NU 1981/82:26

Näringsutskottets betänkande
1981/82:26

över motion om val av huvudmän i sparbank
Ärendet

I motion 1981/82:238 av Per Olof Håkansson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändring av sparbankslagen i
enlighet med vad som anförs i motionen.

Bestämmelser och praxis

I lagen (1955:416) om sparbanker (ändringar i här aktuella delar 1968:602,
1969:774) föreskrivs att i sparbank skall finnas huvudmän som representanter
för insättarna (11 §). Huvudmännen skall övervaka sparbankens förvaltning
och fullgöra vissa i lagen särskilt angivna uppgifter, såsom att välja
styrelse och revisorer. Antalet huvudmän skall vara lägst 20 och högst 60, om
inte tillsynsmyndigheten - bankinspektionen - med hänsyn till särskilda
förhållanden medger att antalet får sättas högre än 60. Bland behörighetsreglerna
(12 §) märks att huvudman skall vara bosatt inom sparbankens
verksamhetsområde, såvida inte tillsynsmyndigheten på grund av särskilda
förhållanden finner skäl att medge undantag.

Bestämmelserna om val av huvudmän innehåller bl. a. följande (13 och
14 §§). Hälften av antalet huvudmän skall enligt närmare stadganden i
sparbankens reglemente väljas av kommunfullmäktige i de kommuner som
ingår i sparbankens verksamhetsområde eller av landsting. Återstoden utses
av huvudmännen själva bland insättare i sparbanken, som vid utgången av
kalenderåret närmast före huvudmannavalet hade ett tillgodohavande i
sparbanken av minst 100 kr. Huvudman som står i tur att avgå får inte delta i
valet för besättande av hans egen plats. Kommunfullmäktiges och landstings
val av huvudmän skall vara proportionellt, om det begärs av en på visst sätt
beräknad minoritet. Mandattiden för huvudman är tre år.

I motiven till 1955 års sparbankslag (prop. 1955:151 s. 91) anfördes att det
var naturligt med successiva val av sparbankernas huvudmannakårer för att
kontinuiteten i sparbanksförvaltningen skulle främjas och att det ankom på
sparbankerna själva att ta ställning till hur långt gående reglerna om
successiviteten borde vara. Det uttalades vidare att lagens fordran på
successiv förnyelse av huvudmannauppsättningen fick anses tillgodosedd
redan genom en ordning enligt vilken de kommunvaldas mandattid började
vid en tidpunkt och övriga huvudmäns vid en annan. Som en följd härav har
enligt 1 § sparbankskungörelsen (1955:422; nuvarande lydelse av 1 §
1973:1094) överlämnats till varje sparbank att i sitt reglemente fastställa de

1 Riksdagen 1981/82. 17 sami. Nr 26

NU 1981/82:26

2

närmare reglerna angående ordningen för att åstadkomma den successiva
förnyelsen av huvudmannakåren. I samråd med bankinspektionen har
Svenska sparbanksföreningen därefter utarbetat normalreglemente för
sparbankerna. Med ledning av reglementet har varje sparbank utformat sina
bestämmelser om successiva val av huvudmän.

Antalet sparbanker är f. n. 162. Det finns inte någon helt aktuell
inventering av i vilken utsträckning olika system för val av huvudmän
tillämpas. Enligt uppgift från bankinspektionen råder emellertid i stort sett
samma förhållanden som år 1980, då utskottet i motsvarande sammanhang
kunde meddela följande (NU 1980/81:9):

Av de f. n. 174 sparbankernas reglementen framgår, enligt vad bankinspektionen
redovisar, att i det alldeles övervägande antalet fall, ca 135,
huvudmännen utses så att samtliga kommunvalda huvudmän väljs samtidigt
på tre år medan de huvudmannavalda huvudmännen utses med en tredjedel
för varje år. I ca 15 sparbanker utses de båda kategorierna med en tredjedel
varje år. I 3 sparbanker utses varje kategori på en gång för tre år, dock inte
under samma år med hänsyn till bestämmelserna om den successiva
förnyelsen. För några sparbanker gäller vissa mindre avvikelser från de nu
nämnda valmetoderna.

Motionen

De nuvarande reglerna för val av huvudmän i sparbank måste anses
föråldrade, säger motionärerna. Metoden med självkomplettering betecknas
som från demokratisk synpunkt förkastlig. Reglerna bör enligt motionärerna
vara sådana att huvudmännen i verklig mening representerar insättarna.
Valen borde därför förrättas av kommunfullmäktige i de kommuner som
ingår i sparbankens verksamhetsområde eller av landsting. Tillsynsmyndighetens
övervakning är, menar motionärerna, ett verksamt skydd mot en
favorisering av de kommunala intressena. Risken för en ytterligare
politisering av sparbanksväsendet bör, hävdar de vidare, knappast tillmätas
någon betydelse.

