NU 1981/82:20

Näringsutskottets betänkande
1981/82:20

över proposition 1981/82:38 om kapitaltillskott till Norrlands Skogsägares
Cellulosa AB, m. m., jämte motioner
Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1981/82:38 om kapitaltillskott till Norrlands Skogsägares
Cellulosa AB [Ncb], m. m. (industridepartementet), avseende ersättning för
vissa merkostnader till följd av drift av företagets fabriker i Hörnefors under
andra halvåret 1981,

dels sex motioner som har väckts med anledning av propositionen och som
innehåller yrkanden dels rörande Hörnefors fabriker, dels rörande Ncb:s
massafabrik i Köpmanholmen.

Propositionen och motionerna redovisas i det följande.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av styrelsens ordförande
direktör Sven Östlipg och verkställande direktör Per-Eric Fylking, Ncb,
av statssekreterare Robert Nilsson, industridepartementet och av företrädare
för dels Hörneforsgruppen, dels Köpmanholmsgruppen, båda bildade av
intressenter i fortsatt sysselsättning på de berörda orterna.

Skrivelser har inkommit från Hörneforsgruppen och från Köpmanholmsgruppen
och vidare från Svenska industritjänstemannaförbundet samt från
Folkkampanjen för kärnkraft och Miljöförbundet.

Propositionen
Huvudsakligt innehåll

I propositionen redovisas resultatet av en av riksdagen begärd utvärdering
av ett utvecklingsalternativ för Norrlands Skogsägares Cellulosa AB:s
fabriker i Hörnefors. Vidare föreslås att 50 milj. kr. anvisas för kapitaltillskott
till företaget för att täcka de merkostnader som uppkommit till följd av
att detta åtagit sig att fortsätta driften vid fabrikerna i avvaktan på
utvärderingen. Grunderna för denna ersättning anges i ett avtal mellan Ncb
och staten, vilket riksdagen föreslås godkänna i vad det innefattar
ekonomiska förpliktelser för staten.

1 Riksdagen 1981/82. 17 sami. Nr 20

NU 1981/82:20

Hemställan

Regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna avtalet mellan Ncb och staten om fortsatt drift vid
Hörneforsfabrikerna m. m. i vad avtalet innefattar ekonomiska förpliktelser
för staten,

2. till Kapitaltillskott till Norrlands Skogsägares Cellulosa AB på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1981/82 under fjortonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 50 000 000 kr.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är
följande:

1981/82:106 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen med
anledning av proposition 1981/82:38 hos regeringen hemställer om åtgärder
för att Ncb i avvaktan på en ersättningsindustri skall driva Köpmanholmens
massafabrik vidare i nuvarande omfattning,

1981/82:109 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om nödvändiga åtgärder för att Ncb skall
avyttra Hörneforsfabriken till de anställda, i enlighet med vad som anförs i
motionen,

2. hos regeringen hemställer om åtgärder för att tillgodose Hörneforsfabrikens
behov av björkmassaved, i enlighet med vad som anförs i
motionen,

3. hos regeringen hemställer om åtgärder för att tillhandahålla statlig
finansiering för genomförandet av nödvändiga investeringar i Hörnefors, i
enlighet med vad som anförs i motionen,

4. hos regeringen hemställer om att de villkor för genomförandet av
Hörneforsprojektet som anförs i motionen beaktas,

1981/82:126 av Lilly Hansson m. fl. (s), vari hemställs

1. att riksdagen i första hand beslutar

a) att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om överförande av Hörneforsfabrikerna till Statsföretag/AC-invest för
genomförande av det förslag till framtida driftsinriktning som Hörneforsgruppen
presenterat,

b) att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
kapitaltillskott,

2. att riksdagen i andra hand beslutar

a) därest driften vid Hörneforsfabriken läggs ned, som sin mening ge

NU 1981/82:20

regeringen till känna vad som i motionen anförts om krav på alternativ
sysselsättning innan nuvarande drift läggs ned,

b) att, om beslut fattas om nedläggning, ställa 50 milj. kr. till förfogande
för den i motionen föreslagna verksamheten för alternativ sysselsättning i
Hörnefors,

1981/82:127 av Erik Hovhammar m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen
till Kapitaltillskott till Norrlands Skogsägares Cellulosa AB på tilläggsbudget
I till statsbudgeten för budgetåret 1981/82 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 36 900 000 kr.,

1981/82:128 av Tore Nilsson (m), vari hemställs att riksdagen vid
behandling av proposition 1981/82:38 beaktar vad som i motionen anförts (se
s. 10),

1981/82:129 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. avslår förslaget till avtal om fortsatt drift vid Hörneforsfabrikerna i vad
avser beräkningen av kostnader för vedråvara,

2. begär att, innan några åtgärder vidtas för att verkställa en eventuell
nedläggning, regeringen omsorgsfullt undersöker de möjligheter till samarbete
som kan finnas med andra företag för fortsatt drift av Hörnefors,

3. a) beslutar att vid en eventuell avveckling regeringen bemyndigas att
tillse att denna genomförs i etapper på sätt som sägs i motionen.

b) till Särskilda sysselsättningsprojekt i Hörnefors (industridepartementet)
på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1981/82 anvisar ett
reservationsanslag av 25 000 000 kr.,

c) som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen sägs om
regionalpolitisk! stöd i Hörnefors och Köpmanholmen,

d) som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
tillsättandet av samordningsgrupp med uppgift att initiera och lämna förslag
till alternativa sysselsättningsmöjligheter,

4. till Särskilda sysselsättningsprojekt i Köpmanholmen (industridepartementet)
på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1981/82 anvisar
ett reservationsanslag av 25 000 000 kr.

Utskottet

Inledning

Riksdagen tog i juni 1981 ställning till ett förslag av regeringen om
medelstillskott till Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (Ncb) (prop.
1980/81:98, NU 1980/81:49, rskr 1980/81:282). Detta företag, vari staten
sedan ett par år äger 76 % av aktiekapitalet, hade trots två tidigare finansiella
biståndsaktioner från statens sida kommit i en brydsam ekonomisk situation
med likvidationsplikt som ett närliggande hot. Dess svårigheter låg bl. a. i
otillräcklig råvarutillförsel och underutnyttjad produktionskapacitet. Vad

NU 1981/82:20

regeringen föreslog var en finansiell rekonstruktion, genom vilken Ncb
skulle tillföras 300 milj. kr. i nytt aktiekapital. Syftet var att skapa erforderlig
grund för en omstrukturering av företaget i ordnade former.

En uttrycklig förutsättning för det avsedda kapitaltillskottet var att Ncb
utan dröjsmål skulle avyttra eller lägga ned sådana enheter där det inte gick
att få tillfredsställande lönsamhet. Enheter på fyra orter var i farozonen.
Bl. a. gällde detta företagets massafabrik och pappersfabrik i Hörnefors
(Umeå kommun) och dess massafabrik inom ramen för Forss fabriker i
Köpmanholmen (Örnsköldsviks kommun). Riksdagsbehandlingen kom att i
hög grad gälla dessa enheters framtid. Ett uttalande av industriminister Nils
Åsling i propositionen rönte därvid uppmärksamhet. Han ville på tal om
fabrikerna i Hörnefors och Köpmanholmen inte utesluta att genomförbara
utvecklingsalternativ kunde finnas för dessa enheter men då i nya organisationsformer.

