NU 1981/82:16

Näringsutskottets betänkande
1981/82:16

över motion om möbelindustrin

Ärendet

I motion 1980/81:1391 av Margot Håkansson (fp) och Olle Grahn (fp)
hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer att berörda myndigheter
inom ramen för nuvarande resurser ges uppdraget att samordna och bearbeta
de möbelkunskaper som finns och framställa lämpligt informationsmaterial
enligt de intentioner som redovisats i motionen.

Motionen

Konsumenten behöver, säger motionärerna, vid köp av möbler en bättre
överblick över varuområdet och en neutral information som baserar sig på
forskningsmaterial och ej reklam. En information av detta slag skulle på sikt
bidra till lösningen av många problem som möbelindustrin står inför i
dag.

Motionärerna hävdar att det tidigare förekom en allsidig, allmän debatt
om miljö och om form och funktionella egenskaper hos möbler men att
numera debatten nästan har avstannat och efterfrågan på möbler med goda
egenskaper minskat. Möblernas pris kommer att spela en allt större roll.
säger motionärerna vidare, och efterfrågan på lågprismöbler ökar. Sammantaget
leder detta till att situationen för svensk möbelindustri ytterligare
försvåras.

Statens industriverk har uttalat att man måste öka den svenska möbelexporten.
Men, säger motionärerna, fackmän inom branschen är av den
uppfattningen att detta är möjligt endast om försäljningen inom landet ökar.
En förutsättning härför är en bättre information till konsumenten.

Uppgifter om möbelindustrin

Produktionen av möbler i Sverige uppgick år 1979. mätt med förädlingsvärdet,
till ca 2,3 miljarder kronor eller knappt 2 % av hela industrins
produktion. Produktionen av trämöbler dominerar med 80 9r av den totala
produktionen. Antalet sysselsatta inom trämöbelindustrin år 1979 var 16 000
personer. Möbelindustrins arbetsställen är geografiskt koncentrerade till de
inre delarna av Götaland.

Den totala svenska detaljhandelsomsättningen av möbler uppgick år 1979
till nära 4 miljarder kronor. Under 1970-talet har - inom ramen för en
stagnerande totalvolym - stordistributörerna IKEA och OBS-Interiör

1 Riksdagen 1981/82. 17 sami. Nr 16

NU 1981/8,2:16

2

tillsammans med företag som är anknutna till frivilliga kedjor ökat sina
marknadsandelar på bekostnad av de fristående möbeldetaljisterna. IKEA:s
marknadsandel år 1978 var ca 19 % och motsvarande andel för OBS-Interiör

5,5%.

Statens industriverk administrerar ett branschprogram för träbearbetande
industri vilket omfattar tillverkning av förutom möbler också snickerier och
trähus. Av en totalbudget år 1980/81 på 8,6 milj. kr., som har utnyttjats för
exportstöd och omställningsfrämjande åtgärder, har möbelindustrin disponerat
ca 3,5 milj. kr. Av programmets exportstödsmedel har möbelindustrin
tagit i anspråk den övervägande delen.

Forskning och utveckling (FoU) inom möbelområdet bedrivs huvudsakligen
kollektivt. De institutioner som i första hand är inriktade på detta
område är Möbelinstitutet, vars FoU-verksamhet finansieras gemensamt av
Stiftelsen för möbelforskning och styrelsen för teknisk utveckling, samt
Träförädlingsbyrån, som ingår i Stiftelsen Svensk träteknik. Stiftelsens
resursprogram för FoU - 150 milj. kr. för perioden 1980/81-1984/85 -finansieras till hälften av industrin och till hälften av styrelsen för teknisk
utveckling.

Utredningar avseende möbelindustrin

Sommaren 1980 publicerade statens industriverk utredningen (SIND
1980:6) "Svensk möbelindustri inför 1980-talet. Problem och möjligheter".
(SIND 1980:6). Utredningen avsågs bli utnyttjad främst som ett underlag för
branschprogrammets verksamhet men också som en viktig informationskälla
för branschens företag.

Utredningens slutsatser kan sammanfattas på följande sätt.

Mot bakgrunden av den förväntade utvecklingen för den privata konsumtionen
och för efterfrågan på möbler för offentlig miljö har den inhemska
tillförseln under 1980-talets första hälft bedömts komma att minska i volym
med i medeltal ett par procent per år. Förutsättningarna på de granskade
exportmarknaderna är olikartade; genomgående kommer emellertid att
ställas stora krav på marknadsföringsinsatser. Utvecklingen i detaljhandelsledet
i Sverige mot ökade marknadsandelar för varuhuskedjor och fackhandelskedjor
väntas innebära fortsatt tillväxt av importandelarna.

Marknadsutvecklingen bedöms medföra väsentliga förändringar i
branschstrukturen bl. a. genom risker för bortfall framför allt av mindre och
medelstora tillverkare med ringa förmåga till anpassning för nya situationer.
Andra strukturförändringar kan bli avhängiga av en svagare efterfrågan på
möbler för offentlig miljö liksom av nya förutsättningar för komponentoch/eller
legotillverkning. Med branschens geografiska struktur kan utvecklingen
medföra regionala sysselsättningsproblem, som kan bli besvärande.

Industriverket ger också synpunkter på vilka förändringar som skulle
krävas för att säkerställa en ungefär oförändrad sysselsättning och en

NU 1981/82:16

3

förbättrad lönsamhet. På marknadssidan erfordras nya initiativ i industrins
kontakter med konsumenterna liksom ökade satsningar i bearbetningen av
utlandsmarknaderna.

För att svensk möbelindustri skall kunna behålla och om möjligt förstärka
sin internationella konkurrenskraft kommer det, menar verket, att behövas
stora investeringar såväl i anläggningstillgångar som i organisation, produktutveckling
och marknadsföringsresurser. Detta kommer att ställa stora krav
på företagens tillgång till riskvilligt kapital. Speciellt kommer ökade resurser
för marknadsföring på export att vara angelägna.

Styrelsen för teknisk utveckling presenterade hösten 1979 en rapport med
titeln Formgivarens roll i svensk möbelindustri (STU-information 166-1980).
Syftet var att ge ett beslutsunderlag som skulle kunna användas för att öka
utnyttjandet av professionella formgivare. 1 rapportens sammanfattningskapitel
sägs bl. a. följande.

Det finns flera samverkande orsaker till att formgivaranvändningen är låg i
branschen. Möbeltillverkarna upplever inte att deras kunder efterfrågar
möbelmodeller som är formgivna av professionella formgivare. Om denna
efterfrågan inte föreligger finns det självfallet inget direkt incitament för
tillverkarna att anlita formgivare - de anser inte att deras lönsamhet eller
vinst påverkas härigenom. Många av tillverkarna uttrycker dessutom
negativa attityder till formgivare; dessa anses bl. a. vara dyra att anlita och
sakna kunskap om tillverkningsprocesser.

Undersökningen visar också att de flesta företagen i branschen är tämligen
primitiva vad gäller såväl marknadsföring och produktutveckling - åtminstone
vid en jämförelse med företag i andra branscher där man marknadsför
konsumentvaror.

Ett effektivt sätt att påverka möbelföretagens användning av professionella
formgivare kan vara att ge ekonomiskt stöd till projekt där möbeltillverkare
anlitar professionella formgivare - exempelvis i form av lån som kan
finansiera produktutvecklingskostnaden.

Avslutningsvis sägs i rapporten att åtgärder av mer långsiktig natur är att
genom propaganda, konsumentupplysning etc. påverka efterfrågans inriktning.
Dessa åtgärder bör således rikta sig mot både detaljister och
konsumenter för att öka medvetenheten om vad god kvalitet innebär.

Utskottet

Motion 1980/81:1391 (fp) syftar till att den svenska möbelindustrin skall få
ökad avsättning för sina produkter. Motionärerna vill för den skull att
”berörda myndigheter” skall få i uppdrag att samla, bearbeta och publicera
information om möbler. De anmärker särskilt att detta uppdrag bör utföras
inom ramen för nuvarande resurser.

Inom ramen för branschprogrammet för den träbearbetande industrin har
statens industriverk genomfört en utredning av möbelindustrins bransch -

NU 1981/82:16

4

struktur och av faktorer i omvärlden som har betydelse för branschen.
Utredningen beskriver den framtida efterfrågan på olika typer av möbler och
belyser distributionsledets roll. Utredningens slutsats är att branschen måste
öka sina investeringar i såväl anläggningar som organisation. Speciellt
kommer ökade resurser för marknadsföring på export att vara angelägna.

Styrelsen för teknisk utveckling har i en utredning om formgivarnas roll i
svensk möbelindustri konstaterat att de flesta företagen i branschen uppvisar
brister i vad avser såväl marknadsföring som produktutveckling.

Möbelindustrins problem hänger främst samman med att den inhemska
efterfrågan på möbler f. n. på grund av den ekonomiska utvecklingen i stort
är vikande. Det är därför betydelsefullt att branschens egna ansträngningar
att öka sin export på allt sätt stöds. Utskottet utgår från att olika former för
samarbete prövas inom ramen för industriverkets pågående branschprogram.
Detta bör förstärka möbelindustrins konkurrenskraft på såväl hemmason!
exportmarknaden.

Även åtgärder för att förbättra konsumentinformationen kan säkerligen,
som motionärerna menar, ha betydelse i detta sammanhang. Utskottet anser
emellertid inte att det finns förutsättningar för att nu ålägga någon myndighet
ett särskilt ansvar härvidlag. Därför avstyrker utskottet motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1980/81:1391.

Stockholm den 8 december 1981

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s), Margaretha af
Ugglas (m), Lilly Hansson (s). Birgitta Hambraeus (c). Tage Adolfsson (m),
Lennart Pettersson (s), Bengt Sjönell (c), Wivi-Anne Radesjö (s), Christer
Eirefelt (fp) och Birgitta Johansson (s).

OOTAB 70011 Slockholm 1981