KU 1981/82:7
Konstitutionsutskottets betänkande
1981/82:7
om slopande av uttrycket ”allmänna inrättningar” i lagstiftningen
Motionen
I motion 1980/81:653 av Hilding Johansson m. fl. (s) hemställs ” att
riksdagen ger regeringen till känna vad som anförs i motionen om
användningen av begreppet allmänna inrättningar”.
I motionen framhålls att uttrycket allmänna inrättningar som finns i 1809
års regeringsform inte används i nu gällande regeringsform men väl på många
andra håll i lagstiftningen. Enligt motionen är de institutioner som avsågs i
1809 års regeringsform numera att anse som myndigheter. Möjligen kan,
anförs det vidare, såsom allmänna inrättningar betecknas institutioner av
halvofficiell prägel men utan myndighetskaraktär. Motionen hänvisar också
till ett riksdagsuttalande i frågan under 1980/81 års riksmöte. Det finns enligt
motionen anledning att vid beredningen av olika lagar i fortsättningen
uppmärksamma uttrycket allmänna inrättningar. Uttrycket bör tas bort eller
ersättas av konkreta bestämningar. Riksdagen bör därför i skrivelse till
regeringen anhålla att denna i samband med förändring i lagstiftningen
prövar om uttrycket allmänna inrättningar kan mönstras ut och ersättas med
konkreta uppräkningar av institutioner. Riksdagen bör också anhålla att
regeringen söker undvika uttrycket vid tillkomsten av nya lagar.
Gällande rätt m. m.
Som framhålls i motionen förekom uttrycket allmänna inrättningar i 1809
års regeringsform och syftade där närmast på institutioner som numera är att
anse som myndigheter. I den nya regeringsformen används inte detta
uttryck.
Allmänna inrättningar förekommer på många olika håll i lagstiftningen,
även i lagstiftning tillkommen efter grundlagens ikraftträdande år 1975.
Särskilt kan nämnas lagen (1976:600) om offentlig anställning, där det i
1 kap. 1 § stadgas, att lagen är tillämplig på arbetstagare hos
1. staten,
2. kommun, landstingskommun, kommunalförbund, församling, kyrkans
samfällighet, skogsvårdsstyrelse eller allmän försäkringskassa,
3. annan allmän inrättning, om anställningen är statligt reglerad.
I propositionen till arbetsrättsreformen (prop. 1975/76:105) kommenteras
stadgandet på följande sätt (bil. 2, s. 234):
1 Riksdagen 1981182. 4 sami. Nr 7
KU 1981/82:7
2
I denna paragraf, som motsvarar 1 § första stycket StjL och 1 § KtjL, ges en
allmän bestämning av den nya lagens tillämpningsområde. Lagen skall
sålunda gälla arbetstagare hos (1) staten, (2) kommun, landstingskommun,
kommunalförbund, församling, kyrklig samfällighet, skogsvårdsstyrelse
eller allmän försäkringskassa eller (J) annan allmän inrättning, om anställningen
är statligt reglerad. De under 1-3 angivna rättssubjekten eller den
myndighet som företräder dem anses alltså som arbetsgivare i lagen.
Paragrafen innehåller i sak två nyheter.
I förhållande till nuvarande ordning har för det första gjorts en ändring
som gäller anställning hos ”annan allmän inrättning”. I stället för att helt
lämnas över till regeringens bestämmande har - främst av konstitutionella
skäl - frågan om den nya lagens tillämpningsområde i denna del som nyss
nämnts sålunda angetts gälla arbetstagare med statligt reglerad anställning
hos inrättningen (jfr 1 § KtjL). Uttrycket statligt reglerad anställning
definieras i 2 kap. 1 §. Det ankommer därefter på regeringen att, i den mån
det behövs, utfärda verkställighetsföreskrifter till den nya lagen (jfr 8 kap.
13 § RF). Övergångsvis har regeringen också möjlighet att göra den nya
lagen tillämplig på ytterligare vissa arbetstagargrupper inom KtjL:s område.
De nya bestämmelserna ansluter i huvudsak till gällande praxis i fråga om
förordnanden enligt 1 § andra stycket KtjL. Det medför att det hos vissa
allmänna inrättningar kommer att kunna finnas både anställda som omfattas
av den nya lagen och sådana som faller utanför dess tillämpningsområde.
Detta kan dock betecknas som undantagsfall.
För det andra har den ändringen införts att den nya lagen i princip skall
gälla varje kategori av arbetstagare hos de i lagen angivna rättssubjekten
(utom sådana arbetstagare hos allmän inrättning enligt punkt 3 vilkas
anställningar nte är statligt lönereglerade). I motsats till StjL och KtjL
omfattar den riya lagen således också andra arbetstagare än tjänstemän. Det
är att märka att bara lagens ”generella” del (2 och 3 kap.) har gjorts tillämplig
på rent kommunal anställning (5 §).
Frågan om vem som skall anses som arbetstagare - och således inte som
uppdragstagare, elev, etc. - får bedömas efter samma regler som på den
övriga arbetsmarknaden.
I ett yttrande till skatteutskottet vid 1980/81 års riksmöte framhöll
konstitutionsutskottet följande beträffande användningen av uttrycket
allmänna inrättningar i taxeringslagen (SkU 1980/81:19):
Uttrycket allmänna inrättningar förekommer i 1809 års regeringsform och
syftar där närmast på institutioner som numera är att anse som myndigheter.
I den nya regeringsformen används inte termen allmänna inrättningar.
Däremot förekommmer den på många håll i annan lagstiftning. Vad som
avses med begreppet är emellertid enligt utskottets mening oklart. För den
händelse med ”allmänna inrättningar” skulle menas några institutioner av
halvofficiell prägel men utan myndighetskaraktär bör riksdagen självfallet
beredas tillfälle att ta ställning till om den i 46 § taxeringslagen stadgade
uppgiftsskyldigheten bör omfatta dessa organ på vilka offentlighetsprincipen
i så fall inte är tillämplig och därmed heller inte sekretesslagen. I avvaktan
härpå förordar utskottet att den aktuella uppgiftsskyldigheten ändras till att
avse endast myndigheter.
Skatteutskottet liksom riksdagen följde konstitutionsutskottets förslag och
uttrycket allmänna inrättningar ströks därför i lagtexten.
KU 1981/82:7
3
Utskottet
Innebörden av begreppet allmänna inrättningar var under föregående
riksmöte föremål för utskottets överväganden i ett yttrande till skatteutskottet
(KU 1980/81:4 y, SkU 1980/81:19). Som utskottet då framhöll används
begreppet inte längre i regeringsformen och betydelsen av det är numera
oklar. Det måste, enligt utskottets mening, finnas möjlighet att i lagtext i
stället beskriva vilka institutioner man i det särskilda fallet åsyftar.
Utskottet instämmer således i motionsförslaget att regeringen i samband
med ändringar i lagstiftningen bör pröva om uttrycket allmänna inrättningar
kan ersättas med beskrivningar av mera konkret innehåll och att begreppet
bör undvikas i nya lagar. Det anförda bör ges regeringen till känna.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till motion 1980/81:653 ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om en utmönstring av begreppet
allmänna inrättningar i lagstiftningen.
Stockholm den 13 oktober 1981
På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON
Närvarande: Hilding Johansson (s), Anders Björck (m), Torkel Lindahl (fp),
Per Unckel (m), Yngve Nyquist (s), Sven-Erik Nordin (c), Wivi-Anne
Cederqvist (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Kurt Ove Johansson (s), Bengt
Kindbom (c), Daniel Tarschys (fp), Kerstin Nilsson (s), Britta Hammarbacken
(c), Sture Thun* (s) och Lahja Exner* (s).
* Ej närvarande vid justeringen.
GOTAB 69585 Stockholm 1981