Motiv för nuvarande ordning

Enligt 1923 års sparbankslag, som gällde till utgången av år 1955, var det
kommunala inflytandet över huvudmannaförsamlingarnas sammansättning
mera begränsat än enligt nuvarande regler. En undersökning, avseende
förhållandena den 1 juli 1950, visade att totalt ca 30 % av huvudmännen
valdes av kommunala organ och ca 12 % av andra valkorporationer, medan
de övriga utsågs genom självkomplettering. Förslag att huvudmannakåren
skulle - såsom numera gäller - utses till lika delar genom kommunval och
genom självkomplettering framlades i proposition 1955:151 om ny
sparbankslag.

NU 1981/82:26

3

Chefen för finansdepartementet betonade där att reglerna om tillsättande
av huvudmän borde vara sådana att huvudmännen i verklig mening kunde
sägas representera insättarna. Sparbankssakkunniga, vilkas förslag låg till
grund för propositionen, hade kommit till slutsatsen att ett särskilt
representantskap för låntagarna inte var tillräckligt motiverat. Departementschefen
instämde i detta. Majoriteten av huvudmännen skulle enligt de
sakkunnigas förslag utses av särskilda elektorer, i sin tur utvalda bland
insättarna genom ett lottningsförfarande. Denna metod avvisades i propositionen.
Som motiv för att det allmänna - kommuner och landsting - kunde
göra anspråk på visst inflytande på skötseln av sparbankerna hade de
sakkunniga bl. a. angivit att det från samhällelig synpunkt är betydelsefullt
att utlåningen bedrivs med aktgivande på att sparbanksmedlen i första hand
används för att tillgodose det legitima lånebehovet inom den bygd där
sparbanken har sin verksamhet. Olika skäl - tänkbara intressekonflikter och
faran för en politisering av sparbankernas ledning - hade av de sakkunniga
anförts för att kommunerna inte skulle utse mer än en minoritet av
huvudmännen. Departementschefen uttalade att vad som anförts om risken
för politisering av sparbanksväsendet knappast borde tillmätas någon
betydelse. Han ansåg tillsynsmyndighetens övervakning vara ett tämligen
verksamt skydd mot att sparbankerna vid kollision mellan kommunernas
intressen som låntagare och insättarnas anspråk på trygghet skulle favorisera
de kommunala intressena. De betänkligheter mot kommunval som andragits
av de sakkunniga borde därför inte anses mera väsentliga, sade departementschefen.
De kommunala församlingarna måste betraktas som ganska
representativa för sparbankernas stora insättargrupper. Huvudmannaval
från kommunala organs sida skulle dessutom bereda låntagarna ett visst
medelbart inflytande på valet.

De redovisade övervägandena skulle i och för sig kunna motivera en regel
enligt vilken samtliga huvudmän skulle utses av kommunala korporationer,
fortsatte departementschefen. Han avvisade dock denna tanke och även ett
förslag att tre fjärdedelar av huvudmännen skulle vara kommunvalda, vilket
reservationsvis hade framförts på utredningsstadiet. Som motiv för ställningstagandet
angavs bl. a. att valreformen helst borde genomföras på
sådant sätt att den erfarenhet av sparbanksförvaltning som fanns inom de
befintliga huvudmannainstitutionerna kunde nyttiggöras även framdeles. Ett
rimligt kommunalt inflytande ansågs bli säkerställt om lika stora delar av
huvudmannakåren utsågs genom kommunval och genom självkomplettering.
Vid kommunvalen av huvudmän skulle proportionell valmetod
tillämpas under de förutsättningar som kommunallagen normalt uppställer i
detta hänseende. I fråga om självkompletteringsvalen fanns det enligt
departementschefen inte anledning att uppställa någon regel om proportionell
valmetod. Successiva val är helt naturligt ägnade att främja kontinuiteten
i sparbanksförvaltningen, anförde departementschefen vidare. Han sade
sig ha bedömt värdet av successiv förnyelse vara så stort att han ansett att
denna valordning borde göras tvingande.

NU 1981/82:26

4

Bankoutskottet (BaU 1955:19) fann propositionens förslag i ämnet väl
avvägt och betecknade det som en förtjänst hos förslaget att huvudmannakåren
genom självkomplettering skulle få ett inslag av direkta representanter
för insättarna. -

Tidigare riksdagsbehandling

Motioner om en översyn av reglerna om huvudmannaval i 13 § sparbankslagen
avslogs vid 1964 och 1970 års riksdagar (BaU 1964:25, 1970:61). Vid
det första tillfället hade föreslagits att hela antalet huvudmän skulle utses av
de kommunala fullmäktigeförsamlingarna och landstingen, vid det senare att
kommunerna skulle få möjlighet att välja minst två tredjedelar av
huvudmannakåren. I anslutning till ett uttalande av Svenska kommunförbundet
anförde bankoutskottet år 1964 att önskemål om förbättrade
kontakter mellan sparbanker och vederbörande kommuner torde kunna
tillgodoses i annan ordning än genom förändringar med avseende på
huvudmannainstitutionen. År 1970 sade utskottet att det saknades skäl för
att aktualisera en ändring av den gällande ordningen för val av huvudmän,
vilken enligt samstämmiga vittnesbörd fungerade väl.

