NU 1981/82:11

Näringsutskottets betänkande
1981/82:11

över motion om åtgärder för att främja utländska företags etablering i
Sverige

Ärendet

1 motion 1980/81:1387 av Hadar Cars m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
begär att regeringen låter utreda vilka åtgärder som kan vidtas för att främja
utländska företags etableringar i Sverige, inkl. frågan om eventuella
särskilda exportzoner.

Skrivelser i ärendet har inkommit från luftfartsverket. Tjörns kommun och
Statskonsult Organisation AB. Företrädare för handelsdepartementet,
industridepartementet, styrelsen för teknisk utveckling och direktinvesteringskommittén
(I 1977:06) har inför utskottet lämnat upplysningar i
ärendet.

Motionen

Motionärerna anför att allt fler länder gör ansträngningar för att locka till
sig nya utländska investeringar och företag. De nämner att ett antal
utländska affärsdelegationer i detta syfte har besökt Sverige. Dessa har
lockat svenska företag med olika förmåner. Som ett exempel anges att USA
arbetar aktivt för att dra till sig utländska etableringar. Mer än hälften av
USA:s delstater har i detta syfte öppnat kontor i Europa. Förmånerna är
många och omfattande, anför motionärerna. Främst rör det sig om
skattereduktioner och rabatter, finansieringshjälp, fri utbildning av speciell
arbetskraft samt stöd till industriområden i form av vägar, hamnar,
järnvägsspår etc. Som ett annat exempel nämner motionärerna fördelar som
företag kan erhålla om de etablerar sig i Syditalien. Härtill kommer, anför
de, att s. k. frizoner eller exportzoner växer fram inte bara i u-länder utan
också i industriländer som USA och Storbritannien. Motionärerna menar att
också Sverige borde presentera attraktiva åtgärder för att främja utländska
företagsetableringar.

Statistiska uppgifter

Utländska direktinvesteringar i svenskt näringsliv prövas från valutapolitiska
utgångspunkter av riksbankens valutastyrelse.

I tabell 1 redovisas verkställda utländska direkta investeringar i Sverige
fördelade på ländergrupper åren 1975-1980 enligt riksbankens statistik.

1 Riksdagen 1981182. 17 sami. Nr 11

NU 1981/82:11 2

Tabell 1. Utländska direkta investeringar i Sverige åren 1975-1980 (milj.
kr.)

	1975	1976	1977	1978	1979	1980
Totalt	531	475	653	744	701	1 289
Norden	114	62	98	126	180	133
Övriga OECD	412	392	547	602	498	1 131
U-länder	2	4	2	2	4	2
Övriga	3	17	6	14	19	23

Anm. Med direkt investering menas kapitaltillskott i form av aktiekapital, lån eller
annat obundet kapital från moderbolag eller koncernbolag i annat land. Dotterbolagen
kan även finansiera sig genom egen upplåning i Sverige. Sådan finansiering ingår ej
i tabellen.

Källa: Riksbankens Kredit- och Valutaöversikt 1981:3.

Som framgår av tabell 1 uppgick de direkta utländska investeringarna i
Sverige år 1980 till 1 289 milj. kr., vilket innebar en väsentlig ökning jämfört
med tidigare år. Ökningen förklaras främst av att de direkta investeringarna
från USA och Frankrike år 1980 kraftigt översteg tidigare års investeringar.
Sammanlagt under perioden 1975-1980 uppgick de utländska direktinvesteringarna
i Sverige till 4 393 milj. kr. Under samma period verkställdes enligt
riksbankens statistik svenska direktinvesteringar i utlandet till ett belopp om
16 853 milj. kr.

I januari 1979 fanns i Sverige enligt statistiska centralbyråns register över
utlandsägda företag 2 145 rörelsedrivande företag där utländska företag eller
fysiska personer ägde 20 % eller mer av aktie- eller andelskapitalet. Dessa
utlandsägda företag motsvarade 1,6 % av samtliga rörelsedrivande företag
och hade 171 000 anställda. De flesta av de utlandsägda företagen - 1 672
företag - hade utländskt moderbolag, dvs. ägdes till mer än 50 % av
utländskt företag eller koncern.

Tabell 2 visar hur de svenska företagen med utländska moderbolag
fördelade sig på näringsgrenar år 1979.

Som framgär av tabellen är det industriföretagen (SNI 3) som dominerar
bland de utlandsägda dotterföretagen mätt i antal anställda. Drygt hälften av
de 106 000 personer som är anställda vid sådana företag arbetar i industrin
vid 317 företag. Av dessa personer är i sin tur drygt hälften anställda inom
verkstadsindustrin.