Flera av de motioner som väcktes med anledning av vårens Ncbproposition
gick ut på att riksdagen skulle verka för fortsatt drift i Hörnefors.
Ett motsvarande krav förekom också beträffande Köpmanholmen. De
yrkanden som gällde Hörnefors anknöt på olika sätt till ett projekt för
fortsatt drift vid fabrikerna där som hade framlagts av den s. k. Hörneforsgruppen,
bestående av bl. a. representanter för Umeå kommun och för de
fackliga organisationerna i Hörnefors. Projektet innebar sammanfattningsvis
följande. Hörnefors fabriker skulle ombildas till ett självständigt
Hörnefors AB. Ncb skulle tillskjuta anläggnings- och omsättningstillgångar
om 50 milj. kr. och sedan sälja aktierna i det nybildade bolaget till de
anställda och den kommande företagsledningen för 1 kr. Ytterligare aktier
skulle tecknas dels av anställda och andra intressenter, dels av staten, i
vartdera fallet till ett belopp av 10 milj. kr. Medel i övrigt för investeringar,
drift och omsättningstillgångar skulle lånas upp, därav 90 milj. kr. i form av
olika slags lån från staten och 30 milj. kr. i form av banklån. Verksamheten
skulle inriktas på tillverkning av vissa speciella papperssorter, till stor del för
export.

Näringsutskottet avstyrkte enhälligt de motionsyrkanden som syftade till
ett långsiktigt beslut om fortsatt drift i Hörnefors. Majoriteten (m, c, fp)
ansåg sig inte heller kunna stödja ett yrkande - framställt rörande alla de fyra
nedläggningshotade enheterna - som gick ut på fortsatt drift i Ncb:s regi,
utvärdering av olika utvecklingsalternativ under mellantiden och ny prövning
av frågan i riksdagen innan nedläggning fick ske. Dess motivering var i
huvudsak följande. Den ofrånkomliga omstruktureringen måste genomföras
kraftfullt och målmedvetet. Ncb hade inte sådana resurser som ett företag
behövde för att behålla olönsamma enheter i drift. Företagets ledning borde,
till gagn för verksamheten i stort, slippa den oproportionerliga belastning
som fortsatt ansvar för en förlustbringande enhet skulle innebära.

Riksdagen följde inte utskottsmajoriteten. Med en övervikt av tre röster
biföll den beträffande Hörnefors - men icke övriga orter - en reservation (s)

NU 1981/82:20

som siktade till fortsatt drift till hösten 1981 av de fyra nedläggningshotade
enheterna. De utvecklingsalternativ för dessa som hade redovisats kunde
inte dömas ut på basis av det material som fanns tillgängligt, hette det i
reservationen. ”De måste alltså få genomarbetas till fullo och därefter
utvärderas under medverkan av berörda myndigheter, företaget, de anställda
vid varje enhet och de fackliga organisationerna.” Regeringen skulle
enligt reservationen anmodas föranstalta om att inga nedläggningar skedde
förrän utvärderingarna hade slutförts och deras resultat redovisats för
riksdagen. Det sistnämnda borde ske vid sådan tidpunkt att riksdagen kunde
fatta beslut i saken under hösten 1981. Det skulle få ankomma på riksdagen
att på regeringens begäran anvisa medel för sådana merkostnader som det
föreslagna uppskovet med nedläggningsbeslut kunde förorsaka Ncb.

Med anledning av riksdagens beslut uppdrog regeringen den 4 juni 1981 åt
statens industriverk att - under medverkan av de intressenter som nämns i
citatet ovan - ”utvärdera det för Hörnefors massafabrik och pappersbruk
nämnda utvecklingsalternativet”. Utskottet noterar att riksdagens uttalande
om att ifrågavarande utvecklingsalternativ före utvärderingen måste ”få
genomarbetas till fullo” inte återges i uppdraget till industriverket.

Industriverkets utvärdering av Hörneforsgruppens förslag har publicerats i
rapporten (SIND PM 1981:15) ”Bruksort i kris. Hörnefors - en utvärdering
”. Rapportens förord och dess sammanfattning och slutsatser återges i
propositionen som bilaga 2 (s. 10-16).

I sammanfattningen refereras inledningsvis (s. 11) regeringens uppdrag till
industriverket. I anslutning härtill anförs:

Industriverket har således till uppgift att ge riksdagen underlag för beslut
om huruvida staten skall medverka till att upprätta ett fristående Hörnefors
AB. Utöver detta har SIND också sökt sondera möjligheterna till fortsatt
drift av fabrikerna eller delar därav i andra organisationsformer än vad som
föreslås av Hörneforsgruppen.

Mot industriverkets utredning har Hörneforsgruppen framfört kritik i
skrivelser till industridepartementet den 8 oktober och till näringsutskottet
den 20 november 1981. Den förra redovisas i propositionen (s. 4 f.). De
fackliga organisationerna i Hörnefors har uttryckt liknande synpunkter i
skriftliga kommentarer den 15 november till den nu föreliggande propositionen.
Kritiken har föranlett genmälen från industriverkets utredare.
Utskottet har tagit del av det material som här nämnts och har också låtit
Ncb:s ledning inför utskottet redogöra för sin syn på Hörneforsfabrikernas
framtidsutsikter. Det skulle uppenbarligen föra för långt om utskottet skulle
försöka att här redogöra för och ta ställning till de olika uppfattningarna i de
många delfrågor som det gäller. Utskottet får inskränka sig till att i ett senare
avsnitt tillkännage sin egen slutsats i huvudfrågan om förutsättningarna för
fortsatt drift i Hörnefors.

I enlighet med riksdagens önskemål har regeringen träffat avtal med Ncb:s
ledning att den inte skulle besluta om nedläggning av Hörneforsfabrikerna
1* Riksdagen 1981182. 17 sami. Nr 20

NU 1981/82:20

förrän riksdagen behandlat den angivna utvärderingen. Såsom riksdagen
också uttalat ankommer det på riksdagen att anvisa medel för att täcka Ncb:s
merkostnader för detta uppskov med en planerad nedläggning. Avtalet och
dess kostnadskonsekvenser presenteras i propositionen och behandlas av
utskottet i det närmast följande avsnittet av detta betänkande. Därefter tar
utskottet på grundval av flera motioner upp frågan om eventuell ytterligare
fortsatt drift i Hörnefors och om samhälleliga åtgärder vid en nedläggning av
fabrikerna där. Ett sista avsnitt ägnar utskottet åt motionsyrkanden om dels
fortsatt drift i Köpmanholmen, dels åtgärder för alternativ sysselsättning där.
Ett önskemål rörande regionalpolitisk! stöd i Köpmanholmen behandlas
dock tillsammans med motsvarande önskemål för Hörnefors del.

Täckning av merkostnader för Ncb

Det förut nämnda avtalet mellan Ncb och staten om fortsatt drift vid
Hörneforsfabrikerna m. m. underställs genom propositionen riksdagens
prövning i vad det innefattar ekonomiska förpliktelser för staten. Enligt
avtalet åtar sig Ncb, som nämnts, att intill dess utvärderingen av Hörneforsgruppens
förslag behandlats av riksdagen inte besluta om nedläggning av
Hörneforsfabrikerna. I avtalet sägs ytterligare bl. a. att Ncb under den
sålunda förlängda driftperioden skall bedriva verksamheten i Hörnefors så
att ett genomförande av Hörneforsgruppens förslag inte äventyras eller
försvåras. Ncb har uppenbarligen numera till väsentlig del uppfyllt sitt
åtagande; endast en kort tid återstår innan det avsedda riksdagsbeslutet bör
föreligga. Staten å sin sida åtar sig enligt avtalet att ersätta Ncb dels för
driftunderskott vid Hörneforsfabrikerna under den förlängda driftperioden,
dels för sådan ökning av kostnaderna för avveckling av fabrikerna som
uppskovet kan föranleda. I fråga om avvecklingskostnader utan uppskov
råder enligt avtalet enighet mellan parterna om att de kan beräknas till 41,6
milj. kr. Utskottet har tagit del av det tämligen summariska underlag för
denna beräkning som finns i industridepartementets akt rörande propositionen.
Parterna är enligt avtalet också överens om vissa principer i fråga om
beräkningen av ersättning för driftunderskott. Av dessa principer är det en
som bör särskilt redovisas här. Vid beräkningen av kostnader för skogsråvara
vid Hörneforsfabrikerna under den förlängda driftperioden skall Ncb äga att
i första hand till dessa fabriker hänföra företagets marginalköp under denna
tid av sådan råvara till företagets pappers- och massaproducerande enheter
inom prisområde 1. Enligt propositionen har driftunderskottet beräknats
uppgå till ca 38 milj. kr. under andra halvåret 1981. Ncb har givit utskottet del
av en senare, något reviderad resultatprognos. Denna slutar i ett underskott
av 36,9 milj. kr. Det kan nämnas att enligt denna kalkyl extrakostnaderna för
exportved beräknas till 12,7 milj. kr. för den angivna perioden. Det bör också
noteras att beloppet 36,9 milj. kr. innefattar en inflationsjustering av de

NU 1981/82:20

beräknade avvecklingskostnaderna med 2,2 milj. kr. och sålunda inte helt är
hänförliga till driftunderskott enligt avtalets definition.

En väsentlig reservation i avtalet är att de däri angivna ersättningsprinciperna
inte skall gälla vid vissa ändringar i förutsättningarna för avtalet.
Sådana ändringar är om Ncb beslutar att efter den förlängda driftperioden i
egen regi driva Hörneforsfabrikerna vidare i någon form eller om företaget
eljest fattar något annat beslut i fråga om dessa fabriker än nedläggning eller
överlåtelse till intressent som Hörneforsgruppen föreslagit. I sådant fall skall
parterna uppta nya förhandlingar om eventuell ersättning till Ncb. Utskottet
vill fästa uppmärksamheten på att vissa av de motionsyrkanden som utskottet
behandlar i nästa avsnitt går ut på en fortsatt drift som på angivet sätt rubbar
förutsättningarna för avtalet.

Avtalet är så utformat att det i princip skall fullt ut klarlägga vilka
kostnader som är ersättningsgilla. Tvist med anledning av avtalet skall enligt
en skiljedomsklausul avgöras av skiljemän enligt lag. Mot nu angiven
bakgrund skulle medel för det kapitaltillskott till Ncb som i förekommande
fall skall kompensera merkostnaderna kunna anvisas i form av ett
förslagsanslag, vars belopp regeringen vid behov skulle kunna överskrida
enligt förpliktelser som har uppkommit enligt avtalet. Ett förslagsanslag får
emellertid inte utnyttjas senare än under det budgetår för vilket det har
anvisats. Eftersom en reglering mellan parterna enligt avtalet knappast
skulle kunna avslutas under det nu löpande budgetåret skulle regeringen, om
kapitaltillskottet anvisades i form av förslagsanslag, behöva återkomma till
riksdagen för att få anslag även för kommande budgetår. Det är, enligt vad
utskottet har erfarit, av den anledningen som regeringen i stället har
föreslagit ett reservationsanslag för ändamålet. Ett sådant får utnyttjas även
under ett par efterföljande budgetår. Reservationsanslaget föreslås bli 50
milj. kr. Detta är då att betrakta som ett takbelopp, som är avsett att med
relativt stor säkerhet förslå till den ersättning som blir aktuell om avtalet skall
tillämpas. I vilken mån det i sådant fall kommer att belastas blir, som förut
sagts, beroende av resultatet av den avräkning som skall ske enligt
avtalet.

I motion 1981/82:129 (s) riktas på en punkt invändning mot de grunder för
ersättning för driftunderskott som anges i avtalet. Det gäller beräkningen av
kostnader för skogsråvara. Motionärerna menar att avtalet är alltför
förmånligt för Ncb när det gäller sådana kostnader. De bedömer det - i
avsaknad av detaljerat underlag för beräkningarna - som sannolikt att hela
eller större delen av råvaruförbrukningen i Hörnefors under perioden har
åsatts kostnaden för marginalköp. Detta är, hävdar de, helt orimligt eftersom
en stor del av den råvara som förbrukas i Hörnefors är inhemsk råvara,
inköpt till normalpris. Denna råvarumängd kommer endast delvis att kunna
omdisponeras till andra anläggningar inom Ncb, säger motionärerna. De

hemställer att riksdagen skall avslå ”förslaget till avtal i vad avser

kostnader för vedråvara”.

NU 1981/82:20

Ncb:s ledning har inför utskottet redovisat på vilka grunder företaget har
påyrkat den angivna principen i fråga om ersättning för råvarukostnader.

Innan utskottet går in på denna sakfråga vill utskottet göra en anmärkning
av formell natur. Om riksdagen inte i allo godkänner ett avtal till den del
detta har slutits under förutsättning av riksdagens godkännande innebär
detta normalt att det villkorligt träffade avtalet faller, eventuellt med nya
förhandlingar som följd. Som förut sagts har emellertid i detta fall statens
motpart redan i det väsentliga fullgjort sitt åtagande utan att ha möjlighet till
motåtgärd om staten vill minska räckvidden av sitt åtagande. Det kan anses
stå riksdagen fritt att vid sin prövning av det nu föreliggande avtalet stanna
för ersättningsgrunder som är mindre fördelaktiga för Ncb än de avtalade.
Givetvis måste riksdagen dock härvid anses moraliskt bunden av sin tidigare
återgivna utfästelse att anvisa medel för sådana merkostnader som uppskovet
med beslutet om nedläggning i Hörnefors kan förorsaka Ncb.

Utskottet har vid sin prövning av grunderna för avtalet kommit till
slutsatsen att den överenskomna bestämmelsen om ersättning för skogsråvara
är skälig. Den reduktion av råvaruåtgången som en minskning av det
totala kapacitetsutnyttjandet inom Ncb medför, bör rimligen i första hand
resultera i att företaget begränsar sin import av ved som betingar högre pris
än det svenska. De kvantiteter av svensk råvara som nu förbrukas i
Hörneforsfabrikerna skulle företaget vid en nedläggning av dessa kunna till
huvudsaklig del utnyttja vid sina övriga anläggningar.

Utskottet avstyrker alltså det nu berörda yrkandet i motion 1981/82:129
(s). Då avtalet inte heller i övrigt synes ge anledning till någon erinran
tillstyrker utskottet regeringens förslag att riksdagen skall godkänna avtalet i
vad det innefattar ekonomiska förpliktelser för staten.

Utskottet övergår så till frågan om storleken av det anslag från vilket,
under förutsättning att avtalet blir tillämpligt, kapitaltillskott skall ges till
Ncb som ersättning fördess merkostnader. Regeringen föreslår, som tidigare
har sagts, ett reservationsanslag av 50 milj. kr. för ändamålet. I motion
1981/82:127 (m) begärs att anslaget skall begränsas till 36,9 milj. kr., dvs. det
belopp som Ncb enligt vad förut sagts har beräknat att underskottet på
driften av Hörneforsfabrikerna under andra halvåret 1981 - inkl. viss
inflationsjustering av awecklingskostnaderna - skall uppgå till. Motionärerna
anför att det inte av propositionen framgår hur regeringen har kommit
fram till att merkostnaderna skall uppgå just till 50 milj. kr. Om andra
merkostnader skulle uppkomma än de som har redovisats av Ncb bör, menar
motionärerna, regeringen återkomma till riksdagen med en förnyad framställning
om anslag. I motion 1981/82:129 (s) förutsätts utan särskilt yrkande
att utskottet justerar anslagsbeloppet med hänsyn till de ändrade grunder för
beräkning av råvarukostnaderna som motionärerna har föreslagit.

Mot bakgrund av den prognos för beräknade merkostnader som Ncb:s
ledning har presenterat för utskottet - och som i huvudsak överensstämmer
med den som regeringen har haft att utgå från - ter sig det föreslagna

NU 1981/82:20

anslagsbeloppet, 50 milj. kr., uppseendeväckande högt. Det är visserligen i
princip avtalsbestämmelserna som skall bli avgörande för hur stor ersättning
som skall utgå. Ett alltför generöst tilltaget anslagsbelopp kan emellertid i
praktiken komma att begränsa en önskvärd återhållsamhet från statens sida
vid prövning av motpartens ersättningsanspråk. Utskottet anser följaktligen
att anslaget bör bestämmas till ett lägre belopp, baserat på Ncb:s nyssnämnda
prognos.

Med hänvisning till vad nu sagts föreslår utskottet att riksdagen med
avvikelse från propositionen bestämmer anslaget till det belopp som föreslås
i motion 1981/82:127 (m), dvs. 36,9 milj. kr.

Fortsatt drift i Hörnefors?

Hörneforsgruppen föreslog, som utskottet i korthet har redovisat i sin
inledning, fortsatt drift av Hörneforsfabrikerna med ändrad produktionsinriktning
och i regi av ett nybildat Hörnefors AB. Industriverkets utvärdering
av detta utvecklingsalternativ har sammanfattningsvis lett till slutsatsen att
staten inte bör medverka till att upprätta ett självständigt Hörnefors AB
enligt de riktlinjer som Hörneforsgruppen har föreslagit. Regeringen har
anslutit sig till denna uppfattning. Det ankommer nu, sägs det i propositionen,
på Ncb:s företagsledning att fatta beslut rörande Hörneforsfabrikerna.
Något uttryckligt ställningstagande av riksdagen i fråga om dessa fabrikers
framtid påkallas inte i propositionen men väl i flera av de motioner som har
föranletts av denna. Utskottet tar nu upp dessa motioner till granskning.

Inledningsvis bör utskottet då nämna att Ncb:s ledning för utskottet har
tillkännagivit sin avsikt att i Hörnefors avbryta driften vid massafabriken
tämligen omgående efter det väntade riksdagsbeslutet beträffande proposition
1981/82:38 och driften vid pappersbruket högst några månader senare,
allt i syfte att i möjligaste mån begränsa företagets totala förluster.
Personalens i lag garanterade återstående tjänstetid avses bli utnyttjad för
avvecklingsarbeten. Utskottet konstaterar att det formellt sett står bolaget
fritt att förfara på detta sätt. Om statsmakterna skulle önska att driften vid
Hörneforsfabrikerna fortsätts ytterligare står huvudsakligen två vägar till
buds när det gäller att uppnå detta resultat. Den ena är att uppta
förhandlingar med Ncb och därvid söka förmå företaget att mot överenskommen
motprestation självt fortsätta driften eller medverka till att denna
kan gå vidare i annan regi. Den andra vägen är att via bolagsstämman, som
staten i egenskap av majoritetsägare behärskar, framtvinga önskade
förändringar i Ncb:s politik. Riksdagen kan alltså inte fatta något beslut som i
sig självt utgör garanti för att driften i Hörnefors fortsätter.

Av de motioner som här är aktuella går en, motion 1981/82:109 (vpk), ut
på att Hörneforsgruppens tidigare nämnda förslag skall genomföras, sådant
det har redovisats i rapporten Utvecklingsalternativ - Hörnefors AB. Enligt
motionen skall sålunda Hörneforsfabrikerna avyttras till de anställda och

NU 1981/82:20

staten svara för erforderlig finansiering av projektet. Staten skall också
åstadkomma att domänverket åtar sig leverans av vissa virkeskvantiteter till
Hörneforsfabrikerna.

Utskottet delar regeringens uppfattning att staten inte bör engagera sig för
ett genomförande av Hörneforsgruppens förslag. Såsom framgår av motion
1981/82:129 (s) har det socialdemokratiska partiet och berörda fackförbund
kommit till samma slutsats. Utskottet avstyrker alltså motion 1981/82:109
(vpk).

Andra motioner syftar till att regeringen nu skall försöka förhindra att
Hörneforsfabrikerna läggs ned och pröva möjligheterna att åstadkomma
fortsatt drift genom samarbete med andra företag. Som tidigare berörts har
industriverket sonderat möjligheter av detta slag. Ytterligare försök i samma
riktning begärs i motion 1981/82:129 (s). Vi är, säger motionärerna, inte
övertygade om att man verkligen har undersökt alla möjligheter till
samarbete med andra företag för fortsatt verksamhet vid Hörneforsfabrikerna.
Motionärerna vill att regeringen skall anmodas fortsätta undersökningarna
till dess alla sådana möjligheter har uttömts. Innan detta har skett bör,
uttalar de, inga åtgärder vidtas för att verkställa nedläggningen.

1 motion 1981/82:126 (s) tar man avstånd från den uppfattning som har
kommit till uttryck i industriverkets utvärderingsrapport och i propositionen.
Motionärerna hävdar sammanfattningsvis att de förutsättningar som ligger
till grund för Hörneforsgruppens alternativ är realistiskt bedömda. I första
hand förordas i denna motion en modifierad version av Hörneforsgruppens
förslag. Motionärerna vill att Hörneforsfabrikerna skall överföras till
Statsföretag AB och det regionala utvecklingsbolaget för Västerbottens län
AC-Invest AB, vilka skulle medverka till det produktionsalternativ som
Hörneforsgruppen har förordat. Detta förslag överensstämmer i huvudsak
med vad Hörneforsgruppen har uttalat sig för i sina framställningar hösten
1981 och vad de fackliga organisationerna i Hörnefors har angivit som en
önskvärd lösning. En förutsättning är för motionärerna att staten bidrar med
ett kapitaltillskott av 10 milj. kr. och dessutom betalar de nya ägarna ett
belopp motsvarande de avvecklingskostnader som Ncb enligt propositionen
skulle få ersättning för.

Motion 1981/82:128 (m) tycks ha i huvudsak samma syfte som den senast
berörda motionen. Det alternativ som de fackliga organisationerna har givit
uttryck åt är realistiska, menar motionären. Han betonar särskilt några
synpunkter i det fackliga dokumentet och yrkar att riksdagen vid behandlingen
av propositionen skall beakta vad som anförts i motionen.

Förslagen i de tre senast berörda motionerna är visserligen så till vida mer
realistiska än Hörneforsgruppens ursprungliga alternativ, att de inte - eller i
varje fall inte primärt - syftar till att Hörneforsfabrikerna skall bli ett
fristående företag för massa- och pappersproduktion i liten skala. Utskottet
kan emellertid inte ge sitt stöd åt något av dessa förslag. Statsföretag AB är,
enligt vad utskottet erfarit, inte berett att medverka när det gäller att lösa

NU 1981/82:20

problemet med Hörneforsfabrikerna. En sådan medverkan borde i första
hand ske genom Statsföretags dotterbolag AB Statens Skogsindustrier
(ASSI), något som med hänsyn till detta företags f. n. ansträngda läge inte ter
sig möjligt. En insats direkt av moderbolaget synes icke genomförbar. Något
annat liknande arrangemang finner utskottet inte heller vara att räkna med
på detta stadium. Klart är å andra sidan att det för Ncb:s ledning och därmed
för företaget i dess helhet är angeläget att det nuvarande tillståndet i
Hörnefors inte förlängs. Förutom att stora direkta förluster - om ca 6 milj.
kr. i månaden - fortlöpande uppstår måste man beakta att den fortsatta
driften av en klart olönsam enhet i hög grad tar företagsledningens krafter i
anspråk och därigenom bidrar till att försämra situationen för de enheter
inom koncernen som har förutsättningar att fortleva. Ncb:s ledning har inför
utskottet starkt betonat detta. Utskottet avstyrker sålunda de yrkanden i
motionerna 1981/82:126 (s) och 1981/82:129 (s) som går ut på samarbete med
andra företag för fortsatt drift i Hörnefors. Utskottet vill tillägga att
motionärernas aktionslinje torde kräva en ny uppgörelse mellan Ncb och
staten om fortsatt drift i Hörnefors - med betydande bidrag från staten -under den tid som erfordras innan det föreligger ett slutligt resultat av de nya
sonderingarna. Om riksdagen enligt det tidigare berörda yrkandet i motion
1981/82:129 (s) skulle underkänna en viktig komponent i avtalet om driften i
Hörnefors under andra halvåret 1981 måste detta inverka högst menligt på de
statliga förhandlarnas trovärdighet vid nya överläggningar i motsvarande
syfte.

Motion 1981/82:128 (m) synes inte föranleda någon åtgärd utöver den
prövning av Hörneforsfrågan som utskottet och riksdagen nu gör i anslutning
till behandlingen av proposition 1981/82:38.

För den händelse en nedläggning av Hörneforsfabrikerna blir ofrånkomlig
yrkas i motion 1981/82:129 (s) att regeringen av riksdagen skall ”bemyndigas”
tillse att avvecklingen genomförs i etapper med en tids fortsatt drift vid
pappersbruket, vilket då skulle få sin massaförsörjning från annat håll. Ett
likartat, något längre gående syfte har ett andrahandsyrkande i motion
1981/82:126 (s) enligt vilket riksdagen vid beslut om nedläggning i Hörnefors
skall kräva fortsatt drift intill dess alternativ sysselsättning har skapats.

Utskottet utgår från att Ncb vid en nedläggning av Hörneforsfabrikerna
strävar att - i samverkan med samhällets organ och de fackliga organisationerna-
i möjligaste mån dämpa de olägenheter som nedläggningen medför.
En sådan fortsättning av driften under en övergångstid som motionärerna
åsyftar - och som för att förverkligas kräver en uppgörelse mellan Ncb och
staten av samma typ som nyss berörts i annat sammanhang - skulle
otvivelaktigt bli kostnadskrävande och även i övrigt skapa betydande
problem för Ncb. Utskottet anser icke att riksdagen bör ställa sig bakom de
båda ifrågavarande yrkandena i motionerna 1981/82:126 (s) och 1981/82:129
(s) utan avstyrker dessa yrkanden.

NU 1981/82:20

Arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska åtgärder

De betydande sysselsättningsproblem som en nedläggning av Hörneforsfabrikerna
kommer att skapa får mötas med aktiva arbetsmarknads- och
regionalpolitiska insatser, säger industriministern i propositionen (s. 5). I
första hand bör man därvid utnyttja de ordinarie medel som finns att tillgå,
tillägger han. Av vad därefter följer tycks framgå att Ncb är berett att anslå 5
milj. kr. för näringslivsfrämjande insatser i Hörnefors, på samma sätt som
företaget tidigare har gjort beträffande Köpmanholmen.

Enligt motion 1981/82:129 (s) krävs väsentligt större insatser än de som
regeringen ställer i utsikt. Motionärerna föreslår att riksdagen - utöver de
medel som regeringen avser att ställa till förfogande - anslår 25 milj. kr. för
åtgärder ägnade att skapa sysselsättning som kan ersätta förlorade arbetstillfällen
i Hörnefors. I ett andrahandsyrkande i motion 1981/82:126 (s)
begärs för motsvarande ändamål 50 milj. kr.

Utskottet räknar med att regeringen och berörda myndigheter vid en
avveckling av Ncb:s verksamhet i Hörnefors kommer att med utnyttjande av
tillgängliga finansiella och andra resurser göra kraftfulla insatser för att skapa
nya arbetstillfällen. Som nämnts kan dessutom ett särskilt anslag från Ncb
beräknas stå till buds för näringslivsbefrämjande åtgärder. Erfarenheten
visar att ett sådant belopp som det här är fråga om, 5 milj. kr., kan vara ett
avsevärt bidrag till att möta specifika lokala behov.

Ytterligare medel kan emellertid bli erforderliga. Det är naturligt att de
organ som i första hand är engagerade i sysselsättningsskapande åtgärder -här kan nämnas arbetsmarknadsmyndigheterna och den samarbetsgrupp
som utskottet i det följande föreslår - också medverkar till att finna
erforderlig finansiering. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av
denna innebörd. I nuvarande läge är utskottet inte berett att föreslå att ett
särskilt anslag anvisas. De berörda motionsyrkandena avstyrks med hänvisning
till vad här har sagts.

Vad gäller regionalpolitisk! stöd uttalar industriministern att han är beredd
att föreslå regeringen att med utnyttjande av de undantagsmöjligheter som
regeringen förfogar över lämna stöd till särskilt angelägna projekt med högre
subvention än som enligt gällande riktlinjer normalt kan utgå i Hörnefors.
Motsvarande utfästelse gör han beträffande Köpmanholmen, där driften vid
Ncb:s massafabrik beräknas upphöra under sommaren 1982. De båda
orterna är i fråga om regionalpolitiska åtgärder placerade i stödområde 4
resp. stödområde 3.

I motion 1981/82:129 (s) anförs att ett krav på omplacering av Hörnefors
till stödområde 5 liksom motsvarande krav beträffande Köpmanholmen i
praktiken tillgodoses om regeringen på angivet sätt utnyttjar de befogenheter
den redan har. Riksdagen bör emellertid, menar motionärerna,
uttryckligen ge regeringen i uppdrag att tillämpa dessa befogenheter -industriministern har, påpekar de, bara talat om beredskap att utnyttja dem

NU 1981/82:20

för särskilt angelägna projekt.

Ett ”uppdrag” till regeringen att i detta sammanhang utnyttja vad som har
betecknats som undantagsmöjligheter bör enligt utskottets mening inte
komma i fråga. Därigenom skulle den reguljära stödområdesindelningen de
facto åsidosättas. Industriministerns uttalande är emellertid utformat så att
utskottet anser sig kunna bestämt räkna med att regeringen i förekommande
fall kommer att noga beakta möjligheterna till förhöjd subventionsnivå. Med
hänsyn därtill anser utskottet att det nu aktuella motionsyrkandet kan lämnas
utan åtgärd från riksdagens sida.

Ytterligare tas i motion 1981/82:129 (s) upp ett förslag från Hörneforsgruppen
om att en särskild samordningsgrupp skall bildas med uppgift att
initiera och lämna förslag till alternativ sysselsättning i Hörnefors. Motionärerna
tillstyrker förslaget och tillägger att gruppen bör utnyttja den
kompetens och de resurser som har byggts upp inom det nybildade
AC-Invest AB. I sitt betänkande förra året beträffande Ncb anförde
utskottet (NU 1980/81:49 s. 11) på tal om den förestående omstruktureringen
av Ncb: ”Självfallet bör länsarbetsnämnden och andra berörda regionala
myndigheter redan på ett tidigt stadium medverka i omstruktureringsarbetet.
Utskottet förutsätter att vid de berörda enheterna på sedvanligt sätt
kommer att bildas arbetsgrupper med representanter för länsstyrelsen,
länsarbetsnämnden, kommunen, företaget och de anställdas organisationer.
” Vad utskottet sålunda anförde är i huvudsak tillämpligt också i den nu
aktuella situationen. Utan att närmare ta ställning till hur en samarbetsgrupp
för Hörnefors bör vara sammansatt vill utskottet slå fast att det är angeläget
att regeringen beaktar önskemålet om att en sådan grupp kommer till stånd.
Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till
vad utskottet här har anfört.

Köpmanholmen

Som inledningsvis nämnts har även några motionsyrkanden rörande Ncb:s
fabriker i Köpmanholmen väckts med anledning av den nu föreliggande
propositionen. Ett av dem, rörande regionalpolitisk stöd, har utskottet
behandlat i föregående avsnitt. Utskottet framhöll då att en nedläggning av
massafabriken i Köpmanholmen är förestående. Det har i den inledande
redogörelsen också antytts att riksdagen förra året avslog en motion om
fortsatt drift - utan tidsbegränsning - av denna fabrik. Ett likartat yrkande
återkommer nu i motion 1981/82:106 (vpk). I denna begärs att riksdagen
skall hemställa hos regeringen om åtgärder för att Ncb i avvaktan på en
ersättningsindustri skall driva Köpmanholmens massafabrik vidare i nuvarande
omfattning.

Genom särskilda åtgärder har möjliggjorts att nedläggningen av massafabriken
i Köpmanholmen har uppskjutits till sommaren 1982. Övergångstiden
har sålunda för denna enhet blivit längre än vad man förra året kunde

NU 1981/82:20

räkna med. Utskottet anser inte att riksdagen nu kan engagera sig i en
ytterligare fortsatt drift av fabriken. Motion 1981/82:106 (vpk) avstyrks
alltså.

I motion 1981/82:129 (s) finns för Köpmanholmens del ett likadant
yrkande som beträffande Hörnefors om ett anslag av 25 rhilj. kr. till särskilda
sysselsättningsprojekt.

I Köpmanholmen har redan en arbetsgrupp av det slag som Utskottet har
talat om i det föregående avsnittet varit verksam en tid. t)en har disponerat
bl. a. ett anslag på 5 milj. kr. från Ncb. Det är enligt utskottets mening
angeläget att gruppens arbete kan fortsätta.

När det gäller finansiering är vad utskottet har anfört beträffande
Hörnefors (s. 12) tillämpligt också i detta fall. Utskottet avstyrker alltså
motionsyrkandet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avtal mellan Ncb och staten

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:38 moment 1
och med avslag på motion 1981/82:129 yrkande 1 godkänner
avtalet mellan Norrlands Skogsägares Cellulosa AB och staten
om fortsatt drift vid Hörneforsfabrikerna m. m. i vad avtalet
innefattar ekonomiska förpliktelser för staten,

2. beträffande anslag till kapitaltillskott

att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:38 moment
2 och med bifall till motion 1981/82:127 till Kapitaltillskott till
Norrlands Skogsägares Cellulosa AB på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1981/82 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 36 900 000 kr.,

3. beträffande åtgärder enligt rapporten Utvecklingsalternativ -Hörnefors AB

att riksdagen avslår motion 1981/82:109,

4. beträffande samarbete med andra företag för fortsatt drift i
Hörnefors

att riksdagen avslår motion 1981/82:126 yrkande 1 och motion
1981/82:129 yrkande 2 samt finner motion 1981/82:128 icke
föranleda någon riksdagens åtgärd,

5. beträffande temporärt fortsatt drift i Hörnefors
att riksdagen avslår

a) motion 1981/82:126 yrkande 2 a,

b) motion 1981/82:129 yrkande 3 a,

6. beträffande anslag för sysselsättning i Hörnefors
att riksdagen avslår

a) motion 1981/82:126 yrkande 2 b,

b) motion 1981/82:129 yrkande 3 b.

NU 1981/82:20

7. beträffande regionalpolitisk! stöd

att riksdagen avslår motion 1981/82:129 yrkande 3 c,

8. beträffande samarbetsgrupp i Hörnefors

att riksdagen med anledning av motion 1981/82:129 yrkande 3 d
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

9. beträffande fortsatt drift i Köpmanholmen
att riksdagen avslår motion 1981/82:106,

10. beträffande anslag till sysselsättning i Köpmanholmen
att riksdagen avslår motion 1981/82:129 yrkande 4.

Stockholm den 10 december 1981

På näringsutskottets vägnar
JOHAN OLSSON

Närvarande: Johan Olsson (c), Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp),
Nils Erik Wååg (s), Margaretha af Ugglas (m), Lilly Hansson (s) (mom. 1-5,
7-10), Birgitta Hambraeus (c), Thage Peterson (s) (mom. 6), Tage
Adolfsson (m), Lennart Pettersson (s) (mom. 7-10), Bengt Sjönell (c), Rune
Jonsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s). Christer Eirefelt (fp), Birgitta
Johansson (s). Per Westerberg (m) och Sture Thun (s) (mom. 1-5).

Reservationer

1. Avtal mellan Ncb och staten (mom. 1)

Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Rune Jonsson,
Wivi-Anne Radesjö, Birgitta Johansson och Sture Thun (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”för staten” bort ha följande lydelse:

Om Hörneforsfabrikerna läggs ned kommer Västerbottens skogsägare
otvivelaktigt att i större utsträckning än nu leverera virke till skogsindustrier
utanför Ncb. Utskottet finner det rimligt att räkna med att högst hälften av
den svenska råvara som förbrukas i Hörnefors kommer att kunna användas i
stället för importerad råvara vid företagets övriga anläggningar. Den andra
hälften kan beräknas gå till andra virkesförbrukare. Av de extrakostnader
för importved som avses i den nu aktuella punkten i avtalet bör följaktligen
endast hälften vara ersättningsgilla. Om ersättningsgrunderna i avtalet
ändras på detta sätt och det berörda yrkandet i motion 1981/82:129 (s)

NU 1981/82:20

sålunda tillgodoses är utskottet berett att tillstyrka att riksdagen godkänner
avtalet i vad det innefattar ekonomiska förpliktelser för staten.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande avtal mellan Ncb och staten

att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:38 moment
1 och med bifall till motion 1981/82:129 yrkande 1 godkänner
avtalet mellan Norrlands Skogsägares Cellulosa AB och staten
under förutsättning att det ändras i enlighet med vad utskottet
anfört.

2. Anslag till kapitaltillskott (mom. 2)

Johan Olsson (c), Sven Andersson (fp), Birgitta Hambraeus (c), Bengt
Sjönell (c) och Christer Eirefelt (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”Mot
bakgrund” och slutar på s. 9 med ”36,9 milj. kr.” bort ha följande
lydelse:

Det belopp av 50 milj. kr. som regeringen föreslår bli anvisat för
kapitaltillskott till Ncb utgör, som framgår av utskottets redogörelse i det
föregående, ett takbelopp avsett att täcka alla kostnader som kan bli
ersättningsgilla enligt avtalet. Någon självständig betydelse för medelsåtgången
har beloppets storlek icke, utan därvidlag blir avtalets bestämmelser
avgörande oavsett vilket belopp som riksdagen vid detta tillfälle anvisar. Det
är alltså ingalunda så, vilket hävdas i motion 1981/82:127, att ”regeringen har
kommit fram till att merkostnaden just skall uppgå till 50 milj. kr.” Det
belopp som motionärerna föreslår är grundat på en prognos vars hållbarhet
ännu inte kan bedömas. Utskottet finner anslagskonstruktionen välmotiverad
och har, mot bakgrund av vad här sagts om att regeringen skall pröva
ersättningsbeloppets storlek på grundval av de verkliga kostnaderna enligt
avtalets regler, ingenting att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning.
Det sagda innebär att utskottet tillstyrker propositionen i nu berörd del
och avstyrker motion 1981/82:127 (m).

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande anslag till kapitaltillskott

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:38 moment 2
och med avslag på motion 1981/82:127 till Kapitaltillskott till
Norrlands Skogsägares Cellulosa AB på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1981/82 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 50 000 000 kr.

NU 1981/82:20

3. Anslag till kapitaltillskott (mom. 2)

Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Rune Jonsson,
Wivi-Anne Radesjö, Birgitta Johansson och Sture Thun (alla s) anser- under
förutsättning av bifall till reservation 1 -

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”36,9 milj. kr.” bort ha följande lydelse:

Extrakostnaderna för importved har i denna prognos beräknats till 12,7
milj. kr. Enligt den ändring i avtalsbestämmelserna som föreslås i motion
1981/82:129 (s) blir endast hälften av denna summa ersättningsgill. Den
slutsumma, 36,9 milj. kr., som Ncb har angivit bör alltså minskas med 6,35
milj. kr. Utskottet föreslår på här redovisade grunder att riksdagen
bestämmer anslaget till ett belopp av 30 550 000 kr.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande anslag till kapitaltillskott

att riksdagen med anledning av på proposition 1981/82:38
moment 2 och motion 1981/82:129 i ifrågavarande del och med
avslag på motion 1981/82:127 till Kapitaltillskott till Norrlands
Skogsägares Cellulosa AB på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1981/82 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 30 550 000 kr.

4. Samarbete med andra företag för fortsatt drift i Hörnefors (mom. 4)

Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Rune Jonsson,
Wivi-Anne Radesjö. Birgitta Johansson och Sture Thun (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 10 med ”Förslagen
i” och slutar på s. 11 med ”proposition 1981/82:38" bort ha följande
lydelse:

Utskottet ansluter sig till det nyss refererade uttalandet i motion
1981/82:129 (s). Det framstår för utskottet som angeläget att frågan om
möjligheterna att vidmakthålla driften i Hörnefors prövas genom sådana
ytterligare kontakter främst inom skogsindustrin som motionärerna syftar
till. De åtgärder det är fråga om bör enligt utskottets mening kunna företas
snabbt, så att full klarhet om förutsättningarna för en fortsatt drift kan skapas
inom en nära framtid. Med det sagda tillstyrker utskottet det nu avsedda
yrkandet i motion 1981/82:129 (s). Genom utskottets förslag tillgodoses
också i det väsentliga såväl motion 1981/82:128 (m) som huvudyrkandet i
motion 1981/82:126 (s). Förslaget i den sistnämnda motionen att riksdagen
skall uttala sig för ett kapitaltillskott från staten i samband med överlåtelse av
Hörneforsfabrikerna till nya ägare kräver enligt utskottets mening inte något
specifikt ställningstagande nu. Om möjligheter till en sådan överlåtelse yppar

NU 1981/82:20

sig måste frågan om olika berörda parters finansiella insatser tas upp i hela sin
vidd.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande samarbete med andra företag för fortsatt drift i
Hörnefors

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:129 yrkande 2 samt
med anledning av motion 1981/82:126 yrkande 1 och motion
1981/82:128 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

5. Temporärt fortsatt drift i Hörnefors (mom. 5)

Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö,
Birgitta Johansson och Sture Thun (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
utgår” och slutar med ”dessa yrkanden” bort ha följande lydelse:

Om det blir nödvändigt att konstatera att driften i Hörnefors inte kan
fortsätta på längre sikt bör ett bestämt krav från riksdagens sida vara att
avvecklingen av Hörneforsfabrikerna genomförs i etapper på det sätt som
föreslås i motion 1981/82:129 (s). Regeringen bör alltså, om den angivna
situationen skulle uppstå, genom förhandlingar med Ncb åstadkomma att
detta krav blir uppfyllt. Därigenom kommer också det här aktuella yrkandet i
motion 1981/82:126 (s) att tillgodoses i väsentlig mån. Ett avtal om samarbete
med något annat skogsindustriföretag ter sig viktigt för att den angivna
lösningen skall bli möjlig. Det får givetvis ankomma på riksdagen att i
förekommande fall lämna Ncb rimlig ersättning för ev. merkostnader till
följd av att avvecklingen sker etappvis.

dets att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande temporärt fortsatt drift i Hörnefors

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:129 yrkande 3 a och
med anledning av motion 1981/82:126 yrkande 2 a som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Temporärt fortsatt drift i Hörnefors (mom. 5)

Lilly Hansson (s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
utgår” och slutar med ”dessa yrkanden” bort ha följande lydelse:

Om det blir nödvändigt att konstatera att driften i Hörnefors inte kan
fortsätta på längre sikt bör ett bestämt krav från riksdagens sida vara att,
såsom begärs i motion 1981/82:126 (s), avvecklingen inte genomförs förrän

NU 1981/82:20

alternativa arbetstillfällen har hunnit tillskapas på orten. Regeringen bör
alltså, om den angivna situationen skulle uppstå, genom förhandlingar med
Ncb åstadkomma att detta krav blir uppfyllt. Därigenom tillgodoses också
det här aktuella yrkandet i motion 1981/82:129 (s). Ett avtal om samarbete
med något annat skogsindustriföretag ter sig viktigt för att driften skall kunna
fortsätta under den angivna övergångstiden. Det får givetvis ankomma på
riksdagen att i förekommande fall lämna Ncb rimlig ersättning för ev.
merkostnader till följd av att avvecklingen senareläggs.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande temporärt fortsatt drift i Hörnefors

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:126 yrkande 2 a och
med anledning av motion 1981/82:129 yrkande 3 a som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Anslag för sysselsättning i Hörnefors (mom. 6)

Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lennart Pettersson, Rune Jonsson,
Wivi-Anne Radesjö och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Utskottet
räknar” och slutar med "har sagts” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka vikten av att regeringen och berörda myndigheter
i händelse av en nedläggning av driften i Hörnefors gör kraftfulla
insatser för att skapa nya arbetstillfällen. Det är angeläget att det därvid finns
tillgång till medel som snabbt och i tillräcklig mängd kan utnyttjas för
sysselsättningsåtgärder av olika slag. För detta ändamål ter sig ett särskilt
anslag av 25 milj. kr., enligt vad som föreslås i motion 1981/82:129 (s), väl
motiverat. Utskottet föreslår att riksdagen anvisar ett sådant anslag, som
skall disponeras av länsstyrelsen i Västerbottens län. Därmed tillgodoses
också det berörda yrkandet i motion 1981/82:126 (s) till avsevärd del.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande anslag för sysselsättning i Hörnefors

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:129 yrkande 3 b och
med anledning av motion 1981/82:126 yrkande 2 b till Särskilda
sysselsättningsprojekt i Hörnefors på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1981/82 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 25 000 000 kr.

NU 1981/82:20

8. Regionalpolitisk! stöd (mom. 7)

Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Lennart Pettersson,
Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Ett
'uppdrag' ” och slutar med "riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, liksom motionärerna, att de sysselsättningsproblem som
uppstår i händelse av nedläggning av industrienheterna i Hörnefors och
Köpmanholmen gör det oundgängligt att alla arbetsmarknads- och regionalpolitiska
medel som står till buds utnyttjas. Möjligheten till högre bidragsandel
i det lokaliseringspolitiska stödet är härvidlag ett viktigt inslag. Det är
enligt utskottets mening nödvändigt att regeringen verkligen tillämpar sina
befogenheter i detta avseende. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande
till regeringen ansluter sig till vad utskottet här har anfört.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande regionalpolitiskt stöd

att riksdagen med anledning av motion 1981/82:129 yrkande 3 c
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

9. Anslag till sysselsättning i Köpmanholmen (mom. 10)

Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Lennart Pettersson,
Rune Jonsson, Wivi-Anne Radesjö och Birgitta Johansson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "När det”
och slutar med "alltså motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

De skäl som kan anföras för ett sådant anslag i Hörneforsfallet har enligt
utskottets mening bärkraft även när det gäller Köpmanholmen. Utskottet
tillstyrker sålunda motionen i denna del. En förutsättning är härvid att
anslaget skall disponeras av länsstyrelsen i Västernorrlands län.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

10. beträffande anslag till sysselsättning i Köpmanholmen

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:129 yrkande 4 till
Särskilda sysselsättningsprojekt i Köpmanholmen på tilläggsbudget
I till statsbudgeten för budgetåret 1981/82 under
fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
25 000 000 kr.

NU 1981/82:20

Särskilt yttrande
Tillverkning av oblekt papper

Birgitta Hambraeus (c) anför:

Folkkampanjen mot kärnkraft och Miljöförbundet har tillställt näringsutskottet
en framställning rörande Hörneforsfabrikerna och därvid bifogat
prov på ett papper som har framtagits på en experimentmaskin. I brist på
efterfrågan tillverkas sådant papper i dag inte i Sverige.

Papperet är gjort av oblekt sulfitmassa och har bl. a. fördelarna att kunna
tillverkas utan de miljöfarliga blekeriavloppen samt med mindre åtgång av
råvara och energi.

Riksdagen biföll den 9 december 1981 en hemställan av finansutskottet i
betänkandet FiU 1981/82:6 och ställde sig därmed positiv till en ökad
användning av oblekt papper i statsförvaltningen.

Forskningsrapporter visar att utsläppen av klor från huvudsakligen
blekerierna i massaindustrin åstadkommer allvarliga skador på fisken i
Östersjön.

En ny resurs- och miljöbevarande teknik som här har getts exempel på kan
innebära förnyelse och goda argument vid försäljning av massafabrikernas
produkter.