Motioner om ändrade regler för val av huvudmän har därefter väckts åren
1975, 1976 och 1980. Vid de två första tillfällena begärdes dels att
mandatperioden skulle bli densamma för alla huvudmän och överensstämma
med de kommunala organens mandatperiod, dels att de icke kommunvalda
huvudmännen skulle utses genom proportionella val. Motionen år 1980 hade
väsentligen samma syfte. Näringsutskottet avstyrkte motionerna (NU
1975/76:2,1975/76:32, 1980/81:9). Den praktiska innebörden av motionärernas
förslag var, framhöll utskottet, att kommunerna och landstingen på ett
mera markant sätt skulle få inflytande på huvudmannakårens sammansättning.
Utskottet uttalade att det inte fann att en sådan lagändring som
motionärerna begärde var motiverad. År 1980 föregicks utskottets ställningstagande
av remissbehandling. Denna gav inte stöd åt kravet på en ändrad
ordning för val av huvudmän. År 1975 reserverade sig vänsterpartiet
kommunisternas representant i utskottet till förmån för motionärernas
förslag. Riksdagen följde utskottet vid alla tre tillfällena, år 1980 utan
debatt.

Banklagsutredningen

Sedan år 1976 pågår en översyn av banklagstiftningen. Den utförs av
banklagsutredningen (Fi 1976:04; ordförande: rättschef Kurt Malmgren). I
de ursprungliga direktiven för utredningen sägs uttryckligen att frågan om en
översyn av de grundläggande bestämmelserna om tillsättande av huvudmän i
sparbank inte ingår i utredningsuppdraget. Om denna fråga bör utredas,
anförs det vidare, bör detta ske i särskild ordning. - De tilläggsdirektiv (Dir

NU 1981/82:26

5

1980:58, 1981:46) som banklagsutredningen senare har fått innebär inte
någon ändring av de ursprungliga direktiven i här behandlat avseende.

Remissyttranden i ämnet år 1980

Över den motion om val av huvudmän i sparbank som väcktes år 1980 lät
näringsutskottet bankinspektionen och berörda intresseorganisationer yttra
sig. Ingen av de fyra remissinstanserna - bankinspektionen, Svenska
sparbanksföreningen, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet
- tillstyrkte bifall till motionen.

Enligt Landstingsförbundet fanns det skäl att låta närmare pröva om
motionärernas principiella önskemål om bättre medborgarinflytande på
huvudmannavalen skulle kunna tillgodoses. En sådan prövning kunde
emellertid enligt förbundet inte göras på grundval enbart av vad som
anfördes i motionen. I stället behövde frågan utredas närmare och flera
tänkbara alternativ ställas mot varandra.

Såväl bankinspektionen som Svenska sparbanksföreningen - vilka uttryckligen
avstyrkte motionen - hänvisade till de yttranden i samma ämne som de
avgav till näringsutskottet år 1975. Ett utförligt referat av dessa yttranden
finns i utskottets betänkande NU 1975/76:2 (s. 4-7).

Bankinspektionen anförde vidare i huvudsak följande. Det förekom ett
flertal olika utformningar av hur val av huvudmän skulle ske. Detta var
förklarligt med hänsyn till att olika förutsättningar rådde beträffande varje
enskild sparbanks verksamhetsområde. En på föreskrivet sätt genomförd
successiv förnyelse av huvudmanriakåren var enligt bankinspektionens
mening den bästa formen för att bevara kontinuiteten bland sparbankens
huvudmän. En ordning enligt vilken den kommunvalda delen av kåren alltid
skulle nybesättas vid ett och samma tillfälle skulle, med hänsyn till att
åtskilliga sparbanker hade ett verksamhetsområde som spände över flera
kommuner, kunna genomföras först efter omfattande övergångsbestämmelser.
Den skulle, om den likväl genomfördes som obligatorisk, också
motverka den av flera skäl önskvärda kontinuiteten bland huvudmännen.
Det i motionen framförda förslaget att också den del av huvudmännen som
dessa själva väljer skulle utses för samma mandatperiod som de kommunvalda
huvudmännen stred även mot inspektionens uppfattning om önskvärdheten
av kontinuitet inom huvudmannakåren.