I industrin är de utländska dotterföretagens andel av den totala sysselsättningen
5,8% och i varuhandeln 8,5 %. Betydande variationer i det utländska
inflytandet förekommer dock mellan olika delbranscher. Av samtliga
anställda inom kemisk etc. industri arbetar således 14,7 % i företag med
utländska moderbolag. De utländska oljebolagens oljebaserade industri och
gummiindustrin är här viktiga inslag. I livsmedelsindustrin etc. uppgår
motsvarande andel till drygt 9 % efter betydande utländska uppköp av
svenska livsmedelsföretag. Mer än en tredjedel av antalet anställda och över

NU 1981/82:11 3

Tabell 2. Företag med utländskt moderbolag år 1979. Fördelning på
branscher

	SNI	Antal företag	Procent av samtliga	Antal anställda	Procent av samtliga
Jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske		6	0,1	473	0,6
Gruvor och mineralbrott Tillverkningsindustri	2) 3	317	1.4	53 925	5,8
Livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindu-stri	31	27	1,2	6 901	9,2
Textil-, beklädnads-, läder- och lädervaru-industri	32	19	0,9	1 793	4,3
Trävaruindustri	33	9	0,2	507	0,7
Massa-, pappers- och pappersvaruindustri, grafisk industri	34	26	1,0	2713	2,0
Kemisk industri, petroleum-, gummivaru-, plast- och plastvaruindustri	35	56	4.3	9 096	14,7
Jord- och stenvaruindustri	36	14	1,6	1916	6,0
Järn-, stål- och metallverk	37	6	2,3	1 840	2,8
Verkstadsindustri	38	148	1,6	28 582	6.6
Annan tillverkningsindustri	39	12	2,0	577	9,2
El-, gas-, värme- och vattenverk	4	\ 27	0,2	2 122	1.0
Byggnadsindustri Varuhandel, restaurang- och hotellrörelse	5 . 6	1 993	2,1	39182	8.5
Partihandel	61	910	7,1	35 722	19,9
Detaljhandel	62	74	0,2	2 687	1,1
Samfärdsel	7	99	1,1	2 082	1,6
Bank- och försäkringsverksamhet, fastig-hetsförvaltning, uppdragsverksamhet	8	182	0,7	4 362	2,1
Fastighetsförvaltning och -förmedling, uppdragsverksamhet	83	161	0,6	3 671	2,7
Offentlig förvaltning och andra tjänster	9	48	0,4	3 484	0,9
Total		1672	1.2	105 630	4,4

Kälta: SCB SMF 1981:7.

hälften av alla utländska dotterföretag återfinns dock i partihandeln, där
utlandsandelen mätt i antal anställda når ca 20%. Det är sålunda de
utländska företagens marknadsföring i partihandelsledet (försäljningsbolagen)
som helt dominerar utanför industrin.

I tabell 3 (s. 4) redovisas på grundval av finansstatistiken för företag hur de
utlandsägda företagens andelar av verksamheten vid alla rörelsedrivande
bolag i Sverige har utvecklats under åren 1972-1979.

Som framgår av tabellen har de utlandsägda företagens andel av
sysselsättningen och av de flesta ekonomiska variablerna ökat mellan åren
1978 och 1979. En ökning kan likaså konstateras för flertalet angivna
variabler vid en jämförelse mellan åren 1979 och 1972. Däremellan var
andelarna betydligt lägre för flera variabler, exempelvis vad gäller andel av
investeringar år 1976 och andel av nettovinsten år 1978.

NU 1981/82:11

Tabell 3. De utlandsägda företagens andelar av vissa ekonomiska variabler
åren 1972-1979

Bolag där mer än 20 % av aktie-eller andelskapitalet är utlandsägt	utgör i % av	Därav dotterbolag till utländska företag
1972	1974	1976	1978	1979		1972	1974	1976	1978	1979
7,5	7,5	7,0	7,6	7.9	antalet anställda	4.5	4.5	4.5	4,6	4,8“
8,3	9,0	7,8	8,5	9,5	förädlingsvärdet	5,3	5,8	5,2	5,3	6,1
8,2	8,3	7,8	8,3	8,6	arbetskraftskostnaderna	5.2	5.2	5,2	5,3	5,5
7,9	7,8	4,6	7,6	7,5	investeringarna	5.0	3,6	3,1	4.2	5,1
9,0	11,7	9,5	9,7	12,5	rörelseresultatet före avskrivningar	6.1	8,0	6,6	5,3	8,6
15,0	12,2	14,8	13.0	13,0	inkomstskatten	11,5	8,8	12.2	10,8	9,2
9,3	12,0	9,5	5.2	10,0	nettovinsten	5,1	8,0	7.8	2,7	7,4
7,9	8,0	7,0	7.0	8,8	balansomslutningen	5,3	5.4	4,8	4,6	5,9
9,3	10,4	8,8	8,0	8,4	egna kapitalet	6.2	6.8	6,0	5,5	5.8

^Skillnaden i andel av antalet anställda jämfört med tabell 2 förklaras av att uppgifterna har beräknats utifrån
olika källmaterial, finansstatistiken resp. centrala företagsregistret (Se SCB SMF 1981:7 s. 2).

Källa: SCB SMF 1981:7.

Exportzoner: definition m. m.

Exportzoner - även kallade industriella frizoner eller exporttillverkningszoner
(på engelska Export Processing Zones) - har på senare år etablerats
främst i ett växande antal u-länder men också i industriländer, bl. a. USA och
Storbritannien. I USA fanns fram till år 1970 ett knappt tiotal frizoner. Efter
en kraftig ökning under 1970-talet är antalet nu uppe i drygt 60.

En exportzon kan definieras som ett avgränsat industriområde, formellt
undantaget från delar av ett lands lagstiftning i syfte att erbjuda förmånliga
villkor för i första hand utländska företag, vilkas produktion är inriktad på
export. I många av zonerna erbjuds förmånlig närhet till hamnar och
flygplatser, färdiga industrianläggningar till förhyrning, subventionerad
industriell infrastruktur samt en rad ekonomiska incitament, såsom tull- och
skattebefrielse och fri hemtagning av vinster. Förenklade administrativa
rutiner för etablering, in- och utförsel av varor etc. utgör ytterligare
lockmedel.

NU 1981/82:11

Undersökning om exportzon i Norrköping m. m.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har i början av år 1981 tillsatt en
arbetsgrupp med uppgift att undersöka förutsättningarna för inrättande av
en exportzon i Norrköping. I arbetsgruppen ingår representanter för
länsstyrelsen. Norrköpings kommun, luftfartsverket samt Östergötlands och
Södermanlands handelskammare. En konsultfirma har anlitats för att
genomföra visst utredningsarbete. Detta arbete beräknas vara slutfört i
början av år 1982 då Norrköpings kommun enligt uppgift avser att hos
regeringen ansöka om tillstånd att inrätta en exportzon (frihamn) i
Norrköping.

Frågan om en exportzon på Tjörn har i november 1981 aktualiserats i en
skrivelse från Tjörns kommun till näringsutskottet.

Frihamnar i Sverige

Bestämmelser om frihamn finns i tullagen (1973:670) och i tullstadgan
(1973:671). Tillstånd att inrätta frihamn meddelas av regeringen. F. n. finns
frihamnar inrättade i Stockholm, Göteborg och Malmö. I frihamn får
oförtullad vara förvaras utan tidsbegränsning.

För att bedriva industriell verksamhet i frihamn krävs tillstånd. Tillstånd
meddelas av generaltullstyrelsen, om verksamheten avser endast utrustnings-
eller kompletteringsarbete eller annat mindre omfattande arbete, och
i annat fall av regeringen.

Vissa rättsregler

Den svenska rättsordningen kan sägas utgå från att utländsk företagsetablering
är fri här i landet. I flera författningar föreskrivs emellertid undantag
från denna princip. Det gäller bestämmelser om att utländska rättssubjekt
eller svenska juridiska personer som står under utländskt inflytande inte alls
eller bara efter tillstånd får förvärva viss egendom, utöva viss verksamhet
m. m.

En central plats i detta sammanhang intas av lagen (1916:156) om vissa
inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. Enligt lagen får
utländska medborgare förvärva fast egendom eller gruva eller idka gruvdrift
bara efter särskilt tillstånd som meddelas av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer. Med utländska medborgare jämställs utländska
bolag, föreningar, andra samfälligheter och stiftelser. Inte heller får svenskt
handelsbolag vari finns bolagsman, för vilken de i lagen föreskrivna
inskränkningarna i rätten att förvärva fast egendom gäller, svenskt aktiebolag
vars aktiebrev får ställas till innehavaren eller svensk ekonomisk förening
förvärva fast egendom eller gruva eller idka gruvdrift utan tillstånd i varje
särskilt fall. Detsamma gäller i fråga om svenskt aktiebolag vars aktiebrev

NU 1981/82:11

skall ställas till viss man. Sådant bolag kan emellertid undgå tillståndsplikten
genom att visst förbehåll, s. k. utlänningsklausul, tas in i bolagsordningen.
Klausulen skall gå ut på att utländska rättssubjekt eller tillståndspliktiga
svenska rättssubjekt genom teckning eller överlåtelse får förvärva bara en
mindre del av bolagets aktier, nämligen vid varje tidpunkt mindre än 20 % av
röstetalet för bolagets samtliga aktier och mindre än 40 % av bolagets hela
aktiekapital. Aktier som får förvärvas av utländska rättssubjekt brukar kallas
fria aktier och andra aktier bundna aktier.

Innehåller bolagsordningen utlänningsklausul - eller strängare föreskrifter
- får klausulen inte ändras utan medgivande av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer. Sådant medgivande skall inte lämnas om det
strider mot väsentligt allmänt intresse att bolagets aktier förvärvas av
rättssubjekt för vilket de i lagen föreskrivna inskränkningarna i rätten att
förvärva fast egendom gäller. Förvärv av aktie som sker i strid mot klausulen
är ogiltigt. Särskilt tillstånd krävs om rörelse eller del av rörelse skall övergå
från ett icke tillståndspliktigt till ett tillståndspliktigt rättssubjekt.

Vissa tillämpningsföreskrifter till lagen finns i kungörelsen (1971:705) om
utredning och tillstånd i ärende enligt lagen (1916:156) om vissa inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom m. m.

Enligt lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka
näring här i riket får utlänning i princip inte idka näring i Sverige annat än
efter tillstånd som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer (kommerskollegium). Från denna huvudregel finns dock flera
undantag. I lagen regleras också utländskt företags rätt att driva verksamhet
här i landet genom s. k. filial. Filialen skall ledas av en i Sverige bosatt
verkställande direktör samt ha egen bokföring som är helt skild från det
utländska företagets bokföring. Filialen skall registreras hos patent- och
registreringsverket.

Beträffande handelsbolag finns sedan länge regler som begränsar utlännings
rätt att ingå i sådant bolag. Reglerna finns numera i lagen (1968:557)
om vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag m. m.

Enligt denna lag får ett utländskt eller utlandsägt bolag inte sluta svenskt
handelsbolag eller inträda i sådant bolag utan regeringens tillstånd.
Dessutom krävs att bolaget erhåller tillstånd enligt lagen om rätt för
utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket. Sådant tillstånd
meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

I aktiebolagslagen (1975:1385) finns bestämmelser som inskränker utlänningars
rätt att vara stiftare av svenska aktiebolag samt inneha uppdrag som
styrelseledamot och verkställande direktör.

Ett aktiebolag kan bildas av en eller flera stiftare vilka skall vara svenska
medborgare och bosatta i Sverige eller svenska juridiska personer. Handelsbolag
får vara stiftare endast om varje obegränsat ansvarig bolagsman är i
Sverige bosatt svensk medborgare. Även styrelsemedlemmar och verkstäl -

NU 1981/82:11

lande direktör skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige.
Undantag från kraven kan medges av kommerskollegium. Dispens som
innebär att mer än en tredjedel av bolagets styrelseledamöter inte behöver
uppfylla kraven på svensk nationalitet och hemvist lämnas av regeringen.

Vid sidan av de redovisade lagarna finns det bestämmelser om kontroll av
utländskt inflytande inom speciella näringsgrenar. För bank- och kreditväsendet
finns sådana regler i lagen (1955:183) om bankrörelse och för
försäkringsväsendet i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse. Andra exempel
på bestämmelser om utlänningars verksamhet i Sverige finns i sjölagen
(1891:35 s. 1), luftfartslagen (1957:297) och tryckfrihetsförordningen.

Regler som syftar till att förhindra att gällande förvärvsförbud kringgås
finns i lagen (1925:221) om bulvanförhållanden i fråga om fast egendom och
lagen (1934:239) om bulvanförhållanden i fråga om aktier i vissa bolag.

Av betydelse när det gäller såväl svenskars som utlänningars förvärv av fast
egendom är slutligen jordförvärvslagen (1979:230) och lagen (1975:1132) om
förvärv av hyresfastighet m. m.

Utländska direktinvesteringar i svenskt näringsliv får enligt valutalagstiftningen
i princip göras endast efter tillstånd av riksbankens valutastyrelse.
Tillståndskravet omfattar direktinvesteringar som åsyftar bl. a. förvärv av
aktiekapital eller andelar i ett tidigare inte utlandsägt företag, nyetableringar
av företag, förvärv av ytterligare aktier eller andelar i ett redan delvis
utlandsägt företag, ökning av aktiekapital eller andelskapital i ett helt eller
delvis utlandsägt företag samt lån och tillskott till utlandsägt företag.

Valutaregleringen sker med stöd av valutalagen (1939:350). Valutalagen
är en fullmaktslag som har antagits i beredskapssyfte. De valutareglerande
föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av denna lag återfinns i
valutaförordningen (1959:264, ändrad senast 1975:206). Denna förordning
har fått sin giltighet förlängd för ett år i sänder.

OECD:s riktlinjer för multinationella företag m. m.

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) antog
år 1961 en kapitalliberaliseringsstadga, som bl. a. reglerar internationella
direktinvesteringar. Enligt stadgans artikel 1 a åtar sig medlemsstat att
fortlöpande avskaffa restriktioner för kapitalrörelser i den utsträckning det
är nödvändigt för effektivt ekonomiskt samarbete. Det finns emellertid
möjligheter att göra sådana undantag som till viss del kan minska ett lands
förpliktelser enligt stadgan.

Den internationella debatten i början av 1970-talet om de multinationella
företagens verksamhet ledde bl. a. till att diskussioner togs upp inom OECD
om utarbetandet av en s. k. uppförandekod för multinationella företag.
Under dessa diskussioner väcktes tanken att också medlemsstaternas
agerande gentemot företagen borde beaktas.

NU 1981/82:11

På grundval av ett omfattande arbete inom olika organ hos OECD - bl. a.
en särskild kommitté för internationella investeringar och multinationella
företag (IME-kommittén) - antog regeringarna i organisationens medlemsländer
(utom Turkiet) år 1976 en deklaration om internationella investeringar
och multinationella företag. Regeringen har i en särskild förordning (SFS
1976:1111) givit till känna att OECD har antagit deklarationen.

I deklarationen ingår fem huvudpunkter. Dessa är riktlinjer för Multinationella
företag (I), Nationell behandling (II), Främjande och hämmande
åtgärder avseende internationella investeringar (III), Samrådsprocedurer
(IV) och Översyn (V). Riktlinjerna för nationell behandling föreskriver att
medlemsländerna i överensstämmelse med behovet att upprätthålla allmän
ordning, att skydda väsentliga säkerhetsintressen och att fullgöra åtaganden
rörande internationell fred och säkerhet bör medge företag som arbetar inom
deras territorier och ägs eller kontrolleras direkt eller indirekt av medborgare
i annat medlemsland behandling enligt sina lagar, förordningar och sin
administrativa praxis, i enlighet med internationell rätt och ej mindre
fördelaktig än den som i samma situation medges inhemska företag.

En inofficiell svensk översättning av deklarationen och riktlinjerna har år
1980 publicerats av industridepartementet (se vidare nedan).

I enlighet med huvudpunkt V i 1976 års deklaration verkställdes år 1979
inom OECD en översyn av riktlinjerna och besluten. Vissa dokument - bl. a.
den rapport från den tidigare nämnda IME-kommittén som ligger till grund
för översynen - har publicerats under titeln International Investment and
Multinational Enterprises - Review of the 1976 Declaration and Decisions
(OECD 1979).

Industridepartementet har år 1980 utgett skriften Internationella investeringar
och multinationella företag - översyn av 1976 års deklaration och
beslut. Denna innehåller bl. a. en sammanfattning av kommittérapporten
och de ändringar som regeringarna gjorde i riktlinjerna för multinationella
företag. I publikationen återfinns också den ovan nämnda inofficiella
översättningen av deklarationen och riktlinjerna och i anslutning därtill en
sammanfattning av de förklarande kommentarer till riktlinjerna som
kommittén funnit skäl att göra mot bakgrund av de erfarenheter man fått av
riktlinjernas hittillsvarande tillämpning. Dessa kommentarer ”har till syfte
att mer i detalj bestämma riktlinjernas omfattning och betydelse men inte att
ändra själva innehållet” (industridepartementets sammanfattning s. 4).

I det reviderade beslutet om främjande och hämmande åtgärder för
internationella investeringar sägs följande (industridepartementets sammanfattning
s. 41):

Samråd skall äga rum inom ramen för kommittén för internationella
investeringar och multinationella företag på begäran av ett medlemsland som
anser att dess intressen kan ogynnsamt påverkas genom att dess flöde av
internationella direkta investeringar berörs av åtgärder, vilka ett annat land
har vidtagit och som särskilt utformats för att främja eller hämma

NU 1981/82:11

internationella direkta investeringar. Under fullt hänsynstagande till de
nationella ekonomiska målsättningarna för dessa åtgärder och utan förfång
för sådan politik som utformats i syfte att uppnå regional balans, är syftet
med samrådet att undersöka möjligheterna att i största utsträckning
begränsa sådana effekter.

Internationella investeringar och multinationella företags verksamhet är
föremål för uppmärksamhet vid en rad av OECD:s kommittéer. Den
centrala och samordnande uppgiften på detta område ankommer, som förut
antytts, på den s. k. IME-kommittén.

Flertalet kommittéer är inriktade på frågor om direktinvesteringar och
multinationella företags verksamhet i industriländerna. Till dessa kommittéer
hör industrikommittén, konkurrensbegränsningskommittén, skattekommittén,
kommittén för vetenskap och teknologi samt kommittén för
osynliga transaktioner och betalningar. En översiktlig redogörelse för
arbetet inom bl. a. de nämnda kommittéerna har utarbetats av utredningen
om utländska övertaganden av svenska företag och publicerats i betänkandet
(SOU 1978:73) Kontroll av utländsk företagsetablering i Sverige m. m.
(s. 206-211).

Vissa utredningar m. m. om internationella investeringar

Frågan om ett generellt system för kontroll av utländsk företagsetablering
och utlandsägda företags verksamhet i Sverige övervägdes åren 1973-1978 av
utredningen om utländska övertaganden av svenska företag (ordförande:
landshövding Per Eckerberg). I utredningens betänkande (SOU 1978:73)
Kontroll av utländsk företagsetablering i Sverige m. m. har på initiativ av
skilda ledamotsgrupper redovisats tre olika förslag till en lag om kontroll av
utländsk företagsetablering här i riket. Den nya lagstiftningen är avsedd att
ersätta främst de bestämmelser i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i
rätten att förvärva fast egendom m. m. (1916 års lag) som ger vissa
möjligheter till prövning av övertaganden av vissa svenska aktiebolag.

Utredningen var enig i uppfattningen att utländska direktinvesteringar kan
tillföra Sverige olika nyttigheter såsom kapital, sysselsättningstillfällen,
exportmöjligheter och nya kunskaper i fråga om teknik, marknadsföring och
företagsledning samt att de utländska direktinvesteringarna på dessa och
andra sätt kan bidra till det svenska näringslivets differentiering, effektivitet
och internationella konkurrenskraft. Däremot gick meningarna starkt isär
när det gällde att bedöma i vad mån de utländska direktinvesteringarna här i
landet motiverar en samhällelig kontroll av utländsk företagsetablering och
utländska företags verksamhet. Mot denna bakgrund har, som nyss antytts,
utarbetats tre olika lagförslag, benämnda kontrollinjen, likabehandlingslinjen
och förhandlingslinjen.

En sammanfattning av den närmare innebörden av de tre lagförslagen
finns i utredningens betänkande SOU 1978:73 (s. 28-39).

NU 1981/82:11

Betänkandet har remissbehandlats. Frågan bereds f. n. i regeringskansliet.
Justitieminister Carl Axel Petri har den 20 november 1981 i svar på
en interpellation (1981/82:32) av Jan Bergqvist (s) rörande denna fråga
uppgett att målet för det arbete som nu görs i regeringskansliet är att en
proposition skall läggas fram under våren 1982.

En sammanfattande redogörelse för utredningens förslag, remissinstansernas
synpunkter m. m. har redovisats i näringsutskottets betänkande
1980/81:10 (s. 6 f.).

Inom regeringskansliet tillsattes år 1973 en interdepartementalarbetsgrupp
som har till uppgift att bereda frågor rörande multinationella företag.
Gruppen leds av chefen för industridepartementet. I gruppen ingår såsom
ledamöter statssekreterarna i justitie-, ekonomi-, handels-, arbetsmarknadsoch
industridepartementen samt biträdande kabinettssekreteraren i utrikesdepartementet
och den statssekreterare i samma departement som är chef för
avdelningen för internationellt utvecklingsarbete. Vidare medverkar vice
riksbankschefen. Företrädare för LO, Svenska metallindustriarbetareförbundet,
TCO. SIF, KF, LRF, SAF. Sveriges industriförbund och Sveriges
verkstadsförening bereds tillfälle att delta i de av gruppens sammanträden
som anses vara av särskilt intresse för dessa organisationer.

Arbetsgruppen har till uppgift bl. a. att sammanställa faktamaterial och
göra analyser av problematiken kring de multinationella företagen samt att
tillsammans med näringslivets organisationer och arbetsmarknadens parter
bestämma de problemområden som från svensk synpunkt är angelägna att
belysa. Gruppen skall mot bakgrund av den företagna probleminventeringen
dels göra en värdering av existerande lagstiftning och andra kontrollinstrument,
dels initiera förslag till de ändringar och kompletteringar som kan
behövas. I gruppens arbetsuppgifter ingår även att dra upp riktlinjer för det
svenska handlandet inom internationella organisationer såsom OECD, ILO,
ECOSOC och UNCTAD i frågor som avser multinationella företag.

I detta sammanhang bör särskilt nämnas att gruppen utgör svensk s. k.
contact point gentemot OECD i frågor som gäller tillämpningen av OECD:s
riktlinjer för multinationella företag.

Under 1970-talet har en rad andra offentliga utredningar behandlat frågor
som i större eller mindre utsträckning knyter an till problem förknippade
med multinationella företag och därmed också frågor rörande utländska
företags investeringar i Sverige. Som exempel kan nämnas arbetsrättskommittén,
koncentrationsutredningen och konkurrensutredningen.

Betänkandena (SOU 1975:1) Demokrati på arbetsplatsen, (SOU 1975:50)
Internationella koncerner i industriländer - Samhällsekonomiska aspekter
och (SOU 1978:9) Ny konkurrensbegränsningslag som har avgivits av de tre
nämnda utredningarna har kortfattat redovisats i näringsutskottets betänkande
1980/81:10 (s. 8-9).

NU 1981/82:11

Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten publicerade år 1979
expertrapporten Internationella koncerner och löntagarfonder (SOU 1979:9
s. 197-242). Under sommaren 1981 har utredningen avgivit en slutrapport
(SOU 1981:44) som dock inte direkt behandlar frågor om utländska
investeringar i Sverige.

I vissa pågående offentliga utredningar berörs frågor om internationella
investeringar.

Direktinvesteringskommittén (I 1977:06) har till uppgift bl. a. att belysa
betydelsen av de internationella investeringarnas expansion för den svenska
industristrukturen såväl i det förflutna som i vad gäller effekten på den
nationella industriella utvecklingen på sikt. Utredningens arbete bör enligt
meddelade direktiv i första hand inriktas på tillverkningsindustrins investeringar.
I utredningens uppdrag ingår att söka klarlägga de internationella
investeringarnas betydelse för sysselsättningen. Vidare bör behandlas de
indirekta återverkningarna på företagens internationella konkurrenskraft
och effekterna på de nationella konkurrensförhållandena. Utredningen skall
uppmärksamma effekterna av de internationella investeringarna på teknisk
utveckling och deras betydelse för produktivitetsutvecklingen i svensk
industri. Den skall även utreda och lämna förslag till ett sådant statistik- och
informationssystem som behövs för att följa utvecklingen av de internationella
investeringarna.

Utredningen har i maj 1981 avgett två delbetänkanden, nämligen (SOU
1981:33) Effekter av investeringar utomlands och (SOU 1981:43) De
internationella investeringarnas effekter. I det förstnämnda betänkandet
redovisas en undersökning av effekterna av svenska företags utlandsinvesteringar
under hänsynstagande till konkurrens och köparkrav. I det andra
betänkandet redovisas en rapport om effekter av sex svenska företags
investeringar utomlands och utländska företags investeringar i fyra svenska
företag.

Ytterligare tre större undersökningar har initierats av utredningen. Den
första av dessa skall värdera inverkan av förändringar i utlandsproduktion på
exportutvecklingen. I den andra undersökningen skall beteendet i utlandsägda
företag i Sverige jämföras med beteendet i de svenska delarna av
svenskkontrollerade multinationella företag och i svenska nationella företag.
I den tredje studien studeras inverkan av internationella investeringar på
sysselsättningsstrukturen i svensk industri. Samtliga delrapporter avses skola
publiceras under år 1981 och utredningens slutbetänkande under våren
1982.

Valutakommittén (E 1977:03) skall enligt sina direktiv se över den svenska
valutaregleringen och valutalagstiftningen. Kommittén skall särskilt studera
tre problemområden, nämligen svenska företags direktinvesteringar i
utlandet, värdepappershandeln och övriga finansiella transaktioner samt den
författningsmässiga valutaregleringen.

NU 1981/82:11

Kommittén har i december 1980 publicerat delbetänkandet (SOU
1980:51) Valutareglering och ekonomisk politik.

Sedan år 1976 studerar statens industriverk olika aspekter av de multinationella
företagens verksamhet. Verket har år 1977 publicerat rapporten
(SIND 1977:10) Multinationella företag i svensk livsmedelsindustri och år
1980 utredningen (SIND 1980:4) Multinationella företag: FoU-verksamhet,
tekniköverföring och företagstillväxt - en studie av svenska storföretag och
utlandsägda företag i Sverige. Som ett led i förberedelsearbetet för 1979 års
revision av OECD:s riktlinjer har verket vidare genomfört en undersökning
av i Sverige verksamma multinationella företags informationsgivning år
1977. Undersökningen (SIND PM 1979:6) har titeln Multinationella företags
informationsgivning - en undersökning av hur företagen följer OECD:s
riktlinjer. Bokföringsnämnden har i början av år 1981 publicerat en
motsvarande undersökning avseende förhållandena under år 1979.

Statistiska centralbyrån publicerar årligen statistik över de utlandsägda
företagens verksamhet i Sverige. Den senaste rapporten (Statistiska meddelanden
F 1981:7) avser förhållandena under åren 1978 och 1979.

Riksbanken publicerar i kvartalskriften Kredit- och Valutaöversikt uppgifter
om dels svenska direkta investeringar i utlandet, dels utländska direkta
investeringar i Sverige.

Utskottet

I motion 1980/81:1387 (fp) föreslåsen utredning om åtgärder för att främja
utländska företags etableringar i Sverige. Motionärerna vill bl.a. att frågan
om särskilda exportzoner skall tas upp.

De utländska direktinvesteringarna i Sverige uppgick åren 1975-1980
enligt riksbankens statistik till 4,4 miljarder kronor. Under samma period
verkställdes svenska direktinvesteringar i utlandet till ett belopp av ca 16,9
miljarder kronor. Det finns f. n. omkring 1 700 svenska företag med
utländskt moderbolag. Drygt 300 av dem är företag inom tillverkningsindustrin.
De utlandsägda dotterföretagen sysselsätter totalt 106 000 personer, av
vilka hälften arbetar inom industrin. I partihandeln återfinns över hälften av
antalet utlandsägda dotterföretag och mer än en tredjedel av antalet
anställda inom sådana företag.

f.).

Av mer allmän betydelse i detta sammanhang är bl. a. bestämmelserna i
lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom
m. m. Enligt denna, den s. k. 1916 års lag, får utländska företag inte utan
tillstånd i varje särskilt fall förvärva fast egendom i Sverige. Detsamma gäller

NU 1981/82:11

också svenska aktiebolag vilka inte i sin bolagsordning har tagit in en s. k.
utlänningsklausul som på visst sätt begränsar utrymmet för utländska
intressen i företaget. Omkring 80 % av de svenska börsbolagen har
utlänningsklausul.

Utredningen om utländska övertaganden av svenska företag övervägde
åren 1973-1978 frågan om ett generellt system för kontroll av utländsk
företagsetablering och utlandsägda företags verksamhet i Sverige. I dess
betänkande (SOU 1978:73) Kontroll av utländsk företagsetablering i Sverige
m. m. har olika meningsriktningar inom utredningen framlagt tre skilda
förslag till en lag om sådan kontroll. Den nya lagstiftningen skulle ersätta
bestämmelserna i 1916 års lag om tillståndsprövning i vissa fall då utländska
intressen vill överta svenska aktiebolag. Betänkandet har remissbehandlats.
Justitieminister Carl Axel Petri har i november 1981 i ett interpellationssvar
(se s. 10) meddelat att man inom regeringskansliet arbetar med sikte på att en
proposition i ämnet skall läggas fram under våren 1982.

Som framgår av redogörelsen i det föregående (s. 10 f.) har också flera
andra offentliga utredningar under 1970-talet behandlat frågor som rört
utländska företags investeringar i Sverige. Även en del pågående utredningar
har sådana frågor inom sitt arbetsområde. Utskottet vill särskilt peka på att
direktinvesteringskommittén (I 1977:06) har till uppgift bl. a. att belysa
betydelsen av de internationella investeringarnas expansion för den svenska
industristrukturen både i det förflutna och framgent. Enligt sina direktiv skall
utredningen studera effekterna av såväl svenska investeringar utomlands
som utländska investeringar i Sverige. Utredningen avser att publicera sitt
slutbetänkande under våren 1982.

Flera internationella överenskommelser som Sverige har anslutit sig till
avser internationella direktinvesteringar. Så har exempelvis genom OECD:s
kapitalliberaliseringsstadga år 1961 medlemsländerna åtagit sig att successivt
avskaffa restriktioner för kapitalrörelser i den utsträckning det behövs för ett
effektivt ekonomiskt samarbete. OECD:s deklaration år 1976 om internationella
investeringar och multinationella företag innehåller regler som bl. a.
anger att utlandsägda företag inte bör behandlas mindre fördelaktigt än
nationella. I samma deklaration sägs att samråd skall äga rum om det begärs
av ett medlemsland som anser att dess intressen kan ogynnsamt påverkas
genom att dess flöde av internationella direktinvesteringar berörs av åtgärder
vilka ett annat land har vidtagit och vilka särskilt utformats för att främja eller
hämma internationella investeringar. Syftet med samrådet är att med vissa
förutsättningar undersöka möjligheterna att i största utsträckning begränsa
sådana effekter.

Utskottet vill framhålla att utländska direktinvesteringar i Sverige medför
fördelar för vårt land. Dessa består bl. a. i att utländska företag tillför landet
nyttigheter som kapital, ny teknik och kunnande av många slag. Detta får i
sin tur positiva effekter på sysselsättning, produktion och betalningsbalans.

NU 1981/82:11

För svenska företag är utlandsetablering i många fall en förutsättning för
företagens möjligheter att upprätthålla och utveckla sin export och komma in
på utländska marknader. Det är därför också av största vikt för svensk
utrikeshandel att Sverige med avseende på utländska företags etablering i
vårt land tillämpar en icke diskriminerande behandling inom ramen för de
internationella avtal och konventioner som Sverige har anslutit sig till.

Även negativa effekter uppstår emellertid i vissa fall till följd av såväl
utländska investeringar i Sverige som svenska investeringar utomlands. Flera
av de tidigare nämnda utredningarna har tillsatts mot bakgrund av den
allmänna debatten om för- och nackdelar med företagens utlandsetableringar.
Så t. ex. görs i direktiven för direktinvesteringskommittén (I 1977:06)
hänvisning till de direkta investeringarnas betydelse och behovet av ett bättre
underlag för en bedömning av vad denna utveckling får för konsekvenser.

Som framgår av motionen och av vad som har redovisats tidigare i detta
betänkande genomför f. n. flera länder olika aktiviteter för att dra till sig
utländska investeringar. I detta sammanhang har särskilt uppmärksammats
en snabb tillväxt av antalet s. k. frizoner i den industrialiserade delen av
världen, såväl i USA som i Europa. I Sverige har frågan om inrättande av
ytterligare frihamnar (frizoner) nyligen aktualiserats genom projekt i
Norrköping (se s. 5) och Tjörn.

Utskottet finner det angeläget att Sveriges internationella konkurrensförutsättningar
inte försämras. Därför finner utskottet att utvecklingen mot ett
ökande antal frizoner i USA och Europa förtjänar att uppmärksammas av
statsmakterna. Utskottet förutsätter att regeringen på lämpligt sätt bevakar
denna utveckling och dess betydelse för svensk utrikeshandel. En utgångspunkt
bör härvid vara att utlandsägda företag inte ges förmåner som
konkurrerande svenskägda företag inte åtnjuter. Utskottet utgår också från
att de frågor som har tagits upp i motionen kommer att belysas i regeringens
utredningsarbete.

Med hänsyn till vad utskottet här har anfört föreligger det enligt utskottets
uppfattning inte behov av något uttalande från riksdagen till regeringen med
anledning av motionen. Denna avstyrks således.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1980/81:1387.

Stockholm den 3 december 1981

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

NU 1981/82:11

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c). Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Nils Erik Wååg (s), Lilly Hansson (s), Birgitta
Hambraeus (c). Tage Adolfsson (m), Lennart Pettersson (s). Bengt Sjönell
(c), Rune Jonsson (s), Hadar Cars (fp), Karl Björzén (m), Birgitta Johansson
(s) och Åke Persson (fp).

Reservation

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson,
Lennart Pettersson, Rune Jonsson och Birgitta Johansson (alla s) anser att
den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”För svenska” och
slutar med ”regeringens utredningsarbete” bort ha följande lydelse:

För svenska företag är utlandsetablering i mångå fall en förutsättning för
företagens möjligheter att upprätthålla och utveckla sin export och komma in
på utländska marknader.

Även negativa (= utskottet) och Tjörn.

Utskottet anser att utvecklingen mot ett ökande antal frizoner i USA och i
Europa förtjänar att uppmärksammas av statsmakterna och förutsätter att
regeringen på lämpligt sätt bevakar denna utveckling.

Den nuvarande svenska lagstiftningen om frihamnar bör enligt utskottets
mening inte utvidgas. Speciellt oroande vore om utländska företag gavs
förmåner som konkurrerande svenska inte får. Det bör också vara en svensk
linje att internationellt verka för att förekomsten av industriella frizoner
(exportzoner) minskar i omfattning. De innebär ett avsteg från principen om
konkurrens på lika villkor och stärker dessutom de multinationella företagens
makt över inhemska företag, fackföreningar och enskilda stater.

Särskilt yttrande

Johan Olsson (c) och Birgitta Hambraeus (c) anför:

En viktig princip måste vara att företag arbetar på likartade villkor.
Utländska företag skall följa det lands lagar och regler i vilket det verkar. Det
vore olyckligt om man genom undantag från annars gällande lagregler i vissa
regioner skulle skaffa sig fördelar i förhållande till andra regioner.

Det är också en viktig princip att riktlinjerna i handelspolitiken överensstämmer
med det synsätt på de fattigare ländernas utvecklingsmöjligheter
som vi i skilda sammanhang hävdar. Om man genom en internationell
utveckling av industriella frizoner skulle stärka de multinationella företagens
övertag ytterligare så är detta ingen utveckling som är önskvärd eller kan
accepteras.

Då regeringen förbereder en proposition om bl. a. de multinationella
företagen finns det ingen anledning att nu med anledning av den nu aktuella
motionen ta ställning till ”en svensk linje” i dessa frågor.

69854 Stockholm 1981