KU 1981/82:38

Konstitutionsutskottets betänkande
1981/82:38

om vilande förslag till åtgärder mot videogram med våldsinslag
Ärendet

Utskottet framlade förra våren i sitt betänkande 1980/81:28 med anledning
av proposition 1980/81:176 jämte motioner förslag till lag om förbud mot
spridning av filmer och videogram med våldsinslag. Förslaget innehöll till
skillnad från propositionen en bestämmelse enligt vilken spridning av filmer
och videogram med ”närgångna eller långvariga skildringar av att någon
utsätts för rått eller sadistiskt våld” förbjöds. I en reservation (m) yrkades
bifall till propositionen utan det nämnda tillägget. Betänkandet bordlädes i
riksdagen första gången den 3 juni 1981.

I skrivelse till talmannen den 3 juni begärde tio ledamöter (m) att - under
viss förutsättning -1 § i det av utskottet framlagda lagförslaget jämlikt 2 kap.
12 § tredje stycket RF skulle vila i minst tolv månader. Här skall erinras om
regeln i samma paragraf att utan hinder av att sådant yrkande väckts
beträffande ett lagförslag kan riksdagen anta förslaget, om minst fem
sjättedelar av de röstande förenar sig om beslutet.

Riksdagen beslöt den 9 juni att förkasta reservationen med 260 röster mot
67. Vid votering beträffande antagande av 1 § i utskottets lagförslag röstade
260 ledamöter för och 67 emot. Då den erforderliga femsjättedelsmajoriteten
inte uppnåtts hänvisades lagförslaget i denna del till utskottet för att
utskottet i enlighet med 2 kap. 12 § femte stycket RF skulle pröva frågan om
tredje stycket i samma paragraf var tillämpligt på den föreslagna bestämmelsen.
Lagförslaget i övrigt bifölls.

Utskottet förklarade i betänkande 1980/81:29 att 1 § i det framlagda
lagförslaget avsåg en begränsning av den i 2 kap. 1 § 1. RF tillförsäkrade
yttrandefriheten. Ingen sådan undantagssituation förelåg som enligt RF
hindrade tillämpning av 2 kap. 12 § tredje stycket RF.

Vid kammarens förnyade behandling den 10 juni av 1 § i utskottets
lagförslag avslogs reservationen med 237 röster mot 68. Samma röstsiffror
uppvisades vid votering om antagandet av lagförslaget. Den erforderliga
kvalificerade majoriteten hade således inte uppnåtts. Därmed återförvisades
1 § i lagförslaget till konstitutionsutskottet för att vila i minst tolv
månader.

Enligt 2 kap. 12 § tredje stycket RF börjar viloperioden löpa ”från det att
det första utskottsyttrandet anmäldes i riksdagens kammare”. Viloperioden
kan avslutas tidigast tolv månader efter denna tidpunkt. I det aktuella fallet
bordlädes utskottets betänkande 1980/81:28 första gången i kammaren den 3
juni 1981. Viloperioden omfattar alltså minst tiden t. o. m. den 3 juni
1982.

1 Riksdagen 1981182. 4 sami. Nr 38

KU 1981/82:38

14 kap. 8 § RO stadgas vidare att i det fall lagförslag har vilat enligt 2 kap.
12 § tredje stycket RF skall utskottet avgiva nytt betänkande i ärendet.

Det vilande förslaget till 1 § lagen (1981:485) om förbud mot spridning av
filmer och videogram med våldsinslag har följande lydelse:

1 § Filmer och videogram med närgångna eller långvariga skildringar av att
någon utsätts för rått eller sadistiskt våld får inte i yrkesmässig verksamhet
eller annars i förvärvssyfte spridas till allmänheten genom saluhållning eller
annat tillhandahållande eller genom visning, såvida spridandet med hänsyn
till framställningens syfte och sammanhang samt omständigheterna i övrigt är
uppenbart oförsvarligt.

Beträffande motiveringen hänvisas till KU 1980/81:28.

Utskottet

Sedan förslaget till 1 § lagen om förbud mot spridning av filmer och
videogram med våldsinslag har vilat under den i 2 kap. 12 § RF stadgade
tidsperioden, framlägger utskottet i enlighet med 4 kap. 8 § RO nytt
betänkande i ärendet.

Utskottet har inte funnit anledning att frångå den ståndpunkt som intogs
då frågan var föremål för behandling i utskottet föregående år. Utskottet
föreslår således att riksdagen antar det vilande förslaget i oförändrat skick.
Lagförslaget finns i bilaga 1. Syftet med förbudet är, som framhölls
föregående år, att kunna ingripa mot närgångna skildringar av brutalt våld,
tillkomna endast i spekulationssyfte. Utskottet vill liksom förra året
understryka att denna lagstiftning är provisorisk i avvaktan på att arbetet på
en yttrandefrihetsgrundlag avslutas. Motiven i övrigt för det framlagda
lagförslaget finns i utskottets betänkande 1980/81:28.

Utskottet har inhämtat att vissa åtgärder i syfte att begränsa marknadsföring
av våldspräglade videogram har vidtagits av branschens egna
företrädare. Andra åtgärder i samma syfte planeras. Utskottet hälsar dessa
åtgärder med tillfredsställelse och ser dem som en önskvärd komplettering
till den föreslagna lagstiftningen.

Formerna för rättegången i mål som gäller brott mot den aktuella
paragrafen har tagits upp under utskottsbehandlingen. Därvid har föreslagits
att på samma sätt som t. ex. är fallet i bl. a. tryckfrihetsmål skall frågan om
brott föreligger prövas av en jury.

Utskottet vill erinra om att frågan om rättegången i yttrandefrihetsmål
övervägs av yttrandefrihetsutredningen. Utskottet har inhämtat att i det
slutbetänkande som utredningen har som målsättning att avge under sista
kvartalet 1982 framläggs ett förslag till yttrandefrihetsgrundlag. Den skall
bl. a. omfatta upptagningar av rörliga bilder, dvs. filmer och videogram.
Förslaget kommer att innehålla bestämmelser om yttrandefrihetsbrott,
ansvarsordning och rättegångsordning med juryprövning.

Enligt utskottets uppfattning är det önskvärt att yttrandefriheten i filmer

KU 1981/82:38

och videogram får ett grundlagsskydd som är jämförbart med det som f. n.
finns för tryckta medier. Utskottet anser emellertid inte att det finns skäl att
föregripa yttrandefrihetsutredningens förslag och beredningen av detta
förslag genom att nu införa en ansvars- och rättegångsordning enligt förebild
från TF.

Utskottet hemställer

att riksdagen antar det av utskottet i bilaga 1 angivna förslaget till
lag om ändring i lagen (1981:485) om förbud mot spridning av
filmer och videogram med våldsinslag.

Stockholm den 4 juni 1982

På konstitutionsutskottets vägnar
BERTIL FISKESJÖ

Närvarande: Bertil Fiskesjö (c), Hilding Johansson (s), Anders Björck (m),
Torkel Lindahl (fp), Olle Svensson (s), Per Unckel (m), Yngve Nyquist (s),
Wivi-Anne Cederqvist (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Kurt Ove
Johansson (s), Kerstin Nilsson (s). Britta Hammarbacken (c), Sture Thun
(s), Arne Andersson i Gustafs* (c) och Sören Norrby (fp).

Reservation

av Anders Björck, Per Unckel och Gunnar Biörck i Värmdö (alla m) som
anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Sedan förslaget ( = utskottet ) i ärendet.

Utskottet underströk i sin remiss till lagrådet förra året (se KU 1980/81:28
s. 35) beträffande frågan om ett allmänt förbud mot spridning av filmer och
videogram med våldsinslag - alltså inte endast avseende barn under 15 år - att
ett sådant förbud under inga förhållanden fick urskillningslöst drabba alla
skildringar av grovt våld. Utskottet konstaterade med all rätta att våldet är en
del av verkligheten och därför måste få speglas i dokumentära skildringar och
i andra allvarligt syftande framställningar. Även skakande våldsskildringar
kunde från denna synpunkt vara försvarliga i åtskilliga fall. Utskottet pekade
i sammanhanget på nyhetsförmedling, annan rapportering av förhållandena
inom skilda kulturer och politiska system, inslag i samhällsdebatten,
dokumentation eller återskapande av historiska händelser, vetenskapliga
framställningar m. m. Också i verk som är konstnärligt syftande kunde enligt
utskottet sammanhanget berättiga till bildsekvenser med våld som är grovt.

* Ej närvarande vid justeringen.

1* Riksdagen 1981/82. 4 sami. Nr 38

KU 1981/82:38

Utskottet fastslog att om ett förbud skulle drabba även skildringar av dessa
slag var yttrandefriheten i fara.

Vad utskottet sålunda anförde för ett år sedan har i hög grad sin giltighet
även i dagens läge. Utskottet vill erinra om arbetet inom yttrandefrihetsutredningen
med sikte på en allmän yttrandefrihetsgrundlag. Denna utredning
överväger bl. a. det nu aktuella problemet. Enligt utskottet bör så långt det
är möjligt partiella grundlagsändringar undvikas. Detsamma gäller lagstiftning
av likartad karaktär i övrigt på detta område. Ingrepp av sådan karaktär
kan göra det svårt eller rent av omöjligt att överblicka åtgärdernas
konsekvenser med risk såsom i förevarande fall för en urholkning av den
yttrandefrihet som vi i vårt land sedan länge ansett oss med all kraft böra slå
vakt om.

Utskottet är trots dessa invändningar berett att förorda att ett förbud mot
vissa våldsinslag på videogram nu genomförs. Förbudet skall ses som en
undantagsföreteelse från den nyss angivna huvudprincipen och är föranlett
av hänsynen till barn och ungdom. Utredningar som utgjorde motiv för att
förra året förklara ett sådant förbud vilande har nu avslutats eller kommit så
långt i sina överväganden att konsekvenserna av ett ingrepp mot våldsskildringar
på videogram kan överblickas.

Utskottet vill därutöver framhålla att videobranschen själv har ett ansvar
för en fortgående sanering av utbudet. Etiska principer utformade av
videoföretagen själva, gärna i samverkan med föräldraorganisationerna, kan
verksamt bidra till ett videoutbud som förenar öppenhet och mångfald med
ansvaret för barn och ungdom.

När det gäller lagstiftningens närmare utformning vill utskottet erinra om
att under det år som gått sedan riksdagen fattade sitt förra beslut har förutom
den nyss nämnda yttrandefrihetsutredningen två andra utredningar, nämligen
videogramutredningen (SOU 1981:55) och informationsteknologiutredningen
(SOU 1981:45) behandlat frågan om bl. a. vilken processordning som
bör gälla vid överträdelser av lagregler som föreslås på bl. a. videogram- och
teledataområdena. Båda utredningarna har diskuterat ett regelsystem av den
karaktär som f. n. finns i exempelvis tryckfrihetsförordningen och radioansvarighetslagen,
dvs. en ordning där ansvarsfrågan prövas av en jury.
Videogramutredningen har bl. a. uttalat att rättegången i videogrammål
skall ske på samma sätt som i tryckfrihetsmål och att detta förutsätter att det
för varje film och videogram finns en ansvarig utgivare.

Sammanfattningsvis har utskottet kommit till följande slutsatser. I
avvaktan på resultatet av yttrandefrihetsutredningens kommande förslag till
en ny yttrandefrihetsgrundlag bör en provisorisk lag om förbud mot
spridning även till vuxna av filmer och videogram med våldsinslag kunna
godtas. Härvid bör med beaktande av vad utskottet anfört i det föregående
förbudet avse endast sådana filmer som innehåller närgångna eller långvariga
skildringar av att någon utsätts för rått eller sadistiskt våld. Dessa produkter
skall inte få utges till allmänheten i yrkesmässig verksamhet eller annars i

KU 1981/82:38

förvärvssyfte, om utgivandet med hänsyn till framställningens syfte och
sammanhang samt omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarligt. Det
nu sagda bör komma till uttryck i ett första stycke i den nu aktuella vilande 1 §
i lagen om förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag.
Därutöver bör hänsynen till de skyddsvärda intressen som angivits i de motiv
som utskottet anfört i den ovan refererade lagrådsremissen komma till klart
uttryck också i lagtexten. Att låta dessa för yttrandefriheten helt centrala
hänsyn återfinnas endast i motiven finner utskottet otillräckligt.

I likhet med vad som gäller enligt tryckfrihetsförordningen förutsätter
utskottet att producenter inom landet eller importörer av videofilmer i
fortsättningen utser en ansvarig videofilmutgivare. Utskottet föreslår att
detta kommer till uttryck i ett andra stycke av 1 §. Där bör även föreskrivas
att utgivaren skall vara svensk medborgare och bosatt här i riket samt att den
som är omyndig eller i konkurs inte får vara utgivare. En uppgift om vem som
är utgivare bör enligt utskottet på ett betryggande sätt framgå av filmen eller
videogrammet. Denna föreskrift samt att en film eller ett videogram som har
en utgivare inte får spridas utan utgivarens samtycke bör tas in i paragrafens
andra stycke.

Skulle en film eller ett videogram sakna utgivare bör enligt utskottet
ansvaret för brott mot förbudsregeln i paragrafens första stycke vila på den
som sprider filmen eller videogrammet till allmänheten. Detsamma bör gälla
om utgivare finns men nyssnämnda villkor om svenskt medborgarskap m. m.
inte är uppfyllda. Nu angivna föreskrifter föreslås bli intagna i ett tredje
stycke i paragrafen.

Slutligen bör i ett fjärde stycke i paragrafen stadgas att den som ansvarar
för ett brott enligt andra eller tredje stycket skall anses ha haft kännedom om
den brottsliga gärningen.

Påföljden för brott mot 1 § bör i överensstämmelse med vad som redan
gäller enligt 2 § dvs. förbud mot spridning av videogram med våldsinslag till
barn under 15 år vara böter eller fängelse i högst sex månader under
förutsättning att brottet sker uppsåtligen eller av oaktsamhet. För att
säkerställa skyddet för yttrandefriheten vad gäller förbudet mot spridning
enligt 1 § - det s. k. vuxenvåldet - bör emellertid processordningen för
sådana brott konstrueras annorlunda än vad gäller 2 §. Utskottet föreslår
härvidlag följande. Mål om brott mot 1 § bör oavsett var i landet det är
begånget upptas av Stockholms tingsrätt. Om det är lämpligt med hänsyn till
utredningen, kostnader eller andra omständigheter, bör dock sådant mål
kunna upptas även av annan tingsrätt som är behörig att pröva tryckfrihetsmål.
Beträffande rättegången i övrigt föreslår utskottet att reglerna om
jurysystem m. m. enligt 12 kap. och 14 kap. 1-3 §§ tryckfrihetsförordningen
samt lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål
jämte anslutande föreskrifter görs tillämpliga. De som är jurymän
för tryckfrihetsmål bör vara behöriga att medverka även i nu angivna mål.
Dessa regler samt att allmänt åtal för brott mot 1 § skall väckas av

KU 1981/82:38

justitiekanslern bör tas in i nytt andra stycke av nuvarande 5 § i lagen.

Utskottet föreslår att föreslagna lagändringar skall träda i kraft den 1
september 1982 och gälla längst t. o. m. utgången av år 1985, då en ny
yttrandefrihetsgrundlag bör ha kunnat antas. Tiden fram till den 1 september
1982 bör vara tillräcklig för den nödvändiga anpassningen inom videobranschen.
Lagförslaget framgår av bilaga 2 till detta betänkande.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen antar det av utskottet i bilaga 2 angivna förslaget till
lag om ändring i lagen (1981:485) om förbud mot spridning av
filmer och videogram med våldsinslag.

KU 1981/82:38

Bilaga 1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:485) om förbud mot spridning av filmer och
videogram med våldsinslag

Härigenom föreskrivs att i lagen (1981:485) om förbud mot spridning av
filmer och videogram med våldsinslag skall införas en ny paragraf, 1 §, av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Filmer och videogram med närgångna
eller långvariga skildringar
av att någon utsätts för rått eller
sadistiskt väld får inte i yrkesmässig
verksamhet eller annars i förvärvssyfte
spridas till allmänheten genom
saluhållning eller annat tillhandahållande
eller genom visning, såvida
spridandet med hänsyn till framställningens
syfte och sammanhang samt
omständigheterna i övrigt är uppenbart
oförsvarligt.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1982.

KU 1981/82:38

Bilaga 2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:485) om förbud mot spridning av filmer och
videogram med våldsinslag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:485) om förbud mot
spridning av filmer och videogram med våldsinslag
dels att 5 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 1 §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Filmer och videogram med närgångna
eller långvariga skildringar
av att någon utsätts för rått eller
sadistiskt våld får inte i yrkesmässig
verksamhet eller annars i förvärvssyfte
utges till allmänheten, såvida utgivandet
med hänsyn till framställningens
syfte och sammanhang samt
omständigheterna i övrigt är uppenbart
oförsvarligt. Vid bedömandet av
vad som anses vara oförsvarligt skall
nyhets- och informationsförmedlingens,
opinionsbildningens samt andra
jämförbara intressens krav tillmätas
avgörande betydelse.

Utgivare av en film eller ett videogram
som har utsetts enligt vad som
nedan sägs ansvarar för brott enligt
första stycket. Utgivare utses av den
som här i riket har framställt filmen
eller videogrammet eller om framställningen
har gjorts utomlands av
den som har låtit utlämna filmen eller
videogrammet för spridning inom
riket. Utgivaren skall vara svensk
medborgare och vara bosatt här i
riket. Den som är omyndig eller i
konkurs får inte vara utgivare. En
uppgift om vem som är utgivare skall
pä ett betryggande sätt framgå av
filmen eller videogrammet. En film
eller ett videogram som har en utgivare
får inte spridas utan utgivarens
samtycke.

KU 1981/82:38

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Saknar en film eller ett videogram
utgivare vilar ansvaret för brott enligt
första stycket på den som sprider
filmen eller videogrammet till allmänheten.
Detsamma gäller om utgivarefinns
men de villkor som anges i
andra stycket inte är uppfyllda.

Den som ansvarar för ett brott
enligt andra eller tredje stycket, skall
anses ha haft kännedom om den
brottsliga gärningen.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §

Bryter någon uppsåtligen eller av oaktsamhet sorn inte är ringa mot 1 eller
2 §, skall han dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Mål om brott mot 1 § upptas av
Stockholms tingsrätt. Om det är
lämpligt med hänsyn till utredningen,
kostnader eller andra omständigheter,
kan sådant mål upptas även av
annan tingsrätt som är behörig att
pröva tryckfrihetsmål. Beträffande
rättegången i övrigt tillämpas 12 kap.
och 14 kap. 1-3 §§ tryckfrihetsförordningen
samt lagen (1949:164)
med vissa bestämmelser om rättegången
i tryckfrihetsmål, jämte anslutande
föreskrifter. De som är jurymän
för tryckfrihetsmål är behöriga
att medverka även i mål som avses i
detta stycke.

Allmänt åtal för brott mot 1 §
väcks av justitiekanslern.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1982 och gäller längst t. o. m.
utgången av 1985.

GOTAB 72279 Stockholm 1982