Till stöd för den gällande ordningen uttalade bankinspektionen också:

Inspektionen vill i detta sammanhang erinra om att man vid tillskapandet
av nuvarande regler om utseende av huvudmän i första hand sökt finna en
valmetod som bäst tjänar principen att huvudmännen skall vara reella
företrädare för insättarna. Den nuvarande ordningen att hälften av
huvudmännen skall utses genom kommunala val har motiverats främst med
att kommunerna måste betraktas som ganska representativa för sparbankernas
stora insättargrupper. I motiven till 1955 års lagstiftning framhålls att

NU 1981/82:26

6

kombinationen av till lika stora delar kommunval och självkomplettering
säkerställer ett rimligt kommunalt inflytande samtidigt som faran för att
huvudmannaförsamlingen skulle kunna tänkas sätta kommunens intressen
före insättarnas reduceras. Också enligt inspektionens mening har härigenom
en väl avpassad balans mellan kommunala intressen och insättarintressen
i mera inskränkt mening åstadkommits. Ur de synpunkter som bär
upp motionen har några olägenheter med bestämmelserna, som varit i kraft i
25 år, inte rapporterats till inspektionen.

Sparbanksföreningen erinrade om att frågor rörande bestämmelserna om
tillsättande av huvudmän i sparbank uttryckligen undantagits i direktiven för
banklagsutredningen. Föreningen underströk att frågan, genom sitt ”självklara
samband med själva grunden för sparbankernas verksamhet som brett
folkligt inriktade och lokalt förankrade bankinstitut i en allmännyttig
företagsform”, fortlöpande var föremål för intern uppmärksamhet. Utveckling
av huvudmannainstitutionen och eventuell förändring av valformerna i
samband därmed bör bero av sparbanksrörelsens initiativ, sade föreningen.

Svenska kommunförbundet uttalade att sparbankerna alltid har haft en
intim knytning till den bygd vari de bedrivit sin rörelse och att det är ett
vedertaget mål att en sparbank skall tjäna intressen inom det område där den
utövar sin verksamhet. Förbundet sade sig dela uppfattningen att ett rimligt
kommunalt inflytande skulle vara säkerställt om lika stora delar av
huvudmannakåren utses genom kommunval och självkomplettering. Successiva
val av huvudmän är främst ägnade att främja kontinuiteten i
sparbanksförvaltningen, och detta är av stor betydelse för den företagsform i
vilken sparbankerna drivs, sade Kommunförbundet vidare. En successiv
förnyelse av huvudmannakåren var enligt Kommunförbundet att föredra
framför en gemensam mandatperiod för samtliga huvudmän.

Utskottet

Liksom vid flera tidigare tillfällen, senast år 1980, föreslås i motion
1981/82:238 att reglerna i sparbankslagen (1955:416) om val av huvudmän i
sparbank skall ändras. Huvudmännen, som är sparbankens högsta beslutande
organ, är enligt lagen ”representanter för insättarna”. Institutionen ger
kommuner och landsting ett betydande inflytande i sparbankerna. Hälften av
antalet huvudmän skall nämligen väljas av kommunfullmäktige i den
kommun eller de kommuner som ingår i sparbankens verksamhetsområde
eller av landsting. De övriga utses av huvudmännen genom självkomplettering.
Det föreskrivs i lagen att valen, som avser en tid av tre år, skall vara
successiva. I det stora flertalet fall genomförs detta på så sätt att de
kommunvalda huvudmännen utses samtidigt och de övriga med en tredjedel
varje år. Motionärerna vänder sig mot systemet med självkomplettering. De
menar att alla huvudmän borde utses av kommunfullmäktige och landsting.

NU 1981/82:26

7

De uppmanar riksdagen att hos regeringen begära förslag till en lagändring
av denna innebörd.

Motionen syftar till en fullständig kommunalisering av huvudmannavalen
och är sålunda mer långtgående än tidigare motioner i ämnet under 1970- och
1980-talen. Dessa motioner har avstyrkts av näringsutskottet och avslagits av
riksdagen. Senaste gången skedde detta efter remissbehandling, varvid bl. a.
Svenska kommunförbundet och Svenska sparbanksföreningen tog ställning
för den nu gällande ordningen. Inte heller nu finner utskottet skäl för att
föreslå någon omprövning av denna. Utskottet avstyrker alltså motionen.
Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1981/82:238.

Stockholm den 9 mars 1982

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s). Lilly Hansson (s), Thage Peterson (s), Tage Adolfsson
(m), Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Hadar Cars (fp), Karl
Björzén (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Ingegärd Oskarsson (c), Christer
Eirefelt (fp) och Ivar Franzén (c).

GOTAB 70673 Stockholm 1982