordnas med
verkets bolagsbyrå i Sundsvall.

En rationell lösning vore, hävdar motionären, att kostnaderna för
patentbiblioteket betalas av styrelsen för teknisk utveckling (STU) och att de
regionala utvecklingsfonderna utnyttjas på sådant sätt att landets uppfinnare
kan få del av den kunskap som finns samlad i biblioteket. Att patentverket
sorterar under handelsdepartementet ser motionären som en orsak till ”att
den tekniska och industriella utveckling som sorterar under industridepartementet
håller på att saboteras”.

Tjänsteförslagsnämnden för patentbesvärsrätten
Nuvarande och tidigare ordning

Patentbesvärsrätten är en förvaltningsdomstol som prövar besvär mot
beslut av patent- och registreringsverket i ärenden rörande patent, mönsterskydd,
varumärken och namn samt utgivningsbevis för periodisk skrift. Den
kom till år 1978 genom omvandling av patent- och registreringsverkets
patentavdelning. Bestämmelser om domstolen finns i lagen (1977:729) om
patentbesvärsrätten. I patentbesvärsrätten finns patenträttsråd, som skall
vara tekniskt kunniga eller lagfarna. Patenträttsråd utnämns av regeringen.
Antalet patenträttsrådstjänster är 16. Av dem innehas normalt tre av
jurister, de övriga av tekniker (civilingenjörer).

Föreskrifter om tjänsteförslagsnämnden för patentbesvärsrätten finns i
förordningen (1977:822) med instruktion för patent- och registreringsverket.
Enligt 28 § gäller att tjänst som patenträttsråd, som ej är patentbesvärsrättens
ordförande, tillsätts av regeringen efter förslag av ”en till verket hörande
nämnd, tjänsteförslagsnämnden för patentbesvärsrätten”. 129 § föreskrivs -med giltighet fr. o. m. den 1 januari 1982 - bl. a. följande. Nämnden består
av ordförande, vice ordförande och sex andra ledamöter. För varje annan
ledamot än ordföranden finns en ersättare. Samtliga utses av regeringen för
en tid av tre år.

Regeringen har för perioden 1982-1984 förordnat två hovrättslagmän till
ordförande resp. vice ordförande i tjänsteförslagsnämnden. Övriga ledamö -

NU 1981/82:29

ter är patent- och registreringsverkets generaldirektör och ytterligare en
representant för verket, patentbesvärsrättens ordförande och ytterligare ett
patenträttsråd samt två personalrepresentanter (båda - till följd av personalorganisationernas
nomineringar - från patentverket).

Enligt 29 § i dess tidigare lydelse hade tjänsteförslagsnämnden som
ordförande generaldirektören i patentverket och som vice ordförande
patentbesvärsrättens ordförande. Nämnden hade då en ledamot mindre än
nu. T. o. m. år 1981 kom alla ledamöter utom en - en hovrättslagman - från
endera av de båda berörda myndigheterna.

Motion 198 1/82:8 10

Den ändring i bestämmelserna om tjänsteförslagsnämnden för patentbesvärsrätten
som redovisas i budgetpropositionen (bil. 14 s. 77) är ett steg i
rätt riktning, säger motionären, men den nya ordningen är dock icke helt
tillfredsställande. Att tjänsteförslagsnämnden i instruktionen för patent- och
registreringsverket anges vara ”en till verket hörande nämnd” kan enligt
motionären kritiseras från ”principiell rättssäkerhetssynpunkt” såsom ”ej
ägnat att garantera en fristående bedömning från patentbesvärsrättens sida
vid handläggning av besvär över patent- och registreringsverkets beslut”.
Även om inga klagomål mot patentbesvärsrättens oväld förekommit synes de
angivna förhållandena ej stå i överensstämmelse med de tjänstetillsättningsbestämmelser
som gäller för andra domstolar, säger motionären. Han
betecknar den av honom föreslagna ändringen som rationell och kostnadsbesparande.

Tidigare riksdagsbehandling

Som framgår av budgetpropositionen (bil. 14 s. 77) innebar den i ett
föregående avsnitt angivna ändringen i bestämmelserna om tjänsteförslagsnämnden
för patentbesvärsrätten att regeringen efterkom önskemål som
riksdagen hade givit till känna (NU 1980/81:50, rskr 1980/81:408). En
tidigare framställning från riksdagen i samma ämne (NU 1977/78:64, rskr
1977/78:349) hade blivit resultatlös. Riksdagens båda uttalanden föranleddes
av motioner av Bernt Ekinge (fp). En fråga (1981/82:270) av denne om en
självständig instruktion för patentbesvärsrätten besvarades av handelsminister
Björn Molin den 11 mars 1982.1 debatten berördes även tjänsteförslagsnämnden.

Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet

Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet (instruktion 1975:507,
ändrad 1976:895, 1977:967) avger förslag till regeringen i fråga om tjänster
vid domstolar och hyresnämnder enligt särskilda bestämmelser. Nämnden är

NU 1981/82:29

lokaliserad till Jönköping. Den har åtta ledamöter. F. n. består nämnden av
domstolsverkets generaldirektör, som är ordförande, och sju domare i
chefsställning.

Patentprocessutredningen

Patentprocessutredningen (Ju 1979:03; särskild utredare: regeringsrådet
Ingmar Lidbeck) utreder frågor rörande patentprocessen och sanktionssystemet
inom patenträtten. Enligt direktiven skall utredaren bl. a. överväga
för- och nackdelar med en särskild patentdomstol för handläggning av både
patentmål och besvär över patentverkets beslut i patentärenden. Utredaren
skall bl. a. uppmärksamma hur en sådan domstol skulle kunna infogas i det
allmänna domstolsväsendet.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning för patentoch
registreringsverket.

Motion 1981/82:1481 (c) gäller en verksamhet vid patentverket som faller
inom ett delprogram helt finansierat genom direkta intäkter. Såsom beskrivs
i den föregående redogörelsen (s. 16) tillhandahåller patentverket en
biblioteksservice som möjliggör för institutioner och enskilda att ta del av ett
omfattande material i form av patentlitteratur och patentansökningar.
Kostnaderna för denna service i förening med lokalproblem som förorsakas
av materialets snabba tillväxt har aktualiserat frågan om vissa inskränkningar
i servicen. Motionären önskar att riksdagen skall begära att regeringen
anmodar patentverket att tillse att forskarbiblioteket hålls intakt till dess en
ny huvudman har utsetts och fortsatt verksamhet säkrats. Hon vill också få
till stånd en utredning om möjligheter för uppfinnare och forskare att med
stöd från styrelsen för teknisk utveckling (STU) och de regionala utvecklingsfonderna
själva utföra förundersökningar etc. i biblioteket i stället för
att tvingas anlita de ”kostnadskrävande” tjänster av patentingenjörer m. fl.
som patentverket tillhandahåller inom ramen för sin uppdragsverksamhet.

Motionärens framställning och förslag till åtgärder ger anledning till vissa
invändningar. Utskottet delar emellertid motionärens grundläggande uppfattning
om betydelsen av den biblioteksservice som det är fråga om. Av den
redogörelse som har lämnats framgår att både STU och företrädare för de
patentundersökare på den privata marknaden som utnyttjar patentverkets
bibliotek har uttryckt oro för konsekvenserna av inskränkningar i verksamheten
som patentverket kan komma att se sig föranlåtet att vidta. Det är
enligt utskottets mening angeläget att patentverket i samråd med övriga
intressenter söker komma fram till en lösning som medför att den berörda
biblioteksservicen i möjligaste mån bevaras. Utskottet föreslår att riksdagen

NU 1981/82:29

gör ett uttalande av denna innebörd. Genom ett sådant tillgodoses motion
1981/82:1481 (c) i väsentlig mån.

För patentbesvärsrätten, den särskilda förvaltningsdomstol som prövar
besvär över beslut av patentverket, finns en tjänsteförslagsnämnd som skall
yttra sig innan regeringen tillsätter tjänster för ledamöter i domstolen. Som
framgår av en redogörelse i det föregående (s. 18 f.) har denna nämnd från
årsskiftet 1981-1982 fått en från principiell synpunkt mera tillfredsställande
sammansättning än den förut har haft. Denna förändring har genomförts på
riksdagens begäran. Inom riksdagen har upphovsmannen till motion
1981/82:810 (fp) på olika sätt aktualiserat frågan och sålunda verksamt
bidragit till att den nya ordningen har kommit till stånd. I motionen föreslår
han nu att riksdagen skall uttala sig för att tjänsteförslagsnämnden för
patentbesvärsrätten avskaffas och dess uppgifter överförs på den mera brett
verksamma tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.

Utskottet finner det uteslutet att riksdagen nu, helt kort efter att ha fått
sina intentioner i fråga om tjänsteförslagsnämnden för patentbesvärsrätten
tillgodosedda, skulle begära nämndens avskaffande. Någon anledning till
erinran från rättssäkerhetssynpunkt mot nämndens sammansättning och
ställning anser utskottet inte föreligga. Av den föregående redogörelsen
framgår att patentprocessutredningens överväganden kan komma att leda till
genomgripande organisatoriska förändringar beträffande patentbesvärsrätten
och därmed också tjänsteförslagsnämnden för denna. Med vad här sagts
avstyrker utskottet motion 1981/82:810 (fp).

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Patent- och
registreringsverket för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag
av 97 765 000 kr.,

2. beträffande patentverkets biblioteksservice

att riksdagen med anledning av motion 1981/82:1481 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande tjänsteförslagsnämnden för patentbesvärsrätten
att riksdagen avslår motion 1981/82:810.

15. Särskilda kostnader för förenings- m. fl. register. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkt E 2 (s. 77) och hemställer

att riksdagen till Särskilda kostnader för förenings- m. fl. register
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 7 200 000
kr.

NU 1981/82:29

16. Lån till den europeiska patentorganisationen m. m. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag under punkt E 3 (s. 78) och hemställer

att riksdagen till Lån till den europeiska patentorganisationen
m. m. för budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av
1 000 kr.

Stockholm den 15 april 1982

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m)
(mom. 10-16), Hugo Bengtsson (s) (mom. 10-16), Sven Andersson (fp)
(morn. 10—16), Nils Erik Wååg (s) (mom. 1-9), Margaretha af Ugglas (m),
Lilly Hansson (s), Birgitta Hambraeus (c) (mom. 10-16), Thage Peterson (s)
(mom. 1-9), Tage Adolfsson (m), Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s)
(mom. 10-16), Hadar Cars (fp), Karl Björzén (m) (mom. 1-9), Wivi-Anne
Radesjö (s), Ingegärd Oskarsson (c) (morn. 1-9), Christer Eirefelt (fp)
(mom. 1-9), Birgitta Johansson (s) och Ivar Franzén (c).

Reservation

Bidrag till vissa oljetransporter i glesbygd (mom. 1)

Erik Hovhammar, Margaretha af Ugglas och Tage Adolfsson (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”innevarande budgetåret” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till det rådande statsfinansiella läget finner utskottet
regeringens förslag välgrundat. Detta tillstyrks alltså, och de däremot riktade
motionsyrkandena avstyrks.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande bidrag till vissa oljetransporter i glesbygd

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:100 bilaga 14
punkt D 6 och med avslag på motion 1981/82:449, motion
1981/82:617 yrkande 2 och motion 1981/82:808 antar det i
propositionen framlagda förslaget till lag om upphävande av
lagen (1980:564) med bemyndigande om sänkning av ortstillägg
för vissa oljeprodukter, m. m.

NU 1981/82:29

Särskilt yttrande

Interamerikanska utvecklingsbanken (punkt 8)

Ingvar Svanberg, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Thage Peterson, Lennart
Pettersson, Wivi-Anne Radesjö och Birgitta Johansson (alla s) anför:

Riksdagens borgerliga majoritet har genom beslut år 1980 bundit Sverige
för ökade kapitalinsatser i IDB under flera år framöver. Åt detta finns nu
ingenting att göra. Desto viktigare är det att regeringen under den tid då
Sverige är bundet av sitt medlemskap aktivt och kritiskt granskar bankens
låneinriktning och klart deklarerar Sveriges hållning i kontroversiella
lånefrågor. Från socialdemokratiskt håll ser vi med oro på den nuvarande
USA-administrationens försök att ytterligare styra in bankens långivning på
stöd till repressiva militärdiktaturer.

De borgerliga regeringarna har framställt medlemskapet i IDB som en
särskilt viktig kontakt med Latinamerika. I övrigt har man förhållit sig
mycket passiv. Regeringarna har inte heller använt medlemskapet i IDB för
att påverka bankens verksamhet. Sverige bör mera aktivt stödja latinamerikanska
strävanden till nationellt oberoende, demokratisering och förbättrade
levnadsvillkor för de fattiga.

Det är också viktigt att statsmakterna inte genom nya beslut binder sig för
framtida insatser i banken utan skapar handlingsfrihet för en omprövning av
medlemskapet.

GOTAB 70798 Stockholm 1982