LU 1981/82:10

Lagutskottets betänkande
1981/82:10

om ändring i lagen om företagsinteckning, m. m.

Ärendet

I betänkandet behandlas motion 1980/81:896 av Bernt Ekinge (fp) och
Olle Grahn (fp) vari tas upp frågor om sambandet mellan den upphävda 1929
års bokföringslag och viss annan lagstiftning.

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär

1. att riksdagen snarast föreläggs förslag till ändring av 2 § lagen om
företagsinteckning i enlighet med vad som anförs i motionen,

2. att köplagen, kommissionslagen samt handelsregisterlagen blir föremål
för översyn i enlighet med vad som anförs i motionen.

Gällande ordning

Den 1 januari 1977 trädde en ny bokföringslag (1976:125) i kraft. Samtidigt
upphävdes 1929 års bokföringslag. 1 den äldre lagen var kretsen bokföringsskyldiga
fastställd genom en uppräkning. Aktiebolag, bolag som införts i
handelsregistret, förening som införts i föreningsregister samt sambruksförening
var bokföringsskyldiga oavsett arten och omfattningen av deras
verksamhet. I övrigt bestämdes bokföringsskyldighetens omfattning genom
en uppräkning i 20 punkter av de verksamheter där yrkesmässig rörelse
ansetts böra medföra bokföringsskyldighet. I de flesta uppräknade slagen av
rörelser var bokföringsplikten dock beroende av antalet anställda. Sålunda
förelåg i flera fall inte någon bokföringsskyldighet om rörelseidkarna endast
biträddes av make, barn under 16 år samt två andra personer.

Den bestämning av kretsen bokföringsskyldiga som gjorts i 1929 års lag var
av betydelse också vid tillämpningen av vissa andra lagar, bl. a. lagen
(1905:38) om köp och byte av lös egendom, lagen (1914:45) om kommission,
handelsagenter och handelsresande, handelsregisterlagen (1974:157), 1895
års lag om handelsbolag och enkla bolag och lagen (1966:454) om
företagsinteckning.

I köplagen bestämdes begreppet köpman genom en hänvisning till
gällande bestämmelser om bokföringsskyldighet. Köpman var nämligen bara
den som var skyldig att föra handelsböcker (4§). Köp som sker mellan
köpmän i och för deras rörelse kallas handelsköp. Kraven på parterna är
större vid handelsköp än vid vanliga köp. För handelsköp gäller sålunda
bl. a. att reklamation måste göras snabbare än eljest. Några av bestämmelserna
i köplagen gäller bara för handelsköp.

1 Riksdagen 1981182. 8 sami. Nr 10

LU 1981/82:10

Begreppet köpman utgör även grunden för kommissionslagens bestämning
av begreppen handelskommissionär och handelskommission (2 och
4 §§). Handelskommission föreligger sålunda om kommissionären är köpman
och hans uppdrag avser försäljning eller inköp som faller inom området
för hans rörelse. Med ställningen av handelskommissionär följer en
skärpning av rättigheter och skyldigheter. En handelskommissionär har
t. ex. en utvidgad plikt att undersöka gods som kommittenten, uppdragsgivaren,
lämnar till honom för försäljning. Vidare finns bl. a. särskilda regler
om handelskommissionärs rätt till provision. Är kommittenten köpman har
även han en vidgad skyldighet att undersöka inköpt gods.

Enligt handelsregisterlagen ålåg det enskild näringsidkare, som var skyldig
att föra handelsböcker, att söka registrering i handelsregister (2 §). 1 1895 års
lag om handelsbolag och enkla bolag var begreppet handelsbolag knutet till
bl. a. bokföringsskyldigheten.

Vad slutligen beträffar lagen om företagsinteckning gällde att företagsinteckning
fick meddelas bara om näringsidkaren var bokföringsskyldig eller
drev jordbruk eller skogsbruk (2 §).

Genom införandet av den nya bokföringslagen vidgades kretsen bokföringsskyldiga
avsevärt. Bokföringsplikt gäller numera i princip för alla
näringsidkare och oavsett antalet anställda. I lagstiftningsärendet (prop.
1975:104, LU 1975/76:15) prövades ingående huruvida utvidgningen av
bokföringsskyldighetens omfattning skulle få slå igenom på annan lagstiftning.
På närmare anförda skäl - bl. a. pågående utredningsarbete beträffande
köplagen och lagen om företagsinteckning - fann föredragande statsrådet
(prop. 1975:104 s. 143 f.) att införandet av en ny bokföringslag inte borde få
återverka på köplagen, kommissionslagen, lagen om handelsbolag och enkla
bolag och lagen om företagsinteckning. Inte heller borde handelsregisterlagen
påverkas. Statsrådet framhöll i detta hänseende bl. a. att inte bara
näringslivet och allmänheten hade intresse från informationssynpunkt av att
näringsidkare i största möjliga utsträckning lät registrera sina företag. En
något så när fullständig företagsregistrering hade stor betydelse också från
offentligrättsliga synpunkter. Statsrådet pekade i det sammanhanget på
områden som beskattning, socialförsäkring och priskontroll. Det syntes
honom dock tveksamt huruvida dessa intressen var så framträdande när det
gällde typiska småföretagare utan anställda, vilka enligt dåvarande bokföringslag
inte var bokföringsskyldiga. Vidare framhölls att antalet företag
utan anställda var mycket stort. Det skulle alltså bli ett utomordentligt
omfattande arbete för registreringsmyndigheterna, länsstyrelserna, att
hantera en så omfattande registrering som skulle bli följden om reglerna om
vidgad bokföringsskyldighet fick slå igenom även på handelsregistreringens
område.

Lagtekniskt löstes frågan så att de berörda bestämmelserna i köplagen,
kommissionslagen, handelsregisterlagen, 1895 års lag om handelsbolag och

LU 1981/82:10

enkla bolag och lagen om företagsinteckning knöts till 1929 års bokföringslag
om denna gällt efter utgången av år 1976. Beträffande viss annan lagstiftning
fick däremot utvidgningen av bokföringsplikten slå igenom.

1895 års lagstiftning om handelsbolag m. m. har 1980 ersatts meden ny lag
(1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag. Den nya lagen innebär bl. a.
att utrymmet för enkelt bolag minskats samt att begreppet handelsbolag inte
längre är knutet till bokföringsskyldighet.

Motionsmotivering

I motionen framhålls att negativa konsekvenser uppkommit på grund av
att 1929 års bokföringslag alltjämt är tillämplig i vissa fall. Enligt
motionärerna är nackdelarna särskilt stora då det gäller lagen om företagsinteckning.
Som exempel härpå anför motionärerna följande.

En verkstadsägare C sökte och beviljades lån hos utvecklingsfonden och
hos en lokal affärsbank för utökning av verksamheten. Som säkerhet för
lånen utställde C företagsinteckningar som ingavs till tingsrätten för
inskrivning. Ansökningen om att företagsinteckning skulle meddelas i C:s
näringsverksamhet avslogs emellertid av inskrivningsmyndigheten under
hänvisning till att C drev verksamhet i enskild firma, biträdd endast av sin son
och följaktligen inte var bokföringsskyldig enligt 1929 års bokföringslag.
Företagsinteckning kunde därför lagligen inte meddelas. Den omständigheten
att C hade en bokföring som överensstämde med kraven enligt
bokföringslagen hjälpte inte C, eftersom han formellt inte var bokföringsskyldig.
För att C skulle kunna utvidga sin verksamhet och därvid utnyttja de
beviljade lånen blev han tvungen att övergå till en företagsform för vilken
bokföringsskyldighet förelåg enligt 1929 års bokföringslag.

Enligt motionärerna är det inte rimligt att en näringsidkares möjligheter
att använda sin näringsverksamhet till säkerhet i form av företagsinteckning
för lån skall vara beroende av den formella omständigheten att han är
bokföringsskyldig enligt en numera upphävd bokföringslag. Bestämmelsen
härom i lagen om företagsinteckning bör därför snarast ändras.

Motionärerna anser att det över huvud taget är olämpligt att i lagtext
någon längre tid ha kvar hänvisningar till en upphävd lag. Även köplagens,
kommissionslagens och handelsregisterlagens motsvarande bestämmelser
bör därför ses över.

När det gäller handelsregisterlagen tillägger motionärerna att det från
informationssynpunkt är angeläget att näringsidkare i största möjliga
utsträckning registrerar sina företag. Inte minst under senare år, i samband
med diskussionerna om den ekonomiska brottsligheten, har framhållits
betydelsen av att få fram ett så fullständigt register som möjligt över
företagen. Den begränsning av registreringsskyldighet som hänvisningen till
bokföringsplikt enligt 1929 års bokföringslag innebär bör därför upphävas.

LU 1981/82:10

Utredningsarbete

Köplagsutredningen avlämnade år 1976 sitt slutbetänkande (SOU
1976:66) Köplag. I betänkandet framläggs förslag till en ny köplag. Bl. a.
föreslås att begreppet handelsköp inte såsom f. n. skall vara knutet till
bokföringsskyldighet enligt 1929 års lag utan till det förhållandet att parterna
driver affärsmässigt organiserad verksamhet och att köpet sker för rörelsen.

Också i andra nordiska länder har köprätten setts över. En nordisk
arbetsgrupp har tillsatts med uppdrag att utarbeta ett förslag till köplag som
tillgodoser intresset av nordisk rättslikhet på området. Arbetsgruppen
beräknas avlämna sitt förslag under våren 1982.

Kommissionslagen ses f. n. över av kommissionslagskommittén (Ju
1978:10). Enligt direktiven för utredningsarbetet skall kommittén försöka få
till stånd en tidsenlig lagstiftning rörande de rättsförhållanden som regleras i
kommissionslagen. Översynen är inte begränsad till någon viss del av lagen
utan avser såväl lagstiftningens sakliga innehåll som dess språkliga och
redaktionella utformning. Arbetet beräknas vara slutfört under 1983.

Lagen om företagsinteckning har nyligen setts över av utredningen (Ju
1972:12) angående företagsinteckning. Utredningen avlämnade i november
1981 slutbetänkandet (SOU 1981:76) Företagshypotek. 1 betänkandet
framläggs förslag till en ny lag om företagshypotek, avsedd att ersätta lagen
om företagsinteckning. Enligt förslaget skall alla näringsidkare, oavsett om
de är bokföringsskyldiga eller ej, ha möjlighet att ta ut företagsinteckning i
sin verksamhet och utnyttja inteckningen som kreditsäkerhet.

Utskottet

I betänkandet behandlas en motion om sambandet mellan den numera
upphävda 1929 års bokföringslag och viss annan lagstiftning.

Den 1 januari 1977 trädde en ny bokföringslag (1976:125) i kraft. Samtidigt
upphävdes 1929 års bokföringslag. I den äldre lagen var kretsen bokföringsskyldiga
fastställd genom en uppräkning. Aktiebolag, bolag som införts i
handelsregistret, förening som införts i föreningsregister samt sambruksförening
var bokföringsskyldiga oavsett arten och omfattningen av deras
verksamhet. I övrigt bestämdes bokföringsskyldighetens omfattning genom
en uppräkning i 20 punkter av de verksamheter där yrkesmässig rörelse
ansetts böra medföra bokföringsskyldighet. I de flesta uppräknade slagen av
rörelser var bokföringsplikten dock beroende av antalet anställda. Sålunda
förelåg i flera fall inte någon bokföringsskyldighet om rörelseidkarna endast
biträddes av make, barn under 16 år samt två andra personer.

LU 1981/82:10

handelsagenter och handelsresande, handelsregisterlagen (1974:157) och
lagen (1966:454) om företagsinteckning.

Enligt köplagen är kraven på parterna större vid s. k. handelsköp än vid
vanliga köp. Handelsköp är köp som sker mellan köpmän i och för deras
rörelse. Begreppet köpman i sin tur var före 1977 bestämt genom en
hänvisning till gällande bestämmelser om bokföringsskyldighet. Också i
kommissionslagen finns särskilda bestämmelser om köpmän. Även här var
begreppet köpman knutet till bokföringsskyldigheten.

Enligt handelsregisterlagen i dess lydelse före 1977 ålåg det enskild
näringsidkare, som var bokföringsskyldig. att ansöka om registrering i
handelsregistret. Vad slutligen gäller lagen om företagsinteckning var det en
förutsättning för rätten att få företagsinteckning att näringsidkaren var
bokföringsskyldig eller drev jordbruk eller skogsbruk.

Lagtekniskt löstes frågan så att de berörda bestämmelserna i köplagen,
kommissionslagen, handelsregisterlagen och lagen om företagsinteckning
knöts till 1929 års bokföringslag om denna gällt även efter utgången av år
1976.

I motion 1980/81:896 framhålls att det är olämpligt att i lagtext skall finnas
hänvisningar till en upphävd lag. Vidare påpekar motionärerna att negativa
konsekvenser kan uppkomma med en sådan ordning. Särskilt stora är
nackdelarna då det gäller lagen om företagsinteckning. Motionärerna anser
det inte rimligt att möjligheterna att få sådan inteckning skall vara beroende
av om näringsidkaren varit bokföringsskyldig enligt 1929 års lag. Beträffande
handelsregisterlagen framhålls att det från informationssynpunkt är angeläget
att näringsidkare i största möjliga utsträckning registrerar sina företag.
Motionärerna yrkar dels att riksdagen skall föreläggas förslag till ändring i
lagen om företagsinteckning, dels att köplagen, kommissionslagen och
handelsregisterlagen skall ses över.

Utskottet konstaterar att motionärernas önskemål såvitt gäller lagen om
företagsinteckning numera får anses tillgodosett. Utredningen angående
företagsinteckning har helt nyligen slutfört sitt uppdrag genom avlämnande
av betänkandet (SOU 1981:26) Företagshypotek. I betänkandet läggs fram
förslag till en ny lag om företagsinteckning, lag om företagshypotek. Enligt
lagförslaget skall alla näringsidkare, oavsett om de är bokföringsskyldiga
eller ej, ha tillgång till det nya kreditsäkerhetsinstrumentet. Någon
riksdagens åtgärd med anledning av motionen i denna del är således inte

LU 1981/82:10

erforderlig.

Enligt utskottets mening är det angeläget att hänvisningarna till 1929 års
bokföringslag i köplagen, kommissionslagen och handelsregisterlagen också
utgår. Vad särskilt gäller handelsregisterlagen vill utskottet i likhet med
motionärerna understryka vikten av att företagsregistreringen är så fullständig
som möjligt. Inte minst när det gäller att bekämpa den ekonomiska
brottsligheten är det betydelsefullt att näringsidkare registreras i största
möjliga utsträckning. Också för näringsidkarna själva torde det vara till
fördel om de låter registrera sina företag. Utskottet vill härvidlag bl. a. peka
på att en registrering i handelsregistret ger ensamrätt till det registrerade
firmanamnet.

I sammanhanget vill utskottet framhålla att det skäl som under förarbetena
till bokföringslagen (se ovan s. 2) ansågs tala mot en vidgning av
registreringsskyldigheten, nämligen att denna skulle medföra ett mycket
omfattande arbete för registreringsmyndigheterna, måhända i dag inte har
samma tyngd. Med hänsyn till den betydelse firmanamnet har för en rörelse
kan nämligen förmodas att många icke registreringsskyldiga näringsidkare
frivilligt ansökt om registrering.

Som ovan redovisats (s. 4) är köplagen och kommissionslagen f. n. föremål
för översyn, köplagen av en nordisk arbetsgrupp och kommissionslagen av
kommissionslagskommittén. Utskottet utgår från att man härvid överväger
en annan definition av begreppet köpman i de båda lagarna än den
nuvarande. Beträffande handelsregisterlagen förutsätter utskottet - med
hänsyn till betydelsen av en fullständig företagsregistrering - att regeringen i
lämpligt sammanhang tar upp frågan om en ändring av lagen. Någon åtgärd
från riksdagens sida i förevarande hänseende är inte erforderlig.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1980/81:896.

Stockholm den 17 november 1981

På lagutskottets vägnar
LENNART ANDERSSON

Närvarande: Lennart Andersson (s), Inger Lindquist (m), Stig Olsson (s),
Elvy Nilsson (s)*, Joakim Ollén (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Martin
Olsson (c), Ingemar Konradsson (s), Olle Aulin (m), Owe Andréasson (s),
Marianne Karlsson (c)*, Bengt Silfverstrand (s), Margot Håkansson (fp)*,
Stina Andersson (c) och Susann Torgerson